Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående regleringen för tiden 1 januari—30 juni 1933 av utgifterna för kapitalökning i avseende å statens järnvägar och vattenfallsverk.

1922-03-14 · 46 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 44 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1922:17a, Utlåtande angående regleringen för tiden 1 januari—30 juni 1933 av utgifterna för kapitalökning i avseende å statens järnvägar och vattenfallsverk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 11 A.

1

Nr 17 Å.

Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1922 kl. V2 3 e. m.

Utlåtande angående regleringen för tiden 1 januari—30 juni 1933

av utgifterna för kapitalökning i avseende å statens järnvägar

och vattenfallsverk. (4:e avd.)

Statens järnvägar.

l:o) Uti den till riksdagen den 7 januari 1922 avlåtna propositionen

(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under tiden skott å

1 januari—30 juni 1923 har Kungl. Maj:t i avseende å statens järnvä- ansla£*

gar, under åberopande av det vid propositionen under rubrik »utgifter [10.]1)

för kapitalökning, Bil. 1» fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för nämnda dag, föreslagit riksdagen (punkt 10) medgiva,

att, därest överskott uppkommit eller framdeles skulle uppstå å ett under

huvudgruppen »Nya byggnader och anläggningar vid statens trafikerade

järnvägar» upptaget anslag, järnvägsstyrelsen må använda dylikt överskott

till täckande av sådan brist å annat anslag inom samma huvudgrupp,

som icke kunnat undvikas, därvid skall iakttagas, att överskottet i första

hand bör användas till täckande av brist å anslag för närmast jämförliga

ändamål.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet sid. 37—43.

Departementschefen erinrar, hurusom före år 1918 riksdagen plägade

anvisa ett enda stort belopp till utförande av nya byggnader och

anläggningar vid statens trafikerade järnvägar, och att under detta anslag

'') Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 saml. 16 höft. {Nr 11 A—11 B.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.

inbegrepos samtliga medel för 4ylika byggnader och anläggningar vid

de förefintliga statsbanorna — under senare tid dock med undantag av

mera omfattande arbeten, avseende samma huvudkategori, såsom dubbelspårsanläggningar,

större bangårdsombyggnader m. m. Vid expedierandet

av riksdagens beslut rörande nämnda anslag plägade Kungl. Maj:t förklara,

att järnvägsstyrelsen ägde att, om överskott å anslag skulle uppstå

vid utförandet av något av de arbeten, som inbegrepes under det

gemensamma stora anslaget till nya byggnader och anläggningar, använda

därigenom uppkommande tillgångar till täckande av sådana brister å

andra av ifrågavarande arbeten, som icke kunnat undvikas. Efter införandet

år 1918 av den nuvarande uppställningen i riksstaten av anslagen

till statens järnvägar, varigenom av 1917 års riksdag uttalade önskemål

i ämnet blivit beaktade, hade något dylikt bemyndigande icke lämnats

järnvägsstyrelsen, emedan under överrubriken »Nya byggnader och anläggningar

vid statens trafikerade järnvägar» icke längre anvisades ett enda

stort anslag, utan under åtskilliga underrubriker eller punkter en mängd

särskilda anslag, och i följd härav ett bemyndigande att använda. överskott

å ett anslag för täckande av brist å annat anslag förutsatte medgivande

från riksdagen. Då emellertid ett bemyndigande av angiven art

syntes ändamålsenligt och ägnat att undvika omgången med särskild framställning

till riksdagen för varje fall, har departementschefen ansett sig

böra tillstyrka av järnvägsstyrelsen gjord framställning om att erhålla ett

sådant bemyndigande, under villkor likväl att överskott å ett anslag i

första hand komme att användas till täckande av brist å anslag för närJ

mast jämförliga ändamål.

Utskottets

yttrande.

Innan utskottet nu går att behandla föreliggande ärenden angående

beredande av medel för olika kapitalökningsändamål vid statens järnvägar,

vill utskottet inledningsvis erinra om den strävan att begränsa

kraven på nya anslag för nämnda ändamål, som gjort sig gällande i de

från järnvägsstyrelsen i ämnet framkomna förslagen och som sedermera

kommit till ytterligare uttryck i statsverkspropositionen. Sammanlagda

beloppet av. de medel, järnvägsstyrelsen äskat av innevarande års riksdag,

uppgår till 11,800,000 kronor, varav 1,400,000 kronor för vissa omändringsarbeten

vid Stockholms centralstation.

Under förutsättning att, såsom i statsverkspropositionen antytts,

förslag rörande sistnämnda ombyggnad av Stockholms centralstation icke

kommer att föreläggas årets riksdag, skulle, enligt departementschefens

nu i olika hänseenden framlagda förslag, ovannämnda totalbelopp,

11,800,000 kronor, ytterligare reduceras till i runt tal 8 miljoner kronor,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.

3

vilket belopp innefattar det beräknade sammanlagda nya medelsbehovet

för tiden till den 1 juli 1923. Några nya anslag å tilläggsstat för år

1922 hava nämligen icke begärts. Av sistnämnda summa skulle endast

ett belopp av i runt tal 5,600,000 kronor behöva nyanvisas; för täckandet

av återstående beloppet, i runt tal 2,400,000 kronor, äro nämligen

vissa uppkomna besparingar å tidigare beviljade anslag avsedda att tagas

i anspråk. Till jämförelse må nämnas, hurusom de vid 1921 års riksdag

för motsvarande ändamål beviljade anslagen, trots de betydande

nedsättningar, som vidtogos av riksdagen, belöpte sig till sammanlagt

omkring 37,000,000 kronor.

Beträffande den starka tendens till sparsamhet, som sålunda kommit

till uttryck i järnvägsstyrelsens förevarande anslagskrav, har av

styrelsens framhållits, att densamma berott dels på den utomordentliga

försiktighet beträffande nya kapitalinvesteringar i statsbaneaffären, som

måste iakttagas, till dess att någon bättre stadga, särskilt i de inkomstekonomiska

förhållandena — d. v. s. mera fasta riktlinjer för taxepolitiken

— kunnat skapas, dels på det för tiden rådande synnerligen brydsamma

både statsfinansiella och allmänna ekonomiska läget i landet.

Utskottet vill tillägga, att även ur rent järn vägsekonomisk synpunkt en

viss dylik försiktighet synes motiverad, åtminstone i avvaktan på att den

även på järnvägsväsendets område inträffade, oanat starka depressionen

kan hinna efterträdas av mera normala förhållanden med trafiksiffror,

tillnärmelsevis motsvarande dem, med vilka tidigare räknats, da det gällt

uppgörandet av det program, som intill allra senaste tiden legat till

grund för de från järnvägsstyrelsen framkomna förslagen till utvidgningar

och nyanläggningar av olika slag.

Med hänsyn emellertid till de sålunda vidtagna, högst avsevärda

inskränkningarna i avseende å anslagen för kapitalökning för statens

järnvägar har utskottet icke ansett sig kunna föreslå nagra nedsättningar

utöver vad av departementschefen förutsatts. A andra sidan har utskottet

icke funnit sig kunna biträda de motionsvis framkomna yrkandena )

om anvisande av ytterligare medel för vissa särskilda ändamål.. Beträf

fande dessa yrkanden, vilka i huvudsak avsett det norrländska järnvägsnätets

utveckling, vill utskottet erinra, att redan ett bifall till de av

Kungl. Maj:t i sistnämnda hänseende framlagda förslagen i viss mån

innebär ett frångående av den princip i avseende å begränsandet av

anslagskraven till det oundvikligaste, som i övrigt varit utmärkande för

behandlingen av hithörande ärenden. Av det äskade totalbeloppet 8,000,000

kronor belöper sig icke mindre än 4,300,000 kronor a Inlandsbanan och

andra statsbanebyggnader i Norrland. Även om sistnämnda belopp i

l) Jmfr punkt 11 :o).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.

betraktande av de omfattande anläggningar, varom här är fråga, icke

synes alltför stolt, har utskottet särskilt pa grund av de ovissa förräntnmgsutsikter,

som nämnda anläggningar synas erbjuda, icke ansett det

möjligt att under nuvarande tidsförhållanden tillstyrka en förhöjning av

anslagen. Utskottet vill framhålla, hurusom vid bedömandet av storleken

av dessa anslag icke bör förbises, att de icke utgöra de enda medel,

som under närmaste tiden stå till förfogande för norrländska järnvägsnätets

utveckling. För närvarande utföras nämligen å dessa järnbanebyggnader

betydande arbeten med anslag från arbetslöshetsmedel. Av

dylika medel har redan nu ställts till järnvägsstyrelsens förfogande

1,000,000 kronor för ytterligare arbeten å tvärbanan Forsmo—Hoting,

1,000,000 kronor för tvärbanan Hällnäs—Stensele samt 500,000 kronor

för Inlandsbanan. Även hädanefter torde det komma att visa sig av förhållandena

motiverat att i sådan ordning anvisa ytteidigare anslag för

ifrågavarande ändamål. Uppmärksammas må ock, att ifrågavarande anslag

avse en budgettermin av blott ett halvår och årets första hälft, då

medelsbehovet med hänsyn till rådande arbetsförhållanden i dessa trakter

i regel är mindre än under det senare halvåret.

Till belysande i övrigt av i vilken omfattning arbetena för närvarande

bedrivas vid statsbanebyggnaderna i Norrland får utskottet hänvisa

till följande från järnvägsstyrelsen införskaffade sammanställning,

vilken avser icke ^ blott nämnda banor i Norrland utan samtliga större

arbeten, som nu pågå eller under den närmaste tiden skulle bedrivas vid

olika statsbanebyggnader över hela landet. Såsom av denna sammanställning

framgår, är statens järnvägars banbyggnadsverksamhet för närvaiande

i huvudsak inskränkt till dessa norrländska järnvägsbyggnader.

Övriga arbeten bestå så gott som uteslutande av avslutningsarbeten å

vissa tidigare igångsatta företag.

Med bortseende från nämnda norrländska järnvägsbyggnader utgöies

det enda anslagskrav, som avser medels anvisande i större omfattning,

den föreliggande framställningen om beredande av medel för

f(utsatt införande av genomgående tryckluftbroms vid statens järnvägar.

Jämväl nämnda framställning har utskottet funnit sig böra tillstyrka.

Beträffande till sist det under nu förevarande punkt gjorda förslaget

om medgivande för statens järnvägar att i viss ordning förfoga över

uppkomna överskott å tidigare anvisade anslag, får utskottet tillstyrka,

att ifrågavarande medgivande lämnas järnvägsstyrelsen. Utskottet förutsätter

emellertid, att i den mån, på sätt sålunda medgivits, överskott

kommer till användning för täckande av uppkommen brist, redogörelse

härför lämnas riksdagen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr IT A.

5

Uppgift & antalet arbetare vid statens järnvägsbyggnader.

Byggnadsföretag

Anta

1 arbe

tara

September

1921

Februari 1922

Sommaren 1922

totalt

därav vid

nödhjälps- arbeten

totalt

därav vid

nödhjälps- arbeten

Inlandsbanan norra distriktet.......

295

133

_

250

50

> södra > .......

494

304

163

500

50

Hällnäs—Stensele............

306

273

98

500

300

Umeå—Holmsund............

195

12

—

150

—

Forsmo—Hoting..............

408

370

177

500

200

Sveg—Brnnflo..............

529

139

—

250

—

Sveg—Hede...............

140

102

—

150

—

Örebro—Hallsberg—Laxå.........

201

148

83

120

—

Kållered—Anneberg...........

117

51

—

85

25

Tranås—Sävsjö.............

221

180

—

180

—

Summa

2,906

1,712

521

2,685

625

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att, därest överskott

uppkommit eller framdeles skulle uppstå å ett under

huvudgruppen »Nya byggnader och anläggningar vid

statens trafikerade järnvägar» upptaget anslag, järnvägsstyrelsen

må använda dylikt överskott till täckande

av sådan brist å annat anslag inom samma huvudgrupp,

som icke kunnat undvikas, därvid skall iakttagas,

att överskottet i första hand bör användas till täckande

av brist å anslag för närmast jämförliga ändamål.

2:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 11) medgiva, att ^°PPs1^*

av de i statsrådsprotokollet omförmälda anslagsmedel för arbeten, med vilkas järva lokoutförande

anses böra tills vidare anstå, må för anordnande av avlopps- motivledningar

för Järva lokomotivstation användas ett belopp av 134,800

kronor. Lt -J

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 50 och 51 av åberopade

statsrådsprotokollet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.

Utskottets

yttrande.

Speciella

anlägg
ningar.

[12.]

Utskottets

yttrande.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement, som deltager i ifrågavarande

anläggningskostnader, samt järnvägsstyrelsen hava i gemensam

skrivelse den 12 november 1921 på anförda skäl hemställt, att för fullbordande

av den gemensamma avloppsledningen från de militära anläggningarna

å Järvafältet och statens järnvägars anlägning vid Järva lokomotivstation

till Lilla Värtan måtte dels på tillägsstat för år 1922 för

lantförsvarets del anvisas ett belopp av 259,000 kronor, dels ock för

statens järnvägars del avses ett belopp av 134,800 kronor, att utgå av

tillgängliga överskottsmedel å tidigare beviljade kapitalökningsanslag.

Utskottet, som i annat sammanhang kommer att avgiva utlåtande

i anledning av en av Kungl. Maj:t gjord framställning om anslag för

bestridande av merkostnader för anordnande av avloppsledningar från

militäretablissemangen å Järvafältet, har beträffande den nu gjorda framställningen

icke funnit anledning till erinran.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må medgiva, att av de i statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden den 7 Januari

1922 omförmälda anslagsmedel för arbeten, med vilkas

utförande anses böra tills vidare anstå, må för anordnande

av avloppsledningar för Järva lokomotiv station användas

ett belopp av 134,800 kronor.

3:o) Kungl. Maj:t har (punkt 12) föreslagit riksdagen medgiva, att

av de i statsrådsprotokollet omförmälda anslagsmedel för arbeten, med

vilkas utförande anses böra tills vidare anstå, må för utförande av

speciella anläggningar å bangårdar användas ett belopp av 29,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 52 och 53 i statsrådsprotokollet.

Ifrågavarande belopp är avsett för uppförande av skjul för bilastning

vid Nässjö. . Med bilastningsarbete förstås ibopsamlande vid

vissa trafikknutpunkter till fulla vagnslaster av sådant från olika håll

och i otillräckligt lastade vagnar ankommet gods, som skall vidaresändas

en och samma väg å längre sträcka.

Med hänsyn till den driftkostnadsbesparing, som på detta sätt

synes kunna vinnas, har utskottet ansett sig böra tillstyrka det nu framlagda

förslaget.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.

7

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av de i statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden den 7 januari

1922 omförmälda anslagsmedel för arbeten, med vilkas

utförande anses böra tills vidare anstå, må för utförande

av speciella anläggningar å bangårdar användas ett belopp

av 29,000 kronor.

4:o) Kungl Maj:t har (punkt 13) föreslagit riksdagen medgiva, att

av de i statsrådsprotokollet omförmälda anslagsmedel för arbeten, med na(j Aneby

vilkas utförande anses böra tills vidare anstå, må för anläggande av -Sandsjö,

ytterligare ett järnvägsspår mellan Aneby och Sandsjö användas ett be- [13.]

lopp av 300,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 55 och 56 i statsrådsprotokollet.

Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition har 1916 års riksdag

beslutat anläggande av ytterligare ett järnvägsspår mellan Aneby och

Sandsjö.1) Kostnaderna för detta arbete beräknades med tillämpning av

i senare delen av år 1915 gällande priser till 4,102,700 kronor, vilket

belopp också anvisades för åren 1917—1919.

Med hänsyn till de under byggnadstiden i förhållande till 1915 års

prisnivå stegrade arbets- och materialprisen hava kostnaderna för dubbel

spårsanläggningen givetvis betydligt överskridit nyssnämnda belopp. Senast

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 september 1920 anförde också

järnvägsstyrelsen, att enligt då verkställda kostnadsberäkningar hela anläggningen

skulle draga en kostnad av 8,862,700 kronor. Riksdagen har

jämväl i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar i ämnet beviljat

ytterligare anslag för ändamålet eller för åren 1919 1922 tillhopa

4,460,000 kronor. Sammanlagt hava alltså för ifrågavarande dubbelspårsbyggnad

beviljats 8,562,700 kronor.

Under erinran hurusom ifrågavarande byggnadsarbete^ är i det

närmaste slutfört samt med framhållande tillika att med ifrågavarande

anslag, 300,000 kronor, endast avses att möjliggöra ett återbetalande av

ett lika stort belopp, som tidigare med riksdagens medgivande för nu

ifrågavarande ändamål tagits i Anspråk av medel, anvisade för dubbelspåret

Ballingslöv—Hässleholm, får utskottet hemställa,

i) Stationen Sandsjö benämnes från 1922 års ingång Bodafors.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.

att riksdagen må medgiva, att av de i statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden den 7 januari

1922 omförmälda anslagsmedel för arbeten, med vilkas

utförande anses böra tills vidare anstå, må för anläggande

av ytterligare ett järnvägsspår mellan Aneby och

Sandsjö användas ett belopp av 300,000 kronor.

spårsbreir- • bär vidare (punkt 14) föreslagit riksdagen med
nadema

£>iva> a<4 av de i statsrådsprotokollet omförmälda anslagsmedel för arbej^ehv^oTii

^eD’j m6<^ vi^as utförande anses böra tills vidare anstå, må för anlägSandsjö—

ganae. av ytterligare ett järnvägsspår från Tranås till Anebv och från

Sävsjö. Sandsjö till Sävsjö användas ett belopp av 500,000 kronor.

[14.1 _ „ Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid.

56 58 av åberopade statsrådsprotokollet.

Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition har 1918 års lagtima riksdag

beslutat anläggandet av ytterligare ett järnvägsspår från Tranås till

Aneby och från Sandsjö till Sävsjö, varför kostnaden i sin helhet med

tillämpande av år 1915 rådande arbets- och materialpriser beräknats till

5,558,300 kronor. För ifrågavarande anläggning hava beviljats för år

1919 1,520,000 kronor och för ar 1921 1,500,000 kronor eller sålunda

tillhopa 3,020,000 kronor.

Sedan Kungl. Maj:t av 1921 års riksdag för ett fortsatt bedrivande

av dubbelspårsanläggningen för år 1922 äskat ett belopp av 500,000

kronor, har riksdagen, som ansåg, att arbetena tills vidare icke borde

bedrivas i^ större omfattning än som möjliggjordes genom anlitande av

för ändamålet redan disbonibla medel, lämnat framställningen utan bifall.

Med framhållande av den obestridda betydelsen för statsbanedriften

a.7 jfraSavarande dubbelspårs tillkomst ävensom den under nuvarande

förhållanden viktiga omständigheten, att, då dubbelspåret Aneby—Sandsjö

under år 1922 fullbordades, den där sysselsatta arbetsstyrkan måste avskedes,

för så vitt. den icke kunde överflyttas till dubbelspåret Tranås—

Aneby och Sandsjö—Sävsjö, har järnvägsstyrelsen nu hemställt, att ett

belopp av 700,000 kronor, som kunde erhållas ur anslag för arbeten, som

ej för närvarande borde komma till utförande, måtte få tagas i anspråk

för fortsättande av arbetena å sistnämnda dubbelspår. Styrelsen har därvid

ansett, att under förutsättning att ifrågavarande arbeten skulle

bedrivas även efter år 1922 — under första halvåret 1923 borde finnas

for ändamålet disponibla 1,000,000 kronor, varav 300,000 kronor skulle

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr IT A.

9

tillfälligt överflyttas från tidigare beviljat anslag för dubbelspåret Ballingslöv—Hässleholm.

Departementschefen anför följande:

»Enligt upplysningar, som jag erhållit från järnvägsstyrelsen, hava

arbetena å dubbelspårsbyggnaderna ifråga hittills fortskridit så, att trumläggnings-

och terrasseringsarbeten i huvudsak färdigställts å bandelen

mellan Frinnaryd och Aneby och a nagra kilometer av sträckan Sandsjö

—Sävsjö. Å övriga delar av dubbelspårsbyggnaderna hava dylika arbeten

påbörjats. Därjämte har spårmateriel — räls och skarvjärn inköpts

för omkring 10 kilometer banlängd. De för år 1922 tillgängliga medlen,

omkring 1,100,000 kronor, möjliggöra icke fullt färdigställande av någon

bansträcka. Med hänsyn till de redan verkställda arbetena och materielinköpen

torde det icke böra ifrågasättas, att arbetena nu skola avbrytas,

helst i sådant fall nya arbetsmöjligheter måste utfinnas för de vid företaget

anställda arbetare. Yad man i varje fall närmast synes böra inrikta

sig på är dels färdigställande i sin helhet av så stor banlängd, att den redan

inköpta spårmaterielen blir utnyttjad, vilket skulle motsvara bansträckan

Sandsjö—Sävsjö, dels slutförandet i huvudsak av terrasseringsarbetena,

varigenom skulle utvinnas icke blott arbetenas bättre fortbestånd utan

jämväl anslagsmedlens utnyttjande i största utsträckning för arbete.

Jag anser mig därför böra förorda, att för ifrågavarande dubbel

spårsbyggnader beviljas medel för första halvåret 1923. Utöver förenämnda

summa av 300,000 kronor, som skulle överflyttas från dubbelspåret

Ballingslöv—Hässleholm, finner jag dock för ändamalet ej kunna

avses mera än 500,000 kronor, som skulle utgå ur anslagsmedel tor

arbeten, med vilkas utförande anses böra tillsvidare anstå.

Med det slutliga ställningstagandet till frågan om dubbelsparsbyggnadernas

avbrytande med nyss angivna arbeten eller eventuellt fortsättande

kan vid bifall till vad nu föreslagits anstå till 1923 års liksdag.»

Under åberopande av den av departementschefen i ärendet lämnade

utredningen, får utskottet tillstyrka förevarande förslag. Utskottet hemställer,

att riksdagen må medgiva, att av de i statsrådsprotokollet

över kommunikation särenden den 7 januari

1922 omförmälda anslagsmedel för arbeten, med vilkas

utförande anses böra tills vidare anstå, må för anläggande

av ytterligare ett järnvägsspår från Tranås till

Aneby och från Sandsjö till Sävsjö användas ett belopp

av 500,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 0 sand. ld höft. {Nr 17 A 17 B.) 2

Utskottets

yttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.

Elektriska

belysnings
anlägg
ningar.

[15.]

6:o) Kungl. Maj:t har (punkt 15) föreslagit riksdagen medgiva, att

av de i statsrådsprotokollet omförmälda anslagsmedel för arbeten, med

vilkas utförande anses böra tills vidare anstå, må för elektriska belysningsanläggningar

användas ett belopp av 100,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 77 i statsrådsprotokollet.

För utförande av elektriska belysningsanläggningar har riksdagen

för aren 1917 1920 och 1922 beviljat tillhopa 1,079,000 kronor, varav

200,000 kronor för år 1922.

Järnvägsstyrelsen anför nu, att styrelsen funne det angeläget att fortfarande,

i den män elektrisk ström bleve tillgänglig, anordna elektrisk belysning

å bangårdar, i allmänna och tjänstelokaler samt i personalens bostäder.

Enligt vad verkställda utredningar givit vid handen, erfordrades underförstå

halvåret 1923 för ifrågavarande ändamål 100,000 kronor, och hemställer

styrelsen, att berörda belopp måtte få tagas i anspråk från anslagsmedel

för arbeten, som styrelsen anmält tills vidare böra anstå.

Utskottets

yttrande.

I likhet med departementschefen har utskottet icke funnit anledning

till erinran mot järnvägsstyrelsens framställning; och får utskottet

alltså hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av de i statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden den 7 januari

1922 omförmälda anslagsmedel för arbeten, med vilkas

utförande anses böra tills vidare anstå, må för elektriska

belysningsanläggningar användas ett belopp av 100,000

kronor.

sTg-naisäker- 7:0) KungL ^aj:t har (Punkt 16) föreslagit riksdagen medgiva,

hetsanlägg- att av de i statsrådsprotokollet omförmälda anslagsmedel för arbeten,

ningar. med vilkas utförande anses böra tills vidare anstå, må för utförande av

[16.] växel- och signalsäkerhetsanläggningar användas ett belopp av 125,000

kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 78

och 79 i åberopade statsrådsprotokollet.

För utförande av växel- och signalsäkerhetsanläggningar har riksdagen

för år 1922 beviljat 800,000 kronor. Järnvägsstyrelsen hade begärt

2,000,000 kronor, men departementschefen ansåg sig på grund av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr IT A.

11

den rådande ekonomiska situationen och den inträdda trafikminskningen

å statsbanorna böra vidtaga en nedsättning till 1,000,000 kronor, och

riksdagen sänkte med hänsyn till de alltjämt fallande priserna å för ändamålet

erforderlig materiel beloppet ytterligare till, såsom nyss nämnts, 800,000

kronor.

Järnvägsstyrelsen har nu hemställt, att för ändamålet måtte få

användas 300,000 kronor av anslagsmedel för arbeten, som för närvarande

icke ansåges böra komma till utförande.

Då Kungl. Maj:t emellertid genom beslut den 2 december 1921

ställt ett belopp av 175,000 kronor till järnvägsstyrelsens förfogande ur

det för anordnande av nödhjälpsarbeten vid kommunikationsverken anvisade

anslaget, att användas till vissa arbeten för växel- och signalsäkerbetsanläggningar,

har departementschefen ansett en nedsättning

kunna ske i det av styrelsen äskade anslagsbeloppet till 125,000 kronor.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag, Utskottets

hemställer utskottet, y

att riksdagen må medgiva, att av de i statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden den 7

januari 1922 omförmälda anslagsmedel för arbeten,

med vilkas utförande anses böra tills vidare anstå, må

för utförande av växel- och signalsäkerhetsanläggningar

användas ett belopp av 125,000 kronor.

8:o) Kungl. Maj:t har (punkt 17) föreslagit riksdagen medgiva, att

av de i statsrådsprotokollet omförmälda anslagsmedel för arbeten, med väsendet

vilkas utförande anses böra tills vidare anstå, må för ordnande av brand- 1jlädrif^^e“r8.

väsendet vid statens järnvägar användas ett belopp av 25,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 83 och 84 av åberopade L •-!

statsrådsprotokollet.

Under erinran, att Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag avser att Utskottets

bereda medel för utförande av vissa brandsäkerhetsanordningar inom statens y ian *''

järnvägar tillhöriga hotellbyggnader, vilka anordningars vidtagande beräknas

bliva nödvändigt med hänsyn till ikraftträdandet av vissa i detta

hänseende utfärdade nya allmänna författniugsföreskrifter, får utskottet

hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av de i statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden den 7

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr IT A.

januari 1922 omförmälda anslagsmedel för arbeten,

med vilkas utförande anses böra tills vidare anstå, må

för ordnande av brandväsendet vid statens järnvägar användas

ett belopp av 25,000 kronor.

Dispositionsanslag

■

för oför ut- nirl&

sedda och 85) i

mindre

arbeten.

[18.]

9:o) Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställ(punkt

18) och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid.

ämnet innehåller, får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av de i statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden den 7

januari 1922 omförmälda anslagsmedel för arbeten,

med vilkas utförande anses böra tillsvidare anstå, må

såsom dispositionsanslag för oförutsedda och mindre arbeten

användas ett belopp av 500,000 kronor.

Statsbanan 10:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 19) att till fort
veg—

e ^sättning av statsbanan Sveg—Hede för tiden 1 januari—30 juni 1923

[19.] anvisa ett reservationsanslag av 600,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 85—86 av åberopade statsrådsprotokollet.

Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning har 1912 års riksdag,

under vissa förbehåll om kostnadsfri upplåtelse av mark in. m., beslutat

anläggning av en normalspårig bibana mellan Svegs station och Hede

kyrkoby för en då beräknad kostnad av 2,952,000 kronor att utgå av

skattemedel. För ifrågavarande arbeten har riksdagen sedermera för

åren 1917—1919, 1921 och 1922 anvisat tillhopa 3,700,000 kronor, därav

för sistnämnda år 750,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen begär nu ett anslag av 600,000 kronor för ändamålet

för första halvåret 1923 samt yttrar till stöd härför följande:

»År 1918 beräknades bananläggningen komma att draga en kostnad av

6,325,000 kronor, och har sedan dess någon ny beräkning över anläggningens

totalkostnad icke verkställts, enär en sådan, då arbetena synas komma att fortgå

flera år framåt, näppeligen under nu rådande föränderliga konjunkturer kan bliva

tillförlitlig.

Arbetena å bananläggningen hava under de gångna åren på grund av de

jämförelsevis små årliga anslag, som beviljats för densamma, bedrivits i ganska

ringa omfattning. Med de till och med år 1921 beviljade medlen beräknas

terrasserings-, trumläggnings- och rälsläggningsarbetena kunna helt fullbordas å

bandelen Sveg—Glissjöberg1) och därjämte vissa terrasseringsarbeten å sträckan

’) 18 km.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.

Glissiöberg—Hån1) kunna utföras. Anslaget för år 1922 är avsett att användas

till fullbordande av sistnämnda arbeten och till utförande av råläggning a samma

sträcka samt därjämte till påbörjande av terrassenngsarbetena a sträckan Han

VemdaSbetena synas emellertid från år 1923 böra bedrivas i något större omfattning

än hittills, då härigenom bland annat den fordelen skulle vinnas, att

arbete Skulle kunna, beredas eu del arbetare från den närbelägna Sveg--Brunflo^

Vinnan vilken bananläegning då beräknas vara fullbordad. Anslaget för år 1923

synes''styrelsen icke höra sättas till lägre belopp än 1,500,000 kronor för hela året

eller för första halvåret till 600,000 kronor, varvid man utgar från att omkiing

40 % av årsanslaget förbrukas under första halvåret och 60 % under sista halvaret.

Med det för år 1923 sålunda ifrågasatta anslaget skulle, om konjunkturerna fort

farande skulle falla, terrasserings- och trumläggningsarbetena kunna funbordas

å sträckan Vetndalen-Hedeviken3) samt rälsläggningen framdragas till Hedeviken.»

Departementschefen har tillstyrkt järnvägsstyrelsens förslag om att

ett belopp av 600,000 kronor anvisas för första halvåret 1923.

Av järnvägsstyrelsen har framhållits, att under år 1923 arbetena

å förutnämnda bana borde bedrivas i något större omfattning an som

hittills skett, vilket skulle medföra den fördelen att till samma bana

kunde överflyttas en del arbetare från den närbelägna Sveg—Brunfiobanan,

som då beräknas bliva färdigställd. Särskilt med hänsyn härtill

finner sig utskottet, i likhet med departementschefen, kunna tillstyrka,

att för den tid, varom nu är fråga, eller första halvåret 1923, det av

järnvägsstyrelsen föreslagna beloppet, 600,000 kronor, för ^ändamalet

beviljas. På detta sätt skulle befolkningens önskemål, att ifrågavarande

år 1912 beslutade bana måtte redan inom den närmaste tiden åtminstone

till en del sättas i trafik, kunnå tillgodoses. Enligt järnvägsstyrelsens

ovannämnda plan skulle nämligen rälsläggningen under innevarande ar

sannolikt kunna verkställas å linjen Sveg—Hån for att under ar 1923

fortsättas fram till Hedeviken. Vid 1923 års utgång skulle alltså en

sträcka av omkring 63 kilometer av den 73 kilometer langa banan kunna

beräknas vara rälslagd.

I likhet med vad som tidigare ägt rum och nu av departementschefen

tillstyrkts, torde ifrågavarande anslag böra utgå av andra statsinkomster

än lånemedel.

Utskottet hemställer alltså,

Utskottets

yttrande.

att riksdagen må till fortsättning av statsbanan

Sveg—Mede för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa

ett reservationsanslag av 600,000 kronor, att utgå av

andra statsinkomster än lånemedel.

>) 21 km. — 2) 16 km. — s) 8 km.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.

imellan .... MaJ:t har (punkt 20) föreslagit riksdagen att för fort
YolggjBn

sättande av arbetena å inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare för

0CTareU1" ^en 1 januari 30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av 1,500,000

kronor.

0 Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 86—90 av åberopade statsrådsprotokollet.

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet

till behandling förehaft följande inom riksdagen motionsvis gjorda framställningar,

nämligen

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

(nr 10) av herr O. Bergqvist m. fl. och den andra inom andra kammaren

inr av herr E. Hage m. fl., däri hemställts, att riksdagen måtte anslå

a tilläggsstat för 1922 för Inlandsbanans norra del 500,000 kronor, samt

att för samma handel måtte å riksstaten för tiden Vi—3% 1923 ävenså

uppföras 500,000 kronor;

dels ock tva likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

(nr 11) av herr O. Bergqvist m. fl. och den andra inom andra

kammaren (nr 11) av herr E. Hage m. fl., som hemställt, att riksdagen

matte till byggande av järnvägen Jörn—Gubblijaure anslå å tilläggsstaten

för 1922 1,000,000 kronor och å riksstaten för tiden Vi—30/6 1923 500 000

kronor.

I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sina framställningar

får utskottet hänvisa till motionerna.

Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition och i riksdagen väckt

motion har 1916 års riksdag under vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse

av mark m. m. beslutat fortsättande av inlandsbanan från Volgsjön

förbi Vilhelmina kyrkoby, Stensele, Sorsele, Jokkmokk och Porjus fram

till Gällivare, ävensom anläggande av sidospår från lämplig punkt å

bansträckan Volgsjön Stensele till Malgomajsjön och anordnande därstädes

av en mindre hamnplats. För arbeten å ifrågavarande banbyggnad,

som med dess av 1917 års riksdag beslutade sträckning över Kasker

och med tillämpande av före kristidens inträdande gällande priser

beräknats i sin helhet draga en kostnad av 30,150,000 kronor, hava för

aren 1917 1922 anvisats sammanlagt 23,500,000 kronor.

Till bedömande av längden av de till utförande ännu återstående

eller ännu icke fullt slutförda bandelarna får utskottet återgiva följande

tabell:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 17 A. 15

Vilhelmina—Storuman (Stensele)..........68 km.

Storuman—Sorsele.................72»

Sorsele—Jokkmokk (Kaskerlinjen)..........215 »

Jokkmokk—Porjus.................46 »

Porjus—Gällivare (öppnad för trafik)....... 54 »_

455 km. (cirka)

Söderifrån är den 27 km. långa sträckan Vilhelmina—Vojmån

öppnad för provisorisk godstrafik, och rälsläggningen har i början av

mars 1922 fortskridit ytterligare 11 km. På den norra delen har rälsläggningen

verkställts å den omkring 7 km. långa sträckan Porjus—Lule

älv, varjämte bron över Lule älv är färdigställd. * .

Järnvägsstyrelsen har hemställt, att för arbetena å Inlandsbanans

södra del måtte för första halvåret 1923 anvisas 1,500,000 kronor men

har däremot icke ansett sig nu böra göra framställning om fortsatt anslag

för den norra delen. I detta hänseende har styrelsen anfört följande:

»Vidkommande arbetenas bedrivande å banans norra del, så framhöll styrelsen

i sin ovannämnda skrivelse den 24 september 1920, att, ehuru det vore

uppenbart, att inlandsbanan norrifrån borde fortsättas i första hand till JokkmoKk,

torde dock, med hänsyn till rådande ogynnsamma ekonomiska förhållanden,

vilka nödvändiggjorde en noggrann ransonering av anslagsmedlen till statens järnvägsbyggnader,

visst avbrott i detta byggnadsarbete vara påkallat, särskilt som

detta arbete läge ur ekonomisk synpunkt i hög grad ofördelaktigt till, på den

grund att det byggnadskapital, som nedlades, icke praktiskt taget successivt kunde

nyttiggöras utan bleve först fruktbärande, då banan komme fram till Jokkmokk,

varför krävdes ytterligare ett så avsevärt belopp som cirka 10 V* miljoner kronor.

Riksdagen beslöt emellertid, som ovan omnämnts, att arbetena skulle på

skäl, som framhållits av departementschefen i statsverkspropositionen, bedrivas å

både banans södra och norra del samt anvisade av hela anslaget, 4,000,000 kronor,

1,000,000 kronor för banans norra del. Styrelsen har också på grund av rådande

arbetslöshet i Porjus nyligen igångsatt vissa arbeten söder om Stora Lule älv.

Särskilt med hänsyn tagen till vad statsministern anfört till statsrådsprotokollet

den 19 augusti 1921 med anmaning till ämbetsverken att iakttaga

största- sparsamhet i fråga om nya anslagskrav samt tillse i vad män utnyttjandet

av anslag, som beviljats men ännu icke kommit till användning, må kunna

inhiberas, kan det emellertid ifrågasättas, om detta järnvägsbyggnadsarbete bör

även i fortsättningen bedrivas. Skall så ske, vill styrelsen, i likhet med vad som

vid flera tillfällen förut anförts, framhålla angelägenheten av att de årliga anslagen

tillmätas så stora, att arbetena kunna bedrivas på ekonomiskt sätt. Det

måste nämligen anses oekonomiskt att arbeta å en fristående arbetsplats med allt

för små anslag, enär ju en stor del av utgifterna, hänförande sig till arbetets ledning

och förvaltning, bliva ungefär lika störa, antingen arbetena bedrivas i mindre

eller större omfattning. Styrelsen har därför den uppfattningen, att, ifall arbetena

på vanligt sätt skola drivas fram emot ett färdigt resultat, anslaget för

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 11 A.

första halvåret 1923 för denna handel icke borde sättas lägre än till 1,000,000

kronor och att sedermera beviljades anslag icke understigande 21/2 miljoner kronor

per budgetår.

I betraktande av den ofta berörda, synnerligen brydsamma ekonomiska

situationen i landet synes det styrelsen icke lämpligt nu föreslå statsmakterna

ett ställningstagande till dessa anslagsfrågor, utan synes det styrelsen att därmed

bör i det längsta bero. Detta är desto mera fallet, som det också synes styrelsen

vara med rättvisa förenligt, att, om bebyggarna längs järnvägen till Jokkmokk

få sina önskemål om järnvägskommunikationer tillgodosedda, denna förmån mäste

— och måhända med företrädesrätt — tillkomma även de av statsbanan Jörn—

Arvidsjaur—Gubblijaure intresserade bygderna, för vilken sistnämnda statsbana

styrelsen dock under nuvarande förhållanden anser sig icke kunna föreslå anslag

för arbetenas påbörjande.

Under nu rådande knappa arbetstillgång kunna emellertid icke de redan

under särdeles enkla administrationsformer igångsatta arbetena å inlandsbanans

norra del avbrytas, utan torde dessa böra fortsättas, i den mån så anses nödvändigt

för att kunna sysselsätta där anställda arbetare. Detta torde också kunna

ske med anlitande av redan för linjedelen i fråga anslagna medel och möjligen —

då u tiden måhända måste utsträckas till att omfatta första halvåret 1923, i fall

arbetslöshet då fortfarande är rådande — med anlitande av någon fyllnad av

nödhjälpsmedel, ifall man inskränker sig till blott bedrivandet av terrasseringsarbetena

närmast söder om Lule älv. Riksdagen 1923 torde sedan med bättre

överblick av den ekonomiska situationen och landets ekonomiska möjligheter kunna

återupptaga frågan om bandelens färdigbyggande och om beviljande av de därför

med ett rationellt byggnadssätt erforderliga medlen.»

Departementschefen har under förevarande punkt anfört följande1

»Vad inlandsbanans södra del angår, anser jag i likhet med

järnvägsstyrelsen, att man för närvarande bör inrikta sig på banans

färdigställande till Storuman samt byggande av materialväg från Storuman

upp till Blattnicksele. För bedrivande av dessa arbeten, vilka

beräknas bliva fullbordade under år 1923, bör anslag beviljas för tiden

1 januari—30 juni 1923. Huruvida banbyggnaden omedelbart skall fortsättas

från Storuman norrut eller icke är en fråga, vartill statsmakterna

lämpligen torde böra taga ståndpunkt nästkommande år, då de nuvarande

osäkra ekonomiska förhållandena måhända något stadgat sig samt

större möjligheter därför kunna föreligga att överskåda den statsfinansiella

situationen. Genom Kungl. Maj:ts förenämnda beslut om anordnande

av vissa nödbjälpsarbeten å sträckan norr om Storuman bar, på

sätt jämväl framgår av de vid beslutet fästade villkor, någon ståndpunkt

givetvis ej tagits till frågan om inlandsbanebygget skall under närmaste

framtiden fortsättas å denna sträcka.

Vidkommande norra delen av inlandsbanan torde få erinras, att

1921 års riksdag i likhet med Kungl. Maj:t ansåg, att arbetena å denna

handel alltjämt borde fortgå, medan tvärbanan Jörn—Gubblijaure icke

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 11 A.

17

syntes böra för närvarande påbörjas. Denna av statsmakterna nästlidet

år intagna ståndpunkt finner jag nu ingen anledning att frångå. Genom

fortsättande'' av arbetena på inlandsbanans norra del skulle jämväl arbete

beredas så många som möjligt av de arbetare i dessa trakter, vilka,

om mitt i det följande framlagda förslag om nedläggande av arbetena

å kraftstationsbygget vid Harsprånget bifalles, eljest bliva utan

arbete.

Mot storleken av det av järnvägsstyrelsen för fortsättande av arbetena

å inlandsbanan begärda beloppet, 1,500,000 kronor, har jag intet att erinra.

Beträffande beloppets användning framgår av järnvägsstyrelsens skrivelse,

att det för arbetena å norra delen av inlandsbanan för år 1922 avsedda

beloppet, 1,000,000 kronor, sannolikt torde, om därtill läggas de för

ändamålet anvisade nödhjälpsmedlen, bliva tillräckligt för arbetenas bedrivande

i inskränkt omfattning till den 1 juli 1923. Det nu ifrågasatta

anslaget lärer därför böra avses för inlandsbanans södra del; dock torde

någon’ mindre del av ifrågavarande belopp böra kunna tagas i anspråk

för de fortsatta arbetena å norra delen, därest så skulle visa sig erforderligt

för undvikande av ett avbrott i dessa arbeten.»

Utskottet har ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande

förslag
Beträffande

de motions vis gjorda framställningarna om särskilt

anslag till fortsatt bedrivande av arbetena å inlandsbanans norra del får

utskottet hänvisa till vad utskottet i detta hänseende under första punkten

av ifrågavarande utlåtande anfört. Givetvis möter enligt utskottets

mening intet hinder mot att vid ifrågavarande järnvägsanläggning använda

nödhjälpsmedel i större utsträckning än som hittills skett, en

åtgärd som under förhanden varande förhållanden jämväl synes önskvärd.

Yad angår påbörjandet av arbetena å den 147 km. långa tvärbanan

Jörn—Gubblijaure, vilkens färdigställande efter fredspris beräknades

draga en kostnad av över 8 miljoner kronor, vill utskottet erinra

om sina i detta hänseende vid 1921 års riksdag gjorda uttalanden, vilka

bland annat inneburo, att ett igångsättande av en anläggning av en sådan

omfattning som denna under nuvarande förhållanden vore ägnat att

ingiva stora betänkligheter. Yad utskottet då anföide synes alltjämt äga

giltighet. Härmed har utskottet icke tagit ställning till frågan, huruvida

ett igångsättande av vissa nödhjälpsarbeten å ifrågavarande bana kan

anses nödigt och lämpligt.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 saml. 16 höft. {Nr 17 A—11 Bl) 3

Utskottets

yttrande.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 11 A.

Såväl under nu förevarande punkt som i följande punkter under

statens järnvägar och jämväl under statens vattenfallsverk, där förslag

framställts om anvisande av nytt anslag, har förutsatts, att detta skulle

utgå av lånemedel. Häremot har utskottet intet att erinra.

Utskottet, som alltså icke funnit sig kunna biträda ovan omförmälda

motionsvis gjorda framställningar, får nu hemställa,

1) _ att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts i

ämnet gjorda förslag, må för fortsättande av arbetena

a inlandsbanan mellan T olgsjön och Gällivare för tiden

1 januari 30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag

av 1,500,000 kronor, att utgå av lånemedel;

2) att herr Bergqvists m. fl. och herr Hages m. fl.

ovanberörda motioner, i vad samma motioner avse anvisande

av anslag å riksstaten för tiden 1 januari—

30 juni 1923, icke må vinna riksdagens bifall. *

Forsmö- „ .. 12.:0) Kun§''L Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 21) att till

Hoting\ fortsättning av statsbanan Forsmo—Hoting för tiden 1 januari—30

[21.] jun* 1^3 anvisa ett reservationsanslag av 1,200,000 kronor.

Utredning i ärendet återfinnes å sid. 90 och 91 av åberopade statsrådsprotokollet.

Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning har 1917 års riksdag

under vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse av mark m. m. beslutat

anläggande av en tvärbana i Ångermanälvens och Fjällsjöälvens dalgångar

från Forsmo å linjen Långsele—Selsjön av norra stambanan till Hotings

station å inlandsbanan, för vilken 120 km. långa tvärbana i dess*3träckning

längs den s. k. Åkvisslanlinjen anläggningskostnaderna med tillämpning av

de före kristidens början ar 1914 radande arbets- och materialpriserna beräknats

till 8,700,000 kronor. För arbeten å ifrågavarande banbyggnad

har riksdagen för åren 1918—1922 anvisat sammanlagt 10,150,000 kronor,

därav för år 1922 2,600,000 kronor. Härjämte har, såsom förut inledningsvis

antytts, Kungl. Maj:t den 26 augusti 1921 från det av samma

års riksdag beviljade anslaget till nödhjälpsarbéten vid telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk anvisat 1,000,000 kronor för

dylika arbeten å ifrågavarande statsbana. Sträckan Forsmo—Ådalsliden

(28 km.) är rälslagd.

Järnvägsstyrelsen meddelar nu, att sistberörda belopp komme att i

huvudsak användas för igångsättande av arbetena å banans norra del

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.

19

från Hoting räknat. Vidkommande arbetenas fortsatta bedrivande å banans

södra del från Forsmo räknat anser styrelsen, att den år 1919 uppgjorda

planen härför, enligt vilken rälsläggningen år 1923 skulle framkomma till

Backe1), fortfarande i huvudsak borde följas. Med utgående från att den år

1919 rådande prisnivån antoges i medeltal gällande under tiden för genomförandet

av nyssnämnda plan, skulle det för år 1923 erforderliga anslaget

uppgå till 2,800,000 kronor eller för första halvåret 1,200,000 kronor,

och hemställer styrelsen om anvisande av detta belopp för tiden 1 januari—30

juni 1923.

Med hänsyn till den särskilda betydelsen av ifrågavarande ban- ■

byggnad har departementschefen förordat detta styrelsens förslag.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag, får utskottet UMcottets

hemställa,

att riksdagen må till fortsättning av statsbanan

Forsmo—Hoting för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa

ett reservationsanslag av 1,200,000 kronor, att

utgå av lånemedel.

13:o) Kung}. Maj:t bär vidare föreslagit riksdagen (punkt 22) att statsbanan

till fortsättning av statsbanan Hällnäs—Stensele för tiden 1 januari—30 ^eiseleT

juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor. -

Utredningen i ärendet återfinnes å sid 91 och 92 av åberopade L

statsrådsprotokollet. ''

Under vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse av mark m. m. har

1917 års riksdag beslutat anläggande av en tvärbana från Hällnäs å

norra stambanan till Stensele vid inlandsbanan för en med tillämpning

av de före kristidens början år 1914 rådande arbets- och materialpriserna

beräknad anläggningskostnad av 11,150,000 kronor. För bananläggningen

hava sedermera för åren 1910—1922 anvisats tillhopa 5,075,000 kronor.

Banan är 166 km lång, varav sträckan Hällnäs—Lycksele 63 km och

sträckan Lycksele—Storuman (Stensele) 103 km.

Järnvägsstyrelsen meddelar nu, att styi''elsen komme att å ifrågavarande

banbyggnad utföra arbeten för ett belopp av 1,000,000 kronor

av de medel, som Kungl. Maj:t genom sitt beslut den 26 augusti 1921

anvisat för nödhjälpsarbeten vid statens järnvägar. Vidare begäras ytterligare

1,500,000 kronor för arbetenas fortsättande under första halvåret

1923. Till stöd härför yttrar styrelsen:

) Forsmo—Backe 78 km.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.

»I sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 september 1919 framhöll styrelsen

biand annat, att det vore synnerligen angeläget, att arbetena å statsbanan flällnäs-btensele

bedrevos i sadant tempo, att sagda handel kunde, räknat från och

med ar 1920 fullbordas inom en tidrymd av fem år. Under denna förutsättning

beräknade styrelsen,^ att ralsläggningen borde under år 1922 framkomma till

Yindelalven samt pa hosten'' 1923 nå fram till bron över Ume älv omedelbart

invid Lycksele, varefter hela bandelen Hällnäs—Lycksele skulle kunna i slutet av

ar 1924 öppnas för trafik. Det torde sedan få vidare prövas, huruvida fortsättning

av banbyggnaden a sträckan Lycksele—Stensele skall omedelbart enligt ursprungliga

förutsättningarna ske eller om banan någon tid bör med hänsyn till

konjunkturerna fa sm tillfälliga ändpunkt i Lycksele

loon °,Ck styrelsen 1 sjn skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 september

L-im anweLkoJmmer genom den nedsättning med 1,000,000 kronor, som verkställdes

beträffande anslaget for år 1921, genomförandet av den tänkta planen att

något förskjutas men syntes det styrelsen vara av vikt, att denna plan likväl i

man följdes. Styrelsen hemställde därför om ett anslag för år 1922 av

kronor kr0n°r’ av Vllket belopp dock 1921 års “riksdag beviljade endast 2,000,000

u a båller styrelsen- fortfarande före, att den skisserade planen

borde följas, sa att rälsläggningen på hösten 1923 nådde fram till bron över

Ume alv.

TU • x Föro möjUggörande härav skulle — i betraktande jämväl av det av Kungl.

Maj.t för ar 1921 anvisade ovan nämnda nödhjälpsanslaget — utöver redan anslagna

medel erfordras i runt tal 3,000,000 kronor, av vilket belopp hälften anses höra

beviljas for forsta halvaret 1923.»

0 f betraktande av den inträffade nedgången i den allmänna prisnivån

och då anslagsbeloppet för första halvåret 1923 jemväl för denna banbyggnad

torde kunna beräknas något lägre än för det senare, har departementschefen

ansett sig böra förorda en nedsättning av det utav stvrelsfen

för banbyggnaden äskade beloppet till 1,000,000 kronor.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må till fortsättning av statsbanan

Hällnäs—Stensele för tiden 1 januari—30 juni 1923

anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor, att

utgå av lånemedel.

Införande 14:o) Kungl. Maj:t har (punkt 23) föreslagit riksdagen dels med
gfende*1

^*va’ av förut i stadsrådsprotokollet omförmälda anslagsmedel för

tryckluft- arbeten, med vilkas utförande anses böra tills vidare anstå, må för inbroms.

förande av genomgående tryckluftbroms beträffande statens järnvägars

[23.] rullande materiel användas ett belopp av 656,900 kronor; dels ock för

samma ändamål för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag

av 1,343,100 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet sid. 96—100.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.

Hl

För införande av genomgående tryckluft broms beträffande statens

järnvägars rullande materiel, varför totalkostnaden år 1919 uppskattades

till 29,430,000 kronor, har riksdagen för åren 1920—1922 anvisat tillhopa

8,800,000 kronor, varav 750,000 kronor på tilläggsstat för år

1921 och 4,450,000 kronor för år 1922.

Enligt den år 1919 framlagda planen skulle införandet av genomgående

tryckluftbroms beträffande lokomotiv- och personvagnsparken äga

rum under perioden 1920—1925 samt beträffande godsvagnsmaterielen

under perioden 1920—1929. Vidare förutsattes, att de härför erforderliga

kostnaderna skulle bestridas genom årligt återkommande anslag, såvitt

avsåge redan befintlig materiel, under det åter, beträffande nyanskaffad

materiel, kostnaderna skulle utgå som ökad kostnad för materielen i fråga.

Med bifall till järnvägsstyrelsens därom gjorda hemställan framlade

Kungl. Maj:t för 1921 års riksdag en ny plan, enligt vilken utrustningen

av godsvagsmaterielen skulle bedrivas i sådan takt, att tryckluftbromsen

skulle vara införd å samtliga godsvagnar samtidigt som beträffande

övrig rullande materiel eller år 1925,. och beräknades härigenom

ernås en besparing i personalkostnader av ej mindre än omkring

8,400,000 kronor utöver den, som skulle vinnas vid ett genomförande

av den ursprungliga utrustningsplanen. För ändamålet begärde Kungl.

Maj:t 1,450,000 kronor på tilläggsstat för år 1921 och 5,550,000 kronor

för år 1922.

Eiksdagen ansåg sig icke under rådande ovissa tidsläge kunna medgiva

ett genomförande av detta bromssystem i så hastig takt som den

föreslagna, och med hänsyn därtill och i betraktande av det fortgående

prisfallet nedsatte riksdagen de äskade beloppen till, såsom ovan nämnts,

respektive 750,000 kronor och 4,450,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen har hemställt, att för ifrågavarande ändamål

måtte, dels av anslagsmedel för arbeten, med vilkas utförande anses böra

tills vidare anstå, användas ett belopp av 580,700 kronor, dels ock för tiden

1 januari—30 juni 1923 anvisas ett reservationsanslag av 2,494,300 kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Enligt järnvägsstyrelsens framställning skulle bromssystemets genomförande

ske i huvudsak enligt samma plan, som förelädes 1921 års riksdag.

Då de av sistnämnda riksdag uttalade skälen mot arbetets bedrivande

i så hastig takt alltjämt äro för handen, anser jag emellertid, att

det av järnvägsstyrelsen för första halvåret 1923 ifrågasatta anslagsbeloppet,

3,075,000 kronor, bör nedsättas till ett belopp, som kan beräknas

ungefärligen svara mot det för år 1922 beviljade anslaget, eller till

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.

Utskottets

yttrande.

Merkostnad

för anläggning

av

torvpulverfabrik

vid

Hästhagens

mosse.

[24.]

2,000,000 kronor. Av anslagsmedlen för arbeten, med vilkas utförande

anses böla tills vidaie anstå, skulle vid bifall till mina i det föregående

framställda förslag tagas i anspråk 1,713,800 kronor, varför för nu ifrågavarande

ändamål skulle återstå att använda 656,900 kronor. Såsom nytt

anslag torde alltså för första halvåret 1923 böra begäras 1,343,100 kronor.»

Med hänsyn till den i ärendet lämnade utredningen och de ytterligare

upplysningar utskottet under hand införskaffat, får utskottet tillstyrka,

att anslag med av Kung!. Maj:t föreslaget belopp nu anvisas till

fortsatt införande vid statens järnvägar av tryekluftbroms enligt IvunzeKnorrsystemet.

Utskottet vill framhålla, att ifrågavarande bromsapparater

som ock de materialier av olika slag, som komma till användning

vid tillverkningen av desamma, till allra största delen äro avsedda att

framställas inom landet samt att alltså genom anvisande av ifrågavarande

anslag sysselsättning kan beredas ett stort antal yrkeskunniga arbetare

inom deras egna fack, samtidigt som goda utsikter synas föreligga för

en tillfredsställande förräntning av det därvid utlagda kapitalet.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

1) medgiva, att av de förut i statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden den 7 januari 1922 omförmälda

anslagsmedel för arbeten, med vilkas utförande

anses böra tills vidare anstå, må för införande av

genomgående tryekluftbroms beträffande statens järnvägars

rullande materiel användas ett belopp av 656,900 kronor;

2) för samma ändamål för tiden 1 januari—30

juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av 1,343,100

kronor, att utgå av läkemedel.

15:o) Vidare har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen (punkt 24) att

för gäldande av uppkommen merkostnad för anläggning av torvpulverfabrik

vid Hästhagens mosse, 538,595 kronor 50 öre, må enligt i statsrådsprotokollet

angivna grunder tagas i anspråk statens järnvägars förlagsmedel.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid 99''—105 av åberopade statsrådsprotokollet.

Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition den 31 mars 1916,

nr 161, anvisade 1916 års riksdag (skrivelse nr 186) för anläggande för

statens järnvägars räkning av en torvpulverfabrik vid Hästhagens mosse

och för omändring av erforderligt antal lokomotiv för torvpulvereldning

för år 1917 ett anslag av 1,300,000 kronor.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.

23

Med beslutet avsågs att möjliggöra anordnande å bandelen Falköping—Nässjö

av försöksdrift i större skala med torvpulvereldning å

lokomotiv. Den ifrågasatta torvpulverfabriken, som skulle anläggas vid

Hästhagens mosse i närheten av Yislanda järnvägsstation, var avsedd

att utföras genom aktiebolaget Torv i Jönköping.

Förenämnda anslagsbelopp å 1,300,000 kronor fördelade sig på

följande poster.

Inköp och planering av mosse........kronor 165,000: —

Anläggning av torvpulverfabrfk ....... * 800,000: —

Patentaygift ................ » 25,000: —

Spår från Yislanda till mossen........ » 50,000: —

Utrustning av 18 lokomotiv för torvpulvereldning t 260,000: —

Summa kronor 1,300,000: —

Kungl. Maj:t hade föreslagit att hela detta belopp borde utgå av

lånemedel. Riksdagen fann emellertid, på sätt av riksdagens skrivelse

nr 275, 9:o) framgår, att genom upplåning borde allenast täckas de belopp,

vartill efter torvpulverfabrikationens avslutande den inköpta torvmossen

och själva fabriksanläggningen kunde värderas, ävensom kostnader för

omändring av lokomotiven eller sammanlagt 390,000 kronor. Återstoden

eller 910,000 kronor skulle utgå av skattemedel.

Vid framläggande av förslaget om torvpulverfabrikens anläggning

hade järnvägsstyrelsen förutsatt, att ifrågavarande företag skulle vara en

för sig fristående affär, därvid det i densamma nedlagda kapitalet skulle

vara att betrakta som ett lån, vilket skulle, med undantag av den slutligen

kvarvarande markens värde och anläggningens realisationsvärde —

då uppskattade till sammanlagt omkring 130,000 kronor — amorteras

under fabrikens livstid. Detta skulle ske sålunda, att konsumtionspriset

för torvpulvret skulle förutom tillverkningskostnaden innefatta jämväl för

amorteringen erforderligt belopp. I det statsrådsprotokoll, som var

fogat vid propositionen i ärendet, uttalade sig föredragande departementschefen

i enahanda riktning. Från riksdagens sida förekom i detta hänseende

intet annat uttalande än att riksdagen, på sätt ovan angivits,

fann att anslagsbeloppet endast i vissa delar borde utgå av lånemedel.

Järnvägsstyrelsen anför nu, att till den summa, som sålunda

borde amorteras, borde läggas jämväl en uppkommen merkostnad om

538,595 kronor 50 öre, och skulle det erhållna totalbeloppet att amortera

under driften då bliva omkring 1,700,000 kronor. Ifrågavarande merkostnad

har uppkommit på grund av den inträffade oväntat starka stegringen

å kostnaderna för anläggningen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 11 A.

Om man utginge från att ur mossen borde kunna framställas en

total torvpulvermängd av omkring 300,000 ton, motsvarade detta en

amorteringskostnad mellan o och G kronor per ton pulver. Styrelsens

avsikt vom emellertid att i den mån priserna å bränslemarknaden så

medgåve verkställa en större och hastigare amortering, varvid under alla

omständigheter det belopp, varmed anslagsmedlen överskridits, i första

hand skulle avskrivas.

På grund av vad sålunda anförts har järnvägsstyrelsen hemställt

om bemyndigande att såsom anläggningskostnad för statens järnvägars

torvpulverfabrik å Hästhagens mosse få räkna ej mindre de förut anslagna

medlen, 1,300,000 kronor, än även ovan nämnda merutgift* 538,595 kronor

50 öre, mot skyldighet för järnvägsstyrelsen att amortera hela det i

anläggningen nedlagda kapitalet på sådant sätt, att, senast när mossen

slutavverkats, 1,300,000 kronor skulle, inberäknat kvarvarande markvärde

och realisationsvärde å anläggningen, till statsverket återbäras.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

>>Den merkostnad, som uppstått för torvpulverfabrikens anläggning

och vilken tills vidare bestritts av statens järnvägars förlagsmedel, är i

huvudsak beroende på de efter förslagets framläggande uppkomna allmänna

prisstegringarna och svårigheterna att anskaffa lämplig materiel.

Då särskilt anslag som utgift för kapitalökning tidigare beviljats av riksdagen

för anläggningen i fråga, vore det givetvis rent formellt riktigast,

om de för bristens täckande erforderliga medlen äskades i enahanda ordning.

Enligt vad jag inhämtat, har emellertid statens järnvägars förlagskapitals

ställning under senaste tiden så avsevärt förbättrats, att detta

utan olägenhet fortfarande torde kunna tagas i anspråk för ändamålet i

avvaktan på att enligt den framlagda planen, för vilken tidigare redogjorts,

amortering av beloppet kan äga rum. Då det under nuvarande

förhållanden är särdeles angeläget att undvika uppförandet av nya anslag

å budgeten, synes därför hinder ej behöva möta för att det för bristens

täckande erforderliga beloppet fortfarande tillsvidare bestrides av förlagsmedlen.

I den mån amortering av berörda belopp äger rum, bör vid

sådant förhållande förlagskapitalet därmed gottskrivas och motsvarande

avskrivning äga rum av anläggningens kapitalvärde. Påpekas må i detta

sammanhang, att kostnaderna för anläggning av fabriker för torvtillverkning

för statens vattenfallsverks räkning bestritts av särskilda förlagsmedel.

Med hänsyn därtill att anslag för fabrikens anläggning tidigare

beviljats av riksdagen, lärer riksdagens medgivande till den nu ifrågasatta

anordningen böra inhämtas.

Beträffande frågan om återbetalning av tidigare beviljade anslags
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.

25

medel torde därmed böra förfaras i enlighet med vad vid förslagets framläggande

för 1916 års riksdag blivit förutsatt och av statskontoret i dess

utlåtande närmare utvecklats. Något beslut härutinnan lärer emellertid

ej nu erfordras, utan torde frågan härom efter förnyad anmälan i sinom

tid af järnvägsstyrelsen få upptagas till avgörande.»

Med hänsyn till föreliggande förhållanden får utskottet tillstyrka

Kungl. Maj :ts förslag. Härmed har utskottet dock icke intagit ställning y ran e''

till frågan om sättet för den slutliga avvecklingen i räkenskapshänseende

av ifrågavarande från järnvägsdriften i övrigt fristående företag.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må medgiva, att för gäldande av

, uppkommen merkostnad för anläggning av torvpulver
fabrik

vid Hästhagens mosse, 538,595 kronor 50 öre

må enligt i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

den 7 januari 1922 angivna grunder tagas i

anspråk statens järnvägars förlagsmedel.

Statens vattenfallsverk.

16:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 25) att för profil-Pr»

reglering av Göta älv mellan Trollhättan och Vargön för tiden 1 januari aiv mellan

—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av 400,000 kronor. ochVargön.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 116 och 117 av åberopade

statsrådsprotokollet.

För profilreglering av Göta älv mellan Trollhättan och Vargön

hava hittills beviljats följande anslag:

För år 1920 .......................... 500,000

> 1921 1,300,000

, 1922 700,000

• -—

Summa kronor 2,500,000

Vattenfallsstyrelsen äskar nu för ifrågavarande ändamål på tillläggsstat

för år 1922 ett ytterligare anslag av 1,200,000 kronor och anför

härom följande:

»Redan under föregående år inlämnade vattenfallsstyrelsen till vederbörande

vattendomstol ansökan om laga tillstånd till regleringens genomförande. Frågans

rättsliga behandling pågår ännu, och utslag torde icke kunna förväntas förrän

tidigast mot slutet av år 1921. Vissa för regleringens genomförande nödvändiga

arbeten, vilkas utförande icke beröra annans rätt, hava emellertid i avvaktan därpå

kunnat igångsättas.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 sand. 16 käft. (Nr 17 A—17 B). 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.

Ä kronan tillhörig mark pågå sålunda arbeten för ^vallning av vissa

markområden, vilka i annat fall skulle komma att lida avsevärd skada genom

vattenuppdämningen, samt utförande av en sprängd tunnel för beredande av avlopp

från det invallade området.

Vattenfallsstyrelsen har i sin skrivelse av den 29 september 1920 uppskatatt

kostnaderna för profilregleringens genomförande till sammanlagt 2,500,000 kronor.

Erfarenheten från den hittills utförda delen av arbetet visar emellertid, att

kostnaderna nu måste beräknas högre än då antagits. I fråga om orsaken härtill

får vattenfallsstyrelsen hänvisa till vad som redan i inledningen anförtsHärtill

må läggas, att utförandet av sänkschakten till dräneringstunneln visat

sig avsevärt dyrare än beräknat på grund av besvärande läckning, varjämte

transportanordningar, skyddsåtgärder o. d. vid arbetenas framförande genom det

bebyggda samhället krävt större kostnader än som kunnat förutses. I viss mån

har till fördyringen även bidragit, att styrelsen till utförande föredragit det dyrare

alternativet med den nyssnämnda sprängda avloppstunneln för avledning av

vattnet från det invallade området i stället för ett i anläggning billigare alternativ

med pumpanläggning. Med tunnelaltemativet äro nämligen förenade fördelarna

av betydligt mindre årliga kostnader för underhåll och drift och större

driftsäkerhet. Vidare har av de erinringsskrifter, som inlämnats av strandägarna

under målets handläggning vid vattendomstolen, framgått, att vissa skador, vilka

det icke varit möjligt för styrelsen att på förhand beakta, uppstått utöver dem,

som hava medräknats i ovannämnda kostnader.

Kostnaderna för profilregleringsföretaget beräknas nu komma att uppgå

till 3,700,000 kronor. Då emellertid skadeersättningarna utgöra en avsevärd del

av kostnaden för företaget och dessas belopp är beroende på vattendomstolens avgörande,

kan den slutliga kostnaden icke nu definitivt uppgivas.

De fördelar, som profilregleringens genomförande medför, äro emellertid så

stora, att kostnaderna även med den nu angivna ökningen måste anses fullt motiverade.

•

Därest handläggningen inför vattendomstolen icke kommer att opåräknat.

fördröja arbetets utförande, torde detta kunna i huvudsak slutföras under loppet

av nästa år. Det nya anslag av 1,200,000 kronor, som nu erfordras, bör därför

anvisas å tilläggs stat för nämnda år.»

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»På sätt vid föregående tillfällen framhållits, avser den ifrågavarande

profilregleringen av Göta älv att genom ökning av nettofallhöjden

och bättre vattenhushållning i älven bereda möjlighet till ett mera ekonomiskt

utnyttjande av Trollhätte kraftstation. Då fördelarna av regleringen,

oaktat den minskade efterfrågan å kraft, äro avsevärda, böra

medel nu beredas till företagets slutförande. Att kostnaderna för

regleringen uppskattas komma att med ett så betydande belopp som

1,200,000 kronor överstiga vad nästlidet år beräknades är, såsom styrelsen

framhåller, till väsentlig del beroende på omständigheter, som ey

kunnat förutses.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 11 A.

27

Av förenämnda belopp 1,200,000 kronor, torde emellertid 400,000

kronor kunna uppföras å riksstaten för första halvåret 1923. Beträffande

anvisande å tilläggsstaten av återstoden eller 800,000 kronor gör jag hemställan

i ett annat sammanhang.»

Då utskottet nu går att behandla de föreliggande äskandena om

anslag till statens vattenfallsverk, vill utskottet erinra, hurusom de framkomna

kraven om ytterligare medel för detta ändamål synas hava begränsats

till att omfatta allenast vad som varit oundgängligen nödvändigt.

Yad ’ kraftverksbyggnaderna beträffar avse de i detta hänseende

gjorda framställningarna endast att möjliggöra slutförandet av olika företag

eller avvecklandet av tidigare igangsatta sådana, vilka icke utan

vidare kunna avbrytas. Beträffande särskilt Lilla Edets fortsatta utbyggande

har intet ytterligare anslag nu begärts för detta ändamål, utan

har denna frågas avgörande gjorts beroende av huruvida arbetslöshetsmedel

för ändamålet skulle kunna ställas till förfogande.

Det för utförande av distributionsanläggningar äskade beloppet,

2,000,000 kronor, synes visserligen i och för sig betydande. Med hänsyn

till vikten av att särskilt under nuvarande förhållanden i möjligaste

mån kunna underlätta avsättningen av elektrisk kraft, har utskottet, på

sätt av det följande närmare framgår, ansett sig böra tillstyrka, att det

begärda anslaget ställes till förfogande.

I avseende slutligen å nu förevarande punkt far utskottet anföra,

att utskottet visserligen funnit den uppkomna merkostnaden för ifrågavarande

profilreglering hög, men att utskottet dock vill tillstyrka, att de

för täckandet av densamma erfoderliga medlen på av departementschefen

föreslaget sätt beviljas.

Utskottet, som i sitt utlåtande nr 17 B, 6ro) gör framställning om

anvisande av anslag för ändamålet, 800,000 kronor, å innevarande års

tilläggsstat, får nu hemställa,

att riksdagen må för profilreglering av Göta älv

mellan Trollhättan och Vargön för tiden 1 januari—30

juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av 400,000

kronor, att utgå av lånemedel.

17:o) Departementschefen har härefter (sid. 118 120 i statsråds
protokollet)

till behandling upptagit frågan om anslag till kraftstationen

vid Lilla Edet. Därvid återgives till en början vattenfallsstyrelsens i

■skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 september 1921 i ämnet gjorda framställning,

så lydande:

Utskottets

yttrande.

Kraftstationen

vid

Lilla Edet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 11 A.

V8tweCens" >>Ti11 den pågående utbyggnaden av kraftstationen vid Lilla Edet

skrivelse den ^ava hittills av riksdagen beviljats följande anslag:

27 september

1921.

Riksstat Tilläggsstat Summa

För år 1918

> 1919

> 1920

» 1921

> 1922

2,550,000

2,000,000

700,000

700,000

2,550,000

2,000,000

2,500,000

—

2,500,000

Summa kronor — — 7,750,000

Arbetena hava under senaste året fortgått efter den arbetsplan, enligt vilken

kraftstationen beräknades bliva färdigställd i slutet av år 1923 eller bör i an av

år 1924. ‘ J

Fångdammen omkring arbetsplatsen för maskinstationen är numera fullt

iordningställd, och området innanför densamma torrlagt. Betongarbetena för den

permanenta dammbyggnaden äro i huvudsak slutförda. Sedan dessa blivit avslutade,

återstå för denna del av byggnaden endast anskaffande av luckor med

spel samt mindre kompletteringar. Schaktnings- och bergsprängningsarbetena för

maskinstation och fördelningsbassäng hava fortgått.

Kostnaderna för den första utbyggnaden, omfattande tre maskinaggregat

om sammanlagt 30000 hästkrafter, hava i vattenfallsstyrelsens skrivelse den 29

september 1920 vad beträffar vatten- och husbyggnader uppgivits till sammanlagt
9.

400.000 kronor, vartill för turbiner och elektrisk utrustning beräknades komma

9.900.000 kronor eller sammanlagt 19,300,000 kronor. På grund av den inträdda

sänkningen i prisnivån kunna kostnaderna för återstående arbeten numera beräknas

bliva lägre. Sålunda torde sammanlagda kostnaderna för vatten- och husbyggnader

med nu gällande arbetslöner och materialpris belöpa sig till 9,100,000

kronor och kostnaderna för den maskinella utrustningen, såvitt nu kan bedömas,

till omkring 7,500,000 kronor.

En förutsättning för att kraftstationen i enlighet med den hittills följda

arbetsplanen skall kunna tagas i bruk vid årsskiftet 1923—1924 är, att de första

turbinerna beställas redan i slutet av år 1921. Förberedelser härtill äro också

vidtagna i så måtto, att på grundval av utarbetade programhandlingar förfrågningar

rörande turbinleveransen utsänts till större in- och utländska verkstäder.

Såsom redan i inledningen närmare berörts, mana emellertid de nuvarande

ekonomiska förhållandena till den största försiktighet vid utbyggandet av nya

kraftstationer. Kraftavsättningen inom området för Trollhätte kraftverk har i

betydlig grad minskats, i det att icke blott antalet nytillträdande kraftabonnenter

nedgått, utan även förmärkts en avsevärd minskning av kraftkonsumtionen från

förutvarande abonnenter. Då därtill kommer, att tidpunkten för påbörjandet av

elektrifieringen av statsbanan Stockholm—Göteborg, för vilken kraftbehovet varit

avsett att till stor del fyllas från Lilla Edets kraftstation, ännu icke blivit bestämd,

och avsättningen för det nya krafttillskott, som genom anläggningen vinnes,

alltså måste anses ganska oviss, finner vattenfallsstyrelsen avgörande skäl tala

för att anläggningens färdigställande tillsvidare uppskjntes, intill dess möjlighet

erhållits för en skälig förräntning av anläggningskostnaden.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.

29

Att omedelbart avbryta arbetena låter sig dock icke med fördel göra på

grund av den risk och de dryga underhållskostnader under uppehållstiden, som

bibehållandet av den stora provisoriska, av trä utförda fångdammen skulle medföra.

Av denna anledning är det lämpligare att, innan arbetena avbrytas, först

färdigställa sådana delar av maskinstationens grundläggning, som ovillkorligen

måste utföras, för att göra fångdammen överflödig och därefter riva densamma.

Dessa arbeten kunna med bibehållande av ungefär nuvarande arbetsstyrka beräknas

bliva färdiga mot slutet av år 1922.

Det bör i detta sammanhang dock framhållas, att arbetenas avbrytande,

även oavsett kostnaderna under själva uppehållet, ränteförluster o. d., nödvändiggör

vissa anordningar och försiktighetsmått, som icke vore behövliga vid utförande

i ett sammanhang och sålunda medföra en direkt ökning av den totala anläggningskostnaden.

Detta tillskott beräknas vid nuvarande prisnivå till omkring

425,000 kronor.

Sammanlagda kostnaderna för redan utförda arbeten och för sådana, som

enligt vad nyss anförts böra utföras, innan arbetet kan nedläggas, beräknas uppgå

till 5,500,000 kronor. Av de medel, 7,750,000 kronor, som av riksdagen anvisats för

Lilla Edets kraftstationsbyggnad, skulle sålunda 2,250,000 kronor återstå vid 1922

års slut. För underhåll av utförda anläggningar, pumpningskostnader m. m. bör

dock för första hälften av 1923 reserveras ett belopp av 50,000 kronor. Ytterligare

■anslag för fortsatt underhåll komma givetvis även att krävas under de följande

åren, men oavsett detta skulle återstående medel, 2,200,000 kronor, bliva disponibla.

Vattenfallsstyrelsen anser sig sålunda icke under nu rådande förhållanden

höra föreslå Kung!. Maj:t att av riksdagen begära ytterligare anslag till fortsättandet

av Lilla Edets kraftverksbyggnad.

Emellertid vill styrelsen icke underlåta att samtidigt framhålla de olägenheter,

som kunna väntas uppstå genom arbetenas avbrytande. Enligt det föregående

skulle arbetena vid Lilla Edet tillsvidare upphöra med utgången av år

1922. Ungefär vid samma tid torde byggnadsarbetena för genomförandet av profilregleringen

av Göta älv mellan Trollhättan och Vargön vara färdiga. Då några

ytterligare byggnadsarbeten för vattenfallsstyrelsens räkning icke för närvarande

äro avsedda att inom de närmaste åren igångsättas i Trollhättan eller i dess närhet,

synes det bliva nödvändigt att ungefär samtidigt avskeda en sammanlagd

arbetsstyrka av omkring 400 man. Det torde knappast vara sannolikt, att vid

nämnda tidpunkt annat liknande arbete, t. ex. vid enskilda byggnadsföretag, står

till buds, varför det kan befaras, att arbetslöshet inträder med åtföljande nationalekonomiska

olägenheter och lidanden för dem, som därav drabbas.. Även från

vattenfallsstyrelsens egen synpunkt innebär avskedandet av den dugliga och med

styrelsens arbeten val förtrogna arbetarstam, som under årens lopp samlats, en

betydande olägenhet genom därmed följande svårigheter att vid framtida återupptagande

av arbetena åter erhålla lämplig personal.

Måhända kunna förhållandena inom kort ändra sig därhän, att industriens

kraftbehov åter tillväxer, och i sådant fall är det givetvis önskvärt, att tillgång

på elektrisk kraft finnes för behovets fyllande.

Skulle Kungl. Maj:t eller riksdagen på sådana grunder finna skäligt, att

byggnadsarbetet vid Lilla Edet bör kontinuerligt fortsättas, anser vattenfallsstyrelsen

emellertid nödvändigt, att en avsevärd del av kostnaderna därför bestridas

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.

Vattenfalls

styrelsens

utlåtande

den 5 december

1921.

Departe
mentschefen.

av sådana medel, som icke skola förräntas av den färdiga anläggningens inkomster,

exempelvis genom bidrag av anslagsmedel till arbetslöshetens bekämpande.»

Efter att hava omförmält, hurusom vattenfallsstyrelsen, sedan framställning

inkommit från ett möte i Lilla Edet om arbetenas fortsättande,

-i den 5 december 1921 avgivet utlåtande tillstyrkt, att arbetena fortsattes

under förutsättning dels att anslagsmedel, som icke behövde av företaget

förräntas, ställdes till styrelse^ förfogande för ändamålet i erforderlig omfattning,

dels att uppgörelse om maskinleveranser kunde ske till skäliga

pris och att arbetskostnaderna kunde reduceras till sådan höjd, som

svarade mot arbetets natur av nödhjårsarbete, anför departementschefen

för egen del följande:

»Som styrelsens yttrande ger vid handen, har eu väsentlig nedgång

inträffat i kraftavsättningen inom området för Trollhätte kraftverk. Detta

har medfört, att det måste anses ovisst, när det ytterligare krafttillskott,

som skulle vinnas genom Lilla Edets kraftstation, kan bliva erforderligt.

Att vid sådant förhållande fortsätta arbetena å kraftstationen med anlitande

endast av medel, som skola av statens vattenfallsverk förräntas,

anser jag mig ej kunna förorda. Då härtill kommer, att betydande belopp

återstå å hittills för ändamålet anvisade anslag, torde äskande av

ytterligare anslag i förevarande ordning ej böra ifrågasättas. Emellertid

är jag ej heller för närvarande beredd tillstyrka, att arbetena skola helt

nedläggas. På sätt jag inledningsvis betonat, torde det nämligen med

ganska stor sannolikhet kunna antagas, att, så snart en förändring till

det bättre av konjunkturerna inträder, anläggningen ifråga måste fullbordas

för tillgodoseende av landets kraftbehov. Härvid må även framhållas,

att planen för företaget påverkas av tidpunkten för påbörjandet av

elektrifieringen av statsbanelinjen Stockholm—Göteborg, vilken sistnämnda

fråga som bekant för närvarande befinner sig i ett svävande läge. Med

den utveckling, förhållandena tagit på arbetsmarknaden, skulle det i övrigt

ur arbetslöshetssynpunkt bliva förbundet med särdeles stora olägenheter,

om arbetena under den närmaste tiden komme att avbrytas. Jag finner

således starka skäl föreligga att söka möjliggöra arbetenas fortsättande

under av vattenfallsstyrelsen angivna förutsättningar. Oöverstigliga hinder

härför lära ej heller möta, enär dels en avsevärd del av de av riksdagen

för kraftanläggningen anvisade medel som nämnts ännu återstå oförbrukade,

dels även betydande belopp av riksdagen torde komma att beviljas till

arbetslöshetens bekämpande, så att arbetenas bedrivande torde kunna i

större omfattning ske med bidrag av dylika medel. Med hänsyn till ovissheten

om när kraften kan komma till användning torde emellertid arbetena

ej böra forceras utan bedrivas endast i en långsam takt. Om så

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.

31

sker, synas mig erforderliga belopp kunna ställas till förfogande, för att

arbetena å kraftanläggningen må kunna fortgå intill 1923 års riksdag.

Med hänsyn till vad jag nu anfört anser jag mig ej kunna förorda, att

någon del av de för anläggningen redan anvisade medlen för närvarande

tagas i anspråk för annat ändamål.»

Jämväl i den till innevarande riksdag avlåtna propositionen nr 11 Proposition

angående anslag för bekämpande av arbetslösheten har förevarande fråga anslag

blivit berörd i så måtto, att däri omförmäles, hurusom bland de stats- för arbetsbeställningar,

som av vederbörande verk och myndigheter föreslagits böralö^^nde''

göras för att till beredande av arbetstillfällen stödja den enskilda industrien,

ingår av vattenfallsstyrelsen föreslagen beställning å materiel till

kraftstationen vid Lilla Edet för ett belopp av 4,500,000 kronor. Beträffande

de grunder som böra följas i avseende å anlitande av olika slags

medel för dessa statsbeställningar anför departementschefen till det vid

nu ifrågavarande proposition fogade statsrådsprotokollet följande:

»I fråga om beställningar, gjorda av andra statsinstitutioner än

kommunikationsverken, synes böra så förfaras, att de erforderliga medlen

i sin helhet utgå från det allmänna arbetslöshetsanslaget. För detta

ändamål torde, såvitt nu kan bedömas, böra beräknas ett belopp av

5,000,000 kronor.

För kommunikationsverken, varmed jag i detta sammanhang förstår

telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, göra sig

i fråga om beställningarna från den enskilda industrien enahanda synpunkter

gällande som beträffande andra för dessa verks räkning utförda

nödhjälpsarbeten. Ur ren affärssynpunkt kan .verkställandet redan nu av

ifrågavarande beställningar och arbeten i allmänhet ej anses motiverat.

Å andra sidan kan det dock icke anses rimligt, att nämnda verk skulle

tillgodonjuta den förmån, som sådana arbeten, nu eller framdeles, representera

för dem, utan att någon del av motsvarande värde komme att

för framtiden belasta det i affärsföretaget nedlagda kapital, som skall

förräntas. Med hänsyn härtill har den principen varit under övervägande,

att avgörande beträffande frågan om det belopp, som bör påföras det

ifrågavarande affärsverkets kapital, skulle fattas först vid den tidpunkt,

då verket ansåge sig ur affärssynpunkt hava behov av beställningens

eller arbetets utförande. Olika förslag huru i sådant hänseende bokföringsmässigt

borde förfaras hava avgivits av riksräkenskapsverket.

Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet har jag

dock kommit till den uppfattningen, att, om möjligt, redan i Kungl.

Maj :ts beslut om anvisande av medel för de olika beställningarna eller

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr IT A.

Vattenfallsstyrelsens

p. m. den 4

mars 1922.

arbetena skall fastställas, med vilket belopp det ifrågavarande verkets

kapital bör av sådan anledning belastas och vilket belopp skall utgå av

det allmänna arbetslöshetsanslaget. Framhållas må även, att denna

princip hittills blivit följd, då kostnaderna för vissa arbeten, undantagsvis

,även beställningar, bestritts med anlitande dels av det på 1921 års

tillägsstat under »utgifter för kapitalökning» beviljade -anslaget för arbeten

vid vissa av kommunikationsverken för bekämpande av arbetslösheten,

dels ock av det allmänna arbetslöshetsanslaget.

Chefen för kommunikationsdepartementet har för mig framhållit,

att det för den affärsmässiga skötseln av kommunikationsverken måste

anses vara av stor betydelse, att å verkens kapital vid ovan nämnda

fördelning ej påföres större belopp än som ur rent affärsmässiga synpunkter

kan anses skäligt, varvid hänsyn måste tagas ej endast till den

ytterligare nedgång i prisnivån, som kan förväntas, utan även till de

ränteförluster, som verken åsamkas genom att nödgas tidigare än eljest

skulle varit fallet utföra arbetena. Till hans uppfattning om vad sålunda

bör iakttagas kan jag ansluta mig.

Det belopp, som för beställningar och arbeten för kommunikationsverken

skulle utgå från det allmänna arbetslöshetsanslaget, har — med

hänsyn jämväl till att vissa av dessa arbeten såsom likställda med vanliga

nödhjälpsarbeten torde kunna bliva delaktiga i de för sistnämnda

arbetens finansiering avsedda medlen — beräknats till 10,000,000 kronor.»

Slutligen har utskottet från vattenfallsstyrelsen på begäran fått mottaga

vissa ytterligare uppgifter i saken och kostnadsberäkningar, innefattade

i en den 4 mars 1922 avgiven promemoria, varav utskottet ansett

sig här böra intaga följande:

»De arbeten, som hittills blivit utförda, äro huvudsakligen rivning av

förutvarande fabriksbyggnader, bortmuddring av sten och pinmo å platsen för

kraftstationen, byggandet av en mycket lång och djup fångdamm kring hela byggnadsplatsen,

bergsprängning inom det därigenom torrlagda schaktet samt utförandet

av det murverk, som utgör gräns mot älven för tilloppskanalen mellan regleringsdamm

och kraftstation. Kostnaden härför belöper f. n. å c:a 3.5 mill. kr.

För arbetenas fortsatta bedrivande kan antingen tillämpas det arbetssätt

som föreslogs i Vattenfallsstyrelsens und. skrivelse den 27 sept. 1921, här benämnt

Alt. I, varigenom arbetena skulle nedläggas sedan man dessförinnan bl. a. utfört

sådana delar av kraftstationens grundläggning och omslutande murverk, att den

stora fångdammen kunde rivas. Totalkostnaden för anläggningen vid ett sådant

avbrott beräknades i sept. 1921 till 5.5 mill. kr., men kan på grund av därefter

skedd prissänkning, f. n. kalkyleras till c:a 5.2 mill. kr.

Då emellertid Kungl. Makt ansett ett fortsättande av arbetena önskvärt

med hänsyn till arbetslösheten, nar Vattenfallsstyrelsen verkställt nya kalkyler

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr IT A.

33

över totalkostnaden för anläggningens omedelbara fullbordan, vilket kan ske på

omkring 2 år. Vid detta arbetssätt, som här benämnes Alt. II. skulle i första

utbyggnaden installeras 3 st. vertikala maskiner om vardera 10,000 hkr., d. v. s.

tillsammans 30,000 hkr. Kostnaden för en sådan anläggning har vid olika tid
-

punkter beräknats sålunda:

i sept. 1920. i sept. 1921. i febr. 1922

Mill. Mill. Mill.

Vatten- o. husbyggnader................ 9.40 9.10 8.80

Maskiner........................9-|Q__

Summa kronor 19.30 1G.60 13.85

Om alt. I följes, måste den nuvarande arbetsstyrkan c:a 155 man minskas

till 50 man, vilken arbetsstyrka kan bibehållas till omkring 1 november 1922, då

det omslutande murverket torde bliva färdigt, varefter arbetet å platsen helt

nedlägges. .

Enligt alt. II kan arbetsstyrkan å platsen ökas till 200 man i april manad

och denna arbetsstyrka erfordras även i genomsnitt under de 2 år, som åtgå för

utbyggandet av anläggningen i dess första skede med maskiner om tillsammans

I ''enlighet med P. M. av den 20 febr. 1921 beträffande de arbetstillfällen,

som härigenom skulle beredas, kan antagas att å platsen samt å mekaniska verkstäder,

förädlingsindustrier etc. skulle åtgå c:a 680,000 dagsverken för utförandet

av de återstående arbetena med kraftstationen vid Lilla Edet, men att då hela

anläggningen kunde utföras av svenska arbetare och med användande huvudsakligen

av “svenska materialier och maskiner, därutöver en stor mängd dagsverken

skulle åtgå inom indirekta verksamhetsområden såsom för affärsanställda, skogsoch

transportarbetare m. fl.

Då, såsom nedan säges, Vattenfallsstyrelsen för att omedelbart kunna fortsätta

anläggningen behöver avsevärda belopp av arbetslöshetsmedel (= skattemedel),

har styrelsen tänkt sig, att vid dessa arbeten tillämpa en lägre lönenivå än

vid arbeten, som drivas utan bidrag av dylika medel. Såsom lämplig skillnad

har man tänkt sig c:a 20 %, varigenom vid nuvarande indextal och läge å arbetsmarknaden

en grovarbetarelön i Lilla Edet av 75 öre pr tim. skulle tillämpas

mot normalt 97 öre. Arbetena skulle dock som förut drivas pa ackord, varvid

medelinkomsten pr arbetsdag vid nuvarande jtrisnivå beräknas bliva 7 ä 8 kr. __

I samma mån som den allmänna lönenivån förändras, skulle även dessa lönei

e . o 1-1

Anbudssummorna maskiner torde i genomsnitt utgöra 1.5 a 1.6 gånger billigaste

fredspris, vilket måste anses fullt acceptabelt, då. nuvarande prisnivå kan

anses utgöra 1.8 ä 2.o gånger fredsprisnivån. Därav följer, att maskinleverantörerna

måste vara mycket sparsamma beträffande såväl administration som materialköp

och arbetskostnader för att utan förlust kunna fullgöra sina åtaganden.

Ifråga om samtliga anläggningskostnader ligger det givetvis i Vattenfallsstyrelsens

intresse att söka i möjligaste mån minska dem för att. möjliggöra en

skälig förräntning. Man torde därför kunna antaga, att anläggningens fortsättande

ej kommer att ske på sådant sätt, att den skulle medverka till att vidmakthålla

en högre prisnivå än som kan anses motsvara ett sunt näringsliv.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. G samt. IG höft. (Nr 11 A 11 B.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

34 Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.

Trots den starka ovan angivna nedgången i totalkostnader från i september

1920 till nu anser sig Vattenfallsstyrelsen på grund av den starka depressionen,

som jämväl i hög grad försvårar kraftavsättning till vinstgivande pris, icke

kunna tillstyrka anläggningens omedelbara fortsättande, utan att ett belopp av

d.5 null. kr. av arbetslöshetsmedel ställes till styrelsens förfogande. Anläggningskostnaden

13.85 mild. skulle härigenom av Vattenfallsstyrelsen kunna nedskrivas

till 10.35 mill., å vilket belopp skälig förräntning torde kunna förväntas. Vattenfallsstyrelsen

har därvid förutsatt, att järnvägselektrifieringen Stockholm—Göteborg

och däremot svarande energileverans skall komma till stånd utan längre

dröjsmål, sedan prisnivån stadgat sig och näringslivet börjat återhämta sig.

För de olika budgetåren fördela sig anslagsbehoven enl. alt. II sålunda:

t. o. m. 1921 ............................ .

år 1922 .............................. 526

Vi—*°/« 1923. .......................... 2.50

‘/v 1923—®% 1924

Summa 13.85

Hittills äro anslagna 7.7 5 mill. för Lilla Edetstation. Anslagens fördelning

mellan låne- och skattemedel kunde lämpligen ske sålunda:

Lånemedel Skattemedel Summa

t. o. m. 1921 ................. 3-50 •— 3-5o

för år 1922 ..................175 3.50 5.25

för 1/i s0/e 1923 .............■ 2-50 775 _ 2-50

för >/» 1923-8°/e 1924 ............. 2‘60 _ 2-60

Summa kr. 1036 3''50 13-85

Hå anslagsbehovet av lånemedel t. 0. m. lista halvåret 1923 är täckt av

redan anvisade medel, erfordras intet anslag å kapitalökning av 1922 års riksdag,

varemot nödhjälpsmedel till ett belopp av 3,5 mill. böra ställas till förfogande

för denna anläggning under år 1922. Het bör anmärkas, att det belopp om 4.5

mill. kr., som är uppgivet å sid. 31 i Kungl. Maj:ts proposition nr 11 om arbetslöshetsanslagen

för materiel till kraftstationsarbeten vid Lilla Edet, avsåg det

belopp, vartill kostnaden för maskiner då beräknades uppgå, om 2 st. maskinaggreg&t.

omedelbart skulle beställas. Av denna kostnad var endast en del avsedd

att bestridas av skattemedel, enär givetvis det bidrag av skattemedel, som Vattenfallsstyrelsen

anser oundgängligt för anläggningens fortsättande, bör fördelas

mellan kostnaderna för så väl vatten- och husbyggnader som för maskinell utrustning.

Med anledning av att, enligt vad utskottet inhämtat, det är av största

betydelse ur synpunkten av arbetets planläggning att avgörande snarast möjligt

träffas, huruvida detsamma nu skall avbrytas eller fortsättas i huvudsaklig

överensstämmelse med hittills följd plan, har utskottet, oaktat det nära

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.

35

samband frågan äger med spörsmålet om åtgärder för arbetslöshetens

bekämpande och att därnti måhända kunnat ligga anledning till att uppskjuta

frågan till den slutliga behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition

nr 11, likväl ansett sig böra redan i nu förevarande sammanhang uttala

sig i ämnet, i trots av att något Kungl. Maj:ts förslag härutinnan icke

blivit riksdagen förelagt.

Vid den prövning utskottet sålunda nu underkastat frågan, har

utskottet i likhet med departementschefen kommit till det resultat att

arbetena lämpligen böra fortsättas och avslutas i normal ordning.

Visserligen måste det betraktas såsom en principiell oegentlighet att, på

sätt av vattenfallsstyrelsens uttalanden framgår, den för anläggningens

fullbordande beräknade kostnaden, 13,85 miljoner kronor, icke kan antagas

— med den avsättning å elektrisk energi, som under de närmaste åren kan

förväntas — komma att bliva på ett tillfredsställande sätt förräntad, men

denna olägenhet anser utskottet uppvägas av de fördelar arbetenas fortsättande

erbjuda i form av möjlighet såväl för styrelsen att under en

avsevärd tid framåt i sin tjänst kunna bibehålla och sysselsätta en erfaren

ock yrkesskicklig arbetarestam på omkring 200 personer som ock

för de enskilda industriföretag, hos vilka materiellbeställningarna komma

att placeras, att bereda arbetstillfällen åt vid dessa industrier anställda

arbetare.

Härjämte har beträffande särskilt förhållandena vid Lilla Edet

från vederbörande kommun för utskottet framhållits det bekymmersamma

läge, vari kommunen kommit genom att statsverket efter inköp av Lilla

Edets Pappersbruks Aktiebolag tillhöriga fabriker och vattenfall nedlagt

bruksdriften och rivit fabriksbyggnaderna för vattenfallets utbyggande

— en åtgärd, varigenom såväl allra största delen av den vid pappersbruket

anställda arbetarestammen av omkring 600 man blivit arbetslös

som ock kommunen lidit en ytterst kännbar minskning i sin skatteinkomst;

och ansåge kommunen därföre att dess ekonomiska läge förtjänade

största hänsyn från statsmakternas sida. Utskottet har funnit

de av kommunen sålunda framförda synpunkterna icke kunna frånkännas

ett visst fog. Även om utskottet givetvis måste ställa sig avvisande till

tanken att statsverket i allmänhet skulle skäligen vara pliktigt att i större

eller mindre grad hålla vederbörande kommuner skadeslösa för de olägenheter

av en eller annan art som i fall sådana som det förevarande

kunna för dem uppkomma, har utskottet å andra sidan icke kunnat

undgå att finna, att i det föreliggande särskilda fallet omständigheterna

tala för att icke staten bör genom att nu avbryta utbyggandet av kraftstationen

öka de ekonomiska svårigheter vari kommunen, åtminstone

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.

delvis genom statens egna åtgärder, befinner sig. Utskottet har alltså

härutinnan funnit ett ytterligare skäl för sitt tillstyrkande av arbetenas

fortsättande.

Beträffande materiellbeställningarna vill utskottet framhålla angelägenheten

av att så stor del som möjligt av maskiner och därför erforderlig

materiell må tillverkas inom landet, och att alltså endast där

sådant oundgängligen är av nöden den svenska leverantören överlåter en

del av beställningen på utländsk firma. I detta sammanhang har utskottet,

som inhämtat att för närvarande provningar pågå för ^experimenterande

av den för kraftstationen lämpligaste turbintypen, likaledes

velat framhålla nödvändigheten av att man icke av hänsyn till arbetenas

fortskyndande avslutar beställningar eller eljest vidtager åtgärder som

föregripa ifrågavarande undersökningars resultat.

I avseende å de löner, som skola betalas vid arbetena å Lilla

Edet, har vattenfallsstyrelsen tänkt sig en lägre lönenivå än som skulle

ifrågakomma, om arbetet bedreves i vanlig ordning. Då det ifrågavarande

arbetet till väsentlig del har karaktären av nödhjälpsarbete, synes det

utskottet skäligt att även en viss reduktion i arbetslönen äger rum. Ett

dylikt förfarande står också i överensstämmelse med de grunder för utmätande

av lönerna vid kommunikationsverkens arbeten för bekämpande

av arbetslösheten, som av departementschefen i propositionen nr 158

vid 1921 års riksdag angåvos. Departementschefen uttalade nämligen

såsom sin åsikt i frågan att i de fall, där arbetena i avsevärd grad kunde

betraktas'' såsom nödhjälpsarbeten, torde, liksom vid övriga sådana arbeten

i regel plägade ske, lägre arbetslöner än de i allmänhet vid verkens

byggnader gällande böra tillämpas, ehuru frihet borde finnas att laga

efter omständigheterna. Detta departementschefens uttalande lämnades

av riksdagen utan erinran.

Såsom ovan nämnts, beräknar vattenfallsstyrelsen totalkostnaden

för anläggningen i fullbordat skick till 13,85 miljoner kronor. Av hänsyn

till den motsedda omöjligheten att förränta detta kapital ifrågasätter

styrelsen nu, att endast ett belopp av 10,35 miljoner kronor skall utgå av

lånemedel såsom utgift för kapitalökning, under det att återstoden 3,5

miljoner kronor skulle anvisas av arbetslöshetsanslaget, d. v. s. av andra

statsinkomster än lånemedel. I anslutning härtill skulle anläggningens

värde i räkenskapen endast upptagas till ett belopp motsvarande berörda

av lånemedel däri nedlagda kapital, 10,35 miljoner kronor. Med hänsyn

till den ståndpunkt utskottet, enligt vad här ovan närmare utvecklats,

intager till frågan om arbetenas fortsättande i trots av att en tillfredsställande

avkastning av anläggningen icke under de närmaste åren torde kunna

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 17 A. 37

beräknas och då, såsom utskottet jämväl förut framhållit, arbetena till avsevärd

del kunna betraktas såsom nödhjälpsarbeten, bär utskottet för sin del

intet att erinra mot att en del av kostnaden bestrides av arbetslöshetsmedel.

Det i sådant avseende föreslagna beloppet, 3,5 miljoner kronor, finner utskottet

lämpligt avvägt. Detta belopp jämte vad som finnes odisponerat,

omkring 2,5 miljoner kronor, av de för anläggningen redan beviljade

anslagen av lånemedel, 7,75 miljoner kronor, beräknas förslå för arbetenas

bedrivande t. o. m. den 30 juni 1923. Något särskilt anslag för ändamålet

skulle således icke behöva av innevarande riksdag beviljas.

En sammanfattning av det ovan anförda giver alltså vid handen,

att enligt utskottets mening hinder ej bör möta för Kungl. Maj:t att vidtaga

nödiga anordningar för fortsättande av arbetena med utbyggande av

kraftstationen vid Lilla Edet samt att för sådant ändamål disponera dels

ännu oanvänd del av de för berörda ändamål redan beviljade medel, dels

ock intill ett belopp av högst 3,5 miljoner kronor av de medel, som innevarande

riksdag i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 11 anvisat

eller kan komma att anvisa för arbetslöshetens bekämpande.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva

tillkänna den uppfattning av förevarande fråga som

utskottet här ovan uttalat.

18:o) Kungl. Maj:t har (punkt 27) föreslagit riksdagen att till slutförande

av förberedande åtgärder för Vänerns reglering för tiden 1 januari—30

juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av 200,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes a sid. 121 och 122 av aberopade

statsrådsprotokollet.

Beträffande förevarande fråga har uti två likalydande motioner,

väckta den ena inom första kammaren (nr 62) av herr P. Gustafsson

och den andra inom andra kammaren (nr 179) av herr A. Lindgren

in. fl., hemställts, att riksdagen ville avslå det i statsverkspropositionen

å riksstat för tiden 1 januari—30 juni 1923 begärda reservationsanslaget

å 200,000 kronor till utförande av förberedande åtgärder för Vänerns

reglering. ......

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin fianställning,

får utskottet hänvisa till motionerna.

För utförande av förberedande åtgärder för Vänerns reglering hava

hittills av riksdagen beviljats följande anslag:

Förberedande

åtgärder

för

Vänerns

reglering.

[26.]

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.

Utskottets

yttrande.

Riksstat

Tilläggsstat

Summa

För år 1918 . . .

100,000

100,000

» 1919 . . .

—

200,000

> 1920 . . .

—

200,000

> 1921 . . .

800,000

800,000

» 1922 . . .

—

250,000

Summa kronor —

—

1,550,000

I enlighet med vattenfallsstyrelsens förslag, äskas nu för ifrågavarande

ändamål ytterligare 300,000 kronor å tilläggsstat för 1922 och

200,000 kronor å riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923.

Beträffande storhetsordningen av Vänerns reglering har upplysts,

att det tilltänkta magasinets energimängd, beläget som det är c:a 45 m!

över havet, representerar 800 milj. kwt., under det att den totala energiproduktionen

från statens tre anläggningar i mellersta Sverige för närvarande

utgör omkring 650 milj. kwt, pr år, och att hela låndets totala

energikonsumtion nu belöper på omkring 2,500 milj. kwt., varför sålunda

Vänermagasinet utgör i det närmaste Vs av landets totala årliga energiförbrukning.

En reglering av Vänern anses därför komma att få eu

mycket stor betydelse för stora delar av landet för en rationell hushållning

av tillgängliga krafttillgångar.

Kostnaderna för ifrågavarande undersökningar angåvos av vattenfallsstyrelsen

i början av år 1918 till 400,000 kronor. Inberäknat nu äskade

anslag, sammanlagt 500,000 kronor, skulle utgifterna i verkligheten

komma att i runt tal uppgå till 2,000,000 kronor. Även med hänsyn

tagen till den efter förstnämnda tidpunkt inträffade prisstegringen, har

denna kostnadsökning synts utskottet anmärkningsvärt hög. Utskottet

vill framhålla, hurusom den utredning, som vid beslutet om undersökningarnas

igångsättande framlades för riksdagen, tydligen icke varit av

sådan beskaffenhet, att på densamma kunnat med önskvärd grad av

tillförlitlighet bedömas deras blivande omfattning.

I betraktande av den betydelse frågan om Vänerns reglering obestridligt

äger för den framtida hushållningen med och tillvaratagandet

av landets vattenkraftstillgångar, vill utskottet emellertid tillstyrka Kungl.

Maj:ts förevarande framställningar om medels anvisande för ändamålet

med sammanlagt ytterligare 500,000 kronor. Redan på grund av det

framskridna stadium, vari utredningsarbetet för närvarande befinner sig,

torde det för övrigt vara uteslutet att nu avbryta detsamma.

Icke heller synes det utskottet lämpligt att, på sätt motionsvis föreslagits,

bedriva arbetet i langsammare takt än vad i Kungl. Maj:ts förslag

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 11 A.

Sd

avses. Utredningens stora omfattning synes tvärtom göra det önskvärt,

att den så snabbt som möjligt slutföres. Genom ett dröjsmål härmed

torde nämligen värdet av de utförda undersökningarna kunna äventyras,

i det desamma i viss mån bliva föråldrade.

I avseende å förevarande motionsvis gjorda framställning får utskottet

i övrigt anföra följande:

Motionärerna framhålla, att det vore ägnat att föranleda tvekan,

då vattenfallsstyrelsen meddelade, att styrelsen efter förbrukning av de

ovan anförda anslagen, funne den hittills funna grunden för skadeberäkningarna

icke kunna vidare följas, utan att styrelsen uppdragit åt framstående

fackmän att uppgöra nya grunder för skadeberäkningarna.

Enligt vad utskottet härom inhämtat, har vattenfallsstyrelsen hittills

låtit utföra avvägning och kartläggning av den mark, som kan komma

att beröras av regleringen, varjämte undersökning och fastställande av

markens värde oberoende av vattenståndsförhållandena ägt rum utmed

större delen av sjöns stränder. Dessa i terrängen utförda arbeten äro

fullt oberoende av de grunder för beräkning av ersättningarna, vartill

vattenfallsstyrelsen låtit utarbeta förslag. På grund av företagets omfattning

och de för Yänern säregna vattenståndsvariationerna, som hava

en mångårig periodicitet, äro nämligen de hittills vid andra regleringsföretag

brukliga normerna för bestämning av de nuvarande och de

blivande vattenståndsförhållandenas inverkan på markens värde och avkastning

icke tillfredsställande. De sålunda upprättade nya normerna

för skadeberäkningarna komma att tillämpas vid det innearbete, som

vidtager efter det arbetet å marken är avslutat. Något dubbelarbete

skulle sålunda ej uppstå genom att grunderna för skadeberäkningarna

fixeras först sedan större delen av utearbetena hunnit utföras.

Motionärerna hava vidare anfört, att frågan om Yänerns reglering

sannolikt kommit i annat läge, dels genom återköpet av kraft från Trollhättans

elektriska aktiebolag, dels genom färdigställande av förbindelselinjen

Älfkarleby—Trollhättan och fullbordandet av Motala kraftverk, samt

dels slutligen därigenom, att Kungl. Maj:t, utan att vattenfallsstyrelsen

ansett kraftbehovet därtill föranleda, med hänsyn till arbetslösheten föreslagit

fullföljandet av kraftbygget vid Lilla Edet. Av eu redogörelse,

härom, som lämnats inför utskottet, har framgått, att av de orsaker

motionärerna anfört samt på grund av den allmänna depressionen krafttillgången

för de närmaste åren bliver större än kraftbehovet för kvalificerade

ändamål, men att det icke är möjligt att för eu lång följd av

år med någon större säkerhet beräkna det blivande kraftbehovet. Då

det enligt vad utskottet erfarit, sannolikt kommer att taga eu tid av

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr ll A.

Kraftstationen

Tid Porjus,

[27.]

minst 7 år, innan Vänerns reglering kan väntas bliva färdig, vilken förhållandevis

långa tidsrymd måste beräknas åtgå dels för färdigställande

av samtliga beräkningar, som skola bifogas ansökninghandlingen till domstolen,

dels för vederbörande vattendomstols rättsliga behandling av

målet, och dels slutligen för utförande av själva regleringsdammen med

tillhörande upprensningar vid Vänerns utlopp, skulle sålunda någon reglering

av vattenavtappningen från sjön icke kunna äga rum förrän

tidigast år 1929. Då ifrågavarande regleringsföretag på sätt ovan framhållits,

synes komma att få en mycket stor betydelse för en rationell hushållning

med vattenkrafttillgångarna i stora delar av landet, synes det

även ur denna synpunkt utskottet välbetänkt att icke avbryta de snart

färdiga undersökningarna å marken samt de skadeberäkningar, som

måste föreligga för att frågan skall kunna underkastas rättslig behandling.

Utskottet förutsätter i likhet med departementschefen, att preliminära

planer och kostnadsberäkningar beträffande regleringsföretaget framläggas

för statsmakternas prövning, innan ansökan hos vederbörande

vattendomstol göres om tillstånd till regleringens genomförande.

Utskottet, som i sitt utlåtande nr 17 B avgiver förslag beträffande

anslag å tilläggsstat, får nu hemställa,

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

och avslag å herrar Gustafssons och Lindgrens

m. fl. ovanberörda motioner må till slutförande av

förberedande åtgärder för Vänerns reglering för tiden 1

januari—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av

200,000 kronor, att utgå av lånemedel.

19:o) Kungl. Maj:t har (punkt 27) föreslagit riksdagen medgiva

att det för avslutande av räkenskaperna för den första utbyggnaden av

kraftstationen vid Porjus erforderliga belopp må disponeras av de utav

riksdagen hittills beviljade medel till den andra utbyggnaden av samma

kraftstation.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 122—124 av åberopade

statsrådsprotokollet.

Av de för andra utbyggnaden av kraftstationen vid Porjus tillgängliga

medlen synes kunna påräknas ett överskott av omkring 600,000 kronor.

Emellertid föreligger, enligt vad vattenfallsstyrelsen anfört, behov

att vid avslutandet av räkenskaperna för den första utbyggnaden till densamma

överföra vissa belopp, som icke kunna täckas av de till denna

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.

41

utbyggnad hittills anvisade anslagen. Detta gäller bland annat en kostnad

av omkring 160,000 kronor, som på sin tid nedlades vid utförandet av

dammbyggnaden och den första fördelningsbassängen för att möjliggöra,

att den ovanför dammbyggnaden belägna sjön Porjusselet må kunna bättre

utnyttjas såsom dygnsregleringsmagasin. Denna kostnad har hittills bestritts

av de för regleringsarbetena vid Luleluspen beviljade medlen, men

då den avser arbeten, som utförts på själva kraftverksanläggningen i

Porj us, synes det vara riktigare att hänföra den direkt till den första

utbyggnaden av kraftstationen vid Porjus.

Vidare har kostnaden för den första utbyggnaden ökats dels genom

därå belöpande andel i vissa för Luleälvens kraftverksbyggnader gemensamma

byggnadskostnader, dels genom att den elektriska utrustningen för

aggregatet nr 4 blivit dyrare än beräknat, och slutligen är det icke uteslutet,

att kostnaden för arbetet å de permanenta bottenutskoven, vilket

ännu pågår och visat sig förenat med särskilda svårigheter, kommer att

stiga över det därför beräknade beloppet. Den sammanlagda merkostnad,

som sålunda tillkommer å den första utbyggnaden, kan till sin storlek

ännu icke noggrant angivas, men torde uppgå till närmare 500,000 kronor.

Utskottet får tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag.

Utskottet hemställer,

Utskottets

yttrande.

att riksdagen må medgiva, att det för avslutandet

av räkenskaperna för den första utbyggnaden av kraftstationen

vid Porjus erforderliga beloppet må disponeras

av de utav riksdagen hittills beviljade medel till den

andra utbyggnaden av samma kraftstation.

20:o) Kung], Maj:t har förelagit riksdagen (punkt 28) att för fort-Kr“^st“ja0''

satt underhåll av de vid Harsprånget utförda anläggningar och byggnader Harm.

m. för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av språket.

50,000 kronor. [28-]

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 125—128 av statsrådsprotokollet.

Vattenfallsstyrelsen har föreslagit, att arbetena å Harsprånget skulle

avbrytas våren 1922 och har i detta hänseende anfört följande:

»Enligt den av Kungl. Maj:t och riksdagen godkända plan för arbetenas

bedrivande, som av vattenfallsstyrelsen framlades under 1921 års riksdagsbehandling

av frågan om anslag till Harsprångets kraftverksbyggnad, hava arbetena

inskränkts till att omfatta i huvudsak endast grundläggning för den övre av de

båda fångdammar, mellan vilka älvbottnen framdeles skall torrläggas för utförande

Bihang till riksdagens protokoll 102!?. 0 sand. 16 hiijt. (AV 17 A—17 11.) (i

s. 42 Kontrollera mot PDF

Ut skottets

yttrande.

42 Statsutskottets utlåtande Nr 1f A.

av den stora dammbyggnaden, samt vidare utsprängning av den provisoriska dittloppstunneln

vid dammläget och sänkschaktet till den 105 meter under bergytan

belägna platsen för själva kraftstationen samt vissa sänkschakt för avloppstunneln.

Därmed avsågs att slutföra de mera tidskrävande förarbeten, som fordras

för att efter ett eventuellt uppehåll i arbetet kunna färdigställa den första utbyggnaden

av kraftanläggningen på c:a 33/a års tid.

Grundläggningen för fångdammen har under den gångna delen av år 1921

utförts i ena hälften av strömfåran, i det att det djupa grus- och stenlager, som

i älvbottnen täcker berggrunden, bortmuddrats och ersatts med eu under vatten gjuten

betonggrund. Därefter har arbetet avbrutits på grund av det höga vattenståndet

i älven under sommaren och hösten, men kommer att återupptagas för den återstående

hälften av flodbädden, så snart vattenståndsförhållandena det medgiva.

Den provisoriska omloppstunneln är till större delen färdigsprängd. Utsprängningen

av sänkschakten å avloppstunneln har jämsides därmed fortgått i sådan

utsträckning, att. jämn sysselsättning erhållits för den i Harsprånget bosatta arbetsstyrkan,

varjämte även de bergsprängare, som tidvis på grund av högvatten

icke kunnat sysselsättas vid arbetena i Suorva, tillfälligt överflyttats till Harsprånget.

Såsom redan i inledningen angivits, har någon förbättring icke inträtt

beträffande utsikterna till kraftavsättning från Harsprångsstationen, varför vattenfallsstyrelsen

icke nu vill föreslå äskande av ytterligare anslag till byggnadsarbetenas

fortsättande. Arbetena torde sålunda böra helt avbrytas under våren

1922, .efter det nyssnämnda grundläggningsarbete avslutats och de nämnda spräng.

ningsarbetena utförts i den omfattning, som disponibla medel medgiva, sedan för

arbetenas avveckling och skyddande samt de utförda byggnadernas underhåll under

år 1922 undantagits därtill anvisat belopp 200,000 kronor. Hör fortsatt vakthållning,

försäkringar, underhåll m. m. under det första halvåret 1923 torde av riksdagen

böra äskas 100,000 kronor.»

Vattenfallsstyrelsen liar sålunda hemställt, att Kung!. Maj:t måtte

hos riksdagen begära, att därest riksdagen funne, att arbetena å Harsprångets

kraftverksbyggnad borde avbrytas, sedan de hittills beviljade

anslagen blivit däri nedlagda, riksdagen måtte besluta, dels att för inlösen

av egna hem och handelslokaler, som uppförts å av vattenfallsstyrelsen

upplåtna tomter, anvisa ett reservationsanslag å tilläggsstat för år

1922 av 510,000 kronor, dels att för fortsatt underhåll av de vid Harsprånget

utförda anläggningar och byggnader m. in. anslå 100,000 kronor

å riksstaten för det första halvåret 1923. Sistnämnda belopp har styrelsen

sedermera ansett kunna nedsättas till 50,000 kronor.

Av Kung!. Maj:t har för ändamålet äskats dels å tilläggsstat för

innevarande år förstnämnda belopp, 510,000 kronor, dels ock å halvårsstaten

sist angivna summa 50,000 kronor.

Under erinran att ett avbrott av arbetena å Harsprångets kraftstation

redan vid 1921 års riksdag förutsattes såsom sannolikt, får utskottet

tillstyrka, att desamma nu tillsvidare nedläggas.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.

43

Likaledes vill utskottet, även om de avvecklingskostnader, som äro

förbundna med avbrytandet av arbetena och till vilkas täckande anslag

nu äskats, synts utskottet oväntat höga, likaledes tillstyrka att ifrågavarande

anslagsbelopp nu ställas till Kungl. Maj:ts förfogande.

Utskottet, som i sitt utlåtande nr 17 B kommer att avgiva förslag

om anvisande av ett belopp av 510,000 kronor å årets tilläggsstat, får

nu hemställa,

att riksdagen må för fortsatt underhåll av de

vid Harsprånget utförda anläggningar och byggnader

in. in. för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa ^ ett

reservationsanslag av 50,000 kronor, att utgå av lånemedel.

21:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 29) att för fort- Regering

sättande av arbetena för reglering av Suorvasjöarna för tiden 1 januari

—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor. yatten
Utredningen

i ärendet återfinnes a sid. 128 130 av åberopade ^ _

statsrådsprotokollet. ^ L

Riksdagen har hittills beviljat medel till reglering av Stora Lule

älvs vattensystem med följande belopp:

a) för reglering av Störa Lulevatten medelst i’egleringskanal vid Luleluspen:

Riksstat. Tilläggsstat. Summa.

för år 1914 500,000 - 500,000

, , 1915.......... 500,000 — 500,000

, , 1919 300,000 - 300,000

, , 1921 — 750,000 750,000

Summa kronor — — 2,050,000

b) för reglering av de s. k. Suorvasjöarna:

Riksstat Tilläggsstat. Summa.

för år 1919 .......... 200,000 1,000,000 1,200,000

, , 1920 .''....... 1,000,000 1,400,000 2,400,000

, , 1921 .......... 1,500,000 500,000 2,000,000

, , 1922 .......... 1,300,000 — 1,300,000

Summa kronor — — 6,900,000

På sätt av statsrådsprotokollet närmare framgår, erfordras nu intet

anslag för kanalen vid Luleluspen.

Beträffande behovet av ytterligare medel för regleringen av Suorvasjöarna

har vattenfallsstyrelsen bland annat anfört följande:

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.

»I vattenfallsstyrelsens skrivelse den 29 september 1920 bar kostnaden för

forsta utbyggnaden av reglenngsdammen vid Suorvasjöarnas utlopp angivits

till 9,800,000 kronor. Såsom framgår av statsverkspropositionen till 1921 års riksdäg

har vattenfallsstyrelsen dock senare i särskilt meddelande till departementschefen

anmält, att kostnaden skulle kunna genom förändringar i dammkonstruktionen

nedbringas med 1,100,000 kronor eller till 8,700,000 kronor.

Såsom i inledningen anförts, utgöras de hittills nedlagda kostnaderna till

större delen av utgifter för förberedande anordningar, transportkostnader och

Övriga allmänna omkostnader. Dessa hava varit synnerligen svåra att i förväg

beräkna och hava visat sig stiga till avsevärt högre belopp, än som vid kostnadst

lo l^i** antagits. Dessutom hava erfarenheterna i fråga om bergets sprickfyllda

beskaffenhet föranlett, att högre kostnader måste upptagas för murningsarbeten

i regleringstunnlarna och för de provisoriska avdämningarna av älvgrenarna.

Med den kännedom, som under den hittills gångna delen av byggnadstiden

sålunda vunnits rörande de extra kostnader, som äro förenade med denna

arbetsplats, måste nu kostnaderna för den första utbyggnadens färdigställande

beräknas uppgå till 10,500,000 kronor, oaktat därvid vissa avprutningar gjorts i

avseende på dammarnas förseende med framförliggande fyllning och nedströmssidans

inklämning till skydd mot starka temperaturväxlingar. Enär hittills beviljade

medel utgöra 6,900,000 kronor, erfordras alltså för den första utbyggnaden

ytterligare 3,600,000 kronor.

Medan i inledningen har vattenfallsstyrelsen utförligt angivit sin ståndpunkt

till frågan, huruvida byggnadsarbetena vid Suorva böra under nu rådande

ekonomiska förhållanden avbrytas eller icke, och med stöd av där anförda skäl

tar styrelsen hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå 1922 års riksdag att bevisa

de för arbetenas fortsättande erforderliga medlen. På grund av den minskade

kraftavsättningen från Porjus kan dock arbetstiden något förskjutas, så att av

ännu behövliga medel 800,000 kronor kunna anstå till räkenskapsåret närmast

efter den 1 juli 1923.

De undersökningar och utredningar, som föregått upprättandet av förslagen

Je eririS .av Störa Lule älv, ävensom kostnaderna för fortlöpande vattenstandsobservationer

och dylikt hava hittills bestritts av tillgängliga medel. Iden

män anslagen nu bliva tagna helt i anspråk, blir det nödvändigt, att särskilt belopp

anvisas för täckandet av dessa kostnader, vilka uppgå till cirka 200,000 kronor, och

synes det lämpligt, att detta anslag sammanföres med kostnaderna för det största

regieringsföretaget, nämligen Suorvasjöarnas reglering, varigenom den återstående

kostnaden för detta arbete således ökas till 3,800,000 kronor.»

Under åberopande av vad sålunda anförts har vattenfallsstyrelsen

hemställt, att Ivungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för reglering av

Suorvasjöarna bevilja 2,000,000 kronor å tilläggsstat för år 1922 och

1,000,000 kronor å riksstaten för första halvåret 1923.

Departementschefen har ansett sig kunna förorda, att en nedsättning

med 500,000 kronor äger rum av det på tilläggsstat äskade anslagsbeloppet,

vilket ansetts kunna ske utan någon avsevärd förskjutning

av arbetsplanen,

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.

45

Med hänsyn till den i statsverkspropositionen lämnade utförliga

motiveringen för slutförandet av ifrågavarande anläggning vid Suorvasjöarna,

får utskottet tillstyrka, att medel för ändamålet ställas till förfogande

i den omfattning departementschefen förordat.

Utskottet, som i sitt utlåtande nr 17 B avgiver förslag om anvisande

av ett anslag på 1,500,000 kronor på tilläggsstat, får nu hemställa,

att riksdagen må för fortsättande av arbetena

för reglering av Snorvaseöarna för tiden 1 januari—30

juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000

kronor, att utgå av lånemedel.

22:o) I enlighet med Kung!. Maj:ts förslag (punkt 30) och under

hänvisning till den i ärendet lämnade motiveringen (sid. 131 av statsrådsprotokollet),

får utskottet hemställa,

att riksdagen må för utförande av distributionsanläggningar

och därmed sammanhängande arbeten för

statens kraftverk för tiden 1 januari—30 juni 1923 bevilja

ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor, att

utgå av lånemedel.

23:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 31) att inventarier

för statens vattenfallsverk för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa

ett reservationsanslag av 100,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnas å sid. 132 och 133 av statsrådsprot

okollet.

Till inventarier för statens vattenfallsverk, inberäknat vad som

tidigare anvisats eller avsatts för de skilda kanal- och kraftverken, har

riksdagen hittills beviljat tillhopa 6,535,000 kronor. Härav anvisades, i

enlighet med av vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 29 september 1920

gjord framställning, tillhopa 1,500,000 kronor av 1921 års riksdag, därav

700,000 kronor å tilläggsstat för samma år.

Kungl. Maj:t har nu framställt förslag om, att till inventarier för

statens vattenfallsverk måtte anvisas dels 500,000 kronor på tilläggsstat

för år 1922, dels ock 100,000 kronor för första halvåret 1923.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag, får utskottet

som i sitt utlåtande nr 17 B gör framställning om medels beredande för

ändamålet å tilläggsstat, hemställa,

Utskottets

yttrande.

Diatrib»- tionsanliigrgningar

för statens

kraftverk.

[30.3

Inventarier

för statens

vattenfallsverk.

[31.]

Utskottets

yttrande.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.

att riksdagen må till inventarier för statens vattenfallsverk

för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa

ett reservationsanslag av 100,000 kronor, att utgå av

lånemedel.

Stockholm den 14 mars 1922.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

\id förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar 8. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, N. A. Nilsson,

J. Nilsson i Skottlandshus, H. F. Lamm, J. L. Widell, C. O. Ekman, J. Nilsson i Malmö,

O. Bergqvist, E. A. Tengdahl, J. Jeansson och A. Pettersson samt

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Kåstock, A. Wiklund, K. V. Rydén,

J. Jönsson i Revinge, O. H:son Walldén, O. Olsson i Kullenbergstorp, S. Bengtsson i Korup.

P. B. Nilsson i Landeryd, C. R. Jansson i Falun, L. J. Carlsson-Frosterud, J. D. Norman

och S. E. Ljungkvist

med undantag därav att vid behandlingen av punkterna 17—23 deltagit herr E. A.

Hallin i st. f. herr O. Bergqvist.

Reservationer:

vid punkt 11 (Inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare)

av herr O. Bergqvist, vilken ansett, att utskottet bort tillstyrka

bifall till de i ämnet väckta motionerna;

av herrar K. V. Rydén, J. Jönsson i Revinge och C. R. Jansson

i Falun.

vid punkt 17 (kraftstationen vid Lilla Edet) av herr O. Olsson i

Kullenbergstorp, vilken ansett, att ifrågavarande punkt jbortfur utskottets

utlåtande utgå.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:164 Skrivelse till Konungen angående regleringen för tiden 1 januari—30 juni 1923 av utgifterna för kapitalökning i avseende å postoch telegrafverken samt statens j s. 1 i texten
  2. Rskr. 1922:62 Skrivelse till Konungen angående kraftstationen vid Lilla Edet. s. 3 i texten