Med förslag till förordning angående bevillnmgsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter
1883-01-08 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1883:8, Med förslag till förordning angående bevillnmgsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter
Dokumentets text
Kongl. Maj.is Nåd. Vrop. No 8.
1
M:o 8.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
förordning angående bevillnmgsafgifter för särskilda förmåner
och rättigheter; Gifven Stockholms slott den 8
Januari 1883.
Under åberopande af bifog-ade protokoll öfver finansärenden för
denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen till antagande
närlagda förslag till förordning angående bevillningsafgifter för särskilda
förmåner och rättigheter.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
Utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
OBCÅR.
O. R. Themptander.
Bill. till Riksd. Prof. 1883. 1 Sand. 1 Afd. 8 Käft.
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 8.
FÖRSLAG
till
förordning angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner
och rättigheter.
A. Beyillningsafgift för rättighet till skogsfång och kolningsfriliet på
allinämiiiigar.
§ I
För
rättighet till skogsfång på kronans mot rekognition till bruk,
hyttor eller grufvor upplåtna allmänningar erläggas tjugufem öre för
hvarie stafrum ved eller deremot svarande aderton tunnor kol; och beräknas
denna afgift efter det belopp ved eller kol, för hvillcet rekogmtionsafgiften
enligt privilegier eller resolutioner utgår, antingen skogsfånget
årligen begagnas eller icke.
§ 2.
För kolningsfriliet på härads- eller sockenallmänningar, när derför
till häradet eller socknen icke erlägges betalning, svarande mot den,
som för rekognitionsskogars eller kronoallmänningars begagnande, böi
enligt Kongl. förordningen den 4 juni 1752 jemte bevillningen utgöras,
skall afgiften så höjas, att beloppet blifver enahanda med hvad lör
nyttjanderätt till kronoskogarne erlägges.
t
3
Kongl. Majds. Nåd. Trop. N:o 8.
B. Beyillningsafgift af bankbolag med sedelutgifningsrätt.
§ 3.
Enskild bank, som eger sedelutgifningsrätt, skall, förutom bevillning
af fast egendom samt af inkomst, erlägga en afgift af två kronor för
hvarje tusen kronor af det högsta belopp af bankens sedlar, som på
en gång under nästföregående året varit utlemnade i rörelsen; varande
styrelsen för sådan bank skyldig att, till upplysning vid denna afgifts
debitering, i början af hvarje år aflemna en genom intyg af det utaf
Kongl. Maj ds Befallningshafvande förordnade ombud bestyrkt uppgift
å nyssnämda sedelbelopp.
C. Beyillningsafgift af utländske eller andre här i riket icke mantalsskrifne
handlande och liandelsexpediter.
§ 4.
Utländing eller i utlandet bosatt, här i riket icke mantals- och
skattskrifven svensk undersåte, som reser omkring i landet och för
egen eller, såsom utskickad, för annans räkning till inledande af handel
samt med eller utan varuprof bjuder ut eller slutar handel om utländska
varor att framdeles från utlandet levereras, skall, vid ankomsten
till riket, till närmaste kronouppbördsman i stad aflemna skriftlig uppgift,
huru länge han ämnar här qvarstanna, samt dervid erlägga femtio
kronor för rättigheten att under en tid af högst tre månader idka
dylik handel; åliggande det honom att, derest han efter nämnda tid
vill samma rättighet utöfva, förskottsvis betala ytterligare tjugu kronor
i månaden, hvilken afgift skall antingen för längre tid på en gång
eller för minst en månad om sänder, men alltid för full månad, inbetalas
till kronans uppbördsman i stad inom det län, der han vid
betalningstiden sig uppehåller; skolande qvittenset å den erlagda afgiften
vara meddeladt å tryckta blanketter, som efter vederbörliga roqvisitioner,
böra af Statskontoret Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillsändas,
för att kronans uppbördsmän i städerna tillhandahållas, och
hvilka blanketter, som skola lyda dels å femtio kronor, dels å tjugu
kronor hvardera, böra innehålla erinran om behörigt iakttagande af
hvad gällande författningar i afseende å dylik handel stadga.
4
Kongl. Maj.is Nåd. Prop. N:o 8.
Den utländing eller med utländing, enligt hvad här ofvan är
sagd!, likstäldo svenske undersåte, som, utan att hafva den stadgade
'' afgifton behörigen erlagt, beträdes med att bjuda ut eller sluta handel
om utländska varor, skall, jemte afgift ens erläggande, bota från och
med etthundra till och med femhundra kronor. Förbrytelser häremot
upptagas af poliskammare, der sådan finnes, och eljest af allmän domstol;
och fördelas de ådömda böterna lika emellan åklagaren och den
kommun, hvarest förbrytelsen blifvit begången.
De sålunda uppburna bevillningsmedlen åligger det uppbördsmännen
att, under titel: uBevillning af utländske eller andre här i riket
icke mantalsskrifne handlande och handelsexpediteru, såsom andra kronomcdel
i behörig ordning uti länets ränteri leverera; hvarförutom vid
hvarje års slut bör uppgöras och till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
insändas redovisning för de emottagna qvittensblanketterna, hvilka redovisningar,
sedan desamma blifvit till rigtiglieten af Kong!. Maj:ts
Befallningshafvande styrkta, böra inom Januari månads slut det följande
året till Statskontoret insändas, för att med ränteriredogörelserna jemföras
och derefter aflemnas till Kammarrätten, för att tjena till ledning
vid räkenskapernas granskning.
För de ifrån Statskontoret till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
afsända qvittensblanketterna, hvilka, intill dess desamma till uppbörd smännen
utlemnas, skola i landtränteri förvaras, bör jemväl inom Januari
månads utgång behörig redovisning till Statskontoret insändas.
Hvad här ofvan i denna § är stadgadt rörande särskild bevillningsafgift
af utländing, som utbjuder eller försäljer utländska varor,
gäller icke för norrman, som idkar handel med norska produkter.
It Bevilhihigsafgift af utliiiulmgar för konserter cell dramatiska
eller andra föreställningar.
§ 5.
Utländsk man eller qvinna, som med vederbörligt tillstånd, mot
inträdesafgift, för egen räkning gifver konsert eller annan musikalisk
tillställning, uppförer skådespel, förevisar konstridning, lindansning,
mekaniska eller andra konster, kosmoramor, panoramor och andra optiska
konststycke]), vaxkabinetter, samlingar af djur och naturalier m. in.,
erlägger för hvarje särskild konsert eller hvarje dag, då skådespel eller
annan föreställning gifves, i Stockholm och Göteborg tre kronor och å
annan ort inom riket eu krona 50 öre; börande sådan konsertgifvare,
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kongl. Mcij:ts Nåd. Vrop. N:o 8.
teaterföreståndare, konstidkare eller före visare, innan tillståndet meddelas,
styrka, antingen att den stadgade afgiften, för den tid eller det tillfälle
tillståndet omfattar, blifvit till fullo betald, eller att godkänd säkerhet
derför blifvit till vederbörande uppbördsman aflemnad; och skall, i senare
händelsen, afgiften alltid vid hvarje månads slut för samma månad
till fullo likvideras; åliggande det den betalningsskyldige att, vid
det tillfälle sådan liqvid erlägges, till uppbördsman!!en jemväl öfverlemna
bevis, i stad. från vederbörande fiskal och i köping eller på landet från
länsmannen i orten, om antalet gifna konserter eller förevisningsdagar,
h vilket bevis bör åtfölja uppbörd smannens redovisning öfver de influtna
algi Hörna. Uppbördsmannens qvitto å erlagd betalning för senast inom
riket gifna representationer bör dessutom ovilkorligen af hvar och en
sådan utländing, då han i sagde ändamål till annan inrikes ort ankommer,
företes innan nytt tillstånd honom meddelas.
Till kontroll derå, att ifrågavarande afgift blifvit i behörig ordning
erlagd, skall det åligga, i stad fiskal och i köping eller på landet
länsman eller den, som der innehar motsvarande befattning, att, efter
hvarje, hälft års utgång, till Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i länet
skriftligen uppgifva, huru många föreställningar af förenämnda beskaffenhet
derstädes blifvit under tiden gifna, eller, om någon sådan ej förekommit,
det likaledes anmäla; hvarjemte uppbördsmännen skola inom
Januari månads utgång det, påföljande året till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
insända redovisning för de under förflutna året influtna
avgifter af ifrågavarande beskaffenhet; börande dessa redovisningar och
uppgifter åtfölja kronoräkenskaperna, då de till Kammarrätten insändas.
Debitering, uppbörd, afkortning och redovisning.
§ 6-
De under litt A. och B. omförmälda bovillningsafgifter skola införas
i särskilda .längder, hvilkas upprättande åligger på landet häradsskrifvaren
och i stad vederbörande tjensteman; och bör i öfrigt hvad
angående debitering, uppbörd, afkortning och redovisning af bevillning
af fast egendom samt af inkomst är stadgadt i tillämpliga delar lända
till efterrättelse äfven beträffande nyssnämnda bevillningsafgifter.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 8.
Formulär l:o).
♦
Debiterings] ängd
rättigheter inom
län för år 18 . .
öfver bevillningsafgifter för särskilda förmåner och
(stad) socken af härad
Den skatt- skyldige.
Rättighet eller
förmån derför
bevillning skall
erläggas.
Bevillningsafgift
för rättighet till
skogsfång och
kolningsfrihet på
allmänningar.
Bevillningsafgift af
bankbolag med
sedelutgifningsrätt.
Summa
bevill-
Stafrum
ved.
Afgift.
Högsta belopp
utelöpande
sedlar.
Afgift.
ning.
N. N. bruk
Skogsfång å
Jordsborgs kro- noallmänning...
100
25
_
- -
—
25
N. N. hytta
Kolningsfrihet
å Borgholms
häradsallmän- ning* ..................
30
30
N. N. en- skilda bank
Sedelutgifnings- rätt....................
1,000,000
2,000
2,000
Summa
—
55
—
—
2,000
—
2,055
Anm. För öfriga bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter
uppgöras särskilda redovisningar efter hvarje års slut, hvadan och då dessa utgifter
i allmänhet icke kunna på förhand uppdebiteras, desamma icke i denna
längd upptagas.
Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 8.
7
Pormulär 2:oJ.
Sammandrag- af debiteringslängderna öfver bevillningsafgifter för särskilda
förmåner och rättigheter uti fögderi och län,
för år 18 . . .
Bevillningsafgift
Härad.
Socken.
för rättighet
till skogs- fång och kol- ningsfrihet
på allmän- ningar.
bolag med
sedelutgif- ningsrätt.
af bank-
Summa
bevillning.
N. N................
X. N................
X. N................
N. N................
N. N................
0
N. N...............
55
2,000
2,055
Summa
8
Kongl. Maj.is Nåd. Trop. N:o 8.
Formulär 3:o)
Sammandrag öfver bevillningsafgifterna för särskilda förmåner och.
rättigheter uti län för år 18 . . .
Debiterade bevillningsafgifter
Summa
bevillning.
för rättig- het till
skogsfång
och kolnings- frihet på all- männingar.
af bank- bolag med
sedelutgif- ningsrätt.
N. N. fögderi ...............
X. X. dito .....................
N. N. stad .....................
X. X. dito .....................
Öl
Summa
KongT. Maj:ts Nåd. IJrop. N:o 8.
9
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den .8 Januari
1883.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Richert,
Themptander,
Ryding.
Föredragande Departementschefen, Statsrådet Themptander, anförde
:
‘‘Vid behandling förut denna dag af skatteregleringskomiténs förslag
till förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst,
har Eders Kongl. Maj:t behagat gilla den af komitén uttalade,
al mig biträdda åsigt, att ur bevillningsförordningen borde utbrytas
de särskilda afgifter, hvilka hittills upptagits under förordningens art.
I1T. Jag. anhåller, att nu få underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning,
om och i hvad mån dessa afgifter kunna anses böra fortfarande bibehållas.
“
. Sedan Departementschefen härefter föredragit skatteregleringskomiténs
underdåniga utlåtande den 13 September 1882 i de delar,
Sill. till Riksd. Prof. 1883. 1 Sami 1 Afd. 8 Häft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. No 8.
som berörde omförmälda afgifter, jemte deröfver af vederbörande afgifna
underdåniga yttranden, fortfor Departementschefen:
“Lika med skatteregleringskomitén och på de skäl, komitén derför
anfört, hemställer jag, att de bevillningsafgifter, som enligt Art. III
af bevillningsförordningen utgått af frälsoegendomar, af lotshemman, af
gåfva, testamente, fideikommiss, arf och fynd samt för karaktersfullmakter
måtte få upphöra. Jag bör härvid erinra, att den bland de nu
nämnda bevillningarne, som, näst efter rusttjenst!^ villningen af frälseegendomar,
varit såsom statsinkomst af någon betydelse, eller bevillningen
för gåfva, testamente, fideikommiss och arf, kommer att inbegripas
i den ökade stämpelafgift för bouppteckningar och gåfvobref,
Eders Kongl. Maj:t beslutat föreslå Riksdagen.
Den under Art. III i bevillningsförordningen förekommande afgiften
för spelkort har i det förslag till förordning angående stämpelafgift,
som kommer att föreläggas Riksdagen, blifvit med stämpelafgiften
sammanförd och bör således icke vidare såsom bevillningsafgift
upptagas.
Af de ifrågavarande afgifterna återstå derefter de, som uppbäras:
för rättighet till skogsfång och kolningsfrihet å allmänningar, af utländingar
för konserter och dramatiska eller andra föreställningar, af
bankbolag med sedelutgifningsrätt, samt af utländske eller andra här i
riket icke mantalsskrifne handlande och handelsexpediter.
Med skatteregleringskomitén är jag ense derom, att af dessa de
två förstnämnda böra fortfarande till oförändrade belopp utgå.
I den bevillning, som åligger de enskilda bankerna för deras
sedelutgifningsrätt och hvilken enligt § 15 af gällande bevillningsstadga
är för en hvar bank bestämd till 2 kronor för tusen af det högsta belopp
i sedlar, banken under närmast föregående år haft på en gång i
rörelsen utelöpande, har skatteregleringskomitén föreslagit en förhöjning
med icke mindre än 150 procent eller från 2 till 5 kronor per
mille. Den sålunda ifrågasatta förhöjningen är så betydande, att den,
med hänsyn till sina antagliga verkningar, knappast kan betraktas enbart
såsom en tillökning i skatt, utan tast hellre måste anses innebära
en förändring af ganska väsentlig art i de vilkor, som hittills varit
stadgade för sedelutgifningsrätten. Då en af Eders Kongl. Maj:t tillsatt
komité för närvarande är sysselsatt med revision af banklagstiftningen,
och den nya banklag, som efter pröfning af komiténs förslag kan blifva
af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen antagen, redan vid 1889 års början
bör till alla delar kunna vinna tillämpning, derest Eders Kongl. Maj:t i
afseende å de bankers oktroj er, som under den närmaste tiden gå till
ända, kommer att på enahanda sätt som den 6 Oktober sistlidet år
11
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 8.
skedde med Helsinglands enskilda bank, bevilja förlängd oktroj endast
till utgången af år 1888, då de sista af de äldre oktrojerna utlöpa,
finner jag det för min del mindre lämpligt att för den mellanliggande
tiden vidtaga en mera genomgripande ändring i vilkoren för sedelutgifningsrätten,
helst denna rätt för icke länge sedan genom den då
verkstälda indragningen af femkronsedlarne undergått en afsevärd begränsning.
Vid detta förhållande och då.det lärer höra närmare undersökas,
om icke billigheten fordrar, att, i sammanhang med en höjning
i bevillningen för sedelutgifningsrätten, grunden för afgiftens beräknande
förändras derhän, att, i stället för det högsta i rörelsen utlemnade
sedelbeloppet, medeltalet af de under året i rörelsen utelöpande
sedlarne blir för afgiften bestämmande, anser jag mig böra hemställa,
att, med bibehållande tills vidare oförändrad af den nu stadgade bevillningen
för de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt, bankkomitén
måtto erhålla nådig befallning att, i sammanhang med förslag till lagstiftning
rörande de enskilda bankerna, taga under öfvervägande jemväl
huruvida ökad bevillning å sedelutgifningsrätten bör ifrågakomma,
derest de enskilda bankerna skulle anses böra vid denna rätt i större
eller mindre utsträckning bibehållas.
1 fråga om bevillning af utländske eller andra här i riket icke
mantalsskrifne handlande och handelsexpediter, innehåller § 16 af gällande
bevillningsstadga, att utländing eller i utlandet bosatt, här i riket
icke mantals- och skattskrifven svensk undersåte, som reser omkring
i landet och för egen eller, såsom utskickad, för annans räkning till
inledande af handel samt med eller utan varuprof bjuder ut eller slutar
handel om utländska varor, att framdeles från utlandet levereras, skall,
vid ankomsten till riket, till närmaste kronouppbördsman i stad aflemna
skriftlig uppgift, huru länge han ämnar qvarstanna, samt dervid
erlägga 100 kronor för rättigheten att under en tid af högst tre
månader idka dylik handel; och åligger det honom, derest han efter
nämnda tid vill samma rättighet utöfva, att förskottsvis betala ytterligare
40 kronor i månaden, hvilken afgift skall antingen för längre
tid på en gång eller för minst en månad om sänder, men alltid för
full månad, inbetalas till kronans uppbördsman i stad inom det län,
der han vid betalningstiden sig uppehåller.
Under anförande att, ehuru för bedömande af den omfattning, i
hvilken affärer af nyss angifven art inom riket bedrifvits, likasom i
hvad mån sådana affärer uppgjorts med andra än köpmän, officiella
uppgifter saknades, det dock torde vara visst, att den ifrågavarande
formen för affärers inledande och afslutande, under senare tider vunnit
betydande utveckling och numera ofta antoge proportioner, som ej
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 8.
stode i rimligt förhållande till de i 16 § bevillningsförordningen stadgade
skattesatserna, har skattereglerfngskomitén föreslagit, att med bibehållande
i öfrigt af bär ofvan, anförda bestämmelser, bevillningen för
utländske eller andra bär i riket icke mantalsskrifne handlande och
bandelsexpediter måtte böjas till 200 kronor för första månaden och
80 kronor för hvarje följande månad af dylik persons vistelse inom riket.
I det, underdåniga yttrande Kommerskollegium afgifvit i ämnet,
har detta embetsverk, som förklarat sig icke vara i tillfälle bedöma,
huruvida det antagande, hvarpå skatteregleringskomitén stödt sitt förslag,
kunde anses ega grund eller icke, i öfrigt anmärkt, att då, enligt
komiténs förslag, bevillningsafgiften för främmande handelsresande
skulle för helt år uppgå till 1,080 kronor, motsvarande beloppet af den
bevillning, som jemlikt 6 § bevillningsförordningen erlägges för en till
108,000 kronor uppgående årlig inkomst af kapital eller arbete, den
ifrågasatta förhöjningen syntes Kollegium icke stå i skäligt förhållande
till den affärsverksamhet, som af sådana handelsresande i allmänhet
bedrifves, samt att, i den mån den ifrågavarande afgiften höjdes eller
bestämdes allt för hög, i samma mån skulle ock försöken ökas att
under en eller annan form kringgå gällande stadganden i ämnet, hvilket
läte sig göra så mycket lättare som kontrollen öfver denna skatts erläggande
icke vore, eller med nu rådande åsigter om olämpligheten
af alla, den personliga samfärdseln störande eller inskränkande föreskrifter,
kunde blifva fullt verksam eller till ändamålet ledande.
Hvad Kommerskollegium sålunda anmärkt, synes mig innefatta
tillräckliga skäl att icke vidtaga någon förhöjning i den omförmälda
afgiften. Deremot lära anledningar icke saknas att ifrågasätta en nedsättning
deri.
Såsom Kommerskollegium erinrat, stadgades i art. 17 af den med
Frankrike den 30 December 1881 afslutade handelstraktat, att franske
handelsresande icke skulle inom de förenade rikena vara underkastade
högre särskild yrkesafgift, än den lägsta dylika afgift, som der erlades
af inhemske handelsresande af samma kategori, äfvensom att en afgift
till lika belopp med den bevillning, som, vare sig i Sverige eller Norge
drabbade franske handelsresande, finge i Frankrike påläggas svenske
eller norske handelsresande; och genom en vid traktaten fogad särskild
deklaration förband sig Eders Kongl. Maj:t att för sistlidet års Riksdagframlägga
förslag i syfte att bestämma den särskilda yrkesafgiften för
så väl utländske som infödde, inom riket icke mantalsskrifne handelsresande
till halfva beloppet af den afgift, som var dem i Sverige ålagd.
I öfverensstämmelse härmed afläts ock till 1882 års Riksdag proposition
derom, att den i § 16 af bevillningsstadgan föreskrifna bevillningen af
13
Kongl. Maj ds Nåd. Trop. N:o 8.
utländske eller andre här i riket icke mantalsskrifne handlande och
handelsexpediter måtte nedsättas från 100 till 50 kronor för de första
tre månaderna, sådan handlande eller handelsexpedit härstädes utöfvar
verksamhet, och från 40 till 20 kronor för hvarje följande månad; men
då ett fullständigt förslag till ny bevillningsstadga äfvensom andra framställningar,
syftande till en genomgripande reform i vårt skatteväsende,
antogos inom kort skola blifva föremål för Riksdagens pröfning, ansåg
Riksdagen det mindre lämpligt att för det dåvarande besluta någon
ändring i reglerna för den ifrågavarande bevillningsskyldigheten eller
eljest vidtaga några delvisa förändringar i gällande bevillningsstadga,
i följd hvaraf stadgandena i § 16 bevillningsstadgan bibehöllos oförändrade.
Detta Riksdagens beslut innefattar naturligen icke något hinder
att nu, då vårt skattesystem i väsentliga delar och särskild! hvad som
angår bevillningen i dess helhet göres till föremål för Riksdagens
pröfning, förnya den omförmälda till 1882 års Riksdag aflåtna propositionen;
och härtill föreligger nu en ytterligare anledning deri, att, såsom
en följd af den utgång frågan erhöll vid sistlidet års riksdag,
franska regeringen funnit sig föranlåten att för svenske handelsresande,
som uppehålla sig i Frankrike, bestämma en särskild afgift, motsvarande
den, som i Sverige affordra^ franske handelsresande. Våra handelsresande
i Frankrike hafva härigenom, i förhållande till dylika resande
af andra nationer, blifvit försatta i en undantagsställning, hvars bibehållande
så mycket mindre kan vara önskvärd!, som Frankrike är en
bland de största afnämarne af våra förnämsta exportartiklar, trä och jern,
och det nu rådande förhållandet följaktligen icke torde kunna undgå
att utöfva ett visst menligt inflytande på våra exportörers ställning på
den franska marknaden.
Då jag af nu angifna skäl anser mig böra tillstyrka Eders Kongl.
Maj:t att ånyo föreslå Riksdagen enahanda nedsättning i bevillningen
för utländske handelsresande, som ifrågasattes vid 1882 års riksdag,
tillåter jag mig äfven framhålla, att de yrkanden, som gjorts på en hög
beskattning å den ifrågavarande affärsverksamheten, synas mig i viss
mån framkallade af en oläglig uppfattning af arten och betydelsen af
denna verksamhet. Man har nemligen förestält sig, att de ifrågavarande
handelsresandena i större omfattning förmedla afsättning af
varor från utlandet direkt till de härvarande konsumenterne, och att
således, om bevillning härför icke af dem utkräfdes, en inom riket bcdrifven
handelsrörelse af betydenhet skulle blifva obeskattad. Det må
vara sant, att i ett eller annat fall och särskild! genom de kringresande
vinagenterna afsättning sker omedelbart till konsumenterne;
14
Kong!. Maj:ts Nåd. Trop. No 8.
men med visshet torde kunna sägas, att den ifrågavarande affärsverksamheten
i hufvudsak tjenar endast till att förmedla affärer mellan producenter
och affärsmän i utlandet, å ena sidan, och å den andra personer,
som härstädes drifva handel, och livilka i sin ordning afyttra
varan till konsumenterna samt blifva derför likasom för sin rörelse i
öfrigt beskattade. Om så är förhållandet, torde det vara uppenbart,
icke blott att, derest, genom uppställande af några starkare hinder för
den nu berörda affärsverksamheten, densamma komme att upphöra eller
inskränkas, någon ökad statsinkomst icke skulle på annat håll beredas
staten, utan ock att i dylikt fall väsentliga olägenheter skulle uppstå
ej mindre för våra inhemska handlande, som då, i stället att kunna
här af de utländske producenternas agenter, med ledning af medförda
prof, verkställa sina reqvisition er, skulle nödgas att antingen genom
korrespondens eller genom utskickade ombud och ofta nog genom mellanhänder
å utrikes ort uppköpa producenternas varor, än äfven för den
förbrukande allmänheten, för hvilken under sådana förhållanden de utifrån
kommande varorna i många fall skulle väsentligen fördyras.
Att den i utlandet boende producenten eller köpmannen skulle
här beskattas för den vinst, som uppstår derigenom att han afyttrar
varor till vårt land, strider både emot andan i skattelagstiftningen, som
ju icke kan sträcka sin tillämpning utöfver hvarje lands egna gränser,
och emot de grundsatser, som äro bestämmande för det internationella
varuutbytet. Om, såsom jag redan antydt, våra köpmän resa till utlandet
för att göra sina uppköp eller aftala utländska affärer medelst
korrespondens, blir ju ock den utländske säljaren obeskattad här i landet,
men icke förefaller det mig vara större skäl att låta denne säljare
betala skatt, derföre att han till lättnad för våra köpmän låter affären
uppgöras medelst ett hitskickadt ombud. Dessa handelsresande fylla
eu vigtig och i utlandet mer och mer uppmärksammad uppgift vid de
internationella handelsförbindelserna. Att vi skulle visa oss så helt och
hållet förbise detta, att vi genom bibehållande af den nuvarande höga
beskattningen skulle utsätta våra agenter i utlandet för en undantagsbeliandling,
kan icke vara lämpligt, isynnerhet när man efter en revision
af landets hela skattelagstiftning söker få den ordnad efter mera
egentliga grunder än hittils. Statskassans inkomst af den nuvarande
bevillningen har för åren 1876—1880 utgjort i medeltal ungefär 90,000
kronor om året. Eu nedsättning till hälften i denna bevillning, såsom
vid franska traktatens afslutande förutsattes och nu af mig ånyo föreslagits,
skulle således medföra en minskad inkomst af cirka 45,000
kronor. Men otvifvelaktigt är, att en så högst betydlig stegring i
skatten, som af komitén föreslagits, ingalunda skulle i motsvarande
15
Kongl. May.ts Nåd. Trop. N:o 8.
mån tillföra statskassan en ökad inkomst. Till undvikande af all missuppfattning
om denna bevillnings natur tror jag det äfven böra särskilt
framhållas, att den icke afser sådana handelsresande, som försälja
varor, hvilka de sjelfva föra med sig. Dessa tillhöra naturligtvis en
helt annan kategori, de hafva icke till uppgift att endast förmedla affärer,
utan idka en verklig handelsrörelse inom landet och böra
derföre betala skatt enligt för dylik rörelse i allmänhet gällande bestämmelser,
hvarföre ock bevillningsförordningen särskild! omförmäler
deras beskattning. Af samtliga dessa skäl är det jag anser enahanda
framställning, som af Eders Kongl. Maj:t gjordes till senaste Riksdag
i detta ämne, nu böra oförändrad förnyas.
Åberopande hvad jag nu anfört och med hemställan, att de i art.
III af bevillningsstadgan upptagna afgifter, hvilka komma att bibehållas,
måtte med undantag af stämpelafgiften för spelkort få sammanföras
i en författning, tillstyrker jag i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen till antagande ett
inom Finansdepartementet enligt nu anförda grunder utarbetadt förslag
till: Förordning angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och
rättigheter.))
På tillstyrkande af Statsrådets öfriga ledamöter
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla hvad föredragande
Departementschefen hemstält; och skulle
till följd häraf till Riksdagen aflåtas proposition af
det innehåll, bilagan till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Haris Wachtmeister.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- BevU 1883:9 Betänkande, angående bevillning saf gifter för särskilda förmåner och rättigheter. s. 1 i texten
- BevU 1883:7 Betänkande, angående allmänna bevillningen. s. 1 i texten