Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32022R0439

Artikel 27 i förordning (EU) 2022/439

Kriterier för identifiering av en gäldenärs fallissemang

Ur Kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/439 av den 20 oktober 2021 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 med avseende på tekniska tillsynsstandarder för specificering av den bedömningsmetod som behöriga myndigheter ska följa när de bedömer huruvida kreditinstitut och investeringsföretag uppfyller kraven när det gäller att använda internmetoden (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

1. Vid bedömning av de detaljerade specifikationerna och den praktiska tillämpningen av kriterierna för identifiering av en gäldenärs fallissemang som tillämpas av institutet och deras överensstämmelse med artikel 178.1–5 i förordning (EU) nr 575/2013 och den delegerade förordningen (EU) 2018/171 ska behöriga myndigheter kontrollera följande:

a) En lämplig riktlinje har införts för beräkning av antalet överskjutande dagar, vilket inbegriper ny indelning av exponeringar efter antalet kreditdagar och beviljande av förlängningar, ändringar eller uppskov, förnyelser och nettning av befintliga konton.

b) Den definition av fallissemang som tillämpas av institutet omfattar åtminstone samtliga kriterier för fallissemang som anges i artikel 178.1 och 178.3 i förordning (EU) nr 575/2013.

c) Om ett institut använder mer än en definition av fallissemang inom sina juridiska personer ska tillämpningsområdet för varje definition av fallissemang vara tydligt specificerat, och skillnaden mellan definitionerna ska vara motiverade.

2. Vad gäller den kontroll som avses i punkt 1 ska behöriga myndigheter bedöma huruvida definitionen av fallissemang har genomförts i praktiken och om den är tillräckligt detaljerad för att den ska kunna tillämpas konsekvent av all personal för alla typer av exponeringar och huruvida samtliga av följande möjliga tecken på osannolikhet för betalning är tillräckligt specificerade:

a) Upplupen ränta intäktsförs inte längre.

b) Händelser som utgör en specifik kreditriskjustering till följd av en betydande försämring av kreditkvaliteten.

c) Försäljning av kreditförpliktelser som utgör en betydande kreditrelaterad ekonomisk förlust.

d) Händelser som utgör en framtvingad omförhandling av kreditförpliktelsen.

e) Händelser som omfattas av liknande skydd som en konkursansökan.

f) Andra tecken på osannolikhet för betalning.

3. Behöriga myndigheter ska kontrollera att riktlinjerna och förfarandena säkerställer att gäldenärer inte klassificeras som ej fallerande om något av kriterierna för fallissemang föreligger.

Artikeln i rättsakten