Bet. 2002/03:LU17

Lagutskottets betänkande

2002/03:LU17

Nya förmånsrättsregler

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2002/03:49 Nya

förmånsrättsregler jämte sju motioner med tolv motionsyrkanden som väckts

med anledning av propositionen.

I propositionen lägger regeringen fram förslag till en ny lag om företags-

inteckning som skall ersätta den nuvarande lagen om företagshypotek. Den

föreslagna företagsinteckningen skall ge allmän förmånsrätt och gälla i hälf-

ten av värdet av all gäldenärens egendom som återstår sedan borgenärer med

bättre förmånsrätt fått betalt. Vidare föreslås lagändringar som innebär att

förmånsrätten för skatter och avgifter avskaffas. I propositionen föreslås

också att det maximala beloppet för lönegarantin höjs till fyra prisbasbelopp,

att den maximala tiden under vilken lönegaranti kan utgå förlängs till åtta

månader och att löneförmånsrätten beloppsbegränsas till tio prisbasbelopp.

Samtidigt begränsas förmånsrätten i viss utsträckning. Propositionen inne-

håller även lagförslag som rör ett konkursbos ansvar för hyra och uppsäg-

ningslön.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2004. Äldre företagshy-

potek kommer att fortsätta att gälla under en övergångsperiod.

De övergripande syftena med lagförslagen är att underlätta för företag att

genomföra företagsrekonstruktion i stället för att gå i konkurs och att

förbättra arbetstagarnas löneskydd i konkurs.

I en motion yrkas avslag på propositionen i dess helhet medan det i tre

motioner framställs yrkanden om avslag på propositionen såvitt gäller de

föreslagna ändringarna av företagshypoteket. Motionsspörsmålen gäller i

övrigt förbudet mot återvinning av betalning av skatter och avgifter, lönega-

ranti vid företagsrekonstruktion, lönegarantisystemets förhållande till för-

månsrättsordningen samt uppföljning och utvärdering av den föreslagna lag-

stiftningen.

Utskottet föreslår att riksdagen skall anta regeringens lagförslag, dock med

den ändringen i 11 § förmånsrättslagen att en företagsinteckning skall gälla i

55 % av värdet av all gäldenärens egendom i stället för i 50 % av värdet.

Med bifall till ett motionsyrkande förordar utskottet vidare ett tillkännagi-

vande som gäller återvinningsförbudet avseende betalning av skatter och

avgifter. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

I betänkandet finns fyra reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Lagförslagen

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om företagsinteckning,

2.

3. lag om ändring i ärvdabalken,

4.

5. lag om ändring i jordabalken,

6.

7. lag om ändring i utsökningsbalken,

8.

9. lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som

köparen låter i säljarens vård kvarbliva,

10.

11. lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen hand-

ling,

12.

13. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

14.

15. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) med den ändringen

att i 11 § ordet "hälften" skall bytas ut mot "55 procent",

16.

17. lag om upphävande av lagen (1971:1072) om förmånsberättigade

skattefordringar m.m.,

18.

19. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskriv-

ningsmyndigheter,

20.

21. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),

22.

23. lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i

skatteärenden,

24.

25. lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kvä-

veoxider vid energiproduktion,

26.

27. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskonto-

medel m.m.,

28.

29. lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och

handräckning,

30.

31. lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisio-

nens och radions område,

32.

33. lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497),

34.

35. lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga ford-

ringar m.m.,

36.

37. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,

38.

39. lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,

40.

41. lag om ändring i lagen (1996:761) om inkomstskatteregler m.m. med

anledning av ändrade bestämmelser om aktiekapitalets storlek,

42.

43. lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion,

44.

45. lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga

fordon,

46.

47. lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980).

48.

Därmed bifaller riksdagen delvis motion 2002/03:L9 yrkande 1 och av-

slår motionerna 2002/03:L5 yrkandena 1 och 2, 2002/03:L9 yrkande 2,

2002/03:L10 och 2002/03:L11.

Reservation 1 (m, fp)

Reservation 2 (c)

2. Uppföljning och utvärdering av reformen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L6, 2002/03:L7 och 2002/03:L8

yrkande 1.

3. Lönegaranti vid företagsrekonstruktion

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L5 yrkande 3 och 2002/03:L8

yrkande 3 i denna del.

Reservation 3 (m, fp,c)

4. Lönegarantisystemets utformning

Riksdagen avslår motion 2002/03:L8 yrkande 3 i denna del.

Reservation 4 (m, fp)

5. Återvinning av skatter och avgifter

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anfört.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:L8 yrkande 2.

Stockholm den 20 maj 2003

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger René (m), Raimo Pärssi-

nen (s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso

Stafilidis (v), Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s),

Martin Andreasson (fp), Anneli Särnblad Stoors (s), Henrik von Sydow (m),

Niclas Lindberg (s), Johan Löfstrand (s), Peter Jonsson (s), Johan Linander

(c) och Jan Emanuel Johansson (s).

2002/03

LU17

Redogörelse för ärendet

Bakgrund

Efterlevnaden av civilrättsliga regler om betalningsskyldighet regleras i sista

hand av att en gäldenärs egendom tvångsvis genom konkurs eller utsökning

kan användas för att tillgodose fordringsägarna. De väsentligaste bestämmel-

senrna om konkurs finns i konkurslagen (1987:672). Konkursförfarandet, som

utgår från att gäldenären är på obestånd eller insolvent, har karaktär av gene-

ralexekution där i princip all gäldenärens egendom tas i anspråk.

Den ordning i vilken betalningsanspråken skall tillgodoses vid konkurs och

utmätning regleras i förmånsrättslagen (1970:979) och i utsökningsbalken.

Utgångspunkten är att alla fordringar har samma rätt. I förmånsrättslagen

finns dock en uppräkning av de fordringar som har bättre rätt än andra, dvs.

förmånsrätt, och vilken ordning som gäller mellan dessa s.k. prioriterade

fordringar. I lagen görs skillnad mellan dels särskilda förmånsrätter, som

avser enbart viss egendom och som gäller både i konkurs och vid utmätning,

dels allmänna förmånsrätter, som avser all gäldenärens egendom och som

gäller enbart i konkurs.

Särskild förmånsrätt följer bl.a. av panträtt i viss egendom (4 §), försäk-

ringstagares fordran hos försäkringsföretag (4 a §), fordran på hyresgäst

och arrendator på grund av hyres- eller arrendeavtal (5 § 1) och

företagshypotek (5 § 2). Bland de allmänna förmånsrätterna kan nämnas vissa

kostnader som uppkommit i samband med inledande av konkurs och försök att

genomföra företagsrekonstruktion (10 §), fordran på skatt och allmän avgift

(11 §) samt, i viss omfattning, arbetstagares fordran på lön och pension

(12 och 13 §§). Därefter utgår betalning till borgenärer utan förmånsrätt,

s.k. oprioriterade borgenärer (18 §). Dessa har lika rätt till betalning.

Vid sidan av konkurs finns numera enligt lagen (1996:764) om företagsre-

konstruktion ett särskilt insolvensrättsligt förfarande inom vars ramar

åtgärder kan vidtas för att rekonstruera sådana företag i kris som bedöms

ha utsikter till en fortsatt lönsam verksamhet (prop. 1995/96:5 och

1995/96:115, bet. LU11). En sådan rekonstruktion kan innefatta såväl

åtgärder som förbättar rörelsens resultat som en uppgörelse med

borgenärerna.

I det insolvensrättsliga regelsystemet ingår även lönegarantilagen

(1992:497) som en väsentlig del. Lagen syftar till att säkerställa att arbetsta-

gare skall få betalning för sin lönefordran mot en arbetsgivare som försätts i

konkurs. Lagen innebär sammanfattningsvis att staten garanterar prioriterade

fordringar på lön och pension samt att staten övertar fordringarna - med

motsvarande förmånsrätt - och inträder i konkursen som borgenär på respek-

tive löntagares plats.

Ärendet och dess beredning

Till grund för propositionen med förslag till lag om företagsrekonstruktion låg

Insolvensutredningens slutbetänkande (SOU 1992:113) Lag om företagsre-

konstruktion. Utredningen föreslog bl.a. att statens förmånsrätt för vissa

skatte- och avgiftsfordringar skulle avskaffas samt att vissa lönefordringar

skulle ges förmånsrätt framför fordringar med säkerhet i företagshypotek. Det

huvudsakliga motivet bakom dessa förslag var att på olika sätt förbättra möj-

ligheterna att genomföra företagsrekonstruktioner. I propositionen gjorde

dock regeringen den bedömningen att förslagen måste utredas ytterligare.

Regeringen tillkallade i december 1995 en parlamentarisk kommitté, För-

månsrättskommittén, vars huvuduppgifter var att ta ställning till om statens

förmånsrätt för skatter och avgifter borde slopas, om företagshypoteket borde

ges en annan ställning och om arbetstagarnas löneskydd vid arbetsgivarens

konkurs kunde förbättras. Kommittén fick genom tilläggsdirektiv våren 1997

även i uppdrag att utreda frågan om en gäldenär under företagsrekonstruktion

borde ges rätt att säga upp ett avtal i förtid (dir. 1997:26). Senare samma år

fick kommittén genom ytterligare tilläggsdirektiv i uppdrag att analysera

olika möjligheter för hur statens kostnader för lönegarantin kunde minskas

med 300 miljoner kronor per år och lägga fram förslag till en sådan besparing

(dir. 1997:82).

Förmånsrättskommittén redovisade sitt uppdrag i januari 1999 i huvudbe-

tänkandet (SOU 1999:1) Nya förmånsrättsregler. Kommitténs förslag innebar

i huvuddrag att förmånsrätten för skatter och avgifter skulle avskaffas, att

löneförmånsrätten och lönegarantin skulle reformeras och att företagshypote-

ket skulle omvandlas till en ny företagsinteckning med allmän förmånsrätt.

Tilläggsuppdraget såvitt avser gäldenärens rätt att säga upp avtal i förtid

redovisades i december 2001 i betänkandet (SOU 2001:80) Gäldenärens avtal

vid insolvensförfaranden, som för närvarande bereds inom Regeringskansliet.

Våren 2002 behandlade lagutskottet ett antal motioner med yrkanden bl.a.

om att samtliga eller delar av Förmånsrättskommitténs förslag borde genom-

föras. I det av riksdagen godkända betänkandet 2001/02:LU26 ställde sig

utskottet bakom motionskraven och uttalade att regeringen, redan under hös-

ten 2002, borde återkomma till riksdagen med lagförslag i enlighet med vad

Förmånsrättskommittén föreslagit (rskr. 303).

I propositionen föreslår regeringen - efter hörande av Lagrådet - att riksda-

gen skall anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om företagsin-

teckning samt besluta ändringar i en rad andra lagar, bl.a. förmånsrättslagen,

konkurslagen och utsökningsbalken.

Till grund för propositionen ligger Förmånsrättskommitténs huvudbetän-

kande (SOU 1999:1) Nya förmånsregler. Betänkandet har remissbehandlats.

Regeringens förslag återfinns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.

Med anledning av propositionen har väckts sju motioner med tolv yrkan-

den. I en motion yrkas avslag på propositionen i dess helhet medan det i tre

motioner framställs yrkanden om avslag på propositionen såvitt gäller de

föreslagna ändringarna av företagshypoteket. Motionsspörsmålen gäller i

övrigt återvinningsförbudet avseende betalning av skatter och avgifter, löne-

garanti vid företagsrekonstruktion, lönegarantisystemets förhållande till för-

månsrättsordningen samt uppföljning och utvärdering av den föreslagna lag-

stiftningen.

Förslagen i motionerna återges i bilaga 1.

Företrädare för Svenska Bankföreningen, Svenskt Näringsliv, Företagsre-

konstruktionsföreningen, Företagarnas Riksorganisation och Näringspolitiska

rådet Västerbotten har inför utskottet framfört synpunkter på de i propositio-

nen framlagda lagförslagen. I ärendet har vidare inkommit ett tjugotal skrivel-

ser från olika organisationer och kommuner.

Lagutskottet har inhämtat yttrande från näringsutskottet beträffande proposi-

tionen och de med anledning av propositionen väckta motionerna. Yttrandet

återges i bilaga 3.

Utskottets överväganden

Nya förmånsrättsregler

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens lagförslag, dock med den ändringen

att en företagsinteckning skall gälla i 55 % av värdet av all gäldenä-

rens egendom som återstår sedan borgenärer med bättre förmånsrätt

fått betalt i stället för i 50 % av värdet av egendomen (11 § för-

månsrättslagen). Övriga motionsyrkanden i denna del bör avslås.

Jämför reservation 1 (m, fp) och 2 (c).

Bakgrund

Enligt lagen (1984:649) om företagshypotek kan en näringsidkare genom

inskrivning i ett särskilt register beviljas företagsinteckning i sin

näringsverk- samhet. Som bevis för inskrivningen utfärdas ett

företagshypoteksbrev, vilket sedan kan överlämnas till en borgenär som

säkerhet för en fordran. Borgenä- ren har därmed säkerhet i form av

företagshypotek och förmånsrätt till betal- ning ur den egendom som utgör

underlag för företagshypoteket. Ett företags- hypotek är inte knutet till

viss bestämd egendom utan gäller i den lösa egen- dom som tillhör

näringsidkaren och verksamheten, egendom som alltså kan skifta från tid

till annan. Tanken är att näringsidkarens rörelseegendom skall kunna

utnyttjas som säkerhet utan krav på besittningsövergång. Underlaget för

företagshypoteket omfattar inte bl.a. kassa- och banktillgodohavanden,

aktier, obligationer samt förlagsbevis och liknande skuldebrev. En annan

kategori av tillgångar som undantas från inteckningsunderlaget är egendom

som kan vara föremål för panträtt på grund av inteckning, exempelvis

tomträtt, skepp och luftfartyg. Som huvudregel beviljas företagsinteckning

i all näringsverksamhet som näringsidkaren utövar i landet. Inteckningen

kan dock begränsas till viss verksamhet. Om näringsidkaren överlåter

verksam- heten eller en gren av denna i vilken företagshypotek har

upplåtits, gäller företagshypoteket också hos förvärvaren under viss tid,

s.k. förföljelserätt. Företagshypoteket ger särskild förmånsrätt enligt 5 §

förmånsrättslagen och gäller alltså både vid både konkurs och utmätning.

Det har i princip företräde framför allmänna förmånsrätter.

Som nämnts inledningsvis har statens fordringar på skatt och allmänna av-

gifter enligt 11 § förmånsrättslagen allmän förmånsrätt. Av lagen (1971:1072)

om förmånsberättigade skattefordringar m.m. framgår att skatteförmånsrätt

enligt 11 § följer med fordran på skatt eller tull om inget annat föreskrivs.

Förmånsrätten har med tiden kommit att utvidgas mer och mer och omfattar i

dag bl.a. inkomstskatt, förmögenhetsskatt, fastighetsskatt och mervärdesskatt.

Den gäller efter de särskilda förmånsrätterna och den allmänna förmånsrätten

för nya fordringar under rekonstruktionsförsök.

Efter skatteförmånsrätten följer allmän förmånsrätt för fordringar avseende

löntagares lön och annan ersättning på grund av anställningen, bl.a. uppsäg-

nings- och semesterlön. Eftersom det är fråga om en allmän förmånsrätt krävs

att arbetsgivaren försätts i konkurs för att förmånsråtten skall kunna göras

gällande. Lönefordringen måste vidare vara skälig. Någon annan beloppsbe-

gränsning finns inte. Däremot begränsas förmånsrätten i tid. Sålunda krävs att

fordringen dels har förfallit till betalning under de sista sex månaderna av

arbetstagarens anställningstid hos arbetsgivaren eller därefter, dels inte har

förfallit tidigare än tre månader innan dess att konkursansökningen kom in till

tingsrätten.

Staten svarar för förmånsberättigade lönefordringar hos arbetsgivare som

försatts i konkurs enligt vad som följer av lönegarantilagen. Lönegarantin är i

dag, utöver vad som följer av skälighetskravet i förmånsrättslagen, begränsad

till ett högsta belopp om 100 000 kr för varje arbetstagare. När staten har

betalat lönegaranti till en arbetstagare övertar staten dennes lönefordran mot

arbetsgivaren och inträder som borgenär på arbetstagarens plats i konkursen

enligt förmånsrättslagen.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen en reform som sammanfattningsvis inne-

bär att statens förmånsrätt för skatter och avgifter avskaffas, att löneförmåns

rätten och lönegarantin i viss mån förändras och att företagshypoteket ersätts

med en ny företagsinteckning som ger allmän förmånsrätt i hälften av värdet

av all gäldenärens egendom.

Utgångspunkten för regeringens förslag är att förmånsrättsordningen skall

ge så goda förutsättningar som möjligt för rekonstruktion av livskraftiga

företag. Detta får dock inte innebära att förmånsrättsordningen anpassas

till enbart krisdrabbade företag och deras borgenärer.

Förmånsrättsordningen måste i stället, anförs det i propositionen, utformas

med hänsyn till behovet av en effektiv kreditgivning i allmänhet och med

beaktande av behovet av såväl krediter med god säkerhet som krediter av mer

riskfylld natur. Även om en utgångspunkt alltså bör vara att

förmånsrättsordningen kan bidra till lyckade företagsrekonstruktioner där

sådana är motiverade bör reglerna samtidigt, framhålls det i propositionen,

utformas på ett sådant sätt att de kan gynna företagande i allmänhet och

samhällsekonomin i stort.

Enligt regeringens uppfattning kan företagshypoteket i dess nuvarande ut-

formning ha en negativ roll vid kreditgivning. Sålunda kan en kreditgivare

lita alltför mycket till ett företagshypotek som säkerhet och därmed inte

tillräck- ligt ingående pröva återbetalningsförmågan, vilket i sin tur kan

medföra att krediter styrs till företag som inte har tillräcklig lönsamhet

men som däremot kan erbjuda säkerheter. Företagshypoteket kan också, anser

regeringen, ha negativa konsekvenser för uppföljningen av en kredit på så

sätt att kreditgiva- ren i alltför stor grad litar på den goda förmånsrätt

som hypoteket ger och inte tillräckligt aktivt bidrar till att ett företag

i ekonomiska svårigheter rekonstru- eras. Rekonstruktionsförsök kan inledas

för sent, och i fall rekonstruktion övervägs utgår bedömningen inte alltid

från vad som är bäst för företaget. En annan följd av det nuvarande

företagshypoteket är, anförs det i propositionen, att kreditriskerna

fördelas ojämnt mellan borgenärerna. Lagstiftningen bör således, framhålls

det i propositionen, sammanfattningsvis vara utformad så att kreditgivning

i första hand grundas på återbetalningsförmågan och att rekonstruktion kan

underlättas. En mindre god säkerhet för kreditgivaren skulle ge

kreditgivaren skäl att dels fokusera mer på kredittagarens möjlighet att

återbetala, dels ingripa tidigare och vara mer aktiv, vilket enligt

regeringen bör underlätta företagsrekonstruktioner.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att det nuvarande företagshypote-

ket skall omvandlas till en ny företagsinteckning. Denna skall ge allmän

förmånsrätt och gälla i hälften av värdet av all gäldenärens egendom som

återstår sedan borgenärer med bättre förmånsrätt fått betalt. Vidare

föreslås att den s.k. förföljelserätten skall avskaffas liksom möjligheten

att inteckna rörel- se av ett visst slag eller rörelse inom ett visst

begränsat område.

I propositionen föreslås även att förmånsrätten för skatter och allmänna

avgifter skall avskaffas. Den sålunda försämrade ställningen för sådana ford-

ringar kommer, menar regeringen, att öka statens intresse av att medverka till

företagsrekonstruktioner.

Den tredje delen av reformen rör löneskyddet i konkurs. I denna del inne-

bär lagförslagen i huvudsak att det maximala beloppet för lönegarantin höjs

från 100 000 kr till fyra prisbasbelopp medan förmånsrätten för lönefordring-

ar beloppsbegränsas till tio prisbasbelopp. Den tid under vilken lönegaranti

maximalt kan lämnas föreslås även bli förlängd från sex månader till åtta

månader. Propositionen innehåller också förslag som sammanfattningsvis går

ut på att lön under vidaredrift skall betalas av konkursboet.

Enligt regeringens bedömning kommer den nu föreslagna reformen sam-

mantaget att medföra att intressegemenskapen mellan borgenärerna ökar, att

konkurrensförhållandena mellan konkursbon och andra företag blir mer lik-

ställda och att förutsättningarna för att nå rekonstruktionslösningar

förbättras. Därtill kommer, anförs det i propositionen, att kreditgivning

och kreditupp- följning ytterligare kan inriktas på ett projekts

lönsamhetsutsikt och att oprio- riterade borgenärer kan få bättre utdelning

i konkurs. Viktigt är också, fram- hålls det, att arbetstagarnas löneskydd

i konkurs i vissa avseenden kan förbätt- ras väsentligt. I propositionen

framhålls att det för att dessa positiva effekter skall kunna uppnås krävs

att de framlagda förslagen hålls samman i en gemensam reform.Vidare

understryks att lagändringarna utgör grunden för en planerad generell

reform av kredit- och insolvensrätten.

Motionerna

I motion L10 av Peter Eriksson m.fl. (mp) anförs att de föreslagna föränd-

ringarna vad gäller företagshypoteket innebär stora risker för

småföretagen. Dessa företag kommer, särskilt i glesbygd, att få svårare att

erhålla kredit i bank. Nuvarande krediter kommer också, enligt

motionärerna, att underställas granskning på ett sätt som leder till att

livskraftiga företag inte kan fortsätta sin verksamhet. Motionärerna anser

att förslagets effekter för småföretag inte har utretts på ett acceptabelt

sätt och att en sådan analys måste göras innan en så pass omfattande reform

genomförs. I motionen yrkas avslag på propositio- nen.

Enligt vad som anförs i motion L5 av Viviann Gerdin m.fl. (c) är syftet

bakom propositionen vällovligt. Motionärerna anser dock att de föreslagna

förändringarna av företagshypoteket kommer att leda till sådana försämringar

av möjligheterna för mindre företag att skaffa krediter och ökade krav på

annan säkerhet att nackdelarna med reformen vid en samlad bedömning över-

väger fördelarna. I motionen yrkas därför avslag på propositionen i denna del

(yrkande 1). I samma motion anförs att effekterna av den föreslagna ändring-

en av företagshypoteket vad gäller finansieringsfrågan för de mindre företa-

gen måste analyseras ytterligare (yrkande 2).

Ulla Löfgren (m) stöder i motion L11 i huvudsak propositionen. Motionä- ren

anser dock att förslaget att omvandla företagshypoteket till en företagsin-

teckning med allmän förmånsrätt inte har analyserats tillräckligt. Den

gjorda analysen har vidare alltför teoretiska utgångpunkter och avser

endast större företag. Motionären delar vissa remissinstansers farhågor att

förslaget i denna del kommer att medföra att små och medelstora företag får

svårare att erhålla krediter, vilket i sig leder till hinder för bildande

och utvecklande av nya företag. Detta gäller i synnerhet i glesbygd där

kapitaltillgången redan i dag är begränsad. Frågan om förändringar av

företagshypoteket bör beredas ytterli- gare och i motionen yrkas avslag på

propositionen i denna del.

Också i motion L9 av Yvonne Ångström (fp) kritiseras den föreslagna för-

ändringen av företagshypoteket. En sänkning av värdet på företagshypoteket

till hälften av värdet av gäldenärens egendom är, menar motionären, oaccep-

tabel och kommer att få synnerligen negativa konsekvenser för kapitalbild-

ningen för ett stort antal företag, särskilt i de regioner där det redan

föreligger brist på kapital. I motionen yrkas avslag på propositionen i nu

aktuellt avse- ende (yrkande 1). Motionären begär också i samma motion ett

tillkännagi- vande om behovet av att utreda tillgången till riskkapital

innan en förändring av företagshypotekets värde genomförs (yrkande 2).

Gunilla Tjernberg (kd) står i motion L7 bakom propositionen i huvudsak,

dock inte när det gäller förändringarna av företagshypoteket. Motionären

befarar att förändringen kommer att försämra riskkapitalmarknaden för små

och medelstora företag, särskilt i glesbygd. I motionen efterlyses en noggrann

konsekvensanalys av förslaget.

I motion L8 av Jan Ertsborn m.fl. (fp) framhålls att det är allvarligt om

den föreslagna lagstiftningen leder till en försämring av små och

medelstora före- tags möjligheter att erhålla krediter. Om det vid en

uppföljning av reformen visar sig att så är fallet krävs, menar

motionärerna, andra insatser, exempelvis åtgärder för att förbättra

riskkapitalförsörjningen för sådana företag. I motio- nen begärs ett

tillkännagivande om vikten av en noggrann utvärdering av lagstiftningens

effekter för kreditgivningen till små och medelstora företag (yrkande 1).

Karl Gustav Abramsson och Nils-Göran Holmqvist (båda s) anser i motion

L6 att det finns anledning att rikta kritik mot underlaget till propositionen

eftersom Förmånsrättskommittén inte i tillräcklig grad har beaktat effekterna

av den föreslagna lagstiftningen för mindre företags tillgång till krediter.

Enligt motionärerna är regeringens förslag äventyrligt, sett ur ett regionalpo-

litiskt perspektiv. Motionärerna begär ett tillkännagivande om vikten av att

regeringen noga utvärderar reformens regionalpolitiska konsekvenser och

effekter för små och medelstora företag samt vidtar kompensatoriska åtgärder

om lagstiftningen visar sig leda till negativa effekter.

Utskottets ställningstagande

Konkursinstitutet är nödvändigt i ett utvecklat och dynamiskt samhälle och

kan ses som en integrerad del av en fungerande marknadsekonomi. Genom

konkurs kan verksamheter som saknar bärkraft avvecklas i ordnade former.

Finns det anledning att anta att gäldenären försökt gynna någon borgenär

framför de övriga, kan konkurs även vara den lämpligaste utvägen för att

möjliggöra återvinning av en otillbörlig transaktion eller för att förhindra

ytterligare sådana transaktioner. En konkurs innebär dock ofta värdeförstö-

ring. Regelverket kan också göra det svårt att under konkursen driva verk-

samheten på ett affärsmässigt sätt, och de värden som finns i företaget, exem-

pelvis goodwill, kan gå förlorade. Vidare kan konkursförvaltningen vara

kostnadskrävande.

Mot denna bakgrund har arbetet på det insolvensrättsliga området under de

senaste decennierna bl.a. varit inriktat på att skapa former och

förutsättningar för att livskraftiga företag som hamnat i ekonomiskt

trångmål skall kunna rekonstrueras och att onödiga konkurser skall

undvikas. Ett viktigt steg i detta arbete var riksdagens beslut att anta

lagen om företagsrekonstruktion våren 1996. Härigenom har tillskapats ett

insolvensrättsligt institut som medger att företag i kris får rådrum att

lösa sina problem och som möjliggör en ända- målsenlig återuppbyggnad av

livskraftiga företag. Som utskottet framhöll i samband med att

företagsrekonstruktionslagen antogs får lagen dock i viss mån ses som en

första etapp mot ett mer fullständigt regelsystem som inne- fattar också en

för rekonstruktioner lämplig och ändamålsenlig förmånsrätts- ordning.

Genom den nu föreslagna reformen tas ytterligare ett viktigt steg i denna

riktning. Utskottet delar alltså regeringens bedömning att den föreslagna

reformen har en rad positiva effekter, bl.a. genom en ökad intressegemenskap

mellan borgenärerna, mer likställda konkurrensförhållanden mellan konkurs-

bon och andra företag och att förutsättningarna för att nå rekonstruktionslös-

ningar härigenom ökar. Till fördelarna hör också, menar utskottet, att kredit-

givning och kredituppföljning ytterligare kan komma att inriktas på ett pro-

jekts lönsamhetsutsikt, att oprioriterade fordringar kan få bättre utdelning i

konkurs och att arbetstagarnas löneskydd i konkurs stärks. I sammanhanget

bör även framhållas att reformen, enligt vad som anförs i propositionen, utgör

en grundläggande del i och förutsättning för ett långsiktigt och generellt ar-

bete med en reformering av den civilrättsliga lagstiftning som påverkar kre-

ditgivningen och insolvenshanteringen.

I flera motioner riktas kritik mot regeringens förslag att omvandla det nu-

varande företagshypoteket till en företagsinteckning med allmän förmånsrätt

i hälften av värdet av all gäldenärens egendom. Kritiken går ut på att

förslaget i denna del kommer att påverka kreditgivningen negativt, särskilt

vad gäller små och medelstora företag i glesbygdsområden, och att frågan om

effekterna av lagförslaget i denna del i vart fall inte blivit föremål för

erforderliga kon- sekvensanalyser. Liknande synpunkter har framförts även

under ärendets beredning i utskottet från olika intresseorganisationer och

kommuner.

Utskottet konstaterar att frågan om reformens effekter för små och medel-

stora företag har ägnats särskild uppmärksamhet i propositionen. Sålunda

framhåller regeringen att reformens positiva effekter till stor del kommer att

beröra mindre företag. En ökad andel rekonstruktioner kommer därvid särskilt

att gynna mindre företag, då det i stor utsträckning är just sådana företag som

kan ha betalningssvårigheter, men bedöms kunna bli lönsamma på sikt. Enligt

regeringens bedömning kommer även den högre utdelningen till oprioriterade

borgenärer att komma mindre företag till del. Ytterligare en positiv faktor

som framhålls i propositionen är den minskade betydelsen av säkerhet vid

kreditgivning. Villkoren för mindre företag som konkurrerar med ett rörelse-

drivande konkursbo kommer också, anser regeringen, att förbättras till följd

av konkursboets ansvar för lön och hyra.

Vad särskilt gäller frågan om tillgång till krediter för små och medelstora

företag anser regeringen att nystartade företag inte kommer att påverkas i

någon särskild stor utsträckning då det, enligt Förmånsrättskommitténs utred-

ning, är främst äldre företag i en expansionsfas som använder sig av företags-

hypotek. Enligt vad som anförs i propositionen har kommitténs beräkningar

inte heller visat någon skillnad i benägenhet att använda sig av företagshypo-

tek mellan företag i större och mindre kommuner. Vidare har, menar reger-

ingen, ökad konkurrens och mer utvecklade specialiserade rutiner hos banker

och andra kreditgivare medfört en förbättrad kreditmarknad och bättre be-

slutsunderlag vid kreditgivning, vilket medför mindre behov av säkerheter.

Att företagens återbetalningsförmåga ges större vikt vid kreditgivning anser

regeringen vara till gagn för reformens syfte att stimulera lönsamma företag.

Regeringen gör också den bedömningen att det mesta talar emot en ut-

veckling där kreditgivarna kompenserar sig för det försämrade företagshypo-

teket med alternativa säkerheter. I den mån en ökning ändå skulle ske har

dessa säkerheter, enligt regeringens uppfattning, normalt en högre belånings-

grad, vilken motsvararas av ett större kredittillflöde.

Sammanfattningsvis anser regeringen att den föreslagna förändringen av

företagshypoteket allmänt sett inte är förenad med sådana risker för kredit-

givningen eller kommer att leda till sådana kreditkostnader att dessa utgör

skäl att inte genomföra förslaget. Inte heller konsekvenserna inom den regio-

nalpolitiska utvecklingen hindrar, enligt regeringen, att reformen genomförs.

Utskottet har i princip ingen annan uppfattning än regeringen i denna fråga

och ställer sig således bakom förslaget att omvandla företagshypoteket till en

företagsinteckning med allmän förmånsrätt. Regeringen har i propositionen

föreslagit att företagsinteckningen skall gälla i 50 % av värdet av all gäldenä

rens egendom. Mot bakgrund av den oro och osäkerhet vad gäller effekterna

på kreditgivningen som trots allt framkommit under beredningen av förslaget

gör utskottet en något försiktigare bedömning än regeringen. Kvotdelen bör

enligt utskottets mening i stället bestämmas, i enlighet med principen "mer än

hälften kvar", till 55 % av värdet av gäldenärens egendom.

Nu gjorda ställningstaganden innebär att riksdagen - med delvis bifall till

motion L9 yrkande 1 och med avslag på motionerna L5 yrkandena 1 och 2,

L9 yrkande 2, L10 och L11 - bör anta regeringens lagförslag med tidigare

angiven ändring i 11 § förmånsrättslagen.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget med en

grundlig utvärdering av reformens olika effekter. Utskottet vill därmed,

i likhet med näringsutskottet, understryka vikten av att den i

propositionen aviserade utvärderingen kommer till stånd omgående. Det är

därvid särskilt angeläget att effekterna för små och medelstora företag

kontinuerligt blir föremål för särskild uppmärksamhet. Även effekterna i

olika delar av landet, särskilt glesbygdsområden, skall analyseras, liksom

kreditsituationen för entreprenörer som är i färd med att starta, expandera

eller utveckla företag. Som näringsutskottet framhållit är det vidare

angeläget att regeringen redan nu förbereder ytterligare åtgärder för att

underlätta mindre företags kapitalför- sörjning om konsekvensanalyserna

skulle visa att förändringen av företagshy- poteket haft negativa effekter

i detta avseende. Utskottet utgår från att reger- ingen återkommer med en

redovisning av utvärderingsarbetet senast inom ett år och med förslag till

konkreta åtgärder om så skulle vara erforderligt. Re- formens positiva

effekter får dock inte gå förlorade.

Utskottet förutsätter, mot bakgrund av utfästelserna i propositionen, att ut-

värderingsarbetet kommer till stånd och har nu angiven inriktning utan något

formellt tillkännagivande från riksdagens sida. Motionerna L6, L7 och L8

yrkande 1 är därmed tillgodosedda och bör således avslås.

Lönegaranti

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om att lönegaranti skall kun-

na utgå även vid företagsrekonstruktion. Utskottet hänvisar till att

det inte råder någon motsättning mellan regeringen och motionärer-

na i frågan. Jämför reservation 3 (m, fp och c).

Riksdagen bör vidare avslå ett motionsyrkande som går ut på att lö-

negarantisystemet bör frikopplas från förmånsrättsordningen och

utformas som en fristående försäkringslösning. Utskottet utgår från

att frågan kommer att aktualiseras inom en utredning, vars resultat

inte bör föregripas. Jämför reservation 4 (m och fp).

Bakgrund

Som redovisats i föregående avsnitt finns det en koppling mellan lönegaranti-

systemet och förmånsrättsordningen. Lönegaranti utgår således endast om

lönefordringen är förenad med allmän förmånsrätt enligt förmånsrättslagen.

Detta innebär att lönegaranti endast kan komma i fråga då arbetsgivaren för-

sätts i konkurs och inte vid företagsrekonstruktion. När staten har betalat

lönegaranti till en arbetstagare övertar staten arbetstagarens lönefordran mot

arbetsgivaren och inträder som borgenär på arbetstagarens plats i konkursen.

Staten får alltså en regressrätt.

Förmånsrättskommittén

Förmånsrättskommittén ansåg att den omständigheten att lönegaranti endast

utgår vid konkurs är konkursdrivande och föreslog därför införandet av en

ordning som innebär att lönegaranti kan lämnas även vid företagsrekonstruk-

tion. Kommitténs förslag är utformat på så sätt att lönegaranti vid

företagsre- konstruktion utgör ett slags lån från garantin som

rekonstruktionsgäldenären skall vara skyldig att antingen återbetala eller

ställa betryggande säkerhet för innan företagsrekonstruktionen avslutats.

Förmår gäldenärsföretaget inte detta, skall företaget försättas i konkurs.

Förslaget innebär vidare att den lönegaranti som utbetalats under

företagsrekonstruktionen skall avräknas i en senare konkurs. Arbetstagaren

skall således inte vara berättigad till lönega- ranti vid en efterföljande

konkurs om han redan fått lönegaranti vid en före- tagsrekonstruktion.

Propositionen

Regeringen delar i princip Förmånsrättskommitténs uppfattning att lönega-

ranti bör kunna betalas inte bara vid konkurs utan också vid företagsrekon-

struktion. Enligt regeringens uppfattning är detta principiellt viktigt

inte minst med tanke på strävandena att åstadkomma neutralitet mellan de

båda alterna- tiva insolvensförfarandena konkurs och

företagsrekonstruktion. De förväntade positiva effekterna som är knutna

till den föreslagna reformen kommer inte heller, menar regeringen, att

uppnås helt om förslaget att införa lönegaranti vid företagsrekonstruktion

inte genomförs. Som närmare utvecklas i proposi- tionen är det dock enligt

regeringen tveksamt om kommitténs förslag, såsom det har utformats, är

förenligt med EG:s bestämmelser om statligt stöd till näringslivet och

lönegarantidirektivet. Det saknas därför förutsättningar att lägga fram ett

sådant förslag nu, varför regeringen avser att snarast inhämta det

ytterligare underlag och utföra de analyser som krävs och återkomma i

frågan. Avsikten är att detta beredningsarbete skall bedrivas på så sätt

att en proposition i ämnet kan överlämnas till riksdagen i sådan tid att

regleringen kan träda i kraft den 1 januari 2005 eller kort tid därefter,

dvs. vid det full- ständiga ikraftträdandet av reformen.

Motionerna

Viviann Gerdin m.fl. (c) delar i motion L5 Förmånsrättskommitténs bedöm-

ning att nuvarande ordning är konkursdrivande och anser att löneskyddet bör

ha samma omfattning vid företagsrekonstruktion som vid konkurs. I motionen

begärs ett tillkännagivande i enlighet härmed (yrkande 3).

Även Jan Ertsborn m.fl. (fp) anser i motion L8 att lönegarantin bör ut-

sträckas till att gälla vid företagsrekonstruktion och begär ett

tillkännagivande om att frågan bör utredas (yrkande 3, delvis).

I samma motion argumenteras för att lönefordringar inte bör vara förenade

med förmånsrätt. En bibehållen förmånsrätt för lönefordringar kommer näm-

ligen, menar motionärerna, att innebära att bankerna och staten i flertalet

konkurser delar på hela utdelningen och att leverantörerna även fortsättnings-

vis blir utan utdelning. Syftet med den föreslagna reformen kommer således

inte att uppnås, trots att företagsinteckningens värde halveras. Motionärerna

anser att lönegarantisystemet bör frikopplas från förmånsrättsordningen och

utformas som ett från statens finanser åtskilt försäkringssystem. I motionen

begärs ett tillkännagivande i enlighet med det anförda (yrkande 3, delvis).

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärernas uppfattning att lönegaranti skall kunna före-

komma vid företagsrekonstruktion. Som framgår av propositionen har även

regeringen samma inställning. Det råder således en bred enighet i frågan.

Frågan behöver dock utredas närmare, och utskottet förutsätter att det i propo-

sitionen aviserade utredningsarbetet kommer till stånd utan dröjsmål. Skäl för

någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna L5 yrkande 3 och L8

yrkande 3 i denna del föreligger inte, varför utskottet föreslår att riksdagen

avslår motionsyrkandena.

När det sedan gäller de principiella spörsmål rörande lönegarantins för-

hållande till förmånsrättsordningen och finansiering som tas upp i motion

L8 yrkande 3, erinrar utskottet om att regeringen i budgetpropositionen för

år 2003 aviserat att man avser att tillsätta en utredning med uppgift att

föreslå en ny modell för lönegarantins finansiering (prop. 2002/03:1,

utg.omr. 13). Mo- dellen skall, enligt vad som anförs i

budgetpropositionen, leda till en bibe- hållen eller förbättrad trygghet

för arbetstagaren, ökad samhällsekonomisk effektivitet, en bättre

fördelning av kostnader och risker mellan företag eller branscher samt en

minskad belastning på de offentliga utgifterna. Enligt vad utskottet

erfarit pågår för närvarande arbete inom Regeringskansliet med utarbetande

av direktiv till den aviserade utredningen. Utskottet utgår från att

motionsspörsmålet kommer att aktualiseras inom ramen för det kommande

arbetet, vars resultat inte bör föregripas genom något uttalande från

riksda- gens sida. Motion L8 yrkande 3 bör därför avslås i denna del.

Återvinningsförbudet avseende skatter och avgifter

Utskottets förslag i korthet

Med bifall till ett motionsyrkande förordrar utskottet ett tillkänna-

givande från riksdagens sida som gäller frågan om avskaffande av

återvinningsförbudet avseende betalning av skatter och avgifter.

Bakgrund

Återvinning innebär att en i och för sig giltig rättshandling återgår.

Bestäm- melser om återvinning i konkurs finns i 4 kap. konkurslagen.

Konkurslagens reglering består sammanfattningsvis av dels några i huvudsak

objektiva be- stämmelser för olika typer av transaktioner, bl.a. för

betalningar och ställan- den av säkerheter, dels en på mera subjektiva

rekvisit grundad generell be- stämmelse som avser fall då gäldenären har

förfarit otillbörligt och medkon- trahenten varit i ond tro.

Återvinningsinstitutet syftar till att motverka att borgenärer för att få

en bättre ställning i konkurs vidtar brådstörtade åtgärder mot gäldenärer i

ekonomiskt trångmål, att förhindra att gäldenären på ett illojalt sätt

undandrar egendom från borgenärerna och att förmånsrättsord- ningen

kringgås. Till skillnad från vad som gäller för fordringar i allmänhet får,

enligt 4 kap. 1 § konkurslagen, betalning av förmånsberättigade skatter och

avgifter inte bli föremål för återvinning i konkurs.

Förmånsrättskommittén

Förmånsrättskommittén framhöll att återvinningsinstitutets syfte bl.a. är att

garantera att konkurslagens förmånsrättsordning inte åsidosätts genom rätts-

handlingar strax före en konkurs och att undantaget i 4 kap. 1 § konkurslagen

i stort sett har motiverats med att de återvunna medlen i konkursen ändå

skulle gå till staten som normalt har bästa förmånsrätt i likvida medel. Ett

upphävande av denna förmånsrätt skulle, enligt kommittén, innebära att grun-

den för förbudet försvann. Som en konsekvens av förslaget att avskaffa skat-

teförmånsrätten förordade kommittén att även återvinningsförbudet skulle

upphävas.

Propositionen

I propositionen anför regeringen att systematiska skäl i och för sig talar

för att återvinningsförbudet upphävs om förmånsrätten för skatter och

avgifter av- skaffas. Regeringen konstaterar emellertid samtidigt att

Förmånsrättskom- mittén inte närmare har analyserat eller beräknat de

statsfinansiella konse- kvenserna av ett upphävande av

återvinningsförbudet. De praktiska och stats- finansiella konsekvenserna

måste, enligt vad som anförs i propositionen, övervägas ytterligare innan

regeringen kan ta ställning till frågan. Regeringen pekar även på att det

finns andra frågor att bedöma i dessa sammanhang. Detta gäller bl.a. hur

ett avskaffande av återvinningsförbudet skulle påverka

ställföreträdaransvaret för bolags skulder i och med att gjorda betalningar

då skulle kunna återvinnas. Något förslag om avskaffande av

återvinningsförbu- det läggs därför inte fram. Det kan dock, anför

regeringen, finnas anledning att utreda frågan i annat sammanhang.

Motionen

Jan Ertsborn m.fl. (fp) anser i motion L8 att avskaffandet av förmånsrätten

för skatter och avgifter av logiska skäl leder till slutsatsen att även

förbudet mot återvinning av skattebetalningar skall upphävas. I motionen

framhålls att ingen annan fordringsägare än staten har en sådan gynnsam

position, vilket, enligt motionärerna, otvivelaktigt leder till ur

prioritetshänseende oriktiga betalningar. I motionen begärs ett

tillkännagivande om att återvinningsförbu- det avseende skatter och

avgifter skall slopas (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att nu gällande förbud mot återvinning av skatter och

avgifter i huvudsak har motiverats med samma skäl som har åberopats till

stöd för skatteförmånsrätten. Om nu, som utskottet föreslagit i det föregående,

förmånsrätten för skatter och avgifter avskaffas, är det därför både naturligt

och angeläget att även återvinningsförbudet i 4 kap. 1 § konkurslagen upp-

hävs. I annat fall torde, som Lagrådet påpekat, själva syftet med hela refor-

men kunna komma att motverkas.

Utskottet delar således i princip motionärernas uppfattning att återvin-

ningsförbudet bör avskaffas. Regeringen bör omgående ta fram ett sådant

förslag. Utgångspunkten för arbetet skall därvid vara att återvinningsförbudet

skall avskaffas och att regeringen utan dröjsmål skall återkomma till riksda-

gen i frågan.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen, med bifall till motion L8 yrkande

2, som sin mening ge regeringen till känna.

Reservationer

1. Lagförslagen (punkt 1)

av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Bertil Kjellberg (m), Martin Andre-

asson (fp) och Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om företagsinteckning,

2.

3. lag om ändring i ärvdabalken,

4.

5. lag om ändring i jordabalken,

6.

7. lag om ändring i utsökningsbalken,

8.

9. lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köpa-

ren låter i säljarens vård kvarbliva,

10.

11. lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling,

12.

13. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

14.

15. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) med den ändringen att i

11 § orden "hälften av" skall bytas ut mot ordet "hela",

16.

17. lag om upphävande av lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatte-

fordringar m.m.,

18.

19. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivnings-

myndigheter,

20.

21. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),

22.

23. lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatte-

ärenden,

24.

25. lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväve-

oxider vid energiproduktion,

26.

27. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel

m.m.,

28.

29. lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och hand-

räckning,

30.

31. lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens

och radions område,

32.

33. lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497),

34.

35. lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar

m.m.,

36.

37. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,

38.

39. lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,

40.

41. lag om ändring i lagen (1996:761) om inkomstskatteregler m.m. med

anledning av ändrade bestämmelser om aktiekapitalets storlek,

42.

43. lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion,

44.

45. lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon,

46.

47. lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980).

48.

Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:L9 yrkande 1 och

2002/03:L11 och avslår motionerna 2002/03:L5 yrkandena 1 och 2,

2002/03:L9 yrkande 2 och 2002/03:L10.

Ställningstagande

Vi ställer oss i huvudsak bakom regeringens proposition och tillstyrker

såle- des att förmånsrätten för skatter och avgifter avskaffas, att

företagshypoteket omvandlas till en ny företagsinteckning med allmän

förmånsrätt och de före- slagna förändringarna av löneförmånsrätten och

lönegarantin. Däremot kan vi inte ställa oss bakom förslaget att

företagsinteckningen endast skall gälla i hälften av värdet av gäldenärens

egendom. Vi befarar att förslaget i denna del kommer att påverka

möjligheterna för små och mindre företag att få kredit negativt. Vidare kan

redan lämnade krediter komma att omprövas och ytterli- gare säkerhet

krävas. Inte minst gäller detta i glesbygdsområden, där utbudet av krediter

redan i dag är begränsat. De analyser som ligger till grund för regeringens

proposition är enligt vår mening otillräckliga, alltför teoretiska och tar

enbart sikte på situationen för större företag. I förslaget att företagsin-

teckningen inte skall gälla i hela värdet av gäldenärens egendom finns

beak- tansvärda drivkrafter i syfte att uppnå reformens övergripande syfte

med att få till stånd flera företagsrekonstruktioner och färre konkurser

samt i viss mån förskjuta kreditbedömningen från ett säkerhetstänkande till

att kreditgivning- en grundas på återbetalningsförmågan. Vi är därför öppna

för förnyade över- väganden om företagsinteckningens framtida värde. Detta

kan dock inte göras utan en närmare analys av förslagets inverkan på små

företags kreditmöjlig- heter.

Sammanfattningsvis förordar vi att regeringens lagförslag skall antas men

att den nya företagsinteckningen tills vidare skall gälla i hela värdet av

gälde- närens egendom i stället för i hälften av värdet av egendomen.

Med delvis bifall till motionerna L9 yrkande 1 och L11 och med avslag på

motionerna L5 yrkandena 1 och 2, L9 yrkande 2 och L10 bör riksdagen anta

regeringens lagförslag, dock med den ändringen i 11 § förmånsrättslagen att

företagsinteckningen skall gälla med allmän förmånsrätt i hela värdet av

gäldenärens egendom.

2. Lagförslagen (punkt 1)

av Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens lagförslag samt tillkännager för regeringen som

sin mening vad som anförs i reservation 2.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:L5 yrkandena 1 och 2 och

2002/03:L10 samt bifaller delvis motionerna 2002/03:L9 och 2002/03:L11.

Ställningstagande

Enligt min mening är syftet bakom propositionen vällovligt och jag delar

regeringens uppfattning att förmånsrätten för skatter och avgifter bör

avskaf- fas och står bakom de föreslagna förändringarna av lönegarantin och

löne- förmånsrätten. Förslaget att omvandla företagshypoteket till en

företagsin- teckning med allmän förmånsrätt bör däremot inte genomföras, i

vart fall inte på förevarande underlag. Den föreslagna försämringen av

företagshypotekets ställning kommer, enligt min bedömning, att leda till

att småföretagarnas ekonomiska situation förändras negativt. Sålunda kommer

det troligen inte att finnas utrymme i företaget för att få krediter när

säkerheten halveras. Kraven på ytterligare säkerhet i form av privat

egendom och borgen kommer också sannolikt att öka, vilket i sin tur minskar

viljan att starta företag. Visserligen finns det andra sätt att skaffa

medel, exempelvis leasing och försäljning av fakturor. Vid tidsperioder med

lägre aktivitet i ett företag kan dock verksam- heten bli lidande då alla

buffertar redan ligger i andras händer. De löpande kostnaderna riskerar

också att stiga i samma takt som bankernas intäkter ökar genom factoring

och leasing.

Flera studier av mindre företags finansiella villkor visar att finansiering

via bank är den vanligaste och viktigaste externa finansieringskällan för

små och medelstora företag. Detta ger enligt min mening vid handen att den

föreslagna förändringen av företagshypoteket i första hand kommer att

drabba de mindre företagen. Dessa företag har ofta lägre soliditet, sämre

tillgång till den inter- nationella kapitalmarknaden och är sällan

registrerade på börsen. Andra ka- pitalkällor som skulle kunna kompensera

de mindre företagen vid en försäm- rad kreditförsörjning via bankerna är

för de små företagen ofta svåråtkomliga. Propositionen innehåller

visserligen flera delar som säkert kommer att få positiva effekter. Vid en

sammanvägd bedömning anser jag dock att nackde- larna med regeringens

förslag överväger fördelarna.

Som nämnts inledningsvis står jag bakom förslagen i propositionen vad

gäller dels statens förmånsrätt för skatter och avgifter, dels ändringarna i

löneförmånsrätten och lönegarantin. Dessa delar bör alltså genomföras nu. Av

författningstekniska skäl bör dock propositionen avslås i dess helhet och

regeringen ges i uppdrag att återkomma med ett nytt lagförslag med nu angi-

ven inriktning. Regeringen bör också låta genomföra en omfattande och

grundlig analys av vilka effekter förändringar av företagshypoteket skulle

innebära för de små och medelstora företagens finansiering. Om det därvid

visar sig att förslaget i denna del kan genomföras utan risk för kreditförsörj-

ningen för dessa företag, bör regeringen som ett andra steg i reformen åter-

komma med lagförslag också i detta avseende.

Med bifall till motionerna L5 yrkandena 1 och 2 och L10 samt med delvis

bifall till motionerna L9 och L11 bör riksdagen således avslå propositionen

och ge regeringen som sin mening till känna vad som anförts i reservationen.

3. Lönegaranti vid företagsrekonstruktion (punkt 3)

av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Bertil Kjellberg (m), Martin Andre-

asson (fp), Henrik von Sydow (m) och Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i re-

servation 3.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:L5 yrkande 3 och 2002/03:L8

yrkande 3 i denna del.

Ställningstagande

Vi anser att lönegaranti bör kunna utgå även vid företagsrekonstruktion. Infö-

randet av en sådan möjlighet skulle nämligen innebära att det uppstod neutra-

litet mellan de båda insolvensförfarandena konkurs och företagsrekonstruk-

tion. Nuvarande ordnings konkursdrivande effekt skulle också elimineras.

Regeringen bör därför omgående låta utreda frågan närmare och återkomma

till riksdagen med ett förslag med den nu angivna inriktningen.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till mo-

tionerna L5 yrkande 3 och L8 yrkande 3 i denna del, som sin mening ge re-

geringen till känna.

4. Lönegarantisystemets utformning (punkt 4)

av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Bertil Kjellberg (m), Martin Andre-

asson (fp) och Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i re-

servation 4.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:L8 yrkande 3 i denna del.

Ställningstagande

Enligt vår mening saknas det skäl att behålla kopplingen mellan löneförmåns-

rätten och lönegarantin. Nuvarande ordning kommer i praktiken att leda till

att bankerna och staten delar på behållningen i många konkurser och att de

oprioriterade fordringsägarna även i fortsättningen kommer att bli utan utdel-

ning, trots att företagshypoteket halveras. Vi anser därför att lönefordringar

inte skall ha förmånsrätt och att lönegarantisystemet bör göras om i grunden

till ett från staten skilt försäkringssystem. Det är angeläget att frågan blir

föremål för närmare överväganden inom ramen för den i budgetpropositionen

för år 2003 aviserade utredningen rörande lönegarantisystemet.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till motion

L8 yrkande 3 i denna del, som sin mening ge regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2002/03:49 föreslår regeringen (Justitiedepartementet) - efter

hörande av Lagrådet - att riksdagen antar de i propositionen framlagda för-

slagen till

1. lag om företagsinteckning,

2. lag om ändring i ärvdabalken,

3. lag om ändring i jordabalken,

4. lag om ändring i utsökningsbalken,

5. lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen

låter i säljarens vård kvarbliva,

6. lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling,

7. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

8. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),

9. lag om upphävande av lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatte-

fordringar m.m.,

10. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyn-

digheter,

11. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),

12. lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatte-

ärenden,

13. lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväve-

oxider vid energiproduktion,

14. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel

m.m.,

15. lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och hand-

räckning,

16. lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens

och radions område,

17. lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497),

18. lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar

m.m.,

19. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,

20. lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,

21. lag om ändring i lagen (1996:761) om inkomstskatteregler m.m. med

anledning av ändrade bestämmelser om aktiekapitalets storlek,

22. lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion,

23. lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon,

24. lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980).

Lagförslagen har intagits som bilaga 2 till betänkandet.

Följdmotioner

2002/03:L5 av Viviann Gerdin m.fl. (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager, med avslag på proposition 2002/03:49 i denna del,

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ny företags-

inteckning med en ändrad förmånsrätt.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med en omfattande analys av

finansieringsfrågan för företagen och då speciellt de mindre företagen i

enlighet med vad som i motionen anförs.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att lönegaranti skall lämnas även vid företagsrekonstruktioner.

2002/03:L6 av Karl Gustav Abramsson och Nils-Göran Holmqvist (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av kompensatoriska åtgärder främst för de små och medelstora

företagen i anledning av befarat ökade svårigheter för dessa företag att an-

skaffa investerings- och rörelsekapital.

2002/03:L7 av Gunilla Tjernberg (kd) vari föreslås att riksdagen fattar föl-

jande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en konsekvensanalys av de effekter förslagen i proposition 2002/03:49

kan få på riskkapitalmarknaden.

2002/03:L8 av Jan Ertsborn m.fl. (fp) vari föreslås att riksdagen fattar föl-

jande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att noga utvärdera effekterna av den nya lagen avse-

ende kreditgivning till små och medelstora företag.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att återvinningsförbudet gällande skatter och avgifter skall slo-

pas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utredning och aviserat förslag om införande av lönegaranti i fö-

retagsrekonstruktioner.

2002/03:L9 av Yvonne Ångström (fp) vari föreslås att riksdagen fattar följan-

de beslut:

1. Riksdagen beslutar avslå förslaget om att det nya företagshypoteket skall

gälla i hälften av värdet av all gäldenärens egendom som återstår sedan

borgenärer med bättre förmånsrätt fått ersättning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om behovet av att utreda tillgången till riskkapital innan någon för-

ändring av företagshypotekets värde genomförs.

2002/03:L10 av Peter Eriksson m.fl. (mp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen beslutar att yrka avslag på proposition 2002/03:49 om inte propo-

sitionen återremitteras.

2002/03:L11 av Ulla Löfgren (m) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

Riksdagen avslår propositionens förslag till förändring i företagshypoteket.

Motionerna

Sju motioner har väckts med anledning av propositionen. I motion 2002/03:

L6 (s) kritiseras den undersökning som Förmånsrättskommittén gjorde, och på

vars slutbetänkande propositionen är baserad, för att inte i tillräcklig

grad ha omfattat effekterna av ändrade förmånsrättsregler på mindre

företags till- gång till krediter. Regeringens förslag betecknas som

regionalpolitiskt även- tyrligt, då det enligt motionärerna kommer att

innebära särskilda problem för lån till företagande i glesbygd, exempelvis

Norrlands inland. Motionärerna understryker därför vikten av att regeringen

utvärderar reformens regionalpo- litiska konsekvenser och vidtar åtgärder

om förslaget visar sig leda till negati- va effekter.

Motionären bakom motion 2002/03:L11 (m) säger sig i huvudsak stödja

förslagen i propositionen men kan inte ställa sig bakom förändringarna av

företagshypoteket. Motionären delar vissa remissinstansers farhågor för att

denna förändring kommer att medföra försämrade kreditmöjligheter för små

och medelstora företag. Detta sägs vara ett hinder för bildande och utvecklan-

de av nya företag, i synnerhet i glesbygd, där kapitaltillgången redan är be-

gränsad. Analysen som regeringens förslag grundar sig på sägs vidare vara

ofullständig och teoretisk. Motionären menar därför att frågan om förändring-

ar av företagshypoteket bör beredas ytterligare inom ramen för insolvensrät-

ten och förordar att propositionen avslås i den delen.

I kommittémotion 2002/03:L8 (fp) yrkas på ett tillkännagivande om att ef-

fekterna av de nya förmånsrättsreglerna noga bör utvärderas avseende

kredit- givning till små och medelstora företag. Motionärerna menar att det

kan ifrå- gasättas varför regeringen valt att just en hälftendelning av

värdet av gäldenä- rens egendom skall tillfalla kreditgivaren med bästa

rätt. De bakomliggande analyserna kunde, enligt motionärerna, varit mer

utförliga och kompletta. Om förslaget får negativa effekter på

kreditgivningen anser motionärerna att det är viktigt att insatser vidtas

för att förbättra denna.

I motion 2002/03:L9 (fp) hävdas att ett genomförande av förslaget gällan-

de värdet av företagshypotek skulle få synnerligen negativa konsekvenser

för riskkapitaltillgången för ett mycket stort antal företag, särskilt i

regioner där brist på kapital redan är ett problem. En sänkning av värdet

till hälften anser motionären vara oacceptabel. Därför yrkas avslag på

propositionen i denna del. I motionen föreslås också en skyndsam utredning

av möjligheterna att utöka tillgången på krediter i områden där företagen

har problem med riskka- pitaltillgång.

Motionären bakom motion 2002/03:L7 (kd) säger sig i huvudsak stå bak-

om regeringens förslag, utom när det gäller förändringarna av företagshypo-

teket. Motionären delar vissa remissinstansers farhågor för att den föreslagna

förändringen kommer att försämra riskkapitalmarknaden för små och medel-

stora företag, i synnerhet i glesbygd. Den av Förmånsrättskommittén företag-

na undersökningen av förslagets effekter sägs i motionen vara ofullständig

och teoretisk, och motionären efterlyser därför att en noggrann konsekvens-

analys görs innan en så omfattande förändring av förutsättningarna för kredit-

givningen genomförs.

I kommittémotion 2002/03:L5 (c) anförs att nackdelarna vid en totalbe-

dömning överväger fördelarna med regeringens förslag gällande förändring

av företagshypotek. Motionärerna yrkar därför avslag på propositionen i

denna del. Regeringens förslag kommer att leda till sämre möjligheter för

mindre företag att låna och till ökade krav på säkerhet i privat egendom och

personlig borgen. Motionärerna anser inte att regeringen i tillräcklig grad har

undersökt nämnda effekter av de förändrade förmånsreglerna och anför att

riksdagen därför bör ge regeringen i uppdrag att återkomma med en omfat-

tande analys.

Miljöpartiet yrkar i partimotion 2002/03:L10 avslag på propositionen. Av

motionen framgår att partiet vill att regeringen skall genomföra en närmare

analys av effekterna av den nya förmånsrätten på småföretagens tillgång på

krediter och därefter återkomma till riksdagen med ett nytt förslag.

Miljöpar- tiet hävdar att de mindre företagens möjlighet att låna i bank,

särskilt i gles- bygd, kommer att försämras avsevärt med den föreslagna nya

företagsinteck- ningen. Att effekter på näringspolitik och småföretag,

enligt partiet, inte ut- retts på ett acceptabelt sätt sägs vara

uppseendeväckande. Motionärerna hän- visar till en studie av företag i

Västerbotten, enligt vilken regeringens förslag skulle innebära ett

bortfall på ca 200 000 kr per företag i för bankerna dispo- nibel

säkerhetsmassa som måste täckas på annat sätt. Jämförelser görs med Finland

där en stor statlig kreditaktör sägs kompensera för effekterna av ett

system som liknar det nu föreslagna. I motionen ifrågasätts också om den

minskning i andelen konkurser som förslaget är tänkt att leda till kommer

att bli tillräckligt stor för att uppväga de problem med

riskkapitaltillgång som partiet anser att regeringens förslag kommer att

medföra.

Vissa kompletterande uppgifter

Skrivelser med anledning av propositionen

Samtliga sju skrivelser som har inkommit till lagutskottet med anledning av

propositionen behandlar frågan om förändringen av företagshypoteket.

Föreningen Svenskt Näringsliv framhåller i sin skrivelse att organisationen

ser mycket positivt på att åtgärder vidtas för att förbättra möjligheterna

att rädda livskraftiga företag. Svenskt Näringsliv säger sig emellertid

vara be- kymrade över att regeringen inte anser att förslaget kan

genomföras utan försämringen i företagshypoteket. Organisationen hävdar att

de farhågor för försämrade kreditmöjligheter för små och medelstora företag

som uttrycktes när kommittébetänkandet lades fram har förstärkts. De i

kommittébetänkandet och propositionen redovisade konsekvensanalyser som

gjorts på detta område anser Svenskt Näringsliv vara otillräckliga. Mot

bakgrund av detta hemställer Svenskt Näringsliv att lagutskottet utför

kompletterande beräkningar över vad förändringen av företagshypoteket

skulle innebära för kreditgivningen till mindre företag. Om en sådan

beräkning skulle visa väsentliga negativa ef- fekter föreslås att

förmånsrätten med företagsinteckningen ändras till att gälla i 85 % - i

stället för i 50 % - av gäldenärens egendom.

Svenska Bankföreningen upprepar i två skrivelser sin tidigare framförda

kritik mot den av Förmånsrättskommittén och regeringen föreslagna föränd-

ringen av företagshypoteket. Regeringens argument för att genomföra föränd-

ringen av företagshypoteket anser Bankföreningen vara baserade på antagan-

den om framtida utveckling som lika gärna skulle kunna vändas i sin motsats.

Föreningen framhåller bankernas skyldighet att även fortsättningsvis garante-

ra långivarnas medel med säkerheter. De hänvisar även till att förekomst av

säkerheter kommer att spela roll för de framtida kapitaltäckningskraven som

nu utarbetas inom Baselkommittén respektive EU. Bankföreningen anser att

en samhällsekonomisk bedömning som hade innefattat effekten av företags-

hypoteket på små och medelstora företag kanske skulle ha lett till slutsatsen

att denna del av reformen ej bör genomföras. Bankföreningen menar vidare

att regeringens utgångspunkt i arbetet med propositionen inte borde ha varit

effekter på företag i obestånd, utan snarare effekter på den normala kreditför-

sörjningen. Avslutningsvis föreslår Bankföreningen att frågan om förändring

av företagshypotek inte förs till beslut nu, utan bereds ytterligare i den kom-

mande utredningen om ett samlat insolvensförfarande, så att de samhällseko-

nomiska konsekvenserna ytterligare kan belysas.

I sin skrivelse framhåller Västerbottens handelskammare svårigheten att

säkerställa erforderlig kapitalförsörjning för företag i Västerbottens län. Han-

delskammaren refererar till en studie av ca 1 400 företag inom industri och

handel med en medelstorlek på 2,3 anställda. Studien sägs visa att banksy-

stemets tillgängliga säkerhetsutrymme i regionalt verkande företag skulle

sjunka till mindre än hälften av det nuvarande om regeringsförslaget genom-

förs. Mot bakgrund av betingelserna för näringslivet i övre Norrland anför

Västerbottens handelskammare att det enligt deras bestämda uppfattning

behövs en förnyad och fördjupad analys av villkoren för finansieringsförut-

sättningarna i de mindre företagen. I avvaktan på detta bör regeringens förslag

inte genomföras, enligt handelskammaren.

Företagsrekonstruktionsföreningen ställer sig i sin skrivelse positiv till re-

geringens förslag, med vissa reservationer som inte berör frågan om företags-

hypotekets utformning. Föreningen delar inte Bankföreningens inställning att

kredittillgången för små och nya företag kommer att försämras genom föränd-

ringen av hypoteket. Som skäl för detta anförs dels att det är företagets åter-

betalningsförmåga och inte säkerheten som skall vara avgörande vid kredit-

bedömning, dels att bankväsendets långa erfarenhet och gedigna kompetens

inom kreditbedömningsområdet borde göra att förändringen inte har någon

relevans. Vidare erinras om att studier i Finland, där motsvarande förändring

genomförts, inte visat någon minskning av nyutlåning till små och nya före-

tag. Samtidigt understryks behovet av regler som underlättar för företagen att

behålla egendom som omfattas av de alternativa säkerhetsformer som ban-

kerna kan tänkas arbeta med efter en förändring av företagshypoteket.

Samverkan Västra Värmland (samverkansorgan för sex västvärmländska

kommuner) anser visserligen att ändringarna i förmånsreglerna för företags-

hypotek har ett vällovligt syfte, men känner en utomordentligt stark oro

för att den nu föreslagna ordningen skulle bidra till att ytterligare

försvåra kapital- försörjningen, särskilt i områden där den redan i dag är

direkt besvärande. Kommunerna vill att deras synpunkter skall beaktas och

att lösningar över- vägs som i stället gagnar tillväxt och utveckling.

Företagarförbundet säger sig vid en sammanvägning av för- och nackdelar

vilja slå vakt om nuvarande förmånsrätt för bankerna. Skälet uppges vara att

förbundet anser risken vara för stor att ytterligare svårigheter för småföreta-

gens kapitalförsörjning skapas genom regeringens förslag.

Vissa uppgifter om kredittillgång för företag

I näringsutskottets näringspolitiska betänkande 2002/03:NU7 finns en kort

översikt över statliga aktörer som administrerar lån och företagsstöd, samt

över utredningar på kapitalförsörjningsområdet.

Utöver dessa uppgifter kan också nämnas information från näringsutskot-

tets behandling av regeringens förslag under utgiftsområde 19 Regional ut-

jämning och utveckling under hösten 2002 (prop. 2002/03:1, bet. 2002/03:

NU2). Vid behandlingen av anslaget Landsbygdslån (33:2) refererades upp-

gifter från Näringsdepartementet om att anslaget borde ligga kvar på nivån 60

miljoner kronor, trots ett utnyttjande under år 2002 på endast 13,8 miljoner

kronor, eftersom det fanns förväntningar om att belastningen på anslaget

skulle komma att öka. En orsak till detta sades vara att departementet såg

framför sig en ökad efterfrågan på landsbygdslån från sådana företag som

kunde få ökade svårigheter att låna i bank.

Som en bakgrund till de ökade svårigheterna nämndes att ett nytt interna-

tionellt regelverk angående bl.a. riskvärdering i samband med bankutlåning är

under utarbetande genom den s.k. Baselkommittén för banktillsyn (se Fi-

nansinspektionens rapporter om riskmätning och kapitalkrav 2001:1 och

2002:8). I kommittén, som bedriver ett internationellt arbete för att utveckla

kapitaltäckningsreglerna, ingår för närvarande representanter för Förenta

staterna, Belgien, Frankrike, Italien, Japan, Kanada, Luxemburg, Nederlän-

derna, Schweiz, Spanien, Sverige, Storbritannien och Tyskland. Slutsatsen

från Baselkommittén är att reglerna om kapitalkrav måste moderniseras och

göras mer riskkänsliga. Ett av argumenten är att en knapp resurs som riskka-

pital kan utnyttjas mer effektivt för att skydda mot finansiell instabilitet om

kapitalkravet görs mer riskkänsligt. Den lösning som Baselkommittén har valt

är att utnyttja avancerade riskmätningssystem.

När det gäller frågan om det nya systemet systematiskt skulle kunna vara

till nackdel för små och medelstora företag säger Baselkommittén att stabila

välkonsoliderade småföretag kommer till sin rätt lika väl som större företag.

Situationen för nystartade företag är dock svårare eftersom de i många fall

representerar en högre kreditrisknivå. Utan säkerheter eller garantier kommer

banken att i sin räntemarginal vilja bygga in en betydande riskpremie - om

den över huvud taget är villig att ta på sig ett engagemang. Implementering av

ett nytt internationellt system för riskmätning och kapitalkrav avses ske år

2006.

Som en andra bakgrund till de ökade svårigheterna att låna i bank nämndes

de här behandlade förslagen om förändringar i förmånsrättsordningen och i

synnerhet i företagshypoteket. Utskottet menade att det inte kunde

uteslutas att detta kommer att leda till en försiktigare hållning från

kreditgivarnas sida, i varje fall i vissa regioner.

Slutligen sades att det enligt Näringsdepartementet fanns signaler som pe-

kade mot att bankerna redan hade börjat att anpassa sig efter de kommande

förändringarna. Mot den bakgrunden förväntades annan kreditgivning, bl.a.

landsbygdslån, få en ökad betydelse.

I sitt ställningstagande, vilket riksdagen ställde sig bakom, skrev närings-

utskottet att det i likhet med regeringen förutsåg att efterfrågan på lands-

bygdslån kunde komma att öka väsentligt.

Näringsutskottets ställningstagande

Näringsutskottet vill inledningsvis instämma i utgångspunkterna för regering-

ens förslag. Utformningen av förmånsrättsordningen är av stor betydelse för

sunda konkurrensförhållanden och för en effektiv hantering av företag på

obestånd, syftande till att rekonstruktion av i grunden lönsamma företag sti-

muleras.

Under och efter Förmånsrättskommitténs arbete, som ligger till grund för

propositionen, har farhågor framförts för att en försämring av

företagshypote- ket riskerar att leda till en minskad kredittillgång för

mindre och för nya fö- retag, i synnerhet i glesbygdsområden. Regeringen

ägnar även särskild upp- märksamhet åt denna problematik i propositionen

och kommer att initiera en utvärdering av konsekvenserna för

kreditförsörjningen till främst små och medelstora företag, varvid särskilt

reformens regionalpolitiska konsekvenser kommer att tas upp. Om

utvärderingen visar att reformen medfört negativa effekter menar regeringen

att åtgärder snarast bör vidtas så att sådana effekter kan undvikas utan

att reformens positiva effekter går förlorade.

Näringsutskottet vill understryka vikten av att en sådan utvärdering skynd-

samt påbörjas. De analyser som utförts inom ramen för Förmånsrättskommit-

téns arbete har inte inkluderat reformens effekt på kredittillgången för

mindre företag eller eventuella skillnader i effekt på kreditmarknaden i

olika delar av landet. Kreditsituationen för mindre företag och för

entreprenörer i färd med att starta företag har också blivit mer ansträngd

sedan kommittén framlade sitt betänkande. Det är därför enligt

näringsutskottets mening av yttersta vikt att konsekvensanalyser på de

nämnda områdena genomförs så snart som möjligt.

Näringsutskottet vill vidare betona att det är angeläget att regeringen för-

bereder åtgärder för att underlätta mindre företags kapitalförsörjning, om

konsekvensanalyserna skulle visa att försämringen av företagshypoteket haft

negativa effekter i detta avseende.

Regeringen framhåller i propositionen att de föreslagna förändringarna i

förmånsrätten bör genomföras i ett sammanhållet paket, av såväl funktionella

som statsfinansiella skäl. Vid en samlad bedömning instämmer näringsut-

skottet i denna slutsats. Med det ovan anförda finner näringsutskottet inte att

det nu finns anledning för riksdagen att vidta åtgärder med anledning av de

väckta motionerna och tillstyrker propositionen.

Stockholm den 27 mars 2003

På näringsutskottets vägnar

Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:

Marie Granlund (s), Mikael Odenberg (m),

Ingegerd Saarinen (mp), Nils-Göran

Holmqvist (s), Eva Flyborg (fp), Sylvia

Lindgren (s), Ann-Marie Fagerström (s),

Maria Larsson (kd), Lennart Beijer (v), Karl

Gustav Abramsson (s), Ulla Löfgren (m),

Anne Ludvigsson (s), Stefan Hagfeldt (m),

Lars Johansson (s), Reynoldh Furustrand (s),

Nyamko Sabuni (fp) och Håkan Larsson (c).

Avvikande mening

Mikael Odenberg (m), Ingegerd Saarinen (mp), Eva Flyborg (fp), Maria Lars-

son (kd), Ulla Löfgren (m), Stefan Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni (fp) och

Håkan Larsson (c) anser att näringsutskottets ställningstagande borde ha

följande lydelse:

Vi kan inledningsvis instämma i utgångspunkterna för regeringens förslag.

Utformningen av förmånsrättsordningen är av stor betydelse för sunda kon-

kurrensförhållanden och för en effektiv hantering av företag på obestånd. Det

är enligt vår mening angeläget att förmånsrättslagen har en sådan utformning

att regelsystemet stimulerar till rekonstruktion av i grunden lönsamma före-

tag.

Regeringens förslag i propositionen står i överensstämmelse med det till-

kännagivande som riksdagen gjorde i frågan våren 2002 (bet. 2001/02:LU26).

Då anmodades regeringen att återkomma med lagförslag i enlighet med vad

Förmånsrättskommittén föreslagit i sitt huvudbetänkande Nya förmånsrätts-

regler (SOU 1999:1).

Regeringen framhåller i propositionen att de föreslagna förändringarna av

förmånsrätten bör genomföras i ett sammanhållet paket. Trots att Förmåns-

rättskommittén har givit uttryck för ett likartat synsätt kan vi emellertid

inte dela denna bedömning.

Det framstår som angeläget att statens förmånsrätt för skatter och avgifter

avskaffas och att de föreslagna förändringarna av löneförmånsrätten och

lönegarantin vid konkurs genomförs. Däremot hyser vi betydande betänklig-

heter mot att nu genomföra de föreslagna förändringarna av företagshypote-

ket.

Regeringen menar att en förändring av företagshypoteket skulle bidra till

ett mer jämställt borgenärskollektiv. Små företag - som ofta fungerar som

underleverantörer - skulle då lättare kunna få sina oprioriterade fordringar

tillgodosedda. Vidare anser regeringen att förändringen skulle kunna bidra till

en i grunden sundare kreditgivning från bankerna och till ett starkare borge-

närsintresse av att medverka till företagsrekonstruktioner.

Regeringen har stöd för sina bedömningar i Förmånsrättskommitténs över-

väganden. Vi kan dock inte undgå att fästa avseende vid de allvarliga farhå-

gor som framförts för att en försämring av företagshypoteket riskerar att leda

till en minskad kredittillgång för mindre och för nya företag, i synnerhet i

glesbygdsområden. Sålunda uttrycker Verket för näringslivsutveckling (Nu-

tek) oro över små och medelstora företags möjligheter att få sina kapitalbehov

lösta. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund anser att förändringar av

företagshypoteket bör ske med stor varsamhet med hänsyn till effekterna för

småföretag. Svensk Handel känner tveksamhet även om organisationen till-

styrker förslaget, medan Almi Företagspartner AB anser att förslaget på ett

mycket allvarligt sätt kommer att försämra kreditförsörjningen till små och

medelstora företag. Lantbrukarnas Riksförbund, Sveriges riksbank, Svenska

Bankföreningen, Svenskt Näringsliv, dåvarande Svenska Arbetsgivareföre-

ningen och Sveriges Industriförbund, Byggentreprenörerna och Företagarför-

bundet avstyrker alla förslagen rörande företagshypoteket.

Regeringen ägnar särskild uppmärksamhet åt nyssnämnda farhågor i pro-

positionen och aviserar en utvärdering av konsekvenserna för kreditförsörj-

ningen till främst små och medelstora företag, varvid särskilt reformens regi-

onalpolitiska konsekvenser kommer att tas upp. Ett problem är emellertid att

de analyser som utförts inom ramen för Förmånsrättskommitténs arbete inte

har omfattat reformens effekt på kredittillgången för mindre företag eller

eventuella variationer i effekt på kreditmarknaden i olika delar av landet. Vi

noterar att Finansinspektionen anser att kommittén inte på ett övertygande sätt

har kunnat visa att dess slutsatser beträffande företagshypoteket är korrekta.

Enligt vår mening måste samma omdöme gälla för det nu aktuella förslaget i

den framlagda propositionen.

Kreditsituationen för mindre företag och för entreprenörer i färd med att

starta företag har blivit mer ansträngd under det senaste året. I den

situationen framstår det som olämpligt att först förändra företagshypoteket

och sedan i efterhand göra konsekvensanalyserna i syfte att ta reda på om

remissinstan- sernas farhågor är befogade eller ej.

Mot denna bakgrund anser vi att övervägande skäl talar för ett stegvis ge-

nomförande av Förmånsrättskommitténs och regeringens förslag. Riksdagen

bör nu fatta beslut i enlighet med förslagen i propositionen vad gäller dels

statens förmånsrätt för skatter och avgifter, dels ändringarna i löneförmåns-

rätten och lönegarantin vid konkurs. Däremot bör propositionen avslås i den

del som gäller avskaffandet av företagshypoteket och införandet av en före-

tagsinteckning. I den delen bör regeringen anmodas att återkomma till riksda-

gen efter fördjupade konsekvensanalyser beträffande främst kreditgivningen

till små och medelstora företag. Detta kan lämpligen ske i samband med den

fortsatta beredningen av frågan om införande av lönegaranti vid företagsre-

konstruktion.

Sammanfattningsvis tillstyrker vi motionerna 2002/03:L11 (m), 2002/03:

L9 (fp) och 2002/03:L7 (kd). Därmed tillgodoses också motionerna 2002/03:

L5 (c) och 2002/03:L10 (mp) i motsvarande del.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om företagsinteckning

2 Förslag till lag om ändring i ärvdabalken

3 Förslag till lag om ändring i jordabalken

4 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om

handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård

kvarbliva

6 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:85) om

dödande av förkommen handling

7 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om

arvsskatt och gåvoskatt

8 Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen

(1970:979)

9 Förslag till lag om upphävande av lagen (1971:1072)

om förmånsberättigade skattefordringar m.m.

10 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om

stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

11 Förslag till lag om ändring i konkurslagen

(1987:672)

12 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:314) om

ömsesidig handräckning i skatteärenden

13 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) om

miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energi-

produktion

14 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om

skatt på ränta på skogskontomedel m.m.

15 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om

betalningsföreläggande och handräckning

16 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om

koncessionsavgift på televisionens och radions område

17 Förslag till lag om ändring i lönegarantilagen

(1992:497)

18 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om

indrivning av statliga fordringar m.m.

19 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om

allmän pensionsavgift

20 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om

allmän löneavgift

21 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:761) om

inkomstskatteregler m.m. med anledning av ändrade

bestämmelser om aktiekapitalets storlek

22 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:764) om

företagsrekonstruktion

23 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) om

vägavgift för vissa tunga fordon

24 Förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980)

Bilaga 3

Yttrande från annat utskott

Näringsutskottets yttrande 2002/03:NU1y

Till lagutskottet

Lagutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över

proposition 2002/03:49 om nya förmånsrättsregler jämte motioner.

Näringsutskottets yttrande koncentreras i huvudsak till frågan om

förändringar av företagshy- poteket.

Propositionen

Propositionens huvudsakliga innehåll

Proposition 2002/03:49 om nya förmånsrättsregler bygger i allt väsentligt på

Förmånsrättskommitténs förslag (SOU 1999:1). Framläggandet av proposi-

tionen är delvis ett resultat av ett tillkännagivande från riksdagen på förslag

av lagutskottet (bet. 2001/02:LU26).

Den föreslagna förändringen av förmånsrättsreglerna har tre huvudsakliga

delar. För det första skall statens förmånsrätt för skatter och avgifter

vid kon- kurs avskaffas. För det andra föreslås att löneförmånsrätten och

lönegarantin vid konkurs i viss mån förändras och att frågan om införande

av lönegaranti vid företagsrekonstruktion bereds vidare. För det tredje

avskaffas det s.k. företagshypoteket och ersätts med en företagsinteckning.

Förändringen inne- bär å ena sidan att omfattningen av den typ av egendom

som står som säker- het vidgas, å andra sidan att inteckningen endast ger

allmän förmånsrätt i hälften av värdet av denna egendom, till skillnad från

hypotekets nu gällande särskilda förmånsrätt i hela (det mindre omfattande)

värdet.

Regeringen anser att förslagen ger ett mer jämställt borgenärskollektiv, där

borgenärer med oprioriterade fordringar, ofta leverantörer, ges större möjlig-

heter att få sina fordringar tillgodosedda, på främst statens och bankers be-

kostnad. Ett mer jämställt borgenärskollektiv bedöms även öka borgenärernas

samlade intresse av att medverka vid företagsrekonstruktioner. Reformen

syftar också till att ett beslut om rekonstruktion eller konkurs skall kunna

fattas på ett tidigare stadium. Banker och andra kreditgivare antas skärpa sin

kreditprövning och kredituppföljning. Förändringarna av lönegarantin för-

väntas ge ett bättre löneskydd och en sundare konkurrens.

Såväl en tidigare insolvenshantering som de förbättrade konkurrensvillko-

ren med anledning av reformen anser regeringen vara gynnsamma för mindre

företag. Dessa fördelar uppväger, enligt regeringens bedömning, de eventu-

ella nackdelarna i form av sämre kredittillgång. Regeringen vill emellertid att

reformen skall utvärderas snarast, så att åtgärder - om det visar sig nödvän-

digt - skall kunna vidtas för att avhjälpa problem med kreditgivning till mind-

re företag.

Regeringens förslag om nya förmånsrättsregler beskrivs i propositionen

som ett grundläggande och nödvändigt första steg i ett långsiktigt arbete med

en reformering av den lagstiftning som påverkar kreditgivning och insolvens-

hantering. Regeringen betonar att den delar Förmånsrättskommitténs uppfatt-

ning att de framlagda förslagen bör genomföras i en gemensam reform, dels

för att det därigenom skapas ett enkelt och enhetligt regelsystem, dels av

statsfinansiella skäl. Regeringen räknar med att försämringen av förmånsrät-

ten för företagshypotek lämnar utrymme för högre utdelning från statliga

regressfordringar på lönegarantin. Med den föreslagna reformen antas staten,

inräknat ett avbräck för den slopade förmånsrätten för skattefordringar, öka

sin utdelning vid konkurser med 300 miljoner kronor per år. Om paketet, som

avsett, även leder till fler tidigt påbörjade konkurser av olönsamma företag

och fler rekonstruktioner av i grunden lönsamma företag beräknas reformen

medföra ytterligare besparingar för statskassan, påpekas det i propositionen.

Effekten på kredittillgången för mindre företag

I propositionen ägnas särskild uppmärksamhet åt frågan om effekter för små-

företag av förändringen av företagshypoteket.

Regeringen anser å ena sidan att reformens positiva effekter till stor del

kommer att beröra mindre företag. I propositionen sägs, för det första, att en

ökad andel rekonstruktioner i stället för konkurser - vilket ju är ett av refor-

mens huvudsyften - särskilt kommer att gynna mindre företag, då det i stor

utsträckning är just mindre företag som kan ha betalningssvårigheter men

bedöms kunna bli lönsamma på sikt. För det andra kommer den högre utdel-

ningen till oprioriterade borgenärer att komma mindre företag till del. Den

minskade betydelsen av säkerhet i kreditgivningen framhålls också som en

positiv faktor. Slutligen pekar regeringen på att villkoren för mindre företag

som konkurrerar med ett konkursbo kommer att förbättras, till följd av att

konkursboet nu blir ansvarigt för lön och hyra.

I propositionen argumenterar regeringen å andra sidan även mot farhågor- na

för en försämrad kreditmarknad för små respektive nya företag, till följd

av förändringen av företagshypoteket. Regeringen noterar inledningsvis att

ny- startade företag inte kommer att påverkas i någon särskilt stor

utsträckning, då Förmånsrättskommitténs utredning visar att det främst är

äldre företag i ex- pansionsfas som begagnar sig av hypotek. Kommitténs

beräkningar har heller inte visat någon skillnad i benägenhet att använda

företagshypotek mellan företag i större och mindre kommuner. Vidare har

ökad konkurrens och mer utvecklade och specialiserade rutiner hos banker

och andra kreditgivare med- fört en förbättrad kreditmarknad och bättre

beslutsunderlag vid kreditgivning, med mindre behov av säkerheter. Att

företagens återbetalningsförmåga ges större vikt anser regeringen vara till

gagn för reformens syfte att stimulera lönsamma företag.

När det gäller farhågor för att bankerna kommer att kompensera sig för

försämrad företagsinteckning med alternativa säkerheter anser regeringen att

det mesta talar mot en sådan utveckling. Regeringen menar att alternativa

säkerhetsreformer redan används i den utsträckning det är praktiskt möjligt. I

den mån en ökning ändå skulle ske pekar regeringen på att dessa säkerheter

normalt har en högre belåningsgrad och att ökningen motsvaras av ett större

kredittillflöde.

Den kvotdel - 50 % - som kommittén föreslagit sägs vara en god avväg-

ning av den vikt som företagsinteckningen bör ha i framtiden. De inlednings-

vis ökade kostnaderna för kreditgivarna kommer, hävdar regeringen, att kom-

penseras av fler långsiktigt lönsamma rekonstruktioner och tidigare avveck-

ling av olönsamma verksamheter.

Med hänsyn till den jämförelse som kan göras med kreditgivningen i

Danmark och Finland finns det, enligt regeringens bedömning, inte anledning

att anta annat än att kreditväsendet relativt snabbt anpassar sig till den nya

situationen. Kreditgivningen till företag verksamma i främst nationella stöd-

områden och i glesbygdsområden kan visserligen komma att påverkas något

även på längre sikt. Samtidigt anser regeringen inte att företagshypoteket

skall tillmätas alltför stor betydelse i sammanhanget. Den påpekar att det är

många faktorer som påverkar kreditgivningen till sådana företag och att före-

tagshypoteket och förmånsrättsordningen är av relativt underordnad betydel-

se.

Regeringen har gjort bedömningen att reformens konsekvenser bör utvär-

deras tidigt och kommer därför att initiera en utvärdering av konsekvenserna

för kreditförsörjningen till främst små och medelstora företag, varvid särskilt

reformens regionalpolitiska konsekvenser kommer att tas upp. För det fall

utvärderingen visar att reformen har medfört negativa effekter menar reger-

ingen att åtgärder snarast bör vidtas så att sådana effekter kan undvikas utan

att reformens positiva effekter går förlorade. Vid utformningen av övergångs-

bestämmelserna har regeringen också beaktat att kreditgivare och kredittagare

skall ges en rimlig tid att anpassa sig till de nya bestämmelserna.