Angående förändrad lydelse af §§ 3, 4, 6, 7, 3, 30, 11 och 25 i nådiga förordningen angående villkoren för tillverkning af brännvin den 13 juli 1887
1903-01-23 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1903:22, Angående förändrad lydelse af §§ 3, 4, 6, 7, 3, 30, 11 och 25 i nådiga förordningen angående villkoren för tillverkning af brännvin den 13 juli 1887
Dokumentets text
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
N:o 22.
Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, angående förändrad
lydelse af §§ 3, 4, 6, 7, 3, 30, 11 och 25 i nådiga
förordningen angående villkoren för tillverkning af brännvin
den 13 juli 1887; gifven Stockholms slott den 23
januari 1903.
Under åberopande af härvid fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen att antaga bilagda förslag till förändrad lydelse af §§ 3, 4,
6, 7, 8, 10, 11 och 25 i nådiga förordningen angående villkoren för
tillverkning af brännvin den 13 juli 1887.
I sammanhang härmed föreslår Kungl. Maj:t,
att hvad sålunda i afseende å förhöjningen af brännvinsskatten
stadgas skall lända till efterrättelse från och med dag, som, efter af
Riksdagen därom fattadt beslut, af Kungl. Maj:t kungöres;
att bestämmelserna angående särskild afgift för brännvin, som
tillverkas vid bränneri under tid, då majs där användes, samt angående
användningen af malen spannmål skola träda i kraft från och med
dag, som, efter det Riksdagen fattadt beslut om upphäfvande af majstullen,
af Kungl. Maj:t kungöres;
att skatt vid denaturering af brännvin skall intill den 1 oktober
1903 restitueras med 50 öre för litern;
att bestämmelserna angående den förhöjda restitutionen vid utförsel
skola tillämpas från och med den 1 januari 1904 samt
7
Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition N:o 22.
att öfriga bestämmelser skola träda i kraft den 1 oktober 1903.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
OSCAR.
Ernst Meyer.
i
8
Kungl. Maj:t» Nåd. Proposition N:o 22.
Förslag
till
förändrad lydelse af §§ 3, 4. 6, 7, <5, 10, 11 och 25 i nådiga
förordningen angående villkoren för tillverkning af brännvin
den 13 juli 1887.
§ 3.
För brännvinstillverkning må begagnas redskap af hvilken storlek
och beskaffenhet som helst med allenast de inskränkningar, som för
kontrollens handhafvande äro eller varda föreskrifna. Äfven må användas
alla slags råämnen, majs och utländsk potatis dock endast i den
ordning här nedan sägs samt malen spannmål allenast under den särskilda
kontroll, som af Kungl. Maj:t föreskrifves.
§ 4.
1. Den, som vill idka brännvinstillverkning, skall minst tio dagar
före den, då tillverkningen är afsedd att begynna, skriftligen anmäla
sådant hos Kungl. Maj:ts Befallningshafvande, med uppgift å så väl
stället för tillverkningens bedrifvande som ock dagen, då den skall
taga sin början, samt därvid aflämna bevis, att han är behörig att
utöfva brännvinstillverkning. Af bolag tillämnad brännvinstillverkning
skall anmälas af den, som enligt gällande lag äger för bolaget föra
talan, och skall därvid lämnas uppgift om samtliga delägare i bolaget.
Finner Kungl. Maj:ts Befallningshafvande hinder icke möta för handteringens
utöfvande, varde tillståndsbevis utfärdadt. Dock må sådant bevis
icke utfärdas för den, hvilken blifvit dömd till ansvar för brott, som
omförmälas i §§ 23 och 25 i denna förordning.
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
2. Vill tillverkare för brännvinstillverkning använda majs eller
utländsk potatis, göre därom skriftlig anmälan hos den vid bränneriet
anställde kontrollören minst tre dagar, innan den första inmäskningen
däraf är afsedd att ske. Kontrollören åligger att dels lämna tillverkaren
bevis om gjord anmälan dels ock ofördröjligen därom underrätta Kungl.
Maj:ts Befallningshafvande och öfverkontrollören.
§ 6.
1. Vill brännvinstillverkare före don allmänna tillverkningstidens
utgång afstå från tillverkningsrätten, skall han därom göra skriftlig
anmälan hos den kontrollör, som är anställd vid bränneriet, minst tre
dagar före utgången af det ti 11 verkningsdygn, med livilket han anmäler
sig vilja afsluta tillverkningen; dock att, om bränneri eller däri begagnad
redskap genom vådeld eller annan olyckshändelse blifvit väsentligen
skadadt, tillverkningsrätten må upphöra omedelbart efter det tillverkaren
gjort skriftlig anmälan därom. Kontrollören åligger att dels lämna
tillverkaren bevis om gjord anmälan dels ock ofördröjligen underrätta
Kungl. Maj:ts Befallningshafvande och öfverkontrollören om tiden för
tillverkningsrättens upphörande.
2. I bränneri, där tillverkningen sålunda blifvit anmäld att upphöra,
må den ej efter den utsatta tiden äga rum utan förnyad anmälan,
som i § 4 mom. 1 sägs.
3. Om tillverkare, som anmält sig ämna vid brännvinstillverkninganvända
majs eller utländsk potatis, vill upphöra med användningen af
dylika råämnen före den allmänna tillverkningstidens utgång, göre
han därom anmälan på sätt i mom. 1 sägs; och skall, då sådan anmälan
sker, förfaras på sätt i samma mom. föreskrifves.
4. Med tillverkningsdygn förstås i denna förordning tiden från
klockan tolf på dagen den ena till samma timme å nästföljande helgfria
dag.
§ 7.
Om anmäld brännvinstillverkning ej företages inom tre tillverkningsdygn
efter den i anmälan uppgifna tid eller brännvinstillverkning
afbrytes utan sådan anmälan, som i § G mom. 1 omförmäles, eller utan
Kungl. Maj:ts därom meddelade föreskrift och ej inom tre tillverkningsdygn,
det oräknadt, hvarunder afbrottet inträdde, ånyo företages, åligger
Bih. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 12 Iiäft. 2
10
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.
det brännvin8tillverkaren att för de tillverkningsdygn, under hvilka
tillverkningen sålunda icke utöfvats, gälda på bränneriet belöpande
kontrollkostnader.
§ 8.
Förteckning öfver anmälningar och uppgifter enligt § 4 mom.
1 och § 5 skall af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande öfversändas
till öfverkontrollör sist dagen efter det sådan anmälan skett och till
finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå första helgfria dag i
hvarje vecka.
§ io.
1. För brännvin, tillverkadt inom landet, skall efter afdrag af
två procent, som äro skattefria, tillverkaren påföras skatt med 65 öre
för hvarje liter af normalstyrka, hvarmed förstås brännvin, som vid
+ 15" å Celsii termometer innehåller 50 volymprocent alkohol.
2. Inbetalning af tillverkningsskatt verkställes i 1 andtränteriet,
dock hvarje gång icke för mindre än 1,500 liter.
3. Vid utförsel af brännvin må, efter hvad särskildt finnes
stadgadt, åtnjutas restitution med 66,3 öre för hvarje liter renadt och
med 65 öre för hvarje liter icke renadt brännvin af normalstyrka.
4. Restitution af tillverkningsskatt må under de villkor och den
kontroll, Kungl. Maj:t vill föreskrifva, åtnjutas
för brännvin, som vid staten tillhörigt krutbruk användes för tillverkning
af krut, afsedt för krigsbruk eller för öfningar i försvarsändamål
;
för finkelolja, afsedd till tekniskt ändamål; samt
för brännvin, som gjorts till förtäring obrukbart (denaturerats).
För brännvin, som denaturerats vid bränneri, där tillverkningsrätt
gäller, må åtnjutas skattefrihet.
Afgift för undersökning af finkelolja i och för restitution af tillverkningsskatt
utgår med två öre och för denaturering af brännvin med
ett öre för hvarje liter af normalstyrka.
§ 11-
1. Har tillverkningen icke uppgått till 8,000 liter beskattningsbart
brännvin för hela den tid tillverkningsrätten gällt, då skall förutom
stadgad skatt erläggas en afgift af 10 öre för hvarje liter, hvarmed
11
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N.o 22.
det tillverkade litertalet understiger nämnda belopp; och likaledes skall,
i händelse tillverkningen ej uppgått till 500 liter i medeltal för hvarje
tillverkningsdygn, utgå en afgift af 10 öre för hvarje liter, hvarmed
det tillverkade brännvinet understiger ett efter en medeltillverkning af
500 liter beräknadt tillverkningsbelopp. Dessa afgifter skola dock ej
utgå, då tillverkningsrättens upphörande grundar sig på anmälan eftei
olyckshändelse, hvarom i § 6 sägs, eller Kungl. Maj:ts därom meddelade
föreskrift; och ankomme på Kung!. Maj:t.s pröfning, huruvida eller i
hvad mån befrielse från desamma må medgifvas, då brännvinet erhålles
såsom biprodukt vid annan tillverkning.
2. Har tillverkningen vid ett och samma bränneri under tiden
från den 1 oktober till den 1 därpå följande maj öfverstigit 600,000
liter beskattningsbart brännvin eller under tiden från den 1 maj till
den 1 oktober öfverstigit 435,000 liter, då skall förutom stadgad skatt
erläggas en afgift af 5 öre för hvarje liter, hvarmed det tillverkade
litertalet öfverstiger i förra fallet 600,000 liter och i det senare 435,000
liter.
3. De enligt mom. 1 och 2 utgående särskilda afgifter skall tillverkaren
inom fjorton dagar efter tillverkningsrättens upphörande inbetala
till landtränteriet. Sker det ej, låte Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ofördröjligen utmäta afgifterna; och skall emellertid det vid
bränneriet tillverkade och vid till verkningstidens slut under offentlig
vård kvarvarande brännvinet utgöra pant för afgifterna.
4. För brännvin, tillverkadt vid bränneri under tid, då jämlikt
anmälan enligt § 4 mom. 2 majs eller utländsk potatis där användes
för brännvinstillverkning, skall tillverkaren påföras en särskild afgift af
5 öre för hvarje liter. Denna afgift inbetalas förskottsvis i landtränteriet,
dock hvarje gång icke för mindre än 10,000 liter; för mycket
erlagd afgift restitueras efter tillverkningsrättens upphörande på därom
af tillverkaren gjord framställning.
§ 25.
1. Den, som vid brännvinstillverkning från beskattning undansnillar
något af det brännvin, som tillverkas, begagnar tillverkningsredskap,
ledningsrör eller sprithåll are med dold öppning eller afledning,
hvarigenom brännvin kan lönligeu uttagas, eller olofligen bryter försegling
eller öppnar eller borttager lås, som öfverkontrollör eller kontrollör
i bränneri åsatt, eller gör åverkan å den i bränneriet uppsatta
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
kontrollapparaten, straffes med böter från och med 500 till och med
5,000 kronor eller dömes till fängelse från och med en månad till och
med ett år; dock må, där försnillning skett i större omfattning eller
omständigheterna eljest äro synnerligen försvårande, dömas till straffarbete
från och med två månader till och med två år. Den, som efter
detta lagrum dömes, skall ock utgifva den skatt, som belöper sig för
det undansnillade brännvinet, samt hafva förbrutit redskapen, det i
bränneriet med därtill börande förvaringsrum och nederlagsmagasin vid
beslagstillfället befintliga brännvin och de kärl, i hvilka det förvaras.
2. Har tillverkare vid brännvinstillverkning utan anmälan, som
i § 4 mom. 2 sägs, användt majs eller utländsk potatis, erlägge han
för allt det brännvin, som vid bränneriet tillverkats under den tid, då
tillverkning där pågick på grund af samma tillståndsbevis, som gällde,
när den olofliga användningen af nämnda råämnen ägde rum, en särskild
afgift af 5 öre för hvarje liter, dock minst 500 kronor.
3. Varder någon, som begagnar nederlagsrätt, beträdd med att
olofligen bortföra brännvin från nederlaget eller bryter han kronans lås,
som blifvit satt å nederlagsmagasin, dömes till böter från och med 100
till och med 2,000 kronor eller fängelse från och med eu till och med
sex månader. Äro omständigheterna synnerligen försvårande, dömes
till straffarbete från och med två månader till och med ett år. I fall
det olofligen bortförda brännvinet återfinnes, vare det förverkadt; kan
det ej tillrättaskaffas, gälde tillverkaren dess värde.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
13
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23
januari 1903.
När v arande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lageuiieim,
Statsråden: Crusebjörn,
Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
von Friesen.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer anmälde en af
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet den 6 juni 1900 afbiten
skrifvelse med begäran om utredning, huruvida en sänkning af det
under de senaste åren gällande priset å majs med 3,7 öre för kilogram
motsvarande majstullens hela belopp, skulle kunna antagas komma att
verka därhän, att brännvinsbränning af potatis, odlad inom landet, blefve
afsevärdt försvårad eller omöjliggjord, samt, för den händelse så skulle
visa sig blifva förhållandet, huruvida och i så fall hvilka åtgärder
lämpligen skulle kunna vidtagas för att, utan att kontrollen blefve
försvagad, brännvin, tillverkadt af majs, kunde blifva beskattadt högre
än sådant, tillverkadt af potatis; i anledning af hvilken skrifvelse chefen
för finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå den 19 december
nämnda år afgifvit infordradt memorial.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Odelberg anförde:
Frågan om sänkning eller upphäfvande af den sedan år 1887
utgående tullen å majs har årligen sedan^ flere år tillbaka varit föremål
för lifliga öfverläggningar inom Riksdagens båda kamrar på grund
af i ämnet väckta motioner, men Riksdagen liar hittills, dock ej med
någon betydande majoritet, afslagit samtliga ifrågavarande framställningar.
Betydelsen för landets jordbruk att erhålla ett så näringsrikt
kreatursfoder som majs till billigare pris än hvad nu är möjligt, då
detta sädesslag är belagdt med eu tull af 3,7 öre per kg., är euligt
min åsigt så stor, att frågan om denna tulls afskaffande ej längre bör
undanskjutas, utan af Eders Kungl. Maj:t föreläggas innevarande års
Riksdag till afgörande.
Förutsättningen för ett lönande jordbruk i den ojämförligt största
delen af landet är, att detsamma grundar sig på en intensiv kreatursskötsel
och mejeri handtering. På denna väg hafva äfven landets jordbrukare
sedan en lång följd af år inslagit, hvarföre ock den för
foderväxter och rotfrukter använda arealen år efter år stegrats. Detta
system har visat sig mäktigt att föra modernäringen framåt, och
i synnerhet var utvecklingen under de senaste årtiondena af det förra
århundradet, storartad. Landets export af lefvande kreatur, kött, fläsk,
smör och ägg steg år efter år, och smörexporten intog till och med
snart andra rummet bland landets exportartiklar. En beklaglig förändring
härutinnan har dock under de senaste åren inträffat, i det
exportsiffrorna varit i stadigt sjunkande, och hvad beträffar artiklarne
fläsk och ägg har till och med ett importöfverskott uppstått, uppgående
under år 1901, det senaste för hvilket officiella siffror föreligga, för
fläsk till ej mindre än 9 millioner kg. och för ägg till 3V2 millioner
tjog, representerande tillsammans ett värde af omkring 10 millioner
kronor. Orsakerna till denna tillbakagång har man velat söka icke uti
en minskad produktion utan uti en ökad konsumtion af lifsförnödenheter
inom landet, en följd af de genom industriensjuppsving ökade
arbetsförtjänsterna, men om också denna förklariugsgrund i någon mån
kan vara riktig hvad vissa utaf ifrågavarande produkter beträffar, så
är dock detta ej förhållandet med alla, ty en tillbakagång af landets
fläskproduktion kan dock påvisas. I alla händelser borde jordbruket
kunna möta en ökad konsumtion af lifsförnödenheter inom landet, utan
att följden däraf skulle blifva en så betydlig tillbakagång i exporten
däraf, som nu varit förhållandet. Orsakerna härtill äro nog flere, men
en af de viktigaste torde få sökas däruti, att betingelserna för eu billig
produktion ej blifvit hos oss så tillgodosedda, som i andra länder, fram
-
15
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 22.
förallt i Danmark, hvilket senare land är vår främste medtäflare på
den utländska marknaden. Ifrågavarande land har ej att uppvisa någon
tillbakagång i produktionen af landtmannaprodukter, utan dess export
af dylika inom landet producerade varor växer år efter år och uppgick
under år 1901 till den häpnadsväckande höga siffran af 262 millioner
kronor, däraf 60 millioner för fläsk, 132 millioner för smör och 21
millioner för ägg. Dessa siffror tala ett tydligt språk och bära äfven
vittne om, att de medel, af hvilka det danska jordbruket begagnar
sig för vinnandet af ett dylikt resultat, äro efterföljansvärda. Uppskjuta
vi allt för länge att draga fördel af dessa lärdomar, kan med skäl
befaras, att vi komma att se oss år efter år allt mer och mer undanträngda
från den utländska marknaden och kanske till sist få upptaga
en hård strid för att försvara den inhemska. En intensiv foder- och
rotfruktsodling, höjandet af det lilla landtbrukets afkastningsförmåga,
ett i hög grad utveckladt föreningsväsende m. m. hafva visserligen
förhjälpt det danska jordbruket till den höga ståndpunkt, som detsamma
för närvarande intager, samt att nedbringa produktionspriset på en stor
del landtmannaprodukter, men härtill har på samma gång i hög grad
medverkat den möjlighet, som står de danska jordbrukarne till buds,
att, utan erläggande af någon tull, importera de billigaste och bästa
kraftfodermedel, som på världsmarknaden stått till buds. Ett dylikt
kraftfodermedel hafva Danmarks jordbrukare funnit i majsen, af hvilket
sädesslag under åren 1899 — 1901 till Danmark importerats i medeltal
årligen omkring 400 millioner kg. Det är också hufvudsakligen användandet
af majs till foder, som Danmark har att tacka för sin betydande
fläsk- och äggproduktion. Vårt lands jordbrukare hafva däremot
varit helt och hållet utestängda från en dylik hjälpkälla. Att
under sådana förhållanden striden om afsättning åt landtmannaprodukter
på den utländska marknaden blir ojämn och måste sluta med nederlag
för oss är uppenbart.
Man kan med skäl uppställa den frågan, hvarför majs blifvit
belagd med tull, då detta sädesslag ej kan inom landet odlas. Orsaken
får kanske hufvudsakligen sökas i den ganska allmänt utbredda föreställningen,
framförallt bland landets potatisodlare, att majs, såsom
mycket stärkelserik och till följd däraf ett ypperligt råämne för brännvinsbränning,
skulle, i händelse dess pris blefve allt för lågt, komma att för
ifrågavarande ändamål '' användas i så stor utsträckning, att potatisodlingen
för brännvinsbränning, som i vissa trakter af landet bedrifves
i ganska stor skala, komme att blifva mindre lönande eller kanske till
och med omöjliggöras. En dylik farhåga är allt för öfverdrifven. Af
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22
en långt större fara hotas då den inhemska potatisodlingen genom den
under de senaste åren i stor skala verkställda importen af stärkelserik,
billig tysk potatis.
För att emellertid få denna fråga fullständigt utredd, aflat jag
den af chefen för finansdepartementet nu anmälda skrifvelscn. Af det
yttrande i ämnet, chefen för kontroll- och justeringsbyrån afgifvit,
framgår, att några afsevärda svårigheter ej förefinnas för att belägga
brännvin, tillverkadt af tullfritt importerad majs, med högre skatt än
sådant, tillverkadt af inom landet odlad potatis. Härigenom skulle
således ett af de ifrigast åberopade skälen för bibehållandet af majstullen
vara undanröjdt.
Visserligen har äfven anförts, att upphäfvandet af majstullen
skulle vara första steget till borttagande af öfriga spannmålstullar och
på sådant sätt jordbruket beröfvas ett välbehöfligt skydd för den inhemska
råg- och hveteodlingen, men en dvlik farhåga synes mig vara
grundlös. Snarare finner jag, att ett envist fasthållande af en tullsats,
af hvilken jordbruket tillskyndas en betydande förlust, mera är ägnadt
att skada än att befästa det protektionistiska systemet.
Den uppfattningen slutligen, att majstullen skulle verka som
skyddstull för råg- och hveteodlingen, kan jag på intet sätt dela. Så
skulle visserligen vara förhållandet, om majs kunde såsom människoföda
ersätta råg eller hvete och hela vårt behof af brödsäd producerades
inom landet, men så länge importöfverskottet af ifrågavarande sädesslag
uppgår till nära 300 millioner kg., kan en uppblandning af majsmjöl i
råg- eller h vetemjöl — förutsatt att den konsumerande allmänhetens
smak underkastade sig ett dylikt försök — ej verka till skada för den
inhemska odlingen utan blott till minskning af den nu alltför stora rågoch
h veteimporten.
Med anledning af hvad jag anfört och då jag är fullt och fast
öfvertygad, att ett billigare pris på majs i väsentlig grad kan verka
till höjandet af produktion af de jordbruksnäringens alster, hvartill vårt
lands läge och klimatiska förhållanden hänvisa, får jag, under förutsättning
att brännvin, tillverkadt af majs, åsättes en högre skatt än sådant,
tillverkadt af inom landet odlade råvaror, såsom min åsikt uttala,
att hos Riksdagen bör göras framställning om upphäfvande af den nu
utgående tullen å omalen majs.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer yttrade:
Då af skäl, som chefen för jordbruksdepartementet anfört, framgår,
att borttagande af tullen å omalen majs är af stor betydelse för
17
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
det svenska jordbrukets utveckling, anser äfven jag, att hos Riksdagen
bör göras framställning om upphäfvande af nämnda tull.
Under förutsättning af bifall härtill anhåller jag nu att få yttra
mig rörande den inverkan på brännvinstillverkningen, borttagandet af
tullen å omalen majs kommer att medföra, äfvensom angående de ändringar
i gällande förordning angående villkoren för tillverkning af
brännvin, som däraf påkallas; och torde det tillåtas mig att i detta
sammanhang jämväl erinra om några andra förhållanden, som äro af
beskaffenhet att böra föranleda ändring i nämnda förordning.
Enligt uppgifter, hämtade ur kommerskollegii underdåniga berättelser
angående handeln för åren 1893—1901, har under nämnda år priset på
majs växlat mellan lägst 7 kronor och högst 10 kronor för 100 kg.
oberäknad! tullafgiften. Om efter majstullens borttagande priset på
majs kommer att ställa sig så lågt, som nu nämnts, eller, till följd af
prisfall å världsmarknaden, kanske ännu lägre, blifver däraf antagligen
en följd, att majs kommer att i betydlig mängd användas till brännvinstillverkning,
hvarigenom priset på det hufvudsakliga råämnet för
brännvinstillverkningen, nämligen potatis, kommer att i afsevärd mån
nedtryckas. I anledning häraf måste i sammanhang med borttagande
af tullen på majs särskilda åtgärder vidtagas till förekommande af en
vidsträcktare användning af majs vid brännerierna än under nuvarande
förhållanden äger rum. I sådant afseende erbjuda sig två metoder,
antingen att belägga den till brännvinsbränning använda majsen med
en särskild afgift eller ock att påföra det af majs tillverkade brännvinet
högre skatt än annat brännvin.
Angående dessa två metoder yttrar chefen för finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå i förenämnda af honom afgifna memorial:
»Om den förstnämnda metoden väljes, måste inmäskningarna vid
bränneriet underkastas en noggrann kontroll. Redan nu utöfvas en
viss kontroll öfver dem, till hvilket, ändamål tillverkaren är skyldig att
dagligen lämna kontrollören uppgift öfver råämnenas myckenhet och
beskaffenhet samt tillhandahålla behöfliga mätnings- och vägningsredskap.
Kontrollören åligger att sned uppmärksamhet följa inmäskningen,
att understundom närvara vid råämnenas uppvägning och kontrollera
dennas riktighet, att uppmäta mäskens volym och tmdersöka
dess sockerhalt samt häröfver föra journal äfvensom att i enlighet med
kontroll- och justeringsbyråns särskilda föreskrifter af dels råämnenas
mängd, dels mäskens volym och sockerhalt beräkna det brännvinsutbyte,
som borde erhållas, och därmed jämföra det af brännvinskontrollapparaten
Bih. till Piksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 3
18
Kunyl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.
angifna utbytet. På detta sätt erhålles en sekundär kontroll öfver
brännvinstillverkningen. Om nämligen kontrollapparatens utslag i betydligare
mån understiger det beräknade utbytet eller plötsliga växlingar
i detta uppstå, får kontrollpersonalen sin uppmärksamhet fäst
på förhållandet och kan vidtaga behöftiga åtgärder för att utröna,
huruvida möjligen ett fel hos kontrollapparaten eller en försnillning
föreligger. Härtill kan den nuvarande kontrollen öfver inmäskningarna
vara tillräcklig, men den är långt ifrån tillräcklig för att läggas till
grund för beskattning. Det är intet i densamma, som hindrar tillverkaren
att, ehuru inmäskningarne vid ett och samma bränneri pläga
göras med samma belopp hvar dag, ändock för de uppvägningar, vid
hvilka kontrollören ej är närvarande, uppgifva mindre majs och mera
annan spannmål; att lämna dylika oriktiga uppgifter bereder honom
emellertid för närvarande ingen nytta.
Skall en särskild afgift erläggas för den inmäskade majsen, måste
kontrollören före hvarje inmäskning bestämma den till inmäskning
afsedda majsens vikt och dessutom tillse, att ej majs mellan de ordinarie
inmäskningarne obehörigen inmäskas. Majs afverkas vanligen i brännerierna
helkokt, och man kan då tänka sig, att, sedan den af kontrollören
uppvägda majskvantiteten införts i kokaren och någon tid där
kokats, ny majs påfylles vid något tillfälle, då kontrollören ej vore
närvarande. Att ålägga kontrollören ej endast att närvara vid hvarje
inmäskning, utan äfven att ständigt öfvervaka kokaren låter sig ej ens
göra vid bränneri, där tillverkning endast bedrifves på dagen, enär
kontrollören vissa tider är upptagen af annat arbete, såsom brännvinets
uppmätning ur sprithållaren samt inläggning å och uttagning från
nederlaget m. m.; ännu mindre skulle det gå för sig vid bränneri, där
tillverkning pågår hela dygnet. Det skulle således i många fall erfordras
två kontrollörer, boende i bränneriets omedelbara närhet.
Denna stränga kontroll öfver bränneriet, hvilken väl knappast
skulle kunna genomföras, kan möjligen undvikas genom en föreskrift,
att all vid bränneriet befintlig majs, så länge tillverkningsrätt där gäller,
skall förvaras i särskild! magasin under kronans lås och ej utlämnas
annat än i den mån den skall användas i bränneriet. Men denna föreskrift
måste ytterligare kompletteras med en annan, nämligen att under
samma tid majs ej må användas på egendomen, där bränneriet är beläget,
till något annat ändamål, t. ex. utfodring åt kreatur, ty finge
majs, afsedd att användas för sistnämnda ändamål, förvaras i annan
lägenhet på egendomen, funnes ju ingen säkerhet, att den ej obemärkt
infördes i bränneriet och där inmäskades utan kontrollörens vetskap;
19
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.
detta gäller åtminstone för brännerier, där majs användes vid brännvinstillverkningen,
vid hvilka det därför blir alldeles nödvändigt att under
pågående tillverkning förbjuda användning af majs till utfodring.
Den andra af de föreslagna metoderna var att pålägga det af
majs tillverkade brännvinet en högre skatt än annat brännvin. Enär det
iir omöjligt att, när flera olika råämnen användas i ett bränneri, särskilja
det af det ena råämnet tillverkade brännvinet från det öfriga, blir
det nödvändigt att underkasta allt det brännvin, som tillverkas vid
bränneriet, under det att majs där afverkas, den högre skatteu. Denna
metod är ur kontrollsynpunkt enklare än den förut omnämnda, emedan
kontrollören ej behöfver noggrant öfvervaka, huru mycket majs inmäskas,
utan endast behöfver tillse, huruvida majs användes vid inmäskningen.
Den medför däremot för tillverkaren den olägenheten, att han ej kan
mäska majs samtidigt med andra råämnen, hvilken samtida inmäskning
dels af åtskilliga tillverkare anses medföra bättre utjäsning, dels lämnar
värderikarc drank än enbär potatismäsk. Hvad särskildt pressjästfabrikerna
beträffar, torde denna metod sannolikt komma att alldeles
hindra dem att vid sin tillverkning använda majs.»
Af hvad chefen för kontroll- och justeringsbyrån sålunda anfört synes
framgå, att af de båda antydda utvägarna den, som afser att underkasta
allt det brännvin, som tillverkas vid ett bränneri, under det att majs där
användes, högre skatt, är den, som lämpligast torde böra ifrågakomma
att användas. Med anlitande af denna utväg kommer åt majsen att
anvisas dess råtta plats bland råämnena för brännvinstillverkningen,
nämligen att utgöra en reserv, som tillgripes, först sedan de inhemska
produkterna förbrukats. Att genom tillämpning af nyssnämnda metod
pressjästfabrikerna blifva förhindrade att inmäska majs torde vara af
mindre betydelse, enär de hufvudsakligen använda majs för att få ett
högre brännvinsutbyte.
Den högre skatten för brännvin, tillverkadt vid bränneri, där majs
användes, synes böra utgå i form af en särskild afgift jämte den vanliga
bränn vinsskatten. Vid bestämmandet af storleken af denna särskilda
afgift måste beaktas, att äfven det af maltet erhållna brännvinet blir
underkastadt densamma. Till 100 kg. majs användas vid inmäskningen
i de svenska brännerierna ungefär 20 kg. torkadt malt och utbytet blir
af majsen 70 och af maltet 15 eller tillsammans 85 liter brännvin af
normalstyrka, motsvarande 83,3 liter beskattningsbart brännvin; detta
dock något högt räknadt. Fördelas den nuvarande tullen på 100 kg.
majs, 3 kronor 70 öre, på 80 å 83 liter brännvin, belöper sig på hvarje
liter 4,6 å 4,5 öre, hvilka tal lämpligen kunna afjämnas till 5 öre.
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Den vid bränneriet anställde kontrollören bör med någon uppmärksamhet
kunna öfvervaka, att ej okrossad majs inmäskas i smyg.
Att vid bränneri, där malen spannmål användes, åstadkomma kontroll
därå, att icke majsmjöl inblandas i annat mjöl är däremot svårare. Af
sådan anledning borde helst användningen af malen spannmål vid
brännvinstillverkning förbjudas, hvilket ej heller skulle förorsaka brännvinstillverkarne
i allmänhet någon olägenhet, då för närvarande mjöl
endast undantagsvis användes i brännerierna. För pressjästfabriker,
som ännu använda den s. k. skumjästmetoden, skulle däremot förbudet
blifva ödesdigert, enär vid dessa fabriker inmäskas spannmål endast i
form af finmalet mjöl. För användning af malen spannmål måste därför
en skärpt kontroll föreskrifvas hufvudsakligen gående ut på proftagning
och undersökning af det mjöl, som användes, hvarjämte föreskrift
bör lämnas, att spannmålen skall malas på bränneriets egen
kvarn, samt möjligtvis kontrollörerna böra åläggas något utsträcktare
tjänstgöring vid de brännerier, som använda malen spannmål, än vid
öfriga brännerier. De bestämmelser, som i nyssnämnda hänseenden
kunna finnas påkallade, hafva emellertid sin rätta plats i ordningsstadgan
för brännvinsbrännerierna.
I en till Eders Kungl. Maj:t ingifven underdånig petition har ett
stort antal personer, de flesta från Vestergötland, men åtskilliga äfven
från Östergötland och Skåne — under framhållande dels att odling
af rotfrukter vore alldeles nödvändig för att uppehålla jordens bördighet,
dels att mellersta delen af det egentligen jordbruksidkande Sverige vore
hänvisad till odling af rofvor och potatis, dels ock att i vissa trakter
af nämnda landsdel af åtskilliga orsaker potatisen måste användas för
brännvinstillverkning — anfört, att under de senare åren råmaterialerna
för brännvinstillverkningen blifvit helt andra än förut, nämligen antingen
utländsk spannmål såsom majs, ris och dylikt eller ock sockerbetor och
affall från sockertillverkningen samt importerad potatis. Tillverkningen
hade också förändrats i så måtto, att antalet mindre brännerier årligen
förminskades och ett antal stora fabriker uppstode. Staten hade genom
att åsätta tull å brännvin sökt skydda denna industri, men upphäfde
detta skydd genom att låta tullfritt införa brännvinet i utländsk potatis,
som till följd åt ett lyckligare klimat och billigare transportmedel kundo
vid de södra kusterna säljas till sådant pris, att de svenska jordbrukarne
ej kunde täfla därmed. Med åberopande häraf hafva petitionärerna
hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
om ej brännvinsbränningen kunde så ordnas, att därtill, såsom förut,
landets produktion af potatis vunne afsättning, till hvilket måls vinnande
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Propositim N:o 22.
petitionärerna föresloge, att för allt brännvin, som tillverkades af utländska
produkter, af sockerbetor eller affall från sockerfabrikation samt vid jästfabriker,
skulle erläggas 10 öre högre skatt por liter af normalstyrka,
än för det brännvin, som tillverkades af andra inhemska produkter, att
tillverkningen på ett lillverkningsdygn ej finge öfverstiga 3,000 liter af
normalstyrka vid hvarje bränneri, och att, där så skedde, liknande
högre skatt, eller 10 öre, skulle erläggas för hvarje liter, som öfversköte
nämnda antal, samt att potatis skulle åsättas en införseltull af en krona
per 100 kilogram. Vidare hafva åtskilliga brännvinstillverkare och
jordbrukare i Skåne och Blekinge i underdånig petition hemställt om
införande af högre skatt för brännvin, som tillverkades af utländska produkter,
hvarjämte framställningar gjorts dels af åtskilliga personer om
införande af tull å all utländsk potatis, som här i riket infördes under
tiden från och med den 15 september till och med den 15 april, dels
ock genom Sveriges bränneriidkareförening af ett större antal jordbrukare
angående meddelande af bestämmelser i syfte att tillverkningen
af stärkelse och brännvin hufvudsakligast förbehölles det svenska jordbruket
och dess potatisodling.
Öfver de två förstnämnda petitionerna hafva ej mindre generaltullslyrelsen
och chefen för finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå
gemensamt än äfven landtbruksstyrelsen afgifvit infordrade underdåniga
utlåtanden, däri bemälda myndigheter hemställt, att petitionerna
icke måtte till vidare åtgärd föranleda.
Hvad angår petitionärernas förslag, så vidt därmed afses att genom
särskilda åtgärder söka förekomma, att vid brännvinstillverkningen den
svenska potatisen undantränges af importerad utländsk potatis, synes
mig detsamma så till vida förtjäna afseende, att, utom för brännvin, tillverkadt
af majs, högre afgift bör erläggas jämväl för brännvin, tillverkadt,
af importerad utländsk potatis.
Importen af potatis, som under 1890-talet ända till år 1897 höll
sig vid omkring 3,000 å 4,000 ton om året, steg år 1898 till 32,000
ton. År 1899 utgjorde den 83,000 ton och de närmast därpå följande
två åren respektive 54,000 och 85,000 ton, hvaraf åtminstone en del,
ehuru storleken dock ej kan uppgifvas, användts vid brännerierna. Den
närmaste anledningen till den första i större skala bedrifna importen
af tysk bränneripotatis var den dåliga potatisskörden i Sverige hösten
1899, hvarigenom brist i tillgången på svensk potatis uppstod, desto
större som brännvinstillverkningen till följd af förväntan på en blifvande
skatteförhöjning bedrefs i vida större omfattning, än behofvet af brännvin
kräfde. Härtill kommo äfven förhållandena inom Tyskland, hvarest
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
brännvinstillverkningen under de närmast föregående åren ökats mycket
betydligt, i följd hvaraf en allt större jordareal användts till potatisodling.
När så en öfverproduktion af brännvin inträdde, uppstod öfverflöd
på potatis; i synnerhet blef öfverskottet stort, när under vintern
1900—1901 höstsäden af hvete och råg i Tysklands östra provinser
i hög grad skadades af frost, och den därigenom ledigblifna arealen
användes till potatisodling. De omständigheter, jag nu anfört, hafva
visserligen varit tillfälliga och äro säkerligen öfvergående, men det är
dock att förutse, att den en gång började potatisimporten kommer att
fortgå äfven sedan normala förhållanden i nyss omnämnda afseenden åter
inträdt i Tyskland. Oafsedt att potatisodlingen där bedrifves under
gynnsammare förhållanden i afseende på klimat och jordmån än i
Sverige, hafva under do senaste årtiondena såväl offentliga myndigheter
som enskilda jordbrukare och korporationer nedlagt mycket arbete på
potatisodlingens förbättrande ej mindre genom en rationell skötsel af
densamma än äfven genom utsädets förbättrande, och hafva därvid
betydande resultat vunnits. Sålunda har skörden per hektar, som
under 1880-talet utgjorde i medeltal 83, i deciton, under 1890-talet
stigit till 96,5 deciton, likaledes i medeltal för hela årtiondet. Potatisens
stärkelsehalt, i Sverige 16 till 17 procent, är i Tyskland vanligen öfver
20 procent, ofta nog 24 procent.
De nu antydda förhållandena i förening med den fördel för brännvinstillverkaren,
som ligger däri, att han kan på en gång vid till
verkningsperiodens
början uppgöra aftal med en enda säljare, nämligen
importören, om leverans af hela det för tillverkningsåret behöfliga
partiet potatis, under det att han vid inköp af svensk potatis mestadels
måste göra inköpen i små partier utan att kunna på förhand med
säkerhet beräkna, huru mycket han sammanlagdt kan erhålla, göra det
antagligt, att den en gång började importen af utländsk, särskildt tysk
bränneripotatis kommer att fortfara, såvida ej åtgärder till dess begränsning
snart vidtagas. En dylik import af tysk potatis skulle säkerligen
föra med sig anläggandet af stora brännerier i eller invid kuststäderna
särskildt i södra Sverige, hvarigenom brännerikandteringen
lätt komme att öfvergå till en ren fabriksindustri från att såsom för
närvarande hufvudsakligen vara en binäring till jordbruket. Äfven för
att motverka brännerihandteringens utveckling i dylik riktning anser
jag det vara nödvändigt att belägga det af utländsk potatis tillverkade
brännvinet med en särskild afgift. Det är visserligen sant, att man
vid brännerierna icke kan skilja den utländska potatisen från den svenska,
men om anmälningsskyldighet för den, som vill använda utländsk pota
-
23
Kungl, Maj.is Nåd. Proposition N:o 22.
tis, införes och påföljden för försummelse i detta afseende göres tämligen
kännbar, torde det vara föga sannolikt, att någon brännvinstillverkare
vill utsätta sig för den risk, oloflig användning af utländsk
potatis skulle medföra, isynnerhet som hemforslandet af denna skrymmande
vara ej kan ske obemärkt och det säkerligen snart blefve bekant
bland grannarne och äfven för kontrollpersonalen, hvarifrån potatisen
kom me.
Afgiften för brännvin, tillverkadt, af importerad utländsk potatis,
synes böra bestämmas till samma belopp som afgiften för brännvin,
tillverkadt af majs, således till 5 öre för hvarje liter. I likhet med den
senare afgiften bör den också utgå för allt brännvin, som tillverkas
vid bränneriet under den tid, då utländsk potatis där användes.
Det skydd, som genom en dylik afgift skulle beredas den svenska
potatisodlingen, framgår af följande beräkning. Under antagande att
den importerade tyska potatisens stärkelsehalt i meddeltal är 21 &, lämnar
en hektoliter dylik potatis 17 liter brännvin, hvartill kommer det af
maltet, 5 kg., erhållna brännvinet, 3,7 5 liter, således tillsammans 20,7 5
liter brännvin af normalstyrka, motsvarande 20,3 liter beskattningsbart
brännvin. Belägges nu detta brännvin med en afgift af 5 öre per liter,
blir afgiften för det af en hektoliter importerad potatis med tillhörande
malt erhållna brännvinet något mera än 1 krona; och motsvarar således
den föreslagna afgiften, isynnerhet som utbytet snarare är för lågt än
för högt beräknad t, en tullafgift af under alla förhållanden minst 1
krona för hektoliter potatis.
Innan tillverkaren börjar använda majs eller utländsk potatis i
brännei iet, bör han därom göra anmälan hos kontrollören liksom ock,
enär den särskilda afgiften skall utgå för hela den tid, hvarunder
nämnda råämnen användas, då han ämnar upphöra därmed. Den särskilda
afgiften bör för undvikande af oreda i bokföringen debiteras för
sig och ej sammanföras med skatten. På det att någon ändring icke
må behöfva göras i fråga om rättigheten att hafva brännvin liggande
på nederlag, bör afgiften också betalas i förskott. En försummelse
härutinnan bör naturligtvis medföra tillverkningens afbrytande.
1 ett år 1887 inom finansdepartementet utarbetadt förslag till förordning
angående villkoren för tillverkning af brännvin hade intagits
förbud att vid brännvinstillverkning använda majs, ris och andra råämnen,
som vore af beskaffenhet att icke kunna inom landet allmänneligen
alstras. Såsom påföljd för öfverträdelse af detta förbud hade föreslagits
böter från och med 500 till och med 1,500 kronor äfvensom en
särskild afgift af 5 öre för hvarje kg. af det olofligen använda rå
-
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
ämnet. Vid behandling inom högsta domstolen af detta förslag förklarade
högsta domstolens pluralitet, att den ansåge det ur rättsligsynpunkt
icke vara lämpligt att för en viss klass af näringsidkare med
kriminellt ansvar belägga ett eljest tillåtet användande af egna, till
riket lofligen införda råämnen. I öfverensstämmelse med den inom
högsta domstolen sålunda uttalade åsikten anser jag bötesstraff för
den, som utan föregående anmälan vid brännvinstillverkning använder
majs eller utländsk potatis, icke böra ifrågakomma. Däremot synes
mig såsom påföljd för oloflig användning vid brännvinstillverkning af
berörda råämnen böra föreskrifvas skyldighet för tillverkaren att erlägga
en särskild afgift af 5 öre för hvarje liter brännvin, som tillverkats vid
bränneriet under den tid, då tillverkning där pågick på grund af samma
tillståndsbevis, som gällde, när den olofliga användningen af råämnen
ägde rum. Att den särskilda afgiften måste utkräfvas för allt det brännvin,
som tillverkats under tillverkningspcrioden, påkallas af svårigheten
att i de flesta fall kunna med säkerhet afgöra, när den olofliga användningen
börjat. Presumtionen torde väl också få anses vara för af t den
pågått under hela tillverkningsperioden. För den särskilda afgiften,
bör dock ett minimum fastställas, hvilket synes skäligen kunna bestämmas
till 500 kronor.
Förutom i fråga om särskild afgift för brännvin, tillverkadt af
importerad utländsk potatis, synes mig petitionärernas framställningar
endast i hvad de angå brännvinstillverkningens inskränkning till visst
belopp böra föranleda någon åtgärd.
Enligt uppgifter, lämnade från kontroll- och justeringsbyrån, steg
brännvinstillverkningen vid brännerierna tillverkningsåren 1891—92
och 1901—02 till följande belopp, nämligen år 1891—92
vid 22 brännerier till högst 50,000 liter
»31 » » mellan 50,000 och 100,000 liter
» 27 » » » 100,000 » 200,000 »
vid 44 brännerier till mellan 200,000 och 400,000 liter
» 12 » » » 400,000 » 600,000 »
» 6 » » mera än 600,000 liter
samt år 1901—02
vid 4 brännerier till högst 50,000 liter
»
12
»
»
mellan
50,000
och
100,000 i
liter
»
21
»
»
100,000
»
200,000
»
»
41
»
i>
»
200,000
»
400,000
»
»
39
»
400,000
»
600,000
»
)>
18
»
»
mera
än 600,000
liter.
25
Kung!- Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.
Härvid är visserligen att märka, att brännvinstillverkningen under
de senaste åren varit större än vanligt, äfvensom att bland de 18
brännerier, som under sistlidet ar tillverkat mera än 600,000 liter,
äfven förekomma 5 pressjästfabriker, som varit i gång under hela året;
men äfven med tillbörligt afseende fästadt bära visa ändock de anförda
siffrorna, att brännerihandteringens utveckling under de senaste tio åren
gått i sådan riktning, att antalet af de minsta brännerierna minskats
dels genom några bränneriers nedläggande dels ock genom andras
utvidgande, under det att däremot antalet stora brännerier ökats i högst
afse värd grad. Hå det är af stor betydelse för jordbruket att fortfarande
få behålla brännerihandteringen såsom en sin binäring, är det
nödvändigt, att åtgärd vidtages lör att hejda den ofvan antydda
utvecklingen.
I nu gällande förordning angående villkoren för tillverkning af
brännvin stadgas i § 11, att, om tillverkningen vid ett bränneri under
hela den tid, tillverkningsrätt där gällt, öfverstigit 5,000 liter beskattningsbart
brännvin i medeltal för hvarje tillverkningsdygn, skall en
särskild afgift af 10 öre utgå för hvarje liter, hvarmed det tillverkade
brännvinet öfverstiger en medeltillverkning, beräknad efter 5,000 liter
för hvarje tillverkningsdygn. På grund häraf kan vid ett bränneri
under den allmänna tillverkningstiden 1 oktober—1 maj — i de flesta
fall 176 tillverkningsdygn — tillverkas 880,000 liter beskattningsbart
brännvin mot vanlig skatt, under det att för det därutöfver tillverkade
brännvinet särskild afgift måste erläggas. Därest, såsom jag anser, en
inskränkning i bränneriernas största tillverkning bör ske, lämna de
redan anförda siffrorna en tydlig anvisning, huru långt, inskränkningen
lämpligen bör sträckas, nämligen till 600,000 liter. Bestämmes det
belopp, som under allmänna tillverkningstiden må tillverkas vid ett,
bränneri mot erläggande af den vanliga skatten, till 600,000 liter
beskattningsbart brännvin, hvilket motsvarar något mera än 612,000
liter brännvin af normalstyrka, skulle, under förutsättning att förhållandena
vore desamma som under tiflverkningsåret 1901—1902, endast
11 af de nämnda år i gång varande brännerierna beröras af förändringen,
nämligen 3 jästfabriker, 3 betsaftsbrännerier, 1 melassbränneri
och 4 andra brännerier, af hvilka sistnämnda dock två med endast ett
obetydligare belopp öfverskredo den ifrågasatta gränsen. Vidtages den
ifrågasatta ändringen, synes det vara lämpligt att på samma gång också
förändra sättet för maximitillverkningens beräkning och ej längre därvid
begagna medeltillverkning på tillverkningsdygn, utan i stället beBih.
till Biksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
stämma ett högsta belopp, som under den allmänna tillverkningstiden
från den 1 oktober till den 1 maj må vid ett och samma bränneri
tillverkas Utan erläggande af särskild afgift utöfver skatten. Härför
tåla liera skäl. Först och främst är med billighet mest öfverensstämmande,
att en tillverkare får använda sina råmaterial på sätt honom
lämpligast synes, således använda dem under en kortare eller längre
tid allt efter som det för honom synes förmånligast. Särskildt vid
brännvinstillverkning af betor är det en fördel, att icke säga rent af
nödvändigt, att kunna afsluta tillverkningen redan under höstmånaderna,
emedan betornas sockerhalt i afsevärd grad minskas ju längre de förvaras.
Då enligt mitt förslag maximitillverkningen skulle inskränkas
så betydligt som till ungefär två tredjedelar af den nuvarande, bör i
stället frihet beredas tillverkarne att på förmånligaste sätt ordna sin
tillverkning inom de för densamma utstakade gränserna. Vidare är det
för en tillverkare synnerligen lätt att kringgå den nuvarande bestämmelsen;
han kan nämligen under en kort tid forcera tillverkningen, så
att den vida öfverstiger 5,000 liter om dygnet, och därefter drifva
densamma ytterst långsamt, till och med inställa den några dagar i
sänder, till dess antalet tillverkningsdygn blifvit så stort, att medeltillverkningen
för dygnet nedgått under 5,000 liter, hvilket vanligen blir
billigare än att betala den föreskrifua afgiften för öfvertillverkningen.
Vid en så stark begränsning af tillverkningen, som jag nu föreslagit,
bör äfven beloppet af den särskilda afgiften för öfvertillverkningen
ändras, så att denna afgift icke kommer att verka såsom ett
förbud mot tillverkning utöfver den föreslagna gränsen. Detta kan
sägas vara förhållandet med den nuvarande afgiften, 10 öre för hvarje
liter; också har öfvertillverkning åtminstone under de senaste tjugu
åren icke förekommit förr än just under sistförflutna tillverkningsår.
Sättes däremot ifrågavarande afgift till 5 öre för liter, blir den tillräckligt
stor för att i allmänhet hindra tillverkningen att öfverskrida
600.000 liter utan att dock alldeles omöjliggöra detta, därest en eller
annan tillverkare skulle önska att utsträcka sin tillverkning utöfver
nämnda belopp.
Begränsningen af brännvinstillverkningen under tiden 1 oktober
till 1 maj till 600,000 liter förutsätter gifvetvis, att äfven tillverkningen
under den öfriga tiden af året begränsas i samma mån. Eftersom
antalet tillverkningsdygn under månaderna maj till och med september
i allmänhet är 128, bör tillverkningen under denna tid begränsas till
435.000 liter för att komma i rätt förhållande till vintertillverkningen.
Fråga om ändring i § 11 i förordningen angående villkoren för
27
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 22.
tillverkning af brännvin i syfte att utbyta bestämmelsen om en viss
högsta tillverkning på dygnet mot en dylik om viss högsta tillverkning
under hela tillverkningstiden har vid ett föregående tillfälle varit före,
men då utan samband med förslag att minska tillverkningen. Öfver
det i ämnet väckta förslaget infordrades underdåniga utlåtanden från
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus, Kristianstads och
Blekinge län, af hvilka de två förstnämnda tillstyrkte detsamma, hvaremot
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län hufvudsakligen
af farhåga för ökad brännvinstillverkning af betor afstyrkte
detsamma. Faran härför är emellertid nu undanröjd genom den föreslagna
sänkningen af den gräns, vid hvilken skyldighet inträder att
erlägga en särskild afgift utöfver skatten.
Åt bestämmelsen om siirskild afgift för den del af tillverkningen,
som öfverstiger 600,000 liter, bör gifvas sådan affattning, att den gäller
för hvarje särskild! bränneri, oafsedt om tillverkningen där bedrifves
på grund af ett enda tillståndsbevis, som gäller hela tillverkningstiden,
eller om Hora tillståndsbevis uttagits efter hvarandra af vare sig en
och samma eller flera personer.
I nu gällande tillverkningsförordning föreskrifves vidare, att tillämnad
brännvinstillverkning skall anmälas 14 och tillverkningens alslutande
5 dagar i förväg. Dessa anmälningstider, förr möjligen behöfliga,
hafva med förbättrade kommunikationer nu blifvit alldeles för långa,
och då de dessutom medföra vissa olägenheter för tillverkaren, synas
de mig böra lämpligen förkortas till respektive 10 och 3 dagar, detta
desto hellre som redan 1891 års maltskattekommitté föreslog 10 dagars
anmälningstid för bryggerierna, mot hvilket förslag länsstyrelserna i
däröfver afgifna utlåtanden icke framställt någon anmärkning. I sammanhang
härmed bör ock den i § 7 medgifna tid af 5 tillverkningsdygn,
hvarunder tillverkningen vid bränneri må vara inställd, innan
skyldighet inträder för tillverkaren att ersätta kontrollkostnaden, nedsättes
till 3 tillverkningsdygn. Den nuvarande onödigt långa tidrymden
af fem dagar vållar nämligen statsverket betydliga kostnader, därigenom
att nästan alltid vid tillverkningens början och slut och ofta jämväl
vid andra tillfällen brännerieröa stå stilla llere dagar, under det tillverkningsrätten
är gällande.
Utom af förenämnda orsaker påkallas ändring i förordningen angående
villkoren för tillverkning af brännvin jämväl af en annan anledning,
om hvilken jag vid framläggande inför Eders Kungl. Maj:t nf
förslag till beräkning af statsverkets inkomster och utgifter för år
1904 redan erinrat, nämligen beliofvet af ökade statsinkomster, hvilket
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
behof föranleder därtill, att till ver k n i ngss katten bör höjas med 15 öre
eller från 50 öre till 65 öre för liter. Häraf föranledes ändring i § 10
mom. 1 af nämnda förordning.
Därjämte erfordras i mom. 3 af samma § ändring i fråga om det
belopp, som må restitueras vid utförsel af brännvin. Detta belopp bör
för råbrännvin * vara lika med skatten, eller 65 öre, samt för renadt
brännvin, enligt nu gällande grundsats, skatten för en liter råbrännvin,
ökad med två procent, eller 66,3 öre.
I § 12 i tillverkningsförordningen stadgas, att af det obeskattade
brännvinet minst 85 procent skola vara liggande på nederlag såsom
säkerhet för skatten, hvaremot tillverkaren ägor utbekomma återstoden
utan skattens erläggande. Storleken al det belopp, som tillverkaren
sålunda må äga disponera, är naturligtvis beroende på skattens storlek
och råbrännvinets pris. Detta sistnämnda torde knappt någon enda
gång under de senare åren hafva nedgått under 13 öre, men äfven om
det sjönke så lågt som till 11,5 öre, skulle värdet af 85 liter ändock
betäcka skatten efter 65 öre för de disponerade 15 literna, och anser
jag därför icke behöfligt att föreslå någon ändring i nyssnämnda §.
Brännvinstillverkningen har under de fyra senaste tillverkningsåren
ökats högst betydligt; den utgjorde under tillverkningsåren 1893—1898
33 å 37 millioner liter, under åren 1898—1901 45 å 46 millioner liter, allt
lör år räknadt, och steg sistförflutna tillverkningsår 1901—1902 till öfver
49,000,000 liter. Att denna ökning icke föranledts endast af ökad konsumtion,
framgår däraf, att vid innevarande tillverkningsårs början den
1 sistlidne oktober innelågo ej mindre än 15,000,000 liter brännvin å
nederlag mot 6 å 8 millioner liter de tre närmast föregående åren och
omkring 4,000,000 liter under normala förhållanden. Anledningen till den
inträffade ökningen i tillverkning, som nu utmynnat i öfverproduktion,
har däremot säkerligen varit förväntan på skatteförhöjning. Tillverkningen,
som visserligen under hösten 1902 var afsevärdt mindre än under
närmast föregående höst, kommer antagligen att ökas från och med
det proposition aflåtes om förhöjning i skatten för att sedan, så snart
skatteförhöjningen trädt i kraft, åter nedgå. Tillvaron inom landet af
en betydlig kvantitet brännvin liggande på nederlag eller till fri disposition
är vid genomförande af en skatteförhöjning en olägenhet så
tillvida, att den högre skatten ej blir effektiv, förr än det brännvin,
som beskattats efter den lägre skattesatsen, blifvit förbrukadt. För att
i möjligaste mån minska denna olägenhet bör därföre förhöjningen i
skatten inträda så fort ske kan och drabba allt brännvin, för hvilket,
då skatteförhöjningen inträder, skatt är ogulden.
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Den af skatteförhöjningen följande höjningen af restitutionsbeloppet
vid utförsel eller denaturering af brännvin bör icke inträda samtidigt
med skatteförhöjningen, emedan i sådant fall skatt för rätt betydliga
belopp skulle komma att restitueras med 65 öre, oaktadt den
ej blifvit erlagd med mera än 50 öre. Den högre restitutionen bör i
stället inträda något senare och synes tidpunkten därför lämpligast
kunna bestämmas på enahanda sätt som vid senaste skatteförhöjning
år 1888, nämligen vid denaturering till den 1 nästkommande oktober
och vid utförsel till den 1 januari 1904.
Af öfriga föreslagna ändringar i förordningen bör bestämmelsen
om särskild afgift å brännvin, som tillverkas af majs, hvilken bestämmelse
förutsätter borttagande af den nuvarande tullafgiften på majs,
ej träda i kraft förr än någon tid, exempelvis fjorton dagar förflutit,
sedan beslut om tullfrihet för majs trädt i kraft. Å ena sidan behöfva
nämligen de bränn vinstillverkare, som använda majs, någon tid för
att använda redan inköpt förråd däraf, men å andra sidan får mellantiden
ej tilltagas för lång, på det att tillverkarne ej må få tillfälle att
importera och till brännvinstillverkningen använda tullfri majs. Samtidigt
med nämnda afgift bör ock bestämmelsen angående användning
af malen spannmål träda i kraft.
Återstående föreslagna ändringar kunna lämpligen tillämpas från
och med början af nästa tillverkningsår således från den 1 oktober 1903.
Sedan chefen för finansdepartementet härefter uppläst ett inom
nämnda departement uppsatt förslag till ändrad lydelse af §§ 3, 4, 6,
7, 8, 10, 11 och 25 i nådiga förordningen angående villkoren för
tillverkning af brännvin den 13 juli 1887, hvilket förslag under litt. —
finnes detta protokoll bilagdt, yttrade han vidare:
Åberopande hvad jag förut anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kungl. Maj:t måtle i särskilda nådiga propositioner föreslå
Riksdagen att
dels besluta sådan ändring i gällande tulltaxa, att rubriken omalen
majs förklaras tullfri, samt att berörda ändring skall lända till efterrättelse
från och med den dag, som, efter det Riksdagen fattat beslut
i ämnet, af Eders Kungl. Maj:t kungöres,
dels och antaga det af mig nyss upplästa förslaget till ändrad
lydelse af vissa §§ i nådiga förordningen angående villkoren för tillverkning
af brännvin den 13 juli 1887.
I sammanhang härmed torde Eders Kungl. Maj:t föreslå,
att hvad sålunda i afseende å förhöjningen af bränn vinsskatten
Bih. till Piksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 5
30
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 22.
stadgas skall lända till efterrättelse från och med dag, som efter af
Riksdagen därom fattadt beslut, af Kungl. Maj:t kungöres;
att bestämmelserna angående särskild afgift för brännvin, som
tillverkas vid bränneri under tid, då majs där användes, samt angående
användningen af malen spannmål skola träda i kraft från och med
dag, som, efter det Riksdagen fattat beslut om upphäfvande af majstullen,
af Eders Kungl. Maj:t kungöres;
att skatt vid denaturering af brännvin skall intill den 1 oktober
1903 restitueras med 50 öre för litern;
att bestämmelserna angående den förhöjda restitutionen vid utförsel
skola tillämpas från och med den 1 januari 1904 samt
att öfriga bestämmelser skola träda i kraft den 1 oktober 1903.
Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla; och
skulle nådiga propositioner till Riksdagen aflåtas af
den lydelse, bilagorna litt. — och — vid detta protokoll
utvisa.
Ex protocollo:
Sven Köhler.
STOCKHOLM I3AAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1903.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
8 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (8)
8 kopplingar.
- Rskr. 1903:85 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Majits proposition angående förändrad lydelse af §§ 3, 4, 6, 7, 8, 10, 11 och 25 i förordningen angående villkor s. 5 i texten
- BevU 1903:56 Bevillningsutskottets Memorial N:o 56 a1 i texten
- BevU 1903:43 Bevillningsutskottets Memorial N:o 43 s. 5 i texten
- BevU 1903:29 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29 s. 1 i texten
- BevU 1903:25 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25 s. 1 i texten