Bet. 2002/03:LU19

Lagutskottets betänkande

2002/03:LU19

Ny sambolag

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

proposition 2002/03:80 Ny sambolag och nio motioner,

av vilka två har väckts med anledning av

propositionen och sju har väckts under den allmänna

motionstiden år 2002.

I propositionen föreslår regeringen en ny sambolag

som skall gälla för både heterosexuella och

homosexuella samboförhållanden. Många av den gamla

sambolagstiftningens regler förs över till den nya

sambolagen men en del nyheter föreslås. Bland

nyheterna kan nämnas att en allmänt tillämplig

definition av sambor införs och att bestämmelsen om

när ett samboförhållande upphör görs tydligare. Det

blir möjligt för samborna att ingå s.k. föravtal om

bodelning. Vidare införs tidsfrister för att påkalla

bodelning eller begära ett övertagande av den

gemensamma bostaden. Liksom i äktenskap skall en

viss redovisningsskyldighet hindra illojala

förfaranden.

I propositionen föreslås också att lagen

(1993:737) om bostadsbidrag skall vara könsneutral

samt tillämplig på sambor. I övrigt föreslås vissa

konsekvensändringar i annan lagstiftning.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

2003.

Motionsyrkandena rör, förutom de frågor som

behandlats i propositionen, frågan om en nedre

åldersgräns för sambor.

Utskottet föreslår att riksdagen antar de i

propositionen framlagda lagförslagen. Med bifall

till sex motionsyrkanden förordar utskottet ett

tillkännagivande om lagstiftningsåtgärder som en

följd av den föreslagna sambolagens definition av

sambor. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

I betänkandet finns tre reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Upphävande av sambolagen

Riksdagen avslår motion 2002/03:L316 yrkande 3.

2. Förutsättningar för sambolagens

tillämpning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L18 yrkande

1 och 2002/03:L227.

Reservation 1 (m, fp, kd)

3. Nedre åldersgräns

Riksdagen avslår motion 2002/03:L17 yrkande 2.

Reservation 2 (kd)

4. Lagförslagen

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. sambolag,

2. lag om ändring i ärvdabalken,

3. lag om ändring i jordabalken,

4. lag om ändring lagen (1941:416) om arvsskatt

och gåvoskatt,

5. lag om ändring i fastighetsbildningslagen

(1970:988),

6. lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse

på okända borgenärer,

7. lag om ändring i lagen (1990:272) om

internationella frågor rörande makars och sambors

förmögenhetsförhållanden,

8. lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614),

9. lag om ändring i lagen (1993:737) om

bostadsbidrag.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:80

samt avslår motionerna 2002/03:L249 yrkande 6,

2002/03:L254 yrkande 5, 2002/03:L275,

2002/03:L292 yrkande 4 och 2002/03:L325.

5. Ytterligare lagändringar

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört.

Därmed bifaller riksdagen delvis motion

2002/03:L18 yrkandena 4-9.

6. Bostad

Riksdagen avslår motion 2002/03:L18 yrkande 3.

7. Samboegendom

Riksdagen avslår motion 2002/03:L18 yrkande 2.

Reservation 3 (m, fp, kd)

8. Information

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L17 yrkande 1

och 2002/03:L18 yrkande 10.

Stockholm den 20 maj 2003

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger

René (m), Raimo Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp),

Christina Nenes (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso

Stafilidis (v), Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg

(m), Rezene Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp),

Anneli Särnblad Stoors (s), Henrik von Sydow (m),

Niclas Lindberg (s), Johan Löfstrand (s), Peter

Jonsson (s), Johan Linander (c) och Jan Emanuel

Johansson (s).

2002/03

LU19

Redogörelse för ärendet

Bakgrund

Den nuvarande sambolagstiftningen går tillbaka till

början av 1970-talet. Familjelagssakkunniga föreslog

år 1972 (SOU 1972:41) en särskild lag om ogifta

sammanboendes gemensamma bostad, som trädde i kraft

den 1 januari 1974 (prop. 1974:32, LU20, rskr. 256).

Genom lagen blev det möjligt för den ena parten att

vid upplösning av sammanlevnaden mot lösen överta

den gemensamma bostaden efter en behovsprövning om

det rörde sig om en hyres- eller bostadsrätt.

Riksdagen beslutade våren 1987 om införandet av en

mer omfattande reglering genom lagen (1987:232) om

sambors gemensamma hem (sambolagen). Lagen, som

trädde i kraft den 1 januari 1988, är tillämplig på

samboförhållanden där en ogift kvinna lever

tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden

med en ogift man. När ett samboförhållande upphör

får samborna en giftorättsliknande rätt till delning

av sådan egendom i det gemensamma hemmet som har

skaffats för gemensamt bruk. Huvudregeln är alltså

att värdet av den gemensamma bostaden och bohaget

skall delas lika mellan de tidigare samborna. Denna

huvudregel kan man göra avsteg ifrån om en

likadelning skulle framstå som oskälig. För sambor

som vill hålla sina ekonomiska förhållanden

åtskilda, finns en möjlighet att avtala att lagens

delningsregler inte skall gälla i deras

samboförhållande.

När ett samboförhållande upphör genom den ena

sambons död finns i sambolagen en kompletterande

bodelningsregel. Enligt denna bestämmelse har den

efterlevande alltid rätt att som sin andel få ut så

mycket av den behållna egendomen efter avdrag för

skulder att det motsvarar värdet av två basbelopp,

dock endast i den mån egendomen räcker till.

I åtskilliga andra lagar finns regler som knyter

an till sambobegreppet i sambolagen och som ger

sambor i princip samma rättigheter och skyldigheter

som äkta makar.

Genom lagen (1987:813) om homosexuella sambor, som

också trädde i kraft den 1 januari 1988, har

bestämmelserna i sambolagen och vissa andra lagar

gjorts tillämpliga också i fall då två personer bor

tillsammans i ett homosexuellt förhållande.

Ärendet och dess beredning

I samband med att lagutskottet våren 1992 behandlade

motionsyrkanden om sambolagstiftningen från den

allmänna motionstiden år 1991 konstaterades att

reglerna hade tillämpats i något mer än fyra år.

Utskottet ansåg det, sett från mera allmänna

utgångspunkter, angeläget att effekterna av

lagstiftningen systematiskt utvärderas och följs upp

från statsmakternas sida. Riksdagen följde utskottet

och begärde genom ett tillkännagivande en

utvärdering av sambolagen (bet. 1991/92:LU32, rskr.

236).

Som ett första led i den begärda utvärderingen gav

Justitiedepartementet i uppdrag åt Statskontoret att

ta fram underlag för att belysa ett antal

frågeställningar. Statskontoret redovisade sitt

uppdrag i rapporten Sambolagen - en utvärdering

(Statskontoret 1993:24).

Med anledning av två motioner om s.k.

hushållsgemenskap begärde riksdagen genom ett

tillkännagivande år 1994 att det skulle utredas hur

tryggheten kan ökas för människor som delar

hushållsgemenskap på andra grunder än äktenskapets

(bet. 1993/94:LU28, rskr. 414). Vidare begärde

riksdagen år 1996 att en översyn skulle göras av

kretsen bostadsbidragsberättigade (bet.

1995/96:BoU11, rskr. 229).

Regeringen uppdrog år 1997 åt en parlamentarisk

kommitté, Samboendekommittén, att utvärdera

sambolagen. Kommittén skulle även överväga om

skillnaderna i den rättsliga behandlingen av

homosexuella sambor jämfört med heterosexuella

sambor är motiverad och klarlägga om det finns behov

av ett utvidgat skydd vid andra former av

hushållsgemenskap än sådana som i dag är reglerade i

lag. I den senare delen av uppdraget ingick att

särskilt överväga kretsen av

bostadsbidragsberättigade (dir. 1997:75).

År 1999 överlämnade Samboendekommittén sitt

betänkande Nya samboregler (SOU 1999:104). I

betänkandet föreslog kommittén att en och samma

sambolag skall vara direkt tillämplig på sambor

oavsett kön. För att lagen skall bli direkt

tillämplig även på sambor av samma kön och för att

lagtexten skall bli mer informativ och

lättförståelig, föreslogs en ny definition av

begreppet sambor. Vidare föreslog kommittén regler

om när ett samboförhållande skall anses ha upphört

samt att alla slags motordrivna fortskaffningsmedel

som inte används huvudsakligen för fritidsändamål

skall omfattas av lagen. Samborna skall inför ett

omedelbart förestående upphörande av

samboförhållandet ha möjlighet att avtala om den

kommande bodelningen och annat som har samband med

denna. Kommittén ville också införa en tidsfrist för

när ansökan om bodelning senast skall ske när båda

parterna är i livet. För att säkerställa att

samborättsgodset - eller värdet av sådan egendom -

förvaltas på bästa sätt, föreslogs en bestämmelse om

redovisningsplikt.

I propositionen behandlar regeringen kommitténs

förslag. Regeringens förslag finns i bilaga 1 och

lagförslagen i bilaga 2.

Med anledning av propositionen har två motioner

innehållande tolv yrkanden väckts. I detta

sammanhang behandlar utskottet även sju

motionsyrkanden från den allmänna motionstiden år

2002. Förutom de frågor som tas upp i propositionen

rör ett motionsyrkande frågan om en nedre

åldersgräns för sambor. Förslagen i motionerna

återges i bilaga 1.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår i propositionen en helt ny

sambolag som skall gälla för både heterosexuella och

homosexuella samboförhållanden. Flera bestämmelser i

den nu gällande sambolagstiftningen överförs

oförändrade till den nya sambolagen. En del nyheter

föreslås dock. Begreppet sambor ges en allmänt

tillämplig och klarare definition. När det i en lag

eller annan författning talas om sambor eller

personer som bor tillsammans under

äktenskapsliknande förhållanden eller liknande

uttryck används, avses därmed också sambor av samma

kön. Vidare klargörs i lagtexten när ett

samboförhållande upphör. Samborna föreslås kunna

avtala om att bodelning inte skall ske samt att viss

egendom inte skall ingå i bodelningen. Inför ett

omedelbart upphörande av ett samboförhållande får

samborna avtala genom ett föravtal om den kommande

bodelningen eller annat som hör samman med denna.

Avtalet måste vara skriftligt och undertecknat av

samborna. Om ett villkor är oskäligt får det jämkas

eller lämnas utan avseende vid bodelningen. Vidare

införs en tidsfrist för när en begäran om bodelning

senast skall ske när båda samborna är i livet. Även

en frist för en efterlevande sambo som flyttat från

bostaden införs. För att stärka skyddet mot illojala

förfaranden och säkerställa att samboegendomen

förvaltas på bästa sätt, föreslås en bestämmelse om

redovisningsplikt.

Regeringen föreslår också i propositionen att

lagen (1993:737) om bostadsbidrag skall vara

könsneutral samt tillämplig på sambor.

I övrigt föreslås vissa konsekvensändringar i

annan lagstiftning.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

2003.

Utskottets överväganden

Upphävande av sambolagen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om

upphävande av sambolagen.

Propositionen

Regeringen anför i propositionen att

sambolagstiftningen tar sin utgångspunkt i det

förhållandet att det genom ett samliv med gemensamt

hushåll och uppbyggandet av ett gemensamt hem sker

en faktisk sammanflätning av sambornas ekonomi. Det

konstateras att avtal förekommer i mycket liten

utsträckning i samboförhållanden samt att de

allmänna civilrättsliga reglerna sällan anses ge

tillräcklig vägledning ifall samboförhållandet

upplöses. Ofta blir parterna först vid upplösningen

medvetna om behovet av att reglera sina

mellanhavanden. Huvudsyftet med sambolagstiftningen

är därför att bereda den svagare parten ett

minimiskydd vid samboförhållandets upplösning.

Således är det, enligt regeringen, de praktiska

skälen för en reglering och skyddsaspekten som

ligger till grund för sambolagstiftningen.

Motionen

Yvonne Andersson m.fl. (kd) begär i motion L316 att

regeringen tillsätter en utredning med uppgift att

se över frågan om ett upphävande av sambolagen.

Motionärerna anser att sambolagen bör upphävas

eftersom den innebär ett påtvingat avtal med en rad

negativa konsekvenser. Den svagare partens intressen

tillgodoses långt ifrån alltid. En starkare part,

som känner till sambolagens effekter, kan däremot

genom avtal säkra och till och med tillskansa sig

förmåner inför en eventuell kommande bodelning.

Eftersom okunskapen om lagen är stor ger sambolagen

enligt motionärernas uppfattning endast ett skenbart

skydd åt människor (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Sambolagen har gällt i drygt femton år och synes

enligt utskottets uppfattning väl uppfylla sitt

övergripande syfte som skyddslagstiftning.

Utskottets mening är också att lagen har ett brett

stöd bland allmänheten genom att bidra till en mer

rättvis uppdelning av bostad och bohag när ett

samboförhållande upplöses.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till

motion L316 yrkande 3.

Förutsättningar för sambolagens

tillämpning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om

krav på en utredning av frågan om införandet

av ett anmälningsförfarande i sambolagen.

Vidare bör riksdagen avslå ett motionsyrkande

om att sambolagstiftningen skall ändras så

att den skall gälla endast efter avtal mellan

de sammanboende. Jämför reservation 1 (m, fp,

kd).

Propositionen

Regeringen anser i propositionen att det även i

fortsättningen bör vara de faktiska förhållandena

som i princip avgör om ett samboförhållande

uppkommer eller inte. För att parterna skall anses

vara sambor enligt lagen skall de stadigvarande bo

tillsammans, dvs. sammanboendet skall ha en viss

varaktighet eller åtminstone vara tänkt att ha det.

Vidare bör det vara fråga om ett parförhållande,

vilket innebär en förbindelse i vilken det som regel

ingår sexuellt samliv. Parterna bör också ha ett

gemensamt hushåll på så sätt att de samarbetar i

vardagliga göromål samt har ett visst mått av

ekonomisk gemenskap eller i vart fall ett ekonomiskt

samarbete.

Risken med en registrering av samlevnaden är

enligt regeringen att den skyddslagstiftning som

sambolagen utgör skulle gå förlorad. Regeringen

anför att det ju kan antas att de som är i bäst

behov av det skydd lagen ger inte skulle vara de som

registrerade samboförhållandet. Det skulle också ge

intryck av att ett samboförhållande är att likställa

med ett äktenskap fast av lägre dignitet.

Motionerna

I motion L18 begär Jan Ertsborn m.fl. (fp) att

regeringen skall tillsätta en utredning om

införandet av ett anmälningsförfarande i sambolagen.

Motionärerna anser att det kan ifrågasättas om den

föreslagna konstruktionen är bästa sättet att värna

om den svagare parten. Det är vidare principiellt

tveksamt om en tämligen omfattande familjerättslig

lagstiftning blir tillämplig på par utan att de

själva har avsett detta eller ens känner till detta

i förväg. En närmare prövning av hur ett

anmälningsförfarande skulle kunna utformas och vilka

för- och nackdelar som skulle vara förenade med en

sådan förändring bör därför enligt motionärerna

göras (yrkande 1).

Inger René m.fl. (m) begär i motion L227 att lagen

om sambors gemensamma hem och lagen om homosexuella

sambor ändras så att lagarna blir gällande endast

efter avtal mellan de sammanboende.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att de

faktiska förhållandena skall vara avgörande för om

lagen skall tillämpas, och avstyrker därför bifall

till motionerna L18 yrkande 1 och L227.

Nedre åldersgräns

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om en

nedre åldersgräns för sambolagens

tillämplighet. Jämför reservation 2 (kd).

Bakgrund

Myndighetsåldern var under lång tid 21 år. Den

sänktes första gången år 1969 till 20 år och sedan

andra gången den 1 juli 1974 till 18 år.

Lagändringarna innebar även på annat sätt en

successiv utvidgning av behörigheten för den

omyndige. Genom 1969 års reform infördes i

föräldrabalken (FB) en del nya regler om en vidgad

behörighet för underårig att ingå rättshandlingar

(NJA II 1969 s. 568). Redan tidigare hade en

underårig som fyllt 18 år rätt att ta anställning

eller annat arbete. I anslutning till denna

bestämmanderätt i fråga om arbete ökades nu

möjligheterna för den som fyllt 18 år att fritt

välja mellan förvärvsarbete och studier genom en

rätt att utan förmyndares samtycke ta statligt lån

för utbildning. Vidare fick den unge rätt att också

ta statligt lån till bosättning. Den fria

bestämmanderätten i frågor om förvärvsarbete och

studier ansågs i sin tur förutsätta frihet för den

unge att själv bestämma vistelseort. Därför infördes

nya bestämmelser i FB om rätt för underårig som

fyllt 18 år att själv hyra bostad. För en underårig

som på så sätt skapade ett eget hushåll föreföll det

vidare naturligt att han också skulle ha frihet att

företa sådana rättshandlingar som har samband med

den dagliga hushållningen. Sådan behörighet hade

redan den som var gift. När myndighetsåldern år 1974

sänktes till 18 år blev särreglerna om bostad och

lån överflödiga och upphävdes. Däremot kvarstår

bestämmelsen (7 kap. 2 a § FB) om rättshandlingar

för den dagliga hushållningen eller uppfostran av

barn som tillhör hushållet, eftersom pargrafen avser

även den som ej fyllt 18 år.

Frågan om en nedre åldersgräns för sambor berörs

inte i propositionen.

Motionen

Yvonne Andersson m.fl. (kd) efterlyser i motion L17

en utredning om förhållandet att sambolagen saknar

en nedre åldersgräns för sambor. Sambolagen, som

gäller även för ungdomar under 18 år, riskerar

enligt motionärerna att legitimera en form av dolt

barnäktenskap eftersom den saknar en sådan

åldersgräns. Till detta kommer frågan om

föräldraansvaret. Frågeställningen om föräldrar har

ansvaret för en underårig som lever i ett

samboförhållande är så komplicerad att den bör

utredas (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Den nu gällande sambolagstiftningen innebär att även

unga personer kan anses vara sambor. Inte heller den

nu föreslagna sambolagen utesluter detta. Utskottet

kan dock konstatera att, precis som i övriga fall,

paret dock måste uppfylla vissa förutsättningar för

att anses som sambor. Enligt den föreslagna

definitionen skall det vara fråga om två personer

som stadigvarande bor tillsammans i ett

parförhållande och har gemensamt hushåll. Ett

"parförhållande" förutsätter normalt ett sexuellt

samliv. Utskottet menar att detta får anses utesluta

personer som inte fyllt 15 år. Det ligger också i

definitionen att personerna skall ha ett ekonomiskt

samarbete. Som framgår ovan råder inte den som är

omyndig över sin egendom utan företräds av sin

förmyndare. Bara sådan egendom som den som fyllt 16

år förvärvat genom eget arbete får denne bestämma

om.

Med stigande ålder får även ungdomar ett friare

handlingsutrymme. Även om det är vårdnadshavaren som

har den juridiska rätten att bestämma i sådana

frågor som rör barnets person, så kan det både

rättsligt och i praktiken bli svårt att hindra unga

att flytta hemifrån. En annan sak är att ekonomiska

omständigheter kan utgöra ett hinder för de unga att

flytta ihop. Utskottet kan för sin del inte se

varför inte sambolagens bestämmelser, som är till

för att skydda en svagare part, skulle vara

tillämpliga på par som är att betrakta som sambor

trots att de är underåriga.

Utskottet kan med anledning av vad som anförts

inte ställa sig bakom yrkandet i motionen. Riksdagen

bör därför avslå motion L17 yrkande 2.

Lagförslagen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens lagförslag.

Motionsyrkanden om en könsneutral

sambolagstiftning är därmed tillgodosedda och

bör därför avslås.

Propositionen

Regeringen anser att de föreslagna ändringarna bör

införas i en helt ny sambolag. Vidare finner

regeringen att den nuvarande lagstiftningstekniken

med en särskild lag för homosexuella har uppenbara

brister när det gäller tydlighet och överskådlighet

samt att det saknas anledning att upprätthålla denna

särskilda lag. En helt ny sambolag som gäller såväl

för heterosexuella sambor som för homosexuella

sambor föreslås därför.

I övrigt hänvisas till vad som anförts tidigare om

skälen till lagförslagen under avsnitten

Propositionens huvudsakliga innehåll och Upphävande

av sambolagen.

Motionerna

I fem motioner från den allmänna motionstiden år

2002 framförs krav på att införa en ny sambolag som

gäller för både heterosexuella och för homosexuella

sambopar, nämligen motionerna L249 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande 6), L254 av Tasso

Stafilidis m.fl. (v, s, fp, c, mp) (yrkande 5), L275

av Helena Zakariasén och Matilda Ernkrans (båda s),

L292 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) (yrkande 4) och

L325 av Börje Vestlund (s).

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens ståndpunkt att det inte

längre finns skäl att ha separata lagstiftningar för

heterosexuella och homosexuella par som väljer att

leva som sambor. Inte heller i övrigt har utskottet

något att erinra mot de framlagda lagförslagen.

Riksdagen bör därför anta regeringens lagförslag. I

och med detta är motionsyrkandena om en könsneutral

sambolagstiftning tillgodosedda. Utskottet avstyrker

därmed bifall till motionerna L249 yrkande 6, L254

yrkande 5, L275, L292 yrkande 4 och L325.

Ytterligare lagändringar

Utskottets förslag i korthet

Med delvis bifall till sex motionsyrkanden

förordar utskottet ett tillkännagivande om

att regeringen skyndsamt skall återkomma till

riksdagen med förslag till lagändringar som

en följd av den nya sambolagen.

Propositionen

Regeringen konstaterar att Samboendekommitténs

genomgång av lagar och förordningar där begreppet

sambo förekommer visar att det i vissa avseenden

finns rättsliga skillnader mellan sambor av samma

kön och sambor av motsatt kön. En skillnad gäller

möjligheten till assisterad befruktning.

Registrerade partner och homosexuella sambor kan

numera utses att som särskilt förordnade

vårdnadshavare gemensamt utöva vårdnaden om ett barn

(prop. 2001/02:123, bet. LU27). Det har i detta

sammanhang uttalats att en möjlighet till assisterad

befruktning på allmänt sjukhus för lesbiska par inte

bör införas innan slutlig ställning har tagits till

frågan om hur det rättsliga föräldraskapet för

barnet då skall regleras. Den frågan är för

närvarande föremål för överväganden inom

Regeringskansliet. I övrigt menar regeringen att

registrerade partner i dag i princip likställs med

makar när det gäller samlevnadens rättsverkningar.

Likställdhet bör enligt regeringen gälla även mellan

homosexuella sambor och heterosexuella sambor. De

rättsliga skillnaderna mellan dem bör alltså, anför

regeringen, nu tas bort i alla avseenden utom när

det gäller assisterad befruktning. Det gäller t.ex.

förmåner och bidrag från det allmänna såsom

ersättning för närståendevård och bidrag för

teckenspråksutbildning för vissa föräldrar. Det

gäller också jävsbestämmelser eller jävsliknande

bestämmelser (se t.ex. 10 kap. 5 §

försäkringsrörelselagen [1982:713] och 7 § lagen

[1986:436] om näringsförbud). Likställigheten mellan

sambor av samma kön och sambor av olika kön bör i

stället i princip åstadkommas direkt i de lagar och

andra författningar som berörs. Regeringen anser

dock att det är onödigt att i alla dessa

författningar nu ta in en hänvisning till den nya

och allmänt tillämpliga definitionen i den nya

sambolagen, som alltså omfattar såväl sambor av

samma kön som sambor av olika kön. Med den nya

allmänna definitionen i sambolagen får det enligt

regeringens mening anses tillräckligt klart att

begreppet sambor i fortsättningen omfattar båda

grupperna av sambor, låt vara att det tidigare

ansetts omfatta endast sambor av olika kön. I en del

författningar används andra begrepp än "sambor" för

att ange att det är fråga om sambor av olika kön.

Uttryck som ofta används är "bor tillsammans under

äktenskapsliknande förhållanden" (t.ex. 3 kap. 7 §

ärvdabalken) och "sammanbor under förhållanden som

liknar makars" (t.ex. 16 § lagen [1997:238] om

arbetslöshetsförsäkring). I lagrådsremissen gjordes

den bedömningen att det i den nya sambolagen bör

klargöras att dessa och liknande uttryck i en lag

eller annan författning i fortsättningen omfattar

även sambor av samma kön i stället för att man i

alla berörda författningar tar in en hänvisning till

den nya sambolagens definition av sambor.

Lagrådet har ansett att detta är en olämplig

lagstiftningsmetod och förordat att ändringen inte

görs i denna form utan genom att en ändring görs i

var och en av författningarna. Regeringen instämmer

i att metoden inte är den bästa men anser att den

ändå har vissa fördelar. Det framstår enligt

regeringens mening som värdefullt att föra in en

regel i sambolagen som sålunda allmänt ger uttryck

för likställdheten mellan heterosexuella och

homosexuella sambor, inte minst eftersom den kommer

att gälla inte bara annan lagstiftning utan också

förordningar och myndighetsföreskrifter. Regeringen

anför att några egentliga tillämpningsproblem

knappast kan antas uppkomma med metoden. Att i ett

sammanhang ändra alla de enskilda författningar som

berörs är, enligt regeringen, ett omfattande arbete

som skulle fördröja ikraftträdandet av den

föreslagna sambolagen. Regeringen har således

stannat för att inte nu ändra dessa författningar

utan anser att detta i stället får göras successivt

och i vart fall så snart en annan ändring görs i

författningen i fråga.

Motionen

Jan Ertsborn m.fl. (fp) framhåller i motion L18 att

det är stötande att regeringen inte tar tillfället i

akt att förändra de lagrum som använder språkbruk

som är uttryckligen diskriminerande mot sambor av

samma kön samt att detta kommer att försvåra en

korrekt tillämpning av dessa bestämmelser.

Regeringen kan inte heller enligt motionärerna

skylla på att frågan inte blivit ordentligt utredd

eftersom Samboendekommittén lämnade färdiga

lagförslag som innebar att en omotiverad

särbehandling av samkönade sambopar togs bort. I

motionen begärs att riksdagen beslutar om följande

författningsändringar:

- 1 kap. 8 § föräldrabalken skall ges följande

lydelse: "Har befruktning av moderns ägg utförts

utanför hennes kropp med samtycke av hennes make

eller sambo av motsatt kön och är det med hänsyn

till samtliga omständigheter sannolikt att barnet

har avlats genom befruktningen, skall vid

tillämpningen av 2-5 §§ den som har lämnat samtycket

anses som barnets fader. Detsamma skall gälla när

befruktning utanför en kvinnas kropp har skett av

ett ägg som kommer från en annan kvinna" (yrkande

4),

- 3 kap. 7 § fjärde stycket ärvdabalken skall ges

följande lydelse: "Vad som föreskrivs i denna balk

om sambor gäller sådana samboförhållanden där

sambolagen är tillämplig" (yrkande 5),

- 12 kap. 1 § fjärde stycket jordabalken skall ges

följande lydelse: "Vad som föreskrivs i detta

kapitel om sambor gäller sådana samboförhållanden

där sambolagen är tillämplig" (yrkande 6),

- 3 a § lagen (1941:416) om arvsskatt och

gåvoskatt skall ges följande lydelse: "Vad som i

denna lag föreskrivs om sambor gäller sådana

samboförhållanden där sambolagen är tillämplig"

(yrkande 7),

- 3 § lagen (1988:711) om befruktning utanför

kroppen ges följande lydelse: "Ett befruktat ägg får

föras in i en kvinnas kropp endast om kvinnan är

gift eller sambo med någon av motsatt kön och maken

eller sambon skriftligen samtyckt till detta. Om

ägget inte är kvinnans eget skall ägget ha

befruktats av makens eller sambons spermier"

(yrkande 8).

Vidare yrkas i samma motion att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening att

språkbruket ändras så att det blir icke-

diskriminerande såväl till sin innebörd som sin

ordalydelse i följande förordningar: förordningen

(1985:728) om krigsplaceringspremie för flygförare i

flygvapnet, förordningen (1988:244) om

grupplivförsäkring för deltagare i

arbetsmarknadsutbildning m.fl., förordningen

(1988:245) om grupplivförsäkring för doktorander,

förordningen (1990:1361) om lån till hemutrustning

för flyktingar och vissa andra utlänningar,

förordningen (1995:239) om förmåner till

totalförsvarspliktiga och förordningen (1997:909) om

handläggning av ärenden om statliga

tjänstepensionsförmåner (yrkande 9).

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att de

rättsliga skillnaderna mellan homosexuella sambor

och heterosexuella sambor bör tas bort i alla

avseenden. Det är därför bra att alla

samboförhållanden oavsett kön på samborna föreslås

regleras i en och samma lag. Vad särskilt gäller

frågan om möjligheten till assisterad befruktning

för lesbiska par konstaterar utskottet att frågan om

det rättsliga föräldraskapet vid sådan befruktning

är föremål för beredning inom Regeringskansliet.

Resultatet av denna beredning bör avvaktas. Däremot

anser utskottet det angeläget att vissa ändringar i

andra författningar, som inte har anknytning till

assisterad befruktning för lesbiska par, snarast

kommer till stånd. Risken är annars att det kan bli

svårigheter att tillämpa dessa. Regeringen bör

därför skyndsamt återkomma till riksdagen med

förslag till sådana författningsändringar.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Ställningstagandet

innebär att utskottet förordar att riksdagen delvis

bifaller motion L18 yrkandena 4-9.

Bostad

Utskottets förslag i korthet

Ett motionsyrkande om införandet av en

uttrycklig skyldighet för domstol att i ett

ärende om kvarsittanderätt även pröva frågan

om bostaden utgör samboegendom bör avslås.

Utskottet hänvisar till pågående rättslig

prövning av frågan i Högsta domstolen.

Propositionen

Regeringen föreslår att bestämmelsen i nuvarande

sambolagstiftning om att domstol kan besluta vem av

samborna som skall ha rätt att sitta kvar i den

gemensamma bostaden till dess bodelning sker skall

vara kvar oförändrad.

Motionen

I motion L18 yrkar Jan Ertsborn m.fl. (fp) att

regeringen återkommer till riksdagen med ett

lagförslag som innebär att domstolen i ett ärende om

kvarsittanderätt även blir skyldig att pröva om

bostaden utgör samboegendom. Bakgrunden till

yrkandet är ett fall där en part invände att

bostaden inte utgjorde samboegendom, varpå domstolen

konstaterade att kvarsittanderätten inte kunde

prövas eftersom frågan om bostaden utgjorde

samboegendom och skulle ingå i bodelningen inte

klarlagts. Motionärerna menar att bestämmelsen

riskerar att bli illusorisk om en part kan göra en

sådan invändning utan att domstolen är behörig och

skyldig att pröva den. Ett tillkännagivande begärs

med denna innebörd (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill till en början upplysa om att

regeringen i proposition 2002/03:70 Ytterligare

åtgärder för att motverka våld i nära relationer

föreslagit att en domstol ges möjlighet att förordna

interimistiskt om kvarsittanderätt i en bostad som

skall ingå i bodelningen när ett samboförhållande

upphör. Utskottet delar motionärernas oro för att

bestämmelsen inte får den tillämpbarhet som var

tänkt om en part kan förhindra ett beslut i frågan

om kvarsittanderätt genom att invända att bostaden

inte utgör samboegendom. Problem kan uppstå när en

sambo efter en separation skall flytta från

bostaden. Om denne vägrar måste det finnas effektiva

medel att genomdriva flyttningen inom rimlig tid. Nu

är dock det ärende som ligger till grund för

motionsyrkandet föremål för Högsta domstolens

prövning. Utskottet anser därför att Högsta

domstolens beslut bör avvaktas. Det finns därför

inte nu anledning till någon åtgärd från riksdagens

sida med anledning av motionen.

Utskottet avstyrker därför bifall till motion L18

yrkande 3.

Samboegendom

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om att

regeringen inte vidare bör utreda frågan om

motordrivna fortskaffningsmedel skall kunna

utgöra samboegendom. Jämför reservation 3 (m,

fp, kd).

Propositionen

Liksom vad som gäller enligt dagens

sambolagstiftning föreslår regeringen att det endast

är sådan egendom som samborna förvärvat för gemensam

användning som skall ingå i en bodelning. Egendom

som förvärvats av den ena sambon genom arv,

testamente eller gåva med föreskrift om att

egendomen skall vara mottagarens enskilda skall inte

utgöra samboegendom. Detsamma gäller för egendom som

trätt i stället för sådan egendom. Frågan om att

utvidga sambolagens bodelningsregler till att

omfatta inte bara bostad och bohag utan även

motordrivna fortskaffningsmedel liksom andra

möjligheter att stärka skyddet för sambor bör enligt

regeringen beredas vidare inom Regeringskansliet.

Motionen

Jan Ertsborn m.fl. (fp) anser i motion L18 att en

utvidgning av samboegendomen till att omfatta även

motordrivna fortskaffningsmedel inte bör ske.

Sambolagstiftningen skall förbli ett grundskydd för

den svagare parten i ett samboförhållande och därför

skall samboegendomen inte utvidgas till att omfatta

en allt större del av parternas egendom. Enligt

motionärerna är det svårt att avgöra om motordrivna

fortskaffningsmedel införskaffats för gemensamt bruk

i det vardagliga hushållet. Det kan även bli svårt

för parterna själva att inse om sambolagen blir

tillämplig på egendomen och det kan rent av bli

till den svagare partens nackdel om fordonet ingår i

egendomen. Det finns därför inte skäl att fortsätta

utreda denna fråga. Ett tillkännagivande begärs med

denna innebörd (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan inte ställa sig bakom yrkandet i

motionen och föreslår att riksdagen avslår motion

L18 yrkande 2.

Information

Utskottets förslag i korthet

Två motionsyrkanden om information om den nya

sambolagen bör avslås.

Propositionen

Regeringen konstaterar att det är angeläget att

information lämnas om den nya sambolagen och om de

ändringar som föreslås vad gäller homosexuella

sambor. En central roll när det gäller spridningen

av information spelar enligt regeringen skolorna och

Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell

läggning (HomO). De nödvändiga

informationsinsatserna skall enligt regeringen

finansieras inom befintliga budgetramar. Även

Regeringskansliet kommer att ta fram information

till allmänheten om den nya sambolagen och de

ändringar reformen innebär för sambor.

Motioner

Jan Ertsborn m.fl. (fp) anför i motion L18 att det

hos allmänheten finns en stor brist på kunskap om

sambolagstiftningen. Detta försvårar för parterna

att ta vara på sina rättigheter och invaggar många

sambopar i falsk trygghet. Regeringen tycks enligt

motionärerna ta alltför lätt på informationsbehovet

till allmänheten. Sambolagsreformen är ett utmärkt

tillfälle att påminna allmänheten om sambolagens

utformning i stort och inte minst om vad som inte

ingår i sambolagen, såsom arvsrätt. Utöver de

kanaler som nämns i propositionen bör också

kommunerna, försäkringskassorna, Apoteket AB samt

olika frivilligorganisationer vara lämpliga

samarbetspartner i en sådan informationssatsning

(yrkande 10).

I motion L17 anser Yvonne Andersson m.fl. (kd) att

det är ett problem att allmänheten inte känner till

skillnaderna mellan äktenskaps- och

sambolagstiftningen. Det är därför av yttersta vikt

att människor medvetandegörs om hur sambolagen

fungerar och skillnaderna mellan de båda lagarna.

Motionärerna begär att regeringen bör vidta åtgärder

för att informationen framställs och sprids på många

olika sätt (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att allmänhetens kunskaper om

sambolagen ofta är dåliga. Det har visat sig att

även personer som själva är sambor saknar kunskaper

om lagstiftningens innehåll. Sådan okunskap kan

invagga i falsk trygghet och leda till

rättsförluster. För att förhindra sådana negativa

konsekvenser och förbättra informationen om lagens

innehåll anser utskottet att det är mycket viktigt

att regeringen vidtar åtgärder så att allmänheten på

ett enkelt sätt och lättförståeligt språk kan ta

till sig upplysningar om sambolagstiftningens

innehåll och konsekvenser för den enskilde.

Utskottet delar följaktligen motionärernas

uppfattning om en informationssatsning men utgår

från att regeringen vidtar erforderliga åtgärder för

att allmänheten skall öka sin kunskap om

sambolagstiftningen. Det finns därför inte skäl för

någon riksdagens åtgärd i detta avseende.

Mot bakgrund av vad som anförts föreslår utskottet

att riksdagen avslår motion L17 yrkande 1 och L18

yrkande 10.

Reservationer

1. Förutsättningar för sambolagens tillämpning

(punkt 2)

av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne

Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m), Martin

Andreasson (fp) och Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion 2002/03:L18 yrkande

1 samt bifaller delvis motion 2002/03:L227.

Ställningstagande

Sambolagen blir tillämplig utan något särskilt

anmälningsförfarande. Vi ifrågasätter om det är den

bästa konstruktionen för att skydda den svagare

parten i ett samboförhållande. Vi menar också att

det är principiellt tveksamt att en tämligen

omfattande familjerättslig lagstiftning blir

tillämplig på par utan att de själva har avsett

detta eller ens i förväg är medvetna om att lagens

bestämmelser blir tillämpliga på deras förhållande.

Enligt vår mening är tiden nu mogen för en närmare

prövning av hur ett anmälningsförfarande skulle

kunna utformas och vilka för- och nackdelar som

skulle vara förenade med en sådan förändring. För en

sådan prövning talar också att flera andra länder,

såsom Belgien och Frankrike, på senare år har infört

sambolagsliknande lagstiftningar med anmälningskrav.

Vad som anförts i reservationen bör riksdagen, med

bifall till motion L18 yrkande 1 samt delvis bifall

till motion L227, som sin mening ge regeringen till

känna.

2. Nedre åldersgräns (punkt 3)

av Yvonne Andersson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion 2002/03:L17 yrkande

2.

Ställningstagande

Ett problem med sambolagen är att den inte har någon

nedre åldersgräns. Sambolagen gäller alltså även för

ungdomar under 18 år som bor tillsammans. Jag anser

att detta sänder ut fel signaler till samhället.

Sambolagen riskerar att legitimera en form av dolt

barnäktenskap eftersom den saknar en sådan

åldersgräns. Till detta kommer att det är oklart vad

som gäller beträffande föräldraansvaret. Frågan om

föräldrar har ansvaret för en underårig som lever i

ett samboförhållande är så komplicerad att jag anser

att denna bör utredas.

Vad som anförts i reservationen bör riksdagen, med

bifall till motion L17 yrkande 2, som sin mening ge

regeringen till känna.

3. Samboegendom (punkt 7)

av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne

Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m), Martin

Andreasson (fp) och Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motion 2002/03:L18 yrkande

2.

Ställningstagande

Vi anser att samboegendomen inte bör utvidgas till

att omfatta även motordrivna fortskaffningsmedel.

Det är viktigt att sambolagstiftningen förblir ett

grundskydd för den svagare parten i ett

samboförhållande och inte gradvis utvidgas till att

gälla en allt större del av parternas egendom. Vad

gäller motordrivna fortskaffningsmedel är det ofta

inte lika självklart, som när det gäller bostad och

bohag, att ägodelarna är införskaffade för gemensamt

bruk i det vardagliga hushållet. Det kan därför

enligt vår uppfattning bli svårt även för parterna

själva att förutse om sambolagen är tillämplig på

egendomen. Det kan också bli så att det kan vara

till den svagare partens nackdel om

fortskaffningsmedel ingår i samboegendomen. Vi menar

därför att det inte finns skäl att fortsatt utreda

frågan om motordrivna fortskaffningsmedel skall

kunna utgöra samboegendom.

Vad som anförts i reservationen bör riksdagen, med

bifall till motion L18 yrkande 2, som sin mening ge

regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2002/03:80 föreslår regeringen

(Justitiedepartementet) - efter hörande av Lagrådet

- att riksdagen antar de i propositionen framlagda

förslagen till

1. sambolag,

2. lag om ändring i ärvdabalken,

3. lag om ändring i jordabalken,

4. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt

och gåvoskatt,

5. lag om ändring i fastighetsbildningslagen

(1970:988),

6. lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på

okända borgenärer,

7. lag om ändring i lagen (1990:272) om

internationella frågor rörande makars och sambors

förmögenhetsförhållanden,

8. lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614),

9. lag om ändring i lagen (1993:737) om

bostadsbidrag.

Lagförslagen har intagits som bilaga 2 till

betänkandet.

Följdmotioner

2002/03:L17 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

informationsinsatser med syfte att medvetandegöra

berörda om sambolagens innebörd.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda

konsekvenserna av att sambolagen saknar nedre

åldersgräns.

2002/03:L18 av Jan Ertsborn m.fl. (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utredning av ett

anmälningsförfarande i sambolagen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om motordrivna

fortskaffningsmedel i samboegendomen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om domstols

behörighet och skyldighet i fråga om

kvarboenderätten att pröva om bostad skall ingå i

bodelning eller ej.

4. Riksdagen beslutar att 1 kap. 8 § föräldrabalken

skall ges följande lydelse: "Har befruktning av

moderns ägg utförts utanför hennes kropp med

samtycke av hennes make eller sambo av motsatt kön

och är det med hänsyn till samtliga omständigheter

sannolikt att barnet har avlats genom

befruktningen, skall vid tillämpningen av 2-5 §§

den som har lämnat samtycket anses som barnets

fader. Detsamma skall gälla när befruktning

utanför en kvinnas kropp har skett av ett ägg som

kommer från en annan kvinna".

5. Riksdagen beslutar att 3 kap. 7 § fjärde stycket

ärvdabalken skall ges följande lydelse: "Vad som

föreskrivs i denna balk om sambor gäller sådana

samboförhållanden där sambolagen är tillämplig".

6. Riksdagen beslutar att 12 kap. 1 § fjärde stycket

jordabalken skall ges följande lydelse: "Vad som

föreskrivs i detta kapitel om sambor gäller sådana

samboförhållanden där sambolagen är tillämplig".

7. Riksdagen beslutar att 3 a § (1941:416) om

arvskatt och gåvoskatt skall ges följande lydelse:

"Vad som i denna lag föreskrivs om sambor gäller

sådana samboförhållanden där sambolagen är

tillämplig".

8. Riksdagen beslutar att 3 § lagen (1988:711) om

befruktning utanför kroppen ges följande lydelse:

"Ett befruktat ägg får föras in i en kvinnas kropp

endast om kvinnan är gift eller sambo med någon av

motsatt kön och maken eller sambon skriftligen

samtyckt till detta. Om ägget inte är kvinnans

eget skall ägget ha befruktats av makens eller

sambons spermier".

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förändring av

språkbruket i förordningen (1985:728) om

krigsplaceringspremie för flygförare i flygvapnet,

förordningen (1988:244) om grupplivförsäkring för

deltagare i arbetsmarknadsutbildning m.fl.,

förordningen (1988:245) om grupplivförsäkring för

doktorander, förordningen (1990:1361) om lån till

hemutrustning för flyktingar och vissa andra

utlänningar, förordningen (1995:239) om förmåner

till totalförsvarspliktiga och förordningen

(1997:909) om handläggning av ärenden om statliga

tjänstepensionsförmåner.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en

informationskampanj om sambolagen.

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:L227 av Inger René m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att lag (1987:232) om

sambors gemensamma hem och lag (1987:813) om

homosexuella sambor enbart blir gällande efter avtal

mellan de sammanboende.

2002/03:L249 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en ny

sambolagstiftning.

2002/03:L254 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, fp, c,

mp) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa en

könsneutral sambolagstiftning som likställer

samkönade och olikkönade samboförhållanden.

2002/03:L275 av Helena Zakariasén och Matilda

Ernkrans (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att lagen om homosexuella

sambor och lagen om heterosexuella sambor slås

samman till en, där även homosexuella sambor

omfattas av de regler som i dag gäller för en ogift

man och en ogift kvinna som lever tillsammans under

äktenskapsliknande förhållanden.

2002/03:L292 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa en ny

sambolag som likställer homosexuella med

heterosexuella sambor.

2002/03:L316 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning om

upphävande av sambolagen.

2002/03:L325 av Börje Vestlund (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa en

sambolag som är lika för alla, oavsett kön.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

1 Förslag till sambolag

2 Förslag till lag om ändring i

ärvdabalken

3 Förslag till lag om ändring i

jordabalken

4 Förslag till lag om ändring i

lagen (1941:416) om arvsskatt och

gåvoskatt

5 Förslag till lag om ändring i

fastighetsbildningslagen (1970:988)

6 Förslag till lag om ändring i

lagen (1981:131) om kallelse på

okända borgenärer

7 Förslag till lag om ändring i

lagen (1990:272) om internationella

frågor rörande makars och sambors

förmögenhetsförhållanden

8 Förslag till lag om ändring i

bostadsrättslagen (1991:614)

9 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om

bostadsbidrag