Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862.

1888-04-13 · 15 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1888:43, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

1

N:o 43.

Ank. till Riksd. kansli den 13 april 1888, kl. 3 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar

i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars

1862.

Från Andra Kammaren har lagutskottet fått emottaga sju särskilda

inom nämnda kammare afgifna motioner, i livilka föreslås ändringar i förordningen

om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862. Motionerna

hafva afgifvits af herrar J. A. Johansson i Strömsberg, n:o 11, J. Bengtsson

i Grullåkra, n:o 21, G. F. Östberg, n:o 23, F. Ersson i Vestlandaholra, n:o

28, J. Eliasson, n:o 49, L. P. Larsson i Bei’ga, n:o 98, samt 8. M. Olsson

i Sörnäs, n:o 139. För motionernas innehåll skall här nedan i utlåtandets

särskilda punkter närmare redogöras.

Herr L. P. Larsson upptager i sin motion den ofta behandlade

frågan om ändring i de allmänna grunderna för den kommunala rösträtten

på landet. Han föreslår nemligen, «att Riksdagen måtte besluta sådan ändring

i kong!, förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet §

11, att röstvärdet skall beräknas sålunda, att hvarje röstegande må tillkomma

en röst; dock att vid beslut om utgifter röstvärdet må beräknas efter det en

hvar åsätta fyrktal med iakttagande af den begränsning, att ingen må utöfva

rösträtt för större antal röster än som motsvarar en tjugondedel af kommunens

hela fyrktal efter fyrktalslängden.

Bill. till Likså. P-rot. 1888 7 Sami. 22 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

Den grundsats, hvilken motionären sålunda anser böra uppställas såsom

regel, eller att utan afseende å fyrktalet endast en röst borde tillkomma hvarje

röstegande, skulle tydligen äfven med det af motionären förordade undantagmedföra

en ytterst genomgripande och till sina följder knappast beräknelig omhvälfning

af den kommunala sjelfstyrelsen. Den skulle nemligen i väsentlig

mån lägga denna styrelse i händerna på samhällsklasser, hvilka nu endast i

ringa mån utöfva något inflytande på densamma och om hvilka man för närvarande

svårligen kan antaga, att de skola ega tillräckliga insigter och tillräckligt

intresse för allmänna angelägenheter för att kunna till kommunernas

båtnad utöfva en sådan magt. Då den ifrågavarande grundsatsen skulle

tillämpas vid val, således äfven vid val af landstingsmän och valmän för utseende

af sådana, komme den att utöfva en betydande inverkan på valen af

Första Kammarens ledamöter. Lagutskottet anser följaktligen motionärens

förslag i denna del icke böra bifallas.

Motionären har emellertid tagit hänsyn till de bestående förhållandena

i så måtto, att han ej velat tillämpa den föreslagna allmänna grundsatsen vid

beslut om utgifter. Vid fattandet af sådana beslut skulle nemligen enligt

motionärens förslag röstvärdet beräknas efter det en hvar åsätta fyrktal med

iakttagande af den inskränkning, att ingen finge utöfva rösträtt för större

antal röster än som motsvarade en tjugondedel af kommunens hela fyrktal

efter fyrktalslängden.

Förslag om en dylik inskränkning i den rösträtt, som tillkommer de

högst beskattade inom eu kommun, hafva såsom bekant ofta blifvit framstälda

och jemväl vunnit Andra Kammarens godkännande. Den bråkdel af kommunens

hela röstetal, som högst skulle få tillkomma en röstegande, har föreslagits

än till en femtedel, än till eu tiondedel, än, såsom i den nu föreliggande

motionen, till en tjugondedel. Denna mångfald af olika förslag synes

gifva stöd åt den åsigt, att fastställandet af en dylik inskränkning icke kan

fotas på någon allmängiltig rättsgrund, utan ytterst måste öfverlemnas åt ett

visst godtycke. Den nu gällande kommunala rösträtten stödjer sig deremot

på den bestämda och ingalunda förkastliga grundsats, att i samma mån en

kommunalmedlem bidrager till utgifterna för kommunens ändamål, i samma

mån bör han ock vara berättigad att utöfva inflytande på ledningen af kommunens

angelägenheter.

Anledningen till de upprepade förslagen i ämnet har af förslagsställarne

i allmänhet angifvits vara den, att i ett antal kommuner en enda person

eger så stort röstetal, att han ensam kan utöfva kommunens beslutanderätt,

och att i andra kommuner två eller ett fåtal^personer, om de äro ense, kunna

på samma sätt öfverrösta samtliga öfrige kommunalmedlemmar. Under sådana

förhållanden kunde man ej anse, att någon verklig sjelfstyrelse funnes för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

3

dessa kommuner. Ser man saken uteslutande ur denna synpunkt, kan man

emellertid mot hvarje sådant förslag anmärka, att magten genom den

ifrågasatta inskränkningen i de högst beskattades rösträtt endast skulle

öfverflyttas till ett — visserligen något större — antal jemförelsevis högt

beskattade, men att det lägre beskattade flertalet af kommunens medlemmar

lika litet som nu skulle kunna genom sin rösträtt inverka på kommunens

sjelfstyrelse.

Det är i alla händelser endast inom ett jemförelsevis ringa antal kommuner,

der en enda eller några få personer gemensamt ega ett öfvervägande

röstetal. Inom sådana kommuner skulle det i många fall vara mycket obilligt,

om dessa personer, hvilka i en öfvervägande grad måste bära de för

kommunala ändamål pålagda afgifter, skulle mot sin vilja kunna åläggas

sådana. Dä man tillika tager i betraktande, att desse högst beskattade vanligen

äro egare af stora gods eller innehafvare af stora industriella anläggningar

och sålunda hafva sitt enskilda intresse på ett mera varaktigt

sätt förbundet med kommunens gemensamma intressen, synes man kunna antaga,

att misstag och Övergrepp långt mindre äro att befara från desses

sida än från en mera vexlande majoritet af lägre beskattade.

Det bör ock här anmärkas, att det sätt, hvarpå en sådan öfvervägande

rösträtt hittills blifvit inom vårt land utöfvad, icke i allmänhet gifvit skälig

anledning till klagomål. Detta bestyrkes bäst deraf, att vid de tillfällen,

då frågan om den kommunala rösträtten varit å bane, anhängarne af de

framstälda förslagen inskränkt sig till att framhålla möjligheten af missbruk

under nu varande förhållanden, men sjelfve medgifvit, att sådana i allmänhet

icke förekommit.

Slutligen vill utskottet — ehuru den'' nu föreliggande motionen icke

omedelbart dertill föranleder — erinra, att äfven en sådan, mindre genomgripande

ändring i den kommunala rösträtten, som motionären föreslagit i

fråga om beslut rörande utgifter, skulle, om den tillämpades vid val, medföra

en icke oväsentlig rubbning af grunderna för Första Kammarens sammansättning,

en rubbning, hvilken utskottet för sin del icke finner önskvärd,

På sålunda anförda skäl får utskottet hemställa,

1) att herr L. P. Larssons förevarande motion icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Äfven herr J. A. Johansson föreslår i sin ofvan omförmälda motion

ett tillägg till § 11 i förordningen om kommunalstyrelse på landet. Hans

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

förslag afser dock icke någon rubbning i den allmänna grunden för denna

rösträtt, utan fastmera att bringa densammas utöfning i vissa särskilda

fall till öfverensstämmelse med denna grund. Motionären anför i sådant

afseende:

»Genom förordningarna och lagarne af den 26 september 1884 samt

1 maj och 12 juni 1885 bestämdes, att tingshus med häradsfängelse samt

prestgård och kyrka skola byggas och underhållas af alla, som erlägga

kommunalutskylder, sä att de skattskyldige deltaga i sådan kostnad för

fastighet efter hela och för andra beskattningsföremål efter en tjerdedel af

derå] belöpande fyrktal. Men genom förbiseende skedde på samma gång

ingen ändring i rösträtten, hvadan inkomstegare nu mera kunna rösta för

hela sitt fyrktal, men slippa att skatta för mer än en fjerdedel, så snart det

vid kommunal- eller kyrkostämmor är fråga om dylika besvär. — Att en

sådan rösträtt icke åsyftades med de nya byggnadslagarne torde väl fä

anses obestridligt, då icke skattskyldighet och rösträtt motsvara hvarandra.

En person, som har t. ex. 100 fyrkar för inkomst, får rösta för hela

antalet, men slipper att skatta för flere än 25. Detta är ännu obilligare

än den allmänna obegränsade kommunala rösträtten, ty den åtföljes åtminstone

åt motsvarande skattskyldighet. — Inom talrika kommuner är ock fyrktalet

för »alla öfriga beskattningsföremål», d. v. s. för inkomst, större än

fyrktalet för all fastighet, och här kunna således inkomsttagarne diktera besluten,

ehuru de ej behöfva deltaga i utskylderna för mer än fjerdedelen af

fyrktalet. Och detta vid så dryga utskylder som till en kyrkobyggnad.»

Motionären meddelar härefter en af honom, med ledning af statistiska

centralbyråns berättelse för år 1885, uppgjord förteckning å kommuner,

der inkomstfyrken är till antalet större än fastighetsfyrken; hvarefter han

fortsätter:

»1 hela riket finnas alltså 208 landtkommuner, der inkomstfyrkarne

utgöra majoritet. Sådana kommuner finnas i rikets alla län, talrikast der

större bruk, sågverk, fiskelägen eller stationssamhällen äro belägna. — Då

landtkommunerna inalles år 1885 utgjorde 2,384 är det i 8,8 procent af

hela antalet, som ett flertal af inkomstfyrkar finnes. I G-efleborgs län

är den 34 procent, i Vesternorrlands 32 och i Jemtlands län 30 procent.

— Denna öfversigt torde mer än allt annat visa behofvet af en rättelse

i påpekade missförhållanden, hvarför jag tillåter mig föreslå, att § 11 af

förordningen om kommunalstyrelse på landet måtte erhålla följande lydelse:

§ 11. Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta

fyrktal; dock att, der för deltagande i sådana besvär, som åligga alla, hvilka

inom kommunen erlägga kommunalutskylder, annan grund än den för utgörande

af kommunalutskylder i allmänhet gällande finnes särskildt stadgad, röstvärdet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

5

skall vid beslut öfver ärenden, som röra sådana besvär, beräknas efter den

särskildt, bestämda grunden.

I § 59 bör bland undantagsparagraferna § 11 då äfven nämnas.

Om de ändringar i fyrktals-, debiterings- och uppbördslängdernas

samt debetsedelsformulären, som genom de nya byggnadslagarne blifvit nödvändiga,

torde Kong!. Maj:t efter vederbörandes hörande lätt oek kunna

förordna.»

Det af motionären påpekade förhållande har, enligt hvad utskottet

inhemtat, vållat olika meningar, i det att man å några orter ansett det vara

tydligt, att röstvärdet skulle i dylika frågor som de ofvannämnda beräknas

efter samma grund som deltagandet i sjelfva besväret, då deremot andra af

lagens ordalydelse funnit sig förhindrade att biträda en sådan tolkning. Då

det emellertid uppenbart strider mot den allmänna grunden för den kommunala

rösträtten, att en kommunens medlem skulle få med hela sitt röstetal

efter fyrktalslängden deltaga i beslut om en utgift, till hvars bestridande han

ej behöfver bidraga med större afgift, än som belöper på eu fjerdedel af det

honom påförda fyrktal, finner utskottet ett uttryckligt stadgande till förekommande

häraf vara behöflig! och hemställer derför,

2) att Riksdagen ville, med bifall till herr J. A. Johanssons

motion, för sin del antaga följande

Förordning

angående ändrad lydelse af §§ 11 och 59 i förordningen

om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 11 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862, sådan nämnda

§ lyder i kong! kungörelsen den 8 september 1868, samt

§ 59 i samma förordning, sådan denna paragraf lyder i

kongl. kungörelsen den 17 mars 1882, skola hafva följande

ändrade lydelse:

§ 11.

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande

åsätta fyrktal; dock att, der för deltagande i sådana besvär,

som åligga alla, hvilka inom kommunen erlägga

kommunalutskylder, annan grund, än den för utgörande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:« 43.

of kommunalutskylder i allmänhet gällande, finnes särskild

stadgad, röstvärdet skall vid beslut öfver ärenden, som

röra sådana besvär, beräknas efter den särskildt bestämda

grunden.

§ 59.

Kommunalnämnden skall verkställa fyrktalssättningen

och deröfver upprätta en längd, upptagande, särskildt för

hvarje skattskyldig och i särskilda kolumner: för i mantal

satt jord, för jordbruksfastighet utan mantal och för annan

fastighet debiterad bevillning enligt art. II i bevillningsstadgan

(eller, der bevillning ej utgår, det belopp, som, uträknadt

efter taxeringsvärdet, mot sådan bevillning svarar);

för Öfriga beskattningsföremål debiterad enahanda bevillning;

det åsätta fyrktalet för i mantal satt jord; fyrktalet

för jordbruksfastighet utan mantal; fyrktalet för

annan fastighet; fyrktalet för alla öfriga beskattningsföremål

och summan af den skattskyldigas fyrktal; allt

på sätt det under litt. A bifogade formulär till fyrktalslängd

närmare utvisar.

Denna längd, som ligger till grund för kommunalutskyldernas

debitering, utgör, med iakttagande af de bestämmelser

och undantag §§ 8, 9 och 11 innehålla, tillika

kommuns röstlängd. I den för anmärkningar afsedda

kolumn antecknas, om och på hvilken grund i följd af

dessa bestämmelser någon i längden uppförd skattskyldig

icke eger utöfva rösträtt. Längden upprättas i två exemplar,

af hvilka det ena i sockenstugan anslås och det

andra hos kommunalnämnden förvaras.

De af herrar J. Bengtsson och Gr. F. Östberg afgifna motionerna om

ändring i förordningen om kommunalstyrelse på landet afse ett förtydligande

af förordningens föreskrifter i fråga om tidpunkten för rösträtts inträdande

i vissa fall. Herr Östberg anför i afseende härå följande:

»Korn m linål för fä tf ni n ga r n e äro icke fullt tydliga i afseende å frågan,

vid hvilken tid rösträtten för fäst egendom på landet, som blifvit försåld

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 43. 7

eller öfvergått från en brukare till en annan, öfverflyttas från den förre till

den senare innehafvare!!.

Rösträtten är i allmänhet bunden vid skattskyldigheten. Skattskyldigheten

för fastighet inträder så snart fastigheten öfvergått från en brukare

till en annan, oberoende deraf, huruvida den ene eller den andre är upptagen

i kommunens längder. Vid sådant förhållande och då 8 § i kong],

förordningen angående kommunalstyrelse på landet stadgar, att en hvar välfrejdad

svensk undersåte, som är medlem af en kommun samt enligt 57 §

förbunden att till kommunen erlägga skatt och icke häftar för oguldna kommunalutskylder,

skall vara berättigad att deltaga i kommunalstämmans öfverläggningar

och beslut, synes det, som om lagstiftarens mening varit, att, då

en fastighet ombytt egare eller brukare, den nye innehafvare!! skulle omedelbart

komma i åtnjutande af den rösträtt i kommunen, som åtföljer fastigheten,

lika väl som hans skattskyldighet genast inträder.

Det tinnes emellertid tvenne stadganden, som stå i strid med en sådan

uppfattning. Rösträtten förutsätter, att man är medlem af kommunen, men

för att vara medlem af kommunen måste man enligt 4 § antingen vara

mantalsskrifven i kommunen eller ock vara till allmän bevillning uppförd,

d. v. s. vara upptagen i taxeringslängden. Om derför en person inflyttar

från främmande kommun och icke förut haft jordbruk eller idkat någon

näring inom den kommun, dit han flyttar, kan han icke vara medlem af

den sistnämnda kommunen och kan derför icke få rösträtt för den fastighet,

han tillträdt. Vidare stadgar 59 §, att fyrktalslängden utgör kommunens

röstlängd, och innehåller ingen anvisning, att eu person kan, sedan längden

vunnit laga kraft, blifva deruti införd, hvaraf kan dragas den slutsats, att

rösträtt icke kan öfvergå från en person till en annan.

Förordningens bestämmelser i ifrågavarande afseende synas stridiga, och

olika uppfattningar hafva derför gjort sig gällande. Eu framstående statsrättslärare

har utgått från den mening, att §§ 8 och 57 vore hufvudstadganden

i ämnet, och förklarat, att den, som förvärfvat sig egande-, besittningseller

arrenderätt till fastighet i kommunen och på grund deraf har att utgöra

kommunalutskylder för fastighet, ej behöfver afvakta tiden för uppgörande

af ny röstlängd, utan omedelbart inträder i den rösträtt, som

fastighetens innehafvande grundar, så snart han tillträdt densamma och

sådant anmäler, så att anteckning derom blifver gjord i samma röstlängd

(Rydin, Svenska Riksdagen, I, sid. 136).

Deremot förefaller det, som om man i allmänhet ansett, att fyrktalslängden

oförändrad bör ega vitsord, till dess ny sådan blifvit i vederbörlig

ordning uppgjord, och derför, när fastighet blifvit försåld eller öfvergått

från jordegare till arrendator eller tvärtom eller från en arrendator till en

opaginerad Kontrollera mot PDF

B Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

annan, låtit den förre innehafvaren behålla rösträtt till dess ny taxeringslängd

och ny fyrktalslängd blifvit upprättade.

Om flen tolkning, som sålunda vunnit tillämpning, är den rigtigaste

ur rent juridisk synpunkt, synes den likväl icke öfverensstämma med de

principer, hvarpå författningen hvilar, och ännu mindre gifva en praktisk

lycklig lösning af frågan. Det tinnes knappast något skäl, hvarför en

person, som sålt sin egendom eller afträdt ett arrende, skulle fortfarande behålla

kommunal rösträtt för den egendom, han innehaft; det kan ej heller

vara lämpligt, att rösträtten för samma egendom skulle ligga nere ända till

årets slut, men det är deremot billigt, att den nye innehafvaren, hvars

skattskyldighet genast inträder, äfven omedelbart erhåller den rösträtt, som

tillhör fastigheten, och sålunda blir i tillfälle att deltaga i beslut om de

kommunalutskylder, hvilka han skall betala. Jag vill derför föreslå, att

förordningen förtydligas i den rigtning, att, då fast egendom på landet ombyter

innehafvare, rösträtten inträder för den nye innehafvaren, så snart

han tillträdt egendomen.

Då förhållandena i stad ej oväsentligt skilja sig från dem, som förefinnas

på landet, och något behof af förändring derstädes ej synes vara för

handen, anser jag mig icke böra afgifva något förslag till förändring af de

för städerna gällande föreskrifter uti ifrågavarande ämne.»

På grund af det sålunda anförda föreslår herr Östberg, att Riksdagen ville

för sin del besluta, att 4 och 59 §§ i kongl. förordningen angående kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862 måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»4 §. Medlem af en kommun på landet är en hvar, som der är mantalsskrifven,

äfvensom hvar och en, hvilken, utan att vara i kommunen

mantalsskrifven, derstädes eger, besitter eller brukar fast egendom eller är

för inkomst af kapital eller arbete till allmän bevillning uppförd.

59 §, 2 mom. Denna längd, som ligger till grund för kommunalutskyldernas

debitering, utgör, med iakttagande af de bestämmelser och undantag,

8 och 9 §§ innehålla, tillika kommunens röstlängd. Har fast egendom,

sedan längden upprättades, öfvergått till ny innehafvare, eger denne att efter

anmälan blifva i längden uppförd för samma egendom. I den för anmärkningar

afsedda kolumn antecknas, dels om af ofvan angifven orsak rösträtt

för fast egendom öfvergått till annan person, dels om och på hvilken grund,

i följd af bestämmelserna i 8 och 9 §§, någon i längden uppförd skattskyldig

icke eger utöfva rösträtt. Längden — — förvaras.»

Herr J. Bengtsson andrager i fråga om tolkningen af gällande bestämmelser

och rörande önskvärdheten af rösträttens omedelbara inträdande,

då densamma grundas på egande, besittande eller brukande af fast egendom,

väsentligen samma skäl som herr Östberg. Derjemte anser herr Bengtsson

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 43. t)

att detsamma äfven bör gälla i fråga om öfvertagande af förut taxerad

bergsbruks- och fabriksrörelse; och föreslår herr Bengtsson, till vinnande af

det af honom åsyftade mål, att Riksdagen ville för sin del antaga såsom

ett 3:dje moment till § 8 af förordningen den 21 mars 1862 angående

kommunalstyrelse på landet följande tillägg:

»Person, som förvärfva!'' sig egande-, besittnings- eller arrenderätt till

fastighet eller öfvertager i gång varande och förut taxerad rörelse, inträder

omedelbart i den rösträtt, som innehafvandet af fastighet eller rörelse grundar,

så snart han nemligen tillträdt denna samt hos vederbörande med handlingar

styrkt detta, så att anteckning derom kunnat göras i röstlängden.»

Hvad först angår frågan om inträdandet af rösträtt, då denna grundas

på »i gång varande och förut taxerad rörelse», hvilken grund för rösträtt

faller under det i förordningens 4 § begagnade uttrycket »inkomst af kapital

eller arbete», så har, så vidt utskottet har sig bekant, icke blifvit

ifrågasatt, att rösträtt enligt nu gällande bestämmelser skulle kunna på denna

grund förvärfvas förr än innehafvaren af rörelsen blifvit inom kommunen

uppförd till allmän bevillning och i sammanhang dermed upptagen i kommunens

röstlängd. Hvad herr J. Bengtsson i denna del föreslagit innefattar

således otvifvelaktigt ett förslag till ändring i hvad nu är stadgadt.

Något annorlunda förhåller det sig med herr Östbergs förslag och den

del af herr Bengtssons förslag, som till sitt syfte dermed sammanfaller.

Herr Östberg har i sin motion åberopat, att enligt en statsrättslärares åsigt

ny egare, innehafvare eller brukare af fastighet eger, omedelbart efter tillträdet

af fastigheten, för densamma utöfva rösträtt, och en härmed öfverensstämmande

mening uttalades af lagutskottet vid 1879 års riksdag i utlåtande,

n:o 20, öfver väckta motioner i liknande, ehuru mera omfattande

syfte. Praxis inom de särskilda kommunerna lär också på många orter gå

i sådan rigtning.

Men om ock en sådan praxis kan anses såsom grundad på en rigtig

uppfattning af kommunallagstiftningens anda, synes det dock svårt att förlika

densamma med ordalydelsen af § 4 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet, der det uttryckligen stadgas, att en person, hvilken icke är i

kommunen mantalsskrifven, måste, för att vara medlem af densamma, vara

derstädes uppförd till allmän bevillning för fäst egendom eller inkomst af

kapital eller arbete. Enligt denna paragrafs ordalydelse synes således en

inom kommunen icke mantalsskrifven person icke kunna utöfva rösträtt för

en inom kommunen belägen fastighet, förr än han blifvit i taxerings- och

röstlängderna införd såsom egare eller brukare af fastigheten. Vid sådant

förhållande lärer man nödgas erkänna, att lagstiftningen härutinnan är i

Bih. till Rilcsd. Prof. 1888. 7 Samt. 22 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

behof af ett förtydligande, och lagutskottet tvekar för sin del icke derom,

att förtydligandet bör gå i den retning, som af herr Östberg föreslagits.

Det är nemligen uppenbart, att, då enligt kommunallagarnes anda

rättigheten att deltaga i besluten om kommunens angelägenheter har sin

grund i skyldigheten att deltaga i bestridandet af kommunens utgifter, lagstiftaren

bör tillse, att en person, hvilken deltager i de senare, icke utan

giltig anledning för längre eller kortare tid beröfvas rätten att deltaga i

besluten. Då en persons rösträtt inom en kommun grundas på inkomst af

kapital eller arbete, kan det emellertid ej undvikas, att hans rösträtt inträder

något senare än skattskyldigheten, ty denna sistnämnda, efter hvilken

rösträtten skall beräknas, kan ej till sitt mått bestämmas, förr än personens

inkomster blifvit af vederbörande taxeringsmyndigheter i vederbörlig ordning

uppskattade. I fråga om fastighet förefinnes deremot icke något sådant

hinder. Den skattskyldighet, hvilken åligger densammas egare, innehafvare

eller brukare i denna hans egenskap, bestämmes nemligen uteslutande med

hänsyn till sj elfva fastighetens beskaffenhet, och den omständighet, att personen

ombytes, utöfvar icke någon inverkan på fastighetens taxering. Det

kan således icke vålla någon tvekan eller svårighet att såsom röstberättigad

för en fastighet när som helst i röstlängden införa den person, hvilken behörigen

styrker sig vara egare, innehafvare eller brukare af samma fastighet.

Den inkomst af rörelse, som i herr Bengtssons motion omtalas, är

deremot endast ett särskildt slags inkomst af kapital eller arbete och taxeras

efter helt andra, vida mera af personliga förhållanden beroende grunder än

fast egendom. Den bevillning för inkomst af sådan rörelse, som blifvit en

föregående idkare af densamma påförd, synes således icke kunna utan vidare

läggas till grund för dens rösträtt, hvilken öfvertagit rörelsen.

Herr Östberg yttrar i sin motion, att något behof af en motsvarande

ändring i förordningen om kommunalstyrelse i stad icke synes vara för

handen. Utskottet hyser för sin del tvekan om rigtigheten af denna motionärens

uppfattning, särskildt med hänsyn till den inverkan, förändringen kan

utöfva på inträdandet af den politiska rösträtten, i hvilket afseende en olikhet

mellan land och stad skulle skapas genom att vidtaga den ifrågasatta

ändringen endast för landtkommuner.

I anledning häraf och då en fullständigare utredning af de för ändamålets

vinnande nödiga lagändringar torde vara erforderlig, anser utskottet

en skrifvelse i ämnet böra till Kongl. Maj:t aflåtas, och får utskottet följaktligen

hemställa,

3) att Riksdagen ville, med anledning af herrar J. Bengtssons

och G. F. Östbergs förevarande motioner, i skrifvelse

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande JS:o 43.

11

anhålla, att Kong! Maj:t täcktes låta utarbeta och för

Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring i förordningen

om kommunalstyrelse på landet, att den, som

inom en kommun egen eller brukar fast egendom, må,

sedan han egendomen tillträdt och efter skedd anmälan,

införas i kommunens röstlängd och utöfva rösträtt för

det egendomen påförda fyrktal.

Uti 3:dje momentet af § 57 i förordningen om kommunalstyrelse på

landet stadgas, att jordegare eller boställsinnehafvare, som åt landbo eller

arrendator upplåtit jord eller boställe, är från erläggande af kommunalutskylder

derför befriad, enär dessa utskylder enligt lista momentet af

samma § skola af brukaren erläggas. Till detta stadgande föreslås af herrar

J. Eliasson och S. M. Olsson i deras ofvan omförmälda motioner ett tillägg i

syfte att, der arrendatorn saknar tillgång till kommunalutskyldernas gäldande,

dessa skola betalas af jordegaren eller boställsinnehafvare!!. Tilläggets

lydelse formuleras af herr Eliasson sålunda: »I de fall, der arrendator eller

landbo saknar tillgång till gäldande af sådana utskylder, skall dock jordegare

eller boställshafvare för desamma vara ansvarig.» Enligt herr Olssons

förslag skulle tillägget hafva följande lydelse: »Saknar arrendator eller

landbo tillgång till kommunalutskyldernas erläggande, åligger egaren att desamma

betala.»

Såsom i de föreliggande motionerna framhålles, kunna ganska betydliga

förluster tillskyndas en kommun derigenom, att arrendatorn af en inom kommunen

belägen fastighet saknar tillgång att erlägga de kommunalutskylder,

som skolat för fastigheten utgå; och dessa förluster blifva större och känbarare,

ju större fastighetens fyrktal är i förhållande till hela kommunens

fyrktal. På sådant sätt kunna kommunens öfrige medlemmar nödgas att

bekosta utgifter, till hvilkas beslutande arrendatorn med de på fastigheten

belöpande röster i mer eller mindre betydande män bidragit.

Motionärernas förslag synes vara väl egnadt att förekomma eller åtminstone

i väsentlig grad minska faran för dylika förluster. Då det är

jordegaren, som antagit arrendator och han dervid haft anledning att taga

kännedom om dennes ekonomiska ställning, synes det icke obilligt, att jordegaren

får ansvara för de förluster, som genom arrendator^ obestånd eljest

, skulle drabba kommunen, helst de utskylder, som påföras för en fastighet,

kunna i viss mån anses åligga sjelfva fastigheten utan afseende å inne
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

hafvarens person. Det har visserligen mot den nu föreslagna bestämmelsen

erinrats,* att jordegaren genom arrendator^ obestånd sjelf lider en förlust,

som skulle genom ansvaret för arrendator^ utskylder ytterligare ökas; men

denna anmärkning torde förlora i vigt, då man besinnar, att jordegaren vid

arrendeaftalets uppgörande kan betinga vilkor, som skydda honom för personlig

förlust, och dessutom har förmånsrätt för arrendet enligt 17 kapitlet

6 § handelsbalken.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

4) att Riksdagen ville, med anledning af herrar J. Eliassons

och S. M. Olssons motioner, i skrifvelse anhålla, det

t täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till sådan ändring i förordningen om

kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, att der

landbo eller arrendator af jord eller boställe, hvilken

enligt mom. 1 af § 57 i nämnda förordning skall erlägga

kommunalutskylder för den af honom brukade fastighet,

saknar tillgång till deras gäldande, jordegaren eller boställsinnehafvaren

skall vara pligtig att betala samma

utskylder.

Utskottet har slutligen att yttra sig öfver herr P. Erssons i början

af detta utlåtande nämnda motion, hvilken åsyftar ändring i mom. 1 af § 57

uti förordningen om kommunalstyrelse på landet. Detta moment har följande

lydelse:

»Skyldig att till kommunens i § 5 omförmälda gemensamma utgifter

lemna bidrag är en hvar, som inom kommunen, ehvad han derstädes bosatt

är eller ej, eger eller brukar hemman, hemmansdel eller annan i mantal

satt jord eller från hemman under full eganderätt afsöndrad eller till allmän

bevillning för sig taxerad fastighet, eller derstädes idkar bergsbruk, fabriksrörelse,

handel, handtverk eller annan till allmän bevillning taxerad näring;

äfvensom en hvar, som inom kommunen sitt rätta bo och hemvist har, och

eger sådan inkomst, att bevillning till staten enligt art. II bevillningsstadgan

derför skall, såsom för inkomst af kapital eller''arbete, erläggas.»

Under åberopande af de skäl, motionären anfört i en annan vid innevarande

riksdag af honom afgifven motion, n:o 27, om tillägg till bevillnings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

förordningens 12 §, och under förutsättning att samma motion vinner Riksdagens

bifall, föreslår motionären, att i ofvan anförda lagrum måtte efter

orden »taxerad näring» inskjutas orden: »prestman för inkomst inom den

kommun, från hvilken inkomsten utgår.»

Då det synes utskottet uppenbart, att det ändamål, hvars vinnande

i motionen åsyftas, kan fullständigt uppnås endast genom ändring af bevillningsförordningen,

utan att förordningen om kommunalstyrelse pa landet

derför behöfver ändras, får lagutskottet, som vid sådant förhållande anser

det icke tillkomma utskottet att ingå i någon pröfning, huru vida åtgärder

för det åsyftade ändamålets vinnande böra af Riksdagen vidtagas, hemställa,

5) att herr P. Erssons förevarande, till lagutskottet hänvisade

motion icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 april 1888.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖGRÖN A.

Reservationer:

mot utskottets hemställan under punkterna 1) och 2):

af herrar Lilienberg, Smedberg, A. P. Lind, A. Nilsson i Rinkaby,

C. Persson i Ställhult, P. Pehr son i Törneryd och Stockman: »Vid

flera föregående riksdagar har lagutskottet föreslagit och Riksdagens Andra

Kammare antagit förändring af förordningen om kommunalstyrelse på landet

i syfte att begränsa den kommunala rösträtten. Det skäl, som blifvit

anfördt för en sådan begränsning, nemligen att densamma utgör en nödvändig

förutsättning derför, att begreppet kommunal sjelfstyrelse, som ligger

till grund för kommunallagarne, skall blifva en verklighet, är utan tvifvel

fortfarande giltigt, och hafva vi derför, med anslutning till det förslag till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

ändring af omförmälda förordning, som, på sätt nämndt är, vid flera riksdagar

vunnit Andra Kammarens bifall, och i öfrigt, med godkännande af

det förslag till ändring af §§ 11 och 59 i förordningen, som i 2:dra punkten

af utlåtandet blifvit af lagutskottet tillstyrkt, ansett, att utskottet bort med

anledning af herrar L. P. Larssons och J. A. Johanssons motioner, tillstyrka

Riksdagen antagande af följande:

förordning angående ändrad lydelse af §§ 11 och 59 i förordningen om

kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §11 i förordningen om kommunalstyrelse på

landet den 21 mars 1862, sådan nämnda § lyder i kongl. kungörelsen den

8 september 1868, samt § 59 i samma förordning, sådan denna § lyder i

kongl. kungörelsen den 17 mars 1882, skola hafva följande ändrade lydelse:

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal;

dock att, der för deltagande i sådana besvär, som åligga alla, hvilka inom

kommunen erlägga kommunalutskylder, annan grund, än den för utgörande af

kommunalutskylder i allmänhet gällande finnes särskilt stadgad, röstvärdet

skall'' vid beslut öfver ärenden, som röra sådana besvär, beräknas efter den

särskildt bestämda grunden. Eg må någon utöfva rösträtt för större antal

röster, än som svarar mot en tiondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden,

eller i något fall för högre röstetal, än det, som enligt röstlängden

sammanräknadt tillkommer öfrige röstegande. Uppkommer vid sådan beräkning

af rösträtt bråktal, skall det bortfalla.

Kommunalnämnden skall verkställa fyrktalssättningen och deröfver

upprätta en längd, upptagande, särskildt för hvarje skattskyldig och i särskilda

kolumner: för i mantal satt jord, för jordbruksfastighet utan mantal

och för annan fastighet debiterad bevillning enligt art. II i bevillningsstadgan

(eller, der bevillning ej utgår, det belopp, som, uträknadt efter taxeringsvärdet,

mot sådan bevillning svarar); för öfriga beskattningsföremål debiterad

enahanda bevillning; det åsätta fyrktalet för i mantal satt jord; fyrktalet

för jordbruksfastighet utan mantal; fyrktalet för annan fastighet; fyrktalet

för alla öfriga beskattningsföremål och summan af den skattskyldiges fyrk
-

§ 11.

59.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 43. ib

talj allt på sätt det under litt. A bifogade formulär till fyrktalslängd närmare

utvisar.

Denna längd, som ligger till grund för kommunalutskyldernas debitering,

utgör med iakttagande af de bestämmelser och undantag §§ 8, 9 och

11 innehålla, tillika kommuns röstlängd. I den för anmärkningar afsedda

kolumn antecknas, om och på hvilken grund i följd af dessa bestämmelser

någon i längden uppförd skattskyldig icke eger utöfva rösträtt. Längden

upprättas i två exemplar, af livilka det ena i sockenstugan anslås och det

andra hos kommunalnämnden förvaras.»

mot utskottets hemställan under punkten 3):

af herrar Liljesköld och IL W. Huss; samt

mot utskottets hemställan under punkten 4):

af herrar Sjöcrona, Liljesköld, grefve Wachtmeister och II. W. Huss.

Nedannämnde ledamöter hafva begärt få här antecknadt, att de, på

grund af ledighet från riksdagsgöromålen, icke inom utskottet deltagit i behandlingen

af följande punkter, nemligen

herrar Victor Ekenman och von Baumgarten iris 1)—4),

herr Fröberg n:is 3) och 4), och

herr A. Göranson i Åsen n:is 1) och 2).

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1888:66 Skrifvelse till Konungen med förslag till förordning angående ändrad lydelse af §§ 11 och 59 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1888:44 Skrifvelse till Konungen, angående tiden för inträdet af kommunal rösträtt, dä denna utöfras för fast egendom. s. 12 i texten