Sök i Ratio Lex

Angående beredande af älderdomsunderstöd åt barnmorskor

1901-01-19 · 45 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 45 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1901:27, Angående beredande af älderdomsunderstöd åt barnmorskor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

1

N:o 27.

Kongl. Ma,j:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

beredande af älderdomsunderstöd åt barnmorskor; gifven

Stockholms slott den 19 januari 1901.

Uti skrifvelse den 13 maj 1898 har Riksdagen anhållit, att Kongl.

Maj:t. ville taga under ompröfning, på hvilka sätt älderdomsunderstöd

lämpligen skulle kunna beredas de i kommuners tjenst anstälda barnmorskorna,

och till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill undersökningen

kunde gifva anledning. Öfver Riksdagens berörda skrifvelse

äfvensom en till Kongl. Maj:t ingifven skrift, deruti »svenska barnmorskornas

centralkomité» i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t

täcktes låta utarbeta förslag i enlighet med Riksdagens uti nyssnämnda

skrifvelse gjorda hemställan, hafva, till följd af särskilda nådiga remisser,

underdåniga utlåtanden afgifvits af medicinalstyrelsen, statskontoret

och direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning; och

får Kongl. Maj:t, under åberopande af innehållet i bilagda utdrag af

protokollet öfver civilärenden för denna dag, härmed föreslå Riksdagen

att godkänna följande grunder för inrättande af en anstalt för beredande

af älderdomsunderstöd åt barnmorskor:

I) i afseende å anstaltens ändamål:

att anstalten, hvilken benämnes barnmorskornas ålderdomsunderstödsanstalt

och träder i verksamhet med år 1902, skall afse beredande

Rih. till lii/csd. Prof: IDOL 1 Sami. 1 Afd. 23 Haft. (N:o 27.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 27.

af ålcjerdomsunderstöd åt här i riket legitimerade barnmorskor med

anställning hos kommun eller å barnbördshus, hvilka genom långvarig

och nitisk tjenstgöring gjort sig af sådant understöd förtjenta;

II) i afseende å kostnadernas bestridande:

att de för anstaltens ändamål erforderliga kostnader skola bestridas

genom afgifter af kommuner och barnmorskor samt genom fyllnadsbidrag

af staten;

III) i afseende å kommunernas afgifter:

att kommun skall vara skyldig att för hvart år från och med 1901

till anstalten erlägga en afgift, beräknad efter 1 öre för hvarje person,

som, enligt de under året af statistiska centralbyrån till ledning vid

riksdagsmannaval offentliggjorda folkmängdsuppgifter, tillhört kommunen,

samt att, om vid uträkningen af årsafgiften beloppet skulle sluta med

ören, det skall ökas till närmast högre krontal;

IT) i afseende å barnmorskornas afgifter:

att barnmorska, som efter ingången af år 1902 under ett kalenderår

innehaft sådan anställning i kommuns tjenst eller å barnbördshus eller sådant

uppdrag af stadskommun, att hon, enligt hvad nedan sägs, må

räkna samma år såsom tjenstår, skall vara skyldig att för det året erlägga

en afgift af fem kronor. För afgiftens inlevererande till anstalten

svarar den kommun eller det barnbördshus, hvarest hon under året

senast varit sålunda anstäld; börande dock, om anställningen var fäst

vid två eller flere kommuner gemensamt, ansvaret för afgiftens inlevererande

ligga å den, enligt förenämnda uppgifter, folkrikaste bland dem; och

att en gång erlagd afgift ej må återbekomma;

V) i afseende å rätten till understöd samt understödets belopp:

att rätt till understöd från anstalten skall under de vilkor, som i

öfrigt bestämmas, tillkomma i Sverige legitimerad barnmorska, som

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 27.

under hvart och ett af de fem sista kalenderåren närmast före det år,

under hvilket ansökan om understöd inlemnas, haft sådan anställning

hos kommun eller å barnbördshus, att, enligt hvad här nedan sägs,

tjenstår fått derför räknas; dock att den omständigheten, att barnmorska

under ett eller flere af de nämnda fem kalenderåren varit af

sjukdom eller annan, af henne sjelf oberoende anledning hindrad att

verkligen utöfva yrket, icke må betaga henne den rätt till understöd,

hon eljest skolat'''' ega, derest sådant förfall genom intyg af hennes

närmaste förman eller annorledes behörigen styrkes;

att barnmorska, som blifvit förklarad för alltid förlustig rättigheten

att utöfva sitt yrke, ej skall ega från anstalten erhålla understöd;

att helt understöd skall utgå med ett belopp af 200 kronor för år

och må tilldelas barnmorska, som efter ingången af år 1902 förvärfvat

minst 30 tjenstår och som derjemte antingen uppnått 65 års ålder eller

ock fylt 55 år och genom obotlig sjukdom eller vanförhet blifvit urståndsatt

att vidare utöfva sitt yrke;

att barnmorska, hvilken förvärfvat minst 30 tjenstår och som derjemte

antingen uppnått 65 års ålder eller ock fylt 55 år och genom

obotlig sjukdom eller vanförhet blifvit urståndsatt att vidare utöfva

sitt yrke, må kunna erhålla afkortadt årligt understöd till följande

belopp:

om hela tjenstetiden infallit före ingången af år 1902 ....... 150 kronor,

om hon efter ingången af år 1902 förvärfvat mindre än

minst 3 D ..................................................•••■........,....... 155 »

j 6 )) 160 »

® 9 » ..............................- ................................ 165 »

y> 12 » 170 *

» 15 » 175 »

» 18 » .............................................................. 180 »

» 21 » 185 »

» 24 » 190 »

» 27 » ......................................*.................................. 195 »

att, derest barnmorska, när hon söker understöd, sedan minst 10 år

tillbaka oafbrutet haft sådan anställning, att tjenstår på grund deraf

må henne tillkomma, och genom intyg af hennes närmaste förman

styrkes, att hon på grund af försvagad helsa, bristande syn eller hörsel,

eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare är fullt lämplig

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

att sköta sin tjenst, samt vederbörande kommun eller förvaltning af barnbördshus

af denna anledning beslutar gifva henne afsked, hon må, i fall

hon uppnått 55 års ålder och räknar minst 30 tjenstår, kunna efter afgång

från tjensten erhålla afkortadt årligt understöd till följande belopp:

55

om hon vid afskedet fylt

år..........................................................................

........................... 100

kronor,

56

» .......................................................................

........................... no

»

57

» .........................................................................

......................... 120

D

58

» ..........................................................................

........................... 130

3>

59

» ..........................................................................

........................... 140

60

» ...........................................................................

........................... 150

»

61

» ...........................................................................

.......................... 160

»

62

» .....................:..................................................

.......................... 170

63

» ...........................................................................

........................... 180

»

64

» ...........................................................................

........................... 190

»

dock så att detta afkortade understöd i intet fåll må öfverstiga deti, som

barnmorskan skulle kunnat erhålla, om hon genom obotlig sjukdom

eller vanförhet blifvit urståndsatt att vidare utöfva sitt yrke;

att barnmorska, som ej uppnått det för erhållande af förut nämnda

slags understöd erforderliga antalet lefnads- och tjenstår, men genom

obotlig sjukdom eller vanförhet blifvit urståndsatt att vidare utöfva sitt

yrke, må erhålla afkortadt årligt understöd till ett belopp af 70 kronor,

om hon antingen förvärfvat minst 20 tjenstår eller ock genom olycksfall

under yrkesutöfningen ådragit sig sjukdomen eller vanförheten; samt

att hon i den senare händelsen må ega rätt till det angifna understödet

oberoende af antalet tjenstår;

att barnmorska, som sökt och erhållit rätt till afkortadt understöd

samt redan börjat uppbära sådant, sedermera icke må kunna erhålla

rätt till högre understöd från anstalten;

att såsom tjenstår må räknas hvarje kalenderår, under hvilket

barnmorska i sådan egenskåp varit af en eller flera kommuner eller

ock såsom förestånderska, instruktionsbarnmorska eller sköterska å barnbördshus

aflönad med fast årslön af sammanlagdt minst 200 kronor

och verkligen utöfvat yrket, samt att i den fasta årslönen må inräknas

värdet af naturaförmåner, bostad och vedbrand dock högst till ett belopp

af såmmanlagdt 75 kronor;

att, då särskilda lokala förhållanden dertill föranleda, anstaltens

direktion må, på ansökan af vederbörande kommun eller barnmorska

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 27.

och efter medicinalstyrelsens hörande, ega att för viss, i hvarje fall

bestämd tid meddela rätt till beräknande af tjenstår, äfven om barnmorskans

löneförmåner äro lägre än i föregående punkt sägs;

att stadskommnn, som icke har barnmorska anstäld mot fast årslön,

men uppdragit åt vissa inom staden boende praktiserande barnmorskor

att, mot bestämd ersättning af kommunen för hvarje förrättning,

tillhandagå fattiga med förlossningsbiträde och som vid kalenderårets

början till anstaltens direktion ingifvit förteckning på de sålunda

anstälda barnmorskorna, må efter årets slut hos direktionen till tjenstårsberäkning

för samma år anmäla bland de å sagda förteckning upptagna

barnmorskorna en för hvarje fullt 200-tal kronor, som under

samma år utgått såsom ersättning för fattiga barnaföderskors förlossning

och vård; dock att icke för något år tjenstårsberäkhing i denna

ordning må medgifvas åt flera barnmorskor, än att kommunens bidrag

till anstalten belöper sig till minst 25 kronor för hvar och en af de

barnmorskor, som få ifrågavarande förmån sig tillerkänd;

att det må tillkomma medicinalstyrelsen att på grund af omfattningen

och arten af den verksamhet, barnmorska under tiden före år 1902

utöfvat i sitt yrke, med tillämpning af ofvan angifna grunder, pröfva,

om och i hvilken omfattning tjenstårsberäkning för nämnda tid må

henne tillkomma;

att, om barnmorska, som förklarats ega att från viss tid uppbära

understöd, efter nämnda tid innehar anställning i sådan egenskap hos

kommun eller såsom förestånderska, instruktionsbarnmorska eller sköterska

å barnbördshus eller ock eljest fortfar att utöfva sitt yrke vid

andra tillfällen, än då hennes biträde betingas af nödfall (styrkt svårighet

att anskaffa annan sakkunnig förlossningshjelp), hon skall förlora

sin rätt till understöd, i förra fallet för tid, motsvarande den,

hvarunder hon, fastän till understöd berättigad, innehaft anställningen,

dock alltid för minst ett år, och i senare fallet för ett hälft år;

att understödstagare, som dömes förlustig medborgerligt förtroende,

skall för den tid, hon deraf är i mistning, förlora sitt understöd;

att den, som under 5 år i följd icke uttagit sitt understöd, skall

afföras från förteckningen å understödstagare, och att, om hon sedermera

å nyo anmäler sig, det må ankomma på anstaltens direktion att,

efter medicinalstyrelsens hörande, bestämma, om och i hvilken mån hon

åter må inträda i sin förra rätt;

att understödstagare, som bosätter sig å utrikes ort, icke utan

Kongl. Maj:ts tillstånd må ega åtnjuta understödet för don tid, hon är

utrikes, samt att, om understödstagare blifver främmande magts under
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

såte eller utan Kongl. Maj:ts tillstånd träder i främmande stats tjenst,

hennes rätt till understöd skall upphöra;

att understöd skall beräknas för fulla kalendermånader och i regeln

vidtaga med början af månaden näst efter den, i hvilken understöd

blifvit barnmorska tillerkändt, men för barnmorska, som förklarats

berättigad till understöd på grund af försvagad helsa, bristande syn

eller hörsel eller annan liknande, oförvållad anledning, först med början

af månaden näst efter den, under hvilken hon erhållit afsked från

sin tjenst;

att understöd skall upphöra att utgå med den månad, i hvilken

barnmorskan aflidit eller rätt till understöd förlorats; samt

att understöd från anstalten icke må för understödstagarens gäld

tagas i mät;

VI) i afseende å utbetalning af understöd:

att understöd utbetalas halfårsvis af anstalten, och att, om understödstagare

är boende i landsorten, hon skall vara berättigad att, efter

derom hos anstalten gjord anmälan, innefattande uppgift om hennes

hemvist samt åtföljd af de intyg och öfriga handlingar, Kongl. Maj:t

kan finna skäligt föreskrifva, från anstalten få understödet med allmänna

posten kostnadsfritt sig tillsändt; och

VII) i afseende å anstaltens styrelse oeli förvaltning:

att anstalten skall förvaltas af direktionen öfver folkskolelärarnes

pensionsinrättning, samt att dervid skola i tillämpliga delar och i alla

de omständigheter, om hvilka icke i blifvande reglemente för anstalten

kommer att särskilt stadgas, gälla enahanda föreskrifter, som enligt

art. VII och VIII af reglementet för nämnda inrättning äro gifna för

densamma och dess förvaltning.

I sammanhang härmed vill Kongl. Maj:t — med tillkännagifvande,

dels att, derest dessa grunder af Riksdagen godkännas, Kongl. Maj:t

ämnar för den nya anstalten utfärda särskildt reglemente i enlighet

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

med desamma, dels att Kongl. Maj:t, efter det närmare erfarenhet vunnits

angående omfånget af de göromål, som tillhöra anstalten, samt

dessa göromåls lämpliga fördelning, kommer att till Riksdagen afgifva

förslag till stat för anstalten, dels ock att Kongl. Maj:t, i den mån

särskilt bidrag från statsverket till anstaltens uppehållande blifver

behöfligt, kommer att till Riksdagen aflåta proposition om uppförande

i riksstaten af härtill erforderligt anslag — föreslå Riksdagen att, i

afseende å de under år 1902 uppkommande kostnader för beredande

af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor medgifva :

att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som

varda erforderliga till bestridande af ålderdomsunderstödsanstaltens förvaltningsbestyr

och ersättning till biträde åt medicinalstyrelsen för behandling

af frågor om barnmorskors rätt till tjenstårsberäkning; samt

att de för berörda ändamål och för anstaltens utgifter i öfrigt under

nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den mån influtna

afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf statsmedel såsom förskott, att

antingen godtgöras af berörda afgifter, i den mån de under året till

anstalten ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året befinnas härtill

otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

E. von Krusenstjerna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 27.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten å Stockholms slott

den 19 januari 1901.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr jninistern för utrikes ärendena Lageriieim,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtaieister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg och

Husberg.

Statsrådet herr von Krusenstjerna yttrade härefter:

Sedan den af Kongl. Maj: t till 1895 års Riksdag aflåtna nådiga proposition

(n:r. 5) angående beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor

icke vunnit Riksdagens bifall, blef frågan å nyo upptagen vid 1898 års

riksdag, då inom båda kamrarna motioner i ämnet väcktes. Med anledning

af dessa motioner har Riksdagen uti skrifvelse den 13 maj

samma år anhållit, att Kongl. Maj:t ville taga under förnyad ompröfPa

hvilka sätt ålderdomsunderstöd lämpligen skulle kunna beredas

de i kommuners tjenst anstälda barnmorskorna och till Riksdagen inkomma

med det förslag, hvartill undersökningen kunde gifva anledning.

Öfver Riksdagens berörda skrifvelse, äfvensom en till Kongl. Maj:t ingifven

skrift, deruti »svenska barnmorskornas centralkomité» i underdånighet

anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta ett nytt förslag i enlighet

med Riksdagens uti nyssnämnda skrifvelse gjorda hemställan, hafva,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27. 9

till följd af särskilda nådiga remisser, utlåtanden afgifvits den 30 december

1898 af medicinalstyrelsen, den 10 oktober 1899 af statskontoret

och den 7 april 1900 af direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning.

Innan jag lemnar redogörelse för det af medicinalstyrelsen i dess

omfombilda utlåtande den 30 december 1898 framlagda förslag i ärendet,

torde det tillåtas mig att i korthet erinra om hvad förut i fråga om

ålderdomsunderstöd åt barnmorskor förekommit.

Redan år 1887 gjordes af ett allmänt barnmorskemöte genom

underdånig petition framställning om åtgärder för bildande af en pensionsinrättning

för barnmorskor, hvarvid såsom önskningsmål framhölls,

att barnmorska vid fylda 55 år och efter 25 års utöfning af yrket,

vare sig såsom enskildt praktiserande eller af kommun aflönad, måtte

erhålla en årlig pension af 300 kronor, mot skyldighet att sjelf årligen

i 25 år erlägga en afgift af 10 kronor eller ock vidkännas ett motsvarande

afdrag vid första pensionsutbetalningen. Innan detta ärende

hunnit att i utredt skick till Kongl. Maj:t inkomma, upptogs frågan till

behandling inom Riksdagen, som i skrifvelse den 5 maj 1888 anhöll,

att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta förslag till en allmän pensionsinrättning

för barnmorskor jemte förslag till de bidrag från staten, som

derför kunde anses behöfliga. I denna skrifvelse framhöll Riksdagen

att, då Kongl. Maj:t låtit utfärda barnmorskereglementet den 28 november

185G, redan derigenom blifvit erkändt, att barnmorskeväsendets

ändamålsenliga ordnande vore en angelägenhet, som ålåge staten. Men

då borde staten också sörja för, att barnmorskorna blefve bättre tillgodosedda

i ekonomiskt hänseende och ej behöfde motse att tillbringa sin

ålderdom .i nöd; blott på sådant sätt kunde man nemligen begära ett fullt

tillfredsställande uppfyllande af de med yrket förenade pligter och hindra,

att dugliga och för yrket lämpliga qvinnor afskräcktes att egna sig åt

barnmorskekallet. Ett ingripande från statens sida vore härvid af desto

större vigt, som barnmorskorna i allmänhet ej kunde, utan att det goda

ändamålet med ett väl ordnadt barnmorskeväsen till en del gånge förloradt,

fortsätta att tjenstgöra allt för långt in på ålderdomen.

Med anledning af dels denna Riksdagens skrifvelse och dels barnmorskemötets

petition bemyndigade Kongl. Maj:t den 25 maj 1888

chefen för ecklesiastikdepartementet att genom en eller flera sakkunniga

personer, dem han egde utse, låta utarbeta förslag till barnmorskekårens

pensionering. Sedan medicine doktorn E. W. Wretlind blifvit

härtill utsedd, afgaf denne den 8 november 1888 ett förslag till rogleBih.

till Jtiksd. Prat. 11)01. 1 Sami. 1 Afd. 23 Käft. 2

Historik.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

mente för svenska barnmorskors pensionskassa med- tillhörande motivering.

Förslaget afsåg bildande af en särskild lifränteanstalt för barnmorskekåren,

i hvilken anstalt insättningar borde göras dels af barnmorskorna

sjelfva, dels af staten för barnmorskornas räkning, så att

dessa vid fylda 60 år och efter minst 10 års delegareskap skulle kunna

erhålla en årlig pension af 200 kronor. Kostnaden för pensioneringen

borde till en tredjedel bestridas af statsverket och till två tredjedelar

af barnmorskorna sjelfva.

Öfver detta förslag afgåfvos sedermera underdåniga utlåtanden af

medicinalstyrelsen, direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning

och direktionen för presterskapets enke- och pupillkassa. Härefter

företogs ärendet till förberedande behandling inom ecklesiastikdepartementet,

och då dervid visade sig, att ytterligare utredning var behöflig,

uppdrog departementschefen den 16 juni 1892 åt e. o. amanuensen

G. Eneström att verkställa nämnda utredning samt till Kongl. Maj:t

inkomma med det yttrande och förslag, hvartill densamma kunde gifva

anledning. På grund häraf aflemnade Eneström den 13 februari 1893

till Kongl. Maj:t underdånigt betänkande om barnmorskekårens pensionering

jemte förslag till reglemente för barnmorskornas ålderdomsunderstödsanstalt

(se bihang till 1895 års Riksdags protokoll, 2 saml.

2 afd. 1 band.).

Enligt detta förslag borde för barnmorskekårens pensionering inrättas

en särskild statsanstalt, från hvilken barnmorskorna skulle i

regeln vid fylda 65 år, och sedan de i 30 år utöfvat yrket i en viss

omfattning, erhålla ett årligt understöd af 200 kronor. Kostnaden

härför skulle till omkring två tredjedelar bestridas genom afgifter från

kommunerna och till omkring en tredjedel genom fyllnadsbidrag af

staten. Från barnmorskorna sjelfva skulle deremot inga afgifter direkt

utkräfvas, utan borde det öfverlemnas åt kommunerna att afgöra, om

de kunde och ville af barnmorskorna göra sig betäckta för hela sitt

utlägg eller en del deraf.

Sedan vederbörande myndigheter blifvit hörda i anledning af detta

betänkande, framlade Kongl. Maj:t för 1895 års Riksdag ofvannämnda

proposition angående beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor.

Till det i denna proposition framstälda förslag, hvars grundtankar voro,

att den hufvudsakliga kostnaden för ålderdomsunderstödet skulle bestridas

genom afgifter af kommunerna, att ett mindre bidrag skulle

erläggas af de i kommuners tjenst anstälda barnmorskorna samt att

hvad derutöfver visade sig vara behöfligt skulle tillskjutas af statsverket,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 27.

•

stälde sig statsutskottet mycket afvisande. I motsats till den af 1888

års Riksdag uttalade grundsats yttrade nu statsutskottet, bland annat:

»Den omständighet, att ifrågavarande yrkesutöfvare hvarken äro af

staten anstälda eller till större eller mindre del aflönade, anser utskottet

innebära tillräckligt skäl för att staten icke bör medverka till deras

åld erd omsför sörj ning.» Utskottet höll dessutom före, att beredandet åt

sådan försörjning åt de af kommunerna anstälda barnmorskorna vore

en angelägenhet, som helt och hållet borde öfverlemnas åt kommunernas

egen sjelfstyrelse, och att, hvad anginge de enskildt praktiserande barnmorskorna,

det måste åligga dem sjelfva att genom besparingar under

sin krafts och helsas dagar bereda sig medel till sin ålderdomsförsörjning.

Propositionen bifölls emellertid af Första Kammaren (med 55 röster

mot 46) men blef af Andra Kammaren afslagen (med 110 röster mot 88).

Sedan nu 1898 års Riksdag stält sig på den sidan, att något bör från

det allmänna göras för att bereda ålderdomsunderstöd för åtminstone en

större del af barnmorskorna i riket, torde jag icke behöfva mycket uppehålla

mig vid frågan om gruuden dertill, att staten bör för sin del taga

hand om ordnandet af ifrågavarande understöd. Utöfver hänvisning till

hvad 1888 års Riksdag, på sätt nyss återgifvits, i detta hänseende anförde,

anhåller jag dock att få erinra om hvad dåvarande chefen för

ecklesiastikdepartementet yttrade vid föredragning af 1895 års förslag,

hvilket yttrande särskilt rigtar sig mot framstälda förslag om ärendets

undanskjutande i afvaktan på andra mer eller mindre närstående frågors

afgörande. Han yttrade till det vid 1895 års proposition fogade statsrådsprotokoll

för den 18 januari samma år följande (sid. 12):

»Redan i Riksdagens skrifvelse 1888 antyddes med rätta, att staten

ur den allmänna helsovårdens synpunkt har stort intresse af att bereda

barnmorskorna utsigt till ålderdomsförsörjning, och samma tanke har

funnit uttryck i betänkandet samt ytterligare i medicinalstyrelsens och

statskontorets utlåtanden. Men om så är, lärer det icke heller vara

lämpligt att sammanbinda denna fråga vare sig med frågan om arbetsklassens

pensionering, vid hvars lösning helt andra synpunkter måste

göra sig gällande, eller med frågan om statsbidrag till barnmorskors

aflöning. Sistnämnda fråga har vid flera tillfällen bragts å bane inom

Riksdagen; men det har visat sig, att meningarna varit ganska delade

om lämpligheten af att bereda statshjelp för aflöning af förlossningsbiträden,

och de i sådant afseende framstälda förslag hafva icke föranled

t någon Riksdagens åtgärd. Af de förhandlingar, som vid 1888 års

riksmöte utmynnade i den då till Eders Kongl. Maj:t aflatna framställ
-

Allmänna synpunkter.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

ningen om åstadkommande af en pensionsinrättning för barnmorskor,

framgår deremot, att man inom Riksdagen temligen allmänt anslutit

sig till deri uppfattning, att staten borde bidraga dertill, att barnmorskorna

finge en mera betryggad ställning med hänsyn till sin försörjning

på ålderdomen.»

I fråga om anledningen dertill att det allmänna måste ingripa till

förmån för barnmorskornas ålderdomsunderstöd anför medicinalstyrelsen

i sin omförmälda skrifvelse af den 30 december 1898 följande:

Såväl från statsmakternas som från myndigheters, sakkunniges och

barnmorskornas egen sida hade gång- efter annan med värma framhållits

det behjertansvärda deruti, att af stat eller kommun skälig ålderdomslörsörjning

bereddes en kår, hvilken trots de stora anspråk, som stäldes

på dess pligttrohet och yrkesduglighet, finge draga sig fram under

ekonomiska vilkor, som i regel vore så svaga, att all tanke på möjligheten

af sjelfpensionering måste anses utesluten.

\isserligen

kåren och staten vore allt för lös, för att staten skulle pröfvas skyldig

att träda emellan och medelst lagstiftning eller anslag af statsmedel

påtaga sig omsorgen om barnmorskornas pensionering, då staten ej

befattade sig med pensioneringen af flera andra kårer, hvilka utöfvade

verksamhet i det allmännas tjenst; men i detta särskilda fall förefunnes

dock ett mycket vägande praktiskt skäl för statens ingripande — det

gälde nemligen icke enbart billighetshänsyn utan tillgodoseendet af ett

vigtigt statsintresse.

Med de stora kraf, som i vår tid stäldes på barnmorskorna i tekniskt

hänseende, såsom beträffande antiseptik, och med vetenskapens

hastiga utveckling äfven på här ifrågavarande områden, vore det icke

möjligt att barnmorskan — helst med en från början temligen ringa

allmänbildning — skulle kunna, när hon uppnått högre lefnadsålder,

ega förmåga att vidmakthålla, långt mindre utveckla den yrkesskicklighet,

hon i yngre år förvärfvat.

Det läge derföre i sakens natur, att de ålderstigna barnmorskornas

yrkesutöfning måste komma att blifva mindre tillfredsställande, men

risken gälde här ett, kanske två menniskolif. Klart vore också, att

den ålderstigna eller invalida barnmorskan, derest icke understöd henne

bereddes, tvingades att för sitt lifsuppehälle i det allra längsta fortsätta

ut öf vand et af sitt yrke. Tillförsäkrades hon åter ett rimligt årsunderhåll,

vore dermed ett stort steg taget mot målet: de olämpliga

barnmorskornas försättande ur tjenst. Och att det ankomme på staten

att taga befattning med denna fråga, hvilken, såsom ofta framhållits,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

13

vore eu ren helsovårdsangelägenhet, torde svårligen kunna förnekas.

För närvarande syntes åtminstone ingen annan möjlighet finnas att aflösa

de mindre tjenstdugliga barnmorskorna än ordnandet af deras

pensionsförhållanden.

Med stöd af hvad sålunda förekommit anser jag mig vara berättigad

att beteckna det såsom en gifven sak, att förslag i fråga om ålderdomsunderstöd

åt barnmorskor nu bör för Riksdagen framläggas.

Det kan emellertid icke nu blifva fråga om, att alla barnmorskor

skulle blifva berättigade till ålderdomsunderstöd. Redan 1895 års proposition

innehöll, såsom i det följande skall närmare angifvas, vissa rätt

afsevärda begränsningar i detta hänseende. 1898 års Riksdag har tänkt

sig en inskränkning till de i kommuners tjenst anstälda barnmorskorna;

och slutligen har medicinalstyrelsen i sitt förslag af år 1898 om ålderdomsunderstöd

åt barnmorskor i kommuners tjenst bibehållit en del begränsningar

från 1895 års förslag, fastän styrelsen visserligen derjemte

ifrågasatt en vidsträcktare tolkning af begreppet anställning i kommuns

tjenst, än Riksdagen kan anses hafva omedelbarligen afsett.

Propositionen till 1895 års riksdag afsåg att bereda ålderdomsunderstöd

åt i Sverige legitimerade barnmorskor, såväl i kommuners

tjenst anstälda som enskildt praktiserande. I detta förslag låg den

omförmälda begränsningen uti bestämmelserna om sättet för beräkningen

af .de erforderliga tjenståren. Det var nemligen föreslaget, att såsom

tjenstår skulle räknas hvarje kalenderår, hvarunder barnmorska antingen

varit i sådan egenskap af en eller flere kommuner aflönad med fast årslön

af sammanlagdt minst 200 kronor, deruti inräknadt värdet af naturaförmåner

— bostad och vedbrand dock högst till ett belopp af sammanlagdt

75 kronor — och verkligen utöfvat yrket, eller ock verkstält minst trettio

förlossningar. Undantagsvis var dock medgifvet att, då särskilda lokala

förhållanden dertill föranledde, understödsanstaltens direktion skulle

ega att, på ansökan af vederbörande kommun eller barnmorska och

efter medicinalstyrelsens hörande, utan binder af nämnda bestämmelser

rörande aflöning och antal verkstälda förlossningar, för viss, i hvarje

fall bestämd tid meddela rätt till beräknande af tjenstår.

Beträffande de i kommuners tjenst anstälda barnmorskors tjenstårsberäkning,

yttrade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet följande

(sid. 20):

»Hvad angår de i kommuners tjenst anstälda barnmorskorna, kan det

vid första påseendet lätt förefalla, som om dessa borde få såsom tjenstår

räkna hvarje kalenderår, under hvilket de tjenstgjort. Vid närmare un
-

Begränsning

af antalet till

understöd berättigade

barnmorskor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 27.

dersökning visar det sig emellertid, att denna uppfattning icke kan obetingadt

godkännas. Många bland dessa barnmorskor utöfva nemligen

yrket i så ringa utsträckning, att deras tid endast i obetydlig mån för

detta ändamål tages i anspråk, och de kunna derför icke anses i den

allmänna helsovårdens intresse utföra ett så omfattande arbete, att det

bör berättiga dem till ålderdomsunderstöd. De stora olikheterna mellan

antalet af kommuner aflönade barnmorskor inom skilda landsdelar samt

lönebeloppen för dessa barnmorskor ådagalägga också, att barnmorskor

anställas, icke alltid derför att de äro behöfliga, utan af andra, mer

eller mindre tillfälliga anledningar. Så är det t. ex. i Skåne inom mången

kommun af ålder vanligt, att en barnmorska inom densamma finnes,

och då en sådan afgår, anställes derför en ny, utan att hvarken

kommunens folkmängd eller lokala förhållanden göra en särskild barnmorska

behöflig. Också är ofta icke blott lönen utan till och med hela

årsinkomsten så obetydlig, att den icke på långt när kan räcka till ens

för lifvets nödtorftigaste behof. Skulle man nu endast på grund af

den obetydliga lönen gifva en sådan barnmorska rätt till tjenstårsberäkning,

så skulle understödet enligt de bestämmelser, som jag här

efteråt kommer att föreslå, i många fall högst betydligt öfverstiga hela

årsinkomsten — ett förhållande, som icke gerna kan anses annat än

orimligt, och hvilket dessutom lätt kunde gifva anledning till missbruk

af understödsrätten. Ville man åter rätta understödsbeloppet efter inkomsterna,

skulle det blifva allt för ringa för att erbjuda någon verklig

hjelp på ålderdomen.»

»Med anledning häraf har i betänkandet föreslagits, att endast de i

kommuners tjenst anstälda barnmorskor, hvilka i fast årslön erhålla

minst 200 kronor och verkligen utöfva yrket, måtte få rätt till tjenstårsberäkning

på grund af sin anställning. (Kriga barnmorskor i kommuners

tjenst skulle deremot i nämnda afseende likställas med enskildt

praktiserande barnmorskor och således få rätt till tjenstårsberäkning,

blott om de utöfvat yrket i den förut angifna omfattningen. I den fasta

årslönen skulle äfven få inräknas värdet af naturaförmåner — bostad

och vedbrand dock högst till ett belopp af sammanlagdt 75 kronor —

men icke den särskilda ersättning af kommunalmedel, som kunnat tillfalla

barnmorskan för verkstälda förlossningar. Dessa förslag, som

lemnats utan anmärkning af det öfvervägande flertalet bland de hörda

myndigheterna, anser jag mig äfven för min del böra förorda.»

Sedan 1898 års Riksdag, såsom redan nämnts, för sin del ifrågasatt

begränsningen i antalet understödsberättigade barnmorskor till de

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

i kommuners tjenst anstälda, har medicinalstyrelsen i sitt förslag af år

1898 hemstält om vissa afvikelse)- från denna begränsning, i det att

dels åtskilliga i kommuners tjenst anstälda barnmorskor uteslutits, dels

vissa barnmorskor utan anställning i egentlig mening i kommuns tjenst

upptagits, dels ock bland till understöd berättigade barnmorskor upptagits

sådana, anstälda i vissa befattningar å barnbördshus.

1 fråga om de i kommuners tjenst anstälda barnmorskor, som skulle

uteslutas från rätt till understöd, öfverensstämmer medicinalstyrelsens

förslag med 1895 års proposition, med den skilnad dock att, då nu icke

vidare är fråga om de enskildt praktiserande barnmorskorna, ur förslaget

kunnat utlemnas allt hvad i propositionen förekommer om

tjenstårsberäkning på grund af visst antal verkstälda förlossningar.

Denna beräkningsgrund hade nemligen upptagits för att finna en norm

för beräknandet af tjenstår för i kommuns tjenst icke anstälda barnmorskor.

Då i medicinalstyrelsens förslag sådana icke medtagits, har

denna beräkningsgrund här kunnat uteslutas. Dervid får dock icke

förbises, att denna uteslutning äfven kommer att öfva inflytande på

antalet understödsberättigade barnmorskor i kommunal anställning.

Klart är nemligen, att en i kommuns tjenst anstäld barnmorska med

mindre årslön än 200 kronor skulle, enligt bestämmelserna i 1895 års

proposition, kunna det oaktadt erhålla tjenstårsberäkning, om hon nemligen

kunde åberopa ett tillräckligt stort antal verkstälda förlossningar. Denna

möjlighet är här utesluten. Samtliga i kommuns tjenst anstälda barnmorskor

med mindre årslön än 200 kronor äro, -enligt förevarande förslag,

uteslutna från rättigheten att komma i åtnjutande af ålderdomsunderstöd.

Deras antal är icke obetydligt. Visserligen är jag icke i

tillfälle att exakt uppgifva detta, enär senare statistiska uppgifter härutinnan

icke föreligga, än sådana som afse år 1892, men då antagligt

är att förhållandena sedan dess icke väsentligen ändrat sig, torde dessa

uppgifter, hvilka på sin tid insamlades för att läggas till grund för de

vid uppgörandet af 1895 års proposition nödiga beräkningar, ännu

kunna anses upplysande. År 1892, då barnmorskornas hela antal uppgick

till 2,643 — motsvarande siffra för år 1899 är 2,744 — funnos i

kommuners tjenst anstälda 1,716, af hvilka 1,204 åtnjöto en årlig lön

af minst 200 kronor. Af återstoden, 512, hade 295 en årlig lön från

15 kronor till 149 kronor och för öfriga 217 vexlade aflöningen mellan

150 kronor och 199 kronor.

Med afseende å antalet verkstälda förlossningar utvisar det föreliggande

statistiska materialet, att af de sämst allönade, de hvilkas

löner vexla mellan 15 kronor och 149 kronor, icke mindre än 119 under

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

det år undersökningen afser verkstält 30 förlossningar och derutöfver.

Dessa barnmorskor skulle således enligt 1895 års förslag, oaktadt den

låga aflöningen, hafva varit berättigade till tjenstårsberäkning. Af de

1,716 i kommuners tjenst år 1892 anstälaa barnmorskorna skulle, med

tillämpning af bestämmelserna i medicinalstyrelsens förevarande förslag,

512 uteslutas från tjenstårsberäkning, hvaremot af dessa en ganska

stor procent komme, om 1895 års förslag tillämpades, att, med afsesende

å antalet verkstälda förlossningar, få räkna tjenstår.

Medicinalstyrelsen yttrar härom i sitt utlåtande den 30 december

1898, att af de 512 barnmorskor, som angifvits anställa i kommuners

tjenst med mindre lön än 200 kronor, åtnjöte 217 en lön af 150 kronor

eller mera och med stor sannolikhet skulle det ej för respektive

kommuner möta några större svårigheter att höja dessas årslön med de

tiotal kronor, som erlordrades för att dessa barnmorskor skulle kunna

upptagas i anstalten; att det således skulle återstå ett antal af 295, om

hvilka man ej med lika stor sannolikhet Kunde antaga, att de genom

höjning af lönerna kunde göras i denna mening kompetenta; att åt dessa

295 antagligen åtskilliga utöfvade föga omfattande praktik och försörjde

sig genom annat arbete än barnmorskeyrket; att för en sådan

uppfattning talade den omständigheten, att flertalet af dessa barnmorskor

~ 195 vore bosatta inom rikets tätast befolkade provins, der en

till arealen föga vidsträckt kommun utan svårighet kunde bekosta sig

fördelen att ega inom kommunen bosatt och tjenstskyldig barnmorska,

hvars så väl lön som hela årsinkomst af yrket likväl ofta nog vore så

obetydlig, att den ej på långt när kunde räcka ens till lifvets nödtorft;

att flertalet af dessa antagligen ej heller hade yrkets utöfning till hufvudsaklig

sysselsättning utan utgjordes ofta af gifta qvinnor, hvilka, jemte

det de egnade sig åt familjens vård eller annan sysselsättning, äfven

biträdde vid förlossningar; samt att det ville förefalla som om ett uteslutande

af dessa barnmorskor, hvilka i strängare mening icke bestridde

egentlig tjenst, snarare skulle öfverensstämma, med Riksdagens mening,

än om dem skulle tillkomma samma förmåner som de kommunens barnmorskor,

_ hvilka hade full tjenstgöring och förty äfven full lön.

Medicinalstyrelsen yttrar vidare:

»Man måste dock medgifva, att kommuner finnas, hvilka äro i stort

behof af barnmorska, men sakna tillgångar att af kommunens medel

bereda henne skälig aflöning. I åtskilliga sådana fall skulle saken

kunna ordnas derigenom, att två eller flera närbelägna kommuner sammanslogos

till ett barnmorskedistrikt. Under förutsättning att denna

tolkning af det föreliggande statistiska materialet är rigtig, skulle endast

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

en ringa del återstå af de i kommuners tjenst anstälda och praktik

verkligt utöfvande barnmorskor, som icke enligt nu angifna grunder

kunde i anstalten upptagas. För dessa — Indika utöfva praktik inom

fattiga kommuner, der behofvet af fast anstäldt sakkunnigt förlossningsbiträde

är stort, men der tillgångar saknas att bekosta tillräcklig lön

derför, och der kommunens belägenhet ej lämpar sig för sammanslagning

med annan kommun — återstår endast att till anstaltens direktion

öfverlemna att, efter medicinalstyrelsens börande, bestämma, huruvida

icke för en gifven tidsperiod åt gången ett undantag bör göras.»

Skola, såsom i Riksdagens skrifvelse förutsättes, från antalet understödsberätligade

uteslutas enskildt praktiserande barnmorskor, synes

deraf böra blifva en följd, att derifrån jemväl skola uteslutas de i kommuners

tjenst anstälda, men med obetydlig lön försedda barnmorskorna, enär

dessa, med det af medicinalstyrelsen nyss angifna undantag, närmast

torde vara att likställa med enskildt praktiserande.

Om också medicinalstyrelsen sålunda i sitt förslag uteslutit ett

icke ringa antal i kommunal tjenst anstälda barnmorskor från förmånen

att erhålla ålderdomsunderstöd, bär medicinalstyrelsen, å andra

sidan, föreslagit till erhållande af sådan förmån vissa barnmorskor,

hvilka icke i egentlig mening kunna sägas vara anstälda i kommuns

tjenst. Medicinalstyrelsen, som upplyser, att i vissa städer barnmorskor

icke anställas mot fast årslön, utan att i stället kommunen trätfar aftal

med vissa barnmorskor att mot bestämdt arfvode betjena fattiga barnaföderskor,

anser nemligen att under vissa omständigheter tillfälle till

ålderdomsunderstöd borde beredas äfven dessa barnmorskor.

Härom yttrar medicinalstyrelsen:

»Då enligt förslaget rikets alla kommuner skola lemna bidrag till

anstalten — Stockholm till exempel med 300,000 invånare 3,000 kronor

• — skulle följden blifva antingen orättvis beskattning eller en påtryckning

att anställa aflönade barnmorskor, hvilket, enligt hvad erfarenheten

visat, skulle lända till skada för de fattiga barnsängsqvinnornas

behöriga betjenande, om de barnmorskor, som genom dylika aftal anstalts,

skulle förmenas tillträde till anstalten. Saken synes kunna så

ordnas, att i början af hvarje kalenderår till anstaltens direktion ingåfves

förteckning på sålunda anstälda barnmorskor och vid årets slut

bland dessa anmäldes till tjenstårsberäkning en barnmorska för hvarje

fullt 200-tal kronor, som under samma år från stadens kassa utgått

såsom ersättning för fattiga barnaföderskors förlossning och vård.»

Enligt 1894 års matrikel (ifver Sveriges barnmorskor — någon

senare finnes icke utgifven — äro följande städer i saknad af fast afBih

till llihsd. Blot. IDOL 1 Sami. 1 Afd. 2,‘j Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:fs Nåd. Proposition N:o 27.

lönade barnmorskor, nemligen Stockholm, Göteborg, Upsala, Eskilstuna,

Linköping, Norrköping, Skeninge, Mariestad, Lidköping och Hedemora.

Slutligen föreslår medicinalstyrelsen, att jemväl tjenstgöring på

barnbördshus såsom förestånderska, instruktion sbarnmorska eller sköterska

med minst 200 kronors lön skulle berättiga barnmorska till

tjenstår för vinnande af ålderdomsunderstöd.

Vid formuleringen af sitt förslag till bestämmelser derom, Indika

barnmorskor skulle blifva berättigade till ålderdomsunderstöd, har medicinalstyrelsen,

i enlighet med 1895 års förslag, fästat denna rätt vid viss

tjenstårsberäkning och sålunda föreslagit följande bestämmelser:

att rätt till understöd skall, under de vilkor, som i öfrigt bestämmas,

tillkomma i Sverige legitimerade barnmorskor, som under hvart och ett

åt de fem sista kalenderåren närmast före det år, under livilket ansökan

om understöd inlemnas, haft sådan anställning hos kommun eller på

barnbördshus, att tjenstår fått derför räknas;

att såsom tjenstår må räknas hvarje kalenderår, under hvilket

barnmorska i sådan egenskap varit af en eller flera kommuner eller af

barnbördshus aflönad med fast årslön af sammanlagdt minst 200 kronor

och verkligen utöfvat yrket, samt att i den fasta årslönen må inräknas

värdet af naturaförmåner — bostad och vedbrand dock högst

till ett belopp af 75 kronor;

att, då särskilda lokala förhållanden dertill föranleda, en blifvande

understödsanstalts direktion må, på ansökan af vederbörande kommun eller

barnmorska och efter medicinalstyrelsens hörande, ega att för viss i hvarje

fall bestämd tid meddela rätt till beräknande af tjenstår, äfven om barnmorskas

löneförmåner äro lägre än i föregående punkt säges;

att stad, som icke har någon barnmorska anstäld mot fast årslön,

men uppdragit åt vissa inom staden boende praktiserande barnmorskor

att mot bestämd ersättning af kommunen för hvarje förrättning tillhandagå

fattiga med förlossningsbiträde, och som vid kalenderårets

början till en blifvande anstalts direktion ingifvit förteckning på de sålunda

anstälda barnmorskorna, må efter årets,slut hos direktionen till tjenstårsberäkning

för samma år anmäla bland de å sagda förteckning upptagna

barnmorskorna en för hvarje fullt 200-tal kronor, som under

samma år utgått såsom ersättning för fattiga barnaföderskors förlossning

och vård; dock må icke för något år tjenstårsberäkning i denna

ordning medgifvas åt flera barnmorskor, än att kommunens bidrag till

anstalten belöper sig till minst 25 kronor för hvar och en af de barnmorskor,

som få ifrågavarande förmån sig tillerkänd.

Emot hvad medicinalstyrelsen sålunda föreslagit har af statskon
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 27.

törel anmärkts allenast att, då bland vilkoren för att ett kalenderår

skulle få såsom tjenstår räknas, uppstälts den fordran att barnmorskan

skulle under det året hafva verkligen utöfvat yrket, skulle antagandet

af medicinalstyrelsens förslag oförändradt möjligen kunna gifva stöd

för en sådan tolkning, att för rätt till understöd ovilkorligen erfordrades

verklig tjenstutöfning under hvart och ett af de fem sista åren före afskedstagandet,

hvilket under vissa omständigheter skulle innebära en orimlighet.

Statskontoret har derför i anslutning till 1895 år proposition ifrågasatt

ett tillägg till förberörda af medicinalstyrelsen föreslagna allmänna

bestämmelser rörande rätten till understöd af följande lydelse:

»dock att den omständigheten, att barnmorska under ett eller flere

af de nämnda fem kalenderåren varit af sjukdom eller annan, af henne

sjelf oberoende anledning hindrad att verkligen utöfva yrket, icke må

betaga henne den rätt till understöd, hon eljest skolat ega, derest sådant

förfall genom intyg af hennes närmaste förman eller annorledes behörigen

styrkes.»

Då jag, i likhet med hvad som uttalats vid föredragningen af 1895

års förslag, anser, att barnmorska, hvilken sedan en längre tid tillbaka

frivilligt upphört med yrkets utöfvande, der sådant icke haft sin grund

i olycksfall under yrkesutöfningen, icke bör komma i åtnjutande af

understöd, och att denna tid lämpligen kan sättas till fem år, biträder

jag medicinalstyrelsens förslag till de allmänna bestämmelserna rörande

rätten till understöd med dertill af statskontoret föreslaget tillägg.

Likaledes anser jag hvad medicinalstyrelsen föreslagit beträffande

tjenstårsberäkningen böra godkännas; och får jag alltså hemställa att

i det förslag, som kan komma att aflåtas till Riksdagen, dessa bestämmelser

måtte med angifna formulering inflyta.

Sedan sålunda angifvits, för hvilka grupper af barnmorskor rätt

till ålderdomsunderstöd torde böra föreslås, får jag öfvergå till frågan,

på hvilket sätt ålderdomsunderstöd skall kunna beredas åt barnmorskorna

och under hvilken form staten bör medverka dertill.

Härutinnan får jag hufvudsakligen åberopa hvad chefen för ecklesiastikdepartementet

anförde år 1895 (sid. 13 ff.):

»Vid öfvervägande af frågan, på hvad sätt ålderdomsunderstöd skall

kunna beredas åt barnmorskekåren, samt under hvilken form staten bör

dertill medverka, ligger det väl närmast till hands att tänka sig understödet

hufvudsakligen bekostadt af barnmorskorna sjelfva och statens

åtgärder inskränkta till ett underlättande af barnmorskornas sträfvan att

genom sjelfhjelp bereda sig eu nödtorftig ålderdomsförsörjning. Ltt

Ålderdomsunderstödsanstalt

för

barnmorskor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

uttalande i denna riktning förekom också vid 1888 års riksdag, och samma

tanke ligger till grund för doktor Wretlinds förslag. Men om liufvudändamålet

med statens ingripande på detta område är att åstadkomma

en förbättrad vård åt barnaföderskorna och de späda barnen, så är det

lätt att inse, att ändamålet icke under den närmaste framtiden i någon

nämnvärd mån vinnes, om kostnaden för understödet skall hufvudsakligen

bäras af barnmorskorna sjelfva. De nuvarande äldre barnmorskorna

måste nemligen på grund af de höga utgifter, de skulle blifva nödsakade

att erlägga, utestängas från utsigt till understöd. Med anledning häraf

bär också doktor Wretlind i sitt förslag till reglemente för svenska barnmorskors

pensionskassa förutsatt, att delaktighet i kassan icke skulle

tillkomma barnmorskor, som redan fylt 50 år. Deremot kunde det nog

förefalla, som om man åtminstone i en icke alltför aflägsen framtid borde

genom en af barnmorskorna sjelfva hufvudsakligen bekostad pensionskassa

ernå hvad som här i främsta rummet afses, nemligen barnmorskeväsendets

förbättrande. Också vill jag ingalunda bestrida, att ju på

detta sätt något blefve vunnet, men att en väsentlig förbättring skulle

komma till stånd, synes mig föga sannolikt, Någon föreskrift om obligatoriskt

inträde i en sådan kassa lär nemligen icke kunna komma i

fråga, vare sig för de enslcildt praktiserande eller för de lågt aflönade

kommunala barnmorskorna, och att ur kassan utesluta en barnmorska,

som af någon anledning upphör att. utöfva yrket, torde möta betänklighet,

Man har således ingen garanti för, att ett afsevärdt antal barnmorskor

skulle inträda i kassan, och icke heller är det säkert, att kassans

förmåner skulle tillfalla blott dem, hvilka ur den allmänna helsovårdens

synpunkt deraf borde komma i åtnjutande. Denna sista olägenhet

skulle möjligen kunna genom särskilda reglementariska föreskrifter

aflägsnas, men på samma gång blefve då också de administrativa anordningarna

mycket invecklade. Hvad åter angår de första anmärkningen,

tillåter jag mig framhålla, att år 1892 särskilda frågeformulär

utsändes för att utröna, huru stor tillslutning en pensionskassa enligt

doktor Wretlinds förslag skulle erhålla, samt att mindre än hälften af de

medelåldriga och blott omkring hälften af de yngre barnmorskorna förklarade

sig villiga att ingå i en sådan kassa. Man torde deraf kunna

sluta, att äfven bland de barnmorskor, som hädanefter komma att inträda

i yrkets utöfning, blott omkring hälften skulle vara att påräkna såsom

deltagande i en dylik kassa. Vid sådant förhållande anser jag, att den

hufvudsakliga kostnaden för det ifrågasatta ålderdomsunderstödet icke

kan bestridas genom utgifter från barnmorskekåren. Man måste således

på annat sätt söka få denna kostnad betäckt, och då det af ålder ansetts

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

tillhöra kommunerna att bära de utgifter, som för barnmorskeväsendets

lämpliga ordnande äro behöfliga, synes det, som om kommunerna äfven,

med eller utan ett mindre tillskott från barnmorskornas sida, hufvudsakligen

borde bekosta ålderdomsunderstöd åt barnmorskekåren, under

det att staten dels fastställer de allmänna vilkor en härför och garanterar

understödets rigtiga utbetalande, dels direkt bidrager med ett mindre

belopp. Mot en sådan anordning hafva dock från några håll betänkligheter

framstälts. Dels har man framhållit, att då ingen minimilön finnes

faststäld, något hinder icke möter för kommunerna att af de aflönade

barnmorskorna göra sig betäckta för sina utgifter, hvadan således den

hufvudsakliga kostnaden för understödet ytterst skulle komma att bestridas

af de aflönade barnmorskorna. För att undvika detta missförhållande

har också föreslagits, att det bidrag till understödet, som kommunerna

egentligen borde lemna, skulle utgå af landstingsmedel. Dels

har anmärkts, att inkasserandet af kommunernas afgifter skulle blifva

synnerligen besvärligt och följaktligen mycket kostsamt och dessutom

lätt kunna föranleda till många tvistigheter. Utan tvifvel måste dessa

anmärkningar anses i någon mån befogade, och äfven jag skulle helst

sett, att de för ålderdomsunderstödet nödiga medlen kunnat anskaffas

på ett ur administrativ synpunkt enklare sätt än det nu ifrågasatta.

Men att låta landstingen bestrida den hufvudsakliga kostnaden lär väl

svårligen kunna gå för sig, och icke heller torde det vara lämpligt, att

staten åtager sig denna kostnad. På grund häraf ansluter jag mig till

den i betänkandet uttalade uppfattningen, hvilken äfven biträdts af flertalet

bland de myndigheter, som i ärendet yttrat sig, nemligen att kostnaden

för ålderdomsunderstödet bör hufvudsakligen bestridas genom afgifter

från kommunerna.»

»Jag har nyss tillåtit mig framhålla, att från barnmorskornas sida

inga större bidrag kunna ifrågasättas, och det gäller nu att undersöka,

huruvida öfver hufvud några bidrag från dem böra direkt utkräfvas.

Beträffande denna punkt hafva olika åsigter gjort sig gällande både

bland förslagsställare och bland de myndigheter, som i ärendet yttrat

sig. 1887 års barnmorskemöte förordar eu årlig afgift af 10 kronor,

och enligt doktoi Wrctlinds förslag skulle årsafgiften utgöra minst 14

kronor 20 öre, men i vissa fall kunna uppgå till vida större belopp.

I betänkandet åter föreslås, att inga afgifter måtte direkt utkräfvas af

barnmorskorna sjelfva, och detta förslag har lemnats utan anmärkning

af flertalet bland de hörda myndigheterna, under det att dock tre förste

provinsialläkare (i Stockholms, Jönköpings och Blekinge län), tre läns
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kong!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 27.

styrelser (i Jönköping, Karlskrona och Gefle) samt direktionen öfver

folkskolelärarnes pensionsinrättning hemstält om direkta afgifter från

barnmorskorna. Till detta sistberörda förslag har äfven statskontoret,

såsom förut nämnts, anslutit sig och har statskontoret dervid erinrat:

att barnmorskorna sjelfva förklarat sig villiga att erlägga afgifter;

att det bästa sättet att förebygga, att kommunerna genom minskning

af barnmorskornas löneförmåner skulle bereda sig godtgörelse för

utgifterna till ålderdomsunderstödet, i hvilket afseende från många håll

uttalats farhåga, syntes vara att genom en uttrycklig reglementsbestämmelse

fixera barnmorskornas årsbidrag;

att åt de befarade svårigheterna att af vederbörande barnmorska

utbekomma stadgad årsafgift så mycket mindre kunde tillerkännas afgörande

betydelse, som det i allt fall syntes böra åläggas kommunerna

skyldighet att ansvara och redovisa för de inom kommunerna fast anstälda

barnmorskornas årsafgifter, och, beträffande enskilat praktiserande

barnmorskor, man alltid blefve i tillfälle att vid understöds utbetalande

erhålla godtgörelse för möjligen oguldna årsafgifter; samt

att nödvändigheten att så mycket som möjligt begränsa statens

utgifter för barnmorskekårens pensionering fordrade en medverkan jemväl

å barnmorskornas sida.»

»Ehuru jag för min del gerna skulle se, att inga afgifter direkt

utkräfdes af barnmorskorna, utan att kommunerna finge hvar för sig

afgöra, huru stor del af sitt utlägg de ville återbekomma genom afdrag

å de aflönade barnmorskornas löner, så kan jag dock icke underkänna

vigten af de skäl, hvilka statskontoret till stöd för sin uppfattning

anfört. Särskildt i fråga om de af kommuner aflönade barnmorskorna

anser jag mig derför böra i hufvudsak förorda statskontorets förslag.»

Efter redogörelse för förhållandena med afseende å de enskildt

praktiserande barnmorskorna fortsatte chefen för ecklesiastikdepartementet

(sid. 17):

»Då i fråga om den form, under hvilken staten bör medverka till

ålderdomsunderstöd åt barnmorskorna, de förhållanden, till hvilka hänsyn

bör tagas, äro hufvudsakligen likartade med dem, hvilka förefunnos vid

behandlingen af frågan om beredande af ålderdomsunderstöd åt småskolelärarekåren,

så synes mig här en administrativ anordning böra

träffas liknande den, hvilken jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet

den 10 mars 1892 tillät mig inför Eders Kongl. Maj:t förorda,

och hvilken dels Eders Kongl. Maj:t då täcktes godkänna, dels sedermera

äfven Riksdagen genom sitt beslut visade sig i hufvudsak gilla.

Jag föreslår derför, att för beredande af ålderdomsunderstöd åt barn
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition. N:o 27.

23

morskekåren må inrättas en särskild anstalt, hvilken torde böra benämnas

barnmorskornas ålderdomsunderstödsanstalt, samt att denna anstalt må

träda i verksamhet med 1896 års ingång. Mot ett sådant förslag, hvilket

äfven i betänkandet finnes framstäldt och närmare motiveradt, hafva

anmärkningar gjorts af fem förste provinsialläkare (i Jönköpings, Blekinge,

Örebro, Jemtlands och Vesterbottens län) samt en länsstyrelse (i Örebro).

Härvid bär framhållits, att en särskild anstalt vore onödig, enär ansökningarna

om understöd borde kunna pröfvas af medicinalstyrelsen,

efter vederbörande läkares hörande, samt penningemedlen förvaltas och

understöd utbetalas af landtränterierna eller af någon särskild person

inom hvarje län. Då emellertid medicinalstyrelsen på anförda skäl,

hvilka statskontoret gillat, bestämdt förklarat sig ej kunna taga befattning

med dessa ärenden, hvilka äfven torde befinnas vara väl främmande

för de uppgifter, med hänsyn till hvilka medicinalstyrelsens organisation

blifvit faststäld, och då enligt min åsigt de ifrågavarande göromålen

böra handläggas af en och samma myndighet, finner jag den nu omförmälda

anmärkningen icke böra vinna afseende.))

Medicinalstyrelsen har i sitt förslag af den 30 december 1898 fasthållit

vid de grundsatser, för hvilka jag nu redogjort, dervid medicinalstyrelsen

dock tänkt sig att understödsanstalten borde, till följd af begränsningen

i afseende å de till understöd berättigade, erhålla benämningen

ålderdomsunderstödsanstalt för de i kommuners tjenst anstälda barnmorskor.

Mot medicinalstyrelsens förslag i de delar, hvarför jag nu redogjort,

hafva anmärkningar icke framstälts vare sig af statskontoret

eller af direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning, allenast

med det undantag att statskontoret, med hvilket direktionen instämt,

ansett, att den i 1895 års proposition använda benämningen »barnmorskornas

ålderdomsunderstödsanstalt» borde bibehållas å den nu föreslagna

anstalten, då det vore att hoppas att, om den komme till stånd

och befunnes ändamålsenlig, den i en framtid skulle blifva tillgänglig

Jemväl för de enskildt praktiserande barnmorskorna.

Jag hemställer att följande grunder måtte föreslås för inrättandet

af en anstalt för beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor:

att anstalten, hvilken benämnes barnmorskornas ålderdomsunderstödsanstalt

och träder i verksamhet med år 1902, skall afse beredande

af ålderdomsunderstöd åt här i riket legitimerade barnmorskor med

anställning hos kommun eller å barnbördshus, hvilka genom långvarig

och nitisk tjenstgöring gjort sig af sådant understöd förtjenta; samt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Närmare bestämmelser

för understöds

åtnjutande.

Antal tjenstår

och lefnadsår.

Helt och afkortadt

understöds

belopp.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

att de för anstaltens ändamål erforderliga kostnader skola bestridas

genom afgifter af kommuner och barnmorskor samt genom fyllnadsbidrag

af staten.

Jag öfvergår nu till de erforderliga närmare bestämmelserna för

nnderstöds åtnjutande och får dervid till en början erinra, att redan

vid frågan om begränsning af de till understöd berättigade grupper af

barnmorskor blifvit redogjordt för, huru tjenstårsberäkningen torde böra

ordnas. Nu är endast att tillägga att, i nära anslutning till 1895 års

proposition och i enlighet med hvad medicinalstyrelsen nu föreslagit, åt

denna styrelse torde böra anförtros att på grund af omfattningen och

arten af den verksamhet, barnmorska under tiden före anstaltens trädande

i verksamhet utöfvat i sitt yrke, med tillämpning af angifna grunder

pröfva, om och i hvilken omfattning tjenstårsberäkning för nämnda tid

må tillkomma henne.

Medicinalstyrelsen har i fråga om de barnmorskor, hvilka vid

anstaltens trädande i kraft redan samlat en del kommunala tjenstemeriter,

anfört, att det förvisso icke skulle vara staten värdigt att utesluta

dessa äldre förtjenta qvinnor från en förmån, hvaraf en yngre

generation skulle komma i åtnjutande.

Jag hemställer att följande bestämmelse måtte föreslås:

att det må tillkomma medicinalstyrelsen att på grund af omfattningen

och arten af den verksamhet, barnmorska under tiden före år 1902

utöfvat i sitt yrke, med tillämpning af ofvan angifna grunder pröfva,

om och i hvilken omfattning tjenstårsberäkning för nämnda tid må

henne tillkomma.

Ett fullständigt förslag torde ook böra innehålla följande bestämmelse

:

att barnmorska, som blifvit förklarad för alltid förlustig rättigheten

att utöfva sitt yrke, ej skall ega från anstalten erhålla understöd.

I ordningen lära nu följa att bestämma, med hvilket belopp understödet

skall utgå samt, huru många tjenstår och hvilken lefnadsålder

derför böra fordras.

I dessa hänseenden samt i fråga om rätt till afkortadt understöd

får jag, i anslutning till 1895 års proposition och medicinalstyrelsens

derpå grundade förslag, hemställa om följande bestämmelser:

att helt understöd skall utgå med ett belopp af 200 kronor för år

och må tilldelas barnmorska, som efter ingången af år 1902 förvärfvat

minst BO tjenstår och som derjemte antingen uppnått 65 års ålder eller

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

ock fylt 55 år och ge,nom obotlig sjukdom eller vanförhet blifvit urståndsatt

att vidare utöfva sitt yrke;

att barnmorska, hvilken förvärfvat. minst 30 tjenstår och som derjemte

antingen uppnått 65 års ålder eller ock fylt 55 år och genom

obotlig sjukdom eller vanförhet blifvit urståndsatt att vidare utöfva sitt

yrke, må kunna erhålla afkortadt årligt understöd till följande belopp:

om hela tjenstetiden infallit före ingången af år 1902 ...... 150 kronor,

om hon efter ingången af år 1902 förvärfvat mindre än

3 tjenstår........................................................................ 150 »

minst 3 » 155 »

» 6 » ......................................................................... 160 »

» 9 » ...................................................................... 165 »

» 12 » ...............................................t*.;:;............. 170 »

» 15 » .......................:................................................ 175 »

» 18 » ...................................................................... 180 »

» 21 » ......................................................i............... 185 »

» 24 » 190 »

» 27 » 195 »

att, derest barnmorska, när hon söker understöd, sedan minst 10 år

tillbaka oafbrutet haft sådan anställning, att tjenstår på grund deraf

må henne tillkomma, och genom intyg af hennes närmaste förman

styrkes, att hon på grund af försvagad helsa, bristande syn eller hörsel,

eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare är fullt lämplig

att sköta sin tjenst, samt vederbörande kommun eller förvaltning af

barnbördshus af denna anledning beslutar gifva henne afsked, hon må,

i fall hon uppnått 55 års ålder och räknar minst 30 tjenstår, kunna

efter afgång från tjensten erhålla afkortadt årligt understöd till följande

belopp:

om hon vid afskedet fylt

55 år ...................................................................................................... 100 kronor,

56 » .................................................................................................... 110 »

57 » ..................................................................................................... 120 »

58 » ........................... 130 »

59 » ...................................................:................................................... 140 »

60 » .................................... 150 »

61 » ...................................................................................................... 160 »

62 » ...................................................................................................... 170 »

63 » ...................................................................................................... 180 »

64 » .....,............................................................................................. 190 »

Ilih. till Rihsd. P,ot. IDOL 1 Sami. 1 Afd. 23 Höft. '' 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

dock så att detta afkortade understöd i intet fall må öfverstiga det, som

barnmorskan skulle kunnat erhålla, om hon genom obotlig sjukdom

eller vanförhet blifvit urståndsatt att vidare utöfva sitt yrke;

att barnmorska, som ej uppnått det för erhållande af förut nämnda

slags understöd erforderliga antalet lefnads- och tjenstår, men genom

obotlig sjukdom eller vanförhet blifvit urståndsatt att vidare utöfva sitt

yrke, må erhålla afkortadt årligt understöd till ett belopp af 70 kronor,

om hon antingen förvärfvat minst 20 tjenstår eller ock genom olycksfall

under yrkesutöfningen ådragit sig sjukdomen eller vanförheten; samt

att hon i den senare händelsen må ega rätt till det angifna understödet

oberoende af antalet tjenstår; samt

att barnmorska, som sökt och erhållit rätt till afkortadt understöd

och redan börjat uppbära sådant, sedermera icke må kunna erhålla

rätt till högre understöd från anstalten.

Med afseende å tidpunkterna, då understödet skulle börja och upphöra,

får jag föreslå följande bestämmelser:

att understöd skall beräknas för fulla kalendermånader och i regeln

vidtaga med början af månaden näst efter den, i hvilken understöd

blifvit barnmorska tillerkändt, men för barnmorska, som förklarats

berättigad till understöd på grund af försvagad helsa, bristande syn

eller hörsel eller annan liknande, oförvållad anledning, först med början

af månaden näst efter den, under hvilken hon erhållit afsked från

sin tjenst; samt

att understöd skall upphöra att utgå med den månad, i hvilken

barnmorskan aflidit eller rätt till understöd förlorats.

Beträffande vilkoren för understödets fortsatta åtnjutande har medicinalstyrelsen

föreslagit, bland annat, att, om understödsberättigad

barnmorska fortfore att utöfva sitt yrke och mot ersättning verkstälde

förlossning, vid hvilken hennes biträde ej betingats af nödfall (styrkt

svårighet att anskaffa annan sakkunnig förlossningshjelp), hon skulle

förlora sitt understöd för närmast följande halfår.

Motsvarande bestämmelse i 1895 års förslag är af följande lydelse:

»att, om barnmorska, som blifvit förklarad understödsberättigad,

sedermera under ett kalenderår antingen för biträde vid förlossningar

erhållit af kommun fast årslön eller andra deremot svarande förmåner

eller ock verkstält minst 30 förlossningar, hon skall förlora sitt understöd

för hela det närmast följande kalenderåret;

att, om understödsberättigad barnmorska, som icke för sådant biträde

under ett kalenderår af kommun erhållit fast årslön eller andra

deremot svarande förmåner, under samma år verkstält mindre än 30,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl-. Maj:ts Nåd. Froposition N:o 27.

men mer än 14 förlossningar, hon skall förlora sitt understöd för det

närmast följande halfva kalenderåret.»

Statskontoret har hemstält att, i närmare anslutning till 1895 års

förslag, bestämmelsen måtte erhålla följande affattning:

»att, om barnmorska, som förklarats ega att från viss tid uppbära

understöd, efter nämnda tid innehar anställning i sådan egenskap hos

kommun eller eljest fortfar att utöfva sitt yrke vid andra tillfällen, än

då hennes biträde betingas af nödfall (styrkt svårighet att anskaffa

annan sakkunnig förlossningshjelp), hon skall förlora sin rätt till understöd,

i förra fallet för tid motsvarande den, hvarunder hon, fastän till

understöd berättigad, innehaft anställningen, dock alltid för minst ett

år, och i senare fallet för ett hälft år».

Direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning anser, att den

af statskontoret föreslagna formulering är att föredraga framför medicinalstyrelsens.

Då äfven anställning å barnbördshus såsom förestånderska, instruktionsbarnmorska

eller sköterska under vissa förutsättningar kan enligt

förslaget berättiga till understöd, synes jemväl anställning i sådan befattning

för barnmorska, som förklarats berättigad till understöd, böra

hafva samma påföljd som innehafvande af anställning såsom barnmorska

hos kommun, eller förlust för viss tid af understödet. I öfrigt har jag

icke något att erinra mot statskontorets förslag.

Jag föreslår i enlighet härmed att hithörande bestämmelser måtte

formuleras på följande sätt:

att, om barnmorska, som förklarats ega att från viss tid uppbära

understöd, efter nämnda tid innehar anställning i sådan egenskap hos

kommun eller såsom förestånderska, instruktionsbarnmorska eller sköterska

å barnbördshus eller ock eljest fortfar att utöfva sitt yrke vid

andra tillfällen, än då hennes biträde betingas af nödfall (styrkt svårighet

att anskaffa annan sakkunnig förlossningshjelp), hon skall förlora

sin rätt till understöd, i förra fallet för tid, motsvarande den,

hvarunder hon, fastän till understöd berättigad, innehaft anställningen,

dock alltid för minst ett år, och i senare fallet för ett hälft år;

att understödstagare, som dömes förlustig medborgerligt förtroende,

skall för den tid, hon deraf är i mistning, förlora sitt understöd;

att den, som under 5 år i följd icke uttagit sitt understöd, skall

aflföras från förteckningen å understödstagare, och att, om hon sedermera

å nyo anmäler sig, det må ankomma på anstaltens direktion att,

efter medicinalstyrelsens hörande, bestämma, om och i hvilken mån

hon åter må inträda i sin förra rätt; samt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Utbetalning af

understöd.

Kostnaderna

för anstalten.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

att understödstagare, som bosätter sig å utrikes ort, icke utan

Kongl. Maj:ts tillstånd må ega åtnjuta understödet för den tid, hon är

utrikes, samt att, om understödstagare blifver främmande magts undersåte

eller utan Kongl. Maj:ts tillstånd träder i främmande stats tjenst,

hennes rätt till understöd skall upphöra.

Ytterligare föreslår jag i anslutning till 1895 års proposition följande

bestämmelse:

att understöd från anstalten icke må för understödstagarens gäld

tagas i mät.

Rörande utbetalning af understöd föreslår jag i anslutning till

1895 års proposition och i enlighet med medicinalstyrelsens förslag

följande bestämmelse:

att understöd utbetalas halfårs vis af anstalten, och att, om understödstagare

är boende i landsorten, hon skall vara berättigad att, efter

derom hos anstalten gjord anmälan, innefattande uppgift om hennes

hemvist samt åtföljd af de intyg och öfriga handlingar, Kongl. Maj:t

kan finna skäligt föreskrifva, från anstalten få understödet med allmänna

posten kostnadsfritt sig tillsändt.

Beträffande kostnaderna för anstalten föreslogs uti 1895 års proposition,

såsom redan nämnts, att dessa skulle bestridas genom afgifter

af kommuner och i deras tjenst anstälda barnmorskor samt genom fyllnadsbidrag

af staten; samt vidare att kommunernas bidrag skulle utgå

med en årlig afgift till anstalten, beräknad efter 1 öre för hvarje person,

som, enligt de under året af statistiska centralbyrån till ledning vid

riksdagsmannaval offentliggjorda folkmängdsuppgifter, tillhört kommunen;

samt att hvarje hos kommun mot fast årslön anstäld barnmorska med

rätt till tjenstårsberäkning skulle vara skyldig att till anstalten lemna

ett årligt bidrag af 5 kronor.

Uti sitt anförande år 1895 beräknade chefen för ecklesiastikdepartementet

kostnaden för anstalten till 66,000 kronor årligen, hvilket kostnadsbelopp

han emellertid af anförda orsaker betecknade såsom endast

ungefärligt.

I fråga om sättet för denna kostnads betäckande anförde departementschefen

(sid. 29 tf.) följande:

»Såsom jag i början af detta anförande tillät mig framhålla, borde

den nu beräknade kostnaden hufvudsakligen bestridas genom afgifter

från kommunerna. I betänkandet har föreslagits, att sådan afgift i

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

regeln skulle årligen utgå med 1 öre för hvarje kommunen tillhörande

person, dock så att dels för hvarje barnmorska, som aflönas med minst

200 kronor, en afgift af minst 25 kronor borde betalas, dels i vissa

fall befrielse från afgifts erläggande skulle kunna medgifvas. På detta

sätt skulle enligt verkstäld beräkning inflyta ett belopp, uppgående till

omkring 7s af kostnaden för ålderdomsunderstödet. Mot sjelfva hufvudförslaget

hafva inga anmärkningar framstälts af de myndigheter, hvilka

förordat kostnadens bestridande genom afgifter af kommunerna. Deremot

har från flera håll hemstälts, att inga undantagsbestämmelser

måtte komma till stånd. Särskildt har statskontoret framhållit, att anledningen

till den första undantagsbestämmelsen skulle bortfalla, om en

särskild afgift af barnmorskorna sjelfva blefve faststäld.»

»Enligt de bestämmelser, hvilka jag i det föregående förordat, skulle

visserligen något mer än ä/3 af kostnaden för barnmorskornas ålderdomsunderstöd

blifva betäckt, om för kommunerna faststäldes en afgift

af 1 öre för hvarje person. Denna omständighet synes mig dock icke

hafva någon egentlig betydelse för frågan om afgiftens storlek, och. i

afseende på sättet för beräkningen af densamma ansluter jag mig

derför till det i betänkandet framstälda förslaget. Deremot anser jag,

på de af statskontoret anförda grunder, att ingen afvikelse i särskilda

fall bör göras från detta beräkningssätt, vare sig så, att afgiften skulle

kunna höjas, eller fullständig befrielse från dess erläggande medgifvas.

Då nu rikets folkmängd vid 1893 års slut uppgick till 4,824,150 personer,

skulle alltså på detta sätt inflyta ett belopp af omkring 48,000

kronor årligen».

»Hvad angår storleken af den afgift, som årligen borde erläggas

af barnmorskorna, så har statskontoret förordat, att denna måtte bestämmas

till 10 kronor. Till stöd härför har statskontoret erinrat, att

barnmorskorna sjelfva år 1887 förklarat sig villiga att erlägga en sådan

afgift, samt att ganska många barnmorskor år 1892 velat ingå i en

pensionskassa, der vida större afgifter skulle blifva behöfliga. Dessa

skäl synas mig emellertid icke vara tillräckliga för att under nuvarande

förhållanden motivera en årlig afgift af 10 kronor från barnmorskornas

sida. Det är sant, att barnmorskorna år 1887 förklarat sig villiga att

erlägga en årlig afgift af 10 kronor; men dervid förutsattes uttryckligen,

att en pension af 300 kronor skulle erhållas redan vid fylda 55 år och

efter blott 25 års utöfning af yrket. Det är också sant, att ar 1892

inemot G00 barnmorskor voro beredda att ingå i en pensionskassa, der

årsafgifterna skulle vexla mellan 14 kronor 20 öre och 50 kronor; men

dervid förutsattes, dbis att en pension af 200 kronor skulle erhållas

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

vid fylda 60 år och efter 10 års medlemskap, dels att det matematiska

värdet af de erlagda bidragen i regeln skulle återbetalas åt barnmorska,

som af någon anledning komme att utträda ur pensionskassan. Enligt

det förslag, jag här framstält, skulle deremot i regeln först vid fylda

65 år ett årligt understöd af 200 kronor kunna erhållas och för detsamma

skulle erfordras att hafva förvärfvat minst 30 tjenstår i afgiftspligtig

anställning. Då härtill kommer, att någon återbetalning af de

en gång erlagda afgifterna ej torde böra ifrågasättas, så är det klart,

att mitt förslag innebär väsentligen strängare vilkor än de, under hvilka

ett större antal barnmorskor förklarat sig benäget att erlägga åtminstone

10 kronor. Jag anser derför, att så stor afgift icke lämpligen bör dem

affordras, helst småskolelärarinnorna för egen del erlägga till sitt ålderdomsunderstöd

blott 4 kronor årligen.»

»Med anledning häraf föreslår jag i stället, att barnmorskornas

egen afgift må bestämmas till 5 kronor. Jag anser mig så mycket

hellre böra fasthålla vid detta förslag, som, enligt hvad jag förut omnämnt,

denna afgift befunnits i medeltal ungefärligen motsvara ett

ärligt belopp af omkring SO kronor från och med uppnådd understödsålder,

och på grund häraf de enskildt praktiserande barnmorskornas

understödsbelopp föreslagits att utgå med 150 kronor. • Faststälde man

deremot en årsafgift af 10 kronor, skulle denna ungefärligen motsvara

ett årligt understödsbelopp af omkring 100 kronor, och man blefve

således nödsakad att antingen sänka de enskildt praktiserande barnmorskornas

understöd till 100 kronor, hvilket belopp enligt min åsigt

är alltför ringa för att ur den allmänna helsovårdens synpunkt medföra

något nämnvärdt gagn, eller också höja helt understöd utöfver det af

mig föreslagna beloppet.»

»Enligt statskontorets förslag borde afgift erläggas af hvarje i kommuns

tjenst anställd barnmorska. Då emellertid sådana finnas, hvilka

enligt mitt förslag icke skulle kunna förvärfva ens ett hälft tjenstår,

och då det synes mig obilligt att pålägga en afgift utan att bereda någon

som helst utsigt till ersättning för densamma, så hemställer jag,

att afgift för ett visst år må erläggas blott af den barnmorska, som

förvärfvat rätt att beräkna samma år såsom helt eller hälft tjenstår.

Då emellertid, såsom jag förut framhållit, någon afgift ej gerna kan

påläggas barnmorskorna för tiden före år 1896, och då afgifterna för

det året icke kunna debiteras förrän under loppet af år 1897, så följer

deraf, att från barnmorskorna intet bidrag är att påräkna under anstaltens

första år. Från och med år 1897 åter skulle, under förutsättning

att mitt förslag om direkta afgifter från barnmofskornas sida antages,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 27.

utöfver kommunernas afgifter inflyta ett årligt belopp af omkring 8,000

kronor. För att bestrida understödskostnaden skulle således ytterligare

behöfvas ett årligt belopp af omkring 10,000 kronor,*och detta belopp

borde då tillskjutas af statsverket, dock så att statens bidrag tages i

anspråk först i den mån det blifver behöflig!. Då nu enligt utförd beräkning

kostnaden bör under det första året betydligt understiga 48,000

kronor och först omkring år 1905 uppgå till 56,000 kronor, skulle från

statens sida något direkt bidrag till uuderstödskostnaden icke under det

första året blifva nödigt, utan tvärtom en besparing uppstå, hvilken kan

tagas i anspråk för följande år.»

Medicinalstyrelsen har uti sitt utlåtande af den 30 december 1898

hemstält om bibehållande af bestämmelserna i 1895 års proposition, med

undantag deraf att personligt bidrag från barnmorskorna icke skulle

fordras. Medicinalstyrelsen har dervid utgått från det antagandet, att

åtskilliga kommuner skulle komma att för sina bidrag söka vederlag af

sina barnmorskor, hvilka i sådant fall de facto finge utgöra den del af

bidragen, hvarmed staten ej mellankomme. Äfven framhåller medicinalstyrelsen

såsom en väsentlig fördel, att härigenom försvunne frågan

om erlagda afgifters återbetalande vid eventuel! utträde ur kassan.

Statskontoret har, under åberopande af hvad statskontoret uti sitt

utlåtande öfver 1895 års förslag i detta afseende anfört, förordat bibehållandet

af barnmorskornas personliga bidrag; och yttrar statskontoret

vidare att, då de af statskontoret anförda skäl, såsom af det vid 1895

års proposition fogade statsrådsprotokoll framginge, vunnit Kongl. Maj:ts

godkännande, syntes hvad nu af medicinalstyrelsen anförts till stöd för

afgiftsfrihet för barnmorskorna icke innebära tillräcklig anledning att

i en förnyad framställning till Riksdagen frångå den princip i afseende

å kostnadernas fördelning, som erhållit uttryck i 1895 års proposition.

Då jag delar den uppfattning, som härutinnan uttalats i nämnda

statsrådsprotokoll, anser jag, att en personlig afgift från de barnmorskor,

som äro afsedda att komma i åtnjutande af ålderdom sunderstöd, bör

utgå till det belopp, som uti 1895 års proposition föreslagits.

Beräkningen år 1895 rörande summan af barnmorskornas egna afgifter

grundade sig på förhållandena under år 1892. Detta år utgjorde

barnmorskornas i riket hela antal 2,643. Af dessa voro 754 privat

praktiserande, 50, hvilka af annan orsak än ålder eller sjukdom upphört

att praktisera, 123, hvilka på grund af ålder eller sjukdom upphört

med sin verksamhet men om hvilka det ej vore kändt, huruvida

eller under hvilka lönevilkor de varit i kommuners tjenst anstälda,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

samt 1,716 anstälda i kommuners tjenst. Af dessa sistnämnda åtnjöto

1,204 en årlig lön af minst 200 kronor, under det att de öfriga 521

i årlig lön uppbrfro belopp vexlande mellan 15 kronor och 199 kronor.

Enligt hvad medicinalstyrelsen upplyst, har antalet barnmorskor utgjort:

År 1893 ................................... 2,555, deraf under året examinerade 108

» 1894............................... 2,585, » » » » 99

» 1895....................................... 2,626, » » » » 118

» 1896....................................... 2,656, » » » » 113

» 1897......... 2,704, » » » » 106.

År 1898 utgjorde deras antal 2,750 och år 1899, såsom redan

nämnts, 2,744.

Förändringarna i afseende å antalet hafva under tiden 1892—1899

sålunda icke varit betydande. Medicinalstyrelsen anser jemväl förhållandet

mellan de enskild! praktiserande och hela antalet barnmorskor

nu vara ungefär detsamma som år 1892, d. v. s. de förra skulle utgöra

något mer än en fjerdedel af samtliga barnmorskor. Då hela antalet

barnmorskor något ökats sedan år 1892, torde sålunda kunna antagas,

att antalet i kommuners tjenst anstälda barnmorskor med minst 200

kronor i årlig lön äfven något ökats. Då till dessa lägges antalet af

de i större kommuner praktiserande och de å barnbördshus tjenstgörande,

hvilka enligt nu föreliggande förslag skulle komma i åtnjutande

af ålderdomsunderstöd, synes — om i betraktande tages att enligt 1895

års förslag de enskildt praktiserande, till en lägre pension berättigade

barnmorskorna icke skulle erlägga någon afgift — antalet betalande

barnmorskor böra beräknas blifva icke obetydligt större än år 1892.

Då härtill kommer, att antagligen mången kommun, hvilkens barnmorska

icke i årlig lön uppbär fullt 200 kronor, kommer att höja lönen till

detta belopp för att bereda henne ålderdomsunderstöd, skulle antalet

betalande komma att än mera ökas. Det belopp af 8,000 kronor, som

år 1895 beräknades komma att årligen inflyta genom barnmorskornas

egna afgifter, torde derföre nu ock, utan fara för öfverskattning, kunna

antagas komma anstalten till godo i form af sådana afgifter.

Medicinalstyrelsens förslag om bibehållande af bestämmelserna i

1895 års proposition om kommunernas bidrag till understödsanstalten

biträdes af statskontoret, som yttrar derom:

»Då det förra förslaget utgick från den otvifvelaktigt rigtiga uppfattningen,

att kostnaden för ålderdomsunderstöd åt barnmorskor borde

hufvudsakligen bestridas genom afgifter från kommunerna; då rigtigheten

af denna åsigt måste blifva ännu mera obestridlig, derest under
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

33

stödet, såsom nu är meningen, uteslutande skulle komma de i kommunernas

tjenst anstälda barnmorskorna till del; och då statskontoret, i

likhet med medicinalstyrelsen, finner det ingalunda kunna betecknas

såsom obilligt, derest en hvar kommun för detta ändamål bidroge med

ett årligt afgiftsbelopp, motsvarande ett öre för hvarje kommunen tillhörande

person, har statskontoret, änskönt det uttalat sig för bibehållandet

af bestämmelsen om barnmorskornas afgiftspligt, icke ansett skäl

förefinnas att för närvarande föreslå lägre beräkningsgrund för kommunernas

bidrag än den nyssnämnda, helst statskontoret hyser den öfvertygelsen,

att det nu tilltänkta understödsmaximum om någon tid skall

visa sig otillräckligt och fördenskull påkalla förhöjning.»

Direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning yttrar härom,

att direktionen funne den ifrågasatta årsafgiften af 1 öre för hvarje

inom kommun mantalsskrifven person i och för sig billig och trodde

icke att genom dess upptagande skulle tillskapas större resurser än som

för ändamålet erfordrades, men att direktionen hyste den uppfattningen

att för en understödsanstalt, af sedd endast för de i kommuners tjenst

anstälda barnmorskorna och för öfrigt med afseende å rätten till understöd

så ordnad och begränsad, som medicinalstyrelsen och statskontoret

stält i utsigt, den föreslagna beskattningsgrunden icke rimligen borde

utsträckas till alla rikets kommuner, oafsedt om dessa för de inom dem

verkande barnmorskorna erhölle delaktighet i understödsanstalten eller

icke; att det otvifvelaktigt komme att inträffa, att åtskilliga kommuner

skulle få utgöra den till anstaltens underhåll anslagna skatten, utan att

de inom samma kommuner verkande barnmorskorna finge njuta förmånen

af ålderdomsunderstöd; att det vore orättvist och, principielt sedt,

måste väcka betänklighet att såmedelst genom statsmagternas åtgöranden

en allmän beskattning skulle införas till försörjning af vissa kommuners

tjenare på bekostnad af eller rättare med bidrag från andra

kommuner, som för sina tjenare icke finge njuta de genom beskattningen

beredda förmåner till godo; att direktionen visserligen trodde, att de nu

antydda fallen icke skulle blifva särdeles talrika och att deras antal

säkerligen komme att undan för undan minskas, men att skatteprincipens

origtighet vid allmän tillämpning qvarstode i alla händelser; att

när, såsom förutsattes i propositionen till 1895 års Riksdag, ålderdomsunderstöd

skulle under eljest föreslagna vilkor beredas alla legitimerade

barnmorskor, den nu gjorda anmärkningen icke kunde med giltighet

framställas, men att förhållandena onekligen ändrats genom den inskränkning

i pensioneringens omfattning, som nu föresloges; att direktionen i

öfverensstämmelse med det anförda ansåge, att grunden för kommunerBih.

till ltiksd. Prot. 11)01. 1 Sami. 1 A/d. 23 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Majit.s Nåd. "Proposition N:o 27.

nas bidrag till den föreslagna ålderdomsunderstödsanstalten borde angifvas

ungefärligen sålunda:

»att kommun, i hvars tjenst barnmorska finnes anstäld mot lönevilkor,

som betinga delaktighet i ålderdomsunderstödsanstalten, eller

beträffande hvilken rätt till tjenstårsberäkning för derinom anstäld eller

eljest verkande barnmorska är beredd, skall vara skyldig att årligen till

anstalten erlägga en afgift beräknad efter 1 öre för hvarje person, som,

enligt de under året af statistiska centralbyrån till ledning vid riksdagsmannaval

offentliggjorda folkmängdsujDpgifter, tillhört kommunen,

samt att, om vid uträkningen af årsafgiften beloppet skulle sluta med

ören, det skulle ökas till närmast högre krontal.»

Direktionen synes hafva förbisett, att hvad direktionen anfört mot föreliggande

förslag med ungefär samma fog kunde framställas mot 1895 års

förslag, ity att jemväl enligt detta åtskilliga kommuner skulle få utgöra

den till anstaltens underhåll anslagna skatten, utan att de inom samma

kommuner verkande barnmorskorna finge njuta förmånen af ålderdomsunderstöd.

Detta skulle, så vida ej särskilt undantag medgifvits, alltid

hafva inträffat, så snart en kommun antingen icke i sin tjenst antagit

någon barnmorska eller ock antagit en sådan men med så ringa aflöning,

att hon icke på grund af sin tjenst kunde erhålla tjenstårsberäkning,

och i båda dessa fall barnmorskans praktik icke varit af den omfattning,

att hon på grund af densamma fått räkna tjenstår. Snarare synes det,

som om den omständighet, att anstalten, sådan den nu ifrågasatts,

komme att inrättas hufvudsakligen till förmån för kommunernas barnmorskor,

borde tala för kommunernas skyldighet att lemna bidrag till

anstalten. Det är ju helt och hållet lagdt i kommunens egen hand att

genom beviljande af tillräcklig aflöning bestämma, om inom kommun

verkande barnmorskor skola komma i åtnjutande af ålderdomsunderstöd.

Jag finner icke någon betänklighet att biträda förslaget i denna del.

Med afseende å rikets nuvarande folkmängd torde kommunernas

bidrag kunna beräknas till ett årligt belopp af omkring 50,000 kronor.

Då enligt föreliggande förslag antalet pensionsberättigade skulle

blifva mindre än enligt 1895 års förslag, men understödens storlek och

vilkoren för deras tillgodonjutande desamma, bör kostnaden för den

ifrågasatta understödsanstaltens anordnande ställa sig billigare än enligt

1895 års förslag. I följd häraf och då, såsom redan visats, bidragen

från kommuner och barnmorskor antagligen komma att uppgå till högre

belopp än hvad vid uppgörandet af 1895 års förslag beräknats, torde

fyllnadsbidraget från statsverket knappast behöfva utgå med så stort

belopp, 10,000 kronor om året, som enligt 1895 års förslag antagits.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

På grund af livad sålunda förekommit får jag hemställa, att grunderna

för kommunernas och barnmorskornas avgifter till anstalten måtte

bestämmas på följande sätt:

att kommun skall vara skyldig att för hvart år från och med 1901

till anstalten erlägga en afgift, beräknad efter 1 öre för hvarje person,

som, enligt de under året af statistiska centralbyrån till ledning vid

riksdagsmannaval offentliggjorda folkmängdsuppgifter, tillhört kommunen,

samt att, om vid uträkningen af årsafgiften beloppet skulle sluta med

ören, det skall ökas till närmast högre krontal; samt

att barnmorska, som efter ingången af år 1902 under et^ kalenderår

innehaft sådan anställning i kommuns tjenst eller å barnbördshus eller

sådant uppdrag af stadskommun, att hon, enligt hvad ofvan sagts, må

räkna samma år såsom tjenstår, skall vara skyldig att för det året erlägga

en afgift af fem kronor. För afgiftens inlevererande till anstalten

svarar den kommun eller det barnbördshus, hvarest hon under året

senast varit sålunda anstäld; börande dock, om anställningen var fäst

vid två eller flere kommuner gemensamt, ansvaret för afgiftens inlevererande

ligga å den, enligt förenämnda uppgifter, folkrikaste bland dem; och

att en gång erlagd afgift ej må återbekommas.

I likhet med hvad år 1895 ifrågasattes har jag tänkt mig, att inkasserandet

af afgifterna från kommunerna skulle tillgå sålunda, att

årligen före juli månads utgång utsändes till hvarje kommun ett med

postförskott belagdt qvitto å den kommunen påförda afgiften för närmast

föregående år, samt att äfven barnmorskornas afgifter skulle på

samma väg och samtidigt inkasseras. Enligt denna anordning finge

således för hvarje år å barnmorskas lön innehållas ett belopp af 5 kronor,

som i midten af påföljande år skulle inlevereras till antalten. För

Stockholm och tilläfventyrs för vissa barnbördshus torde modifikationer

i dessa bestämnjelser blifva erforderliga.

För att underlätta pröfningen af understödsrätten bör hvarje barnmorska,

som enligt det föregående kan ifrågakomma till understöd —

i likhet med hvad förhållandet redan nu är med småskolelärarinnorna —

förses med en särskild tjenstgöringsbok, i hvilken årligen antecknas de

omständigheter, hvilka man för understödsrättens pröfning behöfver

känna.

Den föreslagna ålderdomsunderstödsanstalten för barnmorskor skulle

hafva att i främsta rummet pröfva understödsrätt och bevilja understöd,

Afgifternas

inkasserande.

Tjenst
göringsbok.

Anstaltens

förvaltning.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

vidare att utbetala understöden samt inkassera kommunernas och barnmorskornas

afgifter. Af de föreslagna bestämmelserna framgår, att någon

fondförvaltning icke skulle ifrågakomma.

Enligt 1895 års proposition skulle den ifrågasatta understödsanstalten

ställas under direktionens öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning förvaltning.

Redan då uttalades emellertid af direktionen betänklighet mot

en sådan anordning, dervid direktionen åberopade den vidlyftiga förvaltning,

hvarmed direktionen redan förut vore betungad. En af direktionens

ledamöter, lektorn Sixten von Friesen, ansåg dock att, oaktadt

den föreslagna understödsanstalten kräfde en särskild uppsättning af

tjensteman, hinder dock icke borde möta att, om så skulle finnas önskligt

och ändamålsenligt, öfverlemna vården af denna anstalt till nämnda

direktion. Sedan jemväl beträffande den nu föreslagna anstalten af

medicinalstyrelsen ifrågasatts, att densammas förvaltning skulle öfverlemnas

åt direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning, har

direktionen i sitt förberörda utlåtande den 7 april 1900 uttalat sig

deremot, enär ett utförande af de direktionen redan betrodda uppdrag

icke väl kunde förenas med öfvertagandet af detta nya; och anser

direktionen den lämpligaste anordningen af barnmorskornas pensionering

vara inrättandet af en för ändamålet särskildt afsedd lifränteanstalt, men

en dylik anstalt skulle till sin planläggning och i sitt arbetssätt förete

6ådana skiljaktigheter från de af direktionen förvaltade kassorna, att

någon förening dem emellan, enligt direktionens mening, icke borde

ifrågakomma.

Derefter anför direktionen:

»Skulle åter, såsom innehålles i nådiga propositionen till 1895 års

Riksdag likasom i det förslag, som af medicinalstyrelsen nu framstälts

och som i allt hufvudsakligt ansluter sig till nyssberörda nådiga proposition,

ordnandet af barnmorskornas pensionering åstadkommas genom

en anstalt inrättad närmast efter mönstret af småskolelärares m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt, men hvarifrån den skulle skilja sig, bland

annat, i det mycket vigtiga afseendet att uppbörd och förvaltning af

anstaltens medel, som för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

ombesörjes genom Kongl. statskontoret, vid den föreslagna anstalten

skulle genom anstalten sjelf ombesörjas, vore det naturligtvis

under vissa vilkor icke rent af omöjligt, att direktionen öfvertager dess

skötande, men på de skäl, som direktionen nu och tillförene i underdånighet

andragit, får direktionen dock afstyrka att så sker.»

Äfven nu har lektorn von Friesen uttalat en särskild mening. Han

yttrar:

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

»I likhet med direktionens flertal är äfven jag fortfarande af den

åsigten, att en annan utväg än den nu föreslagna borde väljas för beredande

af en ur flera synpunkter önskvärd pensionering af barnmorskor,

och att i sådant fall befattningen härmed icke borde anförtros åt direktionen

öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning. Men om sålunda nu,

liksom i Kongl. propositionen till 1895 års Riksdag ifrågasatts, en ålderdomsunderstödsanstalt,

bygd på något så när lika grunder som småskolelärarnes

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, skall för ändamålet inrättas,

kan jag icke dela betänkligheterna hos direktionens flertal mot

att en sådan anstalt skulle hit förläggas. Derigenom skulle nemligen,

hvad direktionen beträffar, för densamma icke uppstå någon ökad fondförvaltning,

något som måhända icke vore önskvärdt, utan endast dess

tid tagas ytterligare i anspråk för pröfning af ärenden i det hela lika

med sådana, som direktionen redan nu har att handlägga. Och hvad

tjenstemannapersonalen beträffar, skulle visserligen för densamma ökadt

arbete beredas, men äfven detta i det hela af samma art som det hvithet

nu åligger densamma. Det synes mig till och med med skäl kunna

sättas i fråga, huruvida icke genom en utvidgning af den hit förlagda

verksamheten en bättre indelning af göromålen på särskilda tjenstemän

skulle kunna åstadkommas än för närvarande, i det att med bättre log

än nu kamrerarens göromål kunde begränsas till förstemansgöromål

jemte verkliga kamreraregöromål och kassörens till verkliga kassörsgöromål.

Genom den ifrågasatta tillökningen i arbete skulle nemligen

giltig anledning förefinnas att dels förvandla sekreterarens tjenst från

en bitjenst, som den nu är, till en hufvudsyssla, dels vid anstalterna

tillsätta en eller flere bokhållare. Om i fråga om kamrerare!]ensten det på

grund af de särskilda anstalternas allt jemt fortgående utveckling framdeles

skulle visa sig, att förstemans- och kamreraregöromålen icke skulle

kunna på en hand förenas, synes mig en delning af ifrågavarande tjenst

utan olägenhet kunna vid behof ega rum. Jag kan således icke finna

annat, än att en utvidgning af direktionens verksamhetsområde skulle

snarare underlätta än försvåra en ändamålsenlig organisation af den

under direktionen lydande förvaltningen.»

»Fortfarande hyser jag ock den uppfattningen, att det för pröfningen

af pensionsfrågorna måste vara eu bestämd fördel, att densamma verkställes

af en direktion, som i sådana frågors behandling har en mångsidig

erfarenhet.»

Då, under förutsättning att den direktionen underlydande tjenstepersonal

lämpligen ökas, det icke, på sätt jemväl direktionen funnit, torde möta

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 27.

oöfverstigliga svårigheter för direktionen att öfvertaga anstaltens förvaltning,

och då jag, i likhet med reservanten, är öfvertygad om, att det för

pröfning af understödsfrågorna måste vara en bestämd fördel, att densamma

verkställes af en direktion, som i sådana frågors behandling har

en mångsidig erfarenhet, synes mig förvaltningen af anstalten böra

öfverlemnas åt direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning,

på sätt år 1895 för den då föreslagna anstalten ifrågasattes.

Direktionen har, oaktadt sitt afstyrkande, afgifvit förslag till anstaltens

organisation, för den händelse hvad af direktionen anförts mot

öfvertagande af anstaltens förvaltning icke skulle vinna afseende. I

detta hänseende erinrar direktionen, att det förslag till organisation af

den anstalt, som afses uti 1895 års proposition, utgick från den förutsättning,

att göromålen vid denna anstalt skulle till större eller mindre

del bestridas af tjenstemän, som voro gemensamma för denna och småskolelärarnes

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, hvilken sistnämnda står

under direktionens förvaltning. Som ställningen nu är, finner direktionen

en med den då ifrågasatta organisationen likartad icke vara den ändamålsenligaste.

Härefter anför direktionen:

»De förändringar i afseende å arbetets fördelning och löneanslagen,

som vid den nya anstaltens öfvertagande redan från början blefve nödvändiga,

torde, såvidt direktionen kan se, blifva ganska betydande.»

»Härom måste någon närmare redogörelse lemnas.»

»Hvad först angår kamrer ar en skulle det åligga honom att vid den

nya anstalten bereda och föredraga alla inkommande ärenden samt att

i afseende å expeditionen, kassakontrolleringen och öfvervakandet af

arbetet i dess helhet utföra enahanda bestyr, som enligt gällande arbetsordning

eljest åligger honom i de hittills förvaltade pensionsanstalterna.

ökningen i de göromål, som nu åligga kamreraren icke minst genom

bokföringen och till följd af penningeplaceringen uti de fondbildande

kassorna, hafva mer och mer tagit denne tjenstemans krafter i anspråk,

så att, utan afseende å nya uppgifter, det ansetts angeläget, att lättnad

i arbetet blefve honom beredd. Den andel af den nya förvaltningen,

som måste falla på honom, gör det derföre rent af nödvändigt, att han

fritages från vissa nu åliggande arbeten. Hvad som främst af allt måste

flyttas på andra händer är kamrerarens skyldighet att upprätta hufvudräkenskapen

för de särskilda kassorna, ett arbete som nu upptager

minst tre månader af den årliga arbetstiden och år från år blifvit så

betungande, att det endast med svårighet kunnat medhinnas. Naturligvis

bör denne tjensteman fortfarande ansvara för att bokslut blir för hvarje

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

kassa eller anstalt i behörig tid och ordning upprättadt, men det skrifoch

räknearbete, som härmed är förenadt, bör öfverflyttas till tjenstemän,

som jemväl i öfrig! skulle fylla de uppgifter, som i dylika verk tillkomma

bokhållare, och som lämpligen äfven borde här så benämnas.

Vidare bör kamreraren, som hittills i de flesta fall utarbetat de betänkanden

och yttranden, som direktionen haft att afgifva med anledning

af revisionsberättelser, organisationsärenden och andra ärenden,

som beröra frågor af mera principiel art, vinna, om icke befrielse härifrån,

så åtminstone väsentlig lättnad i dessä arbeten, hvilket endast kan ske

derigenom, att dessa arbeten åläggas sekreteraren. Denne sistnämnde

tjenstemans löneförmåner, som nu jemväl afse hans uppdrag såsom

pensionskassornas ombudsman, borde väsentligen förhöjas, helst desamma

med afseende å det nu åliggande arbetet måste anses för knappt

tillmätta, Under antagande af den nu i sigte komna utvidgningen i förvaltningen,

torde vid en definitiv organisation af lönestaten en ganska

genomgripande förändring böra vidtagas med sekreterare- och ombudsmannatjensten.

Den synes böra så anordnas, att innehafvaren helt eller

hufvudsakligen dervid sysselsättes och erhåller en för utkomsten tillräcklig

aflöning, i stället för att sekreteraren och ombudsmannen nu

innehar jemväl annan beställning, som för honom och hans utkomst

kan anses såsom den hufvudsakliga.»

»Sekreteraregöromålen vid barnmorskornas ålderdomsunderstödsanstalt,

om sådan kommer till stånd, torde blifva ganska omfattande,

ty man kan förutse, att ett stort antal dispensärenden här äro att förvänta,

och sådana ärenden vålla långt mera arbete än normala pensionsrättspröfningar.

Med hänsyn till dessa omständigheter torde anslaget

för sekreteraregöromålens bestridande böra ganska väsentligt ökas. I

särskild afsigt använder direktionen detta uttryck: ökadt anslag för sekreter

ar eg öromålens bestridande, ty direktionen finner det ovisst, huruvida

den nuvarande sekreteraren och ombudsmannen, hvars qvarblifvande

vid de uppdrag, han hittills under lång tid skött, direktionen har stor

anledning att värdera, skall kunna åtaga sig det ökade arbete, hvarom

här är fråga, utan måste man förutse att så icke blir händelsen och att

då, åtminstone tills vidare, eu uppdelning af sekreteraregöromålen måste

föranstaltas.»

»Den nuvarande kassören och bokhållaren synes icke heller kunna

påläggas andel i det ökade arbetet utan att vinna lättnad i vissa honom

nu åliggande bestyr. Då kassörsgöromålen måste vara de för honom

vigtigaste, gäller det äfven här att placera på andra händer arbeten,

som angå bokhålleriet. Att helt befria honom från sistberörda arbeten

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

torde icke vara lämpligt, utan bör han helt visst fortfarande leda dem

och för deras rigtiga utförande bära det närmaste ansvaret. Det blir

ändock mycket, som kommer att hvila på denne tjensteman. I tidigare

underdåniga utlåtanden har framhållits, huru arbetet vid debitering och

uppbörd för en dylik barnmorskornas ålderdomsunderstödsanstalt måste

blifva synnerligen besvärligt, och detta gäller jemväl beträffande förslaget.

i den uti vissa afseenden ändrade form, hvari detsamma nu framträder.

Uppbördsbeloppen komma att årligen vexla för alla betalningsskyldiga

kommuner och någon utväg står icke här till buds att, såsom

vid de nu förvaltade kassorna, få uppbörden inom begränsade områden

i första hand verkstäld genom andra offentliga myndigheter, utan måste

debitering och uppbörd försiggå genom direkt kommunikation med alla

de kommuner, som för sina barnmorskor erhålla delaktighet i den nya

anstalten.»

»Det torde vara på sin plats att i detta sammanhang något beröra

sättet för understödens utbetalning, derom medicinalstyrelsen uti nu afgift

förslag till grunder under punkten V oförändradt upptager hvad

som i samma afseende innehölls i nådiga propositionen till Riksdagen

år 1895, nemligen att understöden skola utbetalas halfårsvis samt att i

landsorten boende understödstagare må vara berättigad att från anstalten

få understödet med allmänna posten under rekommendation eller

assurans kostnadsfritt sig tillsändt. Liknande föreskrifter gälla för utbetalning

af understöden från småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

och mot lämpligheten af att de komma till användning

jemväl vid barnmorskornas ålderdomsunderstödsanstalt torde i och för

sig intet vara att erinra. Men om här anstälde kassören skall sköta liknande

bestyr vid den tillämnade nya anstalten, måste utbetalningstiderna

för den på annat sätt bestämmas än uti de öfriga kassorna, der

de äro satta till juni och december månader. Ehuru med någon svårighet

hafva samma utbetalningstider hittills kunnat uppehållas för hela

den hit förlagda pensionsförvaltningen, men om nu skulle tillkomma

en så talrik ny grupp, som barnmorskornas otvifvelaktligen skulle blifva,

och der, likasom i småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, alla

utbetalningar komme att försiggå på ett och samma ställe utan förmedling

och hjelp af Konungens befallningshafvande i länen, blefve

det icke möjligt att på samma tider sköta jemväl dessa utbetalningar,

utan måste man derföre redan från början vara beredd på att i nu berörda

afseende skilja denna anstalt från de öfriga. Och några svårigheter

synas ju knappast böra uppstå genom en sådan anordning, exempelvis

att utbetalningarne skulle ske i maj och november månader.»

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

41

»Af det ofvan anförda framgår, att direktionen anser att, om

verksamheten skall utvidgas såsom nu ifrågasattes, väsentligt ökade

arbetskrafter böra anskaffas till uppehållande af bokhållare*)öromålen vid

kassorna. Enligt gällande arbetsordning och lönestat är kassören nu

äfven bokhållare och finnes dessutom vid småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

en särskild tjensteman för dylika göromål förordnad,

hvilken i sin egenskap af extra tjensteman vid de öfriga pensionsanstalterna

vid dem jemväl utför likartade arbeten. Då utan afseende

på, om nya uppgifter skulle föreläggas direktionen och dess tjensteman,

man varit betänkt uppå att till hjelp i arbetet både för kamreraren och

kassören inrätta en särskild bokhållaretjenst och dervid förena densamma

med den tjenst af lika beskaffenhet, som finnes anordnad vid

småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, så har dock meningen

varit att på samma gång skulle antagas en extra tjensteman, på hvilken

kunde läggas vissa enklare men ändock noggrannhet kräfvande arbeten,

som bokhållaren i småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt uti

sin egenskap af e. o. tjensteman vid de öfriga anstalterna hittills ombesörjt.

Anställande af en ny arbetskraft har i hvarje händelse ansetts

behöfiigt. Men skulle härtill komma öfvertagandet af barnmorskornas

ålderdomsunderstödsanstalt, skulle helt-visst behöfvas att för nu berörda

ändamål två personer anstäldes med sådan kompetens och sådan aflöning,

att deras platser en gång vid definitiv reglering af lönestaten

kunde uppgå uti hvar sin bokhållaretjenst, och att dessutom funnes utväg

jemväl till aflöning åt extra biträden i mån af behof. Naturligtvis

skulle dock den nuvarande bokhållaretjensten i småskolelärares m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt uti en af de två nyssberörda tjensterna ingå

och inbegripas.»

»Att detta endast skulle tillföra embetsverket så mycket ny arbetsstyrka,

som vore af behofvet påkalladt, torde blifva uppenbart, om man

öfverskådar de göromål, som skulle på dessa båda tjenstemän fördelas.

Dessa göromål skulle nemligen omfatta diarieföring, upprättande af

hufvudräkenskapen för samtliga pensions- och understödsanstalterna, hvithet.

arbete vid de fondbildande kassorna redan gifver sysselsättning åt en

person under flera månader, kontroll och biträde vid pensionsutbetalningarne

och i samband dermed biträde åt kassören vid granskningen af

Konungens befallningshafvandes orsättningsreqvisitioner för i länen verkstälda

pensionsutbetalningar, förandet af s. k. liggare, matriklar och öfriga

anteckningsböcker, ett arbete som, särskildt beträffande den föreslagna

nya anstalten, måste upptaga mycken tid i följd af det sätt, hvarpå uppbörden

der skulle verkställas, upprättande af debiteringslängderna och

Ilih. till Riksd. Prot. IDOL l Sami. 1 Afd. 23 lläft. G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

besörjande af härför nödig expedition, upprättande af de s. k. pensionsregleringarne,

granskning af årsuppgifterna och skötsel af den vidlyftiga

korrespondens, som dermed är förenad, utförande af statistiska arbeten

m. m.»

»Hvad slutligen angår vaktmästaresysslorna synas dessa mot skälig

förhöjning i arfvodet åtminstone tillsvidare kunna bestridas af en person.»

Direktionen förklarar vidare, att direktionen icke nu funne skäl att

på annat sätt, än som innehålles uti direktionens föregående utlåtande,

beräkna vare sig organisationskostnaderna för ifrågavarande understödsanstalt

eller det årliga bidraget till samma anstalt för hyra, extra biträden,

ved, renskrifning m. m.

Med åberopande af det sålunda anförda har direktionen framlagt

följande beräkning öfver de kostnader, som med inrättandet af en ålderdomsunderstödsanstalt

för barnmorskor i nu ifrågasatt form och omfattning

och med dess öfvertagande till förvaltning af direktionen skulle

blifva förenade:

Till organisationskostnader för en gång................................ kr. 6,000: —

Årliga kostnader:

till arfvode åt kamreraren..................................... » 1,000: —

» ökadt anslag för sekreteraregöromålcns bestridande... » 3,000: —

» arfvode åt kassören ...................................... » 1,500: —

» aflöning åt bokhållarebiträden............................................ » 4,500: —

» arfvode åt vaktmästare ...................................................... » 200: —

» hyra, extra biträden, renskrifning, ved, ljus, städning,

skrifmaterialier m. m................................................ » 3,000: —

hvartill skulle komma de arfvoden, som Kongl. Maj:t täcktes bestämma

för direktionens ledamöter.

Direktionen anmärker slutligen, att i dessa anslag inginge poster

eller delar deraf, som icke uteslutande föranleddes af den vidgade verksamhet,

som genom öfvertagandet. af barnmorskornas ålderdomsunderstödsanstalts

förvaltning skulle uppkomma, utan som äfven eljest skulle,

om än i annan form, hafva framträdt, men att, när det ena som det

andra anslagskrafvet vore af den natur, att det borde genom statsmedel

ses till godo, och förhållandena angåfve, att omreglering af anslagen till

de under direktionens vård stälda inrättningarne måste i hvarje händelse

inom icke aflägsen framtid vidtagas, s}mtes denna sammanställning

af anslagsbehofven, för att icke säga sammanblandning deraf, icke

böra väcka allt för stora betänkligheter, då den knappast kunnat undvikas

i det skick ärendet nu förelåge.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

Anslutande mig till förslaget i 1895 års proposition, får jag hemställa

att följande bestämmelse i afseende å anstaltens styrelse och

förvaltning måtte föreslås:

att anstalten skall förvaltas af direktionen öfver folkskolelärarnes

pensionsinrättning, samt att dervid skola i tillämpliga delar och i alla

de omständigheter, om hvilka icke i blifvande reglemente för anstalten

kommer att särskild! stadgas, gälla enahanda föreskrifter, som enligt

art. VII och VIII af reglementet för nämnda inrättning äro gifna för

densamma och dess förvaltning.

Arbetet inom den nya anstalten synes under den första tiden lämpligen

kunna ordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det förslag,

direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning i sådant afseende

framstäf. Med fastställande af definitiv stat för anstalten lärer dock,

på sätt direktionen äfven ansett, böra anstå, intill dess tillräcklig erfarenhet

vunnits. För de första åren torde, i likhet med hvad som

skett i fråga om småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,

endast böra af Riksdagen äskas medgifvande för ett år i sänder, att

Kongl. Maj:t må bestämma de belopp, som för bestridande af anstaltens

förvaltningsbestyr varda erforderliga. Ett dylikt medgifvande synes

äfven böra begäras för att bereda medicinalstyrelsen den förstärkning

i arbetskrafter, som under de första åren varder behöflig för behandling

af frågor om bestämmande af barnmorskors rätt till tjenstårsberäkning

för tiden innan anstalten trädt i verksamhet. Bestridandet af dessa

göromål, hvilka torde blifva rätt besvärliga, kan nemligen, enligt hvad

jag inhemta!, omöjligen af medicinalstyrelsen medhinnas utan anlitande

af extra biträde, till hvars godtgörande dock en summa af 3,000 kronor

ansetts tillräcklig för de två första åren, hvarefter sådant biträde torde

kunna undvaras.

I det föregående har jag omnämnt, att till understödskostnadens

bestridande kunde påräknas årligen omkring 50,000 kronor från kommunerna

och omkring 8,000 kronor från barnmorskorna. Uti 1895 års

förslag har hela det till understöd för första verksamhetsåret erforderliga

belopp antagits uppgå till 32,000 kronor. Af den redogörelse jag

här lemnat för nu ifrågavarande anstalt torde framgå, att motsvarande

belopp under denna anstalts första verksamhetsår, eller 1902, icke kan

antagas uppgå till ens så mycket. Vid sådant förhållande synas under

detta år anstaltens ordinarie inkomster höra blifva fullt tillräckliga för att

betäcka icke blott utgifterna för understödet, utan äfven förvaltningsoch

organisationskostnaderna, i hvilka senare jemväl torde böra inbegripas

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 27.

ersättningen till biträde åt medicinalstyrelsen för behandling af frågor

om barnmorskors rätt till tjenstårsberäkning under tiden före 1902 års

början. Då emellertid kommunernas afgifter ej kunna beräknas komma

anstalten till hända förr än under loppet af juli månad, torde de dessförinnan

behöfliga medlen böra af Kongl. Maj:t anvisas såsom förskott

utaf tillgängliga statsmedel, att godtgöras af berörda afgifter, i den

mån de under året till anstalten inflyta, eller, derest mot all förmodan

sagda afgifter skulle befinnas härför otillräckliga, anmälas till ersättande

af Riksdagen. Skulle, såsom sannolikt är, för hvart och ett af de första

åren uppstå öfverskott, torde detta böra vid årets slut aflemnas till

statskontoret för att der såsom en anstaltens tillgång bokföras och i

mån af behof användas till understödskostnaden för följande år. Längre

fram då antalet understödstagare blifvit så stort, att bidrag från statens

sida varder behöfligt, torde beloppet af detta bidrag böra på förhand

ungefärligen beräknas och såsom förslagsanslag upptagas i riksstaten.

I enlighet med det anförda hemställer jag:

ej mindre att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att godkänna

de af mig nu angifna grunder för inrättande af en anstalt för beredande

af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor;

än äfven att Kongl. Maj:t — med tillkännagifvande, dels att Kongl.

Maj:t, derest dessa grunder af Riksdagen godkännas, ämnar för den

nya anstalten utfärda särskildt reglemente i enlighet med desamma,

dels att Kongl. Maj:t, efter det närmare erfarenhet vunnits angående

omfånget af de göromål, som tillhöra anstalten, samt dessa göromåls

lämpliga fördelning, kommer att till Riksdagen afgifva förslag till stat

för anstalten, dels ock att Kongl. Maj:t, i den mån särskildt bidrag från

statsverket till anstaltens uppehållande blifver behöfligt, kommer att till

Riksdagen aflåta proposition om uppförande i riksstaten af härtill erforderligt

anslag — täcktes, i afseende på de under år 1902 uppkommande

kostnader för beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor,

föreslå Riksdagen medgifva,

att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som

varda erforderliga till bestridande af ålderdomsunderstödsanstaltens förvaltningsbestyr

och ersättning till biträde åt medicinalstyrelsen för behandling

af frågor om barnmorskors rätt till tjenstårsberäkning; samt

att de för berörda ändamål och för anstaltens utgifter i öfrigt

under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den mån

influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf statsmedel såsom förskott,

att antingen godtgöras af berörda afgifter, i den mån de under

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

året till anstalten ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året befinnas

härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

Herr statsministern friherre von Otter yttrade härefter:

Jag hyser visserligen någon tvekan, huruvida det kan vara, strängt

taget, rätt att utan kommunernas hörande pålägga dem beskattning för

ett ändamål, som, enligt mitt förmenande, är att anse såsom en kommunal

angelägenhet och som icke hvilar på någon allmän författning.

Men då Riksdagen aflåtit den nu föreliggande sknfvelsen, efter det

denna synpunkt blifvit vid frågans behandling under ett föregående

skede inom Riksdagen framhållen, finner jag mig icke kunna afstyrka

Kongl. Makt att aflåta nådig proposition i ämnet. Mot det framlagda

förslaget till sådan har jag i öfrig! icke något att erinra och ej heller

mot sjelfva saken, hvilken jag finner högeligen behjertansvard.

Pa tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter

behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lemna nådigt bifall till hvad föredragande departementschefen

hemstält; och skulle i öfverensstämmelse härmed

proposition till Riksdagen aflatas af den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Josias Montgomery.

Bill. till Rihd. Prof. IDOL 1 Sami. 1 Afd. 23 Käft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1901:109 Skrifvelse till Konungen, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående beredande af ålderdommnderstöd åt barnmorskor. s. 1 i texten
  2. SU 1901:59 Utlåtande, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående , beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor. s. 1 i texten