Bet. 2003/04:LU25

Lagutskottets betänkande

2003/04:LU25

Stärkt konsumentskydd vid småhusbyggande

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

proposition 2003/04:45 Stärkt konsumentskydd vid

småhusbyggande samt tre motioner som väckts med

anledning av propositionen.

Propositionen innehåller förslag till vissa

ändringar i konsumenttjänstlagen (1985:716),

konsumentköplagen (1990:932) och lagen (1993:320) om

byggfelsförsäkring m.fl. lagar. Förslagen syftar

till att stärka konsumentskyddet vid förvärv och

entreprenadarbeten avseende småhus. Regeringen

föreslår att den konsumenträttsliga regleringen av

avtal mellan konsument och näringsidkare som rör

uppförande och om- eller tillbyggnad av småhus

(småhusentreprenader) undantagslöst skall vara

tvingande till konsumentens förmån. Detsamma

föreslås gälla för avtal om försäljning av småhus

och husbyggsatser. Det föreslås också att det i

konsumenttjänstlagen tas in särskilda regler för

småhusentreprenader som avser uppförande och

tillbyggnad av småhus. Därutöver föreslås att det i

lagen om byggfelsförsäkring införs regler om att det

i vissa fall skall finnas ett färdigställandeskydd

respektive ett avhjälpandeskydd vid byggnadsarbeten

på småhus. Lagändringarna föreslås träda i kraft den

1 januari 2005.

I ärendet har utskottet inhämtat yttrande från

bostadsutskottet.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens

lagförslag och avslår motionerna.

I betänkandet finns två reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Lagförslagen

Riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i jordabalken,

b) lag om ändring i konsumenttjänstlagen

(1985:716),

c) lag om ändring i konsumentköplagen (1990:932),

d) lag om ändring i plan- och bygglagen

(1987:10),

e) lag om ändring i lagen (1993:320) om

byggfelsförsäkring.

Därmed avslår riksdagen motionerna 2003/04:L13

yrkandena 1-5 och 2003/04:L15 yrkandena 1-4.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (fp)

2. Fackmässig standard

Riksdagen avslår motion 2003/04:L14 yrkandena 1

och 2.

Stockholm den 13 maj 2004

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger

René (m), Marianne Carlström (s), Raimo Pärssinen

(s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes (s), Hillevi

Larsson (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis

(v), Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg (m), Rezene

Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp), Viviann

Gerdin (c), Henrik von Sydow (m), Niclas Lindberg

(s), Johan Löfstrand (s) och Jan Emanuel Johansson

(s).

2003/04

LU25

Redogörelse för ärendet

Regeringen beslöt den 24 september 1998 att

tillkalla en särskild utredare för att se över hur

konsumentskyddet vid småhusentreprenader i

fortsättningen skall vara utformat. I

utredningsuppdraget ingick att göra motsvarande

överväganden i fråga om konsumentskyddet vid förvärv

av fast egendom eller byggnadsdelar (dir. 1998:80).

Utredningen antog namnet Småhusutredningen.

Genom tilläggsdirektiv av den 16 december 1999

fick utredningen i uppdrag att överväga hur

konsumentskyddet skall vara utformat vid avtal om

om- eller tillbyggnad av småhus och vid avtal om

annat arbete på fast egendom eller byggnader. Vidare

skulle utredningen undersöka om lagen (1993:320) om

byggfelsförsäkring i ett visst avseende är

ändamålsenligt utformad (dir. 1999:111).

Utredningen avlämnade i december 2000 betänkandet

(SOU 2000:110) Konsumentskyddet vid småhusbyggande.

Betänkandet har remissbehandlats, och ett utkast

till lagrådsremiss har behandlats vid ett remissmöte

den 28 mars 2003. Betänkandet och utkastet till

lagrådsremiss ligger till grund för förslagen i

förevarande proposition.

I propositionen föreslår regeringen - efter

hörande av Lagrådet - att riksdagen antar i

propositionen framlagda förslag till ändringar i

jordabalken, konsumenttjänstlagen (1985:716),

konsumentköplagen (1990:932) plan- och bygglagen

(1987:10) samt lagen (1993:320) om

byggfelsförsäkring.

Regeringens förslag återfinns i bilaga 1 och

lagförslagen i bilaga 2.

Med anledning av propositionen har tre motioner

väckts. Förslagen i motionerna återfinns i bilaga 1.

Lagutskottet har inhämtat yttrande från

bostadsutskottet beträffande propositionen och de

med anledning av propositionen väckta motionerna.

Yttrandet återges i bilaga 3.

Utskottets överväganden

Lagförslagen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens lagförslag och

avslå motionerna. Jämför reservationerna 1

(m) och 2 (fp).

Bakgrund

De civilrättsliga reglerna på konsumentskyddsområdet

syftar till att ge den enskilde konsumenten ett

rimligt skydd vid en tvist med en näringsidkare som

han eller hon har ingått ett avtal med. Till en del

åstadkoms detta skydd genom allmänna regler som ger

möjlighet att underkänna eller jämka oskäliga

avtalsvillkor (jfr den s.k. generalklausulen i 36 §

avtalslagen). Till stor del upprätthålls dock

konsumentskyddet med stöd av den särskilda

konsumentskyddslagstiftning som på vissa sakområden

ställer upp tvingande regler till konsumentens

förmån. Som exempel på sådan lagstiftning kan nämnas

konsumenttjänstlagen (1985:716) och

konsumentköplagen (1990:932).

Konsumenttjänstlagen omfattar alla slags

småhusentreprenader, alltså även uppförande av

småhus. Från lagens tillämpningsområde undantas dock

entreprenader där konsumenten tillförsäkras ett

sådant skydd som ställs som villkor för statligt

bostadsstöd (se 3 § andra stycket). I praktiken

innebär det att konsumenttjänstlagen inte skall

tillämpas i avtalsförhållanden där ABS 95, det

standardavtal som har utarbetats i samarbete mellan

branschen och Konsumentverket, är tillämpligt. Så

torde ha varit fallet i det stora flertalet

småhusentreprenader under 1990-talet.

Den 1 januari 1990 trädde en ny konsumentköplag i

kraft. Liksom den tidigare konsumentköplagen

omfattar den nya lagen bl.a. köp av byggnadsdelar,

dvs. monteringsfärdigt husmaterial. Samtidigt

gjordes ändringar i bestämmelserna om köp av fast

egendom i 4 kap. jordabalken. Bestämmelserna gäller

när en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet

säljer en fastighet till en konsument för dennes

enskilda bruk och är tvingande till konsumentens

förmån. Liksom i konsumenttjänstlagen infördes det i

konsumentköplagen och jordabalken undantag från den

tvingande regleringen. Undantaget avsåg det fallet

att konsumenten hade tillförsäkrats ett sådant

garanti-, försäkrings- och avtalsskydd som ställs

som villkor för statligt bostadsstöd. Undantaget har

sedermera tagits bort från konsumentköplagen (se

prop. 2001/02:134. bet. LU33, rskr. 292) men finns

fortfarande kvar i jordabalken.

Ett viktigt inslag i lagregleringen rörande

byggnadsverksamheten under de senaste decennierna

har således varit det statliga bostadsstödet. Detta

gäller inte minst vid nyproduktionen av småhus.

Reglerna om statligt bostadsstöd återfinns i

förordningen (1992:986) om statlig

bostadsbyggnadssubvention. Där uppställs vissa

förutsättningar för att statligt bostadsstöd skall

få ges, bl.a. krav på att byggherren skall ha visst

avtalsskydd samt visst s.k. färdigställandeskydd och

avhjälpandeskydd. Avtalsskyddet har huvudsakligen

inneburit att avtalsvillkoren mellan konsumenten och

näringsidkaren skall grunda sig på ABS 95.

Färdigställandeskyddet ("produktionsgarantin") har

syftat till att trygga färdigställandet av

kontraktsarbetena och har trätt i funktion om

näringsidkaren har försatts i konkurs eller annars

har kommit på obestånd. Som regel har det bestått av

någon form av säkerhet för att huset uppförs och

färdigställs i enlighet med vad som har avtalats.

Avhjälpandeskyddet ("ansvarsutfästelsen") har syftat

till att trygga åtgärdandet av fel och brister i

kontraktsarbetena. Olika former av

ansvarsutfästelser har förekommit men den vanligaste

har varit något slag av försäkring.

Produktionsgarantin och ansvarsutfästelsen har

tillsammans brukat kallas "småhusgarantin".

År 1993 trädde lagen (1993:320) om

byggfelsförsäkring i kraft. Lagen innebär att en

försäkring med ett visst innehåll måste tecknas vid

vissa entreprenadarbeten. Syftet med lagen är att

skydda dem som vistas i byggnader som används som

bostäder mot ohälsa på grund av byggfel och skador

till följd av sådana fel. Genom byggfelsförsäkringen

är det meningen att fel och skador skall bli

åtgärdade utan tidsutdräkt och att avhjälpandet inte

skall fördröjas av vare sig tvister om vem som är

ansvarig eller den ansvarige näringsidkarens

obestånd.

Propositionen

I propositionen redovisas att sedan den 1 januari

2000 har möjligheten till räntebidrag för uppförande

av s.k. egnahem i princip försvunnit. Därmed har,

anför regeringen, incitamenten till att skaffa det

konsumentskydd som har utgjort en förutsättning för

det statliga bostadsstödet väsentligen upphört.

Regeringen anser därför att den nuvarande kopplingen

mellan det konsumenträttsliga regelverket och

reglerna om statligt bostadsstöd inte längre

framstår som ändamålsenlig. Det kan också, anför

regeringen, riktas principiella invändningar mot den

nuvarande ordningen. Den ger inte alla konsumenter

samma grundskydd och dess skyddsnivå är beroende av

faktorer som, likt det statliga bostadsstödet, har

helt andra syften än konsumentskydd och som dessutom

är föränderliga över tiden. Mot denna bakgrund anser

regeringen att det finns goda skäl att övergå till

en ordning där den konsumenträttsliga lagstiftningen

i alla delar är tillämplig på småhusentreprenader.

Regeringen föreslår alltså i propositionen att den

konsumenträttsliga regleringen av avtal mellan

konsument och näringsidkare som rör uppförande och

om- eller tillbyggnad av småhus

(småhusentreprenader) undantagslöst skall vara

tvingande till konsumentens förmån. Detsamma

föreslås gälla för avtal om försäljning av småhus

och husbyggsatser. Regeringen föreslår att de

kvarvarande undantagen från den tvingande

regleringen i konsumenttjänstlagen och jordabalken

slopas. Härigenom kommer huvudregeln inom svensk

konsumenträtt - att civilrättslig lagstiftning till

konsumentens skydd är tvingande till konsumentens

förmån - att gälla även vid försäljning av småhus

och vid småhusentreprenader.

Därutöver finns det, enligt regeringens

uppfattning, behov av ytterligare förbättringar i

den rättsliga regleringen. Konsumenttjänstlagen i

dess nuvarande utformning är huvudsakligen avsedd

att tillämpas vid tjänster av annat och betydligt

mindre omfattande slag än småhusentreprenader. Den

tar alltså inte sikte på sådana förhållanden som

utmärker entreprenadavtal. Regeringen anser därför

att den konsumenträttsliga lagstiftningen bör

kompletteras med bestämmelser som särskilt behandlar

småhusentreprenader och köp av husbyggsatser och som

ytterligare stärker konsumentens ställning. I

propositionen föreslås att det i

konsumenttjänstlagen tas in särskilda regler för

småhusentreprenader som avser uppförande och

tillbyggnad av småhus. Bland annat föreslås att

näringsidkaren skall ha bevisbördan för vad som har

avtalats i vissa väsentliga hänseenden. Vidare

föreslås att en slutbesiktning skall göras om någon

av parterna begär det. Till slutbesiktningen skall

enligt förslaget knytas särskilda regler om

näringsidkares felansvar. Dessa innebär bl.a. att

näringsidkaren, som huvudregel, skall svara för

bristfälligheter som visar sig inom två år efter

slutbesiktningen. Samtidigt begränsas konsumentens

rätt att åberopa fel som inte har konstaterats vid

slutbesiktningen.

I fråga om köp av husbyggsatser föreslås att det

tas in en bestämmelse i konsumentköplagen om att

näringsidkaren som regel skall ansvara för

bristfälligheter som visar sig inom två år efter

leveransen.

Vad därefter gäller färdigställandeskyddet och

avhjälpandeskyddet redovisas i propositionen att det

färdigställande- och avhjälpandeskydd som anges i

förordningen om statliga bostadsbyggnadssubventioner

har tryggats genom att tecknande av småhusgarantier

eller motsvarande försäkringar har varit en

förutsättning för att byggherren skall få statligt

bostadsstöd. I praktiken har detta medfört att där

statligt bostadsstöd har lämnats har konsumenten

alltid haft ett gott färdigställande- och

avhjälpandeskydd. I och med att det statliga

bostadsstödet har upphört har den viktigaste

drivkraften för tecknande av försäkringar

försvunnit. Benägenheten att teckna försäkringar

synes också ha minskat.

Mot den ovan redovisade bakgrunden föreslår

regeringen att färdigställandeskyddet och

avhjälpandeskyddet förstärks genom att det i lagen

om byggfelsförsäkring införs regler om att det i

vissa fall skall finnas ett färdigställandeskydd

respektive ett avhjälpandeskydd vid byggnadsarbeten

på småhus. Båda slagen av skydd skall finnas när ett

småhus uppförs och, om byggnadsnämnden finner att

det behövs, vid tillbyggnader och vissa

ombyggnadsåtgärder. Väsentligen motsvarande typer av

skydd skall finnas vid köp av husbyggsatser.

Färdigställandeskyddet, som föreslås bestå av en

försäkring eller bankgaranti, skall trygga att

entreprenaden färdigställs. Avhjälpandeskyddet, som

föreslås bestå av en byggfelsförsäkring, skall täcka

konsumentens kostnader för att avhjälpa fel och

skador under den tioåriga preskriptionstiden. Det

skall enligt förslaget ankomma på byggherren att se

till att det finns ett färdigställandeskydd och en

byggfelsförsäkring. Detta föreslås gälla oavsett om

denne är konsument eller näringsidkare.

Byggnadsnämnden skall enligt de föreslagna reglerna

kontrollera att det finns ett färdigställandeskydd

och en byggfelsförsäkring, där detta krävs.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den

1 januari 2005.

Motionerna

Inger René m.fl. (m) yrkar i motion L13 avslag på

regeringens proposition (yrkande 1). Motionärerna

anser att regeringens förslag har omfattande brister

och framhåller att det krävs ytterligare beredning

innan ett nytt förslag bör läggas fram för riksdagen

(yrkande 2). Det gäller bl.a. behovet av utförligare

analys av konsumenternas kostnader för lagförslagen.

Enligt motionärerna saknas också en analys av vilka

konsekvenser förslaget får för konkurrensen och

möjligheterna för mindre byggföretag att utmana

etablerade aktörer (yrkande 3). Vidare bör det

närmare analyseras hur en färdigställandeförsäkring

kan utformas med större inslag av frivillighet.

Motionärerna anser bl.a. att det framstår som

orimligt att belasta små projekt med höga kostnader

för färdigställandeskydd (yrkande 4). Slutligen

anser motionärerna att det bör analyseras hur

felansvaret kan utformas med ett

väsentlighetsrekvisit. Regeringens förslag innebär

att kostnader för småfel i förlängningen belastar

konsumenten (yrkande 5).

Jan Ertsborn m.fl. (fp) yrkar i motion L15 avslag

på regeringens proposition. Motionärerna är

principiellt för en tvingande lagstiftning till

förmån för konsumenterna, men de anser att bristerna

i regeringens förslag är så allvarliga att det inte

ligger i konsumenternas intresse att lagen genomförs

i föreslaget skick. Enligt motionärerna bör

riksdagen begära att regeringen skyndsamt återkommer

till riksdagen med ett lagförslag som erbjuder ett

bättre fungerande konsumentskydd (yrkande 1). Ett

nytt lagförslag skulle, enligt motionärerna, ställa

krav på att vissa avtalsvillkor skall vara

skriftliga (yrkande 2), ställa krav på obligatorisk

slutbesiktning och att besiktningens rättsverkningar

klargörs (yrkande 3) samt ställa krav på en

obligatorisk skyldighet för näringsidkarna att

tillhandahålla konsumenten kalkyler för

produktionskostnad, finansieringskostnad och

boendekostnadskalkyl (yrkande 4).

Bostadsutskottets yttrande

Bostadsutskottet tillstyrker propositionen och

avstyrker motionerna. Utskottet framhåller bl.a. att

det är angeläget att risktagandet vid småhusbyggande

kan begränsas och att det finns ett skydd för de fel

och brister som kan uppstå i detta sammanhang.

Utskottet anser att förslagen i propositionen både

medför en förstärkning av konsumentskyddet och ger

förutsättningar att uppnå en god kvalitet i

småhusproduktionen.

Lagutskottets ställningstagande

Förvärv och entreprenadarbeten avseende småhus utgör

för de flesta privatpersoner de ekonomiskt mest

betydelsefulla affärerna i deras liv. Det är därför,

enligt lagutskottets mening, av största vikt att

rättsordningen tillhandahåller den enskilde ett gott

och tydligt konsumentskydd vid sådana förvärv. De

tillämpliga reglerna måste innebära en rättvis

avvägning mellan parternas intressen. Till detta

kommer att konsumentskyddets utformning på detta

område, t.ex. förekomsten av en besiktning, också är

av betydelse för kvaliteten i byggandet och

därigenom tillgodoser ett mera allmänt

samhällsintresse. Lagstiftningen på detta område bör

därför utformas så att konsumenten tillförsäkras ett

heltäckande avtalsskydd i förhållande till

näringsidkaren.

Lagutskottet delar regeringens uppfattning att det

bästa sättet att åstadkomma detta är genom en

tvingande lagreglering där de huvudsakliga

beståndsdelarna i detta skydd läggs fast. De i

propositionen framlagda lagförslagen motsvarar,

enligt lagutskottets uppfattning, de ovan redovisade

kraven och innebär att konsumentskyddet på det

aktuella området förstärks.

Vad därefter gäller frågan om

färdigställandeskyddet och avhjälpandeskyddet har

den viktigaste drivkraften för tecknande av

försäkringar försvunnit sedan det statliga

bostadsstödet upphört. Benägenheten att teckna

försäkringar har också minskat. Detta har medfört

att alltfler konsumenter kommit att stå utan den typ

av skydd som försäkringarna ger, vilket inte är en

tillfredsställande ordning. Mot denna bakgrund anser

lagutskottet att det är angeläget att

färdigställandeskyddet och avhjälpandeskyddet

förstärks. Lagutskottet delar regeringens bedömning

att det inte är möjligt att skapa incitament för att

teckna ett sådant skydd på frivillig väg. Reglerna

på detta område bör därför göras tvingande.

De invändningar mot lagförslagen som framförs i

motionerna L13 och L15 har såsom närmare utvecklats

i bostadsutskottets yttrande inte sådan styrka att

riksdagen inte bör ställa sig bakom regeringens

förslag.

Med det anförda föreslår lagutskottet att

riksdagen antar de i propositionen framlagda

lagförslagen. Ställningstagandet innebär att

motionerna L13 yrkandena 1-5 och L15 yrkande 1-4

avslås.

Fackmässig standard

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion som gäller

fackmässig standard.

Gällande bestämmelser

Enligt 4 § konsumenttjänstlagen skall näringsidkaren

utföra tjänsten fackmässigt. Det är fråga om en

objektiv måttstock. Vägledning om vad som kan anses

som fackmässigt kan hämtas i allmänna eller

särskilda beskrivningar eller anvisningar avseende

material och metoder m.m. Därtill kommer som en

grundläggande norm för bedömningen vad som i olika

fall utgör god yrkes- eller branschpraxis (se prop.

1984/85:110 s. 157 f.). Om resultatet av tjänsten

avviker från vad konsumenten har rätt att kräva,

skall tjänsten normalt anses vara felaktig enligt

9 § första stycket 1 konsumenttjänstlagen. Frågan om

tjänsten är felaktig skall enligt 12 §

konsumenttjänstlagen bedömas med hänsyn till

förhållandena vid den tidpunkt då uppdraget

avslutades. Kravet på fackmässighet torde således

vara att hänföra till den kunskap som föreligger då

tjänsten utförs och inte till sådan kunskap som

tillkommer senare och som visar att tjänsten har

utförts på ett mindre lämpligt sätt (se prop.

1989/90:77 s. 28).

Propositionen

I propositionen behandlar regeringen frågan om

konsumenttjänstlagens regler är en lämplig ordning

även vad avser småhusentreprenader. Regeringen anför

att en utvidgning av felansvaret i det nu aktuella

avseendet kan få mycket besvärliga konsekvenser för

näringsidkaren. I propositionen framhåller

regeringen att inte ens den mest noggranne och

ansvarskännande näringsidkare kan förutse och

undvika alla bristfälligheter av detta slag.

Konsekvensen av ett utvidgat felansvar skulle därför

kunna bli att näringsidkaren i efterhand, sedan det

har visat sig att en tidigare vedertagen metod har

fått skadliga effekter, drabbas av helt oförutsebara

förpliktelser. Förhållanden av detta slag skulle

givetvis kunna äventyra hela näringsverksamheten.

Vidare pekar regeringen på att en särskild

komplikation med en utvidgning av felansvaret

sammanhänger med den nuvarande regleringen i

produktansvarslagen, det finns en risk för att det

skulle kunna uppstå ohanterliga ansvarsförhållanden.

Därtill kommer, enligt regeringen, att det för

närvarande synes tveksamt om försäkringsmarknaden

kan erbjuda försäkringar som täcker ansvar av det

aktuella slaget, åtminstone inte utan kännbara

premiehöjningar.

Mot den ovan redovisade bakgrunden gör regeringen

i propositionen bedömningen att en näringsidkare

inte i lag bör åläggas något ansvar för

bristfälligheter som har uppkommit trots att arbetet

har utförts på ett sätt som motsvarar fackmässig

standard vid tidpunkten för arbetets avslutande.

Vidare görs bedömningen att liksom i dag skall lagen

om byggfelsförsäkring medge att försäkringen inte

omfattar fel som har uppstått trots att arbetet var

fackmässigt när det utfördes.

Därutöver redovisar regeringen att en

remissinstans har ansett att det, eftersom

försäkringslösningar för närvarande inte tycks

finnas, bör övervägas om inte Småhusskadenämndens

uppdrag skulle kunna utökas på så sätt att

konsumenterna i större utsträckning skulle kunna få

ersättning från nämnden för den typ av fel som här

diskuteras. Ett sådant utökat uppdrag skulle

emellertid, enligt regeringens bedömning, få

svåröverskådliga konsekvenser för nämndens

verksamhet och finansiering. Dessa konsekvenser kan,

anför regeringen, inte lämpligen utredas i detta

lagstiftningsärende. I propositionen redovisas att

regeringen mot denna bakgrund för närvarande inte är

beredd att lämna något förslag om att avhjälpande av

fel av det nu aktuella slaget skall finansieras

genom Småhusskadenämnden.

Motionen

Jörgen Johansson (c) anför i motion L14 att en

näringsidkare förväntas utföra sina tjänster på ett

fackmässigt sätt. Om näringsidkaren prövar nya

metoder eller produkter som senare visar sig medföra

problem för konsumenterna anser motionären att

ansvaret bör åvila byggaren och inte konsumenten.

Ett tillkännagivande begärs i enlighet härmed

(yrkande 1). Vidare anser motionären att ett utökat

åtagande för Småhusskadenämnden bör övervägas för de

aktuella situationerna (yrkande 2).

Lagutskottets ställningstagande

Enligt konsumenttjänstlagen har näringsidkaren för

närvarande inte något felansvar för arbete vars

utförande inte avvek från fackmässig standard när

det utfördes. Lagutskottet gör samma bedömning som

regeringen och bostadsutskottet att en utvidgning av

felansvaret vid småhusentreprenader skulle vara

förenat med betydande nackdelar, och utskottet kan

därför inte ställa sig bakom kravet i motion L14

yrkande 1. Inte heller när det gäller yrkande 2 om

att Småhusskadenämndens uppdrag skall utökas har

lagutskottet någon annan uppfattning än regeringen

och bostadsutskottet.

Med det anförda föreslår lagutskottet att motion L14

yrkandena 1 och 2 bör avslås.

Reservationer

1. Lagförslagen (punkt 1)

av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m) och

Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens lagförslag och

tillkännager för regeringen vad som anförs i

reservation 1.

Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L13

yrkandena 1-5 och avslår motion 2003/04:L15

yrkandena 1-4.

Ställningstagande

Vi stöder lagändringar som ger ett starkt

konsumentskydd och ett tydligare förhållande mellan

näringsidkare och konsument vid småhusentreprenader.

Den nu framlagda propositionen har dessvärre påtagliga

brister. Regeringens förslag innebär ett regelsystem

som i flera avseenden är onödigt omfattande och

därigenom riskerar att leda till ökade kostnader, mer

byråkrati och större osäkerhet om konsumentens skydd i

samband med småhusbyggande. Vi föreslår därför att

propositionen avslås i dess helhet och omarbetas i

flera avseenden innan riksdagen ånyo ges tillfälle att

ta ställning i frågan.

Utgångspunkten för denna omarbetning bör vara att

omfattningen av de tvingande reglerna begränsas till

att endast avse sådana områden där tungt vägande

skäl talar för en sådan ordning. De frågor som bör

beredas vidare gäller bl.a. behovet av utförligare

analys av konsumenternas kostnader för lagförslagen.

Det saknas en analys av vilka konsekvenser förslaget

får för konkurrensen och möjligheterna för mindre

byggföretag att utmana etablerade aktörer. Vidare

bör det närmare analyseras hur en

färdigställandeförsäkring kan utformas med större

inslag av frivillighet. Det framstår som orimligt

att belasta små projekt med höga kostnader för

färdigställandeskydd. Slutligen anser vi att det bör

analyseras hur felansvaret kan utformas med ett

väsentlighetsrekvisit. Regeringens förslag innebär

att kostnader för småfel i förlängningen belastar

konsumenten.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motion L13 och med avslag på

propositionen och motion L15, som sin mening

ge regeringen till känna.

2. Lagförslagen (punkt 1)

av Jan Ertsborn (fp) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens lagförslag och

tillkännager för regeringen vad som anförs i

reservation 2.

Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L15

yrkandena 1-4 och avslår motion 2003/04:L13

yrkandena 1-5.

Ställningstagande

Frågor om hur konsumentskyddet vid småhusbyggande

skall kunna förbättras har varit föremål för

överväganden under lång tid. Vi är principiellt för

en tvingande lagstiftning till förmån för

konsumenterna men enligt vår uppfattning är

bristerna i regeringens förslag så allvarliga att

det inte ligger i konsumenternas intresse att lagen

genomförs i föreslaget skick.

Vi konstaterar bl.a. att regeringens förslag om

kompletteringar av konsumenttjänstlagen endast

omfattar en mycket liten del av det regelverk som i

dagsläget tillämpas genom ABS 95. Följden kan därför

bli att många tvister i fortsättningen kommer att

behöva avgöras genom rättspraxis. Detta kan skapa

stor osäkerhet för konsumenterna som inte i förväg

kan veta vad som gäller.

Enligt vår mening bör riksdagen avslå regeringens

förslag och uppdra åt regeringen att skyndsamt

återkomma till riksdagen med ett lagförslag som

erbjuder ett bättre fungerande konsumentskydd. Vi

anser att ett nytt lagförslag skall ställa krav på

att vissa avtalsvillkor skall vara skriftliga, krav

på obligatorisk slutbesiktning och att besiktningens

rättsverkningar klargörs samt ställa krav på en

obligatorisk skyldighet för näringsidkarna att

tillhandahålla konsumenten kalkyler för

produktionskostnad, finansieringskostnad och

boendekostnadskalkyl.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motion L15 och med avslag på propositionen och

motion L13, som sin mening ge regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2003/04:45 Stärkt konsumentskydd vid

småhusbyggande

Riksdagen antar de i propositionen framlagda

förslagen till

1. lag om ändring i jordabalken,

2. lag om ändring i konsumenttjänstlagen (1985:716),

3. lag om ändring i konsumentköplagen (1990:932),

4. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),

5. lag om ändring i lagen (1993:320) om

byggfelsförsäkring.

Följdmotioner

2003/04:L13 av Inger René m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen avslår regeringens proposition

2003/04:45.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ytterligare

beredning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en analys av

konsumentens kostnader för de nya regelverken.

4. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag på hur en färdigställandeförsäkring kan

utformas med större inslag av frivillighet och

konkurrensneutralitet i enlighet med vad som

anförs i motionen.

5. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag om hur felansvaret kan utformas med ett

väsentlighetsrekvisit i enlighet med vad som

anförs i motionen.

2003/04:L14 av Jörgen Johansson (c) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ålägga

näringsidkare ett funktionsansvar vid

småhusbyggande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda ett

utökat ansvar för Småhusskadenämnden avseende

skador som uppstår oaktat att arbetet utförts

fackmannamässigt.

2003/04:L15 av Jan Ertsborn m.fl. (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen avslår proposition 2003/04:45.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skriftligt krav på

avtal om småhusentreprenader.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om obligatorisk

besiktning och besiktnings rättsverkan vid

småhusentreprenader.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

produktionskostnadskalkyler och finansierings- och

boendekostnadskalkyler.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i

jordabalken

2 Förslag till lag om ändring i

konsumenttjänstlagen (1985:716)

3 Förslag till lag om ändring i

konsumentköplagen (1990:932)

4 Förslag till lag om ändring i

plan- och bygglagen (1987:10)

5 Förslag till lag om ändring i

lagen (1993:320) om

byggfelsförsäkring

Bilaga 3

Yttrande från annat utskott

Bostadsutskottets yttrande

2003/04:BoU4y

Stärkt konsumentskydd vid

småhusbyggande

Till lagutskottet

Lagutskottet har berett bostadsutskottet tillfälle

att yttra sig över proposition 2003/04:45 om stärkt

konsumentskydd vid småhusbyggande jämte de med an-

ledning av propositionen väckta motionerna

2003/04:L13 (m), 2003/04:L14 (c) och 2003/04:L15

(fp).

Bostadsutskottet tar i sitt yttrande upp förslagen

ur en bostadspolitisk synvinkel och inriktar sina

överväganden på vissa av de frågor som tagits upp i

motionerna.

Sammanfattning

Bostadsutskottet tillstyrker regeringens proposition

2003/04:45 om stärkt konsumentskydd vid

småhusbyggande och avstyrker de tre motioner som

väckts med anledning av propositionen. Utskottet

framhåller bl.a. att det är angeläget att

risktagandet vid småhusbyggande kan begränsas och

att det finns ett skydd för de fel och brister som

kan uppstå i detta sammanhang. Utskottet anser att

förslagen i propositionen både kan medföra en

förstärkning av konsumentskyddet och ge bättre

förutsättningar att uppnå en god kvalitet i

småhusproduktionen.

Till yttrandet har tre avvikande meningar fogats.

Utskottet

Förslagen i propositionen och

motionerna

I propositionen föreslås att konsumentskyddet vid

småhusbyggande förstärks vad gäller avtalsskyddet,

färdigställandeskyddet samt avhjälpandeskyddet.

Avtalsskyddet för konsumenten gentemot

näringsidkaren som uppför småhuset stärks främst

genom att särskilda bestämmelser om

småhusentreprenad tas in i konsumenttjänstlagen. Vid

uppförande och tillbyggnad av småhus skall

näringsidkaren ha bevisbördan för vad som har

avtalats i vissa väsentliga hänseenden. Regler om

slutbesiktning tas in i lagen. Vidare införs

särskilda bestämmelser om näringsidkarens felansvar

vid uppförande och tillbyggnad av småhus.

Näringsidkaren skall svara för alla bristfälligheter

som förelåg vid den tidpunkt som arbetet godkändes

vid slutbesiktning och för bristfälligheter som

visar sig inom två år därefter.

Färdigställande- och avhjälpandeskyddet förstärks

genom att regler om obligatoriskt skydd för småhus

förs in i lagen om byggfelsförsäkring.

Färdigställandeskyddet är avsett att täcka dels de

kostnader som uppkommer för konsumenten om

näringsidkaren inte slutför arbetet, dels

kostnaderna för avhjälpandet av

slutbesiktningsanmärkningar. Färdigställandeskyddet

skall kunna tas i anspråk på grund av närings-

idkarens dröjsmål eller om näringsidkaren inte kan

fullgöra sina förpliktelser. Avhjälpandeskyddet

genom byggfelsförsäkring skall alltid finnas när ett

småhus uppförs och är avsett att trygga konsumentens

rätt att få fel i entreprenaden åtgärdade.

Byggfelsförsäkringen för ett småhus skall ge ett

tioårigt skydd mot byggfel och skador som beror på

byggfel.

Tre motioner med olika inriktningar har väckts med

anledning av propositionen.

I motion 2003/04:L13 (m) föreslås att

propositionen avslås och att riksdagen begär att

regeringen återkommer med ett förslag som bl.a.

innebär ett större inslag av frivillighet och

förändrade regler avseende näringsidkarens

felansvar.

Även i motion 2003/04:L15 (fp) föreslås avslag på

propositionen och en begäran om ett nytt förslag. I

detta fall förordas emellertid ett större inslag av

lagreglering med tvingande regler. Det gäller bl.a.

ett generellt krav på skriftliga avtal vid

småhusentreprenad samt tvingande regler om

slutbesiktning.

Slutligen lämnas i motion 2003/04:L14 (c) förslag

om att ålägga näringsidkare ett funktionsansvar vid

småhusbyggande och att ge Småhusskadenämnden utökade

uppgifter. Den sistnämnda motionen torde inte

innebära yrkande om att propositionen avslås utan

snarare en begäran om att regeringen senare

återkommer med förslag till lagkompletteringar.

I det följande redovisar bostadsutskottet sin

övergripande syn på propositionen och motionerna

samt kommenterar de förslag som närmast har

anknytning till utskottets beredningsområde.

Utskottets överväganden

Inledning

Den aktuella propositionen behandlar frågor om hur

konsumentskyddet skall kunna stärkas vid

småhusbyggande. De rent konsumenträttsliga

aspekterna på dessa frågor ligger inom lagutskottets

beredningsområde. De framlagda förslagen omfattar

emellertid frågor som är centrala även sett i ett

bostadspolitiskt perspektiv. Det kan vidare

konstateras att propositionen delvis gäller lagar

där förslagen vanligen bereds av bostadsutskottet.

Detta gäller såväl plan- och bygglagen som lagen om

byggfelsförsäkring. Förslagen som omfattar dessa

lagar gäller färdigställande- och

avhjälpandeskyddet. Även på förslagen om ett

utvecklat avtalsskydd genom förändringar i främst

konsumenttjänstlagen kan emellertid vissa

bostadspolitiska synpunkter läggas.

Behovet av ett stärkt konsumentskydd vid

småhusbyggande

Bostadsutskottet anser att det är välkommet att

förslag om konsumentskyddet vid småhusbyggande nu

kan läggas fram efter ett relativt omfattande

utrednings- och beredningsarbete. En väl fungerande

bostadsmarknad förutsätter regelsystem som erbjuder

ett skydd för bostadskonsumenterna både vid byggande

och köp av bostäder. Det är bl.a. angeläget att

risktagandet vid småhusbyggande kan begränsas och

att det finns ett skydd för de fel och brister som

kan uppstå i detta sammanhang.

Uppdagade byggfel och frågor om ansvaret för dem

har under senare år gjort att delar av byggsektorn

kommit att ifrågasättas i den allmänna debatten. Det

har främst gällt ett antal uppmärksammade fall av

nybyggda bostadsområden där omfattande fuktskador

och andra brister har kunnat konstateras. Även om

det i dessa fall i huvudsak rört sig om

flerbostadshus understryker det behovet inom hela

byggsektorn av ett regelverk som både kan förebygga

att fel begås och genom tydliga regler om

felansvaret kan underlätta åtgärdandet av felen.

Förslagen om ett utvidgat avtalsskydd samt

färdigställande- och avhjälpandeskydd vid

småhusbyggande bör ses som en viktig del i dessa

strävanden.

Utskottet anser således att förslagen i

propositionen både kan medföra en förstärkning av

konsumentskyddet och ge bättre förutsättningar att

uppnå en god kvalitet i småhusproduktionen.

Förslagen innebär att ansvarsförhållandena görs

tydligare både i samband med byggåtgärderna och om

byggfel m.m. upptäcks efter en tid. Detta ger bättre

förutsättningar för att upptäckta fel och skador

skall kunna avhjälpas snabbt, utan långvariga

tvister om ansvarsfrågan. Ett tydligare

avhjälpandeskydd är inte minst angeläget för att

tillgodose kravet på en god och hälsosam

boendemiljö. Skyddet för de boendes hälsa var för

övrigt ett av huvudargumenten när lagen om

byggfelsförsäkring infördes i början av 1990-talet.

Andra viktiga frågor i dessa sammanhang övervägs för

närvarande inom ramen för flera utredningar. Det

gäller främst de frågor om regleringen i plan- och

bygglagen av ansvarsförhållandena i byggprocessen

som övervägs av PBL-kommittén. Det bör också nämnas

att det i Byggnadsdeklarationsutredningens uppdrag

(dir. 2002:93) ingår att utvärdera om lagen om

byggfelsförsäkring fungerar som har varit avsett

samt föreslå de lagändringar som kan vara

motiverade. Utredaren skall också överväga om kravet

på en byggfelsförsäkring bör utvidgas till att avse

även andra byggnader än bostadshus. Även i flera

andra avslutade eller pågående utredningar tas

frågor upp med viss anknytning till de förslag om

ansvarsförhållanden och krav på försäkringsskydd som

nu är aktuella. Bostadsutskottet kommer således med

stor sannolikhet under de närmaste åren att få ta

ställning till flera förslag om hur

ansvarsförhållandena i byggprocessen skall kunna

förtydligas och hur skyddet mot byggfel skall kunna

förbättras.

Tvingande regler eller frivillighet i fråga om

konsumentskyddet

Som utskottet konstaterat ovan har de två motioner

som förespråkar att riksdagen avslår propositionen

helt skilda utgångspunkter för sina

ställningstaganden. I m-motionen förespråkas att

förslagen omarbetas med inriktning på större inslag

av frivillighet och ett mindre omfattande felansvar

för näringsidkaren. Inriktningen på fp-motionen är

däremot att regeringens förslag bör kompletteras med

vissa tvingande regler avseende skriftliga avtal,

besiktning och kalkyler.

Enligt motion 2003/04:L13 (m) talar mycket för att

färdigställande- och avhjälpandeskyddet skall ha

frivillighet som utgångspunkt. Nyttan med en

obligatorisk försäkring för många mindre åtgärder

står enligt motionärerna inte i rimlig proportion

till kostnaden och det administrativa arbete som

regeringens förslag kommer att medföra. Mot denna

bakgrund föreslås i motionens yrkande 4 att

regeringens förslag omarbetas så att

färdigställandeskyddet görs frivilligt.

Frågan om frivillighet eller tvingande regler när

det gäller färdigställande- och avhjälpandeskyddet

diskuteras i propositionen. Bakgrunden till

regeringens ställningstagande anges bl.a. vara

utvecklingen under senare år, som inneburit att

många konsumenter/småhusbyggare kommit att stå utan

den typ av skydd som nu föreslås. Detta blev följden

av att kravet på småhusgaranti vid statlig

räntesubvention förlorat sin betydelse eftersom en

sådan subvention inte längre utgår vid byggande av

egnahem. Regeringen bedömer det inte som möjligt att

skapa ett motsvarande incitament för att teckna ett

färdigställande- och avhjälpandeskydd på frivillig

väg.

Bostadsutskottet delar regeringens bedömning i

frågan om frivillighet eller tvingande regler. Redan

vid beslutet om införande av lagen om

byggfelsförsäkring ställde sig för övrigt ett då

enigt bostadsutskott bakom tanken på att lagens

bestämmelser skulle göras tvingande. Utskottet

anförde således "att det inte kan förutsättas att

frivilliga försäkringar skulle tecknas i sådan

omfattning att de boende skulle få det skydd som

eftersträvas" (1992/93:BoU22 s. 3). Detta

ställningstagande avsåg visserligen i första hand

frågan om byggfelsförsäkring vid byggande av

flerbostadshus, men i praktiken gällde de tvingande

reglerna även för småhus genom kravet på s.k.

småhusgaranti vid statligt räntestöd. Småhus är i

lagen endast undantagna från kravet på

byggfelsförsäkring om sådan garanti finns.

Motionärerna i m-motionen invänder också mot att

många mindre projekt med regeringens förslag till

ändring i lagen om byggfelsförsäkring påtvingas ett

fullgörandeskydd med de kostnader som detta innebär.

Sådana mindre projekt torde i första hand röra

tillbyggnader. Här vill utskottet erinra om att

redan den begränsning som finns i lagförslagets 13 §

första stycket 2 innebär att de tvingande reglerna

avser projekt av en viss storlek. Dessutom finns

enligt 14 § en möjlighet för byggnadsnämnden att

göra en behovsprövning av färdigställandeskyddet med

beaktande av de beräknade kostnaderna för

näringsidkarens åtaganden och kostnaderna för

färdigställandeskyddet. Även vad gäller

avhjälpandeskyddet finns regler om behovsprövning

med beaktande av kostnaderna för åtgärden och

försäkringen.

I m-motionens yrkande 5 föreslås att

näringsidkarens felansvar skall begränsas genom ett

s.k. väsentlighetsrekvisit. Enligt propositionen

innebär den av regeringen föreslagna ordningen att

felansvaret är utformat i enlighet med vad som

allmänt gäller enligt konsumenttjänstlagens regler.

Regeringen anser inte att det finns tillräckliga

skäl att begränsa detta ansvar vid

småhusentreprenader. Bostadsutskottet delar

regeringens bedömning i denna fråga.

Vad sedan gäller de förslag som tas upp i motion

2003/04:L15 (fp) om att utvidga de tvingande

reglernas omfattning på vissa områden anser

bostadsutskottet att regeringens skäl för den i

propositionen föreslagna ordningen bör godtas. Ett

generellt krav på skriftliga avtal vid

småhusentreprenad enligt motionens yrkande 2 kan

således bli alltför inflexibelt. Om motsvarande

rättsföljd som är knuten till skriftlighetskravet

vid köp av fast egendom dessutom tillämpas skulle

detta, som redovisas i propositionen, kunna drabba

såväl näringsidkaren som konsumenten på ett oskäligt

sätt.

När det gäller förslaget enligt yrkande 3 att göra

bestämmelserna om slutbesiktning tvingande, kan en

sådan ordning enligt regeringens bedömning te sig

onödigt långtgående i de fall ingendera av parterna

ser det som meningsfullt att hålla särskild

besiktning. Som anförs i propositionen kan det

emellertid antas att besiktning kommer till stånd i

det stora flertalet fall. Inte minst kommer

näringsidkaren genom sitt felansvar att ha ett

starkt incitament att se till att besiktning görs.

Det bör i sammanhanget framhållas att frågan om

slutbesiktning i det nu aktuella avseendet, dvs.

gällande avtalsfrågor vid småhusentreprenad, rymmer

andra frågeställningar än de kontrollfrågor som kan

aktualiseras med stöd av plan- och bygglagen. Frågor

om tillsyn, kontroll och slutbevis m.m. enligt denna

lagstiftning övervägs för närvarande av PBL-

kommittén. Bostadsutskottet, som vid flera

tillfällen framhållit behovet av en översyn av detta

regelsystem, kommer således att få tillfälle att

återkomma till frågor om behovet av besiktning och

kontroll i samband med byggande av såväl småhus som

andra byggnader.

Vad slutligen gäller förslaget i motionens yrkande

4 om en lagreglering motsvarande de riktlinjer om

kostnadskalkyler m.m. som Konsumentverket utfärdat i

anslutning till marknadsföringslagen anser

bostadsutskottet att detta i första hand är en fråga

för lagutskottet att ta ställning till.

I samband med beredningen av propositionen i

bostadsutskottet har ytterligare en fråga gällande

de tvingande reglernas omfattning uppmärksammats.

Det gäller kravet i lagen om byggfelsförsäkring på

färdigställande- och avhjälpandeskydd vid

tillbyggnad. Lagförslaget är så utformat att ett

sådant skydd skall finnas vid tillbyggnad om det

finns behov av det. Byggnadsnämnden prövar behovet

med beaktande av bl.a. kostnaderna för skyddet

respektive de aktuella åtgärderna. Denna ordning

gäller emellertid inte för mindre tillbyggnader som

enligt 8 kap. 4 § plan- och bygglagen inte kräver

bygglov. Undantaget i dessa fall från kravet på

bygglov gäller utanför detaljplanelagt område om

huset inte ingår i samlad bebyggelse. Ett

motsvarande undantag finns från kravet på

bygganmälan i plan- och bygglagen. Enligt

regeringens förslag skall inte heller

byggfelsförsäkring och färdigställandeskydd krävas i

dessa fall. Samhällets krav på konsumentskyddets

omfattning vid tillbyggnad av småhus blir därigenom

delvis beroende av vilken omgivning som det aktuella

småhuset är lokaliserat i.

Bostadsutskottet kan konstatera att motiven till

denna avgränsning inte närmare kommenteras i

propositionen. Ett argument som kan anföras för den

valda avgränsningen är att de aktuella

tillbyggnaderna genom befrielsen från bygglov och

bygganmälan inte kommer under byggnadsnämndens

prövning. Något tillfälle för nämnden att pröva om

erforderligt skydd finns och göra den behovsprövning

av skyddet som gäller för motsvarande tillbyggnader

inom detaljplanelagt område föreligger därför inte.

Småhusutredningen, som i den aktuella frågan

föreslog en motsvarande avgränsning som i

regeringsförslaget, redovisade vissa överväganden

med denna innebörd. I utredningens betänkande anförs

således i ett avsnitt om fullgörandeskyddet att den

valda lösningen inte möjliggör att skyddet ges en

fullständig täckning eftersom detta skulle fordra en

översyn av reglerna för bygganmälan (SOU 2000:110 s.

279). Detta ansågs inte ligga inom ramen för

utredningens uppdrag.

Bostadsutskottet har förståelse för de önskemål om

en rationell handläggning som sannolikt legat till

grund för den av regeringen förordade ordningen. En

inordning av de aktuella tillbyggnaderna i systemet

med byggnadsnämndernas prövning av konsumentskyddet

genom byggfelsförsäkring m.m. skulle sannolikt

förutsätta ett krav på bygganmälan eller motsvarande

i dessa fall. Utskottet är inte berett att förorda

en sådan förändring. Det får emellertid förutsättas

att frågan om eventuella problem med den valda

ordningen kan uppmärksammas när det blir aktuellt

med en uppföljning av lagens tillämpning och utfall.

Sammantaget innebär det anförda att

bostadsutskottet tillstyrker regeringens förslag i

proposition 2003/04:45 och avstyrker motionerna

2003/04:L13 (m) och 2003/04:L15 (fp).

Funktionsansvar vid småhusbyggande

Motion 2003/04:L14 (c) innebär inte något yrkande om

att regeringens lagförslag skall avslås av

riksdagen. I motionens yrkande 1 föreslås däremot

riksdagen göra ett tillkännagivande om att

näringsidkare bör åläggas ett funktionsansvar vid

småhusbyggande. Motionären anser att byggare som

prövar nya metoder eller använder produkter som

visar sig medföra problem bör bära ansvaret gentemot

konsumenten för de uppkomna bristerna. Vidare

föreslås i yrkande 2 att ett utökat ansvar för

Småhusskadenämnden bör utredas avseende skador som

uppstår oaktat att arbetet utförts fackmannamässigt.

I motionen hävdas att konsumenten bör gå skadeslös

vid ett funktionsavbrott.

Bostadsutskottet konstaterar att det inte helt

klart framgår av motionen hur det föreslagna

funktionsansvaret förhåller sig till det i

propositionen föreslagna utvidgade ansvaret för

näringsidkare. Vad gäller den fråga som tas upp i

yrkande 1 - dvs. ansvarsförhållandet när en byggare

tillämpar nya metoder eller använder produkter som

visar sig medföra problem för konsumenten - föreslår

regeringen inte några särregler för näringsidkarens

felansvar vid uppförande och tillbyggnad av småhus.

Däremot innebär lagförslaget att en näringsidkare

inte åläggs ansvar för bristfälligheter som har

uppkommit trots att arbetet har utförts på ett sätt

som motsvarar fackmässig standard vid tidpunkten för

arbetets avslutande. Detta ansluter till vad som i

övrigt gäller enligt konsumenttjänstlagen. I

propositionen redogörs för flera skäl till att denna

begränsning av felansvaret ansetts vara erforderlig.

Bostadsutskottet har inte skäl att göra någon annan

bedömning av denna fråga.

Vad sedan gäller motionens yrkande 2 synes detta

innebära att staten genom Småhusskadenämnden skall

ikläda sig någon form av ansvar för den typ av fel

som diskuteras ovan. Småhusskadenämnden (Fonden för

fukt och mögelskador) är en statlig myndighet som

lämnar bidrag till kostnaderna för att åtgärda fukt-

och mögelskador i småhus. Bidrag kan utgå till hus

byggda före 1989 som är yngre än 25 år.

Motionsförslaget skulle innebära en avsevärd

utvidgning av statens åtagande genom Fonden för

fukt- och mögelskador. Det gäller både vilka typer

av byggfel och vilka fastigheter som omfattas av

åtagandet. Därutöver är det oklart om

motionsförslaget innebär en utvidgning av statens

åtagande från dagens system med bidrag, som kan utgå

i mån av tillgång på medel, till någon annan form av

ansvarsåtagande. Bostadsutskottet är inte berett att

tillstyrka en utredning om att utvidga statens

åtaganden genom Fonden för fukt- och mögelskador med

en sådan inriktning.

Det ovan anförda innebär att bostadsutskottet även

avstyrker motion 2003/04:L14 (c).

Stockholm den 4 maj 2004

På bostadsutskottets vägnar

Ragnwi Marcelind

Följande ledamöter har deltagit

i beslutet: Ragnwi Marcelind

(kd), Owe Hellberg (v), Anders

Ygeman (s), Lilian Virgin (s),

Marietta de Pourbaix-Lundin

(m), Nina Lundström (fp), Siw

Wittgren-Ahl (s), Hans Unander

(s), Maria Öberg (s), Margareta

Pålsson (m), Ingela Thalén (s),

Lars Tysklind (fp), Rigmor

Stenmark (c), Gunnar Sandberg

(s), Peter Danielsson (m), Sten

Lundström (v) och Helena Hillar

Rosenqvist (mp).

Avvikande meningar

1. Avslag på propositionen

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta

Pålsson (m) och Peter Danielsson (m).

Vi anser att propositionen har omfattande brister

och föreslår därför att den avslås i sin helhet.

Regeringens förslag innebär ett regelsystem som i

flera avseenden är onödigt omfattande och därigenom

riskerar att leda till ökade kostnader och mer

byråkrati i samband med småhusbyggande. Förslagen

innebär också att risktagandet för den enskilde

företagaren ökar avsevärt.

Detta innebär inte att vi motsätter oss

lagändringar som ger tydligare regler för

konsumentskyddet och förhållandet mellan

näringsidkare och konsument vid småhusentreprenad.

Det nu framlagda förslaget behöver emellertid

omarbetas i flera avseenden innan riksdagen ånyo ges

tillfälle att ta ställning i frågan.

Utgångspunkten för denna omarbetning bör vara att

omfattningen av de tvingande reglerna begränsas till

att endast avse sådana områden där mycket tungt

vägande skäl talar för en sådan ordning. Konsumenten

bör ges större möjlighet att väga kostnaderna för

det föreslagna konsumentskyddet mot behovet i det

enskilda fallet. Det bör även krävas av regeringen

att bättre än i det nu föreliggande förslaget

analysera och redovisa vilka kostnader som en

lagändring kan medföra för de berörda parterna. I

ett nytt lagförslag bör även konkurrensfrågorna

beaktas. En lagutformning som ger större utrymme för

näringsidkaren att erbjuda konsumenten ett starkt

konsumentskydd kan bidra till att stärka

konkurrensen inom byggsektorn.

I motion 2003/04:L13 (m) pekas på ett antal frågor

som behöver beredas ytterligare och där förslagen

bör ges en annan inriktning. Vi ställer oss bakom

dessa förslag som utöver vad vi anfört ovan innebär

att färdigställandeskyddet bör utformas med ett

större inslag av frivillighet och

kostnadsneutralitet och att felansvaret i

avtalsskyddet bör kompletteras med ett

väsentlighetsrekvisit.

Vad gäller färdigställandeskyddet anser vi att

regeringens förslag i många fall skulle innebära att

förhållandevis små projekt kommer att belastas med

höga kostnader. Nyttan med en obligatorisk

försäkring för dessa åtgärder står inte i rimlig

proportion till kostnaden och det administrativa

merarbete som förslaget medför.

När det gäller felansvaret enligt

konsumenttjänstlagen innebär regeringens förslag att

entreprenörens ansvar utvidgas väsentligt och i

vissa avseenden även kommer att omfatta småfel under

tio år efter färdigställandet av huset. Den

kostnadsökning som detta kan förväntas medföra för

reklamationshantering m.m. uppvägs knappast av den

ökade nyttan för konsumenten. Dessa kostnader kommer

att belasta småhusproduktionen och därmed slutligen

småhuskonsumenterna. Vi anser därför att ansvaret

under den förlängda ansvarsperioden endast bör gälla

fel av viss betydelse. Ett väsentlighetsrekvisit bör

således tillföras reglerna om näringsidkarens

felansvar i enlighet med förslaget i m-motionen.

Vad vi ovan anfört bör riksdagen med bifall till

motion 2003/04:L13 (m) samt med avslag på

propositionen och övriga motioner tillkännage för

regeringen som sin mening.

2. Avslag på propositionen

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Frågor om hur konsumentskyddet vid småhusbyggande

skall kunna förbättras har varit föremål för

överväganden under lång tid. Vi kan konstatera att

den nu framlagda propositionen i flera avseenden

innebär en förbättring i förhållande till tidigare

presenterade utredningsförslag. Samtidigt nödgas vi

emellertid konstatera att regeringens förslag tycks

grundas på en bristande insikt i den praxis som

redan tillämpas på området. Konsekvenserna av

förslaget kan därför bli att det inte leder till

förbättringar av konsumentskyddet vid småhusbyggande

utan i stället till försämringar.

För det stora flertalet småhusentreprenader

tillämpas i dag en frivillig reglering genom

standardavtal, Allmänna bestämmelser för

småhusentreprenader där enskild konsument är

beställare (ABS 95). Dessa bestämmelser är anpassade

till konsumenttjänstlagen men särskilt utformade för

småhusentreprenader. ABS 95 är ett resultat av

förhandlingar mellan Konsumentverket och företrädare

för byggbranschen. Standardavtalen innefattar en

relativt detaljerade reglering av frågor om

uppdragets omfattning, parternas åtaganden, vad som

skall anses utgöra fel, avhjälpande av fel,

arbetsledning och kontroll, avbeställning och

skadestånd.

Vi konstaterar att regeringens förslag om

kompletteringar av konsumenttjänstlagen endast

omfattar en mycket liten del av det regelverk som i

dagsläget tillämpas genom ABS 95. Följden kan därför

bli att många tvister i fortsättningen kommer att

behöva avgöras genom rättspraxis. Detta kan skapa

stor osäkerhet för konsumenterna som inte i förväg

kan veta vad som gäller. Enda sättet att undanröja

en sådan rättsosäkerhet blir om parterna kan

komplettera lagens bestämmelser med ett avtal

liknande dagens ABS 95. Regeringens förslag innebär

vidare att bestämmelser om småhusentreprenad infogas

i flera befintliga lagar. Ett alternativ härtill

vore att i en särskild lag samla alla regler som

gäller konsumentskyddet vid byggande och köp av

småhus.

Vi ställer oss positiva till en tvingande

lagstiftning till förmån för konsumenten men vi

anser att bristerna i regeringens förslag är så

allvarliga att det inte kan ligga i konsumenternas

intresse att de framlagda lagförslagen nu antas.

Denna uppfattning är också utgångspunkten för de

förslag som läggs fram i motion 2003/04:L15 (fp). Vi

ställer oss bakom dessa förslag som innebär att

föreliggande proposition bör avslås och att

riksdagen samtidigt bör begära att förslagen

omarbetas i flera avseenden i syfte att stärka

konsumentskyddet. Det gäller bl.a. krav på

skriftliga avtal, obligatorisk besiktning samt

redovisning av kostnadskalkyler.

Regeringen avvisar tanken på ett generellt krav på

att avtal om småhusentreprenader skall upprättas i

skriftlig form. Vi menar att det finns mycket starka

skäl som talar för ett sådant krav, bl.a. i syfte

att klarlägga arbetets omfattning och undanröja

grunden för tvister angående tilläggsarbeten m.m. I

kravet på avtal i skriftlig form bör ingå att det

intas bestämmelser om de fyra punkter som

föreslagits i regeringens bevisbörderegel (51 §

konsumenttjänstlagen).

Regeringens förslag innebär vidare att

slutbesiktning av en entreprenad inte görs

obligatorisk. Vi anser att detta är en stor brist

eftersom besiktning enligt dagens praxis har mycket

stor betydelse och får betydande rättsverkningar.

Lagstiftningen borde därför innehålla krav på

besiktning samt regler som klargör besiktningens

rättsverkningar. Regler bör också införas om bl.a.

efterbesiktning och garantibesiktning.

Avslutningsvis vill vi framhålla behovet av att i

en tvingande konsumentskyddande lagstiftning införa

regler som tillförsäkrar konsumenten information om

produktions-, finansierings- och boendekostnader.

Konsumentverket har 1998 efter överläggningar med

Sveriges Trähusfabrikanters Riksförbund utfärdat

riktlinjer för individuell information om kostnader

vid marknadsföring av styckebyggda småhus.

Konsumenten får genom dessa riktlinjer tillgång till

kalkyler i viktiga ekonomiska avseenden. Det bör

prövas om ett motsvarande krav på ekonomisk

information bör införas i den nu aktuella

lagstiftningen som en obligatorisk skyldighet för

näringsidkaren.

Det ovan anförda innebär att vi tillstyrker motion

2003/04:L15 (fp) och avstyrker propositionen samt

motionerna 2003/04:L13 (m) och 2003/04:L14 (c). Vad

vi anfört i denna fråga bör riksdagen som sin mening

tillkännage för regeringen.

3. Funktionsansvar vid småhusbyggande

av Rigmor Stenmark (c)

Byggandet av ett eget småhus innebär vanligen den

största ekonomiska investeringen som en enskild

människa gör under sitt liv. Samtidigt är kunskapen

om byggande, upphandling och kontroll ofta

bristfällig hos dem som gör en sådan investering.

Ofta sätts stor tillit till byggaren och dennes

fackmannamässiga kunskap. Konsumenten räknar därför

med att byggaren skall ta samma funktionsansvar som

kan förväntas vid köp av ett nyckelfärdigt hus.

Jag anser att de nu framlagda lagförslagen inte

ger uttryck för ett sådant brett funktionsansvar.

Näringsidkarens felansvar har således givits en för

snäv omfattning. I motion 2003/04:L14 (c) yrkande 1

föreslås riksdagen göra ett tillkännagivande med

innebörden att regeringen bör återkomma med förslag

om kompletteringar av det nu aktuella lagförslaget

med innebörden att näringsidkaren åläggs ett

funktionsansvar vid småhusbyggande. Jag anser att

riksdagen bör bifalla detta förslag.

En näringsidkare förväntas utföra sina tjänster

fackmannamässigt. Det är en viktig del av en god

yrkes- och branschpraxis. Om byggaren prövar nya

metoder eller använder produkter som visar sig

medföra problem för konsumenten bör ansvaret åvila

byggaren och i förlängningen producenten av den

produkt som bidragit till problemet. Näringsidkaren

utgör oftast den starkare parten i

avtalsförhållandet och har i kraft av sin sakkunskap

bäst möjlighet att bedöma risker med en viss teknisk

lösning eller ett visst material. Liksom vid

totalentreprenad bör näringsidkaren vid

småhusbyggande åläggas ett direkt funktionsansvar

för produkten.

I motionens yrkande 2 tas även upp frågan om vad

som bör gälla när en småhusbyggnation behäftats med

fel oaktat att arbetet utförts på ett

fackmannamässigt sätt. Jag instämmer i bedömningen i

motionen att ansvaret i dessa fall inte skall läggas

över på konsumenten. Det förhållandet att

näringsidkaren har begränsade möjligheter att

försäkra sig mot denna typ av fel får inte innebära

att konsumenten drabbas eller att branschens

utvecklingsvilja försvinner. Former för ett skydd

för i första hand konsumenten och i förlängningen

för byggaren fordras därför. Mot den bakgrunden bör

ett utökat åtagande för Småhusskadenämnden övervägas

för att garantera att konsumenten går skadeslös vid

ett funktionsavbrott.

Vad jag ovan anfört bör riksdagen med bifall till

motion 2003/04:L14 (c) som sin mening ge regeringen

till känna.