Brottsrubricering, påföljd och kränkningsersättning vid sexualbrott: Våldtäkt (referat RH 2006:81-104); Våldtäkt mot barn m.m. (referat RH 2006:105-132); Sexuellt ofredande (referat RH 2006:133-136). - Redovisningen innehåller summariska referat av hovrättsavgöranden som under år 2006 har meddelats angående sexualbrott där 6 kap. brottsbalken i dess lydelse efter den 1 april 2005 har tillämpats.
24 november 2006 · mål B 661-06
Så kom texten hit
- Källa: Domstolsverket — myndighetens egen post i rättspraxis-API:t (f67e204b-a05b-4278-8a7e-c1f4cf089331)
- Publicerad av myndigheten: 12 mars 2007 · hämtad hit: 8 mars 2026
- Text: myndighetens egen referattext, återgiven ord för ord. Ingreppen är typografiska: mjuka bindestreck och inline-stilar borttagna, numrerade punkter har fått ankare och instansrubrikerna är satta som rubriker.
- Avidentifiering: gjord av Domstolsverket. Ratio Lex ändrar ingenting i texten.
Domstolens referat
Gärningen: Ö, 55 år, har i maj 2006 i sin bostad med våld tvingat M, som nyss fyllt 15 år, till med samlag jämförbara handlingar genom att när de satt i en soffa ha lyft upp M:s ben, dragit ned hennes byxor och trosor, med sina armar och kropp tryckt ned henne och med armarna hållit kvar henne i soffan samt slickat hennes underliv och stoppat in sina fingrar i hennes underliv.
Tingsrätten ogillade åtalet.
Hovrätten (annan bevisvärdering): Våldtäkt; Fängelse 2 år; Kränkningsersättning 75 000 kr.
Hovrätten anförde bl.a.: Genom M:s berättelse finner hovrätten utrett att Ö gjort sig skyldig till de sexuella handlingar åklagaren påstått. M har vid upprepade tillfällen sagt till Ö att sluta med sitt handlande. Det måste därför ha framstått som uppenbart för Ö att M inte frivilligt inlät sig på sexuella handlingar med honom eller att hon på annat sätt accepterade hans agerande. Vidare är utrett att Ö, i vart fall under det att han slickade M i underlivet samt under det att han stack in sina fingrar i hennes sköte, fysiskt betvingat M:s rörelsefrihet genom att ligga över M på ett sådant sätt att hon inte kunde röra sina ben. Att på detta sätt fysiskt betvinga målsägandens rörelsefrihet är enligt såväl förarbetena (prop. 2004/05:45 s. 43 f) som praxis tillräckligt för att kravet på våld enligt 6 kap. 1 § första stycket brottsbalken skall anses vara uppfyllt. Den gärning Ö gjort sig skyldig till är därför att bedöma som våldtäkt, som inte kan bedömas som mindre grov.