Sök i Ratio Lex

Angående ändrade vilkor för lån från odling slånefonden

1901-04-01 · 69 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 61 av 69 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1901:80, Angående ändrade vilkor för lån från odling slånefonden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Ma:jts Nåd. Proposition N:o 80.

1

N:o 80.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ändrade

vilkor för lån från odling slånefonden; gifven Stockholms

slott den 1 april 1901.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden lör denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgifva

att följande ändrade allmänna vilkor och bestämmelser må tillämpas

å de lån, som hädanefter intill utgången af år 1903 från odlingslånefonden

utlemnas, och hvad angår bestämmelserna i mom. 13 här nedan,

jemväl å sådana derifrån förut beviljade lån, angående hvilkas fördelning

å vederbörande hemman och anteckning i jordeboken utslag icke

meddelats:

Mom. 1. För hvarje företag, till hvilket lån från odlingslånefonden

sökes, skall fullständig, af utredning angående jordens naturliga beskaffenhet

och större eller mindre lämplighet för odling samt uppskattning af

beräknadt jordförbättringsvärde åtföljd plan till arbetets utförande jemte

beräkning öfver de så väl med vattenafledningen och afdikningen som

ock med odlingen, der sådan förekommer, förenade kostnader vara af

sakkunnig person uppgjord och underställas Kongl. Maj:ts pröfning.

Mom. 2. Lån från odlingslånefonden beviljas ej med mindre vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen vitsorda, att, så

vidt de kunna finna, laga hinder mot företagets utförande ej förefinnes.

Mom. 3. Vederbörande, som erhåller lån från fonden, är underkastad

alla de vilkor och kontroller, som af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga

och nödiga.

Mom. 4. Lånet kan af Kongl. Maj:t bestämmas till hela det

belopp, hvartill enligt den faststälda arbetsplanen kostnaden för vattenså.

till lliksd. Prof. 1901. 1 Samt. 1 Afl. 67 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj.tS Nåd. Proposition N:o 80.

afledningen och afdikningen beräknas komma att uppgå beträffande

lånesökandenas andelar i företaget, dock med iakttagande dels att kostnaden

för s. k. tegdikning eller täckdikning härvid ej må inräknas, dels

ock att lånet ej må öfverstiga åttio procent af det jordförbättringsvärde,

som, enligt hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen

vitsorda, belöper å lånesökandenas mark; skolande låntagaren

genom kontant tillskott, materialier eller annat bidrag bestrida hvad

till hela odlingsföretagets fullbordande kan erfordras utöfver det lemnade

lånebidraget.

Mom. 5. Med den, som mot åtnjutande af statslån åtager sig ett

odlingsföretag, skall kontrakt i vederbörlig ordning afslutas samt af

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännas. Kontraktet skall innefatta

förbindelse för låntagaren dels att, i noggrann öfverensstämmelse med

den faststälda arbetsplanen och under skyldighet att dervid vara underkastad

vederbörandes kontroll, påbörja och fullborda så väl vattenafledningen

och afdikningen som äfven odlingsarbetet, inom viss bestämd

tid, utan att Vidare väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna

medel, och dels att genom egna tillskott utgöra hvad som utöfver statslånet

kan erfordras.

Mom. 6. För fullgörande af sådant kontrakt, äfvensom för de

lyftade statsmedlens återbäring i fall mot kontraktet brytes, skall ställas

sådan säkerhet, som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännes;

skolande denna säkerhet upphöra att gälla, så snart vattenafledning-soch

afdiknings- samt odlingsarbetet blifvit afsynadt och godkändt.

Mom. 7. Sedan det i mom. 5 omförmäld a kontrakt afshltats och

säkerhet derför enligt mom. 6 blifvit stäld, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att derom underrätta statskontoret; hvarefter det åligger statskontoret

att ofördröjligen låta dels i allmänna tidningarna tre gånger,

dels ock genom Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande i länskungörelserna

en gång införa kungörelse om odlingslånets beviljande, i

hvilken kungörelse de hemman eller hemmansdelar, å hvilkas egor

odlingsföretaget kommer att utföras, skola uppgifvas.

Mom. 8. Lånet må ej till någon del utbekommas förr, än arbetsforetaget

blifvit börjadt, men derefter få lånemedlen efter hand och i

mån af arbetets fortgång lyftas vid de tider, som i kontraktet finnas

utsatta eller särskildt blifvit bestämda; dock med skyldighet för vederbörande

att efter utfående af den del af lånet, som enligt bestämmelse

i hvarje särskildt fall får lyftas på grund deraf att arbetet blifvit börjadt,

vid hvarje af de följande lyftningstiderna, innan ytterligare lånemedel

må utbekommas, hos statskontoret förete intyg af väg- och vatten
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 80.

byggnadsstyrelsen att, enligt hvad derstädes nöjaktigt styrkts, så mycket

af arbetet blifvit utfördt, som skäligen kan anses motsvara hvad i förhållande

till det beviljade låneunderstödet belöper å hvad af lånet redan

utbekommits; börande, så vida icke Kongl. Maj:t, med afseende å särskilda

förhållanden, pröfvar skäligt annorlunda förordna, någon del af

lånet i statskontoret innestå, intill dess vattenaflednings- och afdikningsarbetet

är afsynadt och godkändt.

Mom. 9. Lånen skola af statskontoret utbetalas antingen omedelbart

eller oek genom Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande;

börande, innan större eller mindre del af beviljadt lan utbetalas, hos

statskontoret företes:

a) om arbetets utförande, i enlighet med mom. 5, afsiutadt och

godkändt kontrakt;

b) godkänd, i mom. 6 omförmäld, säkerhetshandling för samma

kontrakts fullgörande eller medlens återbäring;

c) behörigt intyg, att arbetet är börjadt;

d) en till statskontoret eller ordres stäld, af nämnda kontor godkänd

skuldförbindelse, som skall innefatta vederbörandes åtagande att

för lånets betalning ansvara intill dess lånet, jemlikt kongl. kungörelserna

af den 13 juni 1845 och den 3 november 1848, blifvit fördeladt på

de hemman, hvilka för återbetalningen skola ansvara, och fördelningen

vunnit laga kraft samt uti jordeboken på föreskrifvet sätt antecknats; och

e) af statskontoret'' godkänd borgen eller säkerhetshandling för

den afgifna skuldförbindelsens uppfyllande.

Mom. 10, De låne- och säkerhetshandlingar, som för låneunderstöds

utbekommande till statskontoret aflemnats, förblifva uti statskontorets

vård; dock skola sådana handlingar, som vederbörande embetsmyndigheter

kunna blifva i behof att begagna, till dem på behörig

reqvisition utlemnas.

Mom. 11. I händelse afvikelse, utan dertill erhållen vederbörlig

tillåtelse, skett från den faststälda arbetsplanen,

eller arbetet, utan att anstånd med detsammas utförande blifvit

af Kongl. Maj:t medgifvet, icke inom derför bestämd tid fullbordats,

eller om, innan vattenaflednings-, afdiknings- och odlingsarbetet

blifvit ful Iber dadt, afsynadt och godkändt, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

skulle finna den säkerhet, som jemlikt mom. 6 blifvit för

kontraktets fullgörande stöld, icke vidare vara nöjaktig, eller om, innan

lånet blifvit genom laga kraft egaude beslut fördeladt på de hemman,

livilka för återbetalningen skola ansvara,statskontoret skulle finna den

säkerhet, som jemlikt mom. 9 e) blifvit för lanet stöld, icke vidare vara

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

nöjaktig, och ny säkerhet, som af vederbörande myndighet godkännes,

icke varder inom bestämd tid aflemnad,

eller om den bestämda annuiteten icke varder i behörig tid erlagd,

ankommer på Kongl. Maj:t att låta inställa all vidare utbetalning

af statslånet samt återfordra hvad deraf uppburits, att på en gång eller

efter hand till statskontoret inbetalas inom den tid, som af Kongl. Maj:t

bestämmes.

Statskontoret bör tillse, att sådan inbetalning i vederbörlig ordning

ingår; och skall det åligga vederbörande att å sålunda lyftade och

återburna medel jemväl erlägga fem procent årlig ränta från lyftningsdagen,

till dess återbetalning sker.

Mom. 12. Alla med låneunderstöd från fonden utförda arbeten

skola, så länge någon del af lånet återstår ogulden, vederbörligen underhållas

af den eller dem det åligger.

Mom. 13. Å den af Kongl. Maj:t bestämda lånesumman erlägges

de första sex åren från första lyftningsdagen icke någon ränta eller

kapitalafbetalning. Vid beviljande af odlingslån eger Kongl. Maj:t

derjemte att för hvarje särskilt företag bestämma viss tid, ej öfverstigande

fem år från första lyftningsdagen, under hvilken icke någon

ränta för lånet beräknas.

Under tiden mellan utgången af den tid, för hvilken räntefrihet

af Kongl. Maj:t beviljats, och de sex årens slut beräknas å lyftade

belopp tre och sex tiondedels procent årlig ränta, hvilken vid sistnämnda

tidpunkt lägges till den beviljade lånesumman. Å det sålunda

uppkommande beloppet erlägges, från och med sjunde året till dess

lånet blifvit slutbetaldt, en annuitet af sex procent, deraf såsom ränta

räknas tre och sex tiondedel procent å det oguldna kapitalbeloppet.

Sedan odlingslån blifvit på vederbörande hemman fördeladt och i

jordebok antecknadt, eger jordegare, som sådant önskar, att, oberoende

af det här ofvan stadgade återbetalningssätt, när som helst under lånetiden,

sex månader efter hos statskontoret gjord uppsägning, inbetala

hela det på hans hemman belöpande skuldbelopp, jemte all derå upplupen

ogulden ränta.

Mom. 14. I afseende på sättet och ansvarigheten för de i nästförestående

moment omförmälda inbetalningars verkställande böra ofvan

åberopade kong], kungörelser af den 13 juni 1845 och den 3 november

1848 lända till efterrättelse.

Mom. 15. Alla kostnader af hvad namn de vara må, som i följd

af erhållna lån föranledts för statskontoret, skola utan undantag bestridas

eller godtgöras af låntagaren.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 80.

Mom. 16. Intressenter i företag, hvartill lån från fonden erhållits,

åligger att, vid afslutandet af kontrakt om arbetets utförande, öfverlemna

till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, för att i dess arkiv förvaras,

bestyrkt kopia af de gillade ritningarna för arbetet, äfvensom

bestyrkta afskrifter af dertill börande godkända betänkande och kostnadsförslag.

De till ärendet börande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Theodor Odelberg.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl, Maj;ts Nåd. Proposition Ko 60,

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 1

april 1901.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Departementschefen, statsrådet Odelberg anförde i underdånighet:

Uti särskilda, vid senare årens riksdagar väckta motioner har

föreslagits åtgärders vidtagande från Riksdagens sida för åstadkommande

af ändrade bestämmelser i fråga om lån ur odlingslånefonden i syfte

att befordra ett allmännare anlitande af fonden. De af motionärerne

framstälda förslag hafva visserligen icke vunnit Riksdagens bifall, men

då, på .sätt motionärerne jemväl framhållit, oaktadt åtskilliga lindringar

af Riksdagen tid efter annan blifvit beslutade beträffande såväl annuitet

som ränta å lån från nämnda fond, summan af de beviljade .lånen likväl

år efter år snarare minskats än ökats samt från fonden under senaste

åren utanordnats endast omkring en* tredj edel af dess hela belopp, ett

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 80.

förhållande, som med afseende å det för landets utveckling särdeles

vigtiga ändamål, som fonden afser att fylla måste anses högeligen

beklagligt, har det synte mig angeläget, att eu närmare utredning

angående orsakerna till detta förhållande blefve verkstäld och att dervid

tillika toges under öfvervägande, huruvida och i sådant fall hvilka

ändringar uti gällande bestämmelser i fråga om lån från fonden eller

åtgärder i öfrigt lämpligen borde vidtagas, för att det med fonden

åsyftade ändamål komme att kraftigare än för närvarande är fallet

befordras. Med anledning häraf anmodade jag uti skrifvelse den 7

juni 1900 väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen

att efter verkstäld utredning i omförmälda hänseende inkomma med

utlåtande och förslag uti ifrågavarande ämne.

Sedan bemälda styrelser härefter besluta att anmoda såväl hushållningssällskapens

förvaltningsutskott som statens landtbruksingeniörer

att inkomma med de yttranden i frågan, hvartill de kunde finna anledning,

samt sådana yttranden afgifvits af samtliga förvaltningsutskott,

med Undantag af dem för Kronobergs, Kopparbergs, Vesterbottens och

Norrbottens läns hushållningssällskap, äfvensom af samtliga landtbruksingeniörer

utom af landtbruksingeniören i Norrbottens län, hvarjemte

en af landtbruksingeniörerne i egenskap af sekreterare vid ett af statens

landtbruksingeniörer den 28 februari samt den 1 och den 2 mars 1900

hållet möte ur mötesprotokollet återgifvit de önskningsmål, som enligt

vid mötet fattade beslut borde eftersträfvas beträffande ändringar i

bestämmelserna angående lån ur odlingslånefonden, hafva styrelserna

med skrifvelse till mig af den 31 sistlidne januari öfverlemnat samtliga

till styrelserna inkomna yttranden äfvensom för egen del sig utlåtit

och dervid hvar för sig afgifvit med hvarandra i hufvudsak öfverensstämmande,

men i vissa afseenden från hvarandra afvikande förslag till

nya vilkor för lån från odlingslånefonden.

Innan jag emellertid öfvergår att närmare redogöra för innehållet

af dessa handlingar, torde det tillåtas mig att i korthet erinra om

odlingslånefondens uppkomst samt de rörande fonden gällande vilkor

och bestämmelser.

Sedan lång tid tillbaka hafva statsmakterna sökt att medelst beredande

af lån på billiga vilkor för afdikning af sänka marker uppmuntra

till vattenaflednings- och odlingsföretag inom landet. Redan

vid 1840—41 årens riksdag anvisades medel för låneunderstöd till strömrensningar,

vattenaftappningar och odlingsföretag; och skulle dessa lån

återbetalas på det sätt, att efter 5 års förlopp sedan medlen blifvit

utbetalade skulle årligen erläggas 5 procent å det ursprungliga låne
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 80.

kapitalet, hvaraf först beräknades 3 procent årlig ränta för det vid

hvarje liqvid återstående kapitalbeloppet samt återstoden utgjorde afbetalning.

Med bibehållande af 5 års räntefrihet stadgades vid 1844—

45 årens riksdag, att amorteringen skulle utgöra 8 procent af hela den

beviljade lånesumman, hvaraf godtgjordes ränta efter 2 procent för det

vid hvarje liqvid återstående kapital samt det öfriga utgjorde kapitalafbetalning,

hvilka bestämmelser bibehöllos vid 1850—51 årens riksdag.

För lån till understödjande af sjösänkningar och myrutdikningar

eller andra vattenaftappningsföretag skulle enligt beslut vid 1856—58 årens

riksdag efter 5 års förlopp från slutet af det år, hvarunder lånemedlen

utbekommits, årligen erläggas 8 procent å den lyftade lånesumman,

hvarå räntan godtgjordes efter 3 procent af obetalda kapitalbeloppet.

Denna ränta höjdes vid 1859—60 årens riksdag till 4 procent samt vid

1862—63 årens riksdag till 5 procent. Enligt 1873 års Riksdags beslut

skulle för dylika låneunderstöd, som finge utgå med belopp motsvarande

halfva vattenafledningskostnaden, efter 3 års förlopp från den dag då

lånemedlen utbekommits årligen erläggas 8 procent å hela den lyftade

lånesumman, hvaraf ränta godtgjordes efter 5 för hundra af obetalda

kapitalbeloppet och det öfriga utgjorde afbetalning derå.

År 1883 beslöt Riksdagen, i anledning af Eders Kongl. Maj:ts

derom till Riksdagen aflåtna nådiga proposition, att en särskild fond

skulle bildas med ändamål att genom lån understödja odling af sänka

trakter. Å denna fond, till hvilken under åren 1884—88 skulle ingå

de till statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån och till hvilken

riksgäldskontoret skulle under samma tid, i mån af behof och uppå

reqvisition af Eders Kongl. Maj:t, öfverlemna medel till så stort belopp,

som jemte nyssnämnda till fonden ingående annuiteter å odlingslån erfordrades

till fyllande af högst 1,000,000 kronor, skulle Eders Kongl. Maj:t

ega att, i den mån fondens kapital och sedermera inflytande låneafbetalningar

och räntebehållningar dertill lemnade tillgång, anvisa lån för

odling af sänka trakter att utgå med högst ofvanberörda belopp enligt

vissa af Riksdagen antagna och af Eders Kongl. Maj:t enligt nådig

kungörelse den 23 september 1883 till efterrättelse utfärdade allmänna

vilkor och bestämmelser. Sedermera har Riksdagen dels år 1888, dels

år 1893 och dels år 1898, hvarje gång för en tid af fem år, medgifvit,

ej mindre att omförmälda annuiteter fortfarande finge till berörda fond

ingå, än äfven att riksgäldskontoret skulle tillhandahålla fonden derutöfver

erforderliga medel, för att ur densamma måtte kunna beviljas

lån till sammanlagdt ofvan angifna belopp af högst 1,000,000 kronor

för år. I fråga om de för låns erhållande ur fonden bestämda vilkor

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

hafva åtskilliga ändringar och tillägg efter år 1883 blifvit af Eders

Kongl. Maj:t och Riksdagen antagna.

Jag tillåter mig härvid erinra, att bland de uti nådiga kungörelsen

den 23 september 1883 upptagna vilkor voro att för hvarje odlingsföretag

skulle fullständig, af utredning angående jordens naturliga beskaffenhet

och större eller mindre lämplighet för odling åtföljd plan

för arbetets utförande jemte beräkning öfver de med så väl vattenafledningen

och afdikningen som odlingen förenade kostnader vara af

sakkunnig person uppgjord och underställas Eders Kongl Maj:ts pröfning;

att lån ur fonden kunde bestämmas till hela det belopp, hvartill

enligt den faststälda arbetsplanen kostnaden för vattenafledningen och

afdikningen beräknades uppgå, men att låntagare skulle genom kontant

tillskott, materialier, arbete eller annat bidrag bestrida hvad till hela

odlingsföretagets fullbordande kunde erfordras utöfver lånebidraget;

att det kontrakt angående ett tillämnadt arbetes utförande, som borde

med t låntagare afslutas, skulle innefatta förbindelse för denne, bland

annat, att, i noggrann öfverensstämmelse med faststälda arbetsplanen

och under skyldighet att dervid vara underkastad vederbörandes kontroll,

påbörja och fullborda såväl vattenafledningen och afdikningen,

som äfven odlingsarbetet inom viss bestämd tid; samt att å den af

Eders Kongl. Maj:t bestämda lånesumman skulle de första fem åren

från första lyftningsdagen icke erläggas någon ränta eller kapitalafbetalning,

men å de under tiden lyft ado belopp beräknas fem procent årlig

ränta, hvilken vid de fem årens slut skulle läggas till den beviljade

lånesumman; och skulle å det sålunda uppkommande beloppet erläggas,

från och med sjette året till dess lånet blifvit slutbetaldt, en annuitet

af tio procent, deraf såsom ränta skulle räknas fem procent å det

oguldna kapitalbeloppet.

Redan vid 1885 års riksdag medgafs med anledning af en inom

Riksdagen väckt motion den ändring i dessa vilkor att annuiteten för

lån ur fonden, som sedermera utbetalades, bestämdes till 8 procent,

deraf som ränta beräknades 4 % procent å oguldna kapitalbeloppet;

och utfärdades den 19 maj 1885 nådig kungörelse i ämnet.

Sedan jemväl vid 1888 års riksdag beslutits åtskilliga ändringar

i och tillägg till vilkoren för lån från odlingslånefonden, hvilka dock

icke voro af beskaffenhet att någon särskild redogörelse för desamma

här torde erfordras, sammanfattades samtliga vilkor uti nådig kungörelse

den 27 april 1888.

1 anledning af en utaf Eders Kongl. Maj:t till 1895 års Riksdag

afläton nådig proposition med förslag till vissa ändringar i och tillägg

Bih. till Biksd. Prat. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 67 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 80.

till de vilkor och bestämmelser, som jemlikt sistberörda kungörelse vore

för erhållande af lån från odlingslånefonden stadgade, medgaf Riksdagen,

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Eders Kong]. Majtt föreslagit,

att

dels lån från odlingslånefonden skulle kunna beviljas, förutom till

de i nämnda kungörelse angifna företag, jemväl till utförande af sådana

vattenafledningsföretag, hvilka afsåge förbättring, på annat sätt än

genom s. k. täckdikning, af förut odlad åker eller äng eller vinnande

af ny äng, dock, hvad dessa företag beträffade, endast under förutsättning

att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen

vitsordade, att jordförbättringens värde borde antagas minst motsvara

låneunderstödets dubbla belopp,

dels lån från odlingslånefonden ej finge beviljas, med mindre vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen vitsordade, att,

så vidt de kunde finna, laga hinder mot företagets utförande ej förefunnes,

dels ock räntan å lån, som från odlingslånefonden derefter beviljades,

äfvensom å derifrån förut beviljade lån, angående hvilkas fördelning

å vederbörande hemman och anteckning i jordeboken utslag

icke meddelats, finge nedsättas till fyra procent, dock utan att rubbning

derigenom skedde i den för lånen bestämda annuiteten.

Nådig kungörelse angående dessa ändringar och tillägg utfärdades

af Eders Kongl. Maj:t den 29 juli 1895.

Slutligen medgaf Riksdagen år 1898, med bifall till derom af

Eders Kongl. Maj:t gjord framställning, att å lån, som från odlingslånefonden

derefter beviljades, äfvensom å derifrån förut beviljade lån, angående

hvilkas fördelning å vederbörande hemman och anteckning i

jordeboken utslag icke meddelats, räntan finge nedsättas till 3,0 procent

och annuiteten till 7 procent, hvarefter Eders Kongl. Maj it, som

ansåg lämpligt att de tid efter annan meddelade bestämmelser angående

lånevilkoren funnes i en författning sammanförda, den 27 maj 1898,

med upphäfvande af förenämnda kungörelser den 27 april 1888 och den

29 juli 1895, utfärdade nådig kungörelse angående vilkoren för lån från

odlingslånefonden.

Enligt denna kungörelse, uti hvilken någon ändring ej blifvit

sedermera gjord, äro vilkoren för lån från ifrågavarande fond så

lydande:

y>Mom. 1. För hvarje odlingsföretag skall fullständig, af utredning

angående jordens naturliga beskaffenhet och större eller mindre lämplighet

för odling åtföljd, plan till arbetets utförande jemte beräkning

opaginerad Kontrollera mot PDF

n

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8Q.

öfver de med såväl vattenafledningen och afdikningen som odlingen

förenade kostnader vara af sakkunnig person uppgjord och underställas

Kongl. Maj:ts pröfning.

Mom. 2. Lån från odlingslånefonden beviljas ej, med mindre

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen vitsorda,

att, så vidt de kunna finna, laga hinder mot företagets utförande ej

förefinnes.

Mom. 3. Till utförande af sådana vattenafledningsföretag, hvilka

afse förbättring, på annat sätt än genom så kallad täckdikning, af förut

odlad åker eller äng eller vinnande af ny äng, beviljas lån endast under

förutsättning att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen

vitsorda, att jordförbättringens värde bör antagas minst motsvara

låneunderstödets dubbla belopp.

Mom. 4. Vederbörande, som erhåller lån från fonden, är under*

kastad alla de vilkor och kontroller, som af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga

och nödiga.

Mom. 5. Lånet kan af Kongl. Magt bestämmas till hela det belopp,

hvartill, enligt den faststälda arbetsplanen, kostnaden för vattenafledningen

och afdikningen beräknas komma att uppgå; skolande, låntagaren

genom kontant tillskott, materialier, arbete eller annat bidrag bestrida

hvad till hela odlingsföretagets fullbordande kan erfordras utöfver

det lemnade lånebidraget.

Mom. 6. Med den, som mot åtnjutande af statslån åtager sig

ett odlingsföretag, skall kontrakt i vederbörlig ordning afslutas samt

af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännas. Kontraktet skall innefatta

förbindelse för låntagaren dels att, i noggrann öfverensstämmelse

med den faststälda arbetsplanen och under skyldighet att dervid vara

underkastad vederbörandes kontroll, påbörja och fullborda så väl vattenafledningen

och afdikningen som äfven odlingsarbetet inom viss bestämd

tid, utan att vidare väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna

medel, och dels att genom egna tillskott utgöra hvad som utöfver statslånet

kan erfordras.

Mom. 7. För fullgörande af sådant kontrakt, äfvensom för de

lyftade statsmedlens återbäring i fall mot kontraktet brytes, skall ställas

sådan säkerhet, som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännes;

skolande denna säkerhet upphöra att gälla, så snart vattenafledningsoch

afdiknings- samt odlingsarbetet blifvit afsynadt och godkändt.

Mom. 8. Sedan det i mom. 6 omförmälda kontrakt afslutats och

säkerhet derför enligt mom. 7 blifvit stäld, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att derom underrätta statskontoret; hvarefter det åligger

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 80.

statskontoret att ofördröjligen låta dels i allmänna tidningarne tre gånger,

dels ock genom Kongl. Maj:ts vederbörande, befallningshafvande i

länskungörelserna en gång införa kungörelse om odlingslånets beviljande,

i hvilken kungörelse de hemman eller hemmansdelar, å hvilkas

egor odlingsföretaget kommer att utföras, skola uppgifvas.

Mom. 9. Lånet må ej till någon del utbekommas förr, än arbetsföretaget

blifvit börjadt, men derefter få lånemedlen efter hand och

i mån af arbetets fortgång lyftas vid de tider, som i kontraktet finnas

utsatta eller särskild! blifvit bestämda; dock med skyldighet för vederbörande

att efter utfående af den del af lånet, som enligt bestämmelse

i hvarje särskild! fall får lyftas på grund deraf, att arbetet blifvit börjadt,

vid hvarje af de följande lyftningstiderna, innan ytterligare lånemedel

må utbekommas, hos statskontoret förete intyg af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att, enligt hvad derstädes nöjaktigt styrkts, så

mycket af arbetet blifvit utfördt, som skäligen kan anses motsvara hvad

i förhållande till det beviljade låneunderstödet belöper å hvad af lånet

redan utbekommits; börande, så vida icke Kongl. Maj: t med afseende

å särskilda förhållanden, pröfvar skäligt annorlunda förordna, någon del

af lånet i statskontoret innestå, intill dess vattenaflednings- och afdikningsarbetet

är afsynadt och godkändt.

Mom. 10. Lånen skola af statskontoret utbetalas antingen omedelbart

eller ock genom Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande;

börande, innan större eller mindre del af beviljadt lån utbetalas, hos

statskontoret företes:

a) om arbetets utförande, i enlighet med mom. 6, afslutadt och

godkändt kontrakt;

b) godkänd, i mom. 7 omförmäld, säkerhetshandling för samma

kontrakts fullgörande eller medlens återbäring;

c) behörigt intyg, att arbetet är börjadt;

d) en till statskontoret eller ordres stäld, af nämnda kontor godkänd

skuldförbindelse, som skall innefatta vederbörandes åtagande att

för lånets betalning ansvara intill dess lånet, jemlikt kongl. kungörelserna

af den 13 juni 1845 och den 3 november 1848, blifvit fördeladt

på de hemman, hvilka för återbetalningen skola ansvara, och fördelningen

vunnit laga kraft samt uti jordeboken på föreskrifvet sätt antecknats;

och

e) _ statskontoret godkänd borgen eller säkerhetshandling för

den afgifna skuldförbindelsens uppfyllande.

Mom. 11. De låne- och säkerhetshandlingar, som för låneunderstöds

utbekommande till statskontoret aflemnats, förblifva uti statskon
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl■ Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

törel,s vård; dock skola sådana handlingar, som vederbörande embetsmyndigheter

kunna blifva i behof att begagna, till dem på behörig

reqvisition utlemnas.

Mom. 12. I händelse afvikelse, utan dertill erhållen vederbörlig

tillåtelse, skett från den faststälda arbetsplanen,

eller arbetet, utan att anstånd med detsammas utförande blifvit

af Kongl. Maj:t medgifvet, icke inom derför bestämd tid fullbordats,

eller om, innan vattenaflednings-, afdiknings- och odlingsarbetet

blifvit fullbordadt, afsynadt och godkändt, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

skulle finna den säkerhet, som jemlikt mom. 7 blifvit för

kontraktets fullgörande stäld, icke vidare vara nöjaktig, eller om, innan

lånet blifvit genom laga kraft egande beslut tördeladt, på de hemman,

hvilka för återbetalningen skola ansvara, statskontoret skulle finna den

säkerhet, som jemlikt mom. 10 e) blifvit för lånet stäld, icke vidare

vara nöjaktig, och ny säkerhet, som af vederbörande myndighet godkännes,

icke varder inom bestämd tid aflemnad,

eller om den bestämda annuiteten icke varder i behörig tid er
lagd,

ankommer på Kongl. Maj:t att låta inställa all vidare utbetalning

af statslånet samt återfordra hvad deraf uppburits, att på en gång eller

efter hand till statskontoret inbetalas inom den tid, som af Kongl. Maj:t

bestämmes.

Statskontoret bör tillse, att sådan inbetalning i vederbörlig ordning

ingår; och skall det åligga vederbörande att å sålunda lyftade

och återburna medel jemväl erlägga fem procent årlig ränta från lyftningsdagen,

till dess återbetalning sker.

Mom. 13. Alla med låneunderstöd från fonden utförda arbeten

skola, så länge någon del af lånet återstår ogulden, vederbörligen

underhållas af den eller dem det åligger.

Mom. 14. Å den af Kongl. Maj:t bestämda lånesumman erlägges

de första fem åren från första lyftningsdagen icke någon ränta eller

kapitalafbetalning, men å de under tiden lyftade belopp beräknas tre

och sex tiondedels procent årlig ränta, hvilken vid de tern årens slut

lägges till den beviljade lånesumman. Å det sålunda uppkommande

beloppet erlägges, från och med sjette året. till dess lånet blifvit slutbetaldt,

en annuitet af sju procent, deraf såsom ränta räknas tre och

sex tiondedels procent å det oguldna kapitalbeloppet.

Sedan odlingslån blifvit på vederbörande hemman fördeladt och i

jordebok antecknadt, eger jordegare, som sådant önskar, att, oberoende

af det här ofvan sladgadc återbetalningssätt, när som helst under låne
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 80.

tiden, sex månader efter lios statskontoret gjord uppsägning, inbetala

hela det på hans hemman belöpande skuldbelopp, jemte all derå upplupen

ogulden ränta.

Mom. 15. I afseende på sättet och ansvarigheten för de i nästförestående

moment omförmälda inbetalningars verkställande böra ofvan

åberopade kongl. kungörelser af den 13 juni 1845 och den 3 november

1848 lända till efterrättelse.

Mom. 16. Alla kostnader af hvad namn de vara må, som i följd

af erhållna lån föranledts för statskontoret, skola utan undantag bestridas

eller godtgöras af låntagaren.

Mom. 17. Intressenter i företag, hvartill lån från fonden erhållits,

åligger att, vid afslutandet af kontrakt om arbetets utförande,

öfverlemna till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, för att i dess arkiv

förvaras, bestyrkt kopia af den gillade plankartan för arbetet, äfvensom

bestyrkta afskrifter af dertill hörande godkända betänkande och kostnadsförslag.

»

I sammanhang med frågan om ändring i dessa vilkor har jag att

för Eders Kongl. Maj:t anmäla en af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt landtbruksstyrelsen gjord framställning i fråga om ecklesiastika

boställens deltagande i odlingslån.

Alltsedan odlingslånefonden bildades hafva, intilldess Eders Kongl.

Maj:t genom särskilda nådiga bref den 20 oktober och den 17 november

1899, vid pröfning af särskilda ansökningar om lån från odlingslånefonden,

undantagit i de tillämnade företagen ingående ecklesiastika

boställen från erhållande af denna förmån, lån från fonden beviljats till

utförande af vattenafledningsföretag å ecklesiastik jord äfvensom å

staten tillhörig jord.

Några särskilda bestämmelser angående dylik jords deltagande i

odlingslån hafva icke funnits meddelade, men uti nådiga förordningen

den 6 juli 1849 är stadgadt om deltagande i vattenafledningsföretag

för boställen, kungsgårdar och annan staten tillhörig utarrenderad jord.

Enligt denna förordning må boställshafvare eller kronoarrendator för

vederbörande hemman ingå i vattenafledningsföretag, derest den embetsmyndighet,

som det åligger^ att närmast hålla inseende öfver hemmanet,

dertill lemna! tillstånd; och är i afseende å kostnaden för sådant hemmans

deltagande i dylikt företag stadgadt, att den omkostnad, boställsinnehafvare

eller arrendator får för deltagande i vattenafledningsföretag

vidkännas, äfvensom den ytterligare kostnad, som kan erfordras för

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:t« Nåd. Proposition N:o 80,

den tillvnnna eller i förbättradt skick försatta jordena odling och inhägnande

samt för uppförande af de byggnader, hvilka till den derå

växande grödans insamlande äro af nöden, skola till godtgörande fördelas

på vissa år enligt bestämmande af vederbörande synerätt, hvilken

fördelning dock ej i något fall må utsträckas längre än till högst 20

år, räknadt från den tid, då vattenafledningen blifvit fullbordad.

Under åren 1884—99 blefvo på civildepartementets föredragning

en mängd låneunderstöd från odlingslånefonden beviljade för boställens

och utarrenderad kronojords deltagande i vattenafledningsföretag, dervid

vilkoren varit desamma som för Tån till utförande af vattenafledningsföretag

å enskild jord, dock att i afseende å utarrenderad jprd stadgats

förbehåll derom, att den borgen, som det ålåge vederbörande arrendator

att ställa för arrendeskyldigheternas fullgörande, äfven komme att innefatta

ansvarighet för erläggande af annuiteterna å lånet, sedan det blifvit

i jordeboken antecknadt. Hvad utarrenderad, kronan tillhörig jord

angår tillämpas fortfarande samma praxis, men beträffande de ecklesiastika

boställena blefvo, sedan Eders Kongl. Maj:t, vid anmälan den

28 oktober 1898 på ecklesiastikdepartementets föredragning af en utaf

en ecklesiastik boställshafvare gjord ansökning att för bostället vinna

delaktighet i lån ur odlingslånefonden, funnit Sig förhindrad att till

samma ansökning lemna bifall, genom ofvanberörda nådiga beslut den

20 oktober och den 17 november 1899 på civildepartementets föredragning

särskilda ansökningar om lån för utförande af företag af ifrågavarande

beskaffenhet å ecklesiastika boställen afslagna; och har sedermera

iakttagits, att lån för sådana boställens deltagande i vattenafledningsföretag

icke vidare beviljats.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen hafva

emellertid uti underdånig skrifvelse den 31 januari 1900 hemstält om

åtgärders vidtagande i syfte att såväl innehafvare af ecklesiastik mark

som staten tillhörig mark måtte kunna utan några för dem betungande

vilkor erhålla lån från odlingslånefonden. Till denna framställning jemte

deröfver af statskontoret den 2 oktober 1900 afgifvet underdånigt utlåtande

torde jag få här nedan återkomma.

Öfvergående att redogöra för innehållet af ofvanberörda, af vägoch

vattonbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen öfverlemnade yttranden

från hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt landtbruksmgeniöror,

bär jag att till en början framhålla, hurusom uti samtliga

dessa yttranden, med undantag allenast af de från Södermanlands läns

hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt landtbruksingeniören i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

Vesterbottens län, åtgärder i syfte att underlätta odlingslånefondens användning

blifvit föreslagna.

Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har

för sin del ansett att orsaken, hvarför fonden icke i önskvärd grad

tagits i anspråk, numera icke kunde härledas från beskaffenheten af de

faststälda lånevilkoren, utan vore att söka förnämligast i de ogynsamma

konjunkturer, under hvilka vårt lands jordbrukare de senare åren arbetat;

och har utskottet vid sadant förhållande icke ansett sig kunna anvisa

någon åtgärd såsom egnad att undanrödja nämnda förhållande.

Landtbruksingeniören i Vesterbottens län har meddelat, att, hvad

nämnda läp beträffade, under de senaste åtta åren någon ansökning

ej inkommit angående dylikt låns erhållande, beroende dels derpå, att

inom länet några större egendomar ej funnes, dels ock derpå, att

i de fall, der fråga om understöd för utdikningsföretag inom länet förekomme,

desamma i allmänhet vore af beskaffenhet att kunna vinna

anslag från frostminskningsfonden.

Jemväl uti åtskilliga andra af de inkomna yttrandena, än nyssnämnda

förvaltningsutskotts, har såsom en af hufvudorsakerna till fondens

ringa användning angifvits de för närvarande rådande konjunkturer.

I öfrigt hafva en mängd olika grunder till berörda förhållande

samt förslag i syfte att deri verka ändring blifvit framstälda.

Samtliga anmärkningar och ändringsförslag af vigt afse antingen

de för lån ur fonden gällande vilkor eller ock vissa stadganden uti

gällande dikningslag; och tillåter jag mig här lemna en öfversigt af

hvad i dessa hänseenden förnämligast anförts..

Svenska staten hade ej visat sig villig till några uppoffringar för

det med odlingslånefonden afsedda ändamålet. Mot den bästa säkerhet

försträckte staten den enskilde medel till odlingsföretag mot en ränta,

som understundom öfverstigit statens egen inlåningsränta och på i öfrigt

betungande vilkor, och detta ehuru statens egen fördel vore nära förbunden

med dylika företag, då genom vattenreglering och odlingsföretag

staten erhölle nya eller förbättrade skatteobjekt, "som för all framtid

ökade statsverkets inkomster, under det att den enskilde i de flesta

fall blott bekom en afkastning, motsvarande en ganska låg ränta på

hans i och för odlingen använda kapital.

Då ur odlingslånefonden endast lemnades lån till markens torrläggning,

men ej till dess odling, återstode, särskildt beträffande den

förut ej uppodlade marken, för att kunna tillgodogöra sig inkomst af

vattenafledningsföretaget, en mängd kostnader, såsom markens uppodling,

byggnaders uppförande, vägars anläggande m. fl. utgifter, för

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 80.

hvilka kostnader, som ofta uppginge till vida mera än torrläggningskostnaden,

jordbrukaren ej sällan behöfde upplåna medel, men då redan

statens förmånsrätt för odlingslånet minskat belåningsmöjligheten mot säkerhet

i egendomen, vore säkerhet för det nya lånet ofta svår att anskaffa.

När odlingslånefonden vid 1883 års riksdag beslutades, skärptes

i icke ringa mån de förut för dikningslån gällande bestämmelserna.

Sålunda stadgades bl. a. att i stället för den räntefrihet under 3 år,

som förut varit medgifven, anstånd med räntan lemnades i 5 år, efter

hvilken tid den upplupna räntan skulle läggas till kapitalet, hvarjemte

på samma gång annuiteten höjdes från 8 till 10 procent. Visserligen

blefvo vid 1895 och 1898 årens riksdagar lindringar i dessa afseenden

beslutade, men ytterligare medgifvanden syntes behöfliga såväl med

hänsyn till ränta som amortering.

Då fråga uppstode om vattenreglering och torrläggning af en

större komplex utaf vattensjuka marker, hvilka vanligtvis innefattade

jord af mycket olikartad beskaffenhet, så hade på senare tider vägrats

anslag på samma gång ur frostminskningsfonden och lån ur odlingslånefonden

till sådana vattenaflednings- eller dikningsföretag, som afsåge

dels frostförande men till odling otjenlig mark, och dels odlade

eller odlingsbara egor. Äfven om staten till hälften bekostade utdikning

af frostförande mark, saknade dock jordegaren i de flesta fall medel

till sådana jordförbättringar, enär de först i en framtid lemnade någon

ersättning för derå nedlagda kostnader. Om dertill kombinerade lån

och anslag till ifrågavarande vattenregleringar beviljades, skulle detta i

hög grad underlätta och befrämja det ändamålsenliga tillgodogörandet

af landets mossar och sankmarker. Förut innehöll instruktionen för

statens landtbruksingeniörer föreskrift om, att då inom samma företag

förekomme dels mark, för hvars afdikning söktes anslag utan återbetalningsskyldighet

och dels egor, för hvilkas afdikning söktes lån,

skulle dessa egoslag och till dem hörande diken upptagas å skilda

ritningar och i skilda kostnadsförslag in. in., men som ett sådant särskiljande

i de flesta fall visade sig omöjligt, nemligen der samma dike

berörde eller afledde vatten från båda de olika egoslagen, blef denna

bestämmelse i senare instruktion borttagen. Någon instruktion för vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen huru de vid pröfning

af ansökningar rörande kombinerade lån och anslag borde förfara

funnes ej heller, ehuru en sådan syntes vara af behofvet påkallad.

När fråga uppstode om torrläggning och odling af vattenskadade

marker, vore anskaffandet af medel till bestridande af kostnaderna för

undersökningens verkställande och plans uppgörande vanlige^ de svårig
Bih.

till liiksd. Prut. 1001. 1 Samt. 1 Afd. 67 Haft. å

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

heter, som först mötte. Om staten såsom i Finland och annorstädes

ombestyrde och bekostade undersökning och arbetsledning, vore derföre

redan mycket vunnet.

Den omständigheten att numera ecklesiastika och andra publika

hemman icke finge lån från fonden blefve oftast afgörande för ett

dylikt företags utförbarhet, till stor skada för öfriga intressenter. Det

syntes dock som om, då staten beviljade medel till underlättande af

de stora odlingsmarkernas torrläggning, densamma borde tillse såväl

att, när staten för egen jord vore i företaget intresserad, staten

främjade nyttiga företags framgång som ock att innehafvare af dylik

jord kunde komma i åtnjutande af odlingslån utan att oskäligt betungas.

Att förhindra innehafvare af ecklesiastika boställen att för

dessa få del af odlingslånen hade flerestädes haft en hämmande inverkan

på odlingsföretag, och särskilt har uppgifvits att på Gotland dikningsföretag

af denna anledning måst inställas eller uppskjutas på obestämd

tid. Likaså hade den nu gällande bestämmelsen att en kronoarrendator

eller boställsinnehafvare skulle utfärda särskild förbindelse med personlig

borgen för sin andel i lånet synts vara orättvist betungande för honom

och haft till följd att han komme i en oförmånligare ställning än andra

intressenter. Följden häraf hade blifvit att arrendator eller boställsinnehafvare,

som ej ansett sig kunna under den tid han innehade

egendomen skörda frukterna af nedlagdt arbete och kostnad uti vattenafledningsföretag,

icke deltagit häri, hvarför från det ecklesiastika bostället

eller kronohemmanet måst enligt 76 § dikningslagen för alltid

utbrytas jord till skada för hemmanet med afseende å dess egofigur.

Hindrande vore ock den af delegare och borgesmän äskade ansvarighet.

De uti nådiga kungörelsen den 27 maj 1898 föreskrifna

borgensförbindelser utgjorde ett af de största hindren för odlingslånefondens

anlitande, och då odlingslån erhölles endast för utförande af

vattenafledning och dikning, men ej för odling, vore det orimligt att

på sätt i mom. 7 stadgades, fordra ansvar äfven för det sistnämnda

arbetet. I de flesta fall vore dikningsarbetet beroende af flere delegare,

som genom laga kraft egande bestämmelser enligt dikningslagen kunde

tvingas att fullgöra sin dikning. Men så vore ej fallet med odlingsarbetet

och sedan torrläggningsarbetena fullbordats samt lånemedlen

på grund deraf lyftats, inträffade någon gång, att jordegare saknade

nödiga medel för att kraftigt påskynda odlingsarbetet. Om dessa blifvit

liknöjda att odla, när de märkt, att tillgångarne utsinat och derför så

småningom upphört med odlingsarbetet kunde det för borgesmännen

blifva svå^t och mången gång omöjligt att ansvara för odlingarnes

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kong!,. Majds Nåd. Proposition N:o 80.

fullbordande, särskild! då jordegaren icke allenast sjelf vägrade att utföra

odlingsarbetet, utan äfven förbjöde andra att på sin bekostnad

verkställa detsamma. Odlingstvång vore obehöflig!, då till skydd för

inteckningshafvarne vore bestämdt, att hemmanet skulle redan genom

vattenafledningen och dikningen förbättras med minst fulla lånebeloppet.

För den som kunde och ville rätt sköta sin jord vore tvånget obehöfligt

och beträffande den jordegare, som saknade vilja eller förmåga

härtill, utgjorde odlingstvånget ingen garanti för jordens ändamålsenliga

häfdande, om än derigenom framtvingades odlingsmarkens upplöjning

före odlingsarbetets afsynande, då han strax derpå kunde låta

ogräset växa och i öfrigt vansköta odlingen eller underlåta markens

häfdande som åker, hvarigenom den upplöjda ängens välde snarare

blefve minskadt än ökadt. Om upptagna afloppskanaler och afloppsdiken

underhölles, borde icke odlingsmöjligheten försämras, och kunde

dennas befintlighet vara lika mycket värd som en mindre väl utförd

nyodling. Hvad de sex norra länen beträffade vore vilkoret om odling

omöjligt att fylla, derför att vid större afdikningsföretag den i allmänhet

vidsträckta sankmarken vore för långt aflägsen från närmaste bebyggda

ort, hvadan väg- och nybyggnad sanläggningar först måste bekostas

eller föregå odlingen, hvarjemte ett forceradt odlingsarbete^vore

alltför dyrt i dessa glest befolkade trakter. Borttoges odlingstvånget

skulle statens kostnader för inspektion af odlingsarbetet upphöra, men om

odlingstvånget ändock ansåges nödvändigt böra qvarstå bland lånevilkoren

för att sporra jordegaren, så hade statsverket för öfrigt tillräckliga garantier

för lånemedlens utbekommande genom att säga upp lånet på den

hemmansdel, hvars egare ej fullgjorde odlingsskyldigheten. Lånet vore

nemligen vanligtvis infördit i jordeboken, innan odlingen verkstäldes,

och derefter svarade hvarje delegare för sin annuitet, hvilken utginge

med förmånsrätt och uttoges i sammanhang med kronoutskylderna, och

i alla händelser vore det med rättvisa och billighet förenligt att bestämmelserna

så ändrades, att ansvaret för försummadt odlingsarbete

drabbade den försumlige allena.

Rörande den i mom. 10 af nådiga kungörelsen den 27 ma] 1898

omförmälda borgen för odlingslånets inbetalning har anförts, att denna

endast borde ifrågakomma, då kostnaderna öfverstege det genom vattenafledningen

och dikningen uppkommande jordförbättringsvärdet, hvilket

ytterst sällan inträffade.

Vidare har anmärkts att, om utdikningen bestämts genom syn

enligt dikningslagens föreskrifter, bordo dikningsskyldigheten vara bunden

vid den förbättrade jorden och ej vid personliga innehafvaren. I diknmgs
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SO.

lagen § 79 funnes dock en bestämmelse, som kunde vålla mycket

obehag och stora svårigheter, nemligen föreskriften derom, att ifall

jorden bytte egare, den nye egaren skulle vara pligtig att taga del

i företaget, men ej svara för bidrag, som förfallit till betalning

innan han blef egare. Här skulle kunna inträffa att ansvaret blefve

personligt och ej vidhäftade jorden samt att, om den gamle jordpF^r.

el1 .vore insolvent att gälda sin liqvid för de under hans tid gjorda

förbättringarna, den nye egaren skulle få mottaga hemmanet utan

skyldighet att lemna någon slags ersättning vare sig genom jordafträdeise

eller penningar till meddelegarne i företaget, hvilka bekostat

förbättringen, och detta ehuru den nye egaren skördade all vinst af det

utförda arbetet. I dylikt fall skulle Övriga delegare i företaget eller

borgesmännen nödgas betala den på ifrågavarande egendom belöpande

andelen i kostnaden för företaget och i statslånet, hvilket vore obilligt.

Lämpligt har derför ansetts vara, att jordens egare utan nyss nämnda

inskränkning skulle svara för kostnadernas gäldande och sista meningen

c - § alltså utgå. En jordegare, som antingen af tredska eller

oförmåga lyckades undandraga sig sitt ansvar i afseende på dikningsskulden,

borde kanna tvingas att afsåga sig båtnaden af företaget,

hvarigenom meddelegarne i ett företag i väsentlig mån skyddades för

de förluster och trakasserier, som de eljes lätt kunde iråka och borgesmännen

i samma män vore vida bättre skyddade än hvad nu vore

fallet. En revision af dikningslagens 76 och 79 §§ i denna riktning

vore derför af största vigt och derigenom blefve borgensförbindelserna

for odlingslån både drägliga och möjliga att fullgöra.

Äfven har ansetts att mellan föreskrifterna i mom. 7 och 10 af

åberopade nådiga kungörelse förefunnes en bristande öfverensstämmelse,

som afskräckte mången från att inlåta sig på odlingsföretag. Då mom. 7

föreskrefve att ansvarsskyldigheten för kontraktets fullgörande upphörde

så snart vattenaflednings-, afdiknings- och odlingsarbetet blifvit afsynadt

°™j ^godkändt, innehölle mom. 10 d) åter bestämmelse att innan någon del

af lånet utbetalades, hos statskontoret skulle företes en skuldförbindelse,

innebittade vederbörandes åtagande att för lånets betalning ansvara

intill dess lånet blifvit fördeladt på de olika hemmanen och fördelningen

vunnit laga kraft samt uti jordeboken antecknats. Dessa båda bestämmelser

innebure en motsägelse. Sedan lånet blifvit fördeladt på de

emman, som ansvarade för återbetalningen, skulle vederbörande vara

befriade från all ansvarsskyldighet enligt mom. 10, men då vattenanednings-

och dikningsarbetets godkännande samt fördelningen på

hemmanen föreginge odlingsarbetets fullbordande, qvarstode enligt kon
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj .i* Nåd. Proposition N:o 80.

traktet och den för dess fullgörande aflemnade säkerhetsförbindelsen

ansvarsskyldigheten, tills odlingen blefve färdig, mången gång 10 år

och derutöfver från det lånet beviljades.

Till öfriga bestämmelser rörande odlingslånefondens anlitande,

som ansetts innebära en fara för låntagare, hör stadgandet i mom. 4 af

kungörelsen den 27 maj 1898. Skulle nemligen de vilkor, som af Eders

Kongl. Maj:t pröfvades nödiga, utgöra en förändring i den plan, som

blifvit genom laga kraft egande syn enligt lagen om dikning och annan

vattenafledning bestämd, kunde åberopade moment blifva betänkligt,

derest ej alla delegarne vore lånesökande. Emedan icke lånesökande

intressenter endast hade att hålla sig till synemännens laga kraft egande

utlåtande enligt dikningslagens 51 och 63 §§ och icke vore skyldige att

bekosta större eller andra arbeten, än der föreskrefves och ej heller

behöfde åtnöjas med mindre, kunde svårlösta rättstvister uppkomma.

Följden af en ändring i synemännens utlåtande blefve nog också den, att

lånesökandena finge betala alla kostnader, om hvilka hvarken synemännens

utlåtande eller det vid synen upprättade förslaget upptoge

någon bestämmelse. De i nämnda moment åsyftade vilkoren borde med

de föreskrifter, som nu funnes, inskränka sig till sådana, som ej afsåge

ändring i planen eller synemännens utlåtande eller ock borde de paragrafer

i dikningslagen, som omöjliggjorde en full tillämpning af ifrågavarande

mom. 4 ändras så, att vederbörande låntagare från odlingslånefonden,

stälda emellan Eders Kongl. Maj:ts vilkor för lånens erhållande

och icke låntagande intressenters i företaget rättigheter icke blefve

straffade, vare sig de stödde sig på den af Eders Kongl. Maj:t vilkorligen

faststälda planen eller på synemännens laga kraft egande utlåtande.

Äfven andra stadganden hafva uppgifvits tarfva en förändring, enär

de ansetts kunna gifva anledning till årslånga tvister. Bland dessa nämnas

dikningslagens stadganden i § 61 om eftergradering och i § 7 2 rörande

frågan om företag skall anses förfallet, derest det icke blifvit bragt till

slut inom föreskrifven tid, samt jemförda med vissa stadganden i ofvan

åberopade kungörelses mom. 12 om lånets inbetalning och mom. 14

om räntevilkoren och lånefördelningen. I dessa moment stadgades nämligen,

att lånens inbetalning skulle verkställas fr. o. m. det 6:te året

efter första lånesummans utbekommande. Denna tid måste dock i allmänhet

anses för kort, ty grunden för kostnads- och lånefördelningen

blefve ej definitiv, förrän tiden för begärande af ny eller slutlig uppskattning

af jordförbättringen, eldigt 61 och 62 §§ i gällande dikningslag,

gått till ända, och om sådan uppskattning komme till utförande,

icke förr än denna nya förrättning vunnit laga kraft; och om någon

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 80.

gång odlingslån beviljats äfven för de hemman, hvars egare afsagt sig

båtnaden enligt 76 § dikningslagen, kunde ej odlingslånet inskrifvas

på sagda jord förrän utbrytning verkstälts; men för att utbrytning

skulle kunna ske med full tillförlitlighet, borde tiden för påkallande af

ny gradering enligt 61 och 62 §§ dikningslagen hafva gått till ända,

d. v. s. kalenderåret näst efter det, då företaget fullbordades.

Stadgandena i mom. 3 och 5 i kungörelsen den 27 maj 1898,

angående bestämmandet af odlingslånens belopp hafva i nästan alla

yttranden klandrats i hvad de afse med olika egoslag varierande grunder

för beräkning af lånebelopp, derest i ett och samma företag ingår

torrläggning af jord, hvaraf endast viss del odlas men annan del icke.

En betydelsefull olägenhet, som följde af dessa olika beräkningsgrunder,

vore den omständigheten, att det beviljade lånet, som, hvad den

odlade jorden vidkomme, icke finge öfverstiga hälften af den uppskattade

jordförbättringen, derigenom sällan försloge till arbetets utförande

och afslutning. Så länge arbetsdirektionen hade odlingslånet

att röra sig med, vore svårigheterna öfvervinneliga, men sedan dessa

medel tagit slut, måste direktionen genom instämmande till laga domstol

söka af en tredskande delegare utkräfva hans andel, hvarvid nästan

oöfverstigliga svårigheter kunde uppstå om intressenterna vore många

och spridda på olika, vidt skilda orter. Kunde lån beviljas till hela

eller åtminstone tre fjerdedelar af den uppskattade jordförbättringen

utan hänsyn till egosiag, bortfölle en stor del af de svårigheter, som

nu förefunnes, och lånen blefve mera begärliga.

Såsom en ytterligare anledning till jordegares ringa benägenhet

för att anlita odlingslånefonden uppgifves slutligen vissa omkostnader

och olägenheter af den vidlyftiga kontrollen, enligt mom. 4—6 i ofvannämnda

nådiga kungörelse, deribland särskildt den i vissa fall ifrågakommande

utgiften för afsyningen af vattenaflednings- och dikningsarbetet

samt svårigheten att samtidigt hafva alla diken uti afsyningsfärdigt

skick.

I detta sammanhang har derjemte erinrats, att en del omkostnader

skulle besparas, derest behörig syneförrättare finge med laga verkan

verkställa de nu åt endast landtmätare förbehållna förrättningar, som

afse utbrytning af jord enligt 76 § dikningslagen samt egoutbyten

föranledda af vattendrags rötning och dylikt.

Härförutom hafva en del mindre väsentliga anmärkningar och

förslag blifvit framstälda, för hvilka jag emellertid här icke torde behöfva

närmare redogöra.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 80.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen hafva

uti sin ofvanberörda skrifvelse den 31 sistlidne januari för egen del till

en början redogjort för sina åsigter om orsakerna till odlingslånefondens

ringa användning samt om medlen att åstadkomma ändring i detta

förhållande; och hafva styrelserna dervid anfört följande:

Vid odlingslånefondens inrättande år 1883 hade den för odlingslånen

faststälda räntan utgjort 5 procent, hvilken räntesats sedermera genom

nådiga kungörelsen den 27 april 1888 nedsatts till 47a procent. Under

de tider, då allmänna räntan varit uti ständigt sjunkande, penningetillgången

inom landet riklig, och tillfälle förefunnits till erhållande af

lån till billigare ränta emot inteckning i jordbruksfastighet utan iakttagande

af de med statens odlingslån förenade skyldigheter och formaliteter,

måste den af staten fordrade räntesatsen anses för hög. När

sedermera räntan å odlingslånen enligt nådiga kungörelsen den 29 juli

1895 nedsatts till fyra samt enligt nådiga kungörelsen den 27 maj 1898

ytterligare till tre och sex tiondedels procent, hade industrien samt

jernvägsbyggandet inom landet utvecklat sig uti en omfattning, som

stegrat arbets- och materialprisen till en höjd, der jordbruket för tillgodoseende

af sitt behof utaf arbetskraft icke kunde täfla, i synnerhet

då motsvarande höjning i priset å landtmannaprodukter ej egt rum

och fråga varit om företag, af hvilka vinst ej genast kunde vara att

påräkna. Dertill komme att vid afdikningsarbeten, förutom torrläggningskostnaderna,

den utvidgade odlingsarealen påkallade ytterligare utgifter

för uppförandet af nya byggnader, användande af större arbetspersonal,

anskaffande af flera dragare, arbetsmaskiner m. m., hvilket allt förutsatte

ökadt rörelsekapital.

Alla dessa omständigheter hade minskat sannolikheten för att

odlingsföretag under de senare åren skulle visa sig lönande och dermed

äfven hågen för nya företag, som under de rådande konjunkturerna

måhända skulle blifva förlustbringande. Inom vissa orter, der afdikningsföretag

uti ej obetydlig omfattning med stöd af odlingslån företagits,

torde dessa hafva omfattat de mest lönande tillfällena samt torrläggnings-

och odlingsarbeten dermed ännu taga vederbörandes krafter så

i anspråk, att benägenheten för nya företag aftagit, helst försigtigheten

bjudit att först afvakta erfarenhet om resultaten af redan verkstälda

odlingsarbeten.

Dessa förhållanden utgjorde enligt styrelsernas mening de förnämsta

och vigtigaste orsakerna till odlingslånefondens minskade användning.

Med det sagda ville dock styrelserna icke hafva förnekat, att äfven

vissa af bestämmelserna för erhållande af lån från nuvarande odlings
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 80.

lånefonden och andra dermed sammanhängande stadganden kunde hafva

medverkat dertill att samma fond mindre anlitats, och hade styrelserna

derför ansett sig böra tillse i hvad mån ändringar i dessa bestämmelser

och stadganden kunna anses vara af behofvet påkallade.

Sedan lång tid tillbaka hade af statsmakterna erkänts rättmätigheten

deraf, att staten gjorde uppoffringar för landets afdikning och

odling, om ej genom direkta anslag, så dock medelst lån på billiga

vilkor. Beskaffenheten af dessa vilkor syntes icke kunna eller böra

bestämmas en gång för alla, utan syntes desamma höra lämpas efter

tidsomständigheterna. Då, såsom i det föregående blifvit antydt, landtbruket

för närvarande arbetade under jemförelsevis tryckta förhållanden,

syntes omständigheterna påkalla, att vilkoren för ifrågavarande understöd

bestämdes så, att det blefve för brukarne af Sveriges jord fördelaktigt

att deraf begagna sig. Uppodlingen eller förbättrandet af denna syntes

vara ett i och för sig så vigtigt och på samma gång i hela landets

ekonomiska och sociala utveckling så djupt ingripande ändamål, att det

väl förtjenade att på det allvarligaste uppmärksammas, hvilka åtgärder

borde vidtagas för detsammas vinnande.

Den uppfattning, som vid odlingslånefondens inrättande 1883

blifvit den bestämmande, hade deremot varit, att staten icke borde och

icke behöfde göra några som helst uppoffringar för odlingsbar vattensjuk

marks torrläggning, utan endast med sin kredit stödja enskildes, af

eget välförstådt intresse framkallade sträfvanden för höjande af egen

jords afkastningsförmåga. Vinsten af dessa sträfvanden tillfölle den

enskilde, som derför borde ersätta staten dess kostnader för lånen så

till kapital som ranta, ett anspråk, hvari man för öfrigt förväntade ett

korrektiv mot enskildes inledande i företag af tvifvelaktigt värde.

Derifrån härledde sig ock påtagligen vilkoren att staten skulle genom

nödig kontroll ega säkerhet för lånens rätta användning samt återbetalning

äfvensom andra bestämmelser, hvilka vid ett i sakens innebörd

mindre inträngande betraktelserätt möjligen kunde anses obehöflig!

stränga eller tillkomna endast för att trygga staten emot penningeförlust,

men som vid en närmare granskning af de ifrågavarande bestämmelserna

med tydlighet visade sig vara en följdrigtig utveckling af nyss

anförda hufvudvilkor. Bestämmelserna afsåge nemligen kontroll öfver

att statens understöd icke missbrukades, utan användes på ett ändamålsenligt

sätt, så att afsigten icke förfelades utan en påräknad allmän vinst

genom ökad odling ernåddes, hvarförutom staten, som för sitt lån

betingat sig bästa förmånsrätt, velat tillse, att denna förmån icke med
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 80. 25

förde förfång för andra rättsegare och derigenom i viss mån skadade

fastighetskrediten.

Tid efter annan hade framställningar gjorts om beviljande af några

års räntefrihet åt låntagare från odlingsfonden. Det vigtigaste skälet

för en sådan förmån utgjorde den omständigheten att afdikningsarbetets

utförande toge flera år i anspråk, och att i allmänhet först efter verkstäld

odling vinsten kunde vara att påräkna. Lädes härtill, att låntagaren

stundom kunde behöfva af egna tillgångar tillskjuta hvad som

för vattenafledningsarbetets verkställande kunde erfordras utöfver statslånet

samt att den förbättrade jordarealens brukning, särskild! under

de första åren, påkallade utgifter för byggnader, vägar, inventarier in. m.,

syntes det ej kunna förnekas, att odlaren då vore i behof af den eitergift

i berörda hänseende, som kunde medgifvas.

Den räntefria tidens längd hade i allmänhet föreslagits till fem

år och visserligen vore det sannolikt att ett större, omfattande dikningsföretag

erfordrade denna och äfven längre tid för utförandet, men

svårigheten, för att ej säga omöjligheten att på förhand beräkna, huru

många frihetsår kunde i ena eller andra fallet behöfvas, hvilket behof

ej alltid vore beroende af större eller mindre i företaget ingående jordareal,

vållade att en för alla låntagare lika lång räntefrihet måste bestämmas

och dervid syntes en period af tre år tillsvidare vara lämplig.

Med nu gällande höga räntesatser kunde visserligen den för odlingslån

faststälda räntan af 36/io procent för närvarande anses för

låntagare fördelaktig. Erfarenheten gåfve dock vid handen, att vexlingar

i räntan alltid förekomme, i följd hvaraf den slutsats kunde

dragas, att nuvarande tid af höga räntor kunde komma att efterträdas

af en tidrymd, då låga räntesatser komme att råda, och i alla händelser

syntes med visshet kunna påstås, att statens inlåningsränta

vore väsentligen lägre än den allmänna låneräntan. Om statslånen

skulle beviljas emot lägre ränta än den nu och i allmänhet för

staten gällande eller emot 3 procent, samt derjemte, såsom ofvan föreslagits,

beviljades räntefrihet under tre år, räkrradt från dagen för första

låneandelens lyftande, skulle visserligen sådant medföra någon uppoffring

för staten, men i förhållande till det vigtiga statsändamålet med

odlingslånefonden, borde denna uppoffring ej kunna anses såsom en

större förmån för jordbruket än omständigheterna för närvarande betingade,

under förutsättning att odlingslånefonden skulle blifva väsentligt

mera använd än hittills. Ett stöd för denna åsigt syntes ock kunna

åberopas i det förhållandet, att, förutom vissa års räntefrihet, räntan å

Bill. till Riksd. Prat. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 67 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 80.

lån, som före odlingslånefondens inrättande lemnats till vattenaftappningar

och odlingsföretag, varit under vissa tidsperioder lägre än den

ränta, som lån från nuvarande odlingslånefonden betingat, och detta

oaktadt statsverkets finansiella ställning under de perioder, då låg låneränta

och viss räntefrihet bestämts, icke kunde anses fördelaktigare än

under senaste åren varit händelsen. För sin del hölle styrelserna också

före, att eu nedsättning af låneräntan i förening med 3 års räntefrihet

vore det verksammaste medlet för främjande af odlingslånefondens

ändamål, och styrelserna tvekade derför icke att hemställa om sagda

räntefrihet och om låneräntans bestämmande till 3 procent för år

räknadt. Skulle detta förslag vinna afseende, borde såsom en följd deraf

annuiteten minskas till sex procent. Derigenom skulle amorteringstiden

förlängas från nu bestämda 21 år till 24 år, hvilket i och för sig icke

innebure någon särskild uppoffring.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen hafva

vidare, under erinran, hurusom i syfte att förebygga olägenheterna för

privata rättsegare af den förmånsrätt, som staten fordrade för odlingslånens

annuiteter, år 1883 bestämts, att låntagare skulle förbinda sig

att med egna medel bekosta odling af den jord, som med statslån torrlädes,

att den beräknade torrläggningskostnaden då utgjort den gräns,

hvilken lånet ej fick öfverskrida, men att, sedan 1895 års Riksdag på

derom af Eders Kongl. Maj:t gjord framställning medgifvit utsträckning

af odlingslånefondens användning äfven till torrläggning af jord,

som icke skulle odlas, dock med det förbehåll, att jordförbättringens

värde borde antagas minst motsvara låneunderstödets dubbla belopp,

med egoslagen varierande’ grunder för beräkning af lån till torrläggningsarbeten

vore införda, anfört, att svårigheter icke mött för tillämpning

af dessa grunder i de jemförelsevis få fall, der företag omfattat

uteslutande jord af ena eller andra slaget, och de bestämda grunderna

hade då ock vunnit tillämpning vid lånens införande i jordeboken.

Deremot blefve förhållandet annorlunda vid företag, der de olika egogrupperna

vore blandade om hvarandra och sådana vore de allra flesta

företagen. Beträffande lånebeloppens begränsning för dessa vore icke

meddelade speciella detaljföreskrifter, utan hade för sådana fall tillämpats

ett förfarande, som åtminstone formelt slöte sig till de förenämnda

olika grunderna, hvilka man sålunda sökt behörigen beakta vid lånebelopps

bestämmande.

När odlingslån beviljats, använde påtagligen vederbörande arbetsdirektion

detsamma till torrläggningsarbetenas utförande så långt det

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 80.

räckte och något hinder deremot förefunnes ej i de för odlingslånen

gällande bestämmelserna. Dermed fördelades lånet faktiskt efter 40 §

dikningslagen, enligt hvilken alla egoslag vore likstälda, hvaraf åter

följde att det efter enahanda grund måste införas i jordeboken utan

någon hänsyn till de från i sagda paragraf af dikningslagen afvikande

grunder, efter hvilka lånebeloppet beräknats, och hvilkas tillämpning

vid arbetets utförande och vid jordeboksdebitering i många fall skulle

föranleda ett inveckladt bokhålleri, öfver hvilket ingen kunde vaka.

Vid de »blandade företagen», således vid de allra flesta, blefve sålunda

faktiskt alla egoslag redan nu likstälda med hänseende till gravationerna,

och den för odlingslånen gällande skilnaden mellan olika egoslag hade

ej verkat på annat sätt, än att den i vissa fall något reducerat lånebeloppet,

hvarvid reduktionen beträffande ett för flera j ordegare gemensamt

företag på grund af 40 § dikningslagen skett efter en för alla

egoslagen gemensam procent af motsvarande förbättringsvärde. Några

skäl syntes emellertid ej förefinnas för bibehållandet af en bestämmelse,

hvarigenom under vissa förhållanden gynsammare lånevilkor lemnades

för utdikning af till odling afsedd jord än för torrläggning af vattensjuk

åker, då det såväl ur nationalekonomisk synpunkt som för den

enskilde måste anses fullt ut lika vigtigt att den redan odlade vattensjuka

marken fullständigt utdikades, som att nya odlingstillfällen beroddos
Under

sådana omständigheter syntes det ej böra möta betänkligheter

att, på sätt i många af de inkomna yttrandena yrkats, införa

denna likställighet mellan olika egoslag redan vid lånebeloppets bestämmande,

och detta så mycket hellre, som den nödvändiga säkerheten

för annuiteternas gäldande till staten, likasom skyddet för enskildes

rätt, kunde tillräckligt betryggas derigenom, att lånet bestämdes till

endast så stor del af torrläggningskostnaden, att detsamma ej öfverstege

en viss procent af den mot torrläggningen svarande jordförbättringens

värde.

I fråga om det procenttal, som härvid borde bestämmas såsom

det högsta, efter hvilket odlingslån borde få beräknas, hafva emellertid

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen stannat i

olika meningar, grundande sig derpå, att, under det väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

för sin del förordat borttagande af allt odlingstvång,

landtbruksstyrelsen ansett att såsom vilkor för erhållande af lån till

företag, afseende odling af sank mark bordo bestämmas, att all verkligen

odlingsbar mark också skulle odlas, och att således det nu förcskrifna

odlingstvånget borde bibehållas.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i dessa afseenden anfört:

Det s. k. odlingstvånget hade faktiskt upphört med nådiga kungörelsen

den 29 juli 1895, enär derigenom medgifvits lånerätt för afdikning

af jord, som ej skulle odlas. Lånesökande hade efter denna

tid visserligen iklädt sig odlingsskyldighet, men hade detta, der det ej

berott af gammal vana, till hufvudsaklig del egt sin grund i det förhållande,

att med åtagen odlingsskyldighet följt utsigt till högre lån.

Men när det mot torrläggningen svarande jordförbättringsvärdets

inflytande å lånebelopps storlek skulle blifva enahanda för alla egoslag

och lånerätten således ej skulle ökas genom åtagen odlingsskyldighet,

måste deraf uppstå benägenhet hos de lånesökande att i ingifvande

arbetsplaner upptaga endast vattenafledning och dikning, men ej odling.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen betviflade, att mot sådant tillvägagående

skulle finnas något verksamt korrektiv, enär det enda härför

användbara, eller en återgång till de före 1895 gällande bestämmelserna,

väl ej vore tänkbar. Under sådana förhållanden vore ock nödigt, men

äfven tillräckligt, att för tryggande af statens säkerhet för lånens återbetalning

och framför allt för minskande af denna säkerhets intrång

å enskild rätt, tillse det lånebeloppet icke öfver stege en allt för stor

del af den genom torrläggningen uppkommande jordförbättringens värde.

Gifvet vore, att med odlmgstvångets upphörande under den här

ifrågasatta formen, äfven skulle upphöra de med sagda tvång förenade

svårigheter, öfver hvilka nu med fog klagades. Återstode då att tillse,

om samtidigt uppkomme olägenheter, öfvervägande fördelarna.

Främst mötte då frågan huruvida derigenom skulle förfelas fondens

ändamål, d. v. s. den vattensjuka markens bringande i kultur, hvartill

bland annat hörde, att den jord odlades, som vore för odling lämplig.

Men härför vore ej nödigt att odling framtvingades under hvilka förhållanden

som helst, exempelvis då knapp penninge- eller arbetaretillgång

fördyrade och försvårade arbetet. Redan under nu rådande

förhållanden, kunde man såsom af en bifogad tabell framginge ibland

spara en viss benägenhet hos lånesökande att, till förebyggande af

olägenheter af forcerad odling, vid lånekontrakts uppgörande betinga

sig en ganska rundlig tid • för odling och ofta erhölles äfven på ansökan

anstånd med odlingsarbete.

Icke desto mindre måste styrelsen antaga, att odlingsskyldighetens

fullständiga eftergifvande skidle än mera försena odlingens fullbordande,

men deremot kunde det ej gerna tänkas, att verkligt odlingsvärd jord

icke skulle förr eller senare komma under plog, något hvartill ju den

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

egna nyttan alltid manade. På grund deraf måste styrelsen antaga, att

odlingsskyldighetens eftergifvande väl skulle något försena, men deremot

icke förhindra målets uppnående.

Vidkommande dernäst frågan om säkerheten för lånet och dennas

intrång på enskild rätt vore att märka, att risken i dessa hänseenden

vore störst, då litet eller intet af lånet amorterats, men i alla händelser

borde, så snart lånet antecknats i jordeboken, statens fordran vara

väl betryggad. Återstode då inteckningshafvares risk, men denna vore

naturligtvis redan nu större när litet eller intet af odlingen verkstälts,

och under sådana förhållanden skulle påtagligen ett lån till större del

af den uppskattade jordförbättringens värde — det nuvarande förhållandet

— medföra större risk än ett lån till mindre del af samma värde.

, I den mån som lånet amorterades, minskades ifrågavarande risk och det

vore omöjligt att afgöra om och när ett mindre lån i förening med

mindre långt hunnen odling jemnt motsvarade risken af ett större lån

i förening med längre framskriden odling. I alla händelser syntes

skilnaden icke vara afsevärd i synnerhet som antagligen odlingsskyldighetens

eftergifvande kunde föranleda lägre uppskattning af jordförbättringen

genom torrläggningen, hvaruti läge en välbehörig motvigt mot

den anledning till yrkanden på hög uppskattning, som läge i lånebeloppets

beroende af jordförbättringsvärdet.

Men vid bedömande af frågan huruvida odlingsskyldighetens eftergifvande

kunde förväntas medföra olägenheter, syntes bästa stödet kunna

hemtas från förhållandena före 1884, då dikningslån icke varit förenade

med odlingsskyldighet. Styrelsen veterlig! hade dessa lån icke medfört

hvarken sämre resultat eller större risker än de nuvarande lånen. De

hade visserligen utgått endast med viss del af torrläggningskostnaden,

men det vore ej med lånets förhållande till denna, utan till jordförbättringsvärdet,

som risken borde mätas. Uppskattningen deraf borde ock,

i stort sedt, kunna ske fullt tillförlitligt, äfven om en eller annan detalj

skulle utvisa någon ringa felaktighet.

Ofvan vore sagd!, att företag förekomme, i hvilken inginge endast

redan odlad jord eller endast äng, afsedd att såsom sådan bibehållas,

eller båda dessa egoslag. Vare sig odlingstvånget upphäfdes eller ej,

förekomme således vid dem icke någon som helst odling. Lån till

sådana företag skulle visserligen kunna utan risk för vare sig statens

eller enskildes rätt ganska betydligt öfverskrida den nu bestämda gränsen,

hälften af förbätl ringsvärdet, men väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

ansåge dock försigtigheten bjuda, att lånerätten ej utsträcktes utöfver

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

den gräns, som i allmänhet betecknade lånevärdets förhållande till

jordens köpvärde och hvilken gräns i allmänhet antagits utgöra omkring

70 procent.

Enahanda begränsning syntes nödvändig äfven för de s. k. blandade

företagen, vare sig låntagarne vid dem iklädde sig någon odlingsskyldighet,

eller ej, enär, såsom ofvan anförts, jordeboksdebiteringen

alltid torde komma att verkställas oberoende af egoslag och det kunde

inträffa, att viss hemmansdel eller lägenhet i sådant företag inginge

med endast sådan jord, som ej odlades, hvarigenom åtagen odlingsskyldighet

skulle för sådan hemmansdels eller lägenhets gravation sakna

all betydelse.

Endast vid företag, afseende uteslutande jord som odlades, skulle

fullt garanteradt åtagande om eu nästan samtidigt med torrläggningen,

fullgjord odlingsskyldighet kunna tänkas medföra rätt till högre lån,

men vid mindre företag syntes denna omständighet ej böra föranleda

någon ändring i den ofvan angifna grunden och derest ett betydande

odlingsföretags förverkligande berodde på något högre lånerätt än den

i allmänhet gällande, qvarstode alltid utvägen att för sådant fall söka

nå målet genom ansökan om undantag från den i allmänhet gällande

regeln.

Frågan, huruvida lån till så stor del af torrläggningskostnaden,

som ej öfverstege 70 procent af deremot svarande förbättringsvärde,

skulle fylla de lånesökandes befogade anspråk, syntes knappast kunna

fullt objektivt besvaras. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen både emellertid

ansett sig eg a stöd för sin åsigt, att så skulle varda händelsen,

främst i den omständigheten, att om företagen vore dyrare, borde de

knappast med uteslutande lånta medel utföras, och i någon mån derjemte

deraf, att bland de 120 företag, som hugnats med odlingslån

efter kungörandet af 1895 års beslut, 94 företags torrläggningskostnad

icke öfverstigit 70 procent af motsvarande jordförbättringsvärde, samt

att nu föreslagna begränsning för 50 företag skulle hafva medfört större,

men endast för 15 företag något mindre lånebelopp än dem, som anvisats

på grund af nu gällande bestämmelser, allt på sätt ofvan åberopade

tabell närmare upplyste.

Med odlingsskyldighetens borttagande förfölle, såsom ofvan erinrats,

en del af de anmärkningar, hvilka framställs såsom hinder för odlingsfondens

anlitande, äfvensom vissa af de förslag, hvilka afsett att befrämja

dess ändamål.

Landtbruksstyrelsen åter har beträffande förevarande frågor yttrat,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj-is Nåd. Proposition No 80.

att styrelsen grundade sin åsigt att odlingstvånget borde bibehållas

hufvudsakligen derpå, att till följd af den tysta förmånsrätt, som enligt

lag vore tillerkänd odlingslån framför intecknad fordran eller annan

rättighet, inteckningshafvares rätt möjligen kunde komma att lida, derest

icke odlingsskyldigheten bibehölles såsom vilkor för odlingslån, som

afsåge att understödja afdikning af odlingsbar mark. Det vore väl

sannt, att lånets storlek i allmänhet borde uppgå till samma belopp, som

kostnaden för vattenafledningen och dikningen, s. k. tegdikning och

täckdikning härifrån dock undantagen, men äfven att i vissa fall förbättringsvärdet

komme att begränsa lånet till lägre belopp; och då

jordförbättringsvärdet borde enligt 40 § dikningslagen bestämmas i

öfverensstämmelse med den nytta, hvarje särskild jordegare för sina

egor hemtade af företaget och förty borde i företaget och dermed

förenade kostnader taga del, så måste mark, som vore i alla afseenden

lämplig till odling, ovilkorligen beräknas genom vattenafledningen erhålla

ett högre förbättringsvärde, än om marken skulle värderas under förutsättning

att den icke blefve omdanad till åker. Häraf följde också,

att i förra fallet för marken kunde erhållas högre lån från odlingslånefonden

än i senare fallet. Som likväl markens förbättringsvärde om

högre odlingslån sålunda beviljades, blifvit beräknadt under förutsättning

att marken blefve odlad, enär vid syn enligt gällande dikningslag till

odling i alla afseenden tjenlig mark värderades eller graderades lika

med åker, utan annan skilnad, än att från det genom vattenafledniDgen

eller dikningen erhållna förbättringsvärdet i detta fall droges odlingskostnaden,

syntes häraf följa, att, om odling icke tillkomme, marken

erhållit ett för högt förbättringsvärde och äfven alltså ett för högt

odlingslån. Genom ett sådant tillvägagående kunde emellertid, derest

odlingstvånget borttoges vid beviljandet af lån från odlingslånefonden,

inteckningshafvare tillskyndas förlust, helst vid tvångsförsäljning af

egendomen, då ju odlingslånet icke komme att motsvaras af ett genom

företagets utförande åstadkommet högre förbättringsvärde å marken.

Hade lån från odlingslånefonden icke beviljats, stode det gifvetvis hvarje

jordegare fritt att begagna sig eller icke af den odlingsmöjlighet, som

genom ett företag upp komme, men hade staten beviljat odlingslån för

torrläggning af till odling afsedd mark och derför betingat sig förmånsrätt

framför alla inteckningshafvare, måste staten också se till att jorden

verkligen erhölle det förbättringsvärde, på grund af hvilket odlingslånet

beviljats. Erfarenheten hade dessutom visat att vid försäljning af

egendomar, särskildt vid tvångsförsäljningar, priset å egendomen i

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

väsentlig mån rönte inflytande af den omständigheten, huru mycket

odlad jord, som å egendomen funnes. Tänkbart vore derför att af denna

anledning förlust för inteekningshafvare kunde uppkomma, om med

odlingslån belastad egendom försåldes, utan att verkligen odlingsbar

mark blifvit odlad.

Det hade visserligen blifvit häremot invändt, att odlingstvångets

qvarstående kunde komma att afskräcka personer från att söka odlingslån,

då det ju kunde tänkas, att på detta sätt mark måste uppodlas,

som icke kunde antagas vara lämplig för odling. Häremot vore likväl

att erinra, att kompetenta förrättningsmän och gode män icke såsom

odlingsmark upptoge annan jord än den, som verkligen vore i alla

afseenden lämpad för odling, hvarvid gifvetvis hänsyn toges till jordart,

egofigur, belägenhet m. m., och vore marken sålunda beskaffad, syntes

det icke kunna anses för förlustbringande att odla densamma. Farhågan

i ofvan antydda hänseende syntes derför vara öfverdrifven och i hvarje

händelse måste hänsynen till tredje mans rätt i förevarande fall aktas

vigtigare än hänsynen till den enskildes ekonomi, då ju för öfrigt

staten ingalunda påtvingade den enskilde sina lån, utan denne borde

taga i öfvervägande, huruvida hans enskilda ekonomi eller andra förhållanden

icke borde föranleda honom att afstå från begagnandet

af den förmån, som staten erbjöde den enskilde genom odlingslåns

beviljande.

Vidare syntes det icke kunna afgjordt anses såsom en fördel för

lånesökande, om odlingstvånget borttoges, enär på detta sätt odlingslånen

måste, åtminstone hvad anginge odlingsbar mark, i de flesta fall

minskas genom lägre uppskattning af förbättringsvärdet och sålunda

jordegaren sjelf nödgas tillskjuta större belopp af de för torrläggningen

erforderliga medlen, hvilket, om medlen skulle upplånas från annat

håll, helt säkert komme att medföra att företaget fördyrades och försvårades.

Det vore visserligen icke af någon afgörande betydelse, om

odlingen skulle något försenas, hvilket väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

ansåge skulle blifva följden, om odlingsskyldigheten borttoges,

fastän denna omständighet ej syntes vara utan afl vigt, såväl för den

enskildes ekonomi som för landets. Större betydelse skulle dock onekligen

böra tillmätas den omständigheten, att det, om odlingstvånget

borttoges och derför de medel, som till ett företag beviljades från

odlingslånefonden, måste minskas, kunde hända, att odlingen alls icke

blefve verkstäld.

Alla dessa senare synpunkter, huru vigtiga de hvar för sig eller

tillsammans kunde vara, ansåge landtbruk sstyrelsen likväl i detta fall

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 80. 33

böra stå tillbaka för den rättsliga, enligt hvilken förbättringsvärdet å

mark borde bestämmas efter jordens beskaffenhet och den nytta för

densamma, som genom företaget kunde hemtas, äfvensom för den i det

föregående framhållna hänsynen till tredje mans rätt.

För betryggandet af sistberörda rätt kunde visserligen bestämmas,

att lån icke finge beviljas utöfver en viss procent af förbättringsvärdet,

men denna utväg,*- om den skulle vidtagas i sagda syfte, syntes icke

kunna väljas utan att odlingslånen onödigtvis minskades. Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen hade i detta afseende föreslagit, att odlingslån

icke finge beviljas till mera än 70 procent af förbättringsvärdet. Äfven

landtbruksstyrelsen ansåge, att en dylik begränsning borde ega rum.

dock icke af skäl att, om lån beviljades till det verkliga jordförbättringsvärdet,

full säkerhet i sådant fail icke skulle finnas för att inteckningshafvare

skulle utfå sin fulla rätt, utan af det skäl, att full säkerhet

ej alltid kunde vinnas derför, att afloppsgrafvar och öfriga i afloppsplanen

upptagna diken m. in. blefve behörigen underhållna, eller andra

omständigheter förorsakade, det den uppskattade jordförbättringen icke

i verkligheten till fullo uppnåddes genom vattenaflednings-, dikningseller

odlingsarbetets utförande. Af sådan anledning ansåge landtbruksstyrelsen

försigtigheten bjuda att begränsa lånebeloppet till en viss

procent af jordförbättringsvärdet. Men till följd deraf att landtbruksstyrelsen

ansåge odlingsskyldigheten böra bibehållas, hade landtbruksstyrelsen

tilltrott sig kunna föreslå, att sagda begränsning bestämdes

till 80 procent af förbättringsvärdet. Skulle en sådan begränsning

hafva tillämpats å de 120 företag, som efter kungörandet af 1895 års

beslut om ändrade vilkor för erhållande af lån från odlingslånefonden

hugnats med lån från nämnda fond, skulle omkring 20 procent af dessa

företag erhållit mindre lån än den beräknade kostnaden för vattenafledningen

och dikningen, från den senare undantagen så kallad tegdikning

och täckdikning, hvilka arbeten ej syntes behöfva eller böra understödjas

med lån ur odlingslånefonden.

Om, såsom landtbruksstyrelsen ansåge, odlingsskyldigheten bibehölles,

måste emellertid borgen fortfarande ställas derför, att odlingsarbetet

verkligen blefve fullgjordt, ty i annat fall skulle en sådan

skyldighet saklöst kunna af låntagarne uraktlåtas. Visserligen skulle

det kunna tänkas, att saken skulle vara hjelpt derigenom, att gällande

bestämmelse derom, att, om odlingen icke inom bestämd tid vore fullgjord,

staten egdo rätt att uppsäga lånet, ändrades derhän, att denna

ratt, korame att gälla den del af odlingslånet som besvärade den förthy.

till lliksd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 67 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 80.

sumliges mark. Anlitandet af en sådan utväg skulle emellertid, långt

ifrån att gagna möjligen förefintliga inteckningshafvare, tvärtom

kunna utsätta dem för faran att åsamkas den förlust, som odlingstvånget

åsyftade att förebygga. Men om sålunda borgen i förevarande fall

icke syntes kunna undvaras, syntes angeläget vara, att den gjordes så

vidt möjligt effektiv. Det kunde icke bestridas, att bestämmelserna angående

borgen för närvarande icke lemnade det skydd i förevarande

afseende, som önskligt, vore. Uraktlätes nemligen odlingsskyldigheten,

syntes det icke mot den försumliges bestridande för borgesmännen vara

möjligt att fullgöra densamma. Det enda sättet att råda bot på denna

olägenhet syntes vara att, der delegarne i ett företag vore flera, förening

mellan lånesökandena inginges derom, att hvar och en af dem

vore skyldig att i händelse af försummadt odlingsarbete med dertill

hörande enskild dikning underkasta sig att denna skyldighet på hans

bekostnad fullgjordes af vederbörande arbetsstyrelse, syssloman eller

borgesmän eller, om låntagaren vore en enda, att denne i kontraktet

med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förbunde sig att i händelse af

försummad odling underkasta sig att vederbörande borgesmän fullgjorde

odlingsskyldigheten. Visserligen komme dessa medel sannolikt att visa

sig fruktlösa, i den händelse egendomen öfverginge i annan mans ego,

men för de flesta fall skulle likväl dessa åtgärder vara betryggande.

Derest sådant förbehåll, på sätt föreslaget blifvit, intecknades i vederbörande

egendom, skulle detta i många fall icke innebära någon betryggande

säkerhet för vilkorets fullgörande, och då i hvarje händelse

en sådan åtgärd skulle vara förenad med många omgångar och svårigheter,

syntes förslaget icke lämpligen böra eller kunna genomföras.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen hafva

vidare till behandling upptagit frågan om anslag och lån till ett och

samma företag; och hafva styrelserna jemväl i denna fråga uttalat olika

åsigter.

Sålunda har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, under erinran att

anslag och lån till samma företag före den nuvarande odlingslånefondens

bildande förekommit under åren 1841—59 och år 1883, då medel

varit för sådan användning anslagna, att under åren 1860—82 anslagsoch

lånemedlen egentligen varit afsedda för olika företag, att det oaktadt

understöd af båda slagen meddelats till omkring 3,3 pröcent af

dessa års dikningsföretag, men att efter 1884 års ingång sådant ej egt

rum på annat sätt, än att viss del af ett odlingsarbete afskiljts såsom

frostafledningsarbete, så att för de olika delarne åtminstone formelt

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 80.

skilda arbetsplaner affattats, då för den ena delen anvisats odlingslån,

för den andra anslag från frostminskningsfonden, anfört att, sedan

landtbruksstyrelsen den 11 februari 1896 utfärdat förnyad instruktion

för statens landtbruksingeniörer, en och annan gång inkommit ansökningar

om odlingslån och frostminskningsanslag för utförande af en

och samma arbetsplan, men att bifall dertill mött hinder i de för de

särskilda fonderna gällande bestämmelserna om särskilda arbetsplaner,

kontrakt, redovisning af verklig kostnad o. s. v.. _

Mot dessa ansökningar hade äfven mött vissa sakliga betänkligheter

hvad beträffade den för flere sökande gemensamma dikningen, i

det att de väl afsett understöd för egare af sämre jord, som redan på

grund af 40 § dikningslagen påförts i förhållande till arealen ringa

delaktighet i gemensamma kostnaderna, men ej för egare af bättre

jord, hvilken dock af samma skäl påförts jemförelsevis stor delaktighet

i kostnaden. Behöfde utöfver den gemensamma dikningen å frostförande

mark utföras särskild dikning för minskning af dess frostförande egenskap,

mötte icke hinder att sammanföra sådan dikning i särskild arbetsplan,

hvarmed öppnades möjlighet ätt meddela anslag från frostminskningsfonden,

men då det befarats, att ett såsom allmän regel medgifvet

större eller mindre anslag till odlingsföretag i dess helhet, skulle inbjuda

till torrläggning och odling af härför olämplig jord, hade styrelserna

hittills ej heller hemstält om sådan ändring i de för frostafdikningsfonden

gällande bestämmelserna, att derifrån anslag skulle kunna

meddelas till odlingsföretag och denna mening hade så mycket mindre

ändrats genom nu företagna undersökning, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

ansåge andra lättnader för lånesökande i allmänhet vara

lämpligare.

Dermed vore dock ej förnekadt, att undantag kunde förekomma,

såsom till exempel när det gälde att genom storartade regleringar af

vattenstånd i betydande vattendrag och af dem genomflutna störa sjöar

tillgodose vidsträckta orters jordbruk antingen ensamt för sig eller

också i förening med andra intressen eller företag, som afsåge åtgärder

för torrläggning af vidsträckta mosskomplex med eller utan inblandning

af odlingsvärd mark. Sådana omfattande företag hörde antingen

alldeles icke eller endast delvis samman med odlingsfonden och

på pröfning i hvarje särskild! fall syntes böra bero, huruvida sådana

företag skulle omhändertagas af det allmänna antingen genom att af

staten utföras eller genom anslag till större eller mindre del af kostnaderna

o. s. v.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 80.

Landtbruksstyrelsen har deremot i detta ämne uttalat sig sålunda:

De skäl, som väg- och vattenbyggnadsstj^relsen anfört för sin åsigt

i förevarande fråga, vore af dels formel dels saklig natur. 1 förra afseendet

hade styrelsen åberopat, att enligt gällande föreskrifter för

odlingslån och frostförminskningsbidrag särskilda arbetsplaner, kontrakt,

redovisning m. in. skulle för hvarje företag, som erhölle dylikt lån

eller bidrag atgifvas. Beträffande åter de sakliga skälen syntes vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen hysa den uppfattningen, att, derest län

och bidrag till ett företag af ofvannämnda beskaffenhet kunde ges, på

detta sätt skulle kunna framkallas sådana företag, hvilka icke vore

lönande, vare sig från enskild eller nationalekonomisk synpunkt.

Landtbruksstyrelsen trodde sig emellertid kunna visa, att genom

möjligheten att kunna meddela lån och anslag till företag af ifrågavarande

beskaffenhet den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen befarade

olägenheten icke behöfde uppkomma och att det vore till stor skada

för landets uppodling, derest sådan möjlighet icke förefunnes. Förhölle

det sig emellertid så, syntes de formela betänkligheterna, äfven

om sådana förefunnes, hvilket landtbruksstyrelsen för sin del icke ansåge,

böra undanrödjas.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen medgåfve, att, om de frostförande

myrarna vore belägna åtskilda från den odlingsbara eller odlade

marken eller ängen, bidrag från frostförminskningsfonden till de förra

samt lån till de senare skulle kunna utan någon som helst betänklighet

beviljas. Det förefölle emellertid i högsta grad oegentligt, att, om

markerna såsom ofta vore fallet funnes belägna i ungefär samma nivå

och omedelbart intill hvarandra eller sammanblandade, på sätt t. ex. å

skrifvelsen bifogade ritningar — hvilka ritningar torde få i aftryck

detta protokoll biläggas, bil. litt. A och B — funnes an ty dt, så att deras

afdikning ej kunde upptagas i skilda arbetsplaner, denna omständighet

ovilkorligen skulle göra företaget oförtjent af samma förmån, synnerligast

som sålunda belägna egor enligt lag måste utgöra en samfällighet

och tillhöra samma vattenafledningsföretåg. Enligt landtbruksstyrelsens

uppfattning förändrade en sådan tillfällighet i afseende på

de olika markernas belägenhet på intet sätt företagets ekonomiska beskaffenhet.

I båda fallen borde kombineradt understöd kunna förvägras

eller gifvas, alltefter företagets efter undersökning och värdering pröfvade

ekonomiska nytta och betydelse för landets torrläggning och uppodling.

I sakens egen natur kunde icke påvisas något, som skulle

göra ett företag, der de frostförande och odlingsbara markerna läge

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 80.

sammanblandade eller omedelbart intill hvarandra, i hvarje händelse

mindre fördelaktigt, än om de läge åtskilda. Från det allmännas synpunkt

syntes derför lika mycket skäl förefinnas att från båda fonderna

understödja företag, der de'' olikartade egoslagen läge omedelbart intill

eller i blandning med hvarandra, som der de läge så åtskilda,

att de verkligen och lagligen kunde anses tillhöra skilda företag och

kunde i skilda arbetsplaner upptagas.

Om denna åsigt, på sätt landtbruksstyrelsen autoge, måste erkännas

vara rigtig, syntes det endast vara med rättvisa och billighet

förenadt, att de, hvilka besute mark, der frostförande och odlingsbara

egor vore belägna omedelbart intill eller i blandning med hvarandra,

komme i åtnjutande af samma rätt att från båda fonderna erhålla understöd,

som de, hvilka genom en tillfällighet hade sina egor så belägna,

att frostförande mark och odlingsbar sådan funnes vara så åtskilda, att

de olikartade egoslagen kunde i skilda afdikningsplaner upptagas.

Landtbruksstyrelsen övergår härefter till behandling af den formela

sidan af saken. Såväl i äldre som nyare tider hade vattenafledningsföretag

blifvit hugnade med på samma gång lån och anslag af statsmedel,

nemligen der torrläggningen kunnat anses medföra vidgad eller

förbättrad kultur. Före odlingslånefondens bildande år 1883 kunde såväl

lån som anslag erhållas för ett och samma afdikningsföretag, äfven

om detta varit ensartadt, afseende t. ex. afdikning af en odlingsbar

men vattendränkt och alltså frostförande äng eller myr. Sedan emellertid

odlingslånöfonden bildats med syfte att befrämja uppodling af sänka

trakter samt särskilda medel anvisats för att medelst statsanslag utan

återbetalningsskyldighet användas till understödjande af utdikning af

sådana frostförande marker, som utan att kunna med fördel odlas,

sprede frostskador öfver omgifvande nejd, hade de myndigheter, hvilka

sedermera haft uppdraget att granska och för Eders Kongl. Maj:t anmäla

ansökningar om dylika understöd med dertill hörande planer och

kostnadsförslag, ansett sig icke kunna tillstyrka såväl lån som anslag

till samma afdikningsföretag, derest detsamma ej kunde skiljas i två

olika delar, omfattande den ena odlad eller odlingsbar mark med de

diken, som erfordrades för denna marks torrläggning, och den andra

frostalstrande men till odling ej tjenliga mossar och de diken, som afsåge

dessa mossars torrläggning. Denna uppfattning föranledde, att

fordran i förevarande fall uppstäldes, att vid ansökningar om såväl lån

som anslag till samma företag skulle fogas särskilda ritningar med

skilda betänkanden och kostnadsförslag rörande de olika afdelningarna

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

af företaget. Föreskrift härom hade också blifvit. lemnad i den förnyade

instruktion för statens landtbruksingeniörer, som af landtbruksakademiens

förvaltningskomité i samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

utfärdats den 10 december 1886. Den sålunda meddelade

föreskriften hade emellertid snart visat sig utgöra ett icke oväsentligt

hinder för användningen såväl af odlingslånefonden som af frostförminskningsfonden

i alla de fall, då den vattendränkta marken utgjorts af såväl

odlingsbar eller odlad mark som frostförande, men till odling ej tjenliga

mossar, ty endast i undantagsfall hade de olika egoslagens läge

funnits vara sådant, att deras afdikande kunnat på föreskrifvet sätt

delas i skilda företag eller skilda arbetsplaner. Af sådan anledning

hade sagda föreskrift blifvit utesluten i den förnyade instruktion för de

i statens tjenst anstälde landtbruksingeniörer, som efter samråd med

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen af landtbruksstyrelsen utfärdats den

11 februari 1896. Någon ändring hade emellertid icke skett i den

praxis, som förut blifvit omförmäld i frå^a om understöds förordande

till de kombinerade företagen, hvarföre ej heller frågan i hvad den afsåge

lån och anslag till företag med sammanblandade eg or, på sätt i

det föregående omförmälts, blifvit understäld Eders Kong! Maj:ts pröfning.

Sådana företag hade på grund häraf erhållit antingen endast

lån eller endast anslag eller också intetdera. Dock hade i åtskilliga

fall den jemkning blifvit gjord, att, om ansökning om lån och anslag

varit åtföljda af dubbla exemplar af ritningarna rörande ett kombineradt

odlings- och frostförminskningsföretag samt skilda betänkanden

och kostnadsförslag, nemligen dels beträffande de diken, som hufvudsakligen

afsåge den odlade eller odlingsbara markens torrläggning, och

dels angående de diken, som hufvudsakligen hade frostländighetens

minskande till ändamål, både lån och anslag tillstyrkts och erhållits.

Den omständigheten att i nådiga kungörelsen den 27 maj 1898,

angående vilkoren för lån från odlingslånefonden, samt i nådiga kungörelsen

den 29 mars 1899, angående vilkoren för erhållande af understöd

från de af Riksdagen anvisade anslag till bland annat frostminskningsföretag,

funnes intagen bestämmelse derom, att för hvarje företag

vederbörlig plan för arbetets utförande måste vara uppgjord för att

lånet i det ena fallet och anslaget i det andra skulle kunna beviljas,

utgjorde enligt landtbruksstyrelsens uppfattning ingalunda hinder derför,

att lån och anslag skulle kunna beviljas till ett och samma företag af

ifrågavarande beskaffenhet, ty om planen vore gemensam för hela företaget,

funnes i allt fall plan för företaget i de särskilda delarna upprättad.

Skilda ritningar och förslag för de olika egoslagen syntes ej

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

vara behöfliga för arbetsplanens fastställelse och de vanliga kontraktsformulären

behöfde för att kunna användas för kombinerade lån och anslag

endast en obetydlig redaktionsförändring med sammanförande i behöfliga

delar af de bestämmelser, som gälde rörande de båda olika understöden

hvart för sig. Beträffande redovisning af verklig kostnad, som för närvarande

gälde egentligen endast frostförminskningsanslagen, men ibland

fordrades äfven för odlingslånen, borde den göras obligatorisk äfven hvad

anginge de vattenafledningsföretag, som vunnit understöd dels genom

lån och dels genom anslag af statsmedel. Liksom inom styrelserna för

närvarande funnes särkilda s. k. liggare för odlingslån och frostförminskningsanslag,

borde äfven uppläggas en särskild sådan för kombinerade

lån och anslag.

Hvad anginge slutligen frågan om låne- och anslagsbeloppens

beräknande vid företag af nu ifrågavarande beskaffenhet, så syntes det

vara af vigt, att härvid tillämpades en metod, som icke strede mot

dikningslagens bestämmelser, ty ett motsatt förfarande kunde lätt

framkalla svårlösta tvister mellan delegare. Vidkommande företag, till

hvilka sökts allenast lån ur statens odlingslånefond, hade vid lånebeloppets

beräkning och med hänsyn till de olika vilkor, som år 1895 bestämts

för odlingsmark å ena, samt annan mark, deribland åker, å andra sidan,

inom styrelserna alltid tagits till efterrättelse den vid syn enligt dikningslagen

gjorda uppskattningen af jordförbättringens värde, hvilken

utgjorde den lagliga grunden för kostnadsfördelningen, och beträffande

företag, till hvilkas befrämjande endast sökts anslag utan återbetalningsskyldighet,

hade för anslagsbeloppets beräknande värdet af den förbättring,

som enligt synemäns uppskattning skulle genom vattenafledningen

uppstå å de arealer af åker eller odlingsmark, som ej sällan

förekomme bland den frostalstrande marken, fråndragits kostnaden i

dess helhet för företaget, då återstående kostnad ansetts belöpa å den

dikning, som uteslutande hade frostländighetens minskande till ändamål.

I de fall, der syn enligt dikningslagen ej förekommit, och der alltså

ingen värdering af jordförbättring egt rum, hade den kostnad, som

borde anses tillhöra hvarje af de olika egoslagen, beräknats procentiskt

efter dessa egoslags areal.

Enligt hvad i det föregående blifvit omförmäldt, hade sedan

odlingslånefonden inrättades, lån från odlingslånefonden och anslag från

frostförminskningsfonden i allmänhet icke beviljats till sådana företag,

der odlingsmark eller åker samt frostförande marker förefunnits sammanblandade.

Huru lån och anslag i detta fall borde beräknas, har

landtbruksstyrelsen, som äfven härutinnan ansåge dikningslagens före
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 80.

skrifter ovilkorligen böra läggas till grund för samma beräkning, i

korthet antydt. Enligt nu gällande vilkor för erhållande af bidrag

från Irostförminskningsfonden skulle högst hälften af den kostnad, som

enligt laglig uppskattning belöpte å den i företaget ingående frostförande,

men ej till odling dugliga marken, kunna till ifrågavarande

företag beviljas såsom anslag ur frostförminskningsfonden samt såsom

lån ur odlings]ånefonden hela den kostnad, som enligt dylik uppskattning

belöpte å den öfriga jorden (åker och odlingsmark), det senare

dock med den begränsning med hänsyn till jordförbättringsvärdet, som

nu vore eller framdeles blefve bestämd. I de mera sällsynta fall, der

syn enligt dikningslagen icke blifvit för företag af ifrågavarande art

förrättad, borde, liksom hittills skett vid beräkning af anslagsbeloppet

allena, för kostnadens fördelande mellan de olika egoslagen och alltså

anslag s- och lånebeloppens beräknande, de särskilda egoslagens areal

tjena till efterrättelse.

Genom hvad sålunda blifvit anfördt, ansåge landtbruksstyrelsen sig

hafva ådagalagt, att ej heller från formel synpunkt några hinder eller

afsevärda svårigheter mötte mot beviljande af lån och anslag till företag,

inom hvilka de frostalstrande mossarne läge omedelbart intill eller" i

blandning med den odlade eller odlingsbara marken.

Oaktadt sålunda enligt nu gällande bestämmelser lån och anslag

kunnat beviljas till nyssberörda slag af kombinerade företag, hade, på

sätt i det föregående omförmälts, dylika kombinerade understöd till

företag af ifrågavarande beskaffenhet i allmänhet ej, sedan odlingslånefonden

inrättades, beviljats, till skada för landets uppodling samt med

förbiseende af den likställighet i afseende på förmåner att åtnjuta understöd

från statens sida, som borde alla jordegare tillkomma. I senare

afseendet borde särskild! framhållas, att nu ifrågavarande förmån icke

på något sätt kunde anses utgöra en fördel, som skulle tillkomma egare

af jord med sammanblandadt läge framför andi''a, som hade sina marker

atskilda, utan endast en rätt, som borde vara för dem gemensam med

sistbemälde jordegare, hvarföre också de nya förmåner, som genom

styrelsernas förslag hädanefter borde tillkomma låntagare från odlingslånefonden,

ingalunda kunde betraktas såsom någon ersättning för denna

bristande likställighet, hvilken, då de föreslagna ytterligare förmånerna

vore gemensamma för alla jordegare, som önskade erhålla lån från

odlingslånefonden, fortfarande komme, äfven om de föreslagna förmånerna

beviljades, att qvarstå och göra sig gällande till nackdel för

de jordegare, som hade sina egor så belägna, som i det föregående

framhållits.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

Då under den tid, som förflutit‘sedan odlingslånefonden inrättades,

merberörda förmån för vissa företag att erhålla samtidigt lån och anslag

icke, oaktadt hvarken sakliga eller formela hinder derför förefunnits,

kommit att beviljas, ansåge landtbruksstyrelsen att sådana omständigheter

i förevarande fall förelåge, att i sammanhang med fastställandet

af nya vilkor för erhållande af lån från odlingslånefonden ett förklarande

i någon form borde gifvas, att hinder icke mötte för beviljandet af

såväl lån som anslag till ett företag med på ofvan angifvet sätt sammanblandade

egor. Af ett sådant förklarande skulle naturligtvis ingalunda

följa, att dylik förmån måste beviljas till hvarje företag, för

hvilket sådan söktes, utan borde detta liksom vid frågorna om särskildt

anslag eller lån pröfvas i sammanhang med bedömandet af företagets

beskaffenhet i sin helhet och den fördel, som skulle tillskyndas det

allmänna genom detsammas bringande till utförande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen anföra

ytterligare uti sin ifrågavarande skrifvelse:

I afseende å de framstälda anmärkningarne om dryga kostnader

för upprättande af planer för odlingsföretag och dermed sammanhängande

frågor om behörighet för samma lörrättningsmän, som verkstälde

andra åtgärder beträffande ett vattenafledningsf öretag att jemväl

utföra uppdrag med utbrytning af jord enligt 76 § dikningslagen, vore

att märka, huruledes redan ej oväsentligt gjorts derigenom, att staten

aflönade landtbruksingeniörer, hvilka på grund deraf kunde åt landets

jordbrukare verkställa undersökningar väsentligt billigare än de undersökningsförrättare,

hvilka ej uppbure lön på stat, och i alla händelser

syntes kostnaderna för den förberedande syneförrättningen blifva enahanda,

derest för ett tillämnadt dikningstöretag skulle sökas statslån

eller icke. Vid undersökningar, som skedde genom syn i enlighet med

§ 27 dikningslagen — vid frågor om vattenafledningar för odlingsändamål

vore sådana undersökningar de allmännaste — mötte emellertid

den omständigheten, att ersättningar för sådana förrättningar vore

bestämda i landtboäteritaxa och frågan om billigare undersökningar likasom

om syneförrättares behörighet att verkställa utbrytningar af vinstjord,

egoutbjffen och dylikt sammanhängde derför med frågan om

landtmätarnes ställning, på hvilken styrelserna ej velat inlåta sig.

1 detta sammanhang syntes ock böra påminnas derom, att statens

kontroller å arbeten under utförande vore för vederbörande intressenter

kostnadsfria. De utöfvades beträffande torrläggningsarbetena af vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens distriktstjenstemän, hvilka uteslutande på

statens bekostnad en gång årligen besökte hvarje pågående arbete, som

Bill. till liiksd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 07 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj ds Nåd. Propositivn N:o 80.

likaledes'' utan kostnad för den enskilde afsynades, derest det vid besöket

vore färdigt. Endast der så'' ej vore förhållandet och extra förrättning

begärdes, drabbade kostnaden den enskilde. Beträffande

odlingsarbetena utöfvades kontrolleh af landtbruksstyrelsen tillhörande

éller under samma styrelse lydande tjensteman.

Skyldigheten för låntagare att tillhandahålla staten ett exemplar

af de till plafien hörande handlingar och ritningar, hvilket åliggande

väl ej kunde anses synnerligt betungande, syntes ej böra eftergifväs,

då dessa handlingar eore nödvähdiga för att båda exemplaren af lånekontraktef,

lån t ägande s och. statsverkets, skulle vara fullständiga, och

ej heller höra öfverflyttas å statsverket, som derigenom skulle åsamkas

utgifter, hvilka ej tillhörde staten att bestrida, då staten såsom

långifvare på i öfrigt fördelaktiga vilkor erbjöde låntagaren nödigt

förlag.

Styrelserna kände icke, huruvida någon gång nämnvärda olägenheter

uppstått deraf, att inlemnade, vid syner enligt dikningslagen upprättade

arbetsplaner icke oförändrade fastställts af Eders Kongl. Maj:t.

Men äfven om så skulle vara händelsen, syntes dock Eders Kongl.

Maj:t icke kunna afstå sin rätt att pröfva och bestämma, under hvilka

förbehåll Eders Kongl. Maj:t ville anvisa lån till ett företag, och å

arbetsplan meddela fastställelse, de sökande naturligtvis obetaget att

begagna sig af lånet eller ej.

Kunde de ej förmå alla i företaget deltagande att underkasta sig

förbehåller, återstode, om sökandena till företaget derom blefve ense,

utvägen att enligt 72 § dikningslagen låta frågan förfalla och få vid

ny syn antagen plan sådan den af Eders Kongl. Maj:t faststälts.

Sistnämnda i alla händelser tidsödande och måhända äfven kostsamma

utväg syntes väl knappast kunna komma i fråga, då såsom ej

sällan! förekomme, de sökande sjelfva långt efter det arbete påbörjats

utverkat nådigt tillstånd till ändringar i faststälda arbetsplaner, i hvilket

fall frivillig öfverenskommelse syntes vara den enda möjligheten att

vid ändringens följder binda alla af arbetet beroende. Men detta förhållande

syntes knappast kunna ändras och det vore och måste vara

vederbörande förslagsställares sak, att söka få sina planer och utlåtanden

i det skick, att å nödiga befunna ändringar ej kunde med utsigt till

framgång grundas yrkande om befrielse från delaktighet i kostnad, och

enligt styrelsernas åsigt skulle för de sökande uppstå väsentligt större

olägenheter, om de nedlade arbete och kostnader å en plan, med hvilken

måiét i större eller mindre grad förfelades, än derigenom att de på

förhand blefve underrättade om betingelserna för ändamålets vinnande.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 80■ 43

Af den härofvan lemnade redogörelsen öfver hushållningssällskapens

förvaltningsutskotts samt statens landtbrnksingenip^ers yttranden framgår,

att äfven vissa bestämmelser uti nu gällande dijmingslag ansetts

inverka ofördelaktigt på lånefondens användning, enär [bestäm m,elserna

oin dessa lån icke i alla afseenden öfyerensstänxnra med nämnda lågAf

de sålunda påpekade lagstadgandena hafva väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt landtbruksstyrelsen ansett dem, som innehållas uti ,61,

62, 72, 76, 77 och 79 §§’ kunna föranleda till vissa svårigheter .vid

fullgörande af de med odlingslåns åtnjutande förenade vilkor.

Allenast med anledning af föreskrifterna u,ti 61 och 62 §§ bafvia

emellertid styrelserna föreslagit ändring uti nämnda vilkor; och bafvia

styrelserna i sådant afseende anfört: genom bestämmelserna uti berörda

två paragrafer kunde inträffa att ny uppskattning af jordförbättringens

värde verkstäldes efter det beslut om fördelning å vederbörande hemman

af utbekommet odlingslån meddelats och detta beslut gått i verkställighet

samt att sålunda, om''den nya uppskattningen innebure Ändring af den

till grund för lånefördelningen verkstälda, samma fördelning borde

ändras i enlighet med den sist utförda uppskattningen. Företoges

emellertid en sådan ändring uti 14 mom. af kungörelsen om odlingsvil

koren, att tiden för lånets fördelning utsträcktes 2 å 3 år utöfver

den nu bestämda tidrymden fem år, skulle häraf följa minskad säkerhet

för statsverket och förlängd ansvarighetstid för borgesmännen för lånekontraktets

fullgörande eller lånets återbetalning. Då bland .orsakerna

till lånefondens minskade anlitande framhållits svårigheten att anskaffa

för lånens utbekommande nödig borgen, skulle denna olägenhet säkerligen

ökas, om tiden för borgesansvarigheten utsträcktes .utöfver nu

faststälda.

Fn förändring afseende att förlänga tiden för lånefördelningen a

jorden syntes derför icke tillrådlig, men då för i öfrigt mera sällan

förekommande fall kunde vara önskvärdt, att en längre termin kunde

medgifvas, syntes det tillägg till 14 mom. böra göras, att det skulle

på Eders Kongl. Maj:ts pröfning få bero, om amorteringens början

skulle vidtaga med 6:te året eller någon tids längre rådrum medgifvas.

I fråga om den tid, för hvilken dylikt anstånd skulle kunna

medgifvas, hafva styrelserna uttalat olika meningar, i det väg-^ och

vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit densammas begränsande till 2 ar,

hvaremot landtbruksstyrelsen, som ansett en sådan inskränkning i tiden

för anståndet obehöflig och olämplig, dåde omständigheter, som anförts

till stöd för ifrågavarande förslag, kunde påfordra längre tids anstånd,

hemstält, att rätt skulle förbehållas Eders Kongl. Maj;t att bevilja dylikt

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 80.

anstånd för så lång tid, som Eders Kongl. Maj:t pröfvade förhållandena

i hvarje särskildt fall påkalla.

Med anledning af de svårigheter i öfrigt, som af vissa stadganden

i dikningslagen ansetts kunna föranledas vid fullgörande af de med

odlingslåns åtnjutande förenade vilkor, hafva styrelserna väl uttalat

önskvärdheten ur synpunkten af odlingslånefondens fullständiga tillgodogörande

af att ändringar i nämnda lag komme till stånd, men tillika ansett

sig sakna befogenhet att i detta afseende afgifva några definitiva förslag.

I d<3 med styrelsernas skrifvelse öfverlemnade yttranden har, såsom

nämnts, jemväl föreslagits att staten skulle understödja systematisk och

kontrollerad täckdikning. Styrelserna hafva med anledning af detta

förslag anfört, att, om staten för befordran af sådana företag skulle

lemna sitt understöd, sådant borde ega rum under andra betingelser än

dem, som vore bestämda för vattenaflednings- och afdikningsföretag,

enligt nu gällande vilkor, och att antagligen sådan dikning skulle förutsätta

andra eller skärpta kontroller samt jemväl i öfrigt andra vilkor,

vid hvilket förhållande styrelserna ansett sig i detta sammanhang ej

böra behandla den derom väckta frågan.

Vidkommande öfriga uti yttrandena framstälda önskningar och

förslag hafva styrelserna funnit dem antingen icke ega samband med

den föreliggande frågan, eller ock icke kunna bidraga till dess lösning,

hvarför de ansetts ej påkalla vidare yttrande.

Statskontoret har uti sitt den 13 nästlidne mars i ämnet afgifna

utlåtande anfört följande:

»Den inträdda minskningen i efterfrågan å lån från odlingslånefonden

skulle, enligt hvad i de inkomna yttrandena uppgifves, vara att

söka dels i de allmänna ekonomiska förhållandena, dels ock uti mer

eller mindre otillfredsställande bestämmelser rörande lånens belopp,

sättet och vilkoren för deras erhållande och återbetalning äfvensom

den kontroll öfver arbetenas utförande, låntagarne äro från statens sida

underkastade, m. m.»

»Savidt statskontoret är i tillfälle att bilda sig ett sjelfständigt

omdöme i den föreliggande frågan, synes det icke vara tvifvel underkastadt,

att ju icke den brist på företagsamhet å det ifrågavarande

området, hvarom den ringa efterfrågan å odlingslån skall bära vittne,

mindre är att tillskrifva de för dessa lån stadgade vilkor än andra,

deraf oberoende omständigheter. Det förhållande att odlingslånefonden

för närvarande och oaktadt afsevärda lättnader på senare åren beredts

låntagarne rönt mindre efterfrågan än under tider, då lånevilkoren

stälde sig betydligt ogynsammare, kan alltså endast stärka statskontoret

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 80.

1 den uppfattningen, att hufvudanledningen till den minskade lånerörelsen

är den, att senare tiders konjunkturer ingalunda vant egnade att uppmuntra

till nedläggande af vare sig eget eller lånadt, kapital uti mera

betydande företag af den art, att lån ur odlingslånefonden kunnat för

dem erhållas.»

»Man skulle under sådana förhållanden kunna vara tveksam, huruvida

icke det naturligaste vore att, med bibehållande af lanevilkoren

sådana de efter de senast vidtagna ändringarne blifvit bestämda, afbida

den tid, då odlingsföretag åter skola blifva lönande och deraf sjelfmant

framkallas ökad efterfrågan å de för odlingslån afsedda medel, samt

huruvida icke staten under för handen varande förhållanden snarare

borde rikta sin uppmärksamhet på vidtagande al åtgärder, egnade att

uppmuntra de enskilde i deras sträfvanden att afvinna den jord, som

redan befinnes afdikad, en rikare afkastning, hvilket skulle kunna tänkas

ske genom att underlätta anskaffandet åt lämpliga maskiner, afsedda

för jordbrukets behof, gödningsämnen och afvelsdjur samt genom att

bereda tillfällen till lönande afsättning af landtbruksprodukter. Frågan

torde vara förtjent af öfvervägande, da de nu framstälda önskningarnes

tillmötesgående skulle i sjelfva verket innebära en återgång till den

ståndpunkt, som öfvergafs genom antagande af de principer, hvilka

blefvo grundläggande för den genom 1883 års riksdagsbeslut och nådiga

kungörelsen den 28 september samma ar bildade, sa kallade nya

odlingslånefonden. Tidigare hade staten ansett sig böra genom att

vidkännas vissa uppoffringar i någon mån premiera afdikningsföretag

i odlingsändamål; men genom de år 1883 antagna bestämmelser om

vilkoren för lån från odlingslånefonden, hvilka bestämmelser val sedermera

i vissa afseenden modifierats, men dock i det väsendtliga bibehållits,

förändrades statens ställning såsom tämjare af odlingsföretag

i så måtto, att den visserligen å ena sidan stälde sin kredit till iånesökandes

tjenst, men å andra sidan fordrade tillfredsställande säkerhet

icke blott för det försträckta beloppets återbetalning jemte vanlig räntegodtgörelse,

utan jemväl för det med lånet understödda arbetets behöriga

utförande och framtida underhåll. Åt den enskildes företagsamhet

öfverlemnades sedermera att efter sig företeende omständigheter

begagna de lånetillfällen, som sålunda stodo till buds.»

»Nu har emellertid anmärkts, att genom gällande lånebestämmelser

staten icke gör den ringaste uppoffring för att främja sådana företag,

för hvilkas utförande odlingslånefonden är bildad; och det har framhållits

att för vinnande af det med fonden afsedda syfte är nödigt,

att verkliga uppoffringar å statens sida göras. I sådant syfte har bland

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 80.

annat yrkats, att staten ensam borde bestrida hela kostnaden för hufvudafloppens

upptagande, hvilket ju i sjelfva verket innebär, att understödet

till väsentlig del borde ske icke medelst lån utan medelst anslag.

Att i alseende å såväl arten som vidden af de anspråk, som man anser

sig kunna ställa på statens offervillighet för ifrågavarande ändamål,

mycket olika åsigter skola göra sig gällande, torde vara helt naturligt,

då detta ju ytterst är beroende af den enes eller den andres subjektiva

uppfattning om livad som i detta fall kan och bör göras; men för

statskontoret vill det dock synas, som om det icke förefunnes tillräcklig

anledning att i mera väsentlig mån bryta med det åskådningssätt, som

funnit uttryck i nu gällande bestämmelser angående lån från odlingslånefonden.

Denna uppfattning synes också i bufvudsak sammanfalla

med den, som uttalats af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, samt landtbruksstyrelsen,

hvilka emellertid ansett förhållandena kräfva ytterligare

lindringar i lånevilkoren och i sådant afseende sammanstämmande förordat:

i stället för nuvarande fem års ränteanstånd tre års räntefrihet

och två års ränteanstånd; i stället för nu gällande 3,6 procent ränta

en räntefot af tre procent; i stället för en annuitet af sju procent en

annuitet af endast sex procent samt slutligen en utsträckning af tiden

för amorteringens början, i hvilket sistnämnda hänseende föreslagits:

af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att, der Eders Kongl. Maj:t

pröfvade sådant medgifvande kunna lemnas, tiden för amorteringens

början skulle kunna utsträckas »ytterligare två år» d. v. s. att återbetalningen

skulle kunna taga sin början från och med det åttonde

året i stället för, såsom nu ovilkorligen måste ske, från och med det

sjette året; hvaremot landtbruksstyrelsen ansett berörda inskränkning i

tiden för anståndet obehöflig och olämplig och derför tillstyrkt, att

tidsbegränsningen: »ytterligare två år» borde utgå.»

»Af de sålunda föreslagna lindringarne är det otvifvelaktigt räntefriheten,

som för såväl långifvare som låntagare har den största betydelsen;

och då staten för de vattenaftappningslån, som utlemnades

omedelbart före den nya odlingslånefondens inrättande, medgaf räntefrihet

under tre år och tidigare beviljade fem års räntefrihet för sådana

lån, har statskontoret, med hänsyn dertill, att en eftergift af räntan

under den egentliga arbetstiden torde vara en i de flesta fall behöflig

-och under alla omständigheter synnerligen afsevärd förmån för låntagaren,

ansett .sig böra jemväl för sin del förorda denna form för

lindring i lånevilkoren.»

»Hvad åter beträffar den nominela räntan å odlingslånen, synes

denna genom senast medgifna nedsättning i räntefoten från 4 till 3,6

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Körtel. Maj."t# Nåd. Proposition N:o 80.

procent redan1 vara satt Sä låg, att hvarje skäligt anspråk å en billig

ränta derigenom bör kunna ansés tillfredsstäldt. Enligt en af statskontoret

vid ett föregående tillfälle verkstäld uträkning skulle tre års

räntefrihet med en räntefot af 47a procent, under förutsättning att hela

lånesumman på en gång finge lyftas, bereda låntagaren en fördel, motsvarande

en effektiv ränta af 3,6 4 procent. Häraf framgår alltså, att,

jemväl med bibehållande af nuvarande räntefot af 3,6 procent, den

effektiva räntan skulle, derest tre års räntefrihet finge åtnjutas,: tmder

nyssnämnda förutsättning i afseende å lånets lyftning komma att understiga

3 procent.»

»Den af Styrelserna tillstyrkta förlängning af amorteringstiden,

som skulle blifva en följd af annuitetens nedsättning från sju till sex

procent, anser statskontoret deremot icke böra möta hinder från statens

sida; och skulle, med beräkning af samma räntefot som för närvarande

eller 3,6 procent, lånefiden härigenom utsträckas med fyra år.»

»Då Statskontoret är tveksamt, huruvida det må anses vara en

förmån att än ytterligare utsträcka lånetiden genom att framflytta tiden

för amorteringens bötjan utöfver den nu bestämda; och då det under

alla omständigheter torde vara mindre lämpligt att, såsom landtbruksstvrelsen

förordat, göra denna tidpunkt helt och hållet sväfvande, skulle

statskontoret helst se, att någon ändring härutinnan icke komme att

ega rum. Skall en utsträckning ske, synes den i allt fall kunna begränsas

till ett år, d. v. s. så, att det såsom allmänt gällande regel

bestämdes, att återbetalningen af odlingslån skulle börja från och med

det sjunde året efter första lyftningsdagen.»

»För att emellertid i någon mån än ytterligare lindra lånhvilkoren

och för ätt förekomma det klagomål, att staten för odlingslånen räknar

sig till godo ränta å ränta, anser sig statskontoret böra förorda den

förändring i afseende å anståndsräntorna, att dessa icke, såsom nu är

händelsen, läggas till kapitalet, utan att deras inbetalning i stället,

liksom vid jeravägslånen, förläggas till lånetidens slut; hemställande

alltså statskontoret, att med betalningen af de räntor, som, i den mån

räntefrihet icke åtnjutits, upplupit för de sex första åren, räknadt från

första lyftningsdagen, må anstå till dess hela lånet till såväl kapital

som de räntor, med hvilkas erläggande anstånd icke medgifvits, blifvit

till fullo guldet, i hvithet fall alltså med den stadgade annuitetens erläggande

borde trut.sättas tilldess jemväl anståndsräntorna blifvit inbetalda.

»

»Hvad angår den mycket Omtvistade frågan, huruvida odlingStvång

skall åligga låntagare eller icke, så har statskontoret endast

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 80.

velat i allmänhet såsom sin uppfattning härutinnan framhålla, att hufvudsaken

alltid torde förblifva den, att lånebeloppet bestämmes i rätt förhållande

till värdet för egendomen af det arbete, som skall blifva med

lånemedlen utfördt. Har genom detta arbetes behöriga verkställande

egendomen blifvit grundförbättrad i den vid planens upprättande afsedda

mån, då vill det synas, som skulle ingens rätt blifva för nära

trädd, derest, äfven om någon »odling» icke tillkommer, för lånet

erhålles enahanda förmånsrätt, som ursprungligen var tillförsäkrad de

så kallade vattenaftappningslånen, med hvilka någon odlingsskyldighet

icke var förenad.»

»Då de af statskontoret härofvan förordade lindringar i lånevilkoren

torde böra tillgodokomma jemväl redan utlemnade lån, angående

hvilkas fördelning å jorden utslag icke meddelats, får statskontoret tillstyrka,

att, derest sådana eller liknande lindringar varda beslutade,

bestämmelserna härom må vinna tillämpning icke blott å de lån, som

efter beslutets fattande från odlingslånefonden utlemnas, utan äfven å

sådana derifrån förut beviljade lån, angående hvilkas fördelning å

vederbörande hemman och anteckning i jordboken utslag icke meddelats.

»

»Hvad slutligen angår de af vederbörande gjorda uttalanden om

vigten deraf, att åtgärder måtte vidtagas, hvarigenom boställen och

kronans utarrenderade egendomar blifva i afseende å odlingslåns åtnjutande

likstälda med den jord, som af enskilde eges, får statskontoret

endast åberopa hvad härutinnan redan blifvit af statskontoret i underdånigt

utlåtande den 2 oktober 1900 anfördt och hemstäldt».

9

Jag tillåter mig härefter att öfvergå att redogöra för innehållet

af ofvan omförmälda, af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen

gjorda framställning i fråga om ecklesiastika boställens

deltagande i odlingsiån jemte statskontorets deröfver afgifna utlåtande.

Styrelserna hafva uti sin den 31 januari 1900 till Eders Kongl.

Maj:t aflåtna underdåniga skrifvelse i ämnet framhållit, hurusom den

förändrade tillämpning af gällande föreskrifter angående lån från odlingslånefonden,

som genom nådiga bref ven den 20 oktober och den 17

november 1899 gjort sig gällande i fråga om lån till ecklesiastika boställen,

syntes kunna leda ej blott till ganskä ödesdigra följder för

uppodlingen af den till areal och värde synnerligen betydande jord

inom vårt land, som anslagits för kyrkliga ändamål, utan äfven dertill,

att till stor skada för landets uppodling åtskilliga vattenafledningsföretag,

hvilkas utförande vore beroende på att deri ingående ecklesiastik

jord komme att i företaget deltaga, ej blefve utförda. Hvad först an
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 80.

ginge den förlust, som skulle drabba den ecklesiastika jorden genom

att odlingslån icke blefve beviljade till vattenafledningar å sådan jord,

så komme denna förlust att bestå deruti, att, då innehafvare af dylik

jord icke kunde erhålla den ekonomiska hjelp, som odlingslånefonden

afsåge att bereda innehafvarne för deltagande i vattenafledningsföretag,

dessa sattes i de flesta fall ur stånd att ingå i företagen, hvarigenom

åter följden måste blifva att, jemlikt 76 § af lag om dikning och annan

afledning af vatten den 20 juni 1879, åt jorden komme att utbrytas

och de qvarstående deltagarne tillskiftas lika stor del, som enligt verkstäld

uppskattning jordförbättringens belopp utgjorde af jordens hela

värde i dess skick efter företagets fullbordan. Det syntes icke behöfva

närmare framhållas, att och huru en sådan styckning af den ecklesiastika

jorden måste lända denna till skada och förlust, helst erfarenheten

visat, att värdet af den jordförbättring, som jordutbrytningen

skulle motsvara, i de flesta fall betydligt öfverstege den på marken

belöpande kostnaden för företaget. Också syntes det kunna förutses,

att innehafvare af dylik jord, för att undgå förlust, mången gång

skulle söka verka derhän, att nyttiga företag, på sätt i det föregående

antydts, icke komme till utförande. För att gifva en föreställning om

den betydelse i detta afsende, som måste tillmätas denna omständighet,

kunde erinras att från och med år 1890 af de 248 företag, för hvilka

lån från odlingslånefonden blifvit beviljade, ecklesiastik jord ingått i

icke mindre än 58 företag, motsvarande nära en fjerdedel af samtliga

företagen.

Då ändamålet med odlingslånefonden vore att, så vidt på staten

berodde, främja odling af vattensjuk mark, måste det anses sjelfklart,

att hinder mot vinnandet af sagda ändamål ej borde genom statens

egna åtgöranden läggas, utan syntes deremot staten böra se till, att

så vidt möjligt ej mindre den ecklesiastika jorden än äfven den egentliga

statsjorden'' komme att deltaga i sådaua vattenafledningsföretag, som

afsåge odling af dylik mark.

För att i sin mån söka verka derhän och särskildt för att, i hvad

på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen ankomme,

söka undanrödja de hinder mot beviljande af lån från odlingslånefonden

till innehafvare af ecklesiastik jord, hvilka enligt det föregående på

senare tiden yppats, hade styrelserna tagit dessa och dermed i samband

stående frågor vid gemensamt sammanträde under öfvervägande och

dervid beslutit underställa dessa frågor Eders Kongl. Maj:ts nådiga

pröfning.

Bih. till ltiksd. Prot. 1001. 1 Sami. 1 Åfd. 6''7 Höft. 7

opaginerad Kontrollera mot PDF

80

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

Det skulle kunna tänkas, att de svårigheter, som yppats för

beviljande af odlingslån åt innehafvare af ecklesiastik jord, skulle kunna

undanrödjas genom att t. ex. stadgande meddelades derom att, då lån

från odlingslånefonden beviljats innehafvare af ecklesiastikt boställe,

skulle, i likhet med hvad uti 76 § dikningslagen föreskrifvits för det

fall, att någon, som vore skyldig att deltaga i vattenafledningsföretag,

afsagt sig båtnaden af företaget, från den ecklesiastika jorden utbrytas

lika stor del, som enligt den i målet verkstälda uppskattning jordförbättringens

belopp utgjorde äf jordens hela värde i dess skick efter

företagets fullbordan, samt att den sålunda utbrutna marken skulle

utgöra säkerhet för betäckande af den å den ecklesiastika jorden belöpande

del af odlingslånef. Härigenom skulle den fördel vinnas, att

samma jord, om innehafvare af den ecklesiastika jord, för hvars afdikande

odlingslan beviljats, bruste i återbetalningen af lånet, icke tillskyndades

annan olägenhet än den, som skulle uppstå, för den händelse vederbörande

för den ecklesiastika jorden icke ioginge i vattenafledningsföretag.

Utbrytning äf vinstjorden äfvensom värderingar medförde dock

ej sällan rätt afsevärda kostnader, som skulle kunna komma att drabba

vederbörande, och detta endast i afsigt att möta en eventualitet, som

väl endast i sällsynta fall vore att befara. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt landtbruksstyrelsen hade derföre ej heller ansett sig

böra förorda denna utväg.

Efter att härpå hafva erinrat om de bestämmelser angående

odlingslån och dermed Sammanhängande ämnen, som föranledt Eders

Kongl. Maj:t att ej vidare bevilja lån från odlingslånefonden för vattenafledningsföretag

å ecklesiastik jord äfvensom att föreskrifva, att arrendatorn

af kronojord skulle ställa särskild borgen för erläggande äf

annuiteterna å odlingslån, sedan detta blifvit i jordeboken antecknadt,

hafva väg- och vattenbyggnadsstyrelserna samt landtbruksstyrelsen anfört,

att en tolkning efter ordalydelsen af stadgandet uti nådiga förordningen

den 20 juli 1855 derom att, då lån utaf allmänna medel för beredande

af odlingsföretag medelst utdikningar eller vattenaftappningar, likmätigt

nådiga kungörelserna den 13 juni 1845 och den 3 november 1848, blifvit i

jordebok antecknadt, kronan egde för de årliga afbetalnings- och räntebefoppen

lika rätt i det hemman, hvilket lånet blifvit påfördt, som för annan

afgäld eller ränta af fast egendom, etter thy i 17 kap. 6 § handelsbalken

säii''s, möjligen skulle leda till den åsigten att, derest lån beviljats innehafvare

af ecklesiastik jord, staten skulle, i händelse låntagaren bruste i sin

skyldighet beträffande lånets återgäldande, för betäckande af sin fordran

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kong]- Maj:ts Nåd. Proposition 2f:0 ^j.

v^ra berättigad att låta försälja samma jord samt att, då (jet icke syntes

rimligtvis kunna komma i fråga, att staten för utbekommande åt lån,

som beviljats för beredande af odlingsföretag å sådan uti kolumnen för

kropoiprd i jordeboken upptagen jord, som icke funnes anslagen till

ecklesiastika ändamål, skulle försälja densapima, staten i detta sistnämnda

fall icjre skulle för utbekommande af sin fordran hafva någon särskild

säkerhet, med mindre än alt vid lånets beviljande föreskrifvits, att

borgen för detsamma skulle ställas. Denna senare utväg syntes emellertid

styrelserna ej på ett tillfredsställande sätt lösa frågan. Förutom att

lämpligheten deraf, att staten ytterligare utvidgade området, inom

hvilket borgensförbindelser erfordrades såsom säkerhet för förpligtelser

till staten, syntes kunna starkt ifrågasättas, komme antagligen svårigheten

för eller motviljan hos innehafvare af dylik jord att anskaffa

borgespaän i många fall vålla, att han icke deltoge i odlingsföretag,

som han under andra förhållande gerna biträdt. Det syntes derföre

styrelserna angeläget att söka en utväg, som beredde staten tillräcklig

säkerhet, utan att så betunga jordinnehafvareu, att denne hellre afstode

från deltagande i odlingsföretaget, än underkastade sig statens fordran

i detta afseende.

jCn sådan utväg syntes styrelserna vara att förbinda skyldigheten

att gälda ränta och amortering å lån, som beviljats till odlingsföretag

å jord af ifrågakomna beskaffenhet, med $jelfva innehafvet af jorden

samt tillerkänna staten för förfallen annuitet sådan förmånsrätt, som i

17 kap. 6 § handelsbalk en stadgas för det fall, att gäldenär ej sjelf

vore jordegare. Om sålunda, i öfverensstämmelse med sagda stadgande

i 17 ''kap. 6 § handelsbalken, uti nådiga förordningen af den. 20 juli

1855 införcles en bestämmelse derom att, om den i samma nådiga förordning

omförmälda jord vore af ecklesiastik natur eller utgjordes af

boställe eller annan staten tillhörig jord, staten skulle för förfallen annuitet

af odlingslån njuta samma förmån i dåvarande innehafvarens

lösören, syntes staten i förevarande fall ega all den säkerhet för återbekommande

af sin fordran, som skäligen kunde begäras. Det borde

nemligen ihågkommas, att enligt vilkoren för odlingslånefonden lånet

utbetalades endast i den mån arbetet fortskrede, samt att jordegaren i

detta fall äfven kunde anses hafva fått godtgörelse för de utbetalda

medlen uti den förbiittring, som genom företagets utförande tillgodokommit

jorden. Skulle också det kunna inträffa, att långifvaren härvidlag

någon gång komme att lida någon förlust oaktadt den säkerhet,

som staten sålunda skulle, enligt hvad föreslaget blifvit, ega, måste

till en början detta komma att ske endast i ytterst fä fall och vidare

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

den olägenhet,. som staten härigenom skulle nödgas vidkännas, vara

försvinnande ringa i jemförelse med den förlust, som, på sätt ofvan

vore visadt, skulle uppkomma, om lån icke beviljades till vaftenafledningsföretag.

å ecklesiastik jord, eller om arrendator af kronojord

icke ville ingå i företag utaf ifrågavarande beskaffenhet af det skäl,

att han skulle nödgas ställa borgen för lånet. Om den sålunda föreslagna

bestämmelsen infördes i 1855 års förordning-, syntes det, som

om såväl lån fortfarande såsom förut skulle kunna beviljas till utförande

af vattenaflednings företag å ecklesiastik mark som äfven att, då lån

beviljades till utförande af vattenafledningsföretag å utarrenderad kronojord,

dervid icke behöfde föreskrifvas, att arrendatorn för erläggande

af annuiteterna å lånet, sedan det blifvit i jordeboken antecknadt, skulle

ställa borgen.

Med. anledning vidare af stadgandet i ofvannämnda förordning

af den 6 juli 1849 derom, att den omkostnad, boställsinnehafvare eller

arrendatorer af kungsgårdar eller annan staten tillhörig eller genom

offentlig embetsmyndighet utarrenderad jord finge för deltagande i vattenafledningsföretag

vidkännas, äfvensom den ytterligare kostnad, som

kunde erfordras för den tillvunna eller i förbättradt, skick försatta

jordens .odling och inhägnande samt för uppförande af de byggnader,

hvilka till den derå växande grödans insamlande vore af nöden, skulle

till godtgörande fördelas på vissa år enligt bestämmande af vederbörande

synerätt, hvilken fördelning dock ej i något fall finge utsträckas

längre än till högst 20 år, räknadt från den tid, då vattenafledningen

blifvit. fullbordad, och då enligt vilkoren för odlingslånefonden återbetalningen

af odlingslån kunde med den nu bestämda amorteringsprocenten

komma att utsträckas något längre än 20 år, hafva styrelserna

ansett att uti. 1849 års förordning borde, för att icke en innehafvare

af ecklesiastik jord eller af kronojord skulle med något sken

af laglighet kunna undandraga sig återbetalandet af den del af odlingslånet,

som förfallit efter utgången af de i 1849 års förordning omförmälda

20 åren, införas en bestämmelse derom, att fördelningen af ofvan

sagda kostnader, skulle af synerätten i det fall, att lån från odlingslanefonden

beviljats till vattenafledningsföretagets utförande, kunna, om

återbetalningen af lånet enligt vilkoren för odlingslånefonden skulle

taga längre tid än 20 år, utsträckas så lång tid derutöfver, som erfordrades

för att odlingslånet skulle blifva till fullo guldet.

Uti sitt uti detta ärende afgifna underdåniga utlåtande har statskontoret

anfört följande:

I likhet med styrelserna ansåge äfven statskontoret det vara af

opaginerad Kontrollera mot PDF

5B

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 80.

stor vigt, att de hinder, som tilläfventyrs kunde förefinnas för innehafvare

af boställen och annan staten tillhörig jord att vinna delaktighet

i odlingslån, blefve snarast möjligt undanröjda. Statskontoret både

dock icke funnit den af styrelserna förordade utvägen att genom beredande

af förmånsrätt för sådana låns återbetalning i jordmnehafvarnes

lösören söka skydda långifvaren mot förlust innebära åsyftad säkerhet,

och statskontoret kunde så mycket mindre tillstyrka styrelsernas i sadant

ändamål föreslagna åtgärder, som detta oaktadt låneandelarne jemväl

framdeles skulle, såvidt statskontoret kunnat fatta styrelsernas

mening, genom anteckning i jordeboken fästas vid jord af ifrågavarande

natur. Enligt den andra af styrelserna antydda utvägen skulle endast

vinstiorden komma att utgöra säkerhet för återbetalningen af laneandel,

som belöpte på ecklesiastikt boställe eller hemman; men da härigenom

skulle tillskvndas sådan jordinneh af vare särskild kostnad för vinstjordens

utbrytning, * utan att derigenom de betänkligheter, hvilka uppstått mo,

boställsiords graverande med lån, syntes kunna anses i nämnvärd man

häfda, ''hade statskontoret lika litet som styrelserna anledning att tororda

införandet af undantagsbestämmelser i nu antydda ngtnmg. ^

Då, såvidt statskontoret hade sig bekant, hittills icke yppats någon

olägenhet af det sätt, hvarpå de lånefrågor, hvarom nu vore tal, tillförene

blifvit lösta, har statskontoret erinrat om det betraktelsesätt åt

hithörande ämnen, som tidigare gjort sig gällande såväl inom Riksdagen

som hos Eders Kongl. Maj:t. _ . ,

Vid 1853—1854 årens riksmöte hade uti en inom prestestandet

väckt motion hemstälts, att, enär det i nådiga kungörelserna den 13

juni 1845 och den 3 november 1848 stadgade återbetalnmgssattet for

odlingslån utgjorde hinder för boställshafvare, som ej med eget hemman

deltoge i företaget, att komma i åtnjutande af samma formaner

som andra i odlingen deltagande, i det att han, derest han icke kunde

ställa borgen, nödgades inbetala det erhållna lånet på en gång långt

före förfallotid en och innan företaget ännu lemnat påräknad tillgång,

sådan boställshafvare måtte tillåtas att för den årliga af betalningen

gravera fastighet, som icke vore belägen vid odlingsfältet eller deri

Uti häröfver afgifvet betänkande yttrade statsutskottet, att redan

genom nådiga förordningen den 6 juli 1849 tillräckliga föreskrifter

meddelats angående det sätt, på hvilket godtgörelse för a boställena

belöpande kostnader skulle bestämmas ; och då utskottet inhemtat, att

det årliga inbetalningsbelopp, som efter laga kraft vunnet beslut borde

utgå för ny eller förbättrad jord, som tillfallit boställena, blifvit i jorde
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

ffongl., Maj:ts Ngd. Proposition N;g §Q,

boken antecknadt samt utginge i likhet med de a,nnuiteter, som blifyit

andra betalningsskyldiga hemman påförda, ansåge utskottet den föreslagna

förklaringen obehöflig och hemstälde, att motionen såsom stridande

mot den antagna grundsatsen att betalningsskjddigheten för erhållna

vattenaftappningslån ej borde ^läggas andra hemman än dem,

som derigenom erhållit förbättrad eller förökad jord, icke. måtte till

någon åtgärd föranleda; i enlighet med hvilken hemställan protionen

blef af Rikets ständer afslagen.

I öfyerensstämme.lse med denna, uppfattning hade också de på

ecklesiastika boställen pcb annan kronojord belöpande andelar i odlingslån

ständigt blifvit, på samma sätt som andra jordegendomars andelar

i dylika lån, genom i vederbörlig . ordning meddelade utslag fastade

vid jorden, och efter skedd anteckning i jordeboken hade de utgått

såsom annan å jorden hyllande utskyld.

Såsom exempel på att ett dylikt graverande af boställs- och annan

kronpjord jemväl af Eders Kongl. IVfajfl ansetts, kunna, och höra

ega rum har statskontoret anfört följande:

Sedan pti underdånig skrifvelse väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

hemstält om beviljande af lån från odlingslånefonden dels för afdikning

och odling af mark, tillhörande Falköpings pastorats kyrkoherde- och

komministerboställen, dels ock för afdikning och odling af mark, tillhörande,

indragna och utarrenderade militiebostället Slättingebygd, blef,

efter det kammarkollegium afgifvit underdånigt yttrande, angående de

ecklesiastika boställena pcb domänstyrelsen utlåtit sig angående det

indragna militiebostället, ärendet remitteradt till utlåtande jemväl af

statskontoret, §om under den 9. februari 1,888 till en början erinrade,

hurusom enligt föreskrifterna i nådiga kungörelsen den 28 september

188.3, angående bildandet af eu fond med ändamål att genom lån understödja

odling af sanka trakter, i afseende på låneps återbetalning

gälde de bestämmelser, som meddelats i kongl. kungörelserna den 13

juni 1845 och den 3 november 1848 samt i kongl. förordningen den

20 juli 1855. Dessa bestämmelser innebure, att lånen skulle under

särskild rubrik antecknas i jordeboken såsom ett hemmanen under bestämdt

antal år åliggande allmänt onus att erläggas i sammanhang med

kronouppböpden och att kronan egde för odlingslånen samma säkerhet i

hemmanen som för annan afgäld eller ränta af fast egendom enligt

hvad i 17 kapitlet 6 § handelsbalkpn sägs. Enligt statskontorets åsigt

borde dessa föreskrifter, som vid flpra tillfällen tillämpats äfven på jord

af krononatur, fortfarande vinna tillämpning, helst det icke vore fråga

om egendomens belastande med sådan inteckning för fordran, som af

opaginerad Kontrollera mot PDF

b5

Korist Afåj.tS Nåd. Pr''öpoéitid)i N~:ö SO.

''domstol meddelades, titan endast om påläggande af én itnder visst ålita!

år utgående afgift, hvilken enligt 1845 års kungörelse uttryckligen Vore

ätt anse såsom ett ällmänt onus, för hvilket, liksom för andra allmänna

onera, kronoegendomeri vore ansvarig. .Hvad särskild! ailgingé utarrenderad

krohdegehdom, ansågé dock statskontoret, att den borgen, som

det ålåge arrendator!! ätt anskaffa för arrendeskyldighetetnas fullgörande

och hvilken jemväl omfattäde de egendomen åliggande utskylder och

besvär med undantag af gendm skattläggning åsatt ränta Och kronotionde,

icke kunde anses innefatta ansvarighet äfven för det allmänna

onus, hvarötii då Vore fråga; nien då det ålåge statskontoret att öfvervaka,

att säkerhet för beviljadt ödlingslån i författningsenlig ordning

stäldes, innan lånet utbetaltes, och sedermera bibehölleS, till dess lånet

blifvit på vederbörande hemman genom laga kraft vunriet Utslag fördeladt

och fördelningen uti jördeboken antecknats; Vore, derest Eders

Eongl. Maj:t bifölle framställningen, enligt statskontorets mening inga

andra särskilda vilkor erforderliga än att, beträffande Slättingebygd,

den borgen, som det ålåge arrendatorn att ställa för arrendeäkyldigheternas

fullgörande, äfven borde omfatta ansvarighet för den hemmanet

enligt jordeboken åliggande betalningsskyldighet för odlingslånet.

Att de af statskontoret sålunda uttalade åsigtér delades af Eders

Kongl. Maj:t, inhemtades äf nådiga besluten den 27 april och den 30

november 1888. Enligt det förra af dessa beslut beviljades det begärda

låneunderstödet för indragna militiebostället Slättingebygd med det förbehåll,

att arrendatorns borgen för arrendeskyldigheternas fullgörande

äfven komme att omfatta ansvarighet för annuiteternas erläggande;

och enligt det senare beslutet beviljades sökt låneunderstöd för Falköpings

städs kyrkoherde- och komministersboställen, hvarvid dock, i

anseende till den omständighet att kyrkoherdebostället blifvit till Falköpings

stad öfverflyttadt och ur landsbygdens jordebok affördt, det

medgifvande lemnades pästoratsborna att, derest de, såsom ifrågastäldt

blifvit, iklädde sig borgen för återbetalningen af kyrkoherdeboställets

andel i lånet, skulle de ega rätt att årligen innehålla motsvarande belopp

af kyrkoherdens lön under åierbetalningstiden.

Härefter yttrar Statskontoret:

»De stora praktiskå fördelar, som vinnas genom att icke försätta

innehafvare af kronans eller ecklesiastikstatens jord i annan undantagsställning

i fråga om delaktigheten i odlingslån än deh, som med nödvändighet

påkallas deraf, att de sakna eganderätt till de egendomar,

hvarå torrläggningsarbetet egt rum, ligga i öppen dag; och det torde

derför vara angeläget att undvika hvarje åtgärd, som skulle vara egnad

opaginerad Kontrollera mot PDF

£6 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 80.

att bringa desse jordinnehafvare i en mera ogynsam ställning än andra.

Vidhållande den uppfattning i detta ämne, som af statskontoret uttalades

i dess nyss åberopade underdåniga utlåtande af den 9 februari

1888 och som då vann Eders Kongl. Maj:ts godkännande, anser statskontoret

derför andra åtgärder för närvarande icke erforderliga till

vinnande af det med förevarande framställning åsyftade mål än utfärdandet

af bestämmelser, hvilka vore egnade dels att förebygga, att

jord, hvarom nu är fråga, komme att betungas med ansvarighet för

odlingslån i större utsträckning och till högre belopp än som fullt

motsvarades af jordens genom grundförbättringen vunna ökade afkastningsförmåga,

dels ock att undanrödja den motsägelse, som uppstode,

derest, genom tillämpning af den nu stadgade annuitetsberäkningen för

odlingslåns återbetalning, betalningstiden komme att utsträckas utöfver

den i kongl. förordningen den 6 juli 1849 stadgade maximitiden af 20

år. Sistnämnda svårighet synes dock enklast kunna häfvas genom ett

stadgande, som undantoge lån ur odlingslånefonden från bestämmelserna

i nyssnämnda kongl. förordning.»

»Hvad särskilt beträffar de för statsverkets räkning utarrenderade

egendomarne lärer det, enligt hvad statskontoret inhemtat, aldrig inträffa,

att kronan såsom jordegare undandrager sig att deltaga i ett

vattenafledningslöretag, som för en sådan egendom kan anses vara fördelaktigt;

och då kronan sålunda sjelf ikläder sig ansvarighet för den

möjligen på egendomen belöpande andelen i odlingslån, torde det väl

näppeligen kunna anses olämpligt, att en sådan låneandel fästes vid

krön oj orden med skyldighet för vederbörande arrendator och hans löftesmän

att svara för de årliga afbetalningarne liksom för andra egendomen

åliggande onera. För öfrigt gäller tydligen för kronan lika väl

som för den enskilde jordegare, hvilkens jord graveras af odlingslån,

det i författningarna lemnade medgifvandet att genom hela lånebeloppets

inbetalning på en gång befria jorden från denna gravation, en utväg

hvaraf kronan också ofta begagnat sig; och i 25 punkten af Eders

Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den 10 november 1882 angående förändrade

grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner är

stadgadt, huru förhållas bör med godtgörelse af kostnad, som kronan

fått vidkännas för delaktighet i vattenafledningsföretag, hvaraf utarrenderad

kronoegendom tillskyndats fördel.»

»Särskildt anser sig statskontoret böra nu, liksom i sitt underdåniga

utlåtande af den 9 februari 1888, framhålla, att de annuiteter, som påföras

en statens egendom eller ett ecklesiastikt boställe för delaktighet

i ett med låneunderstöd ur odlingslånefonden utfördt vattenaflednings
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

företag icke äro jemförliga med en fordran, för hvilken inteckning må

beviljas först sedan fastighetsegaren fått lagfart å sitt fång utan, jemlikt

ofvan åberopade författningar, i likhet med fastigheten åliggande

ränta eller annan allmän utskyld äro att anse såsom ett allmänt

onus.»

»På grund af hvad nu blifvit anfördt får statskontoret alltså hemställa,

det täcktes Eders Kongl. Maj:t i anledning af förevarande framställning

i nåder förordna:

att innehafvare af civil- eller ecklesiastikstaten anslaget boställe

eller hemman skall vara oförhindrad att för egendomen vinna delaktighet

i odlingslån, derest den embetsmyndighet, som har att pröfva, huruvida

innehafvaren må tillåtas att för egendomen ingå i vattenafledningsföretag,

finner den med företagets utförande åsyftade fördel vara för

egendomen afsevärd och fullt motsvara den på egendomen belöpande

andel i den beräknade vattenaflednings- och odlingskostnaden; samt

att, derest sådant boställe eller hemman eller för statsverkets räkning

utarrenderad egendom blifvit af odlingslån delaktig, med fördelningen

af sådant låns återbetalning må, utan hinder af föreskrifterna i

kongl. förordningen den 6 juli 1849 om deltagande i vattenafledningsföretag

för boställen och annan staten tillhörig jord, förfaras såsom om fördelning

af lån från odlingslånefonden i allmänhet nu är eller framdeles

må varda stadgadt.»

Den stora betydelsen för hela vårt land deraf, att såväl dess ofantliga

arealer till odling tjenlig, vattendränkt mark, som ock dess stora

vidder af ofullständigt utdikade åkrar blefve torrlagda, har, såsom af

det ofvan anförda framgår, redan sedan lång tid tillbaka varit af statsmakterna

insedd likasom äfven nödvändigheten deraf att staten trädde

emellan för beredande åt vederbörande jordegare af medel till dylika

torrläggningsarbeten på möjligast billiga vilkor. I detta syfte bildades

odlingslånefonden och för att underlätta densammas användning hafva

de gång efter annan beslutade lindringar i vilkoren för lån från fonden

blifvit medgifna. Detta oaktadt har emellertid lånerörelsen visat en

bestämd tendens att minskas. Sålunda har, enligt mig från väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen lemnad uppgift, för följande år från odlingslånefonden

iitgått låneunderstöd till nedaunämnda belopp, nemligen:

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 07 Haft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 80.

kronor 115,400: —»

„ 911,100: —

„ 832,880: —

„ 825,090: —

„ 678,400: —

„ 566,600: —

„ 309,460: —

„ 659,700: —

„ 633,700: —

„ 887,370: —

„ 455,300: —

„ 400,880: —

„ 531,000: —

„ 278,730: —

„ 306,730: —

„ 342,300: —

För år 1900 har från fonden beviljats lån till belopp af 445,450

kronor.

Den sålunda lemnade redogörelsen utvisar, att fonden i allmänhet

icke anlitats i sådan omfattning, som med hänsyn till det med dess

bildande afsedda ändamål att höja landets kultur varit önskligt och att

icke den vidsträcktare användning af fonden, som enligt 1895 års Riksdags

beslut numera är medgifven, förmått verka någon ändring till det

bättre i detta förhållande. Visserligen torde det kunna tagas för gifvet

att, på sätt jemväl från ett flertal håll inom landet uppgifvits, de för

närvarande rådande ogynsamma konjun kturerna härtill i ej oväsentlig mån

bidragit, men på samma gång torde icke kunna bestridas att åtskilliga

af de anmärkningar, som uti de i detta ärende afgifna yttrandena

riktats emot såväl vissa för lån från fonden gällande vilkor, som andra

härmed sammanhängande bestämmelser, gifva vid handen att jemväl

andra orsaker förefinnas, hvilka för jordbrukarne försvåra anlitandet af

fonden. Med afseende å det högeligen vigtiga ändamål, fonden afser

att främja, anser jag derför ock angeläget att alla sådana åtgärder,

som från statens sida kunna vidtagas för underlättande af fondens begagnande,

blifva genomförda.

I främsta rummet torde dervid böra tillses, i hvad mån ändringar

uti de för lån från fonden gällande vilkor må anses böra i detta syfte

göras. Då odlingslånefonden bildades, hade man visserligen tämkt sig,

år 1884

„ 1885

„ 1886

„ 1887

„ 1888

„ 1889

„ 1890

„ 1891

„ 1892

„ 1893

„ 1894

„ 1895 .

„ .1896 .

„ 1897 .

„ 1898 .

„ 1899 .

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

att statens mellankomst i detta afseende endast skulle bestå deri, att

staten genom sin kredit skulle bereda lån till företag af ifrågavarande

beskaffenhet på vilkor, som vore billigare, än vederbörande låntagare

på annat sätt skulle kunna förskaffa sig, men torde den princip, som

sålunda gjorde sig gällande, redan kunna anses rubbad derigenom, att,

efter senast vidtagna nedsättning i räntan å odlingslan till 3,6 procent,

staten godtgör sig lägre ränta å dessa lån, än fonden för sin skuld till

riksgäldskontoret bär att erlägga eller 3 74—4 procent. Med hänsyn

till önskvärdheten för staten, att företag af den beskaffenhet, fonden

afser att understödja, komma till stånd och att derför fonden varder i

möjligaste mån anlitad, anser jag icke heller, att det skulle vara för

staten olämpligt att, i vida högre grad än för närvarande sker, underkasta

sig uppoffringar härför och i hvarje fall synes mig alla de

lindringar i lånevilkoren, som kunna vidtagas, utan att anvisande af

särskilda statsanslag må blifva behöflig!, böra medgifvas, helst hvad

staten i sådant fall skulle kunna anses för ändamalet offra, torde motvägas

af den omedelbara fördel staten beredes derigenom, att i dylika

företag ingående hemman erhålla högre taxeringsvärden och följaktligen

lemna staten ökade skatter. Hvarken senast vidtagna räntenedsättning

eller någon ytterligare lindring i lånevilkoren skulle naturligen utan

direkta statsanslag kunnat ifrågakomma, derest icke fonden haft egna medel

till sitt förfogande. Genom de af Riksdagen lemnade medgifvanden dertill,

att inflytande annuiteter jemväl å lån, som utlemnats före odlingslånefondens

bildande, finge till denna ingå, disponerar emellertid fonden

ett icke obetydligt kapital, för hvilket densamma icke behöfver erlägga

någon ränta. Innan jag understält detta ärende Eders Kongl. Maj:ts

pröfning har jag ock ansett mig böra tillse i hvad man fondens tillgångar

skulle kunna medgifva en ytterligare nedsättning i den. effektiva

räntan å de lån, som från fonden utlemnas; och har jag låtit genom

sakkunnig pei''son verkställa en beräkning i detta afseende.

Denna beräkning har jag ansett böra grundas på följande förutsättningar

nemligen,

att de för lån från fonden gällande bestämmelser ändrades i

öfverensstämmelse med hvad statskontoret föreslagit;

att fondens årliga utlåning hädanefter komme att uppgå till

1,000,000 kronor; samt

att de medel, som härför erfordrades utöfver inflytande annuiteter,

(inge från riksgäldskontoret lånas mot en ränta af 4 procent.

Den gjorda beräkningen har gifvit till resultat att under angifna

förutsättningar fondens tillgångar icke skulle komma att visa sig all
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

deles tillräckliga, men att, derest fondens årliga utlåning ej komme att

öfverstiga 900,000 kronor eller om, med bibehållande i öfrigt af statskontorets

förslag, anståndsräntorna, i stället för att behandlas på sätt

statskontoret ifrågasatt, liksom hittills vid amorteringstidens början

lades till kapitalet, fondens soliditet skulle kunna anses fullt betryggad.

Ehuru förvissad att fondens årliga utlåning icke kommer att i

allmänhet uppgå till 900,000 kronor har jag vid sådant förhållande

icke ansett mig kunna antaga ens statskontorets förslag i hela dess

utsträckning, och huru önskligt det än enligt min åsigt skulle varit,

om såväl en ytterligare nedsättning i låneräntan som viss tids räntefrihet

kunnat medgifvas, har jag måst öfvergifva tanken härpå.

Under endera af nämnda två former torde emellertid en lindring

höra beredas och i fråga om hvilkendera dervid bör väljas, tvekar jag

icke att förorda den senare eller räntefrihet.

Genom räntefrihetssystemets antagande åstadkommes nemligen

en lämplig utväg att kunna, såsom enligt mitt förmenande synnerligen

önskligt är, bereda vissa företag större lättnader än andra. Redan då

odlingslånefonden bildades framhölls, hurusom densamma i främsta

rummet borde användas till understödjande af odlingsföretag af stor

omfattning och den uti detta afseende uttalade uppfattning delar jag

till fullo. Erfarenheten har emellertid ådagalagt, hurusom ofantliga

svårigheter i allmänhet möta för igångsättandet af dylika företag af

mera betydande omfattning och med ett flertal delegare. Uppenbart

är också att ju större ett företag är, desto svårare måste det vara att

på förhand beräkna de med detsamma förenade kostnader och den

derigenom uppkommande vinsten och i samma mån ökas jemväl risken

att i företaget ingå. Redan af detta skäl synes mig önskvärd! att staten

medgifver särskilda lättnader i afseende å odlingslånen för dylika större

företag och derigenom uppmuntrar till sådana företags genomförande.

Härtill kommer att, under det vid ett mindre företag med kort arbetstid

vederbörande delegare kunna påräkna att ganska snart skörda inkomst

af den torrlagda marken, delegarne uti ett omfattande vattenafledningsföretag

i allmänhet få vänta länge innan det i företaget nedlagda

kapital gifver någon ränta. Att bestämma en för alla lån från fonden

gemensam tid, under hvilken räntefrihet må åtnjutas, synes mig vid

dessa^ förhållanden hvarken lämpligt eller fullt rättvist, utan anser jag

att på Eders Kongl. Maj:t bör ankomma att efter förslag af väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen för hvarje särskildt

företag meddela bestämmelse i detta afseende. Beträffande den maximi
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

tid, för hvilken räntefrihet bör kunna medgifvas, anser jag densamma

lämpligen kunna sättas till fem år efter första lyftningsdagen.

Under förutsättning af bifall till hvad jag i förevarande hänseende

föreslagit kunna visserligen verkningarne af räntefribetssystemets införande

på fondens ställning icke med säkerhet på förhand beräknas,

men synes mig detta icke vara af någon afgörande betydelse, då dels

endast i undantagsfall längre räntefrihet än tre år torde böra ifrågakomma,

dels för en mängd mindre företag allenast 1, högst 2 års räntefrihet

synes böra beviljas, dels någon svårighet icke synes förefinnas att

hvad den närmaste framtiden angår vid systemets tillämpning, med ledning

af nu verkstälda beräkning, tillse att fondens soliditet ej riskeras,

dels ock förnyad utredning angående fonden lämpligen lärer höra verkställas,

då inom kort fråga torde komma att uppstå om anvisande på

vanligt sätt af medel till densamma. Till ytterligare betryggande af fondens

ställning anser jag mig jemväl böra förorda att i afseende å

anståndsräntorna någon förändring nu icke göres, utan att desamma

fortfarande skola vid amorteringstidens början läggas till kapitalet.

Beträffande tiden, då första annuiteten bör erläggas, har jag af

hvad i ärendet förekommit funnit framgå att någon framflyttning af

densamma lämpbgen bör ske. Att, såsom landtbruksstyrelsen ifrågasatt,

på Eders Kongl. Maj:t skulle ankomma att i hvarje förekommande

fall härom besluta synes mig emellertid icke lämpligt, utan anser jag

att en för alla lån gemensam tidpunkt bör bibehållas; och finner jag

mig böra ansluta mig till det af statskontoret alternativt framstälda

förslag om ett års utsträckning.

Emot väg- och vattenbyggnadsstyrelsens samt landtbruksstyrelsens,

af statskontoret tillstyrkta förslag angående annuitetens nedsättning

från sju till sex procent har jag icke något att erinra.

I likhet med statskontoret tillstyrker jag, att de lindringar i

vilkoren för lån från fonden, hvilka jag sålunda ansett böra medgifvas,

må gälla jemväl hvad angår sådana derifrån förut beviljade lån, angående

hvilkas fördelning å vederbörande hemman och anteckning i jordeboken

utslag icke meddelats.

Då vidare befogenheten af de anmärkningar, hvilka framstälts

emot nu gällande föreskrifter angående grunderna för bestämmandet

af odlingslånens belopp icke synes kunna bestridas, anser jag en förändring

af dessa föreskrifter i syfte att en gemensam beräkningsgrund

må blifva gällande, vare sig i företaget ingår redan odlad eller

till odling afsedd jord, nödvändig, och finner jag mig böra biträda vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens samt landtbruksstyrelsens förslag derom,

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

att odling-slån må bestämmas endast till så stor del af torrläggningskostnaden,

att detsamma ej öfverstiger en viss procent af den mot

torrläggningen svarande jordförbättringens värde. I fråga om det procenttal,

som härvid bör bestämmas såsom det högsta, efter hvilket lån

må beräknas, måste, såsom af det ofvan anförda framgår, vid fastslåendet

häraf afgörande hänsyn tagas dertill, huruvida odlingstvånget

bibehålies eller ej. Ehuru jag icke kan underlåta att finna, det

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för sin i detta ämne uttalade

åsigt anfört goda skäl, finner jag mig likväl icke kunna förorda

odlingstvångets borttagande. Dels synes mig nemligen, att inteckningshafvares

rätt, hvilken det med hänsyn till den tysta förmånsrätt,

staten förbehåller sig för odlingslånen, är statens oafvisliga pligt

att i möjligaste mån skydda, genom odlingstvångets bibehållande

bättre tillgodoses, dels anser jag det ligga i sakens natur att den

uti ett företag af ifrågavarande beskaffenhet ingående mark, som

är till odling tjenlig, jemväl bör odlas och att derför icke heller

någon afsevärd olägenhet genom tvånget att verkställa odlingen för

jordegaren uppkommer och detta så mycket mindre, som för odlingsskyldighetens

fullgörande i allmänhet jemförelsevis lång tid honom i

kontraktet medgifves, samt, derest denna tid visar sig för kort, anstånd

kan beviljas, dels ock slutligen kan naturligen högre lån beviljas till

ett företag, derest visshet förefinnes att deri ingående odlingsbar mark

blifver odlad, än om osäkerhet i detta afseende råder. Anslutande mig

alltså i förevarande fråga till den af landtbruksstyrelsen uttalade åsigt,

finner jag mig jemväl kunna biträda denna styrelses förslag derom,

att begränsningen för lånebelopp bestämmes till 80 procent af förbättringsvärdet.

Under förutsättning af bifall härtill, synes hvad sistnämnda styrelse

anfört i fråga borgen för odlingsskyldighetens fullgörande jemväl böra

vinna beaktande; och torde jag för sådant fall få till denna fråga,

som icke lärer påkalla någon ändring i vilkoren för lån från fonden,

framdeles återkomma.

Vidkommande derefter frågan om lån från odlingslånefonden samt

anslag från frostminskningsfonden till ett och samma företag är det

påtagligen af synnerlig vigt att möjlighet finnes till en dylik kombination;

och lärer det icke kunna anses annat än i hög grad obilligt om

den omständigheten, att frostförande och odlingsbara egor äro belägna

intill eller i blandning med hvarandra, såsom å de af landtbruksstyrelsen

ingifna ritningarne närmare åskådliggöres, skulle för vederbörande jordägare

medföra mindre rätt att från båda fonderna erhålla understöd,

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 80.

an om samma egor vore belägna åtskilda från hvarandra. I likhet med

landtbruksstyrelsen anser jag icke heller att uti nu gällande bestämmelser

för nämnda två fonder eller eljest hinder förefinnes för en kombination

af lån och anslag till dylikt företag, och då hvad jag i detta

ärende föreslår icke innebär någon ändring i detta förhållande, finner

jag intagandet, på sätt landtbruksstyrelsen ifrågasatt, bland vilkoren

för lån från odlingslånefonden af en förklaring i berörda hänseende icke

vara af behof påkalladt; viljande jag i sammanhang härmed och då

enligt förut följd praxis kombinerade lån och anslag icke plägat beviljas,

såsom min åsigt uttala att emot hvad landtbruksstyrelsen anfört

i fråga om de särskilda understödsbeloppens beräknande icke synes vara

något att erinra.

O .

Hvad angår öfriga här ofvan omförmalda eller eljest uti ärendet

framstälda anmärkningar och förslag, såvidt desamma hänföra sig till

vilkoren för lån från odlingslånefonden, finner jag desamma icke vara

af beskaffenhet att böra föranleda någon ändring i samma villkor.

Vidkommande derefter de svårigheter med afseende å lån från

odlingslånefonden, hvilka ansetts uppkomma i följd af bristande öfverensstämmelse

mellan vissa paragrafer i dikningslagen och de för fonden

gällande vilkor, såvidt dessa svårigheter icke äro af beskaffenhet att

kunna undanrödjas genom ändringar af nämnda vilkor, finner jag mig

icke för närvarande ega anledning till annat uttalande, än att vid slutbehandlingen

af förevarande ärende såvidt jordbruksdepartementet angår

torde böra tagas i öfvervägande, huruvida icke handlingarna i detsamma

böra till justitiedepartementet öfverlemnas för den vidare behandling,

hvartill anledning skulle kunna förefinnas.

Beträffande slutligen frågan om boställens och utarrenderad kronan

tillhörig marks deltagande i odlingslån vill jag till en början framhålla,

hurusom, derest odlingslånefonden skall kunna behörigen fylla sin uppgift,

nödvändigt är att jemväl för dylik mark lån må kunna meddelas.

Särskildt gäller detta naturligen de talrikt förekommande ecklesiastika

boställena; och är derför i hög grad angeläget, att de hinder, som

ansetts förefinnas för meddelande af tillstånd för ecklesiastik boställshafvare

att deltaga i odlingslån, må blifva undanröjda. Hvad kronan

tillhörig utarrenderad jord angår liar veterligen den hittills tillämpade

praxis icke medfört någon olägenhet, men torde lämpligt vara att hvad

sådan jord angår ett förordnande i den af statskontoret angifna riktning

utfärdas, då derigenom den skiljaktighet, som förefinnes mellan bestämmelserna

i nådiga förordningen den 6 juli 1849 och stadgandena an
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 80.

gående återbetalning af odlingslån komme att i afseende å dylik jord

försvinna.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Claeson yttrade

härefter:

I nådiga förordningen den 20 juli 1855 är stadgadt att, när lån

af allmänna medel för beredande af odlingsföretag medelst utdikningar

eller vattenafledningar, likmätigt nådiga kungörelserna den 13 juni 1845

och den 3 november 1848, blifvit i jordebok antecknadt, eger kronan

för de årliga afbetalnings- och räntebeloppen lika rätt i det hemman,

hvilket lånet blifvit påfördt, som för annan afgäld eller ränta af fast

egendom, efter ty i 17 kapitlet 6 § handelsbalken sägs. Genom

nämnda anteckning i jordeboken blir alltså hemmanet likasom graveradt

för annuiteterna, och om dessa icke behörigen gäldas, kan hemmanet

utmätas och på exekutiv auktion försäljas till afgifternas betäckande.

Att så jemväl egt rum beträffande ett med odlingslån belastad!

hemman, som tillhörde enskild person, har jag mig bekant. Då

jag första gången den 28 oktober 1898 inför Eders Kongl. Maj:t föredrog

en underdånig ansökning af en kyrkoherde att honom måtte tilllåtas

att för sitt boställe få deltaga i lån ur odlingslånefonden, ansåg

jag, med hänsyn till antydda förhållande, det vara betänkligt att tillstyrka

bifall till ansökningen. Det syntes mig nemligen vara gifvet,

att, äfven om på grund af den gravation, som belastade bostället, detsamma

skulle kunna, vid uteblifven betalning af annuiteterna, till dessas

gäldande utmätas och exekutivt försäljas — en åtgärd, hvars laglighet

dock kan dragas i tvifvelsmål — det i allt fall aldrig skulle kunna

ifrågakomma att anlita en sådan utväg, hvarigenom kyrkoherden och

hans blifvande efterträdare skulle blifva beröfvade den dem i löneregleringsresolution

tillerkända förmån att innehafva och njuta af kastningen

af bostället. Någon synnerlig olägenhet deraf att uti ifrågavarande

fall kyrkoherden förvägrades att erhålla odlingslån borde ej

heller uppkomma, då ekonomisk lättnad var honom beredd på annat

sätt, i det han nemligen enligt nådiga förordningen om deltagande i

vattenafledningsföretag för boställen och annan staten tillhörig jord

den 6 juli 1849 egde att få kostnaden för företaget fördelad på ett

större antal år, högst tjugu, och att af sin efterträdare njuta ersättning

i den mån bostället blefve afträdt förr än de bestämda åren gått till

ända. Jag afstyrkte fördenskull den föreliggande ansökningen; och

sedan Statsrådets öfrige ledamöter förenat sig häruti, fann Eders Kongl.

Maj:t ej skäl att bifalla ansökningen. Vid ett par senare tillfällen

har Eders Kongl. Maj:t i liknande frågor fattat enahanda beslut.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 80.

Emellertid är ju förhållandet sådant, att det förfaringssätt, hvarom

1849 års förordning handlar, svårligen kan af boställshafvare begagnas,

då det är fråga om deltagande i odlingsföretag af större omfattning.

Härför fordras nemligen att boställshafvaren sjelf skall anskaffa

alla de medel, som behöfvas för att betala de på bostället belöpande

kostnaderna för företaget. I samma mån boställets anpart är stor,

blifva dessa kostnader dryga. Om ecklesiastik boställshafvare icke tillätes

att vara med om att få lån ur odlingslånefonden, bör man söka

bereda honom lån på annat sätt. Jag anmodade derför i skrifvelse

den 24 oktober 1899 statskontoret att taga under öfvervägande, huruvida

icke väsentligen samma förmåner, som med lån från odlingslånefonden

afsåges, skulle kunna beredas presterskapet genom lån ur

presterskapets löneregleringsfond mot säkerhet, som vore för fonden

betryggande, samt att, derest statskontoret funne nämnda fråga kunna

på ett tillfredsställande sätt ordnas, till ecklesiastikdepartementet afgifva

det förslag i ämnet, hvartill omständigheterna kunde föranleda.

Till svar härå anförde statskontoret i skrifvelse den 2 oktober

1900 följande:

En fullt tillfredsställande lösning af frågan om beredande åt

ecklesiastika boställshafvare af tillfälle till erhållande af lån för afdikning

och odling å deras boställsjord vunnes endast genom vidtagande

af sådana åtgärder, att dessa boställshafvare kunde i likhet

med sjelfegande intressenter i vattenafledningsföretag vinna delaktighet

i lån från odlingslånefonden. Statskontoret kunde icke föreställa sig

att, då en för odlingsföretags underlättande afsedd allmän lånefond

funnes, hvarje utväg skulle saknas att göra innehafvarne af de åt

ecklesiastikstaten anslagna boställen och hemman delaktige af de förmåner,

denna fond erbjöde. I alla händelser kunde statskontoret svårligen

förorda den i min skrifvelse antydda utlåningen från presterskapets

löneregleringsfond, enär en räntefot så låg som den, hvilken åsattes

lånen från odlingslånefonden, skulle vara oförenlig med den tillväxt

och förkofran, som för löneregleringsfonden syntes vara erforderlig,

derest den skulle kunna motsvara de ständigt stegrade anspråk, som

stäldes på densamma för uppfyllandet af dess väsentliga uppgift, eller

upphjelpande! af det svagast aflönade presterskapets lefnadsvilkor.

Härtill komme ock svårigheten att finna en låneform, som för återbetalningen

erbjöde en säkerhet, betryggande för långifvaren och för

låntagare icke alltför svår att åstadkomma. I sådant afseende läge

väl närmast till hands att tänka sig, att lånen utlemnades mot vederBih.

till Riksd. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 67 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

börande församlingars ansvarsförbindelser och rätt för dessa att åt

boställshafvarens aflöningsmedel årligen innehålla de för annuiteternas

erläggande erforderliga belopp. Med ett dylikt förfaringssätt komme

dock dessa lånefrågor att ytterst blifva beroende af församlingarnas

beslut; och om lämpligheten häraf torde meningarne vara delade.

Med afseende å hvad statskontoret sålunda anfört, torde den af

mig väckta frågan att kunna lemna innehafvarne af ecklesiastika hemman

odlingslån ur presterskapets löneregleringsfond böra förfalla; och

någon annan utväg att bereda ecklesiastika hemman tillfälle till erhållande

af odlingslån torde fördenskull ej finnas, än att odlingslånefonden härtill

må anlitas. Utan tvifvel skulle visserligen, om de på hemmanet

hvilande annuiteter för odlingslån icke blefve i behörig ordning guldna,

svårigheter uppstå att utan anlitande af hemmanet skydda kronan för

förlust; men sådana fall torde endast blifva sällsynta undantagsfall och

det är, såsom chefen för jordbruksdepartementet erinrat, af synnerligen

stor vigt för det allmänna att företag, hvarom här är fråga, icke göras

om intet till följd deraf att ecklesiastika hemman, som måste i företagen

ingå, icke kunna erhålla odlingslån. Jag anser mig derför nu

böra lemna de betänkligheter deremot, jag, såsom förut nämnts, hyst

och fortfarande hyser, å sido.

För att emellertid söka förebygga, att någon rättslig åtgärd vidtages

med ecklesiastikt hemman, för hvilket lån ur odlingslånefonden

redan beviljats eller framdeles kommer att beviljas, torde det tillåtas

mig att, sedan detta ärende blifvit slutbehandladt, få föreslå Eders

Kongl. Maj :t att till länsstyrelserna utfärda cirkulär med föreskrift, att,

om till följd af försummelse att erlägga på ecklesiastikt hemman belöpande

annuiteter fråga uppstår att på grund af anteckningen i jordeboken

vidtaga någon åtgärd beträffande hemmanet, underdånig anmälan

härom genast skall göras hos Eders Kongl. Maj:t; och lärer, i händelse

ett dylikt fall inträffar, Eders Kongl. Maj :t nådigst meddela erforderliga

föreskrifter om förskotterande af förfallna annuiteter, så att någon

rubbning af hemmanets natur ej må ega rum. Frågan huru sådant

förskott bör af dåvarande eller blifvande hemmansinnehafvare återgäldas,

torde då få göras till föremål för särskild pröfning.

Slutligen vill jag tillägga att, derest innehafvare af boställen

skall kunna, lika med enskilda hemmans egare, tilldelas odlingslån, jag,

lika med chefen för jordbruksdepartementet, anser lämpligt meddela

uttrycklig bestämmelse derom, att den skiljaktighet, som må förefinnas

mellan stadgandena om återbetalning af sådana lån och bestämmelserna

i nådiga förordningen den 6 juli 1849, icke lägger hinder i vägen för

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

beviljande af odlingslån åt boställshafvare. I afseende härå instämmer

jag uti hvad bemälde departementschef derom anfört.

Sedan chefen för jordbruksdepartementet slutligen anmält att han,

under förutsättning att hvad af honom blifvit anfördt och hemstäldt

vunne nådigt godkännande, uppsatt förslag till proposition angående

ändrade vilkor för lån från odlingslånefonden samt nämnda förslag

blifvit af departementschefen uppläst, hemstälde departementschefen om

förslagets gillande.

Hvad departementschefen sålunda hemstält, deruti

Statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade

Hans Maj:t Konungen i nåder gilla samt befalde, att

nådig proposition i enlighet härmed skulle till Riksdagen

aflåtas af lydelse, bilaga . . . till delta protokoll

utvisar

• Ex protocollo:

G. Zethelius.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. Uti A.

JZAce,m<-pe.ls

c A l i iz er 3 - o c h fr o s iför rrv i ns k ni ng''sfö r e-tev g.

I 73 5

ii- o m

V

ffipEf:

1

(JdAsncesisscsee,

fras v vn os s e-.

Oa-rnlm dikare.

Fö re slarf nas »

<u

Jk Cs < f ce n er eif:-

B äzk fira, af
-

skaka a,- 1. k000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. Uti. B.

J+

mm

giiligi

iÉi^Ä

stim

iMilÄRi Éai

mm

E

jo ems jo &

l

pa-

BO mM

U r m

si s er

OdUmasmoss &

-;-T

JO ro sim osse, ■

■ G a m, l eu d v k- s ru.

Föres laterna.'' »

om Gerna ost.

Sikori CL, 1:8000.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1901:116 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl, Maj:ts proposition angående ändrade vilkor för lån från odlingslånefonden. s. 1 i texten
  2. SU 1901:88 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående ändrade vilkor för lån från odling slånefonden. s. 1 i texten