EU-rätt · Förordning · CELEX 32013R0153
Artikel 42 i förordning (EU) nr 153/2013
Koncentrationsgränser
EU-rätten
Artikelns text
1. Centrala motparter ska införa och tillämpa riktlinjer och rutiner för att se till att säkerheterna är tillräckligt diversifierade för att kunna realiseras inom en fastställd innehavstid utan någon väsentlig marknadspåverkan. Riktlinjer och rutiner ska fastställa vilka riskbegränsningsåtgärder som ska vidtas, när koncentrationsgränserna enligt punkt 2 överskrids.
2. Centrala motparter ska fastställa koncentrationsgränser för
a) enskilda emittenter,
b) typer av emittenter,
c) typer av tillgångar,
d) varje clearingmedlem,
e) alla clearingmedlemmar.
3. Koncentrationsgränserna ska vara försiktigt beräknade och beakta alla relevanta kriterier, bl.a. följande:
a) Finansiella instrument emitterade av emittenter av samma typ när det gäller bransch, verksamhet och geografisk region.
b) Storleken på den kreditrisk som är förknippad med det finansiella instrumentet eller emittenten, enligt den centrala motpartens interna bedömning. Centrala motparter ska när de gör en sådan bedömning tillämpa en fastställd och objektiv metod som inte helt baseras på externa utlåtanden och som beaktar risken med att emittenten har sitt säte i ett visst land.
c) De finansiella instrumentens likviditet och prisvolatilitet.
4. Centrala motparter ska se till att högst 10 procent av deras säkerheter garanteras av ett och samma kreditinstitut, eller ett likvärdigt finansinstitut från tredjeland, eller en enhet som ingår i samma koncern som kreditinstitutet eller finansinstitutet från tredjeland. Om de säkerheter som den centrala motparten tar emot i form av garantier från affärsbanker motsvarar mer än 50 procent av säkerheterna totalt, kan denna gräns sättas till högst 25 procent.
5. Vid beräkningen av gränserna enligt punkt 2 ska centrala motparter inkludera sin totala exponering mot en emittent, inbegripet värdet av sammantagna kreditlöften, bankcertifikat, tidsbunden inlåning, sparkonton, inlåningsräkningar, checkräkningar, penningmarknadsinstrument och faciliteter för omvända repor som utnyttjas av dem. Gränserna ska inte vara tillämpliga på säkerheter som den centrala motparten innehar och som överstiger minimikraven för marginalsäkerheter, bidrag till obeståndsfonder eller andra finansiella medel.
6. Vid fastställandet av en koncentrationsgräns för den centrala motpartens exponering mot en enskild emittent ska den centrala motparten aggregera sin exponering mot alla finansiella instrument som har emitterats av emittenten eller av en enhet inom samma koncern, som uttryckligen garanteras av emittenten eller av en enhet inom samma koncern, och mot finansiella instrument som har emitterats av företag vars enda syfte är att äga produktionsmedel som är centrala för emittentens verksamhet, och behandla detta som en enda risk.
7. Centrala motparter ska regelbundet kontrollera att deras riktlinjer och rutiner för koncentrationsrisker är adekvata. Centrala motparter ska minst årligen se över sina riktlinjer och rutiner för koncentrationsrisker samt efter väsentliga förändringar som påverkar deras riskexponering.
8. Centrala motparter ska informera den behöriga myndigheten och clearingmedlemmarna om gällande koncentrationsgränser och eventuella ändringar av dessa gränser.
9. Om en central motpart väsentligt överskrider en koncentrationsgräns som har fastställts i dess riktlinjer och rutiner, ska den omedelbart informera den behöriga myndigheten om detta. Den centrala motparten ska snarast möjligt åtgärda överskridandet.
Svensk rätt
Svenska författningar
Rättsakten genomförs eller kompletteras enligt ändringsregistret
Uppgiften gäller rättsakten som helhet, inte artikeln.
- Konkurslag (1987:672) i kraft 2014-08-01 ur registret · rättsaktsnivå
Normkedja (rättsakten)
Nedåt i kedjan
- genomförs av SFS 1987:672 · Konkurslag (1987:672) ur registret
Lag · SFS 1987:672 · Konkurslag (1987:672)
- bemyndigar DVFS 2018:7 ur registret
- bemyndigar DVFS 2019:9 ur registret