Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32026R2280

Artikel 36 i förordning (EU) 2026/2280

Informationsdelning mellan medlemsstaterna

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2026/2280 av den 7 oktober 2026 om inrättande av ett gemensamt system för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i unionen och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG, rådets direktiv 2001/40/EG och rådets beslut 2004/191/EG.

EU-rätten

Artikelns text

1. Medlemsstaterna ska använda alla lämpliga metoder för samarbete och informationsutbyte för att genomföra denna förordning.

2. Informationsutbytet ska ske på begäran av en medlemsstat och får äga rum endast mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter.

3. Medlemsstaterna ska, på begäran, till varandra lämna tillgänglig information om en tredjelandsmedborgare som omfattas av denna förordning i syfte att genomföra återvändandeförfarandet och tillhandahålla återvändande- och återintegreringsstöd.

4. Om den information som avses i punkt 3 i den här artikeln kan utbytas genom EU-informationssystemen enligt definitionen i artikel 4.15 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/818 (35) eller genom tilläggsinformation i enlighet med förordning (EU) 2018/1860, ska informationen som allmän regel utbytas endast på dessa sätt.

5. I begäran om information ska de skäl som ligger till grund för den anges.

6. Den information som avses i punkt 3 får särskilt inkludera följande:

a) Information som är nödvändig för att fastställa tredjelandsmedborgarens identitet och, i tillämpliga fall, identiteten på hans eller hennes familjemedlemmar, släktingar och andra anhöriga.

b) Information som rör de biometriska uppgifter som tredjelandsmedborgaren lämnat i enlighet med förordning (EU) 2024/1358.

c) Information om tredjelandsmedborgarens medborgarskap och eventuella resehandlingar.

d) Information om tredjelandsmedborgarens bosättningsorter, resvägar, språk och kontaktuppgifter, såsom e-postadresser och telefonnummer.

e) Information om uppehållsstatus eller tillstånd som ger rätt till vistelse, inbegripet uppehållsdokument eller viseringar samt eventuella ansökningar eller förlängningar av dessa, som har utfärdats av en medlemsstat eller ett tredjeland.

f) Information om återvändandeinsatsen avseende tredjelandsmedborgaren.

g) Information om tredjelandsmedborgarens återintegrering, i tillämpliga fall, inbegripet information om sårbarhet.

h) Skälen till alla beslut om återvändande som fattats avseende tredjelandsmedborgaren.

i) Information om tredjelandsmedborgarens efterlevnad av skyldigheterna enligt artikel 18 eller åtgärder enligt artikel 20.

j) Information om huruvida tredjelandsmedborgaren har hållits i förvar eller om alternativ till förvar har tillämpats.

k) Information som rör uppgifter i belastningsregistret eller det hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller nationell säkerhet som tredjelandsmedborgaren utgör.

l) Information om tredjelandsmedborgarens sårbarhet, hälsa och medicinska behov.

7. Den anmodade medlemsstaten ska vara skyldig att svara så snart som möjligt, senast inom två veckor.

8. Ett uteblivet, ofullständigt eller försenat svar från en medlemsstat på en begäran som gjorts enligt denna artikel får inte hindra eller försena verkställighet av ett beslut om återvändande eller ett beslut om avlägsnande som har inletts av en annan medlemsstat. Den anmodande medlemsstaten får fortsätta verkställigheten på grundval av den information som dess behöriga myndigheter redan har tillgång till, i enlighet med unionsrätten och nationell rätt.

9. Den information som utbytts får användas endast för de ändamål som anges i punkt 3. I varje medlemsstat får sådan information, beroende på dess typ och den mottagande myndighetens befogenheter, lämnas endast till myndigheter eller rättsliga myndigheter som ansvarar för återvändandeförfarandet, återtagandet eller tillhandahållandet av återintegreringsstöd.

10. Medlemsstaterna ska på begäran överföra en tredjelandsmedborgares resehandlingar i original till varandra, om resehandlingarna är nödvändiga för att säkerställa återvändande.

Artikeln i rättsakten