Den som dömts för jaktbrott har ansetts skyldig att utge avgift enligt 25§ andra meningen förordningen (1980:400) om ersättning vid vissa viltskador, m m, trots att det fällda djuret var otjänligt till människoföda.

29 mars 1990


Så kom uppgifterna hit

  • Källa: Domstolsverket — RH 1990, tryckta årsboken, tryckt s. 228–229. Ratio Lex egen skanning (2026-09). Domstolsverket publicerar Rättsfall från hovrätterna fritt från 1993; det här avgörandet finns inte där. Ratio Lex är inte Domstolsverket och företräder det inte.
  • Fulltext: skannad 2026-09, inte publicerad. Sidbild följer. Sidan visar årsbokens egna uppgifter, inte den skannade texten: OCR:en håller inte för publicering.
  • Väntar på kontrolläsning: rubrikmeningen, lagrumsraden, målnumret, instansraden, sökord och rättsområde ur registret — tills vidare maskinellt OCR-läst och inte kontrollerat mot sidbilden.
  • Sökord och rättsområde: årsbokens egna register är maskinellt lästa och gränsen mellan registerposterna är inte kontrollerad mot sidbilden. Fälten publiceras inte förrän registret är läst ur sidbilden av modell.
  • Redaktör: Sven Larsson, enligt årsbokens förord

Enskilda är avidentifierade med initialer redan i källan; Ratio Lex lägger ingenting till.

Lagrum

  • 25 § andra meningen och 9§ andra stycket 1 förordningen (1980:400) om ersättning vid vissa viltskador, m m [SFS 1980:400 · riksdagen.se]
  • Förordningen (1980:400) om ersättning vid

Ur årsboken

Instanser

  • Tierps tingsrätt 1990-03-29

Avdelning: fullständigt referat.

Fulltext: skannad 2026-09, inte publicerad. Sidbild följer.