EU-rätt · Förordning · CELEX 31994R3036
Artikel 2 i förordning (EG) nr 3036/94
EU-rätten
Artikelns text
1. Endast fysiska eller juridiska personer som är etablerade inom gemenskapen skall få dra nytta av förfarandet.
2. Alla personer enligt punkt 1 som ansöker om att få använda förfarandet skall uppfylla följande villkor:
a) De skall
- i gemenskapen tillverka produkter som liknar och befinner sig på samma tillverkningsstadium som de förädlingsprodukter för vilka ansökan om förfarandet görs, och
- i den egna fabriken i gemenskapen utföra huvudmomenten i tillverkningen av dessa produkter, dvs. åtminstone sömnad och hopsättning, eller stickning i fråga om formstickade plagg av garn.
När de behöriga myndigheterna avgör om en ansökan kan komma i fråga enligt denna bestämmelse skall de inte ta hänsyn till utformningen eller tillverkningen av modeller eller varuprov.
b) Dessa personer får låta tillverka förädlingsprodukter i ett tredje land med hjälp av förädling inom de kvantiteter som de tilldelas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där ansökan inges och med beaktande av de villkor som anges i artikel 3.
c) De varor som dessa personer temporärt exporterar för förädling skall omsättas fritt enligt artikel 9.2 i fördraget och ha sitt ursprung i gemenskapen enligt rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen(3) och dess tillämpningsförordningar. Undantag från bestämmelserna i detta stycke får medges av medlemsstaternas myndigheter endast med avseende på varor som inte framställs i tillräcklig mängd i gemenskapen. Dessa undantag får inte medges för mer än 14 % av det sam- manlagda värdet av de varor för vilka förhandtillstånd begärs eller för vilka användningen av förfarandet beviljades användaren under föregående år. I undantagsfall och när det är ekonomiskt försvarbart kan de behöriga myndigheterna, på grundval av ett beslut som fattas enligt förfarandet i artikel 12, samtycka till en högre undantagsprocent.
Tidigare användare som under 1994 fick utnyttja förfarandet för en högre procentsats än 14 % får för samma kvantiteter fortsätta med detta i ytterligare tre år, på grundval av en lista som kommissionen skall upprätta. Därefter kan sådana undantag förnyas på grundval av ett beslut som fattas enligt förfarandet i artikel 12.
Medlemsstaterna skall varje kvartal underrätta kommissionen om de huvudsakliga dragen hos de på så sätt beviljade undantagen, nämligen beskaffenhet, ursprung och kvantiteter för de varor i fråga som har sitt ursprung utanför gemenskapen. Kommissionen skall vidarebefordra dessa upplysningar till de andra medlemsstaterna med tanke på behandling i den kommitté som anges i artikel 12.
d) Den förädling som skall genomföras i tredje land får inte innebära mer omfattande bearbetning än den som anges för varje produkt i bilaga 2. Den får dock innebära mindre omfattande bearbetning än den som anges för varje produkt i bilaga 2.
3. Medlemsstaterna får göra undantag från bestämmelserna i punkt 2 a med avseende på personer som inte uppfyller de villkor som anges i den punkten.
Dessa undantag skall endast tillämpas för den del av de totala kvantiteterna som importeras enligt särskilda ordningar av den typ som anges i artikel 1.3 under ett av de två år som föregår ikraftträdandet av förordning (EEG) nr 636/82 och för produkter som inte är annorlunda till typ eller ändamål.
Om det för ett land, efter ikraftträdandet av denna förordning, för första gången fastställs en särskild ordning av det slag som avses i artikel 1.3 och denna ordning för vissa kvantiteter ersätter den allmänna importbegränsningsordning som tidigare tillämpades för dessa kvantiteter, dock utan att ge upphov till någon total ökning av importmöjligheterna till följd av den samtidiga tillämpningen av de två ordningarna, får liknande undantag tillämpas upp till gränsen för de förädlade produkter som tidigare importerades enligt den allmänna importbegränsningsordningen.
De undantag som avses i föregående stycken skall först och främst tillämpas för de personer som tidigare utnyttjat de särskilda ordningar som nämnts ovan.
De fall då denna punkt tillämpas skall meddelas kommissionen som skall vidarebefordra dem till medlemsstaterna med tanke på en årlig genomgång i den kommitté som anges i artikel 12.