EU-rätt · Förordning · CELEX 32022R0439
Artikel 28 i förordning (EU) 2022/439
Stabiliteten och effektiviteten hos den process som används för att identifiera en gäldenärs fallissemang
EU-rätten
Artikelns text
1. Vid bedömning av hur stabil och effektiv processen för identifiering av en gäldenärs fallissemang är, i enlighet med artikel 178 i förordning (EU) nr 575/2013, ska behöriga myndigheter kontrollera följande:
a) Lämpliga förfaranden och mekanismer har införts i syfte att säkerställa att alla fallissemang identifieras i god tid, och särskilt att insamling och uppdatering av relevant information sker effektivt och tillräckligt ofta.
b) Om identifieringen av en gäldenärs fallissemang bygger på en automatisk process utförs tester för att kontrollera att it-systemet har identifierat fallissemangen korrekt.
c) Vad gäller den identifiering av en gäldenärs fallissemang som bygger på en personlig bedömning är kriterierna för bedömning av gäldenärerna och kriterierna för fallissemang tillräckligt detaljerat fastställda i internhandlingarna för att säkerställa att all personal som arbetar med identifiering av fallissemang tillämpar dem konsekvent.
d) Om institutet tillämpar definitionen av fallissemang på gäldenärsnivå finns det lämpliga förfaranden och mekanismer som säkerställer att så snart en gäldenärs fallissemang har identifierats registreras samtliga exponeringar mot den gäldenären som fallerande i samtliga relevanta system på institutet och deras dotterbolag, affärsområden och geografiska lokaliseringar, och, i tillämpliga fall, moderbolagens och deras dotterbolags.
e) Om hänförandet till fallissemangsstatus för alla exponeringar för en gäldenär såsom avses i led d fördröjs, efter att en eller flera av gäldenärens exponeringar fallerat, ska den fördröjningen inte leda till fel eller inkonsekvenser i riskhanteringen, riskrapporteringen, beräkningen av kapitalbaskraven eller användningen av data i riskkvantifiering.
2. När det gäller den kontroll som avses i punkt 1 ska behöriga myndigheter bedöma tillämpningen av den väsentlighetströskel som anges i artikel 178.2 d i förordning (EU) nr 575/2013 i definitionen av fallissemang och hur förenlig den väsentlighetströskeln är med väsentlighetströskeln för en förfallen kreditförpliktelse som de behöriga myndigheterna har fastställt i enlighet med den delegerade förordningen (EU) 2018/171, och särskilt kontrollera följande:
a) Det finns lämpliga förfaranden och mekanismer för att säkerställa att hänförande till fallissemangsstatus sker i enlighet med artikel 178.1 b i förordning (EU) nr 575/2013 på grundval av den bedömning som anges i artikel 178.2 d i den förordningen och att de överensstämmer med den väsentlighetströskel som är relevant för en förfallen kreditförpliktelse enligt behöriga myndigheters definition i enlighet med den delegerade förordningen (EU) 2018/171.
b) Processen för att räkna överskjutande dagar är förenlig med gäldenärens avtalsförpliktelser eller rättsliga förpliktelser, avspeglar delbetalningar och tillämpas konsekvent.
3. Vad gäller hushållsexponeringar ska, utöver den kontroll som fastställs i punkt 1 och den bedömning som fastställs i punkt 2, behöriga myndigheter kontrollera följande:
a) Institutet har en tydlig policy med avseende på tillämpningen av definitionen av fallissemang för hushållsexponeringar antingen med avseende på gäldenären eller en enskild kreditfacilitet.
b) Den policy som anges i led a är anpassad efter institutets riskhantering och tillämpas konsekvent.
c) Om institutet tillämpar definitionen av fallissemang med avseende på en enskild kreditfacilitet
i) finns det lämpliga förfaranden och mekanismer för att säkerställa att en kreditfacilitet som har identifierats som fallerad markeras som fallerad i samtliga av institutets relevanta system, och
ii) i de fall då det sker en fördröjning med avseende på hänförandet av en kreditfacilitet till fallissemangsstatus i alla relevanta system i enlighet med led i, leder inte fördröjningen till fel eller inkonsekvenser i riskhanteringen, riskrapporteringen, beräkningen av kapitalbaskraven eller användningen av data i riskkvantifieringen.