Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32025R0040

Artikel 6 i förordning (EU) 2025/40

Materialåtervinningsbara förpackningar

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2025/40 av den 19 december 2024 om förpackningar och förpackningsavfall, om ändring av förordning (EU) 2019/1020 och direktiv (EU) 2019/904 och om upphävande av direktiv 94/62/EG (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

1. Alla förpackningar som släpps ut på marknaden ska vara materialåtervinningsbara.

2. En förpackning ska anses vara materialåtervinningsbar om den uppfyller följande villkor:

a) Den har designats för återvinning genom materialcirkulation, vilket möjliggör användning av uppkomna sekundära råvaror som är av en tillräckligt hög kvalitet jämfört med det ursprungliga materialet för att kunna användas för att ersätta primära råvaror, i enlighet med punkt 4.

b) När den blir avfall kan den samlas in separat i enlighet med artikel 48.1 och 48.5, sorteras i särskilda avfallsflöden utan att det påverkar materialåtervinningsbarheten i andra avfallsflöden och materialåtervinnas i stor skala, på grundval av den metod som fastställs i enlighet med punkt 5 i den här artikeln.

Förpackningar som överensstämmer med de delegerade akter som antagits enligt punkt 4 ska anses uppfylla villkoret i led a i den här punkten.

Förpackningar som överensstämmer med de delegerade akter som antagits enligt punkt 4 och de genomförandeakter som antagits enligt punkt 5 ska anses uppfylla villkoren i första stycket i den här punkten.

Led a i första stycket i denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2030 eller 24 månader från och med den dag då de delegerade akter som antagits enligt punkt 4 första stycket träder i kraft, beroende på vilket som infaller senast.

Led b i första stycket i denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2035 eller, när det gäller kravet på återvinning i stor skala, från och med den 1 januari 2035 eller fem år från den dag då de genomförandeakter som antagits enligt punkt 5 träder i kraft, beroende på vilket som infaller senast.

3. Tillverkaren ska bedöma förpackningars materialåtervinningsbarhet på grundval av de delegerade akter som antagits enligt punkt 4 i denna artikel och de genomförandeakter som antagits enligt punkt 5 i denna artikel. Förpackningars materialåtervinningsbarhet ska uttryckas i de klasser för materialåtervinningsbarhet A, B eller C som beskrivs i tabell 3 i bilaga II.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 10 får, från och med den 1 januari 2030 eller 24 månader från ikraftträdandet av de delegerade akter som antagits enligt punkt 4 i denna artikel, beroende på vilket som infaller senast, förpackningar inte släppas ut på marknaden om de inte är materialåtervinningsbara i klasserna A, B eller C enligt beskrivningen i tabell 3 i bilaga II.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 10 i denna artikel får, från och med den 1 januari 2038, förpackningar inte släppas ut på marknaden om de inte är materialåtervinningsbara i klasserna A eller B enligt beskrivningen i tabell 3 i bilaga II.

4. Kommissionen ska senast den 1 januari 2028, efter att ha beaktat de standarder som utarbetats av de europeiska standardiseringsorganisationerna, anta delegerade akter i enlighet med artikel 64 för att komplettera denna förordning genom att fastställa

a) kriterier för design för materialåtervinning och klasser för materialåtervinningsbarhet, på grundval av tabell 3 i bilaga II och de parametrar som förtecknas i tabell 4 i bilaga II för de förpackningskategorier som förtecknas i tabell 1 i bilaga II; kriterierna för design för materialåtervinning och klasserna för materialåtervinningsbarhet ska utarbetas på grundval av det dominerande materialet och ska

i) beakta i vilken utsträckning förpackningsavfall kan separeras i olika materialflöden, för materialåtervinning, sorterat och materialåtervunnet, så att de uppkomna sekundära råvarorna är av tillräckligt hög kvalitet jämfört med det ursprungliga materialet och kan användas för att ersätta primära råvaror för förpackningar eller andra tillämpningar där kvaliteten på det återvunna materialet bibehålls när så är möjligt,

ii) ta hänsyn till etablerade processer för insamling och sortering som har visat sig fungera i en operativ miljö och omfatta alla förpackningskomponenter,

iii) beakta tillgänglig materialåtervinningsteknik, dess ekonomiska resultat och miljöprestanda, inbegripet produktionskvaliteten, tillgången till avfall, den energi som behövs och växthusgasutsläppen,

iv) när så är lämpligt, identifiera ämnen som inger betänkligheter och som inverkar negativt på återanvändning och återvinning av material i de förpackningar där de förekommer,

v) när så är lämpligt, fastställa begränsningar för förekomsten av ämnen som inger betänkligheter eller grupper av sådana ämnen i förpackningar eller förpackningskomponenter av skäl som inte främst rör kemikaliesäkerheten; sådana begränsningar kan också bidra till att minska oacceptabla risker för människors hälsa eller miljön, utan att det påverkar de begränsningar för kemikalier som anges i bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006 eller, i tillämpliga fall, begränsningarna och de särskilda åtgärderna för material och produkter som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel i förordning (EG) nr 1935/2004,

b) hur bedömningen av materialåtervinningsbarhet ska utföras, och uttrycka dess resultat i klasser för materialåtervinningsbarhet per förpackningsenhet, med hänsyn till viktning, inbegripet materialspecifika kriterier och sorteringseffektivitet för att avgöra om förpackningar ska betraktas som materialåtervinningsbara enligt punkt 2,

c) en beskrivning, för varje förpackningskategori som förtecknas i tabell 1 i bilaga II, av villkoren för att uppfylla respektive klass för materialåtervinningsbarhet,

d) en ram för anpassningen av de ekonomiska bidrag som producenterna ska betala för att fullgöra sina skyldigheter avseende utökat producentansvar enligt artikel 45.1, på grundval av förpackningens klass för materialåtervinningsbarhet.

När kommissionen antar de delegerade akter som avses i första stycket i denna punkt ska den beakta resultaten av den eventuella bedömning som gjorts i enlighet med artikel 5.2.

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 64 i syfte att ändra tabell 1 i bilaga II för att anpassa den till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen inom material- och produktdesign och inom infrastruktur för insamling, sortering och materialåtervinning. Kommissionen får i dessa delegerade akter anta kriterier för design för materialåtervinning för ytterligare förpackningskategorier eller att skapa underkategorier inom de kategorier som förtecknas i tabell 1 i bilaga II.

De ekonomiska aktörerna ska uppfylla nya eller uppdaterade kriterier för materialåtervinning inom tre år från den dag då den relevanta delegerade akten har trätt i kraft.

5. Kommissionen ska senast den 1 januari 2030 anta genomförandeakter för att fastställa följande:

a) Metoden för bedömning av materialåtervinning i stor skala per förpackningskategori som förtecknas i tabell 2 i bilaga II, med komplettering av tabell 3 i bilaga II med tröskelvärden för bedömningen av materialåtervinning i stor skala och, vid behov, uppdatering av de övergripande klasser för materialåtervinningsbarhet som beskrivs i tabell 3 i bilaga II. Metoden ska baseras på åtminstone följande:

i) Mängden förpackningar per förpackningskategori som förtecknas i tabell 2 i bilaga II som släppts ut på marknaden i unionen som helhet och i varje medlemsstat.

ii) Mängden materialåtervunnet förpackningsavfall vid beräkningspunkten i enlighet med de genomförandeakter som antagits i enlighet med artikel 56.7 a, per förpackningskategori som förtecknas i tabell 2 i bilaga II, i unionen som helhet och i varje medlemsstat.

b) Den spårbarhetsmekanism som säkerställer att förpackningar materialåtervinns i stor skala.

Den spårbarhetsmekanism som avses i led b ska baseras på åtminstone följande:

i) Teknisk dokumentation som hänvisar till mängden insamlat förpackningsavfall som skickas till sorterings- och materialåtervinningsanläggningar.

ii) En kontrollprocess som gör det möjligt för tillverkare att erhålla nödvändiga uppgifter från aktörer i senare led för att säkerställa att förpackningar materialåtervinns i stor skala.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 65.3.

De uppgifter som avses i första stycket i denna punkt ska göras tillgängliga och lättåtkomliga för allmänheten.

6. Kommissionen ska bedöma detaljnivån för de uppgifter som ska rapporteras för metoden för materialåtervinning i stor skala. När så är lämpligt ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 64 i syfte att ändra tabell 2 i bilaga II och tabell 3 i bilaga XII för att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

7. Senast 2035 får kommissionen, på grundval av utvecklingen av tekniken för sortering och materialåtervinning, se över de lägsta tröskelvärdena för att förpackningar ska betraktas som materialåtervunna i stor skala och vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag för att revidera tröskelvärdena.

8. I syfte att öka förpackningars materialåtervinningsbarhet ska, 18 månader från dagen för ikraftträdandet av de delegerade akter som antagits enligt punkt 4 i den här artikeln och de genomförandeakter som antagits enligt punkt 5 i den här artikeln, de ekonomiska bidrag som producenterna betalar för att fullgöra sina skyldigheter avseende utökat producentansvar enligt artikel 45 anpassas efter klasserna för materialåtervinningsbarhet, i enlighet med vad som närmare anges i de delegerade akter som antagits enligt punkt 4 i den här artikeln och de genomförandeakter som antagits enligt punkt 5 i den här artikeln.

När det gäller ekonomiska bidrag som producenter betalar för att fullgöra sina skyldigheter avseende utökat producentansvar enligt artikel 45 i fråga om de förpackningar som avses i punkt 11 g i den här artikeln ska medlemsstaterna beakta den tekniska genomförbarheten och den ekonomiska bärkraften för materialåtervinning av dessa förpackningar.

9. Överensstämmelse med kraven i punkterna 2 och 3 i denna artikel ska visas i den tekniska dokumentationen för förpackningen enligt bilaga VII.

Om en förpackningsenhet innehåller integrerade komponenter ska bedömningen av överensstämmelsen med kriterierna för design för materialåtervinning och kraven på materialåtervinning i stor skala omfatta alla integrerade komponenter. En separat bedömning ska utföras för integrerade komponenter som kan komma att separeras från varandra till följd av mekanisk påfrestning under transport eller sortering.

Om en förpackningsenhet innehåller separata komponenter ska bedömningen av överensstämmelsen med kriterierna för design för materialåtervinning och kraven på materialåtervinning i större skala utföras separat för varje separat komponent.

Alla komponenter i en förpackningsenhet ska vara kompatibla med etablerade processer för insamling, sortering och materialåtervinning som har visat sig fungera i en operativ miljö och får inte hindra materialåtervinningsbarheten för förpackningsenhetens huvuddel.

10. Med avvikelse från punkterna 2 och 3 får, från och med den 1 januari 2030, innovativa förpackningar som inte uppfyller kraven i punkt 2 tillhandahållas på marknaden i upp till fem år från utgången av det kalenderår då de släpptes ut på marknaden.

Om detta undantag utnyttjas ska den ekonomiska aktören underrätta den behöriga myndigheten innan den innovativa förpackningen släpps ut på marknaden och ska bifoga alla tekniska uppgifter som visar att förpackningen är en innovativ förpackning. Underrättelsen ska inbegripa en tidsplan för att nå kraven för materialåtervinning i stor skala i fråga om insamling och materialåtervinning av den innovativa förpackningen. Informationen ska göras tillgänglig för kommissionen och de nationella myndigheter som utför marknadskontroll.

Om den behöriga myndigheten anser att förpackningen inte är en innovativ förpackning ska den ekonomiska aktören uppfylla de befintliga kriterierna för design för materialåtervinning.

Om den behöriga myndigheten anser att förpackningen är en innovativ förpackning ska den underrätta kommissionen om detta.

Kommissionen ska bedöma begäranden från behöriga myndigheter med avseende på förpackningars innovativa karaktär och uppdatera eller anta nya delegerade akter enligt punkt 4 i denna artikel, beroende på vad som är lämpligt.

Kommissionen ska övervaka hur det undantag som avses i första stycket påverkar mängden förpackningar som släpps ut på marknaden. Kommissionen ska, när så är lämpligt, lägga fram ett lagstiftningsförslag i syfte att ändra det stycket.

Medlemsstaterna ska kontinuerligt sträva efter att förbättra insamlings- och sorteringsinfrastrukturen för innovativa förpackningar med förväntade miljöfördelar.

11. Denna artikel ska inte tillämpas på

a) läkemedelsbehållare enligt definitionen i artikel 1.23 i direktiv 2001/83/EG och artikel 4.25 i förordning (EU) 2019/6,

b) kontaktkänsliga förpackningar för medicintekniska produkter som omfattas av förordning (EU) 2017/745,

c) kontaktkänsliga förpackningar för medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik som omfattas av förordning (EU) 2017/746,

d) yttre förpackningar enligt definitionen i artikel 1.24 i direktiv 2001/83/EG och i artikel 4.26 i förordning (EU) 2019/6, om dessa förpackningar behövs för att uppfylla särskilda krav för att bevara läkemedlets kvalitet,

e) kontaktkänsliga förpackningar för modersmjölksersättning och tillskottsnäring, beredda spannmålsbaserade livsmedel och barnmat samt livsmedel för speciella medicinska ändamål enligt definitionerna i artikel 1 a, b och c i förordning (EU) nr 609/2013,

f) förpackningar som används för transport av farligt gods i enlighet med direktiv 2008/68/EG,

g) konsumentförpackningar av lätt trä, kork, textil, gummi, keramiskt material, porslin eller vax; punkt 8 ska dock tillämpas på sådana förpackningar.

12. Senast den 1 januari 2035 ska kommissionen se över undantagen i punkt 11 med beaktande av åtminstone utvecklingen av sorterings- och materialåtervinningstekniken och de ekonomiska aktörernas och medlemsstaternas praktiska erfarenheter. På grundval av detta ska kommissionen bedöma lämpligheten i att fortsätta med dessa undantag och vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag.

Artikeln i rättsakten