Mordbrand

21 mars 1990 · mål B 945/89


Så kom uppgifterna hit

  • Källa: Domstolsverket — RH 1990, tryckta årsboken, tryckt s. 377–378. Ratio Lex egen skanning (2026-09). Domstolsverket publicerar Rättsfall från hovrätterna fritt från 1993; det här avgörandet finns inte där. Ratio Lex är inte Domstolsverket och företräder det inte.
  • Fulltext: skannad 2026-09, inte publicerad. Sidbild följer. Sidan visar årsbokens egna uppgifter, inte den skannade texten: OCR:en håller inte för publicering.
  • Väntar på kontrolläsning: gärning, rubricering och påföljd, instansraden, målnumret, sökord och rättsområde ur registret — tills vidare maskinellt OCR-läst och inte kontrollerat mot sidbilden.
  • Sökord och rättsområde: årsbokens egna register är maskinellt lästa och gränsen mellan registerposterna är inte kontrollerad mot sidbilden. Fälten publiceras inte förrän registret är läst ur sidbilden av modell.
  • Kortform: avgörandet står i årsbokens summariska avdelning och är refererat i kortform redan i källan — gärning, rubricering och påföljd. Det är årsbokens egen redovisning; Ratio Lex har inte kortat texten.
  • Redaktör: Sven Larsson, enligt årsbokens förord

Enskilda är avidentifierade med initialer redan i källan; Ratio Lex lägger ingenting till.

Ur årsboken

Brott för vilka ansvar ådömts i målet
Mordbrand: Alireza G har den 8 oktober 1989 vid 16.50-tiden i Shahnaz G:s lägenhet i Skillingaryd anlagt brand som inneburit fara för liv eller hälsa för Shahnaz G, hennes två minderåriga söner (födda 1982 och 1985) och andra boende i fastigheten.
Ådömd påföljd
fängelse två år sex månader.
Personliga förhållanden
Alireza G är medborgare i Iran. Han har uppgett följande: När han befann sig i Iran fick han i september 1988 i uppdrag av den sk Mujahedinrörelsen, vilken han tillhör, att bege sig till Turkiet för att där ”avslöja personer” som var agenter för den iranska regimen. När han återkom till Iran blev han gripen av polisen och satt i fängelse under två månader fram till maj 1989 då han frigavs mot borgen. När han senare fick reda på att han var efterlyst flydde han ur landet. Han befarar att han kommer att bli avrättad om han skickas tillbaka till Iran. Enligt yttrande från statens invandrarverk den 6 december 1989 har Alireza G den 27 september 1989 beviljats främlingspass och permanent uppehållstillstånd för tiden den 27 september 1989 — den 27 september 1992. Ansökan om resedokument och flyktingförklaring avslogs samma dag. Enligt invandrarverkets uppfattning är Alireza G inte flykting enligt 1951 års Genevekonvention angående flyktingars rättsliga ställning.
Utvisning
Alireza G utvisades ur riket med förbud att återvända hit utan tidsbegränsning.
Skäl
(Tingsrätten anförde: På grund av brottets beskaffenhet bör Alireza G, som vistats mycket kort tid i Sverige, inte få stanna kvar här. Mot bakgrund av vad invandrarverket anfört i sitt yttrande är det inte sannolikt att det kommer att möta något hinder mot verkställighet av ett beslut om utvisning. Vad som i övrigt framkommit rörande Alireza G:s levnadsoch familjeförhållanden talar inte emot att Alireza G utvisas.) Statens invandrarverk har i yttrande den 13 mars 1990 anfört: Alireza G reste in i Sverige 1989-07- 12. Han beviljades permanent uppehållstillstånd 1989-09-27, grundat på 3 kap 1§ 3 p utlänningslagen. Hans ansökan om flyktingförklaring och resedokument avslogs samma dag. Alireza G har överklagat verkets beslut att avslå hans ansökan om flyktingförklaring och resedokument till regeringen. Invandrarverket har denna dag avgivit yttrande till arbetsmarknadsdeparte- I mentet, vari verket vidhåller att Alireza G inte är berättigad till flyktingförklaring och resedokument och avstyrker överklagandet. Eftersom invandrarverket bedömt Alireza G som de factoflykting och att han i hemlandet inte riskerar sådan förföljelse som innebär fara för hans liv eller annars av svår beskaffenhet samt att han i Sverige gjort sig skyldig till ett synnerligen grovt brott anser verket att verkställighetshinder för närvarande inte föreligger enligt 8 kap 2§ utlänningslagen. — Vad som i hovrätten framkommit i i fråga om utvisning föranleder inte hovrätten till annan bedömning än den tingsrätten gjort.

Avdelning: summariskt referat.

Fulltext: skannad 2026-09, inte publicerad. Sidbild följer.