Bet. 2004/05:LU4

Lagutskottets betänkande

2004/05:LU4

Ny försäkringsavtalslag

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2003/04:150

Ny försäkringsavtalslag och fyra motioner som väckts med anledning av

propositionen. Därutöver behandlar utskottet två motioner från den all-

männa motionstiden år 2004.

I propositionen föreslår regeringen en ny försäkringsavtalslag. Lagen

föreslås ersätta 1927 års lag om försäkringsavtal och 1980 års konsument-

försäkringslag. Lagförslaget innehåller bestämmelser om konsumentför-

säkringar (t.ex. hemförsäkringar, villaförsäkringar, fordonsförsäkringar

och reseförsäkringar), företagsförsäkringar, personförsäkringar (livförsäk-

ringar, sjukförsäkringar och olycksfallsförsäkringar), gruppförsäkringar

och kollektivavtalsgrundade försäkringar. Genom den föreslagna refor-

men görs, enligt regeringen, en nödvändig modernisering av lagstiftning-

en. Grundsyftet är att ge försäkringstagarna ett starkt skydd vid alla typer

av försäkringar. Regeringen anser att detta är angeläget med tanke på den

stora sociala betydelse som försäkringarna har för många.

Den nya lagstiftningen är avsedd att träda i kraft den 1 januari 2006.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag med några

smärre lagtekniska justeringar. Samtliga motioner avstyrks.

I betänkandet finns en reservation och ett särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. En ny försäkringsavtalslag m.m.

Riksdagen

dels antar regeringens förslag till

a) försäkringsavtalslag med de ändringarna att i 1 kap. 3 § första

stycket ordet "patientskadeförsäkringar" skall bytas ut mot "patient-

försäkringar" samt att i 14 kap. 7 § tredje stycket orden "första styck-

et" skall bytas ut mot "andra stycket",

b) lag om säkerhetsrätt i försäkringsersättning,

c) lag om statliga grupplivförsäkringar,

d) lag om ändring i äktenskapsbalken,

e) lag om ändring i utsökningsbalken,

f) lag om ändring i lagen (1930:106) om vissa rättshandlingar till

förmån för ofödda,

g) lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,

h) lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,

i) lag om ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den interna-

tionella oljeskadefonden,

j) lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),

k) lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypoteks-

kassan,

l) lag om ändring i konkurslagen (1987:672),

m) lag om ändring i lagen (1989:508) om försäkringsmäklare,

n) lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt pensions-

sparande,

o) lag om ändring i patientskadelagen (1996:799),

p) lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspen-

sion,

q) lag om ändring i lagen (1999:890) om försäkringsverksamhet

under krig eller krigsfara m.m.,

r) lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1941:416)

om arvsskatt och gåvoskatt,

Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2003/04:150 samt avs-

lår motionerna 2004/05:L2 yrkandena 1-10, 2004/05:L3 yrkandena

1-3, 2004/05:L4 yrkandena 1-6, 2004/05:L348 och 2004/05:L393.

Reservation (m, fp, c)

2. Gruppförsäkringar

Riksdagen avslår motion 2004/05:L1 yrkande 1.

3. Uppföljning

Riksdagen avslår motion 2004/05:L1 yrkande 2.

Stockholm den 1 februari 2005

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger René (m), Marianne

Carlström (s), Raimo Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes (s),

Hillevi Larsson (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria

Hassan (s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Viviann Gerdin

(c), Anneli Särnblad (s), Henrik von Sydow (m), Pia Nilsson (s), Johan

Löfstrand (s) och Mia Franzén (fp).

Allmän bakgrund

Historik

De första spåren av lagstiftning om försäkring förekommer i Sverige

redan i landskapslagarna. Till de skyldigheter som ålåg häradets invånare

hörde att lämna varandra hjälp vid oförvållade olyckor. Framför allt var

de skyldiga att samla pengar i en brandstod, som användes för den hä-

radsbo vars egendom brunnit upp av en olyckshändelse. Bestämmelser

om en sådan brandstodsplikt togs sedan upp i landslagarna, och de fördes

därifrån in i 24 kap. byggningabalken i 1734 års lag. I samma lag togs

även in en föreskrift om att häradsborna i varje landsort skulle bilda en

förening som hade att bestämma hur mycket som skulle betalas i brand-

stod för varje nytt hus. Vad gäller den frivilliga försäkringen blev försäk-

ring mot sjöfara tidigast föremål för lagstiftarens uppmärksamhet. Redan

den första sjölagen från år 1667 innehöll en försäkringsbalk. Bestämmel-

serna där ändrades genom Försäkrings- och Haveristadgan år 1750, som

drygt 100 år därefter ersattes av 1864 års sjölag. Privaträttsliga bestäm-

melser om sjöförsäkring togs sedan in i 1891 års sjölag.

År 1901 inleddes samarbete mellan de nordiska länderna beträffande

den centrala civilrättsliga lagstiftningen som inom loppet av några decen-

nier skulle leda fram till en långtgående harmonisering på detta område.

Justitieministrarna i Danmark, Norge och Sverige antog då ett lagstift-

ningsprogram som omfattade viktiga civilrättsliga ämnen. Det nordiska

samarbetet ledde till överensstämmande lagstiftning om avtal och andra

rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, om avbetalningsköp samt

om kommission, handelsagenter och handelsresande. År 1915 utökades

programmet med försäkringsavtal, och kommittéer om detta ämne tillsat-

tes i de nordiska länderna år 1918. Arbetet utmynnade i likartade lagar

om försäkringsavtal i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Den svenska

lagen (1927:77) om försäkringsavtal (FAL) trädde i kraft den 8 april

1927, och motsvarande lagar trädde i kraft i Danmark och i Norge år

1930 samt i Finland år 1933.

Den nu gällande svenska lagen blev den första svenska lag som avser

hela försäkringsavtalsrätten. Bortsett från sjöförsäkring hade svensk lag-

stiftning före FAL i huvudsak reglerat endast den näringsrättsliga sidan

av den privata försäkringsverksamheten.

I syfte att se över de nordiska försäkringsavtalslagarna tillsattes Försäk-

ringsrättskommittén i Sverige år 1974 samt motsvarande kommittéer i

Norge samma år, i Danmark år 1975 och i Finland år 1977. Också detta

lagstiftningsarbete skedde alltså i nära nordiskt samarbete. Arbetet ledde

till att nya försäkringsavtalslagar infördes i Norge år 1989 och i Finland

år 1994. I Sverige bedömdes lagstiftningsbehovet särskilt angeläget för

konsumentförsäkringarnas del. På grundval av Försäkringsrättskommit-

téns delbetänkande (SOU 1977:84) Konsumentförsäkringslag infördes en

särreglering för dessa försäkringar i konsumentförsäkringslagen

(1980:38; KFL). I Danmark pågår fortfarande en översyn av 1930 års

försäkringsavtalslag.

Redogörelse för ärendet

Försäkringsrättskommittén överlämnade inom ramen för sitt fortsatta

arbete år 1986 delbetänkandet (SOU 1986:56) Personförsäkringslag och

år 1989 slutbetänkandet (SOU 1989:88) Skadeförsäkringslag. Kommittén

föreslog att två nya lagar, en personförsäkringslag och en skadeförsäk-

ringslag, skulle ersätta FAL och KFL. Efter remissbehandling bearbeta-

des förslagen vidare inom Justitiedepartementet, och resultatet av arbetet

presenterades i departementspromemorian (Ds 1993:39) Ny försäkrings-

avtalslag. I promemorian föreslogs att 1927 års försäkringsavtalslag och

1980 års konsumentförsäkringslag skulle ersättas med en försäkringsav-

talslag. Också promemorian remissbehandlades.

Särskilt mot bakgrund av den tid som gått sedan departementsprome-

morian remitterades har lagstiftningsprojektet kontinuerligt under de

senaste åren behandlats i referensgrupper, varvid olika frågor uppmärk-

sammats och förslag till lagtext diskuterats. I grupperna har deltagit före-

trädare för berörda myndigheter och organisationer, framför allt från

försäkringsbranschen. En hearing har hållits om lagstiftningsbehovet, och

en undersökning av innehållet i utländsk rätt har gjorts. För att komplette-

ra beredningsunderlaget ytterligare upprättades år 2002 i Justitiedeparte-

mentet en promemoria med ett fullständigt utkast till lagrådsremiss, som

remitterats för synpunkter.

På grundval av Försäkringsrättskommitténs betänkanden, departe-

mentspromemorian och beredningsunderlaget i övrigt föreslår regeringen

- efter att ha hört Lagrådet - att riksdagen antar i propositionen framlagt

förslag till försäkringsavtalslag, lag om säkerhetsrätt i försäkringsersätt-

ning och lag om statliga grupplivförsäkringar samt förslag till ändringar i

ett antal lagar.

I propositionen tas även upp ett förslag från Personskadekommittén

om regressrätt för försäkringsbolagen. Kommitténs förslag lämnades i

betänkandet (SOU 2002:1) Samordning och regress. Betänkandet har

remissbehandlats.

Regeringens förslag återfinns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.

Propositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemo-

kratiska regeringen och Vänsterpartiet.

Med anledning av propositionen har fyra motioner väckts. I ärendet

behandlar utskottet också två motioner från den allmänna motionstiden år

2004. Förslagen i motionerna återfinns i bilaga 1.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen anför regeringen under rubriken Propositionens huvud-

sakliga innehåll följande.

I propositionen föreslår regeringen en ny försäkringsavtalslag. Lagen

skall ersätta 1927 års lag om försäkringsavtal och 1980 års konsumentför-

säkringslag. Genom reformen görs en nödvändig modernisering av lag-

stiftningen.

Grundsyftet med reformen är att ge försäkringstagarna ett starkt skydd

vid alla typer av försäkringar. Detta är angeläget med tanke på den stora

sociala betydelse som försäkringarna har för många. Samtidigt utformas

det enskilda skyddet så att man också underlättar för försäkringsbolagen

att bedriva en ekonomiskt rationell och konkurrenskraftig verksamhet

som tillgodoser det försäkringsbehov som finns i samhället. Den nya

lagstiftningen kan sålunda bidra till bättre förutsättningar för goda mark-

nadsförhållanden inom försäkringsbranschen. Nödvändigheten av ett gott

grundläggande försäkringsrättsligt regelverk har tydliggjorts vid den

senaste tidens diskussion om förhållandena i branschen.

Den nya försäkringsavtalslagen skall vara en samlad lag för stora delar

av försäkringsavtalsrätten. Lagen skall reglera konsumentförsäkringar

(t.ex. hemförsäkringar, villaförsäkringar, fordonsförsäkringar och reseför-

säkringar), företagsförsäkringar och personförsäkringar (livförsäkringar,

sjukförsäkringar och olycksfallsförsäkringar). Den skall även reglera

gruppförsäkringar och kollektivavtalsgrundade försäkringar. Som huvud-

regel skall lagen vara tvingande till försäkringstagarens eller den försäk-

rades förmån. Möjlighet att frångå lagens skydd genom avtal skall fram-

för allt gälla för företagsförsäkringen.

Lagen skall innehålla bestämmelser om bl.a.

* ?vad försäkringsbolagen skall vara skyldiga att informera om före

och efter avtalet,

*

* ?i vilka fall det finns en rätt till försäkring,

*

* ?när försäkringstagaren och försäkringsbolaget får säga upp försäk-

ringen,

*

* ?vilka begränsningar som försäkringsbolaget får ställa upp för sitt

ansvar,

*

* ?när och hur premien behöver betalas,

*

* ?hur försäkringsersättningen skall beräknas,

*

* ?hur skaderegleringen skall gå till,

*

* ?vem som har rätt till försäkringsersättningen,

*

* ?hur försäkringstagaren kan förfoga över sin personförsäkring, t.ex.

genom ett förmånstagarförordnande, och

*

* ?vilket skydd som finns mot utmätning.

*

Behovet av en reform är påtagligt framför allt för personförsäkringarna,

där ju den sociala betydelsen är särskilt tydlig. I dag regleras dessa för-

säkringar av 1927 års lag. Förslaget innebär att det nu kan införas en

tidsenlig lagstiftning också för personförsäkringarnas del, med ett starkt

skydd för försäkringstagarna i linje med vad som gäller för konsument-

försäkringarna. Förslaget innehåller här förbättringar för dem i en lång

rad avseenden. Bland nyheterna kan speciellt nämnas en rätt till försäk-

ring också vid personförsäkringar. Försäkringsbolagen skall få vägra

någon att teckna t.ex. en sjukförsäkring bara om det finns särskilda skäl.

Om någon vägras en försäkring, skall han eller hon kunna få sin rätt prö-

vad i domstol. En annan nyhet som kan framhållas är att försäkringstaga-

ren får en lagstadgad rätt att - om försäkringens art inte hindrar det -

återköpa en personförsäkring för att t.ex. flytta försäkringen till ett annat

bolag.

Väsentligt är också att det införs en lagstiftning för gruppförsäkringar

och kollektivavtalsgrundade försäkringar. Kollektiva försäkringar av detta

slag förekommer numera i betydande utsträckning och har stor social

betydelse. För många människor ger dessa försäkringar, vid sidan om

socialförsäkringen, den huvudsakliga tryggheten och det största skyddet i

händelse av dödsfall, olycksfall och sjukdom. Men 1980 års lag är inte

tillämplig och 1927 års lag saknar särregler för de kollektiva försäkring-

arna. Lagstiftning på detta område är en av de mest angelägna delarna i

reformen.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 2006.

Ärendets beredning i utskottet

Företrädare för Sveriges Försäkringsförbund har inför utskottet framfört

allvarlig kritik mot förslagen i propositionen. Förslagen bör enligt för-

bundets mening inte läggas till grund för en ny försäkringsavtalslag.

Kritiken går bl.a. ut på att lagförslagen inte beaktar den avreglering som

skett under senare tid, att vissa av de föreslagna reglerna inte

överensstämmer med det allmänna rättsmedvetandet samt att lagtexten

och uttalanden i motiven i många fall strider mot varandra. I samband

med uppvaktningen överlämnade Sveriges Försäkringsförbund till

utskottet en omfattande promemoria vari den framförda kritiken

preciserats ytterligare.

Företrädare för Justitiedepartementet har därefter vid en utfrågning in-

för utskottet bemött Sveriges Försäkringsförbunds kritik. I samband här-

med överlämnades en promemoria med Justitiedepartementets kommen-

tarer till förbundets invändningar. I promemorian tillbakavisas Sveriges

Försäkringsförbunds kritik mot regeringens förslag. Såväl Sveriges För-

säkringsförbund som Justitiedepartementets promemorior finns tillgängli-

ga i lagstiftningsärendet (dnr 090-802-04/05 och 090-2027-04/05).

I ärendet har inkommit en skrivelse från Svenska Kommunförbundet

och Landstingsförbundet. En skrivelse har även inkommit från Svenskt

Näringsliv, Landsorganisationen i Sverige, Privattjänstemannakartellen,

PTK, Alecta pensionsförsäkring, ömsesidigt, och AFA. Därutöver har

Sveriges Försäkringsförbund inkommit med en skrivelse. I skrivelserna

begärs vissa ändringar i regeringens lagförslag. Utskottet redovisar skri-

velserna närmare i avsnittet Utskottets ställningstagande under rubriken

Ändringsförslagen. - Sveriges Försäkringsförbund har beretts tillfälle att

yttra sig över de två förstnämnda skrivelserna.

2004/05

LU4

Utskottets överväganden

En ny försäkringsavtalslag m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår samtliga mo-

tionsyrkanden. Jämför reservation (m, fp, c) och särskilt yttrande

(kd).

Gällande bestämmelser

Som redovisats inledningsvis återfinns nuvarande civilrättsliga lagregler

om försäkringsavtal dels i lagen (1927:77) om försäkringsavtal (FAL),

dels i konsumentförsäkringslagen (1980:38; KFL).

FAL skiljer mellan å ena sidan skadeförsäkring, som avser försäkring

mot ekonomisk förlust genom sakskada, genom ersättningsskyldighet -

främst vid ansvarsförsäkring - eller genom ren förmögenhetsskada, och å

andra sidan personförsäkring, som inbegriper liv-, sjuk- och olycksfalls-

försäkring. FAL är i huvudsak dispositiv, dvs. den gäller bara i den mån

inte annat anges i försäkringsvillkoren. De regler i FAL som är till för att

skydda försäkringstagaren är dock i ganska stor utsträckning tvingande.

KFL innehåller bestämmelser, som också mestadels är tvingande till

förmån för försäkringstagarsidan, om vissa typer av försäkring som kon-

sumenter tecknar. Det gäller hemförsäkring, villaförsäkring, fritidshusför-

säkring, reseförsäkring, trafikförsäkring eller annan motorfordonsförsäk-

ring och båtförsäkring, dock i princip inte gruppförsäkring och inte heller

försäkringar grundade på kollektivavtal. Vissa frågor som rör sådana

försäkringar (kollektiva försäkringar), bl.a. om ersättningen i förhållandet

till personer utanför försäkringsavtalet, regleras dock i FAL. I FAL ges

också regler om övriga typer av försäkringar, framför allt personförsäk-

ring och skadeförsäkringar för företag och offentliga rättssubjekt (före-

tagsförsäkring). FAL är alltså formellt tillämplig också på kollektiva

försäkringar, men i praktiken har lagen bara en begränsad betydelse för

sådana försäkringar. I stort sett saknas särskilda bestämmelser rörande

avtalsförhållandet vid kollektiva försäkringar.

FAL och KFL reglerar vissa frågor som har samband med avtalets in-

gående och upphörande samt olika allmänna spörsmål om parternas för-

pliktelser mot varandra. Något formkrav gäller inte för försäkringsavtal,

utan avtalets ingående regleras av allmänna principer. Bindande avtal

föreligger alltså som regel när antagande svar har givits på motpartens

anbud och denne tagit del av accepten. KFL innehåller en särskild regel

om skyldighet att sluta avtal (kontraheringsplikt). Försäkringsbolaget får

inte vägra att meddela en försäkring som bolaget normalt tillhandahåller

allmänheten, om inte bolaget har särskilda skäl för denna vägran.

KFL saknar regler om vad en konsumentförsäkring skall omfatta och

om hur övriga avtalsvillkor skall utformas, bortsett från att villkor som

behandlar frågor som regleras av KFL på grund av lagens tvingande

karaktär inte får avvika från KFL till nackdel för försäkringstagaren.

Beträffande försäkringsproduktens utformning har försäkringsbolagen

alltså i princip fria händer. I FAL förekommer däremot en sådan särskild

reglering, som dock inte är fullständig, rörande vissa typer av skadeför-

säkring, nämligen sjö- och annan transportförsäkring samt brand-, krea-

turs- och ansvarsförsäkring.

Vissa frågor om förhållandet mellan försäkringsbolag och försäkrings-

tagare har lämnats helt oreglerade eller lagreglerna utformats så att avvi-

kelser från dem får göras. Bestämmelserna är då alltså dispositiva. Tan-

ken är i dessa fall att rättsförhållandet mellan försäkringsbolaget och

försäkringstagaren i det enskilda fallet skall kunna regleras också genom

avtalsvillkor. I praktiken finns således därigenom en stor del av försäk-

ringsrätten i försäkringsvillkoren.

Utskottet övergår härmed till att redovisa de allmänna utgångspunkterna

för regeringens lagförslag samt att under särskilda rubriker presentera

huvuddragen i propositionens förslag beträffande konsumentförsäkring,

företagsförsäkring, personförsäkring, gruppförsäkring och kollektivav-

talsgrundad försäkring samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelser-

na. Redovisningen och presentationerna har i huvudsak bestämts av de

frågeställningar som tas upp i de i ärendet aktuella motionerna och gör

inte anspråk på att vara heltäckande.

Propositionen

Allmänna utgångspunkter

Regeringen anför i propositionen att samhället har genomgått betydande

och grundläggande förändringar sedan den nuvarande försäkringslagstift-

ningen utarbetades i början av förra seklet. Att de ekonomiska förutsätt-

ningarna är helt annorlunda än när 1927 års FAL trädde i kraft är uppen-

bart. Synen på försäkringens uppgift och ställning inom rättssystemet har,

enligt regeringen, också ändrats. Nya försäkringsprodukter har utvecklats,

och det finns en större efterfrågan på privata försäkringar, inte minst

personförsäkringar. Kollektiva försäkringar av olika slag förekommer i

dag i stor utsträckning. Försäkringsavtal ingås elektroniskt och på distans

och även i övrigt har formerna för avtalen ändrats. Av betydelse är också

att de svenska försäkringsbolagen numera verkar på en i hög grad interna-

tionell marknad.

Enligt propositionen är grundsyftet med en reformering av försäk-

ringsavtalsrätten att ge försäkringstagarna ett starkt skydd vid alla typer

av försäkringar. Detta är, anför regeringen, angeläget med tanke på den

stora sociala betydelse som försäkringarna har för många. Samtidigt bör

skyddet för dem utformas på ett sådant sätt att man också underlättar för

försäkringsbolagen att bedriva en ekonomiskt rationell och

konkurrenskraftig verksamhet som kan tillgodose det försäkringsbehov

som finns. En modern försäkringsavtalslag bör ge uttryck för en

traditionell svensk grundsyn, där försäkring inte ses som bara en

finansiell produkt bland andra utan där avtalets särdrag och parternas

ansvar särskilt betonas.

En modernisering av den civilrättsliga lagstiftningen är, anför reger-

ingen vidare, särskilt befogad i ljuset av de omfattande ändringar i försäk-

ringsrörelselagen (1982:713) som trädde i kraft den 1 januari 2000. Re-

formen av rörelsereglerna innebar att principerna för försäkringsverksam-

heten liberaliserades och gavs en väsentligt mer marknadstillvänd ut-

formning. Reformen syftade till att ge försäkringsbolagen incitament att

utforma nya försäkringar och ge försäkringstagarna vidgade valmöjlighe-

ter. Genom den minskade offentliga kontrollen skall alltså åtskilligt i

stället regleras genom avtal mellan försäkringstagare och försäkringsbo-

lag, och de enskilda försäkringsavtalen har större betydelse än förr. Re-

geringen gjorde vid denna liberalisering klart att eventuella nackdelar

skall motverkas genom bestämmelser av civilrättslig karaktär eller om

information i en ny lag om försäkringsavtal (prop. 1998/99:87 s. 171).

Denna nära koppling mellan den näringsrättliga reformen och behovet av

en ny civilrättslig lagstiftning påpekades även från riksdagens sida (bet.

1998/99:FiU28).

Ett ytterligare skäl för en modernisering av lagstiftningen är, enligt re-

geringen, den internationella utvecklingen. Försäkringsmarknaden blir i

allt högre grad internationell. Inom de närmaste åren kommer man att

försöka upprätta en bättre gemensam finansmarknad i EU, alltså bl.a. för

försäkringstjänster. Det är angeläget att Sverige - i EU och annars inter-

nationellt - inte är uppbundet av otidsenliga regler utan kan verka utifrån

en modern försäkringslagstiftning med ett gott konsumentskydd. Även

om arbetet i huvudsak kommer att avse marknadsrättsliga frågor och inte

civilrätt, underlättas det väsentligt om det i grunden finns en modern

försäkringsavtalsrätt i de deltagande staterna. Regeringen understryker att

ett starkt civilrättsligt försäkringstagarskydd i den svenska lagen inte

negativt påverkar de svenska försäkringsbolagens konkurrensmöjligheter

i förhållande till de utländska. Den internationella privaträtten innebär att

de avtalsrättsliga reglerna gäller lika för svenska och utländska försäk-

ringsbolag, varvid riskens belägenhet normalt är avgörande för om svensk

eller utländsk rätt skall tillämpas. Avtalsrätten är i detta avseende princi-

piellt konkurrensneutral.

Mot den ovan redovisade bakgrunden föreslår regeringen såsom redo-

visats inledningsvis en ny försäkringsavtalslag som skall ersätta FAL och

KFL. Lagen föreslås bli en samlad lag för stora delar av försäkringsav-

talsrätten. Den nya lagen föreslås innehålla en inledande allmän avdel-

ning, en avdelning om skadeförsäkring, en avdelning om individuell

personförsäkring och en avdelning om kollektiv försäkring. Den föreslag-

na lagen är således avsedd att reglera konsumentförsäkringar (t.ex. hem-

försäkringar, villaförsäkringar, fordonsförsäkringar och reseförsäkringar),

företagsförsäkringar, personförsäkringar (livförsäkringar, sjukförsäkring-

ar och olycksfallsförsäkringar), gruppförsäkringar samt kollektivavtals-

grundade försäkringar.

Regeringen anför att det är ett allmänt intresse att civilrättslig lagstift-

ning även av detta slag utgår från avtalsfrihet. Som framgår av förslagen i

propositionen tillåter man på flera punkter avvikelser i försäkringsvillko-

ren utan att det för den skull går ut över det skydd för försäkringstagaren

och andra som bör gälla på området. Enligt regeringen måste dock avtals-

friheten få vika när det finns ett samhälleligt intresse av det, t.ex. för att

tillgodose sociala hänsyn eller jämlikhet i avtalsförhållandet. Vidare bör i

största möjliga utsträckning hänsyn tas till vad som kan anses vara all-

mänt tillämpliga försäkringsvillkor, och lagen bör utformas så att den

ligger nära allmänna civilrättsliga principer samtidigt som försäkringsav-

talets särdrag tillräckligt beaktas. Det bör, anför regeringen vidare, undvi-

kas att lagstiftningen får en produktstyrande verkan, utan den bör riktas in

på parternas rättigheter och skyldigheter i förhållande till varandra och de

frågor som avtalet mera omedelbart aktualiserar när det gäller andra er-

sättningsberättigade och tredje man.

Den nya försäkringsavtalslagen föreslås gälla för försäkringar som

meddelas av enskilda försäkringsbolag och andra försäkringsföretag. Den

skall inte tillämpas på återförsäkring. I den mån inte särregler gäller, skall

lagen tillämpas även på trafikförsäkring och patientförsäkring. I lagen

föreslås en särskild bestämmelse om individuella personförsäkringar som

tecknas av arbetsgivare till förmån för anställda.

Reglerna är avsedda att vara tvingande vid all konsumentförsäkring.

Bestämmelserna skall vidare vara tvingande vid alla slag av individuell

personförsäkring. Vid företagsförsäkring föreslås vissa bestämmelser vara

tvingande i samma utsträckning som i dag. Reglerna föreslås också vara

tvingande vid gruppskadeförsäkring meddelad för grupper av anställda

och andra enskilda fysiska personer för ändamål som faller utanför när-

ingsverksamhet, liksom vid gruppersonförsäkring. Vid kollektivavtals-

grundad skade- och personförsäkring är avsikten att reglerna inte skall

vara tvingande om försäkringen följer en överenskommelse mellan en

arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation och, i fråga

om kollektivavtalsgrundad skadeförsäkring, också i vissa andra fall. Av-

talsfrihet skall också råda vid sjöförsäkring och annan transportförsäkring

som inte är konsumentförsäkring och vid kreditförsäkring. I förhållande

till tredje man skall lagen alltid vara tvingande.

Konsumentförsäkring

Med konsumentförsäkring avses i förslaget till ny försäkringsavtalslag

individuell skadeförsäkring som en fysisk person eller ett dödsbo tecknar

huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet. Kon-

sumentförsäkring regleras i 2-7 kap. förslaget till ny försäkringsavtalslag.

Den nya lagen föreslås innehålla allmänt hållna regler om informa-

tionsskyldighet för försäkringsbolagen som till stor del stämmer överens

med motsvarande bestämmelser i KFL. De föreslagna reglerna innebär

sammanfattningsvis följande. Försäkringsbolagen skall innan en försäk-

ring tecknas vara skyldiga att lämna information som underlättar kundens

val av försäkring (förköpsinformation). Informationen gäller försäkrings-

villkoren och andra förhållanden som gör att kunden kan bedöma kostna-

den för och omfattningen av försäkringen. Informationskravet får efterges

om kunden avstår från informationen eller om det möter hinder mot att

information lämnas. Snarast efter att ett försäkringsavtal har träffats skall

information också lämnas i form av en bekräftelse (efterköpsinformation).

I bekräftelsen skall bl.a. vissa begränsningar av försäkringsskyddet och

viktiga säkerhetsföreskrifter framhållas. Information skall därutöver läm-

nas också senare under försäkringstiden. Informationen skall i princip

lämnas i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är

tillgänglig för mottagaren. Ett försäkringsbolag som underlåter att lämna

föreskriven information skall med stöd av marknadsföringslagen kunna

åläggas att lämna sådan.

Liksom enligt KFL föreslås en rätt till konsumentförsäkring med i hu-

vudsak följande innehåll. Försäkringsbolaget skall få vägra någon att

teckna en konsumentförsäkring bara om det finns särskilda skäl. Försäk-

ringstagaren måste i princip godta de allmänna försäkringsvillkor som

försäkringsbolaget tillämpar för den aktuella typen av försäkring. Som

särskilda skäl räknas bl.a. att risken som skall försäkras finns i utlandet.

Försäkringsbolagets möjligheter att vägra förnyelse av en konsumentför-

säkring föreslås begränsas på motsvarande sätt som dess möjlighet att

från början vägra försäkring för den aktuella försäkringstagaren.

När ett avtal om konsumentförsäkring träffas skall försäkringsbolaget,

om inget annat avtalats eller framgår av omständigheterna, som huvudre-

gel ha ett ansvar fr.o.m. dagen efter den då ett meddelande har sänts till

försäkringsbolaget om att försäkringstagaren önskar försäkringen. Försäk-

ringsbolaget föreslås dock ha rätt att förbehålla sig att ansvaret skall vara

knutet till att premien betalas. Ett avtal om konsumentförsäkring får i

princip inte slutas för längre tid än ett år, men om det inte sägs upp för att

upphöra vid försäkringstidens utgång skall det förnyas.

Försäkringstagaren skall enligt förslaget alltid få säga upp försäkringen

till försäkringstidens utgång. Försäkringen får också i vissa fall sägas upp

i förtid. Försäkringsbolagets rätt att säga upp försäkringen i förtid i den

föreslagna lagen överensstämmer i stora drag med KFL. Vid synnerliga

skäl skall försäkringsbolaget inte bara få säga upp försäkringen utan

också få ändra villkoren under försäkringstiden. Om försäkringsbolaget

vill avtala om nya villkor i samband med att en försäkring förnyas, blir

det skyldigt att begära detta senast samtidigt med att krav ställs på premie

för den förnyade försäkringen.

Försäkringstagaren är skyldig att lämna riktiga och fullständiga svar på

de frågor som försäkringsbolaget ställer i samband med att en försäkring

tecknas eller förnyas.

Första premien behöver inte betalas tidigare än fjorton dagar från det

att försäkringsbolaget avsänt ett krav och senare premie inom en månad

från krav. Försäkringsbolaget blir inte fritt från ansvar på grund av pre-

miedröjsmål förrän försäkringen sagts upp och försäkringstagaren haft

minst fjorton dagar på sig att betala premien. Försäkringstagaren kan få

ett särskilt betalningsanstånd om han till följd av t.ex. svår sjukdom inte

kunnat betala premien.

Det s.k. berikandeförbudet i FAL, dvs. att en försäkrad inte skall kun-

na göra vinster genom ett försäkringsfall, förs inte vidare i den nya lagen.

Det gör däremot presumtionsregeln om att, om inte annat avtalas, den

försäkrade vid skada på den försäkrade egendomen har rätt till ersättning

bara för den ekonomiska skada som ligger i att värdet av själva egendo-

men minskas eller går förlorat. Liksom i FAL föreslås lagen innehålla

regler om återanskaffningsvärdet som grund för beräkning av försäk-

ringsersättningen. Om inte något annat har avtalats beräknas ersättning

efter denna princip. Underförsäkring och dubbelförsäkring regleras på

samma sätt som i KFL. Den försäkrade får under vissa förutsättningar rätt

till ersättning för räddningskostnader, även om det innebär att det avtala-

de försäkringsbeloppet överskrids.

Försäkringsbolaget åläggs att handlägga försäkringsärenden skynd-

samt. Ersättning skall i allmänhet betalas ut inom en månad från det att

den ersättningsberättigade lagt fram sin utredning. I vissa fall blir försäk-

ringsbolaget skyldigt att betala ut ersättning i förskott. Rätten till försäk-

ringsersättning preskriberas enligt samma regler som i KFL och rådande

praxis.

I den nya lagen tas in bestämmelser om domstolsprövning av försäk-

ringsbolagets beslut att vägra att meddela försäkring eller beslut att säga

upp en försäkring. Talan måste väckas inom sex månader från det att

försäkringsbolaget avsände meddelande om sitt beslut. Det föreslås också

att Försäkringsbolaget får möjlighet att utöva regress mot en skadevållare

när skadan omfattas av försäkringen och har ersatts av bolaget.

Företagsförsäkring

I förslaget till ny försäkringsavtalslag avses med företagsförsäkring en

individuell skadeförsäkring som avser näringsverksamhet eller offentlig

verksamhet och annan individuell skadeförsäkring som inte är konsu-

mentförsäkring. Bestämmelser om företagsförsäkring finns i 8 kap. för-

slaget till ny försäkringsavtalslag.

Regeringen föreslår att försäkringsbolaget skall informera om försäk-

ringen både innan den tecknas och under försäkringstiden enligt liknande

principer som föreslås för konsumentförsäkringens del. Information be-

höver emellertid inte lämnas om det kan antas att näringsidkaren saknar

behov av den. Underlåtenhet att informera sanktioneras med en mark-

nadsrättslig påföljd av i princip samma slag som vid konsumentförsäk-

ring.

I huvudsaklig överensstämmelse med regleringen i FAL föreslås i den

nya försäkringsavtalslagen dispositiva regler om ansvarstiden och försäk-

ringstagarens rätt att säga upp avtalet i förtid samt tvingande regler om

försäkringsbolagets rätt att säga upp avtalet och att ändra försäkringsvill-

koren. För företagsförsäkring föreslås bestämmelser om bl.a. upplys-

ningsplikt i väsentlig överensstämmelse med regleringen i FAL. Vid

dröjsmål med premien får försäkringsbolaget säga upp försäkringen med

tre dagars uppsägningstid, om inte dröjsmålet är av ringa betydelse.

I fråga om försäkringsersättning och skadereglering föreslås i huvud-

sak detsamma gälla som vid konsumentförsäkring. I fråga om preskrip-

tion överförs den gällande regleringen i FAL.

Individuell personförsäkring

Bestämmelser om individuell personförsäkring finns i 10-16 kap. försla-

get till ny försäkringsavtalslag.

I propositionen anförs att en viktig fråga för regeringen när det gäller

en ny försäkringsavtalslag är att det bör införas en rätt även till personför-

säkring. Av grundläggande betydelse är här, anför regeringen, de princi-

per som sedan lång tid bär upp den svenska ersättningsrätten och synen

på förhållandet mellan skadestånd och försäkring. Regelsystemet för

fördelningen av de ekonomiska förlusterna vid skador skall tillgodose

allmänt erkända krav på social rättvisa och trygghet och samtidigt leda till

det mest rationella utnyttjandet av det allmännas och enskildas ekonomis-

ka resurser. Ersättningsrätten tar sin utgångspunkt i att försäkringar är en

bättre lösning att fördela riskerna än traditionellt skadestånd, och försäk-

ringslösningar har sålunda satts i förgrunden. I ett sådant system, där

försäkringar alltså ges stor betydelse, finns, anför regeringen, särskild

anledning att säkerställa att den enskilde också kan få en försäkring.

När det gäller personförsäkring kan, enligt regeringen, den enskilde

sägas vara i minst lika hög grad som vid konsumentförsäkring beroende

av att en begäran om försäkring behandlas på ett korrekt och snabbt sätt.

Socialförsäkring och kollektiva försäkringar av olika slag kan ge ett otill-

räckligt skydd i det enskilda fallet, och utbudet och behovet av olika

sorters personförsäkringar har ökat markant under senare år. Det är av

vikt att en försäkringssökande kan få ett kompletterande försäkringsskydd

som är anpassat efter hans eller hennes behov. En grundläggande ut-

gångspunkt måste visserligen, här liksom i fråga om skadeförsäkring,

vara att man inte kan begära att försäkringsbolagen skall gå ifrån den

försäkringstekniska bedömningen av risken. I propositionen redovisas att

de invändningar branschen gjort mot en kontraheringsplikt till stor del

tycks bygga på sådana farhågor, och att dessa alltså, enligt regeringens

mening, får anses omotiverade. Samtidigt bör det inte förekomma att en

försäkringsansökan, som enligt en försäkringsmässig bedömning kunnat

beviljas, avslås på osakliga grunder. Inte heller bör den omständigheten

att ansökan av administrativa skäl inte kan komma under omedelbar

prövning leda till att den avslås på grund av sökandens hälsoutveckling

efter ansökningstidpunkten. Med denna ståndpunkt är det enligt regering-

en naturligt att ge konsumenten också en rätt att teckna personförsäkring,

dvs. liv-, olycksfalls- och sjukförsäkring. Som nyss framhölls kan försäk-

ringsbehovet här ju ofta vara ännu starkare än då det gäller skadeförsäk-

ring.

En lagstiftning av detta slag är vidare, anför regeringen, avsedd att gäl-

la under lång tid. Att svenska försäkringsbolag i dag inte synes missbruka

sin möjlighet att vägra försäkringar kan inte anses som någon garanti mot

att man i framtiden, under andra samhällsförhållanden och andra ekono-

miska villkor, skulle visa sig betydligt mera återhållsam med att bevilja

försäkringsskydd. Även skäl av rättssäkerhetsnatur talar för en rätt till

försäkring. En möjlighet att i sista hand få avslagsbeslutet prövat av dom-

stol måste anses ha sådant värde för en försäkringstagare att man inte utan

tvingande skäl bör avstå från att här följa mönstret i KFL. Det kan inte

heller gärna få någon betydelse från konkurrenssynpunkt att ett försäk-

ringsbolag enligt svensk rätt undantagsvis kan bli tvunget att bevilja en

försäkringsansökan som man av något skäl helst velat avslå.

Med hänvisning till det anförda föreslår således regeringen att det lik-

som vid konsumentförsäkring skall finnas en rätt till personförsäkring.

Om det inte finns försäkringstekniska eller andra särskilda skäl för att

avslå ansökan, får en sökande alltså rätt att teckna en försäkring som

försäkringsbolaget normalt tillhandahåller allmänheten och som svarar

mot hälsotillståndet m.m. vid tiden för ansökan. Rätten till försäkring

innebär också, enligt regeringen, att försäkringsbolagen i svårförsäkrade

fall i första hand skall anpassa premien och andra villkor. Endast i sista

hand - när det inte går att meddela försäkring alls - kan försäkringsbola-

gen vägra någon försäkring helt och hållet. Ett undantag från rätten till

försäkring gäller i fråga om försäkringar som tecknas av näringsidkare till

förmån för dem själva.

Regeringen föreslår motsvarande informationsskyldighet vid person-

försäkringar som för konsumentförsäkringarna. Informationsreglerna

behöver inte följas i fråga om personförsäkringar som tecknas av närings-

idkare till förmån för dem själva när det kan antas att näringsidkarna

saknar behov av informationen. Särskilda informationskrav ställs upp för

försäkringsfall, bl.a. för att förebygga att dödsbon genom preskription går

miste om de rättigheter som följer av den avlidnes försäkringar. Ett för-

säkringsbolag som underlåter att lämna föreskriven information när för-

säkringstagaren är konsument kan med stöd av marknadsföringslagen

åläggas att lämna sådan information. Också när försäkringen har tecknats

av en näringsidkare kan försäkringsbolaget åläggas att lämna information.

Försäkringsbolaget får rätt att säga upp en tidsbegränsad personförsäk-

ring med viss uppsägningstid. Bolaget måste vid uppsägning fråga om

försäkringstagaren vill ha försäkringen förnyad. Bolagets möjligheter att

vägra förnyelse föreslås få begränsas på motsvarande sätt som dess möj-

lighet att från början vägra försäkring för den aktuella försäkringstagaren.

För vägran skall alltså krävas särskilda skäl. En tidsbegränsad försäkring

förnyas om ingen av parterna har sagt upp den.

Försäkringstagaren föreslås ha rätt att när som helst säga upp försäk-

ringen att upphöra omedelbart. Försäkringstagaren kan också få försäk-

ringen ändrad till premiefri försäkring (fribrev) eller få den återköpt av

försäkringsbolaget, om inte annat följer av försäkringens art eller av skat-

telagstiftningen. Om försäkringsbolaget har återköpt en livförsäkring med

sparmoment, får försäkringstagaren fortsätta försäkringen som en ren

riskförsäkring, såvida inte annat har avtalats.

Försäkringsbolaget kan aldrig förbehålla sig rätt att säga upp en livför-

säkring till upphörande i förtid utom vid vissa kontraktsbrott. Vid sjuk-

och olycksfallsförsäkring kan försäkringsbolaget för vissa fall ta förbehåll

både om villkorsändring och om upphörande i förtid. Vid all personför-

säkring kan försäkringsbolaget förbehålla sig att ändra försäkringen vid

början av en ny premieperiod, om det behövs på grund av försäkringens

art eller någon annan särskild omständighet.

Försäkringstagaren och den försäkrade blir skyldiga att lämna riktiga

och fullständiga svar på de frågor som försäkringsbolaget ställer till dem i

samband med att en försäkring tecknas, utvidgas eller förnyas.

Bestämmelserna om premien utformas i stort sett i enlighet med vad

som föreslås gälla för konsumentförsäkringens del. Försäkringstagaren

får möjlighet att efter dröjsmål med annan premie än den första återuppli-

va försäkringen genom att betala den utomstående premien inom tre

månader från det en uppsägning fått verkan. Försäkringstagaren kan

genom förmånstagarförordnande bestämma vem försäkringsbeloppet

skall tillfalla.

Försäkringsbolaget åläggs att handlägga försäkringsärendena skynd-

samt. Ersättning skall i allmänhet betalas ut inom en månad från det att

den ersättningsberättigade lagt fram sin utredning. I vissa fall blir försäk-

ringsbolaget skyldigt att betala ut ersättning i förskott.

Eftersom den föreslagna lagen ger en rätt att teckna och förnya person-

försäkring, föreslås i lagen bestämmelser om domstolsprövning av försäk-

ringsbolagets beslut att vägra att meddela försäkring eller säga upp en

försäkring i förtid.

Gruppförsäkring

En stor del av de försäkringar som meddelas i Sverige är såtillvida av

kollektiv natur som de gäller för en grupp av personer - arbetstagare,

föreningsmedlemmar eller andra - enligt villkor i ett avtal som sluts inte

med de enskilda försäkrade utan med någon som kan anses representera

gruppen eller företräda dess intressen. De försäkringar som arbetsgivare

tecknar för sina anställda och som grundas på kollektivavtal (ka-

försäkringar) behandlas under nästa rubrik. Övriga kollektiva försäkringar

kallas här gruppförsäkringar. Varken FAL eller KFL innehåller särskilda

materiella bestämmelser om gruppförsäkring.

I propositionen anförs att försäkringsformen gruppförsäkring har sin

största praktiska och sociala betydelse vid personförsäkring men har på

senare år också blivit vanlig på skadeförsäkringens område. För många

människor utgör försäkringar av detta slag, vid sidan om socialförsäk-

ringen, det väsentliga skyddet i händelse av dödsfall, olycksfall eller

sjukdom. Genom att premierna är förhållandevis förmånliga är försäk-

ringsformen särskilt viktig för personer med låga inkomster, och den

förenklade riskprövningen gör ett försäkringsskydd möjligt också för

personer som på grund av sitt hälsotillstånd annars skulle ha svårt att

skaffa sig en personförsäkring, i varje fall för överkomlig kostnad. Också

för dem som omfattas av en ka-försäkring framstår gruppersonförsäkring-

en i vart fall som ett viktigt kompletterande skydd. Gruppskadeförsäkring

för konsumenter fyller också en viktig social funktion genom att den ger

personer som av någon anledning inte tecknat individuell konsumentför-

säkring ett skydd som motsvarar denna, i allmänhet mot lägre premie.

Eftersom det vanligen ingår ansvarsförsäkring i gruppskadeförsäkringen,

får den dessutom ett stort värde för tredje man när den försäkrade vållar

en skada. Finns det inte någon ansvarsförsäkring, saknar en skadelidande

ofta möjlighet att få ut något skadestånd av en privatperson som är ansva-

rig för skadan.

Regeringen anför i propositionen att det hör till de mest angelägna

uppgifterna när en ny försäkringsavtalslag skall införas att reglera frågor

om denna avtalstyp och den försäkring för enskilda gruppmedlemmar

som grundas på avtalet. Regleringen bör ansluta till den ordning som har

visat sig fungera i praxis och samtidigt tryggar de försäkrades skydd.

Mot den ovan redovisade bakgrunden föreslår regeringen att den nya

försäkringsavtalslagen skall reglera både frivillig och obligatorisk grupp-

skadeförsäkring och gruppersonförsäkring. Om försäkringsbolaget gett en

gruppföreträdare i uppdrag att fullgöra en skyldighet mot gruppmedlem-

marna, ansvarar bolaget normalt mot dem för företrädarens utförande av

uppdraget. Tillämpningsområdet föreslås begränsat så att vissa av de

tvingande bestämmelserna inte gäller vid försäkringar för högst en må-

nad. Gruppskadeförsäkring regleras i 17 kap. och gruppersonförsäkring i

19 kap. förslaget till ny försäkringsavtalslag.

Avtal om frivillig gruppförsäkring skall anses ingånget mellan försäk-

ringsbolaget och gruppmedlemmen på grundval av gruppavtalet. Ett

sådant avtal kan också, enligt förslaget, ingås genom att gruppmedlem-

men låter bli att avböja försäkringen inom viss tid om detta föreskrivs i

gruppavtalet. Avtal om obligatorisk gruppförsäkring anses ingånget mel-

lan försäkringsbolaget och företrädare för gruppen genom gruppavtalet.

Genom ett sådant avtal uppkommer inte någon betalningsskyldighet för

gruppmedlemmen mot bolaget. Vid frivillig gruppförsäkring anses

gruppmedlemmen som försäkringstagare. Vid obligatorisk gruppförsäk-

ring däremot anses den som slutit gruppavtalet som försäkringstagare.

Information skall lämnas innan ett gruppavtal ingås och också när en

försäkring har meddelats liksom senare under försäkringstiden. Särskilda

regler föreslås beträffande information om reservationsanslutning och om

försäkringsbesked. Ett sådant besked utfärdas till gruppmedlemmarna och

kan åberopas mot försäkringsbolaget, om den som fått beskedet är i god

tro. Marknadsrättsliga påföljder skall också kunna komma i fråga, bl.a.

om ett försäkringsbolag inte lämnar den föreskrivna informationen.

Avtalsfrihet föreslås gälla i fråga om tiden för inträdet av försäkrings-

bolagets ansvar, dock skall ansvar vid den avtalade tidpunkten inträda

mot alla som då tillhör gruppen.

Har inget annat avtalats, förnyas en gruppförsäkring för en tid av ett år

om inte avtalet sägs upp före försäkringstidens utgång. Om försäkrings-

bolaget säger upp försäkringen till försäkringstidens utgång, är bolaget

skyldigt att underrätta medkontrahenten och gruppmedlemmarna om

uppsägningen och uppsägningen får verkan en månad efter det att medde-

landena avsändes. En gruppmedlem föreslås få rätt att när som helst säga

upp eller avstå från försäkringen. Om en gruppmedlem lämnar gruppen,

skall ett efterskydd gälla under vissa förutsättningar. Efterskyddet föreslås

gälla en månad för gruppskadeförsäkring och tre månader för grupperson-

försäkring. Om gruppavtalet upphör på grund av uppsägning från grup-

pens sida, upphör försäkringen för samtliga försäkrade efter en månad.

Upphör försäkringsbolagets ansvar på grund av uppsägning från bolaget

eller från gruppen, har varje försäkrad rätt att få ett likvärdigt skydd ge-

nom fortsättningsförsäkring, med vissa undantag. Försäkringsbolaget

föreslås få en begränsad rätt att säga upp försäkringen i förtid. Motsva-

rande regler som för individuell försäkring skall gälla om bl.a. upplys-

ningsplikt.

Också vid gruppförsäkring skyddas den försäkrade mot följden av un-

derlåten premiebetalning genom regler om betalningsfrister och, för per-

sonförsäkringens del, om återupplivning. För att gruppmedlemmen skall

kunna bevara sitt försäkringsskydd i sådana fall åläggs försäkringsbolaget

att sända meddelande om uppsägning till medlemmen själv, oavsett vem

som skall betala premien enligt gruppavtalet. Dessutom skall meddelande

sändas till den som har ingått gruppavtalet med försäkringsbolaget om

denne enligt avtalet har förmedlat premien.

Kollektivavtalsgrundad försäkring

De föreslagna bestämmelserna om kollektivavtalsgrundad försäkring

skall tillämpas under förutsättning att försäkringen tecknas av en arbets-

givare för dennes anställda och meddelas enligt ett i försäkringsvillkoren

angivet kollektivavtal. Vidare skall försäkringen tecknas hos ett försäk-

ringsbolag enligt kollektivavtalet. Vissa särregler föreslås gälla för kol-

lektivavtalsgrundade försäkringar med individuellt innehåll. Bestämmel-

ser om kollektivavtalsgrundad skadeförsäkring finns i 18 kap., och be-

stämmelser om kollektivavtalsgrundad personförsäkring i 20 kap. försla-

get till ny försäkringsavtalslag. I en särskild lag föreslås bestämmelser om

grupplivförsäkringarna som meddelas av staten.

I fråga om informationen skall i stort sett samma synpunkter bli avgö-

rande som vid gruppförsäkring. Information skall alltså lämnas innan ett

gruppavtal ingås och också när en försäkring har meddelats liksom senare

under försäkringstiden.

Vissa regler om individuell försäkring - t.ex. om ansvarsinträdet och

uppsägning - anses passa mindre väl för ka-försäkring och föreslås därför

bli ersatta av särbestämmelser, som närmare ansluter till kollektivavtals-

rätten. Försäkringen skall kunna avtalas att gälla fr.o.m. den dag som

anges i kollektivavtalet. Den försäkrade får både vid personförsäkring och

skadeförsäkring ha rätt till efterskydd enligt vad som anges i försäkrings-

villkoren.

Principerna om begränsning av försäkringsbolagets ansvar vid indivi-

duell försäkring föreslås gälla också för ka-försäkring. Uppsägningstiden

skall vara minst en månad vid utebliven premiebetalning. Bestämmelser-

na om skadereglering m.m. vid individuell försäkring tillämpas också vid

ka-försäkring. Detsamma gäller för skadeförsäkringens del också i fråga

om bl.a. försäkringsersättning.

I lagen tas in en erinran om att den försäkrade när försäkringsskyddet

upphör har rätt till efterskydd, fribrev och fortsättningsförsäkring enligt

vad som föreskrivs i försäkringsvillkoren. En regel föreslås om att försäk-

ringsbelopp som tillfaller ett dödsbo för att täcka begravningskostnader,

vilket är vanligt vid kollektivavtalsgrundad försäkring, till viss del skall

vara skyddat från utmätning.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagen är avsedd att träda i kraft den 1 januari 2006. När det gäller skade-

försäkringar skall de nya bestämmelserna tillämpas på avtal som ingås

efter ikraftträdandet och äldre lag fortsätta att gälla för gamla avtal. I viss

omfattning föreslås att den nya lagen skall tillämpas också på avtal om

personförsäkringar som ingåtts före ikraftträdandet. De nya bestämmel-

serna om information skall sålunda gälla också för gamla avtal, men för

uppsägning och förlängning av avtalet skall i princip äldre lag tillämpas

på gamla avtal såvida försäkringen inte förnyats efter ikraftträdandet. På

motsvarande sätt blir det beträffande begränsningar i försäkringsbolagets

ansvar avgörande om försäkringen förnyats efter ikraftträdandet. Om en

tillämpning av äldre rätt skulle leda till resultat som är uppenbart oskäligt

mot försäkringstagaren, skall dock den nya lagen tillämpas i stället. Såvitt

angår premien skall det avgörande vara om premien skall erläggas efter

ikraftträdandet. För skaderegleringen föreslås det avgörande bli tidpunk-

ten för försäkringsfallet.

Motionerna

Motioner med yrkanden om helt avslag jämte vissa

tillkännagivanden

Inger René m.fl. (m) ser i motion L2 omfattande problem med den före-

slagna lagstiftningen. Ur försäkringstagarnas synvinkel torde det viktigas-

te vara att ha tillgång till ett brett utbud av försäkringsprodukter till rimli

ga premier. Enligt motionärernas uppfattning motverkar de föreslagna

reglerna just detta. Motionärerna anser att regeringens förslag snarare

försvårar än förenklar för konsumenterna och dessutom blir olika försäk-

ringslösningar dyrare. Vidare anser motionärerna att remisstiden varit

alltför kort i förhållande till det omfattande lagförslaget och att viktiga

remissinstanser inte fått tillfälle att yttra sig, vilket är en stor brist. Där

över anser motionärerna att det är oacceptabelt att lagförslaget inte inne-

håller några nya preskriptionsregler. Enligt motionärerna är det också

anmärkningsvärt att regeringen fortfarande överväger vissa frågor som

gäller företagsförsäkring. Om reglerna för företagsförsäkring skall ändras

måste försäkringsbolagen ställas inför samtliga ändringar vid ett och

samma tillfälle. Motionärerna anser således att regeringens förslag, trots

det omfattande utredningsarbetet, har omfattande brister och att det krävs

ytterligare beredning innan ett nytt förslag kan läggas fram. Mot den

redovisade bakgrunden yrkar motionärerna avslag på propositionen (yr-

kande 1).

Regeringen föreslår en mer omfattande kontraheringsplikt än den som

redan gäller i dag. Detta innebär, enligt motionärerna, att man påtvingar

privata försäkringsbolag ett omfattande socialt ansvarstagande. De risker

som den nya kontraheringsplikten medför för försäkringsbolagen kom-

mer, anför motionärerna, att pressa upp premierna för samtliga försäk-

ringstagare. Enligt motionärernas uppfattning leder den föreslagna kon-

traheringsplikten till sämre och dyrare försäkringslösningar för konsu-

menterna. I motionen begärs ett tillkännagivande med detta innehåll

(yrkande 2).

Den föreslagna kontraheringsplikten riskerar, anför motionärerna vida-

re, att skapa falska förhoppningar hos försäkringstagarna eftersom det

inte införs någon ovillkorlig rätt att teckna försäkring. Enligt motionärer-

na bör regeringen i stället ge tydliga regler för vad medborgarna har att

förvänta sig av det skattefinansierade socialförsäkringssystemet och för

vilka situationer det behövs privata försäkringar. Gränsdragningen mellan

de skattefinansierade socialförsäkringssystemen och privata försäkringar

måste därför utredas. Ett tillkännagivande begärs i enlighet härmed (yr-

kande 3).

Motionärerna menar också att en utvidgning av kontraheringsplikten

på sätt som föreslås i propositionen inte bör genomföras innan konse-

kvenserna av en sådan förändring utretts. Ett tillkännagivande begärs med

detta innehåll (yrkande 4).

Vidare anser motionärerna att det kan ifrågasättas om en lagstiftning

med sådan nationell särprägel som den regeringen föreslår verkligen

ligger i konsumenternas intresse. Alltför nationellt särpräglade regler,

som t.ex. de föreslagna reglerna om kontraheringsplikt, riskerar att av-

skräcka utländska försäkringsbolag från att etablera sig på den svenska

marknaden. Följden av detta blir sämre konkurrens, högre priser och ett

sämre utbud av försäkringsprodukter. Trots det vällovliga syftet blir re-

sultatet alltså betydande nackdelar för konsumenterna. Alltför nationellt

särpräglade regler bör således undvikas för att underlätta konkurrens

mellan svenska och utländska försäkringsbolag. Motionärerna yrkar ett

tillkännagivande med detta innehåll (yrkande 5).

Därutöver anser motionärerna att det är anmärkningsvärt att regering-

en, trots den långa utredningstiden, alltjämt överväger vissa frågor om

företagsförsäkring. Enligt motionärerna är det ett anständighetskrav att

om reglerna för företagsförsäkring ändras måste försäkringsbolagen stäl-

las inför samtliga förändringar vid ett och samma tillfälle. Ett tillkännagi-

vande begärs med detta innehåll (yrkande 6).

När det gäller s.k. stora risker anför motionärerna att parterna kan av-

tala om att utländsk lag skall gälla för försäkringen. På så sätt kan ut-

ländska försäkringsbolag i praktiken konkurrera med svenska bolag utan

att behöva ta hänsyn till de tvingande bestämmelserna om företagsförsäk-

ring. Mot denna bakgrund anser motionärerna att bestämmelserna bör

vara dispositiva, i vart fall beträffande försäkring av stora risker. Motio-

närerna föreslår ett tillkännagivande med detta innehåll (yrkande 7).

Den rådgivningsliknande plikt som åläggs försäkringsbolagen i förhål-

lande till en näringsidkare som vill teckna en företagsförsäkring är unik i

svensk rätt när det gäller avtal mellan näringsidkare. Det finns åtskilliga

andra typer av avtal som en näringsidkare behöver ingå för sin rörelse och

som är minst lika komplicerade som tecknandet av företagsförsäkring.

För alla andra typer av avtal gäller huvudprincipen i svensk rätt att när-

ingsidkaren på egen bekostnad får skaffa sig den kompetens eller hjälp

som han anser sig ha behov av. Enligt motionärerna saknas det anledning

att frångå denna huvudprincip på försäkringsområdet och de anser att den

rådgivningsliknande plikt som föreslås i propositionen gentemot närings-

idkare bör avskaffas (yrkande 8).

Den föreslagna regleringen beträffande gruppförsäkring är, enligt mo-

tionärernas uppfattning, alltför detaljerad. Denna detaljrikedom riskerar

att förhindra utvecklingen av nya försäkringsprodukter. I motionen begärs

ett tillkännagivande med detta innehåll (yrkande 9).

En omfattande reform som den nu aktuella medför alltid kostnader.

Enligt motionärerna bör utredningen kompletteras med en analys av hur

omställningskostnaderna kommer att drabba försäkringstagarna (yrkande

10).

Viviann Gerdin m.fl. (c) yrkar i motion L3 avslag på regeringens proposi-

tion. Enligt motionärerna bör regeringen bereda ärendet vidare och däref-

ter återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag. Ett sådant lagförslag

bör syfta till att uppnå större likheter mellan konsumenters och företaga-

res skydd (yrkande 1).

Motionärerna anför att det finns tvingande regler i den gällande KFL

som rör första premiebetalningen. Dessa regler föreslås nu överföras till

den nya försäkringsavtalslagen. Reglerna innebär att ett försäkringsbolag

inte får kräva kortare betalningsfrist än fjorton dagar vid betalning av

första premien, såvida inte avtalet har ingåtts just genom en första pre-

miebetalning. Vid försenad premiebetalning kan ett försäkringsbolag säga

upp försäkringen, men uppsägningen får bara verkan efter ytterligare en

fjortondagarsfrist. En konsument skulle alltså kunna vara skyddad i en

månad utan att någonsin behöva betala. En rimligare ordning vore att

konsumenten måste betala för den tid som försäkringen har gällt, om inte

försäkringsbiolaget medger annat. I motionen begärs ett tillkännagivande

med detta innehåll (yrkande 2).

Slutligen anser motionärerna att en bestämmelse som upphäver dis-

kriminerande avtalsvillkor bör tas in i den nya försäkringsavtalslagen.

Försäkringsbolag gör alltid riskbedömningar som bygger på generalise-

ringar, men vissa generaliseringar anser samhället vara olämpliga och

diskriminerande. Det är sådana som grundar sig på en egenskap som en

människa inte kan påverka och som inte heller bestämmer människans

karaktär och behov i övrigt. Kön är en sådan egenskap. Motionärerna

begär ett tillkännagivande med detta innehåll (yrkande 3).

Motion med yrkande om avslag såvitt avser gruppförsäkringar

I motion L1 anför Yvonne Andersson m.fl. (kd) att den föreslagna re-

gleringen av gruppförsäkringar kan medföra att denna försäkringstyp kan

komma att försvinna eftersom de kommer att bli för dyra för försäkrings-

bolagen att tillhandahålla och för dyra att teckna för försäkringstagarna.

Om gruppförsäkringarna försvinner riskerar en stor grupp personer att stå

utan försäkring. De som har det sämst ställt omfattas i många fall inte av

någon annan försäkring än just en gruppförsäkring. Den föreslagna re-

gleringen slår således mot dem som har det svårast i samhället och som

ofta står utan försäkringsskydd. Därtill kommer, enligt motionärerna, att

de föreslagna reglerna beträffande gruppföreträdarnas ställning inte är

tillräckligt genomarbetade. Mot denna bakgrund yrkar motionärerna

avslag på regeringens proposition såvitt avser de föreslagna reglerna om

gruppförsäkring (yrkande 1).

Motioner med yrkanden om vissa tillkännagivanden

I motion L4 anser Mia Franzén m.fl. (fp) att regeringens förslag har om-

fattande brister och motionärerna framhåller att det krävs ytterligare be-

redning innan ett nytt förslag bör läggas fram för riksdagen.

I motionen redovisas att de omfattande reglerna om information som

gäller vid konsumentförsäkring föreslås bli tvingande även vid avtal

mellan näringsidkare. Denna informationsregel föreslås bli tillämplig

oavsett företagsstorlek och ett försäkringsbolag kan avstå från att lämna

information endast när kunden kan antas sakna behov av den. Enligt

motionärernas uppfattning kan endast informationsfrågan leda till många

domstolsprocesser eftersom propositionen inte ger besked om i vilka

situationer informationen kan antas vara obehövlig. Den föreslagna re-

gleringen på detta område medför att försäkringsbolagen får ökade kost-

nader vilket i sin tur leder till höjda premier för försäkringstagarna. Mo-

tionärerna anför vidare att enligt förslaget skall försäkringsbolagen också

vara skyldiga att tillhandahålla delar av den kompetens som krävs för

bedömning av själva försäkringsbehovet, vilket är ett främmande inslag i

svensk rätt. Detta kommer att orsaka försäkringsbolagen ökade kostnader

vilket i sin tur leder till höjda premier för försäkringstagarna. I motionen

begärs ett tillkännagivande om att det i den nya försäkringsavtalslagen

inte bör införas tvingande regler om företagsförsäkring (yrkande 1).

Vad gäller regler om gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad för-

säkring välkomnar motionärerna att regler om dessa försäkringstyper förs

in i den nya försäkringsavtalslagen. Motionärerna anser dock att reglerna

är alltför detaljerade och att reglerna inte bör vara tvingande i den ut-

sträckning som föreslås. En detaljreglering motverkar flexibilitet och

produktutveckling. Den tillgodoser inte heller konsumenternas intressen

eftersom denna typ av försäkringar tecknas av organisationer som besitter

hög juridisk kompetens. Eftersom alla administrationskostnader påverkar

premien riskerar följden bli att gruppförsäkringar och kollektivavtals-

grundad försäkring förlorar i attraktionskraft. Mot denna bakgrund före-

slår motionärerna ett tillkännagivande om att det inte bör införas tvingan-

de regler om gruppersonförsäkringar (yrkande 2).

Vidare är motionärerna kritiska till den föreslagna rätten till personför-

säkring. Motionärerna är tveksamma till om de föreslagna reglerna kom-

mer att leda till att fler människor i praktiken får möjlighet att teckna

personförsäkring. Ett tillkännagivande begärs beträffande vad som anförs

i motionen om kontraheringsplikten vid personförsäkringar (yrkande 3).

Regeringens förslag om rätten till personförsäkring kan möjligen få

vissa positiva effekter för handikappade och svårt sjuka. Själva problema-

tiken för dessa grupper som i dag upplever otrygghet på grund av små

möjligheter att teckna försäkringar kommer dock att kvarstå. Enligt mo-

tionärerna måste gränsdragningen mellan de skattefinansierade trygghets-

systemen och de privata försäkringarna ses över. Ett tillkännagivande

begärs med detta innehåll (yrkande 4).

Arbetet med en ny försäkringsavtalslag har pågått under lång tid, men

trots detta läggs det inte fram något förslag till nya preskriptionsregler.

Enligt motionärerna är det välkänt att gällande preskriptionsregler medför

problem för såväl försäkringstagarna som försäkringsbolagen. Motionä-

rerna anser att en översyn av preskriptionsreglerna måste komma till

stånd snarast. Motionärerna begär ett tillkännagivande med detta innehåll

(yrkande 5).

Ökad administration och ett påtvingat högre risktagande kommer att

medföra ökade försäkringskostnader för samtliga försäkringstagare. Höj-

da premier drabbar personer med svag ekonomi hårdast. Någon verklig

konsekvensanalys av lagförslagets sociala och ekonomiska effekter har,

enligt motionärerna, inte gjorts. Motionärerna anser att regeringen skynd-

samt måste återkomma till riksdagen med en utförlig analys av de faktis-

ka kostnaderna för lagförslagets genomförande. Ett tillkännagivande

begärs i enlighet härmed (yrkande 6).

I motion L348, som väckts under den allmänna motionstiden år 2004,

anför Helena Bargholtz (fp) att rättsläget är oklart såvitt gäller frågan från

vilken tidpunkt preskriptionstiden skall börja räknas. Enligt motionären

bör denna oklarhet som kan leda till onödiga svårigheter för försäkrings-

tagarna undanröjas. I motionen begärs ett tillkännagivande med detta

innehåll.

Anita Brodén (fp) påpekar i motion L393, som också väckts under den

allmänna motionstiden år 2004, att försäkringsbolag inte har någon skyl-

dighet att hålla sig informerat om när en person avlider som har tecknat

en försäkring hos bolaget. Försäkringsbolagen är inte heller skyldiga att

meddela efterlevande om utfallande försäkringar. Motionären begär ett

tillkännagivande om att det i den nya försäkringsavtalslagen bör finnas

regler om samordning mellan myndigheter och automatisk försäkringsut-

betalning till efterlevande.

Utskottets ställningstaganden

Lagförslagen

Inledningsvis vill utskottet framhålla att det ligger i det allmännas intresse

att det finns goda förutsättningar för en väl fungerande försäkringsverk-

samhet. Lagstiftningen om försäkringsavtal måste därför vara anpassad

till rådande samhällsförhållanden samtidigt som långsiktighet säkerställs.

Detta är särskilt tydligt för en ersättningsrättslig ordning som den svens-

ka, som sedan länge bygger på att försäkringar har en framskjuten ställ-

ning i förhållande till skadestånd. Ett starkt skydd för försäkringstagarna

och andra ersättningsberättigade ger, enligt utskottets mening, bäst förut-

sättningar för goda marknadsförhållanden, vilket naturligtvis också måste

ligga i försäkringsbolagens eget intresse.

Som regeringen påpekat har samhället genomgått betydande och

grundläggande förändringar sedan den nuvarande lagstiftningen utarbeta-

des i början av förra seklet. Enligt utskottets mening är det uppenbart att

de ekonomiska förutsättningarna är helt annorlunda nu än när 1927 års

FAL trädde i kraft, att synen på försäkringens uppgift och ställning inom

rättssystemet har ändrats samt att nya försäkringsprodukter har utvecklats.

Ett omfattande utredningsarbete på försäkringsrättens område har

gjorts för att genomföra en modernisering av FAL. Arbetet har skett i

nära nordisk samverkan. Ett första resultat blev för svensk del KFL, som

trädde i kraft år 1981. Beträffande personförsäkring och företagsförsäk-

ring har reglerna däremot inte undergått några större ändringar under den

tid som FAL har gällt. Vidare saknas det uttryckliga regler för sådana

praktiskt viktiga kollektiva försäkringstyper som gruppförsäkring och

kollektivavtalsgrundad försäkring. Utskottet anser att det nu gällande

regelsystemet därigenom är både svåröverskådligt och ofullständigt, och i

vissa avseenden brister det allvarligt i möjligheten till förutsebarhet.

Mot denna bakgrund står det enligt utskottets mening klart att det är

hög tid att en ny försäkringsavtalslag införs, en lagstiftning som är anpas-

sad till samhällsutvecklingen, i Sverige och internationellt, och som sam-

tidigt kan utveckla och ge stabilitet på området för lång tid framåt. Som

regeringen påpekat är det också angeläget att det nordiska samarbete som

resulterat i nya försäkringsavtalslagar i Finland och Norge fullföljs även

för svensk del. Nödvändigheten av ett gott grundläggande försäkrings-

rättsligt regelverk har också tydliggjorts vid den senaste tidens diskussion

om förtroendet för försäkringsbranschen.

Som Lagrådet påpekat och som också berörts i några av motionerna

kan det i och för sig synas anmärkningsvärt att lagförslaget ytterst grun-

das på kommittébetänkanden som nu är över arton respektive femton år

gamla. Kommittéförslagen har emellertid varit föremål för upprepade

bearbetningar, synpunkter på de nya förslagen har inhämtats från såväl

myndigheter som sammanslutningar och försäkringsbranschen har haft

möjlighet att yttra sig och lämna upplysningar om den senaste tidens

utveckling på försäkringsområdet. Mot denna bakgrund anser utskottet,

liksom Lagrådet, att lagstiftningsärendet beretts på ett godtagbart sätt.

Utskottet delar också Lagrådets uppfattning att lagförslagets allmänna

uppbyggnad får godtas.

Med det anförda välkomnar utskottet regeringens förslag om en ny

försäkringsavtalslag. Genom reformen görs en nödvändig modernisering

av lagstiftningen. Med de föreslagna reglerna tillförsäkras försäkringsta-

garna ett starkt skydd vid alla typer av försäkringar. Enligt utskottets

mening är detta ytterst angeläget särskilt med tanke på den stora sociala

betydelse som försäkringarna har för många.

Sammanfattningsvis anser utskottet att förslagen i propositionen är väl

ägnade att läggas till grund för en ny lagstiftning om försäkringsavtal.

Vad som anförts i motionerna L2 och L3 utgör enligt utskottets mening

inte skäl för att avstyrka en ny lagstiftning eller förorda några tillkännagi-

vanden från riksdagens sida. Inte heller i övrigt har det i lagstiftnings-

ärendet framkommit grund för andra ställningstaganden från utskottets

sida.

Vad gäller kravet i motion L1 yrkande 1 att propositionen bör avslås

såvitt gäller gruppförsäkringar vill utskottet peka på att hela propositionen

är präglad av en positiv syn vad gäller gruppförsäkringar och att den

föreslagna regleringen på detta område är i praktiken densamma som den

ordning som redan gäller i dag samtidigt som den tryggar de försäkrades

skydd. Även den ordning som i dag gäller för gruppföreträdare förs såle-

des vidare till den nya lagen. Enligt motionärerna leder den föreslagna

regleringen till särskilda svårigheter och fördyringar för vissa typer av

gruppförsäkringar där särskilda hänsyn gör sig gällande, t.ex. gruppför-

säkringar för poliskåren. Utskottet utgår från att regeringen inom ramen

för den aviserade uppföljningen och utvärderingen av lagstiftningen

kommer att följa denna fråga och om det visar sig erforderligt återkom-

mer till riksdagen med eventuella ändringsförslag. Med det anförda anser

utskottet att förslaget i motion L1 yrkande 1 inte bör föranleda någon

åtgärd från riksdagen.

Med anledning av förslaget i motion L3 att det i den nya försäkrings-

avtalslagen bör införas en bestämmelse som upphäver diskriminerande

avtalsvillkor anser utskottet att det finns anledning erinra om att den

befintliga diskrimineringslagstiftningen även är tillämplig på försäkrings-

området.

Beträffande kravet i motion L348 att preskriptionsreglerna bör moder-

niseras delar utskottet motionärens uppfattning att det varit värdefullt om

preskriptionsreglerna kunnat reformeras inom ramen för det aktuella

lagstiftningsärendet. Som regeringen påpekat talar mycket för att enklare

och mera praktiskt hanterbara bestämmelser om preskription kan behö-

vas. Samtidigt innebär ett antal avgöranden från Högsta domstolen i

princip en stark ställning för försäkringstagarna. I propositionen redovisar

regeringen att reformbehovet påtalats relativt sent under beredningsarbe-

tet och att det för närvarande saknas underlag för några närmare över-

väganden beträffande detta regelsystem. Utskottet utgår från att regering-

en så snart erforderligt underlag finns återkommer till riksdagen med ett

förslag till reformering av detta praktiskt viktiga regelsystem.

Vad därefter gäller frågan om information vid försäkringsfall som be-

handlas i motion L393 vill utskottet framhålla att i propositionen föreslås

att när ett försäkringsfall har inträffat, skall försäkringsbolaget i skälig

omfattning informera försäkringstagaren och andra som har anspråk mot

bolaget om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av bety-

delse för dem att känna till. Om försäkringsbolaget får kännedom om ett

försäkringsfall som utgörs av försäkringstagarens död, skall det genast

underrätta dödsboet om försäkringsfallet (10 kap. 7 §). Regeringen anför i

propositionen att eftersom det inte är ovanligt att försäkringsbolagen

själva saknar relevanta upplysningar och eftersom det även är oklart i vad

mån sådana kan inhämtas på ett inte alltför betungande sätt har man valt

att inte föreslå en mer långtgående skyldighet för bolagen. Regeringen

avser dock att följa frågan och vid behov återkomma till riksdagen.

Utskottet delar regeringens bedömning men vill understryka betydel-

sen av att regeringen följer denna fråga i syfte att förebygga att dödsbon

genom preskription går miste om de rättigheter som följer av den avlidnes

försäkringar.

Ändringsförslagen

I den i ärendet inkomna skrivelsen från Svenska Kommunförbundet och

Landstingsförbundet behandlas frågan om reglerna om kollektivavtals-

grundad personförsäkring i förslaget till ny försäkringsavtalslag skall

tillämpas på det kommunala Pensions- och Försäkringsavtalet (PFA). I

skrivelsen anförs att ett förtydligande bör göras i 20 kap. 1 § förslaget till

ny försäkringsavtalslag i syfte att klargöra att den nya lagens bestämmel-

ser skall tillämpas för PFA och liknande försäkringar.

I skrivelsen från Svenskt Näringsliv, Landsorganisationen i Sverige

m.fl. organisationer begärs att det i övergångsreglerna införs en möjlighet

att få den nya försäkringsavtalslagen direkt tillämplig på redan ingångna

tillsvidaretecknade försäkringsavtal.

Skrivelsen från Sveriges Försäkringsförbund innehåller en begäran om

att bestämmelserna om personförsäkringar i anställningsförhållanden

bättre bör anpassas till rådande förhållanden på området.

Sveriges Försäkringsförbund har förklarat sig inte ha något att erinra

mot förslagen i skrivelsen från Svenska Kommunförbundet och Lands-

tingsförbundet respektive skrivelsen från Svenskt Näringsliv, Landsorga-

nisationen i Sverige m.fl. organisationer.

De frågeställningar som aktualiseras i skrivelserna kräver ytterligare

ett i dagsläget tidsmässigt inte helt överblickbart beredningsarbete. Enligt

utskottets mening är det inte rimligt att ett sådant arbete nu riskerar att

försena riksdagens ställningstagande till den aktuella propositionen. Ut-

skottet anser därför att det får ankomma på regeringen att närmare analy-

sera frågeställningarna och vid behov återkomma till riksdagen med lag-

förslag. Eventuella ändringsförslag torde kunna bli föremål för riksdags-

behandling i god tid före årsskiftet.

Vad särskilt gäller önskemålen i skrivelsen från Svenska Kommunför-

bundet och Landstingsförbundet om ett förtydligande i 20 kap. 1 § med

hänsyn till att det är oklart hur vissa typer av kollektiv personförsäkring

som börjat meddelas på senare tid skall bedömas enligt den nya lagstift-

ningen vill utskottet erinra om följande. Det väsentliga skälet för att en

försäkring skall falla under reglerna om kollektivavtalsgrundad försäkring

i 20 kap. och inte under de tvingande reglerna om gruppersonförsäkring i

19 kap. är att de försäkrades intresse i så fall kan tillvaratas genom kol-

lektivavtal som deras organisation har slutit om försäkringsskyddets

utformning. I enlighet med detta anser utskottet att så snart det föreligger

ett kollektivavtal som reglerar försäkringsförhållandet på sätt som anges i

20 kap. 1 § reglerna i 20 kap. bör tillämpas på försäkringen. En kollektiv

försäkring som visserligen utformas efter mönster av en kollektivavtals-

grundad försäkring men inte grundas på ett kollektivavtal faller däremot

under 19 kap.

Lagtekniska justeringar

Vad gäller lagförslagen bör uppmärksammas att de föreslagna ändringar-

na i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt föreslås träda i kraft den

1 januari 2006. Av de föreslagna övergångsbestämmelserna framgår att

om skattskyldighet har inträtt före ikraftträdandet, skall äldre bestämmel-

ser tillämpas. Eftersom lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt har

upphört att gälla vid utgången av år 2004 skall lagförslaget avslås (se

prop. 2004/05:25, bet. SkU18, rskr. 134-136).

Därutöver bör vad gäller förslaget till ny försäkringsavtalslag i lagens

1 kap. 3 § första stycke ordet "patientskadeförsäkringar" bytas ut mot

ordet "patientförsäkringar", och i lagens 14 kap. 7 § tredje stycket bör

orden "första stycket" bytas ut mot orden "andra stycket".

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen antar de i propositionen

framlagda lagförslagen utom förslaget till lag om ändring i lagen

(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt som bör avslås. Vidare föreslår

utskottet att riksdagen beslutar vissa lagtekniska justeringar i förslaget till

ny försäkringsavtalslag i enlighet med vad som redovisats ovan. Ställ-

ningstagandet innebär att riksdagen avslår motionerna L1 yrkande 1, L2

yrkandena 1-10, L3 yrkandena 1-3, L4 yrkandena 1-6, L348 och L393.

Uppföljning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande med begäran om uppfölj-

ning av den nya lagstiftningen. Utskottet hänvisar till aviserade

åtgärder från regeringen.

Motionen

Yvonne Andersson m.fl. (kd) välkomnar i motion L4 regeringens förslag

om en rätt till personförsäkring. Förslaget medför att varje individ skall

ha rätt att prövas som försäkringstagare, vilket motionärerna anser är

mycket tillfredsställande. Enligt motionärerna har den föreslagna re-

gleringen kritiserats från många håll. En av invändningarna har varit att

den utvidgade kontraheringsplikten riskerar att leda till fördyringar för

alla försäkringstagare. Mot denna bakgrund anser motionärerna att lag-

stiftningen bör utvärderas. I motionen begärs ett tillkännagivande med

detta innehåll (yrkande 2).

Propositionen och utskottets ställningstagande

Regeringen anför i propositionen att lagstiftning av detta slag bör allmänt

följas upp så att den tillämpas på avsett sätt. I syfte att säkerställa att de

sociala skyddsaspekterna kring kontraheringsplikten verkligen får ge-

nomslag i praktiken avser regeringen att ge i uppdrag till t.ex. Konsu-

mentverket att följa försäkringsbolagens avslagspraxis. En kompletteran-

de möjlighet som skall övervägas är att det införs föreskrifter om skyldig-

het för bolagen att rapportera om sina avslagsbeslut.

Regeringen kommer att kontinuerligt följa utvecklingen och när det är

lämpligt vidta erforderliga åtgärder. En rätt till försäkring aktualiserar

gränsdragningen mellan socialförsäkringarna och de privata personför-

säkringarna. Den ovan nämnda uppföljningen av kontraheringsplikten

kan visa att det kan vara motiverat att i något avseende göra en översyn

av gränsdragningen.

Av redovisningen i propositionen framgår således hur regeringen avser

att följa upp den nya lagstiftningen. Utskottet utgår från att regeringen

inom ramen för det aviserade arbetet särskilt kommer att beakta eventuel-

la fördyringar för samtliga försäkringstagare på grund av den utvidgade

kontraheringsplikten.

På grund av det anförda anser utskottet att det inte finns någon anledning

för utskottet att föreslå någon åtgärd från riksdagen med anledning av

motionen. Riksdagen bör således avslå motion L4 yrkande 2.

Reservation

En ny försäkringsavtalslag m.m. (punkt 1)

av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Bertil Kjellberg (m), Viviann

Gerdin (c), Henrik von Sydow (m) och Mia Franzén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag och tillkännager för regeringen vad

som anförs i reservationen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:L2 yrkandena 1-10,

2004/05:L3 yrkandena 1-3, 2004/05:L4 yrkandena 1-6 och

2004/05:L348 samt bifaller delvis motion 2004/05:L393.

Ställningstagande

Vi anser att lagstiftningen på försäkringsavtalsrättens område är i behov

av en modernisering. Den framlagda propositionen har emellertid, enligt

vår uppfattning, påtagliga brister. Ur försäkringstagarnas synvinkel torde

det viktigaste vara att ha tillgång till ett brett utbud av försäkringsproduk-

ter till rimliga premier. De föreslagna reglerna riskerar att motverka just

detta. Vi menar att regeringens förslag snarare försvårar än förenklar för

konsumenterna, och dessutom blir olika försäkringslösningar dyrare.

Därutöver anser vi att remisstiden varit alltför kort i förhållande till det

omfattande lagförslaget och att viktiga remissinstanser inte fått tillfälle att

yttra sig, vilket är en stor brist. Vidare är det anmärkningsvärt att lagför-

slaget inte är heltäckande, det innehåller t.ex. inte förslag till några nya

preskriptionsregler. Det är också anmärkningsvärt att regeringen fortfa-

rande överväger vissa frågor som gäller företagsförsäkring. Att genomfö-

ra en lagstiftning som mötts av en så kompakt kritik av en enig bransch

väcker också betänkligheter från många olika utgångspunkter. Mot den

redovisade bakgrunden föreslår vi att propositionen avslås i sin helhet och

omarbetas i flera avseenden innan riksdagen ånyo ges tillfälle att ta ställ-

ning i frågan. Ställningstagandet innebär att riksdagen bifaller motionerna

L2 yrkande 1 och L3 yrkande 1.

Utgångspunkten för en omarbetning och ett nytt lagförslag bör vara

bl.a. följande.

Vi stöder de syften som anges i propositionen om att alla skall ha rätt

till ett fullgott försäkringsskydd. Den nu föreslagna utvidgningen av

kontraheringsplikten innebär att man skjuter över ett omfattande socialt

ansvar på privata försäkringsbolag och försäkringstagare och att den

eftersträvade effekten uteblir. Den ökade risk som en utvidgad kontrahe-

ringsplikt medför för försäkringsbolagen kan leda till att premierna för

samtliga försäkringstagare stiger. En utvidgning av kontraheringsplikten

riskerar också att skapa falska förhoppningar hos försäkringstagarna

eftersom det inte införs någon ovillkorlig rätt att teckna försäkring. Sam-

hället bör i stället ge tydliga regler för vad medborgarna har att förvänta

sig av det skattefinansierade försäkringssystemet och för vilka situationer

det behövs privata försäkringar. Vi anser därför att gränsdragningen mel-

lan de skattefinansierade socialförsäkringssystemen och privata försäk-

ringar måste utredas. En utvidgning av kontraheringsplikten bör under

alla förhållanden inte genomföras innan konsekvenserna av en sådan

förändring utretts.

För att uppnå konkurrensneutralitet mellan svenska och utländska för-

säkringsbolag anser vi att bestämmelser för försäkringar av stora risker

bör vara dispositiva. Dessutom anser vi att alltför nationellt särpräglade

regler, som t.ex. en utvidgad rätt till försäkring, riskerar att avskräcka

utländska försäkringsbolag från att etablera sig på den svenska markna-

den, vilket leder till sämre konkurrens och ökade kostnader. Mot bak-

grund av ovanstående är det en brist att Konkurrensverket inte givits

tillfälle att yttra sig för att djupare analysera lagförslagets konkurrens-

rättsliga konsekvenser. Om reglerna för företagsförsäkring skall ändras

anser vi att försäkringsbolagen måste ställas inför samtliga ändringar vid

ett och samma tillfälle.

Arbetstagare har fram till nu via sin arbetsgivare eller sitt fackförbund

kunnat försäkra sig och sina familjer till mycket låga premier genom s.k.

gruppförsäkring. Gruppförsäkringarna har fram till nu även varit ett ore-

glerat försäkringsområde som ändå fungerat väl, varför behovet av en ny

lagstiftning på detta område verkligen kan ifrågasättas. Om lagstiftning

skall införas anser vi därför att det är mycket viktigt att en reglering av

dessa försäkringsformer inte görs tvingande eller alltför detaljerad. Efter-

som alla administrationskostnader påverkar premien riskerar en alltför

detaljerad reglering att leda till att gruppförsäkringar och kollektivavtals-

grundad försäkring förlorar i attraktionskraft, vilket påverkar såväl pro-

duktutveckling och flexibilitet som möjligheten till fortsatt låg premieni-

vå.

Ett omarbetat lagförslag bör också innehålla förslag till nya preskrip-

tionsregler samt nya överväganden vad gäller reglerna om den första

premiebetalningen.

En så omfattande reform som den nu aktuella medför alltid kostnader.

En konsekvensanalys av en reforms sociala och ekonomiska följder måste

också göras innan ett nytt förslag presenteras för riksdagen

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna L2 yr-

kandena 1-10, L3 yrkandena 1-3, L4 yrkandena 1-6 och L348 samt med

delvis bifall till motion L393, som sin mening ge regeringen till känna

Särskilt yttrande

En ny försäkringsavtalslag m.m.

av Yvonne Andersson (kd).

Kristdemokraterna har två yrkanden i sin motion med anledning av reger-

ingens förslag till ny försäkringsavtalslag. Det ena yrkandet går ut på att

nuvarande ordning bibehålls avseende gruppförsäkringar. Det andra yr-

kandet innefattar en begäran om att det skall göras en utvärdering av den

utvidgade kontraheringsplikten. Vad gäller yrkandet om en utvärdering

anser jag att utskottsmajoriteten har tillgodosett våra önskemål. När det

gäller gruppförsäkringar är motionsyrkandet i praktiken tillgodosett efter-

som jag nämligen gör bedömningen att den föreslagna lagregleringen blir

så flexibel att den inte hindrar att nuvarande former av gruppförsäkringar

kommer att finnas kvar. Den nya lagstiftningen ger också konsumenten

och försäkringstagaren ett ökat skydd som vi kristdemokrater länge efter-

strävat.

Eftersom mina motionskrav i huvudsak är tillgodosedda har jag valt att

inte reservera mig. Jag kommer dock noga att följa hur den nya lagstift-

ningen kommer att tillämpas i praktiken.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2003/04:150 Ny försäkringsavtalslag

Riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. försäkringsavtalslag,

2. lag om säkerhetsrätt i försäkringsersättning,

3. lag om statliga grupplivförsäkringar,

4. lag om ändring i äktenskapsbalken,

5. lag om ändring i utsökningsbalken,

6. lag om ändring i lagen (1930:106) om vissa rättshandlingar till förmån

för ofödda,

7. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

8. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,

9. lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,

10. lag om ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den internatio-

nella oljeskadefonden,

11. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),

12. lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskas-

san,

13. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),

14. lag om ändring i lagen (1989:508) om försäkringsmäklare,

15. lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande,

16. lag om ändring i patientskadelagen (1996:799),

17. lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,

18. lag om ändring i lagen (1999:890) om försäkringsverksamhet under

krig eller krigsfara m.m.,

19. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).

Följdmotioner

2004/05:L1 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

1. Riksdagen beslutar att det av försäkringsavtalslagen skall framgå att

nuvarande ordning bibehålls avseende gruppförsäkringar och att reger-

ingens förslag i motsvarande del avslås.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en utvärdering av de utvidgade kontraheringsreglerna.

2004/05:L2 av Inger René m.fl. (m) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen avslår regeringens proposition 2003/04:150.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att kontraheringsplikt medför sämre och dyrare försäkrings-

lösningar för konsumenten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utreda gränsdragningen mellan de skattefinansierade so-

cialförsäkringssystemen och privata försäkringar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att kontraheringsplikten inte bör utvidgas utan att konse-

kvenserna för detta utreds.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att alltför natio-

nellt särpräglade regler, som de om kontraheringsplikt och företagsför-

säkring, bör undvikas för att underlätta konkurrens mellan inhemska

och utländska försäkringsbolag.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att för det fall reglerna om företagsförsäkring skall ändras,

måste försäkringsbolagen ställas inför samtliga förändringar vid ett

och samma tillfälle.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att bestämmelserna om företagsförsäkring bör vara disposi-

tiva, i varje fall beträffande försäkring av "stora risker".

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den rådgivningsliknande plikt som enligt propositionen

åläggs näringsidkaren beträffande företagsförsäkringar bör avskaffas.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att reglerna för gruppförsäkringar bör göras mindre detalje-

rade.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utredningen bör kompletteras med en analys av hur om-

ställningskostnaderna drabbar försäkringstagarna.

2004/05:L3 av Viviann Gerdin m.fl. (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen avslår regeringens proposition 2003/04:150 till förmån för

vidare behandling i syfte att uppnå större likhet mellan konsumenters

och företagares skydd. Särskild vikt bör då fästas vid ökad trygghet för

småföretagare samt vid de här påföljande anmärkningarna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att en konsument om inte annat har avtalats bör bli betal-

ningsansvarig för den tid försäkringen har varit i kraft.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att en bestämmelse som motverkar diskriminering bör in-

lemmas i lagen.

2004/05:L4 av Mia Franzén m.fl. (fp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att inte införa tvingande lagstiftning i avtal om företagsför-

säkringar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att inte införa tvingande lagstiftning beträffande grupper-

sonförsäkringar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kontraheringsplikten beträffande personförsäkringar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en översyn av gränsdragningen mellan de skattefinansierade

socialförsäkringarna och de premiefinansierade personförsäkringarna.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om reglerna om preskription.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en skyndsam analys av reformens ekonomiska och sociala

effekter.

Motioner från allmänna motionstiden 2004/05

2004/05:L348 av Helena Bargholtz (fp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av förtydligande i försäkringsavtalslagen.

2004/05:L393 av Anita Brodén (fp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om samordning mellan myndigheter samt automatisk försäkrings-

utbetalning till efterlevande.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

2004/05:LU4

RLU4 2004/05:LU4

2

1

1

2004/05:LU4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING

2004/05:LU4

4

5

1999/2000:BoU6678

Utkast

2

2004/05:LU4 ALLMÄN BAKGRUND

2004/05:LU4

6

11

2004/05:LU4

Utkast

4

2004/05:LU4 UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2004/05:LU4

28

37

2004/05:LU4

Utkast

8

2004/05:LU4 RESERVATION

2004/05:LU4

30

40

2004/05:LU4

Utkast

29

2004/05:LU4 RESERVATION

SÄRSKILT YTTRANDE 2004/05:LU4

2

41

2004/05:LU4

Utkast

31

2004/05:LU4 BILAGA 1 FÖRTECKNING ÖVER BEHANDLADE FÖRSLAG

BILAGA 1 2004/05:LU4

34

46

2004/05:LU4

Utkast

32

2004/05:LU4 BILAGA 2 REGERINGENS LAGFÖRSLAG

BILAGA 2 2004/05:LU4

36

183

2004/05:LU4

Utkast

35