RH 1992:184
26 mars 1992 · mål B 187/92
Så kom uppgifterna hit
- Källa: Domstolsverket — RH 1992, tryckta årsboken, tryckt s. 292. Ratio Lex egen skanning (2026-09). Domstolsverket publicerar Rättsfall från hovrätterna fritt från 1993; det här avgörandet finns inte där. Ratio Lex är inte Domstolsverket och företräder det inte.
- Fulltext: skannad 2026-09, inte publicerad. Sidbild följer. Sidan visar årsbokens egna uppgifter, inte den skannade texten: OCR:en håller inte för publicering.
- Väntar på kontrolläsning: gärning, rubricering och påföljd, instansraden, målnumret, rubrikmeningen, sökord och rättsområde ur registret — tills vidare maskinellt OCR-läst och inte kontrollerat mot sidbilden.
- Sökord och rättsområde: årsbokens egna register är maskinellt lästa och gränsen mellan registerposterna är inte kontrollerad mot sidbilden. Fälten publiceras inte förrän registret är läst ur sidbilden av modell.
- Kortform: avgörandet står i årsbokens summariska avdelning och är refererat i kortform redan i källan — gärning, rubricering och påföljd. Det är årsbokens egen redovisning; Ratio Lex har inte kortat texten.
- Redaktör: Sven Larsson, enligt årsbokens förord
Enskilda är avidentifierade med initialer redan i källan; Ratio Lex lägger ingenting till.
Ur årsboken
- Bakgrund
- Händelsen inträffade när Alf J, som är ortopedingenjör, skulle behandla Jan M.
- Gärning
- Jan M hr den 17 december 1990 på ortopediska kliniken på ett sjukhus i Stockholm tilldelat Alf J slag mot armar och händer med smärta och sårskador som följd samt tagit tag om Alf J:s vänstra hand och vridit den så att fraktur uppstått i pekfingret.
- Rubricering
- misshandel (3 kap 5§ BrB).
- Påföljd
- villkorlig dom.
- Skadestånd
- Alf J yrkade skadestånd med 5 900 kr, varav 2 500 kr för sveda och värk. Jan M bestred skadeståndsskyldigheten men vitsordade yrkat belopp som i och för sig skäligt.
- Utdömt belopp
- 5 900 kr, varava 2500 kr för sveda och värk.
- Skäl
- (Tingsrätten: Jan M är tidigare ostraffad. Då det saknas särskild anledning att befara att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet bör påföljden bestämmas till villkorlig dom.) Hovrätten finner inte anledning till annan bedömning av ansvarsoch skadeståndsfrågan än den som tingsrätten har gjort.
Avdelning: summariskt referat.
Fulltext: skannad 2026-09, inte publicerad. Sidbild följer.