Angående inrättande af en Postsparbank för riket
1883-03-06 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1883:40, Angående inrättande af en Postsparbank för riket
Dokumentets text
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 40.
1
N:0 40.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående inrättande
af en Postsparbank för riket; Gifven Stockholms
Slott den 6 Mars 1883.
1 syfte att inrätta en postsparbank för riket vill Kongl. Maj:t, med
åberopande af bifogade protokoll öfver finansärenden för denna dag, härmed
föreslå Riksdagen att
dels antaga närlagda förslag till förordning angående en postsparbank
i riket,
dels besluta, att postsparbanken må ega ej mindre att i Riksbanken
öppna upp- och afskrifningsräkning med åtnjutande för derå insatta
medel, inom högst fyra hundra tusen kronor, af ränta enligt fullmäktiges
i Riksbanken bestämmande, än äfven att, utan ställande af säkerhet, i
Riksbanken begagna kreditiv till det belopp och mot den inträdesafgift
samt under de vilkor i öfrigt, Fullmäktige finna skäligt föreskrifva,
dels ock medgifva, att Kongl. Maj:t må tills vidare bestämma såväl
arfvoden för ordförande och ledamöter i styrelsen för postsparbanken
och ersättning till postverkets tjenstemän för deras bestyr med postsparbanksrörelsen
som ock löner och arfvoden för den byråchef och de
biträden i öfrigt, som måste anställas hos Generalpoststyrelsen för att
besörja de göromål, som tillhöra postsparbanken.
Bill. till Biksd. Frot. 1883. 1 Sami, 1 Afd. 28 Häfd.
1
2
Kong}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
Utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
O. R. Themptander.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
3
Förslag
till
Förordning angående en postsparbank för riket.
§ 1.
Postsparbankens ändamål är att, under statens garanti, emottaga
penningar, desamma förränta och genom räntas läggande till kapitalet
ytterligare förkofra samt medlen i stadgad ordning vederbörande tillhandahålla.
§ 2.
Mom. 1. En hvar eger att för egen eller annans räkning insätta
medel i postsparbanken.
Mom. 2. Insättning kan ega rum vid de postanstalter, postsparbankens
styrelse bestämmer, å alla de tider, då postanstalten hålles
öppen för allmänheten.
Mom. 3. Första gången insättning verkställes, skall uppgift lemnas
om namn, födelseår, månad och dag, hemvist och, der sådant kan ske,
lefnadsyrke för den, till hvars förmån insättningen eger rum. Göres insättningen
till förmån för minderårig, böra, om så ske kan, äfven föräldrarnes
namn uppgifvas.
§ 3.
Minsta belopp, som på en gång må i postsparbanken insättas, utgör
en krona. Derutöfver får insättning ske endast i helt krontal.
Postspar
bankens
ändamål.
Insättning i
allmänhet.
Minimum för
insättning.
Sparmärken
och sparkort.
Motbok.
Qvitto å insatta
medel.
Bäntegodt
görelse.
4
Rongl. Maj:ts Nåd Proposition N:o 40.
§ 4.
Mom. 1. För att underlätta besparing af äfven mindre belopp än en
krona, tillhandahållas å de postanstalter, postsparbankens styrelse bestämmer,
och hos särskildt antagne försäljningsmän sparmärken och sparkort.
Mom. 2. Sparmärke lyder å tio öre och betalas med samma belopp,
hvaremot sparkort afgiftsfritt utbekomma af den, som vid emottagande!
å detsamma anbringar minst ett sparmärke.
Mom. 3. Sparkort indelas i tio rutor. Sedan hvar och en af
dessa rutor blifvit med sparmärke försedd, kan insättning i postsparbanken
verkställas genom sparkortets inlemnande å postanstalt.
Mom. 4. Sparmärke må icke såsom betalningsmedel användas
utom i det fall, som i denna § mom. 3 omförmäles.
§ 5.
Mom. 1. Vid första insättning erhåller insättaren afgiftsfritt dels
en med seriebokstaf och ordningsnummer försedd motbok, utfärdad för
den person, till förmån för hvilken insättningen eger rum, dels ock blanketter
till qvittenser, afsedda att användas vid lyftande af innestående
medel.
Mom. 2. I motbok skall vid utlemnandet finnas infördt sammandrag
af de författningar, hvilka röra allmänhetens förhållande till postsparbanken.
Mom. 3. För en och samma persons räkning må insättning å
mer än en motbok ej ega rum; dock må minderårig, för hvars räkning
medel blifvit af annan person insatta, kunna utbekomma särskild motbok
för insättning af egna medel.
§ 6.
Insättning skall, för att vara gällande, af vederbörande tjensteman
å den postanstalt, der insättningen sker, qvitteras på sätt särskildt bestämmes.
§ 7-
Mom. I. Ränta å insatta medel godtgöres endast för hel månad
och beräknas från och med månaden näst efter den, då insättningen
egt rum, till den månad, då medlen få lyftas.
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
Mom. 2. Upplupen ränta lägges vid kalenderårs slut till kapitalet.
A hvad af det sålunda uppkommande beloppet utgör helt krontal beräknas
ränta från ock med början af näst derpå följande år.
Mom. 3. På en och samma motbok godtgöres icke ränta för högre
belopp än 2,000 kronor.
§ 8.
Mom. 1. Räntefoten å de medel, som äro eller varda i postsparbanken
insatta, bestämmes af Konungen.
Mom. 2. Varder i räntefoten förändring beslutad, träder densamma
dock icke i verket under löpande kalenderår, ej heller förr än 4 månader
efter det Konungens beslut i ämnet blifvit kungjordt.
§ 9.
Mom. 1. Den, som vill lyfta innestående behållning eller del deraf,
skall, med uppvisande af motboken, beloppet å postanstalt skriftligen
uppsäga och dervid uppgifva, genom hvilken postanstalt medlen böra
utbetalas. Öfver uppsägningen meddelas bevis af postanstalten.
Mom. 2. Uppsägning bör i allmänhet verkställas:
för belopp af högst 50 kronor................................ minst 10 dagar,
» » öfverstigande 50, men ej 500 kronor ... » 30 »
» » » 500, » » 1,000 » » 60 »
» » » 1,000 kronor............................... » 90 » ,
allt före den dag, då medlen skola vara att lyfta.
Mom. 3. På postsparbankens styrelse ankommer emellertid att i
särskilda fall, der sådant begäres och utan olägenhet för postsparbanken
kan ske, medgifva utbetalning åt insatta medel äfven inom kortare tid,
än här ofvan stadgas.
Mom. 4. Befinnes åter tiden för postens gång påkalla, att vid
någon postanstalt uppsägningstiden äfven för belopp af högst 50 kronor
utsträckes till mer än tio dagar, bör postsparbankens styrelse meddela
nödiga föreskrifter i ämnet, hvilka skola å postanstalten anslås.
Moln. 5. Afser uppsägning icke hela det innestående beloppet,
må densamma ej lyda å annat än helt krontal.
Mom. 6. Hafva uppsagda medel icke blifvit af vederbörande lyftade
inom tio dagar efter den dag, då desamma skolat tillhandahållas,
anses uppsägningen hafva förfallit, och beräknas räntan å dessa medel,
såsom vore de i postsparbanken ånyo insatta.
Räntefot.
Uppsägning.
6
Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
Uttagning.
Gift qvint) as
och minderårigs
rätt Ull
uttagning.
Motboks användbarhet
vid olika
postanstalter.
Motboks insändande
till
postsparbankens
styrelse.
§ 10.
Mom. 1. Anmäler sig innehafvare af motbok till lyftande af medel,
som blifvit uppsagda, tillhör det honom styrka sin behörighet dertill
genom meddelande af sådana uppgifter, som här ofvan i § 2 mom.
3 omförmälas.
Mom. 2. Finnas dessa uppgifter vara öfverensstämmande med
dem, som vid första insättningen afgifvits, verkställes utbetalningen. I
annat fall öfverlemnas ärendet till postsparbankens styrelse, som eger
att efter omständigheterna förordna om medlens utbetalande eller om
frågans hänvisande till laga domstol.
Mom. 3. Vid medlens lyftande aflemnas till postanstalten qvitto,
tecknadt å sådan blankett, som i § 5 mom. 1 omförmäles.
Mom. 4. Beloppet af de lyftade medlen skall af vederbörande
tjensteman i motboken införas.
Mom. 5. Omfattar uppsägning hela det i motbok införda belopp,
skall, jemte kapitalet, äfven upplupen ränta utbetalas, dervid motboken
till postanstalten återställes.
§ 11-
Mom. 1. Gift qvinna må, äfven utan mannens samtycke, uppsäga
och lyfta medel, som för hennes räkning innestå i postsparbanken.
Mom. 2. Likaledes må minderårig, som uppnått 15 år, jemväl
utan särskild tillåtelse af målsman, förfoga öfver medel, insatta å sådan
motbok, som han på grund af § 5 mom. 3 för insättning af egna medel
utbekommit.
§ 12.
En och samma motbok må, för så väl insättning som uttagning af
medel, användas vid hvar postanstalt, der sparbanksrörelse finnes anordnad.
§ 13.
Mom. 1. En gång hvart år, före utgången af den månad, hvarunder
första insättningen egt rum, bör motbok å postanstalt mot qvitto
aflemnas, för att genom postanstaltens försorg insändas till postsparbankens
styrelse, som besörjer motbokens granskning och införande i
7
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 40.
densamma af den för nästförflutna kalenderår upplupna ränta, hvarefter
motboken genom vederbörande postanstalt, i utbyte mot omförmälta
qvitto, till egaren återställes.
Mom. 2. Underlåter motboks egare att densamma, inom tid som
ofvan säges, till insändning aflemna, och yppar sig sedermera skiljaktighet
mellan motbok och postsparbankens räkenskaper, då skola, i fråga
om egarens tillgodohafvande, räkenskaperna ega vitsord.
§
Innestå medel å motbok, på hvilken under loppet af tio år hvarken
insättning eller uttagning egt rum, och har i afseende å dylik fordran
icke vidtagits sådan åtgärd till fordringsrättens bevarande, som i
Kongl. Förordningen den 4 Mars 1862, om tioårig preskription och om
årsstämning, föreskrifves, då skola medlen tillfalla postsparbanken. Dock
eger postsparbankens styrelse att, med afseende å förekommande omständigheter,
medgifva medlens utbetalande till motbokens egare.
§ 15.
Mom. 1. Öfvergår eganderätt till motbok från en till annan,
vare sig genom arf eller testamente eller ock till följd af konkurs eller
utmätning, skall anmälan derom ofördröjligen göras bos postsparbankens
styrelse.
Mom. 2. Innan sådan anmälan skett och blifvit godkänd, medför
öfverlåtelsen ej någon rätt mot postsparbanken.
Mom. 3. Öfverlåtelse af motbok må ej ega rum i annat fall, än
som i mom. 1 af denna § säges.
§ 16.
Mom. 1. Förloras motbok, bör sådant bos postsparbankens styrelse
ofördröjligen anmälas, med uppgift å tid och omständigheter, under
hvilka boken förkommit.
Mom. 2. Har sådan anmälan skett, eger styrelsen gå i författning
derom, att motboken varder, på egarens bekostnad, tre gånger i
allmänna tidningarne efterlyst.
Mom. 3. Sex månader efter det sådan efterlysning sista gången
egt ruin, må ny motbok, i den förkomnas ställe, utfärdas af postsparbankens
styrelse, på hvars pröfning ankommer, dels huruvida för den
Preskription.
Öfverlåtelse
af motbok.
Förlust
af motbok.
8
Förmedling
af obligationsköp.
Medlens
fruktbar
görande.
Förvaltnings
kostnader,
m. m.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
nya motbokens erhållande säkerhet bör ställas, dels ock om och, i sådant
fall, med hvilket belopp särskild afgift skall för motboken erläggas.
Mom. 4. Genom ny motboks utfärdande varder den förra motboken
till kraft och verkan mot postsparbanken dödad.
§ 17.
Gör egare af motbok till postsparbankens styrelse framställning
derom, att för medel, som på hans räkning i postsparbanken innestå,
må inköpas räntebärande obligation af det slag, som för postsparbankens
egen räkning anskaffas, tillhör det styrelsen föranstalta, att, så vidt ske
kan och inom den i § 9 mom. 2 stadgade uppsägningstid, dylik obligation
varder, utan särskild afgift till postsparbanken, inköpt till förmånligaste
kurs, som kan betingas. Obligationen skall derefter genom vederbörande
postanstalt motbokens egare tillhandahållas, mot erläggande af
belöpande franko- och assuransafgifter, i fall obligationen, för att egaren
tillställas, skall med post från en till annan ort befordras.
§ 18.
Mom. 1. De i postsparbanken inflytande medel, som icke erfordras
för löpande utgifters bestridande, insättas på upp- och afskrifningsräkning
i Riksbanken.
Mom. 2. För så stor del af dessa medel, som postsparbankens
styrelse anser icke behöfva på sådant sätt hållas tillgängliga för att möta
uppsägning af medel, Indika i postsparbanken innestå, skola för postsparbankens
räkning inköpas räntebärande obligationer, utfärdade af
svenska staten, Sveriges allmänna hypoteksbank eller svenska hypoteksföreningar
mellan jordegarc å landet; dock med rätt för postsparbankens
styrelse att intill högst hälften af de postsparbankens medel,
som kunna blifva föremål för dylik fast placering, i stället för inköp af
obligationer, göra medlen fruktbärande genom deras utlåning till Riksgäldskontoret
mot dess å statens vägnar afgifna skuldförbindelse för att
användas i och för statens odlingslånefonds räkning; börande i sistnämnda
fall såväl tiden för återbetalning af dylik försträckning som
räntan derå bero på aftal mellan postsparbankens styrelse och fullmäktige
i Riksgäldskontoret.
§ 19.
Mom. 1. De med postsparbankens förvaltning förenade utgifter
skola bestridas med den rån tevinst, som på postsparbankens rörelse kan
uppkomma.
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
Mom. 2. Till en början och så länge icke denna räntevinst dertill
lem nar lull tillgång, bör åt postverket förskjutas, hvad*''utöfver räntevinsten
kan för ändamålet erfordras.
Mom. 3. Sedan hvad sålunda förskjutits blifvit postverket ersatt,
skola de öfverskott, som kunna uppkomma, användas uteslutande för
postsparbankens egna ändamål.
§ 20.
Mom. 1. Efter bokslut, som för hvarje kalenderår verkställes, skall Årsberättelse
styrelsen till Konungen afgifva underdånig berättelse om postsparbankens m''
tillstånd och förvaltning.
Mom. 2. Vid afgifvande af denna berättelse åligger det styrelsen
att yttra sig rörande det belopp, som af postsparbankens medel må
under det löpande året användas för vidtagande af åtgärder, Indika afse
främjande af sparsamhet, särskildt inom de mindre bemedlade samhällsklasserna.
§ 21.
Mom. 1. Postsparbankens styrelse utgöres af Generalpostdirektören Post~
såsom ordförande, samt fyra ledamöter, nemligen den byråchef i General- Sp7tyreUem
poststyrelsen, som är föredragande för ärenden rörande postsparbanken, en
af Konungen särskildt förordnad ledamot samt eu af fullmäktige i Riksbanken
och en af fullmäktige i Riksgäld skontoret, hvilka båda sistnämnda
ledamöter bemälde fullmäktige hvar för sig inom sigjjutse.
Mom 2. Är Generalpostdirektören hindrad att i handläggning af
ärendena hos styrelsen deltaga, skall såsom ordförande i styrelsen tjenstgöra
den byråchef i Generalpoststyrelsen, Konungen dertill..förordnar.
Mom. 3. Om sättet för ärendenas handläggning hos postsparbankens
v styrelse och i hvilka ärenden styrelsens ordförande eger ensam
besluta bestämmes af Konungen.
§ 22.
Fullmäktige i Riksbanken besörja, att för de medel, som af postsparbankens
styrelse anvisas, obligationer inköpas af den beskaffenhet
denna förordning bestämmer; låta för postsparbankens räkning i Riksbanken
förvara de postsparbanken tillhöriga obligationer och andra värdehandlingar
mot den ersättning till Riksbanken, som af fullmäktige bestämmes;
samt föranstalta, på framställning af postsparbankens styrelse,
om försäljning eller pantsättning af postsparbankens värdehandlingar till
det belopp, styrelsen finner nödigt.
Bih. till Tliksä. Prof. 1883. 1 Smil. 1 Afd 28 Häft. 2
Riksbankens
befattning
med postsparbankens
medel.
l
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 40.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Mafit
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 6 Mars
1883.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Gosse,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,
Statsråden: Loven,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Richert,
Themptander,
Ryding.
Departementschefen Statsrådet Themptander föredrog det underdåniga
betänkande angående inrättande åt en allmän postsparbank, som
den 23 December nästlidna år afgifvits af de för frågans behandling i
nåder förordnade komiterade, öfver hvilket betänkande såväl Geneial
poststyrelsen som Riksdagens fullmäktige i Riksbanken blifvit hörde.
Efter redogörelse för innehållet af komiterades betänkande och al
de deröfver afgifna yttranden, anförde Departementschefen:
»Då jag den 16 December 1881 tillstyrkte Eders Kongl. Maj:t
att förordna en komité för afgifvande af yttrande och förslag om inrättande
af en under statens garanti och förvaltning stäld postsparbank,
11
Kongl. Maj.is JSåd. Proposition N:o 40.
framhöll jag, bland annat, beträffande syftemålet, med det för komitén
ifrågasatta uppdraget, önskvärdheten af en utredning, huruvida en dylik
sparkassa, som förmedelst de särskilda postanstalterna utsträckte sin
verksamhet till landets olika delar, kunde anses vara hos oss af behof
påkallad. Med anledning häraf hafva komiterade i sitt betänkande framhållit,
bland annat, hurusom de enskilda sparbankerna i vårt land visserligen
i det stora hela gjort både jemna och hastiga framsteg, i synnerhet
under senaste årtionden; men att det enskilda sparbanksystemet
dock icke kan anses ensamt fullt motsvara behofvet af sparanstalter i
ett land med Sveriges betydliga utsträckning och jemförelsevis ringa befolkningstäthet.
Särskildt påpekas, att de allra flesta af landets omkring
900 sparbankskontor icke äro för allmänheten tillgängliga mer än en
eller annan timme i veckan eller månaden; samt att, om också det stora
flertalet enskilda sparbanker äro fullt solida och välskötta, missförhållanden
i fråga om sparbanksmedlens handhafvande dock stundom trädt i
dagen, egnade att ingifva allvarliga bekymmer eller åtminstone åhåga
läggande, att placeringen af dylika medel icke i alla sparbanker sker
med erforderlig urskilning och trygghet, hvadan det skulle vara af
vigt att insättare kunde välja mellan olika sparbanker, hvilket dock
under närvarande förhållanden i allmänhet icke är möjligt. I synnerhet
genom två egenskaper: lätt tillgänglighet och otvifvelaktig säkerhet skulle
en postsparbank blifva af synnerligt gagn för kapitalbildningen och sparsamhetens
främjande företrädesvis inom de mindre bemedlade folkklasserna.
Och sådan nytta skulle vinnas utan någon inskränkning i de
bestående enskilda sparbankernas verksamhet, för så vidt dessa sparbanker
verkligen skötas med vederbörlig omsorg och samvetsgrannhet.
Erfarenheten i utlandet har nemligen till fullo bevisat, att endast illa
skötta enskilda sparbanker undanträngas, under det att de solida utan
svårighet bestå och utvidga sin verksamhet vid sidan af postsparbanken;
en arbetsfördelning uppstår så, att de enskilda sparbankerna behålla
och draga till sig större insättningar, medan postsparbanken får sina
kunder hufvudsakligen ur de minst bemedlade samhällslagren. De, som
icke kunna hopspara mer än helt små belopp, fästa sig i allmänhet vida
mindre ''Vid den högre ränta, de enskilda sparbankerna kunna gifva, än
vid de förmåner postsparbanken erbjuder derutinnan, att de små beloppen
kunna i säkert förvar aflemnas snart sagdt när som helst och hvar som
helst, genom insättning på närmaste postanstalt och att uttag likaledes
kunna göras vid hvarje postanstalt oberoende af insättningsorten. Sistnämnda
omständighet får särskildt en mycket stor betydelse för den mera
rörliga delen af landets arbetarebefolkning, för alla dem som pläga ombyta
vistelseort för att uppsöka tillfällen till lönande arbetsförtjenst.
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
Komiterade erinra vidare såsom en synnerligen vigtig fördel af en
postsparbank för ett så vidsträckt land som Sverige, att postsparbanken
lätt kan göras till medelpunkt för supplementära sparanstalter af många
slag såsom skolsparkassor, fabriks- och verkstads-sparkassor, m. fl. smärre
sparinrättningar, för hvilkas anordnande kraftiga bemödanden blifvit
under de senaste åren gjorda i åtskilliga länder. Ett redan mångenstädes
i utlandet infördt medel att uppsamla de allra minsta besparingarne,
nemligen användandet af sparkort och sparmärken, kan, såsom komiterade
framhålla, med stor fördel sättas i förbindelse med en postsparbanks
verksamhet, under det att stora olägenheter vidlåda nyssnämnda
förfaringssätt, då det användes af enskilda sparbanker eller andra privata
anstalter.
Af icke ringa betydelse är ock, såsom komiterade påpeka, den
nyttiga verkan en postsparbank utöfvar derigenom, att den gör allmänheten
till statens fordringsegare, h vilket kan ske icke endast genom
mottagandet af insättningar på motbok utan äfven genom förmedlande
af inköp af statsobligationer. På samma gång spridningen af statens
skuldförbindelser bland de mindre bemedlade samhällslagren utgör ett
synnerligen kraftigt medel att praktiskt befordra utöfningen af sparsamhetens
dygd, knytas härigenom starka band mellan staten och befolkningen,
i det att den sistnämnda blir direkt intresserad i upprätthållande
af god ordning och undvikande af sådana förvecklingar, som skulle skada
statens kredit och betalningsförmåga.
Under det att således flere vigtiga skäl tala för en postsparbanks
inrättande, äro — såsom komiterade visa — de skål, som stundom anföras
mot en sådan åtgärd, föga hållbara. Genom att inrätta en postsparbank
ingriper slaten icke på något sätt störande i den enskilda
företagsamheten, ej heller finnes någon ens nämnvärd fara för förluster
för staten å postsparbanksrörelsen. Det starkaste motståndet mot postsparbankers
inrättande har dock i andra länder berott af fruktan för
att derigenom de enskilda sparbankernas nyttiga verksamhet skulle hämmas.
Det ogrundade i en dylik farhåga, sä vidt fråga är om de solida
sparbankernas verksamhet, har dock erfarenheten i utlandet tillräckligt
ådagalagt, och både från Storbritannien och Italien anför komitén bevis
derpå. Hvad slutligen beträffar det ofta hörda påståendet att postsparbankens
verksamhet skulle hafva till följd, att kapital droges från landsbygden
för att koncentreras i hufvudstaden och företrädesvis komma
denna till godo, erinrar komitén, att här icke kan vara fråga om medlens
utlånande på ett sätt, som skulle komma företrädesvis den ena
eller den andra orten till godo, utan om en sådan placering, som på
samma gång den innebär största trygghet för postsparbanken, kommer
13
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 40.
ditt möjliggöra en minskning i den utländska skuldsättning, hvilken dels
redan egt ram, dels framdeles kan ifrågakomma så väl för statens egna
behof som ock för beredande af nödigt förlag för jordbruksnäringen.
Komitén har nemligen föreslagit, att postsparbankens medel skulle få
placeras endast i svenska statens, allmänna hypoteksbankens eller de
svenska hypoteksföreningarnes å landet obligationer. Om derjemte, såsom
jag anser mig böra föreslå, bestämmes, att en del af postsparbankens
medel får mot statens skuldförbindelse ingå till den odlingslånefond,
om hvars bildande nådig proposition i dag beslutats, lärer man med än
mindre fog kunna tala om dessa medels koncentrering till förmån för
en viss ort. Tvärt om skulle de medel, som på sistnämnda sätt placerades,
vinna en användning, som efter mitt förmenande skulle verka i
hög grad välgörande för landets olika delar.
Komitén har ock omförmält, huru frän de främmande länder, der
postsparbanker redan under någon längre eller kortare tid varit i verksamhet,
föreligga särdeles gynsamma uppgifter rörande dessa institutioner.
För närvarande finnas i utlandet 10 postsparbanker, nemligen
i England (sedan 1861), Belgien, Italien, Nederländerna, Frankrike och
Österrike samt Nya Zeeland, Kanada, Japan och Britiska Indien; och i
liera andra stater pågå, efter hvad jag har mig bekant, förarbeten, som
afse postsparbanks inrättande.
I korthet har jag nu antydt hufvuddragen af den utredning komitén
lemnat och som föranledt densamma till det enhälliga tillstyrkandet,
att en postsparbank må jemväl här i landet inrättas. Gagnet och behöfligheten
af en sådan institution hafva äfven vitsordats uti de yttranden,
som i ämnet afgifvits af så väl fullmäktige i Riksbanken som Generalpoststyrelsen.
Den uppfattning hos mig om önskvärdheten af en postsparbanks
tillvägabringande, som låg till grund för min underdåniga hemställan
om ärendets behandling genom en komité, har endast kunnat än mera
stadgas genom den närmare utredning om en dylik banks betydelse
komitén åstadkommit, och då sa väl komitén som Generalpoststyrelsen
ansett hinder icke möta för att låta de fasta postanstalterna i riket
lemna det biträde vid sparbanksrörelsens handhafvande, som ingår i
postsparbankens uppgift, är det med liflig öfvertygelse, att landet icke
bör dröja med att tillegna sig denna gagneliga institution, som jag tillstyrker
Eders Kongl. Maj:t att nu besluta vidtagande af de åtgärder,
som påkallas för att en postsparbank, stäld under statens garanti och
förvaltning, må redan med ingången af nästa år kunna träda i verksamhet.
Komitén har ock uppgjort förslag till reglemente för en dylik bank,
14
Kong!. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 40.
men hemstält att före pröfningen af detsamma Riksdagens beslut måtte
inhemta» rörande de delar af ämnet, som kunna påkalla Riksdagens
medverkan. Dertill hänför komitén i första rummet meddelandet af statens
garanti för de medel, som varda postsparbanken anförtrodda, och
vidare frågan om förskotterande från postverkets medel af de för postsparbankens
förvaltning erforderliga utgifter, intilldess desamma kunna
ersättas genom uppkommande vinst å bankens rörelse. Slutligen föreslår
komitén, att Riksdagen må besluta de föreskrifter för fullmäktige
i Riksbanken, som skulle angå deras befattning med förvaltningen och
vården af postsparbankens medel samt sistnämnda banks ställning till
Riksbanken i fråga om rätt att der begagna kreditiv samt upp- och atskrifningsräkning.
Delande komiténs åsigt, att nyss antydda frågor påkalla Riksdagens
beslut, men att de mera detaljerade reglementariska bestämmelserna böra
i administrativ väg meddelas, anser jag dock med hänsyn så vål dertill,
att Riksdagens beslut påkallas för statsgaranti för postsparbanken som
ock till frågans synnerliga vigt, det vara i sin ordning att hufvudgrunderna
för denna banks verksamhet och förvaltning varda af Konung
och Riksdag faststälda och upptagas i eu särskild författning. Jag bär
derför uppgjort förslag till en dylik författning med ledning ai det utåt
komitén utarbetade reglemente för postsparbanken, men med uteslutande
dels af mera underordnade detaljbestämmelser, dels ock åt de ämnen,
som lämpligen tillhöra instruktionen för postsparbankens styrelse.»
Sedan Departementschefen uppläst det af honom uppgjorda förslag
till förordning angående en postsparbank för riket, yttrade Departementschefen
vidare:
»Då detta förslag utom i tvä punkter fullkomligt öfverensstämmer
med motsvarande delar af det reglemente för postsparbanken, komitén
utarbetat, kan jag, med hänvisande till den af komitén derför lemnade
motivering, nu inskränka mig till att redogöra endast för de båda punkter,
beträffande hvilka en afvikelse från komitéförslaget blifvit af mig
ifrågasatt.
I senare momentet af § 18, motsvarande § 19 i komiténs reglementsförslag,
och som handlar om placering af de postsparbankens medel,
hvilka ej böra hållas tillgängliga på upp- och afskrifningsräkning,
för att möta uppsägningar, har jag trott ett tillägg böra göras för att,
på sätt jag förut antydt, bereda användning åt en del utaf postsparbankens
medel för den så kallade odlingslånefonden och lör att åstadkomma
detta på ett enkelt, men i allt fall lika betryggande sätt som genom inköp
af statens obligationer. Det är af Eders Kongl. Maj:t förutsatt all
medel för odlingslånefondens bildande skola anskaffas af Riksgäldskon
-
15
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 40.
toret medelst upplåning; men till så stor del, som postsparbankens tillgångar
lämpligen kunna vinna placering i denna fond, synes det mig
vara en onödig omgång att låta Riksgäldskon toret utfärda" obligationer,
då samma trygghet beredes postsparbanken medelst Riksgäldskontorets
handskrifna skuldförbindelser. Vården af postsparbankens säkerhetshandlingar
blir derigenom ock i någon mån underlättad. Väl inser/jag,
att dylika skuldförbindelser icke kunna i händelse af behof realiseras
på samma sätt som obligationer, men då man tager i betraktande dels
att en postsparbanks tillgångar, enligt hvad erfarenheten i utlandet ådagalagt,
pläga regelbundet sliga utan betydligare bakslag ens under våldsamma
kriser, dels också att minst femtio procent af postsparbankens
för fast placering afsedda medel äfven enligt detta förslag skulle utgöras
af lätt säljbara obligationer, kan efter mitt förmenande någon den ringaste
tära icke förefinnas vid att placera en del af postsparbankens tillgångar
i så säkra papper som Riksgäldskontorets förskrilningar af ifrågavarande
slag, äfven om deras förfallotid skulle göra dem hänförliga till
kategorien åt mera långa papper. Tiden för återbetalning af dessa försträckningar
för odlingsfondens räkning samt ''räntan derå torde lämpligen
böra bero af öfverenskommelse mellan postsparbankens styrelse och
fullmäktige i Riksgäldskontor.
Hvad jag i sammanhang med frågan om fruktbargörandet af postsparbankens
tillgångar anser mig icke kunna underlåta att särskild! betona,
är utsigten, att en postsparbank, sedan dess rörelse nått en viss
omfattning, skall underlätta möjligheten för staten att upplägga inhemska
lån och äfven, hvad som etter mitt förmenande är af synnerlig vigt, gifva
åt dessa lån formen af från låntagarens sida ouppsägbara förbindelser.
Eu postsparbanks verksamhet i detta afseende beror icke allenast af
dess eget behof att få de åt den anförtrodda medel placerade, utan ock
åt dess i § 17 af författningsförslaget framhållna uppgift att förmedla inköp
åt allmänheten åt obligationer och sålunda bereda åt dessa en spridning
bland samhällsklasser, hvilka hittills i vårt land endast i helt. obetydlig
grad i sådana papper nedlägga sina besparingar.
Hen andra punkten, hvari jag ifrågasatt en afvikelse från komiténs
hemställan, är $ 21, motsvarande § 24 i komiténs förslag. Komité!!
bär deri ansett, afl de ledamöter i postsparbankens styrelse, hvilka der
icke hade plats på grund af sitt embete inom postverket, skulle vara
förordnade af Eders Kongl. Maj:t, men då komiténs förslag tillika innehåller
den bestämmelsen, hvilken jag i allo gillar, att af dessa till antalet
tre ledamöter en skulle vara fullmäktig i Riksbanken och en i
Riksgäldskontoret, synes det mig lämpligast, att de respektive fullmäktige
i dessa Riksdagens verk, hvilka eljest sins emellan fördela göromålen,
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
också hvar för sig utse åt hvilken af dem bör öfverlemnas uppdraget
att tjenstgöra såsom medlem af postsparbankens styrelse.
I mom. 2 af § 21 är i öfverensstämmelse med komiténs förslag i
§ 26 mom. -1 infördt ett stadgande, huru ordförandebefattningen i styrelsen
skall uppehållas under Generalpostdirektörens hinder att densamma utöfva.
Till denna paragraf har jemväl fogats ett särskildt moment för att
hänvisa till den instruktion, som skulle komma att af Eders Kongl. Maj:t
utlärdas för postsparbankens styrelse och hvari, bland annat, borde be
stämmas, i hvilka ärenden Generalpostdirektören eger att ensam besluta.
På sätt komitén utredt, skulle nemligen flertalet af de postsparbanken
rörande ärenden blifva föremål för handläggning ensamt af Generalpostdirektören
och den för dessa ärenden särskildt anstälde byråchefen i
Generalpoststyrelsen, under det att endast vissa mera vigtiga och en mångsidigare
pröfning påkallande frågor skulle afgöras af styrelsen samfäld!.
Uti författningsförslagets sista § har jag inrymt en bestämmelse,
som i allo grundar sig på hvad komitén hemstält, ehuru komitén ej
upptagit den i sitt förslag till reglemente för postsparbanken, der den
ej heller lämpligen kunde hafva sin plats. När nu åter fråga är att
genom en af Konung och Riksdag stiftad lag bestämma hufvudgrunderna
för postsparbankens verksamhet och förvaltning, böra deri icke hel le v
saknas erforderliga föreskrifter om den befattning med placeringen och
vården af postsparbankens medel, som är afsedd att tillkomma fullmäktige
i Riksbanken. Paragrafens innehåll öfver en sstämmer med komiténs
förslag (sid. 32 i betänkandet) utom deri att, på sätt Fullmäktige i sitt
yttrande ifrågasatt, ersättning lärer böra utgå af postsparbanken till de
Riksbankens tjensteman, som skola handhafva vården af postsparbankens
värdepapper.
För smärre förändringar i redaktionen af komiténs förslag, mestadels
beroende deraf att de närmare reglementariska bestämmelserna ansetts
icke böra i denna författning upptagas, kan någon särskild motivering
ej erfordras, utan vågar jag, med stöd af hvad jag nu anfört och
med åberopande i öfrigt af komiténs betänkande, i underdånighet hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen till antagande
omförmälda, af mig uppgjorda förslag till förordning angående en postsparbank
för riket.
Vidare lärer det vara nödigt att, på sätt komitén tillstyrkt, i den
nådiga propositionen Riksdagens medgifvande äskas dertill att postsparbanken
får i Riksbanken sä väl öppna upp- och afskrifningsräkning och
åtnjuta ränta enligt fullmäktiges bestämmande för derå insatta medel
inom högst fyrahundra tusen kronor, som ock begagna kreditiv utan
ställande af säkerhet. Komitén har visserligen ansett postsparbanken
Konrjl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 40. 17
höra befrias från kreditivafgift, men då Fullmäktige yttrat sig emot
komitens förslag i den delen, vill jag icke ifrågasätta en dylik förmån
tor postsparbanken, helst jag håller sannolikt, att postsparbanken kan
ganska snart undvara ett särskilt kreditiv.
■ c 1 nDef fPr P°stsParbanken erforderliga förvaltningsutgifter äro, på sätt
1 V? a J[3)aget tlU förordning angifves, afsedda att förskjutas af postverkets
medel, intill dess postsparbankens egna vinstmedel lemna tillgång
tdl deras bestridande. Bland dessa utgifter förekomma jemväl
artyoden till ordförande och ledamöter i postsparbankens styrelse ersättning
till postverkets personal för dess befattning med postsparbanksroreisen
samt löner och arfvoden till den byråchef och de biträden i
Reneralpoststyrelsen, som skola besörja handläggningen af de ärenden,
som tillhöra postsparbanken. Det är naturligtvis omöjligt att på förhand
bestämma vare sig måttet af det arbete, som kommer att kräfvas af de
särskilda medlemmarne i postsparbankens styrelse eller den förstärkning
1 Deneralpoststyrelsens arbetskrafter, som påkallas deraf att i postverket
inordnas denna nya och vigtiga institution. Något förslag till löne- eller
ar vodesstat kan derför nu icke ens tillnärmelsevis uppgöras, utan kan
det först vara efter en längre tids erfarenhet, som några definitiva anordningar
i det afseendet kunna vidtagas. Tilldess torde det böra åt
Fders Kongl. Maj:t öfverlemnas att bestämma i dessa ämnen; och har
jag ansett förslag derom böra i den nådiga propositionen framställas.»
Slutligen tillkännagaf Departementschefen, att han, under förutsättning
af nådigt bifall till hvad af honom blifvit hemstäldt, uppsatt förslag
till den proposition i ämnet, som borde till Riksdagen atlåtas, hvilket
förslag nu jemväl af Departementschefen upplästes.
Hvad föredragande Departementschefen sålunda
tillstyrkt, deri Statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla;
och skulle i enlighet med ofvanberörda förslag
proposition i ämnet af den lydelse, bilagan till detta
protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
A. L. Fris.
Bill. till Biksd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 28 Iläft.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1883:44 Riksdagens Skrifvelse, N:o 44 s. 5 i texten
- SBLU 1883:1 Utlåtande, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående inrättande af en postsparbank för riket. Till Riksdagen har den 6 sistlidne Mars aflåtits en så l s. 1 i texten