Sök i Ratio Lex

Angående inrättande af en Postsparbank för riket

1883-03-06 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1883:40, Angående inrättande af en Postsparbank för riket

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 40.

1

N:0 40.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående inrättande

af en Postsparbank för riket; Gifven Stockholms

Slott den 6 Mars 1883.

1 syfte att inrätta en postsparbank för riket vill Kongl. Maj:t, med

åberopande af bifogade protokoll öfver finansärenden för denna dag, härmed

föreslå Riksdagen att

dels antaga närlagda förslag till förordning angående en postsparbank

i riket,

dels besluta, att postsparbanken må ega ej mindre att i Riksbanken

öppna upp- och afskrifningsräkning med åtnjutande för derå insatta

medel, inom högst fyra hundra tusen kronor, af ränta enligt fullmäktiges

i Riksbanken bestämmande, än äfven att, utan ställande af säkerhet, i

Riksbanken begagna kreditiv till det belopp och mot den inträdesafgift

samt under de vilkor i öfrigt, Fullmäktige finna skäligt föreskrifva,

dels ock medgifva, att Kongl. Maj:t må tills vidare bestämma såväl

arfvoden för ordförande och ledamöter i styrelsen för postsparbanken

och ersättning till postverkets tjenstemän för deras bestyr med postsparbanksrörelsen

som ock löner och arfvoden för den byråchef och de

biträden i öfrigt, som måste anställas hos Generalpoststyrelsen för att

besörja de göromål, som tillhöra postsparbanken.

Bill. till Biksd. Frot. 1883. 1 Sami, 1 Afd. 28 Häfd.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kong}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

Utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

O. R. Themptander.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

3

Förslag

till

Förordning angående en postsparbank för riket.

§ 1.

Postsparbankens ändamål är att, under statens garanti, emottaga

penningar, desamma förränta och genom räntas läggande till kapitalet

ytterligare förkofra samt medlen i stadgad ordning vederbörande tillhandahålla.

§ 2.

Mom. 1. En hvar eger att för egen eller annans räkning insätta

medel i postsparbanken.

Mom. 2. Insättning kan ega rum vid de postanstalter, postsparbankens

styrelse bestämmer, å alla de tider, då postanstalten hålles

öppen för allmänheten.

Mom. 3. Första gången insättning verkställes, skall uppgift lemnas

om namn, födelseår, månad och dag, hemvist och, der sådant kan ske,

lefnadsyrke för den, till hvars förmån insättningen eger rum. Göres insättningen

till förmån för minderårig, böra, om så ske kan, äfven föräldrarnes

namn uppgifvas.

§ 3.

Minsta belopp, som på en gång må i postsparbanken insättas, utgör

en krona. Derutöfver får insättning ske endast i helt krontal.

Postspar
bankens
ändamål.

Insättning i

allmänhet.

Minimum för

insättning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Sparmärken

och sparkort.

Motbok.

Qvitto å insatta

medel.

Bäntegodt
görelse.

4

Rongl. Maj:ts Nåd Proposition N:o 40.

§ 4.

Mom. 1. För att underlätta besparing af äfven mindre belopp än en

krona, tillhandahållas å de postanstalter, postsparbankens styrelse bestämmer,

och hos särskildt antagne försäljningsmän sparmärken och sparkort.

Mom. 2. Sparmärke lyder å tio öre och betalas med samma belopp,

hvaremot sparkort afgiftsfritt utbekomma af den, som vid emottagande!

å detsamma anbringar minst ett sparmärke.

Mom. 3. Sparkort indelas i tio rutor. Sedan hvar och en af

dessa rutor blifvit med sparmärke försedd, kan insättning i postsparbanken

verkställas genom sparkortets inlemnande å postanstalt.

Mom. 4. Sparmärke må icke såsom betalningsmedel användas

utom i det fall, som i denna § mom. 3 omförmäles.

§ 5.

Mom. 1. Vid första insättning erhåller insättaren afgiftsfritt dels

en med seriebokstaf och ordningsnummer försedd motbok, utfärdad för

den person, till förmån för hvilken insättningen eger rum, dels ock blanketter

till qvittenser, afsedda att användas vid lyftande af innestående

medel.

Mom. 2. I motbok skall vid utlemnandet finnas infördt sammandrag

af de författningar, hvilka röra allmänhetens förhållande till postsparbanken.

Mom. 3. För en och samma persons räkning må insättning å

mer än en motbok ej ega rum; dock må minderårig, för hvars räkning

medel blifvit af annan person insatta, kunna utbekomma särskild motbok

för insättning af egna medel.

§ 6.

Insättning skall, för att vara gällande, af vederbörande tjensteman

å den postanstalt, der insättningen sker, qvitteras på sätt särskildt bestämmes.

§ 7-

Mom. I. Ränta å insatta medel godtgöres endast för hel månad

och beräknas från och med månaden näst efter den, då insättningen

egt rum, till den månad, då medlen få lyftas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

Mom. 2. Upplupen ränta lägges vid kalenderårs slut till kapitalet.

A hvad af det sålunda uppkommande beloppet utgör helt krontal beräknas

ränta från ock med början af näst derpå följande år.

Mom. 3. På en och samma motbok godtgöres icke ränta för högre

belopp än 2,000 kronor.

§ 8.

Mom. 1. Räntefoten å de medel, som äro eller varda i postsparbanken

insatta, bestämmes af Konungen.

Mom. 2. Varder i räntefoten förändring beslutad, träder densamma

dock icke i verket under löpande kalenderår, ej heller förr än 4 månader

efter det Konungens beslut i ämnet blifvit kungjordt.

§ 9.

Mom. 1. Den, som vill lyfta innestående behållning eller del deraf,

skall, med uppvisande af motboken, beloppet å postanstalt skriftligen

uppsäga och dervid uppgifva, genom hvilken postanstalt medlen böra

utbetalas. Öfver uppsägningen meddelas bevis af postanstalten.

Mom. 2. Uppsägning bör i allmänhet verkställas:

för belopp af högst 50 kronor................................ minst 10 dagar,

» » öfverstigande 50, men ej 500 kronor ... » 30 »

» » » 500, » » 1,000 » » 60 »

» » » 1,000 kronor............................... » 90 » ,

allt före den dag, då medlen skola vara att lyfta.

Mom. 3. På postsparbankens styrelse ankommer emellertid att i

särskilda fall, der sådant begäres och utan olägenhet för postsparbanken

kan ske, medgifva utbetalning åt insatta medel äfven inom kortare tid,

än här ofvan stadgas.

Mom. 4. Befinnes åter tiden för postens gång påkalla, att vid

någon postanstalt uppsägningstiden äfven för belopp af högst 50 kronor

utsträckes till mer än tio dagar, bör postsparbankens styrelse meddela

nödiga föreskrifter i ämnet, hvilka skola å postanstalten anslås.

Moln. 5. Afser uppsägning icke hela det innestående beloppet,

må densamma ej lyda å annat än helt krontal.

Mom. 6. Hafva uppsagda medel icke blifvit af vederbörande lyftade

inom tio dagar efter den dag, då desamma skolat tillhandahållas,

anses uppsägningen hafva förfallit, och beräknas räntan å dessa medel,

såsom vore de i postsparbanken ånyo insatta.

Räntefot.

Uppsägning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

Uttagning.

Gift qvint) as

och minderårigs

rätt Ull

uttagning.

Motboks användbarhet

vid olika

postanstalter.

Motboks insändande

till

postsparbankens

styrelse.

§ 10.

Mom. 1. Anmäler sig innehafvare af motbok till lyftande af medel,

som blifvit uppsagda, tillhör det honom styrka sin behörighet dertill

genom meddelande af sådana uppgifter, som här ofvan i § 2 mom.

3 omförmälas.

Mom. 2. Finnas dessa uppgifter vara öfverensstämmande med

dem, som vid första insättningen afgifvits, verkställes utbetalningen. I

annat fall öfverlemnas ärendet till postsparbankens styrelse, som eger

att efter omständigheterna förordna om medlens utbetalande eller om

frågans hänvisande till laga domstol.

Mom. 3. Vid medlens lyftande aflemnas till postanstalten qvitto,

tecknadt å sådan blankett, som i § 5 mom. 1 omförmäles.

Mom. 4. Beloppet af de lyftade medlen skall af vederbörande

tjensteman i motboken införas.

Mom. 5. Omfattar uppsägning hela det i motbok införda belopp,

skall, jemte kapitalet, äfven upplupen ränta utbetalas, dervid motboken

till postanstalten återställes.

§ 11-

Mom. 1. Gift qvinna må, äfven utan mannens samtycke, uppsäga

och lyfta medel, som för hennes räkning innestå i postsparbanken.

Mom. 2. Likaledes må minderårig, som uppnått 15 år, jemväl

utan särskild tillåtelse af målsman, förfoga öfver medel, insatta å sådan

motbok, som han på grund af § 5 mom. 3 för insättning af egna medel

utbekommit.

§ 12.

En och samma motbok må, för så väl insättning som uttagning af

medel, användas vid hvar postanstalt, der sparbanksrörelse finnes anordnad.

§ 13.

Mom. 1. En gång hvart år, före utgången af den månad, hvarunder

första insättningen egt rum, bör motbok å postanstalt mot qvitto

aflemnas, för att genom postanstaltens försorg insändas till postsparbankens

styrelse, som besörjer motbokens granskning och införande i

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 40.

densamma af den för nästförflutna kalenderår upplupna ränta, hvarefter

motboken genom vederbörande postanstalt, i utbyte mot omförmälta

qvitto, till egaren återställes.

Mom. 2. Underlåter motboks egare att densamma, inom tid som

ofvan säges, till insändning aflemna, och yppar sig sedermera skiljaktighet

mellan motbok och postsparbankens räkenskaper, då skola, i fråga

om egarens tillgodohafvande, räkenskaperna ega vitsord.

§

Innestå medel å motbok, på hvilken under loppet af tio år hvarken

insättning eller uttagning egt rum, och har i afseende å dylik fordran

icke vidtagits sådan åtgärd till fordringsrättens bevarande, som i

Kongl. Förordningen den 4 Mars 1862, om tioårig preskription och om

årsstämning, föreskrifves, då skola medlen tillfalla postsparbanken. Dock

eger postsparbankens styrelse att, med afseende å förekommande omständigheter,

medgifva medlens utbetalande till motbokens egare.

§ 15.

Mom. 1. Öfvergår eganderätt till motbok från en till annan,

vare sig genom arf eller testamente eller ock till följd af konkurs eller

utmätning, skall anmälan derom ofördröjligen göras bos postsparbankens

styrelse.

Mom. 2. Innan sådan anmälan skett och blifvit godkänd, medför

öfverlåtelsen ej någon rätt mot postsparbanken.

Mom. 3. Öfverlåtelse af motbok må ej ega rum i annat fall, än

som i mom. 1 af denna § säges.

§ 16.

Mom. 1. Förloras motbok, bör sådant bos postsparbankens styrelse

ofördröjligen anmälas, med uppgift å tid och omständigheter, under

hvilka boken förkommit.

Mom. 2. Har sådan anmälan skett, eger styrelsen gå i författning

derom, att motboken varder, på egarens bekostnad, tre gånger i

allmänna tidningarne efterlyst.

Mom. 3. Sex månader efter det sådan efterlysning sista gången

egt ruin, må ny motbok, i den förkomnas ställe, utfärdas af postsparbankens

styrelse, på hvars pröfning ankommer, dels huruvida för den

Preskription.

Öfverlåtelse

af motbok.

Förlust

af motbok.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Förmedling

af obligationsköp.

Medlens

fruktbar
görande.

Förvaltnings
kostnader,

m. m.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

nya motbokens erhållande säkerhet bör ställas, dels ock om och, i sådant

fall, med hvilket belopp särskild afgift skall för motboken erläggas.

Mom. 4. Genom ny motboks utfärdande varder den förra motboken

till kraft och verkan mot postsparbanken dödad.

§ 17.

Gör egare af motbok till postsparbankens styrelse framställning

derom, att för medel, som på hans räkning i postsparbanken innestå,

må inköpas räntebärande obligation af det slag, som för postsparbankens

egen räkning anskaffas, tillhör det styrelsen föranstalta, att, så vidt ske

kan och inom den i § 9 mom. 2 stadgade uppsägningstid, dylik obligation

varder, utan särskild afgift till postsparbanken, inköpt till förmånligaste

kurs, som kan betingas. Obligationen skall derefter genom vederbörande

postanstalt motbokens egare tillhandahållas, mot erläggande af

belöpande franko- och assuransafgifter, i fall obligationen, för att egaren

tillställas, skall med post från en till annan ort befordras.

§ 18.

Mom. 1. De i postsparbanken inflytande medel, som icke erfordras

för löpande utgifters bestridande, insättas på upp- och afskrifningsräkning

i Riksbanken.

Mom. 2. För så stor del af dessa medel, som postsparbankens

styrelse anser icke behöfva på sådant sätt hållas tillgängliga för att möta

uppsägning af medel, Indika i postsparbanken innestå, skola för postsparbankens

räkning inköpas räntebärande obligationer, utfärdade af

svenska staten, Sveriges allmänna hypoteksbank eller svenska hypoteksföreningar

mellan jordegarc å landet; dock med rätt för postsparbankens

styrelse att intill högst hälften af de postsparbankens medel,

som kunna blifva föremål för dylik fast placering, i stället för inköp af

obligationer, göra medlen fruktbärande genom deras utlåning till Riksgäldskontoret

mot dess å statens vägnar afgifna skuldförbindelse för att

användas i och för statens odlingslånefonds räkning; börande i sistnämnda

fall såväl tiden för återbetalning af dylik försträckning som

räntan derå bero på aftal mellan postsparbankens styrelse och fullmäktige

i Riksgäldskontoret.

§ 19.

Mom. 1. De med postsparbankens förvaltning förenade utgifter

skola bestridas med den rån tevinst, som på postsparbankens rörelse kan

uppkomma.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

Mom. 2. Till en början och så länge icke denna räntevinst dertill

lem nar lull tillgång, bör åt postverket förskjutas, hvad*''utöfver räntevinsten

kan för ändamålet erfordras.

Mom. 3. Sedan hvad sålunda förskjutits blifvit postverket ersatt,

skola de öfverskott, som kunna uppkomma, användas uteslutande för

postsparbankens egna ändamål.

§ 20.

Mom. 1. Efter bokslut, som för hvarje kalenderår verkställes, skall Årsberättelse

styrelsen till Konungen afgifva underdånig berättelse om postsparbankens m''

tillstånd och förvaltning.

Mom. 2. Vid afgifvande af denna berättelse åligger det styrelsen

att yttra sig rörande det belopp, som af postsparbankens medel må

under det löpande året användas för vidtagande af åtgärder, Indika afse

främjande af sparsamhet, särskildt inom de mindre bemedlade samhällsklasserna.

§ 21.

Mom. 1. Postsparbankens styrelse utgöres af Generalpostdirektören Post~

såsom ordförande, samt fyra ledamöter, nemligen den byråchef i General- Sp7tyreUem

poststyrelsen, som är föredragande för ärenden rörande postsparbanken, en

af Konungen särskildt förordnad ledamot samt eu af fullmäktige i Riksbanken

och en af fullmäktige i Riksgäld skontoret, hvilka båda sistnämnda

ledamöter bemälde fullmäktige hvar för sig inom sigjjutse.

Mom 2. Är Generalpostdirektören hindrad att i handläggning af

ärendena hos styrelsen deltaga, skall såsom ordförande i styrelsen tjenstgöra

den byråchef i Generalpoststyrelsen, Konungen dertill..förordnar.

Mom. 3. Om sättet för ärendenas handläggning hos postsparbankens

v styrelse och i hvilka ärenden styrelsens ordförande eger ensam

besluta bestämmes af Konungen.

§ 22.

Fullmäktige i Riksbanken besörja, att för de medel, som af postsparbankens

styrelse anvisas, obligationer inköpas af den beskaffenhet

denna förordning bestämmer; låta för postsparbankens räkning i Riksbanken

förvara de postsparbanken tillhöriga obligationer och andra värdehandlingar

mot den ersättning till Riksbanken, som af fullmäktige bestämmes;

samt föranstalta, på framställning af postsparbankens styrelse,

om försäljning eller pantsättning af postsparbankens värdehandlingar till

det belopp, styrelsen finner nödigt.

Bih. till Tliksä. Prof. 1883. 1 Smil. 1 Afd 28 Häft. 2

Riksbankens

befattning

med postsparbankens

medel.

l

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 40.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Mafit

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 6 Mars

1883.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Gosse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre

Hochschild,

Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander,

Ryding.

Departementschefen Statsrådet Themptander föredrog det underdåniga

betänkande angående inrättande åt en allmän postsparbank, som

den 23 December nästlidna år afgifvits af de för frågans behandling i

nåder förordnade komiterade, öfver hvilket betänkande såväl Geneial

poststyrelsen som Riksdagens fullmäktige i Riksbanken blifvit hörde.

Efter redogörelse för innehållet af komiterades betänkande och al

de deröfver afgifna yttranden, anförde Departementschefen:

»Då jag den 16 December 1881 tillstyrkte Eders Kongl. Maj:t

att förordna en komité för afgifvande af yttrande och förslag om inrättande

af en under statens garanti och förvaltning stäld postsparbank,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj.is JSåd. Proposition N:o 40.

framhöll jag, bland annat, beträffande syftemålet, med det för komitén

ifrågasatta uppdraget, önskvärdheten af en utredning, huruvida en dylik

sparkassa, som förmedelst de särskilda postanstalterna utsträckte sin

verksamhet till landets olika delar, kunde anses vara hos oss af behof

påkallad. Med anledning häraf hafva komiterade i sitt betänkande framhållit,

bland annat, hurusom de enskilda sparbankerna i vårt land visserligen

i det stora hela gjort både jemna och hastiga framsteg, i synnerhet

under senaste årtionden; men att det enskilda sparbanksystemet

dock icke kan anses ensamt fullt motsvara behofvet af sparanstalter i

ett land med Sveriges betydliga utsträckning och jemförelsevis ringa befolkningstäthet.

Särskildt påpekas, att de allra flesta af landets omkring

900 sparbankskontor icke äro för allmänheten tillgängliga mer än en

eller annan timme i veckan eller månaden; samt att, om också det stora

flertalet enskilda sparbanker äro fullt solida och välskötta, missförhållanden

i fråga om sparbanksmedlens handhafvande dock stundom trädt i

dagen, egnade att ingifva allvarliga bekymmer eller åtminstone åhåga

läggande, att placeringen af dylika medel icke i alla sparbanker sker

med erforderlig urskilning och trygghet, hvadan det skulle vara af

vigt att insättare kunde välja mellan olika sparbanker, hvilket dock

under närvarande förhållanden i allmänhet icke är möjligt. I synnerhet

genom två egenskaper: lätt tillgänglighet och otvifvelaktig säkerhet skulle

en postsparbank blifva af synnerligt gagn för kapitalbildningen och sparsamhetens

främjande företrädesvis inom de mindre bemedlade folkklasserna.

Och sådan nytta skulle vinnas utan någon inskränkning i de

bestående enskilda sparbankernas verksamhet, för så vidt dessa sparbanker

verkligen skötas med vederbörlig omsorg och samvetsgrannhet.

Erfarenheten i utlandet har nemligen till fullo bevisat, att endast illa

skötta enskilda sparbanker undanträngas, under det att de solida utan

svårighet bestå och utvidga sin verksamhet vid sidan af postsparbanken;

en arbetsfördelning uppstår så, att de enskilda sparbankerna behålla

och draga till sig större insättningar, medan postsparbanken får sina

kunder hufvudsakligen ur de minst bemedlade samhällslagren. De, som

icke kunna hopspara mer än helt små belopp, fästa sig i allmänhet vida

mindre ''Vid den högre ränta, de enskilda sparbankerna kunna gifva, än

vid de förmåner postsparbanken erbjuder derutinnan, att de små beloppen

kunna i säkert förvar aflemnas snart sagdt när som helst och hvar som

helst, genom insättning på närmaste postanstalt och att uttag likaledes

kunna göras vid hvarje postanstalt oberoende af insättningsorten. Sistnämnda

omständighet får särskildt en mycket stor betydelse för den mera

rörliga delen af landets arbetarebefolkning, för alla dem som pläga ombyta

vistelseort för att uppsöka tillfällen till lönande arbetsförtjenst.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

Komiterade erinra vidare såsom en synnerligen vigtig fördel af en

postsparbank för ett så vidsträckt land som Sverige, att postsparbanken

lätt kan göras till medelpunkt för supplementära sparanstalter af många

slag såsom skolsparkassor, fabriks- och verkstads-sparkassor, m. fl. smärre

sparinrättningar, för hvilkas anordnande kraftiga bemödanden blifvit

under de senaste åren gjorda i åtskilliga länder. Ett redan mångenstädes

i utlandet infördt medel att uppsamla de allra minsta besparingarne,

nemligen användandet af sparkort och sparmärken, kan, såsom komiterade

framhålla, med stor fördel sättas i förbindelse med en postsparbanks

verksamhet, under det att stora olägenheter vidlåda nyssnämnda

förfaringssätt, då det användes af enskilda sparbanker eller andra privata

anstalter.

Af icke ringa betydelse är ock, såsom komiterade påpeka, den

nyttiga verkan en postsparbank utöfvar derigenom, att den gör allmänheten

till statens fordringsegare, h vilket kan ske icke endast genom

mottagandet af insättningar på motbok utan äfven genom förmedlande

af inköp af statsobligationer. På samma gång spridningen af statens

skuldförbindelser bland de mindre bemedlade samhällslagren utgör ett

synnerligen kraftigt medel att praktiskt befordra utöfningen af sparsamhetens

dygd, knytas härigenom starka band mellan staten och befolkningen,

i det att den sistnämnda blir direkt intresserad i upprätthållande

af god ordning och undvikande af sådana förvecklingar, som skulle skada

statens kredit och betalningsförmåga.

Under det att således flere vigtiga skäl tala för en postsparbanks

inrättande, äro — såsom komiterade visa — de skål, som stundom anföras

mot en sådan åtgärd, föga hållbara. Genom att inrätta en postsparbank

ingriper slaten icke på något sätt störande i den enskilda

företagsamheten, ej heller finnes någon ens nämnvärd fara för förluster

för staten å postsparbanksrörelsen. Det starkaste motståndet mot postsparbankers

inrättande har dock i andra länder berott af fruktan för

att derigenom de enskilda sparbankernas nyttiga verksamhet skulle hämmas.

Det ogrundade i en dylik farhåga, sä vidt fråga är om de solida

sparbankernas verksamhet, har dock erfarenheten i utlandet tillräckligt

ådagalagt, och både från Storbritannien och Italien anför komitén bevis

derpå. Hvad slutligen beträffar det ofta hörda påståendet att postsparbankens

verksamhet skulle hafva till följd, att kapital droges från landsbygden

för att koncentreras i hufvudstaden och företrädesvis komma

denna till godo, erinrar komitén, att här icke kan vara fråga om medlens

utlånande på ett sätt, som skulle komma företrädesvis den ena

eller den andra orten till godo, utan om en sådan placering, som på

samma gång den innebär största trygghet för postsparbanken, kommer

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 40.

ditt möjliggöra en minskning i den utländska skuldsättning, hvilken dels

redan egt ram, dels framdeles kan ifrågakomma så väl för statens egna

behof som ock för beredande af nödigt förlag för jordbruksnäringen.

Komitén har nemligen föreslagit, att postsparbankens medel skulle få

placeras endast i svenska statens, allmänna hypoteksbankens eller de

svenska hypoteksföreningarnes å landet obligationer. Om derjemte, såsom

jag anser mig böra föreslå, bestämmes, att en del af postsparbankens

medel får mot statens skuldförbindelse ingå till den odlingslånefond,

om hvars bildande nådig proposition i dag beslutats, lärer man med än

mindre fog kunna tala om dessa medels koncentrering till förmån för

en viss ort. Tvärt om skulle de medel, som på sistnämnda sätt placerades,

vinna en användning, som efter mitt förmenande skulle verka i

hög grad välgörande för landets olika delar.

Komitén har ock omförmält, huru frän de främmande länder, der

postsparbanker redan under någon längre eller kortare tid varit i verksamhet,

föreligga särdeles gynsamma uppgifter rörande dessa institutioner.

För närvarande finnas i utlandet 10 postsparbanker, nemligen

i England (sedan 1861), Belgien, Italien, Nederländerna, Frankrike och

Österrike samt Nya Zeeland, Kanada, Japan och Britiska Indien; och i

liera andra stater pågå, efter hvad jag har mig bekant, förarbeten, som

afse postsparbanks inrättande.

I korthet har jag nu antydt hufvuddragen af den utredning komitén

lemnat och som föranledt densamma till det enhälliga tillstyrkandet,

att en postsparbank må jemväl här i landet inrättas. Gagnet och behöfligheten

af en sådan institution hafva äfven vitsordats uti de yttranden,

som i ämnet afgifvits af så väl fullmäktige i Riksbanken som Generalpoststyrelsen.

Den uppfattning hos mig om önskvärdheten af en postsparbanks

tillvägabringande, som låg till grund för min underdåniga hemställan

om ärendets behandling genom en komité, har endast kunnat än mera

stadgas genom den närmare utredning om en dylik banks betydelse

komitén åstadkommit, och då sa väl komitén som Generalpoststyrelsen

ansett hinder icke möta för att låta de fasta postanstalterna i riket

lemna det biträde vid sparbanksrörelsens handhafvande, som ingår i

postsparbankens uppgift, är det med liflig öfvertygelse, att landet icke

bör dröja med att tillegna sig denna gagneliga institution, som jag tillstyrker

Eders Kongl. Maj:t att nu besluta vidtagande af de åtgärder,

som påkallas för att en postsparbank, stäld under statens garanti och

förvaltning, må redan med ingången af nästa år kunna träda i verksamhet.

Komitén har ock uppgjort förslag till reglemente för en dylik bank,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kong!. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 40.

men hemstält att före pröfningen af detsamma Riksdagens beslut måtte

inhemta» rörande de delar af ämnet, som kunna påkalla Riksdagens

medverkan. Dertill hänför komitén i första rummet meddelandet af statens

garanti för de medel, som varda postsparbanken anförtrodda, och

vidare frågan om förskotterande från postverkets medel af de för postsparbankens

förvaltning erforderliga utgifter, intilldess desamma kunna

ersättas genom uppkommande vinst å bankens rörelse. Slutligen föreslår

komitén, att Riksdagen må besluta de föreskrifter för fullmäktige

i Riksbanken, som skulle angå deras befattning med förvaltningen och

vården af postsparbankens medel samt sistnämnda banks ställning till

Riksbanken i fråga om rätt att der begagna kreditiv samt upp- och atskrifningsräkning.

Delande komiténs åsigt, att nyss antydda frågor påkalla Riksdagens

beslut, men att de mera detaljerade reglementariska bestämmelserna böra

i administrativ väg meddelas, anser jag dock med hänsyn så vål dertill,

att Riksdagens beslut påkallas för statsgaranti för postsparbanken som

ock till frågans synnerliga vigt, det vara i sin ordning att hufvudgrunderna

för denna banks verksamhet och förvaltning varda af Konung

och Riksdag faststälda och upptagas i eu särskild författning. Jag bär

derför uppgjort förslag till en dylik författning med ledning ai det utåt

komitén utarbetade reglemente för postsparbanken, men med uteslutande

dels af mera underordnade detaljbestämmelser, dels ock åt de ämnen,

som lämpligen tillhöra instruktionen för postsparbankens styrelse.»

Sedan Departementschefen uppläst det af honom uppgjorda förslag

till förordning angående en postsparbank för riket, yttrade Departementschefen

vidare:

»Då detta förslag utom i tvä punkter fullkomligt öfverensstämmer

med motsvarande delar af det reglemente för postsparbanken, komitén

utarbetat, kan jag, med hänvisande till den af komitén derför lemnade

motivering, nu inskränka mig till att redogöra endast för de båda punkter,

beträffande hvilka en afvikelse från komitéförslaget blifvit af mig

ifrågasatt.

I senare momentet af § 18, motsvarande § 19 i komiténs reglementsförslag,

och som handlar om placering af de postsparbankens medel,

hvilka ej böra hållas tillgängliga på upp- och afskrifningsräkning,

för att möta uppsägningar, har jag trott ett tillägg böra göras för att,

på sätt jag förut antydt, bereda användning åt en del utaf postsparbankens

medel för den så kallade odlingslånefonden och lör att åstadkomma

detta på ett enkelt, men i allt fall lika betryggande sätt som genom inköp

af statens obligationer. Det är af Eders Kongl. Maj:t förutsatt all

medel för odlingslånefondens bildande skola anskaffas af Riksgäldskon
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 40.

toret medelst upplåning; men till så stor del, som postsparbankens tillgångar

lämpligen kunna vinna placering i denna fond, synes det mig

vara en onödig omgång att låta Riksgäldskon toret utfärda" obligationer,

då samma trygghet beredes postsparbanken medelst Riksgäldskontorets

handskrifna skuldförbindelser. Vården af postsparbankens säkerhetshandlingar

blir derigenom ock i någon mån underlättad. Väl inser/jag,

att dylika skuldförbindelser icke kunna i händelse af behof realiseras

på samma sätt som obligationer, men då man tager i betraktande dels

att en postsparbanks tillgångar, enligt hvad erfarenheten i utlandet ådagalagt,

pläga regelbundet sliga utan betydligare bakslag ens under våldsamma

kriser, dels också att minst femtio procent af postsparbankens

för fast placering afsedda medel äfven enligt detta förslag skulle utgöras

af lätt säljbara obligationer, kan efter mitt förmenande någon den ringaste

tära icke förefinnas vid att placera en del af postsparbankens tillgångar

i så säkra papper som Riksgäldskontorets förskrilningar af ifrågavarande

slag, äfven om deras förfallotid skulle göra dem hänförliga till

kategorien åt mera långa papper. Tiden för återbetalning af dessa försträckningar

för odlingsfondens räkning samt ''räntan derå torde lämpligen

böra bero af öfverenskommelse mellan postsparbankens styrelse och

fullmäktige i Riksgäldskontor.

Hvad jag i sammanhang med frågan om fruktbargörandet af postsparbankens

tillgångar anser mig icke kunna underlåta att särskild! betona,

är utsigten, att en postsparbank, sedan dess rörelse nått en viss

omfattning, skall underlätta möjligheten för staten att upplägga inhemska

lån och äfven, hvad som etter mitt förmenande är af synnerlig vigt, gifva

åt dessa lån formen af från låntagarens sida ouppsägbara förbindelser.

Eu postsparbanks verksamhet i detta afseende beror icke allenast af

dess eget behof att få de åt den anförtrodda medel placerade, utan ock

åt dess i § 17 af författningsförslaget framhållna uppgift att förmedla inköp

åt allmänheten åt obligationer och sålunda bereda åt dessa en spridning

bland samhällsklasser, hvilka hittills i vårt land endast i helt. obetydlig

grad i sådana papper nedlägga sina besparingar.

Hen andra punkten, hvari jag ifrågasatt en afvikelse från komiténs

hemställan, är $ 21, motsvarande § 24 i komiténs förslag. Komité!!

bär deri ansett, afl de ledamöter i postsparbankens styrelse, hvilka der

icke hade plats på grund af sitt embete inom postverket, skulle vara

förordnade af Eders Kongl. Maj:t, men då komiténs förslag tillika innehåller

den bestämmelsen, hvilken jag i allo gillar, att af dessa till antalet

tre ledamöter en skulle vara fullmäktig i Riksbanken och en i

Riksgäldskontoret, synes det mig lämpligast, att de respektive fullmäktige

i dessa Riksdagens verk, hvilka eljest sins emellan fördela göromålen,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

också hvar för sig utse åt hvilken af dem bör öfverlemnas uppdraget

att tjenstgöra såsom medlem af postsparbankens styrelse.

I mom. 2 af § 21 är i öfverensstämmelse med komiténs förslag i

§ 26 mom. -1 infördt ett stadgande, huru ordförandebefattningen i styrelsen

skall uppehållas under Generalpostdirektörens hinder att densamma utöfva.

Till denna paragraf har jemväl fogats ett särskildt moment för att

hänvisa till den instruktion, som skulle komma att af Eders Kongl. Maj:t

utlärdas för postsparbankens styrelse och hvari, bland annat, borde be

stämmas, i hvilka ärenden Generalpostdirektören eger att ensam besluta.

På sätt komitén utredt, skulle nemligen flertalet af de postsparbanken

rörande ärenden blifva föremål för handläggning ensamt af Generalpostdirektören

och den för dessa ärenden särskildt anstälde byråchefen i

Generalpoststyrelsen, under det att endast vissa mera vigtiga och en mångsidigare

pröfning påkallande frågor skulle afgöras af styrelsen samfäld!.

Uti författningsförslagets sista § har jag inrymt en bestämmelse,

som i allo grundar sig på hvad komitén hemstält, ehuru komitén ej

upptagit den i sitt förslag till reglemente för postsparbanken, der den

ej heller lämpligen kunde hafva sin plats. När nu åter fråga är att

genom en af Konung och Riksdag stiftad lag bestämma hufvudgrunderna

för postsparbankens verksamhet och förvaltning, böra deri icke hel le v

saknas erforderliga föreskrifter om den befattning med placeringen och

vården af postsparbankens medel, som är afsedd att tillkomma fullmäktige

i Riksbanken. Paragrafens innehåll öfver en sstämmer med komiténs

förslag (sid. 32 i betänkandet) utom deri att, på sätt Fullmäktige i sitt

yttrande ifrågasatt, ersättning lärer böra utgå af postsparbanken till de

Riksbankens tjensteman, som skola handhafva vården af postsparbankens

värdepapper.

För smärre förändringar i redaktionen af komiténs förslag, mestadels

beroende deraf att de närmare reglementariska bestämmelserna ansetts

icke böra i denna författning upptagas, kan någon särskild motivering

ej erfordras, utan vågar jag, med stöd af hvad jag nu anfört och

med åberopande i öfrigt af komiténs betänkande, i underdånighet hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen till antagande

omförmälda, af mig uppgjorda förslag till förordning angående en postsparbank

för riket.

Vidare lärer det vara nödigt att, på sätt komitén tillstyrkt, i den

nådiga propositionen Riksdagens medgifvande äskas dertill att postsparbanken

får i Riksbanken sä väl öppna upp- och afskrifningsräkning och

åtnjuta ränta enligt fullmäktiges bestämmande för derå insatta medel

inom högst fyrahundra tusen kronor, som ock begagna kreditiv utan

ställande af säkerhet. Komitén har visserligen ansett postsparbanken

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konrjl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 40. 17

höra befrias från kreditivafgift, men då Fullmäktige yttrat sig emot

komitens förslag i den delen, vill jag icke ifrågasätta en dylik förmån

tor postsparbanken, helst jag håller sannolikt, att postsparbanken kan

ganska snart undvara ett särskilt kreditiv.

■ c 1 nDef fPr P°stsParbanken erforderliga förvaltningsutgifter äro, på sätt

1 V? a J[3)aget tlU förordning angifves, afsedda att förskjutas af postverkets

medel, intill dess postsparbankens egna vinstmedel lemna tillgång

tdl deras bestridande. Bland dessa utgifter förekomma jemväl

artyoden till ordförande och ledamöter i postsparbankens styrelse ersättning

till postverkets personal för dess befattning med postsparbanksroreisen

samt löner och arfvoden till den byråchef och de biträden i

Reneralpoststyrelsen, som skola besörja handläggningen af de ärenden,

som tillhöra postsparbanken. Det är naturligtvis omöjligt att på förhand

bestämma vare sig måttet af det arbete, som kommer att kräfvas af de

särskilda medlemmarne i postsparbankens styrelse eller den förstärkning

1 Deneralpoststyrelsens arbetskrafter, som påkallas deraf att i postverket

inordnas denna nya och vigtiga institution. Något förslag till löne- eller

ar vodesstat kan derför nu icke ens tillnärmelsevis uppgöras, utan kan

det först vara efter en längre tids erfarenhet, som några definitiva anordningar

i det afseendet kunna vidtagas. Tilldess torde det böra åt

Fders Kongl. Maj:t öfverlemnas att bestämma i dessa ämnen; och har

jag ansett förslag derom böra i den nådiga propositionen framställas.»

Slutligen tillkännagaf Departementschefen, att han, under förutsättning

af nådigt bifall till hvad af honom blifvit hemstäldt, uppsatt förslag

till den proposition i ämnet, som borde till Riksdagen atlåtas, hvilket

förslag nu jemväl af Departementschefen upplästes.

Hvad föredragande Departementschefen sålunda

tillstyrkt, deri Statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla;

och skulle i enlighet med ofvanberörda förslag

proposition i ämnet af den lydelse, bilagan till detta

protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

A. L. Fris.

Bill. till Biksd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 28 Iläft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1883:44 Riksdagens Skrifvelse, N:o 44 s. 5 i texten
  2. SBLU 1883:1 Utlåtande, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående inrättande af en postsparbank för riket. Till Riksdagen har den 6 sistlidne Mars aflåtits en så l s. 1 i texten