Bet. 2004/05:SOU3

Socialutskottets betänkande

2004/05:SOU3

Internationella adoptionsfrågor m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition

2003/04:131 Internationella adoptionsfrågor. Vidare

behandlas 21 motionsyrkanden som väckts med

anledning av propositionen samt 13 motionsyrkanden

från allmänna motionstiderna 2002 och 2003.

Lagutskottet har avgett yttrande i ärendet

(2003/04:LU3y).

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag

till ändringar i bl.a. lagen (1997:192) om

internationell adoptionsförmedling och

socialtjänstlagen (2001:453). Lagändringarna införs

i syfte att stärka barnets rätt i

adoptionsprocessen. Förslaget att omvandla Statens

nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) till

Myndigheten för internationella adoptionsfrågor

(MIA) tillstyrks av ett enigt utskott. Riksdagen bör

vidare enligt utskottets mening anta förslagen till

ändringar i bl.a. äktenskapsbalken i avsikt att

jämställa adoptivförhållanden med biologiskt

släktskap vid tillämpningen av reglerna om

äktenskapshinder och partnerskapshinder. Utskottet

tillstyrker även övriga lagförslag och avstyrker

samtliga motioner.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1

januari 2005.

I betänkandet finns 18 reservationer och ett

särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. En ny myndighet för internationella

adoptionsfrågor

Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om

ny myndighet för internationella adoptionsfrågor

(avsnitt 5).

2. Lokalisering av den nya

adoptionsmyndigheten

Riksdagen avslår motion 2003/04:So18.

3. Auktorisation att arbeta med

internationell adoptionsförmedling i

Sverige

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1997:192) om internationell

adoptionsförmedling såvitt avser 6 §, dock med

den ändringen att orden "endast ges" ersätts av

"ges endast". Riksdagen avslår därmed motionerna

2003/04:So23 yrkande 3 och 2003/04:So25 yrkande

1.

Reservation 1 (m, kd)

4. Auktorisation att arbeta med

internationell adoptionsförmedling i ett

annat land

Riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1997:192) om internationell

adoptionsförmedling såvitt avser 6 a §. Riksdagen

avslår därmed motionerna 2003/04:So20 yrkande 2

och 2003/04:So25 yrkande 2.

Reservation 2 (fp, kd, c)

Reservation 3 (m)

5. En uthållig mångfald av

adoptionsorganisationer

Riksdagen avslår motion 2003/04:So21 yrkande 3.

Reservation 4 (fp, kd, c)

6. Återbetalning av medel vid avveckling av

en sammanslutning

Riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1997:192) om internationell

adoptionsförmedling såvitt avser 8 d §.

7. Avsättning av medel för

avvecklingskostnader

Riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1997:192) om internationell

adoptionsförmedling såvitt avser 8 e §. Riksdagen

avslår därmed motion 2003/04:So20 yrkande 1.

Reservation 5 (fp)

8. Medgivande att ta emot ett barn

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i socialtjänstlagen (2001:453) såvitt

avser 6 kap. 12 §. Riksdagen avslår därmed motion

2003/04:So20 yrkande 3.

Reservation 6 (m, fp, kd)

9. Frivilligorganisationers delaktighet i

föräldrautbildning inför adoption

Riksdagen avslår motion 2003/04:So21 yrkande

2.

10. Stöd och hjälp till adopterade och

deras familjer

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So23

yrkande 2 och 2003/04: L319 yrkande 16.

Reservation 7 (kd)

Reservation 8 (mp)

11. Barnets rätt till kunskap om sitt

ursprung

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So19,

2003/04:So21 yrkande 1 och 2003/04:So24 yrkandena

1 och 2.

Reservation 9 (v, c, mp)

12. Stärkta ekonomiska möjligheter för

adoptivbarn att söka sitt ursprung

Riksdagen avslår motion 2003/04:So385.

Reservation 10 (m)

13. Stimulansbidrag för samverkan

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So22 och

2003/04:So23 yrkande 4.

Reservation 11 (kd)

14. Kvalitet och kompetensutveckling

Riksdagen avslår motion 2003/04:So326

yrkandena 1-3.

Reservation 12 (m)

15. Utredning av adoptivbarns situation i

Sverige

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L207

yrkandena 4 och 5 samt 2003/04:L221 yrkandena 4

och 5.

Reservation 13 (m, kd)

16. Äktenskap mellan adoptivbarn och

adoptant m.m.

Riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i äktenskapsbalken och

b) lag om ändring i lagen (1994:1117) om

registrerat partnerskap.

Riksdagen avslår därmed motion 2003/04:So20

yrkandena 4 och 5.

Reservation 14 (fp)

17. Inskränkning av rätten till

adoptionskostnadsbidrag

Riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1988:1463) om bidrag vid

adoption av utländska barn.

18. Höjning av adoptionskostnadsbidraget

Riksdagen avslår motion 2003/04:So25 yrkande

3.

Reservation 15 (m)

19. Lagförslagen i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i lagen (1997:192) om

internationell adoptions-förmedling i den mån

lagförslaget inte omfattas av vad utskottet

föreslagit ovan, dock med den ändringen i 10 §

andra stycket att ordet "§§" ersätts av "§" samt

med den ändringen i ingressen till lagförslaget

att orden "8-8 d" ersätts av "8-8 e",

b) lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

i den mån lagförslaget inte omfattas av vad

utskottet föreslagit ovan,

c) lag om ändring i föräldrabalken,

d) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) och

e) lag om ändring i lagen (1997:191) med

anledning av Sveriges tillträde till

Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete

vid inter-nationella adoptioner.

20. En översyn av adoptionslagstiftningen

Riksdagen avslår motion 2003/04:So23 yrkande 1.

Reservation 16 (m)

Reservation 17 (kd)

21. Enskilda adoptioner

Riksdagen avslår motion 2003/04:So21 yrkande

4.

22. Partnerskap och adoption

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So512

yrkande 3 och 2003/04: L350 yrkande 3.

Reservation 18 (fp)

23. Nationella adoptioner

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So415 och

2003/04:So445.

Stockholm den 21 september 2004

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid

Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Kristina

Zakrisson (s), Margareta Israelsson (s), Cristina

Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Conny

Öhman (s), Catherine Persson (s), Erik Ullenhag

(fp), Kenneth Johansson (c), Anne Marie Brodén (m),

Elina Linna (v), Martin Nilsson (s), Magdalena

Andersson (m) och Jan Lindholm (mp).

2004/05

SoU3

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Socialutskottet har berett lagutskottet tillfälle

att yttra sig över propositionen jämte eventuella

motioner.

Lagutskottet har avgett yttrande över

propositionen såvitt avser förslagen om äktenskap

respektive partnerskap mellan adoptivbarn och

adoptant (avsnitt 11) samt motionerna So19 (v), So20

(fp) yrkandena 4 och 5, So21 (c) yrkande 1, So23

(kd) yrkande 1 och So24 (mp). Yttrandet, som

begränsas till rent familjerättsliga

frågeställningar, återfinns i bilaga 3

(2003/04:LU3y).

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag som syftar till att

stärka barnets rätt i adoptionsprocessen. I lagen

(1997:192) om internationell adoptionsförmedling

föreslås skärpta och tydligare villkor för att en

sammanslutning skall få auktorisation att förmedla

internationella adoptioner samt bestämmelser om

dokumentationsskyldighet och om ökade

tillsynsverktyg för adoptionsmyndigheten. Statens

nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA)

föreslås avvecklas som nämndmyndighet och omvandlas

till Myndigheten för internationella

adoptionsfrågor (MIA).

Regeringen anser att adoptivförhållanden skall

jämställas med biologiskt släktskap vid

tillämpningen av reglerna om äktenskapshinder och

partnerskapshinder. En konsekvens av ändringen är

att adoptant och adoptivbarn inte längre kan ingå

äktenskap med varandra eller registrera sitt

partnerskap.

Vidare föreslås en ändring i socialtjänstlagen

(2001:453) när det gäller krav på blivande

adoptanter för att få medgivande att ta emot ett ut-

ländskt barn i syfte att adoptera det.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1

januari 2005.

Till grund för förslagen i propositionen ligger

betänkandet från Utredningen om internationella

adoptioner, Adoption - till vilket pris? (SOU

2003:49). Lagförslagen angående äktenskap och

registrerat parterskap mellan adoptivbarn och

adoptant grundas på ett förslag från

Förmynderskapsutredningen, Adoptionsfrågor (SOU

1989:100), och en inom Regeringskansliet upprättad

promemoria.

Utskottets överväganden

Ny myndighet för internationella

adoptionsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna vad regeringen

föreslår om en ny myndighet för

internationella adoptionsfrågor. Riksdagen

bör vidare avslå en motion om lokalisering av

den nya myndigheten till Örebro.

Propositionen

Regeringen föreslår att Statens nämnd för

internationella adoptionsfrågor (NIA) avvecklas som

nämndmyndighet och omvandlas till en ny myndighet

med ansvar för internationella adoptionsfrågor,

Myndigheten för internationella adoptionsfrågor

(MIA).

Regeringen har övervägt om nämndorganisation

fortfarande är den mest ändamålsenliga

organisationsformen för adoptionsmyndigheten. Bland

annat av det skälet att det från

rättssäkerhetssynpunkt inte är nödvändigt med

kollektivt beslutsfattande har regeringen funnit att

det inte längre finns behov av en sådan

organisationsform. Regeringen har även prövat om

myndighetens uppgifter kan inordnas i en redan

befintlig myndighet (Socialstyrelsen) men därvid

kommit fram till att internationella adoptionsfrågor

bäst tas om hand i en egen myndighet. Den framtida

myndighetsorganisationen inom adoptionsområdet bör

enligt regeringens mening utföra i stort sett samma

uppgifter som NIA gör i dag.

Genom förslagen i propositionen att i lagen

(1997:192) om internationell adoptionsförmedling

införa fler och tydligare förutsättningar för

auktorisation, tydliga krav på sammanslutningarnas

löpande verksamhet samt fler instrument för tillsyn,

får den nya myndigheten nya och bättre

förutsättningar för en aktiv tillsyn. Detta kräver

enligt regeringen en hög grad av oberoende gentemot

de auktoriserade sammanslutningarna.

Motion

I motion 2003/04:So18 av Inger Lundberg m.fl. (s)

begärs ett tillkännagivande om lokalisering av

Myndigheten för internationella adoptionsfrågor till

Örebro. Enligt motionärerna ankommer det på riksdag

och regering att i samband med ny- och ombildning av

myndigheter pröva förutsättningarna för att

lokalisera den nya myndigheten utanför

Stockholmsområdet. Motionärerna åberopar som skäl

för att förlägga MIA till Örebro bl.a. goda

trafikförbindelser, att kommunen och landstinget

samarbetar för att få till stånd ett

barnrättscentrum samt att det inom Örebro

universitet finns flera utbildningar av intresse för

den nya myndigheten.

Bakgrund m.m.

Enligt uppgift från Socialdepartementet har frågan

om lokalisering av den nya myndigheten diskuterats.

Enligt departementet har myndigheten sådana

uppgifter och kontakter att det vore helt olämpligt

att förlägga den till någon annan ort än Stockholm.

Näringsutskottet behandlade en rad motioner om

utlokalisering av statlig verksamhet i det av

riksdagen godkända betänkandet 2003/04:NU9 Vissa

frågor om regional utvecklingspolitik. Nu gällande

principer för utlokalisering av statliga

myndigheter, vilka finns noggrant redovisade i

betänkande 2002/03:NU8, utgår enligt

näringsutskottets uppfattning från kriterier som bör

ge vägledning vid överväganden om lokalisering av

nya myndigheter eller enheter. Bland annat bör

alltid en annan lokaliseringsort än Stockholm

övervägas. Orter där statlig verksamhet läggs ned

eller som i övrigt är mindre välförsedda med

statliga arbeten skall övervägas inför varje beslut

när nya myndigheter skall lokaliseras eller

befintliga myndigheter omlokaliseras. En

utgångspunkt är att riksdagen kan förvänta sig att

regeringen underställer riksdagen ärenden om

lokalisering av statlig verksamhet som är av större

vikt eller på annat sätt av principiellt intresse

för bedömning och beslut. Självklart föreligger

alltid möjligheten för utskott och riksdag att göra

bedömningen att det inte finns skäl för riksdagen

att ta ställning i ett lokaliseringsärende.

Näringsutskottet ansåg att de nu gällande

principerna för utlokalisering av statliga

myndigheter bör följas i överensstämmelse med de

grunder som riksdagen uttalat men att det samtidigt

måste finnas en öppenhet för att nya

utredningsresultat på sikt kan visa på nya vägar.

Motionerna avstyrktes.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att den

myndighet som ansvarar för internationella

adoptionsfrågor inte längre behöver vara organiserad

som en nämndmyndighet. I sammanhanget bör bl.a.

nämnas att beslut om auktorisation sedan flera år

tillbaka kan överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol. Vidare instämmer utskottet med

regeringen i att en ny myndighet för internationella

adoptionsfrågor (MIA) lämpligen bör inrättas och att

ansvaret för dessa frågor således inte bör övertas

av någon redan befintlig myndighet. Vad som anförs i

propositionen om den nya myndighetens

arbetsuppgifter och tydligare tillsynsroll har

utskottet inte heller något att erinra emot.

Riksdagen bör därmed godkänna vad regeringen

föreslår om en ny myndighet för internationella

adoptionsfrågor (avsnitt 5 i propositionen).

När det gäller motion 2003/04:So18 (s) vill

utskottet hänvisa till de gällande principerna för

utlokalisering av statliga myndigheter.

Utgångspunkten är att riksdagen kan förvänta sig att

regeringen underställer ärenden om lokalisering av

stalig verksamhet som är av större vikt eller på

annat sätt av principiellt intresse för riksdagens

bedömning och beslut. Självklart föreligger alltid

möjligheten för utskott och riksdag att göra

bedömningen att det inte finns skäl att ta ställning

i ett lokaliseringsärende. Utskottet är emellertid

inte berett att föreslå riksdagen några åtgärder med

anledning av motionen.

Auktorisation att arbeta med

internationell adoptionsförmedling i

Sverige

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, med en smärre justering, anta

regeringens förslag till ändring i 6 § lagen

(1997:192) om internationell adoptions-

förmedling. Genom ändringen skärps villkoren

för auktorisation att arbeta med

internationell adoptionsförmedling på så sätt

att om en sammanslutning även bedriver annan

verksamhet än adoptions-förmedling, får den

andra verksamheten inte äventyra förtroendet

för adoptionsverksamheten. Riksdagen bör

avslå två motions-yrkanden angående personell

åtskillnad mellan en sammanslutnings olika

verksamheter.

Jämför reservation 1 (m, kd).

Propositionen

För att få förmedla utländska barn för adoption i

Sverige krävs sedan den 1 juli 1979 auktorisation

utfärdad av NIA. Sammanslutningarna ansöker om

auktorisation för varje enskilt land som de vill

samarbeta med. I ett ärende om auktorisation kan

förhållanden i utlandet inte beaktas eftersom

nuvarande förutsättningar för auktorisation endast

avser den svenska sammanslutningens organisation,

verksamhetsinriktning, sakkunskap och omdöme.

Regeringen föreslår i propositionen att

auktorisation skall ges i två led. Först prövas

sammanslutningarnas förutsättningar att över huvud

taget fungera som förmedlare av internationella

adoptioner. Därefter prövas att förhållandena i det

enskilda landet för vilket auktorisation söks är

sådana att ett samarbete är lämpligt. Auktorisation

enligt det första ledet skall kunna ges för högst

fem år och för det andra ledet för högst två år.

När det gäller det första ledet, dvs. prövningen av

om en sammanslutning skall ges auktorisation att

arbeta med internationell adoptionsförmedling i

Sverige, anser regeringen att de nu gällande

villkoren för auktorisation i 6 § lagen (1997:192)

om internationell adoptionsförmedling bör

kompletteras med kravet att om en sammanslutning

även bedriver annan verksamhet än internationell

adoptionsförmedling, får den andra verksamheten inte

äventyra förtroendet för adoptionsverksamheten.

Annan verksamhet kan exempelvis vara

biståndsverksamhet, rehabiliteringsverksamhet,

allmänt hjälparbete, kyrklig verksamhet och

missionärsverksamhet.

Sammanslutningarnas huvudsakliga syfte är att

förmedla internationella adoptioner. Samtidigt ser

många sammanslutningar biståndsverksamhet som en

förutsättning för att kunna bedriva adop-

tionssamarbete med utlandet. Det ligger därför i

sakens natur att de båda verksamheterna inte är

totalt oberoende av varandra. Utifrån denna

verklighet måste dock, enligt regeringen,

säkerställas att biståndsverksamheten ges

villkorslöst och att det inte finns en sådan

koppling mellan verksamheterna att de kan

sammanblandas. En sådan situation kan annars uppstå

att biståndet blir ett slags betalning för att få

förmedla barn till adoption. Sverige är förpliktigat

att förhindra att en sådan situation uppstår, både

utifrån barnkonventionen och 1993 års Haagkonvention

om skydd av barn och samarbete vid internationella

adoptioner (nedan benämnd Haagkonventionen).

Regeringen framhåller att det inte är frågan om

att sammanslutningarna inte skall tillåtas att ha

biståndsverksamhet i ursprungsländerna. Regeringen

har inget att invända mot att sammanslutningar också

bedriver annan verksamhet än adoptionsförmedling,

under förutsättning att det är sådan personell och

ekonomisk åtskillnad mellan verksamheterna att

förtroendet för adoptionsverksamheten inte även-

tyras.

När det gäller personell åtskillnad har NIA i sitt

remissvar framhållit att det varken är möjligt eller

särskilt effektivt att i alla lägen skilja på de

personer som arbetar med adoption respektive

bistånd. Det är exempelvis orimligt på ledningsnivå

och även i vissa fall i samband med att en

organisation som arbetar med både adoption och

bistånd besöker olika länder. Regeringen uppger sig

ha full förståelse för dessa synpunkter men menar

att grundregeln bör vara personell åtskillnad mellan

verksamheterna både när det gäller sammanslutningens

egen personal och när det gäller kontaktpersoner i

utlandet. I vissa situationer är detta dock inte

möjligt och då måste enligt propositionen undantag

från grundregeln kunna göras.

Eventuell annan verksamhet bör hållas ekonomiskt

skild från adoptionsverksamheten och redovisas

separat. Flera av sammanslutningarna har framhållit

att detta uppfylls redan i dag.

Regeringen föreslår vidare att det för

auktorisation skall krävas att sammanslutningen har

styrelse och revisorer samt stadgar som innebär att

sammanslutningen är öppen.

Motioner

I motion 2003/04:So25 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförs om biståndsarbete (yrkande 1).

Motionärerna anser att förslaget i propositionen om

att de olika verksamheter som sammanslutningarna

bedriver bör vara personellt åtskilda är ett alltför

starkt krav. Det kan vara svårt för en organisation

med begränsade personalresurser i ett visst land att

leva upp till detta krav. Enligt motionärerna bör

det i de flesta fall räcka med att

adoptionsverksamheten är ekonomiskt åtskild från

organisationens övriga verksamheter. MIA bör ha

möjlighet att pröva integriteten i varje enskilt

fall där bistånds- respektive adoptionsverksamhet

bedrivs av samma organisation.

I motion 2003/04:So23 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om biståndsinsatser i

samband med adoption (yrkande 3). Även i denna

motion anförs att det bör vara möjligt att efter

särskild prövning ge adoptionsorganisationer

tillstånd att bedriva både adoptions- och

biståndsverksamhet med samma kontakt, under

förutsättning att ekonomisk åtskillnad mellan

verksamheterna föreligger. Enligt motionärerna bör

både MIA och biståndsorganet Sida ges möjlighet att

i dessa fall pröva huruvida integriteten i

respektive verksamhet värnas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser positivt på förslaget att

auktorisation att arbeta med internationell

adoptionsförmedling skall ges i två steg. I ett

första led skall bl.a. den sökande sammanslutningens

organisation och verksamhetsinriktning bedömas.

Såvitt gäller sammanslutningar som även bedriver

annan verksamhet än internationell

adoptionsförmedling föreslås en skärpning av

nuvarande villkor för auktorisation i 6 § lagen

(1997:192) om internationell adoptionsförmedling.

Ändringen innebär att den andra verksamheten inte

får äventyra förtroendet för adoptionsverksamheten.

Utskottet vill framhålla vikten av att

biståndsverksamhet och annan liknande verksamhet

sker helt villkorslöst. Utskottet tillstyrker

därmed, med en redaktionell ändring, det ovannämnda

lagförslaget. Utskottet konstaterar att det i

propositionen fylligt redovisas de överväganden som

gjorts i anslutning till bestämmelsens utformning.

Motionerna 2003/04:So25 (m) yrkande 1 och

2003/04:So23 (kd) yrkande 3 får anses i vart fall

delvis tillgodosedda.

Auktorisation att arbeta med

internationell adoptionsförmedling i

ett annat land

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens förslag till

ny 6 a § i lagen (1997:192) om internationell

adoptionsförmedling. I bestämmelsen ställs

upp en rad villkor som skall vara uppfyllda

för att en sammanslutning skall få

auktorisation att arbeta med adoptions-

förmedling i ett specifikt land. Riksdagen

bör avslå motioner rörande dels de föreslagna

kraven för auktorisation, dels om att

säkerställa en mångfald bland

adoptionsorganisationerna.

Jämför reservationerna 2 (fp, kd, c), 3 (m)

och 4 (fp, kd, c).

Propositionen

Såsom nämnts ovan är det i dag inte möjligt att i

samband med bedömningen av om en sammanslutning

skall ges auktorisation att verka i ett annat land

beakta förhållandena i detta land. Regeringen anser

denna situation otillfredsställande eftersom de

kontakter sammanslutningen samarbetar med i

utlandet, utlandets lagstiftning och administration

rörande internationell adoption och övriga

förhållanden i landet har avgörande betydelse för

hur förmedlingsarbetet kommer att fungera.

Regeringen föreslår därför en ny paragraf, 6 a §, i

lagen (1997:192) om internationell

adoptionsförmedling. I bestämmelserna anges de för-

utsättningar som ett land och en kontakt skall

uppfylla för att ett adoptionssamarbete skall kunna

inledas. Dessa förutsättningar gäller då en

sammanslutning, som har auktorisation att bedriva

internationell adoptionsverksamhet i Sverige,

ansöker om auktorisation att inleda eller fortsätta

ett adoptionssamarbete med ett specifikt land

(auktorisation enligt andra ledet).

Auktorisation att arbeta med internationell

adoptionsförmedling i ett annat land får enligt

förslaget beviljas under förutsättning att:

1. det land man vill samarbeta med har en

adoptionslagstiftning eller annan reglering som

beaktar de grundläggande principer som uttrycks i

barnkonventionen och Haagkonventionen,

2.

· landet har en fungerande administration kring

adoptionsverksamheten,

·

· sammanslutningen redovisar kostnaderna i utlandet

och hur de fördelar sig och

·

1. det med hänsyn till kostnadsbilden, balansen

mellan de svenska sammanslutningarna och

omständigheterna i övrigt bedöms som lämpligt att

sammanslutningen samarbetar med det andra landet.

2.

Inför auktorisation skall, om det inte är uppenbart

obehövligt, adoptionsmyndigheten samråda med den

svenska utlandsmyndigheten i det andra landet och

vid behov även med barnrättsorganisationer som

verkar i det andra landet.

När det särskilt gäller kravet att ett samarbete

skall bedömas lämpligt med hänsyn till

kostnadsbilden anförs i propositionen att den avgift

som de svenska sammanslutningarna (i förlängningen

adoptivföräldrarna) betalar i utlandet bl.a. avser

kostnader för barnets vård och uppehälle, advokat,

domstol, pass, översättning och legalisering,

avgifter till myndigheter och organisationer, lön

till medarbetare eller kontaktpersoner, lokaler,

tolkar, telefon, kontaktuppehållande verksamhet

(sammanslutningens resor) och ofta även kostnader

för stöd och hjälp till barn som blir kvar på

barnhemmen. I vissa fall ingår även mer omfattande

kostnader för upprustning av barnhem, vård och stöd

till mödrar och olika utbildningsprogram.

Regeringen påpekar att enligt artikel 32 i

Haagkonventionen får endast kostnader och utgifter

som inkluderar rimliga yrkesmässiga arvoden till

personer som medverkar vid adoptionen debiteras

eller betalas. I samband med Specialkommissionens

möte år 2000 antogs enhälligt en rekommendation som

innebär att donationer från blivande

adoptivföräldrar till sammanslutningar involverade i

adoptionsprocessen inte får efterfrågas, erbjudas

eller lämnas. Samtidigt antogs enhälligt en

rekommendation att mottagarländer skall uppmuntras

att stödja ansträngningar i ursprungsländer för att

förbättra nationella skyddsåtgärder för barn,

inklusive program för att förhindra övergivande.

Stödet får emellertid inte erbjudas eller efter-

frågas på ett sätt som äventyrar integriteten i den

internationella adoptionsprocessen eller skapar ett

beroende av inkomster som härrör från internationell

adoption. Därtill får placeringsbeslut inte påverkas

av nivån på betalning eller bistånd. Beloppen får

inte påverka möjligheten att ett barn blir

tillgängligt för adoption, inte heller ålder,

hälsotillstånd eller några andra egenskaper hos det

blivande adoptivbarnet. Enligt regeringen är det,

trots dessa rekommendationer, inte uteslutet med

olika tolkningar av vilka kostnader och utgifter som

kan accepteras.

Enligt propositionen ansåg Utredningen om

internationella adoptioner att utvecklingen bör gå

mot att den del av kostnaden som avser annat än

faktiska kostnader för adoptionen (genomsnittligt

beräknade) successivt minskar och att den faktiska

kostnaden för adoption skall beräknas fr.o.m.

tidpunkten då barnförslag lämnas. Såsom NIA och

andra framfört är det enligt regeringens mening inte

rimligt att endast betala för barnets omkostnader

fr.o.m. att barnförslaget ges. Ersättning bör kunna

ges för kostnader knutna till barnet även innan

barnförslaget. Dessutom menar NIA att det är en

humanitär självklarhet att ge en viss rimlig

ersättning till ett barnhem för de barn som är kvar

på barnhemmet, när förhållandena är undermåliga. Det

gagnar samtliga barn - de som blir kvar och de som

adopteras internationellt - att levnadsbetingelserna

på barnhemmen är goda. Regeringen uppger sig i mångt

och mycket dela NIA:s synpunkter. Att endast betala

för kostnader kopplade till de barn som är aktuella

för internationell adoption kan leda till ojämlika

villkor på barnhemmen.

Vilka kostnader som kan vara rimliga kräver enligt

regeringen noggranna överväganden. Som hjälp vid

auktorisation och tillsyn bör adoptions-myndigheten

därför, i samarbete med andra centralmyndigheter och

aktörer, såsom exempelvis Sida, och med de

auktoriserade sammanslutningarna, noggrant utarbeta

riktlinjer för vad som kan anses vara en acceptabel

ersättningsnivå. Regeringen menar att ersättning bör

kunna ges för kostnader som avser ett specifikt barn

och för att täcka en rimlig del av barnhemmets

löpande kostnader eller andra administrativa

kostnader förknippade med den internationella

adoptionsverksamheten. Det får dock inte finnas risk

för att internationell adoptionsverksamhet ger så

stora fördelar att ett beroende av inkomster från

sådan verksamhet skapas i ursprungslandet, anförs

det.

Adoptionsmyndigheten skall i varje enskilt fall

göra en bedömning av kostnadsbilden, dvs. den totala

kostnaden och hur avgifterna används av den

utländska förmedlingskontakten. För att kunna göra

en bedömning av om kostnaderna i utlandet är rimliga

måste adoptionsmyndigheten ha kunskap om

kostnadsläget i stort i landet, exempelvis när det

gäller löner och avgifter. Vid denna bedömning bör

adoptionsmyndigheten ha kontakt med den svenska

utlandsmyndigheten i det andra landet.

Såvitt avser kravet på balans mellan de svenska

sammanslutningarna anförs i propositionen att det i

dag finns en mycket stor sammanslutning, en

medelstor, två något mindre och två mycket små

sammanslutningar. Enligt Utredningen om

internationella adoptioner vore det gynnsamt med mer

jämnstora sammanslutningar i Sverige. Regeringen

delar denna uppfattning. I detta ligger att myndig-

heten bör underlätta för de mindre

sammanslutningarna att växa, om de önskar det. Vid

beslut om auktorisation bör adoptionsmyndigheten

eftersträva en bättre balans i storlek mellan de

svenska sammanslutningarna. Om flera

sammanslutningar ansöker om auktorisation för samma

land, bör det enligt regeringens mening t.ex. vara

möjligt att ge en mindre sammanslutning prioritet,

om sammanslutningarna i övrigt är kvalitetsmässigt

likvärdiga.

Ett adoptionssamarbete skall, såsom framgår ovan,

också vara lämpligt med hänsyn till omständigheterna

i övrigt. Den utländska förmedlings-verksamheten

skall bedrivas seriöst och utan vinstintresse.

Vidare måste situationen i allmänhet i landet vara

stabil. Det får inte förekomma korruption som kan

påverka adoptionsverksamheten eller handel med barn.

I denna bedömning skall enligt regeringen även

vägas in om skadlig konkurrens om barnen kan uppstå.

Om en sammanslutning verkar i ett land kan det vara

olämpligt att en annan sammanslutning ges

auktorisation för det landet, om det finns risk för

att denna sammanslutning konkurrerar ut den

sammanslutning som redan har auktorisation för

landet. Detta kan till exempel vara fallet i länder

där det är få barn som är tillgängliga för adoption.

Motioner

I motion 2003/04:So25 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om krav för

auktorisation (yrkande 2). Motionärerna ställer sig

kritiska till förslaget till 6 a § första stycket 4

lagen (1997:192) om internationell

adoptionsförmedling. Enligt motionärerna medför

kravet på balans mellan sammanslutningarna en risk

för att organisationer tvingas lämna ett visst land

under några år. Detta innebär en nackdel för bl.a.

familjer som adopterat från ett land via en

organisation och som sedan vill adoptera syskon från

samma land. Möjligheterna att hjälpa adopterade att

få veta mer om sin bakgrund försvåras också.

Motionärerna föredrar att uppmuntra organisationerna

till ökat samarbete framför att ställa krav på

balans mellan sammanslutningarna.

I motion 2003/04:So20 av Kerstin Heinemann m.fl.

(fp) yrkas att riksdagen godkänner vad som i

motionen anförs om innebörden av 6 a § 4 lagen

(1997:192) om internationell adoptionsförmedling

(yrkande 2). Motionärerna ställer sig bakom vad NIA

i sitt remissvar uttalade om att det är en humanitär

självklarhet att ge en viss rimlig ersättning till

ett barnhem även för de barn som är kvar på

barnhemmet, när förhållandena är undermåliga.

Regeringen säger sig visserligen i mångt och mycket

dela NIA:s synpunkter men inskränker trots det den

acceptabla ersättningsnivån till barnhemmet till att

avse endast kostnader som är förknippade med den

internationella adoptionsverksamheten, däribland

kostnader som avser det barn som blir adopterat.

Enligt motionärerna behövs ett förtydligande på

denna punkt. För att tillämpningen av de nya

reglerna inte skall bli alltför snäv och till skada

för de barn som inte adopteras, anser motionärerna

att riksdagen bör ansluta sig till det NIA anfört.

I motion 2003/04:So21 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om behovet av att de

olika adoptionsorganisationernas

arbetsförutsättningar och lämpliga åtgärder för att

säkerställa en uthållig mångfald av

adoptionsorganisationer utreds (yrkande 3).

Motionärerna anför att det finns ett värde i att slå

vakt om en viss mångfald av adoptionsorganisationer

och undvika en process där de mindre

organisationerna slås ut. Motionärerna anser att

adoptionsorganisationerna självfallet skall kunna

leva upp till höga kvalitetskrav men att regeringens

förslag att beakta mångfalden vid beviljandet av

auktorisation är synnerligen behövligt. Än mer

verksamma åtgärder kan emellertid behövas för att

säkerställa att de olika organisationerna får

likvärdiga förutsättningar till utveckling, anförs

det.

Utskottets ställningstagande

I förslaget till 6 a § lagen (1997:192) om

internationell adoptionsförmedling ställer

regeringen upp en rad villkor som skall vara

uppfyllda för att en sammanslutning skall få

auktorisation att arbeta med internationell

adoptionsförmedling i ett specifikt land. Bland

annat krävs att samarbetet med det andra landet är

lämpligt med hänsyn till kostnadsbilden, balansen

mellan sammanslutningarna och omständigheterna i

övrigt. Utskottet konstaterar även i denna del att

det i propositionen utförligt redovisas de

överväganden som gjorts i anslutning till

bestämmelsens utformning.

I motion 2003/04:So25 (m) yrkande 2 redovisas

vissa nackdelar med att en i ett visst land redan

etablerad sammanslutning inte erhåller fortsatt

auktorisation. Önskan att skapa mer jämnstora

sammanslutningar får dock enligt utskottets mening

anses väga tyngre. Utskottet ställer sig därmed

bakom lagförslaget och avstyrker motionen. Utskottet

finner heller ingen anledning att tillmötesgå kravet

i motion 2003/04:So20 (fp) yrkande 2 om ytterligare

uttalanden kring hur rekvisitet rörande

kostnadsbilden närmare bör tillämpas. Även denna

motion avstyrks.

Utskottet delar uppfattningen i motion 2003/04:So21

(c) yrkande 3 om vikten av mångfald bland

sammanslutningarna. Motionen, som till stor del får

anses tillgodosedd med regeringens förslag, bör

emellertid inte föranleda något initiativ från

riksdagens sida.

Medel för återbetalning vid

avveckling

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens förslag till 8

d och e §§ lagen (1997:192) om internationell

adoptionsförmedling. Lagrummen innehåller

bestämmelser om att en auktoriserad

sammanslutning skall kunna betala tillbaka

erlagda avgifter till sökandena samt ha

ekonomiska medel som täcker kostnaderna vid

en avveckling av sammanslutningen. Riksdagen

bör avslå ett motionsyrkande om avslag på

förslaget till 8 e §.

Jämför reservation 5 (fp).

Propositionen

Enligt regeringen måste någon form av ekonomisk

säkerhet finnas för sökandena i det fall en

sammanslutning upphör med sin förmedlingsverksamhet.

I lagen (1997:192) om internationell

adoptionsförmedling föreslås därför en ny

bestämmelse (8 d §) med innebörd att medel som en

sökande har inbetalat till en auktoriserad

sammanslutning och som inte avser ersättning för

intjänat arvode, uppkomna kostnader eller gjorda

utlägg, om annat inte har avtalats, vid varje

tillfälle skall kunna betalas tillbaka.

För att ytterligare stärka den ekonomiska

säkerheten för sökandena föreslår regeringen vidare

att en auktoriserad sammanslutning dessutom skall

vara skyldig att ha ekonomiska medel som kan täcka

kostnaderna vid en avveckling av verksamheten (8 e

§). Sammanslutningen får enligt propositionen bedöma

vilka kostnader som kan uppkomma vid en eventuell

avveckling av verksamheten och utifrån denna

bedömning sätta av tillräckliga medel.

Motion

I motion 2003/04:So20 av Kerstin Heinemann m.fl.

(fp) yrkas att riksdagen antar förslaget i

proposition 2003/04:131 såvitt gäller lagen

(1997:192) om internationell adoptionsförmedling med

den ändringen att 8 e § utgår (yrkande 1). Enligt

motionärerna kan bestämmelsen, utan att medföra

några större fördelar, komma att i onödan försvåra

nybildning av sammanslutningar för

adoptionsförmedling.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser det angeläget att skapa en ekonomisk

säkerhet för sökande som betalat in avgifter till en

auktoriserad sammanslutning som sedan upphör med sin

förmedlingsverksamhet. Utskottet ställer sig därmed

bakom förslaget att sammanslutningarna vid varje

tillfälle, med vissa angivna undantag, skall kunna

betala tillbaka erhållna medel. Utskottet delar

vidare regeringens bedömning att en auktoriserad

sammanslutning skall vara skyldig att avsätta

ekonomiska medel som kan täcka kostnaderna för en

eventuell framtida avveckling av verksamheten.

Utskottet tillstyrker därmed regeringens förslag

till 8 d och e §§ lagen (1997:192) om internationell

adoptionsförmedling samt avstyrker motion

2003/04:So20 (fp) yrkande 1.

Medgivande att ta emot ett barn

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens förslag till

ändring i 6 kap. 12 § socialtjänstlagen

(2001:453). Ändringen innebär bl.a. ett krav

på obligatorisk föräldrautbildning för

blivande adoptivföräldrar. Utskottet

avstyrker ett motionsyrkande om avslag på

förslaget i denna del. Vidare bör riksdagen

avslå ett motionsyrkande om att

frivilligorganisationer bör kunna ansvara för

föräldrautbildning på den grunden att

yrkandet får anses tillgodosett.

Jämför reservation 6 (m, fp, kd).

Propositionen

Enligt propositionen bör det framgå av lagen vilka

grundläggande krav som skall vara uppfyllda för att

få medgivande att ta emot ett barn för adoption. Det

underlättar inte bara för utredarna och

beslutsfattarna på kommunal nivå utan också när ett

mål om medgivande skall prövas i allmän förvalt-

ningsdomstol. Regeringen föreslår därför vissa

ändringar i 6 kap. 12 § socialtjänstlagen

(2001:453). Ändringarna innebär bl.a. att medgivande

får lämnas endast om den sökande är lämpad att

adoptera. Vid den bedömningen skall särskild hänsyn

tas till sökandens kunskaper och insikter om

adoptivbarn och deras behov och den planerade

adoptionens innebörd, sökandens ålder,

hälsotillstånd, personliga egenskaper och sociala

nätverk. Sökanden skall vidare, om han eller hon

inte har adopterat barn från utlandet tidigare, ha

deltagit i av kommunen anvisad föräldrautbildning

inför adoption.

När det gäller kravet på deltagande i

föräldrautbildning påpekas att enligt artikel 5b i

Haagkonventionen skall den mottagande statens behö-

riga myndigheter ha säkerställt att de tilltänkta

adoptivföräldrarna har fått den rådgivning som kan

vara nödvändig. Vid Specialkommissionens session år

2000 betonades nödvändigheten av noggrannhet och

objektivitet hos mottagarländernas myndigheter i

förberedelserna av de blivande adoptivföräldrarna.

Enligt propositionen skiftar möjligheterna att

delta i föräldrautbildning inför adoption över

landet. Innehållet och kvaliteten i befintlig

utbildning varierar, liksom kostnaderna för del-

tagande. Endast 10 % av landets kommuner erbjuder

föräldrautbildning inför adoption i egen eller någon

grannkommuns regi. Flera landsting har särskilda

föräldrakurser för adoptivföräldrar inom ramen för

sin mödra- och barnhälsovård. Det i särklass

vanligaste är dock att de sökande hänvisas till

utbildning i någon auktoriserad sammanslutnings

regi.

I samband med internationell adoption har

samhället ett särskilt ansvar för att barnet kommer

till så väl förberedda adoptivföräldrar som möjligt.

Regeringen anser det därför rimligt att ställa krav

på de blivande adoptivföräldrarna att genomgå en

utbildning som är adekvat för adoptionssituationen.

Samtidigt måste adoptivfamiljerna i sin tur kunna

ställa krav på att samhället har en väl fungerande

organisation som kan ge vägledning och stöd i

adoptionssituationen. Regeringen anser det också

rimligt att kommunerna skall ha ansvaret för att

anvisa de blivande adoptivföräldrarna lämplig

utbildning. Det står varje kommun fritt att själv

eller tillsammans med landstinget eller andra

kommuner anordna sådan föräldrautbildning. Enligt

regeringens mening bör dock en anordnare av

föräldrautbildning inte ha egna intressen i

adoptionsprocessen.

För att säkerställa att alla blivande

adoptivföräldrar får en utbildning som har fokus på

adoptivbarns särskilda behov och håller hög och över

landet jämn kvalitet, avser regeringen att ge

adoptionsmyndigheten i uppdrag att tillsammans med

Socialstyrelsen ta fram ett lämpligt studiematerial.

I detta arbete bör även Landstingsförbundet, Svenska

Kommunförbundet samt adoptionsorganisationerna och

adopterades organisationer inbjudas att delta.

Motioner

I motion 2003/04:So20 av Kerstin Heinemann m.fl.

(fp) yrkas att riksdagen antar förslaget i

proposition 2003/04:131 såvitt gäller

socialtjänstlagen (2001:453) med den ändringen att 6

kap. 12 § andra styckets sista mening, samt tredje

stycket, utgår (yrkande 3). Motionärerna anser att

bestämmelsen om att hänsyn skall tas till sökandens

kunskaper och insikter om adoptivbarn och deras

behov är fullt tillräcklig och att det inte behövs

någon föreskrift i lag om obligatoriskt deltagande i

föräldrautbildning som är kommunalt anvisad.

Föräldrautbildningen behöver enligt motionärernas

mening inte heller ha någon sådan anknytning till

kommunen.

I motion 2003/04:So21 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om

frivilligorganisationernas delaktighet i

föräldrautbildning för blivande adoptivföräldrar

(yrkande 2). Motionärerna välkomnar förslaget att

införa en obligatorisk föräldrautbildning för

adoptivföräldrar. Det kommunala ansvaret innebär

emellertid inte att kommunerna i alla lägen behöver

vara utförare av föräldrautbildningen.

Frivilligorganisationerna bör, i mån av förekomst

och förmåga, kunna ansvara för delar av

föräldrautbildningen, och även studieförbunden bör

kunna spela en roll i sammanhanget, anförs det.

Utskottets ställningstagande

Alla adoptivbarn har rätt att komma till väl

förberedda föräldrar. Utskottet ser positivt på

förslaget att komplettera 6 kap. 12 §

socialtjänstlagen (2001:453) med kravet att den som

vill adoptera ett barn med hemvist utomlands inte

bara skall ha tillfredsställande kunskaper utan även

tillfredsställande insikter om adoptivbarn och deras

behov. Utskottet instämmer även med regeringen att

det rimligen kan krävas av blivande adoptivföräldrar

att de skall genomgå en för adoptionssituationen

adekvat utbildning. Genom att ställa upp ett krav på

obligatorisk föräldrautbildning får det även anses

rimligt att lägga ett lagstadgat ansvar på

kommunerna att anvisa lämplig sådan utbildning till

dem som vill adoptera. Utskottet kan konstatera att

regeringen har för avsikt att ge bl.a.

adoptionsmyndigheten i uppdrag att ta fram ett

lämpligt studiematerial i syfte att säkerställa att

alla blivande adoptivföräldrar får en utbildning som

har fokus på adoptivbarns särskilda behov och håller

hög och över landet jämn kvalitet. Utskottet vill i

sammanhanget understryka det angelägna i att följa

utvecklingen när det gäller tillgången till och

kvaliteten på föräldrautbildningen. Utskottet

tillstyrker med det sagda regeringens förslag till 6

kap. 12 § socialtjänstlagen (2001:453) och avstyrker

motion 2003/04:So20 (fp) yrkande 3.

Kommunernas ansvar att anvisa föräldrautbildning

inför adoption innebär inte, liksom påpekas i motion

2003/04:So21 (c) yrkande 2, att kommunerna själva

behöver anordna utbildningen. Föräldrautbildning

utgör inte myndighetsutövning och kan således utan

stöd i lag överlåtas på annan utförare (jfr 11 kap.

6 § regeringsformen). Det föreligger inget hinder

mot att kommunerna anvisar lämpliga

frivilligorganisationer och studieförbund som

anordnare av utbildningen. Såsom anförs i

propositionen bör dock anordnaren inte ha något eget

intresse i adoptionsprocessen. Motionen får därmed

anses tillgodosedd.

Stöd och hjälp till adopterade och

deras familjer

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om stöd och

hjälp till adopterade och deras familjer.

Enligt utskottet får motionerna anses delvis

tillgodosedda.

Jämför reservationerna 7 (kd) och 8 (mp).

Propositionen

Eftersom samhället medverkar till familjebildning

vid adoption är det enligt regeringens mening

angeläget att samhällets stöd och hjälp till

adopterade och adoptivföräldrar efter en adoption

utvecklas.

Utredningen om internationella adoptioner lät

genomföra en forskningsgenomgång, vilken gav vid

handen att den stora majoriteten av de adopterade

inte får några större problem. I dag finns dock en

medvetenhet om att problem som uppkommer såväl under

uppväxten som senare i livet kan ha sin grund i den

adopterades tidiga livserfarenheter och i själva

adoptionen. Alla adopterade måste förhålla sig till

adoptionen, och vid olika tidpunkter kan det finnas

behov av stöd från samhället för att kunna hantera

frågor och svårigheter. Enligt regeringen är stöd

och rådgivning till föräldrarna, såväl inför som

efter adoptionen, därför av stor vikt för att

förebygga framtida problem. Adoptivbarn och

adoptivföräldrar bör enligt regeringen i första hand

få stöd i de generella verksamheter som finns för

alla barn och föräldrar.

Enligt artikel 9 c i Haagkonventionen skall

centralmyndigheten direkt eller genom offentliga

organ eller andra i staten auktoriserade samman-

slutningar, vidta alla lämpliga åtgärder för att

framför allt i sina stater främja rådgivning i

adoptionsfrågor och möjligheter till hjälp och stöd

efter en adoption. Den 1 januari 1998 infördes i

socialtjänstlagen en bestämmelse om socialnämndens

skyldighet att ge stöd och hjälp när ett ärende om

adoption har avgjorts (numera 5 kap. 1 §).

Regeringen påpekar dock att även andra aktörer -

inom såväl kommuner som landsting - har ett ansvar i

detta sammanhang.

I propositionen redovisas den beskrivning som

Utredningen om internationella adoptioner gjorde av

vad begreppet stöd och hjälp till adopterade och

adoptivföräldrar kan innebära. Vidare görs en

genomgång av de olika verksamheter som kan kan komma

i fråga för att tillhandahålla stöd och hjälp i

sammanhanget, bl.a. hälso- och sjukvården

(barnavårdscentraler, barn- och ungdomspsykiatrin,

mödravårdscentraler, ungdomsmottagningar), förskola,

skola och skolhälsovård samt självständiga kommunala

rådgivningsfunktioner.

Regeringen påpekar att det inte är givet att det

är samhället som i alla situationer är bäst lämpat

att ge stöd och hjälp efter en adoption. Såväl

adoptionssammanslutningar som de adopterades

organisationer kan utifrån sina perspektiv bidra med

kunskaper och erfarenheter i sådan stödverksamhet

och komplettera samhällets stöd, anförs det.

Motioner

I motion 2003/04:So23 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om stöd till adopterade

i vuxen ålder (yrkande 2). Motionärerna anför att

det i propositionen saknas förslag som kan bidra

till bättre stöd och hjälp till adopterade. De

efterlyser mer konkreta åtgärder för att komplettera

det stöd som redan finns.

I motion 2003/04:L319 av Kerstin-Maria Stalin m.fl.

(mp) begärs ett tillkännagivande om att familjer med

adopterade barn skall få möjlighet till extra

samtalsstöd om behovet finns (yrkande 16).

Samtalsstöd skall erbjudas familjerna inte bara den

första tiden efter att barnet anlänt utan även under

tonårstiden, menar motionärerna.

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer med regeringen i att det är

angeläget att utveckla samhällets stöd till de

adoptivbarn och adoptivföräldrar som behöver hjälp

inte bara inför utan även efter adoptionen. Stödet

bör i första hand tillhandahållas genom de generella

verksamheterna i samhället men kan kompletteras med

värdefulla insatser av adoptionssammanslutningarna

och de adopterades organisationer. Enligt 5 kap. 1 §

socialtjänstlagen (2001:453) skall social-nämnden

tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som

kan föreligga efter en adoption. I propositionen

framhålls vikten av samverkan mellan kommuner och

mellan kommuner och landsting i dessa frågor. Vidare

har regeringen för avsikt att ge Institutet för

utveckling av metoder i socialt arbete (IMS) vid

Socialstyrelsen i uppdrag att göra

kunskapssammanställningar, bl.a. när det gäller stöd

och hjälp efter adoption, och att sprida detta

material till samtliga berörda aktörer. Utskottet

anser motion 2003/04:L319 (mp) yrkande 16 i huvudsak

tillgodosedd med vad som anförs i propositionen.

Motion 2003/04:So23 (kd) yrkande 2 får till viss del

anses tillgodosedd.

Att söka sina rötter

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner vari begärs att

det i lag införs en bestämmelse om

adopterades rätt att få kunskap om sitt

ursprung. Socialutskottet delar lagutskottets

bedömning att ett pågående arbete inom

Regeringskansliet bör avvaktas. Riksdagen bör

vidare avslå ett motionsyrkande om att utreda

stärkta ekonomiska möjligheter för adopterade

att söka sitt ursprung.

Jämför reservationerna 9 (v, c, mp) och 10

(m).

Propositionen

I propositionen anförs att de flesta adopterade

någon gång funderar över sitt ursprung och att många

aktivt också söker sina rötter. Adoptionsforskningen

har tydligt visat hur viktig kunskapen om det

biologiska och etniska ursprunget är för

adoptivbarnets positiva utveckling. Barnets rätt att

få vetskap om sitt ursprung är fastslagen bl.a. i

barnkonventionen. Uppfattningen att ett adopterat

barn skall få kännedom om adoptionen och om sin

bakgrund har varit tydlig i förarbetena till den

svenska lagstiftningen även om inte någon uttrycklig

bestämmelse om detta har förts in i lagen. Enligt

regeringen är det viktigt att frågor om barnets rätt

till sitt ursprung och till kunskap om sina rötter

tas upp tidigt i adoptionsprocessen samt att

socialtjänsten och sammanslutningarna bistår

adopterade i dessa slags frågor.

I departementspromemorian Föräldrars samtycke till

adoption, m.m. (Ds 2001:53) behandlas bl.a. frågan

om att i föräldrabalken införa en bestämmelse som

ålägger adoptivföräldrarna att så snart det är

lämpligt informera barnet om att det är adopterat.

Promemorian har remissbehandlats och många

remissinstanser är positiva till en sådan regel.

Enligt propositionen kommer frågan under året att

beredas vidare inom Regeringskansliet för att nå ett

ställningstagande i syfte att stärka barnets rätt.

Motioner

I motion 2003/04:So19 av Ingrid Burman m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om ett lagförslag

avseende adopterades rätt att få kännedom om att de

är adopterade. Motionärerna påpekar att kravet på

att i lag införa en skyldighet för

adoptivföräldrarna att upplysa barnet om sitt

ursprung har varit föremål för behandling vid flera

tillfällen. Enligt motionärerna har regeringen en

alltför passiv hållning i frågan. Införandet av en

lagstadgad rätt för den adopterade att få kunskap om

att vara adopterad är av yttersta vikt för att säkra

barnperspektivet och barnets rätt i

adoptionsprocessen. Motionärerna anser att

regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med

ett lagförslag i enlighet med vad som anförts.

Även i motion 2003/04:So21 av Kenneth Johansson

m.fl. (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär

ett lagförslag med innebörden att adopterade skall

ha rätt att upplysas om sin adoption (yrkande 1).

I motion 2003/04:So24 av Kerstin-Maria Stalin och

Mona Jönsson (mp) yrkas att riksdagen beslutar dels

att adoptivföräldrar skall vara skyldiga att

informera barnet om att det är adopterat (yrkande

1), dels att socialnämnden skall vara skyldig att

redovisa för domstolen att information lämnats till

barnet (yrkande 2). Motionärerna anser att en

bestämmelse om informationsskyldighet bör införas

redan nu. Domstolen är i alla adoptionsärenden

skyldig att inhämta yttrande från socialnämnden. För

att ytterligare stärka barnets rätt anser

motionärerna att socialnämnden skall åläggas

skyldighet att i dessa ärenden redovisa för

domstolen på vilket sätt information lämnats till

barnet och tydligt redovisa barnets åsikt. Denna

skyldighet skall gälla från så tidig ålder som barn

kan kommunicera sin vilja.

I motion 2003/04:So385 av Sten Tolgfors (m) begärs

ett tillkännagivande om att utreda stärkta

möjligheter för de adopterade som så önskar att söka

sitt ursprung. Exempelvis skulle en del av

adoptionsbidraget eller adoptionsavgiften kunna

användas för att finansiera adopterades sökande av

sitt biologiska ursprung.

Lagutskottets yttrande

I yttrandet redogörs för förslaget i

departementspromemorian Föräldrars samtycke till

adoption (Ds 2001:53) att införa en ny bestämmelse i

föräldrabalken (4 kap. 6 a §) som ålägger

adoptivföräldrarna att så snart det är lämpligt

informera barnet om att det är adopterat. Den

föreslagna bestämmelsen anknyter till stadgandena i

barnkonventionen och Haagkonventionen om barns rätt

till kunskap om sitt ursprung. Någon bestämd

tidpunkt för när föräldrarna skall lämna

upplysningar om barnet ges inte i den föreslagna

bestämmelsen, utan det får ankomma på föräldrarna

att avgöra när barnet har nått en sådan mognad att

frågan om adoption kan tas upp. Enligt vad som

anförts i promemorian åligger det socialtjänsten

enligt socialtjänstlagen att följa upp vilka behov

av hjälp och stöd som kan finnas sedan ett ärende om

adoption har avgjorts. Om den eller de som adopterat

ett barn inte upplyser barnet om att det är

adopterat, torde det ankomma på socialtjänsten att

stödja föräldrarna så att barnet får nödvändig

information. Enligt vad som anförts i promemorian

kan det inte uteslutas att det i något fall kan vara

så att det aldrig kan anses lämpligt att barnet får

information om att det är adopterat.

Mot bakgrund av vad som redovisats i propositionen

om beredningen av departementspromemorian

konstaterar lagutskottet att det nu föreligger ett

långt framskridet lagstiftningsarbete helt i linje

med motionsönskemålen. Enligt utskottets mening bör

resultatet av arbetet inom Regeringskansliet inte

föregripas genom några uttalanden från riksdagens

sida. Lagutskottet föreslår därför att

socialutskottet avstyrker motionerna 2003/04:So19

(v), 2003/04:So21 (c) yrkande 1 och 2003/04:So24

(mp) yrkandena 1 och 2.

Socialutskottets ställningstagande

Socialutskottet delar lagutskottets bedömning att

det pågående arbetet inom Regeringskansliet bör

avvaktas och att motionerna 2003/04:So19 (v),

2003/04:So21 (c) yrkande 1 och 2003/04:So24 (mp)

yrkandena 1 och 2 därmed bör avslås.

Utskottet kan inte ställa sig bakom kravet i motion

2003/04:So385 (m) att utreda hur adoptivbarns

ekonomiska möjligheter att söka sitt ursprung kan

stärkas. Även denna motion avstyrks.

Samverkan och kompetensutveckling

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå två motionsyrkanden om

att införa stimulansbidrag för samverkan

kring adoptionsfrågor på lokal och regional

nivå. Riksdagen bör även avslå motioner om

bl.a. höjd kvalitet på hemutredningarna och

om att utreda situationen för internationella

adoptivbarn i Sverige.

Jämför reservationerna 11 (kd), 12 (m) och 13

(m, kd).

Propositionen

I propositionen påpekas att frågor med anknytning

till internationella adoptioner är sällan

förekommande i kommunernas och i landstingens olika

verksamheter. Detta innebär att det kan vara svårt

att utveckla och behålla hög kompetens på området.

Regeringen anser att det är rimligt att ställa vissa

grundläggande krav på de professionella som kommer i

kontakt med internationella adoptioner i kommunal-

och landstingsverksamhet. Till exempel bör de ha

grundläggande kunskaper om vad det innebär att vara

adopterad och ha en beredskap för att kunna möta

eventuella svårigheter som dyker upp under barnets

uppväxt. Vidare måste de som arbetar med att ge stöd

och hjälp eller vård och behandling till adopterade

och adoptivföräldrar ha särskilda kunskaper om vad

en adoption innebär för dessa grupper samt en allmän

kunskap om adoptionsfrågor i stort.

Utredningen om internationella adoptioner ansåg

det inte rimligt att begära att varje kommun eller

landsting skall ha särskilda kunskaper på

adoptionsområdet men konstaterade att mycket kan

vinnas på samverkan mellan de olika verksamheterna.

Vid samverkan blir adoptionsfrågor inte längre

sällanfrågor och en hög kompetens kan lättare byggas

upp. Regeringen anser det önskvärt att handläggning

av adoptionsanknutna frågor sker mer i samverkan

mellan kommuner och mellan kommuner och landsting.

Enligt propositionen är det redan i dag möjligt

för kommuner och landsting att samverka i

adoptionsanknutna frågor, men någon sådan samverkan

förekommer inte annat än i enstaka fall. Ur

adoptivbarnens och deras familjers perspektiv är det

dock enligt regeringens mening mycket angeläget att

kvalitet och tillgång till utbildning, utredning och

stöd och hjälp efter en adoption blir jämn över hela

landet.

Utredningen om internationella adoptioner föreslog

att medel skall avsättas för att stimulera

samverkan. Enligt regeringens mening kräver kommunal

samverkan om utredning och stöd och hjälp egentligen

inga nya resurser. Samverkan innebär enbart en annan

organisation för frågor som kommunerna redan i dag

ansvarar för.

Utredningen föreslog vidare att det inrättas ett

nationellt centrum för forsknings- och

kunskapsutveckling för området internationella adop-

tioner. Regeringen har övervägt hur behovet av att

ge stöd till kommuner och landsting i deras arbete

med hemutredningar, föräldrautbildning inför

adoptionen samt stöd och hjälp efter genomförd

adoption bör utformas. Det handlar om att samla

forskningsresultat om internationella adoptioner, om

metodutveckling och om att sammanställa kunskap och

sprida den till samtliga aktörer. Målgrupperna för

detta arbete är socialtjänsten, barnhälsovården,

barn- och ungdomspsykiatrin, förskolan och skolan,

länsstyrelserna i deras tillsynsarbete samt

adoptionsorganisationerna och de adopterades

organisationer. Enligt regeringens mening bör

Institutet för utveckling av metoder i socialt

arbete (IMS) vid Socialstyrelsen få i uppdrag att

göra kunskapssammanställningar, ge stöd till att

systematisera utredningsarbetet och göra detta

tillgängligt för dem som arbetar med internationella

adoptioner. Regeringen avser att i

budgetpropositionen för 2005 återkomma i denna

fråga.

Dessutom ges Socialstyrelsen i uppdrag att på

nationell nivå följa upp förhållandena för de

utländska barn som placeras i svenska familjer, i

enlighet med det krav som FN:s barnrättskommitté

ställde på Sverige i samband med Sveriges första

rapport 1993.

Motioner

I motion 2003/04:So23 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om samverkan och

kompetensutveckling på nationell, regional och lokal

nivå (yrkande 4). Motionärerna anser det mycket

olyckligt att regeringen inte förde utredningens

förslag om stimulansbidrag vidare. Ett sådant bidrag

skulle möjliggöra samordning på det lokala och

regionala planet och på så sätt underlätta för

kommunerna att uppfylla kravet i 5 kap. 1 §

socialtjänstlagen (2001:453) om stöd till

adopterade.

Samma synpunkter framförs i motion 2003/04:So22 av

Birgitta Carlsson (c), vari begärs ett

tillkännagivande om att säkerställa möjligheten att

få rådgivning i adoptionsfrågor och möjlighet till

hjälp och stöd även efter adoptionen och att detta

kan erbjudas både på lokal och regional nivå.

I motion 2003/04:So326 av Sten Tolgfors (m) begärs

ett tillkännagivande om kvaliteten på hemutredningar

i samband med adoption (yrkande 1) samt om

utbildning för och krav på utbildning hos dem som

gör hemutredningar (yrkande 2). Motionären påpekar

att kvaliteten på hemutredningarna varierar mycket

mellan landets kommuner. Kvaliteten skulle kunna

säkras genom att man inför krav på certifiering av

socialtjänstens hemutredare. Utbildning och

vidareutbildning av adoptionsutredare bör vara ett

uppdrag för NIA eller ett nationellt

kunskapscentrum, menar motionären. I yrkande 3

begärs ett tillkännagivande om ökat stöd till

adopterade. Det nationella kunskapscentrumet bör

enligt motionären även ges i uppdrag att utveckla de

stödformer som såväl unga som vuxna adopterade

behöver.

I motion 2003/04:L221 av Sten Tolgfors (m) yrkas att

riksdagen begär att regeringen låter utreda

situationen för internationella adoptivbarn som

adopterats av ensamstående respektive par (yrkande

4). Motionären anför att den förstnämnda gruppen

barn är överrepresenterade inom den barnpsykiatriska

vården. Vidare begärs ett tillkännagivande om

behovet av forskning om adoptivbarns utveckling och

hur det gått för de adoptivbarn som hittills kommit

till Sverige (yrkande 5).

I motion 2002/03:L207 av samma motionär finns

identiska yrkanden (yrkandena 4 och 5).

Tidigare behandling

I det av riksdagen godkända betänkandet

2001/02:SoU23 Barnpolitiken - arbetet med strategin

för att förverkliga FN:s konvention om barnets

rättigheter behandlade utskottet motionsyrkanden

liknande de här aktuella 2003/04:L221 yrkandena 4

och 5 m.fl. (s. 27). Utskottet hänvisade bl.a. till

pågående forskning inom Socialstyrelsen samt anförde

att kommande förslag från Utredningen om

internationella adoptioner borde avvaktas.

Motionsyrkandena avstyrktes (res. m+kd).

Utskottets ställningstagande

Liksom regeringen anser utskottet att det vore

önskvärt med en utökad samverkan på kommunal och

regional nivå när det gäller handläggning av

adoptionsanknutna frågor. Utskottet instämmer

emellertid också i att en sådan samverkan inte torde

kräva att ett särskilt stimulansbidrag för ändamålet

införs utan enbart att befintliga resurser

omorganiseras. Motionerna 2003/04:So23 (kd) yrkande

4 och 2003/04:So22 (c) avstyrks därmed.

Enligt propositionen kommer Institutet för

utveckling av metoder i socialt arbete (IMS) vid

Socialstyrelsen att få i uppdrag att samla

forskningsresultat om internationella adoptioner,

att utveckla metoder och att sprida kunskapen till

dem som arbetar med bl.a. hemutredningar och stöd

och hjälp efter genomförd adoption. Utskottet

konstaterar att regeringen i budgetpropositionen för

år 2005 föreslår att anslaget 18:1 Bidrag till

utveckling av socialt arbete m.m. under

utgiftsområde 9 tillförs 2 miljoner kronor

engångsvis för kunskapsutveckling om internationella

adoptioner. Resultatet av uppdraget till IMS bör

enligt utskottets mening inte föregripas genom några

initiativ från riksdagens sida. Utskottet avstyrker

därför motion 2003/04:So326 (m) yrkandena 1-3.

Motionerna 2003/04:L221 (m) yrkandena 4 och 5 och

2002/03:L207 (m) yrkandena 4 och 5 får enligt

utskottets mening anses tillgodosedda genom det

aviserade uppdraget till Socialstyrelsen att följa

upp förhållandena för de utländska barn som placeras

i svenska familjer. Även dessa motioner bör således

avslås.

Äktenskap mellan adoptivbarn och

adoptant

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens förslag till

ändringar i 2 kap. 3 § äktenskapsbalken och i

1 kap. 3 § lagen (1994:1117) om registrerat

partnerskap. Ändringarna innebär att

möjligheten för adoptivbarn och adoptant att

gifta sig eller registrera partnerskap tas

bort. Riksdagen bör avslå en motion som

kritiserar att det även fortsättningsvis

kommer att vara tillåtet med äktenskap eller

registrerat partnerskap mellan ett

adoptivbarn och adoptivföräldrarnas

biologiska barn och mellan två adoptivsyskon.

Jämför reservation 14 (fp).

Propositionen

Regeringen föreslår vissa ändringar i

äktenskapsbalken och lagen (1994:1117) om

registrerat partnerskap med innebörd att ett

adoptivförhållande jämställs med biologiskt

släktskap vid tillämpningen av reglerna om

äktenskapshinder och partnerskapshinder. Äktenskap

eller partnerskap mellan ett adoptivbarn och

adoptivföräldrarnas biologiska barn, eller mellan

två adoptivsyskon, skall dock även fortsättningsvis

tillåtas efter tillstånd.

Äktenskap får i dag inte ingås mellan dem som är

släkt med varandra i rätt upp- och nedstigande led

eller som är helsyskon. Halvsyskon får inte ingå

äktenskap med varandra utan tillstånd av

länsstyrelsen (2 kap. 3 § äktenskapsbalken).

Äktenskapshindren avser endast biologiskt släktskap.

Ett adoptivförhållande utgör alltså inte något

äktenskapshinder. Såvitt angår adoptivbarnets

ställning till adoptanten och dennes släktingar

gäller att all verkan av adoptionen upphör, om

adoptanten ingår äktenskap med adoptivbarnet (4 kap.

7 § föräldrabalken).

Regeringen konstaterar att den utveckling som

skett på adoptionsområdet innebär att

adoptivsläktskap kommit att jämställas med bio-

logiskt släktskap på de allra flesta områden. Med

det synsätt som numera är allmänt utbrett torde

möjligheten för adoptant och adoptivbarn att ingå

äktenskap med varandra för många framstå som närmast

stötande. Även om biologiska band saknas, talar

sociala och etiska skäl med styrka för att äktenskap

mellan adoptivbarn och adoptant inte bör tillåtas.

Regeringen anser därmed att möjligheten för adoptant

och adoptivbarn att gifta sig med varandra nu bör

tas bort. Detsamma bör gälla för andra som står i

rätt upp- och nedstigande släktskapsförhållande till

varandra som en följd av adoptionen, t.ex.

adoptivbarnet och adoptantens far eller mor.

När det gäller frågan om hur reglerna för syskon

bör utformas menar regeringen till en början att det

inte finns någon anledning att upphäva den möjlighet

halvsyskon i dag har att efter dispens få ingå

äktenskap med varandra. Såvitt avser äktenskap

mellan ett adoptivbarn och någon som är barn

(biologiskt eller adopterat) enbart till en av

adoptivföräldrarna har barnen en rättslig förälder

gemensam och blir att se som halvsyskon. Regeringen

anser att dessa, liksom andra halvsyskon, bör kunna

ingå äktenskap med varandra efter dispens.

Vad gäller äktenskap mellan ett adoptivbarn och

adoptivföräldrarnas gemensamma biologiska barn samt

mellan två adoptivsyskon föreslog

Förmynderskapsutredningen (SOU 1989:100) ett absolut

hinder häremot. Mot bakgrund av att halvsyskon ju

kan få ingå äktenskap med varandra efter tillstånd

framstår förslaget, som några remissinstanser också

anfört, enligt regeringens mening som tämligen

långtgående. Visserligen har barnen i dessa fall

båda sina rättsliga föräldrar gemensamma. Det finns

dock inte några arvsbiologiska hänsyn att beakta.

Däremot torde sociala och etiska skäl många gånger

tala mot ett äktenskap i aktuella fall. Generellt

sett får det nämligen anses olämpligt att barn som

vuxit upp tillsammans som syskon får ingå äktenskap

med varandra. Regeringen menar emellertid att sådana

hänsyn kan tas vid en tillståndsprövning samt pekar

på att det finns fall där personerna har vuxit upp

på skilda håll och där den ursprungliga

familjegemenskapen mellan parterna saknas.

Regeringen föreslår således inte något absolut

förbud mot äktenskap mellan adoptivbarn och

adoptanternas biologiska barn samt mellan två

adoptivsyskon. Sådana äktenskap bör kunna tillåtas

efter tillstånd av länsstyrelsen i det enskilda

fallet. En sådan ordning stämmer också bäst överens

med utgångspunkten för lagstiftningen, nämligen att

de hinder som uppställs mot äktenskap och

registrering av partnerskap bör vara så få som

möjligt och att sammanlevande bör ha möjlighet att

välja äktenskapets eller partnerskapets form för sin

samlevnad, om inte sociala eller medicinska skäl

talar mot det (se prop. 1973:32 s. 94 f. och LU

1973:20 s. 79).

Avsikten är att tillstånd till äktenskap, liksom i

dag, skall ges endast i undantagsfall. Enligt

ovannämnda förarbeten är vid prövningen i första

hand sociala och etiska faktorer av betydelse. Har

parterna vuxit upp tillsammans kan det vara

olämpligt att tillåta äktenskap. När det gäller

adoptivbarn måste dessutom beaktas att dessa kan

vara särskilt sårbara på grund av sin bakgrund.

Psykologiska aspekter kan därför i dessa fall tala

emot äktenskap. Vidare anförs att en förutsättning

för tillstånd givetvis är att det klart framgår att

det är den sökandes egen önskan att ingå äktenskap

och att ansökan inte är framtvingad. När

dispensprövningen för registrering av partnerskap

gäller personer som är att anse som syskon på grund

av ett adoptivförhållande, torde enligt regeringen

samma överväganden få göras som vid en motsvarande

prövning för ingående av äktenskap.

Motion

I motion 2003/04:So20 av Kerstin Heinemann m.fl.

(fp) yrkas att riksdagen antar förslaget i

propositionen såvitt gäller äktenskapsbalken och

lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap med de

ändringarna att den sista av de föreslagna nya

meningarna i respektive förslag utgår (yrkandena 4

och 5). Motionärerna motsätter sig att adoptivbarn

och adoptivföräldrarnas biologiska barn även i

fortsättningen skall kunna ingå äktenskap eller

registrera partnerskap. Denna särbehandling är

mycket tveksam. Enligt motionärernas mening måste ur

lagstiftarens synvinkel det överordnade målet vara

uppväxtförhållanden där adoptivbarnets relation till

sina familjemedlemmar i adoptivfamiljen i så liten

utsträckning som möjligt skiljer sig från ett icke

adopterat barns relation till familjemedlemmarna i

sin biologiska familj. De sociala och psykologiska

faktorer som talar emot äktenskap mellan personer

som biologiskt sett är helsyskon borde väga lika

tungt när det gäller äktenskap mellan ett

adoptivbarn och adoptivföräldrarnas biologiska barn.

Motsvarande gäller för äktenskap eller partnerskap

mellan två adoptivbarn som vuxit upp i samma

adoptivfamilj men har olika biologiska föräldrar,

menar motionärerna.

Lagutskottets yttrande

Lagutskottet välkomnar det nu framlagda lagförslaget

varigenom ett adoptivförhållande kommer att

jämställas med biologiskt släktskap vid

tillämpningen av bestämmelserna om äktenskapshinder

och partnerskapshinder. Som tidigare framhållits i

olika sammanhang framstår den nuvarande möjligheten

för adoptant och adoptivbarn att ingå äktenskap med

varandra eller registrera sig som partner som

närmast stötande. Även om biologiska band saknas,

talar, enligt lagutskottets mening, såväl sociala

som etiska skäl med styrka för att äktenskap eller

partnerskap mellan adoptant och adoptivbarn inte bör

tillåtas.

När det gäller den fråga som tas upp i motion So20

(fp) erinrar lagutskottet först om de nuvarande

äktenskapshindren och partnerskapshindren, vilka

innebär förbud mot äktenskap eller partnerskap

mellan dem som är släkt med varandra i rätt upp- och

nedstigande led eller är helsyskon. Däremot får

halvsyskon ingå äktenskap eller partnerskap med

varandra efter tillstånd av länsstyrelsen. De

nuvarande bestämmelserna om äktenskapshinder har

motiverats av arvsbiologiska och socialetiska skäl.

En annan utgångspunkt har varit att

äktenskapshindren skall vara så få som möjligt.

Enligt lagutskottets mening bör utgångspunkten för

den bedömning som nu skall göras vara densamma. En

annan utgångspunkt bör, enligt lagutskottets mening,

vara att den nuvarande möjligheten för halvsyskon

att efter dispens få ingå äktenskap med varandra

inte ifrågasatts. Om man jämställer ett

adoptivförhållande med biologisk släktskap, får

denna möjlighet betydelse när det gäller äktenskap

mellan ett adoptivbarn och någon som är barn -

biologiskt eller adopterat - enbart till en av

adoptivföräldrarna. Som regeringen pekar på har ju

barnen i dessa fall en rättslig förälder gemensamt

och blir således att se som halvsyskon. De bör,

enligt lagutskottets mening, liksom andra halvsyskon

efter dispens kunna ingå äktenskap med varandra.

Vad sedan gäller frågan om äktenskap mellan ett

adoptivbarn och adoptivföräldrarnas gemensamma

biologiska barn samt mellan två adoptivsyskon finns,

enligt lagutskottets mening, skäl som talar för ett

absolut hinder. Båda barnen har i dessa fall båda

sina rättsliga föräldrar gemensamma och sociala och

etiska hänsyn talar för ett sådant hinder. Generellt

sett får det, som också regeringen anfört, anses som

olämpligt att barn som vuxit upp tillsammans som

syskon får gifta sig eller ingå partnerskap med

varandra. Å andra sidan går det inte att bortse från

att det, liksom när det gäller två halvsyskon, kan

finnas enstaka fall där personerna har vuxit upp på

skilda håll och där den ursprungliga

familjegemenskapen saknas. I sammanhanget måste

också beaktas att, enligt vad som anförts i

propositionen, tillstånd endast bör ges i

undantagsfall och att vid prövningen i första hand

sociala och etiska faktorer skall vara av betydelse.

Att parterna vuxit upp tillsammans kan innebära att

det är olämpligt att tillåta äktenskap. Lagutskottet

påpekar vidare att det när det gäller adoptivbarn

uttalas särskilt i propositionen att det måste

beaktas att dessa kan vara särskilt sårbara på grund

av sin bakgrund och att psykologiska aspekter i

dessa fall kan tala mot äktenskap. En

grundförutsättning för att tillstånd skall ges är

givetvis att det klart framgår att det är den

sökandes egen önskan att ingå äktenskap och att

ansökan inte är framtvingad. När dispensprövningen

för registrering av partnerskap gäller personer som

är att anse som syskon på grund av ett

adoptivförhållande torde, enligt vad som uttalas i

propositionen, samma överväganden få göras som vid

en motsvarande prövning för ingående av äktenskap.

Enligt lagutskottets mening utgör lagförslagen i

denna del - dvs. möjlighet till äktenskap endast i

undantagsfall efter dispens - en lämplig avvägning

mellan ovannämnda motstridiga intressen.

Med det anförda föreslår lagutskottet att

socialutskottet tillstyrker de framlagda

lagförslagen i denna del samt avstyrker motion

2003/04:So20 (fp) yrkandena 4 och 5.

Socialutskottets ställningstagande

I likhet med lagutskottet välkomnar socialutskottet

förslaget att ta bort möjligheten för adoptivbarn

och adoptant att gifta sig eller registrera

partnerskap. Även när det gäller kritiken i motion

2003/04:So20 (fp) yrkandena 4 och 5 mot att även i

fortsättningen tillåta äktenskap eller registrerat

partnerskap mellan ett adoptivbarn och

adoptivföräldrarnas gemensamma biologiska barn och

mellan två adoptivsyskon delar socialutskottet

lagutskottets uppfattning. Socialutskottet

tillstyrker således regeringens förslag till lag om

ändring i äktenskapsbalken och till lag om ändring i

lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap samt

avstyrker den nämnda motionen.

Adoptionskostnadsbidrag m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens förslag till

ändring i 6 § lagen (1988:1463) om bidrag vid

adoption av utländska barn.

Adoptionskostnadsbidrag skall i

fortsättningen enbart lämnas för adoptioner

som förmedlas av en auktoriserad

sammanslutning. Riksdagen bör vidare avslå en

motion om att höja adoptionskostnadsbidraget.

Jämför reservation 15 (m).

Propositionen

I propositionen föreslås en ändring i 6 § lagen

(1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska

barn. Ändringen innebär att adoptionskostnadsbidrag

endast skall lämnas för adoptioner som förmedlats av

en auktoriserad sammanslutning.

Enligt den ovannämna lagen lämnas bidrag av

allmänna medel till adoptivföräldrars kostnader vid

adoption av utländska barn. Bidrag lämnas bl.a. till

den eller dem som har fått tillstånd av svensk

domstol till en adoption. Adoptionskostnadsbidraget,

som betalas ut av försäkringskassan efter ansökan av

adoptanten, utgår för närvarande med 40 000 kr per

adoptivbarn oavsett hur stora kostnader

adoptivföräldrarna haft för adoptionen. Syftet med

bidraget när det infördes var att det skulle täcka

hälften av adoptionskostnaderna, och till en början

gjordes en prövning av kostnaderna. Prövningen

slopades 1997 och numera erhåller alla som är

berättigade till bidraget maxbeloppet.

Den som vill adoptera ett barn från utlandet skall

enligt 4 § lagen (1997:192) om internationella

adoptioner anlita en auktoriserad sammanslutning. I

samma lagrum medges dock undantag för enskilda

adoptioner när det är släktingadoptioner eller där

det annars finns särskilda skäl att adoptera utan

förmedling av en auktoriserad sammanslutning.

Vid adoption förmedlad genom en auktoriserad

sammanslutning betalar den som adopterar för

sammanslutningens kostnader såväl i Sverige som i

utlandet samt kostnader för egna resor och

uppehälle. Den genomsnittliga kostnaden för en

adoption uppgick under år 2002 till 128 000 kr.

Regeringen påpekar att den som adopterar på enskild

väg visserligen har kostnader för resor m.m. samt

för vissa administrativa avgifter för adoptionen,

men att kostnaderna inte uppgår till samma höga

belopp som vid adoption av ett barn genom en

sammanslutning.

Regeringen finner mot bakgrund av vad som anförts

att det är motiverat att begränsa möjligheten till

adoptionskostnadsbidrag till sådana adoptioner som

sker genom de auktoriserade sammanslutningarna.

Motion

I motion 2003/04:So25 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om

adoptionsbidrag (yrkande 3). Enligt motionärerna var

syftet ursprungligen att adoptionsbidraget skulle

täcka hälften av adoptionskostnaderna.

Adoptionsbidraget om 40 000 kr täcker emellertid för

närvarande endast en tredjedel av kostnaderna,

exklusive kostnaden för föräldrautbildning.

Motionärerna anser att adoptionskostnadsbidraget bör

höjas till 50 % av kostnaden enligt en schablon

grundad på varifrån barnet adopteras.

Tidigare behandling

Socialförsäkringsutskottet behandlade i det av

riksdagen godkända betänkandet 2003/04:SfU1 Anslag

inom socialförsäkringsområdet (utgiftsområdena 10,

11 och 12) ett motionsyrkande liknande det ovan

refererade. Socialförsäkringsutskottet påpekade att

adoptionsbidraget, efter att ha varit oförändrat

sedan 1991, höjdes kraftigt den 1 januari 2001, från

24 000 kr till 40 000 kr per barn. Utskottet fann

inte anledning att föreslå ytterligare höjning av

bidraget utan tillstyrkte regeringens förslag till

medelsanvisning och avstyrkte motionsyrkandet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inget att erinra mot förslaget att

adoptionskostnadsbidrag endast skall lämnas för

adoptioner som förmedlats av en auktoriserad

sammanslutning och tillstyrker därför regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1988:1463) om

bidrag vid adoption av utländska barn.

Socialförsäkringsutskottet har nyligen avstyrkt ett

motionsyrkande om att adoptionsbidraget bör höjas.

Socialutskottet finner ingen anledning att göra

någon annan bedömning och avstyrker därför motion

2003/04:So25 (m) yrkande 3.

Övriga lagförslag

Utskottet tillstyrker även i övrigt regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1997:192) om

internationell adoptionsförmedling, dock med smärre

justeringar i 10 § och i ingressen till

lagförslaget, samt förslaget till lag om ändring i

socialtjänstlagen (2001:453). Vidare tillstyrker

utskottet förslagen till lag om ändring i

föräldrabalken, lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100) och lag om ändring i lagen (1997:191) med

anledning av Sveriges tillträde till

Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid

internationella adoptioner.

Övriga adoptionsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om en översyn av

adoptionslagstiftningen, om enskilda

adoptioner, om registerade partners rätt att

adoptera samt om att främja nationella

adoptioner. Utskottet hänvisar främst till

redan pågående och aviserat arbete på

området.

Jämför reservationerna 16 (m), 17 (kd) och 18

(fp).

Motioner

I motion 2003/04:So23 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om behovet av en översyn

av adoptionslagstiftningen med särskild betoning på

ensamståendeadoption (yrkande 1). Motionärerna

påpekar bl.a. att flera experter i Kommittén om barn

i homosexuella familjer (SOU 2001:10) påtalat

behovet av att den svenska adoptionslagstiftningen

ses över. Motionärerna anser att en parlamentarisk

utredning av hela adoptionslagstiftningen bör komma

tilll stånd. Utredningen bör bl.a. undersöka vilken

familjekonstellation som är fördelaktigast ur

barnets perspektiv samt särskilt utvärdera

situationen och utvecklingen för barn som vuxit upp

med endast en adoptivförälder. Enligt motionärerna

har synen på barns behov genomgått förändringar i

många hänseenden sedan bestämmelserna rörande

ensamadoptioner tillkom 1917.

I motion 2003/04:So21 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om behovet av att

enskildas möjligheter att ansöka om adoption av barn

utanför adoptionsorganisationernas förmedling utreds

(yrkande 4). Motionärerna anser att enskilda

adoptioner i vissa lägen kan vara väl förenliga med

barnets intressen. Det bör också vara möjligt att

finna former för prövning av denna typ av adoptioner

utan att etiska gråzoner uppkommer, t.ex. genom att

de som ansöker om adoption vänder sig till en

adoptionsorganisation eller direkt till MIA för

prövning av det aktuella fallet. Kostnadsansvaret

bör i dessa fall åvila adoptivföräldrarna.

Två motioner rör homosexuella pars rätt att prövas

som adoptivföräldrar.

I motion 2002/03:So512 av Martin Andreasson m.fl.

(fp, s, v, c, mp) begärs ett tillkännagivande om

Socialstyrelsens allmänna råd om adoptioner (yrkande

3). Motionärerna anser att Socialstyrelsen i sina

allmänna råd för handläggning av

adoptionsansökningar bör ge adekvata upplysningar om

HBT-frågor. Motionärerna påtalar vikten av

HBT-kompetens inom familjerätten.

I motion 2003/04:L350 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om informationsinsatser

och uppföljning av tillämpningen av

adoptionslagstiftningen (yrkande 3). Motionärerna

påpekar att antalet adoptionsansökningar från

homosexuella par är mycket lågt. En förklaring kan

vara att de misstror den svenska adoptionsbyråns

goda vilja när det gäller att tillämpa den nya

lagstiftningen. Enligt motionärerna bör

tillämpningen av den nya lagstiftningen om

homosexuella pars rätt att adoptera följas noga.

Vidare bör undersökas huruvida det finns behov av

informationsinsatser för att tydliggöra lagens

mening att alla par, oavsett könssammansättning,

skall prövas på samma villkor.

Nationella adoptioner berörs i ett par motioner.

I motion 2003/04:So445 av Mikael Oscarsson och Tuve

Skånberg (kd) begärs ett tillkännagivande om att

officiella riktlinjer för hur nationella adoptioner

skall handläggas omgående bör sammanställas och

göras tillgängliga för såväl sociala myndigheter som

mödravården. Enligt motionärerna bör staten, genom

de sociala myndigheterna, förenkla för adoptioner

och se det som ett reellt alternativ till såväl

abort som fosterhemsplaceringar.

I motion 2002/03:So415 av Mikael Oscarsson och

Erling Wälivaara (kd) begärs ett likalydande

tillkännagivande.

Aktuellt

I propositionen (s. 75 f.) anges att såväl

Utredningen om internationella adoptioner som flera

remissinstanser pekat på behovet av att se över de

brister som kan finnas vid enskild adoption. Enligt

propositionen avser regeringen att vidare bereda

dessa frågor.

NIA har utarbetat skriften Internationella

adoptioner - handbok för socialnämnder, som skall ge

vägledning vid socialtjänstens hemutredningar.

Lagändringarna rörande homosexuellas rätt att prövas

som adoptivföräldrar trädde i kraft den 1 februari

2003. I avvaktan på en revidering av handboken

publiceras de ändringar och tillägg som föranletts

av lagändringarna tills vidare på NIA:s hemsida. I

materialet anges bl.a. att samma kriterier för vad

som gäller makar skall gälla i bedömningen av de

homosexuella parens lämplighet. Utredningen skall

omfatta samma punkter som nu tas upp med

heterosexuella sökande. För sökande som är

registrerade partner kan det därutöver behöva tas

särskilda hänsyn. Bland annat nämns släktens

inställning och omgivningens attityder samt att det

är viktigt med öppenhet kring homosexualiteten.

Regeringen anför i propositionen (s. 64) att det

är angeläget att handboken utvecklas och uppdateras

i takt med kunskapsutvecklingen inom området och att

samtliga faktorer som bör ingå i

lämplighetsbedömningen behandlas där. Om det är

adoptionsmyndigheten eller Socialstyrelsen som i

fortsättningen bör ta fram handboken, får enligt

regeringen övervägas i samband med beredningen av

den nya adoptionsmyndigheten.

Lagutskottets yttrande

Lagutskottet påpekar i sitt yttrande att det i

januari 2004 behandlat ett antal motioner vari

begärts tillkännagivanden från riksdagen till

regeringen om en översyn av adoptionslagstiftningen.

I sitt av riksdagen godkända betänkande 2003/04:LU11

ansåg lagutskottet att resultatet av en aviserad

uppföljning av den nya lagstiftningen om partnerskap

och adoption borde avvaktas och avstyrkte

motionerna.

Enligt lagutskottets yttrande fick NIA i sitt

regleringsbrev för budgetåret 2003 i uppdrag att

kontinuerligt följa effekterna av den nya

lagstiftningen om partnerskap och adoption och att

senast den 1 februari 2004 lämna en första rapport

till regeringen om ursprungsländernas reaktioner och

utvecklingen när det gäller adoptionsverksamheten. I

den rapport som NIA överlämnat till regeringen sägs

att endast några par enligt NIA:s erfarenhet har

visat intresse för att adoptera ett barn från

utlandet och ännu färre har påbörjat en utredning.

De som kontaktat en socialnämnd eller en

adoptionsorganisation har fått information om att

det ännu inte är möjligt att adoptera eftersom inget

av de länder som auktoriserade

adoptionsorganisationer samarbetar med accepterar

registrerade partner som sökande. Av rapporten

framgår vidare att samtliga ursprungsländer som

tillfrågats om det är möjligt för registrerade

partner att adoptera ett barn från deras land har

svarat att det inte är möjligt. Varken de svenska

adoptionsorganisationerna eller NIA har på något

sätt erfarit att lagändringen medfört några

komplikationer som försvårar samarbetet med dessa

länder avseende internationell adoption.

Lagutskottet anser i det nu aktuella ärendet

alltjämt att resultatet av det arbete som regeringen

aviserat våren 2002 bör avvaktas innan ställning tas

till omfattningen och djupet av den mera allmänna

översyn av adoptionslagstiftningen som enligt

motionärernas uppfattning bör göras. Mot denna

bakgrund anser lagutskottet att det inte finns skäl

att nu föreslå någon riksdagens vidare åtgärd med

anledning av motionen.

Med det anförda föreslår lagutskottet att

socialutskottet avstyrker motion 2003/04:So23 (kd)

yrkande 1.

Socialutskottets ställningstagande

Såvitt först angår motion 2003/04:So23 (kd) yrkande

1 om en översyn av adoptionslagstiftningen anser

socialutskottet att motionen, på de av lagutskottet

anförda skälen, bör avslås.

Genom införandet av lagen (1997:192) om

internationell adoptionsförmedling begränsades

utrymmet för enskilda internationella adoptioner.

Enligt lagens 4 § skall den eller de som vill

adoptera ett barn från utlandet anlita en

auktoriserad sammanslutning. Detta gäller dock inte

enstaka fall av adoption som avser släktingbarn

eller där det annars finns särskilda skäl att

adoptera utan förmedling av en auktoriserad

sammanslutning. Innan barnet lämnar landet skall en

prövning göras av om förfarandet är godtagbart.

Ansvaret för denna prövning skall enligt regeringens

förslag fortsättningsvis åvila MIA. Utskottet kan

vidare konstatera att regeringen avser att

ytterligare bereda frågan om en översyn av de

brister som kan föreligga vid enskilda adoptioner.

Med det anförda avstyrker utskottet motion

2003/04:So21 (c) yrkande 4.

När det gäller registrerade partners rätt att prövas

som adoptivföräldrar, vill utskottet inledningsvis

åter framhålla att det behövs kraftfulla åtgärder

för att på alla områden motarbeta fördomar, okunskap

och diskriminering på grund av sexuell läggning.

Utskottet kan konstatera att det i NIA:s handbok för

socialnämnder betonas att homosexuella sökande skall

prövas för adoption på samma sätt som andra sökande.

Såsom nämnts ovan har en tidigare aviserad

uppföljning av den nya lagstiftningen avseende

partnerskap och adoption nyligen påbörjats. Mot

bakgrund av det anförda finner utskottet inte någon

anledning för riksdagen att göra något uttalande

till regeringen med anledning av motionerna

2002/03:So512 (fp, s, v, c, mp) yrkande 3 och

2003/04:L350 (c) yrkande 3.

Utskottet kan inte ställa sig bakom kraven i motionerna

2002/03:So415 (kd) och 2003/04:So445 (kd) om att

främja nationella adoptioner. Motionerna bör avslås.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Auktorisation att arbeta med internationell

adoptionsförmedling i Sverige (punkt 3)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Anne Marie Brodén (m) och Magdalena

Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen

a) antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1997:192) om internationell

adoptionsförmedling såvitt avser 6 §, dock med den

ändringen att orden "endast ges" ersätts av "ges

endast",

b) tillkännager för regeringen som sin mening vad

som anförs i reservation 1.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2003/04:So23

yrkande 3 och 2003/04:So25 yrkande 1.

Ställningstagande

Regeringen föreslår att de nu gällande villkoren för

auktorisation kompletteras med kravet att om en

sammanslutning även bedriver annan verksamhet än

internationell adoptionsförmedling, får den andra

verksamheten inte äventyra förtroendet för

adoptionsverksamheten. Vi vill i detta sammanhang

framhålla att det kan vara svårt för organisationer

med begränsade personalresurser att upprätthålla

personell åtskillnad mellan de olika verksamheterna.

Enligt vår mening bör det i de flesta fall räcka med

att en sammanslutning håller adoptionsverksamheten

ekonomiskt åtskild från övriga verksamheter för att

auktorisation att arbeta med internationell

adoptionsförmedling i Sverige skall kunna beviljas.

Vi anser att regeringen snarast bör återkomma till

riksdagen med ett lagförslag i enlighet med vad som

anförts. I avvaktan härpå tillstyrks förslaget till

lag om ändring i lagen (1997:192) om internationell

adoptionsförmedling såvitt avser 6 §, dock med en

smärre justering.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

2. Auktorisation att arbeta med internationell

adoptionsförmedling i ett annat land

(punkt 4)

av Chatrine Pålsson (kd), Kerstin Heinemann (fp),

Erik Ullenhag (fp) och Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen

a) godkänner vad som anförs i reservation 2,

b) antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1997:192) om internationell

adoptionsförmedling såvitt avser 6 a §.

Riksdagen bifaller därmed motion 2003/04:So20

yrkande 2 och avslår motion 2003/04:So25 yrkande 2.

Ställningstagande

I förslaget till 6 a § lagen (1997:192) om

internationell adoptionsförmedling ställer

regeringen upp en rad villkor som skall vara

uppfyllda för att en sammanslutning skall få

auktorisation att arbeta med internationell

adoptionsförmedling i ett specifikt land. Bland

annat krävs att samarbetet med det andra landet är

lämpligt med hänsyn till kostnadsbilden (4 p.).

Nämnden för internationella adoptioner, NIA,

anförde följande i sitt remissvar rörande

betänkandet från Utredningen om internationella

adoptioner (SOU 2003:49):

Det är en humanitär självklarhet att ge en viss

rimlig ersättning till ett barnhem för de barn som

är kvar på barnhemmet, när förhållandena är

undermåliga. Det gagnar samtliga barn - de som blir

kvar och de som adopteras internationellt - att

levnadsbetingelserna på barnhemmen är goda.

Vi anser att riksdagen bör ansluta sig till detta

uttalande eftersom tillämpningen av den nya

bestämmelsen annars riskerar att bli för snäv och

till skada för barn som inte adopteras

internationellt. I propositionen säger sig

regeringen visserligen i mångt och mycket dela NIA:s

synpunkter men inskränker sedan den acceptabla

ersättningsnivån till barnhemmet till att avse

endast kostnader som är förknippade med den

internationella adoptionsverksamheten, däribland de

kostnader som avser det barn som blir adopterat.

Enligt vår mening bör riksdagen beredas tillfälle

att godkänna vad vi nu anfört om tillämpningen av 6

a § i regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1997:192) om internationell

adoptionsförmedling.

3. Auktorisation att arbeta med internationell

adoptionsförmedling i ett annat land

(punkt 4)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen

a) antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1997:192) om internationell

adoptionsförmedling såvitt avser 6 a §,

b) tillkännager för regeringen som sin mening vad

som anförs i reservation 3. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So25 yrkande 2 och avslår

motion 2003/04:So20 yrkande 2.

Ställningstagande

Regeringen föreslår i propositionen att en

sammanslutning som fått auktorisation att arbeta med

internationell adoptionsförmedling i Sverige även

skall beviljas auktorisation att arbeta i ett annat

land under förutsättning att det med hänsyn till

bl.a. balansen mellan de svenska sammanslutningarna

bedöms som lämpligt att sammanslutningen samarbetar

med det andra landet (6 a § 4 lagen (1997:192) om

internationell adoptionsförmedling).

Det finns en risk att detta krav kommer att leda

till bristande kontinuitet genom att organisationer

kan tvingas lämna ett visst land under några år.

Kravet på balans mellan sammanslutningarna innebär

en nackdel för bl.a. familjer som adopterat från ett

land via en organisation och som sedan vill adoptera

syskon från samma land. Möjligheterna att hjälpa

adopterade att få veta mer om sin bakgrund försvåras

också. Vi anser det orimligt att låta regeringens

mål om balans mellan sammanslutningar gå ut över

barns rätt till syskon från samma land eller

adoptivbarns rätt att söka sina rötter. En bättre

modell är att uppmuntra organisationerna till ökat

samarbete. Regeringen bör snarast återkomma till

riksdagen med förslag i enlighet med vad som

anförts. I avvaktan härpå tillstyrks förslaget till

6 a § lagen (1997:192) om internationell

adoptionsförmedling.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

4. En uthållig mångfald av

adoptionsorganisationer (punkt 5)

av Chatrine Pålsson (kd), Kerstin Heinemann (fp),

Erik Ullenhag (fp) och Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So21 yrkande 3.

Ställningstagande

Auktorisation av adoptionsorganisationer skall

självfallet ske utifrån högt ställda krav på

kvalitet. Samtidigt anser vi att det finns ett värde

i att slå vakt om en viss mångfald av adoptions-

organisationer och undvika en utslagningsprocess där

de mindre adoptionsorganisationerna slås ut.

Regeringens förslag att mångfalden skall beaktas vid

beviljandet av auktorisation är synnerligen

behövligt. Än mer verksamma åtgärder kan emellertid

behövas för att säkerställa att de olika

adoptionsorganisationerna får likvärdiga

förutsättningar till utveckling. Vi anser att de

olika adoptionsorganisationernas

arbetsförutsättningar och lämpliga åtgärder för att

säkerställa en uthållig mångfald av

adoptionsorganisationer bör utredas.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

5. Avsättning av medel för avvecklingskostnader

(punkt 7)

av Kerstin Heinemann (fp) och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1997:192) om internationell

adoptionsförmedling såvitt avser 8 e §. Riksdagen

bifaller därmed motion 2003/04:So20 yrkande 1.

Ställningstagande

Regeringens förslag till ny 8 e § i lagen

(1997:192) om internationell

adoptionsförmedling innebär ett krav på

föreningar som nybildas för

adoptionsförmedling att ha ett startkapital

som även räcker till att fondera medel för

eventuella avvecklingskostnader. Vi befarar

att en sådan bestämmelse, utan att medföra

några större fördelar, kan komma att i

onödan försvåra nybildning. Förslaget i

denna del bör därför avslås.

6. Medgivande att ta emot ett barn (punkt 8)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Erik

Ullenhag (fp), Anne Marie Brodén (m) och

Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i socialtjänstlagen (2001:453) såvitt avser

6 kap. 12 § med den ändringen att andra stycket

sista meningen och tredje stycket utgår. Riksdagen

bifaller därmed motion 2003/04:So20 yrkande 3.

Ställningstagande

Regeringen föreslår en ändring i

socialtjänstlagen (2001:453) med innebörd

bl.a. att socialnämnden får lämna medgivande

till adoption endast om den sökande är

lämpad att adoptera samt att nämnden vid

denna bedömning skall ta särskild hänsyn

till sökandens kunskaper och insikter om

adoptivbarn och deras behov. Vi anser att

denna bestämmelse är fullt tillräcklig och

att det inte behövs någon föreskrift i lag

om obligatoriskt deltagande i av kommunen

anvisad föräldrautbildning. Riksdagen bör

därför avslå regeringens förslag till lag om

ändring i socialtjänstlagen såvitt avser

6 kap. 12 § andra stycket sista meningen och

tredje stycket.

7. Stöd och hjälp till adopterade och deras

familjer (punkt 10)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So23 yrkande 2 och avslår

motion 2003/04:L319 yrkande 16.

Ställningstagande

Jag ställer mig kritisk till att det i propositionen

saknas förslag som kan bidra till att adopterade får

bättre stöd och hjälp. Det duger inte att enbart

hänvisa till utredningen, vari klargjordes vad

stödet kan innebära och att de adopterades

intresseorganisationer kan utföra ett viktigt

arbete. Enligt min mening bör regeringen återkomma

med förslag till mer konkreta åtgärder för att

komplettera det stöd som redan finns.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till

känna.

8. Stöd och hjälp till adopterade och deras

familjer (punkt 10)

av Jan Lindholm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 8. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:L319 yrkande 16 och avslår

motion 2003/04:So23 yrkande 2.

Ställningstagande

Undersökningar har visat att många adopterade barn

får problem specifika för sin grupp. Jag vill därför

framhålla vikten av att familjer med adopterade barn

får möjlighet till extra samtalsstöd om så behövs,

inte bara under den första tiden efter det att

barnet anlänt utan även under tonårstiden.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till

känna.

9. Barnets rätt till kunskap om sitt ursprung

(punkt 11)

av Ingrid Burman (v), Kenneth Johansson (c),

Elina Linna (v) och Jan Lindholm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 9. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2003/04:So19, 2003/04: So21

yrkande 1 och 2003/04:So24 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

I departementspromemorian Föräldrars samtycke till

adoption, m.m. (Ds 2001:53) föreslås en bestämmelse

i föräldrabalken som ålägger adoptivföräldrarna att

så snart det är lämpligt informera barnet om att det

är adopterat. Vi anser att det nu är hög tid att

regeringen lägger fram ett förslag om barnets rätt

till kunskap om sitt ursprung. Ett sådant förslag

ligger helt i linje med vad som föreskrivs i

barnkonventionen och i 1993 års Haagkonvention.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

10. Stärkta ekonomiska möjligheter för

adoptivbarn att söka sitt ursprung

(punkt 12)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 10. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So385.

Ställningstagande

För många adopterade är sökandet efter sitt ursprung

en viktig del av identitetsbyggandet. Även om det

kan vara en jobbig process att gå igenom är den för

många nödvändig att hantera. I dag hjälper vissa

adoptionsorganisationer adopterade att, mot en

avgift, söka sitt ursprung med hjälp av bevarade

handlingar och kontakter i ursprungsländerna. Ibland

krävs dock större insatser på plats för att nå

framgång, vilket kan vara kostsamt.

Vi anser att det bör prövas om åtgärder kan vidtas

för att underlätta för adopterade som önskar finna

sitt ursprung och där hjälpen från

adoptionsorganisationer inte förslår. Ett alternativ

skulle kunna vara att använda en mindre del av

adoptionskostnadsbidraget till att skapa en fond med

uppgift att finansiera adopterades sökande av sitt

biologiska ursprung. En annan möjlighet som bör

prövas är att avsätta en mindre del av den

adoptionsavgift som adoptivföräldrar erlägger till

finansiering av en sådan verksamhet. Regeringen bör

utreda möjligheterna till och formerna för detta.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

11. Stimulansbidrag för samverkan (punkt 13)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 11. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So23 yrkande 4 och bifaller

delvis motion 2003/04:So22.

Ställningstagande

I regeringens förslag påtalas vikten av samverkan i

frågor om stöd och hjälp till adopterade. Samverkan

fungerar dock sällan i praktiken. Ett

stimulansbidrag skulle möjliggöra samordning på det

lokala och regionala planet, så att kommunerna

bättre kan möta de behov av råd och stöd som finns

och som de enligt 5 kap. 1 § socialtjänstlagen

(2001:453) ansvarar för. Jag anser det därför mycket

olyckligt att regeringen inte för utredningens

förslag om stimulansbidrag vidare eller ställer

tydligare och hårdare krav på samverkan, så att

adopterade och deras familjer kan få den hjälp och

det stöd de har rätt till.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till

känna.

12. Kvalitet och kompetensutveckling (punkt 14)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 12. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So326 yrkandena 1-3.

Ställningstagande

Beslut i adoptionsfrågor får en genomgripande

betydelse för de individer som berörs av beslutet.

Det är därför av största vikt att alla beslut som

rör adoption - liksom övriga frågor som rör barn -

fattas baserade på bästa tillgängliga kunskap och

forskning. Vi vill framhålla vikten av att

hemutredningarna inför adoptioner håller en hög och

jämn kvalitet samt att de som gör utredningarna är

väl utbildade och använder kvalitetssäkrade metoder.

Enligt uppgift från adoptionsorganisationerna

varierar kvaliteten på dagens hemutredningar mycket

över landet. Kvaliteten skulle enligt vår mening

kunna säkras genom att man inför krav på

certifiering av socialtjänstens hemutredare.

Utredaren skall ha genomgått relevant utbildning

och/eller vidareutbildning i adoptionsfrågor.

Utbildning och vidareutbildning för

adoptionsutredare bör hanteras som ett nationellt

uppdrag för NIA eller för ett nationellt

kunskapscentrum.

De senaste årens forskning har visat att vissa

vuxna adopterade har särskilda stödbehov. Enligt vår

mening bör ett nationellt forsknings- och

kunskapscentrum ges i uppgift att utveckla de

stödformer som unga och vuxna adopterade behöver.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

13. Utredning av adoptivbarns situation i

Sverige (punkt 15)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Anne Marie Brodén (m) och Magdalena

Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 13. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:L207 yrkandena 4 och 5

samt 2003/04:L221 yrkandena 4 och 5.

Ställningstagande

Vi menar att det behövs mer forskning om

adoptivbarns utveckling och om hur det gått för de

adoptivbarn som hittills kommit till Sverige. Det

har förekommit internationella adoptioner till

Sverige i större skala i ca 35 år. De första

adoptivbarnen har nu hunnit bli vuxna och vissa har

bildat familj. Det saknas dock i huvudsak

longitudinella studier om hur barnens liv och

situation ser ut över tid, och vi vet ännu inte hur

familjebildningssituationen och föräldraskap

fungerar.

Av tillgänglig forskning och statistik framgår att

barn som adopterats av ensamstående i än högre grad

än barn som adopterats av par är överrepresenterade

i barnpsykiatrisk vård. Barn som adopterats av

ensamstående har i olika studier varit fyra gånger

överrepresenterade i barn- och ungdomspsykiatrisk

vård jämfört med en normalpopulation. Vi anser mot

denna bakgrund att regeringen bör låta utreda

situationen för barn som adopterats internationellt

av ensamstående respektive par.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

14. Äktenskap mellan adoptivbarn och adoptant

m.m. (punkt 16)

av Kerstin Heinemann (fp) och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i äktenskapsbalken, med den

ändringen att den föreslagna sista meningen utgår,

och

b) lag om ändring i lagen (1994:1117) om registrerat

partnerskap, med den ändringen att den föreslagna

sista meningen utgår.

Riksdagen bifaller därmed motion 2003/04:So20

yrkandena 4 och 5.

Ställningstagande

Vi välkomnar förslaget att nu helt avskaffa

möjligheten till äktenskap mellan

adoptivbarn och adoptivförälder. Vi ställer

oss emellertid kritiska till förslaget att

även fortsättningsvis tillåta äktenskap

eller partnerskap mellan två adoptivsyskon

och mellan ett adoptivbarn och

adoptivföräldrarnas biologiska barn. Vi

anser att det överordnade målet måste vara

uppväxtförhållanden där adoptivbarnets

relation till sina familjemedlemmar i

adoptivfamiljen i så liten utsträckning som

möjligt skiljer sig från ett icke adopterat

barns relation till familjemedlemmarna i sin

biologiska familj. De sociala och

psykologiska faktorer som talar emot

äktenskap mellan personer som biologiskt

sett är helsyskon borde därför väga lika

tungt när det gäller äktenskap mellan ett

adoptivbarn och adoptivföräldrarnas

biologiska barn och mellan två

adoptivsyskon. Enligt vår mening bör

riksdagen anta de i propositionen framlagda

förslagen till lag om ändring i

äktenskapsbalken och lagen (1994:1117) om

registrerat partnerskap med de ändringarna

att den föreslagna sista meningen i

respektive lagförslag utgår.

15. Höjning av adoptionskostnadsbidraget

(punkt 18)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 15. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So25 yrkande 3.

Ställningstagande

Den genomsnittliga kostnaden för en adoption uppgick

år 2002 till 128 000 kr. Syftet med bidraget var

ursprungligen att det skulle täcka hälften av

adoptionskostnaderna. Adoptionsbidraget på 40 000 kr

täcker för närvarande endast en tredjedel av

adoptionskostnaderna. Därtill kommer kostnaden för

föräldrautbildning. Vi anser att

adoptionskostnadsbidraget bör höjas till 50 % av

kostnaden enligt en schablon för varifrån barnet

adopteras. Detta har vi moderater framfört i motion

2003/04:Sf367.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

16. En översyn av adoptionslagstiftningen

(punkt 20)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 16. Riksdagen bifaller

därmed delvis motion 2003/04:So23 yrkande 1.

Ställningstagande

Enligt vår mening är dagens adoptionsregler skrivna

för en annan tid och ett annat system. År 1989

presenterade Förmynderskapsutredningen sitt

slutbetänkande med förslag till en revision av

adoptionslagstiftningen. Sedan dess har inget hänt.

I utredningsbetänkandet Barn i homosexuella familjer

(SOU 2001:10) har flera experter påtalat att

adoptionslagstiftningen är i behov av en översyn.

Experterna framhåller också att forskningen

beträffande adopterade barns uppväxt och utveckling

är eftersatt.

Vi anser att hela adoptionslagstiftningen är i

stort behov av en översyn och att det får ankomma på

regeringen att ta erforderliga initiativ. Inom ramen

för en sådan översyn finns det enligt vår

uppfattning anledning att t.ex. se över kravet på

att presumtiva adoptivföräldrar skall vara minst 25

år, och den nuvarande möjligheten till adoptioner

bör bli föremål för en utvärdering. Vi anser också

att det bör tas in en bestämmelse i 4 kap.

föräldrabalken som stadgar att en adoption endast

får ske om den är förenlig med barnets bästa. Det

får ankomma på regeringen att lägga fram

erforderliga lagförslag.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

17. En översyn av adoptionslagstiftningen

(punkt 20)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 20

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 17. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So23 yrkande 1.

Ställningstagande

Enligt min mening är dagens adoptionsregler skrivna

för en annan tid och ett annat system. År 1989

presenterade Förmynderskapsutredningen sitt

slutbetänkande med förslag till en revision av

adoptionslagstiftningen. Sedan dess har inget hänt.

I utredningsbetänkandet Barn i homosexuella familjer

(SOU 2001:10) har flera experter påtalat att

adoptionslagstiftningen är i behov av en översyn.

Experterna framhåller också att forskningen

beträffande adopterade barns uppväxt och utveckling

är eftersatt.

Jag anser att hela adoptionslagstiftningen är i

stort behov av en översyn och att det får ankomma på

regeringen att ta erforderliga initiativ i syfte att

få till stånd direktiv till en parlamentarisk

utredning. Inom ramen för en sådan översyn finns det

enligt min uppfattning särskild anledning att se

över nuvarande regler som möjliggör s.k.

ensamståendeadoptioner. Vidare finns det anledning

att t.ex. se över kravet på att presumtiva

adoptivföräldrar skall vara minst 25 år. Jag anser

också att det bör tas in en bestämmelse i 4 kap.

föräldrabalken som stadgar att en adoption endast

får ske om den är förenlig med barnets bästa. Det

får ankomma på regeringen att lägga fram

erforderliga lagförslag.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till

känna.

18. Partnerskap och adoption (punkt 22)

av Kerstin Heinemann (fp) och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 18. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So512 yrkande 3 och avslår

motion 2003/04:L350 yrkande 3.

Ställningstagande

Lagstiftningen om partnerskap och adoption ställer

nya krav på HBT-kompetens inom familjerätten. Vi

anser att Socialstyrelsen bör utarbeta allmänna råd

för handläggning av adoptionsansökningar och där ge

adekvata upplysningar om HBT-frågor.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande.

Auktorisation att arbeta med internationell

adoptionsförmedling i ett annat land

av Jan Lindholm (mp).

Auktorisation att arbeta med internationell

adoptionsförmedling i ett annat land får enligt

regeringens förslag beviljas under förutsättning att

det med hänsyn bl.a. till balansen mellan de svenska

sammanslutningarna bedöms som lämpligt att

sammanslutningen arbetar i landet. Om flera

sammanslutningar ansöker om auktorisation för samma

land bör det enligt regeringen vara möjligt att ge

en mindre sammanslutning prioritet om

sammanslutningarna i övrigt är kvalitetsmässigt

likvärdiga. Auktorisation i detta led får ges för

högst två år i taget. Enligt min mening medför

förslaget och strävan att uppnå balans mellan

sammanslutningarna en viss risk för bristande

kontinuitet i sammanslutningarnas arbete. Jag avser

att noga följa utvecklingen på området och

förbehåller mig rätten att återkomma i frågan.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Regeringens proposition 2003/04:131

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring i

äktenskapsbalken,

2. antar regeringens förslag till lag om ändring i

föräldrabalken,

3. antar regeringens förslag till lag om ändring i

sekretesslagen (1980:100),

4. antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av

utländska barn,

5. antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap,

6. antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1997:191) med anledning av Sveriges

tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn

och samarbete vid internationella adoptioner,

7. antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1997:192) om internationell

adoptionsförmedling,

8. antar regeringens förslag till lag om ändring i

socialtjänstlagen (2001:453),

9. godkänner vad regeringen föreslår om ny myndighet

för internationella adoptionsfrågor (avsnitt 5).

Följdmotioner

2003/04:So18 av Inger Lundberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om lokalisering av Myndigheten

för internationella adoptionsfrågor till Örebro.

2003/04:So19 av Ingrid Burman m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ett lagförslag avseende

adopterades rätt att få kännedom om att de är

adopterade.

2003/04:So20 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1. Riksdagen antar förslaget i proposition

2003/04:131 om lagen (1997:192) om internationell

adoptionsförmedling med den ändringen att 8 e §

utgår.

2. Riksdagen godkänner vad som i motionen anförs om

innebörden av 6 a § 4 lagen (1997:192) om

internationell adoptionsförmedling.

3. Riksdagen antar förslaget i proposition

2003/04:131 om socialtjänstlagen (2001:453) med

den ändringen i 6 kap. 12 § att andra styckets

sista mening samt tredje stycket utgår.

4. Riksdagen antar förslaget i proposition

2003/04:131 om äktenskapsbalken med den ändringen

att den sista av de föreslagna nya meningarna

utgår.

5. Riksdagen antar förslaget i proposition

2003/04:131 om lagen (1994:1117) om registrerat

partnerskap med den ändringen att den sista av de

föreslagna nya meningarna utgår.

2003/04:So21 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

1. Riksdagen begär hos regeringen ett lagförslag med

innebörden att adopterade skall ha rätt att

upplysas om sin adoption i enlighet med vad som

anförs i motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

frivilligorganisationernas delaktighet i

föräldrautbildning för blivande adoptivföräldrar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om behovet av att

de olika adoptionsorganisationernas

arbetsförutsättningar och lämpliga åtgärder för

att säkerställa en uthållig mångfald av

adoptionsorganisationer utreds.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om behovet av att

enskildas möjligheter att ansöka om adoption för

barn utanför adoptionsorganisationernas förmedling

utreds.

2003/04:So22 av Birgitta Carlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att säkerställa

möjligheten att få rådgivning i adoptionsfrågor och

möjlighet till hjälp och stöd även efter adoptionen

och att detta kan erbjudas både på lokal och

regional nivå.

2003/04:So23 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

översyn av adoptionslagstiftningen med särskild

betoning på ensamståendeadoption.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om stöd till

adopterade i vuxen ålder.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om biståndsinsatser i

samband med adoption.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om samverkan och

kompetensutveckling på nationell, regional och

lokal nivå.

2003/04:So24 av Kerstin-Maria Stalin och Mona

Jönsson (mp):

1. Riksdagen beslutar att adoptivföräldrar skall

vara skyldiga att informera barnet om att det är

adopterat.

2. Riksdagen beslutar att socialnämnden är skyldig

att redovisa för domstolen att information lämnats

till barnet.

2003/04:So25 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

biståndsarbete.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om krav för

auktorisation.

3. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om adoptionsbidrag.

Motioner från allmänna motionstiden

2002

2002/03:L207 av Sten Tolgfors (m):

4. Riksdagen begär att regeringen utreder

situationen för internationella adoptivbarn som

adopterats av ensamstående respektive par i

enlighet med vad som anförs i motionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

forskning om adoptivbarns utveckling och hur det

gått för de adoptivbarn som hittills kommit till

Sverige i enlighet med vad som anförs i motionen.

2002/03:So415 av Mikael Oscarsson och Erling

Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om officiella riktlinjer för

hur nationella adoptioner skall handläggas omgående

bör sammanställas och göras tillgängliga för såväl

sociala myndigheter som mödravården.

2002/03:So512 av Martin Andreasson m.fl. (fp, s, v,

c, mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Socialstyrelsens

allmänna råd om adoptioner.

Motioner från allmänna motionstiden

2003

2003/04:L221 av Sten Tolgfors (m):

4. Riksdagen begär att regeringen låter utreda

situationen för internationella adoptivbarn som

adopterats av ensamstående respektive par.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om behovet av

forskning om adoptivbarns utveckling och hur det

gått för de adoptivbarn som hittills kommit till

Sverige.

2003/04:L319 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att familjer med

adopterade barn skall få möjlighet till extra

samtalsstöd om behovet finns.

2003/04:L350 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

informationsinsatser och uppföljning av

tillämpningen av adoptionslagstiftningen.

2003/04:So326 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kvaliteten på

hemutredningar i samband med adoption.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utbildning för och

krav på utbildning hos dem som gör hemutredningar

för adoption.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om stödet till

adopterade.

2003/04:So385 av Sten Tolgfors (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utreda stärkta

möjligheter för de adopterade som så önskar att söka

sitt ursprung.

2003/04:So445 av Mikael Oscarsson och Tuve Skånberg

(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

officiella riktlinjer för hur nationella

adoptioner skall handläggas omgående bör

sammanställas och göras tillgängliga för

såväl sociala myndigheter som

mödravården.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Lagutskottets yttrande 2003/04:LU3y

Till socialutskottet

Socialutskottet har den 3 maj 2004 beslutat bereda

lagutskottet tillfälle att yttra sig över

proposition 2003/04:131 Internationella

adoptionsfrågor jämte eventuella motioner.

I propositionen lämnar regeringen lagförslag som

syftar till att stärka barnets rätt i

adoptionsprocessen. Det gäller skärpta och tydligare

villkor i lagen (1997:192) om internationell

adoptionsförmedling för att en sammanslutning skall

få auktorisation att förmedla internationella

adoptioner, dokumentationsskyldighet samt ökade

tillsynsverktyg för adoptionsmyndigheten. Statens

nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA)

föreslås avvecklas som nämndmyndighet och ersättas

av Myndigheten för internationella adoptionsfrågor

(MIA).

Vidare föreslås ändringar i äktenskapsbalken och

lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap

(partnerskapslagen) som innebär att

adoptivförhållanden skall jämställas med biologiskt

släktskap vid tillämpningen av reglerna om

äktenskapshinder och partnerskapshinder. En

konsekvens av ändringarna blir att adoptant och

adoptivbarn inte längre kan ingå äktenskap med

varandra eller registrera ett partnerskap.

De föreslagna ändringarna i äktenskapsbalken och

partnerskapslagen, som är avsedda att träda i kraft

den 1 januari 2005, bygger på

Förmynderskapsutredningens betänkande (SOU 1989:100)

Adoptionsfrågor och en inom Regeringskansliet

upprättad promemoria. Såväl betänkandet som

promemorian har remissbehandlats.

Med anledning av propositionen har väckts åtta

motioner.

Lagutskottet har beslutat avge

yttrande över propositionen såvitt

avser förslagen om äktenskap

respektive partnerskap mellan

adoptivbarn och adoptant (avsnitt

11) samt motionerna So19 av Ingrid

Burman m.fl. (v), So20 yrkandena 4

och 5 av andre vice talman Kerstin

Heinemann m.fl. (fp), So21 yrkande 1

av Kenneth Johansson m.fl. (c), So23

yrkande 1 av Chatrine Pålsson m.fl.

(kd) samt So24 av Kerstin-Maria

Stalin och Mona Jönsson (båda mp).

Yttrandet begränsas således till de

rent familjerättsliga

frågeställningar som innefattas i

lagförslagen och motionsyrkandena.

Utskottet

Allmän bakgrund

Adoptionsinsitutet infördes i Sverige år 1917.

Adoption enligt 1917 års adoptionslag innebar att

det uppstod ett rättsförhållande mellan adoptanten

och adoptivbarnet, som i allt väsentligt blev

detsamma som mellan föräldrar och barn. Adoptionen

medförde emellertid inte något familjerättsligt

förhållande mellan adoptivbarnet och adoptantens

släkt, s.k. svag adoption. Däremot hade

adoptivbarnet i princip en familjerättslig relation

till sin biologiska familj. Vidare fanns en legal

möjlighet att under vissa förutsättningar häva en

adoption.

Genom ändringar i adoptionslagstiftningen år 1958

infördes s.k. stark adoption i Sverige. Stark

adoption innebär att alla familjerättsliga

rättigheter och skyldigheter mellan barnet och dess

biologiska släkt klipps av och att adoptivbarnet i

princip står i samma förhållande till adoptanten och

dennes släkt som adoptantens biologiska barn.

Möjligheten att häva en adoption kvarstod emellertid

till år 1970.

Nuvarande bestämmelser om adoption finns i 4 kap.

föräldrabalken. En adoption innebär att barnet i

rättsligt hänseende betraktas som adoptantens barn

och inte som barn till sina biologiska föräldrar.

Genom adoptionen övergår förmynderskapet, vårdnaden

om barnet och skyldigheten att försörja det till

adoptanten. Adoptivbarnet och dess avkomlingar tar

arv och ärvs såsom adoptivbarnet hade varit

adoptantens eget barn.

Beslut om tillstånd till adoption fattas av allmän

domstol. Domstolen får ge sitt tillstånd endast om

adoptionen är till fördel för barnet. Dessutom krävs

att den som vill adoptera barnet har uppfostrat det

eller vill uppfostra det eller om det annars med

hänsyn till det personliga förhållandet mellan

sökanden och barnet finns särskild anledning till

adoptionen.

En adoption kräver som regel samtycke av barnet om

det har fyllt 12 år. Samtycke behövs dock inte om

den som skall adopteras är under 16 år och det

skulle skada honom eller henne att bli tillfrågad

eller om barnet är förhindrat att lämna samtycke på

grund av exempelvis en psykisk störning. Även om

barnets samtycke inte krävs skall barnets åsikter

beaktas om dess ålder och mognad motiverar det. Det

åligger socialnämnden, om det inte är olämpligt, att

söka klarlägga barnets inställning. Är barnet under

18 år, krävs normalt samtycke också av barnets

föräldrar. Innan domstolen beslutar skall yttrande

inhämtas från socialnämnden.

Den som är gift får adoptera endast gemensamt med

sin make. Den ena maken får dock adoptera ensam om

den andre maken vistas på okänd ort eller lider av

allvarlig psykisk störning. Den ena maken får

adoptera den andra makens biologiska eller adoperade

barn. Efter en sådan s.k. styvbarnsadoption eller

närståendeadoption anses barnet som makarnas

gemensamma.

Våren 2002 beslutade riksdagen vissa lagändringar

som bl.a. innebär att registrerade partner fått

möjlighet att prövas som adoptivföräldrar. Härigenom

kan två partner gemensamt adoptera barn och en

partner kan adoptera den andre partnerns barn.

Lagändringarna har trätt i kraft den 1 februari 2003

(prop. 2001/02:123, bet. LU27, rskr. 304).

En i utlandet beslutad adoption är i många fall

gällande i Sverige utan att ytterligare beslut

behöver fattas. Adoption som beslutats i ett annat

land enligt 1993 års Haagkonvention om skydd av barn

och samarbete vid internationella adoptioner gäller

automatiskt i Sverige, dvs. direkt på grund av lag

utan något särskilt beslut om det. Detta gäller för

adoptionsbelut som fattats i exempelvis Colombia och

Polen. I en del övriga fall godkänner NIA att ett

utländskt adoptionsbeslut skall gälla här. Enligt

vad som upplyses i propositionen gäller detta numera

endast ett fåtal länder. I det fall ett utländskt

adoptionsbeslut inte har samma rättsverkningar som i

Sverige, exempelvis när en adoption kan hävas såsom

i Kina, Ryssland, Thailand och Vietnam, fullföljs

förfarandet normalt med ett adoptionsbeslut i

tingsrätten i Sverige. Ett sådant beslut behövs

också om det inte fattats något beslut om adoption i

ursprungslandet såsom exempelvis i Indien och Korea.

Av förevarande proposition framgår att det finns

omkring 43 000 internationellt adopterade i Sverige

som har kommit hit under åren 1969-2003. Ungefär 1

000 barn från utlandet adopteras varje år. Flest

barn kommer för närvarande från Kina, Sydkorea och

Colombia. När det gäller inhemska adoptioner

redovisas i proposition 2001/02:123 att antalet

sådana adoptioner successivt minskat under de

senaste decennierna. År 2000 gav socialnämnderna

yttranden till domstol för adoption för 113 barn

födda i Sverige. Huvuddelen av yttrandena avsåg

styvbarnsadoptioner (72 barn). Övriga yttranden

avsåg barn som var placerade i familjehem (25 barn)

och spädbarnsadoptioner (16 barn).

Äktenskap mellan adoptant och adoptivbarn, m.m.

Som tidigare redovisats innebär nuvarande

bestämmelser att en adoption inte kan hävas, s.k.

stark adoption. Däremot föreskrivs i 4 kap. 7 §

föräldrabalken att, såvitt angår adoptivbarnets

ställning till adoptanten och dennes släktingar, all

verkan av adoptionen upphör, om barnet adopteras av

någon annan än adoptantens make eller om adoptanten

ingår äktenskap med adoptivbarnet. Bestämmelsen om

äktenskap mellan adoptanten och adoptivbarn bör

jämföras med 2 kap. 3 § äktenskapsbalken. Där sägs

att äktenskap inte får ingås mellan dem som är släkt

med varandra i rätt upp- och nedstigande led eller

är helsyskon. För halvsyskon gäller att de inte får

ingå äktenskap med varandra utan särskilt tillstånd.

Ett adoptivförhållande utgör således inte något

äktenskapshinder.

I samband med att lagutskottet våren 2002

behandlade den ovan nämnda proposition 2001/02:123

om partnerskap och adoption behandlades en motion

vari krävdes lagstiftningsåtgärder i syfte att

förhindra äktenskap mellan adoptant och adoptivbarn.

I sitt av riksdagen godkända betänkande 2001/02:LU27

konstaterade lagutskottet att sådana giftermål,

såvitt utskottet hade sig bekant, knappast

förekommer i Sverige. Med det synsätt på

adoptionsinstitutet som sedan lång tid tillbaka är

allmänt utbrett framstod trots detta den lagliga

äktenskapsmöjligheten mellan adoptanten och dennes

adoptivbarn, enligt lagutskottets mening, som

stötande. Som Förmynderskapsutredningen framhöll

redan år 1989 i betänkandet (SOU 1989:100)

Adoptionsfrågor fann utskottet tiden mogen att

avskaffa möjligheten för en adoptant att gifta sig

med sitt adoptivbarn. Enligt lagutskottets mening

fick det ankomma på regeringen att i lämpligt

sammanhang till riksdagen framlägga erforderliga

lagförslag. Utskottet förutsatte vidare att sådana

förslag också kommer att innebära förbud mot

registrering av partnerskap mellan adoptant och

adoptivbarn. Vad utskottet sålunda anförde gav

riksdagen som sin mening regeringen till känna

(rskr. 304).

I den nu aktuella propositionen (avsnitt 11)

föreslår regeringen ändringar i äktenskapsbalken som

innebär att ett adoptivförhållande skall jämställas

med biologiskt släktskap vid tillämpningen av

reglerna om äktenskapshinder. Äktenskap mellan ett

adoptivbarn och adoptivföräldrarnas biologiska barn

skall dock få ingås efter tillstånd. Detsamma skall

enligt förslaget gälla för äktenskap mellan två

adoptivsyskon (lagförslag 1). Motsvarande föreslås

genom framlagda förslag till ändringar i

partnerskapslagen gälla för registrering av

partnerskap (lagförslag 5). Den i propositionen

föreslagna ändringen i föräldrabalken är en

följdändring (lagförslag 2). I sammanhanget kan

nämnas att länsstyrelsen fr.o.m. den 1 maj 2004 är

tillståndsmyndighet (prop. 2003/04:48, bet. LU19,

rskr. 180).

De föreslagna lagändringarna är avsedda att träda

i kraft den 1 januari 2005.

I motion So20 motsätter sig andre vice talman

Kerstin Heinemann m.fl. (fp) regeringens lagförslag

såvitt gäller möjligheten till äktenskap respektive

registrerat partnerskap mellan ett adoptivbarn och

adoptivföräldrarnas biologiska barn samt äktenskap

mellan två adoptivsyskon. Denna särbehandling av

adoptivbarn är, enligt motionärernas mening, mycket

tveksam. Ur lagstiftarens synvinkel måste det

överordnade målet vara uppväxtförhållanden där

adoptivbarnets relation till sina familjemedlemmar i

adoptivfamiljen i så liten utsträckning som möjligt

skiljer sig från ett icke adopterat barns relationer

till familjemedlemmarna i sin biologiska familj.

Motionärerna framhåller att de sociala och

psykologiska faktorer som talar emot äktenskap

mellan personer som biologiskt sett är helsyskon

borde väga lika tungt när det gäller äktenskap

mellan ett adoptivbarn och adoptivföräldrarnas

biologiska barn. I motionen yrkas att riksdagen

antar förslagen till ändringar i äktenskapsbalken

och lagen om registrerat partnerskap med de

ändringarna att den sista av de föreslagna nya

meningarna utgår (yrkandena 4 och 5).

Lagutskottet välkomnar det nu framlagda

lagförslaget varigenom ett adoptivförhållande kommer

att jämställas med biologiskt släktskap vid

tillämpningen av bestämmelserna om äktenskapshinder

och partnerskapshinder. Som tidigare framhållits i

olika sammanhang framstår den nuvarande möjligheten

för adoptant och adoptivbarn att ingå äktenskap med

varandra eller registrera sig som partner som

närmast stötande. Även om biologiska band saknas,

talar, enligt lagutskottets mening, såväl sociala

som etiska skäl med styrka för att äktenskap eller

partnerskap mellan adoptant och adoptivbarn inte bör

tillåtas.

Den fråga som tas upp i motionen gäller hur

reglerna för syskon bör utformas. Regeringen har

härvid stannat för att inte föreslå ett absolut

förbud mot äktenskap mellan adoptivbarn och

adoptantens biologiska barn samt mellan två

adoptivsyskon. Sådana äktenskap bör, enligt

regeringens mening, tillåtas efter tillstånd av

länsstyrelsen i det enskilda fallet; en ordning som

motionärerna motsätter sig.

Inför ett ställningstagande till motionsspörsmålet

vill lagutskottet först erinra om att de nuvarande

äktenskapshindren och partnerskapshindren innebär

att äktenskap eller partnerskap inte får ingås

mellan dem som är släkt med varandra i rätt upp- och

nedstigande led eller är helsyskon. Däremot få

halvsyskon ingå äktenskap eller partnerskap med

varandra efter tillstånd av länsstyrelsen (2 kap. 3

§ äktenskapsbalken och 1 kap. 3 §

partnerskapslagen). De nuvarande bestämmelserna om

äktenskapshinder har motiverats av arvsbiologiska

och socialetiska skäl. En annan utgångspunkt har

varit att äktenskapshindren skall vara så få som

möjligt (se bet. LU 1973:20).

Enligt lagutskottets mening bör utgångspunkten för

den bedömning som nu skall göras vara densamma. En

annan utgångspunkt bör, enligt lagutskottets mening,

vara att den nuvarande möjligheten för halvsyskon

att efter dispens få ingå äktenskap med varandra

inte ifrågasatts. Om man jämställer ett

adoptivförhållande med ett biologiskt släktskap får

denna möjlighet betydelse när det gäller äktenskap

mellan ett adoptivbarn och någon som är barn -

biologiskt eller adopterat - enbart till en av

adoptivföräldrarna. Som regeringen pekar på har ju

barnen i dessa fall en rättslig förälder gemensamt

och blir således att se som halvsyskon. De bör,

enligt lagutskottets mening, liksom andra halvsyskon

efter dispens kunna ingå äktenskap med varandra.

Vad sedan gäller frågan om äktenskap mellan ett

adotivbarn och adoptivföräldrarnas gemensamma

biologiska barn samt mellan två adotivsyskon finns,

enligt lagutskottets mening, skäl som talar för ett

absolut hinder. Båda barnen har i dessa fall båda

sina rättsliga föräldrar gemensamma och sociala och

etiska hänsyn talar för ett sådant hinder. Generellt

sett får det, som också regeringen anfört, anses som

olämpligt att barn som vuxit upp tillsammans som

syskon får gifta sig eller ingå partnerskap med

varandra. Å andra sidan går det inte att bortse från

att det, liksom när det gäller två halvsyskon, kan

finnas enstaka fall där personerna har vuxit upp på

skilda håll och där den ursprungliga

familjegemenskapen saknas. I sammanhanget måste

också beaktas att, enligt vad som anförts i

propositionen (s. 77), tillstånd endast bör ges i

undantagsfall och att vid prövningen i första hand

sociala och etiska faktorer skall vara av betydelse.

Att parterna vuxit upp tillsammans kan innebära att

det är olämpligt att tillåta äktenskap. När det

gäller adoptivbarn uttalas särskilt i propositionen

att det måste beaktas att dessa kan vara särskilt

sårbara på grund av sin bakgrund och att

psykologiska aspekter i dessa fall kan tala mot

äktenskap. En grundförutsättning för att tillstånd

skall ges är givetvis att det klart framgår att det

är den sökandes egen önskan att ingå äktenskap och

att ansökan inte är framtvingad. När

dispensprövningen för registrering av partnerskap

gäller personer som är att anse som syskon på grund

av ett adoptivförhållande torde, enligt vad som

uttalas i propositionen (s. 79), samma överväganden

få göras som vid en motsvarande prövning för

ingående av äktenskap.

Enligt lagutskottets mening utgör lagförslagen i

denna del - dvs. möjlighet till äktenskap endast i

undantagsfall efter dispens - en lämplig avvägning

mellan ovannämnda motstridiga intressen.

Med det anförda föreslår lagutskottet att

socialutskottet skall föreslå riksdagen att anta de

framlagda lagförslagen i denna del och avslå motion

So20 yrkandena 4 och 5.

Information till adoptivbarnet

Ingrid Burman m.fl. (v) föreslår i motion So19 ett

tillkännagivande från riksdagen till regeringen om

ett lagförslag avseende adopterades rätt att få

kännedom om att de är adopterade. Kravet på att i

lag införa skyldighet för adoptivföräldrarna att

upplysa barnet om sitt ursprung har varit föremål

för behandling vid flera tillfällen. I motionen

redovisas att Förmynderskapsutredningen (SOU

1989:100) tog upp frågan om en lagstadgad rätt men

förslaget avvisades av de flesta remissinstanser.

Motivet var, enligt motionärerna, att de som utretts

av socialnämnd och fått tillstånd till adoptionen

torde vara så medvetna om sina skyldigheter att en

lagstiftning skulle uppfattas som "förnumstig" och

"obehövlig". Vidare redovisas att man i betänkandet

Barn genom insemination (SOU 1983:42) fastslog att

också, utifrån studier gällande adoptivbarn, ett

sådant barn har ett mycket stort behov av att få

kunskap om sitt ursprung och att möjligheterna att

få en sådan kunskap om sitt ursprung har stor

betydelse för barnets utveckling. En sådan öppenhet

ansågs också, framhåller motionärerna, främja

relationen mellan den adopterade och

adoptivföräldrarna. Därutöver pekar motionärerna på

att departementspromemorian Föräldrars samtycke till

adoption, m.m. (Ds 2001:53) tog upp frågan om

lagstadgad rätt för den adopterade att få kunskap om

att vara adopterad. Utredaren föreslog att 4 kap.

föräldrabalken skulle kompletteras med en

bestämmelse om att adoptivföräldrarna så snart det

lämpligen kan ske skall upplysa barnet om att det är

adopterat. Enligt motionärerna är samtliga

remissinstanser positiva till förslaget.

Motionärerna anser att regeringen har en alltför

passiv hållning i frågan och anför att införandet av

en lagstadgad rätt för den adopterade att få kunskap

om att vara adopterad är av yttersta vikt för att

säkra barnperspektivet och barnets rätt i

adoptionsprocessen. I motionen begärs att regeringen

snarast bör återkomma till riksdagen med ett

lagförslag i enlighet med det anförda.

I motion So21 anför Kenneth Johansson m.fl. (c)

att flera utredningar framhållit det adopterade

barnets behov av att få kunskap om sitt ursprung och

att få veta att det är adopterat. I

departementspromemorian Föräldrars samtycke till

adoption föreslogs att 4 kap. föräldrabalken skulle

kompletteras med en bestämmelse om att

adoptivföräldrar så snart det lämpligen kan ske

skall upplysa barnet om att det är adopterat. En

undersökning från Socialstyrelsen visar, anför

motionärerna, att ett behov av en sådan ledning för

föräldrarna föreligger. Även andra remissinstanser

med stor tyngd i denna typ av frågor har tillstyrkt

förslaget, exempelvis Rädda Barnen, Barnombudsmannen

och Sveriges Psykologförbund. Med tanke på att

frågan redan är beredd anser motionärerna att behov

av ytterligare beredning inte föreligger. Regeringen

bör, anför motionärerna, snarast återkomma till

riksdagen med ett lagförslag med innebörd att

adopterade skall ha rätt att upplysas om sin

adoption. Detta bör, enligt motionärernas mening,

ges regeringen till känna (yrkande 1).

Kerstin-Maria Stalin och Mona Jönsson (båda mp)

begär i motion So24 att riksdagen skall besluta att

adoptivföräldrar skall vara skyldiga att informera

barnet om att det är adopterat (yrkande 1) och att

socialnämnden skall vara skyldig att redovisa för

domstolen att information lämnats till barnet

(yrkande 2). Motionärerna anför att även små barn

behöver få veta varifrån de egentligen kommer.

Självklart måste detta samtal ske utifrån barnets

mognad, men inte heller dröja alltför många år.

Motionärerna pekar på att frågan bereds inom

Regeringskansliet men menar att man reda nu borde

införa en sådan bestämmelse. Barn i

adoptionsprocessen måste, enligt motionärernas

mening, ha rätt att få information som kan antas

vara av betydelse. Domstolen är i alla

adoptionsärenden skyldig att inhämta yttrande från

socialnämnden. Enligt motionärernas mening skall

socialnämnden, om barnets ålder och mognad tillåter

det, söka klarlägga barnets inställning och i

yttrandet redovisa den för rätten. För att

ytterligare stärka barnets rätt anser motionärerna

att socialnämnden skall åläggas skyldighet att

redovisa för domstolen på vilket sätt information

lämnats till barnet och tydligt redovisa barnets

åsikt. Denna skyldighet ska gälla från så tidig

ålder som barn kan kommunicera sin vilja.

Som redovisats i motionerna föreslogs i

departementspromemorian (Ds 2001:53) Föräldrars

samtycke till adoption, m.m. en ny bestämmelse, 4

kap. 6 a § föräldrabalken, som ålägger

adoptivföräldrarna att så snart det är lämpligt

informera barnet om att det är adopterat. Den

föreslagna bestämmelsen anknyter till de stadganden

som finns i såväl barnkonventionen som i 1993 års

Haagkonvention om att barnet har rätt till kunskap

om sitt ursprung. Någon bestämd tidpunkt för när

föräldrarna skall lämna upplysningar om barnet ges

inte i den föreslagna bestämmelsen, utan det får

ankomma på föräldrarna att avgöra när barnet har

nått en sådan mognad att frågan om adoption kan tas

upp. Enligt vad som anförts i promemorian åligger

det socialtjänsten enligt socialtjänstlagen att

följa upp vilka behov av hjälp och stöd som kan

finnas sedan ett ärende om adoption har avgjorts. Om

den eller de som adopterat ett barn inte upplyser

barnet om att det är adopterat, torde det ankomma på

socialtjänsten att stödja föräldrarna så att barnet

får nödvändig information. Enligt vad som anförts i

promemorian kan det inte uteslutas att det i något

fall kan vara så att det aldrig kan anses lämpligt

att barnet får information om att det är adopterat.

I den nu aktuella propositionen upplyser regerigen

att departementspromemorian har remissbehandlats och

att många remissinstanser är positiva till den

föreslagna regeln. Frågan kommer att beredas vidare

inom Regeringskansliet under året för att nå ett

ställningstagande i syfte att stärka barnets rätt.

Mot bakgrund av vad som sålunda redovisats

konstaterar lagutskottet att det nu föreligger ett

långt framskridet lagstiftningsarbete helt i linje

med motionsönskemålen. Enligt utskottets mening bör

resultatet av det pågående beredningsarbetet inom

Regeringskansliet inte föregripas genom några

uttalanden från riksdagens sida.

Med det anförda föreslår lagutskottet att

socialutskottet skall föreslå riksdagen att avslå

motionerna So19, So21 yrkande 1 samt So24 yrkandena

1 och 2.

Översyn av adoptionslagstiftningen

I motion So23 yrkar Chatrine Pålsson m.fl. (kd) ett

tillkännagivande från riksdagen till regeringen om

en översyn av adoptionslagstiftningen med särskild

betoning på ensamståendeadoptioner (yrkande 1).

Motionärerna framhåller att flera experter i

Kommittén om barn i homosexuella familjer i

betänkanandet Barn i homosexuella familjer (SOU

2001:10) i särskilda yttranden påtalat behovet av

att den svenska adoptionslagstiftningen ses över.

Vidare framhålls att forskningen är eftersatt

beträffande adopterade barns uppväxt och utveckling

med tanke på den speciella situation och bakgrund

som dessa har att hantera under barn- och

ungdomsåren, men också senare i livet. Vidare

påpekar motionärerna att behovet av forskning och

utredning om adopterade barn också har påtalats av

bl.a. föreningen De adopterades röst. Motionärerna

anser att en parlamentarisk utredning av hela

adoptionslagstiftningen bör komma till stånd, då det

är hög tid att ta ett helhetsgrepp om

adoptionsfrågan. Vid översynen bör, enligt

motionärernas mening, undersökas vad som tycks vara

bäst för barnet enligt forskarnas uppfattning samt

vilken familjekonstellation som är fördelaktigast ur

barnets perspektiv. Med tanke på att ett

adoptionshem i görligaste mån bör efterlikna det

naturliga förhållandet i en familj, dvs. med en

mamma och en pappa att identifiera sig med, bör

översynen, anför motionärerna, särskilt utvärdera

situationen och utvecklingen för barn som vuxit upp

med endast en adoptivförälder. Synen på barns behov

har, menar motionärerna, genomgått förändringar i

många hänseenden sedan bestämmelserna rörande

ensamadoptioner tillkom år 1917.

Lagutskottet har i januari 2004 behandlat ett

antal motioner vari begärts tillkännagivanden från

riksdagen till regerigen om en översyn av

adoptionslagstiftningen. I sitt av riksdagen

godkända betänkande 2003/04:LU11 hänvisade

lagutskottet till att utskottet inte tidigare

motsatt sig en genomlysning av adoptionsinstitutet

utifrån de synpunkter som framfördes i de då

aktuella motionerna, men att resultatet av en

aviserad uppföljning av den nya lagstiftningen om

partnerskap och adoption borde avvaktas innan

ställning togs till omfattningen och djupet av den

mera allmänna översyn som motionärerna önskar få

till stånd. Motionerna avstyrktes (prop.

2001/02:123, bet. LU27).

Enligt vad lagutskottet erfarit fick NIA i sitt

regleringsbrev för budgetåret 2003 i uppdrag att

kontinuerligt följa effekterna av den nya

lagstiftningen om partnerskap och adoption och att

senast den 1 februari 2004 lämna en första rapport

till regeringen om ursprungsländernas reaktioner och

utvecklingen när det gäller adoptionsverksamheten. I

den rapport som NIA överlämnat till regeringen sägs

att enligt NIA:s erfarenhet har endast några par

visat intresse för att adoptera ett barn från

utlandet och ännu färre har påbörjat en utredning.

De som kontaktat en socialnämnd eller en

adoptionsorganisation har fått information om att

det ännu inte är möjligt att adoptera eftersom inget

av de länder som auktoriserade

adoptionsorganisationer samarbetar med accepterar

registrerade partner som sökande. Av rapporten

framgår vidare att samtliga ursprungsländer som

tillfrågats om det är möjligt för registrerade

partner att adoptera ett barn från deras land har

svarat att det inte är möjligt. Varken de svenska

adoptionsorganisationerna eller NIA har på något

sätt erfarit att lagändringen medfört några

komplikationer som försvårar samarbetet med dessa

länder avseende internationell adoption.

Lagutskottet anser alltjämt att resultatet av det

arbete som regeringen aviserat våren 2002 bör

avvaktas innan ställning tas till omfattningen och

djupet av den mera allmänna översyn av

adoptionslagstiftningen som enligt motionärernas

uppfattning bör göras. Mot denna bakgrund anser

lagutskottet att det inte finns skäl att nu föreslå

någon riksdagens vidare åtgärd med anledning av

motionen.

Med det anförda föreslår lagutskottet att

socialutskottet skall föreslå riksdagen att avslå

motion So23 yrkande 1.

Stockholm den 27 maj 2004

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger

René (m), Marianne Carlström (s), Jan Ertsborn (fp),

Christina Nenes (s), Hillevi Larsson (s), Yvonne

Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan

(s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s),

Anneli Särnblad Stoors (s), Henrik von Sydow (m),

Niclas Lindberg (s), Johan Löfstrand (s), Mia

Franzén (fp) och Rune Berglund (s).

Avvikande meningar

1. Äktenskapshinder för adoptivbarn

av Jan Ertsborn (fp) och Mia Franzén (fp).

Vi anser att den del av utskottets yttrande under

rubriken Äktenskap mellan adoptant och adoptivbarn,

m.m. som börjar med "Inför ett" och slutar med "och

5" bort ha följande lydelse:

Enligt lagutskottets mening är den av regeringen

föreslagna ordningen, som innebär att äktenskap

respektive parnerskap mellan två adoptivsyskon och

mellan adoptivföräldrarnas biologiska barn och ett

adopterat barn tillåts, olycklig. Som framhålls i

motion So20 måste det överordnade målet vara

uppväxtförhållanden där adoptivbarnets relation till

sina familjemedlemmar i adoptivfamiljen i så liten

utsträckning som möjligt skiljer sig från ett icke

adopterat barns relation till familjemedlemmarna i

sin biologiska familj.

Lagutskottet delar således motionärernas mening

att de sociala och psykologiska faktorer som talar

emot äktenskap mellan personer som biologiskt sett

är helsyskon borde väga lika tungt när det gäller

äktenskap mellan ett adoptivbarn och

adoptivföräldarnas biologiska barn och äktenskap

mellan två adoptivsyskon. Vad som nu har sags gäller

i motsvarande mån registrerat partnerskap.

Med det anförda föreslår lagutskottet att

socialutskottet skall föreslå riksdagen att, med

bifall till motion So20 yrkandena 4 och 5, anta de i

propositionen framlagda förslagen till lag om

ändring i äktenskapsbalken (lagförslag 1) och lagen

(1994:1117) om registrerat parnerskap (lagförslag 5)

med de ändringarna att den föreslagna sista meningen

i respektive lagförslag utgår.

2. Information till adoptivbarnet

av Tasso Stafilidis (v).

Jag anser att den del av utskottets yttrande som

under rubriken Information till adoptivbarnet som

börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "och 2"

bort ha följande lydelse:

Lagutskottet delar motionärernas uppfattning och

anser att det nu är hög tid att regeringen

framlägger i motionerna begärt lagförslag. Ett

sådant förslag ligger helt i linje med vad som

föreskrivs i barnkonventionen och 1993 års

Haagkonvention om att barn skall ha rätt till

kunskap om sitt ursprung. Enligt utskottets mening

är det obegripligt att det skall behöva ta så lång

tid innan ett så pass förhållandevis enkelt

lagförslag, som dessutom tillstyrkts av flera

"tunga" remissinstanser, kommer på "riksdagens

bord".

Vad som anförts ovan bör socialutskottet föreslå

riksdagen att, med bifall till motionerna So19, So21

yrkande 1 samt So24 yrkandena 1 och 2, som sin

mening ge regeringen till känna.

3. Översyn av adoptionslagstiftningen

av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m) och

Henrik von Sydow (m).

Vi anser att den del av utskottets yttrande under

rubriken Översyn av adoptionslagstiftningen som

börjar med "Lagutskottet anser" och slutar med

"yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Enligt lagutskottets mening är dagens

adoptionsregler skrivna för en annan tid och ett

annat system. År 1989 presenterade

Förmynderskapsutredningen sitt slutbetänkande med

förslag till en revision av adoptionslagstiftningen.

Sedan dess har inget hänt. I utredningsbetänkandet,

(SOU 2001:10) Barn i homosexuella familjer, har

flera experter påtalat att adoptionslagstiftningen

är i behov av en översyn. Experterna framhåller

också att forskningen beträffande adopterade barns

uppväxt och utveckling är eftersatt.

Lagutskottet anser liksom motionärerna att hela

adoptionslagstiftningen är i stort behov av en

översyn, och det får ankomma på regeringen att ta

erforderliga initiativ. Inom ramen för en sådan

översyn finns det enligt utskottets uppfattning

anledning att t.ex. se över kravet på att presumtiva

adoptivföräldrar skall vara minst 25 år, och den

nuvarande möjligheten till adoptioner bör bli

föremål för en utvärdering. Lagutskottet anser också

att det bör tas in en bestämmelse i 4 kap.

föräldrabalken som stadgar att en adoption endast

får ske om den är förenlig med barnets bästa. Det

får ankomma på regeringen att framlägga erforderliga

lagförslag.

Vad som anförts ovan bör socialutskottet föreslå

riksdagen att, med delvis bifall till motion So23

yrkande 1, som sin mening ge regeringen till känna.

4. Översyn av adoptionslagstiftningen

av Yvonne Andersson (kd).

Jag anser att den del av utskottets yttrande under

rubriken Översyn av adoptionslagstiftningen som

börjar med "Lagutskottet anser" och slutar med

"yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Enligt lagutskottets mening är dagens

adoptionsregler skrivna för en annan tid och ett

annat system. År 1989 presenterade

Förmynderskapsutredningen sitt slutbetänkande med

förslag till en revision av adoptionslagstiftningen.

Sedan dess har inget hänt. I utredningsbetänkandet

(SOU 2001:10) Barn i homosexuella familjer har flera

barnexperter påtalat att adoptionslagstiftningen är

i behov av en översyn. Experterna framhåller också

att forskningen beträffade adopterade barns uppväxt

och utveckling är eftersatt. Sedan dess har inget

hänt.

I likhet med motionärerna anser lagutskottet att

hela adoptionslagstiftningen är i stort behov av en

översyn, och att det får ankomma på regeringen att

ta erforderliga initiativ i syfte att få till stånd

direktiv till en parlamentarisk utredning. Inom

ramen för en sådan översyn finns det, enligt

lagutskottets uppfattning, särskild anledning att se

över nuvarande regler som möjliggör s.k.

ensamståendeadoptioner.

Vad som anförts ovan bör socialutskottet föreslå

riksdagen att, med bifall till motion So23 yrkande

1, som sin mening ge regeringen till känna.