Med förslag till lag om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884
16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1901:7, Med förslag till lag om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884
Dokumentets text
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 7.
1
N:o 7.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag
till lag om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan
den 16 maj 1884; gifven Stockholms slott den 21 december
1900.
Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad
lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigsto Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
L. Annerstedt. .
Pilt. till llihd. Vrot. 1001. 1 Samt. 1 A/d. 1 Raft. (Ko 7.)
I
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan
den 16 maj 1884.
Härigenom förordnas, att 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj
1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:
1 §•
Föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig dertill anmäler,
äro de mineralfyndigheter, hvilka innehålla:
l:o) malmerna till följande metaller, nemligen: guld, silfver, platina,
qvicksilfver, bly, koppar, jern med undantag af sjö- och myrmalmer,
mangan, krom, kobolt, nickel, zink, tenn, titan, molybden, wolfram,
vismut, antimon och arsenik;
2:o) svafvelkis, magnetkis och grafit.
Å kronojord, som står under kronans omedelbara förvaltning eller
blifvit för kronans räkning till brukning på viss tid åt annan upplåten,
kunna inmutas jemväl de mineralfyndigheter, hvilka innehålla apatit
och magnesit.
Förut inmutad eller bearbetad mineral fyndighet, som blifvit sönad,
må ånyo inmutas, så framt fyndigheten, enligt hvad ofvan är sagd!,
utgör föremål för inmutning.
8 §•
Inom det inmutade området eller utmålet eger inmutaren uteslutande
rätt att, med de vilkor och inskränkningar denna stadga inne
-
3
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 7.
håller, bearbeta och tillgodogöra sig så väl deri inmutade .mineralfyndigheten
som äfven andra inmutningsbara mineral, dock icke apatit och
magnesit å annan jord än sådan kronojord, der inmutning af fyndigheter
innehållande dessa mineral är lofgifven.
Förutom de mineral, hvilka inmutaren efter hvad nu är sagdt eger
tillgodogöra sig, må öfriga mineraliska ämnen inom det inmutade området
eller utmålet äfven af honom brytas, i den mån sådant är erforderligt
för grufarbetets ändamålsenliga drifvande, och ege inmutaren deraf
använda hvad för grufdriftens ändamål behöfves. Hvad sålunda icke
användes må inmutaren ock behålla, så framt det icke af jordegaren
mot erläggande af godtgörelse för brytnings- och uppfordringskostnader
afhemtas, om inmutningspunkten är belägen i Norrbottens, Vesterbottens,
Jemtlands eller Vesternorrlands län, inom ett år, men eljest inom sextio
dagar efter tillsägelse. Jordegarens rätt i detta afseende utöfvas å
kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är till
boställe anslagen, af kronoåboen eller boställsinnehafvaren.
Uppstår tvist om beloppet af den godtgörelse, hvarom nu är sagdt,
gånge med bestämmandet deraf såsom i 12 § stadgas, dock att, der
skiljemän anlitats, parterne skola stånda hvar sina kostnader och gälda
hvardera halfva kostnaden för skiljemännens sammanträde; och värde
tiden för afhemtandet räknad från det att godtgörelsens belopp blifvit
slutligen bestämdt.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23
februari 1900.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,
Annerstedt,
herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claéson,
Dyrssen,
Crusebjörn.
Departementschefen, statsrådet grefve Wachtmeister anförde härefter
:
»Sedan hos Eders Kongl. Maj:t underdåniga ansökningar gjorts om
tillstånd att å vissa områden å odisponerad kronoöfverloppsmark i Norrbottens
län bearbeta magnesitfyndigheter, föreslog Eders Kongl. Maj:t
i nådig proposition den 4 februari 1898 Riksdagen attjför tiden intill
nästa lagtima riksdag medgifva, att Kongl. Maj:t skulle ega dels åt
svenske män bevilja tillstånd att mot den årliga afgäld och under de
vilkor i öfrigt, Eders Kongl. Maj:t bestämde, å kronojord inom visst å
marken utstakadt område under en tid af högst SO år, med andras
opaginerad Kontrollera mot PDF
0
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
uteslutande, med arbete belägga och sig tillgodogöra anträffade magnesitfyndiglieter,
med rätt för koneessionsinnehafvare att, derest vid upplåtelsetidens
utgång dylik upplåtelse fortfarande blefve af Riksdagen
medgifven, ega företrädesrätt till öfverenskommelse om fortsatt arbete
med magnesitens tillgodogörande på de vilkor, Eders Kongl. Maj:t da
på grund af sig företeende omständigheter kunde finna godt bestämma,
dels ock åt sådan koneessionsinnehafvare för den tid, hvarunder koncessionen
beviljats, till drifkraft för bearbetande af magnesitfyndigheter
jemte dermed i sammanhang stående anläggningar upplåta i närheten
af fyndställena belägna, af staten obegagnade vattenfall jemte erforderlig
mark för vägar, för anläggning af verkstäder och arbetarebostäder
samt för kraftledning, med skyldighet för koncessionsinnehafvaren
att för sålunda åt honom upplåtna förmåner gälda visst årligt
arrende, som skulle bestämmas genom särskild uppskattning före upplåtelsens
medgifvande.
I underdånig skrifvelse den 13 maj 1898 anmälde Riksdagen, att
Riksdagens kamrar angående omförmälda förslag fattat skiljaktiga beslut,
till följd hvaraf frågan för nämnda riksdag förfallit.
Vid underdånig anmälan den 10 juni sistnämnda år af Riksdagens
berörda skrifvelse, behagade Eders Kongl. Maj:t anbefalla kommerskollegium
att, efter inhemtande af Eders Kongl. Mapts befallningshafvandes
i Vesterbottens och Norrbottens län samt bergmästarens i
norra bergmästaredistriktet yttranden, i sammanhang med afgifvande al
infordradt underdånigt utlåtande i anledning af en af Riksdagen i underdånig
skrifvelse den 12 maj samma år gjord framställning i fråga om
tillgodogörande af statens jordegareandel i vissa grufföretag jemväl inkomma
med utredning, huruvida i fråga om beredande af godtgörelse
åt kronan för upplåtelse af rätt att å kronojord bearbeta magnesitfyndigheter
äfvensom flera eller färre andra icke inmutningsbara mineral
lämpligen borde tillämpas enahanda grunder, som kunde varda bestämda
att gälla i fråga om upplåtelse af kronans jordegareandel i mineral,
som vore föremål för inmutning.
Till åtlydnad häraf har kommerskollegium den 13 december 1898
afgifvit underdånigt utlåtande och dervid tillika öfverlemnat från Eders
Kongl. Maj:ts ofvanbemälde befallningshafvande samt bergmästaren i
norra bergmästaredistriktet inhemtade yttranden.
Af dessa myndigheter har bergmästaren förmält hufvudsakligen,
att det icke med säkerhet vore kändt, huruvida inom norra bergmästaredistriktet
på odisponerad kronomark förekomme förutom magnesit några
andra icke inmutningsbara mineral i sådan myckenhet och på sådant
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
sätt, att de skulle kunna tekniskt tillgodogöras, men att bergmästaren
hölle för ganska sannolikt att så vore fallet.
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län har
såsom sin mening uttalat, att för beredande af godtgörelse åt kronan
för upplåtelse af rätt att å kronojord bearbeta magnesitfyndigheter
äfvensom andra icke inmutningsbara mineral borde tillämpas enahanda
grunder, som kunde blifva bestämda att gälla beträffande upplåtelse
af kronans jordegareandel i sådana mineral, som vore föremål för inmutning.
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län har
deremot ansett riktigast vara, att upplåtelse af rätt att å kronojord
bearbeta magnesitfyndigheter skedde till hugade spekulanter efter fri
täflan på de gynnsammaste vilkor, som efter hvarje särskildt falls beskaffenhet
kunde ernås.
Efter att hafva erinrat, hurusom vid ett föregående tillfälle, på
derom gjord ansökning och efter Riksdagens medgifvande, tillstånd att
å kronojord bearbeta ett icke inmutningsbart mineral, nemligen apatit,
meddelats, har kommerskollegium anfört följande.
Vissa olägenheter, som onekligen vore förenade med koncessionssystemet,
gjorde sig särskildt gällande, då fråga vore om meddelande
af tillstånd till bearbetande af icke inmutningsbara mineral inom de
nordligaste länen, der dock dylikt tillstånd just ifrågakommit och äfven
framdeles väl skulle hufvudsakligen ifrågakomma. Koncessionssystemet
vore nemligen egnadt att återhålla intresset för upptäckandet af dylika
mineralfyndigheter å kronojord till följd af ovissheten för upptäckaren,
hvilken väl ofta vore obemedlad, att erhålla koncession. Vidare kunde
det möta svårighet att bland flera sökande rättvist utse den, åt hvilken
koncessionen borde lemnas, samt att, om koncessionen tilldelades någon
annan än upptäckaren, bestämma den godtgörelse, som i allmänhet
borde tillkomma den sistnämnde. Hämmandet af upptäckareintresset i
fråga om mineralfyndigheter vore åter egnadt att motverka kulturen
särskildt inom nämnda trakter af vårt land. Att alltid träffa lämpliga
vilkor vid slutandet af aftal om bearbetandet af fyndigheter vore ej
heller lätt. Härtill komme äfven, att vid upplåtelse af rätt till bearbetande
af icke inmutningsbara mineral syntes böra bestämmas, bland
andra vilkor, att koncessionsinnehafvaren skulle vara skyldig att, utan
godtgörelse från kronans sida, underkasta sig det intrång, som kunde
uppstå till följd af till äfventyrs skeende inmutning af fyndigheter inom
de för brytning af icke inmutningsbara mineral upplåtna områden.
Jeralikt föreskrifterna i 8 § af gällande grufvestadga egde emellertid
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
inmutaren, der ej annorlunda vore särskild! öfverenskommet, endast i
visst fall bryta icke inmutningsbara mineral inom inmutadt, område eller
utmål och jordegaren såsom sådan, eller den, på hvilken han kunde hafva
öfverlåtit sin rätt, finge icke alls sjelf bryta dylika mineral.. Hade inmutning
egt rum å koncessioneradt område, kunde således inträffa att
inom det inmutade området eller utmålet befintligt icke inmutningsbart
mineral icke alls kunde tillgodogöras.
Under förutsättning att frågan om tillgodogörandet af jordegareandelen
i inmutningsbara mineralfyndigheter å viss kronojord vunne sin
lösning i den af Riksdagen i dess förenämnda skrifvelse den 12 maj
1898 angifna riktning, syntes det derföre kollegium ändamålsenligt att
å dylik kronojord medgifva inmutning af sådana för närvarande icke
inmutningsbara mineral, livilka derstädes förekomme i mera afsevärd
mängd och som hade någon större betydelse för industrien och sålunda
jemväl för det allmänna''. De skäl, som ur synpunkten af jordegarens
intresse talade emot inmutningsrättens utsträckning å enskildes jord,
syntes sakna giltighet för staten såsom jordegare i de fall, då en dylik
utsträckning befunnes vara för det allmänna fördelaktig, helst det icke
syntes kunna förutsättas, att staten för egen räkning skulle låta bearbeta
fyndigheterna i fråga.
De nu icke inmutningsbara mineral, som det sålunda skulle ifrågakomma
att göra inmutningsbara, syntes på grund af hvad nyss anförts
för närvarande böra inskränkas till de båda ofvannämnda, nemligen
magnesit och apatit. Verkstälda undersökningar hade nemligen gifvit
vid handen, att magnesit i afsevärd mängd förekomme å odisponerad
kronomark inom Norrbottens län, och vissa förhållanden antydde, att
äfven apatit kunde i brytvärd mängd inom samma län förefinnas.
Magnesiten hade inom vårt land redan vunnit och kunde antagas alltjemt
komma att vinna utvidgad användning företrädesvis såsom eldfast
material inom den metallurgiska industrien. Detta mineral vore sålunda
af stor betydelse i synnerhet för Sveriges jernhandtering. Hvad af
detsamma inom vårt land förbrukats hade uteslutande importerats från
utlandet och det kunde alltså med fog anses vara för det allmänna af
vigt, att å kronans mark befintliga magnesitfyndigheter i praktiskt syfte
närmare undersöktes och, derest de visade sig arbetsvärda, blefve tillgodogjorda.
Hvad apatiten anginge, så både detta mineral, såsom
bekant, genom den deri ingående fosforsyran stort värde för beredning
af gödningsämnen.
Någon olägenhet att mod afseende å dessa båda mineral tillämpa
grufvestadgans föreskrifter syntes ej heller förefinnas. Att göra dem
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
inmutningsbara å viss kronojord genom ändring af 1 § i grufvestadgan
ansåge kollegium emellertid mindre lämpligt, utan syntes detta böra
ske genom en särskild författning.
På grund af hvad sålunda anförts bar kommerskollegium hemstält,
att i särskild författning föreskrifter måtte meddelas af hufvudsakligt
innehåll, ptt å jord, som blifvit för kronans räkning till brukning på
viss tid åt annan upplåten eller stode under kronans omedelbara förvaltning,
skulle, förutom de mineral fyndigheter, som omförmäldes i 1 §
af grufvestadgan, äfven sådana mineralfyndigheter, hvilka innehölle
magnesit och apatit, vara föremål för inmutning och bearbetande af
den, som dertill anmälde sig, samt att jemväl i afseende å nyssberörda
två slag af mineralfyndigheter grufvestadgan skulle i tillämpliga delar
lända till efterrättelse.
I den af kommerskollegium uttalade åsigten att mineralierna magnesit
och apatit böra förklaras inmutningsbara å viss kronojord instämmer
jag. Deremot biträder jag icke kollega mening att bestämmelserna härom
böra upptagas i en särskild författning, utan anser jag, att desamma
lämpligen både kunna och böra inrymmas i grufvestadgan; och hemställer
jag fördenskull, att handlingarne i ärendet måtte jemte utdrag
af detta protokoll få öfverlemnas till justitiedepartementet för vidare
åtgärd.»
Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemstält, deri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla.
Ex protocollo
Sven Kölder.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
9
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 2 mars 1900
i närvaro af:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,
Annerstedt,
herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claéson,
Dyrssen,
Crusebjörn.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet
anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt i underdånighet
:
»I underdånig skrifvelse den 13 maj 1898 anmälde Riksdagen, att
i afseende på Eders Kongl. Maj:ts den 4 sistförutgångna februari till
Riksdagen aflåtna proposition angående upplåtelse af rätt till bearbetande
af jnagnesitför ekorn stel* å kronojord kamrarne fattat skiljaktiga
beslut, till följd hvaraf frågan jemlikt § 63 riksdagsordningen
förfallit.
Vid underdånig föredragning den 10 juni samma år af nämnda
skrifvelse täcktes Eders Kong!. Maj:t i nåder anbefalla kommerskollegium
att, i sammanhang med afgifvande af infordradt underdånigt utlåtande med
anledning af en i Riksdagens underdåniga skrifvelse den 12 maj samma
år gjord framställning i fråga om tillgodogörande af kronans jordegareandel
i vissa grufföretag, jemväl inkomma med utredning, huruvida med
Bih. till Rilcsd. Prat. IDOL l Barn!. 1 Afd. 1 Höft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
afseende å beredande af godtgörelse åt kronan för upplåtelse af rätt
att å kronojord bearbeta magnesitfyndigheter äfvensom flere eller färre
andra icke inmutningsbara mineral lämpligen borde tillämpas enahanda
grunder, som kunde varda bestämda att gälla beträffande upplåtelse af
kronans jordegareandel i mineral, som vore föremål för inmutning. Den
sålunda anbefalda utredningen blef den 13 december 1898 af kommerskollegium
afgifven.
Sedan frågan om tillgodogörande af kronans jordegareandel
i inmutad grufva vunnit'' sin lösning genom lagen den 20 oktober
1899 om ändrad lydelse af vissa §§ i grufvestadgan och genom
den samma dag utfärdade nådiga kungörelsen om begagnande af kronans
_ jordegareandel i grufva, anmäldes förberörda utredning den 23
nästlidne februari inför Eders Kongl. Maj:t af chefen för finansdepartementet,
hvilken dervid, efter redogörelse för handlingarnes innehåll,
yttrade, att lian instämde i den af kommerskollegium uttalade åsigten,
att mineralen magnesit och apatit borde förklaras inmutningsbara å
viss kronojord, men att han deremot icke biträdde kollegii mening,
att bestämmelserna härom borde upptagas i en särskild författning,
utan ansåge desamma lämpligen både kunna och böra inrymmas i
grufvestadgan. Och behagade Eders Kongl. Maj:t, med bifall tillföredragande
departementschefens på grund häraf'' gjorda, af statsrådets
öfrige ledamöter biträdda hemställan, förordna, att håndlingarne i ärendet
skulle för vidare åtgärd öfverlemnas till justitiedepartementet.
Med _ anledning af hvad sålunda förekommit har jag låtit upprätta
förslag till lag om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan
den 16 maj 1884, hvilket förslag det torde tillåtas mig att nu inför
Eders Kong!. Maj:t framlägga.»
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ifrågavarande
lagförslag, af den lydelse bilagan litt. C utvisar, hemstälde han i
underdånighet, att högsta domstolens utlåtande öfver detsamma måtte,
för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, genom note ur
detta protokoll, med bifogande af utdrag af protokollet öfver finansärenden
för den 23 februari, inhemtas.
Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder
lemna bifall.
Ex protocollo
Erik Öländer.
Kongil. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
11
Kitt. C.
Förslag
till
...1 i r ‘r ■> 1 » ; * • 1 n, ’ ■ • I O i V. ‘ / ■ • , • ( ( ; . ■ f 2»*•''. ij > \ {'' '' • * IV
Lag iöööbi "i:
om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan
den 16 maj 1884.
t - , , ■ i"’ . ■ • : *>0^1 1’ -V ^ ! • . • v *: ‘ ''• * \ ''i i.1. , • r*
Härigenom förordnas, att 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj
1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:
^ ; , .... , ■ . : •* . , f -,1. ''■.*£] v -"1 j -O. , -v t : i; . ’ HlXldVilÄVi
1 §• ’
Föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig dertill anmäler,
äro de mineralfyndigheter, hvilka innehålla:
l:o) malmerna till följande metaller, nemligen: guld, silfver, platina,
qvicksilfver, bly, koppar, jern med undantag af sjö- och myrmalmer,
mangan, krom, kobolt, nickel, zink, tenn, titan, molybden, wolfram,
vismut, antimon och arsenik;
2:o) svafvelkis, magnetkis och grafit.
Å kronojord, som står under kronans omedelbara förvaltning eller
blifvit för kronans räkning till brukning på viss tid åt annan upplåten,
kunna inmutas jemväl de mineralfyndigheter, hvilka innehålla apatit
och magnesia
Förut inmutad eller bearbetad mineralfyndighet, som blifvit sönad,
må ånyo inmutas, så framt fyndigheten, enligt hvad ofvan är sagd!,
utgör föremål för inmutning.
8 §•
Inom det inmutade området eller utmålet eger inmutaron uteslutande
rätt att, med do vilkor och inskränkningar denna stadga inne
-
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
håller, bearbeta och tillgodogöra sig så väl den inmutade mineralfyndigheten
som äfven andra inmutningsbara mineral, dock icke apatit och
magnesit å annan jord än sådan kronojord, der inmutning af fyndigheter
innehållande dessa mineral är lofgifven.
Förutom de mineral, hvilka inmutaren efter hvad nu är sagdt eger
tillgodogöra sig, må öfriga mineraliska ämnen inom det inmutade området
eller utmålet äfven af honom brytas, i den mån sådant är erforderligt
för grufarbetets ändamålsenliga drifvande, och ege inmutaren deraf använda
hvad för grufdriftens ändamål behöfves. Hvad sålunda icke
användes må inmutaren ock behålla, så framt det icke af jordegaren
mot erläggande af godtgörelse för brytnings- och uppfordringskostnader
afhemtas, om inmutningspunkten är belägen i Norrbottens, Vesterbottens,
Jemtlands eller Vesternorrlands län, inom ett år, men eljest inom sextio
dagar. efter tillsägelse. Jordegarens rätt i detta afseende utöfvas å
kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe
anslagen, af kronoåboen eller boställsinnehafvaren.
Uppstår tvist om beloppet af den godtgörelse, hvarom nu är sagdt,
gånge med bestämmandet deraf såsom i 12 § stadgas, dock att, der
skiljemän anlitats, parterne skola stånda hvar sina kostnader och gälda
hvardera halfva kostnaden för skiljemännens sammanträde; och varde
tiden för afhemtandet räknad från det att godtgörelsens belopp blifvit
slutligen bestämdt.
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 7.
13
Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kongl.
Maj:ts högsta domstol tisdagen den 20 mars 1900.
Andra rummet.
Närvarande:
J
Carlson,
Afzelius,
Lindhäck,
Wijkander,
Thollander,
Cassel.
Tillförordnade byråchefen för lagärenden revisionssekreteraren Hammarskjöld
föredrog i underdånighet:
note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj: t Konungen i statsrådet den 2 innevarande mars, utvisande,
att Kongl. Maj:t i nåder förordnat, att högsta domstolens
utlåtande skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,
inhemtas öfver upprättadt förslag till lag om ändrad lydelse af 1 och
8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884; varande berörda förslag bilagdt
detta protokoll. _ .
Högsta domstolens fleste ledamöter, som ansago sig icke höra ingå i
granskning af förslaget från annan synpunkt än den rättsliga, funno
detsamma i sådant hänseende icke föranleda anmärkning.
Justitierådet Carlson ansåg, att genom ändringar i 11 och 26 §§
grufvestadgan borde tydligen angifvas, att vid inmutning af fyndighet,
innehållande apatit eller magnesit, det inmutade området och utmålet
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
icke. må omfatta annan jord än sådan kronojord, der inmutning af
fyndighet innehållande dessa mineral är lofgifven.
Derjemte hemstälde justitierådet, att vid ärendets vidare behandling
måtte komma under ompröfning, huruvida icke åt staten bör förbehållas
uteslutande rätt att under viss tid för egen räkning inmuta redan kända
fyndigheter.
Ex protocollo
Erik Öländer.
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
15
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott fredagen den 21 december 1.900
i närvaro af:
Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,
Statsråden: Wikblad,
Annerstedt,
herr von Krusenst.terna,
grefve Wachtmeister,
Claéson,
Dyrssen,
Crusebjörn,
Odelberg,
Husberg,
Justitieråden: Norberg,
Carlson.
Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet
anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt i underdånighet:
Högsta
domstolens genom note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden
för den 2 mars innevarande år inhemtade utlåtande öfver
det vid samma protokoll fogade förslag till lag om ändrad lydelse af
1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884; och hemstälde föredragande
departementschefen, att förslaget, som af högsta domstolens fleste
ledamöter lemnats utan anmärkning, måtte, jemlik!, § 87 regeringsformen,
genom nådig proposition för Riksdagen till antagande framläggas.
16
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 7.
Justitierådet Carlson åberopade hvad han vid förslagets granskning
inom högsta domstolen yttrat.
Statsrådets öfrige ledamöter biträdde föredragande departementschefens
hemställan;
och behagade, med bifall till samma hemställan, Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i nåder förordna,
att till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition i
ämnet, af den lydelse bilagan litt. B vid detta protokoll
utvisar.
Ex protocollo
Ang. von Hartmansdorff.
i
:: *.j f ■
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1901.
■
i
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- SLU 1901:9 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9 s. 1 i texten
- SLU 1901:2 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2 s. 1 i texten