EU-rätt · Förordning · CELEX 32026R2280
Artikel 13 i förordning (EU) 2026/2280
Återvändande av tredjelandsmedborgare som utgör säkerhetsrisker
EU-rätten
Artikelns text
1. Denna artikel ska tillämpas på tredjelandsmedborgare om
a) de utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller nationell säkerhet, inbegripet om de är föremål för en registrering enligt artikel 24.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1861 (29),
b) det finns rimliga indikationer på att de har begått ett grovt brott i den mening som avses i artikel 2.2 i rådets rambeslut 2002/584/RIF (30) eller har begått ett brott som är belagt med ett straff som inbegriper frihetsberövande i minst två år enligt nationell rätt eller har begått flera brott som är belagda med ett straff som inbegriper frihetsberövande i minst ett år enligt nationell rätt,
c) det finns rimliga indikationer på att de är inblandade i något av de brott som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 (31),
d) det finns rimliga indikationer på att de avser att begå ett sådant brott som avses i leden b och c i denna punkt på en medlemsstats territorium,
e) det finns rimliga indikationer på att de utgör något annat säkerhetshot enligt nationell rätt.
2. Punkt 1 b, c och d ska också tillämpas på tredjelandsmedborgare om det finns rimliga indikationer på att de har anstiftat eller på annat sätt deltagit i förövandet av de brott eller gärningar som avses i de leden.
3. Tredjelandsmedborgare som omfattas av denna artikel ska bli föremål för avlägsnande i enlighet med artikel 10.
4. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att beslut om återvändande rörande tredjelandsmedborgare som omfattas av denna artikel hanteras och verkställs som en prioriterad fråga.
5. Genom undantag från de relevanta bestämmelserna i denna förordning får tredjelandsmedborgare som omfattas av denna artikel
a) bli föremål för ett inreseförbud som utfärdas i enlighet med artikel 8 och som överstiger den längsta tillåtna varaktighet som anges i artikel 8.8 eller ett inreseförbud på obestämd tid om det är motiverat och står i proportion till den säkerhetsrisk som tredjelandsmedborgaren utgör; i sådana fall ska artikel 9.4 tillämpas,
b) tas i förvar i enlighet med artikel 29.3 c,
c) hållas i förvar på kriminalvårdsanstalter och, i möjligaste mån, hållas avskilda från ordinarie intagna,
d) hållas i förvar i ytterligare perioder som överstiger den maximala varaktighet som avses i artikel 30.3 och som fastställs av en domstol med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet och som är föremål för prövning av en domstol åtminstone var tredje månad.
6. Om det hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller nationell säkerhet som tredjelandsmedborgare utgör enligt punkt 1 a inte kan hanteras effektivt enligt denna artikel får medlemsstaterna föreskriva andra åtgärder enligt nationell rätt. Medlemsstaterna ska säkerställa att åtgärden, när det relevanta beslutet fattas, är nödvändig och proportionerlig med beaktande av hotets allvar eller den fara som den berörda personen utgör.
7. Medlemsstaterna får förlita sig på en befintlig grundlig säkerhetsbedömning av alla relevanta omständigheter som utförts av de behöriga myndigheterna i tidigare skeden, inbegripet i samband med asyl-, viserings- och gränskontrollförfaranden, inbegripet screening.