EU-rätt · Förordning · CELEX 32019R1753
Artikel 12 i förordning (EU) 2019/1753
Skydd under en övergångsperiod för ursprungsbeteckningar som har sitt ursprung i ett tredjeland och som har registrerats enligt Lissabonöverenskommelsen
EU-rätten
Artikelns text
1. De medlemsstater som var parter i Lissabonöverenskommelsen före unionens anslutning till Genèveakten får fortsätta att skydda ursprungsbeteckningar som har sitt ursprung i ett tredjeland som är part i Lissabonöverenskommelsen genom ett nationellt skyddssystem, med verkan från den dag då unionen blir avtalsslutande part i Genèveakten, vad gäller ursprungsbeteckningar som senast den dagen är registrerade enligt Lissabonöverenskommelsen.
2. Det skydd som avses i punkt 1 ska
a) ersättas av skydd inom ramen för unionens skyddssystem för en särskild ursprungsbeteckning om skydd tillhandahålls i enlighet med ett beslut som fattats enligt artikel 7 i denna förordning efter det berörda tredjelandets anslutning till Genèveakten, förutsatt att det skydd som tillhandahålls genom ett beslut enligt artikel 7 i denna förordning bevarar kontinuiteten i skyddet av respektive ursprungsbeteckning i respektive medlemsstat,
b) upphöra för en särskild ursprungsbeteckning när verkan av en internationell registrering löper ut.
3. Om en ursprungsbeteckning som har sitt ursprung i ett tredjeland inte är registrerad enligt denna förordning, eller det nationella skyddet inte ersätts i enlighet med punkt 2 a, ska den berörda medlemsstaten bära hela ansvaret för följderna av ett sådant nationellt skydd.
4. Åtgärder som medlemsstaterna vidtar med stöd av punkt 1 ska endast ha verkan nationellt och får inte påverka handeln inom unionen eller den internationella handeln.
5. De medlemsstater som avses i punkt 1 ska översända en anmälan som gjorts av den internationella byrån enligt Lissabonöverenskommelsen till kommissionen. Kommissionen ska sedan översända denna anmälan till alla andra medlemsstater.
6. De medlemsstater som avses i punkt 1 i denna artikel ska förklara för den internationella byrån att de inte kan säkerställa nationellt skydd av en ursprungsbeteckning för produkter som omfattas av någon av de förordningar som avses i artikel 1.2 i denna förordning, och som har registrerats och anmälts till dem enligt Lissabonöverenskommelsen från den dag då unionen blir en avtalsslutande part i Genèveakten.