Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 31999R2111

Artikel 3 i förordning (EG) nr 2111/1999 upphört att gälla

Ur Rådets förordning (EG) nr 2111/1999 av den 4 oktober 1999 om förbud mot försäljning och leverans av olja och vissa petroleumprodukter till vissa delar av Förbundsrepubliken Jugoslavien och om upphävande av förordning (EG) nr 900/1999.

EU-rätten

Artikelns text

1. Trots bestämmelserna i artikel 1 får de behöriga myndigheterna tillåta direkt eller indirekt försäljning, leverans eller export av olja och petroleumprodukter som anges i bilaga I till personer eller organ för en affärsverksamhet som bedrivs i eller från Förbundsrepubliken Jugoslaviens territorium samt sändning till Förbundsrepubliken Jugoslaviens territorium, om dessa myndigheter får fullt bindande bevis för att

a) den olja och de petroleumprodukter som säljs, levereras eller exporteras sänds från gemenskapen till Republiken Montenegro eller provinsen Kosovo utan att passera genom andra delar av Republiken Serbien, och

b) oljan och petroleumprodukterna inte kommer att lämna Republiken Montenegros territorium eller provinsen Kosovos för en bestämmelseort någon annanstans i Republiken Serbien.

Tillstånd skall utfärdas i enlighet med den förlaga som anges i bilaga II.

2. En förklaring från de relevanta organ som utsetts av Förenta nationernas generalsekreterares särskilda representant för provinsen Kosovo eller från Republiken Montenegros behöriga myndigheter, vilka förtecknas i bilaga III, i enlighet med den förlaga som anges i bilaga IV till denna förordning skall betraktas som fullt bindande bevis för tillstånd enligt punkt 1.

3. För varje berört territorium gäller att till dess att namn och adress för det relevanta organet eller den behöriga myndigheten som skall anges i bilaga III har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning får en medlemsstats behöriga myndighet inte utfärda förhandstillstånd förrän den har begärt att få eventuella synpunkter på de framlagda bevisen från de övriga medlemsstaternas behöriga myndigheter och från kommissionen, vilka skall lämnas inom fem arbetsdagar efter det att begäran skickades ut. Efter dessa fem dagar skall den berörda behöriga myndigheten, på grundval av mottagna synpunkter och övrig information som erhållits under tiden, fatta beslut om utfärdande av tillstånd samt underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaterna om detta beslut.

Artikeln i rättsakten