Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32025R0040

Artikel 5 i förordning (EU) 2025/40

Krav för ämnen i förpackningar

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2025/40 av den 19 december 2024 om förpackningar och förpackningsavfall, om ändring av förordning (EU) 2019/1020 och direktiv (EU) 2019/904 och om upphävande av direktiv 94/62/EG (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

1. Förpackningar som släpps ut på marknaden ska tillverkas på ett sådant sätt att förekomsten och koncentrationen av ämnen som inger betänkligheter som beståndsdelar i förpackningsmaterialet eller någon av förpackningskomponenterna minimeras, inbegripet med avseende på deras förekomst i utsläpp och eventuella resultat av avfallshantering, såsom sekundära råvaror, aska eller annat material för slutligt bortskaffande, samt på de negativa effekterna på miljön som orsakas av mikroplaster.

2. Kommissionen ska övervaka förekomsten av ämnen som inger betänkligheter i förpackningar och förpackningskomponenter och ska, när så är lämpligt, vidta relevanta uppföljningsåtgärder.

Senast den 31 december 2026 ska kommissionen, med bistånd av Europeiska kemikaliemyndigheten, utarbeta en rapport om förekomsten av ämnen som inger betänkligheter i förpackningar och förpackningskomponenter, för att fastställa i vilken utsträckning de inverkar negativt på återanvändning och materialåtervinning av material eller påverkar kemikaliesäkerheten. Den rapporten får innehålla en förteckning över ämnen som inger betänkligheter i förpackningar och förpackningskomponenter och ange i vilken utsträckning de kan utgöra en oacceptabel risk för människors hälsa och miljön.

Kommissionen ska överlämna rapporten med information om sina iakttagelser till Europaparlamentet, rådet och den kommitté som avses i artikel 65 i denna förordning och ska överväga lämpliga uppföljningsåtgärder, inbegripet

a) användning av de förfaranden som avses i artikel 68.1 och 68.2 i förordning (EG) nr 1907/2006 för att anta nya begränsningar, vad gäller ämnen som inger betänkligheter i förpackningsmaterial och som främst påverkar människors hälsa eller miljön,

b) fastställande av begränsningar som en del av kriterierna för design för materialåtervinning i enlighet med artikel 6.4 i denna förordning, vad gäller ämnen som inger betänkligheter och som inverkar negativt på återanvändningen och materialåtervinningen av material i den förpackning där de förekommer.

Om en medlemsstat anser att ett ämne inverkar negativt på återanvändningen och materialåtervinningen av material i den förpackning där de förekommer ska den senast den 31 december 2025 lämna sådan information till kommissionen och Europeiska kemikaliemyndigheten och, om sådana finns tillgängliga, hänvisa till relevanta riskbedömningar eller andra relevanta uppgifter.

3. Medlemsstaterna får begära att kommissionen överväger att, enligt artikel 6.4 a, begränsa användningen av ämnen som inger betänkligheter och som potentiellt inverkar negativt på återanvändningen och materialåtervinningen av material i förpackningar där de förekommer, av andra skäl än de som främst rör dessa ämnens kemikaliesäkerhet. Medlemsstaterna ska låta en sådan begäran åtföljas av en rapport som dokumenterar ämnenas identitet och användning samt en beskrivning av hur användningen av ämnena i förpackningar hindrar materialåtervinning, av andra skäl än de som främst rör kemikaliesäkerheten. Kommissionen ska utvärdera begäran och lägga fram resultaten av denna utvärdering för den kommitté som avses i artikel 65.

4. Utan att det påverkar begränsningarna av kemikalier i bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006 eller, i tillämpliga fall, begränsningarna av och de särskilda åtgärderna för material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel i förordning (EG) nr 1935/2004 får summan av koncentrationerna av bly, kadmium, kvicksilver och sexvärt krom från ämnen i förpackningar eller förpackningskomponenter inte överstiga 100 mg/kg.

5. Från och med den 12 augusti 2026 får förpackningar avsedda att komma i kontakt med livsmedel inte släppas ut på marknaden om de innehåller per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) i en koncentration som är lika med eller över följande gränsvärden, i den mån utsläppande på marknaden av förpackningen som innehåller en sådan koncentration av PFAS inte är förbjudet enligt någon annan unionsrättsakt:

a) 25 ppb för enskilda PFAS uppmätta med riktad PFAS-analys (polymera PFAS undantas från kvantifieringen).

b) 250 ppb för summan av PFAS mätt som summan av den riktade PFAS-analysen, i tillämpliga fall med föregående nedbrytning av prekursorer (polymera PFAS exkluderade från kvantifieringen).

c) 50 ppm för PFAS (inklusive polymera PFAS); om den totala mängden fluor överstiger 50 mg/kg ska tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren enligt definitionerna i artikel 3.9, 3.11 och 3.13 i förordning (EG) nr 1907/2006 på begäran förse tillverkaren eller importören enligt definitionerna i artikel 3.1.13 respektive 3.1.17 med bevis för den mängd fluor som uppmätts som halt av antingen PFAS eller icke-PFAS, så att de kan upprätta den tekniska dokumentation som avses i bilaga VII till den här förordningen.

PFAS är alla ämnen som innehåller minst en fullständigt fluorerad metylkolatom (CF3-) eller metylenkolatom (-CF2-) (utan någon väte-, klor-, brom- eller jodatom fäst vid den), utom ämnen som endast innehåller följande strukturella element: CF3-X eller X-CF2-X’, där X = -OR eller -NRR’ och X’= en metylgrupp (-CH3), en metylengrupp (-CH2-), en aromatisk grupp, en karbonylgrupp (-C(O)-), -OR’’, -SR’’ eller –NR’’R’’’, och där R/R’/R’’/R’’’ är en väte- (-H), metyl- (-CH3) eller metylengrupp (-CH2-), en aromatisk grupp eller en karbonylgrupp (-C(O)-).

Senast den 12 augusti 2030 ska kommissionen genomföra en utvärdering för att bedöma behovet av att ändra eller upphäva denna punkt för att undvika överlappningar med begränsningar eller förbud när det gäller användning av PFAS som fastställs i enlighet med förordning (EG) nr 1935/2004, förordning (EG) 1907/2006 eller förordning (EU) 2019/1021.

6. Överensstämmelse med kraven i punkterna 4 och 5 i denna artikel ska visas i den tekniska dokumentation som upprättas i enlighet med bilaga VII.

7. För att beakta den vetenskapliga och tekniska utvecklingen får kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 64 för att ändra denna förordning i syfte att minska summan av koncentrationerna av bly, kadmium, kvicksilver och sexvärt krom som härrör från ämnen i förpackningar eller förpackningskomponenter som avses i punkt 4 i den här artikeln.

8. För att beakta den vetenskapliga och tekniska utvecklingen får kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 64 för att komplettera denna förordning i syfte att fastställa under vilka förhållanden summan av koncentrationerna enligt punkt 4 i den här artikeln inte ska gälla för återvunnet material eller för produktcykler inom en sluten och kontrollerad kedja samt vilka förpackningstyper eller förpackningsformat, på grundval av de förpackningskategorier som förtecknas i tabell 1 i bilaga II till denna förordning, som ska undantas från de krav som avses i den punkten. Sådana delegerade akter ska vara motiverade utifrån en analys från fall till fall, vara tidsbegränsade och innehålla lämpliga krav på märkning och information samt på regelbunden rapportering för att säkerställa att undantaget ses över regelbundet. Delegerade akter som antas i enlighet med denna punkt ska endast antas för att ändra de undantag som fastställs i besluten 2001/171/EG och 2009/292/EG.

9. Senast den 12 augusti 2033 ska kommissionen göra en utvärdering för att bedöma om denna artikel och de kriterier för design för materialåtervinning som fastställs i enlighet med artikel 6.4 i tillräcklig grad har bidragit till att minimera förekomsten och koncentrationen av ämnen som inger betänkligheter som beståndsdelar i förpackningsmaterialet.

Artikeln i rättsakten