EU-rätt · Förordning · CELEX 32026R2280
Artikel 2 i förordning (EU) 2026/2280
Tillämpningsområde
EU-rätten
Artikelns text
1. Denna förordning ska tillämpas på tredjelandsmedborgare vars vistelse är olaglig.
2. Denna förordning ska inte tillämpas på personer som åtnjuter fri rörlighet enligt unionsrätten, enligt definitionen i artikel 2.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 (27).
3. Denna förordning påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna i förordningarna (EU) 2024/1351, (EU) 2024/1348 och (EU) 2024/1349.
4. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 5 i denna artikel ska denna förordning inte tillämpas på tredjelandsmedborgare som
a) nekas inresa vid de yttre gränserna i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) 2016/399 eller, när det gäller en medlemsstat som inte är bunden av den förordningen, nekas inresa till en sådan medlemsstats territorium i enlighet med motsvarande nationell rätt,
b) grips eller hejdas av behöriga myndigheter i samband med att de olagligen passerar en medlemsstats yttre gräns landvägen, sjövägen eller luftvägen och som inte därefter har fått tillstånd eller rätt att vistas i den medlemsstaten,
c) har ådömts att återvända som en straffrättslig påföljd, eller som en följd av en straffrättslig påföljd, i enlighet med nationell rätt,
d) är föremål för ett utlämningsförfarande.
5. En medlemsstat får besluta att tillämpa denna förordning på en eller flera av de kategorier av tredjelandsmedborgare som avses i punkt 4 a, b och c. I sådana fall ska denna förordning tillämpas på dessa kategorier av tredjelandsmedborgare från och med den dag då medlemsstaten underrättar övriga medlemsstater och kommissionen om sitt beslut.
6. Om en medlemsstat beslutar att tillämpa denna förordning på tredjelandsmedborgare som har ådömts att återvända som en straffrättslig påföljd ska artiklarna 5, 7 och 8 inte tillämpas.
7. När det gäller tredjelandsmedborgare som är undantagna från denna förordnings tillämpningsområde i enlighet med punkt 4 a eller b ska medlemsstaterna säkerställa att behandlingen av och skyddsnivån för dem inte är mindre förmånliga än vad som anges i artiklarna 10.9, 10.10, 11.2, 11.6 c och e, 32.1–32.6 och 33, och de ska respektera principen om non-refoulement.
8. Denna förordning ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av medlemsstaternas nationella straffrätt, särskilt bestämmelser om effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder för olaglig vistelse, inbegripet fängelsestraff, förutsatt att de berörda straffrättsliga förfarandena och tillämpningen av sådana påföljder inte äventyrar uppnåendet av effektiva återvändanden.