Sök i Ratio Lex

Angående förändrad lydelse af §§ 3, 4, 6, 7, 3, 30, 11 och 25 i nådiga förordningen angående villkoren för tillverkning af brännvin den 13 juli 1887

1903-01-23 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1903:22, Angående förändrad lydelse af §§ 3, 4, 6, 7, 3, 30, 11 och 25 i nådiga förordningen angående villkoren för tillverkning af brännvin den 13 juli 1887

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

N:o 22.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, angående förändrad

lydelse af §§ 3, 4, 6, 7, 3, 30, 11 och 25 i nådiga

förordningen angående villkoren för tillverkning af brännvin

den 13 juli 1887; gifven Stockholms slott den 23

januari 1903.

Under åberopande af härvid fogade utdrag af statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen att antaga bilagda förslag till förändrad lydelse af §§ 3, 4,

6, 7, 8, 10, 11 och 25 i nådiga förordningen angående villkoren för

tillverkning af brännvin den 13 juli 1887.

I sammanhang härmed föreslår Kungl. Maj:t,

att hvad sålunda i afseende å förhöjningen af brännvinsskatten

stadgas skall lända till efterrättelse från och med dag, som, efter af

Riksdagen därom fattadt beslut, af Kungl. Maj:t kungöres;

att bestämmelserna angående särskild afgift för brännvin, som

tillverkas vid bränneri under tid, då majs där användes, samt angående

användningen af malen spannmål skola träda i kraft från och med

dag, som, efter det Riksdagen fattadt beslut om upphäfvande af majstullen,

af Kungl. Maj:t kungöres;

att skatt vid denaturering af brännvin skall intill den 1 oktober

1903 restitueras med 50 öre för litern;

att bestämmelserna angående den förhöjda restitutionen vid utförsel

skola tillämpas från och med den 1 januari 1904 samt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition N:o 22.

att öfriga bestämmelser skola träda i kraft den 1 oktober 1903.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Ernst Meyer.

i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:t» Nåd. Proposition N:o 22.

Förslag

till

förändrad lydelse af §§ 3, 4. 6, 7, <5, 10, 11 och 25 i nådiga

förordningen angående villkoren för tillverkning af brännvin

den 13 juli 1887.

§ 3.

För brännvinstillverkning må begagnas redskap af hvilken storlek

och beskaffenhet som helst med allenast de inskränkningar, som för

kontrollens handhafvande äro eller varda föreskrifna. Äfven må användas

alla slags råämnen, majs och utländsk potatis dock endast i den

ordning här nedan sägs samt malen spannmål allenast under den särskilda

kontroll, som af Kungl. Maj:t föreskrifves.

§ 4.

1. Den, som vill idka brännvinstillverkning, skall minst tio dagar

före den, då tillverkningen är afsedd att begynna, skriftligen anmäla

sådant hos Kungl. Maj:ts Befallningshafvande, med uppgift å så väl

stället för tillverkningens bedrifvande som ock dagen, då den skall

taga sin början, samt därvid aflämna bevis, att han är behörig att

utöfva brännvinstillverkning. Af bolag tillämnad brännvinstillverkning

skall anmälas af den, som enligt gällande lag äger för bolaget föra

talan, och skall därvid lämnas uppgift om samtliga delägare i bolaget.

Finner Kungl. Maj:ts Befallningshafvande hinder icke möta för handteringens

utöfvande, varde tillståndsbevis utfärdadt. Dock må sådant bevis

icke utfärdas för den, hvilken blifvit dömd till ansvar för brott, som

omförmälas i §§ 23 och 25 i denna förordning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

2. Vill tillverkare för brännvinstillverkning använda majs eller

utländsk potatis, göre därom skriftlig anmälan hos den vid bränneriet

anställde kontrollören minst tre dagar, innan den första inmäskningen

däraf är afsedd att ske. Kontrollören åligger att dels lämna tillverkaren

bevis om gjord anmälan dels ock ofördröjligen därom underrätta Kungl.

Maj:ts Befallningshafvande och öfverkontrollören.

§ 6.

1. Vill brännvinstillverkare före don allmänna tillverkningstidens

utgång afstå från tillverkningsrätten, skall han därom göra skriftlig

anmälan hos den kontrollör, som är anställd vid bränneriet, minst tre

dagar före utgången af det ti 11 verkningsdygn, med livilket han anmäler

sig vilja afsluta tillverkningen; dock att, om bränneri eller däri begagnad

redskap genom vådeld eller annan olyckshändelse blifvit väsentligen

skadadt, tillverkningsrätten må upphöra omedelbart efter det tillverkaren

gjort skriftlig anmälan därom. Kontrollören åligger att dels lämna

tillverkaren bevis om gjord anmälan dels ock ofördröjligen underrätta

Kungl. Maj:ts Befallningshafvande och öfverkontrollören om tiden för

tillverkningsrättens upphörande.

2. I bränneri, där tillverkningen sålunda blifvit anmäld att upphöra,

må den ej efter den utsatta tiden äga rum utan förnyad anmälan,

som i § 4 mom. 1 sägs.

3. Om tillverkare, som anmält sig ämna vid brännvinstillverkninganvända

majs eller utländsk potatis, vill upphöra med användningen af

dylika råämnen före den allmänna tillverkningstidens utgång, göre

han därom anmälan på sätt i mom. 1 sägs; och skall, då sådan anmälan

sker, förfaras på sätt i samma mom. föreskrifves.

4. Med tillverkningsdygn förstås i denna förordning tiden från

klockan tolf på dagen den ena till samma timme å nästföljande helgfria

dag.

§ 7.

Om anmäld brännvinstillverkning ej företages inom tre tillverkningsdygn

efter den i anmälan uppgifna tid eller brännvinstillverkning

afbrytes utan sådan anmälan, som i § G mom. 1 omförmäles, eller utan

Kungl. Maj:ts därom meddelade föreskrift och ej inom tre tillverkningsdygn,

det oräknadt, hvarunder afbrottet inträdde, ånyo företages, åligger

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 12 Iiäft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

det brännvin8tillverkaren att för de tillverkningsdygn, under hvilka

tillverkningen sålunda icke utöfvats, gälda på bränneriet belöpande

kontrollkostnader.

§ 8.

Förteckning öfver anmälningar och uppgifter enligt § 4 mom.

1 och § 5 skall af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande öfversändas

till öfverkontrollör sist dagen efter det sådan anmälan skett och till

finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå första helgfria dag i

hvarje vecka.

§ io.

1. För brännvin, tillverkadt inom landet, skall efter afdrag af

två procent, som äro skattefria, tillverkaren påföras skatt med 65 öre

för hvarje liter af normalstyrka, hvarmed förstås brännvin, som vid

+ 15" å Celsii termometer innehåller 50 volymprocent alkohol.

2. Inbetalning af tillverkningsskatt verkställes i 1 andtränteriet,

dock hvarje gång icke för mindre än 1,500 liter.

3. Vid utförsel af brännvin må, efter hvad särskildt finnes

stadgadt, åtnjutas restitution med 66,3 öre för hvarje liter renadt och

med 65 öre för hvarje liter icke renadt brännvin af normalstyrka.

4. Restitution af tillverkningsskatt må under de villkor och den

kontroll, Kungl. Maj:t vill föreskrifva, åtnjutas

för brännvin, som vid staten tillhörigt krutbruk användes för tillverkning

af krut, afsedt för krigsbruk eller för öfningar i försvarsändamål

;

för finkelolja, afsedd till tekniskt ändamål; samt

för brännvin, som gjorts till förtäring obrukbart (denaturerats).

För brännvin, som denaturerats vid bränneri, där tillverkningsrätt

gäller, må åtnjutas skattefrihet.

Afgift för undersökning af finkelolja i och för restitution af tillverkningsskatt

utgår med två öre och för denaturering af brännvin med

ett öre för hvarje liter af normalstyrka.

§ 11-

1. Har tillverkningen icke uppgått till 8,000 liter beskattningsbart

brännvin för hela den tid tillverkningsrätten gällt, då skall förutom

stadgad skatt erläggas en afgift af 10 öre för hvarje liter, hvarmed

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N.o 22.

det tillverkade litertalet understiger nämnda belopp; och likaledes skall,

i händelse tillverkningen ej uppgått till 500 liter i medeltal för hvarje

tillverkningsdygn, utgå en afgift af 10 öre för hvarje liter, hvarmed

det tillverkade brännvinet understiger ett efter en medeltillverkning af

500 liter beräknadt tillverkningsbelopp. Dessa afgifter skola dock ej

utgå, då tillverkningsrättens upphörande grundar sig på anmälan eftei

olyckshändelse, hvarom i § 6 sägs, eller Kungl. Maj:ts därom meddelade

föreskrift; och ankomme på Kung!. Maj:t.s pröfning, huruvida eller i

hvad mån befrielse från desamma må medgifvas, då brännvinet erhålles

såsom biprodukt vid annan tillverkning.

2. Har tillverkningen vid ett och samma bränneri under tiden

från den 1 oktober till den 1 därpå följande maj öfverstigit 600,000

liter beskattningsbart brännvin eller under tiden från den 1 maj till

den 1 oktober öfverstigit 435,000 liter, då skall förutom stadgad skatt

erläggas en afgift af 5 öre för hvarje liter, hvarmed det tillverkade

litertalet öfverstiger i förra fallet 600,000 liter och i det senare 435,000

liter.

3. De enligt mom. 1 och 2 utgående särskilda afgifter skall tillverkaren

inom fjorton dagar efter tillverkningsrättens upphörande inbetala

till landtränteriet. Sker det ej, låte Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ofördröjligen utmäta afgifterna; och skall emellertid det vid

bränneriet tillverkade och vid till verkningstidens slut under offentlig

vård kvarvarande brännvinet utgöra pant för afgifterna.

4. För brännvin, tillverkadt vid bränneri under tid, då jämlikt

anmälan enligt § 4 mom. 2 majs eller utländsk potatis där användes

för brännvinstillverkning, skall tillverkaren påföras en särskild afgift af

5 öre för hvarje liter. Denna afgift inbetalas förskottsvis i landtränteriet,

dock hvarje gång icke för mindre än 10,000 liter; för mycket

erlagd afgift restitueras efter tillverkningsrättens upphörande på därom

af tillverkaren gjord framställning.

§ 25.

1. Den, som vid brännvinstillverkning från beskattning undansnillar

något af det brännvin, som tillverkas, begagnar tillverkningsredskap,

ledningsrör eller sprithåll are med dold öppning eller afledning,

hvarigenom brännvin kan lönligeu uttagas, eller olofligen bryter försegling

eller öppnar eller borttager lås, som öfverkontrollör eller kontrollör

i bränneri åsatt, eller gör åverkan å den i bränneriet uppsatta

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

kontrollapparaten, straffes med böter från och med 500 till och med

5,000 kronor eller dömes till fängelse från och med en månad till och

med ett år; dock må, där försnillning skett i större omfattning eller

omständigheterna eljest äro synnerligen försvårande, dömas till straffarbete

från och med två månader till och med två år. Den, som efter

detta lagrum dömes, skall ock utgifva den skatt, som belöper sig för

det undansnillade brännvinet, samt hafva förbrutit redskapen, det i

bränneriet med därtill börande förvaringsrum och nederlagsmagasin vid

beslagstillfället befintliga brännvin och de kärl, i hvilka det förvaras.

2. Har tillverkare vid brännvinstillverkning utan anmälan, som

i § 4 mom. 2 sägs, användt majs eller utländsk potatis, erlägge han

för allt det brännvin, som vid bränneriet tillverkats under den tid, då

tillverkning där pågick på grund af samma tillståndsbevis, som gällde,

när den olofliga användningen af nämnda råämnen ägde rum, en särskild

afgift af 5 öre för hvarje liter, dock minst 500 kronor.

3. Varder någon, som begagnar nederlagsrätt, beträdd med att

olofligen bortföra brännvin från nederlaget eller bryter han kronans lås,

som blifvit satt å nederlagsmagasin, dömes till böter från och med 100

till och med 2,000 kronor eller fängelse från och med eu till och med

sex månader. Äro omständigheterna synnerligen försvårande, dömes

till straffarbete från och med två månader till och med ett år. I fall

det olofligen bortförda brännvinet återfinnes, vare det förverkadt; kan

det ej tillrättaskaffas, gälde tillverkaren dess värde.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

13

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23

januari 1903.

När v arande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lageuiieim,

Statsråden: Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer anmälde en af

statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet den 6 juni 1900 afbiten

skrifvelse med begäran om utredning, huruvida en sänkning af det

under de senaste åren gällande priset å majs med 3,7 öre för kilogram

motsvarande majstullens hela belopp, skulle kunna antagas komma att

verka därhän, att brännvinsbränning af potatis, odlad inom landet, blefve

afsevärdt försvårad eller omöjliggjord, samt, för den händelse så skulle

visa sig blifva förhållandet, huruvida och i så fall hvilka åtgärder

lämpligen skulle kunna vidtagas för att, utan att kontrollen blefve

försvagad, brännvin, tillverkadt af majs, kunde blifva beskattadt högre

än sådant, tillverkadt af potatis; i anledning af hvilken skrifvelse chefen

för finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå den 19 december

nämnda år afgifvit infordradt memorial.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Odelberg anförde:

Frågan om sänkning eller upphäfvande af den sedan år 1887

utgående tullen å majs har årligen sedan^ flere år tillbaka varit föremål

för lifliga öfverläggningar inom Riksdagens båda kamrar på grund

af i ämnet väckta motioner, men Riksdagen liar hittills, dock ej med

någon betydande majoritet, afslagit samtliga ifrågavarande framställningar.

Betydelsen för landets jordbruk att erhålla ett så näringsrikt

kreatursfoder som majs till billigare pris än hvad nu är möjligt, då

detta sädesslag är belagdt med eu tull af 3,7 öre per kg., är euligt

min åsigt så stor, att frågan om denna tulls afskaffande ej längre bör

undanskjutas, utan af Eders Kungl. Maj:t föreläggas innevarande års

Riksdag till afgörande.

Förutsättningen för ett lönande jordbruk i den ojämförligt största

delen af landet är, att detsamma grundar sig på en intensiv kreatursskötsel

och mejeri handtering. På denna väg hafva äfven landets jordbrukare

sedan en lång följd af år inslagit, hvarföre ock den för

foderväxter och rotfrukter använda arealen år efter år stegrats. Detta

system har visat sig mäktigt att föra modernäringen framåt, och

i synnerhet var utvecklingen under de senaste årtiondena af det förra

århundradet, storartad. Landets export af lefvande kreatur, kött, fläsk,

smör och ägg steg år efter år, och smörexporten intog till och med

snart andra rummet bland landets exportartiklar. En beklaglig förändring

härutinnan har dock under de senaste åren inträffat, i det

exportsiffrorna varit i stadigt sjunkande, och hvad beträffar artiklarne

fläsk och ägg har till och med ett importöfverskott uppstått, uppgående

under år 1901, det senaste för hvilket officiella siffror föreligga, för

fläsk till ej mindre än 9 millioner kg. och för ägg till 3V2 millioner

tjog, representerande tillsammans ett värde af omkring 10 millioner

kronor. Orsakerna till denna tillbakagång har man velat söka icke uti

en minskad produktion utan uti en ökad konsumtion af lifsförnödenheter

inom landet, en följd af de genom industriensjuppsving ökade

arbetsförtjänsterna, men om också denna förklariugsgrund i någon mån

kan vara riktig hvad vissa utaf ifrågavarande produkter beträffar, så

är dock detta ej förhållandet med alla, ty en tillbakagång af landets

fläskproduktion kan dock påvisas. I alla händelser borde jordbruket

kunna möta en ökad konsumtion af lifsförnödenheter inom landet, utan

att följden däraf skulle blifva en så betydlig tillbakagång i exporten

däraf, som nu varit förhållandet. Orsakerna härtill äro nog flere, men

en af de viktigaste torde få sökas däruti, att betingelserna för eu billig

produktion ej blifvit hos oss så tillgodosedda, som i andra länder, fram
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 22.

förallt i Danmark, hvilket senare land är vår främste medtäflare på

den utländska marknaden. Ifrågavarande land har ej att uppvisa någon

tillbakagång i produktionen af landtmannaprodukter, utan dess export

af dylika inom landet producerade varor växer år efter år och uppgick

under år 1901 till den häpnadsväckande höga siffran af 262 millioner

kronor, däraf 60 millioner för fläsk, 132 millioner för smör och 21

millioner för ägg. Dessa siffror tala ett tydligt språk och bära äfven

vittne om, att de medel, af hvilka det danska jordbruket begagnar

sig för vinnandet af ett dylikt resultat, äro efterföljansvärda. Uppskjuta

vi allt för länge att draga fördel af dessa lärdomar, kan med skäl

befaras, att vi komma att se oss år efter år allt mer och mer undanträngda

från den utländska marknaden och kanske till sist få upptaga

en hård strid för att försvara den inhemska. En intensiv foder- och

rotfruktsodling, höjandet af det lilla landtbrukets afkastningsförmåga,

ett i hög grad utveckladt föreningsväsende m. m. hafva visserligen

förhjälpt det danska jordbruket till den höga ståndpunkt, som detsamma

för närvarande intager, samt att nedbringa produktionspriset på en stor

del landtmannaprodukter, men härtill har på samma gång i hög grad

medverkat den möjlighet, som står de danska jordbrukarne till buds,

att, utan erläggande af någon tull, importera de billigaste och bästa

kraftfodermedel, som på världsmarknaden stått till buds. Ett dylikt

kraftfodermedel hafva Danmarks jordbrukare funnit i majsen, af hvilket

sädesslag under åren 1899 — 1901 till Danmark importerats i medeltal

årligen omkring 400 millioner kg. Det är också hufvudsakligen användandet

af majs till foder, som Danmark har att tacka för sin betydande

fläsk- och äggproduktion. Vårt lands jordbrukare hafva däremot

varit helt och hållet utestängda från en dylik hjälpkälla. Att

under sådana förhållanden striden om afsättning åt landtmannaprodukter

på den utländska marknaden blir ojämn och måste sluta med nederlag

för oss är uppenbart.

Man kan med skäl uppställa den frågan, hvarför majs blifvit

belagd med tull, då detta sädesslag ej kan inom landet odlas. Orsaken

får kanske hufvudsakligen sökas i den ganska allmänt utbredda föreställningen,

framförallt bland landets potatisodlare, att majs, såsom

mycket stärkelserik och till följd däraf ett ypperligt råämne för brännvinsbränning,

skulle, i händelse dess pris blefve allt för lågt, komma att för

ifrågavarande ändamål '' användas i så stor utsträckning, att potatisodlingen

för brännvinsbränning, som i vissa trakter af landet bedrifves

i ganska stor skala, komme att blifva mindre lönande eller kanske till

och med omöjliggöras. En dylik farhåga är allt för öfverdrifven. Af

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22

en långt större fara hotas då den inhemska potatisodlingen genom den

under de senaste åren i stor skala verkställda importen af stärkelserik,

billig tysk potatis.

För att emellertid få denna fråga fullständigt utredd, aflat jag

den af chefen för finansdepartementet nu anmälda skrifvelscn. Af det

yttrande i ämnet, chefen för kontroll- och justeringsbyrån afgifvit,

framgår, att några afsevärda svårigheter ej förefinnas för att belägga

brännvin, tillverkadt af tullfritt importerad majs, med högre skatt än

sådant, tillverkadt af inom landet odlad potatis. Härigenom skulle

således ett af de ifrigast åberopade skälen för bibehållandet af majstullen

vara undanröjdt.

Visserligen har äfven anförts, att upphäfvandet af majstullen

skulle vara första steget till borttagande af öfriga spannmålstullar och

på sådant sätt jordbruket beröfvas ett välbehöfligt skydd för den inhemska

råg- och hveteodlingen, men en dvlik farhåga synes mig vara

grundlös. Snarare finner jag, att ett envist fasthållande af en tullsats,

af hvilken jordbruket tillskyndas en betydande förlust, mera är ägnadt

att skada än att befästa det protektionistiska systemet.

Den uppfattningen slutligen, att majstullen skulle verka som

skyddstull för råg- och hveteodlingen, kan jag på intet sätt dela. Så

skulle visserligen vara förhållandet, om majs kunde såsom människoföda

ersätta råg eller hvete och hela vårt behof af brödsäd producerades

inom landet, men så länge importöfverskottet af ifrågavarande sädesslag

uppgår till nära 300 millioner kg., kan en uppblandning af majsmjöl i

råg- eller h vetemjöl — förutsatt att den konsumerande allmänhetens

smak underkastade sig ett dylikt försök — ej verka till skada för den

inhemska odlingen utan blott till minskning af den nu alltför stora rågoch

h veteimporten.

Med anledning af hvad jag anfört och då jag är fullt och fast

öfvertygad, att ett billigare pris på majs i väsentlig grad kan verka

till höjandet af produktion af de jordbruksnäringens alster, hvartill vårt

lands läge och klimatiska förhållanden hänvisa, får jag, under förutsättning

att brännvin, tillverkadt af majs, åsättes en högre skatt än sådant,

tillverkadt af inom landet odlade råvaror, såsom min åsikt uttala,

att hos Riksdagen bör göras framställning om upphäfvande af den nu

utgående tullen å omalen majs.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer yttrade:

Då af skäl, som chefen för jordbruksdepartementet anfört, framgår,

att borttagande af tullen å omalen majs är af stor betydelse för

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

det svenska jordbrukets utveckling, anser äfven jag, att hos Riksdagen

bör göras framställning om upphäfvande af nämnda tull.

Under förutsättning af bifall härtill anhåller jag nu att få yttra

mig rörande den inverkan på brännvinstillverkningen, borttagandet af

tullen å omalen majs kommer att medföra, äfvensom angående de ändringar

i gällande förordning angående villkoren för tillverkning af

brännvin, som däraf påkallas; och torde det tillåtas mig att i detta

sammanhang jämväl erinra om några andra förhållanden, som äro af

beskaffenhet att böra föranleda ändring i nämnda förordning.

Enligt uppgifter, hämtade ur kommerskollegii underdåniga berättelser

angående handeln för åren 1893—1901, har under nämnda år priset på

majs växlat mellan lägst 7 kronor och högst 10 kronor för 100 kg.

oberäknad! tullafgiften. Om efter majstullens borttagande priset på

majs kommer att ställa sig så lågt, som nu nämnts, eller, till följd af

prisfall å världsmarknaden, kanske ännu lägre, blifver däraf antagligen

en följd, att majs kommer att i betydlig mängd användas till brännvinstillverkning,

hvarigenom priset på det hufvudsakliga råämnet för

brännvinstillverkningen, nämligen potatis, kommer att i afsevärd mån

nedtryckas. I anledning häraf måste i sammanhang med borttagande

af tullen på majs särskilda åtgärder vidtagas till förekommande af en

vidsträcktare användning af majs vid brännerierna än under nuvarande

förhållanden äger rum. I sådant afseende erbjuda sig två metoder,

antingen att belägga den till brännvinsbränning använda majsen med

en särskild afgift eller ock att påföra det af majs tillverkade brännvinet

högre skatt än annat brännvin.

Angående dessa två metoder yttrar chefen för finansdepartementets

kontroll- och justeringsbyrå i förenämnda af honom afgifna memorial:

»Om den förstnämnda metoden väljes, måste inmäskningarna vid

bränneriet underkastas en noggrann kontroll. Redan nu utöfvas en

viss kontroll öfver dem, till hvilket, ändamål tillverkaren är skyldig att

dagligen lämna kontrollören uppgift öfver råämnenas myckenhet och

beskaffenhet samt tillhandahålla behöfliga mätnings- och vägningsredskap.

Kontrollören åligger att sned uppmärksamhet följa inmäskningen,

att understundom närvara vid råämnenas uppvägning och kontrollera

dennas riktighet, att uppmäta mäskens volym och tmdersöka

dess sockerhalt samt häröfver föra journal äfvensom att i enlighet med

kontroll- och justeringsbyråns särskilda föreskrifter af dels råämnenas

mängd, dels mäskens volym och sockerhalt beräkna det brännvinsutbyte,

som borde erhållas, och därmed jämföra det af brännvinskontrollapparaten

Bih. till Piksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kunyl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

angifna utbytet. På detta sätt erhålles en sekundär kontroll öfver

brännvinstillverkningen. Om nämligen kontrollapparatens utslag i betydligare

mån understiger det beräknade utbytet eller plötsliga växlingar

i detta uppstå, får kontrollpersonalen sin uppmärksamhet fäst

på förhållandet och kan vidtaga behöftiga åtgärder för att utröna,

huruvida möjligen ett fel hos kontrollapparaten eller en försnillning

föreligger. Härtill kan den nuvarande kontrollen öfver inmäskningarna

vara tillräcklig, men den är långt ifrån tillräcklig för att läggas till

grund för beskattning. Det är intet i densamma, som hindrar tillverkaren

att, ehuru inmäskningarne vid ett och samma bränneri pläga

göras med samma belopp hvar dag, ändock för de uppvägningar, vid

hvilka kontrollören ej är närvarande, uppgifva mindre majs och mera

annan spannmål; att lämna dylika oriktiga uppgifter bereder honom

emellertid för närvarande ingen nytta.

Skall en särskild afgift erläggas för den inmäskade majsen, måste

kontrollören före hvarje inmäskning bestämma den till inmäskning

afsedda majsens vikt och dessutom tillse, att ej majs mellan de ordinarie

inmäskningarne obehörigen inmäskas. Majs afverkas vanligen i brännerierna

helkokt, och man kan då tänka sig, att, sedan den af kontrollören

uppvägda majskvantiteten införts i kokaren och någon tid där

kokats, ny majs påfylles vid något tillfälle, då kontrollören ej vore

närvarande. Att ålägga kontrollören ej endast att närvara vid hvarje

inmäskning, utan äfven att ständigt öfvervaka kokaren låter sig ej ens

göra vid bränneri, där tillverkning endast bedrifves på dagen, enär

kontrollören vissa tider är upptagen af annat arbete, såsom brännvinets

uppmätning ur sprithållaren samt inläggning å och uttagning från

nederlaget m. m.; ännu mindre skulle det gå för sig vid bränneri, där

tillverkning pågår hela dygnet. Det skulle således i många fall erfordras

två kontrollörer, boende i bränneriets omedelbara närhet.

Denna stränga kontroll öfver bränneriet, hvilken väl knappast

skulle kunna genomföras, kan möjligen undvikas genom en föreskrift,

att all vid bränneriet befintlig majs, så länge tillverkningsrätt där gäller,

skall förvaras i särskild! magasin under kronans lås och ej utlämnas

annat än i den mån den skall användas i bränneriet. Men denna föreskrift

måste ytterligare kompletteras med en annan, nämligen att under

samma tid majs ej må användas på egendomen, där bränneriet är beläget,

till något annat ändamål, t. ex. utfodring åt kreatur, ty finge

majs, afsedd att användas för sistnämnda ändamål, förvaras i annan

lägenhet på egendomen, funnes ju ingen säkerhet, att den ej obemärkt

infördes i bränneriet och där inmäskades utan kontrollörens vetskap;

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

detta gäller åtminstone för brännerier, där majs användes vid brännvinstillverkningen,

vid hvilka det därför blir alldeles nödvändigt att under

pågående tillverkning förbjuda användning af majs till utfodring.

Den andra af de föreslagna metoderna var att pålägga det af

majs tillverkade brännvinet en högre skatt än annat brännvin. Enär det

iir omöjligt att, när flera olika råämnen användas i ett bränneri, särskilja

det af det ena råämnet tillverkade brännvinet från det öfriga, blir

det nödvändigt att underkasta allt det brännvin, som tillverkas vid

bränneriet, under det att majs där afverkas, den högre skatteu. Denna

metod är ur kontrollsynpunkt enklare än den förut omnämnda, emedan

kontrollören ej behöfver noggrant öfvervaka, huru mycket majs inmäskas,

utan endast behöfver tillse, huruvida majs användes vid inmäskningen.

Den medför däremot för tillverkaren den olägenheten, att han ej kan

mäska majs samtidigt med andra råämnen, hvilken samtida inmäskning

dels af åtskilliga tillverkare anses medföra bättre utjäsning, dels lämnar

värderikarc drank än enbär potatismäsk. Hvad särskildt pressjästfabrikerna

beträffar, torde denna metod sannolikt komma att alldeles

hindra dem att vid sin tillverkning använda majs.»

Af hvad chefen för kontroll- och justeringsbyrån sålunda anfört synes

framgå, att af de båda antydda utvägarna den, som afser att underkasta

allt det brännvin, som tillverkas vid ett bränneri, under det att majs där

användes, högre skatt, är den, som lämpligast torde böra ifrågakomma

att användas. Med anlitande af denna utväg kommer åt majsen att

anvisas dess råtta plats bland råämnena för brännvinstillverkningen,

nämligen att utgöra en reserv, som tillgripes, först sedan de inhemska

produkterna förbrukats. Att genom tillämpning af nyssnämnda metod

pressjästfabrikerna blifva förhindrade att inmäska majs torde vara af

mindre betydelse, enär de hufvudsakligen använda majs för att få ett

högre brännvinsutbyte.

Den högre skatten för brännvin, tillverkadt vid bränneri, där majs

användes, synes böra utgå i form af en särskild afgift jämte den vanliga

bränn vinsskatten. Vid bestämmandet af storleken af denna särskilda

afgift måste beaktas, att äfven det af maltet erhållna brännvinet blir

underkastadt densamma. Till 100 kg. majs användas vid inmäskningen

i de svenska brännerierna ungefär 20 kg. torkadt malt och utbytet blir

af majsen 70 och af maltet 15 eller tillsammans 85 liter brännvin af

normalstyrka, motsvarande 83,3 liter beskattningsbart brännvin; detta

dock något högt räknadt. Fördelas den nuvarande tullen på 100 kg.

majs, 3 kronor 70 öre, på 80 å 83 liter brännvin, belöper sig på hvarje

liter 4,6 å 4,5 öre, hvilka tal lämpligen kunna afjämnas till 5 öre.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Den vid bränneriet anställde kontrollören bör med någon uppmärksamhet

kunna öfvervaka, att ej okrossad majs inmäskas i smyg.

Att vid bränneri, där malen spannmål användes, åstadkomma kontroll

därå, att icke majsmjöl inblandas i annat mjöl är däremot svårare. Af

sådan anledning borde helst användningen af malen spannmål vid

brännvinstillverkning förbjudas, hvilket ej heller skulle förorsaka brännvinstillverkarne

i allmänhet någon olägenhet, då för närvarande mjöl

endast undantagsvis användes i brännerierna. För pressjästfabriker,

som ännu använda den s. k. skumjästmetoden, skulle däremot förbudet

blifva ödesdigert, enär vid dessa fabriker inmäskas spannmål endast i

form af finmalet mjöl. För användning af malen spannmål måste därför

en skärpt kontroll föreskrifvas hufvudsakligen gående ut på proftagning

och undersökning af det mjöl, som användes, hvarjämte föreskrift

bör lämnas, att spannmålen skall malas på bränneriets egen

kvarn, samt möjligtvis kontrollörerna böra åläggas något utsträcktare

tjänstgöring vid de brännerier, som använda malen spannmål, än vid

öfriga brännerier. De bestämmelser, som i nyssnämnda hänseenden

kunna finnas påkallade, hafva emellertid sin rätta plats i ordningsstadgan

för brännvinsbrännerierna.

I en till Eders Kungl. Maj:t ingifven underdånig petition har ett

stort antal personer, de flesta från Vestergötland, men åtskilliga äfven

från Östergötland och Skåne — under framhållande dels att odling

af rotfrukter vore alldeles nödvändig för att uppehålla jordens bördighet,

dels att mellersta delen af det egentligen jordbruksidkande Sverige vore

hänvisad till odling af rofvor och potatis, dels ock att i vissa trakter

af nämnda landsdel af åtskilliga orsaker potatisen måste användas för

brännvinstillverkning — anfört, att under de senare åren råmaterialerna

för brännvinstillverkningen blifvit helt andra än förut, nämligen antingen

utländsk spannmål såsom majs, ris och dylikt eller ock sockerbetor och

affall från sockertillverkningen samt importerad potatis. Tillverkningen

hade också förändrats i så måtto, att antalet mindre brännerier årligen

förminskades och ett antal stora fabriker uppstode. Staten hade genom

att åsätta tull å brännvin sökt skydda denna industri, men upphäfde

detta skydd genom att låta tullfritt införa brännvinet i utländsk potatis,

som till följd åt ett lyckligare klimat och billigare transportmedel kundo

vid de södra kusterna säljas till sådant pris, att de svenska jordbrukarne

ej kunde täfla därmed. Med åberopande häraf hafva petitionärerna

hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

om ej brännvinsbränningen kunde så ordnas, att därtill, såsom förut,

landets produktion af potatis vunne afsättning, till hvilket måls vinnande

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Propositim N:o 22.

petitionärerna föresloge, att för allt brännvin, som tillverkades af utländska

produkter, af sockerbetor eller affall från sockerfabrikation samt vid jästfabriker,

skulle erläggas 10 öre högre skatt por liter af normalstyrka,

än för det brännvin, som tillverkades af andra inhemska produkter, att

tillverkningen på ett lillverkningsdygn ej finge öfverstiga 3,000 liter af

normalstyrka vid hvarje bränneri, och att, där så skedde, liknande

högre skatt, eller 10 öre, skulle erläggas för hvarje liter, som öfversköte

nämnda antal, samt att potatis skulle åsättas en införseltull af en krona

per 100 kilogram. Vidare hafva åtskilliga brännvinstillverkare och

jordbrukare i Skåne och Blekinge i underdånig petition hemställt om

införande af högre skatt för brännvin, som tillverkades af utländska produkter,

hvarjämte framställningar gjorts dels af åtskilliga personer om

införande af tull å all utländsk potatis, som här i riket infördes under

tiden från och med den 15 september till och med den 15 april, dels

ock genom Sveriges bränneriidkareförening af ett större antal jordbrukare

angående meddelande af bestämmelser i syfte att tillverkningen

af stärkelse och brännvin hufvudsakligast förbehölles det svenska jordbruket

och dess potatisodling.

Öfver de två förstnämnda petitionerna hafva ej mindre generaltullslyrelsen

och chefen för finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå

gemensamt än äfven landtbruksstyrelsen afgifvit infordrade underdåniga

utlåtanden, däri bemälda myndigheter hemställt, att petitionerna

icke måtte till vidare åtgärd föranleda.

Hvad angår petitionärernas förslag, så vidt därmed afses att genom

särskilda åtgärder söka förekomma, att vid brännvinstillverkningen den

svenska potatisen undantränges af importerad utländsk potatis, synes

mig detsamma så till vida förtjäna afseende, att, utom för brännvin, tillverkadt

af majs, högre afgift bör erläggas jämväl för brännvin, tillverkadt,

af importerad utländsk potatis.

Importen af potatis, som under 1890-talet ända till år 1897 höll

sig vid omkring 3,000 å 4,000 ton om året, steg år 1898 till 32,000

ton. År 1899 utgjorde den 83,000 ton och de närmast därpå följande

två åren respektive 54,000 och 85,000 ton, hvaraf åtminstone en del,

ehuru storleken dock ej kan uppgifvas, användts vid brännerierna. Den

närmaste anledningen till den första i större skala bedrifna importen

af tysk bränneripotatis var den dåliga potatisskörden i Sverige hösten

1899, hvarigenom brist i tillgången på svensk potatis uppstod, desto

större som brännvinstillverkningen till följd af förväntan på en blifvande

skatteförhöjning bedrefs i vida större omfattning, än behofvet af brännvin

kräfde. Härtill kommo äfven förhållandena inom Tyskland, hvarest

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

brännvinstillverkningen under de närmast föregående åren ökats mycket

betydligt, i följd hvaraf en allt större jordareal användts till potatisodling.

När så en öfverproduktion af brännvin inträdde, uppstod öfverflöd

på potatis; i synnerhet blef öfverskottet stort, när under vintern

1900—1901 höstsäden af hvete och råg i Tysklands östra provinser

i hög grad skadades af frost, och den därigenom ledigblifna arealen

användes till potatisodling. De omständigheter, jag nu anfört, hafva

visserligen varit tillfälliga och äro säkerligen öfvergående, men det är

dock att förutse, att den en gång började potatisimporten kommer att

fortgå äfven sedan normala förhållanden i nyss omnämnda afseenden åter

inträdt i Tyskland. Oafsedt att potatisodlingen där bedrifves under

gynnsammare förhållanden i afseende på klimat och jordmån än i

Sverige, hafva under do senaste årtiondena såväl offentliga myndigheter

som enskilda jordbrukare och korporationer nedlagt mycket arbete på

potatisodlingens förbättrande ej mindre genom en rationell skötsel af

densamma än äfven genom utsädets förbättrande, och hafva därvid

betydande resultat vunnits. Sålunda har skörden per hektar, som

under 1880-talet utgjorde i medeltal 83, i deciton, under 1890-talet

stigit till 96,5 deciton, likaledes i medeltal för hela årtiondet. Potatisens

stärkelsehalt, i Sverige 16 till 17 procent, är i Tyskland vanligen öfver

20 procent, ofta nog 24 procent.

De nu antydda förhållandena i förening med den fördel för brännvinstillverkaren,

som ligger däri, att han kan på en gång vid till
verkningsperiodens

början uppgöra aftal med en enda säljare, nämligen

importören, om leverans af hela det för tillverkningsåret behöfliga

partiet potatis, under det att han vid inköp af svensk potatis mestadels

måste göra inköpen i små partier utan att kunna på förhand med

säkerhet beräkna, huru mycket han sammanlagdt kan erhålla, göra det

antagligt, att den en gång började importen af utländsk, särskildt tysk

bränneripotatis kommer att fortfara, såvida ej åtgärder till dess begränsning

snart vidtagas. En dylik import af tysk potatis skulle säkerligen

föra med sig anläggandet af stora brännerier i eller invid kuststäderna

särskildt i södra Sverige, hvarigenom brännerikandteringen

lätt komme att öfvergå till en ren fabriksindustri från att såsom för

närvarande hufvudsakligen vara en binäring till jordbruket. Äfven för

att motverka brännerihandteringens utveckling i dylik riktning anser

jag det vara nödvändigt att belägga det af utländsk potatis tillverkade

brännvinet med en särskild afgift. Det är visserligen sant, att man

vid brännerierna icke kan skilja den utländska potatisen från den svenska,

men om anmälningsskyldighet för den, som vill använda utländsk pota
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl, Maj.is Nåd. Proposition N:o 22.

tis, införes och påföljden för försummelse i detta afseende göres tämligen

kännbar, torde det vara föga sannolikt, att någon brännvinstillverkare

vill utsätta sig för den risk, oloflig användning af utländsk

potatis skulle medföra, isynnerhet som hemforslandet af denna skrymmande

vara ej kan ske obemärkt och det säkerligen snart blefve bekant

bland grannarne och äfven för kontrollpersonalen, hvarifrån potatisen

kom me.

Afgiften för brännvin, tillverkadt, af importerad utländsk potatis,

synes böra bestämmas till samma belopp som afgiften för brännvin,

tillverkadt af majs, således till 5 öre för hvarje liter. I likhet med den

senare afgiften bör den också utgå för allt brännvin, som tillverkas

vid bränneriet under den tid, då utländsk potatis där användes.

Det skydd, som genom en dylik afgift skulle beredas den svenska

potatisodlingen, framgår af följande beräkning. Under antagande att

den importerade tyska potatisens stärkelsehalt i meddeltal är 21 &, lämnar

en hektoliter dylik potatis 17 liter brännvin, hvartill kommer det af

maltet, 5 kg., erhållna brännvinet, 3,7 5 liter, således tillsammans 20,7 5

liter brännvin af normalstyrka, motsvarande 20,3 liter beskattningsbart

brännvin. Belägges nu detta brännvin med en afgift af 5 öre per liter,

blir afgiften för det af en hektoliter importerad potatis med tillhörande

malt erhållna brännvinet något mera än 1 krona; och motsvarar således

den föreslagna afgiften, isynnerhet som utbytet snarare är för lågt än

för högt beräknad t, en tullafgift af under alla förhållanden minst 1

krona för hektoliter potatis.

Innan tillverkaren börjar använda majs eller utländsk potatis i

brännei iet, bör han därom göra anmälan hos kontrollören liksom ock,

enär den särskilda afgiften skall utgå för hela den tid, hvarunder

nämnda råämnen användas, då han ämnar upphöra därmed. Den särskilda

afgiften bör för undvikande af oreda i bokföringen debiteras för

sig och ej sammanföras med skatten. På det att någon ändring icke

må behöfva göras i fråga om rättigheten att hafva brännvin liggande

på nederlag, bör afgiften också betalas i förskott. En försummelse

härutinnan bör naturligtvis medföra tillverkningens afbrytande.

1 ett år 1887 inom finansdepartementet utarbetadt förslag till förordning

angående villkoren för tillverkning af brännvin hade intagits

förbud att vid brännvinstillverkning använda majs, ris och andra råämnen,

som vore af beskaffenhet att icke kunna inom landet allmänneligen

alstras. Såsom påföljd för öfverträdelse af detta förbud hade föreslagits

böter från och med 500 till och med 1,500 kronor äfvensom en

särskild afgift af 5 öre för hvarje kg. af det olofligen använda rå
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

ämnet. Vid behandling inom högsta domstolen af detta förslag förklarade

högsta domstolens pluralitet, att den ansåge det ur rättsligsynpunkt

icke vara lämpligt att för en viss klass af näringsidkare med

kriminellt ansvar belägga ett eljest tillåtet användande af egna, till

riket lofligen införda råämnen. I öfverensstämmelse med den inom

högsta domstolen sålunda uttalade åsikten anser jag bötesstraff för

den, som utan föregående anmälan vid brännvinstillverkning använder

majs eller utländsk potatis, icke böra ifrågakomma. Däremot synes

mig såsom påföljd för oloflig användning vid brännvinstillverkning af

berörda råämnen böra föreskrifvas skyldighet för tillverkaren att erlägga

en särskild afgift af 5 öre för hvarje liter brännvin, som tillverkats vid

bränneriet under den tid, då tillverkning där pågick på grund af samma

tillståndsbevis, som gällde, när den olofliga användningen af råämnen

ägde rum. Att den särskilda afgiften måste utkräfvas för allt det brännvin,

som tillverkats under tillverkningspcrioden, påkallas af svårigheten

att i de flesta fall kunna med säkerhet afgöra, när den olofliga användningen

börjat. Presumtionen torde väl också få anses vara för af t den

pågått under hela tillverkningsperioden. För den särskilda afgiften,

bör dock ett minimum fastställas, hvilket synes skäligen kunna bestämmas

till 500 kronor.

Förutom i fråga om särskild afgift för brännvin, tillverkadt af

importerad utländsk potatis, synes mig petitionärernas framställningar

endast i hvad de angå brännvinstillverkningens inskränkning till visst

belopp böra föranleda någon åtgärd.

Enligt uppgifter, lämnade från kontroll- och justeringsbyrån, steg

brännvinstillverkningen vid brännerierna tillverkningsåren 1891—92

och 1901—02 till följande belopp, nämligen år 1891—92

vid 22 brännerier till högst 50,000 liter

»31 » » mellan 50,000 och 100,000 liter

» 27 » » » 100,000 » 200,000 »

vid 44 brännerier till mellan 200,000 och 400,000 liter

» 12 » » » 400,000 » 600,000 »

» 6 » » mera än 600,000 liter

samt år 1901—02

vid 4 brännerier till högst 50,000 liter

»

12

»

»

mellan

50,000

och

100,000 i

liter

»

21

»

»

100,000

»

200,000

»

»

41

»

i>

»

200,000

»

400,000

»

»

39

»

400,000

»

600,000

»

)>

18

»

»

mera

än 600,000

liter.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung!- Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

Härvid är visserligen att märka, att brännvinstillverkningen under

de senaste åren varit större än vanligt, äfvensom att bland de 18

brännerier, som under sistlidet ar tillverkat mera än 600,000 liter,

äfven förekomma 5 pressjästfabriker, som varit i gång under hela året;

men äfven med tillbörligt afseende fästadt bära visa ändock de anförda

siffrorna, att brännerihandteringens utveckling under de senaste tio åren

gått i sådan riktning, att antalet af de minsta brännerierna minskats

dels genom några bränneriers nedläggande dels ock genom andras

utvidgande, under det att däremot antalet stora brännerier ökats i högst

afse värd grad. Hå det är af stor betydelse för jordbruket att fortfarande

få behålla brännerihandteringen såsom en sin binäring, är det

nödvändigt, att åtgärd vidtages lör att hejda den ofvan antydda

utvecklingen.

I nu gällande förordning angående villkoren för tillverkning af

brännvin stadgas i § 11, att, om tillverkningen vid ett bränneri under

hela den tid, tillverkningsrätt där gällt, öfverstigit 5,000 liter beskattningsbart

brännvin i medeltal för hvarje tillverkningsdygn, skall en

särskild afgift af 10 öre utgå för hvarje liter, hvarmed det tillverkade

brännvinet öfverstiger en medeltillverkning, beräknad efter 5,000 liter

för hvarje tillverkningsdygn. På grund häraf kan vid ett bränneri

under den allmänna tillverkningstiden 1 oktober—1 maj — i de flesta

fall 176 tillverkningsdygn — tillverkas 880,000 liter beskattningsbart

brännvin mot vanlig skatt, under det att för det därutöfver tillverkade

brännvinet särskild afgift måste erläggas. Därest, såsom jag anser, en

inskränkning i bränneriernas största tillverkning bör ske, lämna de

redan anförda siffrorna en tydlig anvisning, huru långt, inskränkningen

lämpligen bör sträckas, nämligen till 600,000 liter. Bestämmes det

belopp, som under allmänna tillverkningstiden må tillverkas vid ett,

bränneri mot erläggande af den vanliga skatten, till 600,000 liter

beskattningsbart brännvin, hvilket motsvarar något mera än 612,000

liter brännvin af normalstyrka, skulle, under förutsättning att förhållandena

vore desamma som under tiflverkningsåret 1901—1902, endast

11 af de nämnda år i gång varande brännerierna beröras af förändringen,

nämligen 3 jästfabriker, 3 betsaftsbrännerier, 1 melassbränneri

och 4 andra brännerier, af hvilka sistnämnda dock två med endast ett

obetydligare belopp öfverskredo den ifrågasatta gränsen. Vidtages den

ifrågasatta ändringen, synes det vara lämpligt att på samma gång också

förändra sättet för maximitillverkningens beräkning och ej längre därvid

begagna medeltillverkning på tillverkningsdygn, utan i stället beBih.

till Biksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

stämma ett högsta belopp, som under den allmänna tillverkningstiden

från den 1 oktober till den 1 maj må vid ett och samma bränneri

tillverkas Utan erläggande af särskild afgift utöfver skatten. Härför

tåla liera skäl. Först och främst är med billighet mest öfverensstämmande,

att en tillverkare får använda sina råmaterial på sätt honom

lämpligast synes, således använda dem under en kortare eller längre

tid allt efter som det för honom synes förmånligast. Särskildt vid

brännvinstillverkning af betor är det en fördel, att icke säga rent af

nödvändigt, att kunna afsluta tillverkningen redan under höstmånaderna,

emedan betornas sockerhalt i afsevärd grad minskas ju längre de förvaras.

Då enligt mitt förslag maximitillverkningen skulle inskränkas

så betydligt som till ungefär två tredjedelar af den nuvarande, bör i

stället frihet beredas tillverkarne att på förmånligaste sätt ordna sin

tillverkning inom de för densamma utstakade gränserna. Vidare är det

för en tillverkare synnerligen lätt att kringgå den nuvarande bestämmelsen;

han kan nämligen under en kort tid forcera tillverkningen, så

att den vida öfverstiger 5,000 liter om dygnet, och därefter drifva

densamma ytterst långsamt, till och med inställa den några dagar i

sänder, till dess antalet tillverkningsdygn blifvit så stort, att medeltillverkningen

för dygnet nedgått under 5,000 liter, hvilket vanligen blir

billigare än att betala den föreskrifua afgiften för öfvertillverkningen.

Vid en så stark begränsning af tillverkningen, som jag nu föreslagit,

bör äfven beloppet af den särskilda afgiften för öfvertillverkningen

ändras, så att denna afgift icke kommer att verka såsom ett

förbud mot tillverkning utöfver den föreslagna gränsen. Detta kan

sägas vara förhållandet med den nuvarande afgiften, 10 öre för hvarje

liter; också har öfvertillverkning åtminstone under de senaste tjugu

åren icke förekommit förr än just under sistförflutna tillverkningsår.

Sättes däremot ifrågavarande afgift till 5 öre för liter, blir den tillräckligt

stor för att i allmänhet hindra tillverkningen att öfverskrida

600.000 liter utan att dock alldeles omöjliggöra detta, därest en eller

annan tillverkare skulle önska att utsträcka sin tillverkning utöfver

nämnda belopp.

Begränsningen af brännvinstillverkningen under tiden 1 oktober

till 1 maj till 600,000 liter förutsätter gifvetvis, att äfven tillverkningen

under den öfriga tiden af året begränsas i samma mån. Eftersom

antalet tillverkningsdygn under månaderna maj till och med september

i allmänhet är 128, bör tillverkningen under denna tid begränsas till

435.000 liter för att komma i rätt förhållande till vintertillverkningen.

Fråga om ändring i § 11 i förordningen angående villkoren för

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 22.

tillverkning af brännvin i syfte att utbyta bestämmelsen om en viss

högsta tillverkning på dygnet mot en dylik om viss högsta tillverkning

under hela tillverkningstiden har vid ett föregående tillfälle varit före,

men då utan samband med förslag att minska tillverkningen. Öfver

det i ämnet väckta förslaget infordrades underdåniga utlåtanden från

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus, Kristianstads och

Blekinge län, af hvilka de två förstnämnda tillstyrkte detsamma, hvaremot

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län hufvudsakligen

af farhåga för ökad brännvinstillverkning af betor afstyrkte

detsamma. Faran härför är emellertid nu undanröjd genom den föreslagna

sänkningen af den gräns, vid hvilken skyldighet inträder att

erlägga en särskild afgift utöfver skatten.

Åt bestämmelsen om siirskild afgift för den del af tillverkningen,

som öfverstiger 600,000 liter, bör gifvas sådan affattning, att den gäller

för hvarje särskild! bränneri, oafsedt om tillverkningen där bedrifves

på grund af ett enda tillståndsbevis, som gäller hela tillverkningstiden,

eller om Hora tillståndsbevis uttagits efter hvarandra af vare sig en

och samma eller flera personer.

I nu gällande tillverkningsförordning föreskrifves vidare, att tillämnad

brännvinstillverkning skall anmälas 14 och tillverkningens alslutande

5 dagar i förväg. Dessa anmälningstider, förr möjligen behöfliga,

hafva med förbättrade kommunikationer nu blifvit alldeles för långa,

och då de dessutom medföra vissa olägenheter för tillverkaren, synas

de mig böra lämpligen förkortas till respektive 10 och 3 dagar, detta

desto hellre som redan 1891 års maltskattekommitté föreslog 10 dagars

anmälningstid för bryggerierna, mot hvilket förslag länsstyrelserna i

däröfver afgifna utlåtanden icke framställt någon anmärkning. I sammanhang

härmed bör ock den i § 7 medgifna tid af 5 tillverkningsdygn,

hvarunder tillverkningen vid bränneri må vara inställd, innan

skyldighet inträder för tillverkaren att ersätta kontrollkostnaden, nedsättes

till 3 tillverkningsdygn. Den nuvarande onödigt långa tidrymden

af fem dagar vållar nämligen statsverket betydliga kostnader, därigenom

att nästan alltid vid tillverkningens början och slut och ofta jämväl

vid andra tillfällen brännerieröa stå stilla llere dagar, under det tillverkningsrätten

är gällande.

Utom af förenämnda orsaker påkallas ändring i förordningen angående

villkoren för tillverkning af brännvin jämväl af en annan anledning,

om hvilken jag vid framläggande inför Eders Kungl. Maj:t nf

förslag till beräkning af statsverkets inkomster och utgifter för år

1904 redan erinrat, nämligen beliofvet af ökade statsinkomster, hvilket

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

behof föranleder därtill, att till ver k n i ngss katten bör höjas med 15 öre

eller från 50 öre till 65 öre för liter. Häraf föranledes ändring i § 10

mom. 1 af nämnda förordning.

Därjämte erfordras i mom. 3 af samma § ändring i fråga om det

belopp, som må restitueras vid utförsel af brännvin. Detta belopp bör

för råbrännvin * vara lika med skatten, eller 65 öre, samt för renadt

brännvin, enligt nu gällande grundsats, skatten för en liter råbrännvin,

ökad med två procent, eller 66,3 öre.

I § 12 i tillverkningsförordningen stadgas, att af det obeskattade

brännvinet minst 85 procent skola vara liggande på nederlag såsom

säkerhet för skatten, hvaremot tillverkaren ägor utbekomma återstoden

utan skattens erläggande. Storleken al det belopp, som tillverkaren

sålunda må äga disponera, är naturligtvis beroende på skattens storlek

och råbrännvinets pris. Detta sistnämnda torde knappt någon enda

gång under de senare åren hafva nedgått under 13 öre, men äfven om

det sjönke så lågt som till 11,5 öre, skulle värdet af 85 liter ändock

betäcka skatten efter 65 öre för de disponerade 15 literna, och anser

jag därför icke behöfligt att föreslå någon ändring i nyssnämnda §.

Brännvinstillverkningen har under de fyra senaste tillverkningsåren

ökats högst betydligt; den utgjorde under tillverkningsåren 1893—1898

33 å 37 millioner liter, under åren 1898—1901 45 å 46 millioner liter, allt

lör år räknadt, och steg sistförflutna tillverkningsår 1901—1902 till öfver

49,000,000 liter. Att denna ökning icke föranledts endast af ökad konsumtion,

framgår däraf, att vid innevarande tillverkningsårs början den

1 sistlidne oktober innelågo ej mindre än 15,000,000 liter brännvin å

nederlag mot 6 å 8 millioner liter de tre närmast föregående åren och

omkring 4,000,000 liter under normala förhållanden. Anledningen till den

inträffade ökningen i tillverkning, som nu utmynnat i öfverproduktion,

har däremot säkerligen varit förväntan på skatteförhöjning. Tillverkningen,

som visserligen under hösten 1902 var afsevärdt mindre än under

närmast föregående höst, kommer antagligen att ökas från och med

det proposition aflåtes om förhöjning i skatten för att sedan, så snart

skatteförhöjningen trädt i kraft, åter nedgå. Tillvaron inom landet af

en betydlig kvantitet brännvin liggande på nederlag eller till fri disposition

är vid genomförande af en skatteförhöjning en olägenhet så

tillvida, att den högre skatten ej blir effektiv, förr än det brännvin,

som beskattats efter den lägre skattesatsen, blifvit förbrukadt. För att

i möjligaste mån minska denna olägenhet bör därföre förhöjningen i

skatten inträda så fort ske kan och drabba allt brännvin, för hvilket,

då skatteförhöjningen inträder, skatt är ogulden.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Den af skatteförhöjningen följande höjningen af restitutionsbeloppet

vid utförsel eller denaturering af brännvin bör icke inträda samtidigt

med skatteförhöjningen, emedan i sådant fall skatt för rätt betydliga

belopp skulle komma att restitueras med 65 öre, oaktadt den

ej blifvit erlagd med mera än 50 öre. Den högre restitutionen bör i

stället inträda något senare och synes tidpunkten därför lämpligast

kunna bestämmas på enahanda sätt som vid senaste skatteförhöjning

år 1888, nämligen vid denaturering till den 1 nästkommande oktober

och vid utförsel till den 1 januari 1904.

Af öfriga föreslagna ändringar i förordningen bör bestämmelsen

om särskild afgift å brännvin, som tillverkas af majs, hvilken bestämmelse

förutsätter borttagande af den nuvarande tullafgiften på majs,

ej träda i kraft förr än någon tid, exempelvis fjorton dagar förflutit,

sedan beslut om tullfrihet för majs trädt i kraft. Å ena sidan behöfva

nämligen de bränn vinstillverkare, som använda majs, någon tid för

att använda redan inköpt förråd däraf, men å andra sidan får mellantiden

ej tilltagas för lång, på det att tillverkarne ej må få tillfälle att

importera och till brännvinstillverkningen använda tullfri majs. Samtidigt

med nämnda afgift bör ock bestämmelsen angående användning

af malen spannmål träda i kraft.

Återstående föreslagna ändringar kunna lämpligen tillämpas från

och med början af nästa tillverkningsår således från den 1 oktober 1903.

Sedan chefen för finansdepartementet härefter uppläst ett inom

nämnda departement uppsatt förslag till ändrad lydelse af §§ 3, 4, 6,

7, 8, 10, 11 och 25 i nådiga förordningen angående villkoren för

tillverkning af brännvin den 13 juli 1887, hvilket förslag under litt. —

finnes detta protokoll bilagdt, yttrade han vidare:

Åberopande hvad jag förut anfört, hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kungl. Maj:t måtle i särskilda nådiga propositioner föreslå

Riksdagen att

dels besluta sådan ändring i gällande tulltaxa, att rubriken omalen

majs förklaras tullfri, samt att berörda ändring skall lända till efterrättelse

från och med den dag, som, efter det Riksdagen fattat beslut

i ämnet, af Eders Kungl. Maj:t kungöres,

dels och antaga det af mig nyss upplästa förslaget till ändrad

lydelse af vissa §§ i nådiga förordningen angående villkoren för tillverkning

af brännvin den 13 juli 1887.

I sammanhang härmed torde Eders Kungl. Maj:t föreslå,

att hvad sålunda i afseende å förhöjningen af bränn vinsskatten

Bih. till Piksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 5

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 22.

stadgas skall lända till efterrättelse från och med dag, som efter af

Riksdagen därom fattadt beslut, af Kungl. Maj:t kungöres;

att bestämmelserna angående särskild afgift för brännvin, som

tillverkas vid bränneri under tid, då majs där användes, samt angående

användningen af malen spannmål skola träda i kraft från och med

dag, som, efter det Riksdagen fattat beslut om upphäfvande af majstullen,

af Eders Kungl. Maj:t kungöres;

att skatt vid denaturering af brännvin skall intill den 1 oktober

1903 restitueras med 50 öre för litern;

att bestämmelserna angående den förhöjda restitutionen vid utförsel

skola tillämpas från och med den 1 januari 1904 samt

att öfriga bestämmelser skola träda i kraft den 1 oktober 1903.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla; och

skulle nådiga propositioner till Riksdagen aflåtas af

den lydelse, bilagorna litt. — och — vid detta protokoll

utvisa.

Ex protocollo:

Sven Köhler.

STOCKHOLM I3AAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1903.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

8 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (8)

8 kopplingar.

  1. Rskr. 1903:85 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Majits proposition angående förändrad lydelse af §§ 3, 4, 6, 7, 8, 10, 11 och 25 i förordningen angående villkor s. 5 i texten
  2. BevU 1903:56 Bevillningsutskottets Memorial N:o 56 a1 i texten
  3. BevU 1903:43 Bevillningsutskottets Memorial N:o 43 s. 5 i texten
  4. BevU 1903:29 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29 s. 1 i texten
  5. BevU 1903:25 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25 s. 1 i texten

Visa alla 8