Sök i Ratio Lex

Angående ordnande af den allmänna och enskilda helsaoch sjukvården i riket

93 sidor, varav 86 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 86 av 93 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1890:8, Angående ordnande af den allmänna och enskilda helsaoch sjukvården i riket

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.

I

N:o 8,

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ordnande

af den allmänna och enskilda helsa- och sjukvården i riket;

gifven Stockholms slott den 31 december 1889.

Sedan Kongl. Maj:t den 6 november 1885 uppdragit åt en komité att

granska uppgjordt förslag till instruktion för provinsialläkare med flere

läkare äfvensom att utreda åtskilliga andra i samband dermed stående

frågor, har denna komité fullgjort det komitén lemnade uppdrag och den

5 april 1887 till Kongl. Maj:t aflemnat bland annat följande härvid fogade

fö rfatti i i ngsförslug, nämligen förslag till

ko) Instruktion för läkare, som äro för helso- och sjukvården inom

visst område anstälde, äfvensom för andre, som utöfva läkarekonsten;

2:o) Taxa på arfvode åt visse i civil tjenst anstälde läkare för enskild

sjukvård och för intyg, meddelade på enskild begäran, äfvensom för tjenstförrättningar,

verkstälda enligt gällande instruktion eller myndighets uppdrag;

3:o) Lag angående skyldighet att anskaffa och underhålla bostad eller

lemna hyresersättning åt provinsialläkare;

4:o) Reglemente angående bostad eller hyresersättning åt provinsialläkare;

och

5:o) Ändringar i helsovårdsstadgan.

öfver de af komitén uppgjorda förslag hafva derefter underdåniga yttranden

afgifvits ej mindre af öfverståthållareembetet och Kongl. Maj:ts samtlige

befallningshafvande än äfven af kongl. medicinalstyrelsen; och får

Kongl. Maj:t, under åberopande af innehållet af bilagda protokoll öfver

ecklesiastikärenden för denna dag, härmed föreslå Riksdagen:

att 24 förste provinsialläkare må anställas, en för hvarje län, med station

i länets residensstad och med åliggande tillika att vara provinsialläkare

i det kringliggande provinsialläkaredistriktet;

att för möjliggörandet af anställande af en förste provinsialläkare inom

Norrbottens län en ny provinsialläkaretjenst må inrättas med distrikt för

innehafvare!! af Neder-Luleå socken;

Bih. tiU Riksd. Prot. 18.90. 1 Samt. 1 Afd. 5 Haft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.

att följande grunder för ny lönereglering för provinsialläkarestaten i

riket, deri inberäknade jemväl förste provinsialläkare, må fastställas:

ko) att provinsialläkare skall vara underkastad såväl den vidsträcktare

tjenstgöringsskyldighet och jemkning i åligganden, som ock den reglering

af tjenstgöringsområde, som kunna varda föreskrift^;

2:o) att med provinsialläkaretjenst icke må förenas annan tjenst å rikets

eller Riksdagens stat, ej heller annan tjenstbefattning, med mindre medicinalstyrelsen

finner densamma icke vara hinderlig för tjenstgöringen såsom

provinsialläkare;

3:o) att de med tjensten förenade tjenstgöringspenningar få uppbäras

för den tid tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller begagnat semester

eller ock åtnjutit ledighet, utan att vikarie för honom varit förordnad,

men skola för den tid, under hvilken han eljest varit från tjenstgöring befriad,

utgå till den, som tjensten förrättat;

4:o) att provinsialläkare, som af sjukdom hindras att förrätta sin tjenst,

eger uppbära hela lönen, hvaremot provinsialläkare, som undfår ledighet

för svag helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag,

kan förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, till

vikarien afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras

eller eljest pröfvas skäligt;

5:o) att, der förhöjning af lönen efter viss tid fortsatt, väl vitsordadt

innehafvande af provinsialläkaretjenst anses böra medgifvas, tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda tio år efter utnämningen till provinsialläkare,

under vilkor att innehafvaren mer än fyra femtedelar af denna

tid sjelf bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens

tjenst, och för andra förhöjningen efter ytterligare fem år på samma vilkor,

med rätt för löntagaren att tillgodoräkna sig den tid, under hvilken han

åtnjutit semester, under iakttagande, hvad såväl den ena som den andra

förhöjningen angår, deraf att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än

vid början af kalenderåret näst efter det, under hvilket den stadgade tjenståldem

blifvit uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodoräknas den-tid,

som före den nya statens utfärdande förflutit från det han till provinsialläkaretjenst

utnämndes;

6:o) att provinsialläkare skall, vid fylda 60 år och efter 25 års tjenstgöring

i statens tjenst, af hvilka 20 år såsom provinsialläkare, vara förpligtacl

att med honom beviljad pension å allmänna indragningsstaten från

tjensten afgå; Kongl. Maj:t likväl obetaget att låta med afskedet anstå, derest

och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande

sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i densamma

qvarstå; och

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.

7:o) att semester må, när sådant utan hinder för tjenstens behöriga

uppehållande kan ske, af medicinalstyrelsen, på derom gjord framställning,

beviljas ordinarie provinsialläkare efter tio års tjenstgöring såsom sådan,

under antingen en månad årligen eller två månader hvart annat år, med

skyldighet för provinsialläkare att tillhandahålla eller bekosta fri bostad

för vikarien;

att aflöningsförmånerna för provinsialläkarestaten må bestämmas i enlighet

med följande stat:

1 förste provinsialläkare .

17 d:o d:o

1 d:o d:o

5 d:o d:o

Kronor

1 provinsialläkare...............

Lön.

Tjenst-

görings-

penningar.

Summa.

1,875

256,875

1,500

25,500

1,000

5,000

1,500

25,500

1,000

5,000

j Efter 10 år kan lönen

| höjas med 500 kr. och

j efter 15 år med ytter- ) likare 500 kr.

33,000

625

85,625

33,000

2,500

342,500

137 d:o .............

Kronor

258,750

86,250

345,000

att de för närvarande med vissa provinsialläkaretjenster förenade fixa

tjenstgöringspenningar, tillhopa 17,300 kronor, må bibehållas till dess om

dem kan blifva annorlunda bestämdt;

att, då ålderstilläggens belopp icke kan en gång för alla till siffran bestämmas,

desamma må, likasom hittills det provinsialläkarne efter tio års

tjenstgöring redan tillkommande ålderstillägg, utgå af hufvudtitelns allmänna

förslagsanslag för ålderstillägg;

att, till tjenstgöringspenningar åt 24 förste provinsialläkare, till aflöning

vid en ny provinsialläkaretjenst med distrikt för innehafvaren af NederLuleå

socken, samt för beredande af löneförbättring åt samtlige provinsialläkare

i riket, det å ordinarie stat under åttonde hufvudtiteln uppförda

anslag till medicinalstyrelsen med dertill hörande stater, för närvarande

uppgående till 389,675 kronor, må höjas med 104,000 kronor eller till

493,675 kronor;

att, till förste provinsialläkarnes rese- och traktamentskostnader, till arfvoden

åt 24 biträdande provinsialläkare samt till aflönande af vikarier åt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Koitgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.

provinsialläkare under semester, det å ordinarie stat under åttonde hufvudtiteln

uppförda förslagsanslag till farsoters och smittosamma sjukdomars

botande, för närvarande utgörande 100,000 kronor, må, med titelns ändringtill:

Anslag till bestridande af kostnader för allmän helso- och sjukvård,

höjas med ett belopp af 45,000 kronor eller till 145,000 kronor;

att Riksdagen måtte godkänna den grund för statens bidrag till aflönande

af extra provinsialläkare, att distrikt, som utfäst sig att för en tid af minst

fem år lemna bidrag till aflöning af dylik läkare, må, derest den ifrågakomma

läkarebefattningen finnes nödig, dertill erhålla bidrag af statsmedel till belopp,

i allmänhet motsvarande det från orten dertill utfästa bidrag i penningar,

men med rätt för Kongl. Maj:t att med hänsyn till distriktets behof af

statsunderstöd bestämma beloppet af statsbidraget äfven i annat förhållande

till det från orten utfästa bidraget, dock att dylikt statsbidrag i intet fall

må öfverstiga 1,500 kronor;

samt

att Riksdagen måtte antaga följande förslag till

Lag

angående skyldighet att anskaffa och underhålla bostad eller lemna hyres
ersättning

åt provinsialläkare.

§ I
Hvarje

provinsialläkaredistrikt åligger att anskaffa och underhålla

bostad åt provinsialläkaren eller, derest distriktet finner sådant för sig lämpligare,

till honom utgöra hyresersättning efter 750 kronor om året.

§ 2.

Kostnad för anskaffande och underhåll af bostad åt provinsialläkare

eller hyresersättning skall, i den mån bidrag dertill ej utgår af landstingsmedel,

bestridas af provinsialläkaredistriktets samtlige till kommun inom

distriktet skattskyldige medlemmar efter de grunder, som gälla för kornmunalutskylders

utgörande.

§ 3.

Inom provinsialläkaredistrikt, deri stad ingår, fördelas den kostnad för

bostad eller den hyresersättning, som skall af distriktet gäldas, mellan

staden å ena sidan och landsbygden å den andra i förhållande till den all
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.

manna bevillning för fast egendom eller för inkomst af kapital eller arbete,

som från staden och från landsbygden utgår, hvarefter den på landsbygden

belöpande andel af samma kostnad eller liyresersättning mellan de särskilda

landskommunerna fördelas efter fyrktalet.

§ 4.

År inom provinsialläkaredistrikt extra provinsialläkare anstäld, må

derigenom icke någon inskränkning ske i extra provinsialläkaredistriktets

skyldighet att deltaga i kostnaden för anskaffande och underhåll af bostad

eller i utgörandet af hyresersättning åt provinsialläkaren.

§ 5.

Närmare föreskrifter angående provinsialläkarebostads beskaffenhet

samt läkarens rättigheter och skyldigheter i afseende å sådan bostad, äfvensom

i fråga om handhafvandet af ärenden angående bostad eller hyresersättning

åt provinsialläkare, meddelas af Kongl. Maj:t.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1891.

I sammanhang härmed vill Kongl. Maj:t meddela Riksdagen:

att, om dessa förslag varda af Riksdagen bifallna, Kongl. Maj:t kommer

att framdeles, med upphäfvande eller ändring i erforderliga delar af

nu gällande bestämmelser i dessa ämnen, utfärda, att gälla från och med

det den nya löneregleringen för provinsialläkarne börjar tillämpas:

dels Instruktion för läkare, som äro för helso- och sjukvården inom

visst område anstälde, äfvensom för andre, som utöfva läkarekonsten;

dels Reglemente angående bostad eller hyresersättning åt provinsialläkare;
båda

dessa författningar i hufvudsaklig öfverensstämmelse med korn!- terades förslag med de smärre ändringar deri, som kunna finnas nödiga;

dels ock Taxa för arfvode åt vissa i civil tjenst anstälde läkare för

enskild sjukvård och för intyg, meddelade på enskild begäran, äfvensom för

tjenstförrättningar, verkställa enligt gällande instruktion eller myndighets

Bill. till Rilesd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.

uppdrag, af den lydelse komiterades förslag utvisar, med de ändringar deri,

som i statsrådsprotokollet angifvits;

äfvensom att erforderlig ändring i 33 § af gällande helsovårdsstadga,

för att bringa densamma i öfverensstämmelse med motsvarande bestämmelser

i instruktionen, kommer att af Kongl. Maj:t vidtagas;

samt att Kongl. Maj:t vill framdeles, sedan af inkommande ansökningar

om statsbidrag till aflönande af extra provinsialläkare sig visat,

i hvilken omfattning statens medverkan härutinnan må varda tagen i anspråk,

hos Riksdagen göra framställning om uppförande i riksstaten af det

anslag, som för ändamålet kan finnas erforderligt.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

G. Wennerberg.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Komiténs förslag till instruktion för provinsialläkare m. fl.

1

Förslag

till

INSTRUKTION

för läkare, som äro för helso- och sjukvården inom visst område anstälde,

äfvensom för andre, som utöfva läkarekonsten.

I.

Förste provinsialläkare.

§ 1.

1. T hvarje län skall finnas en i länets residensstad stationerad förste

provinsialläkare, hvilken tillika innehar tjenst såsom provinsialläkare inom mänhet.

honom anvisadt tjenstgöringsdistrikt. Honom åligger i egenskap af förste

provinsialläkare:

att, på sätt denna instruktion närmare bestämmer, inom länet utöfva

tillsyn öfver den allmänna helso- och sjukvården;

att verkställa de inspektioner, undersökningar och andra tjenstförrättningar,

som enligt denna instruktion på honom ankomma eller hvilkas

utförande af myndighet åt honom uppdrages;

att med råd och anvisningar rörande allmänna helso- och sjukvården

tillhandagå Konungens befallningshafvande och menigheter inom länet;

att med uppmärksamhet följa den vid det civila, medicinalväsendet

inom länet anstälda personalens tjenstverksamhet; samt

Bill. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 5 Raft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Biträdande

provinsial
läkare.

Tillsättning

och tillträde

af tjensten.

Komiténs förslag till instruktion för provinsialläkare rn. fl,

att insamla och bearbeta statistiska uppgifter rörande länets allmänna

helso- och sjukvård och med ledning af dessa uppgifter söka utröna orsakerna

till allmännare förekommande sjukdomar.

-• . Finner förste provinsialläkare sig af hvad honom i sådan egenskap

aligger hindrad att, jemlikt instruktionen för provinsialläkare, inom

sitt provinsialläkaredistrikt meddela enskild sjukvård eller verkställa tjenstresor,

^ hvarom han af ordförande i kommunalnämnd anmodas, vare han

fri från skyldighet i dessa hänseenden.

§ 2.

1. Såsom biträde åt förste provinsialläkare skall af medicinalstyrelsen

förordnas en legitimerad läkare, likaledes med station i länets residensstad,

samt med åliggande:

att, da förste provinsialläkaren finner sig hindrad, inom provinsialläkaredistriktet

meddela enskild sjukvård och på anmodan af ordförande

i kommunalnämnd verkställa tjenstresor; samt

att, vid förfall för förste provinsialläkaren, dels upprätta och till

medicinalstyrelsen insända de i § 10 mom. 4 omförmälda sammandrag af

uppgifter angående sjukdomsfall af smittosam art, dels ock, enligt förordnande,

verkställa särskilda, provinsialläkare tillkommande tjenstförrättningar;
och

har biträdande provinsialläkare att dervid ställa sig till efterrättelse

hvad i nu nämnda hänseenden finnes för förste provinsialläkare

och provinsialläkare i denna instruktion föreskrifvet.

År förordnande för biträdande provinsialläkare gifvet tills vidare

och vill han derifrån varda fri, göre han derom anmälan minst två månader

före den tid, då han önskar entledigas från förordnandet.

§ 3.

1. Förste provinsialläkarebefattning tillsättes i den ordning, som

för tillsättning af provinsialläkaretjenst finnes i § 19 bestämd; börande,

vid upprättande af förslag till förste provinsialläkarebefattning, gälla i

främsta rummet aflagda kunskapsprof eller eljest ådagalagd skicklighet

och dernäst tjenstarens antal samt arten af föregående tjenstgöring och

det sätt, hvarpå densamma bestridts. Bland de sökande eger medicinalstyrelsen

förorda den, som anses till tjensten bäst egnad.

2. I fråga om tjenstens tillträdande gäller livad derom för provinsialläkare

är i § 20 stadgadt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Komiténs fördag till instruktion för provinsialläkare m. fl.

3

§ 4.

Förste provinsialläkare har att i frågor angående allmän lielso- och ^*“*?™*

sjukvård till medicinalstyrelsen afgifva infordrade förslag och utlåtanden, styrelsen.

och, om anledning dertill förekommer, sjelfmant göra framställning; att

fullgöra hvad i öfrigt af medicinalstyrelsen åt honom i tjensteri uppdrages;

samt att till medicinalstyrelsen afgifva rapporter, anmälningar och berättelser

i enlighet med hvad i denna instruktion föreskrifves.

§ 5.

1. Förste provinsialläkare skall i rådgifvande egenskap biträda Konun-^0^“^“^s

gens befallningshafvande vid handläggning af länets helsovårdsangelägen- be/aiinmgsheter

och i sådant afseende dels på anmodan afgifva yttrande i mål och hafvande.

ärenden, som angå sundhetsförhållandena inom länet, och dels bringa till

denna myndighets kännedom sanitära missförhållanden, hvarom lian erhållit

vetskap, samt föreslå sättet för deras afhjelpande; och åligger det i

öfrigt förste provinsialläkare att öfvervaka iakttagandet af hvad i afseende

å helsovården af Konungens befallningshafvande föreskrifves samt att utan

dröjsmål verkställa de förrättningar, hvartill förordnande af samma myndighet

meddelats honom. Har Konungens befallningshafvande utan särskildt

förordnande uppdragit åt förste provinsialläkare viss undersökning eller

förrättning, skall han upptaga densamma i den reseplan, hvilken, enligt

hvad i § 14 sägs, bör af honom årligen upprättas.

2. Vill förste provinsialläkare för tjenstresa inom länet lemna sitt

hemvist utöfver tre dagar, skall han, der resan ej är föranledd af meddeladt

förordnande eller godkänd reseplan, före afresan hos Konungens

befallningshafvande anmäla, hvarest han under tiden må kunna träffas,

och, om resan beräknas kräfva längre tid än en vecka, afvakta Konungens

befallningshafvandes medgifvande till resans företagande.

§ 6.

1. Förste provinsialläkare tillkommer att utöfva inseende öfver dq förhånande

vid civila medicinalväsendet inom länet anstälde läkares älvensom läns- personalen

och distriktsveterinärers tjenstverksamhet; att årligen inspektera de till lnom laneL

provinsial-, extra provinsial-, stads- och lasarettsläkare- samt länsveterinärstjenster

hörande arkiv och granska deröfver upprättade inventarieförteckningar;

att tillse att de, som inom länet enskildt utöfva läkare- eller

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Förhållande

till helsovårdsoch

kommunalnämnder.

Komiténs förslag till instruktion för provinsialläkare m. fl.

veterinärkonsten, behörigen iakttaga hvad enligt gällande instruktioner och

författningar dem åligger, samt att jemväl, då sådant lämpligen kan ske,

egna tillsyn åt den verksamhet, som utöfvas af den öfriga medicinalpersonalen

inom länet, såsom apoteksföreståndare och deras medhjelpare,

tandläkare, fältskärer, vaccinatörer och barnmorskor; skolande förste provinsialläkare,

der han finner anledning till anmärkning, söka åstadkomma

rättelse, och; om sa erfordras, anmäla förhållandet hos medicinalstyrelsen.

2. Vid inspektion af arkiv, hvarom ofvan förmäles, må förste provinsialläkare

bestämma, Indika af de inkomna och mer än tio år i arkivet

förvarade handlingarna kunna såsom värdelösa derifrån skiljas och förstöras.

3. Från läkare inom länet, som äro anstälde i civil tjenst, eger förste

provinsialläkare infordra de utlåtanden, rapporter och uppgifter, som äro

behöfliga för hans embetsutöfning.

_ 4. Den i gällande författning föreskrifna pröfning för erhållande af

rättighet till fältskärsyrkets utöfning skall på anmälan af ämnessven, som

har sitt hemvist inom länet, anställas af förste provinsialläkare och en af

honom tillkallad fältskärsmästare i närvaro af stadsläkare eller annan

läkare och en magistratsperson.

o. Förste provinsialläkare skall föra förteckning ej mindre öfver enskildt

praktiserande läkare och veterinärer än äfven öfver apotekare,

apoteksföreståndare och deras medhjelpare, tandläkare, fältskärer, vaccinatörer

och barnmorskor inom länet.

§ 7.

1. Förste provinsialläkare eger äska sammanträde med helsovårds■

eller kommunalnämnd för behandling af ärende angående allmän helsoeller

sjukvård; och skall sådant sammanträde skyndsamt ega rum och

förste provinsialläkaren i god tid erhålla underrättelse om tiden och stället

för detsamma. Har viss tid för sammanträdet blifvit af förste provinsialläkaren

föreslagen, bör sammanträdet hållas å denna tid eller, om hinder

derför möter, å närmast följande för sammanträde lediga, efter öfverenskommelse

med förste provinsialläkaren bestämda dag.

2. Finner förste provinsialläkare, på grund af skedd anmälan eller

eljest, att helsovårds- eller kommunalnämnd underlåter fullgöra sina åligganden

i afseende å allmänna helso- och sjukvården, och kan rättelse icke

af honom astadkommas, eger han att hos Konungens befallningshafvande

anmäla förhållandet.

i

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Komiténs förslag till instruktion för provinsialläkare rn. fl.

3. Anlitas förste provinsialläkare af menighet för undersökning eller

för afgifvande af utlåtande och förslag rörande allmän helso- eller sjukvård,

eger han med vederbörande helsovårds- eller kommunalnämnd öfverenskomma

om förrättningens utförande. Kan ej sådan öfverenskommelse

träffas, må menigheten göra framställning i ärendet hos Konungens befallningshafvande,

som eger att, om med hänsyn till allmän helsovård så

pröfvas skäligt, uppdraga förrättningen åt förste provinsialläkaren för upptagande

i den årliga reseplanen eller, derest Konungens befallningshafvande

finner med förrättningens utförande icke kunna så länge anstå, förordna

honom att utan dröjsmål verkställa densamma.

§ 8.

Förste provinsialläkare skall inom länet egna tillsyn åt de af kommuner,

föreningar eller enskilda personer upprättade sjukvårdsinrättningar och Vandra

andra anstalter, såsom lasarett och kurhus, sjukhus, sjukstugor, sjukhem, vård- anstalter.

och kuranstalter för sinnessjuke och idioter samt uppfostringsanstalter för

blinde och döfstumme; åt de vid brunns-, bad- och andra dylika kuranstalter

för helso- och sjukvården vidtagna anordningar; samt åt fattighus,

fattiggårdar, arbetshus, stads- och häradshäkten, skolor, barnhem, barnkrubbor,

räddningshem, bostäder för ett större antal arbetare in. m.; och

eger han, när han finner besigtning å stället nödig, upptaga sådan förrättning

i den reseplan, honom åligger årligen upprätta.

§ 9.

1. Förste provinsialläkare skall med oaflåtlig uppmärksamhet vaka

öfver iakttagandet af de för allmänna helso- och sjukvården meddelade" maJlrd. S°

stadganden och jemväl i öfrigt egna tillsyn åt sundhetsförhållandena i

allmänhet, synnerligen i städer, köpingar, uthamnar, fiskelägen eller å andra

ställen med större sammanträngd befolkning äfvensom vid industriela anläggningar

med större arbetsstyrka; börande han vinnlägga sig om att utröna

de orsaker, som nedsätta befolkningens lifskraft, och söka motarbeta

för helsan skadliga vanor och fördomar.

2. Då missväxt, otjenligt bergningsväder, vattuflöden eller andra

ogynsamma omständigheter inom länet inträffa, hvaraf farsot eller allmännare

sjuklighet kau befaras uppkomma, skall förste provinsialläkaren

hos Konungens befallningshafvande, för kungörande inom länet, anmäla

hvad han anser böra iakttagas till bevarande af befolkningens helsa.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Komiténs förslag till instruktion för provinsialläkare, in. fl.

3. För att vinna noggrann kännedom om förhållandena angående

allmänna helso- och sjukvården inom länet bör förste provinsialläkare,

da tjenstresa af honom företages, söka att inom de kommuner, som ligga

i hans väg eller utan resans oskäliga förlängande kunna af honom besökas,

sammanträffa och samråda med ordförande i helsovårds- och kommunalnämnder,

läkare, presterskap eller andra personer, som må kunna

lemna tillförlitliga upplysningar i nämnda hänseende.

§ 10.

''■ ÄT; smittosam sjukdom gängse inom länet, skall förste provinsialvård.

Jakare, med ledning af de till honom inkomna rapporter och uppgifter om

sjukdomsfall af smittosam art, söka, der sådant finnes nödigt, inhemta närmare

upplysning om de.åtgärder, som vidtagits till förekommande af smittans

utbredning. Har vidtagande af sådana åtgärder uraktlåtits eller förekommer

eljest dertill anledning, har förste provinsialläkaren att skriftligen

meddela nödiga rad och anvisningar samt, der så erfordras, hos Konungens

befallningshafvande göra anmälan om förhållandet och hemställa om

förordnande för sig eller ortens provinsialläkare att verkställa undersökning

och anordna lämpliga åtgärder.

2- o Kommer förste provinsialläkare under tjenstresa i närheten af ort,

der svårare farsot utbrutit, eller der farsot vunnit större utbredning eller

varaktighet, eller der han befarar att sådan sjukdom icke rätteligen bekämpas,

eger förste provinsialläkare, ändå att förordnande dertill icke meddelats

honom, på statens bekostnad utan uppskof besöka orten för att i

samråd med vederbörande läkare och kommunalmyndighet tillse, att de

åtgärder vidtagas, hvartill omständigheterna kunna föranleda.

3. Efter tagen kännedom af inkomna rapporter angående tjenstförrättningar

skall förste provinsialläkare utan dröjsmål öfverlemna samma

rapporter med dervid fogade räkningar och andra handlingar till Konungens

befallningshafvande.

„ 4■ Förste provinsialläkare åligger att i början och medlet af hvarje

manad upprätta och till medicinalstyrelsen insända sammandrag af de till

honom från vederbörande läkare inkomna uppgifter om sjukdomsfall af

smittosam art.

§ II.

Apotek- . Fn gång årligen skall förste provinsialläkare i derför föreskrifven ordning

visitera hvarje apoteksinrättning inom länet, der ej sådan visitation

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Komiténs förslag till instruktion för provinsialläkare in. fl.

författningsenligt skall af annan verkställas; egande förste provinsialläkare

kalla provinsial-, extra provinsial- eller stadsläkare i orten att vid visitationen

biträda efter hvad för dem utfärdad instruktion närmare bestämmer.

§ 12.

Förste provinsialläkare skall med uppmärksamhet följa skyddskopp- ^kyddskoppympningen

inom länet och medverka till dess behöriga handhafvande; och y,npnmsenhar

han att öfver de till honom inkomna, på grund af vaccinationsjournalerna

uppgjorda summariska förteckningar, enligt formulär, upprätta och,

på sätt i § 16 sägs, till medicinalstyrelsen insända sammandrag med de

anmärkningar, hvartill fog må förefinnas.

§ 13.

1. Vid utöfvandet af tillsynen öfver barnmorskeväsendet inom länet Barnmorskeelev

förste provinsialläkare att, då han finner anledning dertill vara för väsendethanden,

anställa pröfning af barnmorskas kunskaper i den ordning gällande

reglemente för barnmorskor bestämmer och, om hon dervid befinnes okunnig

i yrket, anmäla förhållandet hos medicinalstyrelsen.

2. Förste provinsialläkare eger att, på anmälan af provinsial-, extra

provinsial- eller stadsläkare att barnmorska gjort sig skyldig till stor försumlighet

eller svårare förseelse, till förhör inför sig kalla barnmorskan

samt, efter omständigheterna, meddela henne tillrättavisning eller om förhållandet

göra anmälan hos medicinalstyrelsen. Kan förseelsen anses hafva

förorsakat moder eller barn svårare sjukdom eller död, skall sådant jemväl

hos Konungens befallningshafvande anmälas.

3. Till förste provinsialläkare inkommen berättelse om verkstäld

instrumentalförlossning skall af honom, efter skedd granskning, till medicinalstyrelsen

insändas.

§ 14.

1. De genom denna instruktion förste provinsialläkare ålagda inspek- Årlig „ resor

tioner och apoteksvisitationer äfvensom de tjenstresor, hvilka erfordras för enli''J‘ rese~

verkstältande af dels de förrättningar, som af medicinalstyrelsen anbefalts plan"

eller af Konungens befallningshafvande utan särskildt förordnande åt honom

uppdragits, och dels de undersökningar i öfrig!, hvilka förste provinsialläkaren

på grund af meddelanden från läkare inom länet eller eljest

vunna upplysningar anser behöftiga, böra så ordnas, att, till undvikande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Komiténs förslag till instruktion för provinsialläkare m. fl.

af tidsspillan och onödig kostnad, särskilda förrättningsställen kunna, i den

män deras inbördes läge sådant uiedgifver, under en resetur besökas.

2. I enlighet härmed har förste provinsialläkare att upprätta och

inom april månads utgång till medicinalstyrelsen för granskning och godkännande

insända förslag till reseplan för året; skolande i denna reseplan,

så vidt ske kan, angifvas den tid, som å hvarje förrättningsställe äfvensom

för resan mellan de särskilda förrättningsställena beräknas komma

att åtgå.

3. Efter fullbordad resa skall förste provinsialläkare till Konungens

befallningshafvande aflemna till medicinalstyrelsen stäld rapport öfver hvad

under resan hufvudsakligen förekommit äfvensom reseräkning och protokoll

öfver verkstälda apoteksvisitationer, hvilka handlingar derefter af

Konungens befallningshafvande insändas till medicinalstyrelsen.

4. Förste provinsialläkare må icke under resa, som i denna § omförmäles,

eller under tjenstresor, hvilka på grund af förordnande af honom

verkställas, mot ersättning meddela enskild sjukvård utom det honom anförtrodda

provinsialläkaredistrikt.

§ 15.

Till tjenstår- 1. Af förste provinsialläkare skola föras:

kböcherTcte diarium öfver inkommande handlingar efter stadgadt formulär samt

handlingar. konceptbok öfver utlåtanden, tjenstrapporter, berättelser, till myndig
heter

afgifna intyg och andra till hans tjenstverksamhet hörande expeditioner.

2. Det åligger förste provinsialläkare att förteckna alla till honom i

tjensten ankommande cirkulär och författningar, hvilka jemte ofvannämnda

diarium och konceptbok äfvensom den i § (i mom. 5 omförmälda förteckning

samt från myndigheter inkomna skrifvelser skola af förste provinsialläkare

behörigen förvaras och vårdas såsom ett till tjensten hörande arkiv

samt vid afgång från tjensten till efterträdaren öfverlemnas.

§ 16.

Årsberättelse. 1. Inom april månads utgång hvarje år skall förste provinsialläkare

till medicinalstyrelsen afgifva berättelse, enligt af medicinalstyrelsen faststäldt

formulär, om sin verksamhet under det förflutna året; och skola

vid denna berättelse fogas såväl de från länets i civil tjenst anstälde läkare

inkomna årsberättelser samt årsberättelse för förste provinsialläkarens

eget provinsialläkaredistrikt som ock från helsovårdsnämnder inkomna

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Komiténs förslag till instruktion för provinssialläkare m. fi.

årsberättelser äfvensom sammandrag af de på grund af vaccinationsjournalerna

upprättade, till honom inkomna summariska förteckningar.

2. Förste provinsialläkare skall af sin till medicinalstyrelsen stälda

årsberättelse, så fort ske kan, gifva Konungens befallningshafvande och

länets landsting del medelst afskrifter af densamma.

§ 17.

o

1. Åtnjuter förste provinsialläkare semester såsom provinsialläkare, Tjenstledighet

vare han under samma tid, under förutsättning att hinder icke möter för yXnilfattbefattningens

behöriga uppehållande under ledigheten, berättigad till S0- ningen.

mester såsom förste provinsialläkare.

2. I fråga om annan tjenstledighet gäller för förste provinsialläkare

hvad för provinsialläkare i sådant hänseende är i § 40 stadgadt, dock att

under beviljad ledighet vikarie för förste provinsialläkare alltid bör vara

förordnad.

3. önskar förste provinsialläkare att på grund af framskriden ålder

eller försvagad helsa eller af annan anledning varda fri från sin befattning

såsom förste provinsialläkare, men vill fortfarande bestrida sin provinsialläkaretjenst,

må han derom hos Kongl. Maj:t göra ansökning; och

eger, derest ansökningen bifalles, medicinalstyrelsen förordna annan legitimerad

läkare att uppehålla förste provinsialläkarebefattningen.

II.

Provinsialläkare.

§ 18.

Provinsialläkare åligger att inom det honom anvisade tjenstgörings- Tjenståiigdistrikt

utöfva närmaste inseendet öfver den allmänna helsot och sjukvår- 9anden i al‘- den, verkställa rättsmedicinska undersökningar och andra tjenstförrättnin- mm e ’

gar samt mot ersättning efter faststäld taxa, der ej annorlunda öfverenskommes,

meddela enskild sjukvård och utfärda tjenstintyg; varande pro
2
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tillsättning.

Tjenstens tillträdande.

Tj enstg Öringsdistrikt

och

station.

ID Komitens förslag till instruktion för provinsialläkare m. fl.

vinsialläkare pligtig att efter förordnande af medicinalstyrelsen eller Konungens

befallningshafvande verkställa extra tjenstförrättning jemväl inom

annan del af länet.

§ 19.

1. Provinsialläkare utnämnes af Kong! Maj:t, på förslag af medicinalstyrelsen.

2. Ledighet af provinsialläkaretjenst kungöres af medicinalstyrelsen i

post- och inrikes tidningar; och ega kompetente sökande, att inom trettio

dagar från den, då kungörelse varit första gången i tidningarna införd, till

medicinalstyrelsen ingifva eller med allmänna posten insända, sina ansökningar

jemte kunskapsbetyg och behörigen styrkta meritförteckningar. Medicinalstyrelsen

uppför på förslaget efter tjenståldern tre bland de sökande,

der så många anmält sig, och tilldelar sitt förord åt den bland de sökande,

som med afseende på aflagda kunskapsprof eller eljest ådagalagd skicklighet

äfvensom föregående tjenstgöring och lämplighet för tjensten anses

höra vid tillsättningen komma i åtanke; hvarefter samtliga handlingar till

Kong!. Maj:t öfverlemnas.

3. Provinsialläkaretjenst, som i brist på kompetente sökande icke

kunnat tillsättas, kungöres hvarje år under maj månad å nyo till ansökning

ledig, der ej särskild anledning förekommer till sådant kungörande

å annan tid af året.

§ 20.

Utnämnd provinsialläkare tillträder tjenst och lön med månaden näst

efter den, då utnämningen skedde. Innehar han redan vid utnämnandet

sådan tjenst, qvarstår han i densamma, till dess han tillträder den nya

tjensten. Så smil''t utnämnd provinsialläkare inträdt i tjenstgöring, skall

han ofördröjligen derom hos Konungens befallningshafvande och medicinalstyrelsen

göra anmälan.

§ 21.

1. Provinsialläkaredistrikt omfattar det område, som derför af Kong!

Maj:t blifvit bestämdt eller kan komma att bestämmas.

2. Inom provinsialläkaredistrikt belägen stad, der stadsläkaretjenst är

inrättad, anses, äfven om tjensten är ledig, icke tillhöra, distriktet, derest,

icke Kong! Maja annorlunda bestämmer. Stad, der stadsläkaretjenst icke

är inrättad, räknas deremot till det provinsialläkaredistrikt, inom hvilket

han är belägen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Komiténs förslag till instruktion för ''provinsialläkare m. fl.

3. Är för någon del af provinsialläkaredistrikt extra provinsialläkare

anstäld, besörjer denne derstädes de provinsialläkaren tillkommande göromål.

Dock åligger det provinsialläkaren att, då extra provinsialläkaretjenst

är ledig eller eljest vid förefallande behof, bestrida helso- och sjukvård

äfven inom denna del af provinsialläkaredistriktet; skolande provinsialläkaren

genom Konungens befallningshafvande underrättas om extra provinsialläkares

tillträde till och afgång från tjensten.

4. Provinsialläkare skall hafva sin bostad å den af Kongl. Maj:t för

distriktet bestämda station. Vid provinsialläkares frånvaro från sitt hemvist

skall han hafva fogat anstalt derom, att i hans bostad underrättelse

må kunna erhållas om så väl stället, dit han rest, som tiden, då han kan

antagas återkomma.

§ 22.

1. Är till följd af svårare eller mera utbredd farsot inom distriktets''*™^ « ^enprovinsialläkare

i behof af biträde i sjukvården, skall han hos Konungens sten''

befallningshafvande göra hemställan om åtgärd för extra läkares förordnande.

2. Till biträde i provinsialläkares göromål må Konungens befallningshafvande

för särskild förrättning förordna inom orten boende, vid indelta

armén anstäld bataljonsläkare, då denne icke är till militärtjenstgöring

beordrad.

§ 23.

1. Provinsialläkare vare pligtig att ställa sig de af Konungens be- Förhållande

fallningshafvande och medicinalstyrelsen honom meddelade förordnanden

och gifna ålägganden till noggrann efterrättelse; äfvensom att, derest förste heter.

provinsialläkaren från honom infordrar utlåtande, rapport eller uppgift i

tjensten, dermed skyndsamt inkomma; och vare det provinsialläkare obetaget

att till förste provinsialläkaren, Konungens befallningshafvande eller

medicinalstyrelsen ingå med de framställningar och förslag i helso- eller

sjukvårdsärende rörande distriktet, hvartill fog må förefinnas.

2. Rapport, utlåtande eller annan handling, som genom Konungens

befallningshafvande blifvit infordrad från provinsialläkare, skall denne till

Konungens befallningshafvande insända för att genom samma myndighets

.försorg till vederbörande befordras.

3. Har uppgift, rapport eller annan handling, som enligt gällande

föreskrift skall till provinsialläkare insändas, icke i behörig tid inkommit,

eger provinsialläkare hos Konungens befallningshafvande begära handräckning

för bekommandet af handlingen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Komiténs förslag till instruktion för provinsialläkare rn. fl.

§ 24.

mhddov°dds l'' Pr°vinsialläkare, som har sin station inom samhälle å landsbygochklmZna7-&en’

för hvilket helsovårdsstadgan i hvad den rörer stad är i tillämpliga

nämnder, delar gällande, skall vara ledamot af helsovårdsnämnden på stället.

2. Finner provinsialläkare sammanträde med helsovårds- eller kommunalnämnd,

hvaraf han ej är ledamot, vara för behandling af ärende

angående allmän helso- och sjukvård af behof påkalladt, eget’ han derom

hos nämnden göra framställning; och skall sådant sammanträde skyndsamt

ega rum och provinsialläkaren i god tid erhålla underrättelse om

liden och stället för detsamma. Vill han för inställelse vid sådant sammanträde

eller vid sammanträde, hvartill han af kommunalnämnd blifvit

kallad, åtnjuta ersättning af allmänna medel, skall lian anmäla ärendet till

Konungens befallningshafvandes pröfning för erhållande af dess förordnande

att öfvervara sammanträdet.

§ 25.

Mottagningar Provinsialläkare skall söka träffa öfverenskommelse med aflägse be
uiomstatwnen.

}ägna kommuner inom distriktet om anordnande på lämpliga ställen af

regelbundet återkommande mottagningar för meddelande af läkarevård.

Önskar kommun anordnande af dylika mottagningar, men har öfverenskommelse

med provinsialläkaren derom icke kunnat bringas till stånd, må

kommunen före den 1 oktober göra framställning i ämnet hos Konungens

befallningshafvande, som, efter det vederbörande blifvit hörde, före årets

utgång till medicinalstyrelsen insänder samtliga under året från länet inkomna

sådana framställningar med dertill hörande handlingar jemte eget

utlåtande. Vid framställning, hvarom nu är nämndt, skall, såvida afseende

dera ma kunna fästas, vara fogadt vederbörande kommuns eller kommuners

i behörig ordning gjorda åtagande att besörja eller bekosta läkarens

fortskaffning till och från mottagningsstället och att kostnadsfritt tillhandahålla

honom lämplig och under kall årstid eller väderlek uppvärmd mottagningslokal,

hvarjemte tillika hör uppgifvas om och i sådant fall hvilka

ytterligare förmåner af kommun erbjudas läkaren för hans inställelse. Medicinalstyrelsen

eger derefter afgöra, om sådan mottagning, som i denna

paragraf afses, skall ega rum eller icke, och må medicinalstyrelsen jemväl,.

pa derom af vederbörande kommun eller provinsialläkare genom Konungens

befallningshafvande gjord framställning, bestämma, huruvida påbjuden mottagning

skall såsom icke vidare motsvarande sitt ändamål upphöra.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Komiténs förslag till instruktion för provinsialläkare in. fl.

§ 26.

1. Provinsialläkare skall gifva noga akt på de förhållanden, hvilka Åtgärder för

kunna inverka på befolkningens helsa-, och vid alla lämpliga tillfällen här- aUmafl^hfls°- utinnan meddela upplysningar och råd.

2. För sådant ändamål bör provinsialläkare bereda sig kännedom om

distriktets naturbeskaffenhet; befolkningens lefnadssätt, vanor och fördomar;

beskaffenheten af bostäder, vatten, som till dryck eller matlagning användes,

födoämnen och njutningsmedel; barnens vård och fysiska uppfostran

in. m.; samt om deraf härflytande helsofiendtliga förhållanden.

3. För främjande af hvad till allmän sundhet hörer skall provinsialläkare

söka medverkan af Konungens befallningshafvande och förste provinsialläkaren

samt kommunalmyndighet och presterskap i distriktet.

4. Provinsialläkare har att egna tillsyn åt efterlefnaden af de för

allmänna helso- och sjukvården meddelade stadganden och föreskrifter;

och bör han, der försumlighet i sådant afseende eller eljest sanitära missförhållanden

af honom iakttagas, efter sakens beskaffenhet söka bereda rättelse

derutinnan eller ock anmäla förhållandet hos förste provinsialläkaren.

5. Under sina tjenstresor inom distriktet bör provinsialläkare, när

tid och omständigheter medgifva, undersöka sundhetsförhållandena i de

anstalter och lägenheter, som omförmälas i § 8, samt dervid fästa vederbörandes

uppmärksamhet å de för helsotillståndet skadliga missförhållanden,

som af honom iakttagas.

6. Har provinsialläkare under en tid af ett år icke genom tjenstresa

eller annorledes kommit i tillfälle att besöka viss del af distriktet, och

anser han undersökning med hänsyn till den allmänna helsovården vara

derstädes nödig, eger han anmäla förhållandet hos Konungens befallningshafvande,

som, efter förste provinsialläkarens hörande och derest omständigheterna

dertill föranleda, förordnar om sådan undersökning.

§ 27.

]. Uppkommer inom provinsialläkaredistrikt allmännare sjuklighet Åtgärder för

eller utbryter derstädes farsot eller smittosam sjukdom, har provinsialläka- allm^rfluk~

ren att ställa sig till noggrann efterrättelse hvad honom i sådant afseende

enligt särskilda författningar angående allmänna helso- och sjukvården

åligger.

2. Varder provinsialläkare vid inträffadt eller misstänkt fall af sådan

smittosam sjukdom, som omförmäles i § 20 mom. 1 af kongl. förordningen

angående åtgärder mot införande och utbredning af smittosamma sjuk
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Komiténs förslag till instruktion för provinsialläkare m. fl.

domar bland rikets invånare den 19 mars 1875, af vederbörande kommunalnämnds

ordförande skriftligen anmodad att besöka orten, och har tilllika

upplysning lemnats om sjukdomens beskaffenhet samt den insjuknades

namn, ålder och bostad, skall provinsialläkaren, derest han finner sådan

smittosam sjukdom, som nu afses, antagligen vara för handen, så fort ske

kan besöka orten samt meddela, jemte föreskrifter om den eller de sjukes

vård, anvisning om de åtgärder, hvilka böra vidtagas till förekommande

af sjukdomens utbredning. Kostnad för sådan resa, som nu är sagd, bestrides

af staten och vederbörande kommun till hälften hvardera.

3. Finner provinsialläkaren sjukdomen icke vara af den beskaffenhet,

att resa bör efter bestämmelserna i näst föregående moment företagas,

skall han derom skriftligen underrätta kommunalnämnden och, der sjukdomen

är af smittosam art, tillika meddela nödiga råd och anvisningar.

4. Antager smittosam sjukdom sådan utbredning, att densamma kan

anses hafva öfvergått till farsot, skall provinsialläkare, på anmodan af

ordförande i kommunalnämnd, som vill hos Konungens befallningshafvande

anhålla om förordnande för provinsialläkaren att ensamt på statens bekostnad

besöka orten, i ärendet till nämnden afgifva yttrande att biläggas

dess hemställan hos Konungens befallningshafvande.

5. Har provinsialläkare erhållit kännedom derom, att sjukdomsfall

af kolera, smittkoppor eller fläckfeber inom distriktet inträffat, eger han

att på statens bekostnad till stället företaga resa jemväl utan särskild

kallelse af ordförande i kommunalnämnd eller förordnande af Konungens

befallningshafvande.

6. Sedan tjenstresa enligt mom. 2, 4 och 5 eller sådan resa för

smittosam sjukdom, hvartill Konungens befallningshafvande utan föregående

hemställan af kommunalnämnd meddelat förordnande, verkstälts, skall provinsialläkare

ofördröjligen till förste provinsialläkaren insända sin till medicinalstyrelsen

stälda rapport derom, med angifvande af tid och ort för

resan, sjukdomens art och de omständigheter, under hvilka den uppträder,

antalet insjuknade inom hvarje hushåll, förefunna sanitära missförhållanden

samt i afseende derå vidtagna åtgärder; och bör vid rapporten fogas reseräkning

äfvensom ordförandens i kommunalnämnden skriftliga anmodan

eller Konungens befallningshafvandes förordnande, om resan deraf varit

föranledd.

7. Provinsialläkare skall, då farsot eller smittosam sjukdom inom

distriktet är gängse, söka inhemta upplysning om sjukdomens fortgång och

antalet insjuknade och döde. Finner provinsialläkaren dervid ytterligare

tjenstbesök på stället erforderligt, skall han anmäla sådant hos Konungens

befallningshafvande; och bör vid svårare farsot provinsialläkaren utöfver

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Komiténs förslag till instruktion för provinsialläkare in. fl.

de uppgifter om sjukdomsfall, som det enligt § 59 punkten 5 åligger honom

att afgifva, hvar eller hvarannan vecka till förste provinsialläkaren

insända särskild rapport angående sjukdomsförhållandet.

§ 28.

1. Tiar, efter Konungens befallningshafvandes förordnande, provinsi- Åtgärder mot

alläkare besigtiga! personer, misstänkta för venerisk sjukdom, skall }\saieneri^mSJuk''

till kommunalnämndens ordförande skriftligen uppgifva, till namn och

vistelseort, de af sjukdomen angripna, hvilka icke inom viss, af läkaren

utsatt kort tid tillförlitligen styrkt, att de betjena sig af ändamålsenlig

sjukvård; börande provinsialläkaren tillika förständiga kommunalnämnden

att dels draga försorg derom att de sålunda antecknade varda skyndsamt

intagna till vård å kurhus eller kurhusafdelning vid länets lasarett och

dels, då sådant skett, derom underrätta provinsialläkaren. Vägrar någon

för sjukdomen skäligen misstänkt person att låta besigtiga sig, anmäles

sådant hos Konungens befallningshafvande för den åtgärd, som af omständigheterna

påkallas.

2. Till förekommande af venerisk sjukdoms spridning bör pi’ovinsialläkare

i allmänhet vid anträffadt sjukdomsfall söka utröna, huru smittan

tillkommit, samt på lämpligt sätt verka för den sjukes intagande till vård

å sjukhus; hvarjemte provinsialläkaren, der den sjuke undandrager sig behandling

eller icke följer dervid gifna föreskrifter, och synnerlig fara för

smittans utbredning förefinnes, bör om förhållandet underrätta helsovårdseller

kommunalnämnden.

§ 29.

1. Provinsialläkare skall söka förmå kommunalnämnd i socken, som Förråd af

är belägen aflägse från apotek eller medikamentsförråd, eller der smittosam^®''

sjukdom utbrutit eller allmännare sjuklighet är gängse, att anskaffa och,*/ a tandsiygmot

inköpspris, der ej betalningen till större eller mindre del af kommunen den m■ "*•

efterskänkes, tillhandahålla kommunens medlemmar nödiga lake- och desinfektionsmedel,

deribland dock icke må ingå sådana, som i gällande farmakopéer

och medicinaltaxor äro betecknade med giftmärke; och skall

provinsialläkaren för medlens inköp å apotek, på begäran af kommunalnämnden,

meddela reqvisition å desamma jemte skriftlig anvisning huru

medlen böra användas samt, såvidt möjligt, tillse ej mindre att andra medel

icke i sådant förråd förvaras eller derifrån utlemnas, än de som äro

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Apotek.

S kyddskoppympningen.

Komiténs förslag till instruktion för provinsialläkare m. fl.

tjenlig» för de med förrådet afsedda ändamål, än ock att medlen varda

genom kunnig sjuksköterska eller annan pålitlig person utdelade.

2. Provinsialläkare skall, der så finnes behöflig!, söka främja aftal

mellan apotekare och kommunalnämnd om expedition af läkemedel medelst

s. k. medikamentslåda eller på annat lämpligt sätt.

3. Vid reqvisition, hvarom i mom. 1 sägs, äfvensom vid föreskrifvande

i allmänhet af läkemedel, särskild! sådana som skola af kommun

eller mindre bemedlade betalas, bör provinsialläkare, synnerligen i fråga

om valet af läkemedel, formen för tillredningen och sättet för utlemnandet

deraf, iakttaga all den sparsamhet, som är förenlig med ändamålets

vinnande.

§ 30.

1. Provinsialläkare tillhör att hafva närmaste uppsigt öfver de inom

distriktet befintliga apoteksinrättningar samt för detta ändamål genom

besök på stället öfvertyga sig om apotekets ordentliga skötsel och egna

uppmärksamhet åt beskaffenheten och taxeringen af utlemnade läkemedel.

2. Vid den årliga visitation, som af förste provinsialläkare å apoteksinrättning

hålles, skall provinsialläkare på kallelse af förste provinsialläkaren

biträda. Har vid sådan visitation apotekaren förelagts att inom

viss utsatt tid hafva rättat befunna felaktigheter, skall provinsialläkaren

tillse, att detta föreläggande behörigen fullgöres, och, om han derom af

förste provinsialläkaren anmodas, efter den föresätta tidens utgång till denne

anmäla hvad af apotekaren blifvit i anmärkta hänseendet åtgjordt.

3. Inom distriktet bosatt apoteksföreståndares frånfälle, iråkade obestånd

eller annat förfall för apotekets behöriga skötande skall provinsialläkare

hos medicinalstyrelsen och förste provinsialläkaren anmäla, så snart

han derom erhållit kännedom.

4. Får provinsialläkare vetskap om bedrifven olaga försäljning af

läkemedel eller om qvacksalfveri, som idkats till allmänhetens men eller

hvaraf uppkommit skadliga följder för enskildes helsotillstånd, skall han

derom göra anmälan hos Konungens befallningshafvande.

§ 31.

1. Provinsialläkare åligger att utöfva noggrann tillsyn öfver skyddskoppympningen

inom distriktet samt meddela undervisning i ympningens

verkställande åt dem, som kunna vara i fråga att till vaccinatörer antagas.

2. Sedan vaccinationsjournalerna för distriktet genom Konungens

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Komiténs förslag till instruktion för ''provinsialläkare m. fl.

befallningshafvand.es

det honom: att granska desamma och tillse, att de äro behörigen affattade

och styrkta; att, om journal befinnes i ofullständigt skick, förelägga den

försumlige att ofördröjligen fullgöra hvad i förevarande hänseende uraktlåtits

och, der rättelse ej sker inom utsatt tid, anmäla förhållandet hos

Konungens befallningshafvande för dess åtgärd; att, efter verkstäld granskning,

öfver journalerna upprätta en summarisk förteckning med uppgifter

enligt faststäldt formulär, hvilken förteckning jemte journalerna bifogas

den årsberättelse, som enligt § 39 skall till förste provinsialläkaren insändas.

3. Finner provinsialläkare skyddskoppympningen i någon kommun

vara försummad eller derom gifna föreskrifter eljest åsidosatta, skall han

söka deri åstadkomma rättelse el ler, der så erfordras, anmäla förhållandet

hos Konungens befallningshafvande för vidtagande af nödiga åtgärder.

4. Vid yppad farsot af smittkoppor skall provinsialläkare tillse, att

vaccination och ^vaccination företagas, och i sådant afseende söka helsovårds-

eller kommunalnämnds medverkan.

§ 32.

1. öfver barnmorskor inom distriktet utöfvar provinsialläkare närmaste

tillsyn i enlighet med hvad i särskildt reglemente finnes föreskrifvet;

och skall han, då barnmorska efter sin bosättning inom distriktet hos

honom anmäler sig, derom göra anteckning å barnmorskebrefvet och införa

henne ä förteckningen öfver distriktets barnmorskor.

2. Vid öfvervakandet af det sätt, hvarpå barnmorska fullgör sina

skyldigheter, skall provinsialläkare, då barnmorska beträdes med mindre

förseelse, meddela henne tillrättavisning och erinran om hennes åligganden,

men, i händelse hon gjort sig skyldig till stor försumlighet eller svårare

förseelse, derom göra anmälan hos förste provinsialläkaren.

3. Får provinsialläkare kännedom derom att af barnmorska vårdad

qvinna blifvit angripen af barnsängsfeber, skall han erinra barnmorskan

om hennes skyldighet att under minst en veckas tid efter sjukdomsfallet

afhålla sig från all praktik och att jemväl i öfrigt noga iakttaga de till

förekommande af barnsängsfebers spridning för barnmorska föreskrifna

försigtighetsmått. Har provinsialläkare anledning misstänka, att barnmorska

genom uraktlåtet iakttagande af dessa försigtighetsmått spridt smitta till

annan barnsängsqvinna, eger han att för viss tid, högst fjorton dagar, förbjuda

barnmorskan att utöfva yrket och om hennes försumlighet göra

anmälan hos förste provinsialläkaren.

Bill. till Rihsd. Frot. 1890. 1 Sarnl. 1 Afd. 5 Käft.

Barnmorskeväsendet.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Komiténs förslag till instruktion för provinsialläkare m. fl.

4. Af barnmorska till provinsialläkare insänd berättelse om verkstäld

instrumentalförlossning skall af honom utan dröjsmål granskas och, sedan

föreskrifva upplysningar inkommit, till förste provinsialläkaren insändas,

åtföljd af provinsialläkarens utlåtande, hvari äfven böra omnämnas de åtgärder,

hvilka han med anledning af berättelsen må hafva vidtagit.

5. Vid afgifvande af det i gällande reglemente för barnmorskor omförmälda

intyg, huruvida den, som ämnar söka inträde såsom lärling vid

statens läroanstalter för undervisning i barnmorskekonsten, är frisk, har

stadig helsa och äf fri från kropp slyten, skall provinsialläkare, efter tagen

kännedom om qvinnans kunskapsbetyg, söka utröna hennes fattningsgåfva

samt på grund af den föregångna undersökningen och pröfningen äfvensom

med ledning jemväl af öfriga för ansökningen nödiga intyg, angifva huruvida

hon synes vara lämplig, mindre lämplig eller synnerligen lämplig till

barnmorska.

6. Provinsialläkare bör söka medverka dertill, att behörigen examinerade

barnmorskor af kommunerna antagas samt att oexamineradt förlossningsbiträde

icke anlitas, der barnmorska är att tillgå. Finner provinsialläkare,

att oexamineradt förlossningsbiträde genom okunnighet eller

vårdslöshet vid förlossningen vållat modrens eller barnets död, bör

han sådant hos Konungens befallningshafvande anmäla för anställande

af åtal.

§ 33.

Tillsyn öfver ]. I enlighet med gifna föreskrifter har provinsialläkare att tillse,

öfver Mtac&or-nuruvida behörig* vard egnas inom distriktet befintlige sinnessjuke, hvilka

derade ia™-icke äro intagne å offentlig eller med Kongl. Maj:ts tillstånd inrättad

enskild anstalt för sådane sjuke.

2. Äfvenledes bör provinsialläkare under tjenstresor inom distriktet

söka inhemta upplysningar om det sätt, hvarpå utackorderade barn, i

synnerhet späda sådana, vårdas, och, när tid och omständigheter det medgifva,

deråt egna tillsyn.

§ 34.

Biträde vid in- Provinsialläkare är skyldig att efter förordnande biträda den revision,

vision angåen-som har att pröfva frågor angående värnpligtiges inskrifning till vapen
de

värnplig- tjenst.

ti ge. J

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Komiténs förslag till instruktion för provinsialläkare in. fl.

§ 35.

1. Provinsialläkare tillkommer att på förordnande af Konungens be
fallniiigshafvande,

domare eller i stad, som tillhör distriktet, polismyndighet mngar.

utföra rättsmedicinsk undersökning af död menniskas kropp i enlighet med

gällande bestämmelser angående hvad vid sådan undersökning bör iakttagas.

Det utlåtande, som på grund af undersökningen skall af provinsialläkaren

eller, i händelse af laga förfall för honom, af annan dertill

förordnad läkare afgifvas, hör vara så affattadt, att vid hvarje deri förekommande

slutledning hänvisas till de i obduktionsprotokollet eller i protokollet

öfver rättskemisk eller annan undersökning, derest sådan egt rum,

anförda omständigheter, hvarpå slutledningen stödjer sig. Protokoll jemte

utlåtande eller behörigen styrkta afskrifter af desamma skola till den

myndighet, som förordnat om undersökningen, af provinsialläkaren öfverlemnas

inom eu vecka efter förrättningens afsittande eller, om undersökning

af rättskemisten egt ruin, inom samma tid efter det dennes protokoll

kommit provinsialläkaren tillhanda. Behörigen styrkt afskrift af handlingarna

skall derjemte ofördröjligen af provinsialläkaren genom Konungens

befallningshafvande insändas till medicinalstyrelsen.

2. Likaledes skall provinsialläkare utan dröjsmål å lefvande person

verkställa undersökning, hvartill han af Konungens befallningshafvande,

domare eller i stad, som tillhör distriktet, polismyndighet förordnas. Sådan

förrättning må utföras utan vittnen, sedan nödig bevisning förebragts för

bestyrkande af personens identitet. De vid undersökningen gjorda iakttagelser,

hvilkas affattande i särskild! protokoll icke erfordras, skola efter

förda minnesanteckningar intagas i utlåtande, som derefter öfverlemnas

till den myndighet, som förordnat om undersökningen. Derjemte skall

afskrift af utlåtandet, jemte förordnandet och räkning å ersättning för

förrättningen, ofördröjligen insändas till Konungens befallningshafvande

för att till medicinalstyrelsen befordras.

3. Utlåtande eller intyg, som på grund af rättsmedicinsk undersökning

till myndighet afgifves, skall af provinsialläkare bestyrkas med orden:

»hvilket härmed på heder och samvete intygas»; och hör afskrift® enlighet

med hufvudskriften af provinsialläkare styrkas med orden: »å tjenstens

vägnar».

§ 36.

Utlåtande, intyg eller upplysningar, hvilka provinsialläkare af medicinalstyrelsen,

Konungens befallningshafvande, förste provinsialläkaren, do- digheter.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Komiténs förslag till instruktion för provinsialläkare in. fl.

mare eller i stad, som tillhör distriktet, polismyndighet anmodas lemna,

skall han, sedan de i sammanhang dermed föreskrifna besigtningar eller

eljest, nödiga undersökningar blifvit utförda, skyndsamt afgifva så fullständigt

och i sa bestämda ordalag affattade, som låter sig göra, samt

med. angifvande af de grunder, hvarpå uttalade åsigter stödjas; och bör

provinsialläkare för sadant ändamål ega tillgång till alla de ransakningseller

andra handlingar, hvilka kunna tjena till upplysning i ärendet.

§ 37.

L UperTo- Intyg> som_ på ° enskild persons begäran af provinsialläkare utfärdas,

ner. skall grunda sig på föregången undersökning samt, med angifvande af

dess ändamål, vara i sa bestämda och tydliga ordalag affattadt, att läkarens

åsigt med visshet kan åt intyget inhemtas. Deri bör ock vara intagen

uppgift om tiden och stället för undersökningen, och skall intyget,

om det är afsedt att åberopas inför domstol eller annan offentlig myndighet,

vara bestyrkt på sätt i § 35 sägs.

§ 38.

TvltjhZanlt L. Ai'' provinsialläkare skola föras:

böcker och diarium öfver inkommande handlingar efter stadgadt formulär;

handlingar. konceptbok öfver, tjenstrapporter, utlåtanden, berättelser, obduktionsprotokoll,

till myndigheter afgifna intyg och andra till hans tjenstverksamhet

hörande expeditioner; samt

journal öfver den sjukvård, som af honom utöfvas.

2. Till provinsialläkare i tjensten ankommande cirkulär och författningar

skola af honom förtecknas och, jemte ofvan nämnda diarium och

konceptbok äfvensom de från kommunalnämnder och presterskap årligen

inkommande . uppgifter, barnmorskornas dagböcker och från myndigheter

inkomna skrivelser, såsom ett till tjensten hörande arkiv behörigen förvaras.

Af inkomna handlingar, som mer än tio år i arkivet förvarats,

ma dock sadana förstöras, som af förste provinsialläkaren vid inspektion

af arkivet dertill bestämmas.

3. Arkivet skall i enlighet med deröfver upprättad inventarieförteckning

vid provinsialläkares afgång från tjensten öfverlemnas till efterträdaren,

som. har att, efter det han inträdt i tjenstutöfning, ofördröjligen till

förste provinsialläkaren insända en afskrift af inventarieförteckningen. Till

efterträdarens ledning vid affattande! af årsberättelsen skall jemväl till

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Komiténs förslag till instruktion för provinsialläkare m. jl.

honom aflemnas utdrag af journalen för den tid, hvaröfver berättelse ännu

icke blifvit uppsatt.

§ 39.

1. Inom mars månads utgång hvarje år skall provinsialläkare till Årsberättelse.

förste provinsialläkaren insända till medicinalstyrelsen stäld berättelse för

det sistförflutna året rörande helso- och sjukdomsförhållandena inom distriktet,

verkstälda tjenstförrättningar in. in., i enlighet med det för sådan

berättelse faststälda formulär.

2. Till grund för denna berättelse skola läggas:

a) provinsialläkares diarium, konceptbok och sjukjournal för den tid,

som är i fråga;

b) de skriftliga uppgifter, hvilka skola inom januari månads utgång

aflemnas till provinsialläkaren af kommunalnämnder inom distriktet;

c) de från presterskapet till Konungens befallningshafvande före

januari månads utgång inkomna och derefter till provinsialläkaren öfverlemnade

vaccinationsjournaler; samt

d) de förteckningar å sinnessjuke och idioter, hvilka presterskapet

har att före utgången af januari månad årligen öfversända till provinsialläkaren.

3. Möter hinder för provinsialläkare att vid föreskrifven tid aflemna

sin årsberättelse, skall han inom samma tid derom göra anmälan hos förste

provinsialläkaren med uppgift om orsaken till dröjsmålet och tiden, då

aflemnandet antagligen kan ske.

§ 40.

]. Provinsialläkare må utan särskilt tillstånd begifva sig utom sitt Tjenstledighet.

distrikt på högst ett dygn i sänder, dock att sådan tjenstledighet icke får

åtnjutas för längre tid än sammanlagdt femton dygn om året.

2. Provinsialläkare, som tjenstgjort, tio år såsom sådan, eger efter

derom hos medicinalstyrelsen gjord framställning att, när medicinalstyrelsen

pröfvar sådant kunna ske utan hinder för tjenstens behöriga uppehållande,

åtnjuta semester antingen årligen en månad eller hvartannat år två månader,

med skyldighet för provinsialläkaren att till hända hålla eller bekosta

bostad under tiden åt vikarien.

3. Annan tjenstledighet må af Konungens befallningshafvande beviljas

provinsialläkare för högst en månad, derest ledigheten icke för statsverket

medför utgift till vikaries aflönande. Anses särskild vikarie under

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Komiténs förslag till instruktion för provinsialläkare in. fl.

ledigheten icke behöflig, uppdrager Konungens befallningshafvande förekommande

tj enstförrättningar åt annan provinsialläkare inom länet. Finnes

åter vikarie i anseende till distriktets behof af läkarevård icke kunna undvaras,

eger Konungens befallningshafvande att, på förslag af provinsialläkaren,

till vikarie förordna en legitimerad läkare och derom underrätta

medicinalstyrelsen.

4. År legitimerad läkare för förordnande icke att tillgå, eller skulle

tjenstledighet under tid, som i mom. 3 är nämnd, föranleda utgift för

statsverket, eller är provinsialläkare i behof af längre ledighet, skall ansökning

om ledighet ingifvas till Konungens befallningshafvande för att

af denna myndighet, jemte eget yttrande, öfversändas till medicinalstyrelsen,

som, då ledigheten icke afser längre tid än sex månader, eger bevilja densamma

men i annat fall öfverlemnar ansökningen, jemte eget utlåtande,

till Kong! Maj:t.

5. Vid tjenstledighet, som af Kong! Maj:t eller medicinalstyrelsen

beviljas, äfvensom när Konungens befallningshafvande vid ledighet af tjensten

eller eljest anmäler behof af vikarie, eger medicinalstyrelsen förordna om

tj enstens bestridande under ledigheten.

III.

Extra provinsialläkare.

§ 41.

Lf^aprovlC Uppstår å landet fråga att för sjukvården inom en eller liera

siaitäkare- kommuner få anstä.ld extra provinsialläkare med rätt att vid befordran

Maning''^™}rä,kna tjenstår lika med civile läkare i statens tjenst, och önskas bidrag

m. m. '' af staten till dylik läkares aflöning, ankommer det på länets landsting,

derest bidrag till aflöningen äfven af landstinget beviljas, men eljest på

vederbörande kommun eller kommuner, att i ärendet till Kongl. Maj:t göra

underdånig framställning; börande denna åtföljas af dels förslag rörande

station och tjenstgöringsområde för läkaren, dels ock vederbörande kommuns

eller kommuners laga kraft egande beslut att med visst belopp bidraga

till läkarens aflöning under minst fem år. Varder statsbidrag till

ifrågavarande ändamål beviljadt, har landstinget att för hvarje af staten

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Komiténs förslag till instruktion för provinsialläkare m. fl.

sålunda understödd extra provinsialläkaretjenst inom länet utse en styrelse

af i orten boende män för handhafvande af ärenden angående tjensten.

2. På anmälan af den i näst föregående mom. omförmälda styrelse

eger medicinalstyrelsen att om tj enstens tillsättande för tid, som af styrelsen

föreslagits, utfärda kungörelse i enlighet med hvad i § 19 mom. 2 finnes

stadgadt. Sedan ansökningstiden tilländagått, skola de inkomna ansökningshandlingarna

af medicinalstyrelsen, med bifogande af dess yttrande om de

sökandes kompetens, öfver! emu a,s till förenämnda af landstinget utsedda

styrelse, som har att, med förordande af en bland de sökande, återställa

handlingarna, hvarefter medicinalstyrelsen till tj enstens bestridande under

den i kungörelsen utsatta tid förordnar den, som på grund af det gifna

förordet äfvensom skicklighet och förtjenst anses böra komma i åtanke.

3. Entledigande från extra provinsialläkaretjenst, hvarom i ofvanstående

mom. förmäles, meddelas af medicinalstyrelsen.

4. Vill kommun utan anspråk på statsbidrag till aflönande af den

läkare, som af kommun för sjukvården anställes, bereda denne, såsom extra

provinsialläkare, rätt till tjenstårsberäkning, som i mom. 1 sägs, må kommun

derom göra underdånig ansökning med förslag rörande station och

tjenstgöringsområde samt sättet för styrelses utseende och läkarens antagande

äfvensom uppgift om utfästa löneförmåner; och vill Kong!. Maj:t

derefter i ärendet vidare besluta.

5. År, då denna instruktion träder i kraft, för sjukvården inom en eller

flera kommuner eller eu del af kommun inrättad distriktsläkaretjenst med

rätt till tjenstårsberäkning, gäller i fråga om innehafvare af sådan tjenst

hvad i denna instruktion om extra provinsialläkare sägs. Blifver tjensten

ledig under längre tid än ett år, upphör rätten till tjenstårsberäkning för

samma tjenst, och skola för återvinnande af sådan rätt äfvensom för tj enstens

tillsättning tillämpas de i mom. 1 och 2 eller mom. 4 gifna bestämmelser.

§ 42.

Extra provinsialläkare åligger att inom det honom anvisade tjenst- Åligganden.

göringsområde besörja de provinsialläkaren tillkommande göromål och dervid

ställa sig till efterrättelse hvad i denna instruktion finnes för provinsialläkare

föreskrifvet; dock att skyldighet att mot ersättning efter faststäld

taxa, der ej annorlunda öfverenskommes, bestrida enskild sjukvård gäller

endast för sådan extra provinsialläkare, till hvilkens aflönande staten bidrager.

För tjenstförrättning, som jemlikt § 27 eller i öfrigt på grund af

myndighets förordnande af extra provinsialläkare utföres, eger denne åtnjuta

ersättning lika med provinsialläkare.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Korniténs förslag till instruktion för provinsialläkare m. fl.

§ 43.

Tjenstledighet. Extra provinsialläkare, till hvars aflöning staten bidrager, må beviljas

tjenstledighet af den af landstinget utsedda styrelse, åliggande dervid extra

provinsialläkaren, att, såvida styrelsen ej annorlunda bestämt, till tjenstens

uppehållande under ledigheten föreslå en legitimerad läkare, med hvilken

extra provinsialläkaren i sådant afseende träffat öfverenskommelse. Afser

tjenstledighet ej längre tid än eu månad, må styrelsen förordna den föreslagne

vikarien, men vid ledighet för längre tid, äfvensom då legitimerad

läkare icke är att tillgå, skola framställning och förslag angående förordnandet

af styrelsen göras hos medicinalstyrelsen. Beviljad tjenstledighet

må icke i något fall medföra utgift för statsverket.

§ 44.

niträdetrn Extra provinsialläkares tillträde till och afgång från tj ensten skall af

och afgång den utsedda styrelsen utan dröjsmål anmälas hos medicinalstyrelsen och

från ijensten Konungens befallningshafvande; och skall anmälan på enahanda sätt göras,

tr"då extra provinsialläkare erhåller ledighet från tj en sten utöfver en vecka.

ledighet.

IV.

Städs- och stadsdistriktsläkare.

§ 45.

^läkning*'' ''• Käft att vid befordran räkna tjenstår lika med civile läkare i

statens tjenst tillkommer, utan särskilt tillstånd, i hvarje stad allenast en

af staden antagen och aflönad läkare.

2. Önskar stad bereda rätt till sådan tjenstårsberäkning jemväl åt en

andre stadsläkare eller derutöfver åt en eller flere stadsdistriktsläkare,

ankommer på stadsfullmäktige att derom göra ansökning hos Kongl Maj:t,

som efter pröfning af vidden af de göromål, hvilka skola tillkomma läkaren,

vill i ärendet besluta.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Komiténs förslag till instruktion för ''provinsialläkare in. fl.

§ 46.

1. Stadsläkare^ enst kungöres af magistraten med ansökningstid af

trettio dagar från den, då kungörelsen varit första gången i post- ock

inrikes tidningar införd. Efter ansökningstidens utgång insänder magistraten

inkomna ansökningar till medicinalstyrelsen, för inhemtande af dess utlåtande

om de sökandes kompetens, och öfverlemnar efter handlingarnas

återbekommande desamma jemte infordradt yttrande från helsovårdsnämnden

och eget utlåtande till stadsfullmäktige. Desse ega derefter att bland de

kompetente sökande till stadsläkare utse en, för hvilken magistraten, sedan

valet vunnit laga kraft, utfärdar fullmakt eller förordnande.

2. Stadsdistriktsläkare utses i nyss nämnda ordning likaledes af stadsfullmäktige.

Har i stad förvaltningen af den allmänna sjukvården uppdrag^

åt helsovårdsnämnden, kunna stadsfullmäktige jemväl åt nämnden

öfverlåta antagandet af stadsdistriktsläkare.

3. Då utsedd stads- eller stadsdistriktsläkare sin tjenst tillträder eller

derifrån afgår, skall magistraten derom göra anmälan hos medicinalstyrelsen

och Konungens befallningshafvande samt tillika, der flere stadsläkare finnas,

hos nämnda myndigheter vid tillträdet till sådan tjenst tillkännagifva,

hvilken af läkarne åligger verkställa rättsmedicinska undersökningar.

4. Afsked eller entledigande från stadsläkaretjenst meddelas af magistraten.

§ 47.

Hemsökes stad af så svår eller utbredd farsot, att der anstälde B^frä^eål!d^''

läkare behöfva biträde i läkarevården, eger magistraten att om extra läkares under farsot.

förordnande på statens bekostnad göra framställning hos Konungens befallningshafvande,

som, med bifogande af eget yttrande, anmäler förhållandet

hos medicinalstyrelsen.

§ 48.

1. Stadsläkare tillkommer att egna sorgfällig uppmärksamhet åt den Åligganden.

allmänna helso- och sjukvården inom staden och dess område, att derstädes

efter förordnande verkställa rättsmedicinska besigtningår och undersökningar

samt att åt stadens invånare lemna läkarevård; och har stadsläkaren att i

utöfning af sin befattning ställa sig till efterrättelse ej mindre gällande

författningar angående allmänna helso- och sjukvården än äfven för stadens

läkare i vederbörlig ordning utfärdad särskild instruktion samt i tillämpliga

delar de för provinsialläkares tjenstutöfning gifna stadganden.

Bill. till Rikad. Prof. 1890. 1 Hund. I Afd. .5 Haft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Komiténs förslag till instruktion för provinsialläkare rn. fl.

2. I öfverensstämmelse härmed åligger stadsläkare:

1 ro att såsom ledamot af stadens helsovårdsnämnd hos densamma anmäla

sanitära missförhållanden inom staden och föreslå åtgärder deremot;

att på anmodan af nämnden afgifva utlåtande i sanitära frågor och deltaga

i beslutade besigtningar; att vid hotande eller utbruten farsot föreslå de

med anledning deraf erforderliga åtgärder och vid deras utförande biträda

och dem öfvervaka; att taga kännedom om de till nämnden inkomna anmälningar

om fall af smittosam sjukdom och deröfver den 1 och 16 i

hvarje månad upprätta sammandrag och ofördröjligen insända detsamma

till förste provinsialläkaren; samt att biträda vid affattande t af den berättelse

om helsotillståndet i staden under sist förflutna året, som det åligger

nämnden att inom februari månads utgång hvarje år till förste provinsialläkaren

afgifva;

2:o att i stad, der vaccindepot icke finnes inrättad, ansvara för skyddskoppympningens

behöriga handhafvande och, der biträde af vaccinatör

erfordras, efter anmälan hos magistraten antaga sådan för att under stadsläkarens

inseende biträda vid ympningen; att öfver vaccinationsjournalerna

upprätta en summarisk förteckning, hvilken jemte journalerna bifogas den

årsberättelse, som skall af honom till förste provinsialläkaren afgifvas; samt

att i öfrigt fullgöra hvad enligt författningarna angående skyddskoppympningen

åligger stadsläkare;

3:o att utöfva närmaste tillsyn öfver de inom staden praktiserande

barnmorskor och, då de hos honom anmäla sin bosättning i staden, derom

å barnmorskebrefvet göra anteckning samt att vid öfvervakandet af det

sätt, hvarpå barnmorska fullgör sina skyldigheter, iakttaga hvad i sådant

afseende för provinsialläkare blifvit föreskrifvet;

4:o att hafva närmaste uppsigt öfver de i staden befintliga apotek, för

detta ändamål tid efter annan besöka dem, egna uppmärksamhet åt derifrån

utleinnade läkemedels beskaffenhet och taxering samt, på kallelse af

förste provinsialläkaren, biträda vid de apoteksvisitationer, som af denne

verkställas, äfvensom i fråga om tillsyn å afhjelpandet af anmärkta felaktigheter

iakttaga hvad i § 30 mom. 2 blifvit för provinsialläkare föreskrifvet;

börande stadsläkare, der till hans vetskap kommer, att i staden bedrifves

sådan försäljning af läkemedel eller qvacksalfveri, hvarom i § 30 mom. 4

sägs, derom göra anmälan hos magistraten;

5:o att, hafva inseende öfver de i staden befintlige tandläkare och fältskärer

samt, då de för sitt yrkes utöfvande bosatt sig inom staden eller

derstädes sig uppehålla, mottaga deras anmälningar derom och taga kännedom

om deras tillståndsbref, äfvensom att jemlikt särskilda föreskrifter

närvara vid förhör med lärling i yrket;

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Komiténs förslag till instruktion för provinsialläkare m, fl.

6:o att, på förordnande af Konungens befallningshafvande, rådstufvurätt

eller polismyndighet, inom staden och dess område verkställa besigtning å

lefvande person eller undersökning af död menniskas kropp, dervid stadsläkare

har att ställa sig till efterrättelse hvad för provinsialläkare angående

dylika förrättningar är föreskrifvet; och eger stadsläkare att för dessa förrättningar

åtnjuta ersättning af statsmedel lika med provinsialläkare i de

fall, der förättningen påkallats i rättsligt ändamål. Har besigtning å personer,

misstänkta för venerisk smitta, af stadsläkare förrättats, skall han

tillse, att de med sådan sjukdom behäftade varda befordrade till nödig

vård, der de icke sjelfva förskaffa sig sådan;

7:o att beträffande medikamentsräkningar, hvilka skola med stadens

medel betalas och för granskning insändas till medicinalstyrelsen, attestera

deras öfverensstämmelse med utfärdade recept;

8:o att i afseende på den enskilda sjukvården ställa sig utfärdad särskild

instruktion till efterrättelse;

9:o att på begäran lemna biträde åt presterskapet till dödsorsakernas

bestämmande för anteckning i dödboken samt hålla hand deröfver att dödbevis

varda hos helsovårdsnämnden behörigen förvarade; samt

10:o att, i likhet med hvad för provinsialläkare i § 38 stadgas, föra

diarium, konceptbok och sjukjournal samt förvara arkivhandlingar och enligt

inventarieförteckning öfverlemna desamma jemte utdrag af sjukjournalen

till efterträdaren; skolande rapport, utlåtande eller annan handling, som

genom magistraten blifvit infordrad från stadsläkaren, af denne insändas

till magistraten för att till vederbörande befordras.

§ 49.

Förslag till särskild instruktion för stadsläkare skall, der sådan instruktion

saknas eller innehåller bestämmelse, stridande mot hvad i denna

instruktion finnes om stadsläkare stadgadt, af stadsfullmäktige efter helsovårdsnämndens

hörande upprättas, hvarefter magistraten har att med bifogande

af dess utlåtande underställa förslaget |medicinalstyrelsens pröfning

och godkännande. Finnas i staden två stadsläkare anstälde, böra i instruktionen

bestämmas såväl fördelningen mellan dem af de allmänna förrättningarna

som ock omfånget af den läkarevård, som det åligger hvar och

en af dem eller endera att inom staden meddela. Likaledes skall i dylik

instruktion fördelning af läkarevården ske mellan stadsdistriktsläkare, om

sådane finnas, samt föreskrift meddelas om deras tjenstförhållande till förste

stadsläkaren. Särskildt böra i instruktionen stadgas vilkoren för åtnjutande

af läkarevård eller inedikamenter på stadens bekostnad.

Särskild instruktion.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Komiténs förslag till instruktion för ''provinsialläkare in. Jl.

§ 50.

Årsberättelse. 1. Inom februari månads utgång hvarje år skall stadsläkare till förste

provinsialläkaren afgifva berättelse för det sist förflutna året rörande helsooch

sjukdomsförhållandena inom staden, verkstälda förrättningar in. in., i

enlighet med det för sådan berättelse faststälda formulär.

2. Denna berättelse bör grundas på stadsläkarens diarium, konceptbok

och sjukjournal, de anmälningar om fall af smittosam sjukdom, som

till helsovårdsnämnden inkommit, samt från presterskapet inkomna vaccinationsjournaler

och förteckningar å sinnessjuke och idioter.

3. Finnas i stad flere läkare anstälde, tillkommer det förste stadsläkaren

att, med ledning af de särskilda årsberättelser, hvilka det skall

åligga andre stadsläkaren äfvensom stadsdistriktsläkare att före januari

månads utgång aflemna till förste stadsläkaren, sammanfatta årsberättelsen

angående helso- och sjukdomsförhållanden inom staden och vid insändandet

till förste provinsialläkaren af samma berättelse bifoga förenämnda särskilda

årsberättelser.

4. Möter hinder för stadsläkare att inom föreskrifven tid insända

sin årsberättelse till förste provinsialläkaren, skall han inom samma tid hos

denne derom göra anmälan med uppgift om dröjsmålet och om tiden, då

aflemnandet antagligen kan ske.

§ 51.

Tjenstledighet. . ]. Tjenstledighet för tid inom eu vecka kan af magistratens ord
förande

meddelas stadsläkare, då denne med annan legitimerad läkare aftalat

om göromålens bestridande under tiden. Längre tjenstledighet må

af magistraten efter helsovårdsnämndens hörande beviljas, åliggande dervid

stadsläkaren, såvida ej i särskild instruktion finnes annorlunda bestämdt,

att till tjenstens uppehållande under ledigheten föreslå en legitimerad

läkare, med hvilken stadsläkaren i sådant afseende träffat öfverenskommelse;

och må, derest ledigheten ej afser längre tid än en månad, magistraten

förordna den föreslagne vikarien att under tiden bestrida tj ensten,

men skall i annat fall magistraten hos medicinalstyrelsen göra framställning

och förslag angående förordnandet.

2. Om stadsläkares tjenstledighet utöfver en vecka och förordnande

af annan läkare under ledigheten skall underrättelse af magistraten meddelas

saväl Konungens befallningshafvande som helsovårdsnämnden.

3. Angående ledighet för stadsdistriktsläkare må föreskrift meddelas

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Komiténs förslag till instruktion för •provinsialläkare ni. fl.

i den särskilda instruktion, som för sådan läkare bör af stadsfullmäktige

utfärdas på sätt i § 49 närmare bestämmes.

§ 52.

I stad, der stadsfullmäktige ej finnas, bär allmänna rådstugan att Bestämmelse

fullgöra hvad enligt denna instruktion eljest tillkommer stadsfullmäktige, städer.

§ 53.

I fråga om tillsättning af stads- och stadsdistriktsläkare i Stockholm

samt deras tjenstledighet gäller hvad derom särskildt finnes stadgadt.

V.

Militär-, hospitals- m, 11. läkare.

§ 54.

Vid armén och flottan anstälde läkare äfvensom hospitals-, fängelse-,*<>«»-

• i in ii ii i .i »T ii It™*” m‘ fl’ ta
jernvägs-,

lasaretts- samt bad- och brunnsläkare halva att iakttaga hvad i kåre.

gällande författningar och för dem utfärdade särskilda instruktioner finnes

föreskrifvet.

VI.

Allmänna bestämmelser.

§ 55.

Behörighet att utöfva läkarekonsten och från apotek förskrifva jemväl alt

p . i i n . P . ,, , 1 ° . utöfva lakare
hältigt

verkande eller giltiga läkemedel tillkommer endast den, som. inom konstm.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Komiténs förslag till instruktion för provinsialläkare in, fl.

riket aflagt medicinsk licentiatexamen eller, utan att hafva aflagt sådan

examen, antingen af Kong! Maj:t erhållit särskild tillåtelse att inom riket

utöfva läkarekonsten eller blifvit af Kong! Maj:t utnämnd till läkaretjenst

eller ock af medicinalstyrelsen förordnats att tjenstgöra såsom vikarie eller

extra läkare vid armén, flottan eller den civila sjukvården; dock gäller

för sålunda förordnad vikarie eller extra läkare hans behörighet endast

för den tid, det för honom utfärdade förordnande bestämmer.

Förhållande

till medicinalstyrelsen.

§ 56.

Hvarje innehafvare af läkare-tjenst eller befattning, äfvensom alla de,

Indika eljest utöfva läkarekonsten, äro beträffande utöfningen deraf stälde

under medicinalstyrelsens inseende och pligtige att efterkomma hvad styrelsen

i kraft af gällande författningar och instruktioner föreskrifver dem;

derifrån likväl undantaga lärare vid de medicinska läroverken samt de

vid serafimerlasarettet i Stockholm anstälde läkare i hvad eu hvar af dem

i sådan egenskap åligger.

§ 57.

Behörighet till ] Endast legitimerade läkare kunna på underdånigt förslag till

tjenstår- läkaretjenst uppföras eller af myndigheter, kommuner eller enskilde antagas

beräkning, fjp läkaretjenst, med hvars innehafvande tjenstårsberäkning är förenad.

2. Innehafvare af de i nästföregående moment omförmälda läkaretjenster,

äfvensom de vid sjukvårdsinrättningar och medicinska läroverk

vederbörligen anstälde och hos medicinalstyrelsen anmälde underläkare

och amanuenser, med hvilkas befattningar förmån af tjenstårsberäkning

är förenad, samt de af medicinalstyrelsen förordnade biträdande provinsialläkare,

vikarier och extra läkare, hvilka äro medicine licentiater eller efter

aflagd medicinsk kandidatexamen fullgjort den för licentiatexamen föreskrifna

tjenstgöring vid universitet, ega åtnjuta tjenstårsberäkning för den

tid, de tjensten eller befattningen innehaft eller förestått.

3. Beträffande tjenstårsberäkning för docenter inom medicinska fakulteterna

vid universiteten och vid karolinska medikokirurgiska institutet

gäller hvad derom särskild! är föreskrifvet.

§ 58.

^tTrkrtäUa1 ^ fråga om behörighet att verkställa rättsmedicinsk undersökning af

rättsmedicinsktlöd menuiskas kropp samt om hvad iakttagas bör vid meddelande af

intyg för sinnessjuks intagande å hospital eller asyl och af tillstånd till

niskas kropp, liks balsamering gäller hvad derom särskilt är stadgadt.

m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Komiténs förslag till instruktion för provinsialläkare in. fl.

O |

O L

§ 59.

Hvarje läkare, antingen lian är i tjenst anstalt! eller enskildt meddelar

läkarevård, åligger:

l:o att åt sjuk, som af honom vårdas, meddela de råd och, så vidt

möjligt är, egna den behandling, som den sjukes tillstånd fordrar och

som med vetenskap och bepröfvad erfarenhet öfverensstämmer;

2:o att vid hvarje under hans behandling kommande fall af kolera,

smittkoppor, fläckfeber (tyfus), nervfeber (tyfoidfeber), skarlakansfeber,

elakartad halssjukdom (difteri), rödsot (dysenteri) eller barnsängsfeber föreskrifva

och, så vidt ske kan, anordna tjenliga åtgärder mot smittans spridande

samt, der gällande författning sådant föreskrifver, hos helsovårdsnämncl

göra skriftlig anmälan om inträffadt sjukdomsfall eller till ordförande

i kommunalnämnd lemna skriftlig underrättelse om förhållandet

jemte anvisning, om de åtgärder, hvilka böra vidtagas till förekommande

af sjukdomens utbredning.

3:o att vid läkemedels föreskrifvande iakttaga hvad angående receptets

innehåll och form finnes särskildt stadgadt;

4:o att, när någon aflidit, hvilken läkaren vårdat närmast före dödsfallet,

ofördröjligen och kostnadsfritt meddela ett efter stadgadt formulär affattadt

intyg öfver dödsorsaken;

5:o att till vederbörande förste provinsialläkare den 1 och 16 i hvarje

månad insända uppgift, enligt formulär, å de fall af de i § 20 mom. 1

af kongl. förordningen den 19 mars 1875 omförmälda smittosamma sjukdomar,

hvilka å landet eller i stad, der stadsläkare ej finnes, under näst

föregående halfva månad kommit under hans behandling;

6:o att till medicinalstyrelsen skyndsamt inkomma med de upplysningar,

förklaringar eller underrättelser, medicinalstyrelsen kan i särskilda

fall finna anledning begära;

7:o att vid afgifvande af infordrade upplysningar och förklaringar,

äfvensom vill utfärdande af intyg, afsedt att företes inför domstol eller

annan offentlig myndighet, iakttaga hvad i §§ 36 och 37 eller i särskild

författning är i sådant afseende föreskrifvet; samt

8:o att, då läkarens boningsort icke är bestämd genom hans tjenst,

hos medicinalstyrelsen och förste provinsialläkaren i länet anmäla den ort,

der lian bosätter sig eller dit han flyttar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Läkares tystlåtenhet.

Komiténs förslag till instruktion för provinsialläkare rn. fl.

§ 60.

Ej må läkare yppa livad honom i denna hans egenskap blifvit i förtroende

meddeladt, ej heller i oträngdt mål uppenbara hvad han angående

sjukdom eller dess uppkomst sjelf funnit; dock att genom denna läkarens pligt

någon inskränkning icke får ega rum i hans skyldighet att verkställa förrättning

och afgifva utlåtande eller intyg samt dervid förfara enligt gällande

författningar och instruktioner.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Komiténs förslag till taxa.

33

Förslag

till

TAXA

på arfvode åt visse i civil tjenst anstälde läkare för enskild sjukvård och

för intyg, meddelade på enskild begäran, äfvensom för tjenstförrättningar,

verkstälda enligt gällande instruktion eller myndighets uppdrag.

A. För enskild sjukvård och på enskild begäran meddelade intyg:

§ 1.

Förste provinsialläkare, provinsial-, extra provinsial- eller biträdande

provinsialläkare, eller vikarie för sådan läkare eger att för enskild sjukvård,

soin inom distriktet lemnas, äfvensom för intyg, som på enskild begäran

meddelas, erhålla arfvode och i särskilda fall reseersättning enligt

bär nedan gifna bestämmelser, der ej annorlunda öfverenskommes.

§ 2.

1. Rådfrågas läkaren i sin bostad eller annorstädes, utgår arfvodet

för rådfrågningen, vare sig recept af läkaren meddelas eller icke, med 1

krona. För förnyelse af recept utan särskild rådfrågning utgör arfvodet

50 öre.

2. Det i mom. 1 bestämda arfvode för rådfrågning utgår icke vid

sjukbesök, hvarom här nedan stadgas; och må sådant arfvode ej heller

beräknas, derest vid sjukbesök läkaren rådfrågas af någon, som hör till

samma hushåll som den sjuke.

Bill. till Rikscl. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 5 Höft.

Allmän bestämmelse.

Arfvode för

rådfrågning.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Komiténs förslag till taxa.

§ 3.

sjukbesök inom '' • För hvarje besök, som af läkaren på anmodan göres hos sjuk på

två kilometer, afstånd ej öfverstigande två kilometer från läkarens bostad eller från annat

ställe inom distriktet, der han uppehåller sig, utgår arfvode med 3 kronor.

2. Öfverstiger i fall, som i mom. 1 omförmäles, afståndet- från

läkarens bostad en kilometer och finnes farbar väg till den sjuke, skall

läkaren med tjenlig skjuts befordras till och från sjukbesöket. Sker ej

hemtning i sådant fall, Vare läkaren berättigad till godtgörelse för utgift,

som han haft för sin fortskaffning till och från stället.

§ 4.

Arfvode för öfverstiger vid sjukbesök våglängden till den sjuke från läkarens bo
sjukbesök

j)å ~ ” . . . ~ , 0 ” o

afstånd ut- stad eller annat ställe inom distriktet, derifrån resan anträdes, två kilo''^vfjfrfäl0''

meter, utgår arfvodet, för besök på afstånd ej öfverstigande en half mil,

med 5 kronor samt, för besök på längre afstånd, med ytterligare 2 kronor

för hvarje Överskjutande börjad half mil intill fyra mil och derefter med

2 kronor för hvarje Överskjutande börjad mil af väglängden till den sjuke,

Titan rätt för läkaren till särskild! arfvode för återfärden.

§ 5.

Tetfrån^uk B och från sjukbesök på afstånd öfverstigande två kilometer

besök på a f- skall läkaren befordras med tjenlig skjuts, och må dertill användas äfven

Stvåtiiofeier åkdon efter eu häst, såvida åkdonet kan efter ortens sed såsom beqvämligt

anses. Vill läkaren i stället för den hemtandes åkdon begagna eget

lättare enbetsåkdon, vare han dertill berättigad.

2. Varder läkaren i fall, som i mom. 1 sägs, ej hemtad, har han att

sjelf ombesörja sin befordran till och från stället med rätt att derför uppbära

ersättning efter skjuts med en häst jemte åkdonslega efter 30 öre

för milen.

§ 6.

Sjukbesök9IT ^• Begagnar läkaren, der han ej med skjuts befordras, för resa vid

räknad efter sjukbesök på afstånd öVerstigande två kilometer, eller för del af sådan

tid- resa, jernväg eller ångfartyg, eller måste vid besök på sådant afstånd

vägen eller någon del deraf tillryggaläggas på båt, till häst eller till fots,

skall arfvodet för besöket beräknas efter den tid, som för färden åtgår,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Koinitéus förslag till taxa.

sålunda att arfvodet utgår med 2 kronor för hvarje börjad timme, intill

tio timmar, och för längre tid med ytterligare 1 krona för hvarje börjad

timme, dock att arfvodet för sådan resa icke i något fall må understiga

5 kronor; skolande denna beräkningsgrund tillämpas, jemväl om skjuts

jemte något af nu nämnda fortskaffningssätt användes. Vid bestämmandet

af den tid, som för färden åtgått, inberäknas äfven den tid läkaren måst

under färden afvakta jern vägs- eller ångfartygslägenhet, egande dock den

betalningsskyldige att, der han vill undgå kostnaden för väntetid under

hemfärden, sjelf ombesörja läkarens fortskaffning till hans hem. Deremot

inberäknas icke den tid, som åtgår för läkarens besök hos den sjuke.

2. Vid resa, hvarom i denna paragraf förmäles, tillkommer läkaren

utom arfvode äfven reseersättning för färd på jernväg efter afgift för plats

i första klassens vagn och för färd på ångfartyg efter afgift för enkel

hyttplats eller, när hytt ej förekommer, eu salongsplats; börande, derest

läkaren måste sjelf ombesörja färd med båt, häst eller skjuts, honom ersättas

stadgad eller, der taxa icke tinnes, betingad lega. Har läkaren

under färden haft utgift för transport af reseffekter, skall sådan utgift

honom godtgöras.

§ 7.

1. Varder läkaren under resa för ett sjukbesök anmodad att efter''^‘aljukb/sök

besöket med afvikande från eller fortsättning af vägen besöka annan sjuk, under en reseskall

för hvarje sådant ytterligare sjukbesök arfvode, efter de i § 3 mom. tur''

1 och § 4 stadgade grunder, utgå såsom för ny resa, beräknad efter våglängden

från den nya vägens början till den sjukes bostad; och vare den,

som kallat läkaren till det senare besöket, skyldig att vid afvägen, eller

der den nya vägen börjar, hemta läkaren samt ombesörja hans hemfärd.

2. Skall, då flera sjukbesök i ett sammanhang företagas, läkarens

arfvode, enligt hvad i § 6 sägs, för något eller några af besöken beräknas

efter tid, gäller samma beräkningsgrund för hela reseturen; skolande

arfvodet mellan de betalningsskyldige fördelas efter den tid, som åtgått

för färden till och från hvarje särskild! sjukbesök, och svare hvar för den

hemtningsskyldighet eller reseersättning, som efter ofvan stadgade grunder

på honom belöper.

§ 8.

För läkarens biträde vid barnförlossning skall, utöfver förut stadgadeSärskUdt arf
<—''

/ vj ijodc tov ocivn~

arfvode och reseersättning, der sådan ifrågakommer, betalas ytterligare förlossning.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Komiténs förslag till taxa.

arfvode från och med 5 kronor till och med 25 kronor efter förrättningens

mer eller mindre svåra beskaffenhet och den tid, som dertill åtgått, samt

den betalningsskyldiges förmåga att utgöra arfvodet.

§ 9.

Svodef8rbe- Hjr besigtning å lefvande person med deröfver utfärdad attest njute

sigtning ålef * läkaren i arfvode 3 kronor, der ej besigtningen afser utrönande af sinnesvande

person, beskaffenhet, i hvithet fall arfvodet utgår med 10 kronor. Har vid besigtning,

som nu är sagd, resa erfordrats, åtnjute läkaren dessutom arfvode

och reseersättning såsom för sjukbesök är stadgadt.

§ 10.

Förnöjdtlarf- ]. Anlitas läkaren under tiden mellan kl. 10 e. m. och kl. 7 f. m.

vode ton la
hnrevåvd

un- eller faller resa för sjukbesök eller del af resan inom samma tid, utgår

der viss ad. nrfy0Ctet för rådfrågning med 50 procent förhöjning och för sjukbesök

med förhöjning af 1 krona för hvarje börjad timme, som under ofvan

angifna tid för besök eller resa åtgått.

2. Förhöjning, som nu är sagd, eger dock icke rum, då fråga är

om biträde vid barnförlossning.

§ 11.

wtZTkom- 1 • Har kommun åtagit sig att betala läkarevård för vissa fattiga

mun för vissa eller mindre bemedlade medlemmar af kommunen och företes inför läkaren

mindre bemed- (^erom uthärdad! behörigt intyg, utgår arfvodet för afl sådan läkarevård

lade betalas. med endast hälften af här ofvan stadgade arfvodesbelopp.

2. Varder läkaren till sådant sjukbesök, som i mom. 1 afses, ej

hemtad, må resa på kommunens bekostnad af läkaren företagas, endast

så vida medgifvande dertill af kommunalmyndigheten lemnats.

3. För liqvids erhållande i fall, hvarom i denna paragraf sägs, eger

läkaren åt t, med bifogande af lemnade intyg, qvartalsvis till kommunalmyndigheten

ingifva räkning å läkaren tillkommande arfvode och reseersättning.

§ 12.

Arfvode och reseersättning enligt denna taxa, hvilka skola af enskild

Enskildes be
talningsskyl-

# -

dighet enligt person gäldas, åligger det den sjuke eller den, som för dennes vård och

denna taxa.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Komiténs förslag till taxa. 37

underhåll ansvarar, eller den, som eljest för annan person anlitat läkaren,

att vid anfordran erlägga.

§ 13.

Tredskas den betalningsskyldige att erlägga arfvode eller reseersätt-^^j^f

ning enligt denna taxa, njute läkaren för utbekommande deraf hand-?ercs utbekomräckning

hos öfverexekutor, der läkaren styrker, att räkning å beloppet mandehlifvit

minst fjorton dagar före ansökningens ingifvande till öfverexekutor

tillstäld den betalningsskyldige.

B. För tjenstförrättningar, verkstälda enligt gällande instruktion

eller myndighets uppdrag.

§ H.

För tjenstförrättning, som, för allmän helso- eller sjukvård, af de i^t/elr/u§

1 omförmälde läkare på grund af gällande instruktion eller myndighets '' ning i alluppdrag

utföres å ställe på längre afstånd från läkarens bostad än två mänheL

kilometer, utgår ersättning efter den klass i gällande resereglemente, som

är för provinsialläkare bestämd, men för tjenstförrättning, utförd pa afstånd

ej öfverstigande två kilometer från hans bostad, utgår, der ej för

vissa tjenstförrättningar särskildt arfvode, enligt hvad i § 15 sägs, är bestämdt,

ersättning med 5 kronor i dagtraktamente, utan'' rätt för läkaren

att beräkna reseersättning.

§ 15.

1. För nedannämnda tjenstförrättningar tillkommer läkaren, jemte

ersättning enligt gällande resereglemente, der sådan jemlikt § 14 i fr aga- förrättning a r.

kommer, arfvode med följande belopp:

för rättsmedicinsk undersökning af död menniskas kropp, med protokoll

och utlåtande i två utskrifter.............................................. 20 kronor;

för undersökning till upptäckande af arseniksyrlighet i fast form,

jemte protokoll i två utskrifter........................................................ 5 kronor;

för undersökning af lefvande person till utrönande af hans sinnesbeskaffenhet,

jemte utlåtande i två utskrifter ............................... 10 kronor;

samt för'' annan undersökning eller besigtning å lefvande person eller

personer, jemte utlåtande i två utskrifter.................................. 5 kronor;

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Komiténs förslag till taxa.

beroende likväl dessa arfvodens åtnjutande på de till förrättningen

hörande handlingars godkännande vid den granskning, de i medicinalstyrelsen

äro underkastade.

2. För den i § 3 af kongl. förordningen angående åtgärder mot införande

och utbredning af smittosamma sjukdomar bland rikets invånare

den 19 mars 1875 föreskrifna undersökning utgår arfvode enligt bestämmelsen

i § 16 mom. 1 af samma förordning.

§ 16.

skyldighet3för L För tjenstförrättning, hvarom i §§ 14 och 15 sägs, utgår, med det

tjenst förr att- undantag som här nedan i mom. 2 omförmäles, ersättning af statsmedel,

nmgar. c|er ej annorlunda är i särskild författning bestämdt.

2. Har läkaren, enligt § 33 i helsovårdsstadgan för riket, af ordförande

i kommunalnämnd anmodats att besöka orten, skall ersättningen

för läkarens resa bestridas af staten och vederbörande kommun, till hälften

af hvardera, i den ordning, som finnes särskilt föreskrifven.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Komiténs förslag till lag ang. bostad ro. ro.

39

Förslag

till

LAG

angående skyldighet att anskaffa och underhålla hostad eller lemna

hyresersättning åt provinsialläkare.

§ 1.

Hvarje provinsialläkaredistrikt åligger att anskaffa och underhålla bostad

åt provinsialläkaren eller, derest distriktet finner sådant för sig lämpligare,

till honom utgöra hyresersättning efter 750 kronor om året.

§ 2.

Kostnad för anskaffande och underhåll af bostad åt provinsialläkare

eller hyresersättning skall, i den mån bidrag dertill ej utgår af landstingsmedel,

bestridas af provinsialläkaredistriktets samtlige till kommun inom

distriktet skattskyldige medlemmar efter de grunder, som gälla för kommunalutskylders

utgörande.

§ 3.

Inom provinsialläkaredistrikt, deri stad ingår, fördelas den kostnad för

hostad eller den hyresersättning, som skall af distriktet gäldas, mellan

staden å ena sidan och landsbygden å den andra i förhållande till den

allmänna bevillning, enligt art. II bevillningsstadgan för fast egendom

eller för inkomst af kapital eller arbete, som från staden och från lands
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Komiténs förslag till lag ang. bostad m. in.

bygden utgår, hvarefter den på landsbygden belöpande andel af samma

kostnad eller hyresersättning mellan de särskilda landskommunerna fördelas

efter fyrktalet.

§ 4.

År inom provinsialläkaredistrikt extra provinsialläkare anstäld, må

derigenom icke någon inskränkning ske i extra provinsialläkaredistriktets

skyldighet att deltaga i kostnaden för anskaffande och underhåll af bostad

eller i utgörandet af hyresersättning åt provinsialläkaren.

§ 5.

Närmare föreskrifter angående provinsialläkarebostads beskaffenhet samt

läkarens rättigheter och skyldigheter i afseende å sådan bostad, äfvensom

i fråga om förvaltningen af ärenden angående bostad eller hyresersättning

åt provinsialläkare, meddelas af Konungen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Korniténs förslag till bostadsreglemenie.

41

Förslag

till

REGLEMENTE

angående bostad och hyresersättning åt provinsialläkare.

I fråga om beskaffenheten af bostad, hvilken det åligger provinsialläkaredistrikt

att anskaffa och underhålla åt provinsialläkaren, samt läkarens

rättigheter och skyldigheter i afseende å sådan bostad, äfvensom förvaltningen

af ärenden angående bostad eller hyresersättning åt provinsialläkare,

stadgas som följer.

§ I
1.

Till provinsialläkarebostad höra:

l:o boningshus, enligt, af Konungens befallningshafvande på förslag af Bostadens uprovinsialläkaredistriktet

godkänd ritning, inredt till sju rum, kök och skaffenheL

handkammare samt två förstugor, börande två af rummen vara så belägna,

att de lämpligen kunna användas till mottagnings- och väntrum. Rummen

skola vara rymliga och hålla i höjd från golf till tak minst 3 meter 10

centimeter samt vara försedda med kakelugnar, innanfönster och nödiga

garderober, hvarjemte i väntrummet böra vara inredda två väggfasta arkivskåp;

samt

2:o följande uthus och lägenheter: brygg- och bagarstuga med inmurad

panna och bakugn; drängkammare, visthus och vedbod jemte källare, såvida

sådan ej blifvit anlagd under boningshuset, stall med spiltruin för

två hästar och foderrum samt vagnbod och hemlighus äfvensom, om de

byggnadsskyldige så anse nödigt, skjul invid stallet för besökandes hästar.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 5 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Komiténs förslag till bostad sreglemente.

2. Husen skola vara uppförda å lämpligt belägen, torrlagd, planerad

och inhägnad tomt vid den af Kongl. Maj:t för provinsialläkaren bestämda

station samt byggda och inredda såsom för ett bättre boställe är i orten

brukligt. Tomten bör vara rymlig samt, om den är belägen på landet,

försedd med brunn och lemna bostadsinnehafvaren tillfälle till anläggning

af en mindre trädgård.

§ 2.

Bostadens au- 1. Provinsialläkare eger tillträda bostaden med månaden näst efter

dande samt den, då lian till tjensten utnämndes, och sker afträdandet vid näste tjenstlakarens

un- innehafvarens tillträde af tjensten. Läkarens mottagnings- och väntrum

dighefm^m. skola under ledighet af tjensten ställas till vikariens förfogande och böra

jemväl vid läkarens tjenstledighet, så vidt lämpligen ske kan, hållas vikarien

tillhanda.

2. Sedan bostaden blifvit vid syn godkänd eller provinsialläkare mottagit

bostaden utan att enligt § 6 hafva begärt syn derå, skall provinsialläkaren,

under den tid han innehar bostaden, på egen bekostnad iståndsätta

å bostaden uppkommande tillfälliga smärre bristfälligheter och ombesörja

de reparationer af boningsrum, förstugor och kök till tapeter, inre

tak och målning inomhus, hvilka han finner behöfliga; och åligger honom

i öfrigt att vid ersättningsskyldighet hålla noga tillsyn derå, att icke genom

vanyård eller åverkan skada å bostaden uppkommer.

B. A bostaden belöpande utskylder skola gäldas af bostadsinnehafvaren,

hvaremot brandstodsafgift för åbyggnaderna bestrides af de byggnadsskyldige.

_

4. År vid provinsialläkares tillträde till tjensten bostaden i dess helhet

eller till större delen deraf under reparation och derigenom för honom

obeboelig, eller skulle bostaden genom olyckshändelse blifva förstörd eller

väsentligen skadad, vare provinsialläkaren berättigad att för den tid han

är i afsaknad af bostad njuta hyresersättning efter särskildt stadgade

grunder.

5. Har bostad blifvit till provinsialläkare upplåten, men besluter distriktet

att i stället tillhandahålla honom hyresersättning, vare provinsialläkaren

pligtig att ett år efter uppsägning från bostaden afflytta vid nästa

fardag.

6. Hyresersättning beräknas efter kalendermånad och utgår under

ledighet af tjensten till följd af dödsfall till förre tjenstinnehafvarens dödsbo.

Såvida annorlunda ej öfverenskommes, utbetalas hyresersättning vid hvarje

cjvartals slut.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Komiténs förslag till bostadsreglemente.

§ 3.

43

1. För handhafvande af ärenden angående provinsialläkarebostad eller Förvaltning af

för uppbörd och utbetalning af hyresersättning skall landstinget för hvarje “^eloltäd

provinsialläkaredistrikt inom länet bland distriktets medlemmar för eu tid eller hyrestid

tre år utse en styrelse af tre ledamöter och två suppleanter. er saltning.

2. Finnes inom distriktet bostad åt provinsialläkaren upplåten, har

den utsedda styrelsen att årligen vid ett före den 1 augusti hållet, minst

en. månad förut i distriktets kyrkor utlyst, sammanträde med de skattskyldige

inom distriktet för öfverläggning och afgörande framlägga förslag å

de utgifter, som under det nästföljande året för bostaden må anses erforderliga.

Vid sådant sammanträde skall ock afgifvas en af två eller flere

vid nästföregående sammanträde utsedde revisorer granskad redogörelse för

förvaltningen under sistförfluten kalenderår. Finner distriktet sådant lämpligare,

må dock sammanträde med de skattskyldige hållas å annan tid eller

med längre mellantid än nu är sagdt.

3. De vid sammanträde beslutade och genom styrelsens försorg på

distriktets kommuner fördelade utgifter skola för hvarje år genom vederbörande

kommunalmyndigheter utdebiteras på dem, som under det löpande

året varit till kommunen skattskyldige, samt uppbäras i sammanhang med

kommunalutskylderna och redovisas af kommunalmyndigheterna till förenämnda

styrelse.

4. Har åter distriktet beslutit lemna provinsialläkaren hyresersättning,

eger den af landstinget utsedda styrelse att efter ofvan angifna grunder

årligen före oktober månad på distriktets kommuner fördela hyresersättningen,

hvarefter beloppet af vederbörande kommunalmyndigheter utdebiteras,

uppbäres och redovisas, på sätt här ofvan om kostnad för bostad

blifvit bestämdt. I fall, som nu är sagdt, erfordras icke sammanträde af

de skattskyldige, men skall redogörelse till landstinget af styrelsen årligen

afgifvas. Yäckes fråga om anskaffande af bostad åt läkaren, skall för frågans

afgörande sa/m man träde med de skattskyldige inom distriktet af styrelsen

utlysas, såsom i mom. 2 sägs.

§ 4.

Har landstinget åtagit sig att antingen till fullo bestrida kostnad för Förfarande

anskaffande och underhåll af bostad åt provinsialläkare eller att till viss

del gälda sådan kostnad eller hyresersättning åt provinsialläkare, eg emu bostad eller

landstinget bestämma, huru den utsedda styrelsen skall inför landstinget

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Komiténs förslag till bostadsreglementc.

afgifva redogörelse för sin förvaltning. Bestrides hyresersättningen till

fullo af landstinget, erfordras icke någon styrelse.

§ 5.

Besibostod of ^ör utrönande af de för underhåll af provinsialläkarebostad nödiga

°sta '' reparationer, har den utsedda styrelsen att årligen å bostaden hålla besigtning.

§ 6.

Syna bostaden. 1. Önskar tillträda^ utredning, huruvida bristfälligheter å bostaden

förekomma, skall han senast fjorton dagar efter tillträdet hos kronofogden

i orten begära syn å bostaden; och bör sådan syn af kronofogden med

två af honom tillkallade nämndemän, i närvaro af af- och tillträdare samt

den för distriktet utsedda styrelse och på af- och tillträdares äfvensom

distriktets bekostnad till en tredjedel hvardera, så fort ske kan, hållas;

egande den, som icke åtnöjes med synemännens beslut, deremot föra

talan efter stämning till domstol inom tre månader från den dag syneförrättningen

afslutats. Begäres ej syn inom tid, som nu är sagd, svare

tillträdaren för den ersättningsskyldighet, som enligt § 2 mom. 2 eljest

ålegat afträdaren.

2. I enahanda ordning och med öppen lemnad rätt till klagan, såsom

i näst föregående mom. sägs, skola, på derom gjord anmodan, af kronofogden

förättas dels afsyning för godkännande af uppförd eller eljest anskaffad

bostad eller verkstäld ombyggnad af något till bostaden hörande

hus och dels syn å bostaden för afgörande å annan tid än vid tillträdet

deraf, huruvida derå förekomma bristfälligheter, som böra genom styrelsens

eller bostadsinnehafvarens försorg afhjelpas; skolande kostnaden för nu omförmälda

syneförrättningar gäldas i först berörda händelse af styrelsen

och i senare fallet på sätt af synemännen bestämmes.

§ 7.

Angående re- 1. _ Har provinsialläkaredistrikt, då detta reglemente träder i kraft,

^-:"''rcdan inrättat bostad åt provinsialläkaren, må med tillämpningen af de i

§ 1 gifna bestämmelser anstå, intill dess bostaden skall ombyggas eller

eljest dermed skola vidtagas förändringar, som äro jemförliga med ombyggnad,

men skall reglementet i öfrigt tjena till efterrättelse.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Komiténs förslag till bostadsreglemente.

2. Är provinsialläkarebostad tillkommen på grund af donation och

stå de vid donationen bestämda vilkor i strid med föreskrifterna i detta

reglemente, eller åtnjuter provinsialläkare ett med jordbruk förenadt boställe,

eger i dessa fall tills vidare annan tillämpning af detta reglemente

icke rum än att, der särskild styrelse för förvaltning af ärenden angående

bostaden ej finnes, sådan styrelse skall af landstinget utses. Styrelsen

åligger att senast inom en tid af två år från det detta reglemente trädt i

kraft eller, om tjensten inom denna tid varder ledig, vid sådan ledighet

underställa Kong!. Maj:ts pröfning om, och i sådant fall, i hvilken utsträckning

reglementet skall inom provinsialläkaredistriktet tillämpas.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Komiténs förslag till ändringar i helsovårdsstadgan.

Förslag

till

ändringar i Kongl. Majt;s nådiga helsovårdsstadga för riket.

§ 1.

1. Närmaste — — — — — — helsovårdsnämnd.

2. Denna nämnd — — — — — lämplig person.

3. De valde — — — — — — innehafva.

4. Den som — — — — — — i helsovårdsnämnden.

5. Den som — — — — — — godkännes.

6. Förste provinsialläkaren i länet eger, äfven om han icke är ledamot

af nämnden, vara tillstädes vid nämndens sammanträden samt i öfverläggn

in garna men ej i besluten deltaga; skolande sammanträde med nämnden

skyndsamt ega rum, då det af förste provinsialläkaren äskas, och denne

i. god tid erhålla underrättelse om tiden och stället för det samma. Har

viss tid för sammanträdet blifvit af förste provinsialläkaren föreslagen,

skall sammanträdet hållas å denna tid eller, om hinder derför möter, å

närmast följande för sammanträdet lediga, efter öfverenskommelse med

förste provinsialläkaren bestämda dag.

7. I fall behof — — — — — — — — besluten.

§ 11.

Helsovårdsnämnden har att årligen inom februari månads utgång till

förste provinsialläkaren aflemna en till medicinalstyrelsen stäld berättelse

om — — — — förvaras.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Komiténs förslag till ändringar i helsovårdsstadgan.

47

§ 26.

Hvad —7 -— derstädes. Har provinsial- eller extra provinsialläkare

sin station inom samhälle, hvarom nu är sagd t, skall han vara ledamot af

helsovårdsnämnden på stället.

§ 27.

1. Närmaste —- — ega vederbörande förste provinsial-, provinsialoch

extra provinsialläkare, oafsedt att de icke äro ledamöter af nämnden,

vara — — då det af någon af bemälde läkare äskas — — sammanträdet.

Har viss tid för sammanträdet blifvit af förste provinsialläkaren föreslagen,

galle hvad i § 1 inom. 6 för sådant fall stadgas om helsovårdsnämnd

jemväl om kommunalnämnd.

2. Kommunalnämnder -— — — — — — befogenhet.

3. För erhållande — — — — — — — stadgadt.

4. Till ledning för de berättelser, som årligen skola af provinsialoch

extra provinsialläkare till förste provinsialläkaren aflemnas, åligger

det — — till provinsialläkaren eller, der särskild extra provinsialläkare

finnes, till denne — — — åtgjord!

§ 33.

1. På landet skall, då flera personer i samma hus eller by hastigt insjukna

eller aflida eller eljest sådant sjukdomsfall yppas, som gifver anledning

antaga att kolera, smittkoppor, fläckfeber (tyfus), nervfeber (tyfoidfeber),

skarlakansfeber, elakartad halssjukdom (difteri) eller rödsot (dysenteri) är

under utbrott, kommunalnämndens ordförande genast, sedan han fått kunskap

härom, skriftligen anmoda vederbörande provinsial- eller extra provinsialläkare

att besöka orten, skolande vid sådan anmodan tillika, med

ledning af de utaf medicinalstyrelsen om nämnda sjukdomar meddelade

anvisningar, lemnas upplysning om sjukdomens beskaffenhet äfvensom ock

uppgifvas den eller de sjukes namn, ålder och bostad.

2. Får presterskapet tidigare kunskap om sådana sjukdomsfall, hvarom

nu är nämndt, bör presterskapet skyndsamt meddela kommunalnämndens

ordförande underrättelse härom, jemte så fullständig uppgift om sjukdomens

beskaffenhet och den eller de insjuknade, som för läkarens tillkallande,

enligt hvad ofvan sägs, erfordras. Enahanda underrättelse och upplysning

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Komiténs förslag till ändringar i helsovårdsstadgan.

skola till kommunalnämndens ordförande ofördröjligen lemnas jemväl af

hvarje husfader, i hvars hem sjukdom af ifrågavarande beskaffenhet utbrutit,

hörande dervid tillika tillkännagifvas, om läkare blifvit tillkallad

eller icke.

3. Antager smittosam sjukdom sådan utbredning, att densamma kan

anses hafva öfveigått till farsot, och synes den ej kunna hämmas utan

förnyade besök af läkaren, må kommunalnämnden hos Konungens befallningshafvande

hemställa om förordnande för provinsial- eller extra provinsialläkare

att på statens bekostnad besöka orten för meddelande af anvisning

om de åtgärder, hvilka med anledning af sjukdomen böra vidtagas.

Dylik hemställan skall vara åtföljd af vederbörande provinsial- eller extra

provinsialläkares genom kommunalnämndens ordförande inhemtade yttrande

i ärendet.

4. T stad — —---------Kong!. Maj:ts befallningshafvande.

Stockholm, Ivar Hteggströms boktryckeri, 1890.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

49

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj :t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31

december 1889.

Närvarande:

o

Hans excellens herr statsministern friherre Akeriiielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Wennerberg,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Departementschefen statsrådet Wennerberg föredrog i underdånighet

ej mindre betänkande, afgifvet den 5 april 1887 af den komité, som den

6 november 1885 tillsatts för granskning af uppgjordt förslag till instruktion

för provinsialläkare med flere läkare äfvensom för utredande af åtskilliga

andra i samband dermed stående frågor, än äfven de underdåniga

utlåtanden, som i anledning deraf afgifvits af öfverståthållareembetet och

Kong]. Maj:ts samtlige befallningshafvande äfvensom af kong!, medicinalstyrelsen.

Efter att hafva redogjort för handlingarnas innehåll yttrade departementschefen:
»Enligt

hvad statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 6 november

1885 närmare utvisar, eidiöll förenämnda komité i uppdrag:

att granska af medicinalstyrelsen uppgjordt förslag till instruktion för

provinsialläkare med flere läkare och deri föreslå nödiga förändringar;

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 7

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

att taga i öfvervägande, hvilken aflöning borde tillkomma af staten

för sjukvården på landsbygden anstälde läkare och i hvad mån kommunerna

kunde anses böra till denna aflöning bidraga;

att granska landets nuvarande indelning i läkaredistrikt och deri föreslå

de förbättringar, som funnes lämpliga;

att föreslå nödiga ändringar i nuvarande bestämmelser angående af

statsverket utgående kostnader för sjukvården på landsbygden; samt

att taga i öfvervägande, om lagbestämmelser kunde vara beliöfliga

angående provinsialläkares ersättande för enskild sjukvård och, om sådana

ansåges önskvärda, dertill uppgöra förslag.

Med anledning af dåvarande departementschefens uttalande till statsrådsprotokollet,

att det blifvit nödvändigt att undersöka, huruvida den ökade

verksamhet af statens medicinska organer för den allmänna helsovårdens

behof, som mer och mer funnits oundgänglig, kunde åstadkommas af provinsialläkarne

med bibehållande af deras skyldigheter i afseende å den

enskilda sjukvården eller om någon annan organisation af det civila medicinalväsendet

måste utfinnas för att både den allmänna helsovården och

den enskilda sjukvården måtte komma till sin rätt, hafva komiterade, enligt

hvad de underdånigst anmält, fattat den dem i första rummet anförtrodda

uppgift att granska ofvanberörda instruktionsförslag och deri

föreslå nödiga ändringar såsom jemväl innefattande ett bemyndigande för

komiterade att, derest de förutsättningar, på hvilka förslaget hvilade, skxille

vid granskning deraf befinnas i ett eller annat afseende icke längre vara

öfverensstämmande med den allmänna eller den enskilda helsovårdens kraf

på tillgodoseende från statens sida, utarbeta och framlägga de förslag till

ändringar i det civila medicinalväsendet i allmänhet, som komiterade funne

behöfliga.

De af komiterade utarbetade förslag, som framlagts till Eders Kongl.

Maj:ts bepröfvande, äro, såsom komiterades betänkande utvisar, följande,

nämligen förslag till

l:o) Instruktion för läkare, som äro för helso- och sjukvården inom

visst område anstälde, äfvensom för andre, som utöfva läkarekonsten;

2:o) Taxa på arfvode åt visse i civil tjenst anstälde läkare för enskild

sjukvård och för intyg, meddelade på enskild begäran, äfvensom för tjenstförrättningar,

verkstälda enligt gällande instruktion eller myndighets uppdrag;
3:o)

Lag angående skyldighet att anskaffa och underhålla bostad eller

lemna hyresersättning åt provinsialläkare;

4:o) Reglemente angående bostad eller hyresersättning åt provinsialläkare;

och

s. 51 Kontrollera mot PDF

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

51

5:o) Ändringar i helsovårdsstadgan;

hvarjemte komiterade i sammanhang härmed framstäf de underdåniga

förslag, som återfinnas å sidd. *20—23 i komiterades betänkande,

och hvilka afse, förutom anställandet af 24 förste provinsialläkare inom

riket samt inrättandet af en ny provinsialläkaretjenst inom Norrbottens

län, ny lönereglering för provinsialläkarestaten, deri inberäknade jemväl

förste provinsialläkare, förhöjning samt i vissa hänseenden utsträckt användning

af anslaget till farsoters och smittosamma sjukdomars botande,

med förändring af anslagets titel, så ock frågan om bidrag af statsmedel

till aflönande af extra provinsialläkare.

Dessa af komiterade framlagda förslag torde icke lämpligen höra nu

/öretagas till behandling i vidsträcktare mån än desamma, såvidt de i

öfrigt finnas böra vinna afseende, föranleda framställning till Riksdagen

om nödiga anslags beviljande eller dermed sta i omedelbart sammanhang.

Ett bland de vigtigaste och under nuvarande förhållanden mest genom- piF0°l*lJal

gripande af komiterades förslag är det om anställande af 24 s. k. förste läkare,

provinsialläkare. Komiterade hafva funnit en ändring i vart civila medicinalväsende

vara oundgängligen af behofvet påkallad för tillgodoseende

såvidt möjligt äfven hos oss af de anspråk, som numera i de flesta civiliserade

länder i den allmänna helso- och sjukvårdens intresse ställas på

staten; och hafva komiterade ansett dessa anspråk kunna, utan alltför

dryga kostnader för statsverket, bäst uppfyllas genom anställande af hufvudsakligen

för den allmänna helsovårdens besörjande afsedde läkare, en för

hvart af rikets län, med station i länets residensstad och med uppgift att

icke allenast öfvervaka den allmänna lielso- och sjukvården inom hela

länet samt med råd och biträde tillhandagå Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i ärenden rörande den allmänna helso- och sjukvården inom

länet, utan äfven bestrida provinsialläkaretjenst i det residensstaden närmast

angränsande provinsialläkaredistrikt.

Komiterade erinra, hurusom sedan lång tid tillbaka frågan om den

allmänna helsovårdens ändamålsenliga ordnande varit föremal för framställningar

från den högsta medicinska myndigheten i vart land och att

ett liknande förslag, som det af komiterade framlagda, redan år 1844

framstäldes af dåvarande sundhetskollegium, hvilket förslag sedermera flera''

gånger blifvit af nämnda embetsmyndighet förnyadt. I motiven till det

af medicinalstyrelsen afgifna instruktionsförslag, hvilket af komiterade granskats,

har styrelsen äfven framhållit, att det ej torde dröja länge, förrän

den allmänna helsovården och den enskilda sjukvården måste anförtros

åt särskilde läkare, samt att många väsentliga fördelar syntes kunna ernås,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

om den allmänna helsovårdens Öfvervikande uppdroges åt en eller, der så

kunde erfordras, två sundhetsinspektörer inom hvarje län, så aflönade att

de kunde egna sig uteslutande åt denna sin uppgift.

Med förklarande, att komiterade ansåge mest önskvärdt, att den allmänna^

helsovårdens öfvervakande uppdroges åt eu uteslutande för detta

ändamål afsedd medicinaltjensteman för hvarje län, men att komiterade

trött sig icke ega utsigt^ att vinna statsmakternas bifall till ett förslag af

den utsträckning, att pa en gång skulle tillkomma 24 nya tjenstbefattningar

med icke obetydliga löner och pensioner, meddela komiterade, att

de varit betänkta pa att föreslå förordnande på viss tid af ett mindre

antal, förslagsvis sex, sundhetsinspektörer, mellan hvilka riket i vissa särskilda

distrikt skulle fördelas och hvilkas verksamhet skulle bestämmas

enligt, ett inom komitén upprättadt förslag till instruktion. Af skäl, som

i motiven till komiterades betänkande närmare angifvas, hafva komiterade

emellertid latit denna tanke falla, och funnit frågan icke kunna lämpligare

lösas, än genom upptagandet och utvecklandet af sundhetskollegii ofvanberörda

förslag om anställande af en förste provinsialläkare i hvarje af

rikets län. Men för att ej afsigten med förste provinsialläkarnes anställande

skulle helt och hållet eller till största delen förfelas, utan desse, då

så behöfdes, kunna odeladt egna sig åt sin hufvuduppgift, den allmänna

helsovarden, hafva komiterade derjemte föreslagit, att till förste provinsialläkarnes

hjelp vid den enskilda sjukvården inom deras distrikt skulle anställas

särskildt dertill förordnade medhjelpare eller så kallade biträdande

provinsialläkare.

Af en förste provinsialläkare, fullt förtrogen med länets lokala och

personella förhallanden samt i öfrigt för sitt kall lämplig och oförhindrad

att deråt egna sin tid och sina krafter, anse komiterade långt mera gagn

för den allmänna helso- och sjukvården vara att förvänta än af eu för ett

distrikt af flera län anstäld sundhetsinspektör, hvilken hvarken i förhållande

till länsstyrelsen eller gent emot befolkningen inom länet komme att intaga

den rådgifvande ställning eller vinna den auktoritet, som ensamt sätta

en målsman för den allmänna helsovarden i stånd att göra sitt inflytande

gällande. Någon synnerlig framgång åt sträfvande!, att genomföra den

allmänna helsovårdens kraf torde icke heller kunna väntas förutan en intresserad

medverkan och ett kraftigt understöd af länsstyrelsen, och att

dennas öra lättare skall vinnas af en vid dess sida stäld förste provinsialläkare

än af en under en stor del af året utaf resor upptagen sundhetsinspektör,

anse komiterade kunna med skäl förutsättas.

Genom anställande af en förste provinsialläkare i hvarje län skulle

jemväl, enligt komiterades åsigt, vinnas en organisation af medicinalväsen
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

53

(let i fråga om den allmänna helsovården, som, på samma gång mäktig af

vidare utveckling, till sina grunder vore fast och afslutad. En sådan fast

och afslutad organisation hafva komiterade deremot icke kunnat finna i

förslaget om anställande af sex sundhetsinspektörer för riket. De allt mera

växande anspråken på den allmänna helsovårdens tillgodoseende skulle nämligen,

efter komiterades förmenande, icke länge åtnöjas med sex eller ens tio

sundhetsinspektörer för riket. 1 Baden t. ex. finnes redan nu eu med eu

sundhetsinspektör i många afseenden likstäld embetsläkare anstäld i medeltal

för hvarje 30-tusental af landets invånare, under det att ända till 733,000

invånare här i landet skulle i medeltal komma på en hvar af sex sundhetsinspektörer

eller nära 440,000 på hvarje sundhetsinspektör, om desse vore

tio. Behofvet af ökadt antal sundhetsinspektörer skulle derför säkerligen

snart leda till förverkligandet af det af medicinalstyrelsen redan, på sätt

komiterade förut omnämnt, framhållna önskningsmålet af en och i vissa

fall två sundhetsinspektörer i hvarje län. Då nu helt andra grunder kunna

och böra uppställas för ett så stort antal sundhetsinspektörers tjenstverksamhet

och ställning än för ett fåtal af sex eller tio dylika inspektörer,

vore uppenbart, att eu organisation, afseende endast sistberörda fåtal, icke

kunde blifva annat än öfvergående.

Antoges åter förslaget om förste provinsialläkare, torde någon rubbning

af grunderna för provinsialläkareinstitutionen, sådan den genom förslaget

koinrne att framstå, icke för framtiden vara att befara. Institutionen

skulle nämligen genom detta tillägg af ett sammanhållande led mellan tjenstläkarne

inom länen och den medicinska centralstyrelsen endast utvecklas

och kompletteras på ett följdriktigt och för våra förhållanden lämpligt

sätt, utan att öfver eller vid dess sida stäldes något främmande eller olikartadt

element, något som lätt nog kunde inträffa genom anställandet af

sundhetsinspektörer med desses ofta mera medicinskt-tekniska än praktisktmedicinska

riktning. Den förändring i institutionen, som i framtiden kunde

förväntas, syntes, utom förste provinsialläkarnes skiljande från befattning

med enskild sjukvård, vara den att, till följd af ökad tillgång på läkare,

provinsialläkarne komme att mindre tagas i anspråk för enskild sjukvård

och deremot mera användas för den allmänna helsovården, en förändring,

hvilken ingalunda skulle minska behofvet och nyttan af en förste provinsialläkare

med de uppdrag, som af komiterade gifvits en sådan.

Kostnaderna för förste provinsialläkareinstitutionens genomförande

skulle enligt komiténs förslag blifva jemförelsevis föga betydande, då icke

några nya löner med åtföljande pensioner behöfde ifrågakomma. Förste

provinsialläkaren skulle nemligen åtnjuta lön såsom provinsialläkare inom

sitt distrikt och i sin egenskap af förste provinsialläkare erhålla endast

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

tjenstgöringspenningar. Biträdande provinsialläkaren åter, livilkens hufvudsakliga

inkomst komme att bero på enskild praktik, skulle, med åtnjutande

af den nu mera än förr skattade förmånen af tjenstårsberäkning vid befordran

i likhet med civile läkare i statens tjenst, af statsverket bekomma

endast ett mindre arfvode, lämpadt efter det tillfälle till enskildt förvärf,

som inom de särskilda distrikten kunde anses erbjuda sig.

Beloppet af de förste provinsialläkarne tillkommande årliga tjenstgöringspenningar

har af komiterade ansetts kunna bestämmas i allmänhet

till 1,500 kronor, men i sex län, nemligen Norrbottens, Vesterbottens,

Jemtlands, Gotlands, Blekinge och Hallands, i hvilka län komiterade enligt

gjorda beräkningar ansett ett mindre drygt arbete för den allmänna helsovarden

åtminstone för närvarande påkallas än i de öfriga länen, till allenast.

1,000 kronor. Arfvodet för de biträdande provinsialläkarne har af

komiterade beräknats, med afseende å den större eller mindre utsigten till

enskild praktik i de särskilda residensstäderna, för 4 till 1,000 kronor, för

8 till 750 kronor och för de öfrige 12 till 500 kronor om året.

Sammanlagda beloppet af förste provinsialläkarnes tjenstgöringspenningar

skulle således uppgå till 33,000 kronor samt af biträdande provinsialläkarnes

arfvoden till 16,000 kronor årligen, således tillhopa till 49,000

kronor. Då härtill lägges den utgift, som skulle föranledas af förste

provinsialläkarnes tjenstresor, och som af komiterade beräknats till 28,800

kronor om året, då hvarje förste provinsialläkare antagits skola minst 2

månader årligen uppehålla sig på sådana resor, skulle hela kostnaden för

den af komiterade föreslagna nya anordningen belöpa sig till 77,800 kronor

om året.

Derest komiterades förslag i nu förevarande de! blifver godkändt, borde

efter komiterades åsigt med tillsättning af förste provinsialläkare anstå till

första derefter inträdande ledighet af provinsialläkaretjensten i det distrikt,

der länsresidenset vore beläget. Under tiden skulle förste provinsialläkarebefattningen

uppehållas på grund af förordnande, dervid kunde användas

antingen de nuvarande provinsialläkarne i nämnda distrikt, så vidt

de ansages dertill lämplige och funnes villige att mottaga förordnandet,

eller ock andra legitimerade läkare, mot åtnjutande af de till förste provinsialläkaren

anslagna tjenstgöringspenningar äfvensom det för biträdande

provinsialläkaren beräknade arfvodet, hvarigenom under öfvergångstiden

inga särskilda ökade kostnader utöfver de ofvan angifna skulle blifva behöfliga.

Beträffande denna af komiterade föreslagna anordning, efter hvars

genomförande den närmaste tillsynen öfver den allmänna helso- och sjukvården

dock fortfarande skulle utöfvas af provinsialläkarne, yttrar i sitt i

s. 55 Kontrollera mot PDF

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

55

ämnet afgifna underdåniga utlåtande medicinalstyrelsen, att ju mer den

allmänna helsovårdens betydelse kommit till erkännande och fordringarna

på dess målsmän ökats, desto tydligare har det visat sig, att den allmänna

helsovården fordrar sina särskilde målsmän. Vid valet mellan 6 sundhetsinspektörer

med tjenstområde af 4 län för hvarje eller, såsom äfven af en

och annan länsstyrelse ifrågasatts, 12 sådana inspektörer med 2 län för

hvarje, å ena sidan, och en förste provinsialläkare för hvarje af rikets 24

län, å den andra, förklarar styrelsen sig, lika med komiterade, gifva företrädet

åt det senare alternativet, som äfven förordats af det stora flertalet

af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Styrelsen håller nämligen före,

att dessa organer för den allmänna helsovården skola göra största nyttan,

om de ställas vid sidan af och närmast under länsstyrelserna, utan hvilkas

medverkan några verkliga och varaktiga förbättringar eller framsteg inom

den allmänna helsovården i vårt land icke torde kunna ernås, samt om de

få vistas och verka i nära och jemn beröring med befolkningen inom deras

distrikt oeh derunder småningom på öfvertygelsens väg alltmer klargöra

den allmänna helsovårdens störa betydelse för hela samhället. Enligt styrelsens

åsigt skulle det åsyftade målet på sådant sätt säkrare vinnas än

genom tid efter annan upprepade inspektioner af personer, som icke kunde

komma i den nära beröring med kommunernas målsmän som de förre, ej

heller kunde blifva länsstyrelserna till lika stort gagn, hvarjemte styrelsen

framhåller, hurusom i begreppen inspektion och inspektör ligger något

fiskalisk^ som snarare skulle väcka motvilja än medkänsla och samverkan.

Härjemte erinrar styrelsen, att kostnaden för dylika inspektörers anställande,

åtminstone till större antal, torde verka afskräckande vid jemförelse

med utgifterna för förste provinsialläkarne, på sätt komitén föreslagit, alldenstund

redan befintliga provinsialläkarelöner skulle utgöra desses hufvudsakliga

ersättning.

Med afseende å hvad sålunda ej blott komiterade utan ock medicinalstyrelsen

anfört, hvari jemväl eu stor del af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

instämt, torde den förändring i vårt civila medicinalväsende, som

är af behofvet påkallad för tillgodoseende af den allmänna helsovårdens

kraf, finnas lämpligen böra verkställas medelst antagande af den utaf

komiterade föreslagna förste provinsialläkareinstitutionen. Denna institution,

som utan alltför stora kostnader låter sig genomföra, synes vara att föredraga

framför anställande af ett mindre eller större antal sundhetsinspektörer,

särskildt med afseende derå att, såsom komiterade an ty dt, en organisation,

afseende endast ett fåtal sundhetsinspektörer, icke skulle kunna

blifva annat än öfvergående. Och äfven om man skulle kunna för en

längre tid begränsa antalet sundhetsinspektörer till ett mindre antal, skulle

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

kostnaderna för inspektörernes aflöning, hvilken icke torde kunna sättas

till lägre belopp än 6,000 kronor för hvarje, sålunda för 6 inspektörer

36,000 kronor och för 10 inspektörer 60,000 kronor, med tillägg af reseoch

traktamentskostnader samt de för inspektörerne oundgängligen erforderliga

pensionsbelopp, hvilka icke erfordras för förste provinsialläkarne

såsom sådane, blifva, om endast 6 inspektörer anstäldes, nästan lika dryga

som för den af komiterade föreslagna förste provinsialläkareinstitutionens

genomförande, utan att dermed vunnes den nytta, som af denna institution

kan förväntas, och, derest 10 eller 12 inspektörer anstäldes, så mycket

drygare än kostnaden för förste provinsialläkareinstitutionen, att jag anser

de möjliga fördelarna af det fullständiga skiljandet af den allmänna helsovårdens

och den enskilda sjukvårdens handhafvande, som derigenom skulle

vinnas, icke uppvägas af de ökade utgifter för statsverket, som skulle deraf

föranledas eller för framtiden ställas i utsigt.

Anmärknhgar Då jag således finner mig böra tillstyrka komiterades förslag om anmot

ställande af 24 förste provinsialläkare, må det tillåtas mig att något när
mare

skärskåda de anmärkningar, som i åtskilliga afseende!! blifvit framstälda

mot förslaget.

Förste provin- På sätt ofvan angifvits, skulle förste provinsialläkaren, förutom de

obligatoriska åliggande!! som i denna hans egenskap tillkomme honom, jemväl bestrida

enskilda sjuk- provin si all ii karebefat flinig- inom sitt distrikt. Då det uppenbarligen icke

vald. y_r möjligt för en förste provinsialläkare, om än aldrig så verksam och nitisk,

att på samma gång nöjaktigt fullgöra alla de åligganden, hvilka skulle

tillkomma honom såsom förste provinsialläkare, och tillika utan någon inskränkning

uppfylla alla de skyldigheter, hvilka skulle åligga honom såsom

provinsialläkare inom det honom anvisade provinsialläkaredistrikt,

måste, såvida det med förste provinsialläkareinstitutionen afsedda ändamål

skall vinnas, förste provinsialläkarens tjenståligganden såsom provinsialläkare

i viss må l i stå tillbaka för hans verksamhet såsom förste provinsialläkare,

då han ju i främsta rummet är anstalt! för den allmänna, helsooch

sjukvården inom länet. För att icke hämmas i denna sin hufvudsakliga

verksamhet måste följaktligen förste provinsialläkaren vara befriad

från fullgörande al de honom såsom provinsialläkare åliggande skyldigheter,

då dessa skulle hindra honom i utöfningen af hans förste provinsialläkarebefattning.

Hans rätt att i viss män vinna befrielse från provinsialläkaregöromålen

har af komiterade bestämts sålunda, att förste provinsialläkaren,

då lian funne sig af hvad honom i sådan egenskap ålåge hindrad

att inom sitt provinsialläkaredistrikt meddela enskild sjukvård eller att

verkställa tjenstresor, hvarom han af ordförande i kommunalnämnd anmodades,

skulle vara fri från skyldighet i dessa hänseenden. Enligt detta

s. 57 Kontrollera mot PDF

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

57

förslag, sådant det i motiven närmare utvecklas, skulle förste provinsialläkaren

ega att njuta befrielse från provinsialläkaregöromålen i de fall, då

hans tid faktiskt vore upptagen af hans verksamhet såsom förste provinsialläkare.

Då detta icke vore händelsen, kunde han deremot icke undandraga

sig att sjelf utöfva sin provinsialläkaretjenst. Han skulle sålunda icke ega

rätt tillkännagifva, att han af sin verksamhet såsom förste provinsialläkare

vore en gång för alla eller för viss längre utsträckt tid förhindrad att

meddela enskild sjukvård inom sitt provinsialläkaredistrikt eller verkställa

tjenstresor af omförmälda beskaffenhet, utan allmänheten inom distriktet

skulle kunna när som helst påkalla hans biträde i dessa afseenden, och

förste provinsialläkaren finge i hvarje särskild! fall, vid hinder för honom,

till biträdande provinsialläkaren öfverlåta utförandet af den begärda åtgärden.

Emot förslaget i denna del har anmärkts, att med sådan anordning

påräknad erforderlig förmån för den allmänna helsovården inom länet icke

skulle ernås, och har fördenskull yrkats, att förste provinsialläkaren borde

fritagas från hvarje tvunget arbete i den enskilda sjukvårdens tjenst. Särskilt

har medicinalstyrelsen ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till förslaget

i denna del, med mindre än att, på sätt redan en reservant inom

komitén föreslagit, förste provinsialläkaren i sin egenskap af provinsialläkare

i det länsresidensstaden angränsande distriktet befriades från obligatorisk

enskild sjukvård, hvilken i stället borde åläggas den biträdande

provinsialläkaren, och förste provinsialläkaren således å ena sidan icke förbjödes

att lemna sådan sjukvård under samma vilkor som öfrige provinsialläkare,

men å andra sidan ej heller genom instruktion dertill tvingades

i vidsträcktare mån, än hvad han sjelf funne sig utan skada för sin förste

provinsialläkarebefattning kunna medhinna.

Om det än icke låter sig förneka, att vissa fördelar kunde vara att

påräkna för den allmänna helsovården, derest förste provinsialläkaren fritoges

från all tvungen enskild sjukvård, så synas dock å andra sidan skäl

förefinnas att icke åt hans befrielse från provinsialläkaregöromålen gifva

större omfattning än hvad komiterade föreslagit. Man kan förvänta, att

åtminstone till en början hans åligganden såsom förste provinsialläkare

icke blifva mera omfattande, än att enskild sjukvård kan i betydlig mån

af honom medhinnas. Ätt under sådana omständigheter lemna honom frihet

att, om han så för godt finner, frånsåga sig allt sysslande med enskild

sjukvård, synes icke vara välbetänkt. Den praktiska riktning, läkaren vinner

genom besörjandet af enskild sjukvård, är af stor betydelse jemväl för

handhafvande! af de åligganden, hvilka tillhöra förste provinsialläkaretjensten

såsom sådan; och förmånen häraf bör icke utan verkligt behof

Bill. till liiksd. Prut. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 5 Häft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

uppoffras. Härtill kominer det berättigade intresset hos det distrikt, inom

hvilket förste provinsialläkaren är anstäld, att få för den enskilda sjukvården

tillgodogöra sig hans kunskaper och erfarenhet och att icke blifva

hänvisadt allenast till biträdande provinsialläkaren. Det är ju möjligt, att

i framtiden den allmänna helsovården kan finnas ställa sådana kraf på

förste provinsialläkaren, att enskild sjukvård icke bör af honom fordras.

Men riktigast är att icke gå en sådan förhållandenas möjliga utveckling i

förväg, utan att söka anknyta den nya institutionen så mycket som möjligt

till det bestående. I betraktande häraf anser jag mig böra tillstyrka

hvad komiterades förslag i denna del innehåller.

Biträdande Mot komiterades förevarande förslag har vidare anmärkts, att äfven

mar™''för- om> såsom komiterade i sin motivering till förslaget förklarat, allmänheten

värf munter, inom förste provinsialläkarens provinsialläkaredistrikt skulle ega när som

helst påkalla hans biträde för meddelande af enskild sjukvård och verkställande

af tjenstresor, anledning dock voi*e att befara, att förste provinsialläkaren

komme att sjelf utöfva endast den praktik inom länsresidensstaden

och distriktet, som vore mera inbringande och funnes mindre betungande,

men deremot öfverlemna åt biträdande provinsialläkaren endast

sådan sjukvård, som vore besvärlig eller mindre inbringande, äfvensom

honom såsom provinsialläkare åliggande tjenstresor. Då härigenom utsigten

för biträdande provinsialläkaren, som ju för sin utkomst skulle vara hufvudsakligen

hänvisad till enskild praktik, att på denna förvärfva sitt uppehälle

blefve ganska ringa, helst i residensstäderna vanligen funnes flere

läkare, med hvilka han måste konkurrera, samt arfvodena för biträdande

provinsialläkarne vore för 12 af rikets län föreslagna till så lågt belopp

som 500 kronor, kunde befaras, att legitimerade läkare icke skulle kunna

erhållas till de ifrågastälda biträdande provinsialläkarebefattningarna.

Att denna farhåga saknar grund, anser jag vara af komiterade ådagalagd!

Komiterade, som förutsatt, att biträdande provinsialläkaren alltid

skulle, för den tid han förestår sådan befattning, åtnjuta rätt till tjenstårsberäkning

lika med civile läkare i statens tjenst, uttala såsom sin öfvertygelse,

att ensamt denna förmån skall förmå många läkare att anmäla

sig för erhållande af förordnande såsom biträdande provinsialläkare, synnerligast

som med sådan anställning dessutom följa icke oväsentliga fördelar

för en läkare, som vill inom ett samhälle bereda sig utkomst. Genom

en dylik anställning får nämligen en nykommen läkare likasom fast

fot inom ett samhälle och ett stöd för sitt bemödande att inom samhället

förskaffa sig praktik. Hans officiella ställning såsom biträdande provinsialläkare

tillför honom jemväl praktik från den kringliggande landsbygden

och sätter honom i tillfälle att snart nog göra sig känd och eftersökt.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Protokoll i statsrådet deri 31 december 1889.

59

Dessutom skola de förordnanden, som möjligen komma att lemnas honom

för uppehållande af förste pro vinsialläkaretj ensten under semester eller annan

ledighet, alltid vara att akta såsom synnerligen värdefulla tjenstemeriter,

hvarjemte tillfälle ju kunde för honom yppas att erhålla en bitjenst

såsom t. ex. fängelse- eller jernvägsläkare. Men framför allt, och såsom

mig synes med rätta, hygga komiterade sin förväntning om god tillgång

på sökande till ifrågavarande befattningar på den tillökning i antalet läkare

inom vårt .land, som synes vara att motse enligt de statistiska uppgifter,

som i sådant afseende af komiterade lemnats. Hvad särsldldt beträffar

antagandet, att biträdande provinsialläkaren blott skulle erhålla den

besvärligare eller mindre inbringande praktiken, är att märka, hurusom

farhågan härför i väsentlig mån förringas deraf, att, såsom nämndt, förste

provinsialläkaren icke blir berättigad att efter godtycke behålla eller frånsåga

sig praktik.

En annan anmärkning, som deremot synts mig mera beaktansvärd, har

framstälts af flere af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande och äfven afkompetent,viimedicinalstyrelsen,

nämligen att endast ett fåtal af nuvarande provinsial- kor
läkare

torde kunna anses fullt kompetente för de ifrågasatta förste provinsialläkarebeställningarna.

Om det åsyftade gagnet af förste provinsialläkareinstitutionen

skall vinnas, måste sådant i väsentlig mån vara beroende

på en större insigt i den allmänna helsovårdsläran, än som för närvarande

fordras af provinsialläkarne i allmänhet; men någon särskild kompetens

för förste provinsialläkaren har ej af komiterade ifrågasatts, utan hafva

komiterade hållit före, att utsigten att komma i åtnjutande af denna mera

sjelfständiga och öfverordnade befattning skall förmå många provinsialläkare

eller andra för den allmänna helsovården intresserade läkare att

genom undergående af någon särskild kurs i helsovårdslära inom eller

utom landet gorå sig till tjensten företrädesvis förtjente och att derigenom,

på samma gång hygieniska insigter och ett väsentligt ökadt intresse för den

allmänna helsovården skola spridas inom provinsialläkarekåren i allmänhet,

tillgång på lämpliga ämnen till förste provinsialläkare skall snart nog

beredas.

Medicinalstyrelsen anser visserligen ifrågavarande anmärkning icke ega

så stor betydelse, enär förste provinsialläkaretjensterna enligt komiterades

förslag skola först efter hand tillsättas, nämligen i mån af ledighet i de

provinsialläkaredistrikt, som hafva läkarestation i residensstäderna. Styrelsen

förväntar sig med den nuvarande ökade tillgången på läkare kunna jemväl

under denna öfvergångsperiod finna lämpliga personer, villiga att mottaga

förordnande såsom förste provinsialläkare, och anser sig hafva anledning

antaga, att förste provinsialläkaretjensterna skola blifva begärliga för mera

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

framstående yngre läkare. På grund häraf uttalar styrelsen, i likhet med

komiterade, den förhoppning, att på grund af det allt mer stegrade intresset

för den allmänna helsovården inom en ej allt för aflägsen framtid erforderlig

tillgång på fullt lämplige aspiranter till dessa tjenster skall komma

att finnas, hvarförutom styrelsen påpekar den utväg, att intill dess sådan

tillgång förefinnes och derjemte nöjaktig erfarenhet vunnits om den nya

institutionens förmåga att uppfylla dermed afsedt ändamål, förste provinsialläkarebefattningarna

till en början tillsättas endast på förordnande tills vidare.

Äfven om erkännas må, att denna utväg för förste provinsialläkarebefattningarnas

besättande med lämpliga personer till en början kan finnas

ändamålsenlig, finner jag dock dermed icke gifvet, att icke särskilda kompetensvilkor

böra uppställas för förste provinsialläkare. Otvifvelaktigt behöfver

den läkare, som hufvudsakligen skall egna sig åt allmän helsovård, en särskild

utbildning för detta ändamål. Vår svenska läkarekurs är visserligen

sa vetenskapligt anlagd, att denna särskilda utbildning torde kunna på jemförelsevis

kort tid genom studier inom eller utom landet förvärfvas af dem,

som vilja egna sig häråt. För utbildande af förste provinsialläkare kommer

dock säkerligen att erfordras anordnande af eu särskild hygienisk tillämpningskurs,

till hvilken hvarje år ett visst antal legitimerade läkare skulle få

tillträde, i likhet med hvad för närvarande är medgifvet militärläkare till

den sedan år 1876 bestående militärläkarekursen. Genom anordnande af

eu sådan hygienisk tillämpningskurs kan inom några få år ett fullt tillräckligt

antal läkare förvärfva den särskilda hygieniska kompetens, som

måste fordras af eu förste provinsialläkare.

Anordnandet af en dylik kurs samt fastställande af vissa kompetensvilkor

torde således vara oundgängliga vilkor för förste provinsialläkareinstitutionens

fulla genomförande; men om dessa vilkor uppfyllas, förfaller

också anmärkningen, att icke förste provinsialläkarebefattningarna skulle

kunna besättas med dertill fullt kompetenta personer.

lasarett noch Slutligen hafva mot omfattningen af förste provinsialläkarnes verk
kurhus.

samhet i ett särskildt afseende framstälts betänkligheter, som jag icke

kunnat undgå att finna befogade. Mot komiterades förslag, att förste

provinsialläkare skulle utöfva tillsyn jemväl öfver lasarettsläkarnes tjenstverksamhet.

och ega inspektera inom länet befintliga lasarett och kurhus,

hafva nämligen ej endast flere af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

gjort invändning, utan ock flere lasarettsläkare genom en af särskilde

delegerade till medicinalstyrelsen ingifven skrift afgifvit protest; hvarjemte

representanter för lasarettsläkarne hos mig gjort framställning i enahanda

syfte. I detta afseende har anförts, att det är olämpligt och obehöfligt

att ett dylikt öfverinseende öfver lasarettsläkarne uppdrages åt

s. 61 Kontrollera mot PDF

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

61

förste p r o vi n s i alläk ar n e, enär lasarettsläkaren har sin närmaste förman i

vederbörande direktion, hvaraf förste provinsialläkaren i residensstad äfven

skulle vara ledamot, samt nämnda inrättningar dessutom blifva genom

medicinalstyrelsens föranstaltande inspekterade af dertill fullt kompetenta

personer. Med afseende å dessa förhållanden och då samma skäl, som föranledt

komiterade att icke föreslå åläggande för förste provinsialläkarne att

utöfva tillsyn öfver hospitalsläkare eller att inspektera hospitalsinrättningar,

förefinnas äfven beträffande lasarett och kurhus samt vid dem anstälde läkare,

torde det icke böra åläggas förste provinsialläkare att utöfva tillsyn öfver

lasarettsläkare eller att inspektera inom länet befintliga lasarett och kurhus.

Såsom af komiterades betänkande inhemtas, hafva komiterade, utan Extra provinatt

ifrågasätta någon hufvudsaklig ändring i omfånget af provinsialläkar- siaUaka,enes

hittills varande skyldigheter beträffande den enskilda helso- och sjukvården,

sökt att genom föreskrifvande af regelbundet återkommande mottagningar

inom aflägse belägna delar af distriktet för meddelande af läkarevård

samt genom bestämmelser, på sätt nedan förmäles, angående provinsialläkares

ersättning för enskild sjukvård, göra denna för allmänheten

både lättare åtkomlig och billigare. Då, -enligt komiterades åsigt, staten

bär att tillgodose i främsta rummet den allmänna helso- och sjukvårdens

kraf och då denna statens uppgift kunde anses vara i väsentlig mån fyld

genom anställande af förste provinsialläkare och användande af provinsialläkarne

till nu förefintligt antal, hafva komiterade, med fullt erkännande

af behofvet och önskvärdheten deraf, att för bestridande af den enskilda

sjukvården på landsbygden ökade krafter måtte blifva för allmänheten tillgängliga,

icke kunnat finna, att en vidare utveckling af den hittills varande

provinsialläkareinstitutionen vore för statens ändamål nödvändig. Med

denna uppfattning hafva komiterade ansett sig icke böra föreslå annan tillökning

i de nuvarande 137 provinsialläkarnes antal, än att derutöfver en

provinsialläkare måtte anställas i Luleå, med kringliggande landsbygd såsom

distrikt, för att möjliggöra bildandet af en förste provinsialläkarebefattning

jemväl för Norrbottens län.

Komiterade hafva likväl icke ansett, att staten skulle helt och hållet

undandraga sig att medverka till afhjelpande af det synnerligen beaktansvärda

behof af ökade läkarekrafter för den enskilda sjukvården, som flerstädes

på landsbygden förefinnes, men komiterade hafva trott det böra i

hvarje särskildt fall bero på befolkningen i dessa orter att taga initiativet

i sådana frågor. Likasom komiterade ansett detta vara ur principiel synpunkt

riktigast, hafva komiterade äfven funnit det vara förenadt med stora

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

praktiska svårigheter för staten att anordna nya läkaredistrikt i olika delar

af landet, med läkare uteslutande eller till största delen aflönade af

statsmedel, utan att derigenom gifva anledning till berättigad klagan från

andra orter, hvarest behofvet af ökade läkarekrafter gjort sig kanske i lika

hög grad känbar!

o Enligt komiterades uppfattning skulle den enskilda sjukvårdens anspråk

på statens ytterligare medverkan blifva lämpligast och fullt tillfredsställande

tillgodosedda, derest en sådan ordning blefve införd, att då hos

Eders Kong! Maj:t gjordes framställning om erhållande af statsunderstöd

till aflöning för en inom orten anstäld läkare — för hvilken komiterade

föreslagit benämningen extra provinsialläkare — ett lika belopp, som af

det tillärnade extra provinsialläkaredistriktet utfästs såsom bidrag till läkarens

aflöning, skulle, derest den ifrågasatta befattningen ansåges nödig,

utgå af statsmedel, dock icke utöfver 1,500 kronor. Skulle i vissa glest

befolkade delar af landet befolkningens fattigdom eller andra särskilda

omständigheter gifva anledning till statsbidragets bestämmande antingen i

annat förhållande till distriktets bidrag eller till högre belopp än nu är

sagdt, borde ärendet underställas Eders Kong! Maj:ts och Riksdagens pröfning.

I det bidrag till läkarens aflöning, som sålunda utfästs af distriktet,

skulle ej inräknas förmånen af fri bostad, der sådan komme att af läkaren

åtnjutas.

Extra provinsialläkarebefattning skulle ock kunna inrättas, der kommun

utan anspråk på statsbidrag till aflöning af läkare, som af kommunen

anstäldes, ville bereda denne såsom extra provinsialläkare rätt till tjenstårsberäkning

och Eders Kong! Maj:t, på derom gjord ansökan, medgåfve

sådan rätt och gillade framstäldt förslag om station och tjenstgöringsområclo

samt om sättet för styrelses utseende och läkarens antagande.

Desse extra provinsialläkare skulle, antingen staten bidroge till deras

aflöning eller icke, vara pligtige att, såsom vederlag för den tjenstårsberäkning

de åtnjöte, på vederbörligt förordnande inom sitt distrikt verkställa

epidemiresor, rättsmedicinska undersökningar och andra tjenstförrättningar

mot enahanda ersättning, som tillkommer provinsialläkare, hvarjemte de

skulle ställa sig till efterrättelse den för provinsialläkare utfärdade instruktion

och, om de åtnjöte statsbidrag till sin aflöning, jemväl den för provinsialläkare

faststälda taxa.

_ De nuvarande distriktsläkarne skulle, när de bibehölles för eu ort eller

en industriel anläggning, hvilken vore i stånd att fortfarande såsom hittills

ensam bära kostnaden för läkarens aflöning, jemväl benämnas extra

provinsialläkare och ställas lika med nyssberörde, af staten icke aflönade

extra provinsialläkare. Önskade distriktet komma i åtnjutande af stats
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

63

bidrag, egde det att derom göra ansökning i enahanda ordning, som för

nybildadt extra provinsialläkaredistrikt i sådant hänseende vore stadgad.

Äfvenledes skulle, derest tjensten stått obesatt öfver ett år, rätt till tjenstårsberäkning

å nyo sökas, på sätt om extra provinsialläkaredistrikt i allmänhet

blifvit af komiterade föreslaget.

Förhållandet mellan extra provinsialläkaredistrikt och det provinsialläkaredistrikt,

hvarinom detsamma vore beläget, skulle förblifva lika med

nuvarande förhållandet mellan distriktsläkaredistrikt och det provinsialläkaredistrikt,

hvaraf det utgör en del. Provinsialläkaren skulle sålunda vara

skyldig att, då extra provinsialläkaretjenst vore ledig, eller eljest vid förefallande

behof!, bestrida lielso- och sjukvård äfven inom den afskrida delen

af distriktet, och extra provinsialläkaredistriktet skulle lika med öfriga delar

af provinsialläkaredistrikt deltaga i de kostnader, som från distriktet

borde utgå till provinsialläkarens aflöning.

Med fästadt afseende å antalet af framställningar om statsbidrag till

extra provinsialläkares aflönande, Indika kunde under den närmaste framtiden

förväntas, hafva komiterade ansett, att för detta ändamål borde till

Eders Kongl. Maj:ts disposition ställas ett anslag, som antagits kunna till

en början bestämmas till ett belopp af 50,000 kronor.

Mot detta komiterades i många hänseenden genomgripande förslag har

af samtlige Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande endast Eders Kongl.

Majds befallningshafvande i Norrbottens län framstäf några väsentligare

anmärkningar, dessa såväl ur principal synpunkt, som med särskild hänsyn

till behofvet af nya läkaredistrikts bildande inom Norrbottens län. Då

grundsatsen, att kommunerna böra bidraga till läkarnes aflönande, endast

tillämpats på de nya distrikten, skulle enligt Eders Kongl. Majds bemälde

befallningshafvandes åsigt förslaget i denna del medföra en orättvis och tung

beskattning för de nya extra provinsialläkaredistriktens invånare, hvilka

sjelfve skulle få till stor del bekosta enahanda förmåner som det närgränsande

provinsialläkaredistriktets Inbyggare få åtnjuta kostnadsfritt på statens räkning.

En konseqvent tillämpning af komiterades grundsats på rikets alla

läkaredistrikt skulle deremot enligt samme befallningshafvandes förmenande

medföra en rättvis utjemning af distriktens bidrag samt för målets vinnande

på bättre och hastigare sätt ställa erforderliga medel till disposition utan

nu utgående anslags väsentliga förhöjning. Skulle ett stadgande om hvarje

läkaredistrikts skyldighet att i aflönandet af läkaren deltaga icke anses

lämpligt, hemställer nämnde befallningshafvande, att så måtte ordnas att,

då fråga uppstode om delning af ett provinsialläkaredistrikt i två eller flere

delar, skulle, der statsunderstöd till dessa läkares aflöning önskades och

efter pröfning af behofvet erhölles, de nybildade distrikten vara pligtig^

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

att hvart för sig lemna, förutom fri bostad, jemväl ett bidrag till läkarens

aflöning med belopp, som i regel borde uppgå till detsamma, som blifvit

b vartdera distriktet af statsmedel tilldeladt.

I likhet med det stora flertalet af Eders Kong! Maj:ts öfrige befallningshafvande

har deremot medicinalstyrelsen förklarat sig icke hafva något

att i hufvudsak erinra mot komiterades ifrågavarande förslag, enär

enligt styrelsens åsigt staten, äfven om förslaget bifalles, icke lärer frånsåga

sig att, om behofvet så skulle kräfva, inrätta nya provinsialläkaredistrikt;

i hvilket afseende styrelsen yttrar, att i de nordligaste och mest aflägsna

delarna af riket ett eller annat sådant distrikt nog ännu skulle kunna

ifrågasättas.

Ehuru jag icke kunnat undgå att Unna hvad Eders Kong!. Maj:ts

befallningshafvande i Norrbottens län i förevarande afseende anfört vara

i mycket befogadt, har jag likväl icke vågat ifrågasätta genomförandet af

en så genomgripande omgestaltning af hela vårt civila medicinalväsende,

som deraf skulle blifva en följd. Riktigare synes mig vara, att den ökning

af läkaretj eu stenlås antal, som må vara erforderlig, kommer till stånd

i nära anslutning till den ordning, som under hittills varande förhållanden

faktiskt utbildat sig och enligt hvilken, då behofvet af nya läkaretjenster

gjort sig gällande, de nya distrikten tillkommit hufvudsakligen på initiativ

af och medelst bidrag från den ort, der behof af ny läkaretjensts inrättande

förelegat. Jag finner mig fördenskull icke kunna annat än erkänna

grunden för komiterades förslag vara riktig, att nämligen, då dels genom

anställande åt 24 förste provinsialläkare, dels genom de nuvarande 137

provinsialläkarne jemte den ifrågasatte nye provinsialläkaren i Luleå är

tillräckligt sörjdt för statens egentliga uppgifter, den allmänna helso- och

sjukvården, de rättsmedicinska förrättningarna och tillsynen öfver medicinalväsendet

med hvad dertill hörer, icke några nya provinsialläkaredistrikt,

utom, såsom medicinalstyrelsen antydt, i särskilda undantagsfall,

böra bildas och ett ytterligare antal pro vinsialläkaretj enster med tillhörande

pensioner inrättas, men att bildandet af nytt läkaredistrikt bör grundas på

ett från orten utgånget, af vissa åtaganden åtföljdt initiativ, hvarigenom

ortens åstundan efter ökad läkarehjelp ådagalägges, samt att staten först

efter eu i sammanhang med dylikt initiativ anstäld utredning i hvarje

särskildt fall bör pröfva det anmälda behofvet och derefter bestämma det

understöd, staten för inrättandet af det nya distriktet vill lemna.

Men ehuru jag således anser den grund, från hvilken komiterade vid

framläggandet af sitt förslag i denna del utgått, vara riktig, finner jag

mig icke kunna tillstyrka genomförandet af det af komiterade framlagda

förslag i hela den utsträckning, komiterade afsett. Enligt komiterades för
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Protokoll i statsrådet den 31 december 1389.

65

slag skulle nämligen, da statens bidrag till aflönande af extra provinsialläkare

äskades, i hvarje fall, då Eders Kongl. Maj:t efter vederbörandes hörande

funne den ifrågasatta läkarebefattningen vara för orten behöflig, distriktet

förklaras berättigadt att i årligt statsbidrag åtnjuta ett lika belopp med

det af distriktet för en tid af minst 5 år i aflöning åt läkaren utfästa, dock

högst 1,500 kr. Undantag härifrån skulle ega ruin, endast då Eders Kongl.

Maj:t och Riksdagen, för fattiga och glest befolkade distrikt, kunde finna

skäl medgifva statsbidrag till högre belopp eller i annat förhållande till

distriktets bidrag, än nu nämnts. Således skulle, om komiterades förslag

godkändes, utom i nämnda undantagsfall, vid statsbidrags beviljande

alldeles ingen hänsyn tagas till distriktets större eller mindre förmåga att

lemna bidrag till läkarens aflöning, eller med andra ord till det större

eller mindre behof af statsunderstöd, som i följd af befolkningens mer

eller mindre gynsamma ekonomiska ställning måste på skilda orter i olika

män förefinnas. Såsom vilkor för statsbidragets beviljande skulle erfordras

endast, att den ifrågavarande läkarebefattningen funnes för orten behöflig.

Då nu behofvet af eu läkares anställande å eu viss ort, när afseende ej

fästes vid befolkningens olika förmåga att aflöna läkaren, väl måste anses

i främsta rummet ådagalagdt i de fall, der man redan funnit sig föranlåten

att, utan något statsbidrag, anställa och aflöna särskilde läkare, skulle

till en början alla eller nästan alla nuvarande distriktsläkaredistrikt, utan

afseende å deras större eller mindre behof af statsunderstöd, utan vidare

blifva berättigade att åtnjuta statsbidrag till lika belopp, som af distriktet

koinme att lemnas. Vidare skulle i hvarje fall, då en egare af en industriel

anläggning eller af eu större bruks- eller landtegendom, der ett

större antal arbetare eller underlydande vore samladt och behof af särskild

läkares anställande således förefunnes, ega rätt att på staten öfverflytta

halfva tungan af läkarens aflönande, utan att detta från ekonomisk

synpunkt vore af behof påkalladt. Deremot skulle å andra orter, der lika

stort behof af särskilde läkares anställande förefunnes, men der befolkningen

alldeles icke, eller endast i ringa mån, förmådde bidraga till läkarens

aflöning, statsbidrag icke, utom i särskilda undantagsfall, kunna erhållas

utöfver det ringa belopp, hvarmed distriktet möjligen kunde bidraga. Ett

sådant sakernas ordnande synes mig icke vara med billighet och rättvisa

öfverensstämmande.

Men dessutom skulle genomförandet af eu dylik anordning medföra

ökade kostnader för statsverket, sannolikt vida öfverstigande det af komiterade

förslagsvis beräknade beloppet 50,000 kronor. Komiterade säga

härom sjelfva, att ehuru komiterade i saknad af derför nödig lokalutredning

icke kunnat uppgöra förslag å de kommuner, hvilka framför andra

Bih. till Bikul. Brok 1890. 1 Sami. 1 Afd. 5 Höft. ■ 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

borde komma i åtnjutande af statsunderstöd för bildande af extra provinsialläkaredistrikt,

komiterade dock, för att kunna exempelvis framhålla,

huru. komiterade tänkt sig dessa distrikt, uppgjort en förteckning å 12

särskilda distrikt, livilka, på grund af de mest i ögonen fallande oformligheterna

i den nuvarande indelningen, kunde antagas komma att under

den . närmaste^ framtiden inrättas. Detta antal skulle säkerligen, fortsätta

komiterade, på fullt lika beaktansvärda skäl, som legat till grund för det

af komiterade gjorda förtecknandet, kunna mångdubblas, och sannolikt

komme. jemväl åtskilliga af de nuvarande eller indragna äldre distriktsläkaredistrikten

att anmäla sig till erhållande af statsunderstöd. Såsom

jag ofvan nämnt, torde antagligen alla de nuvarande distriktsläkaredistrikten

komma att, om komiterades förslag i hela dess utsträckning genomfördes,

påyrka och måste anses berättigade att erhålla statsbidrag till

sina läkares aflöning. Säkerligen komme således det belopp af 50,000

kronor, hvilket komiterade, i saknad af erforderlig utredning i ämnet, ansett

sig kunna förslagsvis för ändamålet beräkna, att inom kort visa sig

alldeles otillräckligt.

Af dessa skäl anser jag mig icke kunna biträda komiterades förslag i

den utsträckning, komiterade afsett. Den omständighet, att under de senaste

årtiondena antalet distriktsläkarebefattningar, till hvilka staten icke

lemnar understöd, befinner sig i stadig och jemn tillväxt, utvisar otvetydigt,

att i allmänhet distrikten sjelfva kunna utan statsbidrag erhålla tillgång

till enskilde sjukvårdare, der sådana finnas behöflige, och att endast

undantagsvis statens mellankomst dertill erfordras. Vid sådant förhållande

bör, enligt min tanke, såsom vilkor för statens mellankomst uppställas,

icke blott att anställande åt eu särskild läkare (extra provinsialläkare)

anses i ett visst fall behöfligt, utan äfven att ett verkligt behof af statsbidrag

till läkarens aflönande förefinnes. Om efter vederbörandes hörande

finnes att dessa vilkor äro för handen, bör statsbidrag lemnas, i allmänhet

till lika belopp som det från orten för en tid af minst fem år dertill utfästa

bidrag i penningar, dock ej utöfver 1,500 kronor, men med rätt för

Eders Kongl. Maj:t att, der så finnes lämpligt, bestämma, inom nämnda

maximigräns, beloppet af statsbidraget äfven i annat förhållande till det

från orten utfästa bidraget. Endast med denna förändring i vilkoren och

sättet för statsbidrags utgående till aflönande af extra provinsialläkare,

finner jag mig kunna tillstyrka genomförandet af komiterades förslag i

denna del, mot hvilket jag i öfrigt icke har någon anmärkning att framställa.

Äfven lör genomförandet af förslaget med denna begränsning erfordras

anslag, ehuru visserligen icke till så stort belopp som det af korni
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

67

terade ifrågasatta. Att af Riksdagen begära uppförande af anslag för detta

ändamål i 1891 års stat anser jag emellertid icke vara lämpligt, enär

något statsbidrag till extra provinsialläkaredistrikt icke torde böra bestämmas

att utgå tidigare än från början af år 1892. Äfven om, såsom komiterade

föreslagit, pröfningen af inkomna framställningar om erhållande af

statsbidrag till extra provinsialläkares aflönande skulle afse endast, huruvida

de ifrågasatta befattningarna vore att anse såsom nödiga för distrikten,

skulle säkerligen endast ett fåtal dylika framställningar hinna, efter vederbörandes

hörande, blifva färdiga till afgörande under loppet af innevarande

år. Det vida öfvervägande antalet distrikt skulle helt visst icke medhinna

att få sina ansökningar pröfvade förrän under loppet af år 1891. Detta

kommer gifvetvis ännu säkrare att blifva händelsen, då den pröfning, som

af dylika framställningar kommer att påkallas, skall i hvarje särskild! fall

innefatta en verklig undersökning, huruvida äfven i öfrigt omständigheterna

föranleda till statsbidrags utgående. Vid sådant förhållande synes mig

det riktigaste vara att icke för något fall ifrågasätta statsbidrags utgående

tidigare än från början af år 1892. Härigenom vinnes, att de framställningar,

livilka inkomma under senare delen af innevarande år och

början af nästkommande år, kunna blifva på en gång pröfvade, hvilket

med afseende å pröfningens noggrannhet och tillfället till rikare jemförelse

tvifvelsutan är det lämpligaste. För ett riktigt fastställande af de grundsatser,

hvilka vid ett dylikt afgörande böra följas, är nämligen rättast att

pröfning företages samtidigt, under jemförelse mellan de särskilda fallen,

af största möjliga antal ansökningar. Först sedan sig visat, till hvilken

omfattning ansökningar inkomma samt deras närmare innehåll, låter sig

för öfrigt med någon grad af noggrannhet beräkna det belopp, till

hvilket ett anslag för ifrågavarande ändamål bör bestämmas. Af dessa

skäl synes mig något anslag för genomförandet af den ifrågavarande anordningen

icke böra för 1891 års statsregleringsperiod äskas, utan allenast

Riksdagens godkännande af sj elfva grundsatsen begäras, med förutsatt

tillämpning deraf från början af år 1892.

Såsom redan nämnts, hafva komiterade icke ifrågasatt någon Imf vild- ..^ov,enss''lfe

saklig förändring i omfånget af de förpligtelse!’ beträffande den enskildaaflrmhntr!

sjukvården, som af provinsialläkarne fordras, men deremot ansett bestämmelser

angående provinsialläkarnes ersättning för sådan sjukvård vara önskvärda.

Komiterade förklara, att sedan de jemväl uppgjort förslag till taxa

för provinsialläkare med flere läkare, de, med särskild hänsyn till det in
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

flytande dessa taxebestämmelser kunna utöfva på läkarnes inkomster, icke

kunnat undgå finna, att en förhöjning af de nuvarande aflöningsbeloppen

för provinsialläkarne, hvarom på senare tider, särskildt från provinsialläkamé

sjelfve, framkommit upprepade framställningar, icke längre kan uppskjutas.

Otvifvelaktigt är, säga komiterade, att provinsialläkarnes nuvarande

aflöningsförmåner äro otillräckliga, likasom äfven att sådan skiljaktighet

råder i fråga om statens och kommunens bidrag till provinsialläkarnes aflöning

inom olika distrikt, att likformiga bestämmelser derutinnan äro af

billighet och rättvisa påkallade.

För närvarande åtnjuter eu hvar af rikets 137 provinsialläkare en årlig

lön af 2,000 kronor, 60 hafva efter tioårig tjenstgöring erhållit ett ålderstillägg

af 500 kronor, 22 åtnjuta fixa tjenstgöringspenningar till olika belopp,

tillhopa 17,300 kronor, och 40 hafva fått sig tillagda tillfälliga

tjenstgöringspenningar till belopp en hvar af 500 kronor, således tillhopa

20,000 kronor, allt årligen. Sammanlagda kostnaden härför uppgår således

för närvarande till 341,300 kronor.

Derjemte erhålla 75 provinsialläkare af sina distrikt fri bostad och 3

provinsialläkare hyresbidrag till vexlande belopp, hvaremot de öfriga 5''J

äro i saknad af sådan förmån.

För åstadkommande af den välbehöfliga tillökning i provinsialläkarnes

löneförmåner, som komiterade funnit icke kunna vidare undanskjutas, i synnerhet

om provinsialläkarnes ersättning för lemnad enskild sjukvård skulle

blifva bestämd genom taxa, hafva komiterade, under förutsättning att det

af komiterade uppgjorda förslag till taxa antages, ansett, att den af staten

utgående aflöning till provinsialläkarne borde bestämmas i första lönegraden

till 2,500 kronor, deraf % eller 1,875 kronor, skulle utgöra lön och

Vi, eller 625 kronor, tjenstgöringspenningar, samt att provinsialläkare

skulle efter tio års tjenstgöring såsom ordinarie provinsialläkare vara berättigad

till ett ålderstillägg af 500 kronor och efter ytterligare fem års

tjenstgöring till ett andra ålderstillägg af likaledes 500 kronor. Beträffande

de för närvarande vid vissa provinsialläkaredistrikt fästade s. k. fixa

tjenstgöringspenningar hafva komiterade icke funnit anledning att föreslå

någon indragning men ansett önskvärdt, att Eders Kong! Maj:t ville tillse,

huruvida, efter nuvarande tjenstinnehafvarnes afgång och sedan erforderlig

utredning i hvarje särskildt fall egt rum, några besparingar skulle i nu

ifrågavarande hänseende lämpligen kunna vidtagas.

Jemte dessa från staten utgående löneförmåner skulle samtlige provinsialläkare

vara- berättigade att åtnjuta fri bostad en hvar inom sitt distrikt

eller, der distriktet skulle finna sådant för sig förmånligare, hyresersättning

till belopp af 750 kronor, enligt den lag angående skyldighet att bekosta

s. 69 Kontrollera mot PDF

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

69

och underhålla hostad åt provinsialläkaren eller i stället tillhandahålla honom

hyresersättning, hvartill förslag af komiterade uppgjorts.

Mot det af komiténs flertal fattade beslut att föreslå den af staten utgående

aflöningen för provinsialläkare till allenast 2,500 kronor i första

lönegraden har en ledamot af komitén afgifvit reservation och föreslagit,

att aflöningsförmånerna för provinsialläkarestaten måtte bestämmas i

första lönegraden till 3,000 kronor, deraf 3/i eller 2,250 kronor skulle utgöra

lön och y4 eller 750 kronor skulle utgöra tjenstgöringspenningar.

Flere af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande hafva jemväl ansett den

af komiterade föreslagna aflöningen vara alldeles för låg och förklarat sig

biträda reservationen.

Medicinalstyrelsen anmärker i denna fråga, att den af komiterade föreslagna

löneförbättringen med 500 kronor understiger den af styrelsen vid

många tillfällen år efter år i underdånighet föreslagna regleringen af

provinsialläkarnes löner; hvarjemte styrelsen vidare anför, att då man tager

i betraktande provinsialläkaredistriktens alltjemt fortgående delning,

hvarigenom med nödvändighet provinsialläkarnes inkomster af såväl enskild

sjukvård som af tjenstförrättningar i statens uppdrag komma att

minskas, samt då sjukvård åt medellöse enligt taxeförslaget skulle ersättas

med endast hälften af hvad taxan upptager, och då vidare läkarnes långvariga

och kostsamma utbildningskurs, korta förvärfstid och medellifslängd

tagas i öfvervägande, medicinalstyrelsen för sin del finner sig icke kunna

annat än fortfarande tillstyrka nådigt bifall till det af styrelsen förut afgifna

underdåniga förslag till reglering och förbättrande af provinsialläkarnes

löneförhållanden, nemligen eu utgångslön af 3,000 kronor, som dock

kunde fördelas uti 2,000 kronor lön och 1,000 kronor tjenstgöringspenningar,

samt två ålderstillägg af 500 kronor hvartdera, att utgå det första

efter 10, det andra efter 15 års väl vitsordad tjenstgöring såsom ordinarie

eller efter legitimation tillförordnad provinsialläkare, hvarigenom provinsialläkarnes

slutliga lön skulle uppgå till 4,000 kronor, eller samma belopp,

som redan är dem beviljadt såsom pension, och genom hvilken reglering

deras kontanta aflöningsförmåner skulle blifva i det närmaste lika med

dem Finlands provinsialläkare åtnjuta, nemligen 3,960 kronor i årlig lön.

Visserligen må det erkännas vara önskvärdt, att utgångslönen för

provinsialläkarne kunde bestämmas till högre belopp än 2,500 kronor.

Men med hänsyn dorn] I, att ersättning för lönens jemförelsevis låga belopp

i viss mån skulle beredas provinsialläkarne dels genom rätten till fri bostad

eller 750 kronors hyresersättning äfvensom till ett andra ålderstillägg,

dels genom inrättandet af de föreslagna 24 förste provinsialläkaretjensterna

och den utsigt till befordran till sådan befattning, som för en del provinsial
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

läkare skulle yppas, dels i viss mån genom den af komiterade ifrågasatta

taxan, hvartill jag längre fram vill komma och hvarigenom en, om ock

låg, ersättning skulle beredas provinsialläkarne för alla göromål, äfven beträffande

den s. k. fattigpraktiken, och dels slutligen genom rättighet till

semester, som af komiterade föreslagits och som synes böra provinsialläkarne

medgifvas, finner jag mig, under förutsättning att dessa förslag

blifva genomförda, kunna förorda, att utgångslönen för provinsialläkarne

bestämmes till allenast 2,500 kronor, deraf 3/4 eller 1,875 kronor utgörande lön

och y4 eller 625 kronor tjenstgöringspenningar, med två ålderstillägg efter

10 och 15 års tjenstgöring såsom ordinarie provinsialläkare, så att slutlönen

kommer att utgöra 3,500 kronor. Lämpligheten af att fördela aflöningen

i lön och tjenstgöringspenningar, såsom komiterade föreslagit, äfvensom billigheten

af att medgifva provinsialläkarne, utöfver det redan nu till dem utgående

ålderstillägg å 500 kronor, ett andra ålderstillägg å enahanda belopp efter

ytterligare 5 års tjenstgöring, ligger i så öppen dag, att jag icke torde behöfva

här upprepa de skäl, som för dessa förslag blifvit af komiterade

anförda.

Enligt komiterades förslag skulle provinsialläkare ega åtnjuta semester

antingen en månad hvarje eller två månader hvart annat år, dock

först efter tio års tjenstgöring såsom provinsialläkare. Efter de beräkningar,

komiterade uppgjort, skulle, då komiterades betänkande afgafs, 62

provinsialläkare varit berättigade till erhållande af semester och under antagande,

att alla dessa skulle kunna begagna sig af denna rätt, skulle årliga

kostnaden för vikariers aflöning under semestertiden, en månad, beräknad

af komiterade efter arfvode af 6 kronor om dagen och 75 kronor

i reseersättning eller för hvarje vikarie till 255 kronor, komma att uppgå

för 62 provinsialläkare till sammanlagdt belopp af 15,810 kronor.

Lika med komiterade.finner jag behofvet för provinsialläkaren af semester

för att dels kunna åtnjuta någon tids hvila från ansträngningar

och dels ega tillfälle att genom besök å större sjukhus och bevistandet af

kliniker vidga sin blick och sina kunskaper så trängande, att denna förmån

med mindre skäl kan förvägras provinsialläkaren än andre statens

embets- och tjensteman, hvilka numera allmänt åtnjuta semester. Dock

torde rätten till semester, som komiterade synas anse böra inträda efter

tio års tjenstgöring såsom provinsialläkare, kunna begränsas dertill, att

endast de provinsialläkare, som minst tio år innehaft ordinarie provinsialläkarebefattning,

må ega att, efter medicinalstyrelsens bepröfvande, deraf

komma i åtnjutande, det vill .saga att rätten till semester skulle inträda

samtidigt med rätten till första ålderstillägget,

Då, såsom ofvan nämnts, för närvarande 60 provinsialläkare efter tio

s. 71 Kontrollera mot PDF

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

71

års tjenstgöring såsom ordinarie provinsialläkare, äro i åtnjutande af ålderstillägg,

skulle efter nuvarande förhållanden och under förutsättning, att

alla till åtnjutande af semester berättigade provinsialläkare önskade deraf

komma i åtnjutande samt dertill erhölle medicinalstyrelsens medgifvande,

kostnaden för vikariers aflöning under semestertiden, enligt den beräkningsgrund

derför, som k om i terade föreslagit, uppgå till 15,300 kronor.

Mot komiterades förslag att samtlige provinsialläkare skulle vara be- Fri bostad

rättigade att af kommunerna inom sina distrikt erhålla fri bostad eller fattning.

hyreser,sättning till belopp af 750 kronor har jag, i likhet med de fleste

af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, äfvensom medicinalstyrelsen,

icke funnit något att erinra. Detta förslag fyller ett länge känd! och erkändt

behof och det måste anses vara både nyttigt och rättvist, att samma

skyldigheter och rättigheter åligga och tillkomma kommuner och provinsialläkare

gentemot hvarandra inom alla distrikt.

Beträffande de af statsverket, utom provinsialläkarnes aflöning, utgss-Kostnader för

ende kostnader för den allmänna sjukvården å landsbygden hafva korn!- ePulemresnrterade

ansett förändrade föreskrifter nödiga till förebyggande af den ojemnhet

och det missbruk i fråga om anlitandet af anslaget till bestridande

af läkarevård vid inträffade farsoter eller smittosamma sjukdomar, hvartill

nu gällande bestämmelser i ämnet gifvit anledning.

Under framhållande, huru utgifterna för läkares resor vid dylika fall vore

i ett betänkligt stigande och från år 1876 till 1885 ökats från 30,873*kronor

till 61,519 '' kronor äfvensom att anslaget i vissa fall missbrukades

derigenom, att läkarne anmodades företaga dylika resor på statens bekostnad

äfven i fall, der det endast gälde enskild sjukvårds tillgodoseende,,

hafva komiterade, för vinnande af rättelse härutinnan och för åstadkommande

af besparing å anslaget, föreslagit, dels att resor på statens bekostnad

skulle inskränkas till fall af de i kongl. förordningen angående

åtgärder mot införande och utbredning af smittosamma sjukdomar bland

rikets invånare af den 19 mars 1875 § 20 omförmälda sjukdomarna kolera,

smittkoppor, tyfus, tyfoidfeber, skarlakansfeber, difteri och rödsot, och dels

att; så länge någon af dessa sjukdomar inom en kommun uppträdde endast

i spridda fall, utan att sjukdomen kunde anses hafva öfvergått till farsot,

kostnaderna för läkarens resor skulle bestridas till hälften af staten och

till hälften af vederbörande kommun. Kallelse att företaga ifrågavarande

resor skulle utfärdas icke af presterskapet utan endast af kommunalnämn
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

clens ordförande, enär eu del af utgifterna skulle drabba kommunen.

Sedan sjukdomen öfvergått till farsot, ifall så inträffade, skulle staten deremot

ensam bekosta resorna, hvartill förordnande då skulle, på framställning

af kommunalnämnden och på grund af bifogadt yttrande af provinsialläkaren,

meddelas af länsstyrelsen.

För tre af de såsom farligast ansedda bland ofvannämnda sjukdomar,

nemligen kolera, tyfus och smittkoppor, skulle likväl läkaren, då han erhållit

kännedom, att fall deraf inom distriktet inträffat, ega att på statens

bekostnad företaga, tjenstresa på eget initiativ utan förordnande eller

kallelse.

De fleste af Eders Kong! Maj:ts befallningshafvande hafva mot dessa

förslag, med undantag af det sistnämnda, som förordats och hvars utsträckande

till alla de 7 uppräknade sjukdomarne från vissa håll önskats, gjort

mycket allvarsamma invändningar, under framhållande dels deraf, att det

vore att befara, att kommunalnämndsordförande, som icke hade tjenstemannaansvar,

skulle, för att bespara sin kommun utgifter, i det längsta

dröja med läkares tillkallande, hvarigenom tillfället att i god tid isolera

de första sjukdomsfallen och bekämpa sjukdomens utbredning mången gång

skulle gå förloradt och möjligen staten, i stället för den påräknade besparingen,

ådragas vida större utgifter, ifall sjukdomen öfverginge till farsot,

dels af den tidsutdrägt och de omvägar, som skulle vållas genom föreskriften

att, innan länsstyrelsen kunde meddela provinsialläkaren förordnande

att företaga tjenstresa för utbruten farsot, anmälan af kommunalnämnd,

åtföljd af läkarens utlåtande, som bestyrkte närvaron af en farsot,

måste afvaktas, dels ock af de svårigheter, som i synnerhet inom aflägsna

kommuner i de nordliga länen, der utstånden till kommunalnämndens ordförande

vore stora och postgången långsam, skulle vållas,''ifall icke presterskapet,

vidare skulle få meddela provinsialläkaren kallelse att företaga tjenstresa

till ställe inom församling af distriktet, der smittosam sjukdom yppats,

hvarför framhållits önskvärdheten af att dylika kallelser borde få

utfärdas jemväl af presterskap och ledamot af nämnden.

Medicinalstyrelsen har i detta hänseende anfört, att styrelsen, som vill

insage det välmenande och berättigade i försöket att minska de stigande

utgifterna för ifrågavarande tjenstresor, men som dock i första rummet

ansåge sig skyldig att betrakta frågan ur den allmänna helso- och sjukvårdens

synpunkt, måste på de af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

anförda grunder jemväl afstyrka nådigt bifall till detta nya förslag, såvidt

detsamma afsåge, att kommunen skulle till hälften deltaga i kostnaden

för dessa resor, enär styrelsen befarade, att i många fall det så ytterst

vigtiga omhändertagandet af de första sjukdomsfallen skulle fördröjas eller

s. 73 Kontrollera mot PDF

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

73

uteblifva genom detta stadgande och den smittosamma sjukdomen derigenom

få tillfälle att utbreda sig och öfvergå till farsot, till följd hvaraf,

förutom allt, lidande för de enskilde, äfven statens omkostnader skulle, långt

ifrån att minskas, mången gång tvärtom betydligt ökas.

Deremot ansåge styrelsen goda skäl föreligga för stadgandet, att ifrågavarande

tjenstresor på statens bekostnad måtte inskränkas till de sju

uppräknade sjukdomarna, likasom för ett medgifvande, att läkaren måtte

utan särskildt förordnande eller kallelse få företaga tjenstresa för bekämpandet,

af de tre farligaste bland dem, kolera, tyfus och smittkoppor.

Äfvenledes ansåge styrelsen det nu gällande stadgandet böra bibehållas,

hvarigenom rättighet medgåfves jemväl för vederbörande presterskap

att, om utbrott af smittosam sjukdom tidigare koinnie till dess än till

kommunalnämndsordförandens kunskap, tillkalla läkaren, äfvensom för Eders

Kong! Maj:ts befallningshafvande att på anmälan af kommunal- och helsovårdsnämnds

ordförande, presterskap eller vederbörande läkare utfärda

förordnande för denne att företaga tjenstresa, hvilket i synnerhet vore af

vigt, då förnyade besök inom samma kommun under gängse farsot vore

erforderliga, helst dylika upprepade resor i regeln borde företagas endast

på länsstyrelses förordnande, hvarigenom det öfverklagade missbruket af

resorna äfven skulle till stor del kunna förekommas.

Då n umera på landsbygden funnes flera ställen med större hopad befolkning,

för Indika helsovårdsstadgan i hvad den afsåge stad vore i tilllämpliga

delar gällande och hvarest särskild helsovårdsnämnd funnes tillsatt,

borde dennas ordförande erhålla samma rätt att tillkalla vederbörande

läkare, som tillkomme ordförande i kommunalnämnd.

Med afseende å hvad sålunda anförts mot komiterades förslag i förevarande

del, torde detsamma böra bifallas endast i den mån och på det

sätt medicinalstyrelsen tillstyrkt.

Af det under medicinalstyrelsens förvaltning stälda förslagsanslag till Fria

farsoters och smittosamma sjukdomars botande utgår bland annat ersätt-mm fattig"

ning för medikamenter till visse fattige sjuke. Det allmänna stadgandet *>*«•

derom förekommer i 11 § af kongl. instruktionen för provinsialläkare i

riket den 13 juni 1822, hvari bestämmes att af »medicinalfonden» skall

ersättas medikamentskostnaden för de fattige, hvilka enligt församlingens

på allmän sockenstämma afgifna intygande äro att anse såsom sådane,

äfvensom för de fattige sjuke, hvilka enskildt anlita provinsialläkaren och

äro försedde med presterskapets intyg om deras fattigdom. Genom sundhetskollegii

cirkulär den 25 mars 1861 blef dock, med stöd af den numera

upphäfda kongl. förordningen den 30 december 1857 angående hvad

till förekommande och hämmande af farsoter och smittosamma sjukdomar

Bih. till Rilcsd. Prat. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 5 Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Protokoll i statsrådet den Bl december 1889.

iakttagas bör, till vederbörande läkares efterrättelse erinradt, att kommunen

endast vid yppad allmännare sjuklighet och farsoter äfvensom smittosamma

sjukdomar egde att för läkemedel, som af provinsialläkaren förordnades

åt fattige sjuke, hvilkas oförmåga att dem betala vore å kommunalstämma

behörigen intygad, åtnjuta ifrågavarande rätt till godtgörelse.

Derjemte påpekades att, enär tjenstehjonsstadgan bjöde att läkemedel för

sjukt tjenstehjon borde af husbonde bekostas, och fattigvårdsstadgan innehölle,

att hvarje kommun skulle lemna vård åt sina fattige, vore provinsialläkarens

rättighet att lemna fria läkemedel åt fattige sjuke, som enskildt

anlita honom, inskränkt, utom vid farsoter och smittosamma sjukdomsfall,

egentligen till de fall, då nödstälda personer, hvilka icke tillhörde någondera

af förenämnda kategorier, anlitade hans hjelp. Genom särskilda kongl.

bref, hvilka dock numera äro upphäfda, hafva fria medikamenter på medicinalfondens

bekostnad varit äfven under vanliga sjukdomsförhållanden

medgifna åt fattige och medellöse patienter å öster- och Vester-Rekarnes

lasarett i Eskilstuna samt åt fattige sjuke i Uddevalla och i Karlskrona.

I enlighet med förenämnda cirkulär och den praxis, som vid granskningen

i medicinalstyrelsen af inkomna räkningar å fria läkemedel utbildat

sig, betalas af statsmedel numera i allmänhet endast de läkemedel, som af

provinsialläkare förskrifvas för fattige sjuke, hvilka icke åtnjuta fattigunderstöd

eller äro i enskild tjenst anstälde.

Då nu fattigvårdssamhälle enligt gällande fattigvårdslagstiftning är

pligtigt att ansvara för sina fattiges sjukvård och således äfven för de

läkemedel, som dertill erfordras, samt komiterade sökt, enligt deras förslagtill

taxa för läkare, bereda kommun möjlighet att för sina fattige och

mindre bemedlade medlemmar erhålla läkarevård mot ersättning till endast

halfva beloppet af hvad komiterade ansett såsom i allmänhet skälig ersättning

för läkarens hjelp, hafva komiterade funnit kommunerna på landsbygden

icke böra tillerkännas rätt att på statens bekostnad åtnjuta fria

läkemedel för sina sjuke fattigunderstödstagare, utan att, i öfverensstämmelse

med den praxis, som efter hvad nyss blifvit berördt gjort sig gällande,

denna rättighet bör för dem likasom för de stadskommuner, hvilka förut

åtnjutit enahanda rätt, upphöra. Likaledes anse komiterade skäl saknas

för ett fortfarande bibehållande af rätten för mindre bemedlade, som

icke åtnjuta fattigunderstöd, att bekomma fria läkemedel på statens bekostnad.

En sådan från statens sida utöfvad välgörenhet måste, såsom ock

visat sig vara förhållandet, utfalla synnerligen ojemnt. Denna hjelp för

vissa mindre bemedlade, hvilken möjligen kunde vara på sin plats vid

smittosamma sjukdomar och farsoter, lemnas dock nu, efter hvad räkningarna

lära utvisa, hufvudsakligen dels i kroniska sjukdomar och dels vid

s. 75 Kontrollera mot PDF

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

75

sådana fall, der läkemedel torde vara af jemförelsevis mindre betydelse.

Äfven med erkännande af önskvärdheten att i ömmande fall fria läkemedel

skulle kunna, på grund af presterskapets intyg om behofvet, beredas

andra mindre bemedlade sjuke än fattigunderstödstagare, synes dock, som

om denna angelägenhet lämpligare borde tillhöra kommunens än statens

omsorg. Någon synnerlig tunga för kommunen att lemna denna hjelp

skulle enligt komiterades åsigt icke heller uppkomma, om kommunen, med

användande af den utväg komiterade i sådant afseende sökt bereda, läte

sig angeläget vara att efter läkarens anvisning hemtaga större förråd af

lake- och desinfektionsmedel, deraf mindre bemedlade kunde med ringa

kostnad för kommunen fritt erhålla hvad läkaren af sådana medel för

dem föreskrefve.

Bibehölles åter rättigheten att å medicinalfonden förskrifva medikamenter

till fattige sjuke och komme, såsom troligt vore, denna rättighet

att, sedan uppmärksamheten derå blifvit fäst, af provinsialläkare i riket

mera allmänt tagas i användande, skulle, såsom det redan visat sig dels i

Karlskrona, der denna utgift under ett år stigit till nära ''27 procent af

hela det till fria läkemedel disponerade anslagsbeloppet, och dels i ett och

annat provinsialläkaredistrikt, som bekommit ända till 13 procent deraf,

utgifterna härför inom kort uppbringas till ett belopp, som hvarken vore

rimligt eller stode tillsammans med de öfriga vigtiga ändamål, för hvilka

ifrågavarande anslag är afsedt.

Uppenbart torde således vara, säga komiterade, att anslaget till fria medikamenter

hittills kunnat utgå endast derigenom, att ett jemförelsevis ringa fåtal

enskilde nödstälde deraf kommit i åtnjutande. Rätten att disponera fria

läkemedel vore icke heller medgifven distriktsläkarne, hvadan redan nu, och

ännu mera efter det nya extra provinsialläkaredistrikt tillkommit, en icke

obetydlig del af landet kunde sägas vara utan giltiga skäl helt och hållet

utesluten från delaktighet i ifrågavarande anslag. Då komiterade vid dessa

förhållanden funnit rättvisa icke kunna med detta anslag öfvas mot alla

landets nödstälde, hafva komiterade ansett sig böra hemställa om indragning

af detta från statsverket utgående understöd till enskilde sjuke å

landsbygden.

Till följd af detta komiterades förslag skulle nämnda anslag till den

del deraf, som hittills användts till bekostnad af fria medikamenter åt

fattige och mindre bemedlade, kunna indragas och derigenom en besparing

för statsverket uppkomma, hvilken komiterade beräknat till minst 15,000

kronor om året. Denna besparing är visserligen ej stor, men den ifrågasatta

förändringen skulle dock vara af icke ringa betydelse, enär, pa sätt

komiterade påpekat, anledning förefinnes till det antagande att, derest de

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Taxa.

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

nuvarande bestämmelserna skulle qvarstå, denna utgift korum p. att i eu

framtid högst betydligt ökas.

Detta ^förslag kan visserligen synas hardt, men då, såsom medicinalstyrelsen

påpekat, nyttan af ifrågavarande medgifvande i många fall synes

tvifvelaktig, och medgifvande! i verkligheten dels i åtskilliga fall missbrukats,

dels särdeles ojemnt begagnats, anser jag mig böra förorda bifall

till förslaget härutinnan, helst komiterades anmärkning, att denna utgift

torde, der ej de sjuke kunna bekosta densamma, böra drabba vederbörande

kommun, och icke staten, synes fullt befogad.

Enligt komiterades förslag skulle kostnaderna för förste provinsialläkarnes

resor och förrättningar, beräknade till 28,800 kronor, kostnaderna

för aflöning af provinsialläkarnes vikarier under semestertiden 15,300 kronor

samt arfvodena åt de biträdande provinsialläkarne 16,000 kronor, eller tillhopa

60,100 kronor, lämpligen utgå af anslaget till farsoters och smittosamma

sjukdomars botande med ändring af dess titel till »anslag för bestridande

af kostnader för allmän helso- och sjukvård».

Den besparing a anslaget, som skulle uppstå genom upphörandet af

statens åtagande att bekosta läkemedel åt särskilda kommuners fattighjon

eller mindre bemedlade medlemmar, kan, enligt hvad nyss nämnts, antagas

uppgå till omkring 15,000 kronor om året. Då detta belopp frånräknas

den summa 60,100 kronor, hvarmed anslaget borde för ofvan omförmälda

ändamål ökas, kommer följaktligen den verkliga förhöjningen i anslaget,

som blefve °erforderlig, att utgöra 45,100 kronor eller i rundt tal 45,000

kronor om året.

Ifrågavarande anslag för farsoters och smittosamma sjukdomars botande,

för närvarande uppgående till belopp af 100,000 kronor, har under

de senare aren icke till fullo tagits i anspråk för dermed afsedda ändamål.

År 1886 utgingo deraf 94,730 kr. 59 öre, år 1887 95,6-62 kr. 4 öre

och :ir 1888 86,983 kr. 88 öre. Icke heller innevarande år lärer, enligt hvad

jag inhemta!, anslaget hafva till sitt hela belopp anlitats. Derest detta

förhållande^ kommer att fortfara och, såsom antagligt är, icke alla till

semesters åtnjutande berättigade provinsialläkare komme att begagna sig

af denna förman, torde med nu ifrågasatta förhöjning af 45,000 kronor

anslaget blifva fullt tillräckligt för de dermed afsedda ändamål.

Såsom ofvan antydts, hafva komiterade ansett taxebestämmelser angående

provinsialläkares ersättande för enskild sjukvård böra, i likhet

med hvad i flera andra länder är fallet, äfven hos oss fastställas. Komité
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

77

rack; förmäla, att de, med fa sta d t afseende å den sparsamma tillgång på

läkarekrafter för den enskilda sjukvården å landsbygden, som ännu flerstädes

inom vårt land förefinnes, icke kunnat undgå att erkänna befogenheten

af de så länge och allmänt uttalade önskningarna hos allmänheten,

synnerligen hos den mindre bemedlade befolkningen på landsbygden, att

erhålla dylika bestämmelser för att kunna på förhand ungefärligen beräkna

den ersättning, som, derest ej annan öfverenskommelse träffas, måste

för läkarens biträde lemnas; och har förty förslag till taxa för provinsialläkares

med flere läkares godtgörelse för enskild sjukvård äfvensom för

verkstälda tj en stförrättningar blifvit af komiterade upprättadt.

I afseende härå anför medicinalstyrelsen, att, ehuru det skulle kunna

synas vara önskvärd!, att frågan om läkarnes ersättande för enskild sjukvård

och för på enskildes begäran verkstälda undersökningar med deröfver

afgifna intyg finge hädanefter som hittills afgöras på den enskilda öfverenskommelsens

väg, numera, sedan 1774 års taxa upphäfts genom nådiga

brefvet den 5 december 1862, och då ingå stadgan den finnas, huru läkarnes

a rfvode skall beräknas, samt då resereglementets bestämmelser, om de härvid

tillämpades, skulle kunna föranleda åtskilliga oegentligheter, eu taxa

för såväl den enskilda sjukvården, såvidt den af ifrågavarande läkare meddelas,

som äfven för tjenstförrättningar torde både vara behöflig och ej

gerna längre kunna undvaras, helst önskan derom uttalats ej mindre från

provinsialläkarnes sida än äfven inom Riksdagen.

Den af komiterade föreslagna taxan, som enligt flere af Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvandes uttalade åsigter ansetts låg, till och med af

somliga alltför låg i förhållande till nu gängse praxis, funne äfven medicinalstyrelsen

vara lågt tilltagen, i synnerhet med hänsyn till läkarnes stora

omkostnader för deras tidsödande utbildning; och ansåge sig styrelsen

kunna tillstyrka bifall till dess antagande endast under den förutsättning,

att samtidigt den af styrelsen föreslagna löneförbättring till 3,000 kronor i

första lönegraden för provinsialdäkarne komme till stånd.

Såväl inom som utom representationen har under de senare åren allt

kraftigare framhållits önskvärdheten af taxebestämmelser för provinsialläkarnes

godtgörande för enskild sjukvård. Endast genom fastställande af

sådana kan, å ena sidan, på förhand beräknas kostnaden för läkarens aiditande

och, å den andra, ersättning beredas provinsialläkaren för den s. k.

fattigpraktiken. Då provinsialläkaren är en statens tjensteman, synes ock

för honom böra bestämmas ett visst arfvode för hans åtgärder i tjensten,

om ock till följd af den egendomliga beskaffenheten af hans tjenst, hvilken

i fråga om den enskilda sjukvården i mycket närmar sig det fila aftalet,

detta arfvode bör kunna efter öfverenskommelse höjas eller minskas.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

Onekligt är, att läkarevården å landsbygden skulle synnerligen af befolkningen

å trakter, som äro från läkarens station aflägsna, mera komma att

anlitas, om arfvode vore bestämdt genom taxa. Äfven om det belopp,

läkaren fordrar i ersättning, icke skulle kunna anses oskäligt, skall dock

den mindre bemedlade till följd af ovissheten om detta belopp mången

gång sky att påkalla läkarens hjelp. Inom Riksdagen har införandet af

en taxa för provinsialläkare framstälts såsom ett af de främsta vilkoren

för ett behörigt ordnande af sjukvården å landsbygden, och yrkandet

derpå har framträdt med allt mera tilltagande styrka, ända derhän

att, såsom komiterade förklarat, de ansett sig icke kunna förvänta framgång

åt sina öfriga förslag, derest icke samtidigt framlades bestämmelser

om provinsialläkares ersättande för enskild sjukvård.

På grund af dessa af komiterade anförda skäl finner jag mig föranlåten

tillstyrka Eders Kong!. Maj:t att, i sammanhang med framställning

till Riksdagen om beviljandet af löneförhöjning åt provinsialläkare,

på sätt af mig föreslagits, jemväl tillkännagifva för Riksdagen, att Eders

Kongl. Maj:t, under förutsättning, att den af mig nu ''föreslagna löneförhöjningen

beviljas, kommer att utfärda en taxa på arfvode åt visse i civil

tjenst anstälde läkare för enskild sjukvård och för intyg, meddelade på

enskild begäran, äfvensom för tjenstförrättningar, verkställa enligt gällande

instruktion eller myndighets uppdrag, i öfverensstämmelse med komiterades

förslag, dock med de ändringar vid särskilda paragrafer i förslaget,

som föranledas af nedannämnda mot samma paragrafer framstapla

anmärkningar.

Vid § 6 har af utlåtandet från en utaf Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande

visat sig, att missuppfattning egt rum beträffande beräknandet af

ersättningen för tid, Överskjutande 10 timmar. Ordalagen i nämnda paragraf

kunna föranleda den uppfattningen, att ersättningen skulle utgå med

3 kronor för hvarje börjad timme utöfver de 10 första timmarne. Då

komiterades mening tydligen varit, att ersättningen skulle utgöra icke 3

utan 1 krona för hvarje sådan Överskjutande timme, kan genom uteslutande

af ordet »ytterligare» erforderlig tydlighet i detta afseende åstadkommas.

Vidare har anmärkts, att det syntes obilligt, att i de fall, då ersättning

för sjukbesök skulle bestämmas efter tid, sådan ersättning icke finge

beräknas för den tid, som åtginge för läkarens besök hos den sjuke. Då

emellertid beräkning af ersättning äfven för denna tid stundom skulle

kunna leda till stora o egentligheter och framkalla missnöje och tvist, vill

jag i enlighet med medicinalstyrelsens derom gjorda framställning föreslå,

att ersättning må få beräknas, icke för denna tid, men väl för den tid,

s. 79 Kontrollera mot PDF

Protokoll i statsrådet den Bl december 1889. 79

under hvilken läkaren utan eget förvållande onödigtvis uppehälles hos den

sjuke, efter det nödiga föreskrifter blifvit lemnade för dennes behandling,

äfvensom att vid längre resor, t. ex. öfver fyra mil, läkaren uttryckligen

berättigas att åtnjuta ersättning för de utgifter, han kan hafva nödgats

vidkännas för nattlogis.

Komiterade hafva under förutsättning, att kommunerna inom alla

provinsialläkaredistrikt i riket hädanefter kornme att bidraga till provinsialläkarnes

aflöning genom att tillhandahålla vare sig fri bostad eller hyresei''sättning,

i 11 § af taxan framstält det förslag, att arfvodet för all läkarevård

åt fattige och mindre bemedlade medlemmar af kommunen, för livilka

kommunen åtagit sig att betala läkarevård, skall utgå med endast hälften

af i taxan stadgadt belopp.

Flere af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande hafva häremot gjort

invändningar, framhållande att, då det enligt grunderna för gällande fattigvårdslagstiftning

tillkommer kommunen att sörja för sina nödstälda medlemmars

sjukvård, denna pligt icke rättvisligen synes böra på provinsialläkarne

delvis öfverflyttas.

Då emellertid, såsom nämndt, kommunerna hädanefter skulle inom alla

provinsialläkaredistrikt i så måtto bidraga till provinsialläkarens aflöning,

att distriktet borde antingen anskaffa och underhålla bostad eller lemna

viss hyresersättning åt honom, synes det vara billigt, att någon lättnad

beredes kommunerna i fråga om godtgörelsen för berörda sjukvård. Den

föreslagna nedsättningen kan väl synas dryg, men då å andra sidan provinsialläkarne

vunne förmånen att icke, på sätt hittills i vidsträckt omfattning

egt rum, nödgas utan någon ersättning tillhandagå de fattige, synes det i

ofvanberörda 11 § innehållna förslag böra godkännas. Dock torde i affattningen

af denna paragraf böra vidtagas den förändring, att uttrycket

»fattige och mindre bemedlade», såsom alltför obestämdt och lätt ledande

till missbruk och oegentligheter, utbytes mot endast ordet »fattige», samt

att uttrycket »behörigt intyg», hvarmed eldigt komiterades motivering afses

»af kommunalnämnds ordförande utfärdadt intyg», för tydlighets skull ersättes

med sistnämnda uttryck.

Då, såsom ofvan nämnts, komiterades förslag i fråga om utgörandet

af kostnaden för de s. k. epidemiresorna icke torde höra godkännas, lärer,

såsom en följd deraf, senare momentet i 16 § af komiterades förslag

höra utgå.

Mot innehållet i öfrigt af det utaf komiterade uppgjorda taxeförslaget

har jag ingen anmärkning att framställa.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

Den förhöjning i anslag för medicinalväsendets behof, som skulle föranledas

af en reglering af provinsialläkarnes löneförmåner i enlighet

med de af mig ofvan angifna grunder, framgår af följande öfversigt, dervid

det ifrågasatta andra ålderstillägget, såsom afsedt att, likasom det första,

utgå af allmänna förslagsanslaget under åttonde hufvudtiteln för ålderstillägg,

icke tagits i beräkning.

Nuvarande aflöning.

Kronor.

Blifvande aflöning.

Kronor.

137 provinsialläkare åt-

138 provinsialläkare i årlig

njuta hvardera i årlig lön

2,000 kronor eller till-

lön 1,875 kr...................

och i årliga tjenstgörings-

258,750

sammans........................

274,000

penningar 625 kr............

86,250

22 provinsialläkare åtnjuta

Fixa tjenstgöringspennin-

fixa tjenstgöringspennin-

gar tills vidare ...........

17,300

gar, tillhopa ....................

40 provinsialläkare åtnjuta

17,300

ti 1 If ä lliga tj en stgöri lös- penningar till samman- lagdt belopp af ...............

20,000

Summa kronor

311,300

Summa kronor

362,300

Förhöjningen blifver således

51,000

Anm. Fri bostad åtnjutes af 75 provin-

Anm. Alla provinsialläkare skola af

distriktet åtnjuta bostad eller hyres-

sialläkare och hyresbidrag af 3.

ersättning af 750 kr. om året.

Då till förestående föreslagna förhöjning i provinsialläkarnes aflö
-

ning................................................................................... Kr. 51,000: —

lägges kostnaden för vikariers aflönande under provinsialläkare

beviljad semester, beräknad till högst ............. » 15,300: —

samt kostnaden för förste provinsialläkareinstitutionen » 77,800: —

blifver den förhöjning i nuvarande anslag för medicinalväsendets

behof, som skulle föranledas genom de af

mig förordade förslags antagande ................................... Kr. 144,100: —

s. 81 Kontrollera mot PDF

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

81

eller i rundt tal................................................................. kr. 144,000: —

hvarifrån dock skulle afgå den beräknade minskningen å

anslaget till farsoters och smittosamma sjukdomars

botande..................................................................................... » 15,000: —

då verkliga förhöjningen blifver.............................................. kr. 129,000: —

Denna förhöjning utvisas jemväl af följande sammanställning:

A. I fråga om provinsialläkarnes aflöning föreslås:

att densamma skulle i första lönegraden

i stället för 2,000 kronor utgöra 2,500

kronor, deraf :i/i eller 1,875 kronor lön

och V4 eller 625 kronor tjenstgöringspenningar,

således för 137 provisialläkare

en förhöjning af........................................ kr. 68,500: —

att till aflöning vid en ny provinsialläkare•tjenst

med distrikt för innehafvaren af

Neder-Luleå socken skulle anslås............ » 2,500: —

samt

att semester skulle medgifvas provinsialläkare

under en månad hvarje eller två

månader hvart annat år, dock först efter

10 års tjenstgöring. Efter nuvarande

förhållanden skulle 60 provinsialläkare

vara berättigade dertill, och skulle kostnaden

för aflönande af vikarier åt desse,

efter 6 kronor om dagen jemte 75 kronor

reseersättning, uppgå till ................ » 15,300:— kr. 86,300: —

B. För anställande af 24 förste provinsialläkare

skulle erfordras

i tjenstgöringspenningar ................................ kr. 33,000: —

till arfvoden åt 24 biträdande provinsialläkare

............................................................ » 16,000: —

samt till förste provinsialläkarnes rese
och

traktamentskostnader........................... » 28,800: — » 77 800: —

Summa — kr. 164,100: —

eller i rundt tal .............................................. » — » 164,000: —

Derifrån skulle dock afgå

dels de under senare åren utgående på

Bih. till Rilcsd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Af cl. 5 Haft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

extra stat upptagna tillfälliga tjenstgöringspenningar

till provinsialläkare ... kr. 20,000: ■—

dels de från anslaget till farsoters och

smittosamma sjukdomars botande nu bestridda

utgifter till medikamenter för

fattiga och mindre bemedlade sjuke ...... » 15,000:— kr. 35,000:

Verkliga tillökningen af nu utgående anslag

för medicinalväsendets behof blifver

alltså.................................................................. kr. 129,000:

På grund af hvad jag nu anfört vågar jag i underdånighet hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att 24 förste provinsialläkare må anställas, eu för hvarje län, med

station i länets residensstad och med åliggande tillika att vara provinsialläkare

i det kringliggande provinsialläkaredistriktet;

att för möjliggörandet af anställande af en förste provinsialläkare

inom Norrbottens län en ny provinsialläkaretj enst må inrättas med distrikt

för innehafvaren af Neder-Luleå socken;

alt följande grunder för ny lönereglering för provinsialläkarestaten i

riket, deri inberäknade jemväl förste provinsialläkare, må fastställas:

l:o) att provinsialläkare skall vara underkastad såväl den vidsträcktare

tjenstgöringsskyldighet och jemkning i åligganden, som ock den reglering

af tjenstgöringsområde, som kunna varda föreskrifna;

2:o) att med provinsialläkaretjenst icke må förenas annan tjenst å

rikets eller Riksdagens stat, ej heller annan tjenstbefattning, med mindre

medicinalstyrelsen finner densamma icke vara hinderlig för tjenstgöringen

såsom provinsialläkare;

3:o) att de med tjensten förenade tjenstgöringspenningar få uppbäras

för den tid tj enstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller begagnat semester

eller ock åtnjutit ledighet, utan att vikarie för honom varit förordnad,

men skola för den tid, under hvilken han eljest varit från tjenstgöring

befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;

4:o) att provinsialläkare, som af sjukdom hindras att förrätta sin

tjenst, eger uppbära hela lönen, hvaremot provinsialläkare, som undfår

ledighet för svag helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda

uppdrag, kan förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar,

till vikarien afstå så mycket af lönen, som för tj enstens förrättande

erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

s. 83 Kontrollera mot PDF

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

83

5:o) att, der förhöjning af lönen efter viss tid fortsatt, väl vitsordadt

innehafvande af provinsialläkaretjenst anses böra medgifvas, tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda tio år efter utnämningen till

provinsialläkare, under vilkor att innehafvare!! iller än fyra femtedelar af

denna tid sjelf bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan

statens tjenst, och för andra förhöjningen efter ytterligare fem år på samma

vilkor, med rätt för löntagaren att tillgodoräkna sig den tid, under hvilken

han åtnjutit semester, under iakttagande, hvad såväl den ena som den

andra förhöjningen angår, deraf, att den högre aflöningen ej får tillträdas

förr än vid början af kalenderåret näst efter det, under hvilket den stadgade

tjenståldern blifvit uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodoräknas

den tid, som före den nya statens utfärdande förflutit från det han

till provinsialläkaretjenst utnämndes;

6:o) att provinsialläkare skall, vid fylda 60 år och efter 25 års tjenstgöring

i statens tjenst, af hvilka 20 år såsom provinsialläkare, vara förpligtad

att med honom beviljad pension å allmänna indragningsstaten från

tjensten afgå; Kong! Maj:t likväl obetaget att låta med afskedet anstå,

derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på

ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i

densamma qvarstå; och

7:o) att semester må, när sådant utan hinder för tjenstens behöriga

uppehållande kan ske, af medicinalstyrelsen, på derom gjord framställning,

beviljas ordinarie provinsialläkare efter tio års tjenstgöring såsom sådan under

antingen en månad årligen eller två månader hvart annat år, med skyldighet

för provinsialläkare att tillhandahålla eller bekosta fri bostad för vikarien;

att aflöningsförmånerna för provinsialläkarestaten må bestämmas i enlighet

med följande förslag till stat:

1 förste provinsialläkare...

17 d:o d:o

1 d:o d:o

5 d:o d:o

Kronor

1 provinsialläkare..........

Lön.

Tjenst-

görings-

penningar.

Summa.

1,875

256,875

1,500

25,500

1,000

5,000

1,500

25,500

1,000

5,000

| Efter 10 år kali lönen

1 höjas med 500 kr. och

( efter 15 år med ytter- | ligave 500 kr.

33,000

625

85,625

33,000

2,500

342,500

137 d:o ............

Kronor

258,750

86,250 | 345,000

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

att de föi’ närvarande med vissa provinsialläkaretjenster förenade fixa

tjenstgöringspenningar, tillhopa 17,300 kronor, må bibehållas, till dess om

dem kan blifva annorlunda bestämdt;

att, då ålderstilläggens belopp icke kan eu gång för alla till siffran

bestämmas, desamma må, likasom hittills det provinsialläkarne efter tio

års tjenstgöring redan tillkommande ålderstillägg, utgå af hufvudtitelns

allmänna förslagsanslag för ålderstillägg;

att, till tjenstgöringspenningar åt 24 förste provinsialläkare, till aflöning

vid en ny provinsialläkaretjenst med distrikt för innehafvaren af

Neder-Luleå socken samt för beredande af löneförbättring åt samtlige

provinsialläkare i riket, det å ordinarie stat under åttonde hufvudtiteln

uppförda anslag till medicinalstyrelsen med dertill hörande stater, för närvarande

uppgående till 389,675 kronor må höjas med 104,000 kronor eller

till 493,675 kronor, vid hvilket förhållande de under senare år utgående

å extra stat uppförda tillfälliga tjenstgöringspenningar åt provinsialläkare,

20.000 kronor, icke vidare skulle blifva erforderliga;

att, till förste provinsialläkarnes rese- och traktamentskostnader, till

arfvoden åt 24 biträdande provinsialläkare samt till aflönande af vikarier

åt provinsialläkare under semester, det å ordinarie stat under åttonde

hufvudtiteln uppförda förslagsanslag till farsoters och smittosamma sjukdomars

botande, för närvarande utgörande 100,000 kronor, må, med

titelns ändring till: Anslag till bestridande af kostnader för allmän

lielso- och sjukvård, höjas med ett belopp af 45,000 kronor eller till

145.000 kronor;

att Riksdagen måtte godkänna den grund för statens bidrag till aflönande

af extra provinsialläkare, att distrikt, som utfäst sig att för en tid

af minst fem år lemna bidrag till aflöning af dylik läkare, må, derest

den ifrågakomna läkarebefattningen finnes nödig, dertill erhålla bidrag af

statsmedel till belopp, i allmänhet motsvarande det från orten dertill

utfästa bidrag i penningar, men med rätt för Eders Kong! Maj:t att, med

hänsyn till distriktets behof af statsunderstöd bestämma beloppet af statsbidraget

äfven i annat förhållande till det från orten utfästa bidraget,

dock att dylikt statsbidrag i intet fall må öfverstiga 1,500 kronor;

samt

att Riksdagen måtte antaga följande förslag till

s. 85 Kontrollera mot PDF

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

85

Lag

angående skyldighet att anskaffa och underhålla bostad eller lemna

hyresersättning åt provinsialläkare.

§ I
Hvarje

provinsialläkaredistrikt åligger att anskaffa och underhålla

hostad åt provinsialläkaren eller, derest distriktet finner sådant för sig

lämpligare, till honom utgöra hyresersättning efter 750 kronor om året.

§ 2.

Kostnad för anskaffande och underhåll af 1)östad åt provinsialläkare

eller hyresersättning skall, i den mån bidrag dertill ej utgår af landstingsmedel,

bestridas af provinsialläkaredistriktets samtlige till kommun inom

distriktet skattskyldige medlemmar efter de grunder, som gälla för kommunalutskylders

utgörande.

§ 3.

Inom provinsialläkaredistrikt, deri stad ingår, fördelas den kostnad

för bostad eller den hyresersättning, som skall af distriktet gäldas, mellan

staden å ena sidan och landsbygden å den andra i förhållande till den

allmänna bevillning för fast egendom eller för inkomst af kapital eller

arbete, som från staden och från landsbygden utgår, hvarefter den på

landsbygden belöpande andel af samma kostnad eller hyresersättning

mellan de särskilda landskommunerna fördelas efter fyrktalet.

§ 4.

Är inom provinsialläkaredistrikt extra provinsialläkare anstäld, må

derigenom icke någon inskränkning ske i extra provinsialläkaredistriktets

skyldighet att deltaga i kostnaden för anskaffande och underhåll af bostad

eller i utgörandet af hyresersättning åt provinsialläkaren.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

§ 5.

Närmare föreskrifter angående provinsialläkarebostads beskaffenhet

samt läkarens rättigheter och skyldigheter i afseende å sådan bostad, äfvensom

i fråga om handhafvandet af ärenden angående bostad eller hyresersättning

åt provinsialläkare, meddelas af Kong!. Maj:t.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1891.

Vidare får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kong! Maj:t i

sammanhang med omförmälda framställningar täcktes meddela Riksdagen:

att Eders Kongl. Maj:t, om desamma varda af Riksdagen bifallna,

kommer att framdeles, med upphäfvande eller ändring i erforderliga delar

af nu gällande bestämmelser i dessa ämnen, utfärda, att gälla från och

med det den nya löneregleringen för provinsialläkarne börjar tillämpas:

dels Instruktion för läkare, som äro för helso- och sjukvården inom

visst område anstälde äfvensom för andre, som utöfva läkarekonsten;

dels Reglemente angående bostad eller hyresersättning åt provinsialläkare;
båda

dessa författningar i hufvudsaklig öfverensstämmelse med koiniterades

förslag, med de smärre ändringar deri, som i ofvan omförmälda

afseende!! eller eljest kunna finnas nödiga;

dels ock Taxa för arfvode åt vissa i civil tjenst anstälde läkare för

enskild sjukvård och för intyg, meddelade på enskild begäran, äfvensom

för tjenstförrättningar, verkstälda enligt gällande instruktion eller myndighets

uppdrag, af den lydelse komiterades förslag utvisar, med de ändringar

deri, som ofvan angifvits;

äfvensom att erforderlig ändring i 33 § af gällande helsovårdsstadga

för att bringa densamma i öfverensstämmelse med motsvarande bestämmelser

i instruktionen, kommer att af Eders Kongl. Maj:t vidtagas;

samt att Eders Kongl. Maj:t vill framdeles, sedan af inkommande ansökningar

om statsbidrag till aflönande af extra provinsialläkare sig visat,

s. 87 Kontrollera mot PDF

Protokoll i statsrådet den 31 december 1889.

87

i hvilken omfattning statens medverkan härutinnan må varda tagen i anspråk,

hos Riksdagen göra framställning om uppförande i riksstaten af det

anslag, som för ändamålet kan finnas erforderligt.

På tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter behagade

Hans Maj:t Konungen lemna sitt nådiga bifall

till hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält;

och skulle i öfverensstämmelse härmed proposition

till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

Gustaf Nar ström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1890:87 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Majds i proposition n:o 8 framstälda förslag till lag angående skyldighet att anskaffa och underhålla hostad ell s. 1 i texten
  2. SU 1890:71 Memorial, med förslag till samman jemkning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande en punkt i statsutskottets utlåtande n:o 66, i anledning af Kongl. Maj:ts pro s. 1 i texten
  3. SLU 1890:4 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4 s. 1 i texten
  4. SU 1890:9 Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till Jcongl. ecklesiastikdepartementet. s. 24 i texten