Sök i Ratio Lex

Med förslag till ny förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket

34 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 32 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1893:2, Med förslag till ny förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

1

N:o 2.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

ny förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen

i riket; Gifven Stockholms slott den 16 December

1892.

Under åberopande af bifogade protokoll öfver finansärenden för

denna dag vill Kong]. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga närlagda

förslag till förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen

i riket.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Förslag

till

Förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen

i riket.

Art. I. Om skattens beräkning och erläggande.

§ 1.

För all tillverkning af hvitbetssocker inom riket skall erläggas

tillverkningsskatt i förhållande till det utbyte i råsocker, som de för

tillverkningen använda hvitbetor enligt den i § 2 bestämda grund antagas

hafva lemnat; och skall denna skatt utgöra hälften af gällande

tullsats för utländskt råsocker af mörkare färg än N:o 18 af den i verldshandel

antagna holländska standard.

Vid beräkningen iakttages, att, sedan skatten för en ton betor uträknats,

bråkdel af öre utelemnas, hvarefter skatten påföres för vigten

af de uppvägda betorna.

f

§ 2.

1. Med det* i mom. 2 omnämnda undantag beräknas det enligt

§ 1 beskattningspligtiga råsockret efter de för tillverkningen använda

betornas vigt sålunda, att etthundra kilogram råa (ej torkade) hvitbetor

antagas lemna ett utbyte af nio kilogram socker.

2. Anlägges ny fabrik, må, der Kongl. Maj:t så pröfvar skäligt,

utbytet af etthundra kilogram råa (ej torkade) betor vid fabriken beräknas

utgöra, om den ligger på mer än fyrtio kilometers afstånd från

annan i gång varande hvitbetssockerfabrik, under de fyra första tillverkningsåren

fem och under de derpå följande fyra tillverkningsåren sju

kilogram råsocker, men eljest under de första åtta åren det högsta ut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

byte, som skall beräknas vid någon inom nämnda afstånd från den nya

fabriken belägen äldre fabrik.

§ 3.

Tillverkningsår räknas från och med den 1 September till och med

den 31 Augusti nästföljande år.

Med tillverkningsdygn förstås tiden från klockan sex förmiddagen

ena söckendagen till samma tid nästpåföljande söckendag.

§ 4.

Tillverkningsskatten för de under en kalendermånad till afverkning

uppvägda hvitbetorna skall före utgången af nästföljande månad inbetalas

till landtränteriet i det län, der fabriken är belägen. Betalas ej skatten

å föreskrifven tid, återkallas det jemlikt § 10 mom. 3 för tillverkningens

företagande meddelade tillståndsbevis och utmätes skatten.

§ 5.

Afskrifning eller återbetalning af tillverkningsskatt eger ej rum i

anledning deraf, att de uppvägda hvitbetorna eller deraf framstälda fabrikater

blifvit skadade eller förstörda.

Art. II. Om anmälan till hvitbetssockertillverkning.

§ 6.

Minst fjorton dagar, innan fabrik för tillverkning af hvitbetssocker

första gången sättes i gång, skall tillverkaren till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i två exemplar inlemna dels skriftlig anmälan om sin afsigt

att använda fabriken för tillverkning af hvitbetssocker (fabriksanmälan),

innefattande jemväl en enligt de i den ordningsstadga, Kongl.

Maj:t vill fastställa för hvitbetssockerfabrikerna i riket, meddelade särskilda

föreskrifter affattad beskrifning å densamma, dels ock planritning

öfver samtliga fabrikslokalerna med tydligt angifvande af hvars och ens

ändamål.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

§ 7.

Då fabriksanmälan skett, låte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

öfverlemna handlingarne i ärendet till öfverkontrollör, som har att vid

besigtning tillse, att anordningarne vid fabriken icke strida mot gällande

föreskrifter, att de af tillverkaren lemnade uppgifterna äro riktiga samt

att kärl och fasta apparater äro försedda med ordningsnummer och de

förra jemväl med uppgift om rymden.

Uppmätning af pannor och andra fasta kärl företages likväl endast,

när särskilda omständigheter dertill föranleda, och vare i sådant fall

tillverkaren pligtig att ställa nödigt antal arbetare samt erforderliga målkärl

till besigtningsmannens förfogande.

På kallelse af besigtningsmannen skall tillverkaren sjelf eller genom

ombud närvara vid besigtningen vid äfventyr att densamma inställes

och ny sådan endast medgifves på tillverkarens bekostnad. Öfver förrättningen

skall föras protokoll i två exemplar, som undertecknas ej

mindre af tillverkaren eller hans ombud än äfven af besigtningsmannen,

hvilken senare till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insänder det ena

exemplaret och till tillverkaren eller hans ombud öfverlemnar det andra.

Sedan tillverkaren, om så erfordras, lemnats tillfälle att vid ny

besigtning styrka, att. de föreskrifter, besigtningsmannen meddelat, blifvit

iakttagna, meddele Kongl. Maj ds Befallningshafvande beslut, huruvida

anordningarne godkännas. Godkännas desamma, tecknas beslutet derom

å planritningen, hvarefter ett exemplar af planritningen och anmälan

jemte besigtningsprotokoll öfverlemnas till öfverkontrollören, som insänder

handlingarne till Kongl. Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå,

och ett exemplar af ritningen och anmälan återlemnas till tillverkaren,

som är skyldig att, när så påfordras, hålla desamma tillgängliga

för kontrolltjenstemännen.

§ 8-

Byggnader, lägenheter, fasta apparater och fasta kärl, som icke

blifvit upptagna i fabriksanmälan eller som godkänts, men sedermera

ändrats, må icke vid tillverkning af hvitbetssocker användas utan att

hafva blifvit af Kongl. Maj ds Befallningshafvande godkända.

§ 9.

När i anseende till vidtagna förändringar inom fabrik äldre ritning

icke vidare anses användbar, ege Kongl. Maj ds Befallningshafvande före
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2. 5

lägga tillverkaren att anskaffa ny ritning och beskrifning, med hvilka

förfares enligt § 7.

§ io.

1. Då fabrik skall sättas i gång, åligger tillverkaren att minst tio

dagar förr, än betafverkningen företages, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

ingifva skriftlig driftsanmälan med uppgift om

a) dagen, då han ämnar börja afverkningen,

b) den vigt betor, han beräknar i medeltal skola komma att afverkas

för hvarje tillverkningsdygn under den tid, för hvilken driftsanmälan

gäller,

c) huruvida afverkningen skall fortgå dag och natt eller endast

om dagen, samt

d) det ombud, som i hans frånvaro skall företräda honom inför

kontrolltjenstemännen.

2. Samtidigt med denna anmälan skall tillverkaren hos Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande ställa säkerhet för så stort skattebelopp, som

svarar mot den uppgifna medelafverkningen under sextio tillverkningsdygn.

3. Varder nyssnämnda säkerhet af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

godkänd och finnes ej heller annat hinder för handteringens

utöfvande, meddele Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillståndsbevis för

tillverkningens företagande.

4. Vill tillverkare, sedan driftsanmälan skett, frångå lemnad uppgift,

vare han pligtig sådant ofördröjligen anmäla hos Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande.

5. Har under tjugu på hvarandra följande tillverkningsdygn i

medeltal för hvarje dygn afverkats mer än en femtedel utöfver hvad i

driftsanmälan uppgifvits, skall tillverkaren ofördröjligen ställa säkerhet

för det mot den ökade afverkningen svarande skattebeloppet, vid äfventyr

att tillståndsbeviset eljest återkallas.

6. Driftsanmälan äfvensom anmälan enligt mom. 4 skall tillverkaren

ingifva i två exemplar, af hvilka ett qvarstanna!- hos Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande, som öfverlemnar det andra till vederbörande öfverkontrollör,

för att af honom tillställas de vid fabriken anstälde kontrollörerne.

7. Till kontroll- och justeringsbyrån skall Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

första helgfria dag i hvarje vecka insända uppgift å de

tillståndsbevis, som under föregående vecka utfärdats.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

§ 11.

Har fabri-k genom olyckshändelse så väsentligt skadats, att tillverkningen

måste upphöra, eller vill tillverkaren af annan anledning afsluta

afverkningen, skall han skriftligen anmäla sådant för öfverkontrollören, i

senare fallet minst tre dagar förr, än uppvägning af betor sist skall ega

rum; och åligger öfverkontrollören att härom lemna tillverkaren bevis

samt ofördröjligen underrätta Kongl. Maj:ts Befallningshafvande. När

sådan anmälan skett, må tillverkning ej utan nytt tillståndsbevis eg a

rum efter den tid, då enligt anmälan uppvägningen skolat afslutas.

§12.

Om uppvägning af hvitbetor ej företages inom fem helgfria dygn

efter den i driftsanmälan uppgifna tiden eller afbrytes utan sådan anmälan,

som i § 11 omförmäles, och ej ånyo företages inom tio dagar,

den oräknad, hvarunder afbrottet skedde, åligger tillverkare att för hela

den tid, hvarunder afverkning sålunda icke egt rum, till Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande inbetala det kontrollörerne vid fabriken tillkommande

arfvode, hvilket Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eljest låter hos honom

utmäta.

Art. III. Om kontrollen vid hvitbetssockerfabrikerna.

§ 13-

Öfverinseendet öfver kontrollen vid hvitbetssockertillverkningen i

riket utöfvas af chefen för Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå.

§ 14-

1. Enligt de närmare föreskrifter, som innehållas i ordningsstadgan,

utöfvas kontrollen vid hvitbetssockerfabrikerna af kontrollörer under tillsyn

af öfverkontrollörer.

2. Öfverkontrollörer förordnas af Kongl. Maj:t, som bestämmer

den dem tillkommande ersättning.

3. Kontrollörer utses af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande efter

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

förslag af vederbörande öfverkontrollör. I fabrik, der afverkning af betor

eger rum oafbrutet natt och dag, skola kontrollörerne till antalet vara

fyra, men, der afverkningen försiggår endast om dagen, två; egande dock

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förordna ett större antal kontrollörer,

der särskilda omständigheter dertill föranleda.

4. Kontrollör erhåller af staten dagarfvode under tjenstgöringstiden

med sex kronor samt dessutom, om resa förekommer, reseersättning

med tio kronor för hvarje gång han inträder i tjenstgöring eller från

en till annan fabrik förflyttas.

5. Tillverkaren vare skyldig att, så länge kontrollörerne böra

uppehålla sig vid fabriken, åt hvar och eu af dem i fabrikens närhet

kostnadsfritt upplåta ett eldadt, städadt samt med nödiga möbler och

sängkläder försedt boningsrum, dock i intet fall flera än fyra rum, samt

att åt den eller dem bland kontrollörerne, som sådant önska, anskaffa

lämplig kost mot en ersättning af en krona om dagen för hvarje person.

§ 15-

De råa betorna skola af kontrollörerne uppvägas omedelbart innan

de bringas i rif- eller skärmaskinerna samt i den mån afverkningen

fortgår; ankommande det dock på Kongl. Maj:t att, der i fabrik, som

varit i verksamhet, innan denna förordning träder i kraft, lokala hinder

härför möta, i hvarje särskildt fall pröfva och bestämma, huru med

iakttagande af nödig kontroll må vid uppvägningen förfaras.

§ 16-

A sou- eller helgdag mellan klockan sex om morgonen och klockan

sex om aftonen må uppvägning af betor eller deras afverkning å rifeller

skärmaskiner icke ega rum.

§ 17''

För betornas uppvägning vare tillverkare skyldig att anskaffa och

underhålla våg äfvensom nödiga vigter.

Tillverkaren åligger jemväl att i fabriken till kontrollpersonalens

förfogande ställa ett behörigen uppvärmdt och upplyst kontrollrum, så

beläget, att vakthafvande kontrollören derifrån kan ej mindre sköta vågen

än äfven öfvervaka betornas inmatning i rif- och skärmaskinerna.

Allt arbetsbiträde, som erfordras för betornas framskaffande till och

bortförande från vågen, lemnas af tillverkaren.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

§ 18-

Tillverkare åligger att öfver tillverkningens gång föra sådan bok,

att derur med lätthet kan inhemtas, huru mycket af särskilda sockerfabrikater

vunnits efter de vid fabriken afverkade betorna, äfvensom i

öfrigt sådana upplysningar erhållas, som för upprättande af en tillförlitlig

statistik öfver hvitbetssockerindustrien erfordras; och vare tillverkare

skyldig att i afseende å bokens anordning och förande ställa sig till

efterrättelse de föreskrifter, som chefen för kontroll- och justeringsbyrån

meddelar. Nämnda bok skall, när helst så påfordras, hållas tillgänglig

för den öfverkontrollör, under hvilkens inseende fabriken är stäld.

§ 19.

Tillverkaren ställe sig till efterrättelse hvad ordningsstadgan innehåller

om hans åligganden samt de föreskrifter, chefen för kontroll- och

justeringsbyrån eller vederbörande kontrolltjensteman i enlighet med

denna förordning eller ordningsstadgan meddelar.

Art. IV. Om ansvar för öfverträdelse af förordningens föreskrifter.

§ 20.

Den, som, utan tillståndsbevis, af hvitbetor tillverkar socker i fast

eller flytande form, böte från och med etthundra till och med tvåtusen

kronor eller straffes med fängelse från och med en till och med sex

månader samt gälde den i § 1 stadgade tillverkningsskatt.

I sådant fall beräknas tillverkningsskatten efter den betafverkning,

som med ledning af redskapens beskaffenhet, den tid, densamma må

hafva varit i bruk, och hvad i öfrigt i målet förekommit kan antagas

hafva egt rum.

§ 21.

Den, som i fabrik, der tillverkning af hvitbetssocker på grund af

tillståndsbevis bedrifves,

å urlakningskärl fyller eller i rif- eller skärmaskin olofligen inmatar

hvitbetor, hvilka icke blifvit af vederbörande kontrolltjensteman uppvägda,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2. 9

eller vidtager åtgärd, hvarigenom vid betors uppvägning af kontrolltjensteman

mindre än deras rätta vigt af vågen angifves,

så ock . den, som i fabrik för hvitbetssockertillverkning olofligen

bryter försegling eller öppnar eller borttager lås, som kontrolljensteman

åsatt,

straffes med böter från och med femhundra till och med femtusen

kronor eller dömes till fängelse från och med en månad till och med

ett år; dock att, der omständigheterna ådagalägga, att fyllandet af hvitbeta^

å urlakningskärl ^ eller inmatandet af hvitbetor å rif- eller skärmaskin

skett utan uppsåt att begå skatteförsnillning, den skyldige straffes

med böter från och med tio till och med femhundra kronor. Den sakfälde

erlägge ock den tillverkningsskatt, hvaraf kronan gått i mistning.

§ 22. : :

Den, som under pågående lofgifven tillverkning af hvithet ssocker

till dervid begagnad rif- eller skärmaskin eller urlakningskärl framför

hvitbetor, som icke blifvit af kontrolltjensteman uppvägda, bota, ändå

att oloflig afverkning ej följt, från och med femtio till och med femhundra,

kronor, der ej af omständigheterna finnes, att framförandet icke

skett i uppsåt att begå skatteförsnillning. Lag samma vare om den,

som, der särskildt tillstånd till betornas framförande, innan uppvägning

skett, blifvit efter § 15 meddeladt, bryter emot de såsom vilkor derför

gifna föreskrifter.

§ 23.

För förbrytelse, hvarom handlas i §§ 20, 21 och 22, af arbetare

eller annan vid hvitbetssockerfabrik anstäld person ansvare tillverkaren

såsom vore förbrytelsen af honom sjelf begången, så framt ej omständigheterna

göra sannolikt, att den skett utan hans vetskap och vilja. Begagnar

tillverkare ombud vid rörelsens utöfvande, ansvare dock ombudet

jemte tillverkaren och lika med denne för sådan förbrytelse.

§ 24.

Underlåter tillverkare att ordentligt föra den bok, som föreskrifves

i § 18, eller vägrar han öfverkontrollör tillgång till samma bok eller

vederbörande kontrolltjensteman eller den, hvilken eger anställa underlHh.

till Rilcsd. Fiol. 181)3. 1 Sami. 1 Afd. 2 Häft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

•10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

sökning om förbrytelse mot denna förordning, tillträde till ruin eller

byggnad, der undersökning må ske; eller till ritning och beskrifning öfver

fabifken, straffes med böter från och med etthundra till och med ettusen

krönfilnjfb-Ttno:! m - ? " o, .. d -■ n

ir un

:! I

§ 25.

liv?* »-ii*. '' m ~ # ,

ten; Öfverträdes förbud, som i § 16 gifvet är, böté tillverkaren hvarje

gång sådant sker från och med fem till och med etthundra kronor.

tint

§ 26.

Uraktlåter tillverkare att ställa sig till efterrättelse något af hvad

i denna förordning eller gällande ordningsstadga föreskrifves eller de

föreskrifter i fråga om tillverkares åligganden, vederbörande kontrolltjensteman

i enlighet med denna förordning eller ordningsstadgan meddelar,

straffes, der ej särskildt ansvar är bestämdt, med böter från och

med femd till och med etthundra kronor; och ege Kong!. Majrts Befallningshafvande

alltid att vid lämpligt vite ålägga honom att sin skyldighet

genast eller inom utsatt tid fullgöra eller oek att låta tills vidare afbryta

betafverkningen. t i‘-obi

teLm-lönn ./i .‘M . nuro.

'' :Y J § 27.

g! uryk/qqu munn fon.i

Tillverkare, som åt någon vid hans fabrik anstäld kontrolltjensteman

såsom gåfva något gifver eller erbjuder, höte från och med tjugu

till och med tvåhundra kronor. Kontrolltjensteman, som gåfva mottager,

vare lika ansvar underkastad och miste derjemte befattningen.

8 28.

nr ''vr.dij: ii o an ’!l''"

i.,'' Den, som innehar eller innehaft befattning såsom kontrolltjensteman,

vare förbjudet att. röja tillverkares yrkeshemlighet eller affärsförhållanden.

Gör han detta och framgår-ej af omständigheterna, att han om den hemlighet

eller de affärsförhållanden erhållit kännedom å tid, da han dylik

befattning ej innehaft, straffes med böter från och med femtio till och

med ettusen kronor.

§ 29.

-to. ii När undersökning, hvarom i § 34 sägs, anställes mellan klockan

nio om aftonen och klockan fem om morgonen å ställe, dit kontroll
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

personalen då ej eger fritt tillträde, men förbrytelse ej upptäckes, böte

forrättningsmannen från och med fem till och med femtio kronor, der

han ej haft giltig anledning till undersökningen.

-di.. In. un nioirojl urna j o muj.ir- i-oojliet o,; uöl irnnu.ijuagirhmfn

§ 30. ; h‘Tiöt i av inre /!

'' '' j.: o -do nog; iltjJrfö! rumor /salto

Böter, som enligt denna förordning ådönias,, skola, om tillgång till

deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.

§ 31.

.T38hKur»$f39''{ r.fmfifnliA .V .tiA

Då till ver kningsskatt jemte böter blifvit ådömd enligt denna förordning,

må, der tillgång saknas till skatten eller någon del deraf, böterna

ej kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfälde i stället

undergå motsvarande förvandlingsstråff.

■ bni.''!:.-m-i-: ■ '' ■ rno;.: ''pr. . . v''cdt-0;r: , g J/i >

■ ''io 1 ''tvii ..‘.i i ho» a«rf I;;! •''T-r- • ; bil ''• u»ro crvgtiii

: biur Ib? '' ‘d n:;,di! colnmvffli; ■ ö .ännu

Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla med en tredjedel

kronan och med två tredjedelar åklagaren. Finnes särskild angifvare,

läge han hälften af åklagarens andel. Sådan: del tillkomma dock. ej angifvare,

då angifvelse skett af föräldrar mot barn, barn mot föräldrar,

makar eller syskon mot hvarandra, , annan .skyldeman mot den, hos

hvilken han njuter kost och underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar eller

tjenare mot husbondefolk under den tid, de äro i tjensten.

lilily

§ 33.

Förbrytelse mot denna förordning må endast åtalas äf allmän

åklagare. o

Finner k< mtrolltjensteman öfverträdelse begången, som., bör föranleda

åtal, anrnäle han det för allmän åklagare.

§ 34.

Allmänna åklagaren eger anställa undersökning för upptäckande af

förbrytelser emot denna författning, dock ej i lokal, som är inrättad

uteslutande till boningsrum, ej heller i hvitbetssockerfabrik, så länge

denna står under tillsyn af de i § 14 nämnde kontrollörer, så framt ej

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

undersökningen blifvit af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anbefald eller

af vederbörande kontrolltjensteman begärd.

Sådan undersökning bör göras i två vittnens närvaro, och bör förrättningsmannen

för att tillgodonjuta det skydd, som honom dervid tillkommer,

vid förrättningen på sig synbart bära påbjudet tjenstetecken

eller, innan förrättningen företages, uppvisa fullmakt eller förordnande.

Bor förrättningsmannen inom orten eller är der allmänt känd, vare

han frikallad från skyldigheten att sålunda styrka sin behörighet.

[Art. V. Allmänna bestämmelser.

§35. t • _

Med tillverkare förstås i denna författning den person, hvilken i

egenskap af egare, innehafvare, disponent eller verkställande direktör har

högsta inseendet öfver fabriks skötsel och för hvilken derföre det i § 10

mom. 3 omförmälda tillståndsbevis skall utfördas.

§ 36.

Denna författning skall icke ega tillämpning å sådan tillverkning

af sirap, som kan ega rum allenast för eget husbehof med användande

af hvitbetor, dem tillverkaren sjelf odlat.

Denna förordning träder i kraft den 1 Juli 1893; dock att det i

§ 2 mom. 1 omförmälda utbyte skall beräknas

intill den 1 September 1895 till 7,5 kilogram och

intill den 1 September 1897 till 8,2 5 kilogram,

allt för etthundra kilogram råa (ej torkade) hvitbetor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj ds. Nåd. Proposition N:o 2.

13

(.■ > i ! : L, ;tG-Uii ";!■ '' i; /U-lf Or . i -c. V.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 16 December

1892.

''T ■ f \ i • • , . ’ r ; -i : , : ■ ■ o, j '' - { t (''<•''* . ; r'' . V i

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen

föredrog i underdånighet det af särskilda komiterade den 7 April innevarande

år afgifna betänkande och förslag angående beskattning af

hvitbetssockertillverkningen i riket äfvensom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes

i Malmöhus och Gotlands län på grund af nådig befallning

deröfver afgifna underdåniga utlåtanden.

Härefter anförde departementschefen:

»Sockertullen har länge utgjort en af statens vigtigaste inkomstkällor.

Vissa år under det senaste årtiondet har denna tull inbragt

ända till en sjundedel af statens samtliga inkomster. Så länge tillverkning

af råsocker icke eller icke i nämnvärd mån egde rum inom landet,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

var sagda tull den enda form, hvarunder sockerförbrukningen var belagd

med skatt. Förändrade förhållanden inträdde, då tillverkning af

hvitbetssocker i allt större skala började idkas i Sverige.

Om man tänker sig, att i ett land, hvars sockerbehof förut uteslutande

blifvit fyldt genom införsel af utländskt socker, hvitbetssockertillverkningen

vunne en sådan utveckling, att den förmådde fylla landets

hela sockerbehof — en eventualitet, som redan inträdt i flera europeiska

länder och icke synes utesluten äfven i Sverige — och om man vidare

tänker sig, att staten icke häraf funne sig föranlåten att vidtaga någon

ändring i sockerbeskattningen, utan bibehölle den förutvarande tullen

såsom den enda formen för denna beskattning, skulle följden häraf

varda den, att statens inkomst af sockertullen upphörde och att sockret

sålunda ej vidare blefve ett beskattningsföremål för staten.

Då sockret ansetts utgöra ett lämpligt beskattningsföremål, har

emellertid'' i de länder, der odling af sockerbetor blifvit införd, den

omständigheten, att socker börjat tillverkas inom landet i stället för att

införas utifrån, icke kunnat utgöra tillräcklig anledning för staten att

afstå från nämnda varas beskattande. Häraf framgick nödvändigheten

att belägga den inhemska hvitbetssockertillverkningen med en särskild

skatt eller accis. För att sockrets betydelse såsom skatteföremål för

staten icke skulle minskas, erfordrades tydligen, att accisen å det inhemska

sockret sattes till samma belopp som tullen å det utifrån införda.

Här mötte emellertid en annan omständighet. Utom det att

tillverkningen af hvitbetssocker uppväxte till eu betydande industri,

hvilken särskildt, under sin utvecklingsperiod likasom andra industrier

gjorde anspråk på att af staten omhuldas, har hvitbetssockerindustrien

öfverallt visat sig eg a ett synnerligen gynsamt inflytande på jordbruket,

i det att hvitbetsodlingen nödvändiggjort en hög kultur af den derför

använda jorden, beredt en säker och förmånlig afsättning för dess produkter

samt lernnat rika arbetstillfällen åt befolkningen i de orter, der

denna rotfrukt odlats, allt förhållanden, hvilka förmått staten att till

förmån för sagda industri eftergifva en del af den skatt, som bort uttagas

för att uppehålla sockerbeskattningen vid dess förra höjd.

Utvecklingsgången har varit den nu antydda i Sverige ej mindre

än i andra länder. De första försöken att här i landet införa tillverkning

af hvitbetssocker förekommo på 1830-talet, men blefvo utan framgång.

De anlagda fabrikerna gingo snart under, utan att hafva föranledt

någon åtgärd af lagstiftaren. Den nuvarande betsockerindustrien i

Sverige kan sägas datera sig från år 1853, då skånska sockerfabriksaktiebolagets

fabrik i Landskrona anlades. Tillverkningen vid denna

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

fabrik steg till belopp, hvilka, om än icke synnerligen betydande i

förhållande till'' qvantiteten importeradt socker, likväl voro tillräckliga

att, i förening med grundandet af nya fabriker, fästa uppmärksamheten

på nödvändigheten att belägga det inhemska sockret med accis.

Genom nådiga kungörelsen den 15 Oktober 1869 förordnades ock,

att tillverkningen åt hvitbetssocker inom landet skulle åläggas särskild

beskattning i förhållande till införseltullen å utländskt råsocker

och att undantag från denna bestämmelse medgåfves sålunda: att nämnda

tillverkning finge skattefritt bedrifvas till den 1 Juli 1873, att från och

med den 1 Juli 1873 till den 1 Juli 1876 tillverkningen endast skulle

åläggas en skatt, motsvarande en femtedel, från och med den 1 Juli

1876 till den 1 Juli 1879 två femtedelar, från och med den 1 Juli 1879

till den 1 Juli 1882 tre femtedelar samt från och med den 1 Juli 1882

till den 1 Juli 1885 fyra femtedelar, allt af den vid dessa tider gällande

tullsats å utländskt råsocker af mörkare färg än N:o 18 af den

i verldshandel gällande holländska standard.

I -i Den till en femtedel af tullsatsen å råsocker bestämda skattesatsen

för inhemskt hvitbetssocker trädde i kraft vid den afsedda tiden, den

1 Juli 1873, och likaledes den beslutade förhöjningen till två femtedelar

af nämnda tullsats den 1 Juli 1876, men då tiden kom för skattesatsens

förhöjning till tre femtedelar af råsockertullen, hade samtliga

fabriker utom en upphört och afverkningen af betor nedgått från

31,082,6 ton, som den utgjorde under tillverkningsåret 1873 — 74, till

7,031,2 ton under tillverkningsåret 1878—79. Under sådana förhållanden

beslöt Riksdagen, att afgiften till den 1 Juli 1882 skulle utgöra

endast två femtedelar åt tullen å råsocker, hvilken skattesats derefter

genom -nådiga förordningen den 16 Juni 1882 blef gällande utan begränsning

till tiden.-

Efter denna tid har emellertid hvitbetssockerindustrien i landet utvecklat

sig på ett storartadt sätt. Från 19,235 ton under tillverkningsåret

1882 — 83 har betafverkningen ökats till 260,064,4 ton under tillverkningsåret

1891—92. Frågan om skattesatsens rigtiga bestämmande

har derigenom förvandlats från eu fråga af hufvudsakligen principiel

natur till en fråga af största betydelse för statens finanser. 1891 års

Riksdag beslöt ock att från den 1 September samma år höja skatten

till hälften af råsockertullen och anhöll tillika i skrifvelse af den 14

Maj samma år, att Eders Kongl. Maj:t vid framläggande af nådig proposition

angående den tullsats å socker, hvartill tullkomiténs betänkande

antogs gifva anledning, jemväl täcktes taga under ompröfning,

huruvida någon ändring i den då utgående hvitbetssockeraecisen så väl

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

i fråga om dess belopp som i afseende å sjelfva beskattningssystemet

lämpligen kunde ega rum, och derom i sådant fall hos Riksdagen göra

framställning.

Vid föredragning den 6 Augusti 1891 af denna Riksdagens skrifvelse

fann Eders Kongl. Maj:t godt tillsätta en komité med uppdrag,

bland annat, att taga under ompröfning, huruvida anledning förefunnes

till förändring vare sig af beloppet utaf hvitbetssockertillverkningsafgiften

eller af det nu varande systemet för beskattning af nämnda

tillverkning, samt att afgifva de förslag, som af en sådan pröfning

kunde anses påkallade. Till åtlydnad af denna befallning har komitén,

som jemlikt nådigt bemyndigande vid fullgörande af sitt uppdrag tillkallat

sakkunniga personer inom sockerindustrien, den 7 April innevarande

år afgifvit förslag dels till förordning om beskattning afhvitbetssockertillverkningen

i riket, dels ock till ordningsstadga för hvitbetssockerfabrikerna.

Med anledning af hvad i Riksdagens skrifvelse den 14 Maj

1891 yttras angående eventuel förändring i sockertullen erinrar jag

endast derom, att Eders Kongl. Maj:t vid föredragning den 13 Januari

innevarande år af tullkomiténs underdåniga betänkande funnit komiténs

framställning om nedsättning i sagda tull icke böra föranleda till någon

Eders Kongl. Maj:ts åtgärd.

Innan jag går att redogöra för de resultat, hvartill den under den

6 Augusti 1891 tillsatta komité kommit, bör jag erinra derom, att beskattningen

af hvitbetssockertillverkningen enligt det i Sverige antagna

systemet är eu råämnesbeskattning, i det att skatten utgår efter de afverkade

betornas vigt, äfvensom att denna råämnesbeskattning för närvarande

är så anordnad, att, medan skatten nominelt utgör hälften af

råsockertullen, den faktiskt utgår med ett icke obetydligt lägre belopp.

De afverkade betornas vigt evalveras nemligen i socker efter den beräkningsgrund,

att 100 kilogram betor lemna 6,2 5 kilogram socker, hvarefter

den sålunda utrönta sockerqvantiteten påföres den faststälda skatten.

Som emellertid, enligt hvad komitén upplyst, det verkliga utbytet af råsocker

under de senaste åtta åren varit betydligt högre än det af lagen

antagna af 6,2 5 procent, eller i medeltal 9,4 3 procent, högst 10,4 2 procent

och lägst 7,2 9 procent, inses häraf, att den i lagen stadgade utbytesberäkningen

är för tillverkarne synnerligen fördelaktig.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition A:o 2.

Då nyssberörda komité på våren innevarande år afgaf sitt betänkande,

funnos i Sverige åtta i gång varande hvitbetssockerfabriker, alla

i Malmöhus län, nemligen vid Säbyholm, Arlöf, Staffanstorp, Trelleborg,

Helsingborg, örtofta, Jordberga och Kjeflinge. Under höstens lopp

hafva tillkommit ytterligare två fabriker, nemligen vid Hököpinge i

Malmöhus län och vid Engelholm i Christianstads län. Fabrikerna äro

i allmänhet afsedda att afverka 30- å 40,000 ton betor under kampanjen,

som tager sin början tidigast i slutet af September och i allmänhet

slutar inom Februari månads utgång.

Under tiden från och med den 1 Juli 1876 till den 1 September

1891, då skatten utgjorde f af den till 23,5 öre per kilogram faststälda

råsockertullen, eller således 9,4 öre per kilogram, uppgick hvitbetssockerindustriens

skydd — eller statens eftergift^ skatt — nominelt

till 14,1 öre per kilogram, ehuru detsamma på grund af den för tillverkaren

gynsamma utbytesberäkningen faktiskt uppgick till betydligt

högre belopp. Sedan den 1 September 1891, då skatten höjdes till

sockertullens halfva belopp, utgör sagda skydd nominelt 11,75 öre per

kilogram.

I hvilken mån den lägre beskattningen å det inhemska hvitbetssockret

föranledt till minskning i statens inkomst, framgår af följande

tabell, utvisande förhållandet under de senast förflutna fem tillverkningsåren:
Socker-

Skatt beräknad

tillverkningen Erlagd lika med tullen Statens

År. Betafverkning. reducerad till skatt. till 23,s öre å minskade

l:a produkt. tillverkningen. inkomst.

1887/88 83,605,1 ton 8,711,651 kg. 491,179 kr. 2,047,237 kr. 1,556,058 kr.

1888/89 86,111,7 „ 8,456,168 „ 505,906 „ 1,987,199 „ 1,481,293 „

1889/90 136,813,3 „ 13,941,275 „ 803,778 „ 3,276,199 „ 2,472,421 „

1890/91 218,229,2 „ 19,684,273 „ 1,282,096 „ 4,625,804 „ 3,343,708 „

1891/92 260,064,4 „ 23,405,796 „ 1,909,847 „ 5,500,362 „ 3,590,515 „

Komitén erinrar likväl vid dessa siffror, att statens minskade

inkomst måhända bör antagas vara något mindre än den i tabellen

angifna, i det att, om eu sockerqvantitet, motsvarande den i landet

tillverkade, utifrån införts, införseln sannolikt kommit att afse ett finare

socker än det inom landet tillverkade betsockret och sålunda kommit

att uppgå till ett något mindre tontal.

De anförda siffrorna beteckna, med nyssnämnda reservation, den

inkomst, hvaraf staten gått i mistning derigenom, att hvitbetssockerRih.

till Riksd. Prof. 1803. 1 Sund. 1 Afd. 2 lläft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 2.

accisen varit lägre än råsockertullen. Som emellertid konsumtionen af

socker alltjemnt varit i stigande, företer sammanlagda beloppet af sockertullen

och hvitbetssockertillverkningsafgiften icke en motsvarande nedgång,

ehuru den likväl är betydlig nog. Summan af sagda statsinkomster,

som år 1890 uppgick till 12,899,000 kronor, besteg sig år 1891

till endast 10,978,000 kronor, eller lägre än under något år af den senast

förflutna tioårsperioden med undantag af år 1882. Statens inkomst

enbart af sockertullen hade från år 1890, då den utgjorde 11,901,000

kronor, nedgått till 9,131,000 kronor, afgift för det å nederlag liggande

sockret inberäknad, år 1891. Minskningen i tullinkomsten uppvägdes,

som sagdt, icke af ökningen i hvitbetssockertillverkningsafgiften, hvilken

från 998,000 kronor, som den utgjorde år 1890, år 1891 steg till 1,847,000

kronor.

I komiténs betänkande ställes likväl i utsigt, att statens förlust

icke kommer att stadna vid den nyss angifna. Om endast 70 procent

af åkerarealen inom 10 härad af Malmöhus län användas till odling af

sockerbetor med sjuårig cirkulation, skulle denna areal vara tillräcklig

att lemna mer än Sveriges nuvarande årliga behof af socker. Statens

inkomst af sockerbeskattniugen skulle då enligt nu gällande beskattningsgrunder

endast uppgå till 5,200,000 kronor, medan sagda beskattning

i dess båda former under det senaste årtiondet årligen inbragt

belopp, vexlande mellan lägst 10,363,000 kronor och högst 12,899,000

kronor.

Under sådana förhållanden besvarar komitén frågan, huruvida icke

lagstiftningen bör ingripa för att i tid ordna beskattningen efter grunder,

som mera kunna vara afpassade efter statsverkets intresse, med

obetingadt ja.

Beträffande frågan, om förändringen bör omfatta jemväl ett ombyte

af beskattningssätt, lemnar komitén en redogörelse för de beskattningsmetoder,

som i olika länder blifvit använda, nemligen skattens

beräknande 1) efter den använda redskapens afverkningsförmåga, 2)

efter vigten af de använda betorna, 3) efter mängden och sockerhaiten

af den utpressade eller urlakade betsaften samt 4) efter vigten af det

tillverkade sockret. Då beskattning efter redskapens afverkningsförmåga

blifvit öfvergifven i de länder, der densamma tillämpats, och otillförlitligheten

af beskattningssättet efter betsaftens mängd och täthet synts

komitén ådagalagd genom de upplysningar komitén inhemtat angående

dess tillämpning i vissa länder, har för komitén endast återstått att

öfverväga, huruvida skäl förefunnes för den nuvarande materialskattens

utbytande mot produktbeskattning. Sistnämnda beskattningssätt tillämpas

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

i Frankrike, Tyskland, Österrike-Ungern ock Ryssland, hvilka länders

utförsel af socker öfverstiger införseln, äfvensom i Danmark. Produktbeskattningen

förekommer dels såsom fabrikat-skatt, enligt hvilket system

skatten påföres kvitbetssockret, när det lemnar fabriken, dels såsom

konsumtionsskatt, att erläggas då varan uttages till förbrukning inom

landet, hvilket senare beskattningssätt förutsätter, att ej blott alla hvitbetssockerfabriker,

utan äfven alla raffinaderier sättas under bevakning.

Komitén lemnar å sidorna 36—39 i sitt betänkande en redogörelse

för de med de särskilda beskattningssätten förenade fördelar

och olägenheter, till hvilken redogörelse jag anhåller att här få hänvisa.

Angående frågan om införande af produktbeskattning anför komitén,

att detta beskattningssätt särskild! för våra förhållanden erbjöde

den fördel, att fabrikerna i den gamla kvitbetsodlande trakten finge

betala skatt för allt, hvad de tillverkade, och att fabriker i orter, der

betodlingen infördes, icke finge betala för ett högre utbyte, än de i

början verkligen kunde åstadkomma. Förutom den ökade kontrollkostnad,

detta system skulle medföra för statsverket, måste det dock medföra

synnerligen betungande olägenheter och kostnader för tillverkarne,

hvilkas fabriker icke vore inrättade med afseende å den kontroll, som

med en produktbeskattning vore oskiljaktig. Valdes den form, som

kallades fabrikatskatt, måste man tänka sig olika skattesatser för socker

af olika finhet. Med afseende å hvarje efter färgen lämpadt typsystems

oduglighet i afseende å hvitbetssocker måste vidare sockrets beskaffenhet

utrönas genom det instrument, som benämnes polarimeter. Härtill

fordrades en tekniskt bildad person och kontrollkostnaden blefve härigenom

betydligt fördyrad. Funnes endast en skattesats, skulle tillverkarne

föranledas att för begränsande af skattebeloppet endast tillverka

rent socker, hvilket skulle innebära förlust eller möjligen ruin

för de nu bestående raffinaderierna. Det kunde visserligen stadgas,,

att hvitbetssockerfabrikerna endast finge tillverka råsocker, men dels

erfordrades äfven då en polarimetrisk undersökning af sockrets beskaffenhet

och dels mötte för ett sådant förbud ett bestämdt hinder deri, att

fabrikerna vid Arlöf och Helsingborg äfven vore inrättade för rening

af socker. Att i dessa fabriker skilja mellan råsockertillverkning och

raffinering gränsade till det omöjliga, ty många apparater, kärl och rörledningar

begagnades ömsevis för råsocker och raffinadvara. Beräkningen

af de olika skattesatserna blefve dock alltid godtycklig och

komme att gynna antingen raffinaderierna, råsockerfabrikerna eller de

fabriker, som omfattade båda vorksamheterna. En olägenhet, som åtföljde

systemet, vore äfven, att efterprodukter från on fabrik icke kunde

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

omarbetas vid eu annan. Vid den förra vore de redan beskattade och

vid den senare skulle de ånyo beskattas, då de lemnade fabriken. Den

omständighet, att fabrikerna vid Arlöf och Helsingborg vore afsedda

så väl för råsockertillverkning som för raffinering, medförde för dem

nödvändigheten att förarbeta äfven råsocker, som införts från utlandet.

Att betydande, kanske olösliga svårigheter mötte vid beräkning af afgifterna

för de olika sockerslag, som dit infördes eller derifrån utginge,

vore uppenbart.

Infördes åter konsumtionsskatt, måste jemväl de äldre raffinaderierna

underkastas samma kontroll som hvitbetssockerfabrikerna och transporten

af socker mellan hamnarne och hvitbetssockerfabrikerna samt

raffinaderierna ske under bevakning till stor kostnad för staten och

synnerligen afsevärda och kostsamma olägenheter för raffinaderierna, som

icke vore bygda med afseende å någon tanke derpå. Billigtvis borde

väl de ombyggnader, som för bevakningens skull erfordrades vid raffinaderierna,

bekostas af staten. I hvad fall som helst komme dock

hvilken form af produktbeskattning man valde att vara för industrien

vida mer hämmande och kostsam än det nu brukliga beskattningssättet.

Till dessa olägenheter, som vore förenade med produktbeskattningen,

kunde läggas, att behofvet af en förändring af beskattningssätt

icke vore så stort här i landet, der industrien ännu icke nått den utveckling,

att utförsel kunde ifrågasättas, och någon utförselgodtgörelse

således icke behöfde medgifvas, utan tvärtom industrien vore i behof

af tullskydd.

Med afseende härå och då komitén förestälde sig, att förhållandet

mellan äldre och nyare fabriker kunde ordnas på ett af komitén angifvet

sätt, som jag nedan går att omförmäla, ansåge komitén lika med

de af komitén tillkallade sakkunnige, att för närvarande anledning ej

funnes att frångå det hittills i riket följda och efter betornas vigt lämpade

beskattningssättet, som visat sig framför andra sådana egnadt att befordra

industriens utveckling.

Då komitén således antagit, att beskattningen fortfarande borde

utgå efter betornas vigt, har komitén måst ifrågasätta en betydlig förhöjning

af det utbyte, som hittills varit antaget. Detta har varit 6,2 5

procent, under det att, såsom förut nämnts, det verkliga utbytet i

medeltal för de senaste åtta åren utgjort 9,4 3 procent, ehuru det för

tillverkningsåret 1890—91 endast uppgått till 9,02 procent och vid

örtofta till 8,13 procent. I anslutning till de sakkunniges yttranden

har komitén derför antagit, att utbytet bör fastställas till 9 procent.

Härvid måste dock — anför komitén vidare — tagas i öfver
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 2.

vägande, huruvida industrien för närvarande kan bära den skatteförhöjning,

eu sådan förändring af utbytesberäkningen innebär, och vidare

om industrien är i tillfälle att derutöfver vidkännas en förhöjning af

skatten i dess förhållande till sockertullen.

I detta afseende anför koinitén, bland annat, att industrien, uppvuxen

under ett betydligt skydd, ännu icke kan undvara sådant samt

att omsorgen om de inhemska näringarne ej torde medgifva, att genom

skattens förhöjning tullskyddet minskas i den grad, att derigenom

skulle förqväfvas en industri, hvilken är af sådan betydelse för landets

näringslif och särskildt dess jordbruk. Vidare erinrar komitén, att

skatten vid 1891 års riksdag höjdes från f till hälften af råsockertullen,

23,5 öre per ett kilogram, hvarigenom den förut utgående skatten höjdes

med 25 procent. Höjes nu utbytet till 9 procent, kommer afgiften

för 100 kilogram betor att utgöra 105,7 5 öre, då samma afgift till och

med 1890—91 års kampanj var 58,75 öre. Höjningen i skatten blifver

således 47 öre och afgiften varder nära fördubblad mot det före den

1 September 1891 gällande beloppet.

Rörande fabrikernas förmåga att bära den sålunda ökade beskattningen

har komitén med stöd af beräkningar, grundade på officiela

uppgifter å de inkomstbelopp, för hvilka fabrikerna varit bevillningstaxerade

— till hvilka beräkningar, förekommande å sidorna 65—66

i komiténs betänkande, jag här hänvisar — kommit till det resultat,

att de äldre fabrikerna kunna bära en beskattning, grundad på den

beräkning, att betorna lemna 9 procent råsocker, men att de fabriker,

hvilka helt nyligen satts i gång, ännu icke förmå att utgöra en sådan

skatt.

Då fabrikerna vid örtofta och Helsingborg knappast hunnit att

afsluta sin andra kampanj samt nya fabriker tillkommit vid Jordberga

och Kjeflinge samt vore under anläggning vid Hököpinge och Engelholm,

måste hänsynen till dessa fabriker mana till försigtighet, så att

dem bereddes något rådrum, under hvilket betodlingen kunde uppdrifvas

till den höjd, att betor der vunnes till erforderlig myckenhet och lemnade

ett utbyte, som närmade sig det, hvilket vunnes vid de äldre

fabrikerna. Enär så väl de nya som de äldre fabrikerna läge jemförelsevis

nära hvarandra, syntes högre beskattning ej böra påföras de

äldre än de nyare, hvilka för annan händelse blefve i tillfälle att vid

inköp af betor öfverbjuda de förra. Jemväl de äldre blefve under en

öfvergångstid i tillfälle att bereda sig på de förändrade vilkor, under

hvilka rörelsen för framtiden komme att drifvas. Komitén ansåge sig

således icke för närvarande kunna ifrågasätta någon förändring af skot
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kong!. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 2.

tens förhållande till sockertullen, utan förestälde sig tvärtom, att, pa sätt de

tillkallade sakkunnige ansett nödigt, tillverkarne borde få åtnjuta något

rådrum med förhöjandet af det lagbestämda utbytet, så att det komme att

beräknas

från den 1 September 1893 till 7,5 procent,

T» T) 1 » 1895 » 8,25 » oc/i

y> j> 1 » /cS57 » «9 »

För bestämmandet af särskildt dessa tidpunkter talade, att i Tyskland

exportpremierna från den 1 Augusti 1895 nedsattes och från den

1 Augusti 1897 skulle upphöra.

Till en början komme sannolikt den förhöjda beskattningen att

dels undanskjuta anläggandet af nya fabriker, dels föranleda tillverkarne

att nedsätta betpriset, hvilket åter komme att inskränka betodlingen. I

följd häraf skulle statens förlust å sockerbeskattningen begränsas. De

fördelar, betodlingen medförde för landtbrukaren, komme dock snart att

verka en ytterligare utveckling af betodlingen i förening med ett höjdt

utbyte af socker. Den härmed förenade ökade inkomsten skulle i sin tur

framkalla nya fabriker med nya områden för betodling, och den tillverkning

af socker, som då uppstode, komme att förminska statsinkomsten,

så att lagstiftningen åter måste ingripa. Sådan hade utvecklingen

varit i andra länder.

Komitén erinrar, att vid flera tillfällen, då fråga om hvitbetssockerbeskattningen

förevarit, hafva uttalats önskningar om bestämmelser,

hvilka kunde underlätta anläggande af fabriker i nya trakter, der betodlingen

alltså kunde införas och landtbruket således röna det gynsamma

inflytande, som med denna odling vore förenad!. Det vore

klart, att sådana bestämmelser skulle blifva mera nödvändiga, i den

mån sockertillverkningen genom höjd utbytesberäkning och höjd afgift

beskattades.

»Såvidt komitén kunnat utröna, har, yttrar komitén, försök i sådan

rigtning ingenstädes skett, utan har beskattningen allestädes varit lika

för både gamla och nya fabriker. Med ett sådant gynnande af nya

fabriker äro ock förenade åtskilliga olägenheter. En sådan vore, om

staten genom en betydande eftergift af skatten framkallade hvitbetssockerfabriker

i en trakt, der erforderlig mängd betor ej kunde vinnas

eller der jorden ej framalstrade betor af tjenlig beskaffenhet. Vid ett

lågt utbyte är det ej nog, att betskatten drabbar tyngre, det bör ej

förbises, att, då en viss mängd betor afverkas, kostnaden är ungefär

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Majds Nåd. Preposition N:o 2.

densamma, antingen mer eller mindre socker dervid erhålles. År utbytet

lågt, blir tillverkningskostnaden högre för kilogram socker. Ja,

en minskning af 1 kilogram socker per deciton betor betyder mer än

skatten för 2 procents rendement. Om således staten genom skattelindring

framkallade hvitbetssockertillverkning i en trakt, som icke

eger de naturliga vilkoren för rörelsen, kommer denna att icke kunna

bära sig, då den högre skatten påföres; och då har tillverkaren förlorat

sin anläggningskostnad och staten utan gagn vidkänts skatteuppoffringeu,

helst jordbrukarne, sedan fabriken nedlagts, måste upphöra med betodlingen.

Medgifves åter skattelindring för en fabrik, som anlägges i

en redan betodlande trakt, sker derigenom en orättvisa emot äldre

fabriker, hvilka fått vidkännas besvärligheter med betodlingens införande

och nu erhålla eu konkurrent, som, utan att hafva gjort uppoffringar

för betodlingen, är i tillfälle att öfverbjuda dem vid inköp af betor.

Vore ej fabrikerna så dyrbara, kunde man tänka sig, att de skulle flyttas

för att få namn af nya fabriker och rätt till en gynsammare behandling.

Sådan konkurrens torde kunna förekomma, så snart ej afståndet

mellan fabrikerna är minst dubbelt så stort som radien till det område,

från hvilket en fabrik skäligen kan antagas hemta sina betor. I

allmänhet torde dessa ej föras längre än 20 kilometer.»

Beträffande frågan, i hvilka delar af riket nya, lindrigare beskattade

fabriker kunde tänkas uppstå, anför komitén, att inom de delar

af Malmöhus län, som eguade sig för betodling, redan funnes så många

fabriker, att, med nämnda begränsning, några nya, lindrigare beskattning

underkastade knappt kunde tänkas. Inom Christianstads län torde

vissa områden egna sig för betodling, och likaledes torde det sydligare

Hallands kusttrakt dertill passa.

Inom rikets öfriga provinser vore det företrädesvis Gotland, som

sades egna sig för betodling. I detta afseende meddelar komitén å

sidan 69 i betänkandet vissa uppgifter angående Gotlands klimatiska

förhållanden och sockerhalten i betor, som skördats å olika trakter af

ön, samt påpekar särskild!, att den gotländska myrjorden ansetts förtjena

beaktande.

Då en betydlig förhöjning af skatten ifrågasattes och det icke

kunde förväntas, att fabriker, hvilka inrättades i trakter, der hvitbetsodling

hittills ej egt rum, skulle kunna ernå samma utbyte som kvitbetssockerfabrikerna

i Skåne, har det synts komitén, som om billigheten

fordrade, att de fabriker, som inrättades å ställen, der hvitbetsodling

ej förut egt rum, finge beskattas efter ett lägre utbyte åtminstone

under den första cirkulationen, då betodlingen ännu icke hunnit visa

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

sina fördelar. Komitén föreslår derföre, att, då ny fabrik anlägges på mer

än 40 kilometers afstånd från annan i gång varande hvitbetssockerfabrik,

utbytet må beräknas utgöra under tre år fem och under tre år sju

procent. Skulle fabriken komma att ligga inom nämnda afstånd från

en fabrik, som åtnjöte förmånen af nämnda lindring, borde den naturligtvis

icke åtnjuta större fördel än denna, men ej heller beskattas

lika med gammal fabrik. Den borde således sättas i samma ställning

som den äldre af dem. Lindringen syntes dock alltid böra göras

beroende på Eders Kongl. Maj:ts pröfning.

Härigenom skulle ny fabrik under de tre första åren få erlägga

för ton betor 5 kronor 87 öre eller samma belopp, som beskattningen

utgjorde från och med den 1 September 1879 till den 1 September

1891. Under de tre följande åren åtnjöte fabriken en öfvergångsbeskattning.

Eders Kongl. Maf.ts Befallningshafvande i Malmöhus län anför i

sitt öfver komiténs betänkande afgifna utlåtande, bland annat, att, derest

frågan om hvitbetssockerbeskattningen betraktades endast ur synpunkten

af statens skatteintresse — det är att staten genom uttagande af accis

för tillverkningen af hvitbetssocker erhölle ersättning för den minskning

i inkomst af tull för utländskt socker, som i följd af sockertillverkning

inom landet uppstode — så vore det tydligt, att accisen

borde höjas så högt, som möjligt vore utan nämnvärd hänsyn till

fabrikernas bestånd. Men hade man icke endast detta mål för ögonen,

så vore det lika tydligt, att andra sjmpunkter måste tagas med i räkningen.

Till dessa hörde så väl industriens icke oberättigade kraf på

lugn och ro i dess utveckling som ock landtbrukets i den del af landet,

der sockerbetor odlades, anspråk på, att de af sagda odling för landtbruket

erhållna fördelar icke upphörde genom industriens förqväfvande

eller hämmande, hvarförutom ej heller finge förbises de synnerligen

stora tillfällen till väl aflönad arbetsförtjenst, som odling af hvitbetor

medförde för talrika arbetare under den del af året, då jordbruksarbete

eljest icke skulle stå dem till buds.

Då det dessutom för staten vore icke allenast en fördel, utan

äfven en skyldighet, att beskattningen af en betydande industrigren

hölles inom skäliga gränser, samt först omförmälda synpunkt icke syntes

vara af större vigt och betydenhet än de sistnämnda i annat fall, än

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

då statens behof icke kunde på annat sätt fyllas, så vore det för bedömande

af frågan, huruvida det nu föreliggande förslaget borde godkännas,

af afgörande betydelse, huru en utredning angående det ekonomiska

resultatet under den förflutna tiden på de i verksamhet varande

hvitbetssockerfabrikerna utfallit, derest på dem tillämpats den af komitén

föreslagna grund för beskattningen och utbytesberäkningen. Visade

således en sådan utredning, att fabrikerna icke under hela sin verksamhetstid

kunnat bära en så tung skatt som den föreslagna, så syntes

dermed ock förslagets öde böra vara afgjordt, så vida afsigten vore

att lemna denna industrigren möjlighet att vara till.

En dylik utredning har länsstyrelsen verkstält genom upprättande

af en öfversigt, hvilken för hvarje afverkningsår angifver vigten af

uppvägda och till fabrikation af socker använda hvitbetor, den tillverk - ningsafgift, som enligt gällande bestämmelser erlagts, och den tillverkningsafgift,

som enligt komiténs förslag framdeles skulle erläggas för

samma qvantitet afverkade hvitbetor. Denna utredning har länsstyrelsen

derefter fullföljt genom att jemföra de summor, som angifva skilnaden

mellan den erlagda och föreslagna tillverkningsafgiften, med fabrikernas

för samma år uppskattade inkomst af fabriksdriften. Af denna utredning

— hvilken icke omfattar afverkningsåret 1891—92, enär den af

rörelsen sagda år beroende inkomstbeskattningen vid tiden för utlåtandets

afgifvande ännu icke blifvit faststäld, och ej heller, på grund af

särskild orsak, uppskattade inkomsten af rörelse vid Arlöfs, Säbyholms och

Staffanstorps fabriker för afverkningsåret 1888—89 — framgår, enligt

hvad Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anför, att samtliga hvitbetssockerfabrikerna

med undantag af Trelleborgs och Helsingborgs, hvilken

senare jemväl idkade raffinaderi, hvarå vinsten icke kunde särskildt

uppgifvas, skulle, om den nu föreslagna beskattningen galt för dem,

under de första åren af sin tillvaro gått med förlust till belopp, som i

runda tal utgjort för Arlöf respektive 400 kronor, 81,600 kronor,

60,500 kronor, 63,200 kronor och 133,500 kronor, för Säbyholm 26,200

kronor, 34,000 kronor, 36,200 kronor och 46,400 kronor samt för

StaffaDstorp 14,700 kronor och 35,800 kronor; och detta oaktadt

fabrikernas verkliga vinst af rörelsen vore lägre än den till beskattning

upptagna inkomstsiffran, enär fabrikerna vid deras upptaxering till

inkomstbevillning icke finge tillgodoräkna sig afdrag för de skatter,

de utbetalt, och ej heller för de oundgängliga afskrifningar å byggnader,

som de gjorde, hvilka afskrifningar i regeln vore högre än det belopp,

hvilket. såsom hyresafgift finge vid inkomstberäkningen fråndragas.

Deremot syntes de fabriker, som under eu följd af år varit i

Bih. till liiksd. Prot. 1893. 1 Samt. 1 Afd. 2 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

verksamhet, kunnat, med undantag måhända af en, bära den föreslagna

förhöjda beskattningen, och några af dem hafva lemnat en vinst, som

måste anses tillfredsställande, ehuruväl det borde såsom en på frågans

bedömande inverkande faktor framhållas, att raffinaderierna, hviika

under de senare åren betalt jemförelsevis mycket höga pris för råsockret,

icke längre torde dermed fortfara, utan komma att sätta priset lägre

än det tyska priset med tillägg af tullen, hvartill de finge bättre tillfälle,

i den mån råsockerfabrikernas antal ökades. Ej heller borde de

med hvitbetssockerindustrien förenade betydliga risker, hviika komitéu

jemväl påpekat, förbises.

Med afseende å hvad sålunda anförts förmenar Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande, att stor varsamhet kräfves för att icke

genom lagstiftningen åstadkomma skada i denna för Malmöhus län så

ytterst vigtiga industri; och uttalar Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

såsom sin mening, att tiden för den föreslagna förhöjningen

i utbytesprocenten icke kan utan stor skada bestämmas kortare än

till tre år mellan hvarje förhöjning. Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

hemställer derföre, att förhöjningen till 8,2 5 procent, som

enligt komiténs förslag skulle ega rum den 1 September 1895, måtte

inträda först den 1 September 1896 och att den definitiva förhöjningen

till 9 procent, som enligt komiténs förslag skulle ega rum den 1 September

1897, måtte inträda först den 1 September 1899.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gotlands län, som jemväl

erhållit nådig remiss å komiténs betänkande, har inhemtat yttrande i

ämnet från länets hushållningssällskap. Detta anför, att genom odlingsförsök

och vetenskapliga undersökningar, som allt ifrån år 1852 tid

efter annan egt rum för utrönande, huruvida Gotlands klimat och jordmån

egnade sig för odling af sockerbetor, vore till fullo ådagalagdt,

att, fastän våren och försommaren på Gotland vore något kallare än i

Skåne och årets medeltemperatur något lägre, hvitbetan likväl på

Gotland uppnådde samma sockerhalt som i Skåne. Olägenheten af

betans något försenade utveckling genom den kyliga och torra väderleken

under April och Maj motvägdes af förmånen för Gotland att

under hela sommarhalfåret hafva längre dagar än de sydligare belägna

delarne af landet. Och under högsommaren och hösten vore öns klimat

i hvarje hänseende synnerligen lämpligt för betodling. Större delen så

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

väl af Gotlands åkerjord som af myrjorden, sedan denna blifvit fullständigt

dikad, kunde med säkerhet antagas vara god betjord, helst

som kändt vore, att deD jord, som alstrade ett godt maltkorn, också

vore go‘d sockerbetjord. Arealen af sådan jord vore ock mer än tillräcklig

för att framdeles kunna med riklig tillgång på betor förse ett

eller två större sockerbruk på Gotland.

Hushållningssällskapet antoge således, att en blifvande sockerbetsodling

på Gotland förr eller senare skulle kunna bära samma beskattning

som i Skåne.

Men sockerbetan kräfde en djupt plöjd, väl gödslad och omsorgsfullt

skött jord samt hos befolkningen särskild insigt i och vana vid

sättet för betans vård och skötsel medelst rensning och gallring m. m.,

på det att full afkastning måtte erhållas. Och på Gotland vore åkerjorden

i allmänhet grundt plöjd, ofullständigt dikad, otillräckligt gödslad

och ganska mycket besvärad af ogräs. Befolkningen hade ej heller

annan vana vid betodling, än som kunnat vinnas genom den i vissa

delar af ön under de senaste åren spridda odlingen af foderbetan.

Det skånska jordbruket hade behöft och äfven fått åtnjuta förmånen

af skattefrihet för sin betodling under tjugu år, från 1853 till

1873, och af en lindrig, endast gradvis stigande beskattning under

derpå följande tjugu år. En härmed åtminstone i någon mån jemförlig

öfvergångstid syntes för Gotland, med dess vintertiden svåra och stundom

afbrutna samfärdsel med fasta landet samt öns af denna och andra

orsaker hittills så litet utvecklade jordbruk, vara oundgängligen nödig

för sockerbetodlingens införande.

Sedan hushållningssällskapet derefter erinrat om komiténs förslag,

att, då ny fabrik anlades på mer än 40 kilometers afstånd från annan

i gång varande fabrik, utbytet finge, der Eders Kongl. Maj:t så pröfvade

skäligt, beräknas utgöra under tre år fem och under tre år sju procent,

anför hushållningssällskapet vidare, att, enligt sällskapets mening, den

sålunda föreslagna öfvergångstiden skulle blifva allt för kort. Cirkulationstiden

kunde svårligen beräknas till endast sex år, men väl till sju

eller åtta, nemligen sju år för gammal åker och åtta för myrjord. För

öfrigt borde det icke förbises, att af flera skäl — bland annat derföre

att af Gotlands myrjord blott en ringa del ännu vore torrlagd — en

på Gotland blifvande hvitbetssockerfabrik under de första åren antagligen

ej skulle erhålla betor från större areal än omkring 500 hektar

eller vid pass hälften af medeltalet utaf de i Skåne år 1891 arbetande

åtta sockerfabrikernas betodlingsareal. Vid sådana förhållanden skulle

betodlingen påtagligen på Gotland icke redan efter tre år kunna bära

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2-

en förhöjning af den ursprungliga skatten med icke mindre än 40 procent,

hvilken förhöjning skulle blifva en följd af utbytesberäkningens

höjande från 5 till 7 procent af betornas vigt. #

På grund af det anförda ville hushållningssällskapet, under förutsättning

att den af komitén föreslagna betydande skatteförhöjningen

genom sockerutbytets beräknande framdeles till 9 procent af betornas

vigt komme att godkännas, uttala såsom sin öfvertygelse, att någon

hvitbetssockerfabrik på Gotland ej kunde komma till stånd, med mindre

än att öfvergångstiden i fråga om beräkning af sockerutbytet bestämdes

till minst åtta år, deraf fyra år med den lägre och fyra med den högre

utby tesberäkningen.

För egen del har länsstyrelsen, med instämmande uti hushållningssällskapets

yttrande, anfört, att, fastän önskvärdt vore, det den af

komitén för en tid af endast sex år föreslagna lägre beräkningsgrunden

för sockerutbytet vid blifvande fabriker på längre afstånd än 40 kilometer

från redan anlagd fabrik kunde, hvad Gotland anginge, utsträckas

till tio eller tolf år, länsstyrelsen likväl funne sig böra hemställa om

godkännande af komiténs förslag med allenast den ändring, att berörda

öfvergångstid bestämdes till åtta år. Lika med hushållningssällskapet

vore länsstyrelsen öfvertygad, att utan åtminstone denna skattelindring

någon betsockerfabrik ej skulle komma att anläggas på Gotland. Allvarliga

betänkligheter torde i allt fall möta, då fråga uppstode om nedläggande

af det erforderliga stora kapitalet uti ett i och för sig så äfventyrligt,

vexlande konjunkturer underkastadt företag. Men visst vore,

att en betsockerfabrik på Gotland, om den verkligen komme till stånd,

vore egnad att utgöra den kraftigaste häfstång till höjande af öns jordbruk,

hvilket med hjelp deraf skulle kunna under loppet af ett årtionde

utvecklas måhända lika mycket som eljest under ett hälft århundrade.

Så länge staten utkräfver tull af utifrån infördt socker, är den

accis, som pålägges det inom landet tillverkade sockret — förutsatt

naturligtvis att denna accis är lägre än tullen — visserligen till formen

en beskattning å den inhemska sockertillverkningen, men till sin egentliga

innebörd endast en reduktion af det tullskydd, som åtnjutes af

nämnda tillverkning. Hvad sjelfva skattesatserna beträffar, åtnjuter

sålunda för närvarande betsockertillverkningen ett skj7dd af 11,75 öre

per kilogram socker, beroende derpå att accisen är satt till hälften af

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

den till 23,5 öre uppgående råsockertullen, hvilket skydd likväl på

grund af den för tillverkaren gynsamma utbytesberäkningen faktiskt

ökas med omkring 50 procent. Höjes accisen, minskas i motsvarande

mån detta skydd. Borttages accisen och sockertullen samtidigt afskaffas,

bortfaller skyddet och samtliga betsockerfabriker skulle på

industriens nuvarande ståndpunkt otvifvelaktigt gå under. Det är

af vigt att behålla i minnet, att frågan om hvitbetssockerafgiftens reglerande

icke, mer än till formen, afser hvitbetssockerindustriens beskattande,

utan bestämmandet af det skydd, som staten må anse sig kunna

medgifva densamma. Ett uttryck sådant som det, att staten icke bör

genom beskattning förqväfva betsockerindustrien, är derföre oegentlig!.

Den tanke, som ligger till grund derför, uttryckes rigtigare sålunda,

att det skydd, som beredes betsockerindustrien, icke bör sättas lägre,

än att sagda industri kan bestå i täflan med sockerimporten från

utlandet.

Det skydd, som staten lemnar betsockertillverkningen derigenom,

att accisen sättes lägre än tullen, är å ena sidan för staten mycket dyrt

genom den nedgång i inkomsten af sockertullen, som deraf vållas, men

medför å andra sidan för konsumenterna ingen stegring i sockerpriset,

å hvilket, så länge accisen är väsentligt lägre än tullen och en betydande

import af utländskt socker ännu eger rum, nämnda accis uppenbarligen

icke utöfvar något inflytande. Då staten ansett sockret utgöra

ett lämpligt beskattningsföremål och i beloppet af råsockertullen uttryckt

måttet af den beskattning, som ansetts höra läggas å sockerkonsumtionen,

kommer beloppet af hvitbetssockeraccisen att framgå såsom

resultatet af ett afvägande mellan de fördelar, betsockerindustrien

bereder landet, och de uppoffringar, statskassan får vidkännas genom

det lägre skattebeloppet för det inhemska sockret.

Att uppoffringarne äro betydliga, är förut nämndt. Komitén har

beräknat, att statens af denna grund minskade inkomst under tillverkningsåret

1891—92 uppgått till omkring 3,590,515 kronor. Men å

andra sidan är, såsom förut blifvit anfördt, otvifvelaktigt, att betsockerindustrien

för landet medför så betydande fördelar, att dessas vinnande

är värdt icke ringa uppoffringar från det allmännas sida. För dessa

uppoffringar måste emellertid uppenbarligen sättas en rimlig gräns.

Tvifvel kan på grund af de af komitén lemuade utredningar icke råda

derom, att denna gräns redan nu är öfverskriden och, om förhållandena

lemnas orubbade och nya sockerfabriker alltjemnt uppstå, i en snar

framtid kommer att blifva det i en ännu långt betänkligare grad.

Det kan derför icke råda mer än en mening derom, att åtgärd

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 2.

bör vidtagas till motvägande i någon mån af den nedgång i statens inkomst

åt sockertullen, som beror af den inhemska betsockerindustriens

alltjemnt fortgående utveckling. I hvilken rigtning denna åtgärd bör

gå, synes ej heller vara tvifvel underkastadt. Komitén synes mig hafva

på ett tillfyllestgörande sätt ådagalagt, att, så länge den svenska betsockerindustrien

ännu icke arbetar för export, anledning icke finnes att

frångå det nuvarande, efter betornas vigt lämpade beskattningssättet,

hvilket visat sig synnerligen egnadt att befordra betsockerindustrien.

Äfvenså anser jag, lika med komitén, att, innan fråga uppstår om ytterligare

höjning af accisens proportion till råsockertullen, den erforderliga

höjningen i beskattningen å den ifrågavarande industrien bör beredas

derigenom, att den i lagen antagna utbytesberäkningen bringas till

närmare öfverensstämmelse med det utbyte, som verkligen erhålles.

Det lagbestämda utbytet, som för närvarande är 6,2 5 procent,

skulle enligt komiténs förslag höjas den 1 September 1893 till 7,5

procent, den 1 September 1895 till 8,2 5 procent och den 1 September

1897 till 9 procent.

År 1891, då sex hvitbetssockerfabriker voro i verksamhet under

våren och åtta under hösten, afverkades 272,410 ton råa betor. Sedan

dess hafva ytterligare två fabriker blifvit färdiga, och man kan derför

antaga, att betafverkningen år 1893 skall uppgå till 300,000 ton.

Å denna qvantitet utgör skatten, bestämd till halfva beloppet af

råsockertullen och beräknad enligt § 1 i författningsförslaget,

med 6,2 5 procent beräknadt utbyte.

i? ^,5 n it n

u 8,25 ,, ,, ,,

n 9 ,, ,, ,,

kronor 2,202,000

„ 2,643,000

„ 2,907,000

„ 3,171,000.

Af 300,000 ton betor erhållas efter 9,5 procents utbytesberäkning

28,500 ton socker, för hvilket, om det införts från utlandet, skulle i

tull efter 23,5 öre per kilogram hafva erlagts ett belopp af 6,697,500

kronor. Statens minskade inkomst blir sålunda:

vid en utbytesberäkning af 6,2 5 procent ................... kronor 4,495,500

ii ii ii ii 7,5 „ it 4,054,500

„ „ „ „ 8,25 „ „ 3,790,500

ii ii ii ii 9 „ ii 3,526,500.

På grund af förut _ anförda förhållande, att det utifrån införda

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

sockret, enligt hvad som uppgifves, i allmänhet är af något högre renhetsgrad

än det inhemska betsockret, torde dessa siffror likväl måhända

böra något nedsättas.

Om ock hänsynen till de redan förefintliga fabrikerna bjuder att

icke låta beskattningen ökas i större mån eller hastigare, än komitén

föreslagit, kan jag, å andra sidan, med afseende på de betydande uppoffringar,

staten äfven med de föreslagna förhöjda utbytesberäkningarna

skulle ikläda sig, icke förorda, att afseende fästes vid Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvandes i Malmöhus län framställning om öfvergångsperiodens

förlängning med två år, så att den normala utbytesberäkningen

skulle inträda först år 1899. Visserligen komme den förhöjda

beskattningen att verka i någon män hämmande på betsockerindustriens

utveckling, men man bör icke förbise, att, då sagda industris

hela tillvaro för närvarande är beroende på den ursprungligen

enbart såsom finanstull tillkomna tullen å råsocker, staten bör vara icke

blott berättigad, utan äfven förpligtad tillse, att icke till fördel endast

för denna industri statens inkomster må i allt för hög grad förminskas.

I annat fall kan det varda nödigt att anlita nya skattekällor

för att täcka den förlust, som uppkommer genom det hvitbetssockerindustrien

lemnade skyddet. Äfven med den förhöjda beskattningen

finnes ingen fara, att betsockerindustriens bestånd skall äfventyras.

Tvärtom kan det, på sätt komitén utvecklat, med säkerhet antagas,

att, efter det någon inskränkning i betodlingen inträda de fördelar,

betodlingen medför för landtbrukaren, snart komma att verka en ytterligare

utveckling af betodlingen och uppkomsten af nya fabriker.

Jag förordar derföre i underdånighet bifall till komiténs förslag

i denna del.

Hvad åter angår den af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

och hushållningssällskapet i Gotlands län gjorda framställning, att den

i § 2 mom. 2 af författningsförslaget för ny fabrik, belägen på mer

än 40 kilometers afstånd från annan fabrik, stadgade öfvergångstid af

sex år, innan den normala utbytesberäkningen skulle inträda, måtte

utsträckas med två år, sålunda att sockerutbytet af 100 kilogram betor

beräknades under de fyra första tillverkniugsåren till 5 och under de

fyra följande till 7 kilogram, förefinnas, enligt min mening, mot bifall

härtill icke de betänkligheter, som tala mot eu utsträckning af den

allmänna öfvergångstiden, sådan den af länsstyrelsen i Malmöhus län

föreslagits. Vederbörande gotländska myndigheter hafva såsom sin

åsigt framhållit, att utan den af dem begärda utsträckningen af öfvergångstiden

någon betsockerfabrik på Gotland icke skulle komma till

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 * Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

stånd, en åsigt, hvilken jemväl vinner stöd af hvad samma myndigheter

anfört och i öfrigt är kändt om den jemförelsevis ringa grad af utveckling,

jordbruket å Gotland hittills uppnått. Att öns jordbruk skulle

kraftigt främjas i sin utveckling, derest en eller flere betsockerfabriker

derstädes komme att anläggas, kan efter den erfarenhet, som å andra

håll vunnits om betodlingens förmåga att höja jordbruket, icke betviflas,

och häri ligger ett talande skäl för medgifvande af den skattelindring,

utan hvilken betsockerindustrien sannolikt icke kan vinna insteg. Någon

mera afsevärd förlust för staten torde icke vara att befara, då väl

näppeligen på den ståndpunkt, hvarpå det gotländska jordbruket ännu

befinner sig, sockertillverkningen vid en å Gotland nyanlagd betsockerfabrik

under de första åren kan varda synnerligen betydande.

Det kan visserligen anmärkas, att den föreslagna utsträckningen

af öfvergångstiden skulle tillgodokomma ej blott Gotland, utan äfven

andra landsdelar, der nya fabriker komme att anläggas på mer än 40

kilometers afstånd från förut befintliga. Då emellertid enligt ordalydelsen

af § 2 mom. 2 i författuingsförslaget den lägre utbytesberäkningen

endast skulle få åtnjutas, der Eders Kongl. Maj:t så pröfvade skäligt,

kommer på pröfning af de i hvarje särskildt fall föreliggande omständigheterna

att bero, huruvida tillräckliga skäl förefinnas för medgifvande

af skattelindringen, vid hvilket förhållande de betänkligheter,

som eljest kunde förefinnas mot ett allmänt medgifvande af denna lindring,

torde bortfalla.

Jag tvekar derföre icke att förorda, att § 2 mom. 2 i författningsförslaget

må ändras i öfverensstämmelse med hvad länsstyrelsen

och hushållningssällskapet i Gotlands län föreslagit. Då skatten för

ny fabrik sålunda komme att under de fyra första åren utgå efter ett

beräknadt utbyte af 5 kilogram med 11,75 öres skatt per kilogram,

eller med 5 kronor 87 öre per ton betor, blefve skattebeloppet detsamma,

som erlades under tiden från och med den 1 September 1879

till den 1 September 1891, under hvilken tid skatten, vid ett beräknadt

utbyte af 6,25 kilogram, utgick med 9,4 öre per kilogram.

Vid de i författuingsförslaget innefattade bestämmelser har jag,

några smärre redaktionsändringar oafsedt, i öfrigt endast i ett afseende

någon erinran att göra.

I § 16 af nämnda förslag stadgas i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med bestämmelserna i § 17 af nu gällande förordning, att å söneller

helgdag mellan klockan sex om morgonen och klockan sex om

aftonen uppvägning af betor eller deras utverkning å rif- eller skärmaskiner

icke må ega rum; hvarefter tillägges den nya bestämmelse, att,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 2.

om uppvägningen af betor för den tid, tillståndsbeviset gäller, kan fullständigt

afslutae på sådan dag före klockan sex om aftonen, uppvägningen

till dess må fortgå. Med den sålunda föreslagna rättigheten för

tillverkaren att arbeta på sön- eller helgdag, i den händelse att betafverkningen

för kampanjen dermed skulle kunna afslutas, afses, enligt

hvad komiterade i motiven anföra, att bespara honom kostuaden och

besväret att först på söndagsmorgonen afbryta arbetet och så tolf

timmar derefter åter sätta fabriken i gång för en afverkning, som

kunde hafva varit afslutad på ett par timmar, om afbrottet ej behöft

göras. Som detta fall ej kunde inträffa mera än en gång i kampanjen

för hvarje fabrik, funnes, enligt komiterades mening, ingen fara för

missbruk, hvilket deremot skulle kunna fruktas, om, såsom det blifvit

ifrågasatt, dylik rättighet skulle medgifvas äfven för andra fall.

Utan att förneka, att någon olägenhet kan vållas tillverkaren

genom nödvändigheten att för infallande sön- eller helgdag nödgas afbryta

en i det närmaste slutad afverkning, synes mig likväl denna

olägenhet icke vara af den vigt eller den allmännare betydelse, att för

detta fall undantag bör medgifvas från det i allmän lag, 7 kap. 3 §

strafflagen, innefattade förbud för söndagsarbete, och jag hemställer

derföre, att § 16 må erhålla hufvudsakligen enahanda lydelse med § 17

i nu gällande förordning, äfvensom att i stället för den hithörande

straffbestämmelsen i § 25 af författningsförslaget må upptagas den motsvarande

i § 27 af gällande förordning.

Förut är anfördt, att betafverkningen redan år 1893 kan antagas

komma att uppgå till 300,000 ton. Under förutsättning att den till

7,5 procent förhöjda utbytesberäkningen träder i kraft hösten samma

år, skulle, enligt hvad chefen för Finansdepartementets kontroll- och

justeringsbyrå i memorial af den 12 innevarande månad anför, derest vårafverkningen

beräknas till omkring 100,000 ton och höstafverkningen

till omkring 200,000 ton, hvitbetssockertillverkningsskatten för samma

år komma att uppgå till omkring 2,500,000 kronor eller 700,000 kronor

mer än det belopp, hvartill berörda afgift i riksstaten för året beräknats.

Den föreslagna skatteförhöjningen torde, enligt hvad byråchefen

vidare anför, icke komma att medföra någon så afsevärd nedgång i

betafverkningen, att denna icke skulle fortfarande uppnå förut omförBih.

till Ililcsd. Prof. 1822. 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft. 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

84

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

mälda, jemförelsevis lågt beräknade belopp af 30,000 ton per fabrik,

hvilken afverkning de äldre fabrikerna redan betydligt öfverskridit. Deremot

är det sannolikt, att skatteförhöjningen kommer att i någon mån fördröja

uppkomsten af nya fabriker. Man torde sålunda kunna antaga,

att betafverkningen år 1894 kommer att uppgå till enahanda qvantitet,

som beräknats för år 1893, och skulle sålunda hvitbetssockertillverkningsafgiften

år 1894 inbringa 2,600,000 kronor, hvilket belopp med

800,000 kronor öfverstiger samma afgifts i riksstaten för år 1893 upptagna

belopp.»

Sedan departementschefen härefter uppläst ett i öfverensstämmelse

med hvad han sålunda anfört upprättadt förslag till förordning om

beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket, hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen

att antaga samma förslag.

På tillstyrkan af Statsrådets öfriga ledamöter

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla hvad föredragande

departementschefen sålunda hemstält; och

skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den

lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

> Ex protocollo:

G. Wilh. Smerling.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1892.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (6)

6 kopplingar.

  1. Rskr. 1893:63 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. May.ts proposition med förslag till ny förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket. s. 9 i texten
  2. BevU 1893:17 Memorial, angående kamrarnes skiljaktiga beslut rörande vissa delar af punkten 2 i bevillningsutskottets betänkande n:o 3, med anledning af Kongl. Maj:ts propos s. 1 i texten
  3. BevU 1893:10 Memorial, angående kamrarnes skiljaktiga besut rörande vissa delar af punkten 2:o) i bevillningsutskottets betänkande n:o 3, med anledning af Kongl. Maj:ts prop s. 1 i texten
  4. BevU 1893:4 Memorial, angående kamrarnes skiljaktiga beslut rörande vissa delar af punkten 2:o) i bevillningsutskottets betänkande n:o 3, med anledning af Kongl. Maj:ts pro s. 1 i texten
  5. BevU 1893:3 Betänkande, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition n:o 2 med förslag till ny förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket. s. 1 i texten

Visa alla 6