Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående bankaktiebolag och förordning angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar

1886-02-02 · 76 sidor, varav 76 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 76 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1886:27, Med förslag till förordning angående bankaktiebolag och förordning angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

1

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

förordning angående bankaktiebolag och förordning angående

enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar;

gifven Stockholms slott den 6 Mars 1886.

Under åberopande af bifogade i Statsrådet förda protokoll för den 2

nästlidne Februari och denna dag vill Kongl. Maj:t härmed till godkännande

jemväl af Riksdagen framlägga härvid fogade förslag till

l:o förordning angående bankaktiebolag; samt

2:o förordning angående enskilda banker med rätt att utgifva egna

banksedlar.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

O. R. Themptander.

Bill. till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 16 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kortgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

Förslag till Förordning

angående

bankaktiebolag.

Utöfver de för aktiebolag i allmänhet gifna bestämmelser varder för

bankaktiebolag stadgadt som följer:

I Kap.

Om bankaktiebolags bildande.

§ L

De, som vilja ingå aktiebolag i ändamål att drifva bankrörelse, på

sätt i denna förordning sägs, skola begära Konungens stadfästelse af

bolagets ordning och dervid styrka, att det belopp, hvartill enligt bolagsordningen

grundfonden minst skall uppgå, blifvit tecknadt samt att

bolagsmännens antal ej understiger det, som för bankaktiebolags bildande

i denna förordning är föreskrifvet.

Konungen pröfvar bolagsordningens öfverensstämmelse med denna

förordning samt lag och författningar i öfrigt, så ock om och i hvad mån

derutöfver, med hänsyn till vidden och beskaffenheten af bolagets rörelse,

särskilda bestämmelser må erfordras.

Stadfästes bolagsordningen, meddelar Konungen tillåtelse till bankrörelsens

drifvande under en tid af högst tjugu år och derutöfver intill

slutet af då löpande kalenderår.

§ 2.

1 bolagsordningen skall angifvas den benämning, hvarunder bolaget

drifver sin rörelse; och skall benämningen utmärka bolagets egenskap

af aktiebolag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 27. 3

§3.

Delegarne i bankaktiebolag skola vara svenske medborgare och till

antalet minst tjugu.

§ 4.

Bankaktiebolags grandfond skall utgöra minst tre hundra tusen kronor.

§ 5.

Bolagsordningen och Konungens beslut om stadfästelse derå skola

företes hos den rätt, under hvilken bolaget lyder. Rätten intage ordagrannt

innehållet af dessa handlingar i sitt protokoll samt läte på bolagets

bekostnad i allmänna tidningarna införa kungörelse om bolaget.

§ 6.

Förr än bankaktiebolag öppnar sin rörelse, skall inför Konungens

befallningshafvande styrkas:

att hvad i § 5 är föreskrifvet i afseende å kungörelse om bolaget

blifvit behörigen fullgjordt;

att å aktierna blifvit inbetaide minst tjugu procent af grundfonden

och förbindelse afgifven för inbetalning af återstoden i enlighet med hvad

i § 9 stadgas, samt

att uppgift å de personer, hvilka utgöra bolagets styrelse äfvensom

å dem, hvilka ega att underskrifva bolagets förbindelser, blifvit i allmänna

tidningarna införd.

§ 7.

Har genom öfverlåtelse, arf eller på annat sätt förändring i eganderätten

till aktie skett, vare den nye egaren, efter skriftlig anmälan hos

bolagets styrelse och derest hinder ej möter af bestämmelsen i § 3,

berättigad att i bolaget inträda; skolande anteckning härom af styrelsen

göras å aktiebrefvet.

§ 8.

1 banken skall finnas en särskild bok, i hvilken samtlige bolagsmän

skola inregistreras och anteckning göras om antalet aktier en hvar

innehar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

I registerboken skola alla förändringar i eganderätten till aktier

genast antecknas. Ej må någon uppbära vinstutdelning å aktie, för hvilken

lian ej är i registerboken införd såsom egare.

En hvar som sådant önskar stånde fritt att, å de tider banken hålles

för allmänheten öppen, af registerboken taga kännedom äfvensom att, mot

afgift, erhålla till rigtigheten af vederbörande tjensteman bestyrkt utdrag

derur.

§ 9.

*

Af grundfonden skola inbetalas minst tjugu procent innan bankaktiebolag

öppnar sin rörelse, ytterligare minst tjugu procent inom tre

månader och återstoden inom ett år från öppnandet af bolagets rörelse.

Vid första inbetalningen skall förbindelse afgifvas för behörigt fullgörande

af återstående inbetalningar.

Har ej grundfonden blifvit till hela sitt belopp inom ett år från

bankens öppnande inbetald, vare den bolaget meddelade tillåtelse till

bankrörelses drifvande förverkad.

§ io.

Grundfonden skall i lika aktier fördelas. Aktiebref skall ställas till

viss person och må ej utfärdas förr, än grundfonden blifvit till fullo

inbetald.

§ 11-

Så länge bankrörelsen fortfar må ej inbetald grundfond minskas

genom utdelning eller annan återbetalning till aktieegarne.

§ 12.

Ej må i bolagsordning medgifvas bankaktiebolag rätt att öka sin

grundfond utöfver dubbla beloppet af hvad samma fond enligt bolagsordningen

minst skall utgöra.

§ 13-

Af bankaktiebolags behållna årliga vinst skola minst tjugu procent

afsättas för bildande af en reservfond. Sedan reservfonden uppgått till

femtio procent af bolagets grundfond må vidare afsättning till reserv
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

fonden kunna upphöra; nedgår den under detta belopp, skall afsättning

dertill ånyo vidtaga.

Reservfonden må endast användas till betäckande af den förlust,

som å bolagets rörelse i dess helhet under något år kan hafva uppstått.

II Kap.

Om bankaktiebolags rörelse.

§ 14-

Bankaktiebolag må ej drifva handel med annat än guld och silfver,

in- och utrikes vexlar samt räntebärande papper.

§ 15.

Ej må bankaktiebolag ega annan fastighet än som för bankens inrymmande

är behöflig. För bankaktiebolags fordran pantsatt eller utmätt,

fast eller lös, egendom, som å auktion försäljes, dervid bolagets rätt kan

vara beroende, må bolaget vara oförhindrad! att inropa; vare dock skyldigt

att densamma åter afyttra, så snart det utan förlust kan ske.

Bankaktiebolag må ej förvärfva egna aktiebref, ej heller mottaga

sådana såsom säkerhet för försträckning, der ej Konungen dertill gifver

särskild! lof.

§ 16.

Bankaktiebolag må ej utfärda tryckta eller graverade, till viss man

eller order eller till innehafvaren stälda förbindelser.

§ 17-

Al bankaktiebolag utfärdadt insättningsbevis, med eller utan ränta,

skall ställas till viss man och innehålla, att öfverlåtelse må ske endast

till viss man.

Qvitto å insatta medel galle endast såsom bevis öfver insättningen,

men må icke genom öfverlåtelse såsom betalningsmedel användas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Körtel. May.ts Nåd. Proposition N:o 27.

§ 18.

Till lånereversal, qvittenser, kontrakt och bevis må begagnas tryckta

eller graverade blanketter.

III Kap.

Om bankaktiebolags förvaltning och styrelse samt om bolagsstämma och revision.

§ 19.

Bolagsmännen skola inom sig utse eu styrelse, hvilken eger att,

under det ansvar och den kontroll af offentlig myndighet, som i allmän

lag eller genom denna förordning stadgas, banken förvalta samt att i

alla mål för bolaget lagligen tala och svara.

Styrelsens ledamöter skola vara minst fem.

§ 20.

Uppgift på styrelsens ledamöter samt på dem, hvilka ega att underskrifva

bolagets förbindelser, skall, så ofta förändring deri inträffar,

så ock efter hvarje ordinarie bolagstämma, lemnas till Konungens befallningshafvande

och på bolagets bekostnad införas i allmänna tidningarna.

Härförutom gälla till efterlefnad de föreskrifter, som eljest äro gifna

om skyldighet för styrelse för aktiebolag att anmäla val af styrelse eller

styrelseledamot hos rådstufvurätt eller domhafvande i den ort, der styrelsen

har sitt säte.

§ 21.

Styrelsen åligger:

att ställa sig till noggrann efterrättelse denna förordning, den för

bolaget faststälda bolagsordning samt den af bolaget för styrelsen utfärdade

instruktion;

att när som helst hålla bankens räkenskaper och handlingar tillgängliga

för Konungens befallningshafvande eller dess ombud, för den

af Konungen förordnade bankinspektören samt för den särskilda undersökning,

Konungen eller chefen för finansdepartementet eljest kan finna

för godt att låta anställa;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27. 7

att genast efter hvarje månads slut i närvaro af Konungens befallningshafvande

eller dess ombud, enligt formulär, som från finansdepartementet

meddelas, upprätta en öfversigt, utvisande bankens tillgångar

och skulder, jemte uppgift om räntesatserna för bolagets in- och utlåning

samt diskonto, som under den tid öfversigten omfattar varit hos

bolaget gällande, och att derefter ofördröjligen till nämnda departement

insända denna öfversigt för dess offentliggörande genom departementets

försorg;

att jemväl i öfrigt meddela chefen för finansdepartementet eller

bankinspektören alla de upplysningar rörande banken, som af dem äskas;

att vid hvarje kalenderårs slut låta upprätta fullständigt bokslut

öfver bolagets ställning;

att, efter verkstäld revision, till finansdepartementet insända revisionsberättelsen

och låta införa densamma i allmänna tidningarna, samt

att, der chefen för finansdepartementet eller styrelsen under löpande

räkenskapsår finner anledning till antagande, att bolaget gjort sådana

förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats, ofördröjligen

låta upprätta bokslut och kalla revisorerna att granska bokslutet.

§ 22.

Sker afvikelse från denna förordning eller från bolagets ordning, och

varder ej den anmärkta afvikelsen inom en månad rättad, ankomme- på

Konungen att förklara bolaget hafva förverkat rättigheten att bankrörelse

drifva.

§ 23.

Ledamot af styrelsen kan från sin befattning skiljas genom i behörig

ordning fattadt bolagsstämmobeslut,

§ 24.

Afgående styrelseledamot förblifver bolaget ansvarig för de åtgärder,

i hvilka han deltagit, till dess, efter i vanlig ordning skeende revision,

ordinarie bolagsstämma beviljat ansvarsfrihet.

§ 25.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas minst eu gång årligen.

Vid bolagsstämma tillkomme rösträtt endast den, som i registerboken

är antecknad såsom delegare i bolaget.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

§ 26.

Ansvarsfrihet, för styrelsens ledamöter må meddelas endast af bolagsstämma

och må ej styrelseledamot i beslut derom deltaga.

§ 27.

Revision skall årligen förrättas. Val af revisorer skall årligen ske

vid ordinarie bolagsstämma och skall dervid minst en af revisorer^ ombytas.

1 revisionen skall jemväl deltaga en af Konungens befallningshafvande

förordnad person, hvilken derför af bolaget åtnjuter ersättning

efter bestämmande af Konungens befallningshafvande.

IV Kap.

Om bankaktiebolags upplösning och om förlängning af bolagets oktroj.

§ 28.

Har bankaktiebolag, enligt behörigen revideradt bokslut, gjort sådana

förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats, skall

styrelsen, senast den dag revisionsberättelsen aflemnas, sammankalla bolagsstämma

till första dag sådant enligt bolagsordningen kan ske, och

läte styrelsen dessutom om bolagsstämman ofördröjligen underrätta bolagsmännen

genom särskilda bref, som med posten afsändas. 1 kallelsen

till bolagsstämman skall uppgifvas, att bolaget gjort sådan förlust som

här är sagd.

Beslutar bolagsstämman med två tredjedelar af de å stämman afgifna

röster att inom tre månader tillskjuta hvad som erfordras för att återställa

grundfonden till dess behöriga belopp, ege bolaget att rörelsen

fortsätta; i motsatt fall skall bolaget ställas under utredning.

Konungens befallningshafvande åligge att tillse, att sådant bolagsstämmobeslut

inom sagda tid blifvit fullgjordt. Finner Konungens befallningshafvande

att så ej skett, varde bolaget ovilkorligen under utredning

stridt.

§ 29.

Bolagsman, som vid den bolagsstämma, hvarom i § 28 sägs, anmält

sig icke vilja i besluta dt tillskott deltaga, vare ej dertill pligtig.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

De bolagsmän, som tillskottet verkstält, ega .att af bolagets blifvande

behållna vinstmedel erhålla åter hvad af dem blifvit tillskjutet, jemte

sex procent årlig ränta, innan annan utdelning får ske. Upplöses bolaget

förr, än sådant tillskott blifvit till fullo guldet, skall, sedan bolagets skulder

blifvit betalda, tillskottet, dock utan beräkning af ränta för tid efter bankrörelsens

upphörande, återgäldas af bankens tillgångar, så långt de dertill

förslå, innan någon utdelning å aktierna må eg a rum.

§ 30.

Har Konungen förklarat bankaktiebolag hafva förverkat rättigheten

att drifva bankrörelse eller varder i det fall, hvarom i § 28 förmäles,

bankaktiebolag stäldt under utredning, skall, der ej bolaget afträdt sin

egendom till konkurs, chefen för finansdepartementet förordna allmänt

ombud, som har att närvara vid styrelsens sammanträden, med rätt att

yttra sig till protokollet, samt att utredningen i öfrigt öfvervaka.

§ 31.

Har, under det bankaktiebolag fortsätter sin rörelse, utdelning blifvit

beslutad och verkstäld, ändock att, enligt senast upprättade bokslut, tillgång

dertill icke finnes utan minskande af bolagets grundfond eller reservfond,

vare, i händelse af bolagets oförmåga att fullgöra sina förbindelser,

de bolagsmän, som sådan utdelning uppburit, skyldige att densamma

återbära; och ansvare derjemte de bolagsmän, som i beslutet deltagit,

en för alla och alla för en, för den brist, som vid återbäringen kan uppkomma.

Lag samma vare der, efter det bankaktiebolag blifvit stäldt under utredning

eller beslut fattats om bolagets upplösning, utdelning till bolagsmännen

skett och bolaget sedermera finnes oförmöget att sina förbindelser

fullgöra.

§ 32.

Önskar bankaktiebolag erhålla förlängning af bolaget meddelad

oktroj, göre i den ordning, som i § 1 är sagd, ansökning derom sist sexton

månader, innan den löpande oktrojen tilländagå!-.

Beslut om sådan ansökning skall fattas å ordinarie bolagsstämma

sist tjugu månader före utgången af den löpande oktrojen.

Bih. till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd, 16 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

V Kap.

Särskilda bestämmelser.

33.

Enskildes förhållanden till bankaktiebolag må ej för allmänheten yppas.

Genom kungörelse i allmänna tidningarna skall tillkännagifvas, när

bankaktiebolag börjar eller slutar sin rörelse; och skall underrättelse om

dagen, då sådant sker, till finansdepartementet insändas.

Bolagsordning för bankaktiebolag skall innefatta närmare bestämmelser

angående:

a) grundfondens belopp;

b) reservfonden och den del af årliga vinsten, som skall till reservfonden

öfverföras;

0) bankens rörelsegrenar och vilkoren derför;

d) den ort, der bolagets styrelse har sitt säte;

e) antalet af styrelsens ledamöter och suppleanter för dem samt

tiden för deras befattningar;

f) tid och ort för ordinarie bolagsstämma och vilkoren för sammankallande

af extra bolagsstämma;

g) rösträtt vid bolagsstämma;

h) antalet revisorer och tiden för revisionen;

1) den ordning, i hvilken bolaget må besluta att före oktro j ti dens

utgång sig upplösa, samt

k) sättet föi- vinnande af ändring i bolagsordningen.

Hvad i denna förordning blifvit stadgadt skall ej ega tillämpning

på aktiebolag, som uteslutande hafva till ändamål att idka fastighetsbelåning

eller pantlånerörelse.

Om bankbolag med rätt att utgifva egna sedlar är särskild!- stadgadt.

§ 34.

§ 35.

36.

Denna förordning träder i kraft den . .. .

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition ■N:o 27.

11

Förslag till Förordning

angående

enskilda banker

med rätt att utgifva egna banksedlar.

Med upphäfvande al Kongl. Maj:ts förnyade nådiga kungörelse

angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar den 12

juni 1874 stadgas som följer:

I Kap.

Om bankbolags bildande.

§ 1.

De, som vilja ingå bolag i ändamål att drifva bankrörelse med rätt

att utgifva egna banksedlar, skola begära Konungens stadfästelse af

bolagets ordning och dervid styrka, att det belopp, hvartill enligt bolagsordningen

grundfonden minst skall uppgå, blifvit tecknadt samt att

bolagsmännens antal ej understiger det, som för bankbolags bildande

i denna förordning är föreskrifvet.

Finner Konungen, att bolagsordningen är öfverensstämmande med

denna förordning samt lag och författningar i öfrigt; att rätt till utgifvande

af egna banksedlar kan bankbolaget medgifvas utan öfverskridande

af det, i § 2 stadgade högsta beloppet för bankbolagens

sammanlagda, på värdepapper grundade sedelutgifningsrätt, samt att den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

bankinrättning är för landet nyttig, meddelar Konungen bolaget tillåtelse

till bankrörelsens drifvande under högst tio år och derutöfver intill

slutet af då löpande kalenderår och bestämmer dervid den sedelutgifningsrätt,

som under nämnda tid må bankbolaget tillkomma.

§ 2.

Bankbolags sedelutgifningsrätt skall vara grundad på värdepapper

eller på guld på sätt i §§ 25 och 26 närmare förmäles.

Sedelutgifningsrätt grundad på värdepapper må ej medgifvas utöfver

ett sammanlagdt belopp af femtio millioner kronor för samtliga

bankbolag.

§ 3.

I bolagsordningen skall angifvas den benämning, hvarunder bankbolaget

bedrifver sin rörelse; och skall benämningen utmärka bolagets

egenskap af bank.

§ 4.

Delegarne i sådant bankbolag skola vara svenske medborgare och

till antalet minst trettio. De kallas hufvudlottegare.

§ 5.

Bankbolags grundfond skall af hufvudlottegarne insättas och utgöra

minst en million kronor.

§ 6.

Om hufvudlottegares ansvarighet gäller hvad derom särskildt i

lag stadgas. i

e § 7.

Hufudlottegarne stånde öppet att med sig förena kommanditlottegare;

dock må ej sådane i bolaget inrymmas för större belopp än som

motsvarar hälften af grundfonden. Det af kommanditlottegare tillskjutna

belopp ansvarar lika med grundfonden för bolagets samtliga

förbindelser.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Mcijits Nåd. Proposition N:o 27.

13

Kommanditlottegare må ej deltaga i andra beslut å bolagsstämma

än val af revisorer. Till revisor må kommanditlottegare kunna utses.

§ 8.

Hufvudlottegare eller hans sterbhusdelegare vare ej berättigad

att under oktroj tiden från bolaget afgå eller någon åt sina lotter å

annan person öfverlåta, med mindre bolaget dertill samtyckt. ^ Begäran

derom skall anmälas skriftligen hos bolagets styrelse och pröfvas å den

ordinarie bolagsstämma, som hålles under nästföljande räkenskapsår.

Bolaget må dock ega att å bolagsstämma åt styrelsen uppdraga att

godkänna öfverlåtelse af lotter i bolaget. Ej må öfverlåtelse anses vara

af styrelsen godkänd, derest icke minst tre fjerdedelar af dess vid

sammanträdet närvarande ledamöter biträdt beslutet derom. Ledamot

af styrelsen ege ej utan bolagsstämmas samtycke öfverlåta någon af

de lotter, som af honom innehades, då han sist i styrelsen invaldes.

§ 9.

Kommanditlottegare må sina lotter till annan person öfverlåta;

skolande anmälan om sådan öfverlåtelse af den nye egaren göras hos

bolagets styrelse.

§ io.

Bolagsordningen och Konungens beslut om stadfästelse dera samt

förteckning öfver hufvudlottegarne med uppgift tillika å det antal

lotter en hvar af dem innehar, skola företes hos den rådstufvurätt,

under hvilken bolaget lyder. Rätten intage ordagrannt innehållet af

dessa handlingar i sitt protokoll samt läte på bolagets bekostnad i

allmänna tidningarna införa kungörelse om bolaget jemte förteckningen

öfver hufvudlottegarne och det antal lotter en hvar af dem innehar.

§ 11.

Förr än bankbolag öppnar sin rörelse skall inför Konungens

befallningshafvande styrkas:

att hvad i § 10 är föreskrifvet i afseende å kungörelse om bolaget

blifvit behörigen fullgjordt;

att å lotterna blifvit inbetaide minst tjugu procent af grundfonden

och säkerhet stäld för inbetalning af återstoden i enlighet med hvad i

§ 14 stadgas, samt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

att uppgift å de personer, hvilka utgöra bolagets styrelse äfvensom

å dem, hvilka ega att underskrifva bolagets förbindelser, blifvit i allmänna

tidningarna införd.

§ 12.

I banken skall finnas en särskild bok, i hvilken samtlige såväl

hufvudlottegare som kommanditlottegare skola inregistreras och anteckning

göras om antalet lotter en hvar innehar.

I registerboken skola alla i behörig ordning godkända förändringar

i eganderätten till lotter genast antecknas. Ej må någon uppbära vinstutdelning

å lott, för hvilken han ej är i registerboken införd såsom

egare.

En hvar som sådant önskar stånde fritt att, å de tider banken

hålles lör allmänheten öppen, af registerboken taga kännedom äfvensom

att, mot afgift, erhålla till rigtigheten af vederbörande tjensteman

bestyrkt utdrag derur.

§ 13.

När i registerboken anteckning skett om förändring i eganderätten

till hufvudlottegares lott, skall uppgift härom genom styrelsens försorg

ofördröjligen aflemnas till rådstufvurätten, som låter intaga uppgiften

i sitt protokoll. Efter utgången af hvarje år skall rådstufvurätten

på bolagets bekostnad låta i allmänna tidningarna införa kungörelse om

de under året i dess protokoll antecknade förändringar i eganderätten

till hufvudlottegarnes lotter.

§ 14.

Af grundfonden skola inbetalas minst tjugu procent innan bankbolag

öppnar sin rörelse, ytterligare ''minst tjugu procent inom tre månader

och återstoden inom ett år från öppnandet af bolagets rörelse.

Vid första inbetalningen skall säkerhet ställas för behörigt fullgörande

af återstående inbetalningar.

Har ej grundfonden blifvit till hela sitt belopp inom ett år från

bankens öppnande inbetald, vare den bolaget meddelade tillåtelse till

bankrörelses drifvande förverkad.

§ 15.

Hafva kommanditlottegare blifvit i bankbolag inrymde, skall det

belopp, som dem åligger att tillskjuta, inbetalas inom ett år, räknadtfrån

den dag, då teckningen till sådan delaktighet i bolaget afslutats.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kong!. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

§ 16.

Grundfonden skall i lika lotter fördelas. Lösbref skall ställas till

viss person och må ej utfärdas förr, än grundfonden blifvit till fullo

inbetald.

§ 17-

Så länge bankrörelsen fortfar må ej inbetald grundfond eller den

genom tillskott af kommanditlottegare bildade särskilda fond minskas

genom utdelning eller annan återbetalning till lottegarne.

§ 18.

Ej må i bolagsordning medgifvas bankbolag rätt att öka sin grundfond

utöfver dubbla beloppet af hvad samma fond enligt bolagsordningen

minst skall utgöra.

§ 19.

Af bankbolags behållna årliga vinst skola minst tio procent afsättas

för bildande af en reservfond. Sedan reservfonden uppgått till tjugu

procent af bolagets grundfond, må vidare afsättning till reservfonden

kunna upphöra; nedgår den under detta belopp, skall afsättning dertill

ånyo vidtaga.

Reservfonden må endast användas till betäckande af den förlust,

som å bolagets rörelse i dess helhet under något år kan hafva uppstått.

II Kap.

Om bankbolags rörelse.

§ 20.

Bankbolag må ej drifva handel med annat än guld och silfver, inoch

utrikes vexlar samt räntebärande papper.

§ 21.

Ej må bankbolag ega annan fastighet än som för bankens inrymmande

är behöflig. För bankbolags fordran pantsatt eller utmätt, fast

eller lös, egendom, som å auktion försäljes, dervid bolagets rätt kan

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kont]!. May.ts Nåd. Proposition N:o 27.

vara beroende, må bolaget vara oförhindradt att inropa; vare dock skyldigt

att densamma åter afyttra, så snart det utan förlust kan ske.

Bankbolag må ej ega eller såsom säkerhet för försträckning mottaga

egna lösbref.

§ 22.

Bankbolag må ej utfärda räntebärande förbindelser, stälda till viss

man eller order eller till innehafvaren, lydande å mindre belopp än fem

hundra kronor, ej heller utställa tryckta eller graverade obligationer.

§ 23.

Af bankbolag utfärdadt insättningsbevis, med eller utan ränta, skall

ställas till viss man och innehålla, att öfverlåtelse må ske endast till

viss man.

Qvitto å insatta medel gälle endast såsom bevis öfver insättningen,

men må icke genom öfverlåtelse såsom betalningsmedel användas.

§ 24.

Till lånereversal, qvittenser, kontrakt och bevis må begagnas tryckta

eller graverade blanketter.

III Kap.

Om bankbolags sedelutgifningsrätt.

§ 25.

För det belopp af sedlar, som Konungen medgifvit bankbolag att

utfärda mot säkerhet af värdepapper, skola såsom pant i allmänt förvarsättas

sådane värdepapper, hvarom i nästföljande § förmärs; egande

bolaget att inom den sålunda medgifna sedelutgifningsrätt i allmänna

rörelsen hålla på en gång utelöpande banksedlar till ett belopp, som

motsvarar värdet af den för sedlarne sålunda satta panten.

Derutöfver må bankbolag jemväl utfärda sedlar till ett belopp motsvarande

värdet utaf bolaget tillhörigt guld, som af bolaget sättes såsom

pant i allmänt förvar, dock under vilkor att bolaget derutöfver vid sitt,

hufvudkontor har i kassan inneliggande guld till ett värde af femtio

procent af det i allmänt förvar satta guldet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

17

§ 26.

Pant i värdepapper, som af bankbolag sättes för dess sedlar, skall

bestå till minst sjuttio procent af statens, allmänna hypoteksbankens eller

hypoteksföreningars mellan jordegare å landet obligationer, och må till

den öfriga delen utgöras af skuldebref, intecknade i jordegendom å landet

eller fastighet i stad inom hälften af senast faststälda taxeringsvärde,

så framt Konungens befallningshafvande finner inteckningen medföra

full säkerhet för förskrifna beloppet; skolande likväl byggnad i stad, för

att inteckning deri må sättas såsom pant för sedlarne, vara brandförsäkrad

uti någon med vederbörligen faststäldt reglemente försedd brandförsäkringsinrättning

inom landet. Konungen bestämmer det värde,

hvartill hvarje särskildt slag af obligationer må godkännas såsom pant

för sedlarne.

§ 27.

Den af bankbolag för dess sedlar satta pant i värdepapper eller

någon del deraf må, på begäran af bolaget, utbytas mot andra värdepapper,

hvilka äro af den beskaffenhet, som i § 26 sägs och af Konungens

befallningshafvande blifvit godkända. Värdepapper må ock

kunna utbytas mot guld, som då skall på enahanda sätt som om

värdepapper stadgas i allmänt förvar nedsättas.

§ 28.

Pant, som af bankbolag sättes för dess sedlar, skall, afskild från

bankens öfriga tillgångar, vara vid hufvudkontoret förvarad i rum, som

är försedt med tre olika läs och blifvit af Konungens befallningshafvande

godkändt. Konungens befallningshafvandes ombud, bankbolagets styrelse

samt en ledamot af magistraten, eller, i stad der magistrat ej finnes,

den Konungens befallningshafvande förordnar, skola innehafva nyckeln

till hvar sitt lås.

§ 29.

Uti de bankbolags tillgångar, som af bolaget äro satta i allmänt

förvar såsom pant för dess sedlar, njute innehafvare af bolagets sedlar

den förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken stadgas.

Bill. till Riksd. Prot. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 16 Tläft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

§ 30.

Finnes bankbolag hafva sedlar på en gång utelöpande utöfver det

belopp, som bolaget, enligt hvad här ofvan är vordet föreskrifvet, eger

utfärda, skall, der förhållandet ej inom fyra dagar blifvit rättadt, bolaget

till statsverket erlägga ett tusen kronor för hvarje dag dess utelöpande

sedlar öfverskridit det tillåtna beloppet, och åligge Konungens befallningshafvande

att förhållandet hos Konungen genast anmäla. Inträffar

ett sådant öfverskridande af sedelutgifningsrätten oftare eller är förseelsen

eljest af svårare beskaffenhet, ankomme på Konungen att återkalla

det bolaget lemnade tillstånd att egna banksedlar utgifva.

§ 31.

De sedlar, som af bankbolag må utgifvas, skola ställas till innehafvaren

att utan ränta vid anfordran inlösas.

Banksedlar må lyda endast å tio, femtio, ett hundra, fem hundra

och ett tusen kronor; varande det dock bankbolag förbjudet vid äfventyr,

som i § 30 sägs, att hafva sedlar å tio kronor utelöpande till högre

sammanlagdt belopp än tre femtedelar af hvad Konungen medgifvit att

bankens på värdepapper grundade sedelutgifning högst må utgöra.

§ 32.

Om längd och bredd å de sedlar, som af bankbolagen må utgifvas,

förordnar Konungen. Till sedlar må tryckta eller graverade blanketter

användas, och skola sedlarne vara underskrift^ af minst två bland styrelsens

ledamöter samt en af bolagets tjensteman. Ej må bankbolags

sedlar tillverkas till likhet med riksbankens sedlar. ’ Innan sedlar af

bankbolag utgifvas, skola profblanketter dertill inlemnas; till finansdepartementet.

§ 33.

Banksedel skall ovilkorligen, då den i bankens hufvudkontor till

invexling företes, inlösas med lagligen i riket gällande guldmynt.

§ 34.

Vägras inlösen, vare innehafvaren af banksedeln berättigad att jemte

kapitalet åtnjuta ränta efter sex för hundra om året från den dag inlösen

blifvit vägrad, intilldess betalning kan erhållas, och ege inne
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 27.

19

hafvaren efter protest, verkstäld genom notarius publicus, anmäla förhållandet

hos Konungens befallningshafvande, som, derest det ej genast

kan visas, att hindret härrört af någon tillfällighet, ofördröjligen skall

inberätta förhållandet till Konungen och under tiden inställa bankrörelsen.

På Konungen ankomme att besluta, huruvida den bolaget

meddelade tillåtelse till bankrörelses drifvande i sådant fall skall vara

förverkad.

§ 35.

Har bankbolag, medelst bestyrkt utdrag af bankens böcker, hos

Konungens befallningshafvande visat, att bolaget har sedlar utelöpande

till mindre belopp än det, hvartill värdet af den för sedlarne satta pant

uppgår, ege bolaget att utbekomma så stor del af panten, som i värde

öfverstiger de utelöpande sedlarne.

§ 36.

Vill bankbolag afstå sin sedelutgifningsrätt eller någon del deraf,

göre hos Konungen derom anmälan.

§ 37.

Förr än bankbolag börjar att utgifva egna banksedlar, skall inför

Konungens befallningshafvande styrkas:

att pant för sedlarne blifvit, på sätt i § 25 sägs, satt i allmänt förvar;

att profblanketter till banksedlarne blifvit till finansdepartementet

inlemnade, samt

att uppgift å de personer, som skola underskrifva banksedlarne,

blifvit uti allmänna tidningarne införd.

IV Kap.

Om bankbolags förvaltning och styrelse samt om bolagsstämma och revision.

§ 38.

Bankbolags hufvudkontor skall vara beläget i stad.

§ 39.

Hufvudlottegarne skola inom sig utse en styrelse, hvilken eger

att, under det ansvar och den kontroll af offentlig myndighet, som

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

i allmän lag eller genom denna förordning stadgas, banken förvalta

samt att i alla mål för bolaget lagligen tala och svara.

Styrelsens ledamöter skola vara minst fem.

§ 40.

För att kunna väljas till ledamot af styrelsen eller till suppleant

för styrelseledamot skall bolagsman i bankens registerbok vara antecknad

såsom innehafvare af lotter till belopp af minst ett tusen kronor.

§ 41.

Uppgift på styrelsens ledamöter samt på dem, Indika eg a att underskrifva

bankbolagets sedlar och öfriga förbindelser, skall, så ofta förändring

deri inträffar, så ock efter hvarje ordinarie bolagsstämma, lemnas

till Konungens befallningshafvande och på bolagets bekostnad införas

i allmänna tidningarna.

§ 42.

Styrelsen åligger:

att ställa sig till noggrann efterrättelse denna förordning, den för

bankbolaget faststälda bolagsordning samt den af bolaget för styrelsen

utfärdade instruktion;

att när som helst hålla bankens räkenskaper och handlingar tillgängliga

för Konungens befallningshafvande eller dess ombud, för den

af Konungen förordnade bankinspektören samt för den särskilda undersökning,

Konungen eller chefen för finansdepartementet kan finna för

godt att låta anställa;

att genast efter hvarje månads slut i närvaro af Konungens

befallningshafvande eller dess ombud, enligt formulär, som från finansdepartementet

meddelas, upprätta eu öfversigt, utvisande bankens tillgångar

och skulder, jemte uppgift om räntesatserna för bolagets inoch

utlåning samt diskonto, som under den tid öfversigten omfattar

varit hos bolaget gällande, och att derefter ofördröjligen till nämnda

departement insända denna öfversigt för dess offentliggörande genom

departementets försorg;

att jemväl i öfrig! meddela chefen för finansdepartementet eller

bankinspektören alla de upplysningar rörande banken, som af dem äskas;

att vid hvarje kalenderårs slut låta upprätta fullständigt bokslut

öfver bolagets ställning;

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majtfs Nåd. Proposition N:o 27.

21

att, efter verkstäld revision, till finansdepartementet insända revisionsberättelsen-och

låta införaj§densamma i allmänna tidningarna, samt

att, der styrelsen eller chefen för finansdepartementet under löpande

räkenskapsår finner anledning till antagande, att bankbolaget gjort

sådana förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats,

ofördröjligen låta upprätta bokslut och kalla revisorerna att granska

bokslutet.

§ 43.

Alla skriftliga afhandlingar, som styrelsen för bolaget ingår, skola

underskrifvas å bolagets vägnar och med utsättande af dess antagna

benämning, vid äfventyr att eljest styrelsens ledamöter, som afhandlingen

underskrifvit, skola för fullgörande af bolagets derpå grundade förbindelse

ansvara såsom för egen skuld, en för alla och alla för en.

§ 44.

Sker afvikelse från denna förordning eller från bolagets ordning,

och varder ej den anmärkta afvikelsen inom en månad rättad, ankomme

på Konungen att förklara bolaget hafva förverkat rättigheten att drifva

bankrörelse.

§ 45.

Ledamot af styrelsen kan från sin befattning skiljas genom i

behörig ordning fattadt bolagsstämmobeslut.

§ 46.

Afgående styrelseledamot förblifver bolaget ansvarig för de åtgärder,

i Indika han deltagit, till dess, efter i vanlig ordning skeende revision,

ordinarie bolagsstämma beviljat ansvarsfrihet.

§ 47.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas minst en gång årligen.

§ 48.

Ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter må endast meddelas af bolagsstämma,

och må ej styrelseledamot i beslut derom deltaga.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

§ 49.

Revision skall årligen förrättas. Val af revisorer skall årligen ske

vid ordinarie bolagsstämma och dervid minst en af revisorerna ombytas.

I revisionen skall jemväl deltaga en af Konungens befallningshafvande

förordnad person, hvilken derför af bolaget åtnjuter ersättning

efter bestämmande af Konungens befallningshafvande.

§ so.

Öfverträda styrelseledamöter eller andra bolagsmän denna förordning

eller bolagsordningen, vare de skyldige att ersätta all genom sådan

öfverträdelse uppkommen skada, en för alla och alla för en.

V Kap.

Om bankbolags upplösning och om förlängning af bankbolags oktroj.

§ 51.

Har bankbolag, enligt behörigen revideradt bokslut, gjort sådana

förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats, skall

styrelsen, senast den dag revisionsberättelsen aflemnas, sammankalla

bolagsstämma till första dag sådant enligt bolagsordningen kan ske,

och läte styrelsen dessutom om bolagsstämman ofördröjligen underrätta

hufvudlottegarne genom särskilda bref, som med posten afsändas. I

kallelsen till bolagsstämman skall uppgifvas, att bolaget gjort sådan

förlust, som här är sagd.

Beslutar bolagsstämman med två tredjedelar af de å stämman afgifna

röster att inom tre månader tillskjuta hvad som erfordras för att

återställa grundfonden till dess behöriga belopp, ege bolaget att rörelsen

fortsätta; i motsatt fall skall bolaget ställas under utredning.

Konungens befallningshafvande åligge att tillse, att sådant bolagsstämmobeslut

inom sagda tid blifvit fullgjordt. Finner Konungens

befallningshafvande att så ej skett, varde bolaget ovilkorligen under

utredning stäldt.

§ 52.

Bolagsman, som vid den bolagsstämma, hvarom i § 51 sägs, anmält

sig icke vilja i beslutadt tillskott deltaga, vare ej dertill pligtig. De

s. 23 Kontrollera mot PDF

KongV. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

23

bolagsman, som tillskottet verkstält, eg a att af bolagets blifvande behållna

vinstmedel erhålla åter hvad af dem blifvit tillskjutet, jemte sex

procent årlig ränta, innan annan utdelning får ske. Upplöses bolaget,

förr än sådant tillskott blifvit till fullo guldet, skal], sedan bolagets

skulder blifvit betalda, tillskottet, dock utan beräkning af ränta för tid

efter bankrörelsens upphörande, gäldas af bankens tillgångar, så långt

de dertill förslå, innan någon utdelning å lotterna må ega rum.

§ 53.

Har Konungen förklarat bankbolag hafva förverkat rättigheten att

drifva bankrörelse eller varder i det fall, hvarom i § 51 förmäles, bankbolag

stäldt under utredning, skall, der ej bolaget afträdt sin egendom

till konkurs, chefen för finansdepartementet förordna allmänt ombud,

som har att närvara vid styrelsens sammanträden, med rätt att yttra sig

till protokollet, samt att utredningen i öfrigt öfvervaka.

§ 54.

Har, under det bankbolag fortsätter sin rörelse, utdelning blifvit

beslutad och verkstäld, ändock att, enligt senast upprättade bokslut,

tillgång dertill icke finnes utan minskande af de bolagets fonder, som i

§§ 17 och 19 omförmälas, vare, i händelse af bolagets oförmåga att

fullgöra sina förbindelser, de bolagsmän, som sådan utdelning uppburit,

skyldige att densamma återbära; och ansvare derjemte de bolagsmän,

som i beslutet deltagit, en för alla och alla för en, för den brist, som

vid återbäringen kan uppkomma.

Lag samma Amre der, efter det bankbolag blifvit stäldt under

utredning eller beslut fattats om bolagets upplösning, utdelning till bolagsmännen

skett och bolaget sedermera finnes oförmöget att sina förbindelser

fullgöra.

§ 55.

Önskar bankbolag erhålla förlängning af bolaget meddelad oktroj,

göre i den ordning, som i § 1 är sagd, ansökning derom sist sexton

månader, innan den löpande oktrojen tilländagår.

Beslut om sådan ansökning skall fattas å ordinarie bolagsstämma

sist tjugu månader före utgången af den löpande oktrojen; och åligge

det styrelsen att om beslutet ofördröjligen underrätta hufvudlottegarne

genom särskilda bref, som med posten afsända^.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

§ 56.

Hufvudlottegare som ej vill under förlängd oktroj i bolaget qvarstå,

ege, derest hån sist aderton månader före oktrojtidens utgång

sådant för styrelsen anmält, att, efter det den löpande oktrojen tilländagått,

ur bolaget utträda samt att af bolagets tillgångar utbekomma hvad

på honom belöper.

VI Kap.

Särskilda bestämmelser.

§ 57.

Enskildes förhållanden till bankbolag må ej för allmänheten yppas.

§ 58.

Genom kungörelse i allmänna tidningarna skall tillkännagifvas, när

bankbolag börjar eller slutar sin rörelse; och skall underrättelse om

dagen, då sådant sker, till finansdepartementet insändas.

§ 59.

Vid fordringars utsökande njute bankbolag samma rätt till handräckning,

som för riksbanken är beviljad.

§ 60.

Bolagsordning för bankbolag skall innefatta närmare bestämmelser

angående:

a) grundfondens belopp;

b) huruvida kommanditlottegare inrymmas i bolaget samt, derest

det medgifves, vilkoren derför och den andel i årliga vinsten, som

skall dem tillkomma;

c) reservfonden och den del af årliga vinsten, som skall till reservfonden

öfverföras;

d) bankens rörelsegrenar och vilkoren derför;

e) antalet af styrelsens ledamöter och suppleanter för dem samt

tiden för deras befattningar;

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

25

f) tid och ort för ordinarie bolagsstämma och vilkoren för sammankallande

af extra bolagsstämma;

g) rösträtt vid bolagsstämma;

h) antalet revisorer och tiden för revisionen;

i) den ordning, i hvilken bolaget må besluta att före oktrojtidens

utgång sig upplösa, samt

k) sättet för vinnande af ändring i bolagsordningen.

Öfvergångsstadganden.

§ 61.

Varder enligt denna förordning sedelutgifningsrätt medgifven bankbolag,

som enligt äldre lag egt rätt att utgifva egna banksedlar, skola

följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse:

l:o) Innan bankbolaget börjar sin rörelse på grund af oktroj, meddelad

enligt denna förordning, skall bolaget, medelst styrkt utdrag ur

bankens böcker, inför Konungens befallningshafvande visa, att sedlar,

utgifna under bolagets föregående oktrojer, icke äro utelöpande till

högre. belopp än bolaget, enligt hvad i denna förordning stadgas, är

berättigadt utgifva, samt att, i öfverensstämmelse med föreskrifterna i

denna förordning, pant för bolagets sedlar blifvit i allmänt förvar satt.

2:o) Innehafvare af sedel, utgifven under någon af bolagets föregående

oktrojer, skall ega lika rätt till betalning ur bankens tillgångar,

som innehafvare af sedel, utgifven under oktroj enligt denna förordning.

3:o) Under föregående oktrojer af bolaget utgifna sedlar, hvilka icke

blifvit infriade, skola inräknas i beloppet af bolagets utelöpande sedlar.

4:o) Sedel, som af bolaget i allmänna rörelsen utgifves, skall

tydligt skilja sig från bolagets sedlar under föregående oktrojer.

5:o) Först sedan två år förflutit från det denna förordning trädt i

kraft, skola de af bankbolaget såsom pant för sedlar satta obligationer

ovilkorligen utgöras af de slag, som omförmälas i § 26. Före nämnda

tid ege bolaget att för sådant ändamål betjena sig jemväl af andra

slag af lätt säljbara, räntebärande obligationer, derest de blifvit af Konungens

befallningshafvande såsom pant för sedlarne godkända.

Denna förordning träder i kraft den . . ,

Bih. till Riksd. Prat. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 16 Håft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

Utdrag af ''protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maf.t Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott den 2

Februari 1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena

Grefve Ehrensväro,

Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Chefen för Finansdepartementet Hans Excellens Herr Statsministern

föredrog ytterligare:

l:o) Riksdagens underdåniga skrifvelse den 19 April 1881, deri Riksdagen

på anförda skäl anhållit, att Kongl. Maj:t täcjttes låta öfverse gällande

lagstiftning för enskilda sedelutgifvande banker samt derefter till Riksdagen

afgifva förslag till ny lag i ämnet; i anledning af hvilken skrifvelse Kongl.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 21.

27

Maj:t den 18 November 1881 tillsatt en komité för att afgifva yttrande och

förslag dels i fråga om ny lag för enskilda banker med rätt att utgifva

egna sedlar, dels rörande erforderlig lagstiftning för aktiebolag, som bedrifva

bankrörelse men ej ega sedelutgifningsrätt, dels ock angående de

förändringar, hvilka med afseende å Riksbanken böra ifrågakomma, i händelse

en större eller mindre inskränkning skulle komma att ske i den sedelutgifningsrätt,

som för närvarande tillkommer enskild bank;

2:o) det af den sålunda förordnade bankkomitén under den 14 December

1883 afgifna underdåniga betänkande med af komitén uppgjorda

alternativa förslag till förändrad organisation af bankanstalterna; och

3:o) underdåniga utlåtanden öfver berörda förslag, afgifna af Fullmäktige

i Riksbanken samt styrelserna för de enskilda bankerna och för åtskilliga

aktiebanker.

Efter att hafva redogjort för innehållet af omförmälda handlingar

anförde Herr Statsministern:

»Bankkomitén har uppgjort alternativa förslag till bankväsendets ordnande,

det ena åsyftande att, med indragning af all enskild sedelutgifning,

anförtro rätten att inom landet utgifva banksedlar åt ett enda bankinstitut,

och det andra afgifvet under förutsättning, att åt enskilda bankinrättningar

fortfarande skulle inrymmas sedelutgifningsrätt. Ehuru Komitén utan meningsskiljaktighet

omfattat den åsigten, att upphörandet af den enskilda sedelutgifningen

och koncentrerandet af sedeluteifniimsrätten hos en enda bank är det mål,

hvartill lagstiftningen på bankväsendets område bör sträfva, har likväl komitén

-sjelf icke ansett en dylik reform kunna för närvarande ega rum utan att gifva anledning

till rubbningar, som skulle på ett menligt sätt inverka på vår nationella

hushållning, hvarförutom komitén förmenat, att ringa sannolikhet förefunnes,

det sådana förändringar i afseende å Riksbankens organisation och

verksamhet under den närmaste framtiden kunde genomföras, som enligt

komiténs tanke erfordrades för att göra densamma skickad att ensam öfvertaga

hela sedel utgifningsrätten i landet. Huru tilltalande de skäl synas

jemväl mig, hvilka. af komitén anförts för systemet af sedelutgifningens

koncentrering hos en enda bank, och huru lifligt öfvertygad jag är, att den

framtida utvecklingen af bankväsendet här såsom i de flesta andra länder

kommer att leda till detta mål, är jag å andra sidan af den lika bestämda

åsigt, att all tanke på att för närvarande förverkliga en sådan reform måste

afvisas såsom fullkomligt outförbar. Sedelutgifningsrätten är alltför nära

förbunden med den öfver hela landet förgrenade verksamhet, hvilken bedrifves

af de enskilda bankerna, och landets hela näringslif i alltför hög

grad beroende af denna verksamhet, för att den varsamme lagstiftaren

skulle våga utsätta detta näringslif, redan på grund af andra förhållanden

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

kämpande med stora svårigheter, för de våldsamma rubbningar, som måste

blifva följden af en omgestaltning på en gång af landets hela bankväsende.

Ett annat lika verksamt hinder för att nu företaga en sådan omgestaltning

ligger för öfrigt deri, att, såsom ock komitén antydt, det allmänna föreställningssättet

i vårt land alldeles icke är derför moget. Man kan väl af

principiella skäl med intresse omfatta systemet af en enda sedelutgifvande

bank och känna sig uppfordrad att vid den närvarande tidens lagstiftningsarbete

bemöda sig om ett närmande till detta mål, men man har säkerligen

ännu icke i allmänhet gjort sig förtrogen med den förändrade ställning,

Riksbanken i sådan händelse komme att intaga, och man är sannolikt icke

heller i någon mån villig att från Riksdagens sida ingå på de förutsättningar,

komitén uppstält såsom nödvändiga i fråga om organisationen af en

dylik centralbank. Lika med komitén anser jag derföre alldeles gifvet, att

det endast kan vara den af komitén med Lätt. A betecknade gruppen af

lagförslag, som kan läggas till grund för ett praktiskt lagstiftningsarbete i

närvarande tid.

Inom sistbemälda grupp benämnes det första och hufvudsakliga förslaget

Lag angående bankbolag, i hvilket lagförslag komitén sammanfört både

aktiebanker och enskilda sedelutgifvande banker. En dylik sammanföring

må visserligen erkännas ganska naturlig, då man såsom komitén föreslår

vill för delegarne i båda dessa slag af banker fastställa en viss solidarisk

ansvarighet för bankens förbindelser utöfver det tecknade aktiekapitalet.

Men lika angeläget det måste vara, att den nuvarande bristen på särskild

lagstiftning för aktiebankerna athjelpes, lika säkert torde vara, att man i

allmänhet icke uppfattat det såsom något verkligt behof att beröfva aktiebankerna

deras nuvarande karakter att vara aktiebolag, hvilkas delegare ej

hafva annan ansvarighet, än den allmänna lagstiftningen angående aktiebolag

bestämmer. Komitén har i sitt betänkande sidd. 279—281 lemnat

en välgrundad framställning af de skäl, Indika tala emot en fortsatt tilllämpning

af den obegränsade solidariska ansvarighet, som nu åligger delegarne

i enskild sedelutgifvande bank, och jag instämmer ock i komiténs

förslag om en begränsning i deras ansvarighet, men då komitén ansett en

viss ansvarighet utöfver det tecknade aktiebeloppet höra stadgas äfven för

delegare i aktiebanker, enär medvetandet af en sådan ansvarighet kunde

antagas för hvarje delegare innebära en maning att icke medverka till eller

med likgiltighet åse handlingar, hvarigenom bankens trygghet äfventyras,

och enär en sådan ansvarighet skulle för bankens fordringsegare innebära

en god borgen för liqvid, tillåter jag mig att deremot erinra, dels att i

allmänhet det stora flertalet af en banks delegare omöjligen eger tillfälle

och i allmänhet ej ens förmåga att följa sättet för bankrörelsens bedrifvande

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

29

med den uppmärksamhet, hvilken af komitén sålunda förutsattes, och dels

att man hittills icke förmärkt, att allmänheten med mindre förtroende insatt

sina medel i aktiebanker derföre, att deras delegare icke egde någon särskild

ansvarighet utöfver aktiebeloppet. Det kan väl synas, att i de mindre

aktiebankerna med en obetydligare grundfond en ytterligare säkerhet

för fordringsegarne skulle tarfvas i en sådan bolagsmännens ansvarighet och

komitén har äfven för sådana banker vidgat ansvarigheten till två gånger

aktiebeloppet i stället för en gång samma belopp vid de större bankerna,

men just med afseende å de små bankerna, hvilkas ofta mycket talrika

delegare till väsentligt antal utgöras af mindre bemedlade personer, skulle

utkräfvande! af denna ansvarighet säkerligen icke för fordringsegarne bereda

det åsyftade gagnet. Deremot skulle i sådana fall, jemte ett oerhördt arbete

för bankens utredning, olägenheterna af denna ansvarighets tillämpning

göra sig gällande i vidsträckta kretsar på ett sätt, som endast skulle

bidraga att inom samhället föröka de olyckor, en banks obestånd alltid

framkallar. Erfarenheten i vårt land har icke heller gifvit vid handen, att

de banker, som haft en grundfond, understigande en million kronor, varit

mindre väl förvaltade än de större bankerna, och på den försigtighet, redbarhet

och omtanke, hvarmed bankförvaltningen handhafves, beror dock

hufvudsakligast en banks trygghet.

Det synes mig äfven framgå af komiténs motiver, att komitén velat i

delegarnes utsträckta ansvarighet söka en viss ersättning för utelemnande!

i förslaget af alla bestämmelser med afseende å bankernas rätt att upplåna

medel. Men icke heller ur den synpunkten kan berörda ansvarighet vara

påkallad, ty mot en upplåning, som kan ske alldeles oberoende af grundfonden

och uppgå till ett af lagen obegränsaclt antal gånger af denna fond,

är en ansvarighet, begränsad^till en gång grundfonden, ett föga verksamt

korrektiv.

Likaledes bör man icke vid denna frågas bedömande förbise, att för

de sexton aktiebanker, hvilka för närvarande äro i verksamhet, en utsträckt

ansvarighet för delegarne i desamma utöfver hvad nu gällande lag och

bankernas bolagsordningar stadga icke skulle kunna vinna tillämpning annat

än i den mån bankernas nu beviljade oktrojer ginge tillända, och beträffande

den största af aktiebankerne inträffar detta ej förrän i början af nästa

sekel och för näst den största ej förrän år 1911.

Bolagsmännens i viss mån utsträckta ansvarighet utöfver aktiekapitalet

må derföre enligt min uppfattning med fullt skäl framgent stadgas,

när en bank åtnjuter den afsevärda förmånen af rätt till sedelutgifning,

men synes mig hädanefter icke mera än hittills vara af förhållandena påkallad

i fråga om aktiebankerna. Låter man derföre nu gällande aktielags

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

bestämmelser om bolagsmäns ansvarighet fortfarande tillämpas rörande aktiebankerna,

bör deraf i min tanke ock följa, att man icke bör i en författning

sammanföra de båda till sin karakter väsentligen olika slagen af banker,

utan lagstifta särskildt för hvartdera slaget.

Då jag i följd häraf låtit med ledning af bankkomiténs betänkande

utarbeta förslag dels till förordning angående bankaktiebolag och dels

till förordning angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar,

är det emellertid icke min afsigt att, såsom komitén förutsatt,

tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att låta dessa författningsförslag behandlas i

den för stiftande af civillag stadgade ordning, detta dock icke derföre att

jag ej anser Riksdagens medverkan vid denna lagstiftning önskvärd. Tvärtom

anser jag en sådan medverkan vara en alldeles sjelfkär sak och den nu

gällande författningen angående sedelutgifvande banker eller nådiga Kungörelsen

den 12 Juni 1874 har ock, såsom dess ingress angifver, tillkommit på sådant

sätt. Men derföre att Riksdagen anses böra medverka med Konungen

vid banklagstiftningen, kan det ej vara lämpligt att göra banklagarne

till civillag. Väl finnas bestämmelser på detta område, som uppenbarligen

äro af civillags natur, såsom om bankdelegares ansvarighet, om förmånsrätt

för fordran på grund af sedel, om forum för bank, om prescriptionstid

för banks sedlar vid en banks upplösning och dylikt, för att icke tala

om det särskilda konkursförfarande, som kan komma i fråga, när en bank

afträdt sina tillgångar till borgenärerne, men dylika bestämmelser kunna

särskiljas för att göras till föremål för särskild lagstiftning i den ordning,

som för civillags stiftande är bestämd, i hvilket afseende författningsförslag

ock uppgjorts för att Eders Kongl. Maj:ts pröfning underställas. De mera

reglementarisk a föreskrifterna rörande bankväsendet lämpa sig deremot

mindre väl för att underkastas de tyngre former, hvilka civillags stiftande

kräfver, utan torde böra såsom hittills tillhöra den under finansdepartementet

stående lagstiftningen.

Innan jag föredrager de särskilda författningsförslagen, torde det

tillåtas mig att beröra ett par frågor, som hafva afseende såväl å det ena

som andra slaget af banker.

Komitén har ansett sig icke böra, såsom stundom ifrågasatts, genom

reglementariska bestämmelser med afseende på bankernas rätt att upplåna

medel, skyldighet för dem att hålla en till vissa procent af deras å

vista förbindelser bestämd kassa m. m. lägga några hämmande band på

bankernas rörelse. »Komitén har», yttrar den (pag. 282 i betänkandet),

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

»så mycket hellre sökt att så litet som möjligt genom dylika stadganden

binda bankernas verksamhet, som komitén är af den mening, att dylika

bestämmelser svårligen kunna så affattas, att de fullt motsvara det ändamål,

man med dem åsyftar och icke på omvägar lätteligen kringgås. De

skulle enligt komiténs åsigt derför endast hafva till följd att till betydlig

del beröfva bankerna den förmåga att rätta sig efter konjunkturer och förhållanden,

af hvilken deras gagnelighet för landet i hög grad beror, och att

hos allmänheten försvaga uppfattningen om angelägenheten deraf, att en

hvar, som sjelfmant anförtror sina medel åt en bank, också med ledning

af de offentliga rapporterna om bankens ställning och de upplysningar, som

i öfrigt stå den intresserade till buds, sträfvar att för sig göra klart, huruvida

banken förtjena!’ hans förtroende eller icke. En sådan kontrollerande

uppmärksamhet från allmänhetens sida är för bankerna sjelfve lika

helsosam och uppfostrande som för allmänheten. Lagstiftningen har gjort

nog, då den med särskilda, möjligast fullständiga garantier omgärdat den

särskilda rörelsegren, som sedelutgifningen innefattar, samt i öfrigt lemna!- de sedelutgifvande såväl som de icke sedelutgifvande bankerna full frihet

att röra sig på de områden, som för begge äro gemensamma.»

I hvad komitén sålunda yttrat instämmer jag fullkomligt, och huru

tilltalande det kan synas att begränsa bankernas inlåning i förhållande till

deras grundfond, är jag för min del öfvertygad, att hvarje försök i den

rigtningen åtminstone vid de större bankerna skall visa sig mycket vanskligt,

enär bestämmelser i sådant afseende icke kunna meddelas utan att

antingen verka menligt för den rörelse bankerna betjena och derjemte vara

särdeles svåra att öfvervaka, eller ock komma att endast skenbart fylla ändamålet,

derigenom att de val begränsa inlåningen från allmänheten, men

ej förhindra bankernas skuldsättning under andra former. Hvad man emellertid

synes med skäl kunna fordra är, att vid de banker, der delegarne ej

hafva någon ansvarighet utöfver grundfonden, man söker bidraga till tryggande

af fordringsegarnes rätt genom skärpta föreskrifter om afsättning af

vinstmedlen till reservfonden. Komitén föreslår i detta afseende, att, enligt

hvad hittills i allmänhet varit i bankernas bolagsordningar stadgadt, ej mera

än tio procent af årsvinsten behöfver afsättas och att afsättningarna få

upphöra, sedan reservfonden uppgått till tjugo procent af grundfonden. Jag

har trott mig böra hemställa, att vid aktiebankerna minst tjugo procent

af årsvinsten skola afsättas till reservfonden och afsättningarna fortfara, tilldess

reservfonden uppnått femtio procent af grundfonden.

Ett tillägg till komiténs förslag, som jag tagit mig friheten göra i de

af mig utarbetade förslagen rörande båda slagen af banker, afser jemväl

att öka garantien för eu betryggande förvaltning af de bankerna anför
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

trodda medel. Som bekant utöfvar finansdepartementet genom bankinspektören

kontroll öfver bankanstalterna, men denna kontroll, hvilken enligt de af

mig uppgjorda förslag skulle kunna företagas af bankinspektören äfven

utan särskilt uppdrag af chefen för finansdepartementet, kan aldrig blifva

tillräcklig; den måste hufvudsakligen gälla sättet för bokföringen, öfverensstämmelsen

mellan bankens räkenskaper och de meddelade månatliga uppgifterna1®samt

de stora dragen af bankens verksamhet. Deremot kan vid

en dylik granskning någon noggrann kontroll öfver beskaffenheten af en

banks säkerheter eller innehållet i dess portföljer ej ega rum, dels emedan

inspektionerna då skulle blifva för tidsödande och dels enär det naturligtvis

icke står i en persons förmåga att eg a den fullständiga kännedom om

personer och affärsförhållanden i hela riket, som för ett dylikt bedömande

erfordras. För att emellertid från det allmännas sida åstadkomma en kontroll

jemväl i sistnämnda afseende har jag föreslagit, att i de årliga revisionerna

skall jemte de af banken utsedda revisorer deltaga en af Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förordnad person och ersättning till honom

utgå af bankens medel, men efter bestämmande af Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande, som då liar tillfälle att tilldela honom ett efter arbetets

omfång lämpadt arfvode alldeles oberoende af den ersättning bolaget

lemnar de af detsamma utsedde revisorer. Denna ökade utgift för bankerna

bör mer än väl motvägas af det förtroende en väl skött bank bör

tillvinna sig och kunna bibehålla under en dylik från bolaget fristående

kontroll. — Äfven har jag ansett, att stadgandet i Komiténs förslag om

att styrelsen åligger att låta upprätta bokslut och kalla revisorerne till dess

granskning, när styrelsen under löpande räkenskapsår finner anledning antaga,

att reservfonden och tio procent af grundfonden gått förlorade, bör

för att blifva mera verksamt fullständigas dermed, att bokslut och revision

skola omedelbarligen företagas, äfven när chefen för finansdepartementet finner

anledning att antaga den omfattning af bankens förluster, som nyss

blifvit antydd.»

Herr Statsministern uppläste derefter ett inom Finansdepartementet

uppsatt och vid detta protokoll fogadt förslag till Förordning angående

bankaktiebolag och yttrade vidare:

»Detta förslag är affattadt med ledning af bankkomiténs betänkande

och med iakttagande af de förändringar och tillägg, för hvilka jag ofvan

redogjort. Det utgör för öfrigt till väsentlig del en sammanfattning af de

bestämmelser, som redan äro för dylika banker gifna i särskilda bolags
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

ordningar, ehuru bestämmelsernas innehåll helt naturligen växlar i de under

olika tider tillkomna bolagsordningarna, hvarföre denna lagstiftning

just skulle medföra vinsten af större likformighet i fråga om vilkoren för

dessa bankers bildande och sättet för deras förvaltning. 1 förslaget hafva

influtit några ur den allmänna aktielagen hemtade stadganden, ehuru förslaget

i ingressen uttryckligen hänvisar till denna lag, men detta har

skett till ledning för dem, som skola efterlefva denna särskilda banklag,

eller för sammanhanget med de i banklagen gifna föreskrifterna.

För de mera väsentliga afvikelse!'' från komiténs förslag, hvilka utöfver

de redan af mig angifna förekomma i det nu upplästa förslaget,

torde jag få i korthet redogöra.

Den förnämsta bland dessa skiljaktigheter, åtminstone till utseendet,

är att jag föreslagit minimum af bankaktiebolags grundfond till tre hundra

tusen kronor. Komitén har velat sätta detta minimum till ett hundra

tusen kronor och sannt är, att banker med sistnämnda grundfond blifvit

oktrojerade under senare tider. Men komitén har på samma gång för alla

aktiebanker med mindre grundfond än en million kronor föreslagit en ansvarighet

för delegarne, som sträcker sig till två gånger grundfondens belopp.

Komitén har således ansett ett kapital af minst tre hundra tusen kronor

böra påräknas för att uppbära bankens ansvarighet gent emot sina fordringsegare;

och det torde neppeligen kunna nekas, att, när man vill utöfva

fullständig bankverksamhet i den omfattning, som är afsedd med aktiebankerna,

ett minimum för grundfonden, satt till tre hundra tusen kronor,

icke kan anses för högt tilltaget. Af de sexton aktiebanker, som för närvarande

äro i verksamhet, äro blott fyra, som hafva mindre grundfond än

tre hundra tusen kronor, men dessa fyra synas mig vara närmast jemförliga

med ett slag af kreditanstalter, som i ganska stor mängd förekomma

här i landet, men stå alldeles utom området för denna lagstiftning,

nemligen de solidariska folkbankerna. Sistnämnda banker kunna efter min

åsigt hafva en ganska vigtig uppgift för att fylla den mindre omsättningens

behof af kreditförmedlande anstalter, men för ordnandet af deras

rättsliga ställning och verksamhet sakna vi tyvärr nödiga lagbestämmelser.

Det bör derföre efter min åsigt blifva en allvarlig omsorg för lagstiftaren

att, sedan den länge sväfvande frågan om lagstiftningen för de större bankerna

vunnit sin lösning, egna sin uppmärksamhet åt de solidariska folkbankerna.

De existera emellertid redan och utgöra en vigtig om än hittills

mindre än vederbort uppmärksammad länk i kedjan af våra kreditanstalter,

och när man tager äfven dessa banker i beräkning, kan jag ej

finna annat, än att en grundfond af minst tre hundra tusen kronor med fullt

skäl kan fordras, för att en bank skall kunna inordnas bland de institutioner

Bill. till Riksd. Prat. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 16 Håft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

med begränsad ansvarighet för delegarne, som äro afsedda att drifva bankverksamhet

i hela omfattningen af detta ords betydelse.

Ehuru bestämmelsen i § 3 angående ett minimiantal aktieegare i bankbolag

kan synas mindre behöflig, då enligt förevarande förslag någon solidarisk

ansvarighet för aktieegarne ej skulle ifrågakomma, torde dock ett

stadgande i sådan rigtning vara af vigt, för att derigenom klart må framstå

det förhållande, som väsentligen bör känneteckna ett bankbolag, att

nemligen dess grundkapital skall vara tillskjutet af ett större antal personer,

så att icke den oegentlighet uppkommer, att en eller ett par personer

genom att på aktier grunda en bankiraffär skulle kunna undandraga

sig skyldighet att med sina öfriga tillgångar ansvara för de förbindelser,

de för en sådan rörelses bedrifvande ingått.

Den af bankkomitén föreslagna rättighet för bankbolag att vägra lottegare

rätt att under oktrojtiden öfverlåta sina lotter å annan person och

utträda ur bolaget, är naturligen uteslutande betingad af förslaget angående

lottegarnes solidariska ansvarighet. Enär rättighet för bolagsstämman eller

bolagets styrelse att vägra inträde i bankaktiebolag för den, på hvilken

aktie i bolaget blifvit öfverlåten, lätt skulle kunna gifva anledning till

hvarjehanda trakasserier och svårigheter, synnerligast vid aktieegares frånfälle,

och derigenom verka hämmande på dessa aktiers marknad, har denna

rättighet ej ansetts böra ifrågakomma vid bankaktiebolag.

En eldigt § 15 undantagsvis medgifven rättighet för bankaktiebolag

att inom vissa gränser såsom säkerhet för lån emottaga egna aktier har

ansetts erforderlig särskildt med afseende på de smärre bankerna, för hvilkas

ofta mindre bemedlade delegare denna rättighet kan ega afsevärd betydelse.

En sådan rättighet, ehuru med betydlig inskränkning, är för närvarande

medgifven uti de för några bankbolag faststälda ordningar.

I ändamål att förebygga, att bankbolag utan rätt till sedelutgifning

genom utfärdande af tryckta eller graverade löpande förbindelser skulle

kunna kringgå förbudet mot sedelutgifning, hade bankkomitén föreslagit,

att sådana förbindelser att inlösas vid anfordran skulle vara till utgifvande

förbjudna och att dylika förbindelser stälda att inlösas efter viss tid eller

uppsägning ej skulle få utgifvas å lägre belopp än 500 kronor. Då berörda

stadgande blifvit i § 16 bibehållet, och det alltså medgifvits bankaktiebolag

att utfärda egna obligationer, ehuru sådant i regeln ej kan anses

tillhöra den egentliga bankverksamheten, har detta skett med hänsyn dertill,

att eu större aktiebank i vårt land utgifver obligationer och i följd af

sin kombinerade bank- och hypotekskasserörelse uppenbarligen kommer att

dermed fortfara. Det torde emellertid vara nödigt att göra rättigheten

för aktiebank att utgifva egna obligationer beroende af det uttryckliga

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 27. 35

vilkor, att särskildt tillstånd dertill lemnats i den för bolaget faststälda

ordning.

Det af bankkomitén föreslagna stadgandet derom, att ledamot af bankbolags

styrelse skulle vara egare af ett visst minimiantal lotter i bolaget,

har ej ansetts böra tillämpas på bankaktiebolag med afseende på den svårighet,

en sådan skyldighet skulle medföra, synnerligast för de mindre

bankbolagen, att erhålla lämpliga ledamöter i styrelsen. Af ordalydelsen i

§ 19 framgår dock, att endast aktieegare i bolaget kunna väljas till styrelseledamöter.

Enligt bankkomiténs förslag skulle det allmänna ombud, som i händelse

af bankbolags utredning utan konkurs förordnades af chefen för Finansdepartementet,

såsom ledamot deltaga i bolagets styrelse under utredningen.

Då emellertid ombudet vid sådant förhållande skulle för de fattade besluten

komma att stå i enahanda ansvar till bolagets delegare som styrelsens ordinarie

ledamöter, men ombudet för att till såväl styrelsen som bolaget

kunna intaga den ställning, som i förslaget åsyftas, bör vara af dem helt

och hållet oberoende, torde hans uppdrag i förevarande fall lämpligen böra

inskränkas derhän, att han endast har att närvara vid styrelsens sammanträden,

med rätt att $dtra sig till protokollet, samt att utredningen i öfrigt

öfvervaka; och har § 30 i förslaget blifvit i öfverensstämmelse dermed affattad.

Enär sådana bolag, som uteslutande hafva till ändamål att idka fastighetsbelåning,

såsom de i åtskilliga landsortsstäder inrättade inteckningsbolag,

ej drifva bankrörelse i egentlig mening, samt den utlåningsrörelse, som bedrifves

af de s. k. pantaktiebankerna, är af helt annan beskaffenhet än

den, som utöfvas af bankbolagen, lära stadgandena i förevarande förordning

ej böra tillämpas på dessa tvenne slag af penningeinrättningar; men

har jag dock för tydlighetens skull ansett en särskild erinran derom böra

göras i § 36, då det förra slaget af aktiebolag onekligen har en verksamhet,

som kan sammanfalla med en gren af bankrörelsen, och det senare slaget

mycket allmänt i sin benämning upptagit ordet bank.

Öfriga bestämmelser i detta förslag äro i det väsentliga öfverensstämmande

med hvad bankkomitén förordat och kan jag derföre rörande

dem hänföra mig till den af komitén begagnade motivering.»

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

Herr Statsministern uppläste derpå det inom Finans-Departementet utarbetade

förslaget till Förordning angående enskilda banker med rätt att

utgifva egna banksedlar, hvilket förslag finnes detta protokoll vidlagdt, samt

yttrade:

»Hvad angår de delar af lagstiftningen rörande enskilda sedelutgifvande

banker, som äro af civillags natur, bär jag, såsom redan blifvit anfördt,

ansett dem böra utbrytas ur denna förordning och göras till föremål

för en särskild författning, om hvilken jag senare torde få tillfälle att

yttra mig. I det nu förevarande författningsförslaget. behöfver endast hänvisning

ske till de civilrättsliga bestämmelser, som på annat ställe finnas

meddelade rörande bankdelegarnes ansvarighet samt den förmånsrätt, fordran

på grund af sedel eger framför öfriga fordringar hos banken.

De vigtigaste delarne af lagstiftningen rörande de sedelutgifvande

bankerna äro naturligtvis de, som angå grunderna för sedelutgifningen.

I detta afseende har bankkomitén föreslagit en begränsning af sedelutgifningens

omfång till ett sammanlagdt belopp af femtio millioner kronor för

samtliga bankerna, hvilket belopp skulle af Konungen fördelas mellan de

olika bankerna. Jag instämmer helt och hållet i de skal, hvilka Komitén

(sidd. 274—278) anfört till stöd för en begränsning |if nämnda rätt och för

öfverlemnandet åt Riksbanken att sörja för den tillökning i sedelstocken,

som allmänhetens behof af omsättningsmedel under gynnsammare affärsperioder

påkallar. Det har väl anmärkts, att, när man gör begränsningen

på det af komitén föreslagna sättet, man gifver ett monopol på den enskilda

sedelutgifningen till de nu bestående enskilda bankerna, mellan

hvilka det är afsedt att Regeringen skulle fördela hela beloppet af den enskilda

sedelutgifning, som skulle hädanefter få ega rum, och man har framhållit

både huru allt slags monopol innebure något förhatligt och att Regeringen

derigenom beröfvades tillfället att oktrojera någon ny enskild

bank med sedelutgifningsrätt, äfven om affärslifvets fordringar i någon del

af landet . skulle göra sådant behöfligt. Men om man i likhet med mig

delar komiténs uppfattning, att syftemålet med begränsningen är att bereda

Riksbanken ett vidgadt tillfälle till sedelutgifning, måste begränsningen sökas

åtminstone hufvudsakligen på den väg komitén angifvit. Väl kan eu begränsning

göras genom meddelande af mera skärpta bestämmelser om sedlarnes

Fundering eller genom att ställa eu banks sedelutgifning i visst förhållande

till dess grundfond, men då har begränsningen ett helt annat

syfte än det nyss angifna och afser att betrygga banksedelns inlösbarhet,

ej att inskränka den enskilda sedelutgifningens omfång. Man har också

som bekant i England genom 1844 års bankakt begagnat den utväg Komitén

föreslagit för att bereda öfvergången till eu enda sedelutgifvande

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

37

bank och äfven i Tyskland har man användt ett tillvägagående, som monopoliserat

den enskilda sedelutgifningen hos de vid den senaste bankreformen

bestående sedelutgifvande bankerna. Dylika enskilda banker finnas dessutom

hos oss för närvarande till ett antal af tjugosju och den siffran är redan

så hög, att man, om man än icke kan antaga såsom sannolikt, att det

skulle låta sig göra under den närmaste framtiden att inskränka dessa

bankers antal, dock torde med allt skäl kunna fordra, att ej detta antal

får tillväxa. Det monopol, som kan sägas här uppkomma, bör i allt fåll

ej väcka någon större betänklighet, då bankerna äro oktrojerade endast

för tio år och lagstiftningen egen full frihet att derefter meddela hvilka

förändrade föreskrifter som helst rörande sedelutgifningen här i landet.

Deremot medgifver jag, att en begränsning i sedelutgifningen, som förenklade

frågan betydligt, skulle komma att ske, derest man beträdde den

väg nådiga kungörelsen den 12 Juni 1874 anvisar och som heter borttagande

från de enskilda bankerna af deras rätt att utgifva egna sedlar å

tio kronor, hvilken lösning af bankfrågan sistlidne Riksdag måste antagas

hafva ansett möjlig att bringa till stånd under den närmaste framtiden,

eftersom Riksdagen lät införa i reglementet för Riksbanken ett vilkorligt

stadgande, afsedt att tillämpas i händelse Eders Kongl. Maj:t förordnade

om indragning af de enskilda bankernas tiokronesedlar. Då emellertid den

närmast högre sedelvalör, de enskilda bankerna nu ega utgifva, lyder å

femtio kronor, då banksedlarnes större förmåga att hålla sig utelöpande i

rörelsen i samma mån de lyda å lägre belopp gör värdet för en bank af

sedelutgifning i väsentlig mån beroende af clen lägsta sedelvalör, banken

får utgifva, och då det visar sig, att de enskilda bankernas nu utelöpande

sedlar af lägre valör än femtio kronor, d. v. s. företrädesvis tiokronesedlarne,

utgöra ungefär tre femtedelar af bankernas alla utelöpande sedlar samt

steget mellan tio- och femtiokronesedlar är för stort för att man kan antaga,

att de förra efter indragningen skulle kunna i större mån ersättas

af de senare, skulle följaktligen tiokronesedlarnes indragning blifva liktydig

med en så stark begränsning af de enskilda bankernas sedelutgifning, att

jag lika litet som bankkomitén vågar tillstyrka en så våldsam rubbning i

de enskilda bankernas ställning och förmåga att betjena rörelsen inom

landet. Jag vågar det så mycket mindre, som jag rent af anser den sedermera

återstående sedelutgifningsrätten vara af den underordnade betydelse

för bankerna, att flera af dessa säkerligen skulle komma att då afstå från

hela sedelutgifningen och samtlige bankerna finna sig förhindrade att vidare

underhålla de många smärre afdelningskontor, som nu äro i verksamhet.

Att utsätta landets redan hårdt pröfvade näringslif för följderna

af en så genomgripande bankreform är i min tanke ett våldsammare steg,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

än den varsamme lagstiftaren kan anse tillrådligt att nu uttaga, och detta

i all synnerhet som äfven de ifrigaste sträfvande!) att koncentrera sedelutgifningen

hos Riksbanken böra känna sig tillfredsstälda med att för närvarande

den enskilda sedelutgifningen blir begränsad på det sätt förslaget

innehåller, då det dessutom för en hvar bör stå klart, att den väg, vi hafva

att vandra, innan vi komma till en sådan organisation af Riksbanken, som

kan uppbära dess ställning af ensam sedelutgifvande bank, säkerligen blir

så lång, att god tid finnes att mera småningom låta den enskilda sedelutgifningen

inskränkas.

Då jag således i hufvudsak sluter mig till det af Komitén föreslagna

sättet för den enskilda sedelutgifningens begränsning, har jag dock ansett

mig höra tillstyrka eu viss afvikelse derifrån, men som egentligen ej har

annat syfte än att lemna bankerna tillfälle att i verkligheten begagna sig

af sedelutgifningen till det belopp, hvartill denna blifvit för enhvar bank

af Konungen bestämd inom det i lagen stadgade totalbeloppet. Dertill ega

nemligen bankerna ej tillfälle enligt komiténs förslag, ty komitén erinrar

sjelf (sid. 277), att hvarje bank alltid måste, för att icke äfventyra att vid

något tillfälle öfverskrida sin emissionsrätt och derigenom ådraga sig den

härför stadgade påföljd, innehålla såsom reserv en del af det tillåtna sedelbeloppet.

Detta är en alldeles sjelfkär sak, och i samma mån en bank

har flera afdelningskontor, skall den nödgas i följd af den då inträdande

större svårigheten att öfvervaka, det sedelutgifningsrätten ej öfverskrides,

iakttaga så stor försigtighet vid sedlarnes utsläppande från de särskilda

kontoren, att en mycket betydlig del af den banken medgifna

sedelutgifningsrätten faktiskt blir obegagnad. Jag antager derföre såsom

temligen säkert, att med de af komitén föreslagna bestämmelserna knappt

mer än fyra femtedelar af totalbeloppet eller fyrtio millioner kronor af

enskilda banksedlar skulle kunna i rörelsen utsläppas, och de banker, som

i större utsträckning genom flera kontor betjena allmänheten och derföre

hafva ett större behof af sedelutgifningen, skulle kännbarast träffas af inskränkningen.

Att nu vidtaga eu så långt gående inskränkning i den enskilda

sedelutgifningen kan jag ej anse tillrådligt, då medelsiffran af de

enskilda bankernas under åren 1878—1882 utelöpande sedlar utgjorde enligt

komiténs betänkande 48,2 millioner kronor och för åren 1881—1885

uppgått till 50,« millioner kronor. Jag har derföre känt mig uppfordrad

att föreslå sådana bestämmelser, som kunde bereda bankerna tillfälle att i

hela sin utsträckning begagna den sedelutgifning, man ville i lagen inrymma

åt dem, och jemte det jag tänkt mig, att sammanlagda beloppet

för bankerna af denna på i allmänt förvar satta värdepapper grundade

sedelutgifning borde bestämmas enligt komiténs förslag till femtio millioner

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

kronor, för hvilken siffra kan åberopas såsom ett särdeles talande skäl det

nyss angifna medelbeloppet af den enskilda sedelutgifningen för de fem

senaste åren, har jag för att bankerna skulle kunna faktiskt göra bruk af

denna sedelutgifningsrätt velat hemställa, att bankerna derutöfver skulle få

rätt att utgifva sedlar till ett belopp, som motsvarar två tredjedelar af det

banken tillhöriga guld, som tinnes inneliggande vid bankens hufvudkontor.

Bankerna måste alltid hålla en guldkassa för att fullgöra sin skyldighet

att invexla sina sedlar och genom att få rätt till sedelutgifning för en del

af denna guldkassa skulle bankerna således erhålla en marginal, som lemnade

dem tillfälle att verkligen begagna sin på värdepapper grundade sedelutgifningsrätt

utan risk att öfverskrida gränsen för den lagliga sedelutgifningen.

Att bankerna skulle i följd af ett sådant medgifvande komma att i

någon nämnvärd mån öka sin sedelutgifning utöfver hvad som motsvarade

de i allmänt förvar satta värdepapperen låter ej tänka sig, ty bankernas

sammanlagda guldkassor hafva hittills i allmänhet hållit sig vid ett belopp

af omkring åtta millioner kronor och en sedelutgifningsrätt å två tredjedelar

af detta belopp är dét minsta qvantum af obegagnad sedelutgifningsrätt,

som bankerna hafva af nöden för att kunna tillgodogöra sig den på

värdepapper grundade sedelutgifningsrätten. Jag antager till och med, att,

om bankerna vilja begagna den senare rätten i hela dess utsträckning, de

behöfva något öka sina guldkassor för att erhålla den nödiga reserven af

obegagnad sedelutgifningsrätt. Icke heller finnes minsta sannolikhet för,

att bankerna i syfte att höja sin sedelutgifning skulle i någon större mån

öka sina guldkassor, ty att förskaffa sig eu större qvantitet guld för att

mot två tredjedelar deraf få utgifva sedlar kommer naturligtvis att för

bankerna blifva vida dyrbarare än att betjena sig af Riksbankens sedlar, och

af samma skäl behöfver man lika litet frukta, att en sedelutgifning af

guld, som begränsas till två tredjedelar af guldkassan, skulle föranleda bankerna

att till höjande af deras sedelutgifningsrätt under de kortare perioder

af året, då en lifligare affärsrörelse plägar påkalla ökade bytesmedel,

göra uttag af guld från Riksbanken för eu kortare tid och såmedelst åstadkomma

påkänningar å denna banks guldförråd, som kunde vara mindre

önskvärda. I det hänseendet beklagar man sig visserligen öfver det skottska

systemet för de enskilda bankernas sedelutgifning, hvilket är snarlikt det af

mig nu föreslagna, men i Skotland få bankerna utöfver den till beloppet fixerade

normala sedelutgifningen utgifva sedlar mot hela den inneliggande guldkassan,

och då kunna ju bankerna underkasta sig kostnaderna för guldtransporter

fram och tillbaka, men annorlunda ställer sig saken, när de ej

få utgifva sedlar på hela den guldqvantitet de hemta till sig, utan måste

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

anskaffa femtio procent mera guld än de få utgifva nya sedlar. Vid sådant

förhållande lära bankerna föredraga att använda Riksbankens sedlar,

till hvilkas erhållande de ju alltid kunna bereda sig tillfälle genom rediskontering

i Riksbanken af en del af sina portföljer. Riksbanken kommer

följaktligen att åtnjuta fördelen af sedelstockens utvidgning under

gynnsammare affärsperioder och detta är just hvad bankkomitén synes mig

kafva på goda skäl ansett såsom det mål, hvartill vi för närvarande böra

sträfva.

Då jag således till utseendet föreslagit något vidare gränser för den

enskilda sedelutgifningen än bankkomitén, ehuru syftet och verkan af mitt

förslag endast äro att låta de enskilda bankerna få tillfälle begagna den

sedelutgifning, som skulle blifva enhvar af dem med ett visst belopp tillmätt,

finner jag mig dock föranlåten att i ett annat hänseende föreslå eu

begränsning af sedelutgifningen, hvilken blir en inskränkning af komiténs

förslag och berör tiokronesedlarne. Jag har redan uttalat min åsigt derom,

att någon indragning af dessa sedlar ej bör nu ifrågasättas och jag anser

ock, att, när de enskilda bankerna ej oktroj eras för lä ngre tid än tio år,

det icke kan vara lämpligt att, såsom för närvarande eger rum, i lagen

stadga en eventuel indragning af dessa sedlar, hvilken skulle kunna tillämpas

under de löpande oktrojerna. Indragningen af femkronesedlarne

kunde visserligen på sådant sätt verkställas utan någon svårighet, men

detta berodde derpå, att de kunde ersättas i rörelsen af tiokronesedlarne,

men annorlunda blifver förhållandet, om tiokronesedlarne indragas och

femtiokronan blir den lägsta sedelvalör, som får af enskild bank utgifvas.

Derigenom komme den enskilda sedelutgifningen att i väsentlig mån förlora

den betydelse den nu eger, och att under en så kort oktrojtid som tio

år utsätta de enskilda bankerna för en åtgärd, som måste i så hög grad förändra

sjelfva grunddragen af deras verksamhet, kan ej betraktas annorlunda

än såsom en oegentlighet. Deremot och då det visat sig, att bankerna ega

en stor förmåga att öka spridningen af sina tiokronesedlar, men detta icke

bör tillåtas få fortfara, när man i det hela åsyftar eu begränsning af deras

sedelutgifning, har jag ansett en gräns så till vida böra bestämmas i fråga

om tiokronesedlarne, att bank må förbjudas att hafva sådana utelöpande

till högre belopp än tre femtedelar af hvad Konungen medgifvit, att bankens

på värdepapper grundade sedelutgifning högst må utgöra. Derigenom

skulle de enskilda bankerna få rätt att utgifva dylika sedlar till ett sammanlagdt

belopp af högst trettio millioner kronor, i det närmaste motsvarande

det högsta belopp, hvartill dessa sedlar uppgått under sistlidna år.

Då emellertid efter fixering till trettio millioner kronor af hela utgifningsrätten

ifråga om dessa sedlar bankerna, för att icke öfverskrida denna gräns,

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

måste hafva en marginal genom att hålla en viss del dylika sedlar inneliggande,

skulle genom den sålunda föreslagna bestämmelsen en icke oväsentlig

inskränkning ske i den nuvarande cirkulationen af enskilda tiokronesedlar,

hvilken inskränkning komme Riksbanken till godo, i det den då finge förmånen

att hafva utelöpande allt hvad rörelsen för öfrigt kräfde af lägre

sedelvalörer. Men å andra sidan är begränsningen efter mitt förmenande

icke större, än att den medgifver de enskilda bankerna att i sina afdelningskontor

hålla den räntefria kassa, som måste till eu betydlig del bestå

i småsedlar och är i många fall den ovilkorliga förutsättningen för beståndet

af dessa afdelningskontor.

Då emellertid den sedelutgifning på guld, som skulle medgifvas, äfven

om deri i följd af förhållandenas egen natur icke komme att af bankerna

i någon nämnvärd mån begagnas, dock, skulle få enligt förslaget utöfvas,

utan att guldet behöfde sättas i allmänt förvar och således utan att för

denna del af sedelutgifningen funnes särskild pant, kan den ej göras oberoende

af beloppet af bankernas grundfond, enär den särskilda solidariska

ansvarigheten för sedlarne, som gäller eu gång grundfondens belopp, just

skulle komma att få sin hufvudsakliga betydelse för att, i händelse af behof,

betacka de sedlar, som vore utelöpande utöfver det normala, panten

motsvarande sedelbeloppet. Förslaget innehåller derföre, att den ytterligare

sedelutgifning, hvilken skulle tillkomma bankbolag utöfver värdet af den i

allmänt förvar satta panten, ej må uppgå till högre belopp, än som motsvarar

halfva den inbetalda grundfonden.

Den andra väsentliga förändring komitén föreslagit i fråga om sedelutgifningen

gäller betryggandet af sedlarnes inlösbarhet. Under det att

för närvarande sedelfordran hos en bank står i fråga om betalningsrätt ur

bankens tillgångar i alldeles samma ställning som öfriga fordringar hos

banken, låter komitén sedelutgifningen grundas på i allmänt förvar satta

säkerheter till motsvarande värde, hvilka skola utgöra pant för sedlarne.

Banksedelns inlösen blir derigenom tryggad alldeles oberoende af bankens

ställning i öfrigt, och på samma gång en afsevärd fördel derigenom beredes

den allmänhet, som i den dagliga omsättningen mottager sedlarne,

tillskapas genom denna anordning icke någon annan eller sämre ställning

för bankens öfriga fordringsegare, än som eger ruin för alla fordringsegare

hos aktiebanker. De förre hafva tvärtom den ytterligare förmånen, att

bakom den inbetalda grundfonden står till deras säkerhet en solidarisk ansvarighet

af bankdelegarne, motsvarande en gång grundfondens belopp.

Till de af komitén i denna del af ämnet uttalade åsigter och afgifna förslag

(sidd. 272 och 273 samt sidd. 295—298) ansluter jag mig i allo, och

då jag förordat en ytterligare sedelutgifning utöfver panten, såsom följd

Bill. till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 16 Höft. ti''

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

hvaraf man skulle kunna anse, att för sedlarnes inlösen blifvit sörjdt på

ett mindre tillfredsställande sätt än enligt komiténs förslag, torde en dylik

betänklighet i verkligheten förtjena föga beaktande, då, såsom redan erinrats,

någon nämnvärd sedel utgifning på guld icke kan tänkas ifrågakomma,

utan rätten dertill endast afser att lemna bankerna den marginal,

som fordras för att de må kunna betjena sig af den sedelutgifningsrätt,

som i öfrig! tillkommer dem på grund af de i förvar satta säkerheterna.

Enligt bankkomiténs förslag skulle bankbolag, som öfverskridit sin

sedelutgifningsrätt, genast och under alla förhållanden vara underkastad!

påföljden att till statsverket erlägga ett tusen kronor för hvarje dag sedelutgifningsrätten

varit öfverskriden, hvarförutan Konungen skulle ega att,

der förseelsen pröfvades vara af svårare beskaffenhet, återkalla det bolaget

lemnade tillstånd att utgifva egna sedlar. Detta stadgande torde, på sätt

ock styrelserna för åtskilliga banker erinrat, vara val strängt. För en bank,

som drifver sin rörelse vid ett större antal afdelningskontor, deraf åtskilliga

äro belägne på orter, vidt aflägsna från hufvud kontoret, kan det vara

förenadt med svårighet • att så reglera sedelutgifningen, att icke ett tillfälligt

öfverskridande af det tillåtna beloppet kan, om än fullkomligt ofrivilligt,

någon gång ega rum. Af sådan anledning har jag ansett en respittid

böra medgifvas bankerna för att återbringa det utelöpande sedelbeloppet

inom de tillåtna gränserna, innan den stadgade påföljden tillämpas;

dock torde denna respittid, som i nu gällande lagstiftning är bestämd till

tio dagar, med fästadt afseende å nuvarande snabba kommunikationer och

deraf följande större möjlighet för vederbörande bankstyrelse att öfverskåda

sin banks sedelutgifning och i händelse af behof deri skyndsamt

bringa rättelse, kunna lämpligen inskränkas till fyra dagar. För det fall

att förseelsen skulle oftare upprepas eller eljest vara af svårare beskaffenhet

bör åter såsom i nu varande lag ett korrektiv finnas i den åt Konungen

inrymda rätt att återkalla det bolaget lemnade tillstånd att utgifva egna

sedlar.

Då de obligationer, hvilka enligt § 26 må godkännas ''såsom pant

för sedlarne, endast äro af ett fåtal slag, samt, derest bankerna genast

vid inträdande nya oktrojer skulle såsom pant få nedsätta endast sådana

obligationer, befaras kan, att de många andra slag af värdepapper,

hvilka nu bilda bankernas grundfondshypotek, skulle behöfva realiseras

alltför brådstörtad!, och förluster derigenom för bankerna uppstå, har jag

ansett billigt, att ett anstånd af två år medgifves bankerna för utbyte af

sina nuvarande grundfondssäkerheter mot de i förslaget upptagna slagen

af värdepapper, hvarföre ett öfvergångsstadgande i sådan syftning i förslaget

influtit.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 27.

Öfriga bestämmelser i detta förslag torde ej tarfva någon särskild

motivering.»

Herr Statsministern uppläste härefter följande inom Finansdepartementet

efter gemensam beredning med Chefen för Justitiedepartementet

utarbetade förslag till sådana med förordningen angående bankaktiebolag

och förordningen angående enskilda banker med rätt att utgifva egna

banksedlar sammanhängande författningar, hvilka innefattade ämnen af

civillags natur, nemligen:

l:o) lag med vissa bestämmelser angående bankbolag;

2: o) lag angående förändrad lydelse af 17 kap. 3 § Handelsbalken;

3:o) lag rörande förändrad lydelse af 14 § i förordningen angående

aktiebolag den 6 oktober 1848;

4:o) lag angående bankbolags och sparbanks konkurs; samt

5:o) lag angående tillägg till och ändring i lagen för Rikets Ständers

bank den 1 mars 1830, hvilka förslag finnas detta protokoll bilagda.

Vidare yttrade Herr Statsministern:

»I fråga om motiveringen för de nu senast upplästa lagförslagen kan

jag helt och hållet hänföra mig till bankkomiténs betänkande, deri de

hufvudsakliga grunder, hvarå förslagen hvila, finnas närmare utvecklade.

Härvid är endast att märka, att det förstnämnda lagförslaget innehåller de

ur komiténs förslag till lag angående bankbolag utbrutna stadganden, som

ansetts böra ega civillags natur och derföre ej hafva sin rätta plats i de

båda förordningar angående bankaktiebolag och sedelutgifvande banker,

för hvilka jag nyss redogjort.

Den föreslagna lagen angående tillägg till och ändring i lagen för

Rikets Ständers bank skiljer sig från komiténs förslag deri, att jag i fråga

om offentliggörande af uppgifter rörande bankens ställning väl anser grundsatsen

om offentlighet i detta afseende böra i lag uttalas, men deremot

finner de närmare föreskrifterna om tid och sätt för dylika uppgifters

meddelande tillhöra de: reglementariska bestämmelser, som ej böra fastlåsas

i en civillag, isynnerhet som hvad komitén i det afseendet föreslagit

och hvilket öfverensstämmer med hvad som för närvarande iakttages ej

kan anses så nöjaktigt, att icke ett tätare meddelande af öfversigter öfver

Riksbankens ställning inom eu snar framtid kommer att kännas såsom en

ganska angelägen sak.

Väl förutsätter jag, att mot hvarje ändring i eller tillägg till lagen

för Riksbanken stora betänkligheter komma att yppas från deras sida,

hvilka förmena, att, då ingen olägenhet uppstått af det nu rådande för
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

hållandet att låta stadgandena om Riksbankens metalliska kassa och sedelutgifningsrätt

ega sin plats i det af Riksdagen ensam utfärdade bankoreglementet,

någon ändring i detta afseende nu icke vore af nöden. Deremot

tillåter jag mig dock erinra: att det ur synpunkten af rörelsens behof

af trygghet ej kan finnas någon angelägnare omsorg i fråga om Riksbanken,

än att gränserna för Riksbankens sedelutgifning och fonderingen

af dess sedlar ställas i skydd af den mångsidigare pröfning, som erfordras

för stiftande af lag genom båda statsmakternas samverkan; att dessa bestämmelser

äro minst sagdt lika vigtiga som de, hvilka för närvarande ega

sin plats i lagen angående Riksbanken; att lika väl som omfånget af och

grunderna för den enskilda sedelutgifningen bestämmas af Konung och Riksdag

gemensamt, en dylik samverkan påkallas i fråga om det omsättningsmedel,

hvarmed Riksbanken betjenar allmänheten; och att särskildt af dem,

hvilka sträfva att öka Riksbankens betydelse på detta område, intet bör

vara mera välbetänkt än att söka undanrödja alla farhågor för att under

politiskt upprörda tider eller då svåra konjunkturer i landet öfva sitt mäktiga

tryck, eu majoritet vid Riksdagen skulle ega i sin hand att fatta beslut

om Riksbankens sedelutgifning, som kunde för allmänna rörelsen verka

kännbara rubbningar eller störa förtroendet till omsättningsmedlets värde.

Säkert är att, om man icke omgärdar denna sedelutgifning med mera fullständiga

lagstiftningsgarantier än för närvarande, hvarje steg i syfte att

inskränka den enskilda sedelutgifningen måste motses med ganska stor oro

från alla dem, som med rätta sätta rörelsens behof af stadga och trygghet

i fråga om sedelcirkulationen i första rummet och först derefter anse sig

böra taga i öfvervägande, huruvida ur andra synpunkter företräde bör gifvas

åt den hos Riksbanken koncentrerade sedelutgifningen framför en vid

sidan deraf konkurrerande enskild sedelutgifning. För min del har jag

ansett denna senare icke för närvarande kunna undvaras, ehuru den bör

begränsas, men jag har ock uttalat mig till förmån för en i framtiden fortgående

allt större och större begränsning deraf, tilldess man kan vara

färdig att låta den enskilda sedelutgifningen helt och hållet falla. Under

öfvergängen härtill bör man emellertid ej inskränka sig till att öka Riksbankens

fonder, utan äfven arbeta på åstadkommandet af de garantier, som

i öfrigt fordras för att denna bank skall kunna motsvara sin uppgift såsom

eu centralbank för landet, ensam förlänad med sedelutgifningsprivilegiet;

och det är derföre att jag anser de nu föreslagna ändringarne i lagen för

Riksbanken såsom ett vigtigt steg i nämnda rigtning, som jag nu velat förorda

dem. Mot det särskilda innehållet af ändringsförslaget hafva Fullmäktige

i Riksbanken ej haft något att erinra.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

45

Jag vägar nu hemställa, att de fem senast upplästa lagförslagen må

öfverlemnas till Justitiedepartementet för vidare behandling i den ordning,

som för stiftande af civillag är stadgad. Deremot anser jag mig ej böra för

närvarande påkalla något beslut af Eders Kongl. Maj:t rörande de båda

förslagen till förordningar angående bankaktiebolag och angående enskilda

banker med rätt att utgifva egna sedlar, utan torde det tillåtas mig att

få samma? förslag för Eders Kongl. Maj:t ånyo anmäla, sedan Högsta Domstolens

yttrande blifvit inhemtadt öfver förenämnda fem lagförslag.»

Till denna af Statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Magt Konungen lemna Nådigt

»Slutligen tillåter jag mig anmäla ännu ett förslag af bankkomitén, som

hufvudsakligen åsyftar att genom grundlagsändringar dels inrymma Konungen

rätt att förordna en af de sju fullmäktige, som handhafva Riksbankens

förvaltning, och hvilken af Konungen förordnade person skulle vara fullmäktiges

ordförande, och dels låta de val af fullmäktige Riksdagen skulle

verkställa gälla för en tid af tre år. Ehuru ganska beaktansvärda skäl

anförts till stöd för förslaget om rätt för Konungen att förordna ordförande

bland fullmäktige, har jag likväl, då det blifvit afstyrkt af Fullmäktige och

då det onekligen innefattar en organisatorisk förändring af mera genomgripande

beskaffenhet, än att den kan anses särskilt påkallas af den banklagstiftningsreform,

hvarom i öfrig! nu är fråga, funnit mig icke kunna understödja

samma förslag. Deremot är jag med komitén ense, att angelägenheten af

kontinuitetens bevarande inom Riksbankens styrelse bör ega sitt uttryck i

lag. Med det fullkomligaste erkännande, att Riksdagen förfarit med stor

varsamhet vid dessa valförrättningar för undvikande af större rubbningar

i sammansättningen af Riksbankens styrelse, tror jag dock, att den grundsats,

hvars tillämpning här är i fråga, eger eu alltför stor vigt för att man

här mera än i andra fall bör nöja sig med en hittills varande god praxis,

som ju dock kan när som helst brytas, isynnerhet som sättet för ''sal af

Fullmäktige är af beskaffenhet att lätteligen leda till att slumpen kan fä

väl stort inflytande på valets utgång. Desto önskvärdare måste det då vara,

att valförrättningen hvarje år icke är i stånd att helt och hållet omskapa

hela bankstyrelsen. Jag tillstyrker derföre, att Chefen för Justitiedepartementet

må erhålla Nådigt uppdrag att uppgöra förslag till sådan ändring

i 71 § Riksdagsordningen, att Fullmäktige i Riksbanken må utses för eu

tid af tre år, dock så att af de sex Fullmäktige, ordföranden undantagen,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 27.

två skola afgå hvarje år samt med iakttagande för öfrigt, på sätt komitén

föreslagit, att, när ansvarsfrihet blifvit Fullmäktige af Riksdagen vägrad,

nytt val af samtlige Fullmäktige skall ega rum.»

Uppå det öfriga Statsrådets tillstyrkande täcktes

Hans Maj:t Konungen anbefalla Chefen för Justitiedepartementet

att utarbeta förslag till ändring af 71 §

Riksdagsordningen i det af föredraganden sålunda angifna

syfte.

Ex protocollo:

Fredrik Zethelius.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 27.

Förslag till Förordning

angående

bankaktiebolag.

Utöfver de för aktiebolag i allmänhet gifna bestämmelser varder för

bankaktiebolag stadgadt som följer:

I Kap.

Om bankaktiebolags bildande.

§ I
De,

som vilja ingå aktiebolag i ändamål att drifva bankrörelse, på

sätt i denna förordning sägs, skola begära Konungens stadfästelse af

bolagets ordning och dervid styrka, att det belopp, hvartill enligt bolagsordningen

grundfonden minst skall uppgå, blifvit tecknadt samt att

bolagsmännens antal ej understiger det, som för bankaktiebolags bildande

i denna förordning är föreskrifvet,.

Kopungen pröfva!- bolagsordningens öfverensstämmelse med denna

förordning samt lag och författningar i öfrigt, så ock om och i hvad mån

derutöfver, . med hänsyn till vidden och beskaffenheten af bolagets rörelse,

särskilda bestämmelser må erfordras.

Stadfästes bolagsordningen, meddelar Konungen tillåtelse till bankrörelsens

drifvande under en tid af högst tjugu år och derutöfver intill

slutet af då löpande kalenderår.

§ 2.

I bolagsordningen skall angifvas den benämning, hvarunder bolaget

drifver sin rörelse; och skall benämningen utmärka bolagets egenskap

af aktiebolag.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

t!

§3.

Delegarne i bankaktiebolag skola vara svenske medborgare och till

antalet minst tjugu.

§ 4.

Bankaktiebolags grundfond skall utgöra minst tre hundra tusen kronor.

Bolagsordningen och Konungens beslut om stadfästelse derå skola

föi-etes hos den rätt, under hvilken bolaget lyder. Rätten intage ordagrannt

innehållet af dessa handlingar i sitt protokoll samt läte på bolagets

bekostnad i allmänna tidningarna införa kungörelse om bolaget.

§ «•

Förr än bankaktiebolag öppnar sin rörelse, skall inför Konungens

befallningshafvande styrkas:

att hvad i § 5 är föreskrifvet i afseende å kungörelse om bolaget

blifvit behörigen fullgjordt;

att å aktierna blifvit inbetaide minst tjugu procent af grundfonden

och förbindelse afgifven för inbetalning af återstoden i enlighet med hvad

i § 9 stadgas, samt

att uppgift å de personer, hvilka utgöra bolagets styrelse äfvensom

å dem, hvilka ega att underskrifva bolagets förbindelser, blifvit i allmänna

tidningarna införd.

§ 7.

Har genom öfverlåtelse, arf eller på annat sätt förändring i eganderätten

till aktie skett, vare den nye egaren, efter skriftlig anmälan hos

bolagets styrelse och derest hinder ej möter af bestämmelsen i § 3,

berättigad att i bolaget inträda; skolande anteckning härom af styrelsen

göras å aktiebrefvet.

§ 8.

I banken skall finnas en särskild bok, i hvilken samtlige bolagsmän

skola inregistreras och anteckning göras om antalet aktier en hvar

innehar.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Köngl. Majtfs Nåd. Proposition N:o 27.

I registerboken skola alla förändringar i eganderätten till aktier

genast antecknas. Ej må någon uppbära vinstutdelning å aktie, för hvilken

lian ej är i registerboken införd såsom egare.

Eu hvar som sådant önskar stånde fritt att, å de tider banken hålles

för allmänheten öppen, af registerboken taga kännedom äfvensom att, mot

afgift, erhålla till rigtigheten af vederbörande tjensteman bestyrkt utdrag

derur.

§ 9.

Af grundfonden skola inbetalas minst tjugu procent innan bankaktiebolag

öppnar sin rörelse, ytterligare minst tjugu procent inom tre

månader och återstoden inom ett år från öppnandet af bolagets rörelse.

Vid första inbetalningen skall förbindelse afgifvas för behörigt fullgörande

af återstående inbetalningar.

Har ej grundfonden blifvit till hela sitt belopp inom ett år från

bankens öppnande inbetald, vare den bolaget meddelade tillåtelse till

bankrörelses drifvande förverkad.

§ io.

Grundfonden skall i lika aktier fördelas. Aktiebref skall ställas till

viss person och må ej utfärdas förr, än grundfonden blifvit till fullo

inbetald.

§ 11-

Så länge bankrörelsen fortfar må ej inbetald grundfond minskas

genom utdelning eller annan återbetalning till aktieegarne.

§ 12.

Ej må i bolagsordning medgifvas bankaktiebolag rätt att öka sin

grundfond utöfver dubbla beloppet af hvad samma fond enligt bolagsordningen

minst skall utgöra.

§ 13.

Af bankaktiebolags behållna årliga vinst skola minst tjugu procent

afsättas för bildande af en reservfond. Sedan reservfonden uppgått till

femtio procent af bolagets grundfond må vidare afsättning till reservBih.

till Riksd. Prof. 1880. I Sami. 1 Afd. 16 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

fonden kunna upphöra; nedgår den under detta belopp, skall afsättning

dertill ånyo vidtaga.

Reservfonden må endast användas till betäckande af den förlust,

som å bolagets rörelse i dess helhet under något år kan hafva uppstått.

II Kap.

Om bankaktiebolags rörelse.

§ 14.

Bankaktiebolag må ej drifva handel med annat än guld och silfver,

in- och utrikes vexlar samt räntebärande papper.

§ 15.

Ej må bankaktiebolag ega annan fastighet än som för bankens inrymmande

är behöflig. För bankaktiebolags fordran pantsatt eller utmätt,

fast eller lös, egendom, som å auktion försäljes, dervid bolagets rätt kan

vara beroende, må bolaget vara oförhindradt att inropa; vare dock skyldigt

att densamma åter afyttra, så snart det utan förlust kan ske.

Bankaktiebolag må ej förvärfva egna aktiebref, ej heller mottaga

sådana såsom säkerhet för försträckning, der ej Konungen dertill gifver

särskild! lof.

§ 16-

Bankaktiebolag må ej utan medgifvande i bolagsordningen utfärda

tryckta eller graverade, till viss man eller order eller till innehafvaren

stälda förbindelser. Ej må sådana förbindelser ställas att betalas vid

anfordran eller lyda å mindre belopp än femhundra kronor.

§ 17.

Af bankaktiebolag utfärdadt insättningsbevis, med eller utan ränta,

skall ställas till viss man och innehålla, att öfverlåtelse må ske endast

till viss man.

Qvitto å insatta medel galle endast såsom bevis öfver insättningen,

men må icke genom öfverlåtelse såsom betalningsmedel användas.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

$ 18.

51

Till lånereversal, qvittenser, kontrakt och bevis må begagnas tryckta

eller graverade blanketter.

III Kap.

Om bankaktiebolags förvaltning och styrelse samt om bolagsstämma och revision.

§ 1».

Bolagsmännen skola inom sig utse eu styrelse, hvilken eger att,

under det ansvar och den kontroll af offentlig myndighet, som i allmän

lag eller genom denna förordning stadgas, banken förvalta samt att i

alla mål för bolaget lagligen tala och svara.

Styrelsens ledamöter skola vara minst fem.

§ 20.

Uppgift på styrelsens ledamöter samt på dem, hvilka ega att underskrifva

bolagets'' förbindelser, skall, så ofta förändring deri inträffar,

så ock efter hvarje ordinarie bolagstämma, lemnas till Konungens befallningshafvande

och på bolagets bekostnad införas i allmänna tidningarna.

Härförutom gälla till efterlefnad de föreskrifter, som eljest äro gifna

om skyldighet för styrelse för aktiebolag att anmäla val af styrelse eller

styrelseledamot hos rådstufvurätt eller domhafvande i den ort, der styrelsen

har sitt säte.

# § 21.

Styrelsen åligger:

att ställa sig till noggrann efterrättelse denna förordning, den för

bolaget faststälda bolagsordning samt den af bolaget för styrelsen utfärdade

instruktion;

att när som helst hålla bankens räkenskaper och handlingar tillgängliga

för Konungens befallningshafvande eller dess ombud, för den

af Konungen förordnade bankinspektören samt för den särskilda undersökning,

Konungen eller chefen för finansdepartementet eljest kan finna

för godt att låta anställa;

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 27.

att genast efter hvarje månads slut i närvaro af Konungens befallningshafvande

eller dess ombud, enligt formulär, som från finansdepartementet

meddelas, upprätta en öfversigt, utvisande bankens tillgångar

och skulder, jemte uppgift om räntesatserna för bolagets in- och utlåning

samt diskonto, som under den tid öfversigten omfattar varit, hos

bolaget _ gällande, och att derefter ofördröjligen till nämnda departement

insända denna öfversigt för dess offentliggörande genom departementets

försorg;

att jemväl i öfrigt meddela chefen för finansdepartementet eller

bankinspektören alla de upplysningar rörande banken, som af dem äskas;

att vid hvarje kalenderårs slut låta upprätta fullständigt bokslut

öfver bolagets ställning;

att, efter verkstäld revision, till finansdepartementet insända revisionsberättelsen

och låta införa densamma i allmänna tidningarna, samt

att, der chefen för finansdepartementet eller styrelsen under löpande

räkenskapsår finner anledning till antagande, att bolaget gjort sådana

förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats, ofördröjligen

låta upprätta bokslut och kalla revisorerna att granska bokslutet.

§ 22.

Sker afvikelse från denna förordning eller från bolagets ordning, och

varder ej den anmärkta afvikelsen inom en månad rättad, ankomme på

Konungen . att förklara bolaget hafva förverkat rättigheten att bankrörelse

drifva.

§ 23.

Ledamot af styrelsen kan från sin befattning skiljas genom i behörig

ordning! fattadt bolagsstämmobeslut.

«

§ 24.

Afgående styrelseledamot förblifver bolaget ansvarig för de åtgärder,

i hvilka han deltagit, till dess, efter i vanlig ordning skeende revision,

ordinarie bolagsstämma beviljat ansvarsfrihet.

§ 25.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas minst en gång årligen.

Vid bolagsstämma tillkomme rösträtt endast den, som i registerboken

är antecknad såsom delegare i bolaget.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 27.

8 26.

53

Ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter må meddelas endast af bolagsstämma

och må ej styrelseledamot i beslut derom deltaga.

§ 27.

Revision skall årligen förrättas. Val af revisorer skall årligen ske

vid ordinarie bolagsstämma och skall dervid minst eu af revisorerne ombytas.

I revisionen skall jemväl deltaga eu af Konungens befallningshafvande

förordnad person, hvilken derför af bolaget åtnjuter ersättning

efter bestämmande af Konungens befallningshafvande.

IV Kap.

Om bankaktiebolags upplösning och om förlängning af bolagets oktroj.

§ 28.

Har bankaktiebolag, enligt behörigen revideradt bokslut, gjort sådana

förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats, skall

styrelsen, senast den dag revisionsberättelsen aflemnas, sammankalla bolagsstämma

till första dag sådant enligt bolagsordningen kan ske, och

läte styrelsen dessutom om bolagsstämman ofördröjligen underrätta bolagsmännen

genom särskilda bref, som med posten afsändas. 1 kallelsen

till bolagsstämman skall uppgifvas, att bolaget gjort sådan förlust som

här är sagd.

Beslutar bolagsstämman med två tredjedelar af de å stämman afgifna

röster att inom tre månader tillskjuta hvad som erfordras för att återställa

grundfonden till dess behöriga belopp, ege bolaget att rörelsen

fortsätta; i motsatt fall skall bolaget ställas under utredning.

Konungens befallningshafvande åligge att tillse, att sådant bolagsstämmobeslut

inom sagda tid blifvit fullgjord! Finner Konungens befallningshafvande

att så ej skett, varde bolaget ovilkorligen under utredning

stäldt.

§ 29.

Bolagsman, som vid den bolagsstämma, hvarom i § 28 sägs, anmält

sig icke vilja i beslutadt tillskott deltaga, vare ej dertill pligtig.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

De bolagsmän, som tillskottet verkstält, ega att af bolagets blifvande

behållna vinstmedel erhålla åter hvad af dem blifvit tillskjutet, jemte

sex procent årlig ränta, innan annan utdelning får ske. Upplöses bolaget

förr, än sådant tillskott blifvit till fullo guldet, skall, sedan bolagets skulder

blifvit betalda, tillskottet, dock utan beräkning af ränta för tid efter bankrörelsens

upphörande återgäldas af bankens tillgångar, så långt de dertill

förslå, innan någon utdelning å aktierna må ega rum.

§ 30.

Har Konungen förklarat bankaktiebolag hafva förverkat rättigheten

att drifva bankrörelse eller varder i det fall, hvarom i § 28 fönnäles,

bankaktiebolag stäldt under utredning, skall, der ej bolaget afträdt sin

egendom till konkurs, chefen för finansdepartementet förordna allmänt

ombud, som har att närvara vid styrelsens sammanträden, med rätt att

yttra sig till protokollet, samt att utredningen i öfrigt öfvervaka.

§ 31.

Har, under det bankaktiebolag fortsätter sin rörelse, utdelning blifvit

beslutad och verkstäld, ändock att, enligt senast upprättade bokslut, tillgång

dertill icke finnes utan minskande af bolagets grundfond eller reservfond,

vare, i händelse af bolagets oförmåga att fullgöra sina förbindelser,

de bolagsmän, som sådan utdelning uppburit, skyldige att densamma

återbära; och ansvare derjemte de bolagsmän, som i beslutet deltagit,

en för alla och alla för eu, för den brist, som vid återbäringen kan uppkomma.

Lag samma vare der, efter det bankaktiebolag blifvit stäldt under utredning

eller beslut fattats om bolagets upplösning, utdelning till bolagsmännen

skett och bolaget sedermera finnes oförmöget att sina förbindelser

fullgöra.

§ 32.

Önskar bankaktiebolag erhålla förlängning af bolaget meddelad

oktroj, göre i den ordning, som i § 1 är sagd, ansökning derom sist sexton

månader, innan den löpande oktroj eu tilländagå!''.

Beslut om sådan ansökning skall fattas å ordinarie bolagsstämma

sist tjugu månader före utgången af den löpande oktrojera

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

V Kap.

Särskilda bestämmelser.

§ 33.

Enskildes förhållanden till bankaktiebolag må ej för allmänheten yppas.

§ 34.

Genom kungörelse i allmänna tidningarna skall tillkännagifvas, när

bankaktiebolag börjar eller slutar sin rörelse; och skall underrättelse om

dagen, då sådant sker, till finansdepartementet insändas.

§ 35.

Bolagsordning för bankaktiebolag skall innefatta närmare bestämmelser

angående:

a) grundfondens belopp;

b) reservfonden och den del af årliga vinsten, som skall till reservfonden

öfverföras;

c) bankens rörelsegrenar och vilkoren derför;

d) den ort, der bolagets styrelse har sitt säte;

e) antalet af styrelsens ledamöter och suppleanter för dem samt

tiden för deras befattningar;

f) tid och ort för ordinarie bolagsstämma och vilkoren för sammankallande

af extra bolagsstämma;

g) rösträtt vid bolagsstämma;

h) antalet revisorer och tiden för revisionen;

i) den ordning, i hvilken bolaget må besluta att före oktrojtidens

utgång sig upplösa, samt

k) sättet för vinnande af ändring i bolagsordningen.

§ 36.

Hvad i denna förordning blifvit stadgadt skall ej ega tillämpning

på aktiebolag, som uteslutande hafva till ändamål att idka fastighetsbelåning

eller pantlånerörelse.

§ 37.

Om bankbolag med rätt att utgifva egna sedlar är särskild!, stadgadt.

Denna förordning träder i kraft den . .. .

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

Förslag till Förordning

angående

enskilda banker

med rätt att utgifva egna banksedlar.

Med upphäfvande af Kong]. Maj:ts förnyade nådiga kungörelse

angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar den 12

juni 1874 stadgas som följer:

I Kap.

Om bankbolags bildande.

§ 1.

De, som vilja ingå bolag i ändamål att genom vald styrelse drifva

bankrörelse med rätt att utgifva egna banksedlar, skola begära Konungens

stadfästelse af bolagets ordning och dervid styrka, att det belopp,

hvartill enligt bolagsordningen grundfonden minst skall uppgå, blifvit

tecknadt samt att bolagsmännens antal ej understiger det, som för

bankbolags bildande i denna förordning är föreskrifvet.

Finner Konungen, att bolagsordningen är öfverensstämmande med

denna förordning samt lag och författningar i öfrigt; att rätt till utgifvande

af egna banksedlar kan bankbolaget medgifvas utan öfverskridande

af det i § 2 stadgade högsta beloppet för bankbolagens

sammanlagda, på värdepapper grundade sedelutgilningsrätt, samt att den

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

57

bankinrättning är för landet nyttig, meddelar Konungen bolaget tillåtelse

till bankrörelsens drifvande under högst tio år och derutöfver intill

slutet af då löpande kalenderår och bestämmer dervid den sedelutgifningsrätt,

som under nämnda tid må bankbolaget tillkomma.

§ 2.

Bankbolags sedelutgifningsrätt skall vara grundad på värdepapper

eller på guld på sätt i §§ 25 och 26 närmare förmäles.

Sedelutgifningsrätt grundad på värdepapper må ej medgifvas utöfver

ett sammanlagdt belopp af femtio millioner kronor för samtliga

bankbolag.

§ 3.

I bolagsordningen skall angifvas den benämning, hvarunder bankbolaget

bedrifver sin rörelse; och skall benämningen utmärka bolagets

egenskap af bank.

§ 4.

Delegarne i sådant bankbolag skola vara svenske medborgare och

till antalet minst trettio. De kallas solidariske bolagsmän.

§ 5.

Bankbolags grundfond skall af de solidariske bolagsmännen insättas

och utgöra minst en million kronor.

§ 6.

Om solidarisk bolagsmans ansvarighet gäller hvad derom särskild!

i lag stadgas.

§ 7.

De solidariske bolagsmännen stånde öppet att med sig förena

kommanditlottegare; dock må ej sådane i bolaget inrymmas för större

belopp än som motsvarar hälften af grundfonden. Det af kommanditlottegare

tillskjutna belopp ansvarar lika med grundfonden för bolagets

samtliga förbindelser. . .

Bill. till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

Kommanditlottegare må ej deltaga i andra beslut å bolagsstämma

än val af revisorer. Till revisor må kommanditlottegare kunna utses.

§ 8.

Solidarisk bolagsman eller hans sterbhusdelegare vare ej berättigad

att under oktrojtiden från bolaget afgå eller någon af sina lotter å

annan person öfverlåta, med mindre bolaget dertill samtyckt. Begäran

derom skall anmälas skriftligen bos bolagets styrelse och pröfvas å den

ordinarie bolagsstämma, som hålles under nästföljande räkenskapsår.

Bolaget må dock ega att å bolagsstämma åt styrelsen uppdraga att

godkänna öfverlåtelse af lotter i bolaget. Ej må öfverlåtelse anses vara

af styrelsen godkänd, derest icke minst tre fjerdedelar af dess vid

sammanträdet närvarande ledamöter biträdt beslutet derom. Ledamot

af styrelsen ege ej utan bolagsstämmas samtycke öfverlåta någon af

de lotter, som af honom innehades, då han sist i styrelsen invaldes.

§ 9.

Kommanditlottegare må sina lotter till annan person öfverlåta;

skolande anmälan om sådan öfverlåtelse af den nye egaren göras hos

bolagets styrelse.

§ io.

Bolagsordningen och Konungens beslut om stadfästelse derå samt

förteckning öfver de solidariske bolagsmännen, med uppgift tillika å

det antal lotter en hvar af dem innehar, skola företes hos den rådstufvurätt,

under hvilken bolaget lyder. Rätten intage ordagrannt innehållet af

dessa handlingar i sitt protokoll samt läte på bolagets bekostnad i

allmänna tidningarna införa kungörelse om bolaget jemte förteckningen

öfver bolagsmännen och det antal lotter en hvar af dem innehar,

§ 11.

Förr än bankbolag öppnar sin rörelse skall inför Konungens

befallningshafvande styrkas:

att hvad i § 10 är föreskrifvet i afseende å kungörelse om bolaget

blifvit behörigen fullgjordt;

att å lotterna blifvit inbetaide minst tjugu procent af grundfonden

och säkerhet stäld för inbetalning af återstoden i enlighet med hvad i

§ 14 stadgas, samt

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

59

att uppgift å de personer, hvilka utgöra bolagets styrelse äfvensom

å dem, hvilka ega att underskrifva bolagets förbindelser, blifvit i allmänna

tidningarna införd.

§ 12.

I banken skall finnas en särskild bok, i hvilken samtlige såväl solidariske

bolagsmän som kommanditlottegare skola inregistreras och anteckning

göras om antalet lotter en hvar innehar.

I registerboken skola alla i behörig ordning godkända förändringar

i eganderätten till lotter genast antecknas. Ej må någon uppbära vinstutdelning

å lott, för hvilken han ej är i registerboken införd såsom

egare.

En hvar som sådant önskar stånde fritt att, å de tider banken

hålles för allmänheten öppen, af registerboken taga kännedom äfvensom

att, mot afgift, erhålla till rigtigheten af vederbörande tjensteman

bestyrkt utdrag derur.

§ 13-

När i registerboken anteckning skett om förändring i eganderätten

till solidarisk bolagsmans lott, skall uppgift härom genom styrelsens

försorg ofördröjligen aflemnas till rådstufvurätten, som låter intaga uppgiften

i sitt protokoll. Efter utgången af hvarje år skall rådstufvurätten

på bolagets bekostnad låta i allmänna tidningarna införa kungörelse om

de under året i dess protokoll antecknade förändringar i eganderätten

till de solidariske bolagsmännens lotter.

§ 14.

Af grundfonden skola inbetalas minst tjugu procent innan bankbolag

öppnar sin rörelse, ytterligare minst tjugu procent inom tre månader

och återstoden inom ett år från öppnandet af bolagets rörelse.

Vid första inbetalningen skall säkerhet ställas för behörigt fullgörande

af återstående inbetalningar.

Har ej grundfonden blifvit till hela sitt belopp inom ett år från

bankens öppnande inbetald, vare den bolaget meddelade tillåtelse till

bankrörelses drifvande förverkad.

§ 15.

Hafva kommanditlottegare blifvit i bankbolag inrymde, skall det

belopp, som dem åligger att tillskjuta, inbetalas inom ett år, räknadt

från den dag, då teckningen till sådan delaktighet i bolaget afslutats.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

§ 16-

Grundfonden skall i lika lotter fördelas. Lottbref skall ställas till

viss person och må ej utfärdas förr, än grundfonden blifvit till fullo

inbetald.

§ 17-

Så länge bankrörelsen fortfar må ej inbetald grundfond eller den

genom tillskott af kommanditlottegare bildade särskilda fond minskas

genom utdelning eller annan återbetalning till lottegarne.

§ 18.

Ej må i bolagsordning medgifvas bankbolag rätt att öka sin grundfond

utöfver dubbla beloppet af hvad samma fond enligt bolagsordningen

minst skall utgöra

Af bankbolags behållna årliga vinst skola minst tio procent afsättas

för bildande af en reservfond. Sedan reservfonden uppgått till tjugu

procent af bolagets grundfond, må vidare afsättning till reservfonden

kunna upphöra; nedgår den under detta belopp, skall afsättning dertill

ånyo vidtaga.

Reservfonden må endast användas till betäckande af den förlust,

som å bolagets rörelse i dess helhet under något år kan hafva uppstått.

§ 19-

II Kap.

Om bankbolags rörelse.

§ 20.

Bankbolag må ej drifva handel med annat än guld och silfver, inoch

utrikes vexlar samt räntebärande papper.

§ 21.

Ej må bankbolag ega annan fastighet än som för bankens inrymmande

är behöflig. För bankbolags fordran pantsatt eller utmätt, fast

eller lös, egendom, som å auktion försäljes, dervid bolagets rätt kan

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 27.

61

vara beroende, må bolaget vara oförbindradt att inropa; vare dock skyldigt

att densamma åter afyttra, så snart det utan förlust kan ske.

Bankbolag må ej ega eller såsom säkerhet för försträckning mottaga

egna lottbref.

§ 22.

Bankbolag må ej utfärda räntebärande förbindelser, stälda till viss

man eller order eller till innehafvaren, lydande å mindre belopp än fem

hundra kronor.

§ 23.

Af bankbolag utfärdadt insättningsbevis, med eller utan ränta, skall

ställas till viss man och innehålla, att öfverlåtelse må ske endast till

viss man.

Qvitto å insatta medel galle endast såsom bevis öfver insättningen,

men må icke genom öfverlåtelse såsom betalningsmedel användas.

§ 24.

Till lånereversal, qvittenser, kontrakt och bevis må begagnas tryckta

eller graverade blanketter.

Ill Kap.

Om bankbolags sedelutgifningsrätt.

§ 25.

För det belopp af sedlar, som Konungen medgifvit bankbolag att

utfärda mot säkerhet af värdepapper, skola såsom pant i allmänt förvar

sättas sådane värdepapper, hvarom i nästföljande § förmäles; egal)de

bolaget att inom den sålunda medgifna sedelutgifningsrätt i allmänna

rörelsen hålla på en gång utelöpande banksedlar till ett belopp, som

motsvarar värdet af den för sedlarne satta panten.

Derutöfver må bankbolag jemväl utfärda sedlar till ett belopp motsvarande

två tredjedelar af värdet utaf bolaget tillhörigt guld, som bolaget

hos Konungens befallningshafvande styrker vara vid dess hufvudkontor

inneliggande; dock må den ytterligare sedelutgifning, hvilken

sålunda medgifves bankbolag utöfver värdet af den i allmänt förvar

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ''21.

sätta panten, icke uppgå till högre belopp än som motsvarar hälften af

bolagets inbetalda grundfond.

§ 26.

Pant, som af bankbolag sättes för dess sedlar, skall bestå till minst

sjuttio procent af statens, allmänna hypoteksbankens eller hypoteksföreningars

mellan jordägare å landet obligationer, och må till den

öfriga ^ delen utgöras af skuldebref, intecknade i jordegendom å landet

eller fastighet i stad inom hälften af senast faststälda taxeringsvärde,

så framt Konungens befallningshafvande finner inteckningen medföra

full säkerhet för förskrifna beloppet; skolande likväl byggnad i stad, för

att inteckning deri må sättas såsom pant för sedlarne, vara brandförsäkrad

uti någon med vederbörligen faststäldt reglemente försedd brandförsäkringsinrättuing

inom landet. Konungen bestämmer det värde,

hvartill hvarje särskildt slag af obligationer må godkännas såsom pant

för sedlarne.

§ 27.

Den af bankbolag för dess sedlar satta pant eller någon del deraf

må, på begäran af bolaget, utbytas mot andra värdepapper, hvilka äro

af den beskaffenhet, som i § 26 sägs och af Konungens befallningshafvande

blifvit godkända. Värdepapper må ock kunna utbytas mot

guld, som då skall på enahanda sätt som om värdepapper stadgas i

allmänt förvar nedsättas.

§ 28.

Pant, som af bankbolag sättes för dess sedlar, skall, afskild från

bankens öfriga tillgångar, vara vid hufvudkontoret förvarad i ruin, som

är försedt med tre olika läs och blifvit af Konungens befallningshafvande

godkändt. Konungens befallningshafvandes ombud, bankbolagets styrelse

samt eu ledamot af magistraten, eller, i stad der magistrat ej finnes,

den Konungens befallningshafvande förordnar, skola innehafva nyckeln

till hvar sitt lås.

§ 29.

Uti de bankbolags tillgångar, som af bolaget äro satta i allmänt

förvar såsom pant för dess sedlar, njute innehafvare af bolagets sedlar

den förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken stadgas.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

63

§ 30.

Finnes bankbolag hafva sedlar på en gång utelöpande utöfver det

belopp, som bolaget, enligt hvad här ofvan är vordet föreskrifvet, eger

utfärda, skall, der förhållandet ej inom fyra dagar blifvit rättadt, bolaget

till statsverket erlägga ett tusen kronor för hvarje dag dess utelöpande

sedlar öfverskridit det tillåtna beloppet, och åligge Konungens befallningshafvande

att förhållandet hos Konungen genast anmäla. Inträffar

ett sådant öfverskridande af sedelutgifningsrätten oftare eller är förseelsen

eljest af svårare beskaffenhet, ankomme på Konungen att återkalla

det bolaget lemnade tillstånd att egna banksedlar utgifva.

§ 31.

De sedlar, som af bankbolag må utgifvas, skola ställas till innehafvaren

att utan ränta vid anfordran inlösas.

Banksedlar må lyda endast å tio, femtio, ett hundra, fem hundra

och ett tusen kronor; varande det dock bankbolag förbjudet vid äfventyr,

som i § 30 sägs, att hafva sedlar å tio kronor utelöpande till högre

sammanlagdt belopp än tre femtedelar af hvad Konungen medgifvit att

bankens på värdepapper grundade sedelutgifning högst må utgöra.

§ 32.

Om längd och bredd å de sedlar, som af bankbolagen må utgifvas,

förordnar Konungen. Till sedlar må tryckta eller graverade blanketter

användas, och skola sedlarne vara underskrifna af minst två bland styrelsens

ledamöter samt en af bolagets tjenstemän. Ej må bankbolags

sedlar tillverkas till likhet med riksbankens sedlar. Innan sedlar af

bankbolag utgifvas, skola profblanketter dertill inlemnas till finansdepartementet.

§ 33.

Banksedel skall ovilkorligen, då den i bankens hufvudkontor till

invexling företes, inlösas med lagligen i riket gällande guldmynt.

§ 34.

Vägras inlösen, vare innehafvaren af banksedeln berättigad att jemte

kapitalet åtnjuta ränta efter sex för hundra om året från den dag inlösen

blifvit vägrad, intilldess betalning kan erhållas, och ege inne
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kongl. Maj tis Nåd. Proposition N:o 21.

hafvaren efter protest, verkstäld genom notarius publicus, anmäla förhållandet

hos Konungens befallningshafvande, som, derest det ej genast

kan visas, att hindret härrört af någon tillfällighet, ofördröjligen skall

inberätta förhållandet till Konungen och under tiden inställa bankrörelsen.

På Konungen ankomme att besluta, huruvida den bolaget

meddelade tillåtelse till bankrörelses drifvande i sådant fall skall vara

förverkad.

§ 35.

Har bankbolag, medelst bestyrkt utdrag af bankens böcker, hos

Konungens befallningshafvande visat, att bolaget har sedlar utelöpande

till mindre belopp än det, hvartill värdet af den för sedlarne satta pant

uppgår, ege bolaget att utbekomma så stor del af panten, som i värde

öfverstiger de utelöpande sedlarne.

§ 36.

Vill bankbolag afstå sin sedelutgifningsrätt eller någon del deraf,

göre hos Konungen derom anmälan.

§ 37.

Förr än bankbolag börjar att utgifva egna banksedlar, skall inför

Konungens befallningshafvande styrkas:

att pant för sedlarne blifvit, på sätt i § 25 sägs, satt i allmänt förvar;

att profblanketter till banksedlarne blifvit till finansdepartementet

inlemnade, samt

att uppgift å de personer, som skola underskrifva banksedlarne,

blifvit uti allmänna tidningarne införd.

IT Kap.

Om bankbolags förvaltning och styrelse samt om bolagsstämma och revision.

§ 38.

Bankbolags hufvudkontor skall vara beläget i stad.

§ 39.

De solidariske bolagsmännen skola inom sig utse en styrelse, hvilken

eger att, under det ansvar och den kontroll af offentlig myndighet, som

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

65

i allmän lag eller genom denna förordning stadgas, banken förvalta

samt att i alla mål för bolaget lagligen tala och svara.

Styrelsens ledamöter skola vara minst fem.

§ 40.

För att kunna väljas till ledamot af styrelsen eller till suppleant

för styrelseledamot skall bolagsman i bankens registerbok vara antecknad

såsom innehafvare af lotter till belopp af minst ett tusen kronor.

§ 41.

Uppgift på styrelsens ledamöter samt på dem, hvilka ega att underskrifva

bankbolagets sedlar och öfriga förbindelser, skall, så ofta förändring

deri inträffar, så ock efter hvarje ordinarie bolagsstämma, lemnas

till Konungens befallningshafvande och på bolagets bekostnad införas

i allmänna tidningarna.

§ 42.

Styrelsen åligger:

att ställa sig till noggrann efterrättelse denna förordning, den för

bankbolaget faststälda bolagsordning samt den af bolaget för styrelsen

utfärdade instruktion;

att när som helst hålla bankens räkenskaper och handlingar tillgängliga

för Konungens befallningshafvande eller dess ombud, för den

af Konungen förordnade bankinspektören samt för den särskilda undersökning,

Konungen eller chefen för finansdepartementet kan finna för

godt att låta anställa;

att genast efter hvarje månads slut i närvaro af Konungens

befallningshafvande eller dess ombud, enligt formulär, som från finansdepartementet

meddelas, upprätta en öfversigt, utvisande bankens tillgångar

och skulder, jemte uppgift om räntesatserna för bolagets inoch

utlåning samt diskonto, som under den tid öfversigten omfattar

varit hos bolaget gällande, och att derefter ofördröjligen till nämnda

departement insända denna öfversigt för dess offentliggörande genom

departementets försorg;

att jemväl i öfrigt meddela chefen för finansdepartementet eller

bankinspektören alla de upplysningar rörande banken, som af dem äskas;

att vid hvarje kalenderårs slut låta upprätta fullständigt bokslut

öfver bolagets ställning;

Bill. till Riksd. Prot. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 16 Häft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

att, efter verkstäld revision, till finansdepartementet insända revisionsberättelsen

och låta införa densamma i allmänna tidningarna, samt

att, der styrelsen eller chefen för finansdepartementet under löpande

räkenskapsår finner anledning till antagande, att bankbolaget gjort

sådana förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats,

ofördröjligen låta upprätta bokslut och kalla revisorerna att granska

bokslutet.

§ 43.

Alla skriftliga afhandlingar, som styrelsen för bolaget ingår, skola

underskrifvas å bolagets vägnar och med utsättande af dess antagna

benämning, vid äfventyr att eljest styrelsens ledamöter, som afhandlingen

underskrifvit, skola för fullgörande af bolagets derpå grundade förbindelse

ansvara såsom för egen skuld, en för alla och alla för en.

•§ 44.

Sker afvikelse från denna förordning eller från bolagets ordning,

och varder ej den anmärkta afvikelsen inom en månad rättad, ankomme

på Konungen att förklara bolaget hafva förverkat rättigheten att drifva

bankrörelse.

§ 45.

Ledamot af styrelsen kan från sin befattning skiljas genom i

behörig ordning fattadt bolagsstämmobeslut. •

§ 46.

Afgående styrelseledamot förblifver bolaget ansvarig för de åtgärder,

i livilka han deltagit, till dess, efter i vanlig ordning skeende revision,

ordinarie bolagsstämma beviljat ansvarsfrihet.

§ 47.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas minst eu gång årligen.

§ 48.

Ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter må endast meddelas af bolagsstämma,

och må ej styrelseledamot i beslut derom deltaga.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 27.

67

§ 49.

Revision skall årligen förrättas. Val af revisorer skall årligen ske

vid ordinarie bolagsstämma och dervid minst en af revisorerna ombytas.

I revisionen skall jemväl deltaga en af Konungens befallningshafvande

förordnad person, hvilken derför af bolaget åtnjuter ersättning

efter bestämmande af Konungens befallningshafvande.

§ 50.

Öfverträda styrelseledamöter eller andra bolagsmän denna förordning

eller bolagsordningen, vare de skyldige att ersätta all genom sådan

öfverträdelse uppkommen skada, en för alla och alla för en.

Y Kap.

Om bankbolags upplösning och om förlängning af bankbolags oktroj.

§ 51.

Har bankbolag, enligt behörigen revideradt bokslut, gjort sådana

förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats, skall

styrelsen, senast den dag revisionsberättelsen aflemnas, sammankalla

bolagsstämma till första dag sådant enligt bolagsordningen kan ske,

och läte styrelsen dessutom om bolagsstämman ofördröjligen underrätta

de solidariske bolagsmännen genom särskilda bref, som med posten

afsändas. I kallelsen till bolagsstämman skall uppgifvas, att bolaget

gjort, sådan förlust, som här är sagd.

Beslutar bolagsstämman med två tredjedelar af de å stämman afgifna

röster att inom tre månader tillskjuta hvad som erfordras för att

återställa grundfonden till dess behöriga belopp, ege bolaget att rörelsen

fortsätta; i motsatt fall skall bolaget ställas under utredning.

Konungens befallningshafvande åligge att tillse, att sådant bolagsstämmobeslut

inom sagda tid blifvit fullgjordt. Finner Konungens

befallningshafvande att så ej skett, varde bolaget ovilkorligen under

utredning stäldt.

§ 52.

Bolagsman, som vid den bolagsstämma, hvarom i § 51 sägs, anmält

sig icke vilja i beslutadt tillskott deltaga, vare ej dertill pligtig. De

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 27.

bolagsman, som tillskottet verkstält, ega att af bolagets blifvande behållna

vinstmedel erhålla åter hvad af dem blifvit tillskjutet, jemte sex

procent årlig ränta, innan annan utdelning får ske. Upplöses bolaget,

förr än sådant tillskott blifvit till fullo guldet, skall, sedan bolagets

skulder blifvit betalda, tillskottet, dock utan beräkning af ränta för tid

efter bankrörelsens upphörande, gäldas af bankens tillgångar, så långt

de dertill förslå, innan någon utdelning å lotterna må ega rum.

§ 53.

Har Konungen förklarat bankbolag hafva förverkat rättigheten att

drifva bankrörelse eller varder i det fall, hvarom i § 51 förmäles, bankbolag

stäldt under utredning, skall, der ej bolaget afträdt sin egendom

till konkurs, chefen för finansdepartementet förordna allmänt ombud,

som har att närvara vid styrelsens sammanträden, med rätt att yttra sig

till protokollet, samt att utredningen i öfrigt öfvervaka.

§ 54.

Har, under det bankbolag fortsätter sin rörelse, utdelning blifvit

beslutad och verkstäld, ändock att, enligt senast upprättade bokslut,

tillgång dertill icke finnes utan minskande af de bolagets fonder, som i

§§ 17 och 19 omförmälas, vare, i händelse af bolagets oförmåga att

fullgöra sina förbindelser, de bolagsmän, som sådan utdelning uppburit,

skyldige att densamma återbära; och ansvare derjemte de bolagsmän,

som i beslutet deltagit, en för alla och alla för en, för den brist, som

vid återbäringen kan uppkomma.

Lag samma vare der, efter det bankbolag blifvit stäldt under

utredning eller beslut fattats om bolagets upplösning, utdelning till bolagsmännen

skett och bolaget sedermera finnes oförmöget att sina förbindelser

fullgöra.

§ 55.

Önskar bankbolag erhålla förlängning af bolaget meddelad oktroj,

göre i den ordning, som i § 1 är sagd, ansökning derom sist sexton

månader, innan den löpande oktrojen tilländagår.

Beslut om sådan ansökning skall fattas å ordinarie bolagsstämma

sist tjugu månader före utgången af den löpande oktrojen; och åligge

det styrelsen att om beslutet ofördröjligen underrätta de solidariské

bolagsmännen genom särskilda bref,.som med posten afsändas.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

69

§ 56.

Solidarisk bolagsman, som ej vill under förlängd oktroj i bolaget

qvarstå, ege, derest han sist aderton månader före oktrojtidens utgång

sådant för styrelsen anmält, att, efter det den löpande oktrojen tilländagått,

ur bolaget utträda samt att af bolagets tillgångar utbekomma hvad

på honom belöper.

VI Kap.

Särskilda bestämmelser.

§ 57.

Enskildes förhållanden till bankbolag må ej för allmänheten yppas.

§ 58.

Genom kungörelse i allmänna tidningarna skall tillkännagifvas, när

bankbolag börjar eller slutar sin rörelse; och skall underrättelse om

dagen, då sådant sker, till finansdepartementet insändas.

§ 59.

Vid fordringars utsökande njute bankbolag samma rätt till handräckning,

som för riksbanken är beviljad. »

§ 60.

Bolagsordning för bankbolag skall innefatta närmare bestämmelser

angående:

a) grundfondens belopp;

b) huruvida kommanditlottegare inrymmas i bolaget samt, derest

det medgifves, vilkoren derför och den andel i årliga vinsten, som

skall dem tillkomma;

c) reservfonden och den del af årliga vinsten, som skall till reservfonden

öfverföras;

d) bankens rörelsegrenar och vilkoren derför;

e) antalet af styrelsens ledamöter och suppleanter för dem samt

tiden för deras befattningar;

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

f) tid och ort för ordinarie bolagsstämma och vilkoren för sammankallande

af extra bolagsstämma;

g) rösträtt vid bolagsstämma;

h) antalet revisorer och tiden för revisionen;

i) den ordning, i hvilken bolaget må besluta att före oktrojtidens

utgång sig upplösa, samt

k) sättet för vinnande af ändring i bolagsordningen.

Öfvergångsstadganden.

§ 61.

Varder enligt denna förordning sedelutgifningsrätt medgifven bankbolag,

som enligt äldre lag egt rätt att utgifva egna banksedlar, skola

följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse:

l:o) Innan bankbolaget börjar sin rörelse på grund af oktroj, meddelad

enligt denna förordning, skall bolaget, medelst styrkt utdrag ur

bankens böcker, inför Konungens befallningshafvande visa, att sedlar,

utgifna under bolagets föregående oktrojer, icke äro utelöpande till

högre belopp än bolaget, enligt hvad i denna förordning stadgas, är

berättigadt utgifva, samt att, i öfverensstämmelse med föreskrifterna i

denna förordning, pant för bolagets sedlar blifvit i allmänt förvar satt''

eller bolaget vid hufvudkontoret eger guld till erforderligt belopp.

2:o) Innehafvare af sedel, utgifven under någon af bolagets föregående

oktrojer, skall ega lika rätt till betalning ur bankens tillgångar,

som innehafvare af sedel, utgifven under oktroj enligt denna förordning.

3:o) Under föregående oktrojer af bolaget utgifna sedlar, bvilka icke

blifvit infriade, skola inräknas i beloppet af bolagets utelöpande sedlar.

4: o) Sedel, som af bolaget i allmänna rörelsen utgifves, skall

tydligt skilja sig från bolagets sedlar under föregående oktrojer.

5:o) Först sedan två år förflutit från det denna förordning trädt i

kraft, skola de af bankbolaget såsom pant för sedlar satta obligationer

ovilkorligen utgöras af de slag, som omförmälas i § 26. Före nämnda

tid ege bolaget att för sådant ändamål betjena sig jemväl af andra

slag af lätt säljbara, räntebärande obligationer, derest de blifvit af Konungens

befallningshafvande såsom pant för sedlarne godkända.

Denna förordning träder i kraft den . . .

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

71

i

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Mafit

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den G mars

1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikesärendena

Grefve Ehrensvärd,

Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding, ''

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Chefen för Finansdepartementet Hans Excellens Herr Statsministern

anmälde ånyo de i statsrådsprotokollet för den 2 nästlidne februari omförmälda

förslag till förordningar angående bankaktiebolag och angående

enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar, samt tillkännagaf,

att Högsta Domstolens yttrande numera vore afgifvet i anledning af de i

samma protokoll berörda lagförslag, hvilka ansetts böra behandlas i den för

stiftande af civillag stadgade ordning.

Herr Statsministern anförde härefter:

»Snart sagdt hvarje gång fråga uppstått om förändrad lagstiftning för

de enskilda bankerna här i riket, hafva olika meningar yppats i afseende

å den formela anordningen af denna lagstiftning och dess hänförande under

allmänna civillagen eller annan lagstiftningsform. Så har ock nu inträffat.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

Bankkomiténs förslag gick i detta afseende derpå ut, att alla för bankbolag

erforderliga föreskrifter skulle sammanföras i en enda författning,

som borde erhålla civillags natur. Skälen hvarför, vid uppgörande af de

inom Finans- och Justitiedepartementen utarbetade förslagen, en motsatt

åsigt gjort sig gällande, i ty att de till banklagstiftningen hörande olika

ämnen blifvit, i öfverensstämmelse med hvad hittills under längre tid iakttagits,

åtskilda och inrymda i två olika grupper af författningsförslag, af

hvilka båda ansetts beroende af Konungs och Riksdags gemensamma beslut,

men endast ena gruppen hänförts under allmänna civillagen, äro redan anförda

till statsrådsprotokollet den 2 sistlidne februari, då frågan senast

förevar.

Emot den i förslagen gjorda indelning och gruppering af ämnena för

den nya banklagstiftningen hafva nu Högsta Domstolens flesta ledamöter

hufvudsakligen anmärkt, att enär åtskilligt af hvad som föreslagits i de

civila lagförslagen, företrädesvis den deri förekommande bestämmelse om

upphörandet af den hittills för delegare i enskild sedelutgifvande bank gällande

personliga ansvarighet, hade sin grund och sina förutsättningar i

hvad som stadgades i de öfriga, såsom administrativa betecknade författningsförslagen

och följaktligen ej kunde till sin rätta betydelse och sina

möjliga verkningar uppfattas och bedömas utan ständig hänsyn till de sistnämnda

förslagens innehåll, detta förhållande utvisade, att det civila lagförslaget

i och för sig icke vore fullständigt utan borde kompletteras medelst

införande deri af åtskilliga, nu i de administrativa förslagen inrymda

bestämmelser.

I afseende å denna anmärkning torde få erinras, att lagstiftningen för

de enskilda bankerna, enligt 6 § i 1830 års lag för Rikets ständers bank,

är i sin helhet beroende af Konungens och Riksdagens gemensamma beslut,

samt att följaktligen enda skilnaden emellan, å ena sidan, de förslag,

som hänförts under civillagen, och å andra sidan de förslag, hvilka skulle

falla utom nämnda lags område, är, hvad den formela behandlingen angår,

den, att de senare icke underkastas den förberedande granskning i Högsta

Domstolen, som enligt 87 § Regeringsformen kommit de öfriga förslagen

till del. Då emellertid innehållet af de inom Finansdepartementet utarbetade

förslagen hufvudsakligen måste bedömas från nationalekonomiska

och tinansiela synpunkter, och det torde medföra hardt nära oöfvervinnerliga

svårigheter att efter teoretiska regler uppdraga en fullt tillfredsställande

gräns emellan områdena för civillag och annan lag, synes det icke vara

skäl att i fråga om lagstiftningsformen för de ämnen, hvarom de ifrågavarande

förslagen handla, frångå den praxis, som hittills under mer än ett

hälft sekel oafbrutet gjort sig gällande. Derföre torde de delar af bank
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 27.

lagstiftningen, som för närvarande äro inrymda i civillagen, framgent böra

under denna lagstiftningsform bibehållas; hvaremot öfriga delarne fortfarande

lära, utan skada, kunna vara från civillagen afsöndrade. Detta är

förslagens ursprungliga ståndpunkt. Endast i så måtto torde en afvikelse

derifrån nu böra ske, att, i betraktande deraf att delegare i enskild bank

med sedelutgifningsrätt enligt förslagen skulle få den nu gällande personliga

och solidariska ansvarigheten utbytt mot en begränsad ansvarighet,

föreskriften om sedelutgifningsrättens beroende af Konungens tillåtelse och

godkännande af bankens bolagsordning bör i civillagen finnas intagen.

Hvad angår den formela behandlingen af de icke till Högsta Domstolen

remitterade förslagen torde här särskilt böra bemärkas, att dessa

förslag ingalunda, såsom åtminstone en ledamot i Högsta Domstolen synes

hafva antagit, lära kunna hänföras under den Konungen enligt 89 § Regeringsformen

tillkommande administrativa lagstiftningen, eftersom det i

sådant fall skulle bero på Konungens godtycke, huruvida Riksdagen skulle

ega beslutanderätt i förevarande ämnen eller icke.

Fyra af Högsta Domstolens ledamöter hafva förordat ett från förslagen

väsentligen afvikande system af hufvudgrunder för de enskilda sedelutgifvande

bankerna. Enligt deras åsigt borde den föreslagna anordningen af särskild

pant och ansvarighet för banksedlarne utbytas mot en sedelinnehafvarne

tillkommande generel förmånsrätt i bankens lösa egendom tillika med eu

bolagsmännen åliggande subsidiär och begränsad, lika ansvarighet för all

bankens gäld, vare sig den grundades å sedel- eller annan förbindelse; hvarjemte,

i likhet med hvad som för närvarande är stadgadt i afseende å de

s. k. grundfondshypoteken, särskilda banken tillhöriga valutor borde vara

satta i allmänt förvar utan att dock utgöra pant för något visst slag af

fordringar. De af bemälde ledamöter anförda skäl för förkastandet af de

af de många fackmän, som sutit i bankkomitén, enhälligt uppstäda, i förslagen

hufvudsakligen tillämpade hufvudgrunder torde dock icke vara af

den vigt och betydelse, som nämnde ledamöter velat tillägga desamma.

De hufvudsakligaste af berörda skäl skulle vara, dels att den föreslagna

pantsättningen i sjelfva verket vore en med grunderna för 17 kap. 3 §

handelsbalken föga öfverensstämmande juridisk fiktion, dels ock att den särskilda

ansvarigheten för sedelskulden med tv åtföljande uttaxeringsgrund

kunde antagas skola framkalla den olägenhet, att, när bankens ställningvacklade,

hufvudlottegarne, för att undgå tillämpningen af samma ansvarighet,

skulle frestas att inkasta i sedelpanten bankens säkraste tillgångar, till

förfång för bankens öfriga borgenärer, hvilka särskildt kunde blifva lidande

genom den föreskrifna brådstörtade realisationen af samma pant. Men

enär den för sedlarne afsedda panten enligt förslagen skulle afskiljas från

Bill. till Piksd. Prat. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 16 Häft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

bankens öfriga egendom, undantagas från bankdelegarnes disposition och

sättas under vård af offentliga tjensteman för att derunder förblifva, intilldess

bankens sedlar blefve inlösta eller, i händelse af bankens obestånd,

panten för sedelinnehafvarnes räkning realiserades under offentlig kontroll,

synes det icke kunna med fog förnekas, att den föreslagna pantsättningen

varder fullt verksam och tillika eger de väsentligaste och mest utmärkande

kännetecknen för begreppet handfången pant, sådant detta begrepp utvecklats

särskildt genom förklaringen den 24 maj 1872. Hvad beträffar det

andra af de båda åberopade hufvudskälen, vill jag erinra, att de uppgjorda

förslagen ingalunda öfverlemna åt bankdelegarnes egen makt och godtycke

att öka sedelpanten utöfver det en gång faststälda beloppet; att beskaffenheten

af de valutor, som få antagas såsom pant, är noggrant bestämd och

sådan, att till betäckande af det belopp, hvarför panten är afsedd, dertill

hörande valutor kunna med säkerhet antagas förslå; samt att den förenkling

af förfarandet i sedelutgifvande banks konkurs, hvilken medelst stadgande

af en tyst, generel förmånsrätt för sedlarne obestridligen skulle vinnas,

måste anses mer än uppvägas af den för dessa bankers kredit i öfrigt

menliga uppfattning, som skulle göra sig gällande, derest andra bankens

fordringsegare visste, att sedlarne skulle i bankens alla tillgångar ega

förmånsrätt. Dock medgifver jag, att, när jag, för att ej i det allmänna

föreställningssättet störa våra enskilda bankers kredit, icke vågar tillstyrka

eu generel förmånsrätt för deras sedlar, man med ett visst fog kan anmärka

mot den sedelutgifning, jag föreslagit att inrymma bankerna till

viss del af deras inneliggande guldkassa, att denna sedelutgifning, för hvilken

någon särskild pant ej är stäld, icke är på ett betryggande sätt fonderad

och att, när vid en banks obestånd den solidariska ansvarigheten skulle

göras gällande för liqviden af de sedlar, som öfversköte sedelpantens belopp,

detta i vissa fall kunde leda till förfång för delegarne, då nemligen vid

den slutliga utredningen af bankens alla tillgångar sig visade, att delegarnes

ansvarighet ej behöffc tagas i anspråk åtminstone i. den utsträckning som

skett, i andra fall åtel’, der bankens utredning visade en större brist, skulle

verka till men för bankens öfriga fordringsegare, hvilka då val hade att.

påräkna delegarnes tillskott på grund af deras ansvarighet, men sannolikt

skulle finna värdet af denna ansvarighet betydligt förminskadt derigenom,

att dessa delegare förut varit underkastade uttaxering för sedelskuldens betäckande.

I följd häraf har jag sett mig föranlåten ändra förslaget derhän,

att den del af guldkassan, hvarå sedelutgifning får ske, jemväl skall vara

satt i allmänt förvar, och har jag gjort mig underrättad, att några mera

afsevärda olägenheter deraf ej för bankerna uppstå. Sedelutgifningen på

guld åsyftar, såsom jag redan erinrat, endast att utgöra den marginal, som

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

banken måste ega för sin sedelutgifningsrätt, för att kunna i sin helhet

begagna den sedelutgifning, som tillkommer banken på grund af värdepapper;

och vid de tider af året, då hela denna sedelutgifning behöfver anlitas,

skulle banken då endast hafva att i allmänt förvar nedsätta en del af sin

guldkassa. Enligt det sålunda ändrade förslaget blifver den enskilda banksedeln

fonderad på det fullkomligt betryggande sätt Bankkomitén tillstyrkt.

För hvarje sedel är då stäld full säkerhet i guld eller valutor af oomtvistligt

värde, och delegarnes särskilda ansvarighet för sedlarne behöfver då

tagas i anspråk endast för det fall, att vid bankens inträffade obestånd det

visar sig, att banken öfverskridit den lagliga sedelutgifningens gräns. Liksom

enligt det förut anmälda förslaget är dock sedelutgifningen på guld

begränsad till två tredjedelar af bankens vid hufvudkontoret befintliga förråd

af denna metall, men denna bestämmelse har numera blifvit uttryckt på

det sätt, att banken för att begagna eu dylik sedelutgifning måste utöfver

det i allmänt förvar satta guldet hafva i sin kassa vid hufvudkontoret

inneliggande guld till ett värde af minst femtio procent af det guld, hvilket

blifvit stäldt såsom pant.

Vidare är i förslaget benämningen solidarisk delegare utbytt mot ordet

hufvudlottegare.,

Såsom vid senaste föredragning af ärendet erinrades, anser äfven jag

det vara mindre bankmessigt, att banker, vare sig sedelutgifvande eller

icke, utfärda i eget namn obligationer, men då jag i lagen för bankaktiebolag

föreslog bibehållande af en eventuel rätt för dem i sådant afseende,

skedde det under uttryckligt åberopande af det förhållande, att en dylik

bank redan existerade, som hade denna rätt sig medgifven för en obegränsad

framtid. Då jag emellertid kan medgifva, att detta enstaka förhållande

ej bör gifva anledning till en lagbestämmelse, som i och för sig

anses olämplig, har jag i förslagen intagit uttryckligt förbud mot utfärdande

af tryckta eller graverade obligationer, ett förbud, som naturligtvis ej får

någon tillämpning å den af mig nyss åsyftade banken.

Med iakttagande af de ändringar jag nu omförmält äro de förut af

mig anmälda förslagen omarbetade; och vågar jag hemställa, att Eders

Kongl. Maj:t behagade i Nådig proposion framlägga de sålunda omarbetade

förslagen till godkännande jemväl af Riksdagen.»

Sedan Herr Statsministern härefter uppläst ett af

honom på förhand uppsatt förslag till en sådan proposition,

dervid voro fogade förslagen till de nya förordningarne

angående bankaktiebolag och angående enskilda

banker med rätt att utgifva egna banksedlar, behagade

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

Hans Maj:t Konungen, uppå tillstyrkande af Statsrådets

öfriga ledamöter, i Nåder gilla hvad Herr Statsministern

hemstält och föreslagit samt förordna, att Nådig proposition

skulle till Riksdagen aflåtas i enlighet med det nu

upplästa och vid detta protokoll fogade förslag.

Ex protocollo:

Hans Wachtmeister.

Stockholm 1886. Kong!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1886:71 Riksdagens Skrifvelse N:o 71 s. 1 i texten
  2. BLU 1886:1 Sammansatta Banko- och Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 1 s. 2 i texten