Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32026R2280

Artikel 14 i förordning (EU) 2026/2280

Återvändande till ett tredjeland med vilket det finns ett avtal eller en överenskommelse

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2026/2280 av den 7 oktober 2026 om inrättande av ett gemensamt system för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i unionen och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG, rådets direktiv 2001/40/EG och rådets beslut 2004/191/EG.

EU-rätten

Artikelns text

1. Återvändande av tredjelandsmedborgare vars vistelse är olaglig till ett sådant återvändandeland som avses i artikel 3.3 g kräver att ett avtal eller en överenskommelse ingås med det tredjelandet. Ett sådant avtal eller en sådan överenskommelse får endast ingås med ett tredjeland där internationella normer och principer för mänskliga rättigheter i enlighet med internationell rätt, inbegripet principen om non-refoulement, respekteras.

2. I ett avtal eller en överenskommelse som ingås enligt punkt 1 ska följande fastställas:

a) De förfaranden som är tillämpliga på återvändande av tredjelandsmedborgare vars vistelse är olaglig, från medlemsstaterna till det återvändandeland som avses i artikel 3.3 g.

b) Villkoren för tredjelandsmedborgarens vistelse i det återvändandeland som avses i artikel 3.3 g, inbegripet parternas respektive skyldigheter och ansvarsområden enligt avtalet eller överenskommelsen.

c) Tredjelandets skyldigheter enligt vad som avses i punkt 1 andra meningen.

d) Konsekvenserna av överträdelser av avtalet eller överenskommelsen eller av en betydande förändring som har en negativ inverkan på situationen i det återvändandeland som avses i artikel 3.3 g.

3. Om det i ett avtal eller en överenskommelse som ingås enligt punkt 1 i den här artikeln föreskrivs ett vidare återvändande till ett återvändandeland som avses i artikel 3.3 a–d ska följande fastställas i avtalet eller överenskommelsen, utöver vad som anges i punkt 2 i den här artikeln:

a) Konsekvenserna för det fall att ett vidare återvändande inte är möjligt.

b) Parternas respektive skyldigheter och ansvarsområden enligt avtalet eller överenskommelsen.

c) Konsekvenserna vid en betydande förändring som har en negativ inverkan på situationen i det återvändandeland som avses i artikel 3.3 g.

d) Ett oberoende organ eller en oberoende mekanism som övervakar den faktiska tillämpningen av avtalet eller överenskommelsen.

Ett avtal eller en överenskommelse enligt första stycket i denna punkt får inbegripa förhållanden i samband med förvar i det återvändandeland som avses i artikel 3.3 g.

4. Medlemsstaterna ska vid en lämplig tidpunkt underrätta de berörda medlemsstaterna om förhandlingarna om ett avtal eller en överenskommelse som avses i punkt 1 med ett tredjeland som har en gemensam gräns med dessa medlemsstater. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om alla bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser som ingåtts i enlighet med punkt 1 innan de träder i kraft eller, om ett avtal eller en överenskommelse ska tillämpas provisoriskt, innan den provisoriska tillämpningen inleds. Kommissionen och de övriga medlemsstaterna ska också underrättas om alla därpå följande ändringar av, eller upphävandet av, sådana avtal eller överenskommelser.

5. Ensamkommande barn ska inte vara föremål för återvändande till ett återvändandeland som avses i artikel 3.3 g enligt ett avtal eller en överenskommelse som avses i punkt 1 i den här artikeln.

Artikeln i rättsakten