Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884

16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1901:7, Med förslag till lag om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 7.

1

N:o 7.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag

till lag om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan

den 16 maj 1884; gifven Stockholms slott den 21 december

1900.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad

lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigsto Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

L. Annerstedt. .

Pilt. till llihd. Vrot. 1001. 1 Samt. 1 A/d. 1 Raft. (Ko 7.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan

den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas, att 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj

1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig dertill anmäler,

äro de mineralfyndigheter, hvilka innehålla:

l:o) malmerna till följande metaller, nemligen: guld, silfver, platina,

qvicksilfver, bly, koppar, jern med undantag af sjö- och myrmalmer,

mangan, krom, kobolt, nickel, zink, tenn, titan, molybden, wolfram,

vismut, antimon och arsenik;

2:o) svafvelkis, magnetkis och grafit.

Å kronojord, som står under kronans omedelbara förvaltning eller

blifvit för kronans räkning till brukning på viss tid åt annan upplåten,

kunna inmutas jemväl de mineralfyndigheter, hvilka innehålla apatit

och magnesit.

Förut inmutad eller bearbetad mineral fyndighet, som blifvit sönad,

må ånyo inmutas, så framt fyndigheten, enligt hvad ofvan är sagd!,

utgör föremål för inmutning.

8 §•

Inom det inmutade området eller utmålet eger inmutaren uteslutande

rätt att, med de vilkor och inskränkningar denna stadga inne
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 7.

håller, bearbeta och tillgodogöra sig så väl deri inmutade .mineralfyndigheten

som äfven andra inmutningsbara mineral, dock icke apatit och

magnesit å annan jord än sådan kronojord, der inmutning af fyndigheter

innehållande dessa mineral är lofgifven.

Förutom de mineral, hvilka inmutaren efter hvad nu är sagdt eger

tillgodogöra sig, må öfriga mineraliska ämnen inom det inmutade området

eller utmålet äfven af honom brytas, i den mån sådant är erforderligt

för grufarbetets ändamålsenliga drifvande, och ege inmutaren deraf

använda hvad för grufdriftens ändamål behöfves. Hvad sålunda icke

användes må inmutaren ock behålla, så framt det icke af jordegaren

mot erläggande af godtgörelse för brytnings- och uppfordringskostnader

afhemtas, om inmutningspunkten är belägen i Norrbottens, Vesterbottens,

Jemtlands eller Vesternorrlands län, inom ett år, men eljest inom sextio

dagar efter tillsägelse. Jordegarens rätt i detta afseende utöfvas å

kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är till

boställe anslagen, af kronoåboen eller boställsinnehafvaren.

Uppstår tvist om beloppet af den godtgörelse, hvarom nu är sagdt,

gånge med bestämmandet deraf såsom i 12 § stadgas, dock att, der

skiljemän anlitats, parterne skola stånda hvar sina kostnader och gälda

hvardera halfva kostnaden för skiljemännens sammanträde; och värde

tiden för afhemtandet räknad från det att godtgörelsens belopp blifvit

slutligen bestämdt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23

februari 1900.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn.

Departementschefen, statsrådet grefve Wachtmeister anförde härefter

:

»Sedan hos Eders Kongl. Maj:t underdåniga ansökningar gjorts om

tillstånd att å vissa områden å odisponerad kronoöfverloppsmark i Norrbottens

län bearbeta magnesitfyndigheter, föreslog Eders Kongl. Maj:t

i nådig proposition den 4 februari 1898 Riksdagen attjför tiden intill

nästa lagtima riksdag medgifva, att Kongl. Maj:t skulle ega dels åt

svenske män bevilja tillstånd att mot den årliga afgäld och under de

vilkor i öfrigt, Eders Kongl. Maj:t bestämde, å kronojord inom visst å

marken utstakadt område under en tid af högst SO år, med andras

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

uteslutande, med arbete belägga och sig tillgodogöra anträffade magnesitfyndiglieter,

med rätt för koneessionsinnehafvare att, derest vid upplåtelsetidens

utgång dylik upplåtelse fortfarande blefve af Riksdagen

medgifven, ega företrädesrätt till öfverenskommelse om fortsatt arbete

med magnesitens tillgodogörande på de vilkor, Eders Kongl. Maj:t da

på grund af sig företeende omständigheter kunde finna godt bestämma,

dels ock åt sådan koneessionsinnehafvare för den tid, hvarunder koncessionen

beviljats, till drifkraft för bearbetande af magnesitfyndigheter

jemte dermed i sammanhang stående anläggningar upplåta i närheten

af fyndställena belägna, af staten obegagnade vattenfall jemte erforderlig

mark för vägar, för anläggning af verkstäder och arbetarebostäder

samt för kraftledning, med skyldighet för koncessionsinnehafvaren

att för sålunda åt honom upplåtna förmåner gälda visst årligt

arrende, som skulle bestämmas genom särskild uppskattning före upplåtelsens

medgifvande.

I underdånig skrifvelse den 13 maj 1898 anmälde Riksdagen, att

Riksdagens kamrar angående omförmälda förslag fattat skiljaktiga beslut,

till följd hvaraf frågan för nämnda riksdag förfallit.

Vid underdånig anmälan den 10 juni sistnämnda år af Riksdagens

berörda skrifvelse, behagade Eders Kongl. Maj:t anbefalla kommerskollegium

att, efter inhemtande af Eders Kongl. Mapts befallningshafvandes

i Vesterbottens och Norrbottens län samt bergmästarens i

norra bergmästaredistriktet yttranden, i sammanhang med afgifvande al

infordradt underdånigt utlåtande i anledning af en af Riksdagen i underdånig

skrifvelse den 12 maj samma år gjord framställning i fråga om

tillgodogörande af statens jordegareandel i vissa grufföretag jemväl inkomma

med utredning, huruvida i fråga om beredande af godtgörelse

åt kronan för upplåtelse af rätt att å kronojord bearbeta magnesitfyndigheter

äfvensom flera eller färre andra icke inmutningsbara mineral

lämpligen borde tillämpas enahanda grunder, som kunde varda bestämda

att gälla i fråga om upplåtelse af kronans jordegareandel i mineral,

som vore föremål för inmutning.

Till åtlydnad häraf har kommerskollegium den 13 december 1898

afgifvit underdånigt utlåtande och dervid tillika öfverlemnat från Eders

Kongl. Maj:ts ofvanbemälde befallningshafvande samt bergmästaren i

norra bergmästaredistriktet inhemtade yttranden.

Af dessa myndigheter har bergmästaren förmält hufvudsakligen,

att det icke med säkerhet vore kändt, huruvida inom norra bergmästaredistriktet

på odisponerad kronomark förekomme förutom magnesit några

andra icke inmutningsbara mineral i sådan myckenhet och på sådant

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

sätt, att de skulle kunna tekniskt tillgodogöras, men att bergmästaren

hölle för ganska sannolikt att så vore fallet.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län har

såsom sin mening uttalat, att för beredande af godtgörelse åt kronan

för upplåtelse af rätt att å kronojord bearbeta magnesitfyndigheter

äfvensom andra icke inmutningsbara mineral borde tillämpas enahanda

grunder, som kunde blifva bestämda att gälla beträffande upplåtelse

af kronans jordegareandel i sådana mineral, som vore föremål för inmutning.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län har

deremot ansett riktigast vara, att upplåtelse af rätt att å kronojord

bearbeta magnesitfyndigheter skedde till hugade spekulanter efter fri

täflan på de gynnsammaste vilkor, som efter hvarje särskildt falls beskaffenhet

kunde ernås.

Efter att hafva erinrat, hurusom vid ett föregående tillfälle, på

derom gjord ansökning och efter Riksdagens medgifvande, tillstånd att

å kronojord bearbeta ett icke inmutningsbart mineral, nemligen apatit,

meddelats, har kommerskollegium anfört följande.

Vissa olägenheter, som onekligen vore förenade med koncessionssystemet,

gjorde sig särskildt gällande, då fråga vore om meddelande

af tillstånd till bearbetande af icke inmutningsbara mineral inom de

nordligaste länen, der dock dylikt tillstånd just ifrågakommit och äfven

framdeles väl skulle hufvudsakligen ifrågakomma. Koncessionssystemet

vore nemligen egnadt att återhålla intresset för upptäckandet af dylika

mineralfyndigheter å kronojord till följd af ovissheten för upptäckaren,

hvilken väl ofta vore obemedlad, att erhålla koncession. Vidare kunde

det möta svårighet att bland flera sökande rättvist utse den, åt hvilken

koncessionen borde lemnas, samt att, om koncessionen tilldelades någon

annan än upptäckaren, bestämma den godtgörelse, som i allmänhet

borde tillkomma den sistnämnde. Hämmandet af upptäckareintresset i

fråga om mineralfyndigheter vore åter egnadt att motverka kulturen

särskildt inom nämnda trakter af vårt land. Att alltid träffa lämpliga

vilkor vid slutandet af aftal om bearbetandet af fyndigheter vore ej

heller lätt. Härtill komme äfven, att vid upplåtelse af rätt till bearbetande

af icke inmutningsbara mineral syntes böra bestämmas, bland

andra vilkor, att koncessionsinnehafvaren skulle vara skyldig att, utan

godtgörelse från kronans sida, underkasta sig det intrång, som kunde

uppstå till följd af till äfventyrs skeende inmutning af fyndigheter inom

de för brytning af icke inmutningsbara mineral upplåtna områden.

Jeralikt föreskrifterna i 8 § af gällande grufvestadga egde emellertid

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

inmutaren, der ej annorlunda vore särskild! öfverenskommet, endast i

visst fall bryta icke inmutningsbara mineral inom inmutadt, område eller

utmål och jordegaren såsom sådan, eller den, på hvilken han kunde hafva

öfverlåtit sin rätt, finge icke alls sjelf bryta dylika mineral.. Hade inmutning

egt rum å koncessioneradt område, kunde således inträffa att

inom det inmutade området eller utmålet befintligt icke inmutningsbart

mineral icke alls kunde tillgodogöras.

Under förutsättning att frågan om tillgodogörandet af jordegareandelen

i inmutningsbara mineralfyndigheter å viss kronojord vunne sin

lösning i den af Riksdagen i dess förenämnda skrifvelse den 12 maj

1898 angifna riktning, syntes det derföre kollegium ändamålsenligt att

å dylik kronojord medgifva inmutning af sådana för närvarande icke

inmutningsbara mineral, livilka derstädes förekomme i mera afsevärd

mängd och som hade någon större betydelse för industrien och sålunda

jemväl för det allmänna''. De skäl, som ur synpunkten af jordegarens

intresse talade emot inmutningsrättens utsträckning å enskildes jord,

syntes sakna giltighet för staten såsom jordegare i de fall, då en dylik

utsträckning befunnes vara för det allmänna fördelaktig, helst det icke

syntes kunna förutsättas, att staten för egen räkning skulle låta bearbeta

fyndigheterna i fråga.

De nu icke inmutningsbara mineral, som det sålunda skulle ifrågakomma

att göra inmutningsbara, syntes på grund af hvad nyss anförts

för närvarande böra inskränkas till de båda ofvannämnda, nemligen

magnesit och apatit. Verkstälda undersökningar hade nemligen gifvit

vid handen, att magnesit i afsevärd mängd förekomme å odisponerad

kronomark inom Norrbottens län, och vissa förhållanden antydde, att

äfven apatit kunde i brytvärd mängd inom samma län förefinnas.

Magnesiten hade inom vårt land redan vunnit och kunde antagas alltjemt

komma att vinna utvidgad användning företrädesvis såsom eldfast

material inom den metallurgiska industrien. Detta mineral vore sålunda

af stor betydelse i synnerhet för Sveriges jernhandtering. Hvad af

detsamma inom vårt land förbrukats hade uteslutande importerats från

utlandet och det kunde alltså med fog anses vara för det allmänna af

vigt, att å kronans mark befintliga magnesitfyndigheter i praktiskt syfte

närmare undersöktes och, derest de visade sig arbetsvärda, blefve tillgodogjorda.

Hvad apatiten anginge, så både detta mineral, såsom

bekant, genom den deri ingående fosforsyran stort värde för beredning

af gödningsämnen.

Någon olägenhet att mod afseende å dessa båda mineral tillämpa

grufvestadgans föreskrifter syntes ej heller förefinnas. Att göra dem

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

inmutningsbara å viss kronojord genom ändring af 1 § i grufvestadgan

ansåge kollegium emellertid mindre lämpligt, utan syntes detta böra

ske genom en särskild författning.

På grund af hvad sålunda anförts bar kommerskollegium hemstält,

att i särskild författning föreskrifter måtte meddelas af hufvudsakligt

innehåll, ptt å jord, som blifvit för kronans räkning till brukning på

viss tid åt annan upplåten eller stode under kronans omedelbara förvaltning,

skulle, förutom de mineral fyndigheter, som omförmäldes i 1 §

af grufvestadgan, äfven sådana mineralfyndigheter, hvilka innehölle

magnesit och apatit, vara föremål för inmutning och bearbetande af

den, som dertill anmälde sig, samt att jemväl i afseende å nyssberörda

två slag af mineralfyndigheter grufvestadgan skulle i tillämpliga delar

lända till efterrättelse.

I den af kommerskollegium uttalade åsigten att mineralierna magnesit

och apatit böra förklaras inmutningsbara å viss kronojord instämmer

jag. Deremot biträder jag icke kollega mening att bestämmelserna härom

böra upptagas i en särskild författning, utan anser jag, att desamma

lämpligen både kunna och böra inrymmas i grufvestadgan; och hemställer

jag fördenskull, att handlingarne i ärendet måtte jemte utdrag

af detta protokoll få öfverlemnas till justitiedepartementet för vidare

åtgärd.»

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemstält, deri statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ex protocollo

Sven Kölder.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

9

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 2 mars 1900

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet

anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt i underdånighet

:

»I underdånig skrifvelse den 13 maj 1898 anmälde Riksdagen, att

i afseende på Eders Kongl. Maj:ts den 4 sistförutgångna februari till

Riksdagen aflåtna proposition angående upplåtelse af rätt till bearbetande

af jnagnesitför ekorn stel* å kronojord kamrarne fattat skiljaktiga

beslut, till följd hvaraf frågan jemlikt § 63 riksdagsordningen

förfallit.

Vid underdånig föredragning den 10 juni samma år af nämnda

skrifvelse täcktes Eders Kong!. Maj:t i nåder anbefalla kommerskollegium

att, i sammanhang med afgifvande af infordradt underdånigt utlåtande med

anledning af en i Riksdagens underdåniga skrifvelse den 12 maj samma

år gjord framställning i fråga om tillgodogörande af kronans jordegareandel

i vissa grufföretag, jemväl inkomma med utredning, huruvida med

Bih. till Rilcsd. Prat. IDOL l Barn!. 1 Afd. 1 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

afseende å beredande af godtgörelse åt kronan för upplåtelse af rätt

att å kronojord bearbeta magnesitfyndigheter äfvensom flere eller färre

andra icke inmutningsbara mineral lämpligen borde tillämpas enahanda

grunder, som kunde varda bestämda att gälla beträffande upplåtelse af

kronans jordegareandel i mineral, som vore föremål för inmutning. Den

sålunda anbefalda utredningen blef den 13 december 1898 af kommerskollegium

afgifven.

Sedan frågan om tillgodogörande af kronans jordegareandel

i inmutad grufva vunnit'' sin lösning genom lagen den 20 oktober

1899 om ändrad lydelse af vissa §§ i grufvestadgan och genom

den samma dag utfärdade nådiga kungörelsen om begagnande af kronans

_ jordegareandel i grufva, anmäldes förberörda utredning den 23

nästlidne februari inför Eders Kongl. Maj:t af chefen för finansdepartementet,

hvilken dervid, efter redogörelse för handlingarnes innehåll,

yttrade, att lian instämde i den af kommerskollegium uttalade åsigten,

att mineralen magnesit och apatit borde förklaras inmutningsbara å

viss kronojord, men att han deremot icke biträdde kollegii mening,

att bestämmelserna härom borde upptagas i en särskild författning,

utan ansåge desamma lämpligen både kunna och böra inrymmas i

grufvestadgan. Och behagade Eders Kongl. Maj:t, med bifall tillföredragande

departementschefens på grund häraf'' gjorda, af statsrådets

öfrige ledamöter biträdda hemställan, förordna, att håndlingarne i ärendet

skulle för vidare åtgärd öfverlemnas till justitiedepartementet.

Med _ anledning af hvad sålunda förekommit har jag låtit upprätta

förslag till lag om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan

den 16 maj 1884, hvilket förslag det torde tillåtas mig att nu inför

Eders Kong!. Maj:t framlägga.»

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ifrågavarande

lagförslag, af den lydelse bilagan litt. C utvisar, hemstälde han i

underdånighet, att högsta domstolens utlåtande öfver detsamma måtte,

för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, genom note ur

detta protokoll, med bifogande af utdrag af protokollet öfver finansärenden

för den 23 februari, inhemtas.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder

lemna bifall.

Ex protocollo

Erik Öländer.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongil. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

11

Kitt. C.

Förslag

till

...1 i r ‘r ■> 1 » ; * • 1 n, ’ ■ • I O i V. ‘ / ■ • , • ( ( ; . ■ f 2»*•''. ij > \ {'' '' • * IV

Lag iöööbi "i:

om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan

den 16 maj 1884.

t - , , ■ i"’ . ■ • : *>0^1 1’ -V ^ ! • . • v *: ‘ ''• * \ ''i i.1. , • r*

Härigenom förordnas, att 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj

1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:

^ ; , .... , ■ . : •* . , f -,1. ''■.*£] v -"1 j -O. , -v t : i; . ’ HlXldVilÄVi

1 §• ’

Föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig dertill anmäler,

äro de mineralfyndigheter, hvilka innehålla:

l:o) malmerna till följande metaller, nemligen: guld, silfver, platina,

qvicksilfver, bly, koppar, jern med undantag af sjö- och myrmalmer,

mangan, krom, kobolt, nickel, zink, tenn, titan, molybden, wolfram,

vismut, antimon och arsenik;

2:o) svafvelkis, magnetkis och grafit.

Å kronojord, som står under kronans omedelbara förvaltning eller

blifvit för kronans räkning till brukning på viss tid åt annan upplåten,

kunna inmutas jemväl de mineralfyndigheter, hvilka innehålla apatit

och magnesia

Förut inmutad eller bearbetad mineralfyndighet, som blifvit sönad,

må ånyo inmutas, så framt fyndigheten, enligt hvad ofvan är sagd!,

utgör föremål för inmutning.

8 §•

Inom det inmutade området eller utmålet eger inmutaron uteslutande

rätt att, med do vilkor och inskränkningar denna stadga inne
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

håller, bearbeta och tillgodogöra sig så väl den inmutade mineralfyndigheten

som äfven andra inmutningsbara mineral, dock icke apatit och

magnesit å annan jord än sådan kronojord, der inmutning af fyndigheter

innehållande dessa mineral är lofgifven.

Förutom de mineral, hvilka inmutaren efter hvad nu är sagdt eger

tillgodogöra sig, må öfriga mineraliska ämnen inom det inmutade området

eller utmålet äfven af honom brytas, i den mån sådant är erforderligt

för grufarbetets ändamålsenliga drifvande, och ege inmutaren deraf använda

hvad för grufdriftens ändamål behöfves. Hvad sålunda icke

användes må inmutaren ock behålla, så framt det icke af jordegaren

mot erläggande af godtgörelse för brytnings- och uppfordringskostnader

afhemtas, om inmutningspunkten är belägen i Norrbottens, Vesterbottens,

Jemtlands eller Vesternorrlands län, inom ett år, men eljest inom sextio

dagar. efter tillsägelse. Jordegarens rätt i detta afseende utöfvas å

kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe

anslagen, af kronoåboen eller boställsinnehafvaren.

Uppstår tvist om beloppet af den godtgörelse, hvarom nu är sagdt,

gånge med bestämmandet deraf såsom i 12 § stadgas, dock att, der

skiljemän anlitats, parterne skola stånda hvar sina kostnader och gälda

hvardera halfva kostnaden för skiljemännens sammanträde; och varde

tiden för afhemtandet räknad från det att godtgörelsens belopp blifvit

slutligen bestämdt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 7.

13

Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kongl.

Maj:ts högsta domstol tisdagen den 20 mars 1900.

Andra rummet.

Närvarande:

J

Carlson,

Afzelius,

Lindhäck,

Wijkander,

Thollander,

Cassel.

Tillförordnade byråchefen för lagärenden revisionssekreteraren Hammarskjöld

föredrog i underdånighet:

note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj: t Konungen i statsrådet den 2 innevarande mars, utvisande,

att Kongl. Maj:t i nåder förordnat, att högsta domstolens

utlåtande skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,

inhemtas öfver upprättadt förslag till lag om ändrad lydelse af 1 och

8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884; varande berörda förslag bilagdt

detta protokoll. _ .

Högsta domstolens fleste ledamöter, som ansago sig icke höra ingå i

granskning af förslaget från annan synpunkt än den rättsliga, funno

detsamma i sådant hänseende icke föranleda anmärkning.

Justitierådet Carlson ansåg, att genom ändringar i 11 och 26 §§

grufvestadgan borde tydligen angifvas, att vid inmutning af fyndighet,

innehållande apatit eller magnesit, det inmutade området och utmålet

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

icke. må omfatta annan jord än sådan kronojord, der inmutning af

fyndighet innehållande dessa mineral är lofgifven.

Derjemte hemstälde justitierådet, att vid ärendets vidare behandling

måtte komma under ompröfning, huruvida icke åt staten bör förbehållas

uteslutande rätt att under viss tid för egen räkning inmuta redan kända

fyndigheter.

Ex protocollo

Erik Öländer.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

15

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott fredagen den 21 december 1.900

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenst.terna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Justitieråden: Norberg,

Carlson.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet

anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt i underdånighet:
Högsta

domstolens genom note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden

för den 2 mars innevarande år inhemtade utlåtande öfver

det vid samma protokoll fogade förslag till lag om ändrad lydelse af

1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884; och hemstälde föredragande

departementschefen, att förslaget, som af högsta domstolens fleste

ledamöter lemnats utan anmärkning, måtte, jemlik!, § 87 regeringsformen,

genom nådig proposition för Riksdagen till antagande framläggas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 7.

Justitierådet Carlson åberopade hvad han vid förslagets granskning

inom högsta domstolen yttrat.

Statsrådets öfrige ledamöter biträdde föredragande departementschefens

hemställan;

och behagade, med bifall till samma hemställan, Hans

Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i nåder förordna,

att till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition i

ämnet, af den lydelse bilagan litt. B vid detta protokoll

utvisar.

Ex protocollo

Ang. von Hartmansdorff.

i

:: *.j f ■

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1901.

■

i

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SLU 1901:9 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9 s. 1 i texten
  2. SLU 1901:2 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2 s. 1 i texten