Utlåtande angående regleringen för tiden 1 januari—30 juni 1933 av utgifterna för kapitalökning i avseende å statens järnvägar och vattenfallsverk.
1922-03-14 · 46 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 44 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1922:17a, Utlåtande angående regleringen för tiden 1 januari—30 juni 1933 av utgifterna för kapitalökning i avseende å statens järnvägar och vattenfallsverk.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 11 A.
1
Nr 17 Å.
Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1922 kl. V2 3 e. m.
Utlåtande angående regleringen för tiden 1 januari—30 juni 1933
av utgifterna för kapitalökning i avseende å statens järnvägar
och vattenfallsverk. (4:e avd.)
Statens järnvägar.
l:o) Uti den till riksdagen den 7 januari 1922 avlåtna propositionen
(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under tiden skott å
1 januari—30 juni 1923 har Kungl. Maj:t i avseende å statens järnvä- ansla£*
gar, under åberopande av det vid propositionen under rubrik »utgifter [10.]1)
för kapitalökning, Bil. 1» fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för nämnda dag, föreslagit riksdagen (punkt 10) medgiva,
att, därest överskott uppkommit eller framdeles skulle uppstå å ett under
huvudgruppen »Nya byggnader och anläggningar vid statens trafikerade
järnvägar» upptaget anslag, järnvägsstyrelsen må använda dylikt överskott
till täckande av sådan brist å annat anslag inom samma huvudgrupp,
som icke kunnat undvikas, därvid skall iakttagas, att överskottet i första
hand bör användas till täckande av brist å anslag för närmast jämförliga
ändamål.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet sid. 37—43.
Departementschefen erinrar, hurusom före år 1918 riksdagen plägade
anvisa ett enda stort belopp till utförande av nya byggnader och
anläggningar vid statens trafikerade järnvägar, och att under detta anslag
'') Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 saml. 16 höft. {Nr 11 A—11 B.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.
inbegrepos samtliga medel för 4ylika byggnader och anläggningar vid
de förefintliga statsbanorna — under senare tid dock med undantag av
mera omfattande arbeten, avseende samma huvudkategori, såsom dubbelspårsanläggningar,
större bangårdsombyggnader m. m. Vid expedierandet
av riksdagens beslut rörande nämnda anslag plägade Kungl. Maj:t förklara,
att järnvägsstyrelsen ägde att, om överskott å anslag skulle uppstå
vid utförandet av något av de arbeten, som inbegrepes under det
gemensamma stora anslaget till nya byggnader och anläggningar, använda
därigenom uppkommande tillgångar till täckande av sådana brister å
andra av ifrågavarande arbeten, som icke kunnat undvikas. Efter införandet
år 1918 av den nuvarande uppställningen i riksstaten av anslagen
till statens järnvägar, varigenom av 1917 års riksdag uttalade önskemål
i ämnet blivit beaktade, hade något dylikt bemyndigande icke lämnats
järnvägsstyrelsen, emedan under överrubriken »Nya byggnader och anläggningar
vid statens trafikerade järnvägar» icke längre anvisades ett enda
stort anslag, utan under åtskilliga underrubriker eller punkter en mängd
särskilda anslag, och i följd härav ett bemyndigande att använda. överskott
å ett anslag för täckande av brist å annat anslag förutsatte medgivande
från riksdagen. Då emellertid ett bemyndigande av angiven art
syntes ändamålsenligt och ägnat att undvika omgången med särskild framställning
till riksdagen för varje fall, har departementschefen ansett sig
böra tillstyrka av järnvägsstyrelsen gjord framställning om att erhålla ett
sådant bemyndigande, under villkor likväl att överskott å ett anslag i
första hand komme att användas till täckande av brist å anslag för närJ
mast jämförliga ändamål.
Utskottets
yttrande.
Innan utskottet nu går att behandla föreliggande ärenden angående
beredande av medel för olika kapitalökningsändamål vid statens järnvägar,
vill utskottet inledningsvis erinra om den strävan att begränsa
kraven på nya anslag för nämnda ändamål, som gjort sig gällande i de
från järnvägsstyrelsen i ämnet framkomna förslagen och som sedermera
kommit till ytterligare uttryck i statsverkspropositionen. Sammanlagda
beloppet av. de medel, järnvägsstyrelsen äskat av innevarande års riksdag,
uppgår till 11,800,000 kronor, varav 1,400,000 kronor för vissa omändringsarbeten
vid Stockholms centralstation.
Under förutsättning att, såsom i statsverkspropositionen antytts,
förslag rörande sistnämnda ombyggnad av Stockholms centralstation icke
kommer att föreläggas årets riksdag, skulle, enligt departementschefens
nu i olika hänseenden framlagda förslag, ovannämnda totalbelopp,
11,800,000 kronor, ytterligare reduceras till i runt tal 8 miljoner kronor,
Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.
3
vilket belopp innefattar det beräknade sammanlagda nya medelsbehovet
för tiden till den 1 juli 1923. Några nya anslag å tilläggsstat för år
1922 hava nämligen icke begärts. Av sistnämnda summa skulle endast
ett belopp av i runt tal 5,600,000 kronor behöva nyanvisas; för täckandet
av återstående beloppet, i runt tal 2,400,000 kronor, äro nämligen
vissa uppkomna besparingar å tidigare beviljade anslag avsedda att tagas
i anspråk. Till jämförelse må nämnas, hurusom de vid 1921 års riksdag
för motsvarande ändamål beviljade anslagen, trots de betydande
nedsättningar, som vidtogos av riksdagen, belöpte sig till sammanlagt
omkring 37,000,000 kronor.
Beträffande den starka tendens till sparsamhet, som sålunda kommit
till uttryck i järnvägsstyrelsens förevarande anslagskrav, har av
styrelsens framhållits, att densamma berott dels på den utomordentliga
försiktighet beträffande nya kapitalinvesteringar i statsbaneaffären, som
måste iakttagas, till dess att någon bättre stadga, särskilt i de inkomstekonomiska
förhållandena — d. v. s. mera fasta riktlinjer för taxepolitiken
— kunnat skapas, dels på det för tiden rådande synnerligen brydsamma
både statsfinansiella och allmänna ekonomiska läget i landet.
Utskottet vill tillägga, att även ur rent järn vägsekonomisk synpunkt en
viss dylik försiktighet synes motiverad, åtminstone i avvaktan på att den
även på järnvägsväsendets område inträffade, oanat starka depressionen
kan hinna efterträdas av mera normala förhållanden med trafiksiffror,
tillnärmelsevis motsvarande dem, med vilka tidigare räknats, da det gällt
uppgörandet av det program, som intill allra senaste tiden legat till
grund för de från järnvägsstyrelsen framkomna förslagen till utvidgningar
och nyanläggningar av olika slag.
Med hänsyn emellertid till de sålunda vidtagna, högst avsevärda
inskränkningarna i avseende å anslagen för kapitalökning för statens
järnvägar har utskottet icke ansett sig kunna föreslå nagra nedsättningar
utöver vad av departementschefen förutsatts. A andra sidan har utskottet
icke funnit sig kunna biträda de motionsvis framkomna yrkandena )
om anvisande av ytterligare medel för vissa särskilda ändamål.. Beträf
fande dessa yrkanden, vilka i huvudsak avsett det norrländska järnvägsnätets
utveckling, vill utskottet erinra, att redan ett bifall till de av
Kungl. Maj:t i sistnämnda hänseende framlagda förslagen i viss mån
innebär ett frångående av den princip i avseende å begränsandet av
anslagskraven till det oundvikligaste, som i övrigt varit utmärkande för
behandlingen av hithörande ärenden. Av det äskade totalbeloppet 8,000,000
kronor belöper sig icke mindre än 4,300,000 kronor a Inlandsbanan och
andra statsbanebyggnader i Norrland. Även om sistnämnda belopp i
l) Jmfr punkt 11 :o).
4
Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.
betraktande av de omfattande anläggningar, varom här är fråga, icke
synes alltför stolt, har utskottet särskilt pa grund av de ovissa förräntnmgsutsikter,
som nämnda anläggningar synas erbjuda, icke ansett det
möjligt att under nuvarande tidsförhållanden tillstyrka en förhöjning av
anslagen. Utskottet vill framhålla, hurusom vid bedömandet av storleken
av dessa anslag icke bör förbises, att de icke utgöra de enda medel,
som under närmaste tiden stå till förfogande för norrländska järnvägsnätets
utveckling. För närvarande utföras nämligen å dessa järnbanebyggnader
betydande arbeten med anslag från arbetslöshetsmedel. Av
dylika medel har redan nu ställts till järnvägsstyrelsens förfogande
1,000,000 kronor för ytterligare arbeten å tvärbanan Forsmo—Hoting,
1,000,000 kronor för tvärbanan Hällnäs—Stensele samt 500,000 kronor
för Inlandsbanan. Även hädanefter torde det komma att visa sig av förhållandena
motiverat att i sådan ordning anvisa ytteidigare anslag för
ifrågavarande ändamål. Uppmärksammas må ock, att ifrågavarande anslag
avse en budgettermin av blott ett halvår och årets första hälft, då
medelsbehovet med hänsyn till rådande arbetsförhållanden i dessa trakter
i regel är mindre än under det senare halvåret.
Till belysande i övrigt av i vilken omfattning arbetena för närvarande
bedrivas vid statsbanebyggnaderna i Norrland får utskottet hänvisa
till följande från järnvägsstyrelsen införskaffade sammanställning,
vilken avser icke ^ blott nämnda banor i Norrland utan samtliga större
arbeten, som nu pågå eller under den närmaste tiden skulle bedrivas vid
olika statsbanebyggnader över hela landet. Såsom av denna sammanställning
framgår, är statens järnvägars banbyggnadsverksamhet för närvaiande
i huvudsak inskränkt till dessa norrländska järnvägsbyggnader.
Övriga arbeten bestå så gott som uteslutande av avslutningsarbeten å
vissa tidigare igångsatta företag.
Med bortseende från nämnda norrländska järnvägsbyggnader utgöies
det enda anslagskrav, som avser medels anvisande i större omfattning,
den föreliggande framställningen om beredande av medel för
f(utsatt införande av genomgående tryckluftbroms vid statens järnvägar.
Jämväl nämnda framställning har utskottet funnit sig böra tillstyrka.
Beträffande till sist det under nu förevarande punkt gjorda förslaget
om medgivande för statens järnvägar att i viss ordning förfoga över
uppkomna överskott å tidigare anvisade anslag, får utskottet tillstyrka,
att ifrågavarande medgivande lämnas järnvägsstyrelsen. Utskottet förutsätter
emellertid, att i den mån, på sätt sålunda medgivits, överskott
kommer till användning för täckande av uppkommen brist, redogörelse
härför lämnas riksdagen.
Statsutskottets utlåtande Nr IT A.
5
Uppgift & antalet arbetare vid statens järnvägsbyggnader.
Byggnadsföretag
Anta
1 arbe
tara
September
1921
Februari 1922
Sommaren 1922
totalt
därav vid
nödhjälps- arbeten
totalt
därav vid
nödhjälps- arbeten
Inlandsbanan norra distriktet.......
295
133
_
250
50
> södra > .......
494
304
163
500
50
Hällnäs—Stensele............
306
273
98
500
300
Umeå—Holmsund............
195
12
—
150
—
Forsmo—Hoting..............
408
370
177
500
200
Sveg—Brnnflo..............
529
139
—
250
—
Sveg—Hede...............
140
102
—
150
—
Örebro—Hallsberg—Laxå.........
201
148
83
120
—
Kållered—Anneberg...........
117
51
—
85
25
Tranås—Sävsjö.............
221
180
—
180
—
Summa
2,906
1,712
521
2,685
625
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må medgiva, att, därest överskott
uppkommit eller framdeles skulle uppstå å ett under
huvudgruppen »Nya byggnader och anläggningar vid
statens trafikerade järnvägar» upptaget anslag, järnvägsstyrelsen
må använda dylikt överskott till täckande
av sådan brist å annat anslag inom samma huvudgrupp,
som icke kunnat undvikas, därvid skall iakttagas,
att överskottet i första hand bör användas till täckande
av brist å anslag för närmast jämförliga ändamål.
2:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 11) medgiva, att ^°PPs1^*
av de i statsrådsprotokollet omförmälda anslagsmedel för arbeten, med vilkas järva lokoutförande
anses böra tills vidare anstå, må för anordnande av avlopps- motivledningar
för Järva lokomotivstation användas ett belopp av 134,800
kronor. Lt -J
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 50 och 51 av åberopade
statsrådsprotokollet.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.
Utskottets
yttrande.
Speciella
anlägg
ningar.
[12.]
Utskottets
yttrande.
Arméförvaltningens fortifikationsdepartement, som deltager i ifrågavarande
anläggningskostnader, samt järnvägsstyrelsen hava i gemensam
skrivelse den 12 november 1921 på anförda skäl hemställt, att för fullbordande
av den gemensamma avloppsledningen från de militära anläggningarna
å Järvafältet och statens järnvägars anlägning vid Järva lokomotivstation
till Lilla Värtan måtte dels på tillägsstat för år 1922 för
lantförsvarets del anvisas ett belopp av 259,000 kronor, dels ock för
statens järnvägars del avses ett belopp av 134,800 kronor, att utgå av
tillgängliga överskottsmedel å tidigare beviljade kapitalökningsanslag.
Utskottet, som i annat sammanhang kommer att avgiva utlåtande
i anledning av en av Kungl. Maj:t gjord framställning om anslag för
bestridande av merkostnader för anordnande av avloppsledningar från
militäretablissemangen å Järvafältet, har beträffande den nu gjorda framställningen
icke funnit anledning till erinran.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må medgiva, att av de i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 7 Januari
1922 omförmälda anslagsmedel för arbeten, med vilkas
utförande anses böra tills vidare anstå, må för anordnande
av avloppsledningar för Järva lokomotiv station användas
ett belopp av 134,800 kronor.
3:o) Kungl. Maj:t har (punkt 12) föreslagit riksdagen medgiva, att
av de i statsrådsprotokollet omförmälda anslagsmedel för arbeten, med
vilkas utförande anses böra tills vidare anstå, må för utförande av
speciella anläggningar å bangårdar användas ett belopp av 29,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 52 och 53 i statsrådsprotokollet.
Ifrågavarande belopp är avsett för uppförande av skjul för bilastning
vid Nässjö. . Med bilastningsarbete förstås ibopsamlande vid
vissa trafikknutpunkter till fulla vagnslaster av sådant från olika håll
och i otillräckligt lastade vagnar ankommet gods, som skall vidaresändas
en och samma väg å längre sträcka.
Med hänsyn till den driftkostnadsbesparing, som på detta sätt
synes kunna vinnas, har utskottet ansett sig böra tillstyrka det nu framlagda
förslaget.
Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.
7
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen må medgiva, att av de i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 7 januari
1922 omförmälda anslagsmedel för arbeten, med vilkas
utförande anses böra tills vidare anstå, må för utförande
av speciella anläggningar å bangårdar användas ett belopp
av 29,000 kronor.
4:o) Kungl Maj:t har (punkt 13) föreslagit riksdagen medgiva, att
av de i statsrådsprotokollet omförmälda anslagsmedel för arbeten, med na(j Aneby
vilkas utförande anses böra tills vidare anstå, må för anläggande av -Sandsjö,
ytterligare ett järnvägsspår mellan Aneby och Sandsjö användas ett be- [13.]
lopp av 300,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 55 och 56 i statsrådsprotokollet.
Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition har 1916 års riksdag
beslutat anläggande av ytterligare ett järnvägsspår mellan Aneby och
Sandsjö.1) Kostnaderna för detta arbete beräknades med tillämpning av
i senare delen av år 1915 gällande priser till 4,102,700 kronor, vilket
belopp också anvisades för åren 1917—1919.
Med hänsyn till de under byggnadstiden i förhållande till 1915 års
prisnivå stegrade arbets- och materialprisen hava kostnaderna för dubbel
spårsanläggningen givetvis betydligt överskridit nyssnämnda belopp. Senast
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 september 1920 anförde också
järnvägsstyrelsen, att enligt då verkställda kostnadsberäkningar hela anläggningen
skulle draga en kostnad av 8,862,700 kronor. Riksdagen har
jämväl i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar i ämnet beviljat
ytterligare anslag för ändamålet eller för åren 1919 1922 tillhopa
4,460,000 kronor. Sammanlagt hava alltså för ifrågavarande dubbelspårsbyggnad
beviljats 8,562,700 kronor.
Under erinran hurusom ifrågavarande byggnadsarbete^ är i det
närmaste slutfört samt med framhållande tillika att med ifrågavarande
anslag, 300,000 kronor, endast avses att möjliggöra ett återbetalande av
ett lika stort belopp, som tidigare med riksdagens medgivande för nu
ifrågavarande ändamål tagits i Anspråk av medel, anvisade för dubbelspåret
Ballingslöv—Hässleholm, får utskottet hemställa,
i) Stationen Sandsjö benämnes från 1922 års ingång Bodafors.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.
att riksdagen må medgiva, att av de i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 7 januari
1922 omförmälda anslagsmedel för arbeten, med vilkas
utförande anses böra tills vidare anstå, må för anläggande
av ytterligare ett järnvägsspår mellan Aneby och
Sandsjö användas ett belopp av 300,000 kronor.
spårsbreir- • bär vidare (punkt 14) föreslagit riksdagen med
nadema
£>iva> a<4 av de i statsrådsprotokollet omförmälda anslagsmedel för arbej^ehv^oTii
^eD’j m6<^ vi^as utförande anses böra tills vidare anstå, må för anlägSandsjö—
ganae. av ytterligare ett järnvägsspår från Tranås till Anebv och från
Sävsjö. Sandsjö till Sävsjö användas ett belopp av 500,000 kronor.
[14.1 _ „ Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid.
56 58 av åberopade statsrådsprotokollet.
Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition har 1918 års lagtima riksdag
beslutat anläggandet av ytterligare ett järnvägsspår från Tranås till
Aneby och från Sandsjö till Sävsjö, varför kostnaden i sin helhet med
tillämpande av år 1915 rådande arbets- och materialpriser beräknats till
5,558,300 kronor. För ifrågavarande anläggning hava beviljats för år
1919 1,520,000 kronor och för ar 1921 1,500,000 kronor eller sålunda
tillhopa 3,020,000 kronor.
Sedan Kungl. Maj:t av 1921 års riksdag för ett fortsatt bedrivande
av dubbelspårsanläggningen för år 1922 äskat ett belopp av 500,000
kronor, har riksdagen, som ansåg, att arbetena tills vidare icke borde
bedrivas i^ större omfattning än som möjliggjordes genom anlitande av
för ändamålet redan disbonibla medel, lämnat framställningen utan bifall.
Med framhållande av den obestridda betydelsen för statsbanedriften
a.7 jfraSavarande dubbelspårs tillkomst ävensom den under nuvarande
förhållanden viktiga omständigheten, att, då dubbelspåret Aneby—Sandsjö
under år 1922 fullbordades, den där sysselsatta arbetsstyrkan måste avskedes,
för så vitt. den icke kunde överflyttas till dubbelspåret Tranås—
Aneby och Sandsjö—Sävsjö, har järnvägsstyrelsen nu hemställt, att ett
belopp av 700,000 kronor, som kunde erhållas ur anslag för arbeten, som
ej för närvarande borde komma till utförande, måtte få tagas i anspråk
för fortsättande av arbetena å sistnämnda dubbelspår. Styrelsen har därvid
ansett, att under förutsättning att ifrågavarande arbeten skulle
bedrivas även efter år 1922 — under första halvåret 1923 borde finnas
for ändamålet disponibla 1,000,000 kronor, varav 300,000 kronor skulle
Statsutskottets utlåtande Nr IT A.
9
tillfälligt överflyttas från tidigare beviljat anslag för dubbelspåret Ballingslöv—Hässleholm.
Departementschefen anför följande:
»Enligt upplysningar, som jag erhållit från järnvägsstyrelsen, hava
arbetena å dubbelspårsbyggnaderna ifråga hittills fortskridit så, att trumläggnings-
och terrasseringsarbeten i huvudsak färdigställts å bandelen
mellan Frinnaryd och Aneby och a nagra kilometer av sträckan Sandsjö
—Sävsjö. Å övriga delar av dubbelspårsbyggnaderna hava dylika arbeten
påbörjats. Därjämte har spårmateriel — räls och skarvjärn inköpts
för omkring 10 kilometer banlängd. De för år 1922 tillgängliga medlen,
omkring 1,100,000 kronor, möjliggöra icke fullt färdigställande av någon
bansträcka. Med hänsyn till de redan verkställda arbetena och materielinköpen
torde det icke böra ifrågasättas, att arbetena nu skola avbrytas,
helst i sådant fall nya arbetsmöjligheter måste utfinnas för de vid företaget
anställda arbetare. Yad man i varje fall närmast synes böra inrikta
sig på är dels färdigställande i sin helhet av så stor banlängd, att den redan
inköpta spårmaterielen blir utnyttjad, vilket skulle motsvara bansträckan
Sandsjö—Sävsjö, dels slutförandet i huvudsak av terrasseringsarbetena,
varigenom skulle utvinnas icke blott arbetenas bättre fortbestånd utan
jämväl anslagsmedlens utnyttjande i största utsträckning för arbete.
Jag anser mig därför böra förorda, att för ifrågavarande dubbel
spårsbyggnader beviljas medel för första halvåret 1923. Utöver förenämnda
summa av 300,000 kronor, som skulle överflyttas från dubbelspåret
Ballingslöv—Hässleholm, finner jag dock för ändamalet ej kunna
avses mera än 500,000 kronor, som skulle utgå ur anslagsmedel tor
arbeten, med vilkas utförande anses böra tillsvidare anstå.
Med det slutliga ställningstagandet till frågan om dubbelsparsbyggnadernas
avbrytande med nyss angivna arbeten eller eventuellt fortsättande
kan vid bifall till vad nu föreslagits anstå till 1923 års liksdag.»
Under åberopande av den av departementschefen i ärendet lämnade
utredningen, får utskottet tillstyrka förevarande förslag. Utskottet hemställer,
att riksdagen må medgiva, att av de i statsrådsprotokollet
över kommunikation särenden den 7 januari
1922 omförmälda anslagsmedel för arbeten, med vilkas
utförande anses böra tills vidare anstå, må för anläggande
av ytterligare ett järnvägsspår från Tranås till
Aneby och från Sandsjö till Sävsjö användas ett belopp
av 500,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 0 sand. ld höft. {Nr 17 A 17 B.) 2
Utskottets
yttrande.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.
Elektriska
belysnings
anlägg
ningar.
[15.]
6:o) Kungl. Maj:t har (punkt 15) föreslagit riksdagen medgiva, att
av de i statsrådsprotokollet omförmälda anslagsmedel för arbeten, med
vilkas utförande anses böra tills vidare anstå, må för elektriska belysningsanläggningar
användas ett belopp av 100,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 77 i statsrådsprotokollet.
För utförande av elektriska belysningsanläggningar har riksdagen
för aren 1917 1920 och 1922 beviljat tillhopa 1,079,000 kronor, varav
200,000 kronor för år 1922.
Järnvägsstyrelsen anför nu, att styrelsen funne det angeläget att fortfarande,
i den män elektrisk ström bleve tillgänglig, anordna elektrisk belysning
å bangårdar, i allmänna och tjänstelokaler samt i personalens bostäder.
Enligt vad verkställda utredningar givit vid handen, erfordrades underförstå
halvåret 1923 för ifrågavarande ändamål 100,000 kronor, och hemställer
styrelsen, att berörda belopp måtte få tagas i anspråk från anslagsmedel
för arbeten, som styrelsen anmält tills vidare böra anstå.
Utskottets
yttrande.
I likhet med departementschefen har utskottet icke funnit anledning
till erinran mot järnvägsstyrelsens framställning; och får utskottet
alltså hemställa,
att riksdagen må medgiva, att av de i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 7 januari
1922 omförmälda anslagsmedel för arbeten, med vilkas
utförande anses böra tills vidare anstå, må för elektriska
belysningsanläggningar användas ett belopp av 100,000
kronor.
sTg-naisäker- 7:0) KungL ^aj:t har (Punkt 16) föreslagit riksdagen medgiva,
hetsanlägg- att av de i statsrådsprotokollet omförmälda anslagsmedel för arbeten,
ningar. med vilkas utförande anses böra tills vidare anstå, må för utförande av
[16.] växel- och signalsäkerhetsanläggningar användas ett belopp av 125,000
kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 78
och 79 i åberopade statsrådsprotokollet.
För utförande av växel- och signalsäkerhetsanläggningar har riksdagen
för år 1922 beviljat 800,000 kronor. Järnvägsstyrelsen hade begärt
2,000,000 kronor, men departementschefen ansåg sig på grund av
Statsutskottets utlåtande Nr IT A.
11
den rådande ekonomiska situationen och den inträdda trafikminskningen
å statsbanorna böra vidtaga en nedsättning till 1,000,000 kronor, och
riksdagen sänkte med hänsyn till de alltjämt fallande priserna å för ändamålet
erforderlig materiel beloppet ytterligare till, såsom nyss nämnts, 800,000
kronor.
Järnvägsstyrelsen har nu hemställt, att för ändamålet måtte få
användas 300,000 kronor av anslagsmedel för arbeten, som för närvarande
icke ansåges böra komma till utförande.
Då Kungl. Maj:t emellertid genom beslut den 2 december 1921
ställt ett belopp av 175,000 kronor till järnvägsstyrelsens förfogande ur
det för anordnande av nödhjälpsarbeten vid kommunikationsverken anvisade
anslaget, att användas till vissa arbeten för växel- och signalsäkerbetsanläggningar,
har departementschefen ansett en nedsättning
kunna ske i det av styrelsen äskade anslagsbeloppet till 125,000 kronor.
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag, Utskottets
hemställer utskottet, y
att riksdagen må medgiva, att av de i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 7
januari 1922 omförmälda anslagsmedel för arbeten,
med vilkas utförande anses böra tills vidare anstå, må
för utförande av växel- och signalsäkerhetsanläggningar
användas ett belopp av 125,000 kronor.
8:o) Kungl. Maj:t har (punkt 17) föreslagit riksdagen medgiva, att
av de i statsrådsprotokollet omförmälda anslagsmedel för arbeten, med väsendet
vilkas utförande anses böra tills vidare anstå, må för ordnande av brand- 1jlädrif^^e“r8.
väsendet vid statens järnvägar användas ett belopp av 25,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 83 och 84 av åberopade L •-!
statsrådsprotokollet.
Under erinran, att Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag avser att Utskottets
bereda medel för utförande av vissa brandsäkerhetsanordningar inom statens y ian *''
järnvägar tillhöriga hotellbyggnader, vilka anordningars vidtagande beräknas
bliva nödvändigt med hänsyn till ikraftträdandet av vissa i detta
hänseende utfärdade nya allmänna författniugsföreskrifter, får utskottet
hemställa,
att riksdagen må medgiva, att av de i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 7
12
Statsutskottets utlåtande Nr IT A.
januari 1922 omförmälda anslagsmedel för arbeten,
med vilkas utförande anses böra tills vidare anstå, må
för ordnande av brandväsendet vid statens järnvägar användas
ett belopp av 25,000 kronor.
Dispositionsanslag
■
för oför ut- nirl&
sedda och 85) i
mindre
arbeten.
[18.]
9:o) Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställ(punkt
18) och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid.
ämnet innehåller, får utskottet hemställa,
att riksdagen må medgiva, att av de i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 7
januari 1922 omförmälda anslagsmedel för arbeten,
med vilkas utförande anses böra tillsvidare anstå, må
såsom dispositionsanslag för oförutsedda och mindre arbeten
användas ett belopp av 500,000 kronor.
Statsbanan 10:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 19) att till fort
veg—
e ^sättning av statsbanan Sveg—Hede för tiden 1 januari—30 juni 1923
[19.] anvisa ett reservationsanslag av 600,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 85—86 av åberopade statsrådsprotokollet.
Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning har 1912 års riksdag,
under vissa förbehåll om kostnadsfri upplåtelse av mark in. m., beslutat
anläggning av en normalspårig bibana mellan Svegs station och Hede
kyrkoby för en då beräknad kostnad av 2,952,000 kronor att utgå av
skattemedel. För ifrågavarande arbeten har riksdagen sedermera för
åren 1917—1919, 1921 och 1922 anvisat tillhopa 3,700,000 kronor, därav
för sistnämnda år 750,000 kronor.
Järnvägsstyrelsen begär nu ett anslag av 600,000 kronor för ändamålet
för första halvåret 1923 samt yttrar till stöd härför följande:
»År 1918 beräknades bananläggningen komma att draga en kostnad av
6,325,000 kronor, och har sedan dess någon ny beräkning över anläggningens
totalkostnad icke verkställts, enär en sådan, då arbetena synas komma att fortgå
flera år framåt, näppeligen under nu rådande föränderliga konjunkturer kan bliva
tillförlitlig.
Arbetena å bananläggningen hava under de gångna åren på grund av de
jämförelsevis små årliga anslag, som beviljats för densamma, bedrivits i ganska
ringa omfattning. Med de till och med år 1921 beviljade medlen beräknas
terrasserings-, trumläggnings- och rälsläggningsarbetena kunna helt fullbordas å
bandelen Sveg—Glissjöberg1) och därjämte vissa terrasseringsarbeten å sträckan
’) 18 km.
13
Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.
Glissiöberg—Hån1) kunna utföras. Anslaget för år 1922 är avsett att användas
till fullbordande av sistnämnda arbeten och till utförande av råläggning a samma
sträcka samt därjämte till påbörjande av terrassenngsarbetena a sträckan Han
VemdaSbetena synas emellertid från år 1923 böra bedrivas i något större omfattning
än hittills, då härigenom bland annat den fordelen skulle vinnas, att
arbete Skulle kunna, beredas eu del arbetare från den närbelägna Sveg--Brunflo^
Vinnan vilken bananläegning då beräknas vara fullbordad. Anslaget för år 1923
synes''styrelsen icke höra sättas till lägre belopp än 1,500,000 kronor för hela året
eller för första halvåret till 600,000 kronor, varvid man utgar från att omkiing
40 % av årsanslaget förbrukas under första halvåret och 60 % under sista halvaret.
Med det för år 1923 sålunda ifrågasatta anslaget skulle, om konjunkturerna fort
farande skulle falla, terrasserings- och trumläggningsarbetena kunna funbordas
å sträckan Vetndalen-Hedeviken3) samt rälsläggningen framdragas till Hedeviken.»
Departementschefen har tillstyrkt järnvägsstyrelsens förslag om att
ett belopp av 600,000 kronor anvisas för första halvåret 1923.
Av järnvägsstyrelsen har framhållits, att under år 1923 arbetena
å förutnämnda bana borde bedrivas i något större omfattning an som
hittills skett, vilket skulle medföra den fördelen att till samma bana
kunde överflyttas en del arbetare från den närbelägna Sveg—Brunfiobanan,
som då beräknas bliva färdigställd. Särskilt med hänsyn härtill
finner sig utskottet, i likhet med departementschefen, kunna tillstyrka,
att för den tid, varom nu är fråga, eller första halvåret 1923, det av
järnvägsstyrelsen föreslagna beloppet, 600,000 kronor, för ^ändamalet
beviljas. På detta sätt skulle befolkningens önskemål, att ifrågavarande
år 1912 beslutade bana måtte redan inom den närmaste tiden åtminstone
till en del sättas i trafik, kunnå tillgodoses. Enligt järnvägsstyrelsens
ovannämnda plan skulle nämligen rälsläggningen under innevarande ar
sannolikt kunna verkställas å linjen Sveg—Hån for att under ar 1923
fortsättas fram till Hedeviken. Vid 1923 års utgång skulle alltså en
sträcka av omkring 63 kilometer av den 73 kilometer langa banan kunna
beräknas vara rälslagd.
I likhet med vad som tidigare ägt rum och nu av departementschefen
tillstyrkts, torde ifrågavarande anslag böra utgå av andra statsinkomster
än lånemedel.
Utskottet hemställer alltså,
Utskottets
yttrande.
att riksdagen må till fortsättning av statsbanan
Sveg—Mede för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa
ett reservationsanslag av 600,000 kronor, att utgå av
andra statsinkomster än lånemedel.
>) 21 km. — 2) 16 km. — s) 8 km.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.
imellan .... MaJ:t har (punkt 20) föreslagit riksdagen att för fort
YolggjBn
sättande av arbetena å inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare för
0CTareU1" ^en 1 januari 30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av 1,500,000
kronor.
0 Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 86—90 av åberopade statsrådsprotokollet.
I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet
till behandling förehaft följande inom riksdagen motionsvis gjorda framställningar,
nämligen
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
(nr 10) av herr O. Bergqvist m. fl. och den andra inom andra kammaren
inr av herr E. Hage m. fl., däri hemställts, att riksdagen måtte anslå
a tilläggsstat för 1922 för Inlandsbanans norra del 500,000 kronor, samt
att för samma handel måtte å riksstaten för tiden Vi—3% 1923 ävenså
uppföras 500,000 kronor;
dels ock tva likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
(nr 11) av herr O. Bergqvist m. fl. och den andra inom andra
kammaren (nr 11) av herr E. Hage m. fl., som hemställt, att riksdagen
matte till byggande av järnvägen Jörn—Gubblijaure anslå å tilläggsstaten
för 1922 1,000,000 kronor och å riksstaten för tiden Vi—30/6 1923 500 000
kronor.
I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sina framställningar
får utskottet hänvisa till motionerna.
Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition och i riksdagen väckt
motion har 1916 års riksdag under vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse
av mark m. m. beslutat fortsättande av inlandsbanan från Volgsjön
förbi Vilhelmina kyrkoby, Stensele, Sorsele, Jokkmokk och Porjus fram
till Gällivare, ävensom anläggande av sidospår från lämplig punkt å
bansträckan Volgsjön Stensele till Malgomajsjön och anordnande därstädes
av en mindre hamnplats. För arbeten å ifrågavarande banbyggnad,
som med dess av 1917 års riksdag beslutade sträckning över Kasker
och med tillämpande av före kristidens inträdande gällande priser
beräknats i sin helhet draga en kostnad av 30,150,000 kronor, hava för
aren 1917 1922 anvisats sammanlagt 23,500,000 kronor.
Till bedömande av längden av de till utförande ännu återstående
eller ännu icke fullt slutförda bandelarna får utskottet återgiva följande
tabell:
Statsutskottets utlåtande Nr 17 A. 15
Vilhelmina—Storuman (Stensele)..........68 km.
Storuman—Sorsele.................72»
Sorsele—Jokkmokk (Kaskerlinjen)..........215 »
Jokkmokk—Porjus.................46 »
Porjus—Gällivare (öppnad för trafik)....... 54 »_
455 km. (cirka)
Söderifrån är den 27 km. långa sträckan Vilhelmina—Vojmån
öppnad för provisorisk godstrafik, och rälsläggningen har i början av
mars 1922 fortskridit ytterligare 11 km. På den norra delen har rälsläggningen
verkställts å den omkring 7 km. långa sträckan Porjus—Lule
älv, varjämte bron över Lule älv är färdigställd. * .
Järnvägsstyrelsen har hemställt, att för arbetena å Inlandsbanans
södra del måtte för första halvåret 1923 anvisas 1,500,000 kronor men
har däremot icke ansett sig nu böra göra framställning om fortsatt anslag
för den norra delen. I detta hänseende har styrelsen anfört följande:
»Vidkommande arbetenas bedrivande å banans norra del, så framhöll styrelsen
i sin ovannämnda skrivelse den 24 september 1920, att, ehuru det vore
uppenbart, att inlandsbanan norrifrån borde fortsättas i första hand till JokkmoKk,
torde dock, med hänsyn till rådande ogynnsamma ekonomiska förhållanden,
vilka nödvändiggjorde en noggrann ransonering av anslagsmedlen till statens järnvägsbyggnader,
visst avbrott i detta byggnadsarbete vara påkallat, särskilt som
detta arbete läge ur ekonomisk synpunkt i hög grad ofördelaktigt till, på den
grund att det byggnadskapital, som nedlades, icke praktiskt taget successivt kunde
nyttiggöras utan bleve först fruktbärande, då banan komme fram till Jokkmokk,
varför krävdes ytterligare ett så avsevärt belopp som cirka 10 V* miljoner kronor.
Riksdagen beslöt emellertid, som ovan omnämnts, att arbetena skulle på
skäl, som framhållits av departementschefen i statsverkspropositionen, bedrivas å
både banans södra och norra del samt anvisade av hela anslaget, 4,000,000 kronor,
1,000,000 kronor för banans norra del. Styrelsen har också på grund av rådande
arbetslöshet i Porjus nyligen igångsatt vissa arbeten söder om Stora Lule älv.
Särskilt med hänsyn tagen till vad statsministern anfört till statsrådsprotokollet
den 19 augusti 1921 med anmaning till ämbetsverken att iakttaga
största- sparsamhet i fråga om nya anslagskrav samt tillse i vad män utnyttjandet
av anslag, som beviljats men ännu icke kommit till användning, må kunna
inhiberas, kan det emellertid ifrågasättas, om detta järnvägsbyggnadsarbete bör
även i fortsättningen bedrivas. Skall så ske, vill styrelsen, i likhet med vad som
vid flera tillfällen förut anförts, framhålla angelägenheten av att de årliga anslagen
tillmätas så stora, att arbetena kunna bedrivas på ekonomiskt sätt. Det
måste nämligen anses oekonomiskt att arbeta å en fristående arbetsplats med allt
för små anslag, enär ju en stor del av utgifterna, hänförande sig till arbetets ledning
och förvaltning, bliva ungefär lika störa, antingen arbetena bedrivas i mindre
eller större omfattning. Styrelsen har därför den uppfattningen, att, ifall arbetena
på vanligt sätt skola drivas fram emot ett färdigt resultat, anslaget för
16
Statsutskottets utlåtande Nr 11 A.
första halvåret 1923 för denna handel icke borde sättas lägre än till 1,000,000
kronor och att sedermera beviljades anslag icke understigande 21/2 miljoner kronor
per budgetår.
I betraktande av den ofta berörda, synnerligen brydsamma ekonomiska
situationen i landet synes det styrelsen icke lämpligt nu föreslå statsmakterna
ett ställningstagande till dessa anslagsfrågor, utan synes det styrelsen att därmed
bör i det längsta bero. Detta är desto mera fallet, som det också synes styrelsen
vara med rättvisa förenligt, att, om bebyggarna längs järnvägen till Jokkmokk
få sina önskemål om järnvägskommunikationer tillgodosedda, denna förmån mäste
— och måhända med företrädesrätt — tillkomma även de av statsbanan Jörn—
Arvidsjaur—Gubblijaure intresserade bygderna, för vilken sistnämnda statsbana
styrelsen dock under nuvarande förhållanden anser sig icke kunna föreslå anslag
för arbetenas påbörjande.
Under nu rådande knappa arbetstillgång kunna emellertid icke de redan
under särdeles enkla administrationsformer igångsatta arbetena å inlandsbanans
norra del avbrytas, utan torde dessa böra fortsättas, i den mån så anses nödvändigt
för att kunna sysselsätta där anställda arbetare. Detta torde också kunna
ske med anlitande av redan för linjedelen i fråga anslagna medel och möjligen —
då u tiden måhända måste utsträckas till att omfatta första halvåret 1923, i fall
arbetslöshet då fortfarande är rådande — med anlitande av någon fyllnad av
nödhjälpsmedel, ifall man inskränker sig till blott bedrivandet av terrasseringsarbetena
närmast söder om Lule älv. Riksdagen 1923 torde sedan med bättre
överblick av den ekonomiska situationen och landets ekonomiska möjligheter kunna
återupptaga frågan om bandelens färdigbyggande och om beviljande av de därför
med ett rationellt byggnadssätt erforderliga medlen.»
Departementschefen har under förevarande punkt anfört följande1
»Vad inlandsbanans södra del angår, anser jag i likhet med
järnvägsstyrelsen, att man för närvarande bör inrikta sig på banans
färdigställande till Storuman samt byggande av materialväg från Storuman
upp till Blattnicksele. För bedrivande av dessa arbeten, vilka
beräknas bliva fullbordade under år 1923, bör anslag beviljas för tiden
1 januari—30 juni 1923. Huruvida banbyggnaden omedelbart skall fortsättas
från Storuman norrut eller icke är en fråga, vartill statsmakterna
lämpligen torde böra taga ståndpunkt nästkommande år, då de nuvarande
osäkra ekonomiska förhållandena måhända något stadgat sig samt
större möjligheter därför kunna föreligga att överskåda den statsfinansiella
situationen. Genom Kungl. Maj:ts förenämnda beslut om anordnande
av vissa nödbjälpsarbeten å sträckan norr om Storuman bar, på
sätt jämväl framgår av de vid beslutet fästade villkor, någon ståndpunkt
givetvis ej tagits till frågan om inlandsbanebygget skall under närmaste
framtiden fortsättas å denna sträcka.
Vidkommande norra delen av inlandsbanan torde få erinras, att
1921 års riksdag i likhet med Kungl. Maj:t ansåg, att arbetena å denna
handel alltjämt borde fortgå, medan tvärbanan Jörn—Gubblijaure icke
Statsutskottets utlåtande Nr 11 A.
17
syntes böra för närvarande påbörjas. Denna av statsmakterna nästlidet
år intagna ståndpunkt finner jag nu ingen anledning att frångå. Genom
fortsättande'' av arbetena på inlandsbanans norra del skulle jämväl arbete
beredas så många som möjligt av de arbetare i dessa trakter, vilka,
om mitt i det följande framlagda förslag om nedläggande av arbetena
å kraftstationsbygget vid Harsprånget bifalles, eljest bliva utan
arbete.
Mot storleken av det av järnvägsstyrelsen för fortsättande av arbetena
å inlandsbanan begärda beloppet, 1,500,000 kronor, har jag intet att erinra.
Beträffande beloppets användning framgår av järnvägsstyrelsens skrivelse,
att det för arbetena å norra delen av inlandsbanan för år 1922 avsedda
beloppet, 1,000,000 kronor, sannolikt torde, om därtill läggas de för
ändamålet anvisade nödhjälpsmedlen, bliva tillräckligt för arbetenas bedrivande
i inskränkt omfattning till den 1 juli 1923. Det nu ifrågasatta
anslaget lärer därför böra avses för inlandsbanans södra del; dock torde
någon’ mindre del av ifrågavarande belopp böra kunna tagas i anspråk
för de fortsatta arbetena å norra delen, därest så skulle visa sig erforderligt
för undvikande av ett avbrott i dessa arbeten.»
Utskottet har ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande
förslag
Beträffande
de motions vis gjorda framställningarna om särskilt
anslag till fortsatt bedrivande av arbetena å inlandsbanans norra del får
utskottet hänvisa till vad utskottet i detta hänseende under första punkten
av ifrågavarande utlåtande anfört. Givetvis möter enligt utskottets
mening intet hinder mot att vid ifrågavarande järnvägsanläggning använda
nödhjälpsmedel i större utsträckning än som hittills skett, en
åtgärd som under förhanden varande förhållanden jämväl synes önskvärd.
Yad angår påbörjandet av arbetena å den 147 km. långa tvärbanan
Jörn—Gubblijaure, vilkens färdigställande efter fredspris beräknades
draga en kostnad av över 8 miljoner kronor, vill utskottet erinra
om sina i detta hänseende vid 1921 års riksdag gjorda uttalanden, vilka
bland annat inneburo, att ett igångsättande av en anläggning av en sådan
omfattning som denna under nuvarande förhållanden vore ägnat att
ingiva stora betänkligheter. Yad utskottet då anföide synes alltjämt äga
giltighet. Härmed har utskottet icke tagit ställning till frågan, huruvida
ett igångsättande av vissa nödhjälpsarbeten å ifrågavarande bana kan
anses nödigt och lämpligt.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 saml. 16 höft. {Nr 17 A—11 Bl) 3
Utskottets
yttrande.
18
Statsutskottets utlåtande Nr 11 A.
Såväl under nu förevarande punkt som i följande punkter under
statens järnvägar och jämväl under statens vattenfallsverk, där förslag
framställts om anvisande av nytt anslag, har förutsatts, att detta skulle
utgå av lånemedel. Häremot har utskottet intet att erinra.
Utskottet, som alltså icke funnit sig kunna biträda ovan omförmälda
motionsvis gjorda framställningar, får nu hemställa,
1) _ att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts i
ämnet gjorda förslag, må för fortsättande av arbetena
a inlandsbanan mellan T olgsjön och Gällivare för tiden
1 januari 30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag
av 1,500,000 kronor, att utgå av lånemedel;
2) att herr Bergqvists m. fl. och herr Hages m. fl.
ovanberörda motioner, i vad samma motioner avse anvisande
av anslag å riksstaten för tiden 1 januari—
30 juni 1923, icke må vinna riksdagens bifall. *
Forsmö- „ .. 12.:0) Kun§''L Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 21) att till
Hoting\ fortsättning av statsbanan Forsmo—Hoting för tiden 1 januari—30
[21.] jun* 1^3 anvisa ett reservationsanslag av 1,200,000 kronor.
Utredning i ärendet återfinnes å sid. 90 och 91 av åberopade statsrådsprotokollet.
Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning har 1917 års riksdag
under vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse av mark m. m. beslutat
anläggande av en tvärbana i Ångermanälvens och Fjällsjöälvens dalgångar
från Forsmo å linjen Långsele—Selsjön av norra stambanan till Hotings
station å inlandsbanan, för vilken 120 km. långa tvärbana i dess*3träckning
längs den s. k. Åkvisslanlinjen anläggningskostnaderna med tillämpning av
de före kristidens början ar 1914 radande arbets- och materialpriserna beräknats
till 8,700,000 kronor. För arbeten å ifrågavarande banbyggnad
har riksdagen för åren 1918—1922 anvisat sammanlagt 10,150,000 kronor,
därav för år 1922 2,600,000 kronor. Härjämte har, såsom förut inledningsvis
antytts, Kungl. Maj:t den 26 augusti 1921 från det av samma
års riksdag beviljade anslaget till nödhjälpsarbéten vid telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk anvisat 1,000,000 kronor för
dylika arbeten å ifrågavarande statsbana. Sträckan Forsmo—Ådalsliden
(28 km.) är rälslagd.
Järnvägsstyrelsen meddelar nu, att sistberörda belopp komme att i
huvudsak användas för igångsättande av arbetena å banans norra del
Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.
19
från Hoting räknat. Vidkommande arbetenas fortsatta bedrivande å banans
södra del från Forsmo räknat anser styrelsen, att den år 1919 uppgjorda
planen härför, enligt vilken rälsläggningen år 1923 skulle framkomma till
Backe1), fortfarande i huvudsak borde följas. Med utgående från att den år
1919 rådande prisnivån antoges i medeltal gällande under tiden för genomförandet
av nyssnämnda plan, skulle det för år 1923 erforderliga anslaget
uppgå till 2,800,000 kronor eller för första halvåret 1,200,000 kronor,
och hemställer styrelsen om anvisande av detta belopp för tiden 1 januari—30
juni 1923.
Med hänsyn till den särskilda betydelsen av ifrågavarande ban- ■
byggnad har departementschefen förordat detta styrelsens förslag.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag, får utskottet UMcottets
hemställa,
att riksdagen må till fortsättning av statsbanan
Forsmo—Hoting för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa
ett reservationsanslag av 1,200,000 kronor, att
utgå av lånemedel.
13:o) Kung}. Maj:t bär vidare föreslagit riksdagen (punkt 22) att statsbanan
till fortsättning av statsbanan Hällnäs—Stensele för tiden 1 januari—30 ^eiseleT
juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor. -
Utredningen i ärendet återfinnes å sid 91 och 92 av åberopade L
statsrådsprotokollet. ''
Under vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse av mark m. m. har
1917 års riksdag beslutat anläggande av en tvärbana från Hällnäs å
norra stambanan till Stensele vid inlandsbanan för en med tillämpning
av de före kristidens början år 1914 rådande arbets- och materialpriserna
beräknad anläggningskostnad av 11,150,000 kronor. För bananläggningen
hava sedermera för åren 1910—1922 anvisats tillhopa 5,075,000 kronor.
Banan är 166 km lång, varav sträckan Hällnäs—Lycksele 63 km och
sträckan Lycksele—Storuman (Stensele) 103 km.
Järnvägsstyrelsen meddelar nu, att styi''elsen komme att å ifrågavarande
banbyggnad utföra arbeten för ett belopp av 1,000,000 kronor
av de medel, som Kungl. Maj:t genom sitt beslut den 26 augusti 1921
anvisat för nödhjälpsarbeten vid statens järnvägar. Vidare begäras ytterligare
1,500,000 kronor för arbetenas fortsättande under första halvåret
1923. Till stöd härför yttrar styrelsen:
) Forsmo—Backe 78 km.
20
Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.
»I sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 september 1919 framhöll styrelsen
biand annat, att det vore synnerligen angeläget, att arbetena å statsbanan flällnäs-btensele
bedrevos i sadant tempo, att sagda handel kunde, räknat från och
med ar 1920 fullbordas inom en tidrymd av fem år. Under denna förutsättning
beräknade styrelsen,^ att ralsläggningen borde under år 1922 framkomma till
Yindelalven samt pa hosten'' 1923 nå fram till bron över Ume älv omedelbart
invid Lycksele, varefter hela bandelen Hällnäs—Lycksele skulle kunna i slutet av
ar 1924 öppnas för trafik. Det torde sedan få vidare prövas, huruvida fortsättning
av banbyggnaden a sträckan Lycksele—Stensele skall omedelbart enligt ursprungliga
förutsättningarna ske eller om banan någon tid bör med hänsyn till
konjunkturerna fa sm tillfälliga ändpunkt i Lycksele
loon °,Ck styrelsen 1 sjn skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 september
L-im anweLkoJmmer genom den nedsättning med 1,000,000 kronor, som verkställdes
beträffande anslaget for år 1921, genomförandet av den tänkta planen att
något förskjutas men syntes det styrelsen vara av vikt, att denna plan likväl i
man följdes. Styrelsen hemställde därför om ett anslag för år 1922 av
kronor kr0n°r’ av Vllket belopp dock 1921 års “riksdag beviljade endast 2,000,000
u a båller styrelsen- fortfarande före, att den skisserade planen
borde följas, sa att rälsläggningen på hösten 1923 nådde fram till bron över
Ume alv.
TU • x Föro möjUggörande härav skulle — i betraktande jämväl av det av Kungl.
Maj.t för ar 1921 anvisade ovan nämnda nödhjälpsanslaget — utöver redan anslagna
medel erfordras i runt tal 3,000,000 kronor, av vilket belopp hälften anses höra
beviljas for forsta halvaret 1923.»
0 f betraktande av den inträffade nedgången i den allmänna prisnivån
och då anslagsbeloppet för första halvåret 1923 jemväl för denna banbyggnad
torde kunna beräknas något lägre än för det senare, har departementschefen
ansett sig böra förorda en nedsättning av det utav stvrelsfen
för banbyggnaden äskade beloppet till 1,000,000 kronor.
Utskottet får hemställa,
att riksdagen må till fortsättning av statsbanan
Hällnäs—Stensele för tiden 1 januari—30 juni 1923
anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor, att
utgå av lånemedel.
Införande 14:o) Kungl. Maj:t har (punkt 23) föreslagit riksdagen dels med
gfende*1
^*va’ av förut i stadsrådsprotokollet omförmälda anslagsmedel för
tryckluft- arbeten, med vilkas utförande anses böra tills vidare anstå, må för inbroms.
förande av genomgående tryckluftbroms beträffande statens järnvägars
[23.] rullande materiel användas ett belopp av 656,900 kronor; dels ock för
samma ändamål för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag
av 1,343,100 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet sid. 96—100.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.
Hl
För införande av genomgående tryckluft broms beträffande statens
järnvägars rullande materiel, varför totalkostnaden år 1919 uppskattades
till 29,430,000 kronor, har riksdagen för åren 1920—1922 anvisat tillhopa
8,800,000 kronor, varav 750,000 kronor på tilläggsstat för år
1921 och 4,450,000 kronor för år 1922.
Enligt den år 1919 framlagda planen skulle införandet av genomgående
tryckluftbroms beträffande lokomotiv- och personvagnsparken äga
rum under perioden 1920—1925 samt beträffande godsvagnsmaterielen
under perioden 1920—1929. Vidare förutsattes, att de härför erforderliga
kostnaderna skulle bestridas genom årligt återkommande anslag, såvitt
avsåge redan befintlig materiel, under det åter, beträffande nyanskaffad
materiel, kostnaderna skulle utgå som ökad kostnad för materielen i fråga.
Med bifall till järnvägsstyrelsens därom gjorda hemställan framlade
Kungl. Maj:t för 1921 års riksdag en ny plan, enligt vilken utrustningen
av godsvagsmaterielen skulle bedrivas i sådan takt, att tryckluftbromsen
skulle vara införd å samtliga godsvagnar samtidigt som beträffande
övrig rullande materiel eller år 1925,. och beräknades härigenom
ernås en besparing i personalkostnader av ej mindre än omkring
8,400,000 kronor utöver den, som skulle vinnas vid ett genomförande
av den ursprungliga utrustningsplanen. För ändamålet begärde Kungl.
Maj:t 1,450,000 kronor på tilläggsstat för år 1921 och 5,550,000 kronor
för år 1922.
Eiksdagen ansåg sig icke under rådande ovissa tidsläge kunna medgiva
ett genomförande av detta bromssystem i så hastig takt som den
föreslagna, och med hänsyn därtill och i betraktande av det fortgående
prisfallet nedsatte riksdagen de äskade beloppen till, såsom ovan nämnts,
respektive 750,000 kronor och 4,450,000 kronor.
Järnvägsstyrelsen har hemställt, att för ifrågavarande ändamål
måtte, dels av anslagsmedel för arbeten, med vilkas utförande anses böra
tills vidare anstå, användas ett belopp av 580,700 kronor, dels ock för tiden
1 januari—30 juni 1923 anvisas ett reservationsanslag av 2,494,300 kronor.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Enligt järnvägsstyrelsens framställning skulle bromssystemets genomförande
ske i huvudsak enligt samma plan, som förelädes 1921 års riksdag.
Då de av sistnämnda riksdag uttalade skälen mot arbetets bedrivande
i så hastig takt alltjämt äro för handen, anser jag emellertid, att
det av järnvägsstyrelsen för första halvåret 1923 ifrågasatta anslagsbeloppet,
3,075,000 kronor, bör nedsättas till ett belopp, som kan beräknas
ungefärligen svara mot det för år 1922 beviljade anslaget, eller till
22
Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.
Utskottets
yttrande.
Merkostnad
för anläggning
av
torvpulverfabrik
vid
Hästhagens
mosse.
[24.]
2,000,000 kronor. Av anslagsmedlen för arbeten, med vilkas utförande
anses böla tills vidaie anstå, skulle vid bifall till mina i det föregående
framställda förslag tagas i anspråk 1,713,800 kronor, varför för nu ifrågavarande
ändamål skulle återstå att använda 656,900 kronor. Såsom nytt
anslag torde alltså för första halvåret 1923 böra begäras 1,343,100 kronor.»
Med hänsyn till den i ärendet lämnade utredningen och de ytterligare
upplysningar utskottet under hand införskaffat, får utskottet tillstyrka,
att anslag med av Kung!. Maj:t föreslaget belopp nu anvisas till
fortsatt införande vid statens järnvägar av tryekluftbroms enligt IvunzeKnorrsystemet.
Utskottet vill framhålla, att ifrågavarande bromsapparater
som ock de materialier av olika slag, som komma till användning
vid tillverkningen av desamma, till allra största delen äro avsedda att
framställas inom landet samt att alltså genom anvisande av ifrågavarande
anslag sysselsättning kan beredas ett stort antal yrkeskunniga arbetare
inom deras egna fack, samtidigt som goda utsikter synas föreligga för
en tillfredsställande förräntning av det därvid utlagda kapitalet.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må
1) medgiva, att av de förut i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 7 januari 1922 omförmälda
anslagsmedel för arbeten, med vilkas utförande
anses böra tills vidare anstå, må för införande av
genomgående tryekluftbroms beträffande statens järnvägars
rullande materiel användas ett belopp av 656,900 kronor;
2) för samma ändamål för tiden 1 januari—30
juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av 1,343,100
kronor, att utgå av läkemedel.
15:o) Vidare har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen (punkt 24) att
för gäldande av uppkommen merkostnad för anläggning av torvpulverfabrik
vid Hästhagens mosse, 538,595 kronor 50 öre, må enligt i statsrådsprotokollet
angivna grunder tagas i anspråk statens järnvägars förlagsmedel.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid 99''—105 av åberopade statsrådsprotokollet.
Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition den 31 mars 1916,
nr 161, anvisade 1916 års riksdag (skrivelse nr 186) för anläggande för
statens järnvägars räkning av en torvpulverfabrik vid Hästhagens mosse
och för omändring av erforderligt antal lokomotiv för torvpulvereldning
för år 1917 ett anslag av 1,300,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.
23
Med beslutet avsågs att möjliggöra anordnande å bandelen Falköping—Nässjö
av försöksdrift i större skala med torvpulvereldning å
lokomotiv. Den ifrågasatta torvpulverfabriken, som skulle anläggas vid
Hästhagens mosse i närheten av Yislanda järnvägsstation, var avsedd
att utföras genom aktiebolaget Torv i Jönköping.
Förenämnda anslagsbelopp å 1,300,000 kronor fördelade sig på
följande poster.
Inköp och planering av mosse........kronor 165,000: —
Anläggning av torvpulverfabrfk ....... * 800,000: —
Patentaygift ................ » 25,000: —
Spår från Yislanda till mossen........ » 50,000: —
Utrustning av 18 lokomotiv för torvpulvereldning t 260,000: —
Summa kronor 1,300,000: —
Kungl. Maj:t hade föreslagit att hela detta belopp borde utgå av
lånemedel. Riksdagen fann emellertid, på sätt av riksdagens skrivelse
nr 275, 9:o) framgår, att genom upplåning borde allenast täckas de belopp,
vartill efter torvpulverfabrikationens avslutande den inköpta torvmossen
och själva fabriksanläggningen kunde värderas, ävensom kostnader för
omändring av lokomotiven eller sammanlagt 390,000 kronor. Återstoden
eller 910,000 kronor skulle utgå av skattemedel.
Vid framläggande av förslaget om torvpulverfabrikens anläggning
hade järnvägsstyrelsen förutsatt, att ifrågavarande företag skulle vara en
för sig fristående affär, därvid det i densamma nedlagda kapitalet skulle
vara att betrakta som ett lån, vilket skulle, med undantag av den slutligen
kvarvarande markens värde och anläggningens realisationsvärde —
då uppskattade till sammanlagt omkring 130,000 kronor — amorteras
under fabrikens livstid. Detta skulle ske sålunda, att konsumtionspriset
för torvpulvret skulle förutom tillverkningskostnaden innefatta jämväl för
amorteringen erforderligt belopp. I det statsrådsprotokoll, som var
fogat vid propositionen i ärendet, uttalade sig föredragande departementschefen
i enahanda riktning. Från riksdagens sida förekom i detta hänseende
intet annat uttalande än att riksdagen, på sätt ovan angivits,
fann att anslagsbeloppet endast i vissa delar borde utgå av lånemedel.
Järnvägsstyrelsen anför nu, att till den summa, som sålunda
borde amorteras, borde läggas jämväl en uppkommen merkostnad om
538,595 kronor 50 öre, och skulle det erhållna totalbeloppet att amortera
under driften då bliva omkring 1,700,000 kronor. Ifrågavarande merkostnad
har uppkommit på grund av den inträffade oväntat starka stegringen
å kostnaderna för anläggningen.
24
Statsutskottets utlåtande Nr 11 A.
Om man utginge från att ur mossen borde kunna framställas en
total torvpulvermängd av omkring 300,000 ton, motsvarade detta en
amorteringskostnad mellan o och G kronor per ton pulver. Styrelsens
avsikt vom emellertid att i den mån priserna å bränslemarknaden så
medgåve verkställa en större och hastigare amortering, varvid under alla
omständigheter det belopp, varmed anslagsmedlen överskridits, i första
hand skulle avskrivas.
På grund av vad sålunda anförts har järnvägsstyrelsen hemställt
om bemyndigande att såsom anläggningskostnad för statens järnvägars
torvpulverfabrik å Hästhagens mosse få räkna ej mindre de förut anslagna
medlen, 1,300,000 kronor, än även ovan nämnda merutgift* 538,595 kronor
50 öre, mot skyldighet för järnvägsstyrelsen att amortera hela det i
anläggningen nedlagda kapitalet på sådant sätt, att, senast när mossen
slutavverkats, 1,300,000 kronor skulle, inberäknat kvarvarande markvärde
och realisationsvärde å anläggningen, till statsverket återbäras.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
>>Den merkostnad, som uppstått för torvpulverfabrikens anläggning
och vilken tills vidare bestritts av statens järnvägars förlagsmedel, är i
huvudsak beroende på de efter förslagets framläggande uppkomna allmänna
prisstegringarna och svårigheterna att anskaffa lämplig materiel.
Då särskilt anslag som utgift för kapitalökning tidigare beviljats av riksdagen
för anläggningen i fråga, vore det givetvis rent formellt riktigast,
om de för bristens täckande erforderliga medlen äskades i enahanda ordning.
Enligt vad jag inhämtat, har emellertid statens järnvägars förlagskapitals
ställning under senaste tiden så avsevärt förbättrats, att detta
utan olägenhet fortfarande torde kunna tagas i anspråk för ändamålet i
avvaktan på att enligt den framlagda planen, för vilken tidigare redogjorts,
amortering av beloppet kan äga rum. Då det under nuvarande
förhållanden är särdeles angeläget att undvika uppförandet av nya anslag
å budgeten, synes därför hinder ej behöva möta för att det för bristens
täckande erforderliga beloppet fortfarande tillsvidare bestrides av förlagsmedlen.
I den mån amortering av berörda belopp äger rum, bör vid
sådant förhållande förlagskapitalet därmed gottskrivas och motsvarande
avskrivning äga rum av anläggningens kapitalvärde. Påpekas må i detta
sammanhang, att kostnaderna för anläggning av fabriker för torvtillverkning
för statens vattenfallsverks räkning bestritts av särskilda förlagsmedel.
Med hänsyn därtill att anslag för fabrikens anläggning tidigare
beviljats av riksdagen, lärer riksdagens medgivande till den nu ifrågasatta
anordningen böra inhämtas.
Beträffande frågan om återbetalning av tidigare beviljade anslags
-
Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.
25
medel torde därmed böra förfaras i enlighet med vad vid förslagets framläggande
för 1916 års riksdag blivit förutsatt och av statskontoret i dess
utlåtande närmare utvecklats. Något beslut härutinnan lärer emellertid
ej nu erfordras, utan torde frågan härom efter förnyad anmälan i sinom
tid af järnvägsstyrelsen få upptagas till avgörande.»
Med hänsyn till föreliggande förhållanden får utskottet tillstyrka
Kungl. Maj :ts förslag. Härmed har utskottet dock icke intagit ställning y ran e''
till frågan om sättet för den slutliga avvecklingen i räkenskapshänseende
av ifrågavarande från järnvägsdriften i övrigt fristående företag.
Utskottet får hemställa,
att riksdagen må medgiva, att för gäldande av
, uppkommen merkostnad för anläggning av torvpulver
fabrik
vid Hästhagens mosse, 538,595 kronor 50 öre
må enligt i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 7 januari 1922 angivna grunder tagas i
anspråk statens järnvägars förlagsmedel.
Statens vattenfallsverk.
16:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 25) att för profil-Pr»
reglering av Göta älv mellan Trollhättan och Vargön för tiden 1 januari aiv mellan
—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av 400,000 kronor. ochVargön.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 116 och 117 av åberopade
statsrådsprotokollet.
För profilreglering av Göta älv mellan Trollhättan och Vargön
hava hittills beviljats följande anslag:
För år 1920 .......................... 500,000
> 1921 1,300,000
, 1922 700,000
• -—
Summa kronor 2,500,000
Vattenfallsstyrelsen äskar nu för ifrågavarande ändamål på tillläggsstat
för år 1922 ett ytterligare anslag av 1,200,000 kronor och anför
härom följande:
»Redan under föregående år inlämnade vattenfallsstyrelsen till vederbörande
vattendomstol ansökan om laga tillstånd till regleringens genomförande. Frågans
rättsliga behandling pågår ännu, och utslag torde icke kunna förväntas förrän
tidigast mot slutet av år 1921. Vissa för regleringens genomförande nödvändiga
arbeten, vilkas utförande icke beröra annans rätt, hava emellertid i avvaktan därpå
kunnat igångsättas.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 sand. 16 käft. (Nr 17 A—17 B). 4
26
Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.
Ä kronan tillhörig mark pågå sålunda arbeten för ^vallning av vissa
markområden, vilka i annat fall skulle komma att lida avsevärd skada genom
vattenuppdämningen, samt utförande av en sprängd tunnel för beredande av avlopp
från det invallade området.
Vattenfallsstyrelsen har i sin skrivelse av den 29 september 1920 uppskatatt
kostnaderna för profilregleringens genomförande till sammanlagt 2,500,000 kronor.
Erfarenheten från den hittills utförda delen av arbetet visar emellertid, att
kostnaderna nu måste beräknas högre än då antagits. I fråga om orsaken härtill
får vattenfallsstyrelsen hänvisa till vad som redan i inledningen anförtsHärtill
må läggas, att utförandet av sänkschakten till dräneringstunneln visat
sig avsevärt dyrare än beräknat på grund av besvärande läckning, varjämte
transportanordningar, skyddsåtgärder o. d. vid arbetenas framförande genom det
bebyggda samhället krävt större kostnader än som kunnat förutses. I viss mån
har till fördyringen även bidragit, att styrelsen till utförande föredragit det dyrare
alternativet med den nyssnämnda sprängda avloppstunneln för avledning av
vattnet från det invallade området i stället för ett i anläggning billigare alternativ
med pumpanläggning. Med tunnelaltemativet äro nämligen förenade fördelarna
av betydligt mindre årliga kostnader för underhåll och drift och större
driftsäkerhet. Vidare har av de erinringsskrifter, som inlämnats av strandägarna
under målets handläggning vid vattendomstolen, framgått, att vissa skador, vilka
det icke varit möjligt för styrelsen att på förhand beakta, uppstått utöver dem,
som hava medräknats i ovannämnda kostnader.
Kostnaderna för profilregleringsföretaget beräknas nu komma att uppgå
till 3,700,000 kronor. Då emellertid skadeersättningarna utgöra en avsevärd del
av kostnaden för företaget och dessas belopp är beroende på vattendomstolens avgörande,
kan den slutliga kostnaden icke nu definitivt uppgivas.
De fördelar, som profilregleringens genomförande medför, äro emellertid så
stora, att kostnaderna även med den nu angivna ökningen måste anses fullt motiverade.
•
Därest handläggningen inför vattendomstolen icke kommer att opåräknat.
fördröja arbetets utförande, torde detta kunna i huvudsak slutföras under loppet
av nästa år. Det nya anslag av 1,200,000 kronor, som nu erfordras, bör därför
anvisas å tilläggs stat för nämnda år.»
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»På sätt vid föregående tillfällen framhållits, avser den ifrågavarande
profilregleringen av Göta älv att genom ökning av nettofallhöjden
och bättre vattenhushållning i älven bereda möjlighet till ett mera ekonomiskt
utnyttjande av Trollhätte kraftstation. Då fördelarna av regleringen,
oaktat den minskade efterfrågan å kraft, äro avsevärda, böra
medel nu beredas till företagets slutförande. Att kostnaderna för
regleringen uppskattas komma att med ett så betydande belopp som
1,200,000 kronor överstiga vad nästlidet år beräknades är, såsom styrelsen
framhåller, till väsentlig del beroende på omständigheter, som ey
kunnat förutses.
Statsutskottets utlåtande Nr 11 A.
27
Av förenämnda belopp 1,200,000 kronor, torde emellertid 400,000
kronor kunna uppföras å riksstaten för första halvåret 1923. Beträffande
anvisande å tilläggsstaten av återstoden eller 800,000 kronor gör jag hemställan
i ett annat sammanhang.»
Då utskottet nu går att behandla de föreliggande äskandena om
anslag till statens vattenfallsverk, vill utskottet erinra, hurusom de framkomna
kraven om ytterligare medel för detta ändamål synas hava begränsats
till att omfatta allenast vad som varit oundgängligen nödvändigt.
Yad ’ kraftverksbyggnaderna beträffar avse de i detta hänseende
gjorda framställningarna endast att möjliggöra slutförandet av olika företag
eller avvecklandet av tidigare igangsatta sådana, vilka icke utan
vidare kunna avbrytas. Beträffande särskilt Lilla Edets fortsatta utbyggande
har intet ytterligare anslag nu begärts för detta ändamål, utan
har denna frågas avgörande gjorts beroende av huruvida arbetslöshetsmedel
för ändamålet skulle kunna ställas till förfogande.
Det för utförande av distributionsanläggningar äskade beloppet,
2,000,000 kronor, synes visserligen i och för sig betydande. Med hänsyn
till vikten av att särskilt under nuvarande förhållanden i möjligaste
mån kunna underlätta avsättningen av elektrisk kraft, har utskottet, på
sätt av det följande närmare framgår, ansett sig böra tillstyrka, att det
begärda anslaget ställes till förfogande.
I avseende slutligen å nu förevarande punkt far utskottet anföra,
att utskottet visserligen funnit den uppkomna merkostnaden för ifrågavarande
profilreglering hög, men att utskottet dock vill tillstyrka, att de
för täckandet av densamma erfoderliga medlen på av departementschefen
föreslaget sätt beviljas.
Utskottet, som i sitt utlåtande nr 17 B, 6ro) gör framställning om
anvisande av anslag för ändamålet, 800,000 kronor, å innevarande års
tilläggsstat, får nu hemställa,
att riksdagen må för profilreglering av Göta älv
mellan Trollhättan och Vargön för tiden 1 januari—30
juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av 400,000
kronor, att utgå av lånemedel.
17:o) Departementschefen har härefter (sid. 118 120 i statsråds
protokollet)
till behandling upptagit frågan om anslag till kraftstationen
vid Lilla Edet. Därvid återgives till en början vattenfallsstyrelsens i
■skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 september 1921 i ämnet gjorda framställning,
så lydande:
Utskottets
yttrande.
Kraftstationen
vid
Lilla Edet.
28
Statsutskottets utlåtande Nr 11 A.
V8tweCens" >>Ti11 den pågående utbyggnaden av kraftstationen vid Lilla Edet
skrivelse den ^ava hittills av riksdagen beviljats följande anslag:
27 september
1921.
Riksstat Tilläggsstat Summa
För år 1918
> 1919
> 1920
» 1921
> 1922
2,550,000
2,000,000
700,000
700,000
2,550,000
2,000,000
2,500,000
—
2,500,000
Summa kronor — — 7,750,000
Arbetena hava under senaste året fortgått efter den arbetsplan, enligt vilken
kraftstationen beräknades bliva färdigställd i slutet av år 1923 eller bör i an av
år 1924. ‘ J
Fångdammen omkring arbetsplatsen för maskinstationen är numera fullt
iordningställd, och området innanför densamma torrlagt. Betongarbetena för den
permanenta dammbyggnaden äro i huvudsak slutförda. Sedan dessa blivit avslutade,
återstå för denna del av byggnaden endast anskaffande av luckor med
spel samt mindre kompletteringar. Schaktnings- och bergsprängningsarbetena för
maskinstation och fördelningsbassäng hava fortgått.
Kostnaderna för den första utbyggnaden, omfattande tre maskinaggregat
om sammanlagt 30000 hästkrafter, hava i vattenfallsstyrelsens skrivelse den 29
september 1920 vad beträffar vatten- och husbyggnader uppgivits till sammanlagt
9.
400.000 kronor, vartill för turbiner och elektrisk utrustning beräknades komma
9.900.000 kronor eller sammanlagt 19,300,000 kronor. På grund av den inträdda
sänkningen i prisnivån kunna kostnaderna för återstående arbeten numera beräknas
bliva lägre. Sålunda torde sammanlagda kostnaderna för vatten- och husbyggnader
med nu gällande arbetslöner och materialpris belöpa sig till 9,100,000
kronor och kostnaderna för den maskinella utrustningen, såvitt nu kan bedömas,
till omkring 7,500,000 kronor.
En förutsättning för att kraftstationen i enlighet med den hittills följda
arbetsplanen skall kunna tagas i bruk vid årsskiftet 1923—1924 är, att de första
turbinerna beställas redan i slutet av år 1921. Förberedelser härtill äro också
vidtagna i så måtto, att på grundval av utarbetade programhandlingar förfrågningar
rörande turbinleveransen utsänts till större in- och utländska verkstäder.
Såsom redan i inledningen närmare berörts, mana emellertid de nuvarande
ekonomiska förhållandena till den största försiktighet vid utbyggandet av nya
kraftstationer. Kraftavsättningen inom området för Trollhätte kraftverk har i
betydlig grad minskats, i det att icke blott antalet nytillträdande kraftabonnenter
nedgått, utan även förmärkts en avsevärd minskning av kraftkonsumtionen från
förutvarande abonnenter. Då därtill kommer, att tidpunkten för påbörjandet av
elektrifieringen av statsbanan Stockholm—Göteborg, för vilken kraftbehovet varit
avsett att till stor del fyllas från Lilla Edets kraftstation, ännu icke blivit bestämd,
och avsättningen för det nya krafttillskott, som genom anläggningen vinnes,
alltså måste anses ganska oviss, finner vattenfallsstyrelsen avgörande skäl tala
för att anläggningens färdigställande tillsvidare uppskjntes, intill dess möjlighet
erhållits för en skälig förräntning av anläggningskostnaden.
Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.
29
Att omedelbart avbryta arbetena låter sig dock icke med fördel göra på
grund av den risk och de dryga underhållskostnader under uppehållstiden, som
bibehållandet av den stora provisoriska, av trä utförda fångdammen skulle medföra.
Av denna anledning är det lämpligare att, innan arbetena avbrytas, först
färdigställa sådana delar av maskinstationens grundläggning, som ovillkorligen
måste utföras, för att göra fångdammen överflödig och därefter riva densamma.
Dessa arbeten kunna med bibehållande av ungefär nuvarande arbetsstyrka beräknas
bliva färdiga mot slutet av år 1922.
Det bör i detta sammanhang dock framhållas, att arbetenas avbrytande,
även oavsett kostnaderna under själva uppehållet, ränteförluster o. d., nödvändiggör
vissa anordningar och försiktighetsmått, som icke vore behövliga vid utförande
i ett sammanhang och sålunda medföra en direkt ökning av den totala anläggningskostnaden.
Detta tillskott beräknas vid nuvarande prisnivå till omkring
425,000 kronor.
Sammanlagda kostnaderna för redan utförda arbeten och för sådana, som
enligt vad nyss anförts böra utföras, innan arbetet kan nedläggas, beräknas uppgå
till 5,500,000 kronor. Av de medel, 7,750,000 kronor, som av riksdagen anvisats för
Lilla Edets kraftstationsbyggnad, skulle sålunda 2,250,000 kronor återstå vid 1922
års slut. För underhåll av utförda anläggningar, pumpningskostnader m. m. bör
dock för första hälften av 1923 reserveras ett belopp av 50,000 kronor. Ytterligare
■anslag för fortsatt underhåll komma givetvis även att krävas under de följande
åren, men oavsett detta skulle återstående medel, 2,200,000 kronor, bliva disponibla.
Vattenfallsstyrelsen anser sig sålunda icke under nu rådande förhållanden
höra föreslå Kung!. Maj:t att av riksdagen begära ytterligare anslag till fortsättandet
av Lilla Edets kraftverksbyggnad.
Emellertid vill styrelsen icke underlåta att samtidigt framhålla de olägenheter,
som kunna väntas uppstå genom arbetenas avbrytande. Enligt det föregående
skulle arbetena vid Lilla Edet tillsvidare upphöra med utgången av år
1922. Ungefär vid samma tid torde byggnadsarbetena för genomförandet av profilregleringen
av Göta älv mellan Trollhättan och Vargön vara färdiga. Då några
ytterligare byggnadsarbeten för vattenfallsstyrelsens räkning icke för närvarande
äro avsedda att inom de närmaste åren igångsättas i Trollhättan eller i dess närhet,
synes det bliva nödvändigt att ungefär samtidigt avskeda en sammanlagd
arbetsstyrka av omkring 400 man. Det torde knappast vara sannolikt, att vid
nämnda tidpunkt annat liknande arbete, t. ex. vid enskilda byggnadsföretag, står
till buds, varför det kan befaras, att arbetslöshet inträder med åtföljande nationalekonomiska
olägenheter och lidanden för dem, som därav drabbas.. Även från
vattenfallsstyrelsens egen synpunkt innebär avskedandet av den dugliga och med
styrelsens arbeten val förtrogna arbetarstam, som under årens lopp samlats, en
betydande olägenhet genom därmed följande svårigheter att vid framtida återupptagande
av arbetena åter erhålla lämplig personal.
Måhända kunna förhållandena inom kort ändra sig därhän, att industriens
kraftbehov åter tillväxer, och i sådant fall är det givetvis önskvärt, att tillgång
på elektrisk kraft finnes för behovets fyllande.
Skulle Kungl. Maj:t eller riksdagen på sådana grunder finna skäligt, att
byggnadsarbetet vid Lilla Edet bör kontinuerligt fortsättas, anser vattenfallsstyrelsen
emellertid nödvändigt, att en avsevärd del av kostnaderna därför bestridas
30
Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.
Vattenfalls
styrelsens
utlåtande
den 5 december
1921.
Departe
mentschefen.
av sådana medel, som icke skola förräntas av den färdiga anläggningens inkomster,
exempelvis genom bidrag av anslagsmedel till arbetslöshetens bekämpande.»
Efter att hava omförmält, hurusom vattenfallsstyrelsen, sedan framställning
inkommit från ett möte i Lilla Edet om arbetenas fortsättande,
-i den 5 december 1921 avgivet utlåtande tillstyrkt, att arbetena fortsattes
under förutsättning dels att anslagsmedel, som icke behövde av företaget
förräntas, ställdes till styrelse^ förfogande för ändamålet i erforderlig omfattning,
dels att uppgörelse om maskinleveranser kunde ske till skäliga
pris och att arbetskostnaderna kunde reduceras till sådan höjd, som
svarade mot arbetets natur av nödhjårsarbete, anför departementschefen
för egen del följande:
»Som styrelsens yttrande ger vid handen, har eu väsentlig nedgång
inträffat i kraftavsättningen inom området för Trollhätte kraftverk. Detta
har medfört, att det måste anses ovisst, när det ytterligare krafttillskott,
som skulle vinnas genom Lilla Edets kraftstation, kan bliva erforderligt.
Att vid sådant förhållande fortsätta arbetena å kraftstationen med anlitande
endast av medel, som skola av statens vattenfallsverk förräntas,
anser jag mig ej kunna förorda. Då härtill kommer, att betydande belopp
återstå å hittills för ändamålet anvisade anslag, torde äskande av
ytterligare anslag i förevarande ordning ej böra ifrågasättas. Emellertid
är jag ej heller för närvarande beredd tillstyrka, att arbetena skola helt
nedläggas. På sätt jag inledningsvis betonat, torde det nämligen med
ganska stor sannolikhet kunna antagas, att, så snart en förändring till
det bättre av konjunkturerna inträder, anläggningen ifråga måste fullbordas
för tillgodoseende av landets kraftbehov. Härvid må även framhållas,
att planen för företaget påverkas av tidpunkten för påbörjandet av
elektrifieringen av statsbanelinjen Stockholm—Göteborg, vilken sistnämnda
fråga som bekant för närvarande befinner sig i ett svävande läge. Med
den utveckling, förhållandena tagit på arbetsmarknaden, skulle det i övrigt
ur arbetslöshetssynpunkt bliva förbundet med särdeles stora olägenheter,
om arbetena under den närmaste tiden komme att avbrytas. Jag finner
således starka skäl föreligga att söka möjliggöra arbetenas fortsättande
under av vattenfallsstyrelsen angivna förutsättningar. Oöverstigliga hinder
härför lära ej heller möta, enär dels en avsevärd del av de av riksdagen
för kraftanläggningen anvisade medel som nämnts ännu återstå oförbrukade,
dels även betydande belopp av riksdagen torde komma att beviljas till
arbetslöshetens bekämpande, så att arbetenas bedrivande torde kunna i
större omfattning ske med bidrag av dylika medel. Med hänsyn till ovissheten
om när kraften kan komma till användning torde emellertid arbetena
ej böra forceras utan bedrivas endast i en långsam takt. Om så
Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.
31
sker, synas mig erforderliga belopp kunna ställas till förfogande, för att
arbetena å kraftanläggningen må kunna fortgå intill 1923 års riksdag.
Med hänsyn till vad jag nu anfört anser jag mig ej kunna förorda, att
någon del av de för anläggningen redan anvisade medlen för närvarande
tagas i anspråk för annat ändamål.»
Jämväl i den till innevarande riksdag avlåtna propositionen nr 11 Proposition
angående anslag för bekämpande av arbetslösheten har förevarande fråga anslag
blivit berörd i så måtto, att däri omförmäles, hurusom bland de stats- för arbetsbeställningar,
som av vederbörande verk och myndigheter föreslagits böralö^^nde''
göras för att till beredande av arbetstillfällen stödja den enskilda industrien,
ingår av vattenfallsstyrelsen föreslagen beställning å materiel till
kraftstationen vid Lilla Edet för ett belopp av 4,500,000 kronor. Beträffande
de grunder som böra följas i avseende å anlitande av olika slags
medel för dessa statsbeställningar anför departementschefen till det vid
nu ifrågavarande proposition fogade statsrådsprotokollet följande:
»I fråga om beställningar, gjorda av andra statsinstitutioner än
kommunikationsverken, synes böra så förfaras, att de erforderliga medlen
i sin helhet utgå från det allmänna arbetslöshetsanslaget. För detta
ändamål torde, såvitt nu kan bedömas, böra beräknas ett belopp av
5,000,000 kronor.
För kommunikationsverken, varmed jag i detta sammanhang förstår
telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, göra sig
i fråga om beställningarna från den enskilda industrien enahanda synpunkter
gällande som beträffande andra för dessa verks räkning utförda
nödhjälpsarbeten. Ur ren affärssynpunkt kan .verkställandet redan nu av
ifrågavarande beställningar och arbeten i allmänhet ej anses motiverat.
Å andra sidan kan det dock icke anses rimligt, att nämnda verk skulle
tillgodonjuta den förmån, som sådana arbeten, nu eller framdeles, representera
för dem, utan att någon del av motsvarande värde komme att
för framtiden belasta det i affärsföretaget nedlagda kapital, som skall
förräntas. Med hänsyn härtill har den principen varit under övervägande,
att avgörande beträffande frågan om det belopp, som bör påföras det
ifrågavarande affärsverkets kapital, skulle fattas först vid den tidpunkt,
då verket ansåge sig ur affärssynpunkt hava behov av beställningens
eller arbetets utförande. Olika förslag huru i sådant hänseende bokföringsmässigt
borde förfaras hava avgivits av riksräkenskapsverket.
Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet har jag
dock kommit till den uppfattningen, att, om möjligt, redan i Kungl.
Maj :ts beslut om anvisande av medel för de olika beställningarna eller
32
Statsutskottets utlåtande Nr IT A.
Vattenfallsstyrelsens
p. m. den 4
mars 1922.
arbetena skall fastställas, med vilket belopp det ifrågavarande verkets
kapital bör av sådan anledning belastas och vilket belopp skall utgå av
det allmänna arbetslöshetsanslaget. Framhållas må även, att denna
princip hittills blivit följd, då kostnaderna för vissa arbeten, undantagsvis
,även beställningar, bestritts med anlitande dels av det på 1921 års
tillägsstat under »utgifter för kapitalökning» beviljade -anslaget för arbeten
vid vissa av kommunikationsverken för bekämpande av arbetslösheten,
dels ock av det allmänna arbetslöshetsanslaget.
Chefen för kommunikationsdepartementet har för mig framhållit,
att det för den affärsmässiga skötseln av kommunikationsverken måste
anses vara av stor betydelse, att å verkens kapital vid ovan nämnda
fördelning ej påföres större belopp än som ur rent affärsmässiga synpunkter
kan anses skäligt, varvid hänsyn måste tagas ej endast till den
ytterligare nedgång i prisnivån, som kan förväntas, utan även till de
ränteförluster, som verken åsamkas genom att nödgas tidigare än eljest
skulle varit fallet utföra arbetena. Till hans uppfattning om vad sålunda
bör iakttagas kan jag ansluta mig.
Det belopp, som för beställningar och arbeten för kommunikationsverken
skulle utgå från det allmänna arbetslöshetsanslaget, har — med
hänsyn jämväl till att vissa av dessa arbeten såsom likställda med vanliga
nödhjälpsarbeten torde kunna bliva delaktiga i de för sistnämnda
arbetens finansiering avsedda medlen — beräknats till 10,000,000 kronor.»
Slutligen har utskottet från vattenfallsstyrelsen på begäran fått mottaga
vissa ytterligare uppgifter i saken och kostnadsberäkningar, innefattade
i en den 4 mars 1922 avgiven promemoria, varav utskottet ansett
sig här böra intaga följande:
»De arbeten, som hittills blivit utförda, äro huvudsakligen rivning av
förutvarande fabriksbyggnader, bortmuddring av sten och pinmo å platsen för
kraftstationen, byggandet av en mycket lång och djup fångdamm kring hela byggnadsplatsen,
bergsprängning inom det därigenom torrlagda schaktet samt utförandet
av det murverk, som utgör gräns mot älven för tilloppskanalen mellan regleringsdamm
och kraftstation. Kostnaden härför belöper f. n. å c:a 3.5 mill. kr.
För arbetenas fortsatta bedrivande kan antingen tillämpas det arbetssätt
som föreslogs i Vattenfallsstyrelsens und. skrivelse den 27 sept. 1921, här benämnt
Alt. I, varigenom arbetena skulle nedläggas sedan man dessförinnan bl. a. utfört
sådana delar av kraftstationens grundläggning och omslutande murverk, att den
stora fångdammen kunde rivas. Totalkostnaden för anläggningen vid ett sådant
avbrott beräknades i sept. 1921 till 5.5 mill. kr., men kan på grund av därefter
skedd prissänkning, f. n. kalkyleras till c:a 5.2 mill. kr.
Då emellertid Kungl. Makt ansett ett fortsättande av arbetena önskvärt
med hänsyn till arbetslösheten, nar Vattenfallsstyrelsen verkställt nya kalkyler
Statsutskottets utlåtande Nr IT A.
33
över totalkostnaden för anläggningens omedelbara fullbordan, vilket kan ske på
omkring 2 år. Vid detta arbetssätt, som här benämnes Alt. II. skulle i första
utbyggnaden installeras 3 st. vertikala maskiner om vardera 10,000 hkr., d. v. s.
tillsammans 30,000 hkr. Kostnaden för en sådan anläggning har vid olika tid
-
punkter beräknats sålunda:
i sept. 1920. i sept. 1921. i febr. 1922
Mill. Mill. Mill.
Vatten- o. husbyggnader................ 9.40 9.10 8.80
Maskiner........................9-|Q__
Summa kronor 19.30 1G.60 13.85
Om alt. I följes, måste den nuvarande arbetsstyrkan c:a 155 man minskas
till 50 man, vilken arbetsstyrka kan bibehållas till omkring 1 november 1922, då
det omslutande murverket torde bliva färdigt, varefter arbetet å platsen helt
nedlägges. .
Enligt alt. II kan arbetsstyrkan å platsen ökas till 200 man i april manad
och denna arbetsstyrka erfordras även i genomsnitt under de 2 år, som åtgå för
utbyggandet av anläggningen i dess första skede med maskiner om tillsammans
I ''enlighet med P. M. av den 20 febr. 1921 beträffande de arbetstillfällen,
som härigenom skulle beredas, kan antagas att å platsen samt å mekaniska verkstäder,
förädlingsindustrier etc. skulle åtgå c:a 680,000 dagsverken för utförandet
av de återstående arbetena med kraftstationen vid Lilla Edet, men att då hela
anläggningen kunde utföras av svenska arbetare och med användande huvudsakligen
av “svenska materialier och maskiner, därutöver en stor mängd dagsverken
skulle åtgå inom indirekta verksamhetsområden såsom för affärsanställda, skogsoch
transportarbetare m. fl.
Då, såsom nedan säges, Vattenfallsstyrelsen för att omedelbart kunna fortsätta
anläggningen behöver avsevärda belopp av arbetslöshetsmedel (= skattemedel),
har styrelsen tänkt sig, att vid dessa arbeten tillämpa en lägre lönenivå än
vid arbeten, som drivas utan bidrag av dylika medel. Såsom lämplig skillnad
har man tänkt sig c:a 20 %, varigenom vid nuvarande indextal och läge å arbetsmarknaden
en grovarbetarelön i Lilla Edet av 75 öre pr tim. skulle tillämpas
mot normalt 97 öre. Arbetena skulle dock som förut drivas pa ackord, varvid
medelinkomsten pr arbetsdag vid nuvarande jtrisnivå beräknas bliva 7 ä 8 kr. __
I samma mån som den allmänna lönenivån förändras, skulle även dessa lönei
e . o 1-1
Anbudssummorna maskiner torde i genomsnitt utgöra 1.5 a 1.6 gånger billigaste
fredspris, vilket måste anses fullt acceptabelt, då. nuvarande prisnivå kan
anses utgöra 1.8 ä 2.o gånger fredsprisnivån. Därav följer, att maskinleverantörerna
måste vara mycket sparsamma beträffande såväl administration som materialköp
och arbetskostnader för att utan förlust kunna fullgöra sina åtaganden.
Ifråga om samtliga anläggningskostnader ligger det givetvis i Vattenfallsstyrelsens
intresse att söka i möjligaste mån minska dem för att. möjliggöra en
skälig förräntning. Man torde därför kunna antaga, att anläggningens fortsättande
ej kommer att ske på sådant sätt, att den skulle medverka till att vidmakthålla
en högre prisnivå än som kan anses motsvara ett sunt näringsliv.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. G samt. IG höft. (Nr 11 A 11 B.) 5
Utskottets
yttrande.
34 Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.
Trots den starka ovan angivna nedgången i totalkostnader från i september
1920 till nu anser sig Vattenfallsstyrelsen på grund av den starka depressionen,
som jämväl i hög grad försvårar kraftavsättning till vinstgivande pris, icke
kunna tillstyrka anläggningens omedelbara fortsättande, utan att ett belopp av
d.5 null. kr. av arbetslöshetsmedel ställes till styrelsens förfogande. Anläggningskostnaden
13.85 mild. skulle härigenom av Vattenfallsstyrelsen kunna nedskrivas
till 10.35 mill., å vilket belopp skälig förräntning torde kunna förväntas. Vattenfallsstyrelsen
har därvid förutsatt, att järnvägselektrifieringen Stockholm—Göteborg
och däremot svarande energileverans skall komma till stånd utan längre
dröjsmål, sedan prisnivån stadgat sig och näringslivet börjat återhämta sig.
För de olika budgetåren fördela sig anslagsbehoven enl. alt. II sålunda:
t. o. m. 1921 ............................ .
år 1922 .............................. 526
Vi—*°/« 1923. .......................... 2.50
‘/v 1923—®% 1924
Summa 13.85
Hittills äro anslagna 7.7 5 mill. för Lilla Edetstation. Anslagens fördelning
mellan låne- och skattemedel kunde lämpligen ske sålunda:
Lånemedel Skattemedel Summa
t. o. m. 1921 ................. 3-50 •— 3-5o
för år 1922 ..................175 3.50 5.25
för 1/i s0/e 1923 .............■ 2-50 775 _ 2-50
för >/» 1923-8°/e 1924 ............. 2‘60 _ 2-60
Summa kr. 1036 3''50 13-85
Hå anslagsbehovet av lånemedel t. 0. m. lista halvåret 1923 är täckt av
redan anvisade medel, erfordras intet anslag å kapitalökning av 1922 års riksdag,
varemot nödhjälpsmedel till ett belopp av 3,5 mill. böra ställas till förfogande
för denna anläggning under år 1922. Het bör anmärkas, att det belopp om 4.5
mill. kr., som är uppgivet å sid. 31 i Kungl. Maj:ts proposition nr 11 om arbetslöshetsanslagen
för materiel till kraftstationsarbeten vid Lilla Edet, avsåg det
belopp, vartill kostnaden för maskiner då beräknades uppgå, om 2 st. maskinaggreg&t.
omedelbart skulle beställas. Av denna kostnad var endast en del avsedd
att bestridas av skattemedel, enär givetvis det bidrag av skattemedel, som Vattenfallsstyrelsen
anser oundgängligt för anläggningens fortsättande, bör fördelas
mellan kostnaderna för så väl vatten- och husbyggnader som för maskinell utrustning.
Med anledning av att, enligt vad utskottet inhämtat, det är av största
betydelse ur synpunkten av arbetets planläggning att avgörande snarast möjligt
träffas, huruvida detsamma nu skall avbrytas eller fortsättas i huvudsaklig
överensstämmelse med hittills följd plan, har utskottet, oaktat det nära
Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.
35
samband frågan äger med spörsmålet om åtgärder för arbetslöshetens
bekämpande och att därnti måhända kunnat ligga anledning till att uppskjuta
frågan till den slutliga behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition
nr 11, likväl ansett sig böra redan i nu förevarande sammanhang uttala
sig i ämnet, i trots av att något Kungl. Maj:ts förslag härutinnan icke
blivit riksdagen förelagt.
Vid den prövning utskottet sålunda nu underkastat frågan, har
utskottet i likhet med departementschefen kommit till det resultat att
arbetena lämpligen böra fortsättas och avslutas i normal ordning.
Visserligen måste det betraktas såsom en principiell oegentlighet att, på
sätt av vattenfallsstyrelsens uttalanden framgår, den för anläggningens
fullbordande beräknade kostnaden, 13,85 miljoner kronor, icke kan antagas
— med den avsättning å elektrisk energi, som under de närmaste åren kan
förväntas — komma att bliva på ett tillfredsställande sätt förräntad, men
denna olägenhet anser utskottet uppvägas av de fördelar arbetenas fortsättande
erbjuda i form av möjlighet såväl för styrelsen att under en
avsevärd tid framåt i sin tjänst kunna bibehålla och sysselsätta en erfaren
ock yrkesskicklig arbetarestam på omkring 200 personer som ock
för de enskilda industriföretag, hos vilka materiellbeställningarna komma
att placeras, att bereda arbetstillfällen åt vid dessa industrier anställda
arbetare.
Härjämte har beträffande särskilt förhållandena vid Lilla Edet
från vederbörande kommun för utskottet framhållits det bekymmersamma
läge, vari kommunen kommit genom att statsverket efter inköp av Lilla
Edets Pappersbruks Aktiebolag tillhöriga fabriker och vattenfall nedlagt
bruksdriften och rivit fabriksbyggnaderna för vattenfallets utbyggande
— en åtgärd, varigenom såväl allra största delen av den vid pappersbruket
anställda arbetarestammen av omkring 600 man blivit arbetslös
som ock kommunen lidit en ytterst kännbar minskning i sin skatteinkomst;
och ansåge kommunen därföre att dess ekonomiska läge förtjänade
största hänsyn från statsmakternas sida. Utskottet har funnit
de av kommunen sålunda framförda synpunkterna icke kunna frånkännas
ett visst fog. Även om utskottet givetvis måste ställa sig avvisande till
tanken att statsverket i allmänhet skulle skäligen vara pliktigt att i större
eller mindre grad hålla vederbörande kommuner skadeslösa för de olägenheter
av en eller annan art som i fall sådana som det förevarande
kunna för dem uppkomma, har utskottet å andra sidan icke kunnat
undgå att finna, att i det föreliggande särskilda fallet omständigheterna
tala för att icke staten bör genom att nu avbryta utbyggandet av kraftstationen
öka de ekonomiska svårigheter vari kommunen, åtminstone
36
Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.
delvis genom statens egna åtgärder, befinner sig. Utskottet har alltså
härutinnan funnit ett ytterligare skäl för sitt tillstyrkande av arbetenas
fortsättande.
Beträffande materiellbeställningarna vill utskottet framhålla angelägenheten
av att så stor del som möjligt av maskiner och därför erforderlig
materiell må tillverkas inom landet, och att alltså endast där
sådant oundgängligen är av nöden den svenska leverantören överlåter en
del av beställningen på utländsk firma. I detta sammanhang har utskottet,
som inhämtat att för närvarande provningar pågå för ^experimenterande
av den för kraftstationen lämpligaste turbintypen, likaledes
velat framhålla nödvändigheten av att man icke av hänsyn till arbetenas
fortskyndande avslutar beställningar eller eljest vidtager åtgärder som
föregripa ifrågavarande undersökningars resultat.
I avseende å de löner, som skola betalas vid arbetena å Lilla
Edet, har vattenfallsstyrelsen tänkt sig en lägre lönenivå än som skulle
ifrågakomma, om arbetet bedreves i vanlig ordning. Då det ifrågavarande
arbetet till väsentlig del har karaktären av nödhjälpsarbete, synes det
utskottet skäligt att även en viss reduktion i arbetslönen äger rum. Ett
dylikt förfarande står också i överensstämmelse med de grunder för utmätande
av lönerna vid kommunikationsverkens arbeten för bekämpande
av arbetslösheten, som av departementschefen i propositionen nr 158
vid 1921 års riksdag angåvos. Departementschefen uttalade nämligen
såsom sin åsikt i frågan att i de fall, där arbetena i avsevärd grad kunde
betraktas'' såsom nödhjälpsarbeten, torde, liksom vid övriga sådana arbeten
i regel plägade ske, lägre arbetslöner än de i allmänhet vid verkens
byggnader gällande böra tillämpas, ehuru frihet borde finnas att laga
efter omständigheterna. Detta departementschefens uttalande lämnades
av riksdagen utan erinran.
Såsom ovan nämnts, beräknar vattenfallsstyrelsen totalkostnaden
för anläggningen i fullbordat skick till 13,85 miljoner kronor. Av hänsyn
till den motsedda omöjligheten att förränta detta kapital ifrågasätter
styrelsen nu, att endast ett belopp av 10,35 miljoner kronor skall utgå av
lånemedel såsom utgift för kapitalökning, under det att återstoden 3,5
miljoner kronor skulle anvisas av arbetslöshetsanslaget, d. v. s. av andra
statsinkomster än lånemedel. I anslutning härtill skulle anläggningens
värde i räkenskapen endast upptagas till ett belopp motsvarande berörda
av lånemedel däri nedlagda kapital, 10,35 miljoner kronor. Med hänsyn
till den ståndpunkt utskottet, enligt vad här ovan närmare utvecklats,
intager till frågan om arbetenas fortsättande i trots av att en tillfredsställande
avkastning av anläggningen icke under de närmaste åren torde kunna
Statsutskottets utlåtande Nr 17 A. 37
beräknas och då, såsom utskottet jämväl förut framhållit, arbetena till avsevärd
del kunna betraktas såsom nödhjälpsarbeten, bär utskottet för sin del
intet att erinra mot att en del av kostnaden bestrides av arbetslöshetsmedel.
Det i sådant avseende föreslagna beloppet, 3,5 miljoner kronor, finner utskottet
lämpligt avvägt. Detta belopp jämte vad som finnes odisponerat,
omkring 2,5 miljoner kronor, av de för anläggningen redan beviljade
anslagen av lånemedel, 7,75 miljoner kronor, beräknas förslå för arbetenas
bedrivande t. o. m. den 30 juni 1923. Något särskilt anslag för ändamålet
skulle således icke behöva av innevarande riksdag beviljas.
En sammanfattning av det ovan anförda giver alltså vid handen,
att enligt utskottets mening hinder ej bör möta för Kungl. Maj:t att vidtaga
nödiga anordningar för fortsättande av arbetena med utbyggande av
kraftstationen vid Lilla Edet samt att för sådant ändamål disponera dels
ännu oanvänd del av de för berörda ändamål redan beviljade medel, dels
ock intill ett belopp av högst 3,5 miljoner kronor av de medel, som innevarande
riksdag i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 11 anvisat
eller kan komma att anvisa för arbetslöshetens bekämpande.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva
tillkänna den uppfattning av förevarande fråga som
utskottet här ovan uttalat.
18:o) Kungl. Maj:t har (punkt 27) föreslagit riksdagen att till slutförande
av förberedande åtgärder för Vänerns reglering för tiden 1 januari—30
juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av 200,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes a sid. 121 och 122 av aberopade
statsrådsprotokollet.
Beträffande förevarande fråga har uti två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren (nr 62) av herr P. Gustafsson
och den andra inom andra kammaren (nr 179) av herr A. Lindgren
in. fl., hemställts, att riksdagen ville avslå det i statsverkspropositionen
å riksstat för tiden 1 januari—30 juni 1923 begärda reservationsanslaget
å 200,000 kronor till utförande av förberedande åtgärder för Vänerns
reglering. ......
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin fianställning,
får utskottet hänvisa till motionerna.
För utförande av förberedande åtgärder för Vänerns reglering hava
hittills av riksdagen beviljats följande anslag:
Förberedande
åtgärder
för
Vänerns
reglering.
[26.]
38
Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.
Utskottets
yttrande.
Riksstat
Tilläggsstat
Summa
För år 1918 . . .
100,000
100,000
» 1919 . . .
—
200,000
> 1920 . . .
—
200,000
> 1921 . . .
800,000
800,000
» 1922 . . .
—
250,000
Summa kronor —
—
1,550,000
I enlighet med vattenfallsstyrelsens förslag, äskas nu för ifrågavarande
ändamål ytterligare 300,000 kronor å tilläggsstat för 1922 och
200,000 kronor å riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923.
Beträffande storhetsordningen av Vänerns reglering har upplysts,
att det tilltänkta magasinets energimängd, beläget som det är c:a 45 m!
över havet, representerar 800 milj. kwt., under det att den totala energiproduktionen
från statens tre anläggningar i mellersta Sverige för närvarande
utgör omkring 650 milj. kwt, pr år, och att hela låndets totala
energikonsumtion nu belöper på omkring 2,500 milj. kwt., varför sålunda
Vänermagasinet utgör i det närmaste Vs av landets totala årliga energiförbrukning.
En reglering av Vänern anses därför komma att få eu
mycket stor betydelse för stora delar av landet för en rationell hushållning
av tillgängliga krafttillgångar.
Kostnaderna för ifrågavarande undersökningar angåvos av vattenfallsstyrelsen
i början av år 1918 till 400,000 kronor. Inberäknat nu äskade
anslag, sammanlagt 500,000 kronor, skulle utgifterna i verkligheten
komma att i runt tal uppgå till 2,000,000 kronor. Även med hänsyn
tagen till den efter förstnämnda tidpunkt inträffade prisstegringen, har
denna kostnadsökning synts utskottet anmärkningsvärt hög. Utskottet
vill framhålla, hurusom den utredning, som vid beslutet om undersökningarnas
igångsättande framlades för riksdagen, tydligen icke varit av
sådan beskaffenhet, att på densamma kunnat med önskvärd grad av
tillförlitlighet bedömas deras blivande omfattning.
I betraktande av den betydelse frågan om Vänerns reglering obestridligt
äger för den framtida hushållningen med och tillvaratagandet
av landets vattenkraftstillgångar, vill utskottet emellertid tillstyrka Kungl.
Maj:ts förevarande framställningar om medels anvisande för ändamålet
med sammanlagt ytterligare 500,000 kronor. Redan på grund av det
framskridna stadium, vari utredningsarbetet för närvarande befinner sig,
torde det för övrigt vara uteslutet att nu avbryta detsamma.
Icke heller synes det utskottet lämpligt att, på sätt motionsvis föreslagits,
bedriva arbetet i langsammare takt än vad i Kungl. Maj:ts förslag
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 11 A.
Sd
avses. Utredningens stora omfattning synes tvärtom göra det önskvärt,
att den så snabbt som möjligt slutföres. Genom ett dröjsmål härmed
torde nämligen värdet av de utförda undersökningarna kunna äventyras,
i det desamma i viss mån bliva föråldrade.
I avseende å förevarande motionsvis gjorda framställning får utskottet
i övrigt anföra följande:
Motionärerna framhålla, att det vore ägnat att föranleda tvekan,
då vattenfallsstyrelsen meddelade, att styrelsen efter förbrukning av de
ovan anförda anslagen, funne den hittills funna grunden för skadeberäkningarna
icke kunna vidare följas, utan att styrelsen uppdragit åt framstående
fackmän att uppgöra nya grunder för skadeberäkningarna.
Enligt vad utskottet härom inhämtat, har vattenfallsstyrelsen hittills
låtit utföra avvägning och kartläggning av den mark, som kan komma
att beröras av regleringen, varjämte undersökning och fastställande av
markens värde oberoende av vattenståndsförhållandena ägt rum utmed
större delen av sjöns stränder. Dessa i terrängen utförda arbeten äro
fullt oberoende av de grunder för beräkning av ersättningarna, vartill
vattenfallsstyrelsen låtit utarbeta förslag. På grund av företagets omfattning
och de för Yänern säregna vattenståndsvariationerna, som hava
en mångårig periodicitet, äro nämligen de hittills vid andra regleringsföretag
brukliga normerna för bestämning av de nuvarande och de
blivande vattenståndsförhållandenas inverkan på markens värde och avkastning
icke tillfredsställande. De sålunda upprättade nya normerna
för skadeberäkningarna komma att tillämpas vid det innearbete, som
vidtager efter det arbetet å marken är avslutat. Något dubbelarbete
skulle sålunda ej uppstå genom att grunderna för skadeberäkningarna
fixeras först sedan större delen av utearbetena hunnit utföras.
Motionärerna hava vidare anfört, att frågan om Yänerns reglering
sannolikt kommit i annat läge, dels genom återköpet av kraft från Trollhättans
elektriska aktiebolag, dels genom färdigställande av förbindelselinjen
Älfkarleby—Trollhättan och fullbordandet av Motala kraftverk, samt
dels slutligen därigenom, att Kungl. Maj:t, utan att vattenfallsstyrelsen
ansett kraftbehovet därtill föranleda, med hänsyn till arbetslösheten föreslagit
fullföljandet av kraftbygget vid Lilla Edet. Av eu redogörelse,
härom, som lämnats inför utskottet, har framgått, att av de orsaker
motionärerna anfört samt på grund av den allmänna depressionen krafttillgången
för de närmaste åren bliver större än kraftbehovet för kvalificerade
ändamål, men att det icke är möjligt att för eu lång följd av
år med någon större säkerhet beräkna det blivande kraftbehovet. Då
det enligt vad utskottet erfarit, sannolikt kommer att taga eu tid av
40
Statsutskottets utlåtande Nr ll A.
Kraftstationen
Tid Porjus,
[27.]
minst 7 år, innan Vänerns reglering kan väntas bliva färdig, vilken förhållandevis
långa tidsrymd måste beräknas åtgå dels för färdigställande
av samtliga beräkningar, som skola bifogas ansökninghandlingen till domstolen,
dels för vederbörande vattendomstols rättsliga behandling av
målet, och dels slutligen för utförande av själva regleringsdammen med
tillhörande upprensningar vid Vänerns utlopp, skulle sålunda någon reglering
av vattenavtappningen från sjön icke kunna äga rum förrän
tidigast år 1929. Då ifrågavarande regleringsföretag på sätt ovan framhållits,
synes komma att få en mycket stor betydelse för en rationell hushållning
med vattenkrafttillgångarna i stora delar av landet, synes det
även ur denna synpunkt utskottet välbetänkt att icke avbryta de snart
färdiga undersökningarna å marken samt de skadeberäkningar, som
måste föreligga för att frågan skall kunna underkastas rättslig behandling.
Utskottet förutsätter i likhet med departementschefen, att preliminära
planer och kostnadsberäkningar beträffande regleringsföretaget framläggas
för statsmakternas prövning, innan ansökan hos vederbörande
vattendomstol göres om tillstånd till regleringens genomförande.
Utskottet, som i sitt utlåtande nr 17 B avgiver förslag beträffande
anslag å tilläggsstat, får nu hemställa,
att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och avslag å herrar Gustafssons och Lindgrens
m. fl. ovanberörda motioner må till slutförande av
förberedande åtgärder för Vänerns reglering för tiden 1
januari—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av
200,000 kronor, att utgå av lånemedel.
19:o) Kungl. Maj:t har (punkt 27) föreslagit riksdagen medgiva
att det för avslutande av räkenskaperna för den första utbyggnaden av
kraftstationen vid Porjus erforderliga belopp må disponeras av de utav
riksdagen hittills beviljade medel till den andra utbyggnaden av samma
kraftstation.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 122—124 av åberopade
statsrådsprotokollet.
Av de för andra utbyggnaden av kraftstationen vid Porjus tillgängliga
medlen synes kunna påräknas ett överskott av omkring 600,000 kronor.
Emellertid föreligger, enligt vad vattenfallsstyrelsen anfört, behov
att vid avslutandet av räkenskaperna för den första utbyggnaden till densamma
överföra vissa belopp, som icke kunna täckas av de till denna
Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.
41
utbyggnad hittills anvisade anslagen. Detta gäller bland annat en kostnad
av omkring 160,000 kronor, som på sin tid nedlades vid utförandet av
dammbyggnaden och den första fördelningsbassängen för att möjliggöra,
att den ovanför dammbyggnaden belägna sjön Porjusselet må kunna bättre
utnyttjas såsom dygnsregleringsmagasin. Denna kostnad har hittills bestritts
av de för regleringsarbetena vid Luleluspen beviljade medlen, men
då den avser arbeten, som utförts på själva kraftverksanläggningen i
Porj us, synes det vara riktigare att hänföra den direkt till den första
utbyggnaden av kraftstationen vid Porjus.
Vidare har kostnaden för den första utbyggnaden ökats dels genom
därå belöpande andel i vissa för Luleälvens kraftverksbyggnader gemensamma
byggnadskostnader, dels genom att den elektriska utrustningen för
aggregatet nr 4 blivit dyrare än beräknat, och slutligen är det icke uteslutet,
att kostnaden för arbetet å de permanenta bottenutskoven, vilket
ännu pågår och visat sig förenat med särskilda svårigheter, kommer att
stiga över det därför beräknade beloppet. Den sammanlagda merkostnad,
som sålunda tillkommer å den första utbyggnaden, kan till sin storlek
ännu icke noggrant angivas, men torde uppgå till närmare 500,000 kronor.
Utskottet får tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag.
Utskottet hemställer,
Utskottets
yttrande.
att riksdagen må medgiva, att det för avslutandet
av räkenskaperna för den första utbyggnaden av kraftstationen
vid Porjus erforderliga beloppet må disponeras
av de utav riksdagen hittills beviljade medel till den
andra utbyggnaden av samma kraftstation.
20:o) Kung], Maj:t har förelagit riksdagen (punkt 28) att för fort-Kr“^st“ja0''
satt underhåll av de vid Harsprånget utförda anläggningar och byggnader Harm.
m. för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av språket.
50,000 kronor. [28-]
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 125—128 av statsrådsprotokollet.
Vattenfallsstyrelsen har föreslagit, att arbetena å Harsprånget skulle
avbrytas våren 1922 och har i detta hänseende anfört följande:
»Enligt den av Kungl. Maj:t och riksdagen godkända plan för arbetenas
bedrivande, som av vattenfallsstyrelsen framlades under 1921 års riksdagsbehandling
av frågan om anslag till Harsprångets kraftverksbyggnad, hava arbetena
inskränkts till att omfatta i huvudsak endast grundläggning för den övre av de
båda fångdammar, mellan vilka älvbottnen framdeles skall torrläggas för utförande
Bihang till riksdagens protokoll 102!?. 0 sand. 16 hiijt. (AV 17 A—17 11.) (i
Ut skottets
yttrande.
42 Statsutskottets utlåtande Nr 1f A.
av den stora dammbyggnaden, samt vidare utsprängning av den provisoriska dittloppstunneln
vid dammläget och sänkschaktet till den 105 meter under bergytan
belägna platsen för själva kraftstationen samt vissa sänkschakt för avloppstunneln.
Därmed avsågs att slutföra de mera tidskrävande förarbeten, som fordras
för att efter ett eventuellt uppehåll i arbetet kunna färdigställa den första utbyggnaden
av kraftanläggningen på c:a 33/a års tid.
Grundläggningen för fångdammen har under den gångna delen av år 1921
utförts i ena hälften av strömfåran, i det att det djupa grus- och stenlager, som
i älvbottnen täcker berggrunden, bortmuddrats och ersatts med eu under vatten gjuten
betonggrund. Därefter har arbetet avbrutits på grund av det höga vattenståndet
i älven under sommaren och hösten, men kommer att återupptagas för den återstående
hälften av flodbädden, så snart vattenståndsförhållandena det medgiva.
Den provisoriska omloppstunneln är till större delen färdigsprängd. Utsprängningen
av sänkschakten å avloppstunneln har jämsides därmed fortgått i sådan
utsträckning, att. jämn sysselsättning erhållits för den i Harsprånget bosatta arbetsstyrkan,
varjämte även de bergsprängare, som tidvis på grund av högvatten
icke kunnat sysselsättas vid arbetena i Suorva, tillfälligt överflyttats till Harsprånget.
Såsom redan i inledningen angivits, har någon förbättring icke inträtt
beträffande utsikterna till kraftavsättning från Harsprångsstationen, varför vattenfallsstyrelsen
icke nu vill föreslå äskande av ytterligare anslag till byggnadsarbetenas
fortsättande. Arbetena torde sålunda böra helt avbrytas under våren
1922, .efter det nyssnämnda grundläggningsarbete avslutats och de nämnda spräng.
ningsarbetena utförts i den omfattning, som disponibla medel medgiva, sedan för
arbetenas avveckling och skyddande samt de utförda byggnadernas underhåll under
år 1922 undantagits därtill anvisat belopp 200,000 kronor. Hör fortsatt vakthållning,
försäkringar, underhåll m. m. under det första halvåret 1923 torde av riksdagen
böra äskas 100,000 kronor.»
Vattenfallsstyrelsen liar sålunda hemställt, att Kung!. Maj:t måtte
hos riksdagen begära, att därest riksdagen funne, att arbetena å Harsprångets
kraftverksbyggnad borde avbrytas, sedan de hittills beviljade
anslagen blivit däri nedlagda, riksdagen måtte besluta, dels att för inlösen
av egna hem och handelslokaler, som uppförts å av vattenfallsstyrelsen
upplåtna tomter, anvisa ett reservationsanslag å tilläggsstat för år
1922 av 510,000 kronor, dels att för fortsatt underhåll av de vid Harsprånget
utförda anläggningar och byggnader m. in. anslå 100,000 kronor
å riksstaten för det första halvåret 1923. Sistnämnda belopp har styrelsen
sedermera ansett kunna nedsättas till 50,000 kronor.
Av Kung!. Maj:t har för ändamålet äskats dels å tilläggsstat för
innevarande år förstnämnda belopp, 510,000 kronor, dels ock å halvårsstaten
sist angivna summa 50,000 kronor.
Under erinran att ett avbrott av arbetena å Harsprångets kraftstation
redan vid 1921 års riksdag förutsattes såsom sannolikt, får utskottet
tillstyrka, att desamma nu tillsvidare nedläggas.
Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.
43
Likaledes vill utskottet, även om de avvecklingskostnader, som äro
förbundna med avbrytandet av arbetena och till vilkas täckande anslag
nu äskats, synts utskottet oväntat höga, likaledes tillstyrka att ifrågavarande
anslagsbelopp nu ställas till Kungl. Maj:ts förfogande.
Utskottet, som i sitt utlåtande nr 17 B kommer att avgiva förslag
om anvisande av ett belopp av 510,000 kronor å årets tilläggsstat, får
nu hemställa,
att riksdagen må för fortsatt underhåll av de
vid Harsprånget utförda anläggningar och byggnader
in. in. för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa ^ ett
reservationsanslag av 50,000 kronor, att utgå av lånemedel.
21:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 29) att för fort- Regering
sättande av arbetena för reglering av Suorvasjöarna för tiden 1 januari
—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor. yatten
Utredningen
i ärendet återfinnes a sid. 128 130 av åberopade ^ _
statsrådsprotokollet. ^ L
Riksdagen har hittills beviljat medel till reglering av Stora Lule
älvs vattensystem med följande belopp:
a) för reglering av Störa Lulevatten medelst i’egleringskanal vid Luleluspen:
Riksstat. Tilläggsstat. Summa.
för år 1914 500,000 - 500,000
, , 1915.......... 500,000 — 500,000
, , 1919 300,000 - 300,000
, , 1921 — 750,000 750,000
Summa kronor — — 2,050,000
b) för reglering av de s. k. Suorvasjöarna:
Riksstat Tilläggsstat. Summa.
för år 1919 .......... 200,000 1,000,000 1,200,000
, , 1920 .''....... 1,000,000 1,400,000 2,400,000
, , 1921 .......... 1,500,000 500,000 2,000,000
, , 1922 .......... 1,300,000 — 1,300,000
Summa kronor — — 6,900,000
På sätt av statsrådsprotokollet närmare framgår, erfordras nu intet
anslag för kanalen vid Luleluspen.
Beträffande behovet av ytterligare medel för regleringen av Suorvasjöarna
har vattenfallsstyrelsen bland annat anfört följande:
44
Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.
»I vattenfallsstyrelsens skrivelse den 29 september 1920 bar kostnaden för
forsta utbyggnaden av reglenngsdammen vid Suorvasjöarnas utlopp angivits
till 9,800,000 kronor. Såsom framgår av statsverkspropositionen till 1921 års riksdäg
har vattenfallsstyrelsen dock senare i särskilt meddelande till departementschefen
anmält, att kostnaden skulle kunna genom förändringar i dammkonstruktionen
nedbringas med 1,100,000 kronor eller till 8,700,000 kronor.
Såsom i inledningen anförts, utgöras de hittills nedlagda kostnaderna till
större delen av utgifter för förberedande anordningar, transportkostnader och
Övriga allmänna omkostnader. Dessa hava varit synnerligen svåra att i förväg
beräkna och hava visat sig stiga till avsevärt högre belopp, än som vid kostnadst
lo l^i** antagits. Dessutom hava erfarenheterna i fråga om bergets sprickfyllda
beskaffenhet föranlett, att högre kostnader måste upptagas för murningsarbeten
i regleringstunnlarna och för de provisoriska avdämningarna av älvgrenarna.
Med den kännedom, som under den hittills gångna delen av byggnadstiden
sålunda vunnits rörande de extra kostnader, som äro förenade med denna
arbetsplats, måste nu kostnaderna för den första utbyggnadens färdigställande
beräknas uppgå till 10,500,000 kronor, oaktat därvid vissa avprutningar gjorts i
avseende på dammarnas förseende med framförliggande fyllning och nedströmssidans
inklämning till skydd mot starka temperaturväxlingar. Enär hittills beviljade
medel utgöra 6,900,000 kronor, erfordras alltså för den första utbyggnaden
ytterligare 3,600,000 kronor.
Medan i inledningen har vattenfallsstyrelsen utförligt angivit sin ståndpunkt
till frågan, huruvida byggnadsarbetena vid Suorva böra under nu rådande
ekonomiska förhållanden avbrytas eller icke, och med stöd av där anförda skäl
tar styrelsen hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå 1922 års riksdag att bevisa
de för arbetenas fortsättande erforderliga medlen. På grund av den minskade
kraftavsättningen från Porjus kan dock arbetstiden något förskjutas, så att av
ännu behövliga medel 800,000 kronor kunna anstå till räkenskapsåret närmast
efter den 1 juli 1923.
De undersökningar och utredningar, som föregått upprättandet av förslagen
Je eririS .av Störa Lule älv, ävensom kostnaderna för fortlöpande vattenstandsobservationer
och dylikt hava hittills bestritts av tillgängliga medel. Iden
män anslagen nu bliva tagna helt i anspråk, blir det nödvändigt, att särskilt belopp
anvisas för täckandet av dessa kostnader, vilka uppgå till cirka 200,000 kronor, och
synes det lämpligt, att detta anslag sammanföres med kostnaderna för det största
regieringsföretaget, nämligen Suorvasjöarnas reglering, varigenom den återstående
kostnaden för detta arbete således ökas till 3,800,000 kronor.»
Under åberopande av vad sålunda anförts har vattenfallsstyrelsen
hemställt, att Ivungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för reglering av
Suorvasjöarna bevilja 2,000,000 kronor å tilläggsstat för år 1922 och
1,000,000 kronor å riksstaten för första halvåret 1923.
Departementschefen har ansett sig kunna förorda, att en nedsättning
med 500,000 kronor äger rum av det på tilläggsstat äskade anslagsbeloppet,
vilket ansetts kunna ske utan någon avsevärd förskjutning
av arbetsplanen,
Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.
45
Med hänsyn till den i statsverkspropositionen lämnade utförliga
motiveringen för slutförandet av ifrågavarande anläggning vid Suorvasjöarna,
får utskottet tillstyrka, att medel för ändamålet ställas till förfogande
i den omfattning departementschefen förordat.
Utskottet, som i sitt utlåtande nr 17 B avgiver förslag om anvisande
av ett anslag på 1,500,000 kronor på tilläggsstat, får nu hemställa,
att riksdagen må för fortsättande av arbetena
för reglering av Snorvaseöarna för tiden 1 januari—30
juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000
kronor, att utgå av lånemedel.
22:o) I enlighet med Kung!. Maj:ts förslag (punkt 30) och under
hänvisning till den i ärendet lämnade motiveringen (sid. 131 av statsrådsprotokollet),
får utskottet hemställa,
att riksdagen må för utförande av distributionsanläggningar
och därmed sammanhängande arbeten för
statens kraftverk för tiden 1 januari—30 juni 1923 bevilja
ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor, att
utgå av lånemedel.
23:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 31) att inventarier
för statens vattenfallsverk för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa
ett reservationsanslag av 100,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnas å sid. 132 och 133 av statsrådsprot
okollet.
Till inventarier för statens vattenfallsverk, inberäknat vad som
tidigare anvisats eller avsatts för de skilda kanal- och kraftverken, har
riksdagen hittills beviljat tillhopa 6,535,000 kronor. Härav anvisades, i
enlighet med av vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 29 september 1920
gjord framställning, tillhopa 1,500,000 kronor av 1921 års riksdag, därav
700,000 kronor å tilläggsstat för samma år.
Kungl. Maj:t har nu framställt förslag om, att till inventarier för
statens vattenfallsverk måtte anvisas dels 500,000 kronor på tilläggsstat
för år 1922, dels ock 100,000 kronor för första halvåret 1923.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag, får utskottet
som i sitt utlåtande nr 17 B gör framställning om medels beredande för
ändamålet å tilläggsstat, hemställa,
Utskottets
yttrande.
Diatrib»- tionsanliigrgningar
för statens
kraftverk.
[30.3
Inventarier
för statens
vattenfallsverk.
[31.]
Utskottets
yttrande.
46
Statsutskottets utlåtande Nr 17 A.
att riksdagen må till inventarier för statens vattenfallsverk
för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa
ett reservationsanslag av 100,000 kronor, att utgå av
lånemedel.
Stockholm den 14 mars 1922.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
\id förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar 8. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, N. A. Nilsson,
J. Nilsson i Skottlandshus, H. F. Lamm, J. L. Widell, C. O. Ekman, J. Nilsson i Malmö,
O. Bergqvist, E. A. Tengdahl, J. Jeansson och A. Pettersson samt
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Kåstock, A. Wiklund, K. V. Rydén,
J. Jönsson i Revinge, O. H:son Walldén, O. Olsson i Kullenbergstorp, S. Bengtsson i Korup.
P. B. Nilsson i Landeryd, C. R. Jansson i Falun, L. J. Carlsson-Frosterud, J. D. Norman
och S. E. Ljungkvist
med undantag därav att vid behandlingen av punkterna 17—23 deltagit herr E. A.
Hallin i st. f. herr O. Bergqvist.
Reservationer:
vid punkt 11 (Inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare)
av herr O. Bergqvist, vilken ansett, att utskottet bort tillstyrka
bifall till de i ämnet väckta motionerna;
av herrar K. V. Rydén, J. Jönsson i Revinge och C. R. Jansson
i Falun.
vid punkt 17 (kraftstationen vid Lilla Edet) av herr O. Olsson i
Kullenbergstorp, vilken ansett, att ifrågavarande punkt jbortfur utskottets
utlåtande utgå.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1922:164 Skrivelse till Konungen angående regleringen för tiden 1 januari—30 juni 1923 av utgifterna för kapitalökning i avseende å postoch telegrafverken samt statens j s. 1 i texten
- Rskr. 1922:62 Skrivelse till Konungen angående kraftstationen vid Lilla Edet. s. 3 i texten