Fråga, huruvida domstol äger ålägga part i skiljemannaförfarande att gälda motpartens kostnader för förfarandet.
Domsdag 5 juli 1918
Så kom uppgifterna hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Uppgifterna är avskrivna ur sidbilden av språkmodeller och avgjorda mot bilden; ingen människa har läst korrektur på dem.
- Källa: Svensk Juristtidning 1919, rättsfallsavdelningen, s. 21 — rättsfallsbilagan, som har egen sidnumrering skild från årsbokens. Ratio Lex egen skanning av det tryckta häftet, 2026-09.
- Avskriften: Claude Sonnet läste referathuvudena ur sidbilden och tesseract samma sidor som andra läsare; där de skilde sig avgjorde Claude Opus mot bilden. Rubrikmeningen återges ordagrant; misstryck är behållna som de står.
- I skanningen: uppslagets sida p13R. Sidbilderna publiceras inte.
- Citeringen: «SvJT 1919 rf s. 21» — så citeras avdelningen i litteraturen, hela serien igenom. Bilagan har egen sidnumrering: «SvJT 1919 s. 21» är en annan sida, i årsbokens huvudpaginering, och leder inte hit.
- Domstolen: avskriften anger «Göta hovrätt» i modern form. Häftet skriver hovrätten förkortat — «Svea HovR.», «HovR:n över Skåne och Blekinge» — och just den här posten är avskriven med namnet utskrivet. Domstolen är densamma, och den räknas under samma kod som Domstolsverket använder i RH.
- Avgörandeformen: avskriftens datumfält bär bara dagen. Att det är en dom eller ett utslag står i utslagsmeningen — «yttrade i dom d. …» — och är läst där. Meningen själv publiceras inte.
- Referattexten: skannad men inte publicerad. Den bär parternas, målsägandenas och de tilltalades fullständiga namn — ingenting är avidentifierat i det här trycket — och den väntar på transkribering. Sidan visar de uppgifter häftet självt trycker om avgörandet.
- Hos utgivaren: rättsfallsbilagan 1918–1980 finns inte i Svensk Juristtidnings nätarkiv — bara huvudpagineringen ligger där. Ingen utlänk går därför att sätta för den här posten.
- Upphovsrätt: Årgångarna 1916–1922 är fria från upphovsrätt. Ratio Lex digitalisering — skanningen och de avskrivna uppgifterna — får återanvändas under CC BY-NC 4.0. Källa: Svensk Juristtidning, rättsfallsavdelningen. Ratio Lex ger inte ut Svensk Juristtidning och företräder inte tidskriften.
Ur häftet
Sammanfattning
Frågan gällde om en domstol kunde ålägga en part i ett skiljeförfarande att ersätta motpartens kostnader för förfarandet. Hovrätten fann att vissa av kostnaderna utgjorde skadestånd för kontraktsbrott och kunde utkrävas, medan skiljemännens arvode inte kunde grundas på skiljedomen utan skulle fördelas lika mellan parterna.
Sammanfattningen är Ratio Lex egen, skriven ur den avskrivna referattexten av en språkmodell. Den är inte tidskriftens, och den är inte kontrolläst av någon människa.
- Avgörandet
- 5 juli 1918
- Tryckt sida
- s. 21 i rättsfallsbilagan 1919
- Referatnummer
- 1919:14 — avdelningens löpnummer, inte en citering
Hänvisningsraden i trycket
Jfr N. J. A. 1907 s. 261 och 1911 s. 71 samt TRYGGER: Skiljeavtal och skiljemannaförfarande enligt svensk rätt i T. f. R. 1895 s. 284 och FREY: Skiljemannainstitutet enligt finsk civilprocessrätt s. 261.
Fulltext: skannad 2026-09, inte publicerad — referattexten bär parternas namn i klartext och väntar på transkribering.