Sök i Ratio Lex

Angående försäljning af åtskilliga mindre kronoegendomar

15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1888:3, Angående försäljning af åtskilliga mindre kronoegendomar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

1

N:o 3.

Konql. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, angående försäljning

af åtskilliga mindre kronoegendomar; gifven

Stockholms slott den 31 December 1887.

Under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden

för denna dag, vill Kong]. Magt härmed föreslå Riksdagen att

medgifva:

att vid inträffande arrendeledighet af sådana söder om Norrland

belägna, under förvaltning af Kongl. Domänstyrelsen stälda och för

statsverkets räkning utarrenderade egendomar, hvilka i arrende lemna

mer än 200 kronor, men icke utöfver 400 kronor, det må bero af Kongl.

Maj:t att, efter omständigheterna i hvarje fall, förordna, huruvida egendomen

fortfarande bör för Kronan bibehållas eller till större eller mindre

de] försäljas; samt

atp der Kongl. Maj:t pröfvar försäljning böra ega rum, densamma

må ske i den ordning och under de vilkor, som enligt nådiga brefvet

den 29 Maj 1874 gälla för försäljning af mindre hemman och lägenheter,

med''iakttagande derjemte af de särskilda bestämmelser, Kongl.

Maj:t kan finna lämpligt att-, i allmänhet eller i vissa fall, för försäljningen

meddela;

dock under vilkor att de genom försäljning inflytande medel skola

användas för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark;

lärande medlen böra inlevereras till Riksgäldskont-oret och der bokföras

på sätt nu är stadgadt angående köpeskilliugarne för de kronoegendomar,

som säljas enligt nådiga brefvet den 29 Maj 1874.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t- förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Gust. Tamm.

Bill. till Riksd. Prof. 1888. 1 Sami. 1 Afd. 3 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 31 Decem
-

ber 1887.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

ElIEEN,SVÄRD,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm,

Friherre Peyron.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre Tamm anförde:

1 underdånig skrifvelse den 2 December 1886 hemstälde Domänstyrelsen,

att, då anbud om skogsmarks afyttrande till Kronan ingått

till Styrelsen i så stor omfattning, att, oberäknadt de anbud, hvilka

icke ansetts böra vinna afseende, till pröfning förelåge frågor om inköp

af närmare 45,000 hektar för eu sammanlagd köpeskilling af 1,583,682

kronor, och ytterligare försäljningsanbud, enligt hvad Styrelsen hade

sig bekant, under den närmaste framtiden vore att förvänta, ett särskildt

anslag måtte hos Riksdagen äskas å 1,000,000 kronor, att, jemte

dertill i öfrigt disponibla medel, användas till inköp för statens räkning

af lämpliga skogsegendomar. Fullt ense med Domänstyrelsen

om önskligheten att i möjligaste mån utvidga statens skogsområde,

tillät jag mig dock, vid föredragning den 11 Februari 1887 af Domänstyrelsens

berörda skrifvelse, uttala den åsigt, att medel för skogsköp

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

lämpligare skulle kunna åstadkommas på eu annan väg än den af

Styrelsen ifrågasatta; och behagade, på mitt tillstyrkande, Eders Kongl.

Maj:t, som den 31 December 1886 aflåtit proposition till Riksdagen

om försäljning med vissa undantag af de Kronans utarrenderade egendomar

i de norrländska länen, hvilkas arrenden öfverstege 200 kronor,

men ej uppginge till mer än 500 kronor, samt om de inflytande försäljningsmedlens

användning för inköp af skogbärande eller till skogsodling

tjenlig mark, anbefalla Domänstyrelsen att, efter vederbörandes

hörande, taga i öfvervägande, om och i hvad mån, under förutsättning

att de inflytande köpeskillingarne användes för inköp af skogbärande

eller till skogsbörd tjenlig mark, försäljning äfven i mellersta och södra

delarne af landet af sådana för statsverkets räkning utarrenderade

egendomar, hvilka i arrende lemnade mer än 200 kronor, men icke

utöfver 500 kronor, kunde anses fördelaktig och lämplig, samt derefter

till Eders Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt utlåtande, innefattande

jemväl yttrande rörande de vilkor och närmare bestämmelser,

som kunde anses böra fästas vid en dylik försäljning.

Till åtlydnad häraf har Domänstyrelsen inhemtat och med utlåtande,

som till Eders Kongl. Maj:t inkom den 12 sistlidne Juli, öfverlemnat

underdåniga yttranden af vederbörande länsstyrelser.

Då jag nu går att inför Eders Kongl. Maj:t anmäla detta ärende

till pröfning, torde jag till eu början böra i korthet erinra om de beslut,

som hittills fattats om försäljning i någon allmännare omfattning

af egendomar, utarrenderade för statsverkets räkning.

På Eders Kongl. Maj:ts framställning tnedgaf 1874 års Riksdag,

att sådana Kronan tillhöriga, under Kammarkollegii förvaltning strida

och för statsverkets räkning utarrenderade hemman och lägenheter, för

hvilka årliga arrendeafgiften icke öfverstege 200 kronor, och hvilkas

bibehållande åt Kronan icke på grund af befintlig skogstillgång eller

af annan särskild anledning påkallades, finge, i den mån derom gällande

arrendekontrakter efter uppsägning eller eljest närmade sig sitt

slut, under iakttagande af de föreskrifter Eders Kongl. Maj:t kunde

finna lämpligt meddela, på offentlig auktion försäljas till den högstbjudande

under vilkor, att köpare, som sådant åstundade, skulle ega

att, efter derom vid auktionen gjord anmälan, inbetala köpeskillingen

under loppet af 6 år med ''/o årligen, så vida han för fullgörandet

deraf vid auktionstillfället stälde säkerhet; att högsta anbudets antaglighet

komme att underställas Eders Kongl. Maj:ts pröfning; att försäljningen

skulle ega rum utan förbehåll af någon kronotionde eller

sådan grundränta, som utginge endast af kronoskatteegendomar; samt

att, sedan köpebref utfärdats, de sålda hemmanen och lägenheterna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

skulle komma att i jordeboken upptagas under titel »insockne eller

allmänt frälse» och för betecknande af denna deras natur påföras ränta

till Kronan i likhet med andra frälsehemman i orten.

Detta beslut, meddeladt vederbörande till efterrättelse genom

nådigt bref den 29 Maj 1874, har sedermera, på Riksdagens derom

gjorda framställning, enligt nådigt bref den 6 Juni 1879 vunnit tillämpning

jemväl å de egendomar med enahanda arrendeinkomst, hvilka

efter den 29 Maj 1874 kommit under Kammarkollegii eller numera

Domänstyrelsens förvaltning. Riksdagen har vidare, år 1885, lemnat

sitt bifall till ett af Eders Kongl. Maj:t framstäldt förslag, att, när

fråga uppstode om försäljning af kronolägenhet, hvilken ej varit för

statsverkets räkning utarrenderad, men som uppenbarligen vore eller

vid verkstäld arrendeuppskattning funnes vara af sådan beskaffenhet,

att för densamma icke kunde påräknas högre årligt arrende än 200

kronor, det finge ankomma på Eders Kong]. Maj:t att bestämma om

lågenhetens försäljning under de i nådiga brefvet den 29 Maj 1874

stadgade vilkor.

Slutligen har Riksdagen ock, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts

i ofvanberörda proposition den 31 December 1886 framlagda och

sedermera i proposition den 6 April 1887 förnyade framställning, i

underdånig skrifvelse den 14 Juni 1887 medgifvit, att, med några få

undantag, Kronans samtliga, i de norrländska länen belägna utarrenderade

jordegendomar, hvilkas arrenden öfverstiga 200 kronor, men

ej 500 kronor, och hvilkas bibehållande i sin helhet eller delvis åt

Kronan icke af befintlig skogstillgång eller annan särskild anledning

påkallas, må, i den mån arrendekontrakten efter uppsägning elley eljest

närma sig sitt slut, å offentlig auktion till den högstbjudande försäljas

under de i nådiga brefvet den 29 Maj 1874 bestämda vilkor och med

iakttagande att, der egendom tillhörande skogsmark undantages från

försäljning, den till försäljning afsedda delen af egendomen, före dess

utbjudande, värderas i den ordning, som är stadgad för arrendeuppskattningar.

Genom Riksdagens i skrifvelse den 24 Maj 1877 anmälda, af

Eders Kongl. Maj:t gillade beslut är beträffande dispositionen af de

genom försäljningen inflytande medel stadgadt, att desamma må, i

den mån tillfällen dertill sig yppa, användas till sådana inköp af skogbärande

eller till skogsodling tjenlig mark, hvilka af Eders Kongl.

Maj:t pröfvas vara fördelaktiga och hvartill medel icke kunna beredas

från det till skogsväsendet anvisade reservationsanslag.

För samtliga de nu omförmälda försäljningsbesluten har det hufvudsakligen

bestämmande skälet varit insigten om det olämpliga för

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

staten att i sin eg o för utarrendering .bibehålla egendomar, för hvilka,

i följd af deras obetydlighet eller från andra kronoegendomar aflägsna

läge, förvaltningskostnaderna ställa sig alltför ogynsamt i förhållande

till arrendeafkastningen. Samma skäl skulle utan tvifvel, om än icke

i lika hög grad, kunna åberopas för försäljning jemväl i mellersta och

södra Sverige af en stor del domäner med arrende, öfverstigande 200

kronor. Förslag i sådant syfte bär ock varit af Eders Kongl. Maj:t

framstäldt vid 1882 års riksdag, då i nådig proposition Riksdagens

medgifvande begärdes att, vid inträffande arrendeledighet af sådana,

för statsverkets räkning utarrenderade egendomar, för hvilka årliga

arrendeafgiften utgjorde mer än 200 kronor, men icke öfverstege 500

kronor, det skulle få bero af Eders Kongl. Maj:t att efter pröfning i

hvarje särskilt fall förordna, huruvida sådan egendom borde fortfarande

för Kronan bibehållas eller till större eller mindre del säljas. Detta

förslag, som bifölls af Riksdagens Andra kammare, blef emellertid afslaget

af Första kammaren, efter hvad det vill synas, hufvudsakligen

af det skäl att Kammaren icke gillade Eders Kongl. Maj:ts tillika

gjorda framställning, att de vid försäljningen inflytande medlen skulle

användas till afbetalning å statens för jern vägsbyggnader upptagna lån.

Förnyadt vid sistlidno riksdag i fråga om de norrländska egendomarna,

men med den förändring att inflytande försäljnings medel skulle användas

för skogsköp, har, såsom jag redan erinrat, samma förslag i nyssnämnda

del numera vunnit Riksdagens godkännande.

Då jag nu tillåtit mig att åter upptaga frågan om en utsträckt

försäljning af jordbruksdomäner i mellersta och södra Sverige, bär jag

härvid, oafsedt de skäl i öfrigt, som må tala för en dylik åtgärd, förnämligast

varit ledd af min Öfvertygelse om vigten att i större omfattning,

än som kunnat ske med hittills tillgängliga medel, åt staten

förvärfva mark, som bär skog eller egnar sig till skogsbörd. Om än i

eu senare tid i åtskilliga delar af landet ett stigande intresse för skogsvården

framträda kan det icke förnekas, att den enskilda skogshushållningen

mångenstädes är långt ifrån tillfredsställande; och särskildt

är det under närvarande förhållanden, då jordbruket lemnar eu minskad

afkastning, att befara, att de enskilda skogarne skola anlitas utöfver

deras produktionsförmåga. Det kan sålunda tagas för gifvet, att

det enskilda skogskapitalet, hvaraf i öfrigt en icke ringa del medtagits

och fortfarande medtages för odlingsändamål, efter hand nedgår; men

i samma mån växer ock betydelsen af statens skogar. Med riktig

uppfattning häraf har man i utlandet länge sträfvat att i möjligaste

mån utvidga statsskogarne. Eu jemförelse af svenska och utländska

skogsförhållanden visar ock, att knappast något annat land i Europa

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 3.

har att framvisa en i förhållande till landets hela skogsområde så ringa

areal af allmänna skogar som Sverige. Enligt en tabell, som vidfogats

Domänstyrelsens den 26 Maj 1885 afgifna underdåniga utlåtande i

fråga om lagstiftning för den enskilda skogshushållningen, utgjorde

de allmänna skogarne i vårt land endast 16,07 procent af landets

hela skogbärande areal, medan exempelvis samma slags skogar af

den skogbärande marken upptogo i Finland 58, i Ryssland 63,3, i

Preussen 44,9, i Danmark 18,2 och i Norge 25,06 procent. Sveriges

underlägsenhet i detta hänseende, som isynnerhet är betydande i landets

sydligare och mellersta delar, der statsskogarne knappast uppgå

till 6 procent af utmarken, synes mig så mycket mer beaktansvärd,

som vårt land i högre grad än de flesta andra europeiska länder torde

vara och för framtiden blifva hänvisadt att ur skogarne hemta en väsentlig

del af sina inkomster. Förvärfvandet för statens räkning af

större områden för skogskultur eger äfven i ett annat afseende en

ganska stor betydelse, i det att uppdragande och tillhandahållande af

virke af gröfre dimensioner derigenom möjliggöres. Frågan om uttagande

af den största möjliga behållning af skogsafkastningen genom

användandet af kortare eller längre omloppstid är visserligen icke ännu

löst, men det lider intet tvifvel, att mången enskild skogsegare af

brist på förlagsmedel eller för tillfällig vinst nödgas afverka sin skog,

så snart virket uppnått för sågning användbara dimensioner, hvaremot

staten alltid har förmåga att afvakta den mest gynsamma tidpunkten

för utverkning af de slag af virke, som bäst löna skogsodlarens möda.

Sedan år 1874, dä tillgångar för skogsköp först bereddes dels

genom den då beslutade försäljningen af smärre kronoegendomar och

dels genom ökning af reservationsanslaget till skogsväsendet, hafva för

Kronans räkning blifvit inköpta eller beslut fattats om inköp af områden

med eu sammanlagd areal af omkring 45,300 hektar; och hafva''

härtill åtgått dels af reservationsanslaget till skogsväsendet 524,082

kronor 61 öre dels af influtna medel för sålda kronoegendomar 726,209

kronor 54 öre, hvarutöfver till betäckande af ännu icke utbetalda köpeskillingar

anvisningar å influtna och inflytande medel för sålda kronolägenheter

blifvit gjorda med tillsammans 397,355 kronor 79 öre.

Kronoegendomar hafva intill denna dag blifvit försålda till ett

antal af 275, för hvilka egendomar, bevillningstaxerade till 764,868

kronor 99 öre och förut utarrenderade för tillhopa 25,881 kronor 59

öre jemte städja till belopp af 2,089 kronor 37 öre, betingats i köpeskilling

1,469,688 kronor 6 öre.

Köpeskillingsbeloppet för de sålda egendomarne öfvers tiger sålunda

de hittills för skogsköp derå gjorda anvisningarne med 346,122

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 3.

kronor 73 öre; men det är att märka, att enligt de aftalade betalningsvilkoren

köpeskillingarne i allmänhet erläggas med 1/c årligen, i följd

hvaraf det utestående oguldna köpeskillingsbeloppet inflyter först efter

hand och under hvartdera af de närmaste åren endast en del deraf blir

disponibelt. Äfven med den ökning i försäljningsmedlen, som bör blifva

en följd af det vid senaste riksdag fattade beslutet om försäljning af

kronoegendomar i Norrland, torde det inflytande köpeskillingsbeloppet

icke kunna för år beräknas i medeltal till mer än omkring 150,000

kronor; och då reservationsanslaget till skogsväsendet numera till den

allra hufvudsakligaste delen erfordras för att bestrida utgifterna för de

allmänna skogarnes skötsel, i följd hvaraf ock detta anslag under de

senast förflutna åren kunnat till då afskräde skogsköp bidraga allenast

med hvad som åtgått till sjelfva köpeomkostnaderna, äro sålunda de

tillgångar, som stå till Eders Kongl. Maj:ts förfogande för köp af skogsmark,

mycket begränsade. Att för detta ändamål bereda ökade medel

bar synts mig desto mer önskligt, som, på sätt Domänstyrelsen påpekat

och äfven framgår af de till Styrelsen ingångna försäljningsanbuden,

den närvarande tidpunkten erbjuder synnerligen gynsamma tillfällen

att för måttliga pris åt Kronan förvärfva lämpliga skogsområden.

Mot det förslag, jag i dylikt syfte framstäf, bär bland länsstyrelserna

endast Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms

län afgjordt uttalat sig. Då nemligen jordvärdet sannolikt

komme att alltjemt ökas, och stegring i arrendeafgifterna följaktligen

torde period efter period kunna påräknas, borde, efter Eders Kong].

Maj:ts bemälde Befallningshafvandes åsigt, försäljning af Kronans jordegendomar

i regeln icke ega ruin. Endast då med hänsyn till egendoms

läge, ringa areal eller svaga jordmån utsigt till högre arrende

för framtiden saknades, syntes skäl till egendomens afyttrande förefinnas;

och bär Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande af sådan anledning

föreslagit endast fyra uppgifna egendomar till försäljning.

Landshöfdingoembetet i Kronobergs län bar, utan att vidare yttra

sig i frågan, i enlighet med ett af vederbörande skogsinspektör och

domänintendenten i länet afgifvet förslag tillstyrkt försäljning af elfva

i länet belägna kronoegendomar, bvilkas bibehållande åt Kronan icke

kunde anses vare sig af jordbrukets beskaffenhet och befintlig skogstillgång

eller af annan särskild anledning påkallad. Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande i Blekinge län har hemstält, att den enda inom

länet befintliga kronoegendom, hvars arrende folie inom beloppen 200

—500 kronor, måtte i kronans ego bibehållas, såsom lämplig att användas

till länsmansboställe eller möjligen

ändamål.

behöflig lör annat stats
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 3.

Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs län har

väl framhållit såsom en efter dess åsigt riktig statsekonomisk grundsats,

att Kronan borde vara egare till ett större antal jordbruksdomäner,

för att genom dessas upplåtande på arrende bereda tillfälle till

sjelfständig jordbruksverksamhet äfven för personer, hvilka saknade

tillgångar att sjelfva köpa jord; men på samma gång har Eders Kongl.

Maj:ts bemälde Befallningshafvande erkänt önskvärdheten deraf att

statens skogsområde blefve utvidgadt och ur denna synpunkt tillstyrkt,

att af de inom Skaraborgs län belägna utarrenderade kronoegendomar med

arrendeafgift, öfverstigande 200 men icke 500 kronor, de, hvilka lemnade

i arrende från 200 till 300 kronor, utgörande ett antal af 35,

måtte försäljas, under vilkor, att de inflytande köpeskillingarne blefve

använda till inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark,

företrädesvis inom nu nämnda län.

Samtliga de öfriga länsstyrelser, hvilkas yttranden i ärendet infordrats,

hafva, med åberopande hufvudsakligen af det fördelaktiga

resultatet af den redan skedda försäljningen af kronoegendomar, af

det stigande värdet å skogsprodukter och vigten för staten så väl ur

finansiel som statsekonomisk synpunkt att vinna tillökning i dess jemförelsevis

ringa skogsegendom, tillstyrkt den ifrågasatta ytterligare

försäljningen af jordbruksdomäner, Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande

i Kalmar län dock med den modifikation, att försäljningen

borde göras beroende, icke af det för egendomarne utgående arrendet,

utan af deras verkliga arrendevärde, så att följaktligen försäljningen

borde omfatta endast sådana domäner, hvilkas arrendevärde vid arrendeuppskattning

i vanlig ordning befunnes icke öfverstiga 500 kronor.

Med särskild! betonande härvid att jordbruksdomäner borde afyttras

endast för så vidt de inflytande försäljningsmedlen kunde finna användning

för det åsyftade ändamålet, köp åt skogsmark, har Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län ifrågasatt, huruvida

icke försäljningen borde föregås af en utredning rörande de skogsområden,

som borde och kunde förvärfvas, eller, derest en sådan föregående

utredning icke ansåges möjlig eller lämplig, vid det beslut om

försäljning af jordbruksdomäner, som kunde varda af Eders Kong].

Maj:t och Riksdagen fattadt, fästas det vilkor, att, derest försäljningsmedlen

icke blefve i deras helhet använda för inköp af skogbärande

eller till skogsbörd tjenlig mark, för öfverskottet skulle inköpas annan

jordbruksfastighet i stället för den försålda.

Domänstyrelsen anför i sitt utlåtande i ämnet, att vid bedömande

af frågan, huruvida försäljning af de i den nådiga remissen afsedda

jordbruksdomänerna för inköp i stället af skogsmark kunde anses fördel
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

aktig och lämplig, väl å ena sidan ej finge förbises fördelen för staten

af en årligen för dessa domäner ingående och i framtiden möjligen

stegrad arrendeinkomst, likasom icke heller betydelsen af det förhållandet,

att ett ej ringa antal samhällsmedlemmar såsom arrendatorer af smärre

statsegendomar sattes i tillfälle vinna sin utkomst, men att å andra

sidan ej kunde förnekas, att de mindre statsegendomarne kräfde så

dryga kostnader för förvaltningen, såsom för arrendeuppskattningar,

besigtningar,Kkronoombuds inställelse vid syner och för skogsskötseln,

der skog funnes, m. m., att dessa kostnader i de flesta fall icke stode

i ett skäligt^ förhållande till arrendeafkomsten och alltid måste blifva

mer betungande än för de större egendomarne. Redan af detta förhållande,

som icke torde kunna ändras så länge staten innehade dessa

mindre jordbruksfastigheter, framträdde fördelen af deras öfvergående

i enskildes händer. Härtill komme, att om än Domänstyrelsen sökt

genom skärpt kontroll i möjligaste mån minska de missförhållanden

vid skogsskötseln å de mindre jordbruksdomänerna, hvilka förefunnits

och ofta framhållits, det likväl icke vore möjligt att förekomma olägenheter,

hvilka alltid blefve en följd af skogarnes fördelning å spridda

trakter i enfmängd skiften af ringa areal och som framträdde i dryga

utgifter ej mindre för sjelfva skogsvården än för kontrollen, på samma

gång hinder för skogsskötselns rationela bedrifvande mötte i jordbrukets

fordringar på bete och husbehofsvirke, beqvämlighet vid detta

virkes uttagande o. s. v. Säkerligen skulle också, efter Domänstyrelsens

öfvertygelse, sammanhängande skogsområden, till ytvidden betydligt

öfverstigande de ifrågavarande egendomarne, kunna skötas af den

nuvarande skogsstaten och, om den ifrågasatta försäljningen komme

till stånd, den skogsmark, som för köpeskillingarne inköptes, kunna af

skogsstaten öfvertagas till förvaltning, utan att ökning af den i Styrelsens

regleringsförslag upptagna skogsstatspersonal blefve erforderlig.

Landets jordbruk, som alltjemt utvecklats och särskilt under de

senaste årtiondena gjort stora framsteg, skulle, enligt hvad Domänstyrelsen

vidare yttrar, efter all sannolikhet äfven i framtiden, trots nu

rådande ogynsamma förhållanden, blifva föremål för den enskilda

företagsamheten, oberoende af huruvida staten egde större eller mindre

del af den odlade jorden. Då i öfrigt en omflyttning af statens vid

åkerbruket fästade kapital till skogsbruket icke innebure någon indragning

af kapital till skada för landtmannanäringen, tagen i allmän bemärkelse,

och den med få afbrott år från år inträdda stegring af inkomsten

från statsskogarne jemte det allmänt erkända förhållandet, att

värdet å isynnerhet de gröfre virkesslagen ökades i högre grad än andra

produkter, gåfve vid handen, att staten borde af sin skogsegendom få

Bih. till Riksd. Prof. 1888. 1 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

eu säker, ständigt växande inkomst, hyste Domänstyrelsen den öfvertygelse,

att försäljning af de mindre jordbruksegendomarne, under förutsättning

att köpeskillingarne användes till inköp af skogsegendomar,

vore både fördelaktig och lämplig, samt funne mot den ifrågasatta

omfattningen af försäljningen icke något att invända vare sig ur den

först af Styrelsen framhållna synpunkten af förvaltningskostnadernas

förhållande till arrendeafkomsten eller med hänsyn till beloppet af de

medel, som genom försäljningen kunde antagas blifva för skogsköp

tillgängliga.

På sätt flere bland länsstyrelserna erinrat och äfven jag förut

haft tillfälle att inför Eders Kongl. Maj:t framhålla, har den försäljning

af kronoegendomar, som hittills egt rum, lemnat ett synnerligen gynsamt

resultat.'' Den uppgift i detta hänseende, jag ofvan lemnat, gifver

vid handen, att sammanlagda köpeskillingarne för de intill denna dagsålda

kronoegendomarne uppgå till nära dubbla beloppet af egendomarnes

taxeringsvärden vid tiden för försäljningen, medan den årliga arrendeafkomst,

staten före försäljningen uppbar af samma egendomar, motsvarar

icke fullt 2 procent af hela köpesumman. Äfven under de

tryckta konjunkturer för jordbruket, hvilka varit rådande under de

senaste åren, hafva de till försäljning utbjudna kronoegendomarne i

allmänhet betingat i förhållande till taxeringsvärden och arrendeafgifter

höga. pris, och endast mindre ofta har inträffat, att tillfredsställande

köpeanbud icke erhållits, hvilket då vanligen berott af särskilda omständigheter,

såsom att den utbjudna egendomen varit obebygd eller i

vanhäfd eller ock att en allmännare misstro till den närmaste framtiden

gjort sig gällande hos invånarne inom vissa trakter af landet.

Detta förhållande, samtidigt med att, vid domäners utbjudande på nytt

arrende, arrendebeloppen i icke obetydlig grad nedgått, och att bland

Kronans arrendatorer ett allmännare betryck gjort sig gällande, som

nödgat statsmakterna att icke blott eftergifva eu del af sistlidet års

arrende, utan äfven bevilja flertalet arrendatorer rätt att före kontraktstidens

utgång afträda sina arrenden — en rätt hvaraf ock ett ganska

stort antal arrendatorer begagnat sig — synes mig gifva stöd för den

uppfattning, att åtminstone de mindre jordbruksdomänerna icke i Kronans

eg o lemna den afkomst, som enskilda egare torde vara i stånd

att afvinna desamma.

Om så är förhållandet och derjemte, såsom vederbörande myndigheter

erinrat, en jemförelsevis betydande del af arrendeinkomsten för

de smärre jordbruksdomänerna åtgår till förvaltningskostnader, bör en

utsträckning inom lämpliga gränser af den pågående försäljningen af

dylika egendomar och det sålunda frigjorda kapitalets omflyttning i

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

skogsegendom desto hellre lända staten till fördel, som det med skäl

kan förväntas, att, i mån af skogarnes utglesning och deraf föranledd

stegring i pris å skogsprodukter, den ökning, jordvärdet äfven framgent

torde periodvis komma att undergå, skall blifva icke oväsentligt

större i fråga om skogsegendom än om annan jordegendom. Måhända

skulle den närvarande tidpunkten, då prisen å jordbruksprodukter äro

låga och värdet å jordbruksfastigheter tenderar att falla, kunna anses

icke vara den lämpligaste för att till försäljning utbjuda kronodomäner

i ökadt antal. Stödd på den erfarenhet, den hittills skedda försäljningen

af domäner lemnat, vågar jag dock antaga, att, äfven om i den

mån försäljningen utsträckes till egendomar, hvilka kräfva en något

större köpstyrka, så gynsamma resultat i förhållande till taxeringsvärde

och afkomst som hittills i allmänhet icke komma att ernås, försäljningen

likväl skall kunna ske till pris, som äro att anse för tillfredsställande,

och den relativa minskning i försäljningspriset, hvartill de

närvarande konjunkturförhållandena kunna föranleda, bör i öfrigt fullt

uppvägas af den fördel, som är att påräkna deraf, att, medan tryckta

priser å jordegendom äro rådande, skogsmark bör kunna åt Kronan

förvärfvas till pris, understigande dem, som under andra förhållanden

kunde komma att betingas.

Det förslag, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kalmar

län framstält derom, att vid bestämmande af gränserna för den nu

ifrågasatta försäljningen af domäner icke det utgående arrendet utan

egendomarnes efter uppskattning utrönta arrendevärde skulle tagas till

utgångspunkt, synes mig icke lämpligt. Det blefve nemligen i dylikt

fall icke möjligt att med någon grad af säkerhet bedöma den omfattning,

försäljningen högst kunde erhålla. Det hufvudsakliga ändamål,

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande torde åsyftat med sitt berörda

förslag, eller att mer värdefulla egendomar, hvilka för närvarande

lemna ett väsentligen lägre arrende än som motsvarar deras verkliga

värde, måtte komma att åt Kronan bibehållas, torde lika fullt kunna

vinnas, derest, såsom redan nu är fallet vid pröfning af frågor om domäners

försäljning och lärer böra stadgas äfven i afseende å den försäljning,

hvarom nu är fråga, åt Eders Kongl. Maj:t förbehålles att i hvarje fall

bedöma, huruvida egendom bör afyttras eller af särskild anledning åt

Kronan bibehållas. *

Lika med det stora flertalet af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

har, såsom redan nämnts, Domänstyrelsen tillstyrkt, att, i

enlighet med förutsättningarne i den nådiga remissen den 11 sistlidne

Februari, till försäljning nu måtte ifrågakomma de domäner, för hvilka

arrendet utgår med belopp från 200 till och med 500 kronor. Den utredning

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o S.

Domänstyrelsen lemna! rörande de egendomar, som tillhöra denna

kategori, synes mig emellertid gifva anledning att åtminstone icke för

närvarande låta försäljningen erhålla eu fullt så stor omfattning. Enligt

hvad Dcrmänstyrelsen upplyst utgöra de domäner, hvilkas arrenden

uppgå till mer än 200 men icke utöfver 500 kronor, ett antal af

921, taxeringsvärderade till 8,192,900 kronor och lemnande i årligt

arrende 318,709 kronor 83 öre. Fördelar man dessa egendomar i

grupper allt efter som arrendeafgiften stannar inom belopp af 300 kronor,

400 kronor eller 500 kronor, uppkommer enligt de uppgifter,

Domänstyrelsen lemna!, följande resultat:

antal, taxeringsvärde. arrende.

kronor. kronor.

egendomar med arrende af 200—300 kronor 297 1.967,480:— 73,713: 43.

„ „ „ ,,300.....400 „ 323 3,038,780:— 110,145: c. 6.

,, „ „ ,,400—500 „ 301 3/186,640:— 134,850:74.

Summa 921 8,192,900:— 318,709:83.

Det framgår häraf, att, medan arrendeafgiften i förhållande till

taxeringsvärdet utgör i medeltal för egendomarne i den första gruppen

3,7 4 och för egendomarne i den andra gruppen 3,6 2 procent, samma

procenttal i fråga om egendomarne i den tredje gruppen uppgår till

4,2. Ehuru taxeringsvärdet icke är att anse såsom en fullt tillförlitlig

mätare af egendomarnes verkliga värde hvar för sig, bör man likväl

af den meddelade uppgiften kunna draga den slutsats, att de egendomar,

som tillhöra den omförmälda tredje gruppen, i sin helhet lemna en

jemförelsevis god afkomst. Det stora antal, hvartill enligt nu lemnad

uppgift egendomarne inom de tre grupperna tillsammans uppgå, gifver

ock anledning befara, att, om försäljningen nu utsträcktes till egendomarne

inom alla tre grupperna, ett ofördelaktigt förhållande möjligen

skulle uppstå emellan antalet utbjudna egendomar å ena sidan och

antalet spekulanter med tillräcklig köpstyrka å den andra. Det synes

mig derföre vara skäl att åtminstone icke för närvarande utsträcka försäljningen

längre än till egendomar, tillhörande de båda första grupperna,

hvilka innesluta tillsammans 620 egendomar med taxeringsvärde

af 5,006,260 kronor och årligt arrende till belopp af 183,859 kronor

9 öre.

Nu, lika litet som vid de föregående tillfällen, då Eders Kongl.

Maj:t och Riksdagen fattat beslut i fråga om domäners afyttrande, lärer

försäljning böra uppställas såsom ovilkorlig regel, utan pröfning få

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

ICongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

ega rum beträttande hvarje särskild domän, huruvida densamma bör

försäljas eller af någon anledning åt Kronan bibehållas. Denna pröfning

blir naturligen, i den mån den kommer att gälla domäner med högre

värde, af ökad betydelse och fordrar hänsyn till åtskilliga omständigheter,

vid hvilka det icke ansetts nödigt att fästa någon synnerlig vigt,

då fråga varit om smärre lägenheter, hvarvid pröfningen i allmänhet

inskränkts till en undersökning, huruvida lägenheten varit lämplig att

helt eller delvis tagas i anspråk för skogsväsendet^ räkning eller behöflig

för annat särskilt statsändamål. Sålunda torde, förutom då

anledning af nu anförd beskaffenhet förekommer till egendoms bibehållande,

försäljning icke böra ega rum, då egendom anses med fördel

kunna sammanslås under ett arrende med angränsande dylik egendom,

då till följd af egendoms läge eller andra omständigheter det med

visshet kan förutses, att densamma inom den närmare framtiden skall

erhålla ett väsentligen ökadt värde, eller då på grund af särskilda förhållanden

egendoms bibehållande såsom jordbruksdomän kan anses vara

Kronan till synnerlig fördel o. s. v.

Derest i fråga om försäljningen dylika grunder komma att följas,

lärer af de nyssnämnda 620 egendomarne ett icke ringa antal komma

att åt Kronan bibehållas. Men äfven om den allra största delen af

desamma skulle komma att säljas, hyser jag för min del ej något

tvifvel derom, att icke de inflytande köpeskillingarne skola i deras

helhet kunna med fördel användas för det ändamål, som med försäljningen

åsyftats, eller förvärfvande af skogbärande eller till skogsbörd

tjenlig mark. Ett särskilt stadgande, på sätt Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län ifrågasatt, om eventuel

användning af försäljningsmedier), för den händelse tillfällen till skogsköp

framdeles skulle komma att saknas, synes mig derföre obehöflig!,

och detta desto hellre, som i dylikt fall Eders Kongl. Magt lärer vara

oförhindrad att tills vidare inställa försäljningen af domäner och förordna

om deras utarrendering, intill dess gynsammare konjunkturer

för skogsköp åter yppa sig.

Beträffande vilkoren för försäljningen har flertalet länsstyrelser

icke funnit anledning föreslå tillämpning af andra bestämmelser, än

som enligt nådiga brefvet den 29 Maj 1874 gälla för försäljningen af

domäner med arrende, icke öfverstigande 200 kronor. Afvikelse)'' från

dessa bestämmelser hafva föreslagits endast af Eders Kongl. Majtts

Befallningshafvande i Östergötlands och Malmöhus län, hvilka ansett

köpare, som erlägger betalningen icke på eu gång vid tillträdet, utan

under sex år med V6 hvarje år, böra från tillträdesdagen gälda ränta

å den oguldna delen af köpeskillingen, samt af Eders Kongl. Maj''.ts

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Befallningshafvande i Kalmar län, som hemstält, dels att försäljningen

måtte ske utan att egendom påföres ränta i likhet med den, som åligger

andra frälsehemman i orten, dels ock att den, som vid tiden för försäljningen

innehade egendomen på arrende, måtte tillerkännas optionsrätt

till köpet sålunda, att han, derest egendomen blifvit af honom

väl liäfdad, skulle ega att öfvertaga densamma mot erläggande af den

vid försäljningsauktionen erbjudna högsta köpeskillingen, så vidt denna

funnes i och för sig antaglig. Med anledning af dessa förslag har

Domänstyrelsen anmärkt, att, om köpare ålades att från tillträdesdagen

erlägga ränta å ogulden del af köpeskillingen, detta endast skulle hafva

till påföljd, att vid egendomarnes utbjudande till försäljning köpeskillingarne

minskades med belopp, motsvarande skyldigheten till räntas

utgörande, i följd hvaraf åtgärden blefve för Kronan till intet gagn;

att genom godkännande af det förslag, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i Kalmar län framstält i afseende på de sålda egendomarnes

frihet från skyldighet att utgöra grundskatt, ett nytt slags allmänt

frälse skulle uppkomma och, utan att sådant vore af nödvändighet

påkalladt, ännu en hemmansnatur uppstå vid sidan af de många, som

redan törekomme i jordeböckerna; samt att, genom den ifrågasatta

rättigheten för arrendator att öfvertaga annans köpeanbud å egendom,

som till försäljning utbjudits, spekulanter otvifvelaktigt komme att afhållas

från försäljningsauktionerna och köpeskillingarne sålunda att

nedtryckas. Domänstyrelsen, som på grund häraf afstyrkt de berörda

förslagen, har för sin del hemstält, att de i nådiga brefvet den 29

Maj 1874 stadgade vilkor och bestämmelser måtte utan ändring eller

tillägg tillämpas jemväl vid försäljning af nu ifrågavarande kronoegendomar;

och finner jag mig böra instämma i denna Styrelsens

hemställan.

Pröfningen af erhållna köpeanbud å domäner har hittills skett

med ledning af egendomarnes taxeringsvärden och utgående arrenden

jemte de öfriga upplysningar rörande egendomarne, vederbörande

myndigheter varit i tillfälle meddela. Då köpeanbud å egendomar af

den storlek, hvarom nu är fråga, komma till bedömande, lärer det,

såsom äfven Domänstyrelsen erinrat, blifva nödvändigt att ega tillgång

till fullständigare och noggrannare upplysningar om de mångahanda

förhållanden, som kunna inverka på egendomarnes värde. Egendomarnes

utbjudande till försäljning torde derföre böra föregås af en

undersökning af egendomens saluvärde, verkstäld i samma ordning,

som nu är stadgad för arrendeuppskattningar; och synes, i enlighet

med hvad Domänstyrelsen jemväl hemstält, en sådan undersökning höra

förbindas med upprättande af arrendeförslag i vanlig ordning, på det

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

att, derest af en eller annan anledning egendomens försäljning icke skulle

komma till stånd, ny utarrendering af egendomen må kunna ega rum

utan alltför mycken tidsutdrägt. Då de förrättningar, som i nu angifvet

syfte komme att verkställas å kronodomäner, icke skulle i annat

hänseende skilja sig från vanliga arrendevärderingar, än att utlåtande

borde af förrättningsmännen afgifvas jemväl rörande egendomarnes saluvärde,

lärer det falla af sig sjelf, att kostnaden för sådan förrättning

bör bestridas af det å riksstatens sjunde hufvudtitel uppförda anslag

till resekostnader vid domänförvaltningen och något särskild! medgifvande

i detta hänseende icke behöfva af Riksdagen äskas.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen att medgifva:

att vid inträffande arrendeledighet af sådana söder om Norrland

belägna, under förvaltning åt Domänstyrelsen stälda och för statsverkets

räkning utarrenderade egendomar, hvilka i arrende lemna mer än 200

kronor, men icke utöfver 400 kronor, det må bero af Eders Kongl.

Maj:t att, efter omständigheterna i hvarje fall, förordna, huruvida egendomen

fortfarande bör för Kronan bibehållas eller till större eller mindre

del försäljas; samt

att, der Eders Kongl. Maj:t pröfvar försäljning böra ega rum,

densamma må ske i den ordning och under de vilkor, som enligt nådiga

brefvet den 29 Maj 1874 gälla för försäljning af mindre hemman

och lägenheter, med iakttagande derjemte af de särskilda bestämmelser,

Eders Kongl. Maj:t kan finna lämpligt att, i allmänhet eller i vissa

fall, för försäljningen meddela;

dock under vilkor att de genom försäljning inflytande medel skola

användas för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark;

lärande medlen böra inlevereras till Riksgäldskontoret och der bokföras

på sätt nu är stadgadt angående köpeskillingarne för de kronoegendomar,

som säljas enligt nådiga brefvet den 29 Maj 1874.

På tillstyrkan af Statsrådets öfriga ledamöter

behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad

föredragande departementschefen sålunda hemstält samt

förordna, att proposition skulle till Riksdagen afl åtas af

den lydelse, bilagan litt.--vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Hans Wachtmeister.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1888:17 Skrifvelse till Konungen, angående försäljning af åtskilliga mindre kr ono egendomar. s. 1 i texten
  2. SU 1888:23 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning af åtskilliga mindre kr om eg end omar. s. 14 i texten