Sök i Ratio Lex

Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om anslag till räntefria studielån.

1919-05-06 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1919:99, Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om anslag till räntefria studielån.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets memorial Nr 09.

1

Nr 99.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1919 kl. 4 e. m.

Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga

om anslag till räntefria studielån.

(2:a avd.)

I en den 11 mars 1919 till riksdagen avlåten proposition (nr 334),

hade Kungl. Maj it föreslagit riksdagen att dels till räntefria lån för underlättande

av studiemöjligheterna för begåvade, fattiga lärjungar vid offentliga

läroanstalter av skilda slag ävensom till bestridande av vissa med låneverksamheten

förbundna kostnader på extra stat för år 1920 bevilja ett

reservationsanslag av 150,000 kronor,

dels medgiva, att av det till dylika lån på extra stat för år 1919

anvisade reservationsanslaget av 100,000 kronor må bestridas jämväl de

motsvarande kostnader, som för låneverksamheten under sistsagda år

kunna uppstå,

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att för utdelning av ifrågavarande lån

utfärda reglemente i huvudsaklig enlighet med de grunder, som av departementschefen

i statsrådsprotokollet framlagts,

dels ock medgiva, att kostnaderna för den nämnd, som må komma

att handlägga ärenden rörande omförmälda lån, må gäldas av det under

åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till kommittéer och utredningar

genom sakkunniga.

I sitt med anledning av denna proposition avgivna utlåtande, nr 80,

hade statsutskottet hemställt,

att riksdagen måtte

a) till räntefria lån för underlättande av studiemöjligheterna för begåvade,

fattiga lärjungar vid offentliga läroanstalter av skilda slag ävensom

till bestridande av vissa med låneverksamheten förbundna kostnader på

extra stat för år 1920 bevilja ett reservationsanslag av 100,000 kronor,

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 6 sand. 45 höft. (Nr 99.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets memorial Nr 99.

b) medgiva, att av det till dylika lån på extra stat för år 1919 anvisade

reservationsanslaget av 100,000 kronor må bestridas jämväl de

motsvarande kostnader, som för låneverksamheten under sistsagda år kunna

uppstå,

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att för utdelning av ifrågavarande lån utfärda

reglemente i huvudsaklig enlighet med de grunder, som av departementschefen

i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 11 mars

1919 framlagts, med iakttagande dock av de jämkningar och tillägg, som

av utskottet här ovan förordats,

d) medgiva, att kostnaderna för den nämnd, som må komma att

handlägga ärenden rörande omförmälda lån, må gäldas av det under

åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till kommittéer och utredningar

genom sakkunniga.

Utskottets yttrande var av följande lydelse:

»Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning åsyftar i huvudsak dels att

erhålla riksdagens godkännande av vissa huvudgrunder för användningen

av det reservationsanslag å 100,000 kronor, som 1918 års lagtima riksdag

på extra stat för år 1919 beviljat till räntefria lån för underlättande av

studiemöjligheterna för begåvade, fattiga lärjungar vid offentliga läroanstalter

av skilda slag, dels ock att utverka, att anslag för enahanda ändamål måtte

beviljas jämväl för år 1920.

De huvudgrunder, i avseende å vilka riksdagens yttrande ansetts erforderligt,

avse lånebeloppens storlek, tiden för studielåns åtnjutande och

återbetalningsskyldigheten.

En fastställd maximigräns för lånebeloppens storlek har departementschefen

icke ansett böra bestämmas, utan borde den lånebeviljande myndigheten

i förevarande fall hava fria händer. Man torde kunna förutsätta,

säger departementschefen, att denna myndighet vid bestämmande av lånebeloppens

storlek tillser, att, i den mån anslaget därtill lämnar tillgång,

varje av studielån förtjänt sökande tilldelas ett efter studiernas eller utbildningens

beskaffenhet, vederbörandes ekonomi och omständigheterna i

övrigt omsorgsfullt avvägt belopp. Enligt utskottets mening bör i förevarande

hänseende såsom en huvudsynpunkt iakttagas, att det beviljade

lånet ej skall avse att täcka samtliga de kostnader, soin erfordras för låntagarens

utbildning, utan att detsamma snarare skall vara att betrakta som

en, om ock väsentlig hjälp för vederbörande, en hjälp, som uppenbarligen

bör egga honom att genom eget arbete eller på annat sätt söka förvärva

de ytterligare medel, som kunna erfordras för fullbordandet av hans studier.

Om en dylik uppfattning enligt utskottets mening bör i regel vara

den förhärskande, anser dock utskottet, att, då särskilda omständigheter

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets memorial Nr 99.

3

föreligga, t. ex. i fall av eu synnerligen vill vitsordad begåvning eller då

för lånesökanden andra hjälpkällor fullkomligt saknas, det av statsmedel

ifrågasatta studielånet må kunna utgå med belopp, som huvudsakligen täcker

utbildningskostnaderna. Även om utskottet sålunda lika med departementschefen

icke anser en maximigräns lämpligen böra uppställas, finner utskottet

dock ändamålsenligt, att i regel ett belopp av 1,500 kronor betraktades såsom

maximum, därmed dock icke uteslutet, att i undantagsfall, då särskilda

omständigheter härför tala, lånet bör kunna överstiga detta belopp.

Beträffande tiden för studielåns åtnjutande anser departementschefen

icke lämpligt att fastslå någon bestämd tidsgräns. Lån skulle beviljas för

ett år i sänder; dock skulle den, som en gång erhållit dylikt lån, äga

företräde till erhållande av fortsatt lån, så länge han med omsorg och

framgång skötte sin utbildning. Om utskottet också i likhet med departementschefen

icke anser någon bestämd tidsgräns för lånens utdelande

böra fastställas, finner utskottet dock önskligt, att ett sådant förfaringssätt

bleve det i regel tillämpade, att lånen utbetalades under högst fem år,

dock med rätt för den låneutdelande myndigheten att utsträcka tiden,

i händelse särskilda förhållanden sådant påkalla.

Vad angår återbetalningsskyldigheten, innebär förslaget följande. Sedan

låntagaren avslutat sin utbildning, skulle han genom årlig amortering

återbetala de erhållna studielånen. Tiden för amorteringens^ början och

storleken av de årliga avbetalningarna skulle bestämmas av Kung]. Maj:t,

sedan den låneutdelande myndigheten i sådant hänseende avgivit förslag;

dock skulle lånen vara i sin helhet återbetalda senast inom utgången av

tionde året efter det kalenderår, då studielån senast utdelades, där icke

Kungl. Maj:t på därom gjord särskild framställning funne skäligt ytterligare

förlänga amorteringstiden. Därest låntagare icke ordentligt fullgjorde

sin återbetalningsskyldighet, skulle han inom sex månader efter

uppsägning inbetala hela den återstående lånesumman, såvida icke Kungl.

Maj:t på särskild ansökan prövade skäligt häri medgiva lättnad. Doge låntagare,

innan studielånen blivit till fullo återbetalda, skulle Kungl. Maj:t

bestämma, huru i varje särskilt fall med lånens indrivande skulle förfaras.

Då särskilt ömmande omständigheter vore för handen, skulle den avlidnes

sterbhusdelågare på därom hos Kung]. Maj:t gjord framställning kunna

helt eller delvis befrias från skyldighet att återbetala lånesumman.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot vad som sålunda

föreslagits i fråga om återbetalningsskyldigheten. I samband härmed har

utskottet haft uppmärksamheten fästad därå, huruvida icke under återbetalningstiden

låntagaren även bör vidkännas skyldighet att gälda viss ränta

å det för honom återstående lånebeloppet. Det kan enligt utskottets me
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets memorial Nr 99.

ning icke anses innebära en mot studielåneinstitutets karaktär stridande

uppfattning, att, då låntagaren avslutat sin utbildning och kan antagas

hava erhållit en ställning, som giver honom möjlighet att återbetala lånen,

han även vidkännes den relativt obetydliga utgift, som en räntebetalning

medför. 1 å samma gång därigenom av låntagaren gives en kompensation

för den av honom åtnjutna förmånen att hava under studietiden

räntefritt åtnjutit lånunderstöden, är en sådan anordning vidare ägnad att

sporra vederbörande till att snarast möjligt inbetala de erhållna beloppen.

Utskottet anser därför, att lånen böra, så länge låntagarens utbildning

varar, ävensom någon tid efter utbildningens avslutande, löpa räntefritt, men

att från och med tredje året efter det kalenderår, då sista lånet erhölls,

låntagaren bör å lånebeloppen gälda ränta, vilken bör bestämmas till en

siffra, som sammanfaller med sparbankernas gällande inlåningsränta.

I fråga om det för ändamålet erforderliga statsanslaget har detsamma

av Kungl. Maj:t föreslagits att för år 1920 utgå med 150,000 kronor eller

alltså med ett belopp, som med 50 procent överstiger vad till samma

ändamål beviljats för innevarande år.

Om ock vissa skäl kunna anföras för en så betydande höjning av

anslaget som nu ifrågasatts, anser utskottet dock ej tillrådligt att, innan

man ännu vunnit någon erfarenhet om den föreslagna organisationens

verkningar och resultat, vidtaga en ökning på sätt Kungl. Maj:ts förslag

innebär. Utskottet anser, att anslaget bör för år 1920 bestämmas till enahanda

belopp, som för innevarande år beviljats, eller alltså 100,000 kronor.

Beloppet är av Kungl. Maj:t föreslaget till uppförande under åttonde huvudtiteln,

således som verklig utgift. Utgiften torde dock närmast vara

att betrakta såsom utgift för kapitalökning och synes densamma också för

framtiden böra i riksstat och rikshuvudbok så behandlas. Då emellertid

dels i det föreslagna anslaget ingår visst belopp, beräknat för bestridande

av förvaltningskostnader, vilken sistnämnda utgift icke är en utgift för

kapitalökning och således bör från anslaget i övrigt avskiljas, dels ock en

närmare utredning angående sättet för bokföringen av ifrågavarande medel

hos statskontoret och postsparbanken torde vara erforderlig, innan beslut

fattas om anslagets upptagande såsom kapitalökningsutgift, har utskottet

icke för närvarande velat tillstyrka ett sådant beslut, men förväntar utskottet,

att de synpunkter, som nu framhållits, varda vid förslag i ämnet

till nästkommande riksdag av Kungl. Maj:t iakttagna.»

I en vid utskottets ifrågavarande utlåtande fogad reservation hade

herr C. I. Asplund m. fl. förklarat sig anse, att utskottets yttrande och

förslag bort hava följande lydelse:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets memorial Nr 99.

5

»Kungl. Maj:ts — — — — — innevarande år.

Utskottet anser sig böra tillstyrka det föreslagna beloppet av 150,000

kronor. En höjning av anslagssumman är uppenbarligen betingad av hela

låneinstitutets karaktär och de grunder, under vilka man tänkt sig den

ifrågasatta organisationen skola fungera. Konsekvensen av 1918 års lagtima

riksdags beslut i förevarande ärende ävensom vad utskottet i det föregående

i anslutning till departementschefens uttalanden tillstyrkt synes

fordra en höjning av anslagsbeloppet.

Beloppet är — — — — — iakttagna.

Utskottet, som i övrigt icke funnit anledning till erinran mot Kun°i.

Maj:ts förslag, hemställer alltså,

att riksdagen må

o a) till räntefria lan för underlättande av studiemöjligheterna för

begåvade, fattiga lärjungar vid offentliga läroanstalter av skilda slag ävensom

till bestridande av vissa med låneverksamheten förbundna kostnader

på extra stat för år 1920 bevilja ett reservationsanslag av 150,000 kronor,

c) —--—

d) ---->

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har första kammaren

bifallit utskottets hemställan, varemot andra kammaren bifallit den vid utlåtandet

fogade reservationen, dock med den ändring i motiveringen, att

de delar därav, som börja med orden »Enligt utskottets mening» och sluta

med orden »förhållandena sådant påkalla», uteslutits.

Kamrarnes beslut skilja sig sålunda från varandra beträffande dels

utskottets hemställan, mom. a) angående anslagsbeloppet, dels ock motiveringen,

vilken av första kammaren godkänts oförändrad, under det att

andra kammaren ur densamma uteslutit uttalandena angående lånebeloppens

storlek och tiden för studielånens åtnjutande. På grund av sistnämnda

förhållande måste emellertid jämväl i fråga om mom. c) i utskottets hemställan

(angående grunderna för utdelning av lånen), ehuru formellt lika

lydande enligt båda kamrarnes beslut, dessa anses innebära en reell skiljaktighet,

enär de jämkningar och tillägg till de av departementschefen

föreslagna grunderna för lånens utdelande, som i momentet om förmälas,

genom de av kamrarne beslutade olika motiveringarne icke bliva desamma

enligt de båda besluten.

l:o.

För anslagsfrågans avgörande medelst gemensam omröstning får utskottet

föreslå följande voteringsproposition:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets memorial Nr 99.

»Den, som i likhet med första kammaren vill, att riksdagen må till

räntefria lån för underlättande av studiemöjligheterna för begåvade, fattiga

lärjungar vid offentliga läroanstalter av skilda slag ävensom till bestridande

av vissa med låneverksamheten förbundna kostnader på extra stat

för år 1920 bevilja ett reservationsanslag av 100,000 kronor,

röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen, i likhet med andra kammaren, beslutat

till räntefria lån för underlättande av studiemöjligheterna för begåvade,

fattiga lärjungar vid offentliga läroanstalter av skilda slag ävensom till

bestridande av vissa med låneverksamheten förbundna kostnader på extra

stat för år 1920 bevilja ett reservationsanslag av 150,000 kronor.

2: o.

Beträffande frågan om grunderna för utdelning av lånen synes sammanjämkning

av de olika beslut, vari kamrarne stannat, kunna ske på

sådant sätt, att det stycke i motiveringen, som avser lånebeloppens storlek

och börjar med orden »Enligt utskottets mening» och slutar med orden

»överstiga detta belopp», i enlighet med första kammarens beslut bibehålies,

samt följande stycke, avseende tiden för lånens åtnjutande samt

börjande med orden »Beträffande tiden» och slutande med orden »förhållanden

sådant påkalla», i enlighet med andra kammarens beslut utgår.

Utskottet får följaktligen hemställa,

att kamrarna må, var och en med frånträdande av

sitt beträffande grunderna för ifrågavarande låns utgående

tidigare fattade beslut, i sådant avseende godkänna följande

motivering:

»De huvudgrunder, i avseende å vilka riksdagens yttrande ansetts erforderligt,

avse lånebeloppens storlek, tiden för studielåns åtnjutande och

återbetalningsskyldigheten.

En fastställd maximigräns för lånebeloppens storlek har departementschefen

icke ansett böra bestämmas, utan borde den lånebeviljande myndigheten

i förevarande fall hava fria händer. Man torde kunna förutsätta,

säger departementschefen, att denna myndighet vid bestämmande av lånebeloppens

storlek tillser, att, i den mån anslaget därtill lämnar tillgång,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets memorial Nr 99.

7

varje av studielån förtjänt sökande tilldelas ett efter studiernas eller utbildningens

beskaffenhet, vederbörandes ekonomi och omständigheterna i

övrigt omsorgsfullt avvägt belopp. Enligt utskottets mening bör i förevarande

hänseende såsom en huvudsynpunkt iakttagas, att det beviljade

lånet ej skall avse att täcka samtliga de kostnader, som erfordras för låntagarens

utbildning, utan att detsamma snarare skall vara att betrakta som

en, om ock väsentlig hjälp för vederbörande, en hjälp, som uppenbarligen

bör egga honom att genom eget arbete eller på annat sätt söka förvärva

de ytterligare medel, som kunna erfordras för fullbordandet av hans studier.

. Om en dylik uppfattning enligt utskottets mening bör i regel vara

den förhärskande, anser dock utskottet, att, då särskilda omständigheter

föreligga, t. ex. i fall av en synnerligen väl vitsordad begåvning eller då

för lånesökanden andra hjälpkällor fullkomligt saknas, det av statsmedel

ifrågasatta studielånet må kunna utgå med belopp, som huvudsakligen täcker

utbildningskostnaderna. Även om utskottet sålunda lika med departementschefen

icke anser en maximigräns lämpligen böra uppställas, finner utskottet

dock ändamålsenligt, att i regel ett belopp av 1,500 kronor betraktades såsom

maximum, därmed dock icke uteslutet, att i undantagsfall, då särskilda

omständigheter härför tala, lånet bör kunna överstiga detta belopp.

Vad angår återbetalningsskyldigheten, innebär förslaget följande. Sedan

låntagaren avslutat sin utbildning, skulle han genom årlig amortering

återbetala de erhållna studielånen. Tiden för amorteringens början och

storleken av de årliga avbetalningarna skulle bestämmas av Kungl. Maj:t,

sedan den låneutdelande myndigheten i sådant hänseende avgivit förslag;

dock skulle lånen vara i sin helhet återbetalda senast inom utgången av

tionde året efter det kalenderår, då studielån senast utdelades, där icke

Kungl. Maj:t på därom gjord särskild framställning funne skäligt ytterligare

förlänga amorteringstiden. Därest låntagare icke ordentligt fullgjorde

sin återbetalningsskyldighet, skulle han inom sex månader efter

uppsägning inbetala hela den återstående lånesumman, såvida icke Kung].

Maj:t på särskild ansökan prövade skäligt häri medgiva lättnad. Doge låntagare,

innan studielånen blivit till fullo återbetalda, skulle Kungl. Maj:t

bestämma, huru i varje särskilt fall med lånens indrivande skulle förfaras.

Då särskilt ömmande omständigheter vore för handen, skulle den avlidnes

sterbhusdelägare på därom hos Kungl. Maj:t gjord framställning kunna

helt eller delvis befrias från skyldighet att återbetala lånesumman.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot vad som sålunda

föreslagits i fråga om återbetalningsskyldigheten. I samband härmed har

utskottet haft uppmärksamheten fästad därå, huruvida icke under återbetalningstiden

låntagaren även bör vidkännas skyldighet att gälda viss ränta

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets memorial Nr 99.

å det för honom återstående lånebeloppet. Det kan enligt utskottets mening

icke anses innebära en mot studielåneinstitutets karaktär stridande

uppfattning, att, då låntagaren avslutat sin utbildning och kan antagas

hava erhållit en ställning, som giver honom möjlighet att återbetala lånen,

han även vidkännes den relativt obetydliga utgift, som en räntebetalning

medför. På samma gång därigenom av låntagaren gives en kompensation

för den av honom åtnjutna förmånen att hava under studietiden

räntefritt åtnjutit lånunderstöden, är en sådan anordning vidare ägnad att

sporra vederbörande till att snarast möjligt inbetala de erhållna beloppen.

Utskottet anser därför, att lånen böra, så länge låntagarens utbildning

varar, ävensom någon tid efter utbildningens avslutande, löpa räntefritt, men

att från och med tredje året efter det kalenderår, då sista lånet erhölls,

låntagaren bör å lånebeloppen gälda ränta, vilken bör bestämmas till en

siffra, som sammanfaller med sparbankernas gällande inlåningsränta.»

Stockholm den 6 maj 1919.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, C. J. G. Sivartz, O. M. Strömberg,

G. M. H. Ekelund, O. Bergqvist, C. G. Ekman, H. G. TF. Wrangel, A. Pers, J. L. Widell,

E. A. Hallin, F. Bergland och C. I. Asplund samt

från andra kammaren: herrar J. B. Eriksson i Grängesberg, J. Olofsson, N. A. Nilsson

i Kabbarp, A. Anderson i Råstock, .J. Jönsson i Revinge, S. Bengtsson i Norup, P. A.

Hansson i Stockholm, P. B. Nilsson i Landeryd, J. Erlansson, J. Jönsson i Slätåker, S. E.

J. Liibeck och K. A. W. Björck.

Reservation

vid mom. 2:o av herr P. A. Hansson i Stockholm.

Stockholm 1919, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

191364

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:8a Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1920 åttonde huvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartemente s. 1 i texten
  2. Rskr. 1919:230 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående räntefria studielån. a1 i texten