Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående krigstidshjälp under år 1916 åt befattningshavare i statens tjänst jämte i ämnet väckta motioner.
1916-05-30 · 55 sidor, varav 55 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 55 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1916:140, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående krigstidshjälp under år 1916 åt befattningshavare i statens tjänst jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
1
Nr 140.
Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1916 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
krigstidshjälp under år 1916 åt befattningshavare i
statens tjänst jämte i ämnet väckta motioner.
(Särskilda avd.)
I den till riksdagen den 14 januari 1916 avlåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t under särskild
huvudtitel med rubrik »XV Krigstidshjälp» föreslagit riksdagen
att i avbidan på den framställning i ämnet, som kunde varda förelagd
riksdagen, till krigstidshjälp för år 1916 åt vissa ordinarie och extra
befattningshavare inom statsförvaltningen å riksstaten för år 1917 beräkna
ett belopp av 3,500,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 17 april 1916
avlåten proposition (nr 212), under åberopande av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att
a) för beredande under år 1916 av krigstidshjälp åt befattningshavare
i statens tjänst i enlighet med nedan angivna grunder
dels å extra stat för år 1917 anvisa såsom förslagsanslag
under andra huvudtiteln .................. kronor 41,000
» tredje » » 1,000
» fjärde » » 272,000
» femte » » 413,000
» sjätte » » 9,000
» sjunde » » 139,000
» åttonde » » 20,000
» nionde » » 5,000;
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 6 samt. 88 höft. (Nr 140.)
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
dels i postverkets stat för driftkostnader år 1917 upptaga följande post:
Krigstidshjälp, förslagsvis .......................................... kronor 240,000
och i anledning härav bestämma postverkets anslag till driftkostnader
för år 1917, förslagsvis, till ett med 240,000 kronor förhöjt belopp;
dels i staten för telegrafverkets driftkostnader under år 1917 upptaga
följande post:
Krigstidshjälp, förslagsvis......................................... kronor 160,000
och i anledning härav bestämma telegrafverkets anslag för driftkostnader
år 1917, förslagsvis, till ett med 160,000 kronor förhöjt belopp;
dels beräkna driftkostnaderna under år 1917 för statens järnvägar
till ett med 2,500,000 kronor förhöjt belopp;
dels såsom tillägg till de av riksdagen bestämda driftkostnaderna
under år 1917 för statens domäner förslagsvis uppföra
ett belopp av ............................................................................ kronor 153,000;
dels ock medgiva, att i fråga om befattningshavare vid institution,
för vilken anslag här ovan icke beräknats, krigstidshjälp må utgå av
de medel, av vilka institutionens omkostnader i övrigt bestridas;
b) medgiva, att erforderligt belopp må för ändamålet av Kungl.
Maj:t under år 1916 förskjutas av tillgängliga medel; samt
c) godkänna följande allmänna grunder för krigstidshjälps utgående:
Krigstidshjälp utgår, med här nedan angivna undantag,
till de befattningshavare i statens tjänst, som den 1 januari 1916
innehade ordinarie anställning och på grund av försörjningsplikt underhöllo
barn under 15 års ålder; samt
till de i statens tjänst anställda icke ordinarie befattningshavare,
som den 1 januari 1916 ej mindre på grund av försörjningsplikt underhöll
o barn under 15 års ålder än även innehade och omedelbart dessförinnan
under minst ett år vid en och samma statsinstitution innehaft
stadigvarande anställning med en daglig arbetstid, i medeltal icke understigande
vad som för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig
institution är såsom minimum i allmänhet stadgat.
Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas följande befattningshavare,
nämligen
l:o) de, vilka jämlikt den taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt,
som under år 1916 äger rum, hava att erlägga dylik skatt för
högre belopp än 2,000 kronor, hustrus taxering däri inbegripen;
2:o) personalen vid statens anstalter för sinnessjuka;
3:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägsbyggnader, dubbelspårsanläggningar
och därmed jämförliga företag;
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
3
4:o) arbetarpersonalen vid de till statens vatten falls verk hörande
anläggningsarbetena; samt
5:o) gift kvinnlig befattningshavare, vars man lever.
Beloppet av den krigstidshjälp, som skall till befattningshavare
utgå, bestämmes, på sätt nedanstående tabell utvisar, i förhållande dels
till taxeringen enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,
dels ock till antalet av de barn under 15 år, vilka befattningshavaren,
på grund av försörjningsplikt, den 1 januari 1916 underhöll:
Det beräknade belopp, för vilket
befattningshavaren under är 1916
har att erlägga skatt enligt för- ordningen om inkomst- och
förmögenhetsskatt
Krigstidshjälp åt befattningshavare med
1 barn
2 barn
3 barn
4 barn
5 eller flera
barn
K
r o n o
r
Högst 1,000 kronor ..................
80
160
240
320
400
från 1,000 t. o. m. 1,200 kronor...
70
140
210
280
350
» 1,200 » » » 1,400 »
60
120
180
240
300
» 1,400 » > » 1,600 » ...
50
100
150
200
250
» 1,600 » » » 1,800 » ...
40
80
120
160
200
» 1,800 » » » 2,000 »
30
60
90
120
150
Då enligt förestående bestämmelser till krigstidshjälp berättigad
icke ordinarie befattningshavare under tiden efter ingången av augusti
månad 1914 erhållit avlöningsförhöjning, som är att anse icke såsom
ett tillägg för avlöningens uppbringande till belopp, stående i skäligt
förhållande till ordinarie befattningshavares avlöningsförmåner, utan
såsom särskilt dyrtid stillägg, skall beloppet av sådan förhöjning, beräknat
från det den börjat utgå intill utgången av år 1915, vid utbetalning av
krigstidshjälp från denna avdragas.
Om befattningshavare, som icke innehar ordinarie anställning, under
år 1915 åtnjutit, oavsett semester, tjänstledighet för styrkt sjukdom under
högst tre månader eller tjänstledighet av annan orsak under högst en
månad, skall han icke av sådan anledning förlora sin rätt till krigstidshjälp.
Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt
till krigstidshjälp befattningshavare vid flottans pensionskassa och folkskollärarnas
pensionsinrättning.
Krigstidshjälpen utbetalas på därom gjord framställning i den
ordning, som av Kung!. Maj:t bestämmes.
4 Statsutskottets utlåtande Nr 140.
Denna proposition har, i vad den icke angår pensionsväsendet
eller icke rör under jordbruksdepartementet lydande ärenden, hänvisats
till statsutskottet för förberedande behandling.
I förevarande ämnen hava vidare väckts följande motioner nämligen,
inom första kammaren nr 114 av herr F. Ström, nr 115 av herr
A. Petrén och nr 123 av herrar W. Gullberg och A. Ljunggren samt
inom andra kammaren nr 282 av herr A. Schotte, nr 287 av herr
M. Bengtsson i Göteborg m. fl., nr 288 av herr J. H. Erikson i Uppsala,
nr 289 av herrar E. Hage och C. Winberg, nr 307 av herr A. Lundblad,
nr 308 av herr E. Liljedahl, nr 309 av herr 8. Welin m. fl. och
nr 312 av herr A. J. Bärg i Katrineholm m. fl.
Dessa motioner hava remitterats till statsutskottet för förberedande
behandling, herr Schottes, herrar Hages och Winbergs, herr Lundblads,
herr Welins m. fl. och herr Bärgs i Katrineholm m. fl. motioner dock
endast i vad desamma icke angå pensionsväsendet eller icke röra under
jordbruksdepartementet lydande ärenden.
I motionerna har föreslagits
av herr Ström samt herrar Hage och Winberg i de delar av de
sistnämndes motion, som blivit till statsutskottet remitterade, sammanstämmande,
att riksdagen måtte
a) för beredande under år 1916 av krigstidshjälp åt befattningshavare
i statens tjänst i enlighet med nedan angivna grunder
dels å extra stat för år 1917 anvisa såsom förslagsanslag
under
andra
huvudtiteln ...........................
...................... kronor 61,000
—
»
tredje
» ..............................
...................... » 1,500
—
fjärde
» .............................
.................... » 408,000
—
»
femte
»
...................... » 620,000
—
»
sjätte
» ............................
...................... » 14,000
—
»
sjunde
» .............................
................... » 208,000
—
»
åttonde
)> ..........................
..................... » 30,000
—
dels i postverkets stat för driftkostnader år 1917 upptaga följande
post:
Krigstidshjälp, förslagsvis 360,000 kronor, och i anledning härav
bestämma postverkets anslag till driftkostnader för år 1917, förslagsvis,
till ett med 360,000 kronor förhöjt belopp;
dels i staten för telegrafverkets driftkostnader under år 1917
upptaga följande post:
5
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
Krigstidshjälp, förslagsvis 320,000 kronor, och i anledning härav
bestämma telegrafverkets anslag för driftkostnader år 1917, förslagsvis,
till ett med 320,000 kronor förhöjt belopp;
dels beräkna driftkostnaderna under år 1917 för statens järnvägar
till ett med 3,750,000 kronor förhöjt belopp;
dels ock medgiva, att i fråga om befattningshavare vid institution,
för vilken anslag här ovan icke beräknats, krigstidshjälp må utgå av de
medel, av vilka institutionens omkostnader i övrigt bestridas;
b) medgiva, att erforderligt belopp må för ändamålet av Kungl.
Maj:t under år 1916 förskjutas av tillgängliga medel; samt
c) godkänna följande allmänna grunder för krigstidshjälps utgående:
Krigstidshjälp utgår, med här nedan angivna undantag, till de
befattningshavare i statens tjänst, som den 1 januari 1916 innehade
ordinarie anställning; samt
till de i statens tjänst anställde icke ordinarie befattningshavare,
som den 1 januari 1916 innehade och omedelbart dessförinnan under
minst ett år vid en och samma statsinstitution innehaft stadigvarande
anställning med en daglig arbetstid, i medeltal icke understigande vad
som för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig institution
är såsom minimum i allmänhet stadgat.
kran åtnjutande av krigstidshjälp undantagas följande befattningshavare,
nämligen 6
1) de, vilka jämlikt den taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt,
som under år 1916 äger rum, hava att erlägga dylik skatt för
högre belopp än 2,200 kronor inklusive hustrus taxering men exklusive
kallortstilläggets belopp, där sådant tillägg utgår;
2) . arbetarpersonalen vid statens järnvägsbyggnader, dubbelspårsanläggningar
och därmed jämförliga företag;
3) arbetarpersonalen vid de till statens vattenfallsverk hörande
anläggningsarbetena; samt
4) gift kvinnlig befattningshavare, vars man under år 1915 haft
en inkomst av 500 kronor eller däröver.
Beloppet av den krigstidshjälp, som skall till befattningshavare
utgå, bestämmes på sätt nedanstående tabell utvisar i förhållande till
taxeringen enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, varvid
dock är att märka, att för år 1915 uppburet kallortstillägg avdrages
från det uppskattade beloppet, där sådant tillägg utgår.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
Krigstidshjälp åt befattningshavare.
Det beräknade belopp, för vilket befattnings- havaren under år 1916 har att erlägga skatt
enligt förordningen om inkomst- och för- mögenhetsskatt med avdrag av för år 1915
uppburet kallortstillägg, där sådant utgått
För befatt- ningshavaren
Kronor
För befatt- ningshavarens
hustru eller
husförestånda- rinna
Kronor
För varje barn,
som befattnings- havare på grund
av försörjnings- plikt underhöU
den 1 januari 1916
och som då var
under 15 år
Högst 1,000 kronor...........................
100
50
50
från 1,000 t. o. m.
1,200 „ ...........................
90
45
45
„ 1,200
1,400 „ ...........................
80
40
40
„ 1,400
1.600 „ ...........................
70
35
35
„ 1,600
1,800 „ ...........................
*
60
30
30
„ 1,800
2,000 .............................
45
25
25
„ 2,000
2,200 „ ...........................
30
20
20
Om befattningshavare, som icke innehar ordinarie anställning’,
under år 1915 åtnjutit, oavsett semester, tjänstledighet för styrkt sjukdom
under högst tre månader, eller tjänstledighet av annan orsak under
högst en månad, skall han icke av sådan anledning förlora sin rätt till
krigstidshjälp. Befattningshavare må ej heller på grund av ledighet
för allmänt uppdragiförlora rätten till krigstidshjälp.
Krigstidshjälpen utbetalas på därom gjord framställning i den
ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes;
av herrar Petrén och Erikson i Uppsala sammanstämmande, att
riksdagen — med avslag å Kungl. Maj:ts förslag att från erhållande
av krigstidshjälp undantaga personalen vid statens anstalter för sinnessjuka
— ville besluta, att nämnda personal, utöver den av medicinalstyrelsen
genom cirkulär den 19 juni och den 26 oktober 1915 beviljade
förbättringen av löneförmåner, erhölle krigstidshjälp samt att denna
utginge i enlighet med de grunder, som i ovanberörda motion av herr
Hage m. fl. föreslagits för övriga statstjänare, ävensom bevilja den för
detta ändamål nödiga höjningen av förslagsanslaget till hospitalens
underhåll;
av herrar Gullberg och Ljunggren samt herr Liljedahl sammanstämmande,
att riksdagen, med anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 212, måtte, förutom vad som i nämnda proposition föreslås, bevilja
ett anslag av 150 kronor pr underofficer att utgå som beklädnadshjälp;
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
7
av herr Schotte, att riksdagen måtte antaga nedan antydda ändringar
i Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 212 samt för dessas genomförande
anvisa eller eljest bereda erforderliga medel:
l:o) Krigstidshjälp för år 1916 utgår till varje befattningshavare
med en viss procent av det sammanlagda belopp, han under år 1915
uppburit av statsmedel (inberäknat lönetillägg av alla slag) — exempelvis
med åtminstone 5 procent av löneinkomsten för ogift och med åtminstone
10 procent för gift samt dessutom med minst 25 kronor för varje barn
under 15 år, dock med viss begränsning, t. ex. högst 125 kronor.
2:6) Krigstid shjälp utgår jämväl för år 1915 efter samma grunder
som för år 1916 och bör på en gång utbetalas snarast möjligt efter
statsmakternas beslut i ämnet. Skulle full krigstidshjälp ej anses böra
utgå för år 1915, torde halv krigstidshjälp för detta år utgå, eller krigstidshjälpen
för år 1916 förhöjas med motsvarande belopp.
3:o) Krigstidshjälp utgår icke till befattningshavare, som under
år 1916 har att erlägga skatt enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
för en inkomst, som överstiger 3,000 kronor.
4:o) Med barn under 15 år likställes med avseende å krigstidshjälps
utgående barn mellan 15 och 21 år, som i följd av andlig svaghet eller
vanförhet eller lyte måste av befattningshavaren själv helt försörjas;
av herr Bengtsson i Göteborg m. fl., att riksdagen måtte besluta,
att befattningshavare i tullverket, vilken icke innehaft ordinarie anställning
under år 1915 och åtnjutit tjänstledighet för styrkt sjukdom under
högst tre månader eller tjänstledighet av annan orsak under högst sex
månader, skall icke av sådan anledning förlora sin rätt till krigstidshjälp;
av herr Lundblad, att riksdagen för beredande under år 1916 av
krigstidshjälp åt befattningshavare i statens tjänst måtte å extra stat
för år 1917 förslagsvis anvisa 3,953,000 kronor att ställas till Kungl.
Maj:ts förfogande att fördelas enligt vissa av motionären angivna grunder
med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter rörande
anslagets fördelning, som Kungl. Maj:t kan finna skäliga;
av herr Welin m. fl., att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts
nådiga proposition nr 212 må besluta, att krigstidshjälp må utgå dels
för hustru efter samma grunder som för ett barn, och dels för alla
barn under 15 år, samt dels för barn, som äro 15 år och därutöver men
som genom sjukdom äro oförmögna att bidraga till sin försörjning samt
av herr Bärg i Katrineholm in. fl., att riksdagen måtte besluta,
dels att den krigstidshjälp, som på grund av Kungl. Maj:t,s
proposition nr 212 må varda beslutad för icke ordinarie befattningshavare,
jämväl må utgå till s. k. tillfälligt sjuka, oavsett sjuktiden,
8
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
Lönereglering
skommittén.
dels ock att s. k. ständigt sjuka — förutom det tillägg, som enligt
av riksdagen i övrigt beslutad gradationsskala må tillkomma dem i
likhet med andra på grund av försörjningsplikt för barn (eventuellt ock
för hustru) — måtte tillerkännas följande belopp, i förhållande till av
staten åtnjuten avlöning under år 1915:
Avlöning av staten under år 1915.
Krigstidshj älp.
Högst 400 kronor
120 kronor
Från 400 kronor till och med 500 kronor
100 »
» 500 * » » » 600 »
80
» 600 » » » » 700 »
60 »
» 700 » » » » 800 »
50 »
Beträffande de skäl, som av motionärerna anförts till stöd för av
dem framförda förslag, tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.
Sedan med anledning av den rådande kristiden till Kungl. Magt
inkommit ett flertal framställningar från funktionärer vid statens verk
och inrättningar, utverkade chefen för finansdepartementet Kungl. Maj:ts
befallning till löneregleringskommittén att avgiva utlåtande i anledning
av vad samma framställningar innehölle om beredande av tillfälligt
dyrtidstillägg åt befattningshavare. Kommitténs avgivna betänkande
utmynnar i följande förslag till bestämmelser om krigstidshjälp dels åt
ordinarie och dels åt extra befattningshavare:
A) Krigstidshjälp åt ordinarie befattningshavare:
Krigstidshjälp utgår, med nedan angivna undantag, till de befattningshavare
i statens tjänst, vilka den 1 januari 1916 ej mindre innehade
ordinarie anställning med avlöning, som blivit av Konung och
riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av riksdagen prövade
grunder, än även på grund av försörjningsplikt underhöllo barn under
15 års ålder.
Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas följande befattningshavare,
nämligen:
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
9
l:o) de, vilkas avlöningsförmåner i lön, tjänstgöringspenningar,
ålderstillägg, bostad med bränsle och lyse eller ersättning därför, beklädnad
eller ersättning därför, ortstillägg, tillfälligt lönetillägg, dagavlöning
(vid armén och marinen) och dylika till belopp eller värde på
förhand bestämbara förmåner enligt 1916 års stat eller andra för det
året gällande bestämmelser utgöra, krigstidshjälp oräknad, mer än 2,000
kronor för år;
2:o) de, vilka enligt den taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt,
som under år 1916 äger rum, hava att erlägga dylik skatt för
högre belopp än 2,000 kronor, hustrus taxering däri iubegripen;
3:o) övningslärare vid de allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet;
samt
4:o) gift kvinnlig befatttiingshavare vars man lever.
Beloppet av den krigstidshjälp, som skall till befattningshavare
utgå, bestämmes, på sätt nedanstående tabell utvisar, i förhållande dels
till storleken av befattningshavaren tillkommande avlöningsförmåner av
ovan angivna slag, dels ock till antalet av de barn under 15 år, vilka
befattningshavaren på grund av försörjningsplikt den 1 januari 1916
underhöll:
Krigstidshjälp åt befattningshavare med
Värdet av avlöningsförmånerna
1
barn
Kronor
2
barn
Kronor
3
barn
Kronor
4
barn
Ivronor
5 eller
flera
barn
Kronor
Högst 1,200 kr...............................
80
160
240
320
400
från 1,200 t. o. m. 1,400 » .............................
70
140
210
280
350
» 1,400 » > » 1,000 » ............................
60
120
180
240
300
» 1,600 » » » 1,800 » .............................
45
00
135
180
225
* 1,800 » » » 2,000 » ............................
30
60
90
120
ISO
Anm. Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt till krigstidshjälp
befattningshavare vid flottans pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning.
B) Krigstidshjälp åt extra befattningshavare:
Krigstidshjälp utgår, med nedan angivna undantag, till de i statens
tjänst anställda icke ordinarie befattningshavare — arméns och marinens
manskap inbegripet — vilka den 1 januari 1916 ej mindre på grund
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 6 samt. 88 höft. (Nr 140.) 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
av försörjningsplikt underhöllo barn under 15 års ålder än även innehade
och omedelbart dessförinnan under minst ett år vid en och samma
statsinstitution innehaft stadigvarande anställning med en daglig arbetstid,
i medeltal icke understigande vad som för den ordinarie personalen
vid samma eller jämförlig institution är såsom minimum i allmänhet
stadgat.
Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas följande befattningshavare,
nämligen:
l:o) de, vilkas inkomst av befattningen, i kontant eller in natura,
under år 1915 överstigit 2,000 kronor;
2:o) de, vilka enligt den taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt,
som under år 1916 äger ram, hava att erlägga dylik .skatt för
högre belopp än 2,000 kronor, hustrus taxering däri inbegripen; och
3:o) gift kvinnlig befattningshavare, vars man lever.
Beloppet av den krigstidshjälp, som skall till befattningshavare
utgå, bestämmes, på sätt nedanstående tabell utvisar, i förhållande dels
till storleken av de utav befattningshavaren under år 1915 åtnjutna avlöningsförmånerna
i kontant och in natura, dels ock till antalet av de
barn under 15 år, vilka befattningshavaren på grund av försörjningsplikt
den 1 januari 1916 underhöll:
Krigstidshjälp åt befattningshavare med
j
Värdet av avlöningsförmånerna under år 1915
i
2
3
4
5 eller
1
barn
barn
barn
barn
barn
Kronor
Kronor
Kronor
Kronor
Kronor
Högst 1,200 kr...............................
80
160
240
320
400
från 1,200 t. o. m. 1,400 » ..............................
70
140
210
280
350
» 1,400 * » » 1,600 » .............................
60
120
180
240
300
» 1,600 » » » 1,800 » ..............................
45
90
135
180
225
» 1,800 » » » 2,000 » ..............................
30
60
90
120
150
Anm. Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende & rätt till krigstidshjälp
befattningshavare vid flottans pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning.
Då enligt förestående bestämmelser till krigstidshjälp berättigad
befattningshavare under tiden efter ingången av augusti månad 1914
erhållit avlöningsförhöjning, som är att anse icke såsom ett tillägg för
avlöningens uppbringande till belopp, stående i skäligt förhållande till
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
11
ordinarie befattningshavares avlöningsförmåner, utan såsom särskilt dyrtidstillägg,
skall beloppet av sådan förhöj ning, beräknat från det den
börjat utgå intill utgången av år 1915, vid utbetalning av krigstidshjälp
från denna avdragas.
Löneregleringskommitténs motivering för dessa förslag är, med
uteslutande av några mindre väsentliga delar, av följande innehåll:
Om behövligheten av ett tillfälligt understöd åt befattningshavare i statens
tjänst till mötande av de i följd av världskriget betydligt ökade levnadskostnaderna
hava de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, knappast haft mer än en mening.
De ytterst få avstyrkandena av gjorda framställningar om dyrtidstillägg äro icke
i något enda fall grundade på tvekan om dyrtidstilläggets behövlighet i allmänhet,
utan på särskilda, visst förvaltningsområde eller vissa kategorier av befattningshavare
enbart berörande förhållanden, exempelvis att vid en förvaltning en för
personalen förmånlig lönereglering nyligen trätt i tillämpning; att vissa befattningshavare
icke vore i särskilt behov av hjälp, enär de av kronan åtnjöte fullt underhåll
in natura; att dyrtidstillägg icke syntes böra tilldelas befattningshavare i högre
avlöningsgrader o. s. v.
Den i stort sett enhälliga meningen om behovet av dyrtidstillägg vinner
ökad betydelse, då man av åtskilliga myndigheters utlåtanden finner, att de vid
tillstyrkande av dyrtidstillägg ingalunda förbisett en del förhållanden, som för vissa
grupper av befattningshavare äro ägnade att i någon mån minska trycket av den
dyra tiden.
I sådant avseende erinras, bland annat, om järnvägspersonalens rätt till fri
transport av livsmedel å statens järnvägar, om samma personal medgiven rätt att
av statens järnvägar köpa bränsle, om vissa krigsmäns rätt att av kronan till dess
självkostnadspris köpa en del livsförnödenheter, munderingspersedlar o. d. samt att
å kronans verkstäder få vissa reparationer utförda, ävensom därom att statens befattningshavare
undgått en del olägenheter, som i följd av världskrisen drabbat
andra medborgare, såsom arbetslöshet, minskning i inkomster och i vissa fall extra
krigstjänstgöring.
Men om enighet sålunda i stort sett rått om behovet av dyrtidstillägg, gå
åsikterna desto mer i sär dels ifråga om de grunder, efter vilka tillägget må höra
utgå, dels ock särskilt beträffande den avlöningsgräns, efter vars överskridande
dylikt tillägg icke bör ifrågakomma.
I förstnämnda avseende hava två starkt motsatta meningar gjort sig gällande,
den ena åsyftande »lika lön för lika arbete», den andra hyllande den s. k. behovsprincipen.
Den förra åsikten har blivit närmare utvecklad och belyst uti framställningen
i ämnet från föreningen för tjänstemän av högre grad vid statens järnvägar fsid.
32—34 i betänkandet).
För den så kallade behovsprincipens uteslutande tillämpning vid krigstidshjälps
utbetalande har ingen enda av petitionärerna i ämnet uttalat sig; åtskilliga av dem
hava emellertid, jämte det de begärt dylik hjälp efter vissa föreslagna grunder åt
alla befattningshavare eller åt alla de befattningshavare, vilkas inkomst av tjänsten
icke överskrede vissa belopp, hemställt, att krigstidstillägg åt »försörjningspliktiga»
måtte få utgå med högre belopp än till övriga befattningshavare.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
Cheferna för två av statens största institutioner, statens järnvägar och postverket,
hava uttalat sina sympatier för behovsprincipens tillämpning, den förre på
det sätt att tillägg borde beredas endast försörjningspliktiga, den senare under påpekande,
att denna princip kommit till uttryck i den av danska riksdagen antagna
lagen om dyrtidshjälp åt statstjänare. Chefen för telegrafverket har ifrågasatt utbetalande
av viss krigstidshjälp åt alla funktionärer med intill 1,200 kronors årsavlöning
men att av de övriga endast familjeförsörjare måtte erhålla dylik hjälp.
Någon närmare motivering för de framkomna förslagen om behovsprincipens
tillämpande i tillika angiven omfattning har icke presterats. Det har ansetts vara
tillräckligt att hänvisa till det faktum, att den i följd av världskriget inträdda prisstegringen
i synnerligen hög grad gått ut över födoämnen samt att svårigheterna i
följd av fördyringen uppenbarligen i högre grad drabbade familjeförsörjare än dem,
som blott både sig själva att draga försorg om.
Jämväl för kommittén förefaller det uppenbart, att statsverket bör, i den
mån dess finansiella ställning medgiver, vidtaga åtgärder för att bereda statstjänare
hjälp i den svåra situation, vari de genom krisen försatts.
De nuvarande löneregleringarna äro med få undantag fastställda före år 1914,
åtskilliga hava gällt i 10 år och än längre. Löneregleringarna hava uppenbarligen
icke beräknats för sådana alldeles exceptionella förhållanden, som skapats av det
pågående världskriget, vars ekonomiska verkningar drabbat alla dem, vilka för sin
utkomst äro beroende av en efter normala förhållanden avpassad penninglön.
Till belysande härav tillåter sig kommittén återgiva innehållet i en, på begäran
av chefen för statens järnvägar, från socialstyrelsen den 5 oktober 1915
avgiven promemoria rörande prisstegringen å livsmedel in. m. under kristiden.
Enligt denna har prisstegringen å livsmedel samt bränsle och lyse från juli
1914 till juli 1915 i Sveriges städer och stadsliknande samhällen för ett »normalhushåll»
om man, hustru och två barn med en årlig utgiftsstat av cirka 2,000
kronor beräknats motsvara en uppgång av levnadskostnaderna i sin helhet med cirka 10
procent, under förutsättning av oförändrat kosthåll. Med avseende på övriga nödvändiga
utgifter kunde sägas — heter det i promemorian — att under kristiden
icke inträtt någon mera betydande förändring i fråga om hyresutgifter samt skatter,
men att däremot kostnaden för kläder, skodon, olika slag av husgeråd in. m. undergått
eu betydande stegring, vars inflytande på årsbudgeten det dock vore ytterst
vanskligt att uppskatta. Då utgifterna för kläder och skodon, som vore de avgjort
mest betydande bland de här ifrågavarande, i sin helhet genomsnittligt icke
uppginge till mer än 10 procent eller något därutöver av de årliga utgifterna, kunde
dock fördyringen på denna grund icke antagas överstiga 2 å 3 procent av årsbudgeten.
Kristiden kunde sålunda för en normalfamilj få anses hava inneburit en
stegring av levnadskostnaderna med mellan 10 och 15 procent. För lägre inkomstklasser
kunde det antagas som säkert, att den relativa kostnadsökningen blivit ännu
något högre.
Att någon lättnad i dyrtidens tryck icke inträffat sedan nämnda promemoria
avgavs, bestyrkes nogsamt av nu gällande marknadspris å vad till livets nödtorft
hörer. Detta torde vara så allmänt känt, att någon vidare utredning härutinnan
icke lärer vara erforderlig.
Statsutskottets utlåtande Nr 140. 13
För att något belysa de mångtaliga metoder, efter vilka en krigstidshjälp
må kunna anordnas, har kommittén, mod ledning av de utav socialstyrelsen utgivna
».Sociala meddelanden» för november och december 1915, lämnat en översikt av
formerna för dyrtidshjålp åt vissa i enskilda personers, bolags och kommuners tjänst
anställda löntagare (sid. 36—38).
Av särskilt intresse torde vara att erhålla kännedom om de dyrtidstillägg,
som under kristiden redan medgivits vid vissa statens institutioner anställda befattnmgshavare.
Efter »Sociala meddelanden» för år 1915 lämnas här uppgift i berörda
avseende:
flottans varvsarbetare: lönetillägg 10 procent å förutvarande löner;
mynt- och justeringsverket: lönetillägg 10 procent, samt varuförmedling.
Ett studium av nu lämnade översikter beträffande dyrtidstillägg ger vid
handen, att gifta arbetare i åtskilliga fall erhålla mer än ogifta, att i enstaka fall
den lägre avlönade arbetaren erhåller högre tillägg än den, som på löneskalan står
högre, samt att i många fäll beloppen bestämts med hänsyn jämväl till det antal
barn eller andra familjemedlemmar, eu var funktionär har att försörja.
I fråga om formen för och beloppet av den krigstidshjälp, som statsverket
kan anses skäligen böra lämna statstjänare, har det för kommittén framstått såsom
en bjudande nödvändighet, att hjälpen lämnas under sådana villkor, att dess fortsatta
utbetalande icke må kunna med fog krävas, när kristiden en gång är över.
För sådant ändamål och jämväl av andra skäl, som i det följande utvecklas,
har det synts kommittén angeläget, att hjälpen får utgå, icke i form av vissa
procent å avlöningsförmånerna, utan i stort sett efter vad man plägar kalla behovsprincipen.
Då här alltså är fråga icke om någon lönereglering, utan om eu av den
exceptionella stegringen i levnadskostnaderna betingad hjälp åt de av dyrtiden
hårdast drabbade statstjänarna, torde knappast några befogade invändningar kunna
göras mot berörda princips tillämpning härvidlag.
Principen har enligt 1915 års riksdags beslut lagts till grund för utbetalande
av så kallade familjelönetillägg åt folkskollärare m. fl., dock under uttryckligt
betonande från riksdagens sida, att därigenom riksdagen »i intet avseende tagit
ståndpunkt till den viktiga frågan, huruvida en kommande lönereglering för folkskollärarkåren
skall i någon mån byggas på principen om särskilda lönetillägg för
familjeförsörjare eller icke, utan stål- detta spörsmål för riksdagens vidkommande
fullständigt öppet och oavgjort».
Löneregleringskommittén, som saknar anledning att i detta sammanhang yttra
sig om lämpligheten av behovsprincipens tillämpning på löneregleringar i allmänhet,
har efter noggrant övervägande av den nu föreliggande frågans innebörd funnit sig
böra förorda samma princips tillämpning vid bestämmande av den tillfälliga hjälp,
varom nu är fråga.
\ isserligen hava skäl framförts för den meningen, att alla statens funktionärer
borde, i förhållande till storleken av deras avlöning, beredas hjälp till mötande av
den dyra tidens verkningar.
Vid bifall därtill skulle emellertid statens utgifter för ifrågavarande ändamål
komma att uppgå till belopp, som icke stode i rimligt förhållande till statsverkets
14 Statsutskottets utlåtande Nr 140.
finansiella resurser, vilka för närvarande äro hårt anlitade för andra oundvikliga
utgifter.
Då man sålunda måste utgå från det antagandet, att endast ett relativt
mindre belopp kan för ändamålet disponeras, har det för kommittén tett sig såsom
utom all fråga riktigare att använda de disponibla medlen uteslutande till lindrande
av svårigheterna för de av dyrtiden hårdast drabbade statstjänama, än att genom
medlens fördelning utan hänsyn till graden av behovet söka hjälpa även dem, som
mindre lida av dyrtiden.
Kommittén har, med andra ord, vid övervägande av alla de mångtaliga tänkbara
sätten för hjälpens fördelning funnit sig mest tilltalad av tanken, att — då
det, jämte avlöningens mindre belopp, huvudsakligen är befattningshavarnas försörjningsplikt
mot minderåriga barn, som får anses beteckna graden av deras känning
utav den dyra tiden — hjälpens utgående och beloppet av densamma böra bestämmas
företrädesvis av dessa båda faktorer.
En ensamstående befattningshavare (man eller kvinna) är i ekonomiskt avseende
i allmänhet betydligt gynnsammare ställd än en familjefader. Även om den
förre ingalunda går fri från inverkan av krisen, har han dock, i all synnerhet då
hans avlöning är lika stor som familjeförsörjarens, avgjort lättare än den senare att
reda sig i de extraordinära förhållandena. Den gifta befattningshavare, som icke
har minderåriga barn att försörja, är i ekonomiskt avseende i stort sett jämförlig
med eller åtminstone ej väsentligen sämre ställd än den ensamme.
Bland de framställda förslagen finnas sådana, som innebära antingen, efter
mönster av den danska lagen om krigstidshjälp, ett särskilt belopp för gift man och
visst belopp för vart barn, eller ock särskilda belopp för den gifte mannen, för hans
hustru och för barnen.
Med den ståndpunkt, kommittén ansett sig böra intaga, är det tämligen likgiltigt,
om det för en familj avsedda beloppet fördelas så, att det beräknas dels för
familjefadern och dels för barnen, eller om det beräknas enbart för dessa senare.
Det belopp, som avses för en var av dessa familjemedlemmar, får ju lämpas efter
den metod, som härvidlag begagnas.
Att däremot beräkna ett belopp jämväl för hustru medför den orättvisan, att
en familjefader, vars hustru avlidit och som fördenskull i allmänhet är nödsakad att
anställa en vårdarinna för barnen, blir i avseende å krigstidshjälp sämre ställd än
den befattningshavare, som har sin hustru i livet. Det förhåller sig väl nämligen
så, att en hustrus arbete i hemmet i regel torde få anses mera värt än en avlönad
husföreståndarinnas.
Kommittén har av nämnda skäl kommit till den slutsatsen, att den krigstidshjälp,
som skall utgå, bör ställas i relation ej till antalet av vederbörande befattningshavares
familjemedlemmar, utan till antalet av de minderåriga barn, som han är
skyldig underhålla.
Beträffande den åldersgräns, vid vars uppnående ett barn ej längre kan anses
vara i ovillkorligt behov av underhåll utav föräldrar, hava olika principer gjort sig
gällande.
Vid beviljandet, på sätt förut nämnts, av familjetillägg åt folkskollärare m. fl.
har 1915 års riksdag — enär pupillpension till avliden folkskollärares barn upphör
att utgå när barnet fyllt 18 år — förklarat sig, i olikhet med den motionär som
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
15
vaekt frågan om familj etillägg, anse, »att tillvaron av barn, som vid den tidpunkt,
då bestämmelserna om den tillfälliga löneförbättringen träda i kraft, överskridit
denna åldersgräns, icke bör berättiga till delaktighet i löneförbättringen».
• D,en ...äjder’ .Vld vilken ett barn ej längre är legalt berättigat till underhåll
a^ ama *~raj a£ 1 § 1 av kun81- förordningen angående fattigvården den 9 juni
1871 bestämd till 15 år. J
ioia \ gallande forordmng om inkomst- och förmögenhetsskatt den 28 oktober
mu, & 19 mom. 2, är föreskrivet, att skattskyldig, vilkens taxerade belopp icke
överstiger 6,000 kronor, äger erhålla nedsättning i det taxerade beloppet med 100
kronor för varje av honom på grund av försörjningsplikt underhållet barn, vars
ålder vid början av det år taxeringen sker understiger 15 år; dock att för barn,
som självt åtnjuter inkomst, skattskyldig äger tillgodonjuta avdrag allenast såvida
och i den mån barnets inkomst understiger 100 kronor.
Aor avsfcnde, å det nu ifrågavarande dyrtidstilläggets egenskap av en till
fällig.
hJa.‘P at.,d® 1 ekonomiskt avseende svagast ställda statstjänarna har kommittén,
i anslutning till bestämmelserna om åldersgräns i fattigvårdsförordningen samt förordnmgen
om inkomst- och förmögenhetsskatt, ansett sig böra hemställa, att krigstidshj
alpen må utgå i viss relation till antalet av de barn under 15 år, som vederbörande
befattningshavare på grund av försörjningsplikt har att underhålla.
För utbetalande av familjetillägg åt vissa lärare vid folkskolor och småskolor
ar i kungl. kungörelsen den 8 oktober 1915 uppställt, bland annat, det villkor,
att beiattnmgshavaren skall hava eget äkta barn.
a- •• Då„. äi'' f?åga om en lönereglering utan om en tillfällig, av extra
ordinara förhållanden betingad hjälp — man skulle nästan kunna kalla den nödhjälp
— har kommittén trott sig, i anslutning till den nyss anförda föreskriften i förordningen
om inkomst ""u £"—“—1 x ’ " • ’ .......-
antydda villkor.
och förmögenhetsskatt, icke böra i sitt förslag upptaga nyss
Ett ytteiligare stöd härför har kommittén funnit i riksdagens skrivelse till
Konungen den 14 september 1914 (nr 265) angående familjeunderstöd åt sådant
stamanstal t manskap, som fullgör tjänstgöring till rikets försvar. Riksdagen har
1 de™a , skrivelse förklarat sig anse det vara självklart, att det då ifrågavarande
understodet, såsom ock vore fallet med enahanda understöd åt värnpliktigs familj,
borde komma varje därav behövande stamanställt manskaps familj till godo och
således utgå även för det fall, att hustrun icke vore lagvigd eller barnen äkta.
i • ,. ffoatämrnaiiclet dels av den inkomstgräns, efter vars överskridande någon
kngstidshjalp icke må ifrågakomma, dels av det belopp, som skall beräknas för vart
minderårigt barn, och dels av ett maximum, utöver vilket krigstidshjälp icke tillkommer
en befattningshavare, bör enligt kommitténs mening ske med aktgivande ej
mindre på befattningshavarnas större eller mindre behov och statsverkets förmåga
att utan andra medborgares oskäliga betungande bispringa sina nödställda tjänare
an aven därpå, att krigstidshjälpen icke skall vara avsedd att sätta statens funktionarer
i ett avgjort gynnat läge i jiimförelse med rikets övriga inbyggare i
mm lgt kun8k förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt den 28 oktober
19H) år svensk medborgare i allmänhet skyldig att erlägga dylik skatt, så snart
det taxerade beloppet eller, i fråga om äkta makar, de för dem båda taxerade beloppen
sammanräknade uppgå till 800 kronor.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
Direkta bidrag till statsutgifterna och således jämväl till eventuell krigstidslijälp
komma sålunda att enligt gällande författningar, oavsett konsumtionsskatter,
krävas även av personer, som i inkomstavseende äro avgjort sämre ställda än så
gott som alla i statens tjänst anställda befattningshavare.
Häri och i de störa och oavvisliga krav, som kristiden ställer på statsverket,
ligger enligt kommitténs mening ett starkt skäl att icke låta krigstidshjälpen utgå
till andra än de lägst avlönade befattningshavarna.
Om man till norm härvidlag tager vederbörandes inkomster i lön, tjänstgöringspenningar,
ålderstillägg, ortstillägg, bostad, beklädnad och dylika på förhand
till belopp eller värde bestämbara avlöningsförmåner och sätter gränsen till 2,000
kronor, betyder detta i realiteten, att även befattningshavare med några hundra
kronors extra inkomster utöver nyss ifrågasatta gräns i de flesta fall bliva delaktiga
i krigstidshjälpen.
Att sätta gränsen högre har kommittén av antydda skäl icke vågat gorå,
ehuru kommittén väl inser, att kristiden vållar även högre avlönade befattningshavare
svårigheter, som det nog skulle vara önskligt att kunna lindra eller avhjälpa.
Gränsens fastställande till 2,000 kronor står i nära överensstämmelse med vad i
sådant avseende bestämts ej mindre av åtskilliga kommuner inom riket än även av
den danska riksdagen.
För att emellertid från åtnjutande av krigstidshjälp utgallra sådana befattningshavare,
som med hänsyn till mera betydande extra inkomster i eller utom
tjänsten eller avsevärd förmögenhet icke kunna anses vara i oavvisligt behov av
understöd, bör enligt kommitténs mening en begränsning jämväl med avseende ä
vederbörandes allmänna ekonomiska ställning äga rum.
En analog begränsning finnes redan nu stadgad beträffande av riksdagen
beviljade extra lönetillägg åt en del tjänstemän och betjänte. Enligt kungl. kungörelsen
den 18 juni 1915 (svensk författningssamling nr 253) äro nämligen från
åtnjutande av extra lönetillägg undantagna, bland andra, de tjänstemän, vilkas inkomst
av arbete, det extra lönetillägget oberäknat, under år 1914 av vederbörande taxeringsmyndigheter
uppskattats till högre belopp än 7,700 kronor eller, om deras tjänstgöring
är förlagd till annan ort än Stockholm, 7,500 kronor, dock att, ifall nämnda
inkomster överstiga 7,000 kronor, det extra lönetillägget i intet fall må utgå med
högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan 7,700 kronor eller, om tjänstemannen
har sin tjänstgöring förlagd till landsorten, 7,500 kronor, å ena, samt förenämnda
inkomsters belopp, å andra sidan.
Att vid fastställande av villkoren för åtnjutande av nyssnämnda extra lönetillägg
inkomst över en viss gräns får verka prohibitivt endast i den mån inkomsten
härflyter från arbete, har sin naturliga förklaring däri, att det nämnda extra lönetillägget
är en löneförmån, betingad av den omständigheten att vissa löneregleringar
äro så gamla, att de icke längre kunna anses motsvara befattningshavarnes berättigade
krav på vederlag för åt det allmänna utfört arbete. Att staten vid beviljande av
dylik löneförbättring undantager dem, som genom att splittra sina arbetskrafter
bereda sig en mera avsevärd inkomst utom tjänsten, är lika förklarligt som att
befattningshavarnas inkomst av kapital därvid icke tillmätts någon betydelse.
Krigstidshjälpen däremot bör, såsom kommittén upprepade gånger betonat,
icke betraktas såsom någon löneförmån, utan såsom en hjälp eller ett understöd på
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
17
grund av allmänna extra ordinära förhållanden, och för dess beviljande bör alltså
behovet — vederbörandes ekonomiska situation i allmänhet — läggas till grund.
Den bästa tillgängliga mätaren härav är taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt.
Vid sådan taxering skall nämligen såsom inkomst anses skattskyldigs
samfällda årsintäkter i penningar eller penningars värde, vare sig de härflutit
av fast egendom, av kapital eller av arbete, varjämte, genom den nämnda inkomstens
ökning med en sextionde! av förmögenheten, denna också i sin niån bidrager att
giva ett riktigt uttryck åt vederbörandes ekonomiska ställning. Å andra sidan är
den skattskyldige berättigad att vid taxeringen njuta avdrag för alla utskylder med
undantag av kronoutskylder, för ränta å gäld och för vissa förluster in. m., varjämte
å ort med synnerligen höga levnadskostnader i jämförelse med dem uti riket i allmänhet
taxeringen kan för skattskyldiga intill vissa inkomstgränser nedsättas med
högst 300 kronor. Vidare äger skattskyldig, vars taxerade belopp icke överstiger
6,000 kronor, erhålla nedsättning i det taxerade beloppet med 100 kronor för varje
av honom på grund av försörjningsplikt underhållet barn, vars ålder vid början av
det år, taxeringen sker, understiger 15 år. I enskilda fall, då skattskyldigas skatteförmåga
är på grund av särskilda förhållanden (långvarig sjukdom, underhåll av
närstående eller olyckshändelse) väsentligen nedsatt, må skattskyldiga, vilkas taxerade
belopp icke överstiga vissa maxima, erhålla nedsättning i de taxerade beloppen med
högst hälften eller undantagsvis, där särdeles ömmande omständigheter förekomma,
fullständig befrielse från skatt.
Vid taxeringen till bevillning däremot tages ingen hänsyn varken till inkomst
av aktier i inländska bolag eller till förmögenhet, och avdrag för skuldränta medgives
endast i den mån räntan uppväges av inkomst utav kapital eller utgår för
lånt rörelsekapital.
Hava den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras sammanräknade
årsinkomster icke uppgått till 1,200 kronor, äro 450 kronor, hava de uppgått till
1,200 kronor men icke till 1,800 kronor, äro 300 kronor av inkomsten utav kapital
och arbete fria från bevillning. Det belopp, för vilket bevillning sålunda icke äger
rum eller som får från uppskattad inkomst bevillningsfritt avdragas, skall ökas, där
den skattskyldige huvudsakligen försörjer, jämte sig själv, sammanlagt mer än tre
personer, eller å ort, där levnadskostnaderna äro synnerligen höga i jämförelse med
förhållandet inom riket i allmänhet, ävensom där skattskyldigs skatteförmåga eljest
på grund av särskilda förhållanden (långvarig sjuklighet, stark skuldsättning, olyckshändelse
o. d.) är väsentligen nedsatt. Denna ökning må icke för någon skattskyldig
eller, i fråga om äkta makar, för dessa gemensamt överstiga 200 kronor, utan så
är att det föreligger något av de särskilda förhållanden, varom nyss är sagt, då
ökningen må uppgå till högst 400 kronor.
Gäller det nu att avgöra, vilken av dessa två taxeringsmetoder, för bevillning
eller för inkomst- och förmögenhetsskatt, som kan anses tjänligast att giva en allsidig
belysning av en persons ekonomiska ställning, lärer valet icke vara svårt, enär
enligt den äldre metoden, för bevillningstaxering, hänsyn tages allenast till en del
av de faktorer, som konstituera en persons skatteförmåga, då däremot den modernare
metoden för inkomst- och förmögenhetsskattetaxering söker för erhållande av
en såvitt möjligt rättvis beskattningsgrund låta alla faktorerna spela in vid fastslåendet
av en persons skattskyldighet.
Med hänsyn, å ena sidan, till de med åtskilliga befattningar förenade extra
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 6 samt. 88 höft. (Nr 140.) 3
18
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
inkomster och, å andra sidan, till de avdrag, som vid taxering till inkomst- och
förmögenhetsskatt äro medgivna, torde man vara berättigad antaga, att f stort sett
villkoret att den fasta avlöningen ej får överstiga 2,000 kronor är en något strängare
begränsning än ett villkor, att taxeringen till inkomst- och fönnögensskatt ej
får överstiga samma belopp. .
För vinnande av största möjliga enkelhet har det emellertid synts kommittén
önskligt, att i fråga om dessa båda nära sammanhörande begränsningar av rätten
till krigstidshjälp strecket dragés vid ett och samma belopp, 2,000 kronor.
Av kommitténs uppfattning i fråga om behovssynpunktens anläggande vid
krigstidshjälpens fördelning följer emellertid, att, då behovet i allmänhet måste antagas
vara större i mån som inkomsten är låg och barnantalet stort, en gradering
av krigstidshjälpen enligt därefter avpassade grunder bör äga rum. Huru en sådan
uppdelning bör ske, är ju i stort sett en smaksak. Detsamma gäller om bestämmandet
av krigstidshjälpens absoluta maximum för befattningshavare i de skilda
avlöningskategorierna.
Efter övervägande av alla på frågan inverkande omständigheter och med
hänsyn tagen ej blott till angelägenheten att i första hand bringa hjälp åt dem,
som kunna antagas vara i största behov därav, utan även till nödvändigheten att
icke allt för hårt belasta rikets övriga skattdragande inbyggare, bland vilka säkerligen
många lida av dyrtiden i ännu högre grad än statens i de lägre avlöningsgrupperna
stående tjänare, har kommittén beslutat sig för att föreslå krigstidshjälpens
utgående efter förut angivna grunder.
Inom kommittén har ifrågasatts, att gruppindelningen skulle baseras, icke på
storleken av befattningshavarnas fasta avlöningsförmåner, utan på deras taxering
till inkomst- och förmögenhetsskatt.
Då det emellertid för de myndigheter, som skola verkställa utbetalning av
krigstidshjälp, torde vara förenat med relativt lindrigt besvär att med ledning av
de lätt tillgängliga uppgifterna om vederbörandes fasta avlöningsförmåner uppgöra
en utbetalningslista och ur listan sedermera stryka dem, som befinnas vara taxerade
till inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än 2,000 kronor, medan däremot
uppgörande av en dylik lista enligt taxeringen men med iakttagande tillika att
vederbörandes fasta avlöningsförmåner för år räknat ej överstege 2,000 kronor,
säkerligen bleve betydligt mera tidsödande, har kommittén — enär det här gällen
utbetalning av medel till tiotusentals befattningshavare — ansett själva gruppindelningens
verkställande med ledning av taxeringen, om än teoretiskt riktigare än
samma indelnings baserande på de fasta avlöningarnas storlek, av rent praktiska skäl
icke böra äga rum.
De flesta petitionärerna i ämnet hava begärt, att krigstidshjälp måtte få av
dem åtnjutas retroaktivt från 1915 års början. De synas alltså hava önskat få
krigstidshjälpen betraktad såsom ett från 1915 års början löpande avlöningstillägg.
Däremot må här erinras, hurusom kommittén uppgjort sitt förslag under den
uttryckliga förutsättningen, att krigstidshjälpen icke bör betraktas såsom en avlöningsförmån
i egentlig mening, utan som en av den exceptionella dyrtiden betingad,
för en gång utgående gratifikation eller nödhjälp. Naturligtvis utesluter ett sådant
sätt att se saken ingalunda möjligheten, att det ett kommande år kan, i den mån
Statsutskottets utlåtande Nr 140. 19
dyrtidens verkningar fortfara, befinnas skäligt att ännu en gång bereda statsfunktionärer
en dylik hjälp.
Då emellertid den krigstidshjälp, som efter proposition av Kungl. Maj:t kan
varda av 1916 års riksdag beviljad, måste antagas vara behövlig för täckande åtminstone
delvis av redan åsamkade utgifter, torde samma hjälp få utbetalas redan
under år 1916.
Med hänsyn såväl till nu nämnda omständighet som även till önskvärdheten att
så mycket som möjligt begränsa det ändock säkerligen rätt betungande arbetet med
krigstidshjälpens utbetalande, redovisande och kontrollerande, synes det kommittén
önskvärt, att hela det belopp, som i dylik hjälp nu kan komma att tillerkännas en
befattningshavare, må varda på en gång till honom utbetalt.
Vaktmästarna i statsdepartementen samt i kommerskollegiet, statistiska centralbyrån
och överintendentsämbetet åtnjuta sedan några år tillbaka »provisoriska
avlöningstillägg», avsedda att uppbringa deras avlöning till samma belopp, som tillkommer
vaktmästare i nyreglerade ämbetsverk. Då de förstnämnda emellertid åtminstone
i regeln icke äro skyldiga att bidraga till sin egen pensionering, har från
avlöningstillägget avdragits så stort belopp — avrundat till resp. 30 och 25 kronor
— som motsvarar pensionsavgiften.
En vaktmästare i ett statsdepartement uppbär sålunda en begynnelseavlömng
av 1,175 kronor, medan en vaktmästare i ett nyreglerat centralt ämbetsverk uppbär
en begynnelseavlöning av 1,200 kronor. För att likställa dessa två vaktmästare
i fråga om rätt till krigstidshjälp borde, strängt taget, bestämmelse utfärdas därom,
att vid beräkning av de fästa avlöningsförmånerna för vaktmästare samt med dem
jämförliga befattningshavare i statsdepartementen och övriga nyssnämnda ämbetsverk
böra i dessa avlöningsförmåner inräknas de belopp, som av nyss angiven anledning
avdragas från de tillfälliga avlöningstilläggen. Då saken emellertid är av
synnerligen ringa, om ens någon, ekonomisk innebörd, har kommittén, i syfte att ej
onödigtvis komplicera föreskrifterna rörande krigstidshjälpen, ansett sig kunna bortse
från den lilla extra förmån, som sålunda i ett eller annat fall må kunna komma
dessa vaktmästare till godo.
Villkoren för delaktighet i krigstidshjälpen torde lämpligast böra hänföra
sig till år 1916 på det sätt, att innehavandet av ordinarie anställning och försörjningsplikten
mot minderåriga barn bedömas efter förhållandet vid nämnda års ingång
samt värdet av de fasta avlöningsförmånerna bedömes efter 1916 års stat
och andra under år 1916 gällande föreskrifter, likasom också den taxering till
inkomst- och förmögenhetsskatt, som jämlikt 30 § i kungl. förordningen om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering den 28 oktober 1910 skall vara avslutad
i länen senast den 15 maj och i Stockholm senast den 15 juni 1916, bör
vara normerande beträffande befattningshavares delaktighet i krigstidshjälpen.
Å staterna för rikets allmänna läroverk finnas för ordinarie övningslärare
upptagna följande löneförmåner:
för teckningslärare och gymnastiklärare: vid realskola tre lönegrader å 700,
800 och 900 kronor; vid högre allmänt läroverk fyra lönegrader å 1,400, 1,600,
1,800 och 2,000 kronor; och för musiklärare: vid realskola tre lönegrader å 550,
650 och 750 kronor samt vid högre allmänt läroverk fyra lönegrader å 1.100,
1,300, 1,500 och 1,700 kronor.
20
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
Gymnastiklärare, som fått sig ålagd en mera ansträngande eller omfattande
tjänstgöring, må åtnjuta skäligt tilläggsarvode till det belopp, som med hänsyn till
omständigheterna i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t bestämmes, dock ej till högre
belopp än 650 kronor för år.
Teckningslärare är skyldig att för den fastställda lönen tjänstgöra vid realskola
8 timmar och vid högre allmänt läroverk 15 timmar i veckan. Musiklärare
är skyldig att för den fastställda lönen tjänstgöra vid realskola 6 timmar och vid
högre allmänt läroverk 12 timmar i veckan. Ytterligare tjänstgöring kan åläggas
tecknings- och musiklärare mot en årlig ersättning för varje veckotimme av 80
kronor i första, 95 kronor i andra, 110 kronor i tredje och, vid högre allmänt läroverk,
125 kronor i fjärde lönegraden, dock under iakttagande därav, att ersättning
för extra tjänstgöring ej må utgå för högre antal veckotimmar än 24 till teckningslärare
vid realskola, 17 till teckningslärare vid högre allmänt läroverk och 3 till
musiklärare.
Beträffande gymnastiklärarna finnas inga bestämmelser om skyldighet för
dem att för den fastställda lönen tjänstgöra någon viss minimitid, men deras likställighet
i avlöning med teckningslärarna torde giva anledning förutsätta, att deras
arbetstid är väsentligen lika med dessas.
Med avseende å nu ifrågavarande befattningshavares jämförelsevis ringa ordinarie
tjänstgöringsskyldighet ävensom därå, att en till normalt mått utsträckt arbetstid
— av lärarlönenämnden beräknad till 32 timmar i veckan — i den mån den inom
läroverken tages i anspråk, i allmänhet torde flytta befattningshavarna upp till en
inkomst av mer än 2,000 kronor, har kommittén ansett dessa funktionärer icke
böra komma i åtnjutande av krigstidshjälp.
Vad som här sagts gäller i huvudsak även övningslärare vid högre lärarinneseminariet.
Enligt den danska lagen om krigstidshjälp kunna personer, vilka såsom en
fäst del av lönen utav staten åtnjuta fri kost, icke erhålla krigstidshjälp. Det har
ifrågasatts, huruvida icke ett liknande undantag borde göras beträffande rätten till
krigstidshjälp åt svenska statstjänare.
Uppenbart är, att en ensamstående befattningshavare, som av kronan åtnjuter
full försörjning, innefattande kost, beklädnad och bostad in. m., endast i
ytterst obetydlig mån beröres av den dyra tiden. Enligt kommitténs förslag skulle
dylika ensamstående befattningshavare ej heller erhålla någon krigstidshjälp.
Helt annorlunda ställer sig saken för dem, som hava försörjningsplikt mot
barn. Ett exempel skall lätteligen klargöra detta.
Vid marinen finnas enligt 1915 års stat anställda 896 underofficerskorpraler
(sjömän och kustartillerister i l:a lönegraden). Med ledning av uppgifter, som lämnats
i en utav vissa bland dessa gjord framställning om krigstidshjälp, har inom
kommittén verkställts en beräkning, utvisande att dessa underofficerskorpraler, vilka
i stor utsträckning bildat familj och begagna sig av lämnat medgivande att bo
utom kasern, kunna antagas hava sammanlagt omkring 1,500 barn.
Nu är det visserligen sant, att ett slags krigstidshjälp kan sägas tillfalla
denna personal så till vida, som stegringen i matvarupriserna medfört en motsvarande
stegring i värdet av naturaportionen och alltså även i den ersättning, som
för ej uttagen portion utgår.
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
21
Den sålunda utgående högre ersättningen kan emellertid icke ens tillnärmelsevis
motsvara den stegring i kostnaderna för eventuellt åliggande försörjningsplikts
uppfyllande, som av dyrtiden framkallas. Vidare bortfaller för denna personal
vinsten av den högre portionsersättningen väsentligen därigenom, att endast
en obetydlig kontingent av sagda personal tjänstgör under sådana förhållanden —
d. v. s. i land — att kontant ersättning i stället för naturaportion utgår. Ombord
utgår nämligen portionen in natura.
Om ifrågavarande underofficerskorpraler, vilkas avlöningsförmåner i medeltal
hava ett värde av 1,200—1,400 kronor, tilldelades krigstidshjälp enligt av kommittén
för ordinarie befattningshavare föreslagna grunder, skulle kostnaden härför
belöpa sig till omkring 100,000 kronor.
Det förefaller kommittén vara synnerligen önskvärt, att denna personal, trots
att den är berättigad åtnjuta underhåll in natura av kronan, får bliva delaktig i
krigstidshjälpen.
Enahanda omständigheter, som sålunda föreligga beträffande underofficerskorpraler
vid marinen, göra sig även, om än i mindre grad, gällande i fråga om
manskap av 2:a lönegraden vid marinen samt, med vissa modifikationer och i
mindre omfattning, jämväl beträffande annat stamanställt manskap vid marinen
och armén.
Vid nu anförda förhållanden har kommittén ansett sig böra i sitt förslag till
erhållande av krigstidshjälp inbegripa jämväl sådana befattningshavare, som äga
rätt att av kronan åtnjuta fullt underhåll in natura, under förutsättning naturligtvis
att de i övrigt uppfylla villkoren för delaktighet i dylik hjälp.
Här bör emellertid anmärkas, att ovan angivna krigsmän väl icke kunna
anses falla under benämningen ordinarie befattningshavare, vadan krigstidshjälpen
åt dem torde böra inberäknas i det belopp, som kan varda beviljat till dylik hjälp
åt statens extra befattningshavare.
Det synes kommittén vara billigt och lämpligt, att krigstidshjälp får utgå
till ordinarie befattningshavare ej blott å rikets stat utan även vid flottans pensionskassa
och folkskollärarnas pensionsinrättning, vilka institutioner åtnjuta statsanslag
och vilkas avlöningsstater fastställas av Konung och riksdag.
I överensstämmelse med vad som bestämts i fråga om familjelönetillägg åt
folkskollärare m. fl. har kommittén i sitt förslag från delaktighet i krigstidshjälpen
uteslutit gift kvinnlig befattningshavare, vars man lever.
Det av kommittén uppgjorda förslag, för vars motivering nu redogjorts, avser,
såsom nämnts,_ allenast sådana befattningshavare, vilka innehava ordinarie anställning
med avlöning, som blivit av Konung och riksdag till siffran bestämd eller
eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder.
Extra ordinarie personal användes emellertid i stor utsträckning vid åtskilliga
statsinstitutioner, särskilt vid de s. k. affärsdrivande verken, bland dem framför allt
statens järnvägar.
För att giva en antydan om storleken av denna personal må nämnas, att
enligt Sveriges officiella statistik, »Sveriges järnvägar är 1914», medeltalet under
samma ar i statens järnvägars tjänst anställda icke ordinarie befattningshavare eller,
såsom de vid statens järnvägar benämnas, »extra ordinarie» och »extra» befatt
-
22
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
ningshavare (tillfälliga arbetare ej medräknade) med högst 2,000 kronors avlöning
uppgick till ej mindre än 7,751 personer, motsvarande ungefär 65 procent av den
ordinarie personalen i motsvarande avlöningsställning.
Erinras må även, hurusom betjäningspersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka
icke är uppförd å ordinarie stat.
Bestämmelserna om den extra ordinarie personalens avlöning skifta högst
betydligt.
För vissa verk, exempelvis post-, telegraf- och vattenfallsverken, är föreskrivet,
att grunderna för extra personals avlöning bestämmas av Kungl. Maj:t.
Vid statens järnvägar däremot äger styrelsen rätt att härom fatta beslut, och denna
sin rätt synes styrelsen kunna delegera på underordnade myndigheter.
En mängd extra befattningar äro med arvoden uppförda i vederbörande institutioners
av Konung och riksdag fastställda avlöningsstater.
I fråga om avlöning åt amanuenser och dylika biträden vid ämbetsverk hava
i sammanhang med avlöningsstaters fastställande meddelats vissa bestämmelsei,
särskilt angående arvodets lägsta och högsta belopp.
I vissa fall, då det tillkommer vederbörande institutioners styrelser att bestämma
den extra personalens avlöning, hava tillägg till avlöningen i anledning av
dyrtiden redan blivit beviljade. Såsom exempel härpå torde böra erinras, hurusom,
enligt vad som framgår av »Sociala meddelanden» för ar 1915, flottans varvsarbetare
samt mynt- och justeringsverkets arbetare tilldelats 10 procent dyrtidstillägg.
Kommittén har antagit, att dess uppdrag egentligen avsett att uppgöra förslag
och kostnadsberäkning beträffande krigstidshjälp åt de ordinarie befattningshavaie,
vilkas avlöning bestämts av Konung och riksdag eller eljest utgår efter av riksdagen
prövade grunder. Men därjämte har kommittén hållit före, att, sedan grunderna
för krigstidshjälp åt den ordinarie personalen fastslagits, samma grunder med
erforderliga modifikationer borde komma i tillämpning vid bestämmande av dylik
hjälp åt extra personal. „
Det har nämligen synts kommittén, att extra personal, i den man den har
och under viss tid haft stadigvarande anställning samt är i behov av hjälp — i
följd av låga inkomster och försörjningsplikt mot minderåriga barn — bör i likhet
med ordinarie personal komma i åtnjutande av krigstidshjälp.
Att låta sådan hjälp komma extra personal till godo efter i allo samma
grunder som av kommittén föreslagits beträffande den ordinarie personalen är emellertid
icke möjligt, väsentligast av den anledningen, att en mängd extra befattningshavare
hava så kort daglig tjänstgöringstid, att deras verksamhet måste antagas
vara huvudsakligen inriktad på arbete utanför den ifrågavarande tjänsten. För att
taga ett exempel: om de ovan för ordinarie personal föreslagna grunderna tillämpades
beträffande krigstidshjälp åt den extra personalen, skulle en person, som åtagit
sig att för 15 kronor i månaden vakta grindarna vid en korsning mellan järnväg
och landsväg, kunna få i krigstidshjälp uppbära mer än arvodets dubbla belopp.
Att emellertid vissa av de villkor och förutsättningar, som föreslagits för
rätt till krigstidshjälp åt ordinarie befattningshavare, även höra, om än med någon
modifikation, uppställas beträffande dylik hjälp åt extra befattningshavare, lärer ej
kräva vidare motivering. Detta gäller särskilt villkoret angående försörjningsplikt
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
23
mot minderåriga barn och bestämmandet av de inkomst- och taxeringsbelopp, som
begränsa rätten till åtnjutande av krigstidshjälp.
Att, såsom för de ordinarie befattningshavarna föreslagits, differentiera understödens
storlek efter beloppet av vederbörandes fasta, på förhand till belopp eller
värde bestämbara årsavlöning låter sig däremot icke alltid göra, enär den extra
personalens avlöning i mycket stor utsträckning utgår efter s. k. premieackord eller
andra betingsformer och dess storlek följaktligen ofta icke kan för ett visst år
bedömas före årets slut. Differentieringen torde därför böra göras med ledning av
den avlöning, befattningshavarna faktiskt uppburit under ett gånget år.
Om, såsom billigt synes vara, krigstidshjälp skall tillerkännas extra personal,
synes såsom villkor därför böra föreskrivas, utom att vederbörande befattningshavare
skall vara den 1 januari 1916 i stadigvarande tjänst anställd, att han jämväl
under någon tid omedelbart dessförinnan, förslagsvis ett år, skall hava vid samma
institution innehaft dylik anställning, allt med en daglig arbetstid i medeltal icke
understigande vad som för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig institution
är såsom minimum i allmänhet stadgat, och vidare att hans inkomst av
befattningen under år 1915 icke överstigit 2,000 kronor.
Visserligen innebär detta senare villkor, att en extra befattningshavare med
en löneinkomst av något mer än 2,000 kronor icke kan få någon krigstidshjälp,
medan däremot en ordinarie befattningshavare med motsvarande inkomst kan —
då beträffande honom uti ifrågavarande avseende hänsyn tages endast till den fasta
avlöningen — erhålla dylik hjälp; men dels torde extra befattningshavare endast i
ett ringa antal fall komma upp till en så hög avlöning, dels torde det i och för
sig icke vara något att erinra däremot, att den ordinarie personalen i dylika gränsfall
beredes någon liten förmån framför den extra personalen.
I sådana fall, då, såsom beträffande flottans varvsarbetare samt arbetare vid
mynt- och justeringsverket, dyrtidstillägg under tid efter världskrigets utbrott redan
blivit extra befattningshavare tillagt, torde den krigstidshjälp, som kan komma att
till honom utgå. böra i motsvarande mån reduceras.
Däremot synes dylik reduktion icke böra äga rum i sådana fall, då den extra
personalen under denna tid erhållit en avlöningsförhöjning, vilken, såsom förhållandet
är med det av järnvägsstyrelsen utdelade tillfälliga lönetillägget åt extra
personal, är avsedd att utgöra, icke en krigstidshjälp, utan ett lönetillägg för uppbringande
av den extra personalens avlöning till ett i jämförelse med den ordinarie
personalens avlöning skäligt belopp.
Arméns och marinens manskap synes böra ifråga om rätt till krigstidshjälp
jämnställas med extra personal.
En ledamot av löneregleringskommittén, herr N. A. Nilsson i
Kabbarp, har varit av skiljaktig mening i så måtto, att lian ansett
taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt böra läggas till grund,
ej blott, såsom kommittén föreslagit, för angivande av den ekonomiska
ställning, vid vilken befattningshavare uteslutas från delaktighet i krigstidshjälpen,
utan även för bestämmande av det belopp, som till vederbörande
finge utgå för vart barn. Reservantens förslag, som jämväl
innebiir i stort sett en icke obetydlig höjning av de belopp, som inom
olika grupper skulle utgå för vart barn, är av följande lydelse:
Reservation.
24
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
»Krigstidshjälp utgår, med bär nedan angivna undantag,
a) till de befattningshavare i statens tjänst, som den 1 januari
1916 innehade ordinarie anställning och på grund av försörjningsplikt
underhöllo barn under 15 års ålder; samt
b) till de i statens tjänst anställda icke ordinarie befattningshavare,
som den 1 januari 1916 ej mindre på grund av försörjningsplikt underhöllo
barn under 15 års ålder än även innehade och omedelbart dessförinnan
under minst ett år vid en och samma statsinstitution innehaft
stadigvarande anställning med en daglig arbetstid, i medeltal icke understigande
vad som för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig
institution är såsom minimum i allmänhet stadgat.
Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas följande befattningshavare,
nämligen
l:o) de, vilka jämlikt den taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt,
som under år 1916 äger rum, hava att erlägga dylik skatt för
högre belopp än 2,000 kronor, hustrus taxering däri inbegripen;
2:o) övningslärare vid de allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet;1
och
3:o) gift kvinnlig befattningshavare, vars man lever.
Beloppet av den krigstidshjälp, som skall till befattningshavare
utgå, bestämmes, på sätt nedanstående tabell utvisar, i förhållande dels
till taxeringen enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,
dels ock till antalet av de barn under 15 år, vilka befattningshavaren,
på grund av försörjningsplikt, den 1 januari 1916 underhöll:
Det beräknade belopp, för vilket
befattningshavaren under år 1916
har att erlägga skatt enligt för- ordningen om inkomst- och
förmögenhetsskatt
Krigstidshjälp åt befattnin
gshavare med
1 barn
2 barn
3 barn
4 barn
5 eller flera
barn-
K
r o n o
r
Högst 1,000 kronor...............
80
160
240
320
400
från 1,000 t. o. m. 1,200 kronor...
70
140
210
280
350
» 1,200 » » » 1,400 » ...
60
120
180
240
300
» 1,400 » » » 1,600 »
50
100
150
200
250
» 1,600 » » » 1,800 »
40
80
120
160
200
» 1,800 » » » 2,000 » ...
30
60
90
120
150
Anm. Med befattningshavare i statens tjänst likställas med avseende å rätt till krigs,
tidshjälp befattningshavare vid flottans pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning.
1 Bestämmelsen i detta moment torde till äventyrs fordra någon komplettering beträffande
befattningshavare med mer än 2,000 kronors avlöning.
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
25
Då enligt förestående bestämmelser till krigstidshjälp berättigad
icke ordinarie befattningshavare under tiden efter ingången av augusti
månad 1914 erhållit avlöningsför höj ning, som är att anse icke såsom
ett tillägg för avlöningens uppbringande till belopp, stående i skäligt
förhållande till ordinarie befattningshavares avlöningsförmåner, utan
såsom särskilt dyrtidstillägg, skall beloppet av sådan förhöjning, beräknat
från det den börjat utgå intill utgången av år 1915, vid utbetalning av
krigstidshjälp från denna avdragas.»
Såsom motivering för berörda förslag har av reservanten anförts
följande:
»I likhet med kommitténs övriga ledamöter anser även jag, att i detta fall,
där det icke gäller lönereglering utan tillfällig nödhjälp, bör den s. k. behovsprincipen
vinna tillämpning. Jag finner det alltså väl motiverat, att understödet
utgår endast till befattningshavare, som har barn att försörja och vars inkomst
understiger en viss gräns. Däremot måste jag med beklagande konstatera, att kommitténs
förslag i andra hänseenden avviker från den grundläggande principen på ett
sådant sätt, att det i tillämpningen skulle medföra verkliga orättvisor. Genom den
gruppering av understödstagarna efter avlöningsförmånerna, som kommittén föreslagit,
och genom det sätt, varpå gränsen uppåt blivit dragen, måste det i en mängd
fall inträffa, att tjänstemän å dyrort erhålla mindre understöd per barn än i grad
likställda tjänstemän å billig ort — det kan även hända, att en tjänsteman får
mindre understöd per barn än sin i grad likställda kamrat å samma ort blott därför
att han har större familj än den senare — och slutligen kan det hända, att tjänsteman
går förlustig allt understöd, blott därför att han råkat bliva placerad å dyrort.
Dessa olägenheter hos kommittéförslaget äro så betydande, att de svårligen
kunna undgå att hos vederbörande väcka ett berättigat missnöje.
För att låta den grundläggande behovsprincipen komma till ett mera konsekvent
och fulltonigt uttryck och därmed också undvika de oegentligheter, som jag
nu påpekat, har jag under ärendets beredning i kommittén förfäktat den meningen,
att befattningshavarnas inkomst- och förmögenhetstaxering, efter medgivna avdrag,
borde läggas till grund ej blott för angivande av den ekonomiska ställning, vid vilken
befattningshavare uteslutas från delaktighet i krigstidshjälpen, utan även för bestämmande
av det belopp, som till vederbörande finge utgå för vart barn.
De invändningar, som jag mött, ha icke kunnat förmå mig att uppgiva denna
tanke. Den nya beskattningsmetoden är det bästa medel, som står oss till buds,
att träffa en persons verkliga kapacitet i ekonomiskt hänseende. Och då det som
här gäller befattningshavare i statens tjänst torde det vara mindre anledning än
eljes, om ens någon, att misstro deklarationernas tillförlitlighet. Kommittén medger
också själv, att grupperingen eller gradationens verkställande med ledning av taxeringen
är teoretiskt riktigare än dess verkställande med ledning av löneförmånerna.
Att det, såsom kommittén framhåller, för de myndigheter, som skola verkställa
utbetalningen av krigstidshjälpen, blir förenat med relativt lindrigt besvär att med
ledning av de lätt tillgängliga uppgifterna om vederbörandes fasta avlöningsförmåner
uppgöra eu utbetalningslista och ur listan sedermera stryka dem, som befinnas vara
taxerade till inkomst- och förmögenhetsskatt till högre belopp än 2,000 kronor,
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 6 sand. 88 höft. (Nr 140.) 4
26
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
Departements
chefen.
medan däremot uppgörande av en dylik lista enligt taxeringen men med iakttagande
att de fasta avlöningsförmånerna för år räknat ej överstiga 2,000 kronor, säkerligen
blir betydligt mera tidsödande, detta vill jag icke bestrida. Men en så underordnad
omständighet bör icke, synes det mig, få bliva den avgörande. Den praktiska olägenhet
i detta avseende, som kommittén finner så betydande, reduceras emellertid
enligt mitt förslag därigenom, att detta förslag såväl vid topphuggningen som vid
grupperingen tager hänsyn endast till taxeringen. Och en ytterligare lättnad kan
beredas vederbörande myndigheter, därest man vill grunda utbetalningen icke på
detta utan på föregående års taxering.»
Efter att hava redogjort för innehållet i de framställningar, rörande
krigstidshjälp, som, efter det löneregleringskommitténs förslag i ämnet
avgivits, ytterligare till Kungl. Maj:t inkommit, har departementschefen
anfört i huvudsak följande:
»I fråga om behovet av krigstidshjälp åt de ekonomiskt svagast
situerade statstjänarna samt de allmänna principerna för sådant understöds
utmätande är jag i huvudsak ense med löneregleringskommittén,
vars i dessa avseenden enhälliga mening alltså synes mig böra med
vissa mindre modifikationer vinna tillämpning.
Understöd torde alltså böra utgå både till ordinarie och till extra
befattningshavare i statens tjänst, vad de senare beträffar dock endast
under förutsättning1 att de den 1 januari 1916 innehade och omedelbart
dessförinnan under minst ett år vid eu och samma statsinstitution innehaft
stadigvarande anställning med eu daglig arbetstid, i medeltal icke
understigande vad som för den ordinarie personalen vid samma eller
jämförlig institution är såsom minimum i allmänhet stadgat.
För sitt förslag att hjälpen endast bör tillkomma dem, som hava
minderåriga barn att försörja, har kommittén enligt min mening anfört
fullgoda skäl, likasom jag finner förslaget om det högsta antalet barn,
som får influera på hjälpens storlek, lämpligt avpassat.
Vad kommittén anfört om den åldersgräns, efter vars uppnående
ett barn ej längre kan anses vara i ovillkorligt behov av underhåll utav
föräldrar; om reduktion av krigstidshjälpen för den, som efter ingången
av augusti månad 1914 redan erhållit särskilt dyrtidstillägg; och om
befattningshavares vid flottans pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning
likställighet med befattningshavare i statens tjänst i
avseende å rätt till krigstidshjälp föranleder ingen erinran från min sida.
Enligt kommitténs förslag skulle från åtnjutande av krigstidshjälp
undantagas, bland andra, övningslärare vid de allmänna läroverken och
högre lärarinneseminariet.
I regel torde dessa befattningshavare komma över den föreslagna
skattegränsen — även om, såsom ifrågasatt blivit, denna kommer att
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
27
bestämmas icke efter befattningshavarnas inkomst utan efter deras taxering
till inkomst- och förmögenhetsskatt — men detta torde dock ingalunda
alltid vara händelsen. Det kan då knappast vara billigt, att de,
som falla under nämnda gräns, skulle på grund av den utav löneregleringskommittén
åberopade omständigheten — jämförelsevis ringa ordinarie
tjänstgöringsskyldighet — uteslutas från delaktighet i krigstidshjälpen,
och detta så mycket mindre, som enahanda omständighet skulle kunna
anföras jämväl beträffande någon eller några andra grupper bland övriga
befattningshavare, till vilka krigstidshjälp enligt förslaget skulle komma
att utgå.
Ifrågavarande av löneregleringskommittén föreslagna undantag synes
fördenskull böra bortfalla.
Vattenfallsstyrelsen har vid besvarande av nådig remiss rörande
kostnaden för krigstidshjälp åt extra ordinarie personal vid styrelsen och
statens vattenfallsverk framhållit, att enligt gällande avlöningsreglemente
för tjänstemän vid statens vattenfallsverk Kungl. Maj:t ägde fastställa
grunderna för avlöning till extra tjänstemän, som användas för driften
vid statens vattenfallsverk, samt att avlöningsbestämmelser för arbetarna
vid statens vattenfallsverks drift och underhållsarbeten utfärdades av
vattenfallstyrelsen. Det syntes därför knappast vara behövligt att göra
framställning till riksdagen angående krigstidshjälp åt sistnämnda personal.
I varje fall borde enligt vattenfallsstyrelsens mening eventuell krigstidshjälp
åt såväl ordinarie som extra driftpersonal vid statens affärsdrivande
verk icke inberäknas i det särskilda anslag för krigstidshjälp, som kunde
komma att äskas av riksdagen, utan, liksom övriga avlöningsförmåner
för driftpersonalen vid statens affärsdrivande verk, utgå direkt av vederbörande
verks inkomster. Detta behövde dock icke, vad statens vatteniällsverk
beträffade, föranleda någon ändring av de i 1916 års statsverksproposition
beräknade inkomstöverskotten från detta verk, enär nämnda
inkomstöverskott endast vore approximativt beräknade.
Vad åter anginge personalen vid de till statens vattenfallsverk
hörande anläggningsarbeten, vilken personals avlöning utginge av de
lor statens vattenfallsverk anvisade kapitalökningsanslagen enligt grunder,
som fastställdes av styrelsen, hade styrelsen trott sig kunna utgå ifrån,
att personal av denna art icke varit avsedd i den nådiga remissen.
Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som förelåge med avseende
å ifrågavarande personals avlöningsförhållanden, borde enligt vattenfallsstyrelsens
mening denna personal undantagas vid eventuell framställning
till riksdagen om beviljande av krigstidshjälp. Upplysningsvis har sty
-
28
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
relsen meddelat, att styrelsen beslutat höjning med 2 öre av samtliga
timlöner för arbetarna vid ifrågavarande anläggningsarbeten, vilken höjning
tillämpades från och med den 1 -mars 1916.
Mot styrelsens förslag som enligt vad jag under hand inhämtat
avser att från åtnjutande av krigstidshjälp undantaga arbetarpersonalen
vid de till statens vattenfallsverk hörande anläggningsarbetena har jag
intet att erinra.
I anledning av en till järnvägsstyrelsen avlåten nådig remiss med
anmodan att lämna en approximativ uppskattning av kostnaden för krigstidshjälp
åt extra ordinarie och extra personal vid statens järnvägar
enligt de av löneregleringskommittén föreslagna grunderna har styrelsen
meddelat, att ifrågavarande kostnad approximativt beräknats till 400,000
kronor. I denna beräkning hava icke medtagits arbetarna vid statens
järnvägsbyggnader och dubbelspårsanläggningar eller därmed jämförliga
företag, vilka arbetare (s. k. järnvägs- eller byggnadsarbetare) i avseende
å anställningsvillkor och avlöningsförhållanden intoge en sådan ställning,
att de enligt styrelsens mening icke vore att hänföra till de i den nådiga
remissen avsedda personalgrupperna och beträffande vilkas avlöning
det tillika vore att märka, att densamma icke utginge av trafikmedel
utan av de för de respektive företagen anvisade anslagen.
Mot styrelsens uppfattning, att ifrågavarande vid järnvägsbyggen
anställda arbetare, vilkas avlöning styrelsen äger bestämma, icke böra
inräknas bland dem, om vilkas förseende med krigstidshjälp nu är fråga,
har jag intet att erinra.
I anledning av en till medicinalstyrelsen avlåten nådig remiss,
däri styrelsen anbefallts att inkomma med en approximativ uppskattning
utav kostnaden för beredande av krigstidshjälp åt extra ordinarie personal
vid styrelsen med underlydande förvaltningar enligt de av löneregleringskommittén
föreslagna grunderna, har styrelsen i skrivelse till finansdepartementet
den 30 mars 1916 anfört följande.
Den styrelsen underlydande extra ordinarie personal, som hade
någon betydelse vid ifrågavarande uppskattning, vore personalen vid
statens anstalter för sinnessjuka. Övrig vid styrelsen eller underlydande
förvaltningar anställd extra ordinarie personal vore så obetydlig till
antalet, att den icke syntes behöva medtagas vid förevarande beräkning.
Sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens hospital vore icke till
någon del uppförd å ordinarie stat. Dess avlöningsförmåner bestämdes
av medicinalstyrelsen och utginge av riksstatens förslagsanslag till
hospitals underhåll.
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
29
Antalet gifta befattningshavare vid rikets hospital utgjorde för
närvarande 735. Beräkningen av värdet utav ifrågavarande befattningshavares
avlöningsförmåner erbjöde vissa svårigheter, då en del av nämnda
förmåner utginge in natura, såsom fri bostad med värme och lyse, fri
kost för vissa befattningshavare m. m. Därest ifrågavarande naturaförmåner
uppskattades lågt, kunde emellertid medeltalsvärdet av liospitalspersonalens
avlöningsförmåner under år 1915 antagas sammanfalla med
den i löneregleringskommitténs förslag upptagna lönegruppen »från 1,400
till och med 1,600 kronor». Då medeltalet barn för varje befattningshavare
utgjorde 1.5, skulle medelvärdet av krigstidshjälpen enligt löneregleringskommitténs
förslag bliva 90 kronor om året åt varje befattningshavare,
och den ungefärliga kostnaden för krigstidshjälp åt samtliga 735
gifta befattninghavare skulle uppgå till 66,000 kronor eller med avrundning
uppåt 70,000 kronor årligen. Sistnämnda tal ansåge styrelsen innefatta
en approximativ uppskattning av nu ifrågavarande årliga kostnad.
Emellertid hade styrelsen genom cirkulär den 19 juni 1915 beviljat
samtliga gifta befattningshavare vid rikets hospital ett särskilt dyrtidstillägg,
att utgå från och med den 1 januari 1915 till 1915 års slut.
Sedermera hade styrelsen genom cirkulär den 26 oktober 1915 förklarat,
att ifrågavarande dyrtidstillägg skulle utgå jämväl under år 1916. Ifrågavarande
dyrtidstillägg, som i berörda cirkulär uttryckligen angivits såsom
föranlett av de i sammanhang med rådande krigstillstånd stående utomordentliga
förhållandena å livsmedelsmarknaden, hade huvudsakligen
formen av höjd kostersättning till den gifta personal, som icke åtnjöte
vederbörande anstalts kost in natura. Värdet av dyrtidstillägget i fråga
utgjorde i medeltal 7 kronor 50 öre i månaden för varje befattningshavare,
det vill säga 90 kronor om året. Detta vore samma belopp,
som efter nyss angivna uppskattning enligt löneregleringskommitténs
förslag skulle i medeltal utgå till varje befattningshavare »årligen».
Då det redan beviljade dyrtidstillägget enligt kommitténs förslag skulle
avdragas vid eventuell utbetalning av krigstidshjälp, skulle — säger
styrelsen — beviljandet av krigstidshjälp enligt kommitténs förslag icke
innefatta någon förhöjning av de för närvarande till hospitalspersonalens
avlöning anslagna kostnader.
Den gifta personalen vid rikets hospital har sålunda både för år 1915
och för år 1916 kommit i åtnjutande av dyrtidstillägg till belopp av i
medeltal 90 kronor för år, under det att samma personal enligt kommitténs
förslag skulle efter medicinalstyrelsens beräkning erhålla för eu
gång ett belopp av i medeltal 90 kronor per man. Ehuruväl det av
30
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
medicinalstyrelsen utdelade dyrtidstillägget utgår efter andra grunder än
kommittén och reservanten föreslagit, finner jag mig sakna anledning
att motsätta mig styrelsens förslag att från krigstidshjälp undantaga
ifrågavarande personal.
Generaltullstyrelsen har vid besvarandet av nådig remiss i ämnet
anfört följande.
Under år 1915 hade ett antal extra ordinarie tjänstemän anställning
i styrelsens kansli och å dess byråer mot årligt arvode av 1,600—1,800
kronor. Då deras dagliga arbetstid understigit vad som i sådant avseende
vore stadgat beträffande den ordinarie personalen, syntes någon
krigstidshjälp till dem av dessa personer, som hade barn att underhålla,
icke kunna ifrågakomma, så mycket mindre som de år 1916 för taxering
deklarerat för högre belopp än 2,000 kronor.
I fråga om den extra ordinarie personalen vid tullverket i övrigt
funnes ej några extra ordinarie tjänstemän med sådan fast årsanställning,
som kunde antagas vara avsedd i löneregleringskommitténs betänkande.
Mera sällan fortfore deras tjänstgöring hela året; den tid, varunder de
extra ordinarie tjänstemännen vore inkallade, sammanfölle i allmänhet
med seglationsperioden.
En av de i betänkandet angivna förutsättningarna för rätt att erhålla
krigstidshjälp, nämligen att vederbörande den 1 januari 1916 skulle
innehava och omedelbart dessförinnan under minst ett år innehaft stadigvarande
anställning, förelåge alltså icke beträffande sagda personal. Då
emellertid behovsprincipen lagts till grund för kommitténs förslag, ansåge
sig styrelsen böra framhålla, att giltig anledning syntes vara för handen
att bereda krigstidshjälp åt de extra ordinarie tulltjänstemän, som, i
övrigt uppfyllande de föreslagna villkoren för att komma i åtnjutande
av sådan hjälp, år 1915 varit inkallade i tjänstgöring hela seglationstiden
eller därutöver. Den omständigheten att dessa personer, på grund
av seglationens upphörande, under någon del av året gått miste om
avlöning från tullverket, måste nämligen antagas hava gjort deras ekonomiska
ställning än mera bekymmersam än vad fallet vore med den extra
ordinarie personalen i de statens verk, där de extra ordinarie tjänstemännen
hade anställning av stadigvarande art och åtnjöte förmånen av
en jämn inkomst året om. De under seglationstiden inkallade extra
ordinarie tulltjänstemännen torde under vintermånaderna, då tillfälle för
dem till inkomst i verket i regel saknades, icke kunna påräkna att
genom arbete på annat håll i nämnvärd mån förtjäna något till sitt
uppehälle. Härvid vore dessutom att märka, att då de extra ordinarie
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
31
tjänstemännen icke vore i tjänstgöring inkallade, de likväl vore skyldiga
att stå till tullverkets förfogande, om av någon anledning — exempelvis
sjukdomsfall bland den ordinarie personalen — deras biträde skulle för
någon tid behöva tagas i anspråk.
För den händelse nu angivna synpunkter skulle finnas förtjäna
beaktande, hade styrelsen sökt beräkna kostnaden för krigstidshjälp åt
den extra^ ordinarie personal, som enligt styrelsens åsikt borde därav
komma i åtnjutande, och därvid kommit till det resultat, att kostnaden
kunde antagas ej överstiga 20,000 kronor.
Såsom ovan blivit antytt förekomme emellertid, att extra ordinarie
tjänstemän användes i tjänstgöring under hela år. Under normala förhållanden
vore detta fallet endast i jämförelsevis mindre utsträckning,
men under år 1915 hade på grund av den ökade verksamhet, tullverket
fått sig ålagd, sådan användning av extra ordinarie tjänstemän ägt rum
i vidsträcktare mån. Dessa extra ordinarie tjänstemän syntes, även om
de på grund av sjukdom eller annan tillfällighet under någon kortare
tid av år 1915 icke varit i tillfälle att tjänstgöra, kunna och böra i fråga
om rätt till krigstidshjälp jämnställas med sådana extra ordinarie befattningshavare
med stadigvarande anställning, som kommittén åsyftat.
Under förutsättning att styrelsens här ovan gjorda framställning" icke
skulle vinna avseende, hemställde styrelsen därför, att krigstidshjälp i
enlighet med kommitténs förslag i allt fall måtte beredas nu ifrågavarande
extra tjänstemän vid tullverket; och kunde det för sådant ändamål
erforderliga beloppet approximativt beräknas till 10,000 kronor.
Det synes mig icke förefinnas någon möjlighet att tillmötesgå
styrelsens förslag om krigstidshjälp åt till tjänstgöring tillfälligtvis för
större eller mindre del av ett år inkallade extra tulltjänsteman. Konsekvenserna
av ett medgivande härutinnan skulle bliva allt för vittomfattande.
Icke kan var och en extra tjänsteman, som tillfälligtvis uppehåller
en befattning, rimligen hava krav på att därför få åtnjuta krigstidshjälp.
Någonstädes måste gränsen dragas och det förefaller som om löneregleringskommittens
härutinnan föreslagna villkor — innehavandet av
stadigvarande anställning under minst ett år omedelbart före år 1916 —
vore i stort sett lämpligt avpasssat.
För att emellertid en extra befattningshavare, som av sjukdom
eller annan orsak under någon kortare tid varit hindrad att tjänstgöra,
icke skall gå förlustig sin rätt till krigstidshjälp, synes det mig böra
stadgas, att den omständigheten, att extra befattningshavare under år
32
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
1915 åtnjutit tjänstledighet för styrkt sjukdom under högst tre månader
eller av annan orsak under högst en månad, icke skall inverka på hans
rätt härutinnan. Att eventuellt åtnjuten semester ej heller bör minska
vederbörandes rätt till krigstidshjälp, torde få anses ligga i öppen dag,
men lärer till undvikande av missförstånd böra uttryckligen stadgas.
Att, på sätt kommittén föreslagit, gift kvinnlig befattningshavare,
vars man lever, bör undantagas från åtnjutande av krigstidshjälp, finner
jag vara i sin ordning. Det står ock i överensstämmelse med vad som
under år 1915 bestämts ifråga om familjelönetillägg åt lärare vid folkskolor
och småskolor.
I sammanhang med sistberörda fråga har i kungl. kungörelse den
8 oktober 1915 föreskrivits, att dylikt tillägg skulle tillgodokomma
allenast sådan befattningshavare, som har eget äkta barn att försörja.
Kommittén har, då nu icke vore fråga om en lönereglering utan om en
tillfällig, av extra ordinarie förhållanden betingad hjälp, trott sig i anslutning
till bestämmelsen i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,
att avdrag med visst belopp medgives för varje på grund av
försörjningsplikt underhållet barn under 15 års ålder, och med stöd jämväl
av riksdagens skrivelse den 14 september 1915 angående familjeunderstöd
åt stamanställt manskap — icke böra i sitt förslag upptaga
detta villkor; och mot kommitténs härutinnan uttalade mening har jag
ej heller något att erinra.
I nu relaterade avseenden har fullständig enighet inom löneregleringskommittén
varit rådande.
Likaledes har inom kommittén icke varit mer än en mening därom,
att från åtnjutande av krigstidshjälp böra undantagas de befattningshavare,
vilka jämlikt den taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt,
som under år 1916 äger rum, hava att erlägga dylik skatt för högre
belopp än 2,000 kronor, hustrus taxering däri inbegripen.
Enighet har inom kommittén jämväl rått därom att till krigstidshjälp
berättigade befattningshavare böra, med hänsyn till det större eller
mindre behovet av understöd, indelas i grupper samt att vid bedömande
av behovet avseende bör fästas dels vid barnantalet och dels vid befattningshavarens
ekonomiska ställning.
Jämväl i dessa avseenden ansluter jag mig till kommitténs förslag.
Om sättet för nyss antydda grupperings (gradations) verkställande,
vad den ekonomiska ställningen angår, ävensom i viss mån beträffande
understödens belopp hava däremot olika meningar inom kommittén uttalats.
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
33
Kommitténs majoritet och reservanten äro ense därom, att grupperingens
verkställande med ledning av taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt
är teoretiskt riktigare än dess verkställande med ledning
av de beräknade eller faktiska löneförmånerna.
_ Det låter sig icke förnekas, att kommitténs förslag i vissa fall, på
sätt i nyssberörda särskilda uttalanden till kommitténs protokoll anförts,
medför ojämnheter och orättvisor. Om än dessa kunna antagas icke
bliva av synnerligen stor betydelse för personalen vid de statsinstitutioner,
där, såsom exempelvis vid statens kommunikationsverk, extra
inkomster i eller utom tjänsten endast i ringa grad förekomma, är förhållandet
dock ett annat exempelvis vid lotsverket och tullverket, där
ojämnt utfallande extra inkomster i tjänsten spela större roll.
Enligt kommitténs förslag skulle krigstidshjälpen utgå efter i viss
mån olika gruuder åt ordinarie och åt extra personal. Då man vet, att
åtskilliga å extra stat uppförda befattningshavare hava enahanda avlöning
och arbete som motsvarande ordinarie befattningshavare, ligger jämväl
häri ett skäl att om möjligt söka få till stånd enhetliga bestämmelser
rörande krigstidshjälp åt statens tjänare, oberoende av deras egenskap
av ordinarie eller extra.
_ Kommittén har mot grupperingens verkställande med ledning av
taxeringen intet annat att andraga än det ökade besväret med utbetalningslistornas
uppgörande. Det förefaller som om detta besvär skulle
i ej oväsentlig grad kunna reduceras om, på sätt i Danmark äger rum,
krigstidshjälpen utbetalades efter därom av befattningshavaren gjord ansökning,
tecknad å en av vederbörande Händighet tillhandahållen blankett,
med av sökanden under viss förpliktelse och ansvarspåföljd lämnade
iippgilter om hans egen och hustrus taxering, antalet barn under 15
års ålder etc. Det kan nog icke förnekas, att härvid arbetet med listornas
upprättande, kontrollering i misstänkta fall av vederbörandes uppgifter
o. cl. blir mera betungande än det av kommittén föreslagna sättet,
då avlöningsutbetalarens personliga kännedom om befattningshavarnas
ekonomiska ställning och familjeförhållanden ofta torde kunna giva honom
tillräckligt stöd för utbetalning av krigstidshjälp, även om skriftliga
bevis rörande taxeringen och barnantalet icke företes. Men detta ökade
arbete blir enligt mitt förmenande icke så stort, att det bör hindra
tillämpningen av det utav kommitténs samtliga ledamöter såsom teoretiskt
riktigare betecknade tillvägagångssättet.
Härtill kommer, att enligt reservantens förslag krigstidshjälp skulle
komma statens befattningshavare till del i betydligt större omfattning
än enligt kommitténs förslag. Den ökade kostnad, som ett bifall till
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 6 samt. 88 höft. (Nr 140.) 5
34
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
förstnämnda förslag skulle medföra, torde, såsom jag längre fram lärer
få närmare utveckla, icke bliva så avsevärd, att avgörande betänkligheter
i detta avseende kunna göras gällande.
Jag anser mig alltså böra i detta avseende följa reservantens förslag.
Löneregleringskommittén — som uppgjort sitt förslag under den
uttryckliga förutsättningen, att krigstidshjälpen icke bör betraktas såsom
en avlöningsförmån i egentlig mening, utan som en av den exceptionella
dyrtiden betingad, för en gång utgående gratifikation eller nödhjälp —
har hemställt, att då den krigstidshjälp, som efter proposition av Kungl.
Maj:t kan varda av 1916 års riksdag beviljad, måste antagas vara behövlig
för täckande åtminstone delvis av redan åsamkade utgifter, samma
hjälp måtte få utbetalas redan under år 1916; och med hänsyn såväl
till nu nämnda omständighet som även till önskvärdheten att så mycket
som möjligt begränsa det ändock säkerligen rätt betungande arbetet
med krigstidshjälpens utbetalande, redovisande och kontrollerande, bär
det synts kommittén önskvärt, att hela det belopp, som i dylik hjälp
nu kan komma att tillerkännas eu befattningshavare, må varda på en
gång till honom utbetalt.
Häremot är från min sida intet att erinra.
I anslutning till vad jag ovan anfört synes lämpligen böra föreskrivas
att en var, som anser sig berättigad till krigstidshjälp, skall hos
den, som utbetalar hans avlöning, senast den 30 september 1916 på
en tillhandahållen blankett göra anhållan om dylik hjälp och därvid
lämna uppgifter om taxering, barnantal etc.
Bestämmandet dels av den inkomstsgräns, efter vars överskridande
någon krigstidshjälp icke må ifrågakomma, dels av det belopp, som
skall beräknas för vart minderårigt barn, och dels av ett maximum, utöver
vilket krigstidshjälp icke tillkommer en befattningshavare, borde,
enligt kommitténs mening, ske med aktgivande ej mindre på befattningshavarnas
större eller mindre behov och statsverkets förmåga att utan
andra medborgares oskäliga betungande bispringa sina nödställda tjänare
än även därpå att krigstidshjälpen icke skall vara avsedd att sätta statens
funktionärer i ett avgjort gynnat läge i jämförelse med rikets övriga
innebyggare i allmänhet. Kommittén erinrar i detta sammanhang hurusom
svensk medborgare i allmänhet är skyldig att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt
så snart det taxerade beloppet eller, i fråga om äkta makar,
de för dem båda taxerade beloppen sammanräknade uppgå till 800 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
35
Direkta bidrag till statsutgifterna och således jämväl till eventuell
krigstidshjälp komma sålunda — säger kommittén — att enligt gällande
författningar, oavsett konsumtionsskatter, krävas även av personer, som
i inkomsthänseende äro avgjort sämre ställda än så gott som alla i
statens tjänst anställda befattningshavare. Häri och i de stora och oavvisliga
krav, som kristiden ställde på statsverket, läge enligt kommitténs
mening ett starkt skäl att icke låta krigstidshjälpen utgå till andra än
de lägst avlönade befattningshavarna, och efter dessa grundsatser har
kommittén uppgjort sina förut återgivna förslag, enligt vilka från rätt
till krigstidshjälp uteslutits dels de som hava att utgöra inkomst- och
förmögenhetsskatt för högre belopp än 2,000 kronor, dels de ordinarie
befattningshavare, vilkas fasta avlöningsförmåner för år 1916 kunna
beräknas överstiga 2,000 kronor, och dels de extra befattningshavare,
vilkas samtliga inkomster av tjänsten under år 1915 överstigit 2,000 kronor.
Kommittén har av nyss antydda skäl icke vågat sätta gränsen
högre, ehuru kommittén förklarat sig väl inse, att kristiden vållade
även högre avlönade befattningshavare svårigheter, som det nog skulle
vara önskligt att kunna lindra eller avhjälpa.
Reservantens förslag skiljer sig från kommitténs jämväl härutinnan,
att han indelar befattningshavarna i sex grupper med högsta beräknade
belopp, för vilka inkomst- och förmögenhetsskatt utgår, av resp. 1,000,
1,200, 1,400, 1,600, 1,800 och 2,000 kronor samt att krigstidshjälpen
för vart barn till och med det femte av honom föreslås till resp. 80,
70, 60, 50, 40 och 30 kronor, medan kommittén föreslår allenast fem
grupper med en högsta avlöning av resp. 1,200, 1,400, 1,600, 1,800 och
2,000 kronor samt krigstidshjälp för vart barn till och med det femte av
resp. 80. 70, 60, 45 och 30 kronor.»
Sedan i en i statsrådsprotokollet härefter intagen statistisk utredning
påvisats, hurusom för ordinarie befattningshavare rätten till krigstidshjälp
enligt det av reservanten framförda förslaget i avsevärd grad
utsträckes ävensom den ökning i krigstidshjälp, som enligt berörda förslag
skulle tillkomma sådana befattningshavare, som jämväl enligt kommitténs
förslag skulle erhålla sådan förmån och därav föranledda kostnader,
har departementschefen vidare anfört följande:
»Det har från början synts mig önskvärt att kunna i den av
reservanten föreslagna utsträckningen tillmötesgå statstjänarnas krav på
krigstidshjälp.
Den statistiska undersökningen, hur begränsad den än måste bliva,
36
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
har dock givit stöd för två anmärkningar mot kommittémajoritetens
förslag, vilka utgöra lika många skäl för den av reservanten anvisade
metoden. Det visar sig nämligen, att enligt det förra förslaget antalet
minderåriga barn, till följd av »topphuggningen» vid 2,000 kronors
inkomst, icke får tillräckligt göra sig gällande såsom grund för krigstidshjälp
samt att den omständigheten, att befattningshavare har sin
verksamhet på en särskilt dyr ort, kan minska eller helt utesluta krigstidshjälp.
Då dessa förhållanden stå i strid mot förslagets grundtanke,
som är att giva en tillfällig hjälp åt de statstjänare, vilka på grund av
försörjningsplikt eller dyrtid äro särskilt betungade, är jag benägen att
i huvudsak följa reservanten, om detta med hänsyn till kostnaderna
låter sig göra. Jag övergår därför nu till en undersökning rörande
denna del av frågan.
Sammanlagda kostnaden för krigstidshjälp enligt löneregleringskommitténs
förslag åt ordinarie statstjänare har av kommittén (sid.
59—73) beräknats till 1,578,350 kronor, fördelade på följande sätt:
Fångvården ..................................................
. kronor
20.280
Arméförvaltningen och armén.................
»
72,975
Sjöförsvarsdepartementet och marinen ..
»
3,605
Lots- och fyrväsendet...............................
»
36,400
Postverket .....................................................
»
125,940
Telegrafverket..............................................
»
24,195
Statens järnvägar........................................
»
1,119,990
Vattenfallsverken.........................................
»
7,350
Tullverket .....................................................
»
69,515
Postsparbanken ............................................
»
195
Domänförvaltningen ...................................
»
73,830
Vissa vaktmästare m. fl...........................
»
24,075
Med undantag för lots- och fyrväsendet har kommittén vid kostnadsberäkningens
uppgörande icke kunnat taga någon hänsyn till den
omständigheten, att befattningshavare med högst 2,000 kronors fast avlöning
på grund av taxering år 1916 kunna få sig ålagt att betala
inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än 2,000 kronor och
följaktligen vid bifall till kommitténs förslag icke komma i åtnjutande
av krigstidshjälp. Denna omständighet är emellertid, enligt vad verkställda
undersökningar givit vid handen, av synnerligen ringa betydelse
för kostnadsberäkningens verkställande.
Löneregleringskommittén har med hänsyn till den korta tid, som
för detta ärendes behandling och avgivande av betänkande därutinnan
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
37
stått, kommittéa till buds, icke tilltrott sig att åstadkomma eu beräkning
av kostnaden för krigstidslijälp åt extra personal; och kommittén har
framhållit nödvändigheten att, innan ärendet förelädes riksdagen, uppgifter
i sådan t avseende infordrades från de statsinstitutioner, som i
någon avsevärd mån använda extra personal.
I anledning härav har den 11 nästlidne mars från generalpoststyrelsen,
telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen,
fångvårdsstyrelsen, marin förvaltningen, arméförvaltningen, lotsstyrelsen,
medicinalstyrelsen och generaltullstyrelsen begärts approximativ
uppskattning i berörda avseende, verkställd med den grad av noggrannhet,
som tiden till månadens slut medgåve.
De erhållna svaren äro av följande innebörd.
Generalpoststyrelsen beräknar kostnaden för krigstidshjälp åt extra
personal vid postverket enligt de av löneregleringskommittén föreslagna
grunderna till 11,340 kronor.
Telegrafstyrelsen beräknar kostnaden för enahanda krigstidshjälp
åt extra ordinarie personal vid telegrafverket till 85,000 kronor.
Järnvägsstyrelsen beräknar kostnaden för enahanda krigstidshjälp
åt statens järnvägars icke ordinarie personal till 400,000 kronor.
Vattenfallsstyrelsen anför, att kostnaden för beredande av krigstidshjälp
enligt av kommittén föreslagna grunder åt den extra ordinarie
personal, som är anställd huvudsakligen för drift och underhållsarbeten
vid statens vattenfallsverk, kan uppskattas till omkring 11,000 kronor.
Domän styr el sen beräknar kostnaden för krigstidshjälp åt styrelsen
underlydande extra personal enligt de av löneregleringskommittén föreslagna
grunderna till 16,500 kronor.
Fångvårdsstyrelsen beräknar kostnaden för krigstidshjälp enligt
löneregleringskommitténs förslag åt styrelsen underlydande extra ordinarie
personal till 1,700 kronor.
Arméförvaltningen uppskattar kostnaden för krigstidshjälp enligt
kommitténs förslag åt såväl det vid armén fast anställda manskapet
som övriga vid armén mot kontrakt eller dylikt under år 1915 stadigvarande
anställda icke ordinarie befattningshavare till 106,840 kronor.
Marin förr ältning en uppskattar kostnaden för krigstidshjälp enligt
kommitténs förslag åt marinens manskap och personalen å flottans varv
till omkring 250,000 kronor.
Lotsstyrelsen uppskattar kostnaden för enahanda krigstidshjälp åt
extra ordinarie personal vid lots- och fyrväsendet till 4,000 kronor.
38
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
Generaltullstyrelsen beräknar, på sätt förut anförts, kostnaderna
för krigstidshjälp i enlighet med lönerogleringskommitténs förslag åt
tullverkets extra personal till 10,000 kronur.
Summan av kostnaderna för krigstidshjälp åt extra befattningshavare
skulle således uppgå till 896,380 kronor.»
Med ledning av kommitténs uträkningar, de nyss refererade uppskattningarna
av kostnaden för krigstidshjälp åt extra personal samt
omförmätta utredning rörande krigstidshjälp enligt de båda föreliggande
förslagen har departementschefen låtit uppgöra följande kostnadsberäkning:
Ordinarie
befattningshavare
Extra
befattningshavare
Hela j
kostnaden
enligt
reser- vantens
förslag
Enligt
kommit-
téns
förslag
Ökning,
(75 procent)
enligt
reservantens
förslag
Enligt
kommit-
téns
förslag
Ökning,
(35 procent)
enligt
reservantens
förslag
I. Statens ajfärsdrivande
verk
och postsparbanken:
Postverket..........................
125,940
94,455
11,340
3,969
235,704
Telegrafverket ....................
24,195
18,146
85,000
29,750
157,091
Statens järnvägar.................
1,119,990
839,993
400,000
140,000
2,499,983
» vattenfallsverk ........
7,350
5,512
11,000
3,850
27,712
» domäner.................
73,830
55,373
16,500
5,775
151,478
Postsparbanken .................
195
146
—
—
341
Säger
1,351,500
1,013,625
523,840
183,344
3,072,309
II. Övriga statsinstitutioner:
Fångvården .......................
20,280
15,210
1,700
595
37,785
Arméförvaltningen och armén
72,975
54,731
106,840
37,394
271,940
Sjöförsvarsdepartementet och marinen
3,605
2,704
250,000
87,500
343,809
Lots- och fyrväsendet..........
36,400
27,300
4,000
1,400
69,100
Tullverket .........................
69,515
52,136
10,000
3,500
135,151
Vissa vaktmästare m. fl......
24,075
18,057
—
—
42,132
Säger
Summa kronor
226,850
170,138
372,540
130,389
899,917
1,578,350
1,183,763
896,380
313,733
3,972,226
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
39
Härefter har departementschefen anfört följande:
»Kostnaden för krigstidshjälp enligt reservantens förslag, 3,972,226
kronor, överstiger sålunda kostnaden enligt kommitténs förslag, 2,474,730
kronor, med 1,497,496 kronor och uppgår till 472,226 kronor mer än
i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag för ändamålet beräknats.
Såsom förut anförts, finner jag reservantens förslag ägnat att undanröja
de visserligen ej synnerligen betydande ojämnheter, som äro förknippade
med kommitténs förslag. Hot är vidare, i den mån det avviker
från kommitténs förslag, byggt på en teoretiskt riktigare grund, det
giver delaktighet i krigstidshjälpen åt vissa kategorier befattningshavare,
särskilt underolficerare vid armén och marinen samt lokomotivförare,
konduktörer och tågmästare, som enligt kommitténs förslag i en mängd
fall skulle ställas lottlösa, och det utmäter hjälpen i det stora flertalet
fall rättvisare och rundligare än kommitténs förslag.
Av de nu verkställda beräkningarna torde få anses framgå, att
kostnaden för statsverket vid gillande av reservantens förslag överstiger
kostnaden, sådan den i statsverkspropositionen beräknats, med 472,226
kronor.
Av anledningar, som nedan angivas, torde den utgift för krigstidshjälp,
för vilken, i händelse av bifall till reservantens förslag, särskilda
medel behöva beredas å 1917 års riksstat, kunna jämkas till 3,953,000
kronor, vadan överskridandet av den i statsverkspropositionen beräknade
summan skulle belöpa sig till 453,000 kronor. Ehuruväl i betraktande
särskilt av de stora krav, som för närvarande ställas på statskassan, ett
så betydande överskridande av det belopp, som ansetts kunna för här
ifrågavarande ändamål användas, måste väcka betänklighet, har jag dock
ansett, ait på grund av det mycket hell j ärtan svärd a syftet med krigstidshjälpen
utväg måste sökas till täckande av ifrågavarande merutgift;
och torde, såsom jag i annat sammanhang lärer få tillfälle utveckla,
sådan täckning kunna erhållas.
På sätt jag vid ärendets föredragning inför Eders Kungl. Maj:t
den 14 januari 1916 yttrat, torde kostnaderna för krigstidshjälpen böra
fördelas mellan riksstatens ordinarie huvudtitlar, därvid vad beträffar de
affärsdrivande verken utgiftsbeloppen böra inräknas i driftkostnaderna och
sålunda inverka på överskotten i riksstaten.
Den obetydliga kostnad, som eventuellt kan krävas för krigstidshjälp
åt befattningshavare vid postsparbanken, försäkringsinspektionen,
statens biografbyrå, patent- och registreringsverket, mynt-och justerings
-
40
Statsutskottets utlåtande Nr liO,
verket samt bankinspektionen, torde böra utgå av samma medel, av
vilka dessa institutioners övriga omkostnader bestridas.
Om det i kostnadsberäkningen ingående belopp, 42,132 kronor,
som belöper på vissa vaktmästare m. fl., fördelas på de särskilda huvudtitlarna
efter den grund, som av kommittén angivits å sid. 72 i dess
betänkande, så kommer den till 899,917 kronor beräknade kostnaden för
krigstidshjälp åt befattningshavare — med undantag för de vid statens
aflarsdrivande verk och postsparbanken anställda — att på följande sätt
fördela sig mellan de skilda huvudtitlarna:
2:a huvudtiteln
3:e »
4:e »
5:e »
6:e »
7:e »
8:e y>
9:e »
.............. kronor 41,359
.............. » 739
.............. » 272,187
.............. » 413,155
............. j> 9,115
.............. » 139,339
.............. » 19,341
........... » 4,682
Summa kronor 899,917.
Beloppet torde böra avrundas till 900,000 kronor och uppföras
såsom förslagsanslag för år 1917:
under 2:a huvudtiteln
med ...
............... kronor
41,000
» 3:e
» ...
............... ))
1,000
» 4:e
»
» ...
............... »
272,000
» 5:e
j>
» ...
............... »
413,000
» 6:e
»
» ...
............... y>
9,000
)) 7:e
» ...
............... »
139,000
» 8:e
»
» ...
............... »
20,000
x> 9:e
»
» ...
............... »
5,000
Driftkostnaderna under år 1917
ökas med följande belopp, nämligen:
för nedanstående verk torde bc
för postverket ............
................ med kronor 240,000
» telegrafverket ......
............... »
» 160,000
» statens järnvägar
» 2,500,000
» » domäner
............... »
» 153,000
De för post- och telegrafverken angivna beloppen torde böra upptagas
såsom förslagsanslag i de för riksdagen framlagda staterna för
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
41
nämnda verk. Kostnaden för krigstidshjälp för befattningshavare vid
statens järnvägar lärer allenast böra inräknas i de beräknade driftkostnaderna
under år 191< för verket i fråga. Kostnadsbeloppet för statens
domäner slutligen torde, vid det förhållandet att riksdagen redan bestämt
driftkostnaderna under år 1917 för sistnämnda verk, få med förslagsanslags
natur uppföras såsom tillägg till berörda driftkostnader.
Med avseende å det jämförelsevis obetydliga belopp, som kräves
till krigstidshjälp åt personal vid statens vatten fal lsverk, lärer någon
höjning av de approximativt beräknade driftkostnaderna vid detta verk
icke behöva vidtagas.
Samtliga medel för krigstidshjälp böra givetvis, ehuru de upptagas
i 1911 års riksstat, få förskottsvis utbetalas under innevarande år.
De närmare föreskrifter, som, utöver de bestämmelser, vilka böra
underställas riksdagens prövning, bliva erforderliga med avseende å
krigstidshjälpen, torde efter det riksdagen fattat sitt beslut i ämnet utfärdas
av Eders Kungl. Magt.»
I likhet med vad departementschefen vid anmälan av ifrågavarande
anslagsäskande anfört, anser utskottet det vara av rättvisa och billighet
påkallat, att staten, i den man dess finansiella ställning så medgiver,
vidtager åtgärder för beredande av hjälp åt de ekonomiskt svagast
situerade statst jänarna. Det understöd, som för innevarande år ifrågasattes
böra utgå, får emellertid icke betraktas såsom ett lönetillägg eller
någon som helst form av lönereglering utan är endast ett tillfälligt bidrag
(krigstids- eller dyrtidshjälp), föranlett av den under nuvarande
krisperiod inträffade stegringen å levnadskostnaderna. Med hänsvn härtill
anser utskottet, att vid bestämmande av den grund, efter vilken
krigstidshjälpen må utgå, den av löneregleringskommittén förordade s. k.
beliovspiincipen obetingat bör vinna tillämpning, och bör för den skull
hjälpen lämnas under sådana villkor, att ett fortsatt utbetalande av densamma
icke med fog kan krävas, när kristidens verkningar upphört.
Vid övervägande av frågan, huru krigstidshjälpen lämpligen bör
fördelas, har utskottet, i likhet med löneregleringskommittén, funnit sig
mest tilltalad av den tanken, att — då det, jämte avlöningens mindre
belopp, huvudsakligen är befattningshavarnas försörjningsplikt mot
minderåriga barn, som far anses beteckna graden av deras känning av
dyrtiden hjälpens utgående och beloppet av densamma böra bestämmas
av dessa båda faktorer. Mot den i propositionen föreslagna åldersgränsen,
vid vars uppnående ett barn ej längre kan anses vara i ovillig
Bihang till riksdagens protokoll 1010. 0 samt. 88 höft. (Nr 140.) 6
Utskottets
yttrande.
42
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
korligt behov av underhåll utav föräldrar och således icke må medräknas
vid krigstidshjälpens fördelande, har utskottet icke haft något att
erinra. De av Kung!. Maj:t föreslagna bestämmelserna rörande den inkomstgräns,
efter vars överskridande någon krigstidshjälp icke må ifrågakomma,
ävensom rörande det belopp, som skäligen bör för varje minderårigt
barn beräknas och det maximum, utöver vilket krigstidshjälp icke
må utgå, hava ej heller givit utskottet anledning till erinran. Utskottet
vill särskilt påpeka, hurusom Kungl. Maj:ts förslag — varigenom, såsom
av reservanten i löneregleringskommittén påyrkats, befattningshavares
förmögenhets- och inkomsttaxering lägges till grund för angivande av
den ekonomiska ställning, vid vilken befattningshavare utesbites från delaktighet
i krigstidshjälp, samt för bestämmandet av det belopp, som till
vederbörande bör för vart barn utgå — giver delaktighet i krigstidshjälpen
åt eu mängd befattningshavare, vilka enligt kommitténs förslagskulle
ställas lottlösa, varjämte det måste anses överhuvudtaget utmäta
hjälpen rättvisare och rundligare än kommitténs förslag.
Vidkommande härefter de särskilda för de icke-ordinarie befattningshavarna
uppställda betingelserna för erhållande av krigstidshjälp
har utskottet icke ansett sig kunna i visst avseende biträda Kungl. Maj:ts
förslag, nämligen ifråga om längden av den tjänstledighet, som skulle
utesluta rätt till sådan förmån. Enligt propositionen skulle befattningshavare,
som under år 1915 åtnjutit, oavsett semester, tjänstledighet för
styrkt sjukdom under mer än tre månader icke kunna ifrågakomma till
erhållande av krigstidshjälp. Denna tidsbegränsning har synts utskottet
vara väl snävt tilltagen, och har utskottet för den skull anselt sig böra
föreslå, att tjänstledighet för styrkt sjukdom under högst sex månader
icke må utestänga befattningshavare från rätt till ifrågavarande hjälp.
Vidare skulle enligt Kungl. Majits förslag tjänstledighet av annan orsak,
likaledes oavsett semester, under mer än en månad utestänga från kriy;stidshjälp.
Åven om denna tidsbegränsning må kunna anses i allmänhet
lämpligt avvägd, finner utskottet likväl, att två arter av tjänstledighet,
nämligen för allmänt uppdrag och för värnpliktigs inkallelse till tjänstgöring
lör rikets försvar, äro. av den beskaffenhet, att det icke kan anses
vara förenligt med billighet, att tjänstledighet av nu nämnd anledning
även under längre tid än en månad skulle medföra förlust i nu förevarande
hänseende.
Beträffande slutligen Kungl. Maj:ts förslag att från rätt till krigstidshjälp
undantaga personalen vid statens anstalter för sinnessjuka har
utskottet icke funnit sig övertygat av de i statsrådsprotokollet för berörda
åtgärd anförda skälen. För bedömande av förevarande fråga har
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
43
utskottet fördenskull i vederbörlig ordning införskaffat medicinalstyrelsens
yttrande rörande Lämpligheten av att bereda sagda personal krigstidshjälp
i enlighet med de i propositionen föreslagna grunderna ävensom
uppgift om de kostnader, som utöver redan av medicinalstyrelsen beviljat
dyrtidstillägg skulle bliva erforderliga, därest denna personal
komme i åtnjutande av dylik hjälp. I sitt yttrande har medicinalstyrelsen
härom anfört följande:
»På grund av nådig remiss den 11 mars 1910 inkom medicinalstyrelsen
i skrivelse den 30 mars 1916 med en approximativ uppskattning
utav kostnaden för beredande av krigstidshjälp åt extra ordinarie
personal vid styrelsen med underlydande förvaltningar enligt de grunder,
som av 1902 års löneregleringskommitté föreslagits i avgivet betänkande
angående krigstidshjälp åt vissa befattningshavare i statens tjänst. Härvid
hade styrelsen emellertid icke anledning att yttra sig beträffande
lämpligheten av att bereda krigstidshjälp åt ifrågavarande personal.
Såsom medicinalstyrelsen i sitt nyssberörda yttrande i ärendet den
30 mars 1916 meddelat, har styrelsen redan beviljat samtliga gifta befattningshavare
vid rikets hospital ett avlöningstillägg för såväl år 1915
som år 1916. Värdet av ifrågavarande avlöningstillägg utgör i medeltal
7 kronor 50 öre för varje befattningshavare i månaden, det vill säga
90 kronor om året. Avlöningstillägget utgår oberoende av om vederbörande
befattningshavare har barn eller icke.
Järn föres det sålunda beviljade avlöningstillägget med det i propositionen
föreslagna, befinnes det, att det senare skulle komma att i
medeltal uppgå till ett något högre belopp än det förra. De beräknade
belopp, för vilka gifta befattningshavare vid hospitalen hava att erlägga
skatt enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,
falla i genomsnitt inom den grupp, som i propositionen benämnts ''från
1,000 till och med 1,200 kronor’. Medelantalet barn för varje gift befattningshavare
utgör enligt verkställd uträkning 1.5. Medelvärdet av
en i enlighet med propositionen till hospitalspersonalen utgående krigstidshjälp
skulle således bliva 105 kronor per befattningshavare.
Då de avlöningstillägg, som, på sätt ovan anförts, av medicinalstyrelsen
beviljats den gifta hospitalspersonalen, uteslutande föranletts av
krigstiden och förty uppenbarligen äro att hänföra till ''särskilt dyrtidstillägg’
i den i propositionen angivna meningen, skulle enligt propositionen
beloppet av ifrågavarande avlöningstillägg för år 1915 avdragas
vid utbetalningen av krigstidshjälpen för år 1916. Härigenom skulle
beloppet av den föreslagna krigstidshjälpen nedsättas till i medeltal 15
kronor per befattningshavare. Under förutsättning, att beviljandet av
44
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
nämnda krigstidshjälp icke skulle» komma att inverka på det av medicin
al styrelsen för år 1916 redan bevil jade dyrtidstillägget, utan att detta
skulle oförändrat utgå, skulle således eu utsträckning av den föreslagna
krigstids hjälpen till hospitalspersonalen medföra, att det till nämnda
personal utgående avlöningstillägget för år 1916 höjdes från i medeltal
90 kronor till i medeltal 105 kronor per befattningshavare.
Nyssnämnda höjning är visserligen icke synnerligen stor, men det
torde böra beaktas, att den huvudsakligast komme att falla på de barnrikaste
befattningshavarna, vilkas ställning därigenom komme att högst
väsentligt förbättras. Befattningshavare med allenast ett barn, likasom
barnlösa befattningshavare, skulle däremot genom den föreslagna krigstidshjälpen
icke erhålla någon förhöjning i den avlöning, som för närvarande
utgår till dem för år 1916.
Verkan av den föreslagna krigstidshjälpens utsträckning till hospitalspersonalen
skulle således bliva en förhöjning av avlöningen för befattningshavare
med två eller flera barn samt oförändrad ställning för
övriga befattningshavare. Då det är uppenbart, att de barnrika familjerna
i alldeles särskild grad fått vidkännas trycket av dyrtiden, synes
det medicinalstyrelsen befogat, att nämnda familjer i fråga om dyrtidshjälp
särskilt tillgodoses. Med hänsyn härtill, och då det över huvud
taget torde få anses lämpligt, att grunderna för krigstidshjälpens utgående
bliva så likartade som möjligt inom de särskilda förvaltningsområdena,
finner sig medicinalstyrelsen böra tillstyrka, att personalen
vid statens anstalter för sinnessjuka beredes krigstidshjälp i enlighet
med de i nådiga propositionen angående krigstidshjälp under år 1916
åt befattningshavare i statens tjänst föreslagna grunder.
I detta sammanhang anser sig medicinalstyrelsen böra nämna
några ord i anledning av de yrkanden, som från åtskilliga håll framställts
om utsträckning av krigstidshjälpen till jämväl ogifta befattningshavare.
De av medicinalstyrelsen beviljade dyrtidstilläggen hava allenast
avsett gifta befattningshavare samt sådana ogifta befattningshavare,
vilka hava anhöriga att försörja. Skälet för denna begränsning av
dyrtidstilläggens omfattning har framför allt varit det, att de ogifta
befattningshavarna vid hospitalen å vederbörande anstalt åtnjuta fri
kost, fri bostad, fri värme, fritt ljus, fri tvätt och delvis fri beklädnad.
Ifrågavarande befattningshavare måste följaktligen anses vara i jämförelsevis
ringa mån berörda av den rådande prisstegringen, och någon
anledning att bevilja dem krigstidshjälp har medicinalstyrelsen icke funnit
för närvarande föreligga.
45
Statsutskottds utlåtande Nr 140.
\ ad slutligen beträffar frågan om de kostnader, som utöver redan
av medicinalstyrelsen beviljat dyrtidstillägg skulle bliva erforderliga,
därest liospitalspersonalen komme i åtnjutande av i propositionen föreslagen
krigstidshjälp, skulle desamma enligt approximativ uppskattning
uppgå till omkring 11,000 kronor.»
Av skål, som i medicinalstyrelsens yttrande anförts, anser utskottet
anledning icke förefinnas att från rätt till krigstidshjälp undantaga
ifrågavarande personal, utan torde densamma, såsom jämväl av herrar
Petren och Eriksson i deras ovanberörda motioner föreslagits, böra komma
i åtnjutande av dylik hjälp. Däremot kan utskottet icke tillstyrka
motionärernas förslag att ifrågavarande personal skulle erhålla, förutom
det till personalen för närvarande utgående dyrtidstillägget, jämväl
oavkortad krigstidshjälp, utan lärer denna böra utgå under enahanda
villkor som för övriga statstjänare.
Det av Kungl. Maj:t under sjätte huvudtiteln upptagna anslaget
för ändamålet torde vid bifall till detta utskottets förslag böra höjas
med det av medicinalstyrelsen beräknade beloppet, 11,000 kronor, till 20,000
kronor.
Såsom förtydligande har utskottet velat tillägga, att arméns och
marinens manskap bör i fråga om rätt till krigstidshjälp jämnställas
med icke ordinarie befattningshavare.
Beträffande herrar Gullbergs och Ljunggrens samt Liljedahls ovanberörda
motioner innebär den i desamma föreslagna förmånen av beklädnadshjälp
åt varje underofficer ett avsteg från tillämpningen av den
av utskottet förordade behovsprincipen, och kan utskottet redan av denna
orsak icke biträda motionerna. Härtill kommer emellertid, att den av
motionärerna lämnade utredningen i ämnet icke kan anses vara av beskaffenhet,
att på densamma kan grundas ett beslut av den omfattning,
som här är ifråga. Särskilt vill utskottet framhålla den verkan på bedömandet
av förevarande angelägenhet, som måste utövas av den underofficerarne
tillkommande rätt att från kronans förråd få uttaga uniformspersedlar
och att å kronans verkstäder få nödiga lagningar å sådana
persedlar verkställda. Utskottet kan således icke tillstyrka motionerna.
Av den ståndpunkt utskottet, enligt vad här ovan utvecklats, intager
till Kungl. Maj:ts förslag, följer, att utskottet icke kan biträda
övriga, i utskottets yttrande ej särskilt nämnda motioner, i vad de skilja
sig från detta förslag.
Utskottet får sålunda hemställa,
46
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
I) att riksdagen i anledning av Kung!. Maj:ts
förevarande proposition och herrar Petréns och Eriksons
i Uppsala motioner samt med avslag å herrar
Ströms, Hage och Winbergs, Schottes, Bengtssons i
Göteborg, Lundblads, Welins m. fl. samt Bärgs i Katrineholm
m. fl. motioner, i vad desamma skilja sig från
Kungl. Majrts förslag, må besluta, att
a) för beredande under år 1916 av krigstidshjälp
åt befattningshavare i statens tjänst i enlighet med
nedan angivna grunder
dels å extra stat för år 1917 anvisa såsom förslagsanslag
-
under andra huvudtiteln........................ kronor 41,000
» tredje » » 1,000
» fjärde » » 272,000
» femte » » 413,000
» sjätte )) » 20,000
» sjunde » » 139,000
» åttonde » ....................... » 20,000;
dels i postverkets stat för driftkostnader år 1917
upptaga följande post:
Krigstidshjälp, förslagsvis ..................... kronor 240,000
och i anledning härav bestämma postverkets
anslag till driftkostnader för år 1917, förslagsvis, till
ett med 240,000 kronor förhöjt belopp;
dels i staten för telegrafverkets driftkostnader
under år 1917 upptaga följande post:
Krigstidshjälp, förslagsvis ..................... kronor 160,000
och i anledning härav bestämma telegrafverkets
anslag för driftkostnader år 1917, förslagsvis, till ett
med 160,000 kronor förhöjt belopp;
dels beräkna driftkostnaderna under år 1917 för
statens järnvägar till ett med 2,500,000 kronor förhöjt
belopp;
dels ock medgiva, att i fråga om befattningshavare
vid institution, för vilken anslag här ovan icke
beräknats, krigstidshjälp må utgå av de medel, av
vilka institutionens omkostnader i övrigt bestridas;
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
47
b) medgiva, att erforderligt belopp må för ändamålet
av Kungl. Maj:t under år 1916 förskjutas av
tillgängliga medel; samt
c) godkänna följande allmänna grunder förkrigstidsbjälps
utgående:
Krigstidshjälp utgår, med här nedan angivna
undantag,
till de befattningshavare i statens tjänst, som
den 1 januari 1916 innehade ordinarie anställning och
på grund av försöijningsplikt underhöllo barn under
15 års ålder; samt
till de i statens tjänst anställda icJce-ordinarie
befattningshavare, arméns och marinens manskap inbegripet,
som den 1 januari 1916 ej mindre på grund
av försörjningsplikt underhöllo barn under 15 års
ålder än även innehade och omedelbart dessförinnan
under minst ett år vid en och samma statsinstitution
innehaft stadigvarande anställning med en daglig arbetstid,
i medeltal icke understigande vad som för den
ordinarie personalen vid samma eller jämförlig institution
är såsom minimum i allmänhet stadgat.
Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas
följande befattningshavare, nämligen
l:o) de, vilka jämlikt den taxering till inkomstoch
förmögenhetsskatt, som under år 1916 äger rum,
hava alt erlägga dylik skatt för högre belopp än 2,000
kronor, hustrus taxering däri inbegripen;
2:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägsbyggnader,
dubbelspårsanläggningar och därmed jämförliga
företag;
3 o) arbetarpersonalen vid de till statens vattenfallsverk
hörande anläggningsarbetena; samt
4 o) gift, kvinnlig befattningshavare, vars man lever.
Beloppet av den krigstidshjälp, som skall till
befattningshavare utgå, bestämmes, på sätt nedanstående
tabell utvisar, i förhållande dels till taxeringen
enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,
dels ock till antalet av de barn under 15 år,
vilka befattningshavaren, på grund av försörjningsplikt,
den 1 januari 1916 underhöll:
48
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
Det beräknade belopp, för vilket
befattningshavaren under år 1916
har att erlägga skatt enligt för- ordningen om inkomst- och
förmögenhetsskatt
Krigstidshjälp åt befattningshavare med
1 barn
2 barn
3 barn
4 barn
5 eUer flera
barn
K
r o n o
r
Högst 1,000 kronor.....................
80
160
•
240
320
400
från 1,000 t. o. m. 1,200 kronor...
70
140
210
280
350
» 1,200 » » » 1,400 »
60
120
180
240
300
» 1,400 » » » 1,600 »
50
400
150
200
250
» 1,600 » » » 1,800 »
40
80
120
160
200
» 1,800 » » * 2,000 »
30
60
90
120
150
Då enligt förestående bestämmelser till krigstidshjälp
berättigad icke ordinarie befattningshavare
under tiden efter ingången av augusti månad 1914
erhållit avlönings förhöj ning, som är att anse icke såsom
ett tillägg för avlöningens uppbringande till belopp,
stående i skäligt förhållande till ordinarie befattningshavares
avlöningsförmåner, utan såsom särskilt
dyrtidstillägg, skall beloppet av sådan förhöjning, beräknat
från det den börjat utgå intill utgången av år
1915, vid utbetalning av krigs tid »hjälp från denna
avdragas.
Befattningshavare, som icke innehar ordinarie
anställning, må icke på grund av tjänstledighet för
allmänt uppdrag samt för inkallelse till annan militär
tjänstgöring än den enligt § 27 värnpliktslagen
åliggande för egen utbildning förlora rätten till krigstidshjälp.
Ej heller må icke-ordinarie befattningshavare, som
under år 1915 åtnjutit, oavsett semester, tjänstledighet
för styrkt sjukdom under högst sex månader eller tjänstledighet
av annan orsak under högst en månad, av
sådan anledning förlora sin rätt till krigstidshjälp.
Krigstidshjälpen utbetalas på därom gjord framställning
i den ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes.
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
49
II) att herrar Gullbergs och Ljunggrens samt
Liljedahls ovanberörda motioner icke må av riksdagen
bifallas.
Stockholm den 30 maj 1916.
På statsutskottets vägnar:
CARL SWARTZ.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. J. G. Swartz, S. H. Kvarnzelius, O. Jonsson,
O. M. Strömberg, II. H. K. Ericson, C. G. Ekman, J. Nilsson, Å. C. Lindblad, O. Bergqvist,
A. Pers, C. B. A. Eklundh och C. G. Österberg samt
från andra kammaren: herrar A. Ekman, II. Andersson i Skivarp, C. Persson i
Ställhult, J. B. Eriksson i Grängesberg, N. A. Nilsson i Kabbarp, J. Ström, A. Anderson
i Bistock, J. Erlansson, G. B. J. Åkerman, J. A. Ingvarson, J. Andersson i Stärte
och A. V. Sävström.
Reservationer:
av herrar O. Bergqvist, som ansett, att vid beräknande av det
belopp, för vilket befattningshavare under år 1916 har att erlägga skatt
enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, kallortstillägg,
som för år 1915 må hava uppburits, skall avdragas;
av herr C. Persson i Ställhult;
av herrar J. B. Eriksson i Gräugesberg, A. Anderson i Råstock,
J. A. Ingvarson och A. V. Sävström., vilka ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hava följande lydelse:
»Utskottet är ense med Kungl. Maj:t däruti, att den betydliga
fördyring som sedan krigets början inträtt med avseende på nästan alla
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 6 samt. 88 höft. (Nr 140.) 7
50
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
slag av livsförnödenheter, motiverar beviljandet av krigstidshjälp till
statstjänare. Med avseende på storleken och omfattningen av denna
krigstidshjälp finner sig utskottet också böra instämma med den i den
kungl. propositionen uttalade uppfattningen, att den mivarande ekonomiska
situationen för staten nödvändiggör, att summan av denna krigstidshjälp
ej tillmätes efter de mått, som den inträdda fördyringens storlek
annars skulle kunna motivera. Detta nödvändiggör, enligt utskottets
förmenande, att bestämmelserna för krigstidshjälpens utgående måste
bliva sådan, att från krigstidshjälps åtnjutande för närvarande undantages
statstjänare med högre inkomst och att alltså statsfunktionärerna
i de lägsta inkomstgrupperna främst böra komma i åtnjutande av krigstidshjälp,
då dessa statstjänare torde vara de, som hava svårast att reda
sig under den nuvarande dyr tiden.
Utskottet måste från dessa utgångspunkter finna, att goda skäl
förebragts för Kungl. Maj:ts förslag att till grund för krigstidshjälpens
storlek lägga taxeringen till inkomst- och förmögenhetsbeskattning,
vilken taxering i allmänhet torde vara en tämligen god mätare på
vederbörandes behov av ekonomiskt understöd. Att i Kungl. Maj:ts
förslag i samband därmed påyrkas, att krigstidshjälpens belopp skall
sjunka, efter som den till inkomst- och förmögenhetsbeskattning upptagna
inkomstsumman stiger, finner utskottet även stå i god överensstämmelse
med de principer, som, enligt vad ovan sagts, ansetts böra
vara grundläggande för krigstidshjälpens utgående.
Kungl. Maj:t har i propositionen föreslagit, att endast befattningshavare
med barn böra erhålla krigstidshjälp. I detta avseende kan
utskottet ej biträda Kungl. Maj:ts uppfattning utan anser sig i stället
böra ansluta sig till de yrkanden, som i detta hänseende gjorts i motioner
av herr Schotte, samt herrar Ström, Hage och Vinberg m. fl. Den
omständigheten, att även befattningshavare utan barn drabbats av dyrtidens
konsekvenser, synes utskottet tala för, att jämväl dessa befattningshavare
böra erhålla någon krigstidshjälp, även om denna bör kunna
sättas betydligt lägre än för befattningshavare med barn. Här bör även
kunna pekas på den enstämmiga opinion, som från statstjänarebåll försports
mot denna behovsprincips tillämpande, på sätt i den kungl.
propositionen föreslagits. I vissa fall torde, enligt utskottets mening,
denna propositions yrkanden leda till konsekvenser, som synas utskottet
mindre önskvärda. Kungl. Maj:ts proposition innebär t. ex. i vissa fall,
att av två befattningshavare med samma inkomst och samma arbetsprestation
den ene kan erhålla ett lönetillskott av ända upp till 400
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
51
kronor, under det den andre, även om han har försörjningsplikt för
hustru, ej erhåller någon inkomstökning trots den fördyring, som inträtt
även för honom och trots, att krigstidsperioden för bägge dessa slag av
befattningshavare i många fall medfört ökat arbete.
Utskottet anser sig även böra yrka bifall till det i motion framförda
yrkandet, att kallortstillägg, där sådant utgår, avdrages från den
taxerade inkomstsumman vid bestämmande av krigstidshjälpens belopp.
Ävensom att personalen vid statens anstalter för sinnessjuka ej undantages
från erhållande av krigstidshjälp. Utskottet anser nämligen, att
det lönetillägg, som år 1915 tilldelats denna personal, tillkommit på
grund av särskilda förhållanden med avseende å denna personals lönefrågas
läge och alltså icke kan utgöra skäl för, att detta lönetillägg nu
avdrages från krigstidshjälpen. Likaså anser utskottet, att bestämmelserna-
om krigstidshjälp till gift kvinna, vars man lever, böra erhålla
sådan lydelse, att från rätt till krigstidshjälp undantages sådan gift
kvinnlig befattningshavare, vars man lever och under år 1915 haft en
inkomst av 500 kronor eller därutöver.
Utskottet anser sig sålunda böra föreslå, att riksdagen i denna
fråga fattar beslut i huvudsaklig överensstämmelse med de grundlinjer,
som framförts i de av herrar Ström samt Hage och Vinberg väckta
motioner, dock med vissa inskränkningar i deras yrkanden, enär det
synes utskottet nödvändigt att begränsa totalkostnaden av krigstidshjälpen,
så att ökningen utöver den av Kungl. Maj:t beräknade kostnaden
ej nämnvärt överstiger 2 miljoner kronor.
För att ernå en sådan begränsning av totalsumman har utskottet
ansett sig böra föreslå nedanstående inskränkningar i motionernas
yrkanden, och har genom en ekonomisk beräkning synts framgå, att
med dessa inskränkningar man kan antaga, att den totala kostnadssumman
kommer att hålla sig till omkring ovannämnda belopp, varvid
är att märka, att Kungl. Maj:t liksom utskottet föreslår förslagsanslags
beviljande för detta ändamål.
Följande inskränkningar föreslås alltså:
1) Den föreslagna krigstidshjälpen för hustru eller husföreståndarinna
borttages.
2) Antalet barn, för vilka krigstidshjälp beräknas, inskränkes till
5, alltså till samma antal, som i den kungl. propositionen.
3) Beloppen för befattningshavaren sänkas från 100—30 kronor
till 90—30 kronor, samt
4) Från rätt till krigstidshjälp undantages:
52
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
dels befattningshavare, som den 1 januari 1916 ej fyllt 20 år,
detta med hänsyn därtill, att utskottet anser, att en åldersgräns nedåt
bör fastställas för krigstidshjälpens utgående, då behovet av krigstidshjälp
givetvis måste bli mindre för befattningshavare i de lägsta åldersklasserna
bl. a. även av den anledningen, att sådana befattningshavare
i stor utsträckning äro boende i föräldrahem,
dels ogift manskap vid armén och flottan, då dessa ju erhålla kosthåll
och i allmänhet icke hava några utgifter för bostad och därför ej
torde känna krigstidsfördyringen på samma sätt som andra befattningshavare,
dels slutligen även andra befattningshavare, i vilkas löneförmåner
ingå kosthåll in natura, detta av samma skäl, som i sist nämnda punkt
säges.
Med avseende å vad i övriga motioner yrkats, anser sig utskottet
endast böra i viss mån tillstyrka, vad herr Bengtsson i Göteborg i
motion II: 287 föreslagit.
Utskottet får sålunda hemställa,
att riksdagen måtte
a) för beredande under år 1916 av krigstidshjälp
åt befattningshavare i statens tjänst i enlighet med
nedan angivna grunder
dels å extra stat för år 1917 anvisa såsom förslagsanslag
-
under andra huvudtiteln ....................... kronor 70,000
)> tredje » » 9,000
» fjärde » » 350,000
» femte » » 600,000
» sjätte » » 100,000
» sjunde » » 210,000
» åttonde » » 30,000
dels i postverkets stat för driftkostnader år 1917
upptaga följande post:
Krigstidshjälp, förslagsvis 410,000 kronor, och i
anledning härav bestämma postverkets anslag till driftkostnader
för år 1917, förslagsvis, till ett med 410,000
kronor förhöjt belopp;
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
53
dels i staten för telegrafverkets driftkostnader
under år 1917 upptaga följande post:
Krigstidshjälp, förslagsvis 520,000 kronor, och i
anledning härav bestämma telegrafverkets anslag för
driftkostnader år 1917, förslagsvis, till ett med 520,000
kronor förhöjt belopp;
dels beräkna driftkostnaderna under år 1917 för
statens järnvägar till ett med 3,500,000 kronor förhöjt
belopp;
dels ock medgiva, att i fråga om befattningshavare
vid institution, för vilken anslag här ovan icke
beräknats, krigstidshjälp må utgå av de medel, av vilka
institutionens omkostnader i övrigt bestridas;
b) medgiva, att erforderligt belopp må för ändamålet
av Kungl. Maj:t under år 1916 förskjutas av
tillgängliga medel; samt
c) godkänna följande allmänna grunder för krigstidshjälps
utgående:
Krigstidshjälp utgår, med här nedan angivna
undantag, till de befattningshavare i statens tjänst,
som den 1 januari 1916 innehade ordinarie anställning;
samt
till de i statens tjänst anställde icke ordinarie
befattningshavare, som den 1 januari 1916 innehade
och omedelbart dessförinnan under minst ett år vid
en och samma statsinstitution innehaft stadigvarande
anställning med en daglig arbetstid, i medeltal icke
understigande vad som^för den ordinarie personalen
vid samma eller jämförlig institution är såsom minimum
i allmänhet stadgat.
För åtnjutande av krigstidshjälp undantagas följande
befattningshavare, nämligen:
1) de, vilka jämlikt den taxering till inkomstoch
förmögenhetsskatt, som under år 1916 äger rum,
hava att erlägga dylik skatt för högre belopp än/2,200
kronor inklusive hustrus taxering men exklusive kallortstilläggets
belopp, där sådant tillägg utgår;
2) de, vilka den 1 januari 1916 ej fyllt 20 år;
3) arbetarpersonalen vid statens järuvägsbygg
-
54
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
nader, dubbelspårsanläggningar och därmed jämförliga
företag;
4) arbetarpersonalen vid de till statens vattenfallsverk
hörande anläggningsarbetena; samt
5) gift kvinnlig befattningshavare, vars man under
år 1915 haft en inkomst av 500 kronor eller däröver;
6) ogift manskap vid armén och flottan;
7) kvinnlig befattningshavare, i vars löneförmåner
ingår kosthåll in natura samt ogift manlig befattningshavare
under samma förutsättning.
Beloppet av den krigstidshjälp, som skall till
befattningshavare utgå, bestämmes på sätt nedanstående
tabell utvisar i förhållande till taxeringen enligt förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt, varvid dock
är att märka, att för år 1915 uppburet kallorts tillägg
avdrages från det uppskattade beloppet, där sådant
tillägg utgår.
Krigstidshjälp åt befattningshavare.
Det beräknade belopp, för vilket
befattningshavaren under år 1916
har att erlägga skatt enligt för- ordningen om inkomst- och för- mögenhetsskatt med avdrag av
för år 1915 uppburet kallorts- tillägg, där sådant utgått
För befatt- ningshavaren:
Kronor
För varje barn
under 15 år, som
befattningshavare
på grund av försörj- ningsplikt under- höll den 1 januari
1916, dock ej för
flera än 5 barn
Högst 1,000 kronor ......
90
50
från 1,000 t. o. m. 1,200 » ......
80
45
» 1,200 » 1,400 » ......
70
40
» 1,400 » 1,600 » ......
60
35
» 1,600 » 1,800 > ......
45
30
» 1,800 » 2,000 » ......
30
20
Befattningshavare, som icke innehar ordinarie
anställning, må icke på grund av tjänstledighet för
allmänt uppdrag samt för inkallelse till annan militär
tjänstgöring än den enligt § 27 värnpliktslagen åliggande
för egen utbildning förlora rätten till krigstidshjälp.
Icke-ordinarie befattningshavare i tullverket, som
på grund av inom tullverket rådande arbetsförhållanden
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
55
icke tjänstgjort under högst fyra månader år 1915,
må icke av denna anledning förlora rätten till krigstid
shjälp.
Ej heller må icke-ordinarie befattningshavare, som
under år 1915 åtnjutit, oavsett semester, tjänstledighet
för styrkt sjukdom under högst sex månader eller
tjänstledighet av annan orsak under högst en månad,
av sådan anledning förlora sin rätt till krigstidshjälp.
Krigstidshjälpen utbetalas på därom gjord framställning
i den ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
8 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (8)
8 kopplingar.
- Rskr. 1916:231 Skrivelse till Konungen angående fastställande av telegrafverkets stat för driftkostnader för år 1917 m. m. s. 1 i texten
- Rskr. 1916:3 Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens tredje huvudtitel, innefattande anslagen till utrikesdepartementet. a1 i texten
- Rskr. 1916:5 Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel, innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet. s. 1 i texten
- Rskr. 1916:218 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående krigstidshjälp under år 1916 åt befattningshavare i statens tjänst jämte i ämnet väckt s. 1 i texten
- Rskr. 1916:243 Skrivelse till Konungen angående fastställande av postverkets stat för driftkostnader är 1917. s. 1 i texten