Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32019R0317

Artikel 28 i förordning (EU) 2019/317

Mekanismen för kostnadsriskdelning

Ur Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/317 av den 11 februari 2019 om inrättande av ett prestations- och avgiftssystem i det gemensamma europeiska luftrummet och om upphävande av genomförandeförordningarna (EU) nr 390/2013 och (EU) nr 391/2013 (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

1. I fråga om de incitamentssystem som avses i artikel 11.2 ska en mekanism för kostnadsriskdelning tillämpas. Enligt denna mekanism ska skillnaderna mellan fastställda kostnader i prestationsplanen och de faktiska kostnaderna delas mellan leverantörer av flygtrafiktjänster och luftrumsanvändare, i enlighet med bestämmelserna i denna artikel.

2. De skillnader som avses i punkt 1 ska delas på följande sätt:

a) Om de faktiska kostnaderna under hela referensperioden understiger de fastställda kostnaderna, ska leverantören av flygtrafiktjänster eller den berörda medlemsstaten erhålla hela den resulterande skillnaden.

b) Om de faktiska kostnaderna under hela referensperioden överstiger de fastställda kostnaderna, ska leverantören av flygtrafiktjänster eller den berörda medlemsstaten täcka hela den resulterande skillnaden.

3. Punkt 2 ska inte tillämpas om skillnaden mellan fastställda kostnader och faktiska kostnader uppstår till följd av minst en av följande förändringar:

a) Oförutsedda förändringar av kostnader för nya och befintliga investeringar.

b) Oförutsedda förändringar av kostnader som avses i artikel 22.1 tredje stycket.

c) Oförutsedda och betydande förändringar av pensionskostnader som fastställts i enlighet med artikel 22.4 på grund av oförutsedda ändringar av nationell pensionslagstiftning, redovisningslag om pensioner eller oförutsedda förändringar i förhållandena på finansmarknaden, på villkor att leverantören av flygtrafiktjänster inte har inflytande över sådana förändringar av pensionskostnaderna och, när det gäller kostnadsökningar, under förutsättning att leverantören av flygtrafiktjänster har vidtagit rimliga åtgärder för att hantera kostnadsökningar under referensperioden.

d) Oförutsedda och betydande förändringar av kostnader på grund av oförutsedda ränteändringar för lån som finansierar kostnader som uppkommer från tillhandahållandet av flygtrafiktjänster, på villkor att leverantören av flygtrafiktjänster inte har inflytande över sådana förändringar av kostnaderna och, när det gäller kostnadsökningar, under förutsättning att leverantören av flygtrafiktjänster har vidtagit rimliga åtgärder för att hantera kostnadsökningar under referensperioden.

e) Oförutsedda och betydande förändringar av kostnader till följd av oförutsedda ändringar av nationell skattelagstiftning eller andra oförutsedda nya kostnader, som inte omfattas av prestationsplanen, men som krävs enligt lag.

De fastställda kostnader som rör de kostnader som avses i denna punkt ska identifieras och kategoriseras i prestationsplanen, i enlighet med punkt 3.3 h i bilaga II.

Skillnaderna mellan de faktiska och fastställda kostnader som avses i denna punkt ska identifieras och förklaras årligen i enlighet med bilaga VII och bilaga IX.

4. När det gäller oförutsedda förändringar av kostnader som avses i punkt 3 a, ska skillnaderna mellan fastställda kostnader och faktiska kostnader delas enligt följande:

a) Om de faktiska kostnaderna under ett kalenderår eller hela referensperioden understiger de fastställda kostnaderna, ska leverantören av flygtrafiktjänster eller den berörda medlemsstaten återbetala den resulterande skillnaden till luftrumsanvändare genom en sänkning av enhetsavgiften under år n+2 eller under den följande referensperioden, om inte, på grundval av en utförlig motivering från leverantören av flygtrafiktjänster, den nationella tillsynsmyndigheten beslutar, efter samråd med företrädare för luftrummets användare, att leverantören av flygtrafiktjänster inte ska ersätta en del av den uppkomna skillnaden.

b) Om de faktiska kostnaderna under ett kalenderår eller hela referensperioden överskrider de fastställda kostnaderna med högst 5 %, får medlemsstaterna besluta att den resulterande skillnaden ska återkrävas från luftrumsanvändare av leverantören av flygtrafiktjänster eller den berörda medlemsstaten, genom en ökning av enhetsavgiften under år n+2 eller under den följande referensperioden, under förutsättning att den nationella tillsynsmyndigheten godkänner en detaljerad motivering från leverantören av flygtrafiktjänster, i synnerhet när det gäller behovet av att öka kapaciteten och efter samråd med företrädare för luftrummets användare.

Om leverantörer av flygtrafiktjänster har för avsikt att under referensperioden lägga till, avbryta eller ersätta stora investeringar med avseende på uppgifter om stora investeringar som anges i prestationsplanen i enlighet med punkt 2.2 b i bilaga II, ska dessa ändringar godkännas av den nationella tillsynsmyndigheten, efter samråd med företrädare för luftrumsanvändare.

5. När det gäller oförutsedda förändringar av kostnader som avses i punkt 3 b, ska skillnaderna mellan fastställda kostnader och faktiska kostnader delas enligt följande:

a) Om de faktiska kostnaderna under ett kalenderår är lägre än de fastställda kostnaderna för det kalenderåret ska medlemsstaterna återbetala den resulterande skillnaden till luftrumsanvändare genom en sänkning av enhetsavgiften för år n+2.

b) Om de faktiska kostnaderna under ett kalenderår är högre än de fastställda kostnaderna för det kalenderåret ska medlemsstaterna återkräva den resulterande skillnaden från luftrumsanvändare genom en ökning av enhetsavgiften för år n+2.

6. När det gäller oförutsedda förändringar av kostnader som avses i punkterna 3 c, d och e, ska skillnaderna mellan fastställda kostnader och faktiska kostnader delas enligt följande:

a) Om de faktiska kostnaderna under ett kalenderår eller under hela referensperioden understiger de fastställda kostnaderna, ska leverantören av flygtrafiktjänster eller den berörda medlemsstaten återbetala den resulterande skillnaden till luftrumsanvändare genom en sänkning av enhetsavgiften under år n+2 under den följande referensperioden eller under de följande två referensperioderna om beloppen som ska återkrävas påverkar enhetsavgiften på ett oproportionerligt sätt.

b) Om de faktiska kostnaderna under ett kalenderår eller under hela referensperioden överstiger de faktiska kostnaderna, får medlemsstaterna bestämma att den resulterande skillnaden ska återkrävas från luftrumsanvändare av leverantören av flygtrafiktjänster eller den berörda medlemsstaten genom en höjning av enhetsavgiften under år n+2 under den följande referensperioden eller under de följande två referensperioderna om beloppen som ska återkrävas påverkar enhetsavgiften på ett oproportionerligt sätt.

7. Nationella tillsynsmyndigheter ska årligen kontrollera att leverantörer av flygtrafiktjänster på ett korrekt sätt tillämpar bestämmelserna i denna artikel. De nationella tillsynsmyndigheterna ska utarbeta en rapport senast den 1 september år n+1 om de förändringar av kostnader som avses i punkt 3 och som uppstod under år n. Rapporten ska bli föremål för samråd med företrädare för luftrumsanvändare.

De nationella tillsynsmyndigheterna ska i rapporten som ska läggas fram senast den 1 september året efter det sista året i referensperioden också inkludera slutresultatet för hela referensperioden i fråga om de oförutsedda förändringar av kostnader som avses i punkt 3 a, c, d och e.

Artikeln i rättsakten