EU-rätt · Förordning · CELEX 31993R0536
Artikel 2 i förordning (EEG) nr 536/93 upphört att gälla
EU-rätten
Artikelns text
1. De egenskaper hos mjölk, fetthalten inbegripen, som anses vara representativ enligt artikel 11 i förordning (EEG) nr 3950/92 skall vara de egenskaper som gäller för den individuella referenskvantitet som är disponibel den 31 mars 1993.
Om den individuella referenskvantiteten ändras, gäller följande bestämmelser:
a) Om ytterligare referenskvantiteter fördelas från den nationella reserven eller om referenskvantiteten ökas i enlighet med artikel 4.2 i förordning (EEG) nr 3950/92, skall mjölkens representativa fetthalt inte ändras.
b) Om referenskvantiteten för leveranser införs genom omräkning av referenskvantiteten för direktförsäljning, i enlighet med artikel 4.2 i förordning (EEG) nr 3950/92, skall den representativa fetthalten för referenskvantiteten vara 3,8 %.
c) Vid tillämpning av artiklarna 6 och 7 samt artikel 8 tredje, fjärde och femte strecksatserna i förordning (EEG) nr 3950/92 skall den representativa fetthalten överlåtas tillsammans med den referenskvantitet som den hör samman med.
I sådana fall skall den därav följande representativa fetthalten vara lika med genomsnittet av de ursprungliga och de överlåtna representativa fetthalterna, viktat med de ursprungliga och överlåtna referenskvantiteterna.
d) När det gäller producenter vars hela referenskvantitet härrör från den nationella reserven och som påbörjat produktion efter den 1 april 1992, skall den representativa fetthalten i mjölk vara den genomsnittliga fetthalten i den mjölk som levererats under de första tolv produktionsmånaderna. Den representativa halten får emellertid inte överstiga den genomsnittliga nationella fetthalten i mjölk som samlas in i medlemsstaten under den aktuella tolvmånaders referensperioden, om inte producenten varje år framlägger bevis på att hans djurbesättning består av mjölkboskap som gör det nödvändigt att beakta en högre halt. I avsaknad av sådant bevis skall den representativa fetthalten fastställas till samma nivå som den genomsnittliga nationella fetthalten i den mjölk som samlats in i medlemsstaten under den aktuella tolvmånaders referensperioden.
2. I syfte att upprätta den i artikel 3 föreskrivna slutavräkningen avseende avgiften, som skall utarbetas för varje producent, skall den genomsnittliga fetthalten i den mjölk och mjölkekvivalenter som producenten har levererat jämföras med den representativa fetthalten för hans produktion och
- om skillnaden är positiv, skall den kvantitet mjölk eller mjölkekvivalenter som levererats ökas med 0,18 % per 0,1 g extra fett per kg mjölk,
- om skillnaden är negativ, skall den kvantitet mjölk eller mjölkekvivalenter som levererats minskas med 0,18 % per 0,1 g för lite fett per kg mjölk.
Om den levererade mjölkkvantiteten uttrycks i liter skall justeringen med 0,18 % per 0,1 g fett multipliceras med koefficienten 0,971.
3. Om den kvantitet mjölk som samlas in i en medlemsstat är större än den kvantitet som korrigerats enligt punkt 2, skall avgiften betalas för skillnaden mellan den insamlade kvantiteten och den totala garantikvantitet för leveranser som medlemsstaten förfogar över.