Sök i Ratio Lex

Angående aflöning och lönetillskott åt lärare och lärarinnor vid folkskolor m. m

1885-01-27 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1885:8, Angående aflöning och lönetillskott åt lärare och lärarinnor vid folkskolor m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 8.

1

N:o 8.

Ank. till Riksd. Kansli den 27 Jan. 1885, kl. 2 e. m.

Kongl. Maj ds nådiga ''proposition till Riksdagen, angående aflöning

och lönetillskott åt lärare och lärarinnor vid folkskolor

m. m.; gifven Stockholms slott den 19 December 1884.

Kongl. Maj:t vill, under åberopande af bifogade protokoll öfver

ecklesiastikärenden för denna dag, härmed föreslå Riksdagen att besluta

:

att lönen för ordinarie lärare eller lärarinna, som efter undergången

godkänd afgångsexamen från seminarium blifvit vid folkskola i

föreskrifven ordning anstäld, skall utgöra, förutom de naturaförmåner

eller ersättning derför, som enligt hittills gällande bestämmelser honom

eller henne tillkomma, minst sexhundra kronor, att utgå dels i spanmål

dels i penningar efter samma grunder, som hittills varit föreskrifna;

att såsom tillägg till hvad nu är bestämdt om lönetillskott af allmänna

medel åt lärare och lärarinnor vid folkskolor jhterligare må

stadgas, att, der lönen för ordinarie folkskolelärare eller lärarinna, som

i denna egenskap oförvitligt tjenstgjort under minst fem år, utgår för

åtta månaders undervisning med sjuhundra kronor jemte de i lag bestämda

naturaförmåner eller ersättning derför, bidrag för aflöningens

utgörande skall utgå af allmänna medel med fyrahundra sextiosex

kronor 67 öre;

att för beredande af tillgång till de förhöjda bidragen af statsmedel

må, i stället för det å extra stat för åren 1884 och 1885 uppförda

förslagsanslag af etthundraåttio tusen kronor till löneförbättring åt lärare

och lärarinnor vid folkskolor, uppföras å ordinarie stat för år

1886 enahanda belopp, etthundraåttio tusen kronor;

Bill. till Biksd. Prof. 1885. 1 Sand. 1 Afd. 6 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.

samt att det å nionde hufvudtiteln uppförda anslag till folkskolelärarnes

enke- och pupillkassa må höjas med sjutusen femhundra kronor,

eller från femtiosex tusen kronor till sextiotre tusen femhundra

kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

Utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

C. G. Hammarskjöld.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.

3

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 19

December 1884.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,

Statsråden: Lovén,

yon Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

44:o.

Departementschefen Statsrådet Hammarskjöld anförde i underdånighet:
»Enligt

nu gällande stadganden skall den årliga lönen för ordinarie

lärare eller lärarinna, som efter undergången godkänd afgångsexamen

från seminarium blifvit vid folkskola i föreskrifven ordning anstäld,

utgöra minst femhundra kronor samt efter fem års oförvitlig

tjenstgöring minst sexhundra kronor, utom husrum, vedbrand och kofoder.

Dessa belopp, som .utgöra lön för åtta månaders tjenstgöring,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.

bestämdes i enlighet med Riksdagens beslut först genom Kong], kungörelsen

den 2 September 1873 och hafva tillkommit folkskolelärare och

lärarinnor från och med år 1874. De utgöra endast ett minimum, och

egen alltså hvarje skoldistrikt att sjelf bestämma beloppen af de derinom

anstälda ordinarie folkskolelärares löner, blott att lönerna icke få

understiga hvad lag faststält såsom det minsta. Till aflönande af hvarje

examinerad, vid folkskola antagen lärare eller lärarinna, som åtnjuter

den sålunda bestämda minimilönen eller derutöfver, och som meddelar

undervisning i skolan minst åtta måuader af året, egen skoldistrikt att

af statsmedel bekomma två tredjedelar af den lön, läraren eller lärarinnan,

förutom de lagbestämda naturaförmånerna, åtnjuter, hvilket bidragdock

intill början af detta år ej fått öfverstiga fyrahundra kronor.

Vid 1883 års riksdag föreslogs af enskild motionär en omfattande

lönereglering för ordinarie folkskolelärare och lärarinnor. Enligt detta

förslag skulle minimum för lärare utgöra 600 och för lärarinna 500

kronor, hvartill skulle komma efter 5 års oförvitlig tjenstgöring 100 och

efter 10 års sådan tjenstgöring ytterligare 100 kronors ålderstillägg.

Förslaget innehöll derjemte bestämmelser om särskild! lönetillägg åt

lärare eller lärarinna i flyttande folkskola och om bidrag till aflönande

af vikarie, då ordinarie innehafvare af folkskoletjenst genom svårare,

ehuru öfvergående sjukdom vore urståndsatt att sjelf sköta tjensten.

Stats-Utskottet, till hvilket motionen remitterades, erkände önskvärdheten

af en förbättring af folkskolelärarnes vilkor. Men Utskottet anmärkte,

att hvarje, äfven den minsta förändring af deras löneförhållanden

kunde utöfva en väsentlig inverkan på kommunernas hushållning,

då de enligt gällande bestämmelser till aflöningen bidroge med minst

en tredjedel af den kontanta lönen samt med alla naturaförmånerna och

derjemte hade att erlägga dels afgift till folkskolelärarnes pensionsinrättning,

dels äfven, i händelse undervisningen i folkskola fortginge

under mera än åtta månader om året, till läraren en åttondedel af

minimilönen för hvarje Överskjutande månad. Vidare skulle löneförhöjning

kunna medföra rubbning i pensionskassans ställning. Hel pension

utginge nemligen med sjuttiofem procent af den lön, hvarför delaktighet

vunnits i pensionsinrättningen, och kunde således icke understiga

tre fjerdedelar af minimilönen. En undersökning om verkan af eu höjning

af folkskolelärarnes löner å pensionskassans förmåga att uppfylla

sina förbindelser vore derföre önskvärd. Vigtigast syntes emellertid

Utskottet den principiella betänkligheten, att, under det att det för närvarande

vore i viss mån öfverlenmadt åt kommunerna att fastställa aflöningsbeloppet,

skulle, om motionen vunne afseende, en väsentlig in
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.

skränkning ske i denna kommunernas bestämmanderätt. Af dessa skäl

och under anförande dessutom af åtskilliga anmärkningar emot särskilda

punkter i det framstälda förslaget, ansåg sig Utskottet icke

kunna tillstyrka detsamma, men hemstälde att Riksdagen måtte dels

hos Eders Kongl. Maj:t anhålla derom, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

efter ärendets närmare utredning, så fort ske kunde, för Riksdagen

framlägga förslag till skälig löneförbättring för lärare och lärarinnor

vid folkskolorna i riket, dels ock besluta, att, der skoldistrikt för ordinarie

folkskolelärare eller lärarinna, som i minst fem år oförvitligen

tjenstgjort, bestämde aflöningen för år 1884 till 700 kronor, der den

icke redan uppgick till detta belopp, staten skulle bidraga med högst

två tredjedelar af hela nämnda lönesumma, samt att för ändamålet utöfver

hvad redan vore härtill anslaget på extra stat för år 1884 uppföra

ett förslagsanslag af 180,000 kronor.

Riksdagen medgaf, att det förhöjda statsbidraget skulle under

föreslagna vilkor få utgå, och uppförde de af Stats-Utskottet tillstyrkta

180,000 kronor å extra stat. Förslaget om en underdånig skrifvelse

till Eders Kongl. Maj:t ledde ej till något resultat, då Kamrarne derom

stannade i olika beslut.

Angående det beviljade lönetillskottet utfärdades nådig kungörelse

den 29 Juni 1883.

Till senaste Riksdag aflät Eders Kongl. Maj:t nådig proposition

om beviljande äfven för år 1885 af enahanda anslag att för samma

ändamål användas. I särskilda motioner framstäldes äfven flera förslag

angående folkskolelärarnes aflöning, i allmänhet afseende samma mål,

som med den Kongl. propositionen åsyftades. Af eu motionär föreslogs

derjemte ett bortfallande af skoldistriktets skyldighet att lemna skolläraren

kofoder, men i stället en förhöjning af den kontanta lönen med

100 kronor. Stats-Utskottet tillstyrkte äfven denna gång ett extra anslag

för år 1885 att användas för tillfällig löneförbättring åt lärare eller

lärarinnor i folkskolor under likartade vilkor med dem, som föregående

år blifvit beslutade. Men derjemte anmärkte Utskottet, att en löneförbättring,

som beslötes år efter år, icke kunde för lärare medföra förmånen

af rätt till ökad pension, en rätt, som, enligt hvad erfarenheten

visat, ett stort antal skoldistrikt, med anledning af den tillfälliga löneförbättringen,

redan, ehuru förgäfves, sökt bereda vid distriktets skolor

anstälda ordinarie lärare. Utskottet hemstälde derföre, att Riksdagen

måtte i underdånig skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t anhålla om verkställande

af utredning af frågan om ny reglering på ordinarie stat af

lönerna till folkskolelärarne och folkskolelärarinnorna i riket, hvarvid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 8.

borde undersökas, bland annat, dels i livad män pensionsförhållandena

för dessa lärare och lärarinnor berördes af säd an reglering, dels huruledes

den förändring i nu bestämda aflöningsförhållanden kunde vidtagas,

att vissa uppgifna naturaförmåner, der kommun eller lärare det

önskade, utbyttes mot kontant permingebelopp, hvarvid tillika borde

tillses, i hvad mån förändring i proportionen mellan statens och kommunernas

bidrag till aflöningen kunde vara erforderlig.

Riksdagen biföll äfven nu det föreslagna anslaget å extra stat,

men afslog ett af en reservant framstäldt förslag att ersätta vissa naturaförmåner

genom 100 kronors förhöjning i den kontanta lönen, med

rätt för skoldistrikt att, om det utgjorde dessa förmåner in natura, af

lönen behålla 100 kronor. Frågan om aflåtande af skrifvelse i ämnet

till Eders Kongl. Maj:t förföll äfven denna gång.

Nådig kungörelse angående det beviljade lönetillskottet utfärdades

den 30 sistlidne Maj.

Den svenska folkskolelagstiftningen har alltid hyllat den grundsats,

att läraretjensterna vid folkskolorna äro kommunala tjenster, som

af kommunerna så väl tillsättas som aflönas. Med aflöningen har staten

icke tagit annan befattning, än att dels bestämma ett minimum, hvarunder

lönen ej får vara, dels lemna kommunerna bidrag till lönens utgörande.

Förhandlingarna och besluten vid de senaste tvenne riksdagarna

synas mig visa, att Riksdagen visserligen inser behofvet, att

något göres för förbättring af folkskolelärarnes och lärarinnornas aflöning,

men att Riksdagen icke önskar några mera genomgripande förändringar

i nuvarande aflöningsförhållanden. Enligt min uppfattning

bör det ej heller ifrågakomma att frånträda de grundsatser, hvarpå, såsom

nyss är nämndt, den svenska folkskolelagstiftningen hittills hvilat.

Den förbättring i lönerna, som på lagstiftningens väg kan vinnas, kan

derföre bestå endast uti en förhöjning antingen af det faststälda minimum

eller af det från staten till aflöningen utgående bidrag, det senare

för att för skoldistrikten underlätta ett höjande af lönerna.

Hvad nu först angår det bestämda aflöningsminimum, så har jag

redan nämnt, att det utgör, utom vissa naturaförmåner eller ersättning

derför, under de första fem åren 500, men sedan 600 kronor. Det har

emellertid visat sig-, att numera lönen för ordinarie folkskolelärare äfven

under de första fem årens tjenstgöring endast undantagsvis är så ringa

som 500 kronor. Enligt för Ecklesiastikdepartementet tillgängliga uppgifter

skulle den understiga 600 kronor jemte naturaförmåner eller ersättning

derför endast för omkring femtio folkskoleläraretjenster i hela

riket. Häraf torde man hafva full rätt att sluta, att det nuvarande löne
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.

minimum af 500 kronor jemte naturaförmåner temligen allmänt inses

och erkännes vara för lågt, och att derföre tiden är inne att det bestämmes

till 600 kronor jemte naturaförmåner. Någon vidare förändring

i bestämmelserna angående löneminimum synes mig ej böra ifrågasättas.

De förslag i detta ämne, som utgjort föremål för senaste Riksdagars

förhandlingar, hafva icke vunnit godkännande. Förändringar i bestämmelserna

om folkskolelärarnes aflöning böra endast med försigtighet

vidtagas. Hvarje förhöjning i aflöningen äfven i form af obligatoriska

ålderstillägg utöfvar, såsom 1883 års Statsutskott anmärkt, icke ringa

inflytande på kommunernas finanser. De lokala förhållandena äro så

olika, att en mångenstädes såsom billig ansedd förhöjning annorstädes

kan kännas opåkallad och vålla ovilja emot folkskolan. Sådant bör, så

vidt ske kan, undvikas. Ty folkets kärlek till folkskolan är det främsta

vilkoret för dess trefnad. Skoldistrikten äro dessutom oförhindrade att,

der behof göres, bestämma aflöningen högre än lag fordrar, såsom ock

flerestädes, särdeles i städer, redan har skett.

Hvad åter angår det från statsverket till folkskolelärarnes aflöning

utgående bidrag, synas mig de senaste Riksdagarnes öfverläggningar

och beslut innebära ett ojäfaktigt vittnesbörd att man allmänt önskar,

att förhöjdt sådant bidrag gifves skoldistrikt, när skollärare eller lärarinna

efter vissa års oförvitlig tjenstgöring har högre lön än minimum.

Såsom anmärkts, kan dock icke en sådan rätt medföra fullt gagn för

lärarne eller lärarinnorna, så länge förhöjningen är beroende af ett endast

för ett år i sänder lemnadt medgifvande. Om Riksdagen icke gifvit

beslutet en annan form, hvarigenom större fasthet deråt beredts, så har

detta otvifvelaktigt haft sin orsak uti ovissheten, om pensionsinrättningarne

för folkskolelärare samt deras enkor och barn skulle kunna

bestrida den förhöjda pensionering, som skulle blifva en följd af en

mera stadgad löneförbättring. För att nödiga upplysningar i detta afseende

måtte vinnas, har Eders Kongl. Maj:t låtit anbefalla Direktionen

öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning att inkomma med yttrande,

i hvad mån förhöjning af minimilönen åt folkskolelärare med 100 eller

200 kronor kunde ega inflytande på pensionsinrättningens förmåga att

uppfylla sina förbindelser. ''

I anledning häraf har direktionen den 21 Oktober 1884 afgifvit

utlåtande i ärendet och dervid, med öfverlemnande af en af Professorn

vid Vetenskapsakademien D. G. Lindhagen på anmodan i det angifna

syftet verkstäld utredning af pensionsinrättningens ställning, anfört,

bland annat, att direktionen, under förutsättning att de pensionsberät
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.

tigade tjensternas antal, som vid 1883 års slut utgjorde 4,621, icke

komme att öfverstiga 5,000, och att inrättningens fonder kunde göras

fruktbärande efter en räntefot af 41/*» procent, ansåge inrättningen i

stånd att utan tillökning i statsbidraget för framtiden fullgöra sina förbindelser

äfven för den händelse, att lägsta delaktighetsbeloppet skulle

böjas från 600 till 700 kronor och i följd deraf lägsta beloppet af hel

pension från 450 till 525 kronor; men att deremot, om lägsta delaktighetsbeloppet

höjdes till 800 och lägsta beloppet af hel pension till 600

kronor, skulle under enahanda förutsättningar erfordras i statsanslaget

en förhöjning af 76,500 kronor.

Härjemte har direktionen anfört, att eu förhöjning i minimilönen

äfven komme att utöfva inflytande på folkskolelärarnes enke- och pupillkassa.

Vid en år 1879 gjord utredning beträffande denna kassas

ställning befans det årliga anslaget af 56,000 kronor (hvaraf 3,000

kronor till förvaltningskostnaders bestridande) vara mer än tillräckligt

för det dåvarande antalet af delegare, nemligen 3,700 i tjenst varande

och 1,400 pensionerade folkskolelärare; och af den nu gjorda beräkningen

hade visat sig, att vid ett lika stort antal delegare samma anslag

skulle förslå, äfven om minimilönen höjdes från 600 till 700 kronor och

pensionerna i samma förhållande. Men sedan 1879 hade delegarnes

antal ökats och måste allt framgent ökas, i samma mån läraretjensternas

antal växte och alla nyantagne lärare blefve förbundna att i kassan

inträda. Vid ett antal af 5,000 läraretjenster, hvarifrån 700, som innehades

af lärarinnor, borde fråndragas, och 1,600 pensionerade lärare,

måste antalet delegare beräknas till 5,900, och för pensionerandet af

dessas enkor och barn måste statsbidraget ökas, så att det nuvarande

årliga anslaget af 56,000 kronor erhölle eu förhöjning af 7,500 kronor,

eller till 63,500 kronor, så vida minimilönen höjdes till 700 kronor, men

med 16,000 kronor, eller till 72,000 kronor, om minimilönen höjdes till

800 kronor, allt under föutsättning att delegarnes antal ej öfverskrede

5,900 och räntefoten ej sjönke under 41 -2 procent.

Af hvad sålunda blifvit upplyst framgår, att eu ringa uppoffring

å statens sida är tillräcklig för att sätta pensionskassorna i stånd att

bestrida den förhöjda pensionering, som kunde blifva en följd af ett

allmännare höjande af folkskolelärares och lärarinnors kontanta löner

till 700 kronor om året, och att således ingen betänklighet bör möta

att gifva besluten af 1883 och 1884 större stadga och att uppföra det

erforderliga anslaget å ordinarie stat.

Då detta år är det första, hvarunder förhöjdt statsbidrag kunnat

erhållas, och uppgifterna om hvad af det derför i 1884 års stat upptagna

extra anslag åtgått inkomma först under April månad 1885, kan

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.

ingen på erfarenhet grundad beräkning göras om det anslag, som skulle

behöfva uppföras å ordinarie stat för att bereda tillgång till framtida

utgörande af förhöjningen i statsbidraget. Jag anser dock öfvervägande

sannolikhet tala för, att det nu å extra stat uppförda anslaget 180,000 kronor

för närvarande är och under flera år kommer att vara fullt tillräckligt.

Antalet folkskoleläraretjenster, anmälda till delaktighet i folkskolelärarnes

pensionsinrättning, är, såsom redan är nämndt, omkring 4,600. Enligt

senaste matrikel öfver lärare och lärarinnor i folkskolorna, hvilken matrikel

upptager förhållandena sådana de voro våren år 1882,. hade ett

antal af något öfver 1,000 ordinarie lärare och lärarinnor tjenstgjort

såsom sådana kortare tid än fem år. Det är möjligt, att detta antal är

högre än det normala. Men om man betänker, att naturligtvis alltid

ett icke ringa antal skollärare^enster äro under tillsättning — år 1882

utgjorde de närmare 300 — synes man med visshet kunna antaga, att

minst ett tusen läraretjenster städse äro antingen otillsatta eller beklädda

af innehafvare ined för kort tjenstgöringstid såsom ordinarie,

för att förhöj dt bidrag af statsmedel skulle efter 1883 och 1884 ars bestämmelser

utgå till deras aflöning. Återstå sedan 3,600 läraretjenstei.

De anslagna 180,000 kronor om året motsvara statens andel i lönetillägget

för 2,700 läraretjenster och äro således tillräckliga att betäcka

denna andel i sjuttiofem procent af de tall, i hvilka enligt de nu bestämda

grunderna bidrag af statsmedel till lönetillägg skulle kunna

ifrågakomma. Och svårligen torde åtminstone under de närmaste åren

lönerna så allmänt höjas öfver minimum, att förhöjdt statsbidrag skulle

utgå för ett större procenttal läraretjenster.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen:

att lönen för ordinarie lärare eller lärarinna, som efter undergången

godkänd afgångsexamen från seminarium blifvit vid folkskola i

före skr ifven ordning anstäld, skall utgöra, förutom de naturaförmåner

eller ersättning derför, som enligt hittills gällande bestämmelser honom

eller henne tillkomma, minst sex hundra kronor, att utgå dels i spanmål

dels i penningar efter samma grunder, som hittills varit föreskrifna,

att såsom tillägg till hvad nu är bestämdt om lönetillskott af allmänna

medel åt lärare och lärarinnor vid folkskolor ytterligare måtte

stadgas, att, der lönen för ordinarie folkskolelärare eller lärarinna, som

i denna egenskap oförvitligt tjenstgjort under minst, fem år, utgår för

åtta månaders undervisning med sju hundra kronor jemte de i lag bestämda

naturaförmåner eller ersättning derför, bidrag för aflöningens

Bih. till Piksd. Prof. 1885. 1 Sami 1 Afd, 6 Höft, 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 8.

utgörande skall utgå af allmänna medel med fyra hundra sextiosex

kronor 67 öre;

att, för beredande af tillgång till de förhöjda bidragen af statsmedel,

måtte, i stället för det å extra stat för åren 1884 och 1885 uppförda

förslagsanslag af ett hundra åttio tusen kronor till löneförbättringåt

lärare och lärarinnor vid folkskolor, uppföras å ordinarie stat för år

1886 enahanda belopp, ett hundra åttio tusen kronor;

samt att det å nionde hufvudtiteln uppförda anslag till folkskolelärarnes

enke- och pupillkassa måtte höjas med sju tusen fem hundra

kronor eller från femtiosex tusen kronor till sextiotre tusen fem hundra

kronor.»

Hvad Departementschefen sålunda hemstält täck

tes Hans Maj:t Konungen på tillstyrkan af Statsrådets

öfrige ledamöter i nåder bifalla; och skulle proposition

till Riksdagen aflåtas i enlighet med bil. B vid detta

protokoll.

Ex protocollo

Hj. Westerling.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1885:14 Utlåtande angående regleringen af utgifterna under riksstatens o Åttonde hufvudtitel. s. 23 i texten
  2. SU 1885:15a Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a s. 1 i texten