Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse af 6, 13, 15, 16, 22 och 28 §§ riksdagsordningen

1892-01-29 · 26 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1892:28, Med förslag till ändrad lydelse af 6, 13, 15, 16, 22 och 28 §§ riksdagsordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

1

N:o 28.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

ändrad lydelse af 6, 13, 15, 16, 22 och 28 §§ riksdagsordningen;

gifven Stockholms slott den 29 januari

1892.

Under åberopande af bifogade i statsrådet förda protokoll, vill Kongl.

Maj:t härmed till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlägga

följande

Förslag till ändrad lydelse af 6, 13, 15, 16, 22 och 28 §§

riksdagsordningen.

§ 6.

1. Första Kammarens ledamöter skola, till ett antal af etthundrafemtio

och för en tid af nio år, utses af landstingen och stadsfullmägtige

i de städer, som ej i landsting deltaga.

2. Hvarje landstingsområde och sådan stad, som nu är nämnd, utgör

en valkrets, för hvilken, efter folkmängden inom dess område, väljes

eu riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en etthundrafemtiondedel

af rikets folkmängd.

3. För valkrets, som har mindre folkmängd än i mom. 2 sägs,

väljes dock en riksdagsman.

4. Derest det antal riksdagsmän, som med tillämpning af stadgandena

i mom. 2 och 3 bör utses, icke uppgår till etthundrafemtio, skola,

för ernående af detta antal, de valkretsar, hvilkas folkmängd mest öfver
jBih.

till Riksd. Pro t. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 14 Ilåft. (N:o 28). 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

skjuter de tal, som enligt mom. 2 äro bestämmande för riksdagsmännens

antal inom valkretsarne, vara berättigade att hvardera välja ytterligare en

riksdagsman.

5. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets, enligt ofvan angifna grunder,

eger utse, bestämmes hvart tionde år af Konungen; dock må hvad

sålunda bestämmes icke lända till inskränkning i vald riksdagsmans rätt

att under före,skrifveri tid utöfva riksdagsmannakallet.

6. Upphör stad att i landsting deltaga, må, så länge då gällande

bestämmelse om riksdagsmännens antal för de särskilda valkretsarne länder

till efterrättelse, stadens rätt att utse riksdagsman inträda allenast i det

fall, att ledighet uppstår i den valkrets, staden förut tillhört.

7. Aro icke, då tillämpning skall ske af den i mom. 5 nämnda

bestämmelse, så många ledigheter inom kammaren, att nya valkretsar, som

i följd af stadgandet i näst förestående mom. ännu ej utsett riksdagsmän,

samt gamla valkretsar, för hvilka ökning af antalet riksdagsmän bör ega

rum, kunna samtidigt komma i åtnjutande af rättigheten att välja fullt

antal riksdagsmän, skall, i afseende å ordningen för sagda rättighets utöfning

dessa valkretsar emellan, gälla till efterrättelse: att nya valkretsar

ega företräde framför äldre; att bland två eller flera nya valkretsar företrädet

tillkommer den, som tidigast utträdt ur landsting; att valkretsar,

för hvilka tillökningen i riksdagsmännens antal är grundad på stadgandena

i mom. 2, ega företräde framför valkretsar, för hvilka sådan tillökning

härleder sig från föreskrifterna i mom. 4; att bland sådana valkretsar, hvilka

på grund af stadgandena i mom. 2 ega välja ökadt antal riksdagsmän, den

har företrädet, för hvilken detta antal är störst, eller, om antalet är lika

för två eller flera valkretsar, den bland dem, hvars folkmängd mest öfverskjuter

de tal, som enligt samma mom. äro bestämmande för riksdagsmännens

antal inom valkretsarne; att bland sådana valkretsar, hvilka jemlikt

mom. 4 ega utse ökadt antal riksdagsmän, företrädet tillkommer den,

för hvilken det i samma mom. omnämnda folkmängdsöfverskott är störst;

samt att i de fall, der folkmängdsöfverskottet, såsom lika stort för två

eller flera valkretsar, ej kan tjena till grund för bestämmande af företrädet

dem emellan, detta skall afgöras genom lottning inför chefen för justitiedepartementet

i närvaro af tre bland fullmägtige i rikets bank och tre

bland fullmägtige i riksgäldskontoret.

§ 13.

1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundratjugufern,

deraf etthundrafemtio för landet och sjuttiofem för städerna,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

3

väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads början

året näst efter det, under hvilket valet skett.

2. A landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven räknas

köpingar, utses för hvarje domsaga en riksdagsman. Understiger domsagornas

antal etthundrafemtio, skola, för ernående af det bestämda antalet

riksdagsmän, de folkrikaste domsagorna, så vidt ske kan häradsvis, indelas

i två valkretsar, som hvardera välja en riksdagsman. Öfverstiger domsagornas

antal etthundrafemtio, skola, i den mån sådant erfordras, domsagor,

som gränsa intill hvarandra och hafva minsta sammanlagda folkmängden,

förenas, två och två, till en valkrets.

3. I stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger en sjuttiofemtedel

af folkmängden i rikets alla städer, väljes efter stadens folkmängd

en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en sjuttiofemtedel af städernas

folkmängd. Städer, med mindre folkmängd än nu är sagdt, ordnas,

så vidt lämpligen ske kan länsvis, i så många valkretsar, som, med iakttagande

af att hvardera utser en riksdagsman, erfordras för uppnående af

det i mom. 1 föreskrifna antal riksdagsmän för städerna.

4. Indelningen af omförmälda valkretsar så ock riksdagsmännens

antal för hvar och en af de städer, hvilkas folkmängd i och för sig berättigar

dem att utan förening med annan stad välja, riksdagsman, bestämmes,

efter ofvan a-ngifna grunder, hvart tionde år af Konungen. Den

ordning, som sålunda fastställes, vinner ej tillämpning förr än vid de val,

hvilka näst derefter, enligt § 15 mom. 1, skola ega rum. Köping eller

annat samhälle, som erhåller stadsprivilegier, räknas i fråga om riksdagsmannaval

fortfarande till landet, till dess ny valkretsordning varder faststäld.

§ 15.

Val till riksdagsmän i Andra Kammaren verkställas inom september

månads utgång näst före början af de tre år, för hvilka valen gälla.

Förordnar Konungen nya val eller afgår eljest riksdagsman för Andra

Kammaren innan den tid, för hvilken han blifvit vald, tilländalupit, verkställes

ofördröjligen inom den valkrets, som utsett den afgångne, nytt val

för den återstående tiden.

§ 16.

Å landet väljes riksdagsman medelst elektorer. För hvarje kommun

utses inför kommunalstämmans ordförande en elektor och derutöfver, efter

folkmängden, en för hvarje fullt tal af ett tusen. Desse elektorer samman
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

träda till riksdagsmannaval inför domhafvanden i den domsaga, till hvilken

valkretsen hörer, eller, om två domsagor äro förenade till en valkrets, inför

domhafvanden i den af dessa domsagor, hvilken den största folkmängden

eger.

I de valkretsar, som bestå af två eller flera städer, utses inför magistraten

en elektor för hvarje stad och derutöfver, efter folkmängden, en

för hvarje fullt tal af femhundra. Desse elektorer sammanträda till riksdagsmannaval

inför magistraten i deri stad inom valkretsen, som största

folkmängden eger.

Kommuner, som hafva att gemensamt välja riksdagsman, ega dock

begagna det omedelbara valsättet, derest flertalet af de röstberättigade så

beslutar. Då förslag härom af de röstberättigade i en kommun väckes

medelst beslut, fattadt inför kommunalstämmas ordförande eller magistrat,

varder sådant meddeladt Konungens befallningshafvande, som från öfriga

till valkretsen hörande kommuner infordrar de röstberättigades röster och

utfärdar kungörelse om utgången, efter thy som de flesta afgifna rösterna

varit för bifall eller afslag. I sistnämnda fall kali frågan icke förr, än en

tid af fem år derefter förflutit, å nyo upptagas. Beslutas åter förändringen,

träder den i kraft vid det val, som näst efter en månad från kungörelsens

utfärdande inträffar, och gäller för en tid af minst fem år, hvarefter beslut

om dess upphörande kan på lika sätt som om dess införande fattas. Vid

de omedelbara valen afgifvas rösterna, särskildt för hvarje kommun, inför

kommunalstämmas ordförande eller magistrat; och skola för rösternas sammanräknande

och fullmagts utfärdande åt den, som de flesta rösterna erhållit,

valprotokollen insändas, för kommunerna a landet till domhafvanden

och för städerna till magistraten i den stad, som största folkmängden eger.

I stad, som har att ensam sända en eller flere riksdagsmän, förrättas

valen omedelbart inför magistraten; och må, der flere riksdagsmän skola

utses, staden, på sätt om val till stadsfullmägtige är stadgadt, kunna indelas

i valkretsar. I stad, der magistrat ej finnes, skall den för sådan stad

särskildt tillsatta styrelse eller dess ordförande taga den befattning med

riksdagsmannaval, som enligt denna § samt §§ 18, 20 och 22 tillhör magistrat

eller dess ordförande.

§ 22.

1. Ar någon missnöjd med val till riksdagsman i Andra Kammaren,

må han deröfver anföra besvär hos Konungens befallningshafvande i valorten

eller, der fråga om val för flera domsagor eller städer handlagts

inom särskilda län, hos befallningshafvanden i det län, der slutliga hand
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

5

läggningen skett. För det ändamål eger klaganden hos domhafvande eller

magistrat, som slutligen handlagt valfrågan, äska behörigt protokollsutdrag,

hvilket genast eller inom högst två dagar derefter bör till klaganden utlernnas;

och skall han, vid förlust af talan, sist inom åtta dagar efter valförrättningens

slut ingifva sina besvär till Konungens befallningshafvande,

som, på sätt ill § stadgas, lemnar vederbörande tillfälle att sig förklara

samt sist innan nästa dags utgång, efter det den för förklarings afgifvande

bestämda tid tilländalupit, sitt utslag i målet utfärdar.

2. Den med Konungens befallningshafvandes utslag missnöjde eger

att, sist inom åtta dagar efter deraf erhållen del, till Konungens befallningshafvande

inlemna sina besvär stälda till Konungen, hvarefter med

målet vidare så förhålles, som ofvan i 11 § sägs.

3. Vill någon klaga öfver beslut, hvarigenom af honom gjord afsägelse

af riksdagsmannauppdrag ej blifvit godkänd, förfares i afseende

derå, om afsägelsen egt rum vid valtillfälle, enligt mom. 1 i denna § och,

om afsägelsen efteråt skett hos Konungens befallningshafvande, enligt mom. 2.

§ 28.

Hos Konungen göres af hvardera kammaren anmälan om de ledigheter

inom kammaren, hvilka skola under samma eller innan nästa riksdag

genom val fyllas, hvarefter Konungen anbefaller Dess befallningshafvande

föranstalta, att nya val anställas.

Om emellan riksdagar ledighet i någondera kammaren genom ledamots

afgång uppstår, åligger Konungens befallningshafvande, när den afgångne

tillhört Andra Kammaren, att föranstalta om nytt val; och, då den

afgångne varit ledamot af Första Kammaren, att om ledigheten göra anmälan

hos Konungen, som förordnar om nytt vals anställande.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

Aug. Östergren.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen

den 29 januari 1892,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: herr friherre von Otter,

friherre Palmstierna,

friherre von Essen,

friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam.

Departementschefen statsrådet Östergren anförde:

»Nästlidna års Riksdag anmälde i skrifvelse af den 12 mars, att Riksdagen

antagit ett af konstitutionsutskottet vid 1890 års riksdag framstäldt

förslag till ändring af §§ 6 och 13 riksdagsordningen, enligt hvilket förslag

nämnde §§ skulle erhålla följande lydelse:

»§ 6.

1. Första Kammaren skall bestå af etthundrafemtio ledamöter, hvilka

för en tid af nio år utses af landstingen och stadsfullmägtige i de städer,

som ej i landsting deltaga.

2. Hvarje landstingsområde och sådan stad, som nu är nämnd, utgör

en valkrets, för hvilken, efter folkmängden inom dess område, väljes

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

7

eu riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en etthundrafemtiondedel

af rikets folkmängd.

3. För valkrets, som har mindre folkmängd än i mom. 2 sägs, väljes

dock en riksdagsman.

4. Derest det antal riksdagsmän, som med tillämpning af stadgandena

i mom. 2 och 3 bör utses, icke uppgår till etthundrafemtio, skola,

för ernående af detta antal, de valkretsar, hvilkas folkmängd mest öfverskjuter

de tal, som enligt mom. 2 äro bestämmande för riksdagsmännens

antal inom valkretsarne, vara berättigade att hvardera välja ytterligare en

riksdagsman.

5. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets, enligt ofvan angifna

grunder, eger utse, bestämmes hvart tionde år af Konungen; och skall vid

tillämpning af den sålunda faststälda ordningen iakttagas, att inskränkning

icke sker i vald riksdagsmans rätt att under föreskrifven tid utöfva riksdagsmannakallet.

6. Upphör stad att i landsting deltaga, må, så länge dä gällande

ordning för valen länder till efterrättelse, stadens rätt att utse riksdagsman

inträda allenast i det fall, att ledighet uppstår i den valkrets, staden förut

tillhört.

§ 13.

1. Andra Kammaren skall bestå af tvåhundratjugufem ledamöter,

deraf etthundrafemtio för landet och sjuttiofem för städerna. Dessa ledamöter

väljas en tid af tre år, räknade från och med januari månads början

året näst efter det, under hvilket valet skett.

2. A landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven räknas

köpingar, utses för hvarje domsaga en riksdagsman. Understiger domsagornas

antal etthundrafemtio, skola, för ernående af det bestämda antalet

riksdagsmän, de folkrikaste domsagorna, så vidt ske kan häradsvis, indelas

i två valkretsar, som hvardera väljer en riksdagsman. öfverstiger domsagornas

antal etthundrafemtio, skola, i den mån sådant erfordras, angränsande

domsagor, som hafva minsta sammanlagda folkmängden, förenas, två

och två, till en valkrets.

3. I stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger en sjuttiofemtedel

af folkmängden i rikets alla städer, väljes efter stadens folkmängd

en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en sjuttiofemtedel af städernas

folkmängd. Städer, med mindre folkmängd än nu är sagdt, ordnas,

så vidt lämpligen ske kan länsvis, i så många valkretsar, som, med iakttagande

af att hvardera utser en riksdagsman, erfordras för uppnående af

det i mom. 1 föreskrifna antal riksdagsmän för städerna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. &laj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

4. Indelningen af omförmälda valkretsar så ock riksdagsmannens

antal för hvar och en af de städer, hvilkas folkmängd i och för sig berättigar

dem att utan förening med annan stad välja riksdagsman, bestämmes,

efter ofvan angifna grunder, hvart tionde år af Konungen. Den ordning,

som sålunda fastställes, vinner tillämpning vid de val, hvilka näst

derefter, eldigt § 15 mom. 1, skola ega rum. Köping, som erhåller stadsprivilegier,

räknas i fråga om riksdagsmannaval fortfarande till landet, till

dess ny valkretsordning varder faststäld.»

Vid pröfning i statsrådet af nämnda förslag hade emellertid mot

detsamma förekommit följande anmärkningar, nemligen, vid § 6: att stadgandena

i mom. 1, å ena sidan, samt mom. 2 och 3, å den andra, kunde

komma att stå i strid mot hvarandra; att nödiga föreskrifter saknades icke

allenast om företrädesrätten till val, när två eller flere valkretsar, enligt

senast af Konungen faststäld ordning, fått sitt representantantal ökadt och

ledighet uppstode inom valkrets, hvars representantantal minskats, utan

äfven angående föranstaltandet af val, i fråga hvarom stadgandena i § 28

vid de föreslagna nya. anordningarna icke gjorde till fyllest; och att förslaget

icke heller för det fall att två eller flere städer under samma va.1- ordningsperiod utträdt ur landsting löste den frågan, hvilken af dessa städer

skulle hafva företrädesrätt att utse riksdagsman, då endast en ledighet funnes

i den valkrets, städerna förut tillhört; samt vid § 13: att ehuru det

blifvit förutsatt, att vissa domsagor kunde komma att två och två förenas

till en valkrets, det likväl lemnats oafgjordt, hvilken af de begge domhafvandena

i valkretsen det skulle åligga, att förrätta riksdagsmannaval och,

för den händelse domsagorna läge i särskilda län, hvilken befallningshafvande

skulle vara behörig att upptaga och pröfva besvär öfver valet; samt

slutligen att det icke vore angifvet något sätt för verkställandet under

1891 och nästföljande t.vå år af val, som eldigt § 15 mom. 2 kunde ifrågakomma;

och med afseende å sålunda anmärkta brister i förslaget förklarade

Kongl. Maj:t uti Sitt den 15 maj å rikssalen afgifna svar å Riksdagens

skrifvelse, att Kongl. Maj:t funnit Sig icke böra till förslaget lemna samtycke.

Ehuru Riksdagens ofvannämnda förslag förfallit, torde det likväl böra

tagas under öfvervägande om icke, på sätt Riksdagen med sitt, förslag

åsyftat, riksdagsordningen bör ändras i den rigtning, att antalet af representanter

i Riksdagen fixeras och efter en bestämd proportion fördelas a.

ena sidan mellan de båda kamrarne och å andra sidan, med afseende

på representationsrätten inom Andra Kammaren, mellan landsbygden och

städerna.

För behofvet af en sådan grundlagsändring tala, efter min mening,

följande skäl, nemligen: att, sedan antalet riksdagsmän, hvilket efter gällande

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

riksdagsordnings antagande ökats med 60, så att det nu är 375, en ytterligare

ökning ej kan blifva till gagn för riksdagsarbetet utan tvärt om, såsom

inom Riksdagen framhållits, kommer att medföra förslösande af arbetskraft

samt förlängande och fördyrande af riksdagarne, utan att gifva ökad säkerhet

för mera mogna beslut; att då genom omförmälda ökning Andra Kammaren

förstärkts med 38 men Första Kammaren endast med 22 nya ledamöter,

magtställningen mellan kamrarne vid gemensamma voteringar i afsevärd

grad rubbats; att den vid riksdagsordningens antagande beräknade

proportionen mellan lan dt- och stads-representanterna till förmån för städerna

jemväl undergått förändring, enär städerna, hvilka 1867 hade 55

representanter och nu hafva 81, under tiden fått en tillökning af 26, då

deremot antalet af de för landsbygden valde ledamöterne, hvilket 1867 var

135 och nu är 147, ökats med endast 12 ledamöter.

För att utröna graden af folkökningen och verkan af densamma på

representationsrättens utöfning i städerna har jag låtit upprätta 2 tabeller,

den ena öfver städernas och landsbygdens folkmängd, sådan den enligt officiella

statistiken varit vid slutet af hvart och ett af åren 1840, 1850, 1860,

1870, 1880 och 1890, samt den andra öfver städernas och landsbygdens

folkmängd, sådan den beräknats blifva vid slutet af åren 1900, 1910 och

1920, hvilken inom statistiska centralbyrån verkstälda beräkning är grundad

på den relativa folkökning, som faktiskt egt rum under tiden mellan 1860

och 1890 års folkräkningar. Af dessa tabeller, hvilka torde få biläggas

dagens protokoll, framgår, att folkmängden under de näst före 1891 förflutna

tre decennierna ökats, för städerna från 434,519 till 899,403 eller

med 464,884 och för landsbygden från 3,425,209 till 3,885,272 eller med

460,063 samt antages under trettioårsperioden 1890—1920 komma att ytterligare

ökas för städerna med 1,026,801 och för landsbygden med 533,158

invånare, äfvensom att ökningen i förhållande till de respektive folkmängderna

vid de två trettioårsperiodernas början varit och äfven för framtiden

beräknas blifva mångdubbelt större i städerna än på landsbygden.

Den framtida folkökningens verkan på representationsrätten och dess fördelning

mellan stad och land faller bjert i ögonen, om man med ledning

af folkmängdssiffrorna i tal). 2. beräknar, huru städerna, om 6 och 13 §§

riksdagsordningen bibehållas oförändrade, 1920 skola blifva representerade.

Resultatet af en sådan beräkning är: att de sjelfständigt väljande städerna

sagda år skola ega utse 153 och de till valkretsar indelade städerna minst

18 högst 36 ledamöter i Andra Kammaren, hvarigenom antalet af de nu

varande 81 stadsrepresentanterna i Andra Kammaren ökas med minst 90;

att antalet af städernas representanter i Första Kammaren får en tillökning

af 30; och att hela ökningen af stadsrepresentanter i riksdagen följaktligen

Bih. till Riksd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 14 Höft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

kommer att uppgå till minst 120. Antalet af landsbygdens representanter

skola väl ock ökas; men denna ökning skall sannolikt blifva ringa i förhållande

till ökningen för städerna, ty först och främst uppgår den för

landsbygden beräknade folkmängdstillväxten endast till ungefär hälften af

städernas, och vidare bör tagas i betraktande, dels att den del af folkökningen

för landsbygden, hvilken belöper på de större domsagorna med

mer än 40,000 invånare, ej verkar till utsträckning af dessa domsagors

valrätt, och dels att då, enligt tab. 2, tretton städer med 507,895 invånare

under trettioårsperioden 1890—1920 komma att utträda ur landstingen,

folkökningen, hvad landstingsområdena beträffar, icke synes kunna

i någon större grad inverka på landstingens valrätt.

Den utredning jag nu gjort synes utvisa, att förut af mig framhållna,

missförhållanden, som uppkommit under tillämpningen af de nu gällande

grunderna för riksdagsmannaval, i en ej aflägsen framtid skola högst betydligt

ökas; och jag anser mig derföre böra föreslå, att samma grunder så

fort ske kan ändras.

Under det sista decenniet hafva förslag riksdag efter riksdag väckts

om ändring af de ifrågavarande §§ i riksdagsordningen; men de flesta af

dessa förslag hafva varit antingen stödda på obilliga grunder eller så affattade,

att det med dem åsyftade ändamålet endast ofullständigt kunnat

uppnås. De hafva derför icke tillvunnit sig något allmännare bifall inom

Riksdagen. Det förslag åter, som af sista Riksdag antogs, men till hvilket

Eders Kongl. Maj:t, såsom förut är nämndt, för brister af formel beskaffenhet

vägrat samtycke, synes mig hvila på rättvisa grunder och vara egnadt

att fullständigt förekomma ej allenast öfverbefolkning i Riksdagens kamrar

utan äfven rubbningar i förhållandet mellan kamrarne och mellan landsbygdens

och städernas representanter i Andra Kammaren. Emot förslaget

har väl blifvit anmärkt, att representationsrätten för de till valkretsar indelade

mindre städerna skulle mer och mer inskränkas till förmån för de

större städerna, men sådant är icke att befara. Tab. 1 och 2 visa nemligen,

att, om förslagets stadganden tillämpats från 1840 till närvarande

tid, endast obetydliga ändringar skulle skett i städernas representationsrätt,

och att samma rätt jemväl under en lång framtid skulle blifva så stadgad

och fast som man skäligen kan önska.

Då jag på sätt nedan är antydt i allt hufvudsakligt ansluter mig till

det af Riksdagen antagna förslaget, torde jag till stöd för stadgandena i

detsamma få åberopa 1890 års konstitutionsutskotts betänkande n:o 1,

hvari utskottet anfört: att riksdagsmännens antal borde bestämmas för

Första Kammaren till 150 och för Andra Kammaren till 225; att af Andra

Kammarens 225 ledamöter borde utses 150 för landet och 75 för städerna;

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

att samtliga riksdagsmännens antal således skalle blifva 375; att detta tal

kunde synas väl högt, men att utskottet, som utgått från den åsigten att

det vore lämpligast att göra minsta möjliga rubbningar i de olika, valkretsarnas

befintliga representationsrätt, ej kunnat finna något mindre tal,

som medgåfve en så nära anslutning till för handen varande förhållanden

och derjemte en så lämplig afvägning af proportionen emellan ej mindre

ledamöterna i Första och i Andra Kammaren än äfven inom Andra Kammaren

mellan representanterna för landsbygden och för städerna; att till stöd

för bestämmandet af siffrorna 225 och 150, såsom angifvande förhållandet

mellan Andra Kammaren och Första Kammaren, kunde anföras, att dessa

siffror innehölle i det allra närmaste samma proportion som den, hvilken

låg till grund för de siffror, som justitiestatsministern vid föredragning af

förslaget till nu gällande riksdagsordning i statsrådet den 5 januari 1863,

i enlighet med 1861 års folkmängdsförhallanden, angaf föi‘ att visa, huru

proportionen mellan kamrarne skulle komma att ställa sig, och hvilka

sistnämnda siffror voro 180 för Andra Kammarens och 119 för Första Kammarens

ledamöter; att Andra Kammaren i följd häraf komme att, såsom

från början var afsedt, utgöra s/5 och Första Kammaren 2/5 af representationen;

att, hvad anginge proportionen inom Andra Kammaren emellan landsoch

stadsrepresentanterna, utskottet utgått från de förhållanden, som vid

betänkandets afgifvande voro rådande, och enligt hvilka de förstnämnda

utgjorde omkring ~ :! och de senare Vs af ledamöterna i denna kammare,

att denna proportion afveke något från det förhållande emellan dessa

representanter, som vid riksdagsordningens antagande egde rum, men

hvilket dock icke kunde anses hafva varit af lagstiftaren afsedt att för

alltid bibehållas, enär bestämmelsen om rätt för städerna att, i jemförelse

med folkmängden, utse ett större antal riksdagsmän än landet, måste, med

antagande af en fortgående folkmängdstillväxt såväl i städerna som på

landsbygden, leda till en större ökning af städernas representanter än landets;

att det också visade sig att, under det, med afseende å 1861 års

folkmängdsförhållanden, landet beräknades komma att välja 130 och städerna

50 representanter i Andra Kammaren, redan vid den första riksdagen efter

antagandet af den nya riksdagsordningen valdes 135 för landet och 55 för

städerna, hvilka siffror småningom förändrades så, att vid de val, som

närmast föregingo år 1880, landet utsåg 146 och städerna 76, dessa senare

således något mer än Vs af kammarens hela då varande antal 222;

att till den nämnda proportionen af två representanter för landet mot en

för städerna ansåge utskottet landets och städernas representationsrätt böra

bestämmas; att emot fastställandet af denna proportion hade anmärkts,

att det väl kunde tänkas, att städernas sammanlagda folkmängd kunde

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N-.o 28.

komma att öfverstiga Vs af hela rikets, och att i detta fall ifrågavarande

proportion mellan landets och städernas representationsrätt vore uppenbart

origtig; att de officiella statistiska uppgifterna angående utvecklingen af

förhållandet emellan lands- och stadsbefolkningen emellertid visade, att

stadsbefolkningen, som år 1850 utgjorde 10,9 procent, år 1860 11,24 procent

och 1870 12,95 procent af hela landets befolkning, trots städernas

synnerliga starka tillväxt under senare tider, 1880 ej uppgått till mer än

15,12 procent och för år 1887 utgjorde 17,78 procent af rikets folkmängd;

att den tidpunkt, då det förutsatta fallet kunde antagas komma att inträffa,

fördenskull syntes i alla händelser vara så aflägsen, att det ej vore nödigt

eller lämpligt att nu för detsamma stifta lag; att hvad anginge sammansättningen

af Första Kammaren, så bibehölles oförändradt hvad i § 6 riksdagsordningen

föreskrefves derom, att ledamöterna af denna kammare skola

utses af landstingen och stadsfullmägtige i de städer, som ej i landsting

deltaga; att för att utröna, huru många af kammarens 150 ledamöter

hvarje dylik valkorporation hade att välja, rikets folkmängd måste först

delas med 150; att den qvot, som dervid erhölles, blefve bestämmande för

antalet riksdagsmän för landstingsområdet eller staden, i det att valkrets

egde välja minst en riksdagsman för hvarje fullt tal af sin folkmängd,

som motsvarade nämnda qvot; att om valkrets hade mindre folkmängd än

berörda qvot, egde den likväl, i enlighet med nu gällande bestämmelser

om stad, som ej deltoge i landsting men hvars folkmängd icke uppginge

till 30,000, utse en riksdagsman; att det väl icke någonsin torde inträffa,

att den qvot, som är bestämmande för antalet af valkretsens riksdagsmän,

jemnt ginge upp i den siffra, som betecknade folkmängden i valkretsen,

utan att öfverskott uppstode; att detta åter hade till följd, att man genom

sammanslagning af det antal riksdagsmän, som för hvarje valkrets bestämdes

efter den folkmängd, som motsvarade förberörda qvot eller en hel multipel

deraf, ej kunde erhålla det erforderliga antalet riksdagsmän; att det

antal, som då fattades, skulle fyllas från de valkretsar, som hade största

öfverskjutande talen; att beträffande reglering af valkretsarne hade utskottet

funnit lämpligast, att den företoges af Konungen och icke af kammaren

sjelf, då det endast gälde tillämpning af noga bestämda grunder, och hela

åtgärden således i intet afseende skilde sig från en vanlig förvaltningsåtgärd;

att utskottet vidare ansett, att en viss stadga borde gifvas åt den

sålunda en gång gjorda valkretsindelningen, och derför föreslagit, att förändringar

i fråga om valkretsarne och det antal riksdagsmän, de hvar för

sig skulle utse, finge ega rum endast i samband med periodvis återkommande

allmänna regleringar; att hvad anginge den tid, för hvilken den

taststälda valkretsindelningen borde gälla, syntes denna böra bestämmas

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

till 10 år; att vid de omregleringar, som sålunda skulle ske hvart tionde

år, likväl borde iakttagas, att, för den händelse valkrets, som utsett flere

representanter, sedermera förlorade rätt att välja lika stort antal, någon

inskränkning icke linge ske i den af samma valkrets redan utsedde riksdagsmannens

befogenhet att under nio år vara riksdagsman; att då han alltså

fortfarande egde fullgöra sitt riksdagsmannauppdrag för den tid som kunde

återstå, blefve deraf en följd, att den valkrets, som blifvit berättigad att

utöfver sitt förra antal utse ytterligare en riksdagsman, dock icke finge

utöfva denna rätt, förr än förstnämnde riksdagsmans funktionstid lupit ut

eller riksdagsmannen eljest afginge, enär, om detta icke iakttoges, sammanlagda

antalet riksdagsmän för kammaren komme att öfverstiga 150; att af

samma skäl finge icke heller stad, som under den tid, för hvilken den af

Konungen faststälda ordningen vore gällande, upphörde att deltaga i landsting,

genast välja riksdagsman, utan måste afvakta uppkommande ledighet

bland riksdagsmännen för det landstingsområde, staden förut tillhört; att,

så snart emellertid en dylik ledighet yppade sig, staden inträdde i utöfningen

af sin sjelfständigt representationsrätt, och landstingsområdet blefve

från den tiden representeradt af en riksdagsman mindre än förut; att om

det mot förmodan inträffade, att stad, som ej deltagit i landsting, sedermera

komme att tillhöra detsamma, staden naturligtvis efter den tiden icke

hade sjelfständig representationsrätt, utan egde endast att vid uppkommande

ledighet utse riksdagsman tillsammans med landstinget, hvilket, intilldess

ny reglering skedde, hade att utöfva den valrätt, som förut tillkommit

både staden och landstinget; att vidkommande härefter sammansättningen

af Andra Kammaren, så utgjorde fortfarande på landet domsagan valkrets,

likasom städerna hvar för sig eller i förening med andra städer egde utse

riksdagsman; att hvad landets representanter anginge, så hade hvarje domsaga

att utse en riksdagsman; men att, enär domsagornas antal utgjorde

endast 116, borde, för att det bestämda antalet riksdagsmän eller 150

skulle uppnås, 34 de folkrikaste domsagorna indelas i två valkretsar, för

hvilka hvardera valdes en riksdagsman; att, om domsagornas antal komme

att öfverstiga 150, domsagor, som gränsa till hvarandra och hafva minsta

sammanlagda folkmängden, skulle två och två förenas med hvarandra till

valkretsar, som hvardera utse en riksdagsman; att bestämmelserna om

städernas representationsrätt icke kunde blifva lika enkla, som de stadganden,

hvilka ordnade representationsrätten för landsbygden; att det måste

tillses, att å ena sidan alla städer komme i utöfning af sin representationsrätt

och att å andra sidan de större städerna i mån af deras högre folkmängdssiffra

finge välja flere representanter; att för vinnande af dessa

syftemål hade man till en början att gå till väga på samma sätt, som

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

föreskrifves med afseende på sammansättningen af Första Kammaren, nemligen

att dela folkmängden i rikets samtliga städer med 75, då en qvot

erhölles, och att låta denna qvot blifva bestämmande för antalet af städernas

riksdagsmän; att hvarje stad, hvars folkmängd uppginge till nämnda

qvot, egde utse en riksdagsman och derefter flere, allt eftersom folkmängden

utgjorde en hel multipel af den funna qvoten; att städer deremot, som

hade mindre folkmängd än nu är sagdt, skulle, så vidt lämpligen ske

kunde, länsvis ordnas i valkretsar, hvilka hvardera utsåge en riksdagsman;

att förslagets bestämmelser ej medgåfve ett fastställande af gränser för

befolkningens storlek inom valkretsarne; att på samma gång som detta

stadgande medgåfve ett berättigande att till samma valkrets hänföra städer

från olika län, medförde det en förpligtelse, att detta ej må ske i andra

fall, än när det för vinnande af bästa möjliga valkretsindelning kunde

anses lämpligt; samt att antalet af valkretsarne berodde på, huru stort

antal återstode att välja, sedan de städer, hvilka hvar för sig hade att

utse riksdagsmän, fått sitt representantantal bestämdt.

Sedan jag sålunda redogjort för motiven till det af Riksdagen antagna

förslaget, har jag att yttra mig om afhjelpandet af de brister i

nämnda förslag, hvilka utgjorde hinder för sanktion å detsamma.

Hvad då först angår anmärkningen vid 6 §, att stadgandena i 1

mom. å ena sidan samt 2 och 3 mom. å den andra kunde komma att

stå i strid mot hvarandra, så grundar sig denna anmärkning på det antagande,

att ett större antal städer, som nu deltaga i landsting, skola derur

utträda och hafva en folkmängd, som föga öfverstiger 25,000, i hvilket

fall det vore möjligt, om än mindre sannolikt, att antalet riksdagsmän

för dessa städer sammanlagdt med det antal, som öfriga valkretsar skola

utse, komme att uppgå till mera än 150. Då det antagna fallet väl

knappast kommer att inträffa förr än i en aflägsen framtid, synes denna

anmärkning i och för sig icke böra föranleda ändring af förslaget, helst

den, om anledning framdeles förekommer, lätteligen kan, utan grundlagsändring,

undanrödjas derigenom, att det i förordningen om landsting § 1

stadgade folkm ängdstal, som berättigar till utträde ur landsting, höjes till

ett tal, som ungefärligen motsvarar V150 af rikets folkmängd. Hvad i

öfrigt blifvit mot 6 § anmärkt föranleder mig föreslå, dels att i nämnda

§ införes ett nytt mom. angående ordningen för valrättens utöfvande i

vissa fall och dels att åt 28 § riksdagsordningen gifves en förändrad

lydelse, så att Konungen i alla förekommande fall förordnar om föranstaltandet

af val till Första Kammaren. Anmärkningarna emot 13 § föranleda

dertill, att nödiga föreskrifter i anmärkta hänseendena böra införas uti 15,

16 och 22 §§ af riksdagsordningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

15

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t måtte i proposition till Riksdagen föreslå, att åt

6, 13, 15, 16, 22 och 28 §§ riksdagsordningen gifves följande ändrade

lydelse:

»§ 6.

1. Första Kammarens ledamöter skola, till ett antal af etthundrafemtio

och för en tid af nio år, utses af landstingen och stadsfullmägtige i

de städer, som ej i landsting deltaga.

2. Hvarje landstingsområde och sådan stad, som nu ä,r nämnd, utgör

en valkrets, för hvilken, efter folkmängden inom dess område, väljes

en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en etthundrafemtiondedel

af rikets folkmängd.

3. För valkrets, som har mindre folkmängd än i mom. 2 sägs,

väljes dock en riksdagsman.

4. Derest det antal riksdagsmän, som med tillämpning af stadgandena

i mom. 2 och 3 bör utses, icke uppgår till etthundrafemtio, skola,

för ernående af detta antal, de valkretsar, hvilkas folkmängd mest öfverskjuter

de tal, som enligt mom. 2 äro bestämmande för riksdagsmännens

antal inom valkretsarne, vara berättigade att hvardera välja ytterligare en

riksdagsman.

5. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets, enligt ofvan angifna

grunder, eger utse, bestämmes hvart tionde år af Konungen; dock må

hvad sålunda bestämmes icke lända till inskränkning i vald riksdagsmans

rätt att under föreskrifven tid utöfva riksdagsmannakallet.

6. Upphör stad att i landsting deltaga, må, så länge då gällande

bestämmelse om riksdagsmännens antal för de särskilda valkretsarne länder

till efterrättelse, stadens rätt att utse riksdagsman inträda allenast i det

fall, att ledighet uppstår i den valkrets, staden förut tillhört.

7. Äro icke, då tillämpning skall ske af den i mom. 5 nämnda

bestämmelse, så många ledigheter inom kammaren, att nya valkretsar,

som i följd af stadgandet i näst förestående mom. ännu ej utsett riksdagsmän,

samt gamla valkretsar, för hvilka ökning af antalet riksdagsmän bör

ega rum, kunna samtidigt komma i åtnjutande af rättigheten att välja

fullt antal riksdagsmän, skall, i afseende å ordningen för sagda rättighets

utöfning dessa valkretsar emellan, gälla till efterrättelse: att nya valkretsar

ega företräde framför äldre; att bland två eller flera nya valkretsar företrädet

tillkommer den, som tidigast utträdt ur landsting; att valkretsar,

för hvilka tillökningen i riksdagsmännens antal är grundad på stadgandena

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

i mom. 2, ega företräde framför valkretsar, för hvilka sådan tillökning

härleder sig från föreskrifterna i mom. 4; att bland sådana valkretsar,

hvilka, på grund af stadgandena i mom. 2 ega välja ökadt antal riksdagsmän,

den har företrädet, för hvilken detta antal är störst, eller, om antalet

är lika för två eller liera valkretsar, den bland dem, hvars folkmängd mest

öfverskjuter de tal, som enligt samma mom. äro bestämmande för riksdagsmännens

antal inom valkretsarne; att bland sådana valkretsar, hvilka jemlikt

mom. 4 ega utse ökadt antal riksdagsmän, företrädet tillkommer den,

för hvilken det i samma mom. omnämnda folkmängdsöfverskott är störst;

samt att i de fall, der folkmängdsöfverskottet, såsom lika stort för två

eller flera valkretsar, ej kan tjena till grund för bestämmande af företrädet

dem emellan, detta skall afgöra,s genom lottning inför chefen för justitiedepartementet

i närvaro af tre bland fullmägtige i rikets bank och tre

bland fullmägtige i riksgäldskontoret.

§ 13.

1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundratjugufem,

deraf etthundrafemtio för landet och sjuttiofem för städerna,

väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads början

året näst efter det, under hvilket. valet skett.

2. A landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven räknas

köpingar, utses för hvarje domsaga en riksdagsman. Understiger domsagornas

antal etthundrafemtio, skola, för ernående af det bestämda antalet

riksdagsmän, de folkrikaste domsagorna, så vidt ske kan häradsvis, indelas

i två valkretsar, som hvardera välja en riksdagsman. Öfverstiger domsagornas

antal etthundrafemtio, skola, i den mån sådant erfordras, domsagor,

som gränsa intill hvarandra och hafva minsta sammanlagda folkmängden,

förenas, två och två, till en valkrets.

3. I stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger en sjuttiofemtedel

af folkmängden i rikets alla städer, väljes efter stadens folkmängd

en xåksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en sjuttiofemtedel af

städernas folkmängd. Städer, med mindre folkmängd än nu är sagdt,

ordnas, så vidt lämpligen ske kan länsvis, i så många valkretsar, som,

med iakttagande af att hvardera utser en riksdagsman, erfordras för uppnående

af det i mom. 1 föreskrifna antal riksdagsmän för städerna.

4. Indelningen af omförmälda valkretsar så ock riksdagsmännens

antal för hvar och en af de städer, hvilkas folkmängd i och för sig berättigar

dem att utan förening med annan stad välja riksdagsman, bestämmes,

efter ofvan angifna grunder, hvart tionde år af Konungen. Den ord
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

17

ning, som sålunda fastställes, vinner ej tillämpning förr än vid de val,

hvilka näst derefter, enligt § 15 mom. 1, skola ega rum. Köping eller

annat samhälle, som erhåller stadsprivilegier, räknas i fråga om riksdagsmannaval

fortfarande till landet, till dess ny valkretsordning varder faststäld.

§ 15.

Val till riksdagsmän i Andra Kammaren verkställas inom september

månads utgång näst före början af de tre år, för hvilka valen gälla.

Förordnar Konungen nya val eller afgår eljest riksdagsman för Andra

Kammaren innan den tid, för hvilken han blifvit vald, tilländalupit, verkställes

ofördröjligen inom den valkrets, som utsett den afgångne, nytt val

för den återstående tiden.

§ 16-

Å landet väljes riksdagsman medelst elektorer. För hvarje kommun

utses inför kommunalstämmans ordförande en elektor och derutöfver, efter

folkmängden, en för hvarje fullt tal af ett tusen. Desse elektorer sammanträda

till riksdagsmannaval inför domhafvanden i den domsaga, till hvilken

valkretsen hörer, eller, om två domsagor äro förenade till en valkrets, inför

domhafvanden i den af dessa domsagor, hvilken den största folkmängden

eger.

I de valkretsar, som bestå af två eller flera städer, utses inför magistraten

en elektor för hvarje stad och derutöfver, efter folkmängden, en

för hvarje fullt tal af femhundra. Desse elektorer sammanträda till riksdagsmannaval

inför magistraten i den stad inom valkretsen, som största

folkmängden eger.

Kommuner, som hafva att gemensamt välja riksdagsman, ega dock

begagna det omedelbara valsättet, derest flertalet af de röstberättigade så

beslutar. Då förslag härom af de röstberättigade i en kommun väckes

medelst beslut, fattadt inför kommunalstämmas ordförande eller magistrat,

varder sådant meddeladt Konungens befallningshafvande, som från öfriga

till valkretsen hörande kommuner infordrar de röstberättigades röster och

utfärdar kungörelse om utgången, efter thy som de flesta afgifna rösterna

varit, för bifall eller afslag. I sistnämnda fall kan frågan icke förr, än en

tid af fem år dex-efter förflutit, å nyo upptagas. Beslutas åter förändringen,

träder den i kraft vid det val, som näst efter en månad från kungörelsens

utfärdande inträffar, och gäller för en tid af minst fem år, hvarefter beslut

om dess upphörande kan på lika sätt som om dess införande fattas.

Bih. till Riksd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 14 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Vid de omedelbara valen afgifvas rösterna, särskildt för hvarje kommun,

inför kommunalstämmas ordförande eller magistrat; och skola för rösternas

sammanräknande och fullmagts utfärdande åt den, som de flesta rösterna

erhållit, valprotokollen insändas, för kommunerna å landet till domhafvanden

och för städerna till magistraten i den stad, som största folkmängden

eger.

I stad, som har att ensam sända en eller flere riksdagsman, förrättas

valen omedelbart inför magistraten; och må, der flere riksdagsmän skola

utses, staden, på sätt om val till stadsfullmägtige är stadgadt, kunna indelas

i valkretsar. I stad, der magistrat ej finnes, skall den för sådan

stad särskildt tillsatta styrelse eller dess ordförande taga den befattning

med riksdagsmannaval, som enligt denna § samt §§ 18, 20 och 22 tillhör

magistrat eller dess ordförande.

§ 22.

1. Är någon missnöjd med val till riksdagsman i Andra Kammaren,

må han deröfver anföra besvär hos Konungens befallningshafvande i valorten

eller, der fråga om val för flera domsagor eller städer handlagts

inom särskilda län, hos befallningshafvanden i det län, der slutliga handläggningen

skett. För det ändamål eger klaganden hos domhafvande eller

magistrat, som slutligen handlagt valfrågan, äska behörigt protokollsutdrag,

hvilket genast eller inom högst två dagar derefter bör till klaganden utlemnas;

och skall han, vid förlust af talan, sist inom åtta dagar efter valförrättningens

slut ingifva sina besvär till Konungens befallningshafvande,

som, på sätt i 11 § stadgas, lemnar vederbörande tillfälle att sig förklara

samt sist innan nästa dags utgång, efter det den för förklarings afgifvande

bestämda tid tilländalupit, sitt utslag i målet utfärdar.

2. Den med Konungens befallningshafvandes utslag missnöjde eger

att, sist inom åtta dagar efter deraf erhållen del, till Konungens befallningshafvande

inlemna sina besvär stälda till Konungen, hvarefter med

målet vidare så förhålles, som ofvan i 11 § sägs.

3. Vill någon klaga öfver beslut, hvarigenom af honom gjord afsägelse

af riksdagsmannauppdrag ej blifvit godkänd, fortares i afseende

derå, om afsägelsen egt rum vid valtillfälle, enligt mom. 1 i denna § och,

om afsägelsen efteråt skett hos Konungens befallningshafvande, enl. mom. 2.

§ 28.

Hos Konungen göres af hvardera kammaren anmälan om de ledigheter

inom kammaren, hvilka skola under samma eller innan nästa riksdag

opaginerad Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

genom val fyllas, hvarefter Konungen anbefaller Dess befallningshafvande

föranstalta, att nya val anställas.

Om emellan riksdagar ledighet i någondera kammaren genom ledamots

afgång uppstår, åligge Konungens befallningshafvande, när den afgångne

tillhört Andra Kammaren, att föranstalta om nytt val; och, då

den afgångne varit ledamot af Första Kammaren, att om ledigheten göra

anmälan hos Konungen, som förordnar om nytt vals anställande.»

Statsrådet Gilljam yttrade: »För min del anser jag mig icke kunna

tillstyrka, att det af chefen för justitiedepartementet nu framlagda förslaget

till ändring af §§ 6 och 13 i riksdagsordningen förelägges Riksdagen

till antagande. De olägenheter och faror, som af bemälde departementschef

visats kunna uppstå af ett allt för stort antal representanter i Riksdagens

båda kamrar och af rubbning i det rätta förhållandet mellan antalet

representanter från landet och från städerna i Andra Kammaren eller mellan

antalet representanter i Första och Andra Kammaren, synas mig både kunna

och böra aflägsnas genom sådana förändringar i gällande riksdagsordning,

som mindre afvika från de i denna uppstälda grunder. Fixering af representantantalet,

på sätt af honom föreslagits, är något för vår riksdagsordning

främmande. Denna föreskrifver i stället, att antalet representanter ej

mindre för hvarje enskildt valområde än äfven derigenom för landsbygdens

valområden tillsammans och för städernas valområden tillsammars får och

skall ökas eller minskas, allt eftersom valområdenas invånareantal ökas

eller minskas. Enligt chefens för justitiedepartementet förslag åter skall

städernas representantal i Andra Kammaren städse utgöra en tredjedel af

hela antalet i kammaren, oberoende af deras invånareantals ökning eller

minskning.

Dessutom är efter min åsigt förslaget vida mer omfattande, än nödigt

är. Hvad som för närvarande kräfver en snar och genomgripande

förändring är de största städernas och i synnerhet hufvndstadens oproportionerligt

störa rätt till representation inom Andra Kammaren. Orimligheten

af deras nuvarande rättigheter i detta afseende har under de år,

detta ärende varit föremål för Riksdagens behandling, enligt min åsigt

blifvit till fullo uppvisad, men det har ock, såsom mig synes, blifvit ådagalagdt,

att missförhållandet kan afhjelpas på ett sätt, som nära ansluter sig

till vår riksdagsordnings nu gällande grunder, nemligen genom att höja

de folkmängdssilfror, som utgöra vilkor för rätten att sända ökadt antal

representanter. På samma väg har man ock efter min åsigt att fortgå,

om det visar sig nödigt att hämma tillväxten af totalantalet representanter

i Första eller Andra Kammaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

För min del hemställer jag alltså, att ett förslag till frågans lösning

måtte uppgöras, som öfverensstämmer med de af mig nu uttalade åsigter.»

Statsrådets öfrige ledamöter instämde i hvad föredraganden hemstält;

och behagade Hans Maj:t Konungen, med bifall till hvad

statsrådets fleste ledamöter hemstält, förordna, att till

Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning skulle aflåtas

nådig proposition af den lydelse bil. litt. 3 till

detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Carl Boheman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

21

Tab. 1.

Folkmängden för städerna och för landsbygden åren 1840—1890.

Städer.

År 1840.

År 1850.

Ar 1860.

År 1870.

År 1880.

År 1890.

Folk-

mängd.

Riksdags-

män*.

Folk-

mängd.

fcö

3

js: cd

t3

■*C2

Folk-

mängd.

Riksdags-

män*.

Folk-

mängd.

SO

3 ^

CD

,*cg

Folk-

mängd.

Riksdags-

män *.

Folk-

mängd.

Riksdags-

män*.

Stockholm . . .

84,161

20

93,070

19

112,391

19

136,016

18

168,775

18

246,154

20

Södertelge . . .

1,156

—

1,245

—

1,719

—

2,150

—

3,510

—

4,590

—

Norrtelge. . . .

1,077

-

1,012

—

1,199

—

1,404

—

1,879

—

2,471

—

Vaxholm . . . .

921

—

911

—

1,048

—

1,088

—

1,278

—

1,591

—

öregrund . . . .

592

—

667

—

679

—

764

—

822

—

945

—

Östhammar . . .

561

—

618

—

569

—

637

—

661

—

725

—

Sigtuna.....

399

—

426

—

460

-

487

—

609

—

552

—

Upsala.....

5,203

1

6,952

1

8,459

1

11,433

1

15,675

1

21,511

1

Enköping....

1,309

—

1,413

—

1,553

—

1,885

—

2,545

—

3,289

—

Nyköping:- • ■ ■

3,486

—

3,806

—

4,794

—

4,091

—

4,813

—

5,978

—

Eskilstuna . . .

3,260

—

3,961

—

4,620

—

5,716

—

8,161

—

10,909

—

Strengnäs....

1,127

—

1,244

—

1,583

—

1,639

—

1,594

—

1,356

—

Torshälla . . . .

596

—

630

—

820

—

783

—

906

—

1,754

—•

Mariefred. . . .

560

—

610

—

663

—

699

—

809

—

977

—

Trosa......

529

—

471

—

445

—

453

—

545

—

600

—

Linköping . . .

4,767

1

5,240

1

6,138

1

7,257

1

8,752

—

12,649

1

Norrköping . . .

12,829

3

16,916

3

19,956

3

23,850

3

26,735

2

32,826

2

Vadstena . . . .

1,952

—

2,225

—

2,411

—

2,399

—

2,398

—

2,198

—

Söderköping . .

1,145

—

1,254

—

1,549

—

1,585

—

1,783

-

1,840

—

Skeninge . . . .

1,080

—

1,230

—

1,511

—

1,430

—

1,530

—

1,363

—

Motala.....

—

—

—-

—

—

—

—

—

—

—

2,616

—

Jönköping . . .

4,742

1

6,008

1

7,444

1

10,879

1

16,147

1

19,682

1

Eksjö......

1,700

—

1,866

—

1,912

—

2,304

—

2,854

-

3,218

—

Grenna.....

735

—

902

—

1,174

—

1,272

—

1,390

—

1,169

—

V exiö.....

2,342

—

2,665

—

3,229

—

3,737

—

4,935

—

6,606

—

Kalmar.....

5,964

1

6,634

1

8,061

1

9,275

1

10,963

1

11,772

—

Vesfervik. . . .

3,550

—

4,346

—

5,257

-

5,127

—

6,189

—

6,872

Oskarshamn. . .

—

—

—

—

2,237

—

3,284

—

5,382

—

5,853

—

Vimmerby . . .

1,521

—

1,436

—

1,766

—

1,829

—

2,033

—

2,045

—

* Antal enligt grunderna i det framlagda förslaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Städer.

Ar 1840.

År 1850.

År 1860.

År 1870.

År 1880.

Ar 1890.

Folk-

mängd.

g

3 K3

&

P P

'' 9*

*eo

i

Folk-

mängd.

Riksdags-

män.

Folk-

mängd.

g

B P

p. 50

P:

P P

• aq

CQ

Folk-

mängd.

Riksdags-

män.

Folk-

mängd.

Riksdags-

män.

Folk-

mängd.

g

B K3

a: ^

p p

'' OQ

03

Borgholm. . . .

481

_

545

_

658

_

817

906

840

Yisby.....

4,157

1

4,502

—

5,443

—

6,167

6,922

—

7,102

—

Karlskrona . . .

12,456

3

14,097

3

15,300

2

16,558

2

18,300

i

20,613

1

Karlshamn . . .

4,408

1

5,071

1

5,633

—

5,546

—

6,402

—

7,191

—

Sölvesborg . . .

1,284

—

1,464

—

1,603

—

1,478

—-

1,599

—

1,531

—

Ronneby . . . .

—

—

—

—

—

—

---

—

—

1,899

—

Kristianstad . .

4,540

1

5,440

1

5,773

—

7,962

1

9,203

—

10,670

—

Engelholm . . .

1,074

—

1,310

—

1,656

—

1,815

—

2,092

—

1,890

—

Simrishamn . . .

1,046

—

1,365

—

1,415

—

1,532

—

1,841

—

1,966

—

Malmö.....

10,203

2

13,087

2

18,919

3

25,593

3

38,054

4

48,504

4

Lund......

5,264

1

6,709

1

8,412

1

10,688

1

14,304

1

15,023

1

Landskrona . . .

3,800

—

4,139

—

5,703

—

7,821

1

9,763

1

12,253

1

Helsingborg . .

3,211

—

4,140

—

5,333

--

7,941

1

11,550

1

20,410

1

Ystad......

4,155

1

5,089

1

5,324

—

6,191

—

7,025

—

8,235

—

Skanör.....

629

—

755

—

824

—

803

—

710

—

| 1,078

Falsterbo . . . .

218

—

282

—

313

—

291

—

339

—

Trelleborg . . .

—

—

—

—

—

—

1,993

__

2,307

—

2,360

—

Halmstad . . . .

2,257

—

2,761

—

3,945

—

5,738

—

8,505

—

11,825

—

Varberg . . . .

1,660

—

2,123

—

2,503

—

2,344

—

2,965

—

4,391

—

Laholm.....

993

—

1,102

—

1,251

—

1,382

—

1,469

—

1,591

—

Falkenberg . . .

862

-

* 953

—

1,131

—

1,364

—

1,600

—

1,760

—

Kungsbacka. . .

473

—

577

—

539

—

575

—

620

—

771

—

Göteborg . . . .

21,558

5

26,084

5

37,043

6

56,288

7

76,401

8

104,657

8

Uddevalla . . .

3,576

—

3,832

—

4,629

—

5,540

—

7,037

—

7,644

—

Strömstad . . .

1,302

—

1,348

—

1,700

—

1,986

—

2,296

—

2,548

—

Marstrand . . .

943

—

1,014

—

1,078

—

1,341

—

1,363

—

1,480

—

Kungelf . . . .

749

—

867

—

947

—

890

—

971

—

989

—

Venersborg . . .

2,623

—

3,067

—

4,076

—

4,814

—

5,482

—

5,613

—

Borås......

2,378

—

2,733

—

2,988

—

3,251

—

4,724

—

8,106

—

Alingsås . . . .

1,267

—

1,388

—

1,616

—

1,954

—

2,460

—

2,712

—

Amål......

1,450

—

1,329

—

1,629

—

1,687

—

2,454

—

2,756

—

Ulricehamn . . .

1,328

—

1,455

1,424

—

1,038

—

1,215

—

1,162

—

Mariestad....

1,609

—

2,059

—

2,277

—

2,354

—

2,658

—

3,097

- ,

Lidköping . . .

2,081

—

2,417

—

2,304

—

3,994

—

4,734

—

5,180

—

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

23

År 1840.

År 1850.

År 1860.

År 1870.

År 1880.

År 1890.

Städer.

Folk-

mängd.

3 r

• aq

oo

Folk-

mängd.

to

g.lr

s-p

• Cg

Folk-

mängd.

Riksdags-

män.

Folk-

mängd.

Riksdags-

man.

Folk-

mängd.

ö tV

£- • oq

QD

Folk-

mängd.

Riksdags-

män.

Skara.....

1,638

1,866

2,246

_

2,560

_

3,122

_

3,813

_

Sköfde .....

652

865

—

1,423

—

2,280

—

3,308

—

4,297

—

Falköping . . .

586

—

693

—

1,191

—

1,705

—

2,575

—

2,799

—

Hjo......

615

—

816

—

1,164

...

1,261

—

1,446

—

1,445

—

Karlstad . . . .

3,108

—

3,807

—

4,514

—

5,608

—

7,772

—

8,716

—

Kristinehamn . .

1,721

—

2,056

—

2,636

—

3,577

—

5,039

—

5,933

—

Filipstad . . . .

1,106

—

1,283

—

1,784

—

2,211

—

2,937

—

3,209

—

Örebro .....

4,227

1

5,177

1

7,377

i

9,100

i

11,785

1

14,547

i

Askersnnd . .

960

—

1,047

—

1,217

—

1,433

—

1,625

—

1,508

—

Lindesberg . .

776

—

876

—

1,091

—

1,242

—

1,585

—

1,532

—

Nora.....

756

—

908

—

1,100

—

1,440

—

1,536

—

1,373

—

Vesterås . . .

3,414

—

3,780

—

4,541

—

5,367

—

6,201

—

8,122

—

Sala.....

3,385

__

3,252

—

3,381

—

3,859

—

4,836

—

5,753

—

Arboga ....

2,013

—

2,233

—

2,882

—

3,318

—

3,833

—

4,576

—

Köping ....

1,483

—

1,501

—

1,763

—

2,287

—

2,952

—

3,865

—

Falun ....

4,161

1

4,463

—

4,970

—

6,203

—

7,305

—

8,010

—

Hedemora . .

1,007

—

1,044

—

1,137

—

1,137

—

1,377

—

1,586

—

Säter.....

552

—

534

—

505

—

515

—

541

—

552

—

Gefle.....

8,137

2

9,261

1

10,975

i

13,822

i

18,758

2

23,484

i

Söderhamn . .

1,590

—

1,757

—

2,786

—

4,656

—

7,937

—

10,093

—

Hudiksvall . .

1,926

—

2,016

—

2,656

—

3,241

—

4,464

—

4,804

—

Hernösand . .

2,163

—

2,738

—

3,239

—

3,707

—

5,370

—

5,789

—

Sundsvall. . .

2,075

—

2,837

—

4,432

—

6,405

—

9,116

—

13,215

i

Östersund. . .

459

—

817

—

1,496

—

1,717

—

2,854

—

5,333

—

Umeå.....

1,269

—

1,505

—

1,855

—

2,565

—

2,818

—

3,223

—

Skellefteå . .

—

—

—

—

347

—

577

—

877

—

1,166

—

Luleå.....

1,139

—

1,257

—

1,516

—

1,905

—

3,120

—

4,755

—

Piteå.....

1,172

—

1,405

—

1,554

—

1,800

—

2,337

—

2,691

—

Haparanda . .

—

—

554

—

737

942

—

1,039

—

1,252

—

Summa

303,683

46

351,526

42

434,510

40

530,640

43

600,431

42

800,403

44

7„ af summan

4,040

—

4,687

—

5,703

—

7,105

—

0,205

—

11,002

—

Stads-valkretsai

20

—

33

--

35

—

32

—

33

---

31

Landsbygden

2,835,204

—

3,131,015

—

3,425,200

—

3,628,876

—

3,875,237

—

3,885,272

—

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kontjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Tab. 2.

Beräknade folkmängden i hvar och en af rikets städer

åren 1900, 1910 och 1920.

Enligt den relativa folkökningen i samma städer från 1860 till 1890.

Städer.

År 1900.

År 1910.

År 1920.

Folkmängd.

Riksdags-

män. *

Folkmängd.

Sd

B K-

SS: ce

p p-<

• SS

»''g

Folkmängd.

Sd

B

fs: ce

P Oj

• SS

Stockholm............

319,670

20

415,140

20

539,110

20

Södertelge............

6,368

—

8,834

—

12,255

—

Vaxholm.............

1,829

—

2,102

—

2,415

—

Norrtelge.............

3,163

—

4,038

—

5,156

—

Östhammar............

786

—

851

—

924

—

Öregrund.............

1,055

—

1,178

—

1,315

—

Sigtuna..............

587

—

623

—

662

—

Upsala..............

29,361

1

40,076

2

54,700

2

Enköping.............

4,224

—

5,424

—

6,966

—

Nyköping.............

6,434

—

6,926

—

7,454

—

Eskilstuna............

14,518

—

19,321

—

25,714

1

Torshälla.............

1,604

—

1,896

—

2,242

—

Strengnäs.............

1815

—

1,878

—

1,943

—

Mariefred............

1,112

—

1,265

—

1,440

—

Trosa...............

663

—

732

—

809

—

Linköping............

16,134

1

20,483

1

26,066

1

Norrköping............

38,750

2

45,743

2

53,997

2

Söderköping...........

1,949

—

2,064

—

2,186

—

Motala..............

3,396

—

4,409

—

5,724

Vadstena.............

2,131

—

2,067

—

2,004

—

Skeninge.............

1,317

—

1,273

—

1,230

—

Jönköping............

27,153

1

37,633

1

52,038

2

Eksjö...............

3,828

—

4,553

—

5,416

—

Grenna..............

1,167

—

1,165

—

1,163

—

Vexiö...............

8,386

—

10,646

—

13,515

—

Kalmar..............

13,356

—

15,153

—

17,191

—

Oskarshamn...........

8,065

—

11,113

—

15,313

—

* Antal enligt grunderna i det framlagda förslaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Koiigl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

25

Städer.

År 1900.

År 1910.

År 1920.

Folkmängd.

Riksdags-

män.

Folkmängd.

Riksdags-

män.

Folkmängd.

3 g5

ö

p p

• 03

OQ

1

V estervik.............

7,514

—

8,216

—

8,983

—

Vimmerby............

2,147

—

2,255

—

2,368

—

Borgholm............

911

—

989

—

1,072

—

Visby..............

7,761

—

8,480

—

9,266

—

Karlskrona............

22,766

i

25,144

i

27,771

1

Bonneby.............

2,028

—

2,166

—

2,313

—

Karlshamn............

7,798

—

8,458

—

9,175

—

Sölvesborg............

1,507

—

1,483

—

1,460

—

Kristianstad...........

13,124

—

16,144

—

19,857

—

Simrishamn............

2,194

—

2,448

—

2,731

Engelholm............

1,975

—

2,064

—

2,157

Malmö..............

66,385

4

90,857

4

124,350

4

Lund...............

18,227

1

22,114

1

26,829

1

Landskrona............

15,811

1

20,401

1

26,325

1

Helsingborg...........

31,925

2

49,937

2

78,111

3

Ystad..............

9,524

—

11,010

—

12,737

—

Trelleborg............

2,568

—

2,795

—

3,309

—

Skanör-Falsterbo.........

1,058

—

1,039

—

1,020

—

Halmstad.............

17,049

1

24,582

1

35,443

1

Laholm..............

1,724

—

1,868

—

2,023

—

Falkenberg............

2,049

—

2,363

—

2,739

—

Varberg.............

5,296

-

6,387

7,703

—

Kungsbacka...........

869

—

979

—

1,103

—

Göteborg.............

137,480

8

180,600

9

237,240

9

Kungelf.............

1,003

—

1,018

—

1,033

—

Marstrand............

1,645

—

1,828

—

2,032

—

Uddevalla............

9,035

-

10,679

—

12,623

—

Strömstad............

2,916

—

3,337

—

3,819

—

Venersborg............

6,245

—

6,948

—

7,730

—

Alingsås............

3,223

-■

3,830

-

4,551

—

Borås.............

11,305

—

15,767

—

21,990

—

Ulricehamn...........

1,086

—

1,015

—

948

—

Åmål..............

3,284

—

3,913

—

4,663

—

Mariestad............

3,431

—

3,802

—

4,212

—

Bill. till Riksd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 14 Höft. 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Städer.

År 1900.

År 1910.

År 1920.

Folkmängd.

s **

5-: cL

P p

• cw

Folkmängd.

p K3

lrt, oq

Z''

P p

• eg

Folkmängd.

W

p K3

^ 02

g: Cfc

P p

• eg

Lidköping............

6,018

—

6,991

—

8,121

_

Skara..............

4,549

—

5,426

—

6,473

—

Sköfde ..............

6,211

—

8,977

—

12,976

—

Hjo...............

1,553

—

1,669

—

1,794

—

Falköping............

3,721

-

4,947

—

6,578

—

Karlstad.............

10,854

—

13,515

—

16,829

—

Kristinehamn...........

7,775

—

10,189

—

13,353

—

Filipstad.............

3,903

—

4,746

—

5,772

—

Örebro ..............

18,241

i

22,874

1

28,684

1

Askersund............

1,620

—

1,740

—

1,868

—

Nora...............

1,478

—

1,592

—

1,714

—

Lindesberg............

1,716

—

1,921

—

2,151

—

V esterås.............

9,859

—

11,967

—

14,527

—

Sala...............

6,868

-

8,199

—

9,788

—

Köping..............

5,021

—

6,522

—

8,473

—

Arboga..............

5,339

—

6,228

—

7,266

—

Falun..............

9,391

-

11,011

—

12,909

—

Säter ...............

569

—

586

—

603

—

Hedemora............

1,772

—

1,980

—

2,212

—

Gefle...............

30,261

i

38,995

1

50,249

1

Söderhamn............

15,501

i

23,807

1

36,563

1

Hudiksvall............

5,853

7,132

—

8,689

Hernösand............

7,025

8,526

—

10,346

Sundsvall.............

19,020

i

27,376

1

39,402

1

Östersund............

8,147

—

12,445

—

19,011

—

Umeå..............

3,875

—

4,658

—

5,600

—

Skellefteå............

1,746

—

2,616

—

3,918

—

Luleå..............

6,960

10,188

—

14,914

—

Piteå ..............

3,231

—

3,880

—

4,660

—

Haparanda............

1,494

—

1,782

—

2,127

—

Samtliga städer

1,151,245

47

1,483,987

49

1,926,204

52

* T_:del af summan

15,349

—

19,786

—

25,682

—

Antal stadsvalkretsar

—

28

—

26

—

23

Landsbygden

4,055,260

—

4,232,950

-

4,418,430

—

Stockholm 1892. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. KU 1892:6 Konstitutionsutskottets Memorial N:o 6 s. 1 i texten
  2. KU 1892:4 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4 a1 i texten