Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående krigstidshjälp under år 1916 åt befattningshavare i statens tjänst jämte i ämnet väckta motioner.

1916-05-30 · 55 sidor, varav 55 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 55 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1916:140, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående krigstidshjälp under år 1916 åt befattningshavare i statens tjänst jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

1

Nr 140.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1916 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

krigstidshjälp under år 1916 åt befattningshavare i

statens tjänst jämte i ämnet väckta motioner.

(Särskilda avd.)

I den till riksdagen den 14 januari 1916 avlåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t under särskild

huvudtitel med rubrik »XV Krigstidshjälp» föreslagit riksdagen

att i avbidan på den framställning i ämnet, som kunde varda förelagd

riksdagen, till krigstidshjälp för år 1916 åt vissa ordinarie och extra

befattningshavare inom statsförvaltningen å riksstaten för år 1917 beräkna

ett belopp av 3,500,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 17 april 1916

avlåten proposition (nr 212), under åberopande av bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att

a) för beredande under år 1916 av krigstidshjälp åt befattningshavare

i statens tjänst i enlighet med nedan angivna grunder

dels å extra stat för år 1917 anvisa såsom förslagsanslag

under andra huvudtiteln .................. kronor 41,000

» tredje » » 1,000

» fjärde » » 272,000

» femte » » 413,000

» sjätte » » 9,000

» sjunde » » 139,000

» åttonde » » 20,000

» nionde » » 5,000;

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 6 samt. 88 höft. (Nr 140.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

dels i postverkets stat för driftkostnader år 1917 upptaga följande post:

Krigstidshjälp, förslagsvis .......................................... kronor 240,000

och i anledning härav bestämma postverkets anslag till driftkostnader

för år 1917, förslagsvis, till ett med 240,000 kronor förhöjt belopp;

dels i staten för telegrafverkets driftkostnader under år 1917 upptaga

följande post:

Krigstidshjälp, förslagsvis......................................... kronor 160,000

och i anledning härav bestämma telegrafverkets anslag för driftkostnader

år 1917, förslagsvis, till ett med 160,000 kronor förhöjt belopp;

dels beräkna driftkostnaderna under år 1917 för statens järnvägar

till ett med 2,500,000 kronor förhöjt belopp;

dels såsom tillägg till de av riksdagen bestämda driftkostnaderna

under år 1917 för statens domäner förslagsvis uppföra

ett belopp av ............................................................................ kronor 153,000;

dels ock medgiva, att i fråga om befattningshavare vid institution,

för vilken anslag här ovan icke beräknats, krigstidshjälp må utgå av

de medel, av vilka institutionens omkostnader i övrigt bestridas;

b) medgiva, att erforderligt belopp må för ändamålet av Kungl.

Maj:t under år 1916 förskjutas av tillgängliga medel; samt

c) godkänna följande allmänna grunder för krigstidshjälps utgående:

Krigstidshjälp utgår, med här nedan angivna undantag,

till de befattningshavare i statens tjänst, som den 1 januari 1916

innehade ordinarie anställning och på grund av försörjningsplikt underhöllo

barn under 15 års ålder; samt

till de i statens tjänst anställda icke ordinarie befattningshavare,

som den 1 januari 1916 ej mindre på grund av försörjningsplikt underhöll

o barn under 15 års ålder än även innehade och omedelbart dessförinnan

under minst ett år vid en och samma statsinstitution innehaft

stadigvarande anställning med en daglig arbetstid, i medeltal icke understigande

vad som för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig

institution är såsom minimum i allmänhet stadgat.

Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas följande befattningshavare,

nämligen

l:o) de, vilka jämlikt den taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt,

som under år 1916 äger rum, hava att erlägga dylik skatt för

högre belopp än 2,000 kronor, hustrus taxering däri inbegripen;

2:o) personalen vid statens anstalter för sinnessjuka;

3:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägsbyggnader, dubbelspårsanläggningar

och därmed jämförliga företag;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

3

4:o) arbetarpersonalen vid de till statens vatten falls verk hörande

anläggningsarbetena; samt

5:o) gift kvinnlig befattningshavare, vars man lever.

Beloppet av den krigstidshjälp, som skall till befattningshavare

utgå, bestämmes, på sätt nedanstående tabell utvisar, i förhållande dels

till taxeringen enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,

dels ock till antalet av de barn under 15 år, vilka befattningshavaren,

på grund av försörjningsplikt, den 1 januari 1916 underhöll:

Det beräknade belopp, för vilket

befattningshavaren under är 1916

har att erlägga skatt enligt för- ordningen om inkomst- och

förmögenhetsskatt

Krigstidshjälp åt befattningshavare med

1 barn

2 barn

3 barn

4 barn

5 eller flera

barn

K

r o n o

r

Högst 1,000 kronor ..................

80

160

240

320

400

från 1,000 t. o. m. 1,200 kronor...

70

140

210

280

350

» 1,200 » » » 1,400 »

60

120

180

240

300

» 1,400 » > » 1,600 » ...

50

100

150

200

250

» 1,600 » » » 1,800 » ...

40

80

120

160

200

» 1,800 » » » 2,000 »

30

60

90

120

150

Då enligt förestående bestämmelser till krigstidshjälp berättigad

icke ordinarie befattningshavare under tiden efter ingången av augusti

månad 1914 erhållit avlöningsförhöjning, som är att anse icke såsom

ett tillägg för avlöningens uppbringande till belopp, stående i skäligt

förhållande till ordinarie befattningshavares avlöningsförmåner, utan

såsom särskilt dyrtid stillägg, skall beloppet av sådan förhöjning, beräknat

från det den börjat utgå intill utgången av år 1915, vid utbetalning av

krigstidshjälp från denna avdragas.

Om befattningshavare, som icke innehar ordinarie anställning, under

år 1915 åtnjutit, oavsett semester, tjänstledighet för styrkt sjukdom under

högst tre månader eller tjänstledighet av annan orsak under högst en

månad, skall han icke av sådan anledning förlora sin rätt till krigstidshjälp.

Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt

till krigstidshjälp befattningshavare vid flottans pensionskassa och folkskollärarnas

pensionsinrättning.

Krigstidshjälpen utbetalas på därom gjord framställning i den

ordning, som av Kung!. Maj:t bestämmes.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande Nr 140.

Denna proposition har, i vad den icke angår pensionsväsendet

eller icke rör under jordbruksdepartementet lydande ärenden, hänvisats

till statsutskottet för förberedande behandling.

I förevarande ämnen hava vidare väckts följande motioner nämligen,

inom första kammaren nr 114 av herr F. Ström, nr 115 av herr

A. Petrén och nr 123 av herrar W. Gullberg och A. Ljunggren samt

inom andra kammaren nr 282 av herr A. Schotte, nr 287 av herr

M. Bengtsson i Göteborg m. fl., nr 288 av herr J. H. Erikson i Uppsala,

nr 289 av herrar E. Hage och C. Winberg, nr 307 av herr A. Lundblad,

nr 308 av herr E. Liljedahl, nr 309 av herr 8. Welin m. fl. och

nr 312 av herr A. J. Bärg i Katrineholm m. fl.

Dessa motioner hava remitterats till statsutskottet för förberedande

behandling, herr Schottes, herrar Hages och Winbergs, herr Lundblads,

herr Welins m. fl. och herr Bärgs i Katrineholm m. fl. motioner dock

endast i vad desamma icke angå pensionsväsendet eller icke röra under

jordbruksdepartementet lydande ärenden.

I motionerna har föreslagits

av herr Ström samt herrar Hage och Winberg i de delar av de

sistnämndes motion, som blivit till statsutskottet remitterade, sammanstämmande,

att riksdagen måtte

a) för beredande under år 1916 av krigstidshjälp åt befattningshavare

i statens tjänst i enlighet med nedan angivna grunder

dels å extra stat för år 1917 anvisa såsom förslagsanslag

under

andra

huvudtiteln ...........................

...................... kronor 61,000

—

»

tredje

» ..............................

...................... » 1,500

—

fjärde

» .............................

.................... » 408,000

—

»

femte

»

...................... » 620,000

—

»

sjätte

» ............................

...................... » 14,000

—

»

sjunde

» .............................

................... » 208,000

—

»

åttonde

)> ..........................

..................... » 30,000

—

dels i postverkets stat för driftkostnader år 1917 upptaga följande

post:

Krigstidshjälp, förslagsvis 360,000 kronor, och i anledning härav

bestämma postverkets anslag till driftkostnader för år 1917, förslagsvis,

till ett med 360,000 kronor förhöjt belopp;

dels i staten för telegrafverkets driftkostnader under år 1917

upptaga följande post:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

Krigstidshjälp, förslagsvis 320,000 kronor, och i anledning härav

bestämma telegrafverkets anslag för driftkostnader år 1917, förslagsvis,

till ett med 320,000 kronor förhöjt belopp;

dels beräkna driftkostnaderna under år 1917 för statens järnvägar

till ett med 3,750,000 kronor förhöjt belopp;

dels ock medgiva, att i fråga om befattningshavare vid institution,

för vilken anslag här ovan icke beräknats, krigstidshjälp må utgå av de

medel, av vilka institutionens omkostnader i övrigt bestridas;

b) medgiva, att erforderligt belopp må för ändamålet av Kungl.

Maj:t under år 1916 förskjutas av tillgängliga medel; samt

c) godkänna följande allmänna grunder för krigstidshjälps utgående:

Krigstidshjälp utgår, med här nedan angivna undantag, till de

befattningshavare i statens tjänst, som den 1 januari 1916 innehade

ordinarie anställning; samt

till de i statens tjänst anställde icke ordinarie befattningshavare,

som den 1 januari 1916 innehade och omedelbart dessförinnan under

minst ett år vid en och samma statsinstitution innehaft stadigvarande

anställning med en daglig arbetstid, i medeltal icke understigande vad

som för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig institution

är såsom minimum i allmänhet stadgat.

kran åtnjutande av krigstidshjälp undantagas följande befattningshavare,

nämligen 6

1) de, vilka jämlikt den taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt,

som under år 1916 äger rum, hava att erlägga dylik skatt för

högre belopp än 2,200 kronor inklusive hustrus taxering men exklusive

kallortstilläggets belopp, där sådant tillägg utgår;

2) . arbetarpersonalen vid statens järnvägsbyggnader, dubbelspårsanläggningar

och därmed jämförliga företag;

3) arbetarpersonalen vid de till statens vattenfallsverk hörande

anläggningsarbetena; samt

4) gift kvinnlig befattningshavare, vars man under år 1915 haft

en inkomst av 500 kronor eller däröver.

Beloppet av den krigstidshjälp, som skall till befattningshavare

utgå, bestämmes på sätt nedanstående tabell utvisar i förhållande till

taxeringen enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, varvid

dock är att märka, att för år 1915 uppburet kallortstillägg avdrages

från det uppskattade beloppet, där sådant tillägg utgår.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

Krigstidshjälp åt befattningshavare.

Det beräknade belopp, för vilket befattnings- havaren under år 1916 har att erlägga skatt

enligt förordningen om inkomst- och för- mögenhetsskatt med avdrag av för år 1915

uppburet kallortstillägg, där sådant utgått

För befatt- ningshavaren

Kronor

För befatt- ningshavarens

hustru eller

husförestånda- rinna

Kronor

För varje barn,

som befattnings- havare på grund

av försörjnings- plikt underhöU

den 1 januari 1916

och som då var

under 15 år

Högst 1,000 kronor...........................

100

50

50

från 1,000 t. o. m.

1,200 „ ...........................

90

45

45

„ 1,200

1,400 „ ...........................

80

40

40

„ 1,400

1.600 „ ...........................

70

35

35

„ 1,600

1,800 „ ...........................

*

60

30

30

„ 1,800

2,000 .............................

45

25

25

„ 2,000

2,200 „ ...........................

30

20

20

Om befattningshavare, som icke innehar ordinarie anställning’,

under år 1915 åtnjutit, oavsett semester, tjänstledighet för styrkt sjukdom

under högst tre månader, eller tjänstledighet av annan orsak under

högst en månad, skall han icke av sådan anledning förlora sin rätt till

krigstidshjälp. Befattningshavare må ej heller på grund av ledighet

för allmänt uppdragiförlora rätten till krigstidshjälp.

Krigstidshjälpen utbetalas på därom gjord framställning i den

ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes;

av herrar Petrén och Erikson i Uppsala sammanstämmande, att

riksdagen — med avslag å Kungl. Maj:ts förslag att från erhållande

av krigstidshjälp undantaga personalen vid statens anstalter för sinnessjuka

— ville besluta, att nämnda personal, utöver den av medicinalstyrelsen

genom cirkulär den 19 juni och den 26 oktober 1915 beviljade

förbättringen av löneförmåner, erhölle krigstidshjälp samt att denna

utginge i enlighet med de grunder, som i ovanberörda motion av herr

Hage m. fl. föreslagits för övriga statstjänare, ävensom bevilja den för

detta ändamål nödiga höjningen av förslagsanslaget till hospitalens

underhåll;

av herrar Gullberg och Ljunggren samt herr Liljedahl sammanstämmande,

att riksdagen, med anledning av Kungl. Maj:ts proposition

nr 212, måtte, förutom vad som i nämnda proposition föreslås, bevilja

ett anslag av 150 kronor pr underofficer att utgå som beklädnadshjälp;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

7

av herr Schotte, att riksdagen måtte antaga nedan antydda ändringar

i Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 212 samt för dessas genomförande

anvisa eller eljest bereda erforderliga medel:

l:o) Krigstidshjälp för år 1916 utgår till varje befattningshavare

med en viss procent av det sammanlagda belopp, han under år 1915

uppburit av statsmedel (inberäknat lönetillägg av alla slag) — exempelvis

med åtminstone 5 procent av löneinkomsten för ogift och med åtminstone

10 procent för gift samt dessutom med minst 25 kronor för varje barn

under 15 år, dock med viss begränsning, t. ex. högst 125 kronor.

2:6) Krigstid shjälp utgår jämväl för år 1915 efter samma grunder

som för år 1916 och bör på en gång utbetalas snarast möjligt efter

statsmakternas beslut i ämnet. Skulle full krigstidshjälp ej anses böra

utgå för år 1915, torde halv krigstidshjälp för detta år utgå, eller krigstidshjälpen

för år 1916 förhöjas med motsvarande belopp.

3:o) Krigstidshjälp utgår icke till befattningshavare, som under

år 1916 har att erlägga skatt enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt

för en inkomst, som överstiger 3,000 kronor.

4:o) Med barn under 15 år likställes med avseende å krigstidshjälps

utgående barn mellan 15 och 21 år, som i följd av andlig svaghet eller

vanförhet eller lyte måste av befattningshavaren själv helt försörjas;

av herr Bengtsson i Göteborg m. fl., att riksdagen måtte besluta,

att befattningshavare i tullverket, vilken icke innehaft ordinarie anställning

under år 1915 och åtnjutit tjänstledighet för styrkt sjukdom under

högst tre månader eller tjänstledighet av annan orsak under högst sex

månader, skall icke av sådan anledning förlora sin rätt till krigstidshjälp;

av herr Lundblad, att riksdagen för beredande under år 1916 av

krigstidshjälp åt befattningshavare i statens tjänst måtte å extra stat

för år 1917 förslagsvis anvisa 3,953,000 kronor att ställas till Kungl.

Maj:ts förfogande att fördelas enligt vissa av motionären angivna grunder

med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter rörande

anslagets fördelning, som Kungl. Maj:t kan finna skäliga;

av herr Welin m. fl., att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts

nådiga proposition nr 212 må besluta, att krigstidshjälp må utgå dels

för hustru efter samma grunder som för ett barn, och dels för alla

barn under 15 år, samt dels för barn, som äro 15 år och därutöver men

som genom sjukdom äro oförmögna att bidraga till sin försörjning samt

av herr Bärg i Katrineholm in. fl., att riksdagen måtte besluta,

dels att den krigstidshjälp, som på grund av Kungl. Maj:t,s

proposition nr 212 må varda beslutad för icke ordinarie befattningshavare,

jämväl må utgå till s. k. tillfälligt sjuka, oavsett sjuktiden,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

Lönereglering

skommittén.

dels ock att s. k. ständigt sjuka — förutom det tillägg, som enligt

av riksdagen i övrigt beslutad gradationsskala må tillkomma dem i

likhet med andra på grund av försörjningsplikt för barn (eventuellt ock

för hustru) — måtte tillerkännas följande belopp, i förhållande till av

staten åtnjuten avlöning under år 1915:

Avlöning av staten under år 1915.

Krigstidshj älp.

Högst 400 kronor

120 kronor

Från 400 kronor till och med 500 kronor

100 »

» 500 * » » » 600 »

80

» 600 » » » » 700 »

60 »

» 700 » » » » 800 »

50 »

Beträffande de skäl, som av motionärerna anförts till stöd för av

dem framförda förslag, tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

Sedan med anledning av den rådande kristiden till Kungl. Magt

inkommit ett flertal framställningar från funktionärer vid statens verk

och inrättningar, utverkade chefen för finansdepartementet Kungl. Maj:ts

befallning till löneregleringskommittén att avgiva utlåtande i anledning

av vad samma framställningar innehölle om beredande av tillfälligt

dyrtidstillägg åt befattningshavare. Kommitténs avgivna betänkande

utmynnar i följande förslag till bestämmelser om krigstidshjälp dels åt

ordinarie och dels åt extra befattningshavare:

A) Krigstidshjälp åt ordinarie befattningshavare:

Krigstidshjälp utgår, med nedan angivna undantag, till de befattningshavare

i statens tjänst, vilka den 1 januari 1916 ej mindre innehade

ordinarie anställning med avlöning, som blivit av Konung och

riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av riksdagen prövade

grunder, än även på grund av försörjningsplikt underhöllo barn under

15 års ålder.

Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas följande befattningshavare,

nämligen:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

9

l:o) de, vilkas avlöningsförmåner i lön, tjänstgöringspenningar,

ålderstillägg, bostad med bränsle och lyse eller ersättning därför, beklädnad

eller ersättning därför, ortstillägg, tillfälligt lönetillägg, dagavlöning

(vid armén och marinen) och dylika till belopp eller värde på

förhand bestämbara förmåner enligt 1916 års stat eller andra för det

året gällande bestämmelser utgöra, krigstidshjälp oräknad, mer än 2,000

kronor för år;

2:o) de, vilka enligt den taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt,

som under år 1916 äger rum, hava att erlägga dylik skatt för

högre belopp än 2,000 kronor, hustrus taxering däri iubegripen;

3:o) övningslärare vid de allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet;

samt

4:o) gift kvinnlig befatttiingshavare vars man lever.

Beloppet av den krigstidshjälp, som skall till befattningshavare

utgå, bestämmes, på sätt nedanstående tabell utvisar, i förhållande dels

till storleken av befattningshavaren tillkommande avlöningsförmåner av

ovan angivna slag, dels ock till antalet av de barn under 15 år, vilka

befattningshavaren på grund av försörjningsplikt den 1 januari 1916

underhöll:

Krigstidshjälp åt befattningshavare med

Värdet av avlöningsförmånerna

1

barn

Kronor

2

barn

Kronor

3

barn

Kronor

4

barn

Ivronor

5 eller

flera

barn

Kronor

Högst 1,200 kr...............................

80

160

240

320

400

från 1,200 t. o. m. 1,400 » .............................

70

140

210

280

350

» 1,400 » > » 1,000 » ............................

60

120

180

240

300

» 1,600 » » » 1,800 » .............................

45

00

135

180

225

* 1,800 » » » 2,000 » ............................

30

60

90

120

ISO

Anm. Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt till krigstidshjälp

befattningshavare vid flottans pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning.

B) Krigstidshjälp åt extra befattningshavare:

Krigstidshjälp utgår, med nedan angivna undantag, till de i statens

tjänst anställda icke ordinarie befattningshavare — arméns och marinens

manskap inbegripet — vilka den 1 januari 1916 ej mindre på grund

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 6 samt. 88 höft. (Nr 140.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

av försörjningsplikt underhöllo barn under 15 års ålder än även innehade

och omedelbart dessförinnan under minst ett år vid en och samma

statsinstitution innehaft stadigvarande anställning med en daglig arbetstid,

i medeltal icke understigande vad som för den ordinarie personalen

vid samma eller jämförlig institution är såsom minimum i allmänhet

stadgat.

Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas följande befattningshavare,

nämligen:

l:o) de, vilkas inkomst av befattningen, i kontant eller in natura,

under år 1915 överstigit 2,000 kronor;

2:o) de, vilka enligt den taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt,

som under år 1916 äger ram, hava att erlägga dylik .skatt för

högre belopp än 2,000 kronor, hustrus taxering däri inbegripen; och

3:o) gift kvinnlig befattningshavare, vars man lever.

Beloppet av den krigstidshjälp, som skall till befattningshavare

utgå, bestämmes, på sätt nedanstående tabell utvisar, i förhållande dels

till storleken av de utav befattningshavaren under år 1915 åtnjutna avlöningsförmånerna

i kontant och in natura, dels ock till antalet av de

barn under 15 år, vilka befattningshavaren på grund av försörjningsplikt

den 1 januari 1916 underhöll:

Krigstidshjälp åt befattningshavare med

j

Värdet av avlöningsförmånerna under år 1915

i

2

3

4

5 eller

1

barn

barn

barn

barn

barn

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Högst 1,200 kr...............................

80

160

240

320

400

från 1,200 t. o. m. 1,400 » ..............................

70

140

210

280

350

» 1,400 * » » 1,600 » .............................

60

120

180

240

300

» 1,600 » » » 1,800 » ..............................

45

90

135

180

225

» 1,800 » » » 2,000 » ..............................

30

60

90

120

150

Anm. Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende & rätt till krigstidshjälp

befattningshavare vid flottans pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning.

Då enligt förestående bestämmelser till krigstidshjälp berättigad

befattningshavare under tiden efter ingången av augusti månad 1914

erhållit avlöningsförhöjning, som är att anse icke såsom ett tillägg för

avlöningens uppbringande till belopp, stående i skäligt förhållande till

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

11

ordinarie befattningshavares avlöningsförmåner, utan såsom särskilt dyrtidstillägg,

skall beloppet av sådan förhöj ning, beräknat från det den

börjat utgå intill utgången av år 1915, vid utbetalning av krigstidshjälp

från denna avdragas.

Löneregleringskommitténs motivering för dessa förslag är, med

uteslutande av några mindre väsentliga delar, av följande innehåll:

Om behövligheten av ett tillfälligt understöd åt befattningshavare i statens

tjänst till mötande av de i följd av världskriget betydligt ökade levnadskostnaderna

hava de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, knappast haft mer än en mening.

De ytterst få avstyrkandena av gjorda framställningar om dyrtidstillägg äro icke

i något enda fall grundade på tvekan om dyrtidstilläggets behövlighet i allmänhet,

utan på särskilda, visst förvaltningsområde eller vissa kategorier av befattningshavare

enbart berörande förhållanden, exempelvis att vid en förvaltning en för

personalen förmånlig lönereglering nyligen trätt i tillämpning; att vissa befattningshavare

icke vore i särskilt behov av hjälp, enär de av kronan åtnjöte fullt underhåll

in natura; att dyrtidstillägg icke syntes böra tilldelas befattningshavare i högre

avlöningsgrader o. s. v.

Den i stort sett enhälliga meningen om behovet av dyrtidstillägg vinner

ökad betydelse, då man av åtskilliga myndigheters utlåtanden finner, att de vid

tillstyrkande av dyrtidstillägg ingalunda förbisett en del förhållanden, som för vissa

grupper av befattningshavare äro ägnade att i någon mån minska trycket av den

dyra tiden.

I sådant avseende erinras, bland annat, om järnvägspersonalens rätt till fri

transport av livsmedel å statens järnvägar, om samma personal medgiven rätt att

av statens järnvägar köpa bränsle, om vissa krigsmäns rätt att av kronan till dess

självkostnadspris köpa en del livsförnödenheter, munderingspersedlar o. d. samt att

å kronans verkstäder få vissa reparationer utförda, ävensom därom att statens befattningshavare

undgått en del olägenheter, som i följd av världskrisen drabbat

andra medborgare, såsom arbetslöshet, minskning i inkomster och i vissa fall extra

krigstjänstgöring.

Men om enighet sålunda i stort sett rått om behovet av dyrtidstillägg, gå

åsikterna desto mer i sär dels ifråga om de grunder, efter vilka tillägget må höra

utgå, dels ock särskilt beträffande den avlöningsgräns, efter vars överskridande

dylikt tillägg icke bör ifrågakomma.

I förstnämnda avseende hava två starkt motsatta meningar gjort sig gällande,

den ena åsyftande »lika lön för lika arbete», den andra hyllande den s. k. behovsprincipen.

Den förra åsikten har blivit närmare utvecklad och belyst uti framställningen

i ämnet från föreningen för tjänstemän av högre grad vid statens järnvägar fsid.

32—34 i betänkandet).

För den så kallade behovsprincipens uteslutande tillämpning vid krigstidshjälps

utbetalande har ingen enda av petitionärerna i ämnet uttalat sig; åtskilliga av dem

hava emellertid, jämte det de begärt dylik hjälp efter vissa föreslagna grunder åt

alla befattningshavare eller åt alla de befattningshavare, vilkas inkomst av tjänsten

icke överskrede vissa belopp, hemställt, att krigstidstillägg åt »försörjningspliktiga»

måtte få utgå med högre belopp än till övriga befattningshavare.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

Cheferna för två av statens största institutioner, statens järnvägar och postverket,

hava uttalat sina sympatier för behovsprincipens tillämpning, den förre på

det sätt att tillägg borde beredas endast försörjningspliktiga, den senare under påpekande,

att denna princip kommit till uttryck i den av danska riksdagen antagna

lagen om dyrtidshjälp åt statstjänare. Chefen för telegrafverket har ifrågasatt utbetalande

av viss krigstidshjälp åt alla funktionärer med intill 1,200 kronors årsavlöning

men att av de övriga endast familjeförsörjare måtte erhålla dylik hjälp.

Någon närmare motivering för de framkomna förslagen om behovsprincipens

tillämpande i tillika angiven omfattning har icke presterats. Det har ansetts vara

tillräckligt att hänvisa till det faktum, att den i följd av världskriget inträdda prisstegringen

i synnerligen hög grad gått ut över födoämnen samt att svårigheterna i

följd av fördyringen uppenbarligen i högre grad drabbade familjeförsörjare än dem,

som blott både sig själva att draga försorg om.

Jämväl för kommittén förefaller det uppenbart, att statsverket bör, i den

mån dess finansiella ställning medgiver, vidtaga åtgärder för att bereda statstjänare

hjälp i den svåra situation, vari de genom krisen försatts.

De nuvarande löneregleringarna äro med få undantag fastställda före år 1914,

åtskilliga hava gällt i 10 år och än längre. Löneregleringarna hava uppenbarligen

icke beräknats för sådana alldeles exceptionella förhållanden, som skapats av det

pågående världskriget, vars ekonomiska verkningar drabbat alla dem, vilka för sin

utkomst äro beroende av en efter normala förhållanden avpassad penninglön.

Till belysande härav tillåter sig kommittén återgiva innehållet i en, på begäran

av chefen för statens järnvägar, från socialstyrelsen den 5 oktober 1915

avgiven promemoria rörande prisstegringen å livsmedel in. m. under kristiden.

Enligt denna har prisstegringen å livsmedel samt bränsle och lyse från juli

1914 till juli 1915 i Sveriges städer och stadsliknande samhällen för ett »normalhushåll»

om man, hustru och två barn med en årlig utgiftsstat av cirka 2,000

kronor beräknats motsvara en uppgång av levnadskostnaderna i sin helhet med cirka 10

procent, under förutsättning av oförändrat kosthåll. Med avseende på övriga nödvändiga

utgifter kunde sägas — heter det i promemorian — att under kristiden

icke inträtt någon mera betydande förändring i fråga om hyresutgifter samt skatter,

men att däremot kostnaden för kläder, skodon, olika slag av husgeråd in. m. undergått

eu betydande stegring, vars inflytande på årsbudgeten det dock vore ytterst

vanskligt att uppskatta. Då utgifterna för kläder och skodon, som vore de avgjort

mest betydande bland de här ifrågavarande, i sin helhet genomsnittligt icke

uppginge till mer än 10 procent eller något därutöver av de årliga utgifterna, kunde

dock fördyringen på denna grund icke antagas överstiga 2 å 3 procent av årsbudgeten.

Kristiden kunde sålunda för en normalfamilj få anses hava inneburit en

stegring av levnadskostnaderna med mellan 10 och 15 procent. För lägre inkomstklasser

kunde det antagas som säkert, att den relativa kostnadsökningen blivit ännu

något högre.

Att någon lättnad i dyrtidens tryck icke inträffat sedan nämnda promemoria

avgavs, bestyrkes nogsamt av nu gällande marknadspris å vad till livets nödtorft

hörer. Detta torde vara så allmänt känt, att någon vidare utredning härutinnan

icke lärer vara erforderlig.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140. 13

För att något belysa de mångtaliga metoder, efter vilka en krigstidshjälp

må kunna anordnas, har kommittén, mod ledning av de utav socialstyrelsen utgivna

».Sociala meddelanden» för november och december 1915, lämnat en översikt av

formerna för dyrtidshjålp åt vissa i enskilda personers, bolags och kommuners tjänst

anställda löntagare (sid. 36—38).

Av särskilt intresse torde vara att erhålla kännedom om de dyrtidstillägg,

som under kristiden redan medgivits vid vissa statens institutioner anställda befattnmgshavare.

Efter »Sociala meddelanden» för år 1915 lämnas här uppgift i berörda

avseende:

flottans varvsarbetare: lönetillägg 10 procent å förutvarande löner;

mynt- och justeringsverket: lönetillägg 10 procent, samt varuförmedling.

Ett studium av nu lämnade översikter beträffande dyrtidstillägg ger vid

handen, att gifta arbetare i åtskilliga fall erhålla mer än ogifta, att i enstaka fall

den lägre avlönade arbetaren erhåller högre tillägg än den, som på löneskalan står

högre, samt att i många fäll beloppen bestämts med hänsyn jämväl till det antal

barn eller andra familjemedlemmar, eu var funktionär har att försörja.

I fråga om formen för och beloppet av den krigstidshjälp, som statsverket

kan anses skäligen böra lämna statstjänare, har det för kommittén framstått såsom

en bjudande nödvändighet, att hjälpen lämnas under sådana villkor, att dess fortsatta

utbetalande icke må kunna med fog krävas, när kristiden en gång är över.

För sådant ändamål och jämväl av andra skäl, som i det följande utvecklas,

har det synts kommittén angeläget, att hjälpen får utgå, icke i form av vissa

procent å avlöningsförmånerna, utan i stort sett efter vad man plägar kalla behovsprincipen.

Då här alltså är fråga icke om någon lönereglering, utan om eu av den

exceptionella stegringen i levnadskostnaderna betingad hjälp åt de av dyrtiden

hårdast drabbade statstjänarna, torde knappast några befogade invändningar kunna

göras mot berörda princips tillämpning härvidlag.

Principen har enligt 1915 års riksdags beslut lagts till grund för utbetalande

av så kallade familjelönetillägg åt folkskollärare m. fl., dock under uttryckligt

betonande från riksdagens sida, att därigenom riksdagen »i intet avseende tagit

ståndpunkt till den viktiga frågan, huruvida en kommande lönereglering för folkskollärarkåren

skall i någon mån byggas på principen om särskilda lönetillägg för

familjeförsörjare eller icke, utan stål- detta spörsmål för riksdagens vidkommande

fullständigt öppet och oavgjort».

Löneregleringskommittén, som saknar anledning att i detta sammanhang yttra

sig om lämpligheten av behovsprincipens tillämpning på löneregleringar i allmänhet,

har efter noggrant övervägande av den nu föreliggande frågans innebörd funnit sig

böra förorda samma princips tillämpning vid bestämmande av den tillfälliga hjälp,

varom nu är fråga.

\ isserligen hava skäl framförts för den meningen, att alla statens funktionärer

borde, i förhållande till storleken av deras avlöning, beredas hjälp till mötande av

den dyra tidens verkningar.

Vid bifall därtill skulle emellertid statens utgifter för ifrågavarande ändamål

komma att uppgå till belopp, som icke stode i rimligt förhållande till statsverkets

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets utlåtande Nr 140.

finansiella resurser, vilka för närvarande äro hårt anlitade för andra oundvikliga

utgifter.

Då man sålunda måste utgå från det antagandet, att endast ett relativt

mindre belopp kan för ändamålet disponeras, har det för kommittén tett sig såsom

utom all fråga riktigare att använda de disponibla medlen uteslutande till lindrande

av svårigheterna för de av dyrtiden hårdast drabbade statstjänama, än att genom

medlens fördelning utan hänsyn till graden av behovet söka hjälpa även dem, som

mindre lida av dyrtiden.

Kommittén har, med andra ord, vid övervägande av alla de mångtaliga tänkbara

sätten för hjälpens fördelning funnit sig mest tilltalad av tanken, att — då

det, jämte avlöningens mindre belopp, huvudsakligen är befattningshavarnas försörjningsplikt

mot minderåriga barn, som får anses beteckna graden av deras känning

utav den dyra tiden — hjälpens utgående och beloppet av densamma böra bestämmas

företrädesvis av dessa båda faktorer.

En ensamstående befattningshavare (man eller kvinna) är i ekonomiskt avseende

i allmänhet betydligt gynnsammare ställd än en familjefader. Även om den

förre ingalunda går fri från inverkan av krisen, har han dock, i all synnerhet då

hans avlöning är lika stor som familjeförsörjarens, avgjort lättare än den senare att

reda sig i de extraordinära förhållandena. Den gifta befattningshavare, som icke

har minderåriga barn att försörja, är i ekonomiskt avseende i stort sett jämförlig

med eller åtminstone ej väsentligen sämre ställd än den ensamme.

Bland de framställda förslagen finnas sådana, som innebära antingen, efter

mönster av den danska lagen om krigstidshjälp, ett särskilt belopp för gift man och

visst belopp för vart barn, eller ock särskilda belopp för den gifte mannen, för hans

hustru och för barnen.

Med den ståndpunkt, kommittén ansett sig böra intaga, är det tämligen likgiltigt,

om det för en familj avsedda beloppet fördelas så, att det beräknas dels för

familjefadern och dels för barnen, eller om det beräknas enbart för dessa senare.

Det belopp, som avses för en var av dessa familjemedlemmar, får ju lämpas efter

den metod, som härvidlag begagnas.

Att däremot beräkna ett belopp jämväl för hustru medför den orättvisan, att

en familjefader, vars hustru avlidit och som fördenskull i allmänhet är nödsakad att

anställa en vårdarinna för barnen, blir i avseende å krigstidshjälp sämre ställd än

den befattningshavare, som har sin hustru i livet. Det förhåller sig väl nämligen

så, att en hustrus arbete i hemmet i regel torde få anses mera värt än en avlönad

husföreståndarinnas.

Kommittén har av nämnda skäl kommit till den slutsatsen, att den krigstidshjälp,

som skall utgå, bör ställas i relation ej till antalet av vederbörande befattningshavares

familjemedlemmar, utan till antalet av de minderåriga barn, som han är

skyldig underhålla.

Beträffande den åldersgräns, vid vars uppnående ett barn ej längre kan anses

vara i ovillkorligt behov av underhåll utav föräldrar, hava olika principer gjort sig

gällande.

Vid beviljandet, på sätt förut nämnts, av familjetillägg åt folkskollärare m. fl.

har 1915 års riksdag — enär pupillpension till avliden folkskollärares barn upphör

att utgå när barnet fyllt 18 år — förklarat sig, i olikhet med den motionär som

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

15

vaekt frågan om familj etillägg, anse, »att tillvaron av barn, som vid den tidpunkt,

då bestämmelserna om den tillfälliga löneförbättringen träda i kraft, överskridit

denna åldersgräns, icke bör berättiga till delaktighet i löneförbättringen».

• D,en ...äjder’ .Vld vilken ett barn ej längre är legalt berättigat till underhåll

a^ ama *~raj a£ 1 § 1 av kun81- förordningen angående fattigvården den 9 juni

1871 bestämd till 15 år. J

ioia \ gallande forordmng om inkomst- och förmögenhetsskatt den 28 oktober

mu, & 19 mom. 2, är föreskrivet, att skattskyldig, vilkens taxerade belopp icke

överstiger 6,000 kronor, äger erhålla nedsättning i det taxerade beloppet med 100

kronor för varje av honom på grund av försörjningsplikt underhållet barn, vars

ålder vid början av det år taxeringen sker understiger 15 år; dock att för barn,

som självt åtnjuter inkomst, skattskyldig äger tillgodonjuta avdrag allenast såvida

och i den mån barnets inkomst understiger 100 kronor.

Aor avsfcnde, å det nu ifrågavarande dyrtidstilläggets egenskap av en till
fällig.

hJa.‘P at.,d® 1 ekonomiskt avseende svagast ställda statstjänarna har kommittén,

i anslutning till bestämmelserna om åldersgräns i fattigvårdsförordningen samt förordnmgen

om inkomst- och förmögenhetsskatt, ansett sig böra hemställa, att krigstidshj

alpen må utgå i viss relation till antalet av de barn under 15 år, som vederbörande

befattningshavare på grund av försörjningsplikt har att underhålla.

För utbetalande av familjetillägg åt vissa lärare vid folkskolor och småskolor

ar i kungl. kungörelsen den 8 oktober 1915 uppställt, bland annat, det villkor,

att beiattnmgshavaren skall hava eget äkta barn.

a- •• Då„. äi'' f?åga om en lönereglering utan om en tillfällig, av extra

ordinara förhållanden betingad hjälp — man skulle nästan kunna kalla den nödhjälp

— har kommittén trott sig, i anslutning till den nyss anförda föreskriften i förordningen

om inkomst ""u £"—“—1 x ’ " • ’ .......-

antydda villkor.

och förmögenhetsskatt, icke böra i sitt förslag upptaga nyss

Ett ytteiligare stöd härför har kommittén funnit i riksdagens skrivelse till

Konungen den 14 september 1914 (nr 265) angående familjeunderstöd åt sådant

stamanstal t manskap, som fullgör tjänstgöring till rikets försvar. Riksdagen har

1 de™a , skrivelse förklarat sig anse det vara självklart, att det då ifrågavarande

understodet, såsom ock vore fallet med enahanda understöd åt värnpliktigs familj,

borde komma varje därav behövande stamanställt manskaps familj till godo och

således utgå även för det fall, att hustrun icke vore lagvigd eller barnen äkta.

i • ,. ffoatämrnaiiclet dels av den inkomstgräns, efter vars överskridande någon

kngstidshjalp icke må ifrågakomma, dels av det belopp, som skall beräknas för vart

minderårigt barn, och dels av ett maximum, utöver vilket krigstidshjälp icke tillkommer

en befattningshavare, bör enligt kommitténs mening ske med aktgivande ej

mindre på befattningshavarnas större eller mindre behov och statsverkets förmåga

att utan andra medborgares oskäliga betungande bispringa sina nödställda tjänare

an aven därpå, att krigstidshjälpen icke skall vara avsedd att sätta statens funktionarer

i ett avgjort gynnat läge i jiimförelse med rikets övriga inbyggare i

mm lgt kun8k förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt den 28 oktober

19H) år svensk medborgare i allmänhet skyldig att erlägga dylik skatt, så snart

det taxerade beloppet eller, i fråga om äkta makar, de för dem båda taxerade beloppen

sammanräknade uppgå till 800 kronor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

Direkta bidrag till statsutgifterna och således jämväl till eventuell krigstidslijälp

komma sålunda att enligt gällande författningar, oavsett konsumtionsskatter,

krävas även av personer, som i inkomstavseende äro avgjort sämre ställda än så

gott som alla i statens tjänst anställda befattningshavare.

Häri och i de störa och oavvisliga krav, som kristiden ställer på statsverket,

ligger enligt kommitténs mening ett starkt skäl att icke låta krigstidshjälpen utgå

till andra än de lägst avlönade befattningshavarna.

Om man till norm härvidlag tager vederbörandes inkomster i lön, tjänstgöringspenningar,

ålderstillägg, ortstillägg, bostad, beklädnad och dylika på förhand

till belopp eller värde bestämbara avlöningsförmåner och sätter gränsen till 2,000

kronor, betyder detta i realiteten, att även befattningshavare med några hundra

kronors extra inkomster utöver nyss ifrågasatta gräns i de flesta fall bliva delaktiga

i krigstidshjälpen.

Att sätta gränsen högre har kommittén av antydda skäl icke vågat gorå,

ehuru kommittén väl inser, att kristiden vållar även högre avlönade befattningshavare

svårigheter, som det nog skulle vara önskligt att kunna lindra eller avhjälpa.

Gränsens fastställande till 2,000 kronor står i nära överensstämmelse med vad i

sådant avseende bestämts ej mindre av åtskilliga kommuner inom riket än även av

den danska riksdagen.

För att emellertid från åtnjutande av krigstidshjälp utgallra sådana befattningshavare,

som med hänsyn till mera betydande extra inkomster i eller utom

tjänsten eller avsevärd förmögenhet icke kunna anses vara i oavvisligt behov av

understöd, bör enligt kommitténs mening en begränsning jämväl med avseende ä

vederbörandes allmänna ekonomiska ställning äga rum.

En analog begränsning finnes redan nu stadgad beträffande av riksdagen

beviljade extra lönetillägg åt en del tjänstemän och betjänte. Enligt kungl. kungörelsen

den 18 juni 1915 (svensk författningssamling nr 253) äro nämligen från

åtnjutande av extra lönetillägg undantagna, bland andra, de tjänstemän, vilkas inkomst

av arbete, det extra lönetillägget oberäknat, under år 1914 av vederbörande taxeringsmyndigheter

uppskattats till högre belopp än 7,700 kronor eller, om deras tjänstgöring

är förlagd till annan ort än Stockholm, 7,500 kronor, dock att, ifall nämnda

inkomster överstiga 7,000 kronor, det extra lönetillägget i intet fall må utgå med

högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan 7,700 kronor eller, om tjänstemannen

har sin tjänstgöring förlagd till landsorten, 7,500 kronor, å ena, samt förenämnda

inkomsters belopp, å andra sidan.

Att vid fastställande av villkoren för åtnjutande av nyssnämnda extra lönetillägg

inkomst över en viss gräns får verka prohibitivt endast i den mån inkomsten

härflyter från arbete, har sin naturliga förklaring däri, att det nämnda extra lönetillägget

är en löneförmån, betingad av den omständigheten att vissa löneregleringar

äro så gamla, att de icke längre kunna anses motsvara befattningshavarnes berättigade

krav på vederlag för åt det allmänna utfört arbete. Att staten vid beviljande av

dylik löneförbättring undantager dem, som genom att splittra sina arbetskrafter

bereda sig en mera avsevärd inkomst utom tjänsten, är lika förklarligt som att

befattningshavarnas inkomst av kapital därvid icke tillmätts någon betydelse.

Krigstidshjälpen däremot bör, såsom kommittén upprepade gånger betonat,

icke betraktas såsom någon löneförmån, utan såsom en hjälp eller ett understöd på

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

17

grund av allmänna extra ordinära förhållanden, och för dess beviljande bör alltså

behovet — vederbörandes ekonomiska situation i allmänhet — läggas till grund.

Den bästa tillgängliga mätaren härav är taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Vid sådan taxering skall nämligen såsom inkomst anses skattskyldigs

samfällda årsintäkter i penningar eller penningars värde, vare sig de härflutit

av fast egendom, av kapital eller av arbete, varjämte, genom den nämnda inkomstens

ökning med en sextionde! av förmögenheten, denna också i sin niån bidrager att

giva ett riktigt uttryck åt vederbörandes ekonomiska ställning. Å andra sidan är

den skattskyldige berättigad att vid taxeringen njuta avdrag för alla utskylder med

undantag av kronoutskylder, för ränta å gäld och för vissa förluster in. m., varjämte

å ort med synnerligen höga levnadskostnader i jämförelse med dem uti riket i allmänhet

taxeringen kan för skattskyldiga intill vissa inkomstgränser nedsättas med

högst 300 kronor. Vidare äger skattskyldig, vars taxerade belopp icke överstiger

6,000 kronor, erhålla nedsättning i det taxerade beloppet med 100 kronor för varje

av honom på grund av försörjningsplikt underhållet barn, vars ålder vid början av

det år, taxeringen sker, understiger 15 år. I enskilda fall, då skattskyldigas skatteförmåga

är på grund av särskilda förhållanden (långvarig sjukdom, underhåll av

närstående eller olyckshändelse) väsentligen nedsatt, må skattskyldiga, vilkas taxerade

belopp icke överstiga vissa maxima, erhålla nedsättning i de taxerade beloppen med

högst hälften eller undantagsvis, där särdeles ömmande omständigheter förekomma,

fullständig befrielse från skatt.

Vid taxeringen till bevillning däremot tages ingen hänsyn varken till inkomst

av aktier i inländska bolag eller till förmögenhet, och avdrag för skuldränta medgives

endast i den mån räntan uppväges av inkomst utav kapital eller utgår för

lånt rörelsekapital.

Hava den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras sammanräknade

årsinkomster icke uppgått till 1,200 kronor, äro 450 kronor, hava de uppgått till

1,200 kronor men icke till 1,800 kronor, äro 300 kronor av inkomsten utav kapital

och arbete fria från bevillning. Det belopp, för vilket bevillning sålunda icke äger

rum eller som får från uppskattad inkomst bevillningsfritt avdragas, skall ökas, där

den skattskyldige huvudsakligen försörjer, jämte sig själv, sammanlagt mer än tre

personer, eller å ort, där levnadskostnaderna äro synnerligen höga i jämförelse med

förhållandet inom riket i allmänhet, ävensom där skattskyldigs skatteförmåga eljest

på grund av särskilda förhållanden (långvarig sjuklighet, stark skuldsättning, olyckshändelse

o. d.) är väsentligen nedsatt. Denna ökning må icke för någon skattskyldig

eller, i fråga om äkta makar, för dessa gemensamt överstiga 200 kronor, utan så

är att det föreligger något av de särskilda förhållanden, varom nyss är sagt, då

ökningen må uppgå till högst 400 kronor.

Gäller det nu att avgöra, vilken av dessa två taxeringsmetoder, för bevillning

eller för inkomst- och förmögenhetsskatt, som kan anses tjänligast att giva en allsidig

belysning av en persons ekonomiska ställning, lärer valet icke vara svårt, enär

enligt den äldre metoden, för bevillningstaxering, hänsyn tages allenast till en del

av de faktorer, som konstituera en persons skatteförmåga, då däremot den modernare

metoden för inkomst- och förmögenhetsskattetaxering söker för erhållande av

en såvitt möjligt rättvis beskattningsgrund låta alla faktorerna spela in vid fastslåendet

av en persons skattskyldighet.

Med hänsyn, å ena sidan, till de med åtskilliga befattningar förenade extra

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 6 samt. 88 höft. (Nr 140.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

inkomster och, å andra sidan, till de avdrag, som vid taxering till inkomst- och

förmögenhetsskatt äro medgivna, torde man vara berättigad antaga, att f stort sett

villkoret att den fasta avlöningen ej får överstiga 2,000 kronor är en något strängare

begränsning än ett villkor, att taxeringen till inkomst- och fönnögensskatt ej

får överstiga samma belopp. .

För vinnande av största möjliga enkelhet har det emellertid synts kommittén

önskligt, att i fråga om dessa båda nära sammanhörande begränsningar av rätten

till krigstidshjälp strecket dragés vid ett och samma belopp, 2,000 kronor.

Av kommitténs uppfattning i fråga om behovssynpunktens anläggande vid

krigstidshjälpens fördelning följer emellertid, att, då behovet i allmänhet måste antagas

vara större i mån som inkomsten är låg och barnantalet stort, en gradering

av krigstidshjälpen enligt därefter avpassade grunder bör äga rum. Huru en sådan

uppdelning bör ske, är ju i stort sett en smaksak. Detsamma gäller om bestämmandet

av krigstidshjälpens absoluta maximum för befattningshavare i de skilda

avlöningskategorierna.

Efter övervägande av alla på frågan inverkande omständigheter och med

hänsyn tagen ej blott till angelägenheten att i första hand bringa hjälp åt dem,

som kunna antagas vara i största behov därav, utan även till nödvändigheten att

icke allt för hårt belasta rikets övriga skattdragande inbyggare, bland vilka säkerligen

många lida av dyrtiden i ännu högre grad än statens i de lägre avlöningsgrupperna

stående tjänare, har kommittén beslutat sig för att föreslå krigstidshjälpens

utgående efter förut angivna grunder.

Inom kommittén har ifrågasatts, att gruppindelningen skulle baseras, icke på

storleken av befattningshavarnas fasta avlöningsförmåner, utan på deras taxering

till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Då det emellertid för de myndigheter, som skola verkställa utbetalning av

krigstidshjälp, torde vara förenat med relativt lindrigt besvär att med ledning av

de lätt tillgängliga uppgifterna om vederbörandes fasta avlöningsförmåner uppgöra

en utbetalningslista och ur listan sedermera stryka dem, som befinnas vara taxerade

till inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än 2,000 kronor, medan däremot

uppgörande av en dylik lista enligt taxeringen men med iakttagande tillika att

vederbörandes fasta avlöningsförmåner för år räknat ej överstege 2,000 kronor,

säkerligen bleve betydligt mera tidsödande, har kommittén — enär det här gällen

utbetalning av medel till tiotusentals befattningshavare — ansett själva gruppindelningens

verkställande med ledning av taxeringen, om än teoretiskt riktigare än

samma indelnings baserande på de fasta avlöningarnas storlek, av rent praktiska skäl

icke böra äga rum.

De flesta petitionärerna i ämnet hava begärt, att krigstidshjälp måtte få av

dem åtnjutas retroaktivt från 1915 års början. De synas alltså hava önskat få

krigstidshjälpen betraktad såsom ett från 1915 års början löpande avlöningstillägg.

Däremot må här erinras, hurusom kommittén uppgjort sitt förslag under den

uttryckliga förutsättningen, att krigstidshjälpen icke bör betraktas såsom en avlöningsförmån

i egentlig mening, utan som en av den exceptionella dyrtiden betingad,

för en gång utgående gratifikation eller nödhjälp. Naturligtvis utesluter ett sådant

sätt att se saken ingalunda möjligheten, att det ett kommande år kan, i den mån

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140. 19

dyrtidens verkningar fortfara, befinnas skäligt att ännu en gång bereda statsfunktionärer

en dylik hjälp.

Då emellertid den krigstidshjälp, som efter proposition av Kungl. Maj:t kan

varda av 1916 års riksdag beviljad, måste antagas vara behövlig för täckande åtminstone

delvis av redan åsamkade utgifter, torde samma hjälp få utbetalas redan

under år 1916.

Med hänsyn såväl till nu nämnda omständighet som även till önskvärdheten att

så mycket som möjligt begränsa det ändock säkerligen rätt betungande arbetet med

krigstidshjälpens utbetalande, redovisande och kontrollerande, synes det kommittén

önskvärt, att hela det belopp, som i dylik hjälp nu kan komma att tillerkännas en

befattningshavare, må varda på en gång till honom utbetalt.

Vaktmästarna i statsdepartementen samt i kommerskollegiet, statistiska centralbyrån

och överintendentsämbetet åtnjuta sedan några år tillbaka »provisoriska

avlöningstillägg», avsedda att uppbringa deras avlöning till samma belopp, som tillkommer

vaktmästare i nyreglerade ämbetsverk. Då de förstnämnda emellertid åtminstone

i regeln icke äro skyldiga att bidraga till sin egen pensionering, har från

avlöningstillägget avdragits så stort belopp — avrundat till resp. 30 och 25 kronor

— som motsvarar pensionsavgiften.

En vaktmästare i ett statsdepartement uppbär sålunda en begynnelseavlömng

av 1,175 kronor, medan en vaktmästare i ett nyreglerat centralt ämbetsverk uppbär

en begynnelseavlöning av 1,200 kronor. För att likställa dessa två vaktmästare

i fråga om rätt till krigstidshjälp borde, strängt taget, bestämmelse utfärdas därom,

att vid beräkning av de fästa avlöningsförmånerna för vaktmästare samt med dem

jämförliga befattningshavare i statsdepartementen och övriga nyssnämnda ämbetsverk

böra i dessa avlöningsförmåner inräknas de belopp, som av nyss angiven anledning

avdragas från de tillfälliga avlöningstilläggen. Då saken emellertid är av

synnerligen ringa, om ens någon, ekonomisk innebörd, har kommittén, i syfte att ej

onödigtvis komplicera föreskrifterna rörande krigstidshjälpen, ansett sig kunna bortse

från den lilla extra förmån, som sålunda i ett eller annat fall må kunna komma

dessa vaktmästare till godo.

Villkoren för delaktighet i krigstidshjälpen torde lämpligast böra hänföra

sig till år 1916 på det sätt, att innehavandet av ordinarie anställning och försörjningsplikten

mot minderåriga barn bedömas efter förhållandet vid nämnda års ingång

samt värdet av de fasta avlöningsförmånerna bedömes efter 1916 års stat

och andra under år 1916 gällande föreskrifter, likasom också den taxering till

inkomst- och förmögenhetsskatt, som jämlikt 30 § i kungl. förordningen om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering den 28 oktober 1910 skall vara avslutad

i länen senast den 15 maj och i Stockholm senast den 15 juni 1916, bör

vara normerande beträffande befattningshavares delaktighet i krigstidshjälpen.

Å staterna för rikets allmänna läroverk finnas för ordinarie övningslärare

upptagna följande löneförmåner:

för teckningslärare och gymnastiklärare: vid realskola tre lönegrader å 700,

800 och 900 kronor; vid högre allmänt läroverk fyra lönegrader å 1,400, 1,600,

1,800 och 2,000 kronor; och för musiklärare: vid realskola tre lönegrader å 550,

650 och 750 kronor samt vid högre allmänt läroverk fyra lönegrader å 1.100,

1,300, 1,500 och 1,700 kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

Gymnastiklärare, som fått sig ålagd en mera ansträngande eller omfattande

tjänstgöring, må åtnjuta skäligt tilläggsarvode till det belopp, som med hänsyn till

omständigheterna i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t bestämmes, dock ej till högre

belopp än 650 kronor för år.

Teckningslärare är skyldig att för den fastställda lönen tjänstgöra vid realskola

8 timmar och vid högre allmänt läroverk 15 timmar i veckan. Musiklärare

är skyldig att för den fastställda lönen tjänstgöra vid realskola 6 timmar och vid

högre allmänt läroverk 12 timmar i veckan. Ytterligare tjänstgöring kan åläggas

tecknings- och musiklärare mot en årlig ersättning för varje veckotimme av 80

kronor i första, 95 kronor i andra, 110 kronor i tredje och, vid högre allmänt läroverk,

125 kronor i fjärde lönegraden, dock under iakttagande därav, att ersättning

för extra tjänstgöring ej må utgå för högre antal veckotimmar än 24 till teckningslärare

vid realskola, 17 till teckningslärare vid högre allmänt läroverk och 3 till

musiklärare.

Beträffande gymnastiklärarna finnas inga bestämmelser om skyldighet för

dem att för den fastställda lönen tjänstgöra någon viss minimitid, men deras likställighet

i avlöning med teckningslärarna torde giva anledning förutsätta, att deras

arbetstid är väsentligen lika med dessas.

Med avseende å nu ifrågavarande befattningshavares jämförelsevis ringa ordinarie

tjänstgöringsskyldighet ävensom därå, att en till normalt mått utsträckt arbetstid

— av lärarlönenämnden beräknad till 32 timmar i veckan — i den mån den inom

läroverken tages i anspråk, i allmänhet torde flytta befattningshavarna upp till en

inkomst av mer än 2,000 kronor, har kommittén ansett dessa funktionärer icke

böra komma i åtnjutande av krigstidshjälp.

Vad som här sagts gäller i huvudsak även övningslärare vid högre lärarinneseminariet.

Enligt den danska lagen om krigstidshjälp kunna personer, vilka såsom en

fäst del av lönen utav staten åtnjuta fri kost, icke erhålla krigstidshjälp. Det har

ifrågasatts, huruvida icke ett liknande undantag borde göras beträffande rätten till

krigstidshjälp åt svenska statstjänare.

Uppenbart är, att en ensamstående befattningshavare, som av kronan åtnjuter

full försörjning, innefattande kost, beklädnad och bostad in. m., endast i

ytterst obetydlig mån beröres av den dyra tiden. Enligt kommitténs förslag skulle

dylika ensamstående befattningshavare ej heller erhålla någon krigstidshjälp.

Helt annorlunda ställer sig saken för dem, som hava försörjningsplikt mot

barn. Ett exempel skall lätteligen klargöra detta.

Vid marinen finnas enligt 1915 års stat anställda 896 underofficerskorpraler

(sjömän och kustartillerister i l:a lönegraden). Med ledning av uppgifter, som lämnats

i en utav vissa bland dessa gjord framställning om krigstidshjälp, har inom

kommittén verkställts en beräkning, utvisande att dessa underofficerskorpraler, vilka

i stor utsträckning bildat familj och begagna sig av lämnat medgivande att bo

utom kasern, kunna antagas hava sammanlagt omkring 1,500 barn.

Nu är det visserligen sant, att ett slags krigstidshjälp kan sägas tillfalla

denna personal så till vida, som stegringen i matvarupriserna medfört en motsvarande

stegring i värdet av naturaportionen och alltså även i den ersättning, som

för ej uttagen portion utgår.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

21

Den sålunda utgående högre ersättningen kan emellertid icke ens tillnärmelsevis

motsvara den stegring i kostnaderna för eventuellt åliggande försörjningsplikts

uppfyllande, som av dyrtiden framkallas. Vidare bortfaller för denna personal

vinsten av den högre portionsersättningen väsentligen därigenom, att endast

en obetydlig kontingent av sagda personal tjänstgör under sådana förhållanden —

d. v. s. i land — att kontant ersättning i stället för naturaportion utgår. Ombord

utgår nämligen portionen in natura.

Om ifrågavarande underofficerskorpraler, vilkas avlöningsförmåner i medeltal

hava ett värde av 1,200—1,400 kronor, tilldelades krigstidshjälp enligt av kommittén

för ordinarie befattningshavare föreslagna grunder, skulle kostnaden härför

belöpa sig till omkring 100,000 kronor.

Det förefaller kommittén vara synnerligen önskvärt, att denna personal, trots

att den är berättigad åtnjuta underhåll in natura av kronan, får bliva delaktig i

krigstidshjälpen.

Enahanda omständigheter, som sålunda föreligga beträffande underofficerskorpraler

vid marinen, göra sig även, om än i mindre grad, gällande i fråga om

manskap av 2:a lönegraden vid marinen samt, med vissa modifikationer och i

mindre omfattning, jämväl beträffande annat stamanställt manskap vid marinen

och armén.

Vid nu anförda förhållanden har kommittén ansett sig böra i sitt förslag till

erhållande av krigstidshjälp inbegripa jämväl sådana befattningshavare, som äga

rätt att av kronan åtnjuta fullt underhåll in natura, under förutsättning naturligtvis

att de i övrigt uppfylla villkoren för delaktighet i dylik hjälp.

Här bör emellertid anmärkas, att ovan angivna krigsmän väl icke kunna

anses falla under benämningen ordinarie befattningshavare, vadan krigstidshjälpen

åt dem torde böra inberäknas i det belopp, som kan varda beviljat till dylik hjälp

åt statens extra befattningshavare.

Det synes kommittén vara billigt och lämpligt, att krigstidshjälp får utgå

till ordinarie befattningshavare ej blott å rikets stat utan även vid flottans pensionskassa

och folkskollärarnas pensionsinrättning, vilka institutioner åtnjuta statsanslag

och vilkas avlöningsstater fastställas av Konung och riksdag.

I överensstämmelse med vad som bestämts i fråga om familjelönetillägg åt

folkskollärare m. fl. har kommittén i sitt förslag från delaktighet i krigstidshjälpen

uteslutit gift kvinnlig befattningshavare, vars man lever.

Det av kommittén uppgjorda förslag, för vars motivering nu redogjorts, avser,

såsom nämnts,_ allenast sådana befattningshavare, vilka innehava ordinarie anställning

med avlöning, som blivit av Konung och riksdag till siffran bestämd eller

eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder.

Extra ordinarie personal användes emellertid i stor utsträckning vid åtskilliga

statsinstitutioner, särskilt vid de s. k. affärsdrivande verken, bland dem framför allt

statens järnvägar.

För att giva en antydan om storleken av denna personal må nämnas, att

enligt Sveriges officiella statistik, »Sveriges järnvägar är 1914», medeltalet under

samma ar i statens järnvägars tjänst anställda icke ordinarie befattningshavare eller,

såsom de vid statens järnvägar benämnas, »extra ordinarie» och »extra» befatt
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

ningshavare (tillfälliga arbetare ej medräknade) med högst 2,000 kronors avlöning

uppgick till ej mindre än 7,751 personer, motsvarande ungefär 65 procent av den

ordinarie personalen i motsvarande avlöningsställning.

Erinras må även, hurusom betjäningspersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka

icke är uppförd å ordinarie stat.

Bestämmelserna om den extra ordinarie personalens avlöning skifta högst

betydligt.

För vissa verk, exempelvis post-, telegraf- och vattenfallsverken, är föreskrivet,

att grunderna för extra personals avlöning bestämmas av Kungl. Maj:t.

Vid statens järnvägar däremot äger styrelsen rätt att härom fatta beslut, och denna

sin rätt synes styrelsen kunna delegera på underordnade myndigheter.

En mängd extra befattningar äro med arvoden uppförda i vederbörande institutioners

av Konung och riksdag fastställda avlöningsstater.

I fråga om avlöning åt amanuenser och dylika biträden vid ämbetsverk hava

i sammanhang med avlöningsstaters fastställande meddelats vissa bestämmelsei,

särskilt angående arvodets lägsta och högsta belopp.

I vissa fall, då det tillkommer vederbörande institutioners styrelser att bestämma

den extra personalens avlöning, hava tillägg till avlöningen i anledning av

dyrtiden redan blivit beviljade. Såsom exempel härpå torde böra erinras, hurusom,

enligt vad som framgår av »Sociala meddelanden» för ar 1915, flottans varvsarbetare

samt mynt- och justeringsverkets arbetare tilldelats 10 procent dyrtidstillägg.

Kommittén har antagit, att dess uppdrag egentligen avsett att uppgöra förslag

och kostnadsberäkning beträffande krigstidshjälp åt de ordinarie befattningshavaie,

vilkas avlöning bestämts av Konung och riksdag eller eljest utgår efter av riksdagen

prövade grunder. Men därjämte har kommittén hållit före, att, sedan grunderna

för krigstidshjälp åt den ordinarie personalen fastslagits, samma grunder med

erforderliga modifikationer borde komma i tillämpning vid bestämmande av dylik

hjälp åt extra personal. „

Det har nämligen synts kommittén, att extra personal, i den man den har

och under viss tid haft stadigvarande anställning samt är i behov av hjälp — i

följd av låga inkomster och försörjningsplikt mot minderåriga barn — bör i likhet

med ordinarie personal komma i åtnjutande av krigstidshjälp.

Att låta sådan hjälp komma extra personal till godo efter i allo samma

grunder som av kommittén föreslagits beträffande den ordinarie personalen är emellertid

icke möjligt, väsentligast av den anledningen, att en mängd extra befattningshavare

hava så kort daglig tjänstgöringstid, att deras verksamhet måste antagas

vara huvudsakligen inriktad på arbete utanför den ifrågavarande tjänsten. För att

taga ett exempel: om de ovan för ordinarie personal föreslagna grunderna tillämpades

beträffande krigstidshjälp åt den extra personalen, skulle en person, som åtagit

sig att för 15 kronor i månaden vakta grindarna vid en korsning mellan järnväg

och landsväg, kunna få i krigstidshjälp uppbära mer än arvodets dubbla belopp.

Att emellertid vissa av de villkor och förutsättningar, som föreslagits för

rätt till krigstidshjälp åt ordinarie befattningshavare, även höra, om än med någon

modifikation, uppställas beträffande dylik hjälp åt extra befattningshavare, lärer ej

kräva vidare motivering. Detta gäller särskilt villkoret angående försörjningsplikt

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

23

mot minderåriga barn och bestämmandet av de inkomst- och taxeringsbelopp, som

begränsa rätten till åtnjutande av krigstidshjälp.

Att, såsom för de ordinarie befattningshavarna föreslagits, differentiera understödens

storlek efter beloppet av vederbörandes fasta, på förhand till belopp eller

värde bestämbara årsavlöning låter sig däremot icke alltid göra, enär den extra

personalens avlöning i mycket stor utsträckning utgår efter s. k. premieackord eller

andra betingsformer och dess storlek följaktligen ofta icke kan för ett visst år

bedömas före årets slut. Differentieringen torde därför böra göras med ledning av

den avlöning, befattningshavarna faktiskt uppburit under ett gånget år.

Om, såsom billigt synes vara, krigstidshjälp skall tillerkännas extra personal,

synes såsom villkor därför böra föreskrivas, utom att vederbörande befattningshavare

skall vara den 1 januari 1916 i stadigvarande tjänst anställd, att han jämväl

under någon tid omedelbart dessförinnan, förslagsvis ett år, skall hava vid samma

institution innehaft dylik anställning, allt med en daglig arbetstid i medeltal icke

understigande vad som för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig institution

är såsom minimum i allmänhet stadgat, och vidare att hans inkomst av

befattningen under år 1915 icke överstigit 2,000 kronor.

Visserligen innebär detta senare villkor, att en extra befattningshavare med

en löneinkomst av något mer än 2,000 kronor icke kan få någon krigstidshjälp,

medan däremot en ordinarie befattningshavare med motsvarande inkomst kan —

då beträffande honom uti ifrågavarande avseende hänsyn tages endast till den fasta

avlöningen — erhålla dylik hjälp; men dels torde extra befattningshavare endast i

ett ringa antal fall komma upp till en så hög avlöning, dels torde det i och för

sig icke vara något att erinra däremot, att den ordinarie personalen i dylika gränsfall

beredes någon liten förmån framför den extra personalen.

I sådana fall, då, såsom beträffande flottans varvsarbetare samt arbetare vid

mynt- och justeringsverket, dyrtidstillägg under tid efter världskrigets utbrott redan

blivit extra befattningshavare tillagt, torde den krigstidshjälp, som kan komma att

till honom utgå. böra i motsvarande mån reduceras.

Däremot synes dylik reduktion icke böra äga rum i sådana fall, då den extra

personalen under denna tid erhållit en avlöningsförhöjning, vilken, såsom förhållandet

är med det av järnvägsstyrelsen utdelade tillfälliga lönetillägget åt extra

personal, är avsedd att utgöra, icke en krigstidshjälp, utan ett lönetillägg för uppbringande

av den extra personalens avlöning till ett i jämförelse med den ordinarie

personalens avlöning skäligt belopp.

Arméns och marinens manskap synes böra ifråga om rätt till krigstidshjälp

jämnställas med extra personal.

En ledamot av löneregleringskommittén, herr N. A. Nilsson i

Kabbarp, har varit av skiljaktig mening i så måtto, att lian ansett

taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt böra läggas till grund,

ej blott, såsom kommittén föreslagit, för angivande av den ekonomiska

ställning, vid vilken befattningshavare uteslutas från delaktighet i krigstidshjälpen,

utan även för bestämmande av det belopp, som till vederbörande

finge utgå för vart barn. Reservantens förslag, som jämväl

innebiir i stort sett en icke obetydlig höjning av de belopp, som inom

olika grupper skulle utgå för vart barn, är av följande lydelse:

Reservation.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

»Krigstidshjälp utgår, med bär nedan angivna undantag,

a) till de befattningshavare i statens tjänst, som den 1 januari

1916 innehade ordinarie anställning och på grund av försörjningsplikt

underhöllo barn under 15 års ålder; samt

b) till de i statens tjänst anställda icke ordinarie befattningshavare,

som den 1 januari 1916 ej mindre på grund av försörjningsplikt underhöllo

barn under 15 års ålder än även innehade och omedelbart dessförinnan

under minst ett år vid en och samma statsinstitution innehaft

stadigvarande anställning med en daglig arbetstid, i medeltal icke understigande

vad som för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig

institution är såsom minimum i allmänhet stadgat.

Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas följande befattningshavare,

nämligen

l:o) de, vilka jämlikt den taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt,

som under år 1916 äger rum, hava att erlägga dylik skatt för

högre belopp än 2,000 kronor, hustrus taxering däri inbegripen;

2:o) övningslärare vid de allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet;1

och

3:o) gift kvinnlig befattningshavare, vars man lever.

Beloppet av den krigstidshjälp, som skall till befattningshavare

utgå, bestämmes, på sätt nedanstående tabell utvisar, i förhållande dels

till taxeringen enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,

dels ock till antalet av de barn under 15 år, vilka befattningshavaren,

på grund av försörjningsplikt, den 1 januari 1916 underhöll:

Det beräknade belopp, för vilket

befattningshavaren under år 1916

har att erlägga skatt enligt för- ordningen om inkomst- och

förmögenhetsskatt

Krigstidshjälp åt befattnin

gshavare med

1 barn

2 barn

3 barn

4 barn

5 eller flera

barn-

K

r o n o

r

Högst 1,000 kronor...............

80

160

240

320

400

från 1,000 t. o. m. 1,200 kronor...

70

140

210

280

350

» 1,200 » » » 1,400 » ...

60

120

180

240

300

» 1,400 » » » 1,600 »

50

100

150

200

250

» 1,600 » » » 1,800 »

40

80

120

160

200

» 1,800 » » » 2,000 » ...

30

60

90

120

150

Anm. Med befattningshavare i statens tjänst likställas med avseende å rätt till krigs,

tidshjälp befattningshavare vid flottans pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning.

1 Bestämmelsen i detta moment torde till äventyrs fordra någon komplettering beträffande

befattningshavare med mer än 2,000 kronors avlöning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

25

Då enligt förestående bestämmelser till krigstidshjälp berättigad

icke ordinarie befattningshavare under tiden efter ingången av augusti

månad 1914 erhållit avlöningsför höj ning, som är att anse icke såsom

ett tillägg för avlöningens uppbringande till belopp, stående i skäligt

förhållande till ordinarie befattningshavares avlöningsförmåner, utan

såsom särskilt dyrtidstillägg, skall beloppet av sådan förhöjning, beräknat

från det den börjat utgå intill utgången av år 1915, vid utbetalning av

krigstidshjälp från denna avdragas.»

Såsom motivering för berörda förslag har av reservanten anförts

följande:

»I likhet med kommitténs övriga ledamöter anser även jag, att i detta fall,

där det icke gäller lönereglering utan tillfällig nödhjälp, bör den s. k. behovsprincipen

vinna tillämpning. Jag finner det alltså väl motiverat, att understödet

utgår endast till befattningshavare, som har barn att försörja och vars inkomst

understiger en viss gräns. Däremot måste jag med beklagande konstatera, att kommitténs

förslag i andra hänseenden avviker från den grundläggande principen på ett

sådant sätt, att det i tillämpningen skulle medföra verkliga orättvisor. Genom den

gruppering av understödstagarna efter avlöningsförmånerna, som kommittén föreslagit,

och genom det sätt, varpå gränsen uppåt blivit dragen, måste det i en mängd

fall inträffa, att tjänstemän å dyrort erhålla mindre understöd per barn än i grad

likställda tjänstemän å billig ort — det kan även hända, att en tjänsteman får

mindre understöd per barn än sin i grad likställda kamrat å samma ort blott därför

att han har större familj än den senare — och slutligen kan det hända, att tjänsteman

går förlustig allt understöd, blott därför att han råkat bliva placerad å dyrort.

Dessa olägenheter hos kommittéförslaget äro så betydande, att de svårligen

kunna undgå att hos vederbörande väcka ett berättigat missnöje.

För att låta den grundläggande behovsprincipen komma till ett mera konsekvent

och fulltonigt uttryck och därmed också undvika de oegentligheter, som jag

nu påpekat, har jag under ärendets beredning i kommittén förfäktat den meningen,

att befattningshavarnas inkomst- och förmögenhetstaxering, efter medgivna avdrag,

borde läggas till grund ej blott för angivande av den ekonomiska ställning, vid vilken

befattningshavare uteslutas från delaktighet i krigstidshjälpen, utan även för bestämmande

av det belopp, som till vederbörande finge utgå för vart barn.

De invändningar, som jag mött, ha icke kunnat förmå mig att uppgiva denna

tanke. Den nya beskattningsmetoden är det bästa medel, som står oss till buds,

att träffa en persons verkliga kapacitet i ekonomiskt hänseende. Och då det som

här gäller befattningshavare i statens tjänst torde det vara mindre anledning än

eljes, om ens någon, att misstro deklarationernas tillförlitlighet. Kommittén medger

också själv, att grupperingen eller gradationens verkställande med ledning av taxeringen

är teoretiskt riktigare än dess verkställande med ledning av löneförmånerna.

Att det, såsom kommittén framhåller, för de myndigheter, som skola verkställa

utbetalningen av krigstidshjälpen, blir förenat med relativt lindrigt besvär att med

ledning av de lätt tillgängliga uppgifterna om vederbörandes fasta avlöningsförmåner

uppgöra eu utbetalningslista och ur listan sedermera stryka dem, som befinnas vara

taxerade till inkomst- och förmögenhetsskatt till högre belopp än 2,000 kronor,

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 6 sand. 88 höft. (Nr 140.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

Departements
chefen.

medan däremot uppgörande av en dylik lista enligt taxeringen men med iakttagande

att de fasta avlöningsförmånerna för år räknat ej överstiga 2,000 kronor, säkerligen

blir betydligt mera tidsödande, detta vill jag icke bestrida. Men en så underordnad

omständighet bör icke, synes det mig, få bliva den avgörande. Den praktiska olägenhet

i detta avseende, som kommittén finner så betydande, reduceras emellertid

enligt mitt förslag därigenom, att detta förslag såväl vid topphuggningen som vid

grupperingen tager hänsyn endast till taxeringen. Och en ytterligare lättnad kan

beredas vederbörande myndigheter, därest man vill grunda utbetalningen icke på

detta utan på föregående års taxering.»

Efter att hava redogjort för innehållet i de framställningar, rörande

krigstidshjälp, som, efter det löneregleringskommitténs förslag i ämnet

avgivits, ytterligare till Kungl. Maj:t inkommit, har departementschefen

anfört i huvudsak följande:

»I fråga om behovet av krigstidshjälp åt de ekonomiskt svagast

situerade statstjänarna samt de allmänna principerna för sådant understöds

utmätande är jag i huvudsak ense med löneregleringskommittén,

vars i dessa avseenden enhälliga mening alltså synes mig böra med

vissa mindre modifikationer vinna tillämpning.

Understöd torde alltså böra utgå både till ordinarie och till extra

befattningshavare i statens tjänst, vad de senare beträffar dock endast

under förutsättning1 att de den 1 januari 1916 innehade och omedelbart

dessförinnan under minst ett år vid eu och samma statsinstitution innehaft

stadigvarande anställning med eu daglig arbetstid, i medeltal icke

understigande vad som för den ordinarie personalen vid samma eller

jämförlig institution är såsom minimum i allmänhet stadgat.

För sitt förslag att hjälpen endast bör tillkomma dem, som hava

minderåriga barn att försörja, har kommittén enligt min mening anfört

fullgoda skäl, likasom jag finner förslaget om det högsta antalet barn,

som får influera på hjälpens storlek, lämpligt avpassat.

Vad kommittén anfört om den åldersgräns, efter vars uppnående

ett barn ej längre kan anses vara i ovillkorligt behov av underhåll utav

föräldrar; om reduktion av krigstidshjälpen för den, som efter ingången

av augusti månad 1914 redan erhållit särskilt dyrtidstillägg; och om

befattningshavares vid flottans pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning

likställighet med befattningshavare i statens tjänst i

avseende å rätt till krigstidshjälp föranleder ingen erinran från min sida.

Enligt kommitténs förslag skulle från åtnjutande av krigstidshjälp

undantagas, bland andra, övningslärare vid de allmänna läroverken och

högre lärarinneseminariet.

I regel torde dessa befattningshavare komma över den föreslagna

skattegränsen — även om, såsom ifrågasatt blivit, denna kommer att

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

27

bestämmas icke efter befattningshavarnas inkomst utan efter deras taxering

till inkomst- och förmögenhetsskatt — men detta torde dock ingalunda

alltid vara händelsen. Det kan då knappast vara billigt, att de,

som falla under nämnda gräns, skulle på grund av den utav löneregleringskommittén

åberopade omständigheten — jämförelsevis ringa ordinarie

tjänstgöringsskyldighet — uteslutas från delaktighet i krigstidshjälpen,

och detta så mycket mindre, som enahanda omständighet skulle kunna

anföras jämväl beträffande någon eller några andra grupper bland övriga

befattningshavare, till vilka krigstidshjälp enligt förslaget skulle komma

att utgå.

Ifrågavarande av löneregleringskommittén föreslagna undantag synes

fördenskull böra bortfalla.

Vattenfallsstyrelsen har vid besvarande av nådig remiss rörande

kostnaden för krigstidshjälp åt extra ordinarie personal vid styrelsen och

statens vattenfallsverk framhållit, att enligt gällande avlöningsreglemente

för tjänstemän vid statens vattenfallsverk Kungl. Maj:t ägde fastställa

grunderna för avlöning till extra tjänstemän, som användas för driften

vid statens vattenfallsverk, samt att avlöningsbestämmelser för arbetarna

vid statens vattenfallsverks drift och underhållsarbeten utfärdades av

vattenfallstyrelsen. Det syntes därför knappast vara behövligt att göra

framställning till riksdagen angående krigstidshjälp åt sistnämnda personal.

I varje fall borde enligt vattenfallsstyrelsens mening eventuell krigstidshjälp

åt såväl ordinarie som extra driftpersonal vid statens affärsdrivande

verk icke inberäknas i det särskilda anslag för krigstidshjälp, som kunde

komma att äskas av riksdagen, utan, liksom övriga avlöningsförmåner

för driftpersonalen vid statens affärsdrivande verk, utgå direkt av vederbörande

verks inkomster. Detta behövde dock icke, vad statens vatteniällsverk

beträffade, föranleda någon ändring av de i 1916 års statsverksproposition

beräknade inkomstöverskotten från detta verk, enär nämnda

inkomstöverskott endast vore approximativt beräknade.

Vad åter anginge personalen vid de till statens vattenfallsverk

hörande anläggningsarbeten, vilken personals avlöning utginge av de

lor statens vattenfallsverk anvisade kapitalökningsanslagen enligt grunder,

som fastställdes av styrelsen, hade styrelsen trott sig kunna utgå ifrån,

att personal av denna art icke varit avsedd i den nådiga remissen.

Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som förelåge med avseende

å ifrågavarande personals avlöningsförhållanden, borde enligt vattenfallsstyrelsens

mening denna personal undantagas vid eventuell framställning

till riksdagen om beviljande av krigstidshjälp. Upplysningsvis har sty
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

relsen meddelat, att styrelsen beslutat höjning med 2 öre av samtliga

timlöner för arbetarna vid ifrågavarande anläggningsarbeten, vilken höjning

tillämpades från och med den 1 -mars 1916.

Mot styrelsens förslag som enligt vad jag under hand inhämtat

avser att från åtnjutande av krigstidshjälp undantaga arbetarpersonalen

vid de till statens vattenfallsverk hörande anläggningsarbetena har jag

intet att erinra.

I anledning av en till järnvägsstyrelsen avlåten nådig remiss med

anmodan att lämna en approximativ uppskattning av kostnaden för krigstidshjälp

åt extra ordinarie och extra personal vid statens järnvägar

enligt de av löneregleringskommittén föreslagna grunderna har styrelsen

meddelat, att ifrågavarande kostnad approximativt beräknats till 400,000

kronor. I denna beräkning hava icke medtagits arbetarna vid statens

järnvägsbyggnader och dubbelspårsanläggningar eller därmed jämförliga

företag, vilka arbetare (s. k. järnvägs- eller byggnadsarbetare) i avseende

å anställningsvillkor och avlöningsförhållanden intoge en sådan ställning,

att de enligt styrelsens mening icke vore att hänföra till de i den nådiga

remissen avsedda personalgrupperna och beträffande vilkas avlöning

det tillika vore att märka, att densamma icke utginge av trafikmedel

utan av de för de respektive företagen anvisade anslagen.

Mot styrelsens uppfattning, att ifrågavarande vid järnvägsbyggen

anställda arbetare, vilkas avlöning styrelsen äger bestämma, icke böra

inräknas bland dem, om vilkas förseende med krigstidshjälp nu är fråga,

har jag intet att erinra.

I anledning av en till medicinalstyrelsen avlåten nådig remiss,

däri styrelsen anbefallts att inkomma med en approximativ uppskattning

utav kostnaden för beredande av krigstidshjälp åt extra ordinarie personal

vid styrelsen med underlydande förvaltningar enligt de av löneregleringskommittén

föreslagna grunderna, har styrelsen i skrivelse till finansdepartementet

den 30 mars 1916 anfört följande.

Den styrelsen underlydande extra ordinarie personal, som hade

någon betydelse vid ifrågavarande uppskattning, vore personalen vid

statens anstalter för sinnessjuka. Övrig vid styrelsen eller underlydande

förvaltningar anställd extra ordinarie personal vore så obetydlig till

antalet, att den icke syntes behöva medtagas vid förevarande beräkning.

Sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens hospital vore icke till

någon del uppförd å ordinarie stat. Dess avlöningsförmåner bestämdes

av medicinalstyrelsen och utginge av riksstatens förslagsanslag till

hospitals underhåll.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

29

Antalet gifta befattningshavare vid rikets hospital utgjorde för

närvarande 735. Beräkningen av värdet utav ifrågavarande befattningshavares

avlöningsförmåner erbjöde vissa svårigheter, då en del av nämnda

förmåner utginge in natura, såsom fri bostad med värme och lyse, fri

kost för vissa befattningshavare m. m. Därest ifrågavarande naturaförmåner

uppskattades lågt, kunde emellertid medeltalsvärdet av liospitalspersonalens

avlöningsförmåner under år 1915 antagas sammanfalla med

den i löneregleringskommitténs förslag upptagna lönegruppen »från 1,400

till och med 1,600 kronor». Då medeltalet barn för varje befattningshavare

utgjorde 1.5, skulle medelvärdet av krigstidshjälpen enligt löneregleringskommitténs

förslag bliva 90 kronor om året åt varje befattningshavare,

och den ungefärliga kostnaden för krigstidshjälp åt samtliga 735

gifta befattninghavare skulle uppgå till 66,000 kronor eller med avrundning

uppåt 70,000 kronor årligen. Sistnämnda tal ansåge styrelsen innefatta

en approximativ uppskattning av nu ifrågavarande årliga kostnad.

Emellertid hade styrelsen genom cirkulär den 19 juni 1915 beviljat

samtliga gifta befattningshavare vid rikets hospital ett särskilt dyrtidstillägg,

att utgå från och med den 1 januari 1915 till 1915 års slut.

Sedermera hade styrelsen genom cirkulär den 26 oktober 1915 förklarat,

att ifrågavarande dyrtidstillägg skulle utgå jämväl under år 1916. Ifrågavarande

dyrtidstillägg, som i berörda cirkulär uttryckligen angivits såsom

föranlett av de i sammanhang med rådande krigstillstånd stående utomordentliga

förhållandena å livsmedelsmarknaden, hade huvudsakligen

formen av höjd kostersättning till den gifta personal, som icke åtnjöte

vederbörande anstalts kost in natura. Värdet av dyrtidstillägget i fråga

utgjorde i medeltal 7 kronor 50 öre i månaden för varje befattningshavare,

det vill säga 90 kronor om året. Detta vore samma belopp,

som efter nyss angivna uppskattning enligt löneregleringskommitténs

förslag skulle i medeltal utgå till varje befattningshavare »årligen».

Då det redan beviljade dyrtidstillägget enligt kommitténs förslag skulle

avdragas vid eventuell utbetalning av krigstidshjälp, skulle — säger

styrelsen — beviljandet av krigstidshjälp enligt kommitténs förslag icke

innefatta någon förhöjning av de för närvarande till hospitalspersonalens

avlöning anslagna kostnader.

Den gifta personalen vid rikets hospital har sålunda både för år 1915

och för år 1916 kommit i åtnjutande av dyrtidstillägg till belopp av i

medeltal 90 kronor för år, under det att samma personal enligt kommitténs

förslag skulle efter medicinalstyrelsens beräkning erhålla för eu

gång ett belopp av i medeltal 90 kronor per man. Ehuruväl det av

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

medicinalstyrelsen utdelade dyrtidstillägget utgår efter andra grunder än

kommittén och reservanten föreslagit, finner jag mig sakna anledning

att motsätta mig styrelsens förslag att från krigstidshjälp undantaga

ifrågavarande personal.

Generaltullstyrelsen har vid besvarandet av nådig remiss i ämnet

anfört följande.

Under år 1915 hade ett antal extra ordinarie tjänstemän anställning

i styrelsens kansli och å dess byråer mot årligt arvode av 1,600—1,800

kronor. Då deras dagliga arbetstid understigit vad som i sådant avseende

vore stadgat beträffande den ordinarie personalen, syntes någon

krigstidshjälp till dem av dessa personer, som hade barn att underhålla,

icke kunna ifrågakomma, så mycket mindre som de år 1916 för taxering

deklarerat för högre belopp än 2,000 kronor.

I fråga om den extra ordinarie personalen vid tullverket i övrigt

funnes ej några extra ordinarie tjänstemän med sådan fast årsanställning,

som kunde antagas vara avsedd i löneregleringskommitténs betänkande.

Mera sällan fortfore deras tjänstgöring hela året; den tid, varunder de

extra ordinarie tjänstemännen vore inkallade, sammanfölle i allmänhet

med seglationsperioden.

En av de i betänkandet angivna förutsättningarna för rätt att erhålla

krigstidshjälp, nämligen att vederbörande den 1 januari 1916 skulle

innehava och omedelbart dessförinnan under minst ett år innehaft stadigvarande

anställning, förelåge alltså icke beträffande sagda personal. Då

emellertid behovsprincipen lagts till grund för kommitténs förslag, ansåge

sig styrelsen böra framhålla, att giltig anledning syntes vara för handen

att bereda krigstidshjälp åt de extra ordinarie tulltjänstemän, som, i

övrigt uppfyllande de föreslagna villkoren för att komma i åtnjutande

av sådan hjälp, år 1915 varit inkallade i tjänstgöring hela seglationstiden

eller därutöver. Den omständigheten att dessa personer, på grund

av seglationens upphörande, under någon del av året gått miste om

avlöning från tullverket, måste nämligen antagas hava gjort deras ekonomiska

ställning än mera bekymmersam än vad fallet vore med den extra

ordinarie personalen i de statens verk, där de extra ordinarie tjänstemännen

hade anställning av stadigvarande art och åtnjöte förmånen av

en jämn inkomst året om. De under seglationstiden inkallade extra

ordinarie tulltjänstemännen torde under vintermånaderna, då tillfälle för

dem till inkomst i verket i regel saknades, icke kunna påräkna att

genom arbete på annat håll i nämnvärd mån förtjäna något till sitt

uppehälle. Härvid vore dessutom att märka, att då de extra ordinarie

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

31

tjänstemännen icke vore i tjänstgöring inkallade, de likväl vore skyldiga

att stå till tullverkets förfogande, om av någon anledning — exempelvis

sjukdomsfall bland den ordinarie personalen — deras biträde skulle för

någon tid behöva tagas i anspråk.

För den händelse nu angivna synpunkter skulle finnas förtjäna

beaktande, hade styrelsen sökt beräkna kostnaden för krigstidshjälp åt

den extra^ ordinarie personal, som enligt styrelsens åsikt borde därav

komma i åtnjutande, och därvid kommit till det resultat, att kostnaden

kunde antagas ej överstiga 20,000 kronor.

Såsom ovan blivit antytt förekomme emellertid, att extra ordinarie

tjänstemän användes i tjänstgöring under hela år. Under normala förhållanden

vore detta fallet endast i jämförelsevis mindre utsträckning,

men under år 1915 hade på grund av den ökade verksamhet, tullverket

fått sig ålagd, sådan användning av extra ordinarie tjänstemän ägt rum

i vidsträcktare mån. Dessa extra ordinarie tjänstemän syntes, även om

de på grund av sjukdom eller annan tillfällighet under någon kortare

tid av år 1915 icke varit i tillfälle att tjänstgöra, kunna och böra i fråga

om rätt till krigstidshjälp jämnställas med sådana extra ordinarie befattningshavare

med stadigvarande anställning, som kommittén åsyftat.

Under förutsättning att styrelsens här ovan gjorda framställning" icke

skulle vinna avseende, hemställde styrelsen därför, att krigstidshjälp i

enlighet med kommitténs förslag i allt fall måtte beredas nu ifrågavarande

extra tjänstemän vid tullverket; och kunde det för sådant ändamål

erforderliga beloppet approximativt beräknas till 10,000 kronor.

Det synes mig icke förefinnas någon möjlighet att tillmötesgå

styrelsens förslag om krigstidshjälp åt till tjänstgöring tillfälligtvis för

större eller mindre del av ett år inkallade extra tulltjänsteman. Konsekvenserna

av ett medgivande härutinnan skulle bliva allt för vittomfattande.

Icke kan var och en extra tjänsteman, som tillfälligtvis uppehåller

en befattning, rimligen hava krav på att därför få åtnjuta krigstidshjälp.

Någonstädes måste gränsen dragas och det förefaller som om löneregleringskommittens

härutinnan föreslagna villkor — innehavandet av

stadigvarande anställning under minst ett år omedelbart före år 1916 —

vore i stort sett lämpligt avpasssat.

För att emellertid en extra befattningshavare, som av sjukdom

eller annan orsak under någon kortare tid varit hindrad att tjänstgöra,

icke skall gå förlustig sin rätt till krigstidshjälp, synes det mig böra

stadgas, att den omständigheten, att extra befattningshavare under år

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

1915 åtnjutit tjänstledighet för styrkt sjukdom under högst tre månader

eller av annan orsak under högst en månad, icke skall inverka på hans

rätt härutinnan. Att eventuellt åtnjuten semester ej heller bör minska

vederbörandes rätt till krigstidshjälp, torde få anses ligga i öppen dag,

men lärer till undvikande av missförstånd böra uttryckligen stadgas.

Att, på sätt kommittén föreslagit, gift kvinnlig befattningshavare,

vars man lever, bör undantagas från åtnjutande av krigstidshjälp, finner

jag vara i sin ordning. Det står ock i överensstämmelse med vad som

under år 1915 bestämts ifråga om familjelönetillägg åt lärare vid folkskolor

och småskolor.

I sammanhang med sistberörda fråga har i kungl. kungörelse den

8 oktober 1915 föreskrivits, att dylikt tillägg skulle tillgodokomma

allenast sådan befattningshavare, som har eget äkta barn att försörja.

Kommittén har, då nu icke vore fråga om en lönereglering utan om en

tillfällig, av extra ordinarie förhållanden betingad hjälp, trott sig i anslutning

till bestämmelsen i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,

att avdrag med visst belopp medgives för varje på grund av

försörjningsplikt underhållet barn under 15 års ålder, och med stöd jämväl

av riksdagens skrivelse den 14 september 1915 angående familjeunderstöd

åt stamanställt manskap — icke böra i sitt förslag upptaga

detta villkor; och mot kommitténs härutinnan uttalade mening har jag

ej heller något att erinra.

I nu relaterade avseenden har fullständig enighet inom löneregleringskommittén

varit rådande.

Likaledes har inom kommittén icke varit mer än en mening därom,

att från åtnjutande av krigstidshjälp böra undantagas de befattningshavare,

vilka jämlikt den taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt,

som under år 1916 äger rum, hava att erlägga dylik skatt för högre

belopp än 2,000 kronor, hustrus taxering däri inbegripen.

Enighet har inom kommittén jämväl rått därom att till krigstidshjälp

berättigade befattningshavare böra, med hänsyn till det större eller

mindre behovet av understöd, indelas i grupper samt att vid bedömande

av behovet avseende bör fästas dels vid barnantalet och dels vid befattningshavarens

ekonomiska ställning.

Jämväl i dessa avseenden ansluter jag mig till kommitténs förslag.

Om sättet för nyss antydda grupperings (gradations) verkställande,

vad den ekonomiska ställningen angår, ävensom i viss mån beträffande

understödens belopp hava däremot olika meningar inom kommittén uttalats.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

33

Kommitténs majoritet och reservanten äro ense därom, att grupperingens

verkställande med ledning av taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt

är teoretiskt riktigare än dess verkställande med ledning

av de beräknade eller faktiska löneförmånerna.

_ Det låter sig icke förnekas, att kommitténs förslag i vissa fall, på

sätt i nyssberörda särskilda uttalanden till kommitténs protokoll anförts,

medför ojämnheter och orättvisor. Om än dessa kunna antagas icke

bliva av synnerligen stor betydelse för personalen vid de statsinstitutioner,

där, såsom exempelvis vid statens kommunikationsverk, extra

inkomster i eller utom tjänsten endast i ringa grad förekomma, är förhållandet

dock ett annat exempelvis vid lotsverket och tullverket, där

ojämnt utfallande extra inkomster i tjänsten spela större roll.

Enligt kommitténs förslag skulle krigstidshjälpen utgå efter i viss

mån olika gruuder åt ordinarie och åt extra personal. Då man vet, att

åtskilliga å extra stat uppförda befattningshavare hava enahanda avlöning

och arbete som motsvarande ordinarie befattningshavare, ligger jämväl

häri ett skäl att om möjligt söka få till stånd enhetliga bestämmelser

rörande krigstidshjälp åt statens tjänare, oberoende av deras egenskap

av ordinarie eller extra.

_ Kommittén har mot grupperingens verkställande med ledning av

taxeringen intet annat att andraga än det ökade besväret med utbetalningslistornas

uppgörande. Det förefaller som om detta besvär skulle

i ej oväsentlig grad kunna reduceras om, på sätt i Danmark äger rum,

krigstidshjälpen utbetalades efter därom av befattningshavaren gjord ansökning,

tecknad å en av vederbörande Händighet tillhandahållen blankett,

med av sökanden under viss förpliktelse och ansvarspåföljd lämnade

iippgilter om hans egen och hustrus taxering, antalet barn under 15

års ålder etc. Det kan nog icke förnekas, att härvid arbetet med listornas

upprättande, kontrollering i misstänkta fall av vederbörandes uppgifter

o. cl. blir mera betungande än det av kommittén föreslagna sättet,

då avlöningsutbetalarens personliga kännedom om befattningshavarnas

ekonomiska ställning och familjeförhållanden ofta torde kunna giva honom

tillräckligt stöd för utbetalning av krigstidshjälp, även om skriftliga

bevis rörande taxeringen och barnantalet icke företes. Men detta ökade

arbete blir enligt mitt förmenande icke så stort, att det bör hindra

tillämpningen av det utav kommitténs samtliga ledamöter såsom teoretiskt

riktigare betecknade tillvägagångssättet.

Härtill kommer, att enligt reservantens förslag krigstidshjälp skulle

komma statens befattningshavare till del i betydligt större omfattning

än enligt kommitténs förslag. Den ökade kostnad, som ett bifall till

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 6 samt. 88 höft. (Nr 140.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

förstnämnda förslag skulle medföra, torde, såsom jag längre fram lärer

få närmare utveckla, icke bliva så avsevärd, att avgörande betänkligheter

i detta avseende kunna göras gällande.

Jag anser mig alltså böra i detta avseende följa reservantens förslag.

Löneregleringskommittén — som uppgjort sitt förslag under den

uttryckliga förutsättningen, att krigstidshjälpen icke bör betraktas såsom

en avlöningsförmån i egentlig mening, utan som en av den exceptionella

dyrtiden betingad, för en gång utgående gratifikation eller nödhjälp —

har hemställt, att då den krigstidshjälp, som efter proposition av Kungl.

Maj:t kan varda av 1916 års riksdag beviljad, måste antagas vara behövlig

för täckande åtminstone delvis av redan åsamkade utgifter, samma

hjälp måtte få utbetalas redan under år 1916; och med hänsyn såväl

till nu nämnda omständighet som även till önskvärdheten att så mycket

som möjligt begränsa det ändock säkerligen rätt betungande arbetet

med krigstidshjälpens utbetalande, redovisande och kontrollerande, bär

det synts kommittén önskvärt, att hela det belopp, som i dylik hjälp

nu kan komma att tillerkännas eu befattningshavare, må varda på en

gång till honom utbetalt.

Häremot är från min sida intet att erinra.

I anslutning till vad jag ovan anfört synes lämpligen böra föreskrivas

att en var, som anser sig berättigad till krigstidshjälp, skall hos

den, som utbetalar hans avlöning, senast den 30 september 1916 på

en tillhandahållen blankett göra anhållan om dylik hjälp och därvid

lämna uppgifter om taxering, barnantal etc.

Bestämmandet dels av den inkomstsgräns, efter vars överskridande

någon krigstidshjälp icke må ifrågakomma, dels av det belopp, som

skall beräknas för vart minderårigt barn, och dels av ett maximum, utöver

vilket krigstidshjälp icke tillkommer en befattningshavare, borde,

enligt kommitténs mening, ske med aktgivande ej mindre på befattningshavarnas

större eller mindre behov och statsverkets förmåga att utan

andra medborgares oskäliga betungande bispringa sina nödställda tjänare

än även därpå att krigstidshjälpen icke skall vara avsedd att sätta statens

funktionärer i ett avgjort gynnat läge i jämförelse med rikets övriga

innebyggare i allmänhet. Kommittén erinrar i detta sammanhang hurusom

svensk medborgare i allmänhet är skyldig att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt

så snart det taxerade beloppet eller, i fråga om äkta makar,

de för dem båda taxerade beloppen sammanräknade uppgå till 800 kronor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

35

Direkta bidrag till statsutgifterna och således jämväl till eventuell

krigstidshjälp komma sålunda — säger kommittén — att enligt gällande

författningar, oavsett konsumtionsskatter, krävas även av personer, som

i inkomsthänseende äro avgjort sämre ställda än så gott som alla i

statens tjänst anställda befattningshavare. Häri och i de stora och oavvisliga

krav, som kristiden ställde på statsverket, läge enligt kommitténs

mening ett starkt skäl att icke låta krigstidshjälpen utgå till andra än

de lägst avlönade befattningshavarna, och efter dessa grundsatser har

kommittén uppgjort sina förut återgivna förslag, enligt vilka från rätt

till krigstidshjälp uteslutits dels de som hava att utgöra inkomst- och

förmögenhetsskatt för högre belopp än 2,000 kronor, dels de ordinarie

befattningshavare, vilkas fasta avlöningsförmåner för år 1916 kunna

beräknas överstiga 2,000 kronor, och dels de extra befattningshavare,

vilkas samtliga inkomster av tjänsten under år 1915 överstigit 2,000 kronor.

Kommittén har av nyss antydda skäl icke vågat sätta gränsen

högre, ehuru kommittén förklarat sig väl inse, att kristiden vållade

även högre avlönade befattningshavare svårigheter, som det nog skulle

vara önskligt att kunna lindra eller avhjälpa.

Reservantens förslag skiljer sig från kommitténs jämväl härutinnan,

att han indelar befattningshavarna i sex grupper med högsta beräknade

belopp, för vilka inkomst- och förmögenhetsskatt utgår, av resp. 1,000,

1,200, 1,400, 1,600, 1,800 och 2,000 kronor samt att krigstidshjälpen

för vart barn till och med det femte av honom föreslås till resp. 80,

70, 60, 50, 40 och 30 kronor, medan kommittén föreslår allenast fem

grupper med en högsta avlöning av resp. 1,200, 1,400, 1,600, 1,800 och

2,000 kronor samt krigstidshjälp för vart barn till och med det femte av

resp. 80. 70, 60, 45 och 30 kronor.»

Sedan i en i statsrådsprotokollet härefter intagen statistisk utredning

påvisats, hurusom för ordinarie befattningshavare rätten till krigstidshjälp

enligt det av reservanten framförda förslaget i avsevärd grad

utsträckes ävensom den ökning i krigstidshjälp, som enligt berörda förslag

skulle tillkomma sådana befattningshavare, som jämväl enligt kommitténs

förslag skulle erhålla sådan förmån och därav föranledda kostnader,

har departementschefen vidare anfört följande:

»Det har från början synts mig önskvärt att kunna i den av

reservanten föreslagna utsträckningen tillmötesgå statstjänarnas krav på

krigstidshjälp.

Den statistiska undersökningen, hur begränsad den än måste bliva,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

har dock givit stöd för två anmärkningar mot kommittémajoritetens

förslag, vilka utgöra lika många skäl för den av reservanten anvisade

metoden. Det visar sig nämligen, att enligt det förra förslaget antalet

minderåriga barn, till följd av »topphuggningen» vid 2,000 kronors

inkomst, icke får tillräckligt göra sig gällande såsom grund för krigstidshjälp

samt att den omständigheten, att befattningshavare har sin

verksamhet på en särskilt dyr ort, kan minska eller helt utesluta krigstidshjälp.

Då dessa förhållanden stå i strid mot förslagets grundtanke,

som är att giva en tillfällig hjälp åt de statstjänare, vilka på grund av

försörjningsplikt eller dyrtid äro särskilt betungade, är jag benägen att

i huvudsak följa reservanten, om detta med hänsyn till kostnaderna

låter sig göra. Jag övergår därför nu till en undersökning rörande

denna del av frågan.

Sammanlagda kostnaden för krigstidshjälp enligt löneregleringskommitténs

förslag åt ordinarie statstjänare har av kommittén (sid.

59—73) beräknats till 1,578,350 kronor, fördelade på följande sätt:

Fångvården ..................................................

. kronor

20.280

Arméförvaltningen och armén.................

»

72,975

Sjöförsvarsdepartementet och marinen ..

»

3,605

Lots- och fyrväsendet...............................

»

36,400

Postverket .....................................................

»

125,940

Telegrafverket..............................................

»

24,195

Statens järnvägar........................................

»

1,119,990

Vattenfallsverken.........................................

»

7,350

Tullverket .....................................................

»

69,515

Postsparbanken ............................................

»

195

Domänförvaltningen ...................................

»

73,830

Vissa vaktmästare m. fl...........................

»

24,075

Med undantag för lots- och fyrväsendet har kommittén vid kostnadsberäkningens

uppgörande icke kunnat taga någon hänsyn till den

omständigheten, att befattningshavare med högst 2,000 kronors fast avlöning

på grund av taxering år 1916 kunna få sig ålagt att betala

inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än 2,000 kronor och

följaktligen vid bifall till kommitténs förslag icke komma i åtnjutande

av krigstidshjälp. Denna omständighet är emellertid, enligt vad verkställda

undersökningar givit vid handen, av synnerligen ringa betydelse

för kostnadsberäkningens verkställande.

Löneregleringskommittén har med hänsyn till den korta tid, som

för detta ärendes behandling och avgivande av betänkande därutinnan

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

37

stått, kommittéa till buds, icke tilltrott sig att åstadkomma eu beräkning

av kostnaden för krigstidslijälp åt extra personal; och kommittén har

framhållit nödvändigheten att, innan ärendet förelädes riksdagen, uppgifter

i sådan t avseende infordrades från de statsinstitutioner, som i

någon avsevärd mån använda extra personal.

I anledning härav har den 11 nästlidne mars från generalpoststyrelsen,

telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen,

fångvårdsstyrelsen, marin förvaltningen, arméförvaltningen, lotsstyrelsen,

medicinalstyrelsen och generaltullstyrelsen begärts approximativ

uppskattning i berörda avseende, verkställd med den grad av noggrannhet,

som tiden till månadens slut medgåve.

De erhållna svaren äro av följande innebörd.

Generalpoststyrelsen beräknar kostnaden för krigstidshjälp åt extra

personal vid postverket enligt de av löneregleringskommittén föreslagna

grunderna till 11,340 kronor.

Telegrafstyrelsen beräknar kostnaden för enahanda krigstidshjälp

åt extra ordinarie personal vid telegrafverket till 85,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen beräknar kostnaden för enahanda krigstidshjälp

åt statens järnvägars icke ordinarie personal till 400,000 kronor.

Vattenfallsstyrelsen anför, att kostnaden för beredande av krigstidshjälp

enligt av kommittén föreslagna grunder åt den extra ordinarie

personal, som är anställd huvudsakligen för drift och underhållsarbeten

vid statens vattenfallsverk, kan uppskattas till omkring 11,000 kronor.

Domän styr el sen beräknar kostnaden för krigstidshjälp åt styrelsen

underlydande extra personal enligt de av löneregleringskommittén föreslagna

grunderna till 16,500 kronor.

Fångvårdsstyrelsen beräknar kostnaden för krigstidshjälp enligt

löneregleringskommitténs förslag åt styrelsen underlydande extra ordinarie

personal till 1,700 kronor.

Arméförvaltningen uppskattar kostnaden för krigstidshjälp enligt

kommitténs förslag åt såväl det vid armén fast anställda manskapet

som övriga vid armén mot kontrakt eller dylikt under år 1915 stadigvarande

anställda icke ordinarie befattningshavare till 106,840 kronor.

Marin förr ältning en uppskattar kostnaden för krigstidshjälp enligt

kommitténs förslag åt marinens manskap och personalen å flottans varv

till omkring 250,000 kronor.

Lotsstyrelsen uppskattar kostnaden för enahanda krigstidshjälp åt

extra ordinarie personal vid lots- och fyrväsendet till 4,000 kronor.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

Generaltullstyrelsen beräknar, på sätt förut anförts, kostnaderna

för krigstidshjälp i enlighet med lönerogleringskommitténs förslag åt

tullverkets extra personal till 10,000 kronur.

Summan av kostnaderna för krigstidshjälp åt extra befattningshavare

skulle således uppgå till 896,380 kronor.»

Med ledning av kommitténs uträkningar, de nyss refererade uppskattningarna

av kostnaden för krigstidshjälp åt extra personal samt

omförmätta utredning rörande krigstidshjälp enligt de båda föreliggande

förslagen har departementschefen låtit uppgöra följande kostnadsberäkning:

Ordinarie

befattningshavare

Extra

befattningshavare

Hela j

kostnaden

enligt

reser- vantens

förslag

Enligt

kommit-

téns

förslag

Ökning,

(75 procent)

enligt

reservantens

förslag

Enligt

kommit-

téns

förslag

Ökning,

(35 procent)

enligt

reservantens

förslag

I. Statens ajfärsdrivande

verk

och postsparbanken:

Postverket..........................

125,940

94,455

11,340

3,969

235,704

Telegrafverket ....................

24,195

18,146

85,000

29,750

157,091

Statens järnvägar.................

1,119,990

839,993

400,000

140,000

2,499,983

» vattenfallsverk ........

7,350

5,512

11,000

3,850

27,712

» domäner.................

73,830

55,373

16,500

5,775

151,478

Postsparbanken .................

195

146

—

—

341

Säger

1,351,500

1,013,625

523,840

183,344

3,072,309

II. Övriga statsinstitutioner:

Fångvården .......................

20,280

15,210

1,700

595

37,785

Arméförvaltningen och armén

72,975

54,731

106,840

37,394

271,940

Sjöförsvarsdepartementet och marinen

3,605

2,704

250,000

87,500

343,809

Lots- och fyrväsendet..........

36,400

27,300

4,000

1,400

69,100

Tullverket .........................

69,515

52,136

10,000

3,500

135,151

Vissa vaktmästare m. fl......

24,075

18,057

—

—

42,132

Säger

Summa kronor

226,850

170,138

372,540

130,389

899,917

1,578,350

1,183,763

896,380

313,733

3,972,226

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

39

Härefter har departementschefen anfört följande:

»Kostnaden för krigstidshjälp enligt reservantens förslag, 3,972,226

kronor, överstiger sålunda kostnaden enligt kommitténs förslag, 2,474,730

kronor, med 1,497,496 kronor och uppgår till 472,226 kronor mer än

i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag för ändamålet beräknats.

Såsom förut anförts, finner jag reservantens förslag ägnat att undanröja

de visserligen ej synnerligen betydande ojämnheter, som äro förknippade

med kommitténs förslag. Hot är vidare, i den mån det avviker

från kommitténs förslag, byggt på en teoretiskt riktigare grund, det

giver delaktighet i krigstidshjälpen åt vissa kategorier befattningshavare,

särskilt underolficerare vid armén och marinen samt lokomotivförare,

konduktörer och tågmästare, som enligt kommitténs förslag i en mängd

fall skulle ställas lottlösa, och det utmäter hjälpen i det stora flertalet

fall rättvisare och rundligare än kommitténs förslag.

Av de nu verkställda beräkningarna torde få anses framgå, att

kostnaden för statsverket vid gillande av reservantens förslag överstiger

kostnaden, sådan den i statsverkspropositionen beräknats, med 472,226

kronor.

Av anledningar, som nedan angivas, torde den utgift för krigstidshjälp,

för vilken, i händelse av bifall till reservantens förslag, särskilda

medel behöva beredas å 1917 års riksstat, kunna jämkas till 3,953,000

kronor, vadan överskridandet av den i statsverkspropositionen beräknade

summan skulle belöpa sig till 453,000 kronor. Ehuruväl i betraktande

särskilt av de stora krav, som för närvarande ställas på statskassan, ett

så betydande överskridande av det belopp, som ansetts kunna för här

ifrågavarande ändamål användas, måste väcka betänklighet, har jag dock

ansett, ait på grund av det mycket hell j ärtan svärd a syftet med krigstidshjälpen

utväg måste sökas till täckande av ifrågavarande merutgift;

och torde, såsom jag i annat sammanhang lärer få tillfälle utveckla,

sådan täckning kunna erhållas.

På sätt jag vid ärendets föredragning inför Eders Kungl. Maj:t

den 14 januari 1916 yttrat, torde kostnaderna för krigstidshjälpen böra

fördelas mellan riksstatens ordinarie huvudtitlar, därvid vad beträffar de

affärsdrivande verken utgiftsbeloppen böra inräknas i driftkostnaderna och

sålunda inverka på överskotten i riksstaten.

Den obetydliga kostnad, som eventuellt kan krävas för krigstidshjälp

åt befattningshavare vid postsparbanken, försäkringsinspektionen,

statens biografbyrå, patent- och registreringsverket, mynt-och justerings
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr liO,

verket samt bankinspektionen, torde böra utgå av samma medel, av

vilka dessa institutioners övriga omkostnader bestridas.

Om det i kostnadsberäkningen ingående belopp, 42,132 kronor,

som belöper på vissa vaktmästare m. fl., fördelas på de särskilda huvudtitlarna

efter den grund, som av kommittén angivits å sid. 72 i dess

betänkande, så kommer den till 899,917 kronor beräknade kostnaden för

krigstidshjälp åt befattningshavare — med undantag för de vid statens

aflarsdrivande verk och postsparbanken anställda — att på följande sätt

fördela sig mellan de skilda huvudtitlarna:

2:a huvudtiteln

3:e »

4:e »

5:e »

6:e »

7:e »

8:e y>

9:e »

.............. kronor 41,359

.............. » 739

.............. » 272,187

.............. » 413,155

............. j> 9,115

.............. » 139,339

.............. » 19,341

........... » 4,682

Summa kronor 899,917.

Beloppet torde böra avrundas till 900,000 kronor och uppföras

såsom förslagsanslag för år 1917:

under 2:a huvudtiteln

med ...

............... kronor

41,000

» 3:e

» ...

............... ))

1,000

» 4:e

»

» ...

............... »

272,000

» 5:e

j>

» ...

............... »

413,000

» 6:e

»

» ...

............... y>

9,000

)) 7:e

» ...

............... »

139,000

» 8:e

»

» ...

............... »

20,000

x> 9:e

»

» ...

............... »

5,000

Driftkostnaderna under år 1917

ökas med följande belopp, nämligen:

för nedanstående verk torde bc

för postverket ............

................ med kronor 240,000

» telegrafverket ......

............... »

» 160,000

» statens järnvägar

» 2,500,000

» » domäner

............... »

» 153,000

De för post- och telegrafverken angivna beloppen torde böra upptagas

såsom förslagsanslag i de för riksdagen framlagda staterna för

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

41

nämnda verk. Kostnaden för krigstidshjälp för befattningshavare vid

statens järnvägar lärer allenast böra inräknas i de beräknade driftkostnaderna

under år 191< för verket i fråga. Kostnadsbeloppet för statens

domäner slutligen torde, vid det förhållandet att riksdagen redan bestämt

driftkostnaderna under år 1917 för sistnämnda verk, få med förslagsanslags

natur uppföras såsom tillägg till berörda driftkostnader.

Med avseende å det jämförelsevis obetydliga belopp, som kräves

till krigstidshjälp åt personal vid statens vatten fal lsverk, lärer någon

höjning av de approximativt beräknade driftkostnaderna vid detta verk

icke behöva vidtagas.

Samtliga medel för krigstidshjälp böra givetvis, ehuru de upptagas

i 1911 års riksstat, få förskottsvis utbetalas under innevarande år.

De närmare föreskrifter, som, utöver de bestämmelser, vilka böra

underställas riksdagens prövning, bliva erforderliga med avseende å

krigstidshjälpen, torde efter det riksdagen fattat sitt beslut i ämnet utfärdas

av Eders Kungl. Magt.»

I likhet med vad departementschefen vid anmälan av ifrågavarande

anslagsäskande anfört, anser utskottet det vara av rättvisa och billighet

påkallat, att staten, i den man dess finansiella ställning så medgiver,

vidtager åtgärder för beredande av hjälp åt de ekonomiskt svagast

situerade statst jänarna. Det understöd, som för innevarande år ifrågasattes

böra utgå, får emellertid icke betraktas såsom ett lönetillägg eller

någon som helst form av lönereglering utan är endast ett tillfälligt bidrag

(krigstids- eller dyrtidshjälp), föranlett av den under nuvarande

krisperiod inträffade stegringen å levnadskostnaderna. Med hänsvn härtill

anser utskottet, att vid bestämmande av den grund, efter vilken

krigstidshjälpen må utgå, den av löneregleringskommittén förordade s. k.

beliovspiincipen obetingat bör vinna tillämpning, och bör för den skull

hjälpen lämnas under sådana villkor, att ett fortsatt utbetalande av densamma

icke med fog kan krävas, när kristidens verkningar upphört.

Vid övervägande av frågan, huru krigstidshjälpen lämpligen bör

fördelas, har utskottet, i likhet med löneregleringskommittén, funnit sig

mest tilltalad av den tanken, att — då det, jämte avlöningens mindre

belopp, huvudsakligen är befattningshavarnas försörjningsplikt mot

minderåriga barn, som far anses beteckna graden av deras känning av

dyrtiden hjälpens utgående och beloppet av densamma böra bestämmas

av dessa båda faktorer. Mot den i propositionen föreslagna åldersgränsen,

vid vars uppnående ett barn ej längre kan anses vara i ovillig

Bihang till riksdagens protokoll 1010. 0 samt. 88 höft. (Nr 140.) 6

Utskottets

yttrande.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

korligt behov av underhåll utav föräldrar och således icke må medräknas

vid krigstidshjälpens fördelande, har utskottet icke haft något att

erinra. De av Kung!. Maj:t föreslagna bestämmelserna rörande den inkomstgräns,

efter vars överskridande någon krigstidshjälp icke må ifrågakomma,

ävensom rörande det belopp, som skäligen bör för varje minderårigt

barn beräknas och det maximum, utöver vilket krigstidshjälp icke

må utgå, hava ej heller givit utskottet anledning till erinran. Utskottet

vill särskilt påpeka, hurusom Kungl. Maj:ts förslag — varigenom, såsom

av reservanten i löneregleringskommittén påyrkats, befattningshavares

förmögenhets- och inkomsttaxering lägges till grund för angivande av

den ekonomiska ställning, vid vilken befattningshavare utesbites från delaktighet

i krigstidshjälp, samt för bestämmandet av det belopp, som till

vederbörande bör för vart barn utgå — giver delaktighet i krigstidshjälpen

åt eu mängd befattningshavare, vilka enligt kommitténs förslagskulle

ställas lottlösa, varjämte det måste anses överhuvudtaget utmäta

hjälpen rättvisare och rundligare än kommitténs förslag.

Vidkommande härefter de särskilda för de icke-ordinarie befattningshavarna

uppställda betingelserna för erhållande av krigstidshjälp

har utskottet icke ansett sig kunna i visst avseende biträda Kungl. Maj:ts

förslag, nämligen ifråga om längden av den tjänstledighet, som skulle

utesluta rätt till sådan förmån. Enligt propositionen skulle befattningshavare,

som under år 1915 åtnjutit, oavsett semester, tjänstledighet för

styrkt sjukdom under mer än tre månader icke kunna ifrågakomma till

erhållande av krigstidshjälp. Denna tidsbegränsning har synts utskottet

vara väl snävt tilltagen, och har utskottet för den skull anselt sig böra

föreslå, att tjänstledighet för styrkt sjukdom under högst sex månader

icke må utestänga befattningshavare från rätt till ifrågavarande hjälp.

Vidare skulle enligt Kungl. Majits förslag tjänstledighet av annan orsak,

likaledes oavsett semester, under mer än en månad utestänga från kriy;stidshjälp.

Åven om denna tidsbegränsning må kunna anses i allmänhet

lämpligt avvägd, finner utskottet likväl, att två arter av tjänstledighet,

nämligen för allmänt uppdrag och för värnpliktigs inkallelse till tjänstgöring

lör rikets försvar, äro. av den beskaffenhet, att det icke kan anses

vara förenligt med billighet, att tjänstledighet av nu nämnd anledning

även under längre tid än en månad skulle medföra förlust i nu förevarande

hänseende.

Beträffande slutligen Kungl. Maj:ts förslag att från rätt till krigstidshjälp

undantaga personalen vid statens anstalter för sinnessjuka har

utskottet icke funnit sig övertygat av de i statsrådsprotokollet för berörda

åtgärd anförda skälen. För bedömande av förevarande fråga har

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

43

utskottet fördenskull i vederbörlig ordning införskaffat medicinalstyrelsens

yttrande rörande Lämpligheten av att bereda sagda personal krigstidshjälp

i enlighet med de i propositionen föreslagna grunderna ävensom

uppgift om de kostnader, som utöver redan av medicinalstyrelsen beviljat

dyrtidstillägg skulle bliva erforderliga, därest denna personal

komme i åtnjutande av dylik hjälp. I sitt yttrande har medicinalstyrelsen

härom anfört följande:

»På grund av nådig remiss den 11 mars 1910 inkom medicinalstyrelsen

i skrivelse den 30 mars 1916 med en approximativ uppskattning

utav kostnaden för beredande av krigstidshjälp åt extra ordinarie

personal vid styrelsen med underlydande förvaltningar enligt de grunder,

som av 1902 års löneregleringskommitté föreslagits i avgivet betänkande

angående krigstidshjälp åt vissa befattningshavare i statens tjänst. Härvid

hade styrelsen emellertid icke anledning att yttra sig beträffande

lämpligheten av att bereda krigstidshjälp åt ifrågavarande personal.

Såsom medicinalstyrelsen i sitt nyssberörda yttrande i ärendet den

30 mars 1916 meddelat, har styrelsen redan beviljat samtliga gifta befattningshavare

vid rikets hospital ett avlöningstillägg för såväl år 1915

som år 1916. Värdet av ifrågavarande avlöningstillägg utgör i medeltal

7 kronor 50 öre för varje befattningshavare i månaden, det vill säga

90 kronor om året. Avlöningstillägget utgår oberoende av om vederbörande

befattningshavare har barn eller icke.

Järn föres det sålunda beviljade avlöningstillägget med det i propositionen

föreslagna, befinnes det, att det senare skulle komma att i

medeltal uppgå till ett något högre belopp än det förra. De beräknade

belopp, för vilka gifta befattningshavare vid hospitalen hava att erlägga

skatt enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,

falla i genomsnitt inom den grupp, som i propositionen benämnts ''från

1,000 till och med 1,200 kronor’. Medelantalet barn för varje gift befattningshavare

utgör enligt verkställd uträkning 1.5. Medelvärdet av

en i enlighet med propositionen till hospitalspersonalen utgående krigstidshjälp

skulle således bliva 105 kronor per befattningshavare.

Då de avlöningstillägg, som, på sätt ovan anförts, av medicinalstyrelsen

beviljats den gifta hospitalspersonalen, uteslutande föranletts av

krigstiden och förty uppenbarligen äro att hänföra till ''särskilt dyrtidstillägg’

i den i propositionen angivna meningen, skulle enligt propositionen

beloppet av ifrågavarande avlöningstillägg för år 1915 avdragas

vid utbetalningen av krigstidshjälpen för år 1916. Härigenom skulle

beloppet av den föreslagna krigstidshjälpen nedsättas till i medeltal 15

kronor per befattningshavare. Under förutsättning, att beviljandet av

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

nämnda krigstidshjälp icke skulle» komma att inverka på det av medicin

al styrelsen för år 1916 redan bevil jade dyrtidstillägget, utan att detta

skulle oförändrat utgå, skulle således eu utsträckning av den föreslagna

krigstids hjälpen till hospitalspersonalen medföra, att det till nämnda

personal utgående avlöningstillägget för år 1916 höjdes från i medeltal

90 kronor till i medeltal 105 kronor per befattningshavare.

Nyssnämnda höjning är visserligen icke synnerligen stor, men det

torde böra beaktas, att den huvudsakligast komme att falla på de barnrikaste

befattningshavarna, vilkas ställning därigenom komme att högst

väsentligt förbättras. Befattningshavare med allenast ett barn, likasom

barnlösa befattningshavare, skulle däremot genom den föreslagna krigstidshjälpen

icke erhålla någon förhöjning i den avlöning, som för närvarande

utgår till dem för år 1916.

Verkan av den föreslagna krigstidshjälpens utsträckning till hospitalspersonalen

skulle således bliva en förhöjning av avlöningen för befattningshavare

med två eller flera barn samt oförändrad ställning för

övriga befattningshavare. Då det är uppenbart, att de barnrika familjerna

i alldeles särskild grad fått vidkännas trycket av dyrtiden, synes

det medicinalstyrelsen befogat, att nämnda familjer i fråga om dyrtidshjälp

särskilt tillgodoses. Med hänsyn härtill, och då det över huvud

taget torde få anses lämpligt, att grunderna för krigstidshjälpens utgående

bliva så likartade som möjligt inom de särskilda förvaltningsområdena,

finner sig medicinalstyrelsen böra tillstyrka, att personalen

vid statens anstalter för sinnessjuka beredes krigstidshjälp i enlighet

med de i nådiga propositionen angående krigstidshjälp under år 1916

åt befattningshavare i statens tjänst föreslagna grunder.

I detta sammanhang anser sig medicinalstyrelsen böra nämna

några ord i anledning av de yrkanden, som från åtskilliga håll framställts

om utsträckning av krigstidshjälpen till jämväl ogifta befattningshavare.

De av medicinalstyrelsen beviljade dyrtidstilläggen hava allenast

avsett gifta befattningshavare samt sådana ogifta befattningshavare,

vilka hava anhöriga att försörja. Skälet för denna begränsning av

dyrtidstilläggens omfattning har framför allt varit det, att de ogifta

befattningshavarna vid hospitalen å vederbörande anstalt åtnjuta fri

kost, fri bostad, fri värme, fritt ljus, fri tvätt och delvis fri beklädnad.

Ifrågavarande befattningshavare måste följaktligen anses vara i jämförelsevis

ringa mån berörda av den rådande prisstegringen, och någon

anledning att bevilja dem krigstidshjälp har medicinalstyrelsen icke funnit

för närvarande föreligga.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Statsutskottds utlåtande Nr 140.

\ ad slutligen beträffar frågan om de kostnader, som utöver redan

av medicinalstyrelsen beviljat dyrtidstillägg skulle bliva erforderliga,

därest liospitalspersonalen komme i åtnjutande av i propositionen föreslagen

krigstidshjälp, skulle desamma enligt approximativ uppskattning

uppgå till omkring 11,000 kronor.»

Av skål, som i medicinalstyrelsens yttrande anförts, anser utskottet

anledning icke förefinnas att från rätt till krigstidshjälp undantaga

ifrågavarande personal, utan torde densamma, såsom jämväl av herrar

Petren och Eriksson i deras ovanberörda motioner föreslagits, böra komma

i åtnjutande av dylik hjälp. Däremot kan utskottet icke tillstyrka

motionärernas förslag att ifrågavarande personal skulle erhålla, förutom

det till personalen för närvarande utgående dyrtidstillägget, jämväl

oavkortad krigstidshjälp, utan lärer denna böra utgå under enahanda

villkor som för övriga statstjänare.

Det av Kungl. Maj:t under sjätte huvudtiteln upptagna anslaget

för ändamålet torde vid bifall till detta utskottets förslag böra höjas

med det av medicinalstyrelsen beräknade beloppet, 11,000 kronor, till 20,000

kronor.

Såsom förtydligande har utskottet velat tillägga, att arméns och

marinens manskap bör i fråga om rätt till krigstidshjälp jämnställas

med icke ordinarie befattningshavare.

Beträffande herrar Gullbergs och Ljunggrens samt Liljedahls ovanberörda

motioner innebär den i desamma föreslagna förmånen av beklädnadshjälp

åt varje underofficer ett avsteg från tillämpningen av den

av utskottet förordade behovsprincipen, och kan utskottet redan av denna

orsak icke biträda motionerna. Härtill kommer emellertid, att den av

motionärerna lämnade utredningen i ämnet icke kan anses vara av beskaffenhet,

att på densamma kan grundas ett beslut av den omfattning,

som här är ifråga. Särskilt vill utskottet framhålla den verkan på bedömandet

av förevarande angelägenhet, som måste utövas av den underofficerarne

tillkommande rätt att från kronans förråd få uttaga uniformspersedlar

och att å kronans verkstäder få nödiga lagningar å sådana

persedlar verkställda. Utskottet kan således icke tillstyrka motionerna.

Av den ståndpunkt utskottet, enligt vad här ovan utvecklats, intager

till Kungl. Maj:ts förslag, följer, att utskottet icke kan biträda

övriga, i utskottets yttrande ej särskilt nämnda motioner, i vad de skilja

sig från detta förslag.

Utskottet får sålunda hemställa,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

I) att riksdagen i anledning av Kung!. Maj:ts

förevarande proposition och herrar Petréns och Eriksons

i Uppsala motioner samt med avslag å herrar

Ströms, Hage och Winbergs, Schottes, Bengtssons i

Göteborg, Lundblads, Welins m. fl. samt Bärgs i Katrineholm

m. fl. motioner, i vad desamma skilja sig från

Kungl. Majrts förslag, må besluta, att

a) för beredande under år 1916 av krigstidshjälp

åt befattningshavare i statens tjänst i enlighet med

nedan angivna grunder

dels å extra stat för år 1917 anvisa såsom förslagsanslag
-

under andra huvudtiteln........................ kronor 41,000

» tredje » » 1,000

» fjärde » » 272,000

» femte » » 413,000

» sjätte )) » 20,000

» sjunde » » 139,000

» åttonde » ....................... » 20,000;

dels i postverkets stat för driftkostnader år 1917

upptaga följande post:

Krigstidshjälp, förslagsvis ..................... kronor 240,000

och i anledning härav bestämma postverkets

anslag till driftkostnader för år 1917, förslagsvis, till

ett med 240,000 kronor förhöjt belopp;

dels i staten för telegrafverkets driftkostnader

under år 1917 upptaga följande post:

Krigstidshjälp, förslagsvis ..................... kronor 160,000

och i anledning härav bestämma telegrafverkets

anslag för driftkostnader år 1917, förslagsvis, till ett

med 160,000 kronor förhöjt belopp;

dels beräkna driftkostnaderna under år 1917 för

statens järnvägar till ett med 2,500,000 kronor förhöjt

belopp;

dels ock medgiva, att i fråga om befattningshavare

vid institution, för vilken anslag här ovan icke

beräknats, krigstidshjälp må utgå av de medel, av

vilka institutionens omkostnader i övrigt bestridas;

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

47

b) medgiva, att erforderligt belopp må för ändamålet

av Kungl. Maj:t under år 1916 förskjutas av

tillgängliga medel; samt

c) godkänna följande allmänna grunder förkrigstidsbjälps

utgående:

Krigstidshjälp utgår, med här nedan angivna

undantag,

till de befattningshavare i statens tjänst, som

den 1 januari 1916 innehade ordinarie anställning och

på grund av försöijningsplikt underhöllo barn under

15 års ålder; samt

till de i statens tjänst anställda icJce-ordinarie

befattningshavare, arméns och marinens manskap inbegripet,

som den 1 januari 1916 ej mindre på grund

av försörjningsplikt underhöllo barn under 15 års

ålder än även innehade och omedelbart dessförinnan

under minst ett år vid en och samma statsinstitution

innehaft stadigvarande anställning med en daglig arbetstid,

i medeltal icke understigande vad som för den

ordinarie personalen vid samma eller jämförlig institution

är såsom minimum i allmänhet stadgat.

Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas

följande befattningshavare, nämligen

l:o) de, vilka jämlikt den taxering till inkomstoch

förmögenhetsskatt, som under år 1916 äger rum,

hava alt erlägga dylik skatt för högre belopp än 2,000

kronor, hustrus taxering däri inbegripen;

2:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägsbyggnader,

dubbelspårsanläggningar och därmed jämförliga

företag;

3 o) arbetarpersonalen vid de till statens vattenfallsverk

hörande anläggningsarbetena; samt

4 o) gift, kvinnlig befattningshavare, vars man lever.

Beloppet av den krigstidshjälp, som skall till

befattningshavare utgå, bestämmes, på sätt nedanstående

tabell utvisar, i förhållande dels till taxeringen

enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,

dels ock till antalet av de barn under 15 år,

vilka befattningshavaren, på grund av försörjningsplikt,

den 1 januari 1916 underhöll:

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

Det beräknade belopp, för vilket

befattningshavaren under år 1916

har att erlägga skatt enligt för- ordningen om inkomst- och

förmögenhetsskatt

Krigstidshjälp åt befattningshavare med

1 barn

2 barn

3 barn

4 barn

5 eUer flera

barn

K

r o n o

r

Högst 1,000 kronor.....................

80

160

•

240

320

400

från 1,000 t. o. m. 1,200 kronor...

70

140

210

280

350

» 1,200 » » » 1,400 »

60

120

180

240

300

» 1,400 » » » 1,600 »

50

400

150

200

250

» 1,600 » » » 1,800 »

40

80

120

160

200

» 1,800 » » * 2,000 »

30

60

90

120

150

Då enligt förestående bestämmelser till krigstidshjälp

berättigad icke ordinarie befattningshavare

under tiden efter ingången av augusti månad 1914

erhållit avlönings förhöj ning, som är att anse icke såsom

ett tillägg för avlöningens uppbringande till belopp,

stående i skäligt förhållande till ordinarie befattningshavares

avlöningsförmåner, utan såsom särskilt

dyrtidstillägg, skall beloppet av sådan förhöjning, beräknat

från det den börjat utgå intill utgången av år

1915, vid utbetalning av krigs tid »hjälp från denna

avdragas.

Befattningshavare, som icke innehar ordinarie

anställning, må icke på grund av tjänstledighet för

allmänt uppdrag samt för inkallelse till annan militär

tjänstgöring än den enligt § 27 värnpliktslagen

åliggande för egen utbildning förlora rätten till krigstidshjälp.

Ej heller må icke-ordinarie befattningshavare, som

under år 1915 åtnjutit, oavsett semester, tjänstledighet

för styrkt sjukdom under högst sex månader eller tjänstledighet

av annan orsak under högst en månad, av

sådan anledning förlora sin rätt till krigstidshjälp.

Krigstidshjälpen utbetalas på därom gjord framställning

i den ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

49

II) att herrar Gullbergs och Ljunggrens samt

Liljedahls ovanberörda motioner icke må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 30 maj 1916.

På statsutskottets vägnar:

CARL SWARTZ.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. J. G. Swartz, S. H. Kvarnzelius, O. Jonsson,

O. M. Strömberg, II. H. K. Ericson, C. G. Ekman, J. Nilsson, Å. C. Lindblad, O. Bergqvist,

A. Pers, C. B. A. Eklundh och C. G. Österberg samt

från andra kammaren: herrar A. Ekman, II. Andersson i Skivarp, C. Persson i

Ställhult, J. B. Eriksson i Grängesberg, N. A. Nilsson i Kabbarp, J. Ström, A. Anderson

i Bistock, J. Erlansson, G. B. J. Åkerman, J. A. Ingvarson, J. Andersson i Stärte

och A. V. Sävström.

Reservationer:

av herrar O. Bergqvist, som ansett, att vid beräknande av det

belopp, för vilket befattningshavare under år 1916 har att erlägga skatt

enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, kallortstillägg,

som för år 1915 må hava uppburits, skall avdragas;

av herr C. Persson i Ställhult;

av herrar J. B. Eriksson i Gräugesberg, A. Anderson i Råstock,

J. A. Ingvarson och A. V. Sävström., vilka ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hava följande lydelse:

»Utskottet är ense med Kungl. Maj:t däruti, att den betydliga

fördyring som sedan krigets början inträtt med avseende på nästan alla

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 6 samt. 88 höft. (Nr 140.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

slag av livsförnödenheter, motiverar beviljandet av krigstidshjälp till

statstjänare. Med avseende på storleken och omfattningen av denna

krigstidshjälp finner sig utskottet också böra instämma med den i den

kungl. propositionen uttalade uppfattningen, att den mivarande ekonomiska

situationen för staten nödvändiggör, att summan av denna krigstidshjälp

ej tillmätes efter de mått, som den inträdda fördyringens storlek

annars skulle kunna motivera. Detta nödvändiggör, enligt utskottets

förmenande, att bestämmelserna för krigstidshjälpens utgående måste

bliva sådan, att från krigstidshjälps åtnjutande för närvarande undantages

statstjänare med högre inkomst och att alltså statsfunktionärerna

i de lägsta inkomstgrupperna främst böra komma i åtnjutande av krigstidshjälp,

då dessa statstjänare torde vara de, som hava svårast att reda

sig under den nuvarande dyr tiden.

Utskottet måste från dessa utgångspunkter finna, att goda skäl

förebragts för Kungl. Maj:ts förslag att till grund för krigstidshjälpens

storlek lägga taxeringen till inkomst- och förmögenhetsbeskattning,

vilken taxering i allmänhet torde vara en tämligen god mätare på

vederbörandes behov av ekonomiskt understöd. Att i Kungl. Maj:ts

förslag i samband därmed påyrkas, att krigstidshjälpens belopp skall

sjunka, efter som den till inkomst- och förmögenhetsbeskattning upptagna

inkomstsumman stiger, finner utskottet även stå i god överensstämmelse

med de principer, som, enligt vad ovan sagts, ansetts böra

vara grundläggande för krigstidshjälpens utgående.

Kungl. Maj:t har i propositionen föreslagit, att endast befattningshavare

med barn böra erhålla krigstidshjälp. I detta avseende kan

utskottet ej biträda Kungl. Maj:ts uppfattning utan anser sig i stället

böra ansluta sig till de yrkanden, som i detta hänseende gjorts i motioner

av herr Schotte, samt herrar Ström, Hage och Vinberg m. fl. Den

omständigheten, att även befattningshavare utan barn drabbats av dyrtidens

konsekvenser, synes utskottet tala för, att jämväl dessa befattningshavare

böra erhålla någon krigstidshjälp, även om denna bör kunna

sättas betydligt lägre än för befattningshavare med barn. Här bör även

kunna pekas på den enstämmiga opinion, som från statstjänarebåll försports

mot denna behovsprincips tillämpande, på sätt i den kungl.

propositionen föreslagits. I vissa fall torde, enligt utskottets mening,

denna propositions yrkanden leda till konsekvenser, som synas utskottet

mindre önskvärda. Kungl. Maj:ts proposition innebär t. ex. i vissa fall,

att av två befattningshavare med samma inkomst och samma arbetsprestation

den ene kan erhålla ett lönetillskott av ända upp till 400

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

51

kronor, under det den andre, även om han har försörjningsplikt för

hustru, ej erhåller någon inkomstökning trots den fördyring, som inträtt

även för honom och trots, att krigstidsperioden för bägge dessa slag av

befattningshavare i många fall medfört ökat arbete.

Utskottet anser sig även böra yrka bifall till det i motion framförda

yrkandet, att kallortstillägg, där sådant utgår, avdrages från den

taxerade inkomstsumman vid bestämmande av krigstidshjälpens belopp.

Ävensom att personalen vid statens anstalter för sinnessjuka ej undantages

från erhållande av krigstidshjälp. Utskottet anser nämligen, att

det lönetillägg, som år 1915 tilldelats denna personal, tillkommit på

grund av särskilda förhållanden med avseende å denna personals lönefrågas

läge och alltså icke kan utgöra skäl för, att detta lönetillägg nu

avdrages från krigstidshjälpen. Likaså anser utskottet, att bestämmelserna-

om krigstidshjälp till gift kvinna, vars man lever, böra erhålla

sådan lydelse, att från rätt till krigstidshjälp undantages sådan gift

kvinnlig befattningshavare, vars man lever och under år 1915 haft en

inkomst av 500 kronor eller därutöver.

Utskottet anser sig sålunda böra föreslå, att riksdagen i denna

fråga fattar beslut i huvudsaklig överensstämmelse med de grundlinjer,

som framförts i de av herrar Ström samt Hage och Vinberg väckta

motioner, dock med vissa inskränkningar i deras yrkanden, enär det

synes utskottet nödvändigt att begränsa totalkostnaden av krigstidshjälpen,

så att ökningen utöver den av Kungl. Maj:t beräknade kostnaden

ej nämnvärt överstiger 2 miljoner kronor.

För att ernå en sådan begränsning av totalsumman har utskottet

ansett sig böra föreslå nedanstående inskränkningar i motionernas

yrkanden, och har genom en ekonomisk beräkning synts framgå, att

med dessa inskränkningar man kan antaga, att den totala kostnadssumman

kommer att hålla sig till omkring ovannämnda belopp, varvid

är att märka, att Kungl. Maj:t liksom utskottet föreslår förslagsanslags

beviljande för detta ändamål.

Följande inskränkningar föreslås alltså:

1) Den föreslagna krigstidshjälpen för hustru eller husföreståndarinna

borttages.

2) Antalet barn, för vilka krigstidshjälp beräknas, inskränkes till

5, alltså till samma antal, som i den kungl. propositionen.

3) Beloppen för befattningshavaren sänkas från 100—30 kronor

till 90—30 kronor, samt

4) Från rätt till krigstidshjälp undantages:

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

dels befattningshavare, som den 1 januari 1916 ej fyllt 20 år,

detta med hänsyn därtill, att utskottet anser, att en åldersgräns nedåt

bör fastställas för krigstidshjälpens utgående, då behovet av krigstidshjälp

givetvis måste bli mindre för befattningshavare i de lägsta åldersklasserna

bl. a. även av den anledningen, att sådana befattningshavare

i stor utsträckning äro boende i föräldrahem,

dels ogift manskap vid armén och flottan, då dessa ju erhålla kosthåll

och i allmänhet icke hava några utgifter för bostad och därför ej

torde känna krigstidsfördyringen på samma sätt som andra befattningshavare,

dels slutligen även andra befattningshavare, i vilkas löneförmåner

ingå kosthåll in natura, detta av samma skäl, som i sist nämnda punkt

säges.

Med avseende å vad i övriga motioner yrkats, anser sig utskottet

endast böra i viss mån tillstyrka, vad herr Bengtsson i Göteborg i

motion II: 287 föreslagit.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen måtte

a) för beredande under år 1916 av krigstidshjälp

åt befattningshavare i statens tjänst i enlighet med

nedan angivna grunder

dels å extra stat för år 1917 anvisa såsom förslagsanslag
-

under andra huvudtiteln ....................... kronor 70,000

)> tredje » » 9,000

» fjärde » » 350,000

» femte » » 600,000

» sjätte » » 100,000

» sjunde » » 210,000

» åttonde » » 30,000

dels i postverkets stat för driftkostnader år 1917

upptaga följande post:

Krigstidshjälp, förslagsvis 410,000 kronor, och i

anledning härav bestämma postverkets anslag till driftkostnader

för år 1917, förslagsvis, till ett med 410,000

kronor förhöjt belopp;

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

53

dels i staten för telegrafverkets driftkostnader

under år 1917 upptaga följande post:

Krigstidshjälp, förslagsvis 520,000 kronor, och i

anledning härav bestämma telegrafverkets anslag för

driftkostnader år 1917, förslagsvis, till ett med 520,000

kronor förhöjt belopp;

dels beräkna driftkostnaderna under år 1917 för

statens järnvägar till ett med 3,500,000 kronor förhöjt

belopp;

dels ock medgiva, att i fråga om befattningshavare

vid institution, för vilken anslag här ovan icke

beräknats, krigstidshjälp må utgå av de medel, av vilka

institutionens omkostnader i övrigt bestridas;

b) medgiva, att erforderligt belopp må för ändamålet

av Kungl. Maj:t under år 1916 förskjutas av

tillgängliga medel; samt

c) godkänna följande allmänna grunder för krigstidshjälps

utgående:

Krigstidshjälp utgår, med här nedan angivna

undantag, till de befattningshavare i statens tjänst,

som den 1 januari 1916 innehade ordinarie anställning;

samt

till de i statens tjänst anställde icke ordinarie

befattningshavare, som den 1 januari 1916 innehade

och omedelbart dessförinnan under minst ett år vid

en och samma statsinstitution innehaft stadigvarande

anställning med en daglig arbetstid, i medeltal icke

understigande vad som^för den ordinarie personalen

vid samma eller jämförlig institution är såsom minimum

i allmänhet stadgat.

För åtnjutande av krigstidshjälp undantagas följande

befattningshavare, nämligen:

1) de, vilka jämlikt den taxering till inkomstoch

förmögenhetsskatt, som under år 1916 äger rum,

hava att erlägga dylik skatt för högre belopp än/2,200

kronor inklusive hustrus taxering men exklusive kallortstilläggets

belopp, där sådant tillägg utgår;

2) de, vilka den 1 januari 1916 ej fyllt 20 år;

3) arbetarpersonalen vid statens järuvägsbygg
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

nader, dubbelspårsanläggningar och därmed jämförliga

företag;

4) arbetarpersonalen vid de till statens vattenfallsverk

hörande anläggningsarbetena; samt

5) gift kvinnlig befattningshavare, vars man under

år 1915 haft en inkomst av 500 kronor eller däröver;

6) ogift manskap vid armén och flottan;

7) kvinnlig befattningshavare, i vars löneförmåner

ingår kosthåll in natura samt ogift manlig befattningshavare

under samma förutsättning.

Beloppet av den krigstidshjälp, som skall till

befattningshavare utgå, bestämmes på sätt nedanstående

tabell utvisar i förhållande till taxeringen enligt förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt, varvid dock

är att märka, att för år 1915 uppburet kallorts tillägg

avdrages från det uppskattade beloppet, där sådant

tillägg utgår.

Krigstidshjälp åt befattningshavare.

Det beräknade belopp, för vilket

befattningshavaren under år 1916

har att erlägga skatt enligt för- ordningen om inkomst- och för- mögenhetsskatt med avdrag av

för år 1915 uppburet kallorts- tillägg, där sådant utgått

För befatt- ningshavaren:

Kronor

För varje barn

under 15 år, som

befattningshavare

på grund av försörj- ningsplikt under- höll den 1 januari

1916, dock ej för

flera än 5 barn

Högst 1,000 kronor ......

90

50

från 1,000 t. o. m. 1,200 » ......

80

45

» 1,200 » 1,400 » ......

70

40

» 1,400 » 1,600 » ......

60

35

» 1,600 » 1,800 > ......

45

30

» 1,800 » 2,000 » ......

30

20

Befattningshavare, som icke innehar ordinarie

anställning, må icke på grund av tjänstledighet för

allmänt uppdrag samt för inkallelse till annan militär

tjänstgöring än den enligt § 27 värnpliktslagen åliggande

för egen utbildning förlora rätten till krigstidshjälp.

Icke-ordinarie befattningshavare i tullverket, som

på grund av inom tullverket rådande arbetsförhållanden

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 140.

55

icke tjänstgjort under högst fyra månader år 1915,

må icke av denna anledning förlora rätten till krigstid

shjälp.

Ej heller må icke-ordinarie befattningshavare, som

under år 1915 åtnjutit, oavsett semester, tjänstledighet

för styrkt sjukdom under högst sex månader eller

tjänstledighet av annan orsak under högst en månad,

av sådan anledning förlora sin rätt till krigstidshjälp.

Krigstidshjälpen utbetalas på därom gjord framställning

i den ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

8 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (8)

8 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:231 Skrivelse till Konungen angående fastställande av telegrafverkets stat för driftkostnader för år 1917 m. m. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1916:3 Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens tredje huvudtitel, innefattande anslagen till utrikesdepartementet. a1 i texten
  3. Rskr. 1916:5 Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel, innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet. s. 1 i texten
  4. Rskr. 1916:218 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående krigstidshjälp under år 1916 åt befattningshavare i statens tjänst jämte i ämnet väckt s. 1 i texten
  5. Rskr. 1916:243 Skrivelse till Konungen angående fastställande av postverkets stat för driftkostnader är 1917. s. 1 i texten

Visa alla 8