Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i gällande bestämmelser rörande afvittring en inom Västerbottens .och Norrbottens läns lappmarker

1905-03-17 · 41 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 41 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1905:88, Angående vissa ändringar i gällande bestämmelser rörande afvittring en inom Västerbottens .och Norrbottens läns lappmarker

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 88.

1

N:o 88.

Kung!. Majis nådiga proposition till Riksdagen, angående vissa

ändringar i gällande bestämmelser rörande afvittring en

inom Västerbottens .och Norrbottens läns lappmarker;

gifven Stockholms slott den 17 mars 1905.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att för sin del besluta, att vid afvittringen inom de områden

af Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, beträffande b vilka

Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande ännu icke meddelat

afvittringsutslag, skall iakttagas:

dels att för nybyggen, som hädanefter upplåtas å odisponerade

öfverloppsmarker nedom odlingsgränsen, skogsanslaget bestämmes till

högst 1,200 hektar för helt mantal;

dels ock att af skogsanslaget skall omedelbart tilldelas de särskilda

hemmanen eller nybyggena endast hvad som efter noggrann, af afvittringslandtmätaren

med biträde af skogstjänsteman för hvarje särskildt

fall förrättad undersökning anses erforderligt för nödigt husbehof,

med hänsyn jämväl till förefintliga odlingslägenheter, men att återstoden

af skogsanslagen afsättes till allmänning, att för delägarnes

gemensamma nytta förvaltas i enlighet med grunder, som af Kungl.

Maj:t bestämmas.

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 1 Samt. 1 Afl. 43 Raft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 88.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Theodor Odelberg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 88.

3

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet åt Stockholms

slott den 17 mars 1905.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Gyldenstolpe,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Alstring,

Ramstedt,

Berger, m

Meyer,

von Friesen och

Virgin.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Odelberg, anförde

härefter.

Hos Kungl. Maj:t hafva särskilda framställningar gjorts, afseende

ändringar i åtskilliga hänseenden uti de beträffande afvittringen inom

Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker gällande stadganden.

Innan jag redogör för nämnda framställningar, anhåller jag att i korthet

få erinra om hufvuddragen af de för sagda landsdelar nu gällande

afvittringsföreskrifter.

Sedan, på grundvalen af nådiga stadgan angående afvittringsverket

i Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län den 10 februari

inledning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 88.

1824 med däruti sedermera vidtagna ändringar, afvittringsverket i dessa

landsdelar fortgått, dock utan att beröra lappmarkerna, utfärdades

den 13 december 1850 särskild stadga för afvittring och skattläggning

inom Luleå lappmark. Sistnämnda stadga blef dock aldrig tillämpad,

enär Kungl. Maj:t den 28 december 1861 af förekomna anledningar fann

godt anbefalla Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län att i

god tid, innan de allmänna afvittringsarbetena ansåges böra utsträckas

till Luleå lappmark, inkomma med förslag till ny stadga för afvittringen

därstädes samt därvid jämväl i samråd med Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Västerbottens län taga under öfvervägande, huruvida icke

för samtliga lappmarker i dessa län gemensamma grunder för afvittring

och skattläggning borde bestämmas.

Under det att ett på grund häraf inkommet förslag var föremål

för förberedande behandling, blef med anledning af framställning från

Riksdagen genom nådigt bref den 13 december 1867 stadgadt, bland

annat, att en gränslinje mellan den egentliga fjällbygden och den till

odling tjänliga delen af Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker

skulle provisionel^ bestämmas samt att anläggning af nybyggen ofvanför

denna gränslinje tills vidare och intill dess allmän afvittring skett i de

socknar, genom hvilka gränslinjen komme att sträcka sig, icke finge

af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens och Norrbottens

län beviljas.

Från denna tid är äfven ett annat stadgande att märka, nämligen

nådiga förordningen den 29 juni 1866, angående dispositionsrätten

öfver skogen å sådana skattehemman, som uppkomme af nybyggen,

hvilka därefter från kronan upplätes, eller af sådana äldre nybyggen,

för hvilka föreskrift^ byggnads- eller odlingsskyldigheter icke blifvit

behörigen fullgjorda. 1 denna förordning stadgades, bland annat, att

å dylika skattehemman skattemannen ej skulle äga annan rätt öfver

hemmanets skog, än att han därifrån finge dels, utan utsyning, till

husbehof hämta nödigt virke och bränsle och dels, efter utsyning och

stämpling af vederbörande skogstjänstemän, fritt taga eller försälja

hvad därutöfver kunde, med bevarande för framtiden af skogens bestånd,

årligen afverkas. Ej heller finge för uppodling till åker och

äng skog å hemmanet fällas annorledes än sålunda sagts, med mindre

skattemannen därtill erhållit särskild! tillstånd af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Genom nådigt bref den 29 juni 1866 meddelades jämväl bestämmelser

angående dispositionen af sådana öfverloppsmarker, som icke

lämpligen kunde användas vare sig till kronoparker eller anläggning

af nya hemman.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 88. 5

Vid öfvervägande af inkomna förslag till ny afvittringsstadga för

lappmarken fann Kungl. Maj:t det vara ömkligt, att i sammanhang

med afvittringen åtgärder vidt oges för betryggande af skogens framtida

bestånd och för bevarande af lapparnes renbetesrätt, och ansåg

Kungl. Maj:t, att i sådant hänseende den blifvande afvittringsstadgan

borde innehålla allmänna föreskrifter såväl om nämnda betesrätt som

angående utsträckning af bestämmelserna i nyssberörda nådiga förordning

den 29 juni 1866 rörande dispositionsrätten öfver skogen å vissa

hemman till att gälla alla frälse- och skattehemman och lägenheter

i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker beträffande den vid

afvittring dem tilldelade skogen. Då likväl sådana bestämmelser skulle

inskränka de enskildes dispositionsrätt öfver skogen, ansåg sig Kungl.

Maj:t icke böra utan riksdagens hörande i dessa ämnen förordna

och aflät därför till 1873 års Riksdag nådig proposition angående

bestämmelser i dylikt syfte. Detta förslag blef med en mindre ändring

af Riksdagen godkändt. Därefter blef den ännu gällande stadgan

om afvittring i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker af

Kungl. Maj:t utfärdad den 30 maj 1873. I densamma hafva sedermera

ändringar vidtagits i särskilda delar.

Enligt ifrågavarande stadga skola genom allmän afvittring från kro- 1813 års åt.

nans marker nödiga områden tilldelas såväl de i lappmarken förut rittrmgsstadg*.

varande, icke behörigen afvittrade hemman och nybyggen som ock de

nybyggen, som kunna vid afvittringen i laga ordning tillkomma (endast

nedom odlingsgränsen). Ränta och mantal å hemman och nybyggen bestämmas,

där det ej förut skett. Vid afvittringen skall ock eu (definitiv)

gräns bestämmas emellan de delar af lappmarken, som äro tjänliga för

odling, och den mark, där nybyggesanläggningar icke vidare må tillåtas.

Denna gräns fastställes af Kungl. Maj:t. Afvittringen skall i regel företagas

sockenvis. Efter den allmänna afvittringens fullbordande må nybyggen på

odisponerad mark inom de till odling tjänliga delarna af landet åt hugade

sökande upplåtas och genom särskilda afvittringsåtgärder utbrytas.

Hemman och nybyggen skola, såvidt tillgång finnes, erhålla skog ej blott

till husbehof utan ock till afsalu, dock att ägare af frälse- och skattehemman

och lägenheter ej må öfver den vid afvittring tilldelade skogen

äga vidsträcktare dispositionsrätt än enligt § 1 af ofvanberörda nådiga förordning

den 29 juni 1866 är ägare af däri omförmälda hemman förunnad.

Dylikt skogsanslag må, med hänsyn till skogens och betets bättre eller

sämre beskaffenhet samt markens olika växtlighet, bestämmas efter beräkning

af 5,000 kvadratref (= 440,7 0 hektar) eller därutöfver till högst

20,000 kvadratref (= 1,763,04 hektar) skogsmark för helt mantal och i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 88.

förhållande därefter för större eller mindre hemmantal. Däri inberäknas

ej sådan mark, som bör hänföras till impediment. Impediment bör i

ägobeskrifningen särskildt upptagas, och därmed förstås sjöar, vattendrag

samt sådana berg, sandhedar och stenbunden mark, hvarå duglig

skog hvarken finnes eller kan växa eller bete finnes eller kan erhållas,

samt kala och odugliga eller med dvärgträd bevuxna mossar och kärr,

som hafva sten till grund eller sakna affall och således äro till odlingotjänliga.

Smärre impediment å skogsmarken må dock utelämnas. Vid

ägobesiktningen, hvilken utföres af landtmätare med biträde af gode

män, uppskattas inägorna efter deras afkastning, på sätt i gällande

skattläggningsmetod finnes föreskrifvet, och skall tillses, att under

impediment ej inbegripes duglig mark, som kan komma i fråga att användas

till skogsanslag. Vid afvittring får icke taxering eller gradering

ske å skogsmark för områdestilldelning åt hemman och nybyggen, dock

att afdrag för smärre impediment, som ej särskildt upptagas, må, såvidt

nödigt är, af landtmätare med gode män bestämmas till högst en

fjärdedel af vidden af den ägofigur, hvarå sådant afdrag ifrågakommer.

Dessa afdrag anmärkas i häfdeförteckningen och taxeringslängden.

Vederbörande skogstjänsteman skall såsom kronoombud vid afvittringen

föra talan i fråga om afsättande af mark till kronopark och om skogsanslag

åt hemman och nybyggen. Kungl. Maj:ts befallningshafvande

äger därjämte förordna ombud att fora kronans talan vid ägobesiktning

och skattläggning samt andra frågor, som röra det allmännas

rätt. Vid dessa sistnämnda förrättningar må jämväl vederbörande

skogstjänsteman, där så anses nödigt, tillstädesvara och göra framställningar

i sådana ämnen, som kunna öfva inflytande på bedömandet af

kronoparks omfång och belägenhet. Kär de för afvittringen nödiga

beredelse!- föregått, upprättar landtmätaron förslag till skattläggning

och områdestilldelning, som föredrages för delägarne. Sedan förslaget

granskats af afvittringsstyresmannen, meddelar Kungl. Maj:ts befallningshafvande

afvittringsutslag, som får öfverklagas hos Kungl. Maj:t.

Sedan utslaget vunnit laga kraft eller, i händelse af besvär, blifvit af

Kungl. Maj:t slutligen pröfvadt, verkställes områdesutstakning och rörläggning.

Hvad stadgan innehåller angående allmän afvittring gäller i

tillämpliga delar äfven vid särskild afvittring af nybygge, som efter den

allmänna afvittringens slut anlagts, å odisponerad mark nedom odlingsgränsen.

Af förekommen anledning behagade Kungl. Maj:t genom nådigt

bref den 9 november 1877, under förklarande, att Kungl. Maj:t icke

ansett allmän föreskrift om afsättande af viss del. utaf hvarje sockens

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 88.

skogsanslag till allmänning böra i sakens skick omedelbarligen af Kungl.

Maj:t meddelas, förordna, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande skulle

äga att, i enahanda ordning som beträffande öfriga nödiga förberedelser

för afvittring, meddela föreskrift, huruvida en fjärdedel eller, där

vederbörande delägares beslut därtill gåfve anledning, större del af en

sockens skogsanslag borde afsättas till en eller flera allmänning^ att

förvaltas efter de grunder, som Kungl. Maja på framställning af Kungl.

Maj:ts vederbörande befallningshafvande konune att bestämma.

Sedan Kungl. Maj:t genom särskilda beslut fastställt definitiv

odlingsgräns för såväl Västerbottens som Norrbottens län, medgaf

Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 18 november 1892, att de hemman

och lägenheter ofvan odlingsgränsen i nämnda bägge län, hvilka beviljats

till anläggning före utfärdandet af ofvanberörda nådiga bref den

13 december 1867 angående bestämmande af en provisionel! kulturgräns,

skulle, beträffande Norrbottens län i den män sådant icke redan

skett, undergå afvittring. Därjämte bestämde Kungl. Maj:t beträffande

denna afvittring ofvan kulturgränsen i Västerbottens län, att ekonomiska

kartverkets kartor i skalan 1 : 50,000 skulle tjäna till ledning

vid afvittringen, och mätning genom afvittringslandtmätare endast

verkställas i vissa fall, bland annat af sådana impediment, som hvart

för sig hade ett ytinnehåll af omkring 30 hektar. Dessa impediment

skulle till sina yttre gränser mätas i skalan 1 : 20,000.

_ Med tillämpning af de sålunda gifna bestämmelserna hafva afvittringarna

i Västerbottens och Norrbottens län fortgått, så att, sedan

afvittringen i kustlandet för länge sedan afslutats, allmän afvittring

numera öfvergått ej blott hela den del af lappmarken, som är belägen

nedom odlingsgränsen, utan jämväl hela den del af Norrbottens läns

lappmark, som är belägen ofvan sagda gräns. Beträffande sistnämnda

län är emellertid att märka, att, sedan Kungl. Maj:ts befallningshafvande

meddelat utslag angående Juckasjärvi sockens afvittring

samt Kungl. Maj:t med anledning af däröfver anförda underdåniga

besvär återförvisat ärendet i vissa hänseenden beträffande Vittangi by,

denna bys afvittring ännu ej är slutligt bestämd. Särskild afvittring

å odisponerad kronomark nedom kulturgränsen i Norrbottens län är

däremot icke afslutad.

Inom Västerbottens läns lappmarksområde ofvan odlingsgränsen

pågå afvittringarna ännu i Sorsele, Stensele, Tärna, Vilhelmina och

Dorotea socknar. Nedom kulturgränsen återstår i detta län odisponerad

kronomark endast i Sorsele socken.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens

skrifvelse 1

juni 1901.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 88.

Då jag nu öfvergår att redogöra för de särskilda framställningar,

som lios Kungl. Maj:t gjorts angående ändring i gällande föreskrifter

beträffande afvittringen i lappmarkerna, är först att märka, hurusom

Riksdagen uti skrifvelse den 1 juni 1901 anhöll:

l:o) att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruledes genom lagstiftnings-

eller andra särskilda åtgärder den själfägande jordbrukande

befolkningens ställning i Norrland och Dalarne måtte kunna vidmakthållas

och stärkas och jordbrukets utveckling i nämnda landsdelar befrämjas,

samt, så snart ske kunde, för Riksdagen framlägga de förslag,

hvartill förhållandena kunde anses föranleda, och

2:o) att Kungl. Maj:t täcktes ej mindre tillse, på hvad sätt och

i hvad omfång vid afvittringarna ofvan odlingsgränsen inom Dorotea

och Vilhelmina socknar det socknarna tillkommande skogsanslag måtte

kunna afsättas till bildande af en eller flere allmänningar, samt för

Riksdagen framlägga förslag till dylika bestämmelser, än äfven föreskrifva

vidtagande af sådana åtgärder, att arbetet med dessa afvittringar

ej måtte fullföljas längre, än att hinder därigenom ej skulle

mota för sådana allmänningars bildande.

Det i moment Ro) af denna hemställan innefattade ärende har

varit föremål för utredning af den kommitté, som Kungl. Maj:t den

7 juni 1901 behagade tillsätta med uppdrag att verkställa utredning

uti nämnda hänseende och därefter, i den mån utredningen därtill

gåfve anledning, till Kungl. Maj it inkomma med underdåniga förslag —

den så kallade norrlandskommittén.

Det i moment 2:o) af Riksdagens ofvanberörda hemställan innefattade

ärende anhåller jag att nu få underställa Kungl. Maj:ts pröfning.

Sedan uti Riksdagens ifrågavarande skrifvelse framhållits vikten

af, att den själfägande jordbrukande befolkningens ställning i Norrland

och Dalarne blefve vidmakthållen och stärkt samt åtskilliga medel till

detta måls ernående antydts, anfördes beträffande det i mom. 2:o) af

Riksdagens hemställan omförmälda ämne följande.

I en inom Riksdagen väckt motion hade framställts förslag om

åtgärder i syfte, att afvittringarna i de trakter af Norrland, där desamma

ännu icke afslutats, måtte komma att fullföljas efter i viss mån

andra grunder än de hittills tillämpade, i det att nämligen bestämmelser

skulle meddelas därom, att större delen af den skog, som till socknarna

ansloges, måtte komma att afsättas till en eller flere allmänningar i

enlighet med de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde meddela.

Riksdagen, som redan förut uttalat sin åsikt om önskvärdheten däraf,

att skogsallmänningar komme till stånd, delade i allo motionärens

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 88.

uppfattning, att det varit synnerligen lyckligt, om detta önskningsmål

mer tagits i betraktande vid afvittringarnas genomförande. Förslag

om bestämmelser i sådan riktning hade ock förut varit å bane,

men frågan hade då ansetts böra lösas på frivillighetens väg. Enskilda

bemödanden hade ej heller saknats, men de hade visat sig icke på

långt när göra till fyllest, och det syntes därför vara af behofvet påkalladt,

att statsmakterna nu inskrede med eu bestämd föreskrift i

ämnet. För att ett sådant stadgande, lxvilket syntes lämpligast böra

tillkomma i formen af Konungs och Riksdags gemensamma beslut,

skulle blifva af någon betydelse, fordrades emellertid, att de ännu pågående

afvittringarna icke fullföljdes längre, än att stadgandet skulle

kunna blifva på dem tillämpligt. Det vore i allt fall endast i en ytterst

ringa del af de väldiga vidder, afvittringarna omfattat, som tillgodoseendet

af ifrågavarande, för jordbruket liksom för skogshushållningen

betydelsefulla önskningsmål numera kunde framtvingas. Motionären hade

i sin framställning upptagit allenast trakterna ofvan odlingsgränsen i

Dorotea och Vilhelmina socknar af Västerbottens läns lappmarker. Enligt

hvad för Riksdagen blifvit uppgifvet, hade emellertid afvittringarna

ej heller inom Stensele, Tärna och Sorsele socknar af samma lappmarker

fortskridit längre, än att där fortfarande funnes möjlighet till

allmänningars bildande, och Riksdagen toge med hänsyn härtill för gifvet,

att de åtgärder i förevarande syfte, som möjligen komme att vidtagas,

skulle, därest så ske kunde, utsträckas till äfven sistnämnda socknar.

Vid föredragning den 7 juni 1901 af denna Riksdagens skrifvelse

behagade Kungl. Maj:t med anledning af Riksdagens hemställan i

moment 2:o) anbefalla Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens

län ej mindre att inkomma med underdånigt förslag, på hvad

sätt och i hvad omfång vid afvittringarna inom länet det enskilde

tillkommande skogsanslag måtte kunna afsättas till bildande af en

eller flere allmänningar, än äfven att tillse, att arbetet med afvittringarna

icke fullföljdes längre, än att hinder därigenom ej mötte för

bildande, i största möjliga utsträckning, af sådana allmänningar.

Med anledning häraf afgaf Kungl. Maj:ts bemälde befallningshafvande

underdånigt utlåtande den 27 december 1901, däruti Kungl.

Maj:ts befallningshafvande emellertid inskränkte sig till att åberopa

innehållet af ett utaf Kungl. Maj:ts befallningshafvande samma dag till

landtmäteristyrelsen afgifvet yttrande, för hvilket jag längre fram torde

få redogöra.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 43 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Norrlands - kommitténs

framställning

den 16 november

1901.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 88.

Uti eu den 16 november 1901 dagtecknad underdånig skrifvelse

gjorde förberörda, af Kungl. Maj:t den 7 juni 1901 tillsatta kommitté

framställning angående förändrade grunder för afvittringen i

lappmarkerna. Kommitténs skrifvelse var af följande lydelse.

»Vid företagande af den utredning, som genom Eders Kungl. Maj:ts

nådiga bref af den 7 sistlidne juni anbefallts i fråga om åtgärder för

vidmakthållande och stärkande af den själfägande, jordbrukande befolkningens

ställning i Norrland och Dalarne samt befrämjande af jordbrukets

utveckling i nämnda landsdelar, hafva undertecknade, ledamöter

i den af Eders Kungl. Maj:t för sådant ändamål tillsatta kommitté,

ansett nödigt att till eu början undersöka, om enligt gällande afvittringsförfattningar,

i den mån dessa ännu kunna komma att tillämpas,

områdestilldelningen till enskilda hemman och nybyggen sker på sådant

sätt, som för jordbruksnäringens stödjande kan anses mest önsldigt;

och hafva kommitterade härvid funnit sig böra redan nu, och utan att

afvakta det slutliga resultatet af kommitténs arbeten, till Eders Kungl.

Maj:t afgifva eu underdånig framställning rörande några frågor, lxvilkas

skyndsamma afgörande synts kommittén vara af omständigheterna

synnerligen påkalladt.

Enligt Kungl. Maj:ts nådiga stadga om afvittring i Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker den 30 maj 1873 skall det skogsanslag,

som vid afvittring tilldelas hemman eller nybygge, bestämmas efter

beräkning af 5,000 eller därutöfver till högst 20,000 kvadratref skogsmark

(441—1,763 hektar) för helt mantal och i förhållande därefter

för större eller mindre hemmantal. Enligt kommittén lämnade upplysningar

har vid tillämpningen af denna bestämmelse så förfarits, att

skogsanslaget i medeltal kommit att utgöra 1,500—1,600 hektar för

helt mantal, oberäknad! impediment, eller vida mer än det författningsenliga

medeltalet, 1,102 hektar, och tämligen nära det lagliga

skogsanslagets maximum.

Medräknas emellertid impediment, utgöra skogsanslagen i medeltal

för mantal omkring 4,000 hektar; och då erfarenheten visat, att såsom

impediment i afsevärd omfattning ansetts äfven användbar skogsmark,

torde af nämnda skogsanslag omkring 2,400 hektar böra anses såsom

duglig mark. Ej sällan har dessutom vid afvittringen förekommit, att

hemmansdelar och nybyggen blifvit åsätta högre skattetal och i följd

däraf erhållit större skogsanslag än det, hvartill beskaffenheten af

hemmanets inägor bort gifva anledning; och vill kommittén i sammanhang

härmed hafva anmärkt, att förekomsten af dessa oegentlighet^!*

gifver vid handen, det bestämmelserna i 10 § af ofvannämnda stadga

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 88.

icke visat sig vara tillfyllestgörande för behörigt tillvaratagande af

kronans rätt vid afvittringaförrättningar.

De stora skogstillgångar, som sålunda tilldelats lappmarkernas

hemman och nybyggen, hafva ock, trots det utsyningstvång, hvarmed

deras tillgodonjutande varit förenadt, gjort dessa hemman och nybyggen

synnerligen begärliga för trävarurörelsen, och öfverflyttning af jord

från den jordbrukande befolkningen till kikare af nämnda rörelse har

i oroväckande grad ägt rum och synes alltjämt vara att befara.

Den första åtgärd, omsorgen om jordbruksnäringens vidmakthållande

inom dessa trakter påkallar, torde därför vara den, att grunderna

för skogstilldelningen vid afvittring sålunda ändras, att de hemman

och nybyggen, som hädanefter genom afvittring färdigbildas, med

bibehållande af deras ändamålsenlighet såsom jordbruksfastigheter ej

vidare göras begärliga för trävarurörelsen.

I detta afseende är det på två särskilda områden en förändrad

lagstiftning kan erhålla betydelse, nämligen dels å ännu oafvittrade

trakter och dels å öfverloppsmarker inom afvittrade delar af lappmarkerna,

där nybyggen med rätt till skogsanslag fortfarande få anläggas.

Till oafvittrade områden äro numera allenast att hänföra de ofvan

odlingsgränsen belägna delarna af socknarna Vilhelmina, Dorotea, Sorsele

och Stensele med Tärna kapellförsamling. Enligt kommittén meddelade

upplysningar utgör antalet hemmansdelar och nybyggen inom ifrågavarande

delar af nämnda socknar sammanlagdt 177. af hvilka dock

en del ägas eller innehafvas af sågverksägare och hvilka härstädes

torde genom lämpliga lagstiftningsåtgärder kunna dels bibehållas, dels

vinnas åt jordbruksnäringen.

De odisponerade öfverlopp smarkerna nedom odlingsgränsen inom

Norrbottens och Västerbottens län, belägna hufvudsakligen i socknarna

Gellivare, Jockmock, Arjepluog och Sorsele, utgöra, enligt hvad för

kommittén uppgifvits, i det närmaste 600,000 hektar. Det är alltså

ett synnerligen afsevärdt område, som här genom kolonisering efter

ett lämpligt system skulle i mån af befintliga lägenheter småningom

kunna komma jordbruksnäringen och bondeståndet till godo, men som,

upplåtet till nybyggen enligt gällande författningar och afvittringsföreskrifter,

säkerligen inom kort komme att indragas under sågverkens

stora skogsbesittningar.

Eders Kungl. Maj:t har genom nådigt bref den 7 nästlidne juni

anbefallt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län

ej mindre att inkomma med underdånigt förslag, på hvad sätt och i

hvilken omfattning vid afvittringarna inom länet det enskilda tillkommande

skogsanslag kunde afsätta^ till bildande afl en eller flere all
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!,. Maj:ts Nåd, Proposition N:o. 88.

män tvinga,Tj än äfven att tillse, att arbetet med afvittringarna icke fullföljdes

längre, än att hinder därigenom ej mötte för bildande i största

möjliga utsträckning af sådana allmänningar.

I anslutning till den uppfattning, som synes ligga till grund för

detta nådiga bref, vill äfven kommittén i allmänningars bildande af

eu del af slcogsanslaget se ett verksamt medel till hämmande af den

angifna skadliga utvecklingen i afseende å jordfördelningen mellan jordbruksnäringen

och sågverksrörelsen, och kommittén har i detta afseende

funnit önskligast, att steget tages fullt ut och att hela skogsanslaget,

i hvad det efter sakkunnig utredning anses öfverstiga nödigt

husbehof, afsättes till allmänning. Härvid böra bestämmelser stadgas,

afseende att från delaktighet i dylik allmännings afkastning utesluta

fastighetsägare, hvilka icke kunna anses såsom egentliga jordbrukare.

Vidare bär kommittén ansett det böra öfvervägas, huruvida icke

skogsanslaget enligt gällande afvittringsstadga bestämts till högre belopp,

än som kan anses nödigt. I fråga härom har kommittén väl

kommit till den öfvertygelsen, att ofvan odlingsgränsen belägna hemman

och nybyggen kunna vara i behof af det understöd, som i fråga

om skogsanslag medgifves dem af gällande bestämmelser, men hvad

beträffan de framtida nybyggen, som komma att anläggas å öfverloppsmarkerna

nedanför odlingsgränsen, synes skogsanslaget utan olägenhet

kunna och böra betydligt inskränkas, helst därigenom tillfälle till anläggande

af ett större antal nybyggen torde kunna beredas.

I fråga om dylika nybyggesanläggningar har på senare tider visat

sig, att rättighet därtill sökes jämväl af personer, Indika uppenbarligen

icke kunna hafva för afsilct att såsom jordbrukare nedsätta sig å det

tillämnade nybygget, utan måste antagas hufvudsakligen åsyfta förvärfvandet

af skogsanslaget för trävarurörelse. Äfven denna omständighet

synes förtjäna lagstiftningens uppmärksamhet.

På grund af hvad sålunda anförts får kommittén i underdånighet

hemställa,

att för afvittring och nybyggesanläggningar inom lappmarkerna

måtte i vederbörlig ordning bestämmas följande förändrade grunder,

nämligen

att, med bibehållande af nuvarande latitud för skogsanslag till

hemman och nybyggen ofvan odlingsgränsen, skogsanslaget för nybyggen,

som hädanefter upplåtas å öfverloppsmarkerna nedanför nämnda gräns,

bestämmes till högst 1,200 hektar för helt mantal;

att af detta skogsanslag omedelbart tilldelas de särskilda hemmanen

eller nybyggena endast hvad som efter noggrann, af afvittrings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 88. 13

lancltmätaren med biträde af skogstjänsteman för hvarje särskildt fall

förrättad undersökning anses erforderligt för nödigt husbehof och att

å sålunda afsätta områden utverkning af skog får ske endast till husbehof;
att

återstoden af skogsanslagen afsättes till allmänning att för

delägarnes gemensamma nytta förvaltas i enlighet med grunder, som

lämna trygghet, att allmänningen kommer att lända till varaktigt stöd

för den jordbrukande befolkningen; därvid från delaktighet i allmänningens

afkastning böra uteslutas jordägare, hvilka uppenbarligen icke

för egen utkomst bruka jorden eller äro på stället boende;

att ansökan om nya nybyggesanläggningar och dessas skatteomföring

icke må beviljas annan än den, som kan antagas vilja och

kunna själf bruka fastigheten för att därigenom bereda sig sitt nödvändiga

lifsuppehälle;

samt att afvittring såväl inom oafvittrade trakter som äfven i

orter, där påbörjad afvittring ej afslutats eller nybyggesupplåtelser på

odisponerad mark förekomma, tills vidare, och intill dess förenämnda

förändrade grunder blifvit pröfvade, måtte inställas.

Transumt af det hos kommittén förda protokoll, utvisande hos

kommittén i frågan yttrade särskilda meningar, bifogas.»

Denna kommitténs framställning var undertecknad af kommitténs

ordförande, herr grefve L. Douglas samt ledamöterna i kommittén J.

Berlin, J. Bromée, H. Claéson, M. von Feilitzen, F. Kempe, E. Kinberg,

G. Kronlund, C. Lindhagen, A. Lindman och A. Wiklund. Enligt omförmälda

transumt af kommitténs protokoll hade emellertid reservationer

afgifvits dels af kommitténs ledamöter Claéson och Lindman,

hvilka förenat sig om följande yttrande:

»I kommitténs underdåniga hemställan om förändrade grunder

för afvittring och nybyggesanläggningar inom lappmarkerna föreslås

beträffande den del af skogsanslaget, som skall till allmänning afsättas,

att från delaktighet i allmänningens afkastning böra uteslutas jordägare,

hvilka uppenbarligen icke för sin utkomst bruka jorden eller

äro på stället boende.

Kommitténs förslag i denna del kunna vi ej biträda.

Enligt Kungl. Maj:ts nådiga stadga den 30 maj 1873 om afvittring

i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker skola (§ 8)

hemman och nybyggen, såvidt tillgång finnes, erhålla skog ej blott till

husbehof utan ock till afsalu, samt skall (§ 18) skogsanslaget bestämmas

med hänsyn till skogens och betets bättre och sämre beskaffenhet

samt markens olika växtlighet.

O

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kuncjl. Majds Nåd. Proposition N:o 88.

Då de lina ännu gällande stadga, hvilken ej synes lägga hinder i

vägen för att den till saluskog afsedda del af skogsanslaget tilldelas

jordägarne gemensamt i form af allmänning, icke gör någon åtskillnad

mellan olika slag af ägare, utan tillförsäkrar alla ägarne till hemman

och nybyggen laglig rätt att, där tillgång finnes, erhålla skogstilldelning

efter de i stadgan bestämda grunder, anse vi beträffande redan

beviljade nybyggen och häraf bildade hemman, att vid skogstilldelning

åt dessa "bör hädanefter som hittills tagas hänsyn endast till

fastighetens storlek och dess behof af skogsmark såsom varaktigt stöd

vid jordbrukets bedrifvande och icke i någon mån vid den tillfälliga

omständigheten, huruvida jordägare)! själf brukar jorden och är på

stället boende eller ej, samt att, då denna grundsats bör tillämpas ej

blott vid utskiftandet af husbehofsskogen, utan äfven vid tilldelandet

åt fastigheterna gemensamt af den till dessas stöd afsedda allmänning,

häraf ock måste "följa, att den ene eller andre jordägaren ej må kunna

uteslutas från andel i äfkastningen af den honom gemensamt med de

öfriga jordägarne tillhöriga skogsmarken.

En afvikelse härifrån skall svårligen kunna betraktas annorledes

än såsom ett kringgående af en i afvittringsstadgan befintlig bestämmelse,

till hvilken nuvarande ägare af nybyggen och hemman ansett

sig kunna sätta lit, och står i strid med allmänt gällande rättsregler

rörande delägares inbördes rätt till samfälld egendom. Den föreslagna

bestämmelsen låter enligt vår tanke sig ej ens försvaras därmed, att

den är af förhållandena högeligen påkallad. Yi äro nämligen väl ense

med kommitténs flertal om det önskliga däri, att ifrågavarande nybyggen

och hemman ägas af personer, för hvilka jordbruket är hufvudsak,

men vi äro ock öfvertygade, att detta önskningsmål i högst väsentlig

grad skall vinnas redan därigenom, att, på sätt kommittén föreslagit,

åt fastigheterna icke lämnas någon skogsmark, som af deras ägare får

för utverkning till afsalu disponeras, vid hvilket förhållande fastigheterna

icke blifva användbara till skogsbruk, utan säkerligen skola af sådana

jordägare, hvilka hafva sågverk eller annan trävarurörelse till sin

egentliga handtering, med nöje till jordbrukare för billigt pris afyttras;»

dels ork af kommitténs ledamot F. Ivempe, hvilken anfört:

>, lära te det att jag till alla delar instämmer i det af herrar H.

Claéson och A. Lindman särskildt afgifna yttrande, får jag såsom ett i

min mening viktigt skäl för bifall till kommitténs hemställan ytterligare

anföra följande.

Med afseende å den af kommittén föreslagna åtgärden att inom

den ännu oafvittrade delen af lappmarkerna tilldela där förefintliga

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kanyl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 88.

hemman och nybyggen skog endast till husbehof, men icke till afsalu,

samt att af hela den återstående delen af skogsanslaget bilda sockenallmänningar,

så synes mig det viktigaste skälet för en dylik åtgärd

ligga däri, att de skogar, om hvilka nu är fråga, såsom belägna ofvan

odlingsgränsen, i allmänhet äro skyddsskogar och såsom sådana näppeligen

böra utgöra föremål för enskildes skogshushållning. Det misstag,

som vid afvittringen inom Jämtlands län begicks i detta hänseende

och som visat sig så ödesdigert för fjäll- och skyddsskogarna inom

detta län, torde ej till någon del böra upprepas.»

Därjämte hade kommitténs ledamöter Lindhagen, Bromée, Kinberg

och AViklund förenat sig om det yttrande, att enligt deras uppfattning

kommittén bort till Kungl. Maj:ts kännedom tydligare och fullständigare

framföra skälen till de särskilda framställningar, hvilka innefattades

i kommitténs underdåniga hemställan, i hvithet syfte kommitténs

underdåniga skrifvelse hade, enligt nämnda ledamöters a sikt,

kunnat erhålla viss af dessa ledamöter föreslagen och i kommitténs

protokoll intagen lydelse.

Genom nådig remiss den 25 november 1901 anbefalldes landtmäteristyrelsen

att, efter vederbörandes hörande, afgifva underdånigt

utlåtande angående norrlandskommitténs ifrågavarande framställning.

Med anledning häraf hördes i ärendet Kungl. Maj ds befallningshafvande

i Västerbottens och i Norrbottens län, hvilka myndigheter bifogade infordrade

yttranden af vederbörande afvittringsstyresmän. Uti de sålunda

afgifna yttrandena har anförts hufvudsakligen följande.

Afvittringsstyresmannen i Amsterbottens län har i yttrande den 14

december 1901 meddelat, att, sedan genom Kungl. Majds nådiga skrifvelse

till landtmäteristyrelsen angående afvittring af hemman och lägenheter

ofvanför odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker

den 18 november 1892 bestämts, att dylik afvittring skulle företagas,

de nu pågående afvittringsförrättningarna påbörjats den 5 juni 1894

i Sorsele socken, den 6 juli 1896 i Stensele socken, den 13 juli samma

åtr inom Tärna kapellförsamling, den 1 juli 1901 i Dorotea socken

och den 8 juli samma år i Vilhelmina socken. Inom Sorsele socken

hade alla förberedande frågor behandlats. Provisionel! plan för omradestilldelningen

vore förevisad, åf delägarne gillad och sedermera

fullständigt uträknad. Åbodelningen vore provisionel!! förevisad och

delvis fast uträknad, hvadan sålunda endast återstqde nytt sammanträde

för den senares definitiva bestämmande äfvensom bestämmande

af kronoparkernas läge med anledning af vederbörande jägeriombuds

Yttranden öfver

norrlandskommitténs

framställning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 88.

därom gjorda framställning samt utstakning af områdena. Afvittringen

inom denna socken omfattade en areal af 19,9 kvadratmil, hvaraf

vore utlagda till kronoparker 5,8 kvadratmil, till allmänning, motsvarande

en tredjedel af skogsanslaget, 1,7 kvadratmil, till vederbörande

jordägare att under enskild disposition besittas med den inskränkning,

som gällande lag om utsyning inom lappmarkerna föreskrefve,

8,1 kvadratmil, hvarefter till kronoöfverloppsmarker återstod©

4,3 kvadratmil för eventuella nybyggesanläggningar, skyddandet åt

lapparnes renbetesrätt och flyttningsvägar samt den användning i

öfrigt, som kunde af Kung!. Maj:t komma att bestämmas. Inom Stensele

och Tärna socknar, mellan Indika ej funnes någon rågång uppgången,

hade afvittringsförrättningen så framskridit, att mätningen

inom Stensele vore fullständigt afskaf ad och inom Tärna socken så

långt framskriden, att densamma ansåges kunna under sommaren 1902,

med bibehållande af den dåvarande arbetspersonalen, afslutas. Den afmatta

arealen inom dessa socknar utgjorde ungefär 24 kvadratmil, och

syntes återstoden komma att utgöra omkring 5 kvadratmil. Inom

Vilhelmina och Dorotea socknar vore endast första sammanti’ädena

hållna, och ansåges den areal, som därstädes kunde komma att uti afvittringen

ingå, enligt inom afvittringsområdet förut tillämpad plan,

omfatta minst 25 kvadratmil, synnerligast om lapparnes vid sammanträde

i Fatmomakke till afvittringsstyresmannen inlämnade anhållan

om erhållande af insyningsrätt till inom den egentliga fjällbygden belägna

odisponerade ängstrakter för blifvande nybyggen under ifrågasatt

öfvergång från nomadlifvet kunde komma att, efter därom hos

Fnngf Maj:t gjord framställning, vinna nådigt afseende.

Hemmansdelarnas antal inom de olika socknarna utgjorde: i Sorsele

104, hvaraf 102 ägdes af enskilde och 2 af bolag, i Stensele 57

och i Tärna 124, alla ägda af enskilde, i Vilhelmina 120, hvaraf 115

ägdes af enskilde och 5 af bolag, samt i Dorotea 28, hvaraf 2 ägdes

af enskilde och 26 af bolag.

Hvad anginge den del af skogsanslaget, som skulle till allmänningar

afsättas, utgjorde denna, enligt delägarnes därom träffade och

af Ivungl. Maj:t den 1 mars 1901 godkända föreningar, för Sorsele

socken en tredjedel samt för Stensele och Tärna socknar hälften

af sagda anslag. Afvittringsstyresmannen ville härvid anmärka, att

vederbörande jordägare ej tänkt sig någon utdelning af inkomsten från

dessa allmänuingar i annan form än såsom bidrag för betäckande af

kommunala utgifter, såsom för skolhusbyggnader, förbättrade kommunikationer

m. in. dylikt och möjligen såsom tillfällig hjälp vid

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 88.

inträffande svårare missväxtår, genom Indika bidrag dessa bygder

kunde göras jämnställda med öfriga delar af länets lappmarker, och

ansåge lian, att under sådana förhållanden den del af skogsanslaget,

som komme att ligga under hemmanens enskilda disposition, vore välbehöflig

till det ytterligare stöd för jordbruket, som enligt afvittringsstadgan

därmed afsåges. Faran för dessa hemmans öfverlåtelse till

bolag borde kunna förebyggas genom det tillägg till nu gällande bestämmelser

angående dispositionsrätten till skogen å sådana skattehemman,

som af nybyggen uppstått, att den skogstillgång . utöfver husbehofvet,

som möjligen kunde komma att utsynas, skulle försäljas å

offentlig’ auktion, i likhet med hvad om skogsförsäljning från kronodomäner

vore stagdadt.

Angående afvittringsarbetenas ifrågasatta inställande har afvittringsstyresmannen

framhållit, att, hvad anginge Sorsele socken, afvittringen

på grundval af gällande lagstiftning och vid sammanträden fattade

beslut så långt fortskridit, att rubbning däraf enligt hans förmenande

svårligen kunde äga ruin, men att arbetena inom öfriga delar af afvittringsområdet

inom Västerbottens län utan hinder för det syftemål,

kommittén afsett, nämligen hämmandet af bolagens hemmansförvärf,

kunde och borde fortgå, intill dess mätningar och taxeringar med dithörande

kartor och handlingar hunnit upprättas, hvartill enligt hans

åsikt skulle med dåvarande arbetspersonal åtgå en tid af minst sex år.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län har uti sitt

till landtmäteristyrelsen ställda yttrande af den 27 december 1901

anfört följande.

Bestämmelsen i 8 § af Kungl. Maj:ts nådiga stadga om afvittring

i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker den 30 maj

1873, att hemman och nybyggen skola, såvida tillgång finnes, erhålla

skog ej blott till husbehof utan ock till afsalu», hade uppenbarligen

tillkommit i syfte, att jordbruket i dessa karga trakter skulle äga stöd

i afkomsten af det skogsanslag, som vid afvittringen utginge. Då det

emellertid visat sig, att åtskilliga hemman inköpts och nybyggen anlagts

af sågverksbolag och enskilde, som med köpet eller nybyggesanläggningen

afsett att vid afvittringen få stort skogsanslag sig tilldeladt

och med åsidosättande af jordbrukets utveckling använda skogen för

andra ändamål, syntes kommitterades förslag därom att, med bibehållande

af den nuvarande latituden för skogsanslag till hemman och nybyggen

ofvan odlingsgränsen, af detta skogsanslag skulle omedelbart tilldelas

de särskilda hemmanen eller nybyggena endast hvad som efter nogBih.

till RiJcsd. Prof. 1905. 1 Samt. 1 Afd. 43 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!.. Muj:ts Nåd. Proposition No 88.

grann, af afvittringslandtmätaren med biträde af skogstjänsteman verkställd

undersökning ansåges erforderligt för nödigt husbehof, att å

sådana afsätta områden afverkning af skog finge ske endast till husbehof

samt att återstoden af skogsamlagen skulle afsättas till allmänningar

att för delägarnes gemensamma nytta förvaltas, vara synnerligen

välbetänkt och, hvad afvittringen inom Dorotea och \ ilhelmina socknar

beträffade, möjligt att, efter därom fastslagna bestämmelser, genomföra.

Hvad åter vidkomme Sorsele, Stensele och Tärna socknar, ansåge

Kung! Maj:ts befallningshafvande, vid det förhållande att föreningar,

som° blifvit af Kungl. Maj:t godkända, emellan delägarne träffats af

innehåll, att inom Sorsele Va samt inom Stensele och Tärna V2 af

skogsanslaget skulle till allmänningar afsättas, någon ytterligare afsättning

till allmänning icke kunna eller böra ifrågakomma, utan

att delägarne, hvilkas rätt vore af frågans utgång beroende, blefve

i ärendet hörda och därigenom satta i tillfälle att anföra och styrka

de skäl, som till äfventyra kunde förefinnas, för att större afsättning till

allmänning, än redan funnes bestämdt, ej borde inom sistnämnda tre

socknar äga ruin.

Beträffande det af kommitterade i deras underdåniga hemställan

framställda förslag att i fråga om den del af skogsanslaget, som skulle

till allmänning afsättas, från delaktighet i allmänningens afkastning

borde uteslutas jordägare, hvilka uppenbarligen icke för sin utkomst

brukade jorden eller vore på stället boende, ansåge sig Kungl. Maj:ts

befallningshafvande på de skäl, som blifvit uti ofvanberörda reservation

af kommitténs ledamöter Claeson, Lindman och Kempe anförda, och

då dylika villkor syntes sakna den rättsliga grund, som för fastighets

förvärf borde vara lika för alla, icke kunna till konnnitterades härutinnan

gjorda hemställan tillstyrka nådigt bifall.

Hvad härefter beträffade kommitterades förslag, att afvittring

såväl inom oafvittrade trakter som äfven i orter, där påbörjad afvittring

ej afslutats, tills vidare, och intill dess förenämnda förändrade grunder

blifvit pröfvade. måtte inställas, delade Kungl. Maj:ts befallningshafvande

afvittringsstyresmannens uppfattning i fråga om afvittringen

i Sorsele, Stensele och Tärna socknar, men funne för sin del intet hinder

möta, att med vidare åtgärder för afvittringens fortgång inom Dorotea

och Vilhelmina socknar ‘skulle tills vidare anstå.

Hvad åter särskild! vidkomme kommitterades hemställan, att

jämväl nybyggesupplåtelser på odisponerad mark måtte under nyssnämnda

''tidrymd inställas, ansåge sig Kungl. Maj:ts befallningshaf
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 88.

vande höra framhålla, att, sedan i nådiga brefvet den 13 december

1867 stadgats, att en gränslinje emellan den egentliga fjällbygden och

den till odling tjänliga delen af Västerbottens läns lappmarker skulle

provisionel^ bestämmas samt att anläggning af nybyggen ofvanför

denna gränslinje icke finge ske, innan afvittring ägt rum inom de

socknar, genom hvilka nyssberörda gränslinje komrne att sträckas, samt

sistberörda föreskrift genom nådiga kungörelsen den 19 april 1872

utsträckts att gälla äfven för den del af Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker, som vore belägen nedanför omförmälda gränslinje,

något medgifvande till ny byggesanläggningar icke, efter det sistberörda

nådiga kungörelse tillkommit, lämnats. Ehuru i 6 £ af Kungl.

Maj:ts nådiga stadga om afvittringen i Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker den 30 maj 1873 funnes föreskrifvet, att, efter den

allmänna afvittringens fullbordande, nybyggen finge på odisponerad

mark inom de till odling tjänliga delarna af landet åt hugade sökande

upplåtas och genom särskilda afvittringsåtgärder utbrytas, hade några

upplåtelser till nybyggesanläggningar, såvidt Kungl. Maj:ts befallningshafvande

hade sig bekant, icke inom dessa trakter förekommit.

Afvittringsstyresmannen i, Norrbottens län har i utlåtande den 12

december 1901 beträffande afvittringen inom länet meddelat, att densamma

vore i hufvudsaklig del fullbordad, hvadan några ändrade

bestämmelser angående densamma icke numera syntes kunna förekomma,

samt, vidkommande nybyggesanläggningarna å kronoöfverloppsmark inom

Norrbottens län nedanför odlingsgränsen, anfört, att förslag till disposition

af öfverloppsmarken i Gellivare och Jockmocks socknar redan vore

upprättade och fullbordade samt för vederbörande vid sammanträden

föredragna; att några störa, skattetal ej förekomme därstädes, i det att

skatterna vore Vss, ®/«4, Vte .mantal samt undantagsvis för något nybygge

med mycket göda lägenheter Vs mantal; att skogsanslagen till dessa

nybyggen vore beräknade på grundvalen af från 1,057 hektar till 1,200

hektar för helt mantal, dock att tre nybyggen i Jockmocks socken

erhållit skogsanslag efter 1,218 hektar och ett efter 1,625 hektar för

helt mantal; att häraf Vt afsatts till allmänning; att till följd af de

små skattetalen i de flesta fall ej mer än lmsbehofsskog konnne att

falla inom området, sedan en fjärdedel af skogsanslaget afsatts till allmänning;

att undersökningar för disposition af öfverloppsmarkerna i

Arjepluogs socken verkställts under sommaren 1901 och att förslagen

till dylik disposition komme att upprättas under påföljande vinter samt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 88.

att afvittringsstyresmahnen därför hemställde, att inställande af skattläggningar

och områdestilldelningar i Jockmocks, Gellivare och Arjepluogs

socknar måtte om möjligt icke ske. Därjämte har afvittringsstyresmannen

anfört, att upplåtelser af nybyggen till sågverksägare och

personer, som kunde antagas icke själfva komma att bosätta sig på

stället, icke hädanefter torde förekomma, ehuru sådana ansökningar

blifvit inlämnade.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län har i sitt

den 17 februari 1902 afgifna utlåtande framhållit de stora fördelarna

för landet af, att en själfägande befolkning funnes och bibehölles

i lappmarkerna, samt ansett sträfvandena böra gå ut på detta måls

vinnande. Syftemålet med anläggande af nybyggen hade ju också varit

och borde också fortfarande vara att uti de stora obygderna inom lappmarkerna

erhålla eu befolkning, som, sedan den nedlagt arbete å

marken, skulle bekomma största möjliga rätt till den brutna bygden.

Af bestämmelserna om bördsrätten framginge också uppenbart, att lagstiftaren

aldrig tänkt sig, att åborätt och nybyggarrätt skulle kunna

öfvergå till bolag eller inrättningar. En revision af bestämmelserna

för afvittringen och nybyggesanläggningarna inom lappmarken syntes

därför vara synnerligen af behofvet påkallad.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande hade redan förut haft för

afsikt att, då nya ansökningar om nybyggen skulle pröfvas, noggrannt

tillse, att icke upplåtelse skedde till andra än dem, som verkligen

kunde antagas vilja och äga förmåga att själfva bruka nybyggena för

att därigenom bereda sig sin nödtorftiga bärgning. Underhand hade

ock Kungl. Maj:ts befallningshafvande på förfrågan meddelat sina

afsikter i detta hänseende.

Ehuru skogen inom lappmarkerna, till följd af förbättrade flottleder

och andra kommunikationer samt till en del genom högre pris

å trävaror, numera hade högre värde, än då afvittringsstadgan förbereddes,

samt till följd däraf det af kommittén föreslagna skogsanslaget

möjligen skulle kunna anses motsvara i värde det, som gällde vid afvittringsstadgans

utfärdande, ansåge sig Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ändock icke böra tillstyrka en inskränkning uti det förut

stadgade skogsanslaget. Om kommitténs förslag, att åt nybyggarne

icke skulle upplåtas mer än hvad som kunde anses vara nödigt för

husbehofvet, under det att det öfriga af skogsanslaget skulle afsättas

till allmänning — hvilket förslag Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ansåge sig böra biträda — blefve antaget, skulle nybyggarne icke få

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 88.

någon afsevärcl skogsmark till afsalu, som kunde innebära fördel för

sågverksbolagen att söka förvärfva sig nybyggena. Då kronans skogar

inom Norrbotten upptoge så stor areal af länet, syntes det icke kunna

påstås, att de behöfde ökas. Däremot vore det af synnerlig vikt,

att allmänningsskogarna erbölle större utsträckning, enär afkomsten

af desamma i högsta grad bidroge till utvecklingen af de kommuner,

som ägde dylik allmänningsskog. Kungl. Majrts befallningshafvande

hölie också före, att det skulle blifva betydligt lättare att från allmänningsskogarna

kunna bereda mark åt nyodlare än från kronoparkerna,

där representanterna för statens ekonomiska intresse att

erhålla god afkastning af skogen ställde sig hindrande i vägen.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som haft tillfälle att iakttaga

det stora gagn och den ovedersägliga nytta, som allmänningsskogarna

redan beredt vederbörande kommuner och därigenom hela länet, ville

därför på det lifligaste förorda, att så mycket som möjligt af skogsanslaget

tillfölle sockenallmänningarna.

I sitt betänkande syntes kommittén hafva antagit, att afkastningen

af sockenallmänningarna endast tillkomme delägarne, och hade

kommittén ansett, att de allmänningar, som skulle bildas af skogsanslaget,

sedan hvad som erfordrades till husbehof undantagits, skulle

förvaltas för delägarnes gemensamma nytta i enlighet med grunder,

som lämnade trygghet, att allmänningen komme att lända till varaktigt

stöd för den jordbrukande befolkningen, så att från delaktighet i allmänningens

afkastning skulle uteslutas jordägare, hvilka uppenbarligen

icke för egen utkomst brukade jorden eller vore på stället boende.

De erfarenheter, som erhållits från användningen af inkomsten af besparingsskogarna

i Dalarne, där besparingsskogarnas afkastning till en

början skulle användas endast för delägarnes nytta, hade gjort, att

Kungl. Maj:t ansett dylika bestämmelser icke vidare böra fastställas.

Då i Dalarne hemmansägarne ägde rätt att af inkomsterna från

sina besparingsskogar erhålla godtgörelse för sina kommunala utskylder,

hade delägarne icke tvekat att besluta utgifter och uttaxeringar,

hvilka blifvit fullständigt ruinerande för öfriga skattdragande

inom kommunen. Kungl. Maj:t hade också i nådigt bref den 1

september 1894 till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens

län i sammanhang med ändringar af reglementet för en allmänning

inom länet tillagt: att, enär inom annan kommun betänkliga missförhållanden

uppkommit därigenom, att jordägare kunnat till gäldande

af större eller mindre del af de utskylder, som för kommunens

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 88.

gemensamma ändamål beslutats och å jordägare belöpt, använda afkastningen

af sådan skogsmedelsfond, om hvars bildande varit fråga,

anbefalldes Kungl. Maj:ts befallningshafvande att uppgöra nytt förslag

till föreskrifter för användande af fondens inkomster, därvid

borde ''bland föreskrifterna intagas uttrycklig bestämmelse därom, att

fondens afkastning icke finge användas för sådant kommunalt ändamål,

för hvithet kommunens medlemmar vore underkastade uttaxering, med

mindre hela utskyldsbeloppet för samma ändamål och således jämväl

den del däraf, som belöpte å icke jordägande medlemmar af kommunen,

toges af fondens afkastning. Dylik bestämmelse vore därför också intagen

i alla de af Kungl. Maj:t fastställda reglementen för de inom

Norrbottens län bildade allmänningsfolider. Sedan kostnaderna för

allmänningens skötsel undantag^, finge för delägarnes speciella utgifter

endast användas hvad som åtginge till gäldande af å jordbruksfastigheterna

belöpande fastighetsbevillning samt af landstingsskatt,

bidrag till skjutsentreprenaderna och bidrag till prästerskapets aflöning

för jordbruksfastigheterna, hvarjämte ett visst maximibelopp, olika för

olika socknar, finge användas såsom bidrag till utgörande af den de

väghållningsskyldige påhvilande tunga.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande ville därför på det lifligaste

afstyrka bifall till kommitténs förslag i fråga om användningen af allmänningarnas

afkastning.

Ehuru det syntes blifva liinderligt för utvecklingen att tills vidare

inställa afvittringen och nybyggesupplåtelserna, kunde Kungl. Maj:ts

befallningshafvande ej anse sig böra afstyrka förslaget i denna del.

Emot detta yttrande har reservation i vissa delar anförts af föredraganden

i afvittringsärenden hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län, länsnotarie!! S. Å. Lilja, hvilken ansett, att ett stadgande

därom att, sedan nödig husbehofsskog för nybyggaren undantagits,

hela återstoden af skogsanslaget skulle afsättas till allmänning, skulle i

hög grad motverka, om icke helt och hållet förhindra kolonisation,

enär dels den mark, som i allmänhet erbjödes nybyggaren, hvarken till

läge eller beskaffenhet vore ägnad för ett jordbruk, som kunde i och för

sig föda sin man, dels ock ofta tillfällen saknades till arbetsförtjänst,

hvilken dock, enär nybyggaren i allmänhet saknade nödigt kapital, vore

erforderlig för att sätta nybyggaren i stånd att verkställa de odlingar

och öfriga arbeten å jorden, som vore oundgängliga för att aftvinga

deri sinn nia någon afkastning. Tilldelades däremot nybyggaren ett skäligt''

anslag af skog för afsalu, kunde lian till en början vinna medel för

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 88.

nybyggets upparbetande. Det skogsanslag, som öfverlätes till nybyggarens

förfogande med inskränkt dispositionsrätt, kunde emellertid lämpligen

begränsas till hälften af hela anslaget och andra hälften afsättas till

allmänning. Då skulle å ena sidan tillräcklig skogstillgång finnas för

att väcka och vidmakthålla lusten till bosättning såsom nybyggare i

lappmarkerna, men å andra sidan en så ringa disponibel skogstillgång

innebära liten lockelse för sågverksbolagen.

Jämte öfverlämnande af de sålunda infordrade yttrandena har

landtmäteristyrelsen i underdånigt utlåtande den 20 februari 1902 i

ärendet anfört följande.

Landtmäteristyrelsen delade kommitténs åsikt därom, att skogsanslaget

för de nybyggen, som kouline att anläggas å kronoöfverloppsmarkerna

nedanför odlingsgränsen, utan olägenhet kunde nedsättas till

ett maximum af 1,200 hektar för helt mantal. Och styrelsen hölle

visserligen före. att det med afvittringarna afsedda ändamål af jordbrukets

utveckling och stärkande af den själfågande jordbrukande befolkningens

ställning i Norrland skulle bättre än hittills tillgodoses.

om af skogsanslagen icke omedelbart tilldelades hemman och nybyggen

mer, än som vore erforderligt för nödigt husbehof, och återstoden afmattas

. till allmänning att för delägarnes gemensamma nytta förvaltas

i enlighet med grunder, som lämnade trygghet, att allmänningen

komme att lända till varaktigt stöd för den jordbrukande befolkningen.

Men styrelsen kunde emellertid ej finna, att tillräcklig säkerhet i fråga

om tillgång å husbéhofsskog kunde beredas på det af kommittén föreslagna

sätt. Det vore väl sant, att afvittringslandtmätaren med biträde

af skogstjänsteman kunde vid förrättningen närmelsevis bedöma hvad

ett hemman eller nybygge kunde behöfva till husbéhofsskog, men det

kunde icke vara tillräckligt, att husbéhofsskog afsattes allenast för de

hemman och lägenheter, som vid afvittringsförrättningen funnes inom

afvittringsområdet. Om, såsom syftet med skogsanslagen uppenbarligen

vore, odlingen skulle i framtiden kunna utvecklas så, att, på sätt mångenstädes

i lappmarkerna ägt rum, de ursprungliga hemmanen skulle kunna

klyfvas i flere gårdar och gifva bärgning åt flere hushåll, måste uppenbarligen

den för husbehof afsätta skogstrakten vara så stor, att brist

på ved och liusbehofsvirke icke lade hinder i vägen för eu sådan utveckling.

För att syftemålet med de af kommittén gjorda förslag skulle

kunna vintras, vore det därjämte af synnerlig vikt, att sådana grunder

för förvaltningen af skogsallmänningar och för användningen af afkastning^

därifrån blefve bestämda, att någon penninghjälp skulle kunna

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 88.

beredas delägarne däri. så att de därigenom kunde erhålla tillgång till

det kapital, som finge anses vara nödvändigt, för att de skulle kunna

bygga hus samt verkställa de odlingar och öfriga arbeten å jorden,

hvilka erfordrades för att aftvinga densamma någon afkastning.

Rörande frågan, huruvida vissa jordägare borde uteslutas från

delaktighet i allmänningens afkastning, hvilken fråga, såsom varande

af rättslig natur, ej tillhörde området för landtmäteristyrelsens ämbetsverksamhet.

tilltrodde sig styrelsen icke att uttala annan mening, än

att det af kommittén i berörda afseende framställda förslag syntes

styrelsen kunna gifva anledning till tvister och förvecklingar emellan

delägarne i allmänningen.

Emot hvad kommittén föreslagit såsom villkor, för att ansökningar

om nya nybyggesanläggningar och dessas skatteomföring finge beviljas,

hade landtinäteristyrelsen intet att erinra.

Beträffande slutligen kommitténs framställning därom, att afvittring

såväl inom oafvittrade trakter som äfven i orter, där påbörjad

afvittring ej afslutats eller nybygge supplåtelser på odisponerad mark

förekomma, måtte tills vidare inställas, ville landtinäteristyrelsen till

en början erinra, att, såsom också kommittén syntes förutsätta, afvittringen

i Norrbottens län borde anses afslutad utom beträffande nybyggen

å öfverloppsmarkerna nedanför odlingsgränsen. Hvad anginge

Västerbottens län och därvid först Sorsele socken, hvarest afvittringen

fortskridit så långt, att provisionel! plan för områdestilldelning blifvit

upprättad, för delägarne utvisad och delvis uträknad, ansåge styrelsen,

att, emedan skogsanslagets fördelning emellan delägarne och storleken

af hvad däraf skulle afsättas till allmänning vore beroende af hvad

Kung!. Maj:t kunde komma att besluta med anledning af kommitténs

framställning i fråga om dispositionen af skogsanslagen, det vore nödvändigt,

att ytterligare åtgärder för afvittringens fullbordande enligt

nu gällande afvittringsstadga icke vidtoges, utan att afvittringen därstädes

blefve tills vidare inställd. Beträffande Stensele och Tärna socknar

ansåge landtinäteristyrelsen, att det med kommitténs förslag afsedda

ändamål icke skulle i någon man förfelas därigenom, att afvittringsarbetena

inom dessa socknar, där afvittringen icke hunnit längre än

att mätningarna delvis blifvit verkställda, ytterligare fullföljdes, tills

ägotaxeringen ägt rum samt därtill hörande kartor och handlingar

upprättats. Hvad slutligen anginge Dorotea och Vilhelmina socknar,

där några fältarbeten ännu icke blifvit påbörjade, hölle styrelsen jämväl

före, att, då mätning och ägotaxering måste verkställas i och för

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 88.

afvittring äfven enligt de af kommittén föreslagna grunder, skäl icke

förelåge att i dessa socknar, hvarest mätning och ägotaxering säkerligen

skulle med nuvarande arbetspersonal kräfva eu tid af fyra till fem år,

nu inställa afvittringsarbetena. Emot kommitténs förslag att inställa

afvittringen på odisponerade kronoöfverloppsmarker hade styrelsen icke

något att erinra.

Åtskilliga sågverks- och fastighetsägare inom Norrland och Da- Skrift af »Hglame

inkommo härpå till Kungl. Maj:t med en i februari 1902 dag- ver*>‘iff/re

tecknad underdånig skrift, däruti de anförde, bland annat, att de

beträffande norrlanclskommitténs förslag angående storleken af det skogsanslag,

som skulle åt nybyggeshemman upplåtas, och angående detta

anslags indelning i husbehofsskog och allmänning ej för sin del hade

annat att erinra, än att förslagen i dessa hänseenden, om de blefve gillade,

icke borde kunna äga tillämpning vid afvittringsförrättningar, som

fortskridit sa långt, att bestämmelser och aftal, i hvad män skog’sanslagen

skulle afsättas till allmänning, redan i laga ordning träffats

och fastställts; att de däremot, vidkommande förslaget att från delaktighet

i den del af skogsanslaget, som afsatts till allmänning, utesluta

jordägare, som ej för sin egen utkomst brukade jorden eller vore på

stället boende, ville inlägga en bestämd gensaga mot ett sådant våld

på laglig äganderätt och välförvärfvade rättigheter samt mot en sådan

kränkning af den urgamla svenska rättsgrundsatsen om likhet inför

lagen; att de i afseende härå därjämte ville erinra, att kommitténs

majoritet, jämte det den velat frånkänna en viss klass af jordägare

afkastningen af en väsentlig del af den deras hemman tillskiftade skogsmarken,

förgätit att taga under ompröfning, hvilken eller Indika denna

afkastning skulle tillkomma; samt att, därest kommitténs afsikt varit,

att de delägare i allmänningen, som hade de rätta kvalifikationerna,

skulle efter hemmantal åtnjuta den afkastning, som frånhändes andra

delägare, kommittén syntes äfven hafva bort tänka på den eventualiteten,

att alla delägarne i en allmänning kunde vara, enligt kommitténs sätt

att se saken, diskvalificerade, och att hela allmänningen för sådan

händelse blefve res nålhus.

I ärendets så beskaffade skick blef detsamma inför Kungl. Maj:t Kunslföredraget

den 7 mars 1902, därvid Kungl. Maj:t, medförklarande, att Pluring*?''

Kungl. Maj:t ville framdeles fatta beslut beträffande norrlandskommitténs arbetena

framställning rörande ändrade grunder för afvittring och nybvgges- ''jenarc

Bill. till Biksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 43 Raft. '' "4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition N:o 88.

anläggningar i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, i anledning

af framställningen i öfrigt förordnade,

att arbetet med af vit tr ingen inom Sorsele socken skulle tills vidare

upphöra:

att afvittringsarbetena inom Stensele och Tärna socknar ej skulle

fortgå längre, än till dess ägotaxeringen ägt rum samt därtill hörande

kartor och handlingar upprättats, samt

att med afvittringen för nybyggesanläggningar å odisponerad

öfverloppsmark inom Norrbottens läns lappmarker skulle tills vidare

anstå.

Beträffande afvittringsarbetenas fortgång efter nämnda tid torde

jag få erinra om följande af Kungl. Maj:t fattade beslut.

För afvittringsarbetena i Norrbottens län har Kungl. Maj:t fastställt

årsplaner den 2 maj 1902, den 17 april 1903 och den 15 april

1904. Enligt dessa planer hafva göromålen omfattat endast kompletteringar

och kollationeringar, äfvensom, enligt planen för år 1904 —

sedan Kungl. Maj:t den 26 februari 1904 fattat beslut öfver anförda

besvär rörande Juckasjärvi sockens afvittring — områdesutstakningar

inom sagda socken, där så lämpligen kunnat ske.

I fråga om afvittringsarbetena i Västerbottens län behagade

Kungl. Magt den 23 maj 1902, med anledning''af därom af landtmäteristyrelsen

gjord framställning, förklara, att, utan hinder af nådiga beslutet

den 7 mars samma år, de afvittringslandtmätare, som sysselsatts med

åbodelningen inom Sorsele socken, skulle fullfölja dessa arbeten, intill

dess alla kartor och handlingar samt publika renovationer, som anginge

socknen, kompletterats, så att de vore fullständiga på förrättningens

dåvarande ståndpunkt och arbetena, då de ånyo upptoges, kunde äfven

af en till äfventyra ny arbetspersonal fullföljas. Därjämte fastställdes

plan för göromålen under år 1902, innefattande komplettering af kartor

och handlingar angående Sorsele socken, nedtransportering och kopiering

af kartor angående Stensele och Tärna socknar, mätningsarbetenas fullföljande

inom Tärna socken, sammanträden med delägarne och lappbefolkningen

i Stensele och Tärna socknar för påbörjande af ägobesiktning

för skattläggningen samt slutligen företagande af dessa

besiktningar.

För år 1903 fastställde Kungl. Maj:t plan för afvittringsgöromålen

i Västerbottens län den 17 april sistnämnda år, innefattande,

utom nedtransportering och kopiering af kartor, fullföljande och afsilande

af mätningsarbetena inom Tärna socken, påbörjande af mät
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 88.

n ingår inom Dorotea socken samt fortsättande af gracleringsarbetena

inom Stensele och Tärna socknar.

Enligt den för år 1904 af Kungl. Maj:t den 15 april samma

år fastställda plan för afvittringsarbetena inom Västerbottens län skulle

dessa fortgå sålunda, att, jämte det komplettering af mätnings- och

graderingsarbetena inom Stensele och Tärna socknar fortsattes, nedtransportering

och kopiering af upprättade kartdelar öfver nämnda

socknar fullföljdes; att inom Vilhelmina socken mätningar påbörjades;

att mätningarna inom Dorotea socken fullföljdes; samt att graderingsarbetet

inom Tärna socken fortsattes.

Därjämte torde jag få erinra, att, sedan åtskilliga hemmansägare

och nybyggare inom afvittringsområdet ofvan odlingsgränsen i Sorseie

socken hos Kungl. Maj:t anhållit, att Kungl. Maj:t måtte medgifva,

att afvittringen och åbodelningen inom berörda område finge fortsättas

och fortast möjligt afslutas på hittills för afvittringen gällande grunder,

Kungl. Maj:t den 13 juni 1903, efter myndigheternas hörande, fann

ansökningen icke föranleda vidare åtgärd

C!>

Den fortsatta behandlingen af Riksdagens och norrlandskommitténs Landtmäteri.

ifrågavarande framställningar har i viss mån påverkats af ett utaf landt- Sining

mäteristyrelsen uti underdånig skrifvelse den 30 september 1902 fram- ^en so septemlagdt

förslag i fråga om ändring i vissa delar af gällande grunder för ber

afvittringen ofvanför odlingsgränsen i lappmarkerna; och anhåller jag

nu att få redogöra för detta förslag och de åtgärder, som däraf förn

anledts.

Landtmäteristyrelsen har uti sin ifrågavarande skrifvelse anfört

hufvudsakligen, att enligt gällande bestämmelser om afvittring ofvan

odlingsgränsen i Västerbottens län den utmark, hvilken skulle tilldelas

hemman och lägenheter, äfvensom, bland annat, sådana impediment,

som hvart. för sig hade ett ytinnehåll af omkring 30 hektar, skulle,

de senare likväl endast till sina yttre gränser, mätas i skalan 1 : 20,000;

att en mängd smärre impediment vid användning af så liten skala icke

kunde å karta afmattas, hvartill komme, att, då afvittringslandtmätarne

icke. vore berättigade att godtgöra sig särskildt arfvode för uppmätning

af impediment, som de, i förmodan att ytinnehållet utgjorde omkring

30 hektar, a karta affattat, men därvid funnit vara mindre än omkring

30 hektar, i regeln åtskilliga impediment jämväl af större vidd än

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 88.

omkring SO hektar lämnades utan mätning; att, då i 16 § 2 stycket

i nådiga stadgan om afvittring i Västerbottens och Norrbottens läns

lappmarker den 30 maj 1873 föreskrefves, att vid afvittringen ej finge

ske taxering eller gradering å skogsmark för områdestilldelning åt hemman

och nybyggen, men att afdrag för smärre impediment, som ej särskilt

upptoges, finge, såvidt nödigt vore, af landtmätare med gode män

bestämmas till högst en fjärdedel af vidden utaf ägofigur, hvarå sådant

afdrag ifrågakonnne, det vore orimligt, att afdrag icke skulle med

ännu mer skäl få göras för större impediment, som på grund åt

gällande föreskrifter ej skulle särskild! upptagas; att afvittnngslandtmätarne

vid afvittringen ofvanför odlingsgränsen tolkat berörda bestämmelse

i 1873 års nådiga stadga, som om ordet smärre icke funnes

såsom bestämning till ordet impediment; att emellertid, då impediment

af så stor ytvidd som 30 hektar eller till och med däröfver lämnades

utan mätning, ett afdrag af allenast en fjärdedel af ägofigurens ytvidd

mången gång måste befinnas vara alldeles för ringa för att något så

när motsvara hvad som af verkliga förhållandet skulle påkallas; att

afvittringslandtmätame sökt i praktiken af hjälpa detta missförhållande

dels därigenom att, där läget af de å viss ägofigur förekommande impediment

sådant medgifvit, den del af ägofiguren, där impedimenten

hufvudsakligen varit liggande, blifvit utmärkt såsom en särskild, a

endast impediment bestående ägofigur, hvarefter afdrag, om ytterligaie

sådant ansetts nödigt, gjorts med högst 1,U af den återstående ägofigurens

ytvidd, dels och därigenom att, där nyssnämnda förfaringssätt till följd

af impedimentens spridda läge ej kunnat tillämpas och dessas aiea

intagit större delen af hela ägofiguren, denna i sin helhet betecknats

såsom impediment; att emellertid i båda dessa fall och isynnerhet det

sistnämnda ej sällan inträffade, att under impediment inbegrepes duglig

mark, till följd hvaraf hemman och nybyggen på kronans bekostnad

erliölle en ökning i de dem efter mantal tillkommande skogsanslag,

att denna ökning visserligen, vid det förhållande, att från mången ägofigur

gjorts afdrag för ej upptagna impediment med allenast t åt

arealen, ehuru verkliga förhållandet bort föranleda högre afdrag, ofta

blott vore skenbar och i regeln väsentligt mindre än som vid första

påseendet kunde synas, men att landtmäteristyrelsen ansåge sig böla

meddela Kungl. Maj:t kännedom om dessa omständigheter, för den

händelse Kungl. Maj:t, då ofvanberörda af norrlandskommittén afgifna

förslag företoges till pröfning, skulle finna jämväl de af styrelsen

anförda förhållanden böra föranleda någon ändring i de för af vittring eu

gällande föreskrifter.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 88.

Landtmäteristyrelsen har därefter i samma skrifvelse vidare anfört,

att, då enligt 15 § i 1873 års afvittringsstadga till impediment skulle

räknas, bland annat, sådana berg, sandhedar och stenbunden mark,

hvarå duglig skog hvarken funnes eller kunde växa eller bete funnes

eller kunde erhållas, man syntes kunna draga den slutsats, att sådana

berg och sandhedar och stenbunden mark, hvarå duglig skog funnes

eller kunde växa eller bete funnes eller kunde erhållas, borde hänföras

till duglig mark, som enligt 16 § i samma stadga kunde komma

i fråga att användas till skogsanslag åt hemman och nybyggen; att,

då jämlikt 16 § gradering å skogsmark ej finge ske för områdestilldelning

samt med ordet »skogsmark» i detta sammanhang måste

förstås till skogsanslag duglig mark, en hektar af visst slags duglig

mark alltså skulle vid områdestilldelningen motsvara en hektar af

hvarje annat slag af duglig mark, samt att följaktligen en hektar mark,

därå bete i framtiden kunde erhållas, lika väl som en hektar med skog

bevuxen mark skulle anses såsom en hektar till skoganslag duglig mark;

att ett dylikt likställande emellertid icke syntes styrelsen vid nuvarande

höga värden å skogsprodukter vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande,

helst det mången gång kunde vara svårt att afgöra, huruvida

bete kunde å en viss mark i framtiden erhållas; att det på grund

häraf måste inträffa, att olika afvittringslandtmätare handlade i detta

afseende efter olika grundsatser inom samma afvittringsområde; att

nedanför odlingsgränsen i allmänhet blandning af skogsmark och betesmark

kunnat tilldelas hvarje hemman eller nybygge, hvarvid den i 18 §

af afvittringsstadgan bestämda latitud för skogsanslaget gifvit afvittringslandtmätarne

möjlighet att genom skogsanslagets höjande eller sänkande

utjämna missförhållandena; att däremot å de ofvan odlingsgränsen

belägna stora vidderna af likartad utmark sannolikheten för någorlunda

jämn blandning af skogsmark och betesmark till de afvittrade hemmanen

ej vore lika stor, hvartill komme, att, då i regel såväl skog som bete

där vore af sämre beskaffenhet, så att skogsanslagen för flertalet hemman

och nybyggen ofvan odlingsgränsen syntes böra bestämmas till eller nära

intill maximum inom latituden, någon möjlighet att genom skogsanslagets

höjande eller sänkande behörigen utjämna olikheterna ej syntes förefinnas,

samt att på grund häraf det syntes böra bestämmas, att afdrag finge

göras jämväl för mark, hvarå endast bete funnes eller kunde erhållas,

äfvensom i någon mån för skogsmark i sådana fall, där skogen eller

marken vore af synnerligen dålig beskaffenhet eller där skog ej funnes.

Med anledning af hvad sålunda anförts har landtmäteristyrelsen hemställt,

att föreskriften i 16 § andra stycket i 1873 års afvittringsstadga

måtte erhålla följande ändrade lydelse:

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 88

»Ej må vid afvittringen taxering eller gradering ske å utmark

för områdestilldelning åt hemman och nybyggen; dock att landtmätare

med gode män må äga att för impediment, som ej särskild!

upptagas, samt på grund af skogens eller markens ringare växtlighet

göra afdrag med sammanlagd t högst tre fjärdedelar af vidden utaf

ägofigur, å hvilken sådant afdrag ifrågakommer.»

I händelse af bifall härtill borde någon redaktionsjämkning ske

i slutet af första stycket i 17 § af 1873 års stadga.

Sedan Kungl. Maj:t genom nådig remiss anbefallt Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens och i Norrbottens län

att öfver denna framställning afgifva gemensamt underdånigt utlåtande,

infordrade dessa myndigheter yttranden från vederbörande

afvittringsstyresmän. Af desse har afvittringsstyresmannen i Västerbottens

län förklarat sig hålla före, att en mer fullständig värdering,

motsvarande den för skiftesändamål föreskrifna graderingen, borde

tillämpas vid nu pågående afvittring och därmed i samband stående

åbodelning, men att, för att icke frångå de grunder, som hittills följts

rörande särskiljande af duglig, mindre duglig och oduglig mark, samt

af tekniska skäl, ett dylikt särskiljande af de olika ägofigurernas större

eller mindre duglighet lämpligen borde få sitt uttryck i ett afdrag i

tiondedelar, hvilket afdrag borde få uppgå till högst nio tiondedelar.

Afvittringsstyresmannen i Norrbottens län har, under anförande,

att i detta län egentligen icke några sådana afvittringsarbeten återstode,

som kunde vara beroende på ändring uti 16 § af 1873 års afvittringsstadga,

förklarat sig anse landtmäteristyrelsens ändringsförslag vara

lämpligt.

Kungl. Maj:ts bemälde bägge befallningshafvande hafva uti

underdånigt utlåtande den 29 januari 1903 förklarat sig, under förutsättning

att icke norrlandskommitténs arbeten utmynnade i förslag, som

inverkade äfven på förevarande fråga, utan denna skulle afgöras efter

nu förhandenvarande förhållanden, icke hafva några väsentliga anmärkningar

att framställa mot landtmäteristyrelsens ifrågavarande förslag.

dock att bland de omständigheter, som kunde föranleda afdrag å

eu ägofigurs areal, borde upptagas äfven förhållandet mellan betes- och

skogsmark. I afseende å sättet för afdragsberäkningen och afdragets

storlek hafva Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansett landtmäteristyrelsens

förslag äga företräde framför afvittringsstyresmannens i Västerbottens

län.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Majds Nåd. Proposition N:o 88. 31

Den 6 mars 1903 blefvo samtliga dessa ärenden inför Kuno-] utlåtande af

Maj:t föredragna, och täcktes Kung!. Maj:t då anbefalla kammar®

6gium och domänstj relsen att i desamma afgifva gemensamt under- domändånigt

utlåtande. Uti sådant utlåtande af den 2 juni 1903 hafva styrehenbemälda

ämbetsverk anfört följande.

Intill dess efter afvittringens utslutning säkrare kännedom om

lappmarkernas utvecklingsmöjligheter vunnits och enär det icke syntes

kunna, förebyggas, att vid bestämmande af de särskilda fastigheternas

husbehofsskog den del af skogsanslaget, som för husbeliofvets tillgodoseende

skulle afsättas, blefve antingen för knappt eller för rundligt

tilltagen, hvaraf skulle följa, i förra fallet, att allmänningen finge anlitas

jämväl för fyllande af delägares husbehof af virke och, i lenare

fallet, att fastigheten skulle blifva mer begärlig för trävarurörelsen

och sålunda motverka sm egentliga uppgift att vara till gagn uteslutande^

för den jordbrukande befolkningen, ansåge ämbetsverken det

kunna lirågasättas, huruvida icke hela skogsanslaget borde åtminstone

tills vidare bibehållas såsom en för samtliga jordinnehafvarne gemensam

allmänning med rätt för delägarne att därifrån efter utsilning

eller ^ anvisning bekomma nödigt liusbehofsvirke. Genom eu dylik anordning

skulle, enligt ämbetsverkens förmenande, jämväl vinnas den

fordelen, att husbehofsafverkningen i fjälltrakterna ej bedrefves så, att

fara för fjällgränsens nedgående uppstode.

Hvad vidare anginge dispositionen af dylik allmännings afkastning

utöfver husb eh ofs virke t, ansåge ämbetsverken densamma lämpligen

hora afsättas till bildande af allmänningsfonder, från hvilka skulle

bestridas i främsta rummet kostnaderna för allmännings bevaknino- och

de åtgärder, som borde vidtagas för främjandet af skogens återväxt i

öfverensstämmelse med huskållningsplan. Härefter skulle af fondens

inkomster godtgöras å delägarnes jordbruksfastigheter belöpande utskylder

och onera, såsom fastighetsbevillning, landstingsskatt, bidrag

till prästerskapets aflöning, vägskatt och vägunderhåll. Därnäst kunde

åt fondens afkastning utgå bidrag till för delägarne i allmänhet

nödiga och gagneliga kommunala ändamål, såsom läkarvård, fattigvård,

folkundervisning, jordbrukets förbättring genom utdikning eller

annorledes samt för anläggning eller förbättrande af utfartsvägar. Slutlgen

borde i mån af tillgång af fondens inkomster afsättas medel till

en fond för delägarnes understöd vid inträffande missväxtår, företrädes■vis

genom beredande af arbetsförtjänst vid inom kommunen anordnade

allmännyttiga arbeten.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 88.

Under förutsättning att, på sätt sålunda blifvit antyd t, hela skogsanslaget

bibehölles såsom allmänning att enligt ofvan angifna grunder

förvaltas, syntes hvad kommittén föreslagit i syfte att från delaktighet

i allmännings afkastning utesluta jordägare, hvilka uppenbarligen icke

för egen utkomst brukade jorden eller vore på stället boeno.e, ej påkalla

något ämbetsverkens särskilda yttrande.

Vidkommande det af landtmäteristyrelsen i dess ofvanberörda

underdåniga skrifvelse den 30 september 1902 framställda fölslag om

ändring i och tillägg till hittills gällande bestämmelser om afdrag med

högst en fjärdedel af eu ägofigurs areal för impediment, som ej sälskildt

upptoges, m. m., ansåge ämbetsverken, att, med afvittiingsförfattningarnas

nuvarande tillämpning och då skogsprodukternas ökade

värde snarare talade för minskning än ökning af skogstilldelningaina,

några nya eller förändrade bestämmelser i det syfte, landtmäteristyrelsen

sålunda föreslagit, ej borde af Kungl. Maj:t meddelas.

På grund af förekomna omständigheter hafva ämbetsverken, som

förklarat sig i öfrigt ej hafva något att erinra emot kommitténs förevarande

förslag, hemställt, det täcktes Kungl. Maj:t, med återkallande

af förberörda nådiga förbud mot fortsatt afvittring och mot nybyggesanläggningar

inom lappmarkerna, härom bestämma följande förändrade

grunder, nämligen:

att, med bibehållande af nuvarande latitud för skogsanslag till

hemman och nybyggen ofvan odlingsgränsen. skogsanslaget för nybyggen,

som hädanefter upplätes å öfverloppsmarkerna nedanför nämnda

gräns, skulle bestämmas till högst 1,200 hektar för helt mantal,

att hela skogsanslaget tills vidare skulle afsätta^ till allmänning

med rätt för delägare att därifrån efter utsyning eller anvisning bekomma

nödigt husbehofsvirke;

att sådan allmänning skulle för delägarnes gemensamma nytta

förvaltas i enlighet med grunder, som lämnade trygghet, att allmänningen

komme att lända till varaktigt stöd för jordbruket, såsom tf

bildande af allmänningsfonder jämlikt ämbetsverkens ofvan omförmälaa

förslag; samt

att nya nybyggesanläggningar och dessas skatteomföring icke finge

medgifvas annan än den, som kunde antagas vilja och kunna sjä

bruka fastigheten för att därigenom bereda sig sitt nödvändiga li suppehälle.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 88.

Af den utredning, för hvilken jag nu redogjort, torde få anses

framgå, att med den hittills vanliga tillämpningen af gällande afvittringsförfattningar

syftemålet med afvittringarna icke blifvit i önskvärd

mån vunnet, utan i stället betänkliga missförhållanden i åtskilliga hänseenden

inträda Det synes mig då böra tillses, huruvida icke i viss

mån ändrade bestämmelser böra föreskrifväs till efterrättelse vid ännu

återstående afvittringsförrättningar. Såsom ofvan angifvits, är i Norrbottens

län den allmänna afvittringen afslutad, med det enda undantag

att, beträffande Yittangi by i Juckasjärvi socken, Kungl. Maj:t återförvisat

ärendet för ny behandling i vissa hänseenden. Rörande denna

bys afvittring torde emellertid, med hänsyn till att utslag därom redan

meddelats, det icke kunna ifrågakomma att tillämpa förändrade afvittringsbestämmelser.

De områden, på hvilka ändrade bestämmelser skulle

kunna tillämpas, äro alltså dels de ofvan odlingsgränsen belägna delarna

af Västerbottens län, innefattande delar af socknarna Sorsele, St ensele,

Tärna, Vilhelmina och Dorotea, dels ock odisponerad öfverloppsmark

nedom odlingsgränsen inom Sorsele socken af Västerbottens län samt inom

Gellivare, Jockmocks och Arjepluögs socknar af Norrbottens län. Dessa

återstående områden äro visserligen i jämförelse med det ofattligt stora

område, hvarå afvittringen redan ägt rum, icke särdeles stora, men då

högst afsevärda missförhållanden visat sig uppkomma genom de nuvarande

afvittringsförfattningarnas tillämpning, anser jag det vara af stor

vikt att, såvidt möjligt, mer betryggande föreskrifter blifva gällande för

den ännu oafvittrade delen af Norrland, äfven om de nya bestämmelsernas

tillämplighetsområde numera måste blifva inskränktare, än som

varit önskligt. De återstående områdena äro i allt fall i och för sig

af betydlig utsträckning och innefatta isynnerhet stora arealer skogsmark.

Till stor del hafva de å desamma befintliga skogar karaktären

af skyddsskogar.

Hvad angår de åtgärder, som, enligt hvad jag ofvan omförmält, föreslagits

i syfte att råda bot på de anmärkta missförhållandena, torde jag först

få upptaga till behandling det af norrlandskommittén framställda förslaget,

att storleken af skogsanslaget för nybyggen, som hädanefter upplåtas på

öfverloppsmarker nedom odlingsgränsen, skall bestämmas till högst 1,200

hektar för helt mantal, under det att för närvarande maximibeloppet

är 1,763,04 hektar. En dylik nedsättning af det högsta skogsanslaget

finner jag mig böra tillstyrka. Visserligen har afvittringsstyresmannen

i Norrbottens län meddelat, att vid förslag till disposition af öfverloppsmarken

i Jockmocks och Gellivare socknar det endast för fyra

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 43 Höft. 5

Departements
chefens
yttrande.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 88.

nybyggen ansetts erforderligt att beräkna högre skogsanslag än efter

1,200 hektar för helt mantal, och det kunde därför synas, som om en

nedsättning af skogsanslagets maximibelopp till nämnda siffra icke

skulle blifva af särdeles stor betydelse vid den återstående särskilda

afvittringen nedom odlingsgränsen, ifall samma grundsatser, som sålunda

följts vid förslagen i fråga om Jockmocks och Gellivare socknar, äfven

vunne tillämpning inom Sorsele och Arjepluogs socknar. Härvid är

dock att märka, att, då skogsanslaget toi’de böra beräknas i visst förhållande

till det högst och lägst foreskrifna, eu allmän nedsättning af

anslagsbeloppen bör blifva följden af maximibeloppets sänkning samt

denna sänkning alltså inverka jämväl på de skogsanslag, som äfven

eljest skulle bestämts lägre än efter 1,200 hektar för helt mantal.

Hen betydelsefullaste ifrågasatta ändringen i nu gällande afvittringsföreskrifter

gäller bildandet af allmänningar. Sådana hafva inom

öfre Norrland bildats blott inom Norrbottens län, hvarest en fjärdedel

af skogsanslaget i ett flertal socknar afsatts därtill. Alls inga allmänningar

hafva däremot bildats i Västerbottens län nedom odlingsgränsen.

Ofvan odlingsgränsen inom sistnämnda län hafva delägarne

fattat beslut, att till allmänning skall afsättas i Sorsele socken en tredjedel

samt i Stensele och Tärna socknar hälften af skogsanslaget. Dessa

beslut hafva af Kungl. Maj:t fastställts den 1 mars 1901.

Nu hafva såväl Riksdagen som norrlandskommittén gjort framställning

om åstadkommande af dylika allmänningar i större omfattning.

Nämnda kommitté har i sådant afseende föreslagit, att af skogsanslaget

skulle omedelbart tilldelas de särskilda hemmanen och nybyggena endast

hvad som efter noggrann, af afvittringslandtmätaren med biträde af

skogs!jänsteman för hvarje särskild! fall förrättad undersökning ansåges

erforderligt för nödigt husbehof, att å sålunda afsätta områden aftorkning

af skog finge ske endast till husbehof samt att återstoden af

skogsanslagen borde afsättas till allmänning, att för delägarnes gemensamma

nytta förvaltas i enlighet med grunder, som lämnade trygghet,

att allmänningen komme att lända till varaktigt stöd för den jordbrukande

befolkningen.

Att bibehålla den nuvarande anordningen, hvilken faktiskt gjort

allmänningars bildande beroende på delägarnes fria öfverenskommelse,,

synes mig icke böra ifrågasättas. Det af norrlandskommittén framställda

förslaget har tillstyrkts af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

såväl i Västerbottens som i Norrbottens län, af den senare myndigheten

dock med vissa erinringar i afseende på användningen af allmännings

afkastning, till Indika jag senare torde få återkomma. A

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 88.

andra sidan hafva dock äfven åtskilliga invändningar framställts mot

sagda förslag.

Föredraganden i afvittringsärenden hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län, länsnotarien Lilja, har framhållit, att nybyggaren

borde få åtminstone någon skog under enskild disposition till

afsalu, enär bosättning i dessa trakter ej kunde grundas enbart på

jordbruk i förening med allenast husbehofsskog, helst som i sådant fall

ingen inkomst erhölles, hvarmed nybyggaren kunde bestrida kostnader

för byggnader, odlingar och afdikningar m. m. Det vore enligt hans

åsikt att befara, att genom det ifrågasatta stadgandet kolonisationen

skulle motverkas. Af dessa anledningar ansåge han bättre, att det

bestämdes såsom regel, att halfva skogsanslaget skulle afsättas till allmänning.

Enligt min mening torde det dock vara stor sannolikhet för,

att bibehållandet af halfva skogsanslaget under enskild disposition skulle,

åtminstone i de fall, då hemmantalen ej vore särdeles små, fortfarande

gorå dessa hemman alltför begärliga för trävaruindustrien och alltså

motverka det med afvittringen afsedda syftemål. Om husbehofvet blifver,

på sätt jag nedan skall söka antyda, lämpligt afvägdt, torde ej heller

bosättningens utveckling behöfva hämmas, helst allmänningens afkastning

på flerehanda sätt, åtminstone indirekt, kommer befolkningen till godo.

Landtmäteristyrelsen har mot ifrågavarande förslag anmärkt, att

husbehofvet blott kunde bedömas för närvarande tid och att det därtill

afhatta skogsområdet kunde visa sig otillräckligt, därest framdeles bosättningen

ökades genom hemmanens klyfning eller annorledes. Detta

skulle vara riktigt under förutsättning, att möjligheterna för en dylik

utveckling icke läte sig något så när bedömas. Men då odlingens utveckling

är beroende af befintligheten af odlingslägenheter samt det är

i jordägarnes intresse att vid afvittringen påvisa dessa odlingslägenheter

i så stor utsträckning som möjligt, enär de kunna räknas såsom

inägojord, på hvilken skattetal och skogsanslag få grundas, torde det

kunna antagas, att den till odling tjänliga marken blifver ganska fullständigt

uppgifven. Och om dessa odlingsmöjligheter äfven tagas i

betraktande vid bestämmandet af skogens fördelning mellan husbehofsskog

och allmänning, så att den förra sättes proportionsvis större för

de hemman, å hvilka utsikter till ökad odling finnas, och livilka alltså

kunna antagas skola framdeles gifva bärgning åt flere eller större hushåll,

torde man kunna nöjaktigt tillgodose utvecklingen för en ganska

lång tid framåt.

Kammarkollegium och domänstyrelsen hafva framhållit samma

betänkligheter som landtmäteristyrelsen och till förekommande af de

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 88.

befarade olägenheterna föreslagit, att hela skogsanslaget skulle afsätta»

till allmänning samt att delägarne skulle äga att därifrån erhålla ved

och virke till husbehof, men endast efter utsyning. Att införa utsyningstvång

för husbehofvet inom nu ifrågavarande återstående afvittringsområden

synes mig likväl vara en alltför sträng åtgärd, hvilken

skulle sätta invånarne i sagda områden i en undantagsställning i jämförelse

med andra inbyggare i Norrland och jämväl stå i strid mot

nådiga förordningen den 29 juni 1866, hvarigenom skattemannen tillförsäkrats

rätt att utan utsyning från hemmanets skog till husbehof

hämta nödigt virke och bränsle. Icke ens inom skyddsskogar, hvilkas.

bestånd erfordras till skydd mot fjällgränsens nedgående, har enligt

lagen den 24 juli 1903 utverkning till husbehof ansetts kunna beläggas

med utsyningstvång. Att låta delägarne taga sitt husbehof å allmänning

utan utsyning lär icke heller böra ifrågasättas, enär därigenom en

ändamålsenlig skötsel af skogsallmänningen skulle blifva mycket försvårad,

om ej rent af omöjliggjord. Afsättande af hela skogsanslaget

till allmänning skulle äfven med all säkerhet vara hindrande för uppodling

af å skogsmarken befintliga odlingslägenheter och därigenom

motverka ökad bosättning. Af dessa skäl anser jag mig ej kunna biträda

ämbetsverkens ifrågavarande förslag.

Man skulle äfven kunna ifrågasätta en sådan anordning, att viss

bestämd, husbehofvet öfverstigande andel af skogsanslaget alltid bibehölles

såsom husbehofsskog, å hvilken jordägaren finge utan utsyning

taga sitt husbehof, men att, om å denna husbehofsskog lämpligen borde

något år afverkas mer än som åtginge till husbehofvet, detta skulle ske

genom allmänningsstyrelsens försorg och att försäljningsmedlen skulle

inflyta till allmänningskassan. Därigenom skulle, åtminstone för de

större skattetalen, en viss latitud för husbehofvets tillgodoseende vinnas,

så att det därtill anslagna området skulle räcka till äfven vid ökad

bosättning. Vid en sådan anordning skulle hemmanets förvärf ej heller

innebära någon lockelse för trävaruindustrien. Dock skulle enligt

min mening eu dylik bestämmelse med afl sannolikhet icke komma att

visa sig gagnelig, enär, då hemmansinnehafvaren icke själf får inkomsten

af saluskogen och han alltså icke har direkt intresse af, att

försäljning af virke må ske från hans husbehofsskog, utan snarare

tvärtom, det lär få antagas, att han icke kommer att tillbörligen

vårda skogen, utan öfver höfvan uppdrifver husbehofsafverkningen samt

därvid ej heller har för ögonen att exempelvis till vedbränsle taga

endast sådant virke, som icke kan finna fördelaktigare användning. En

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 88. 37

föreskrift sådan som den senast antydda skulle alltså lätteligen föranleda

skogssköfling.

Af livad jag nu anfört, torde framgå, att jag icke kan anse något

af de nu omförmäida förslagen hafva företräde framför det af norrlandskommitten

afgifna. Att äfven detta icke är utan sina vanskligheter,

lär likväl få medgifvas. Dock torde dessa kunna i allt väsentligr

förebyggas genom därtill ägnade föreskrifter. Särskildt kan det möta

svårigheter att i hvarje fall på lämpligaste sätt bestämma den areal,

som bör tilläggas ett hemman såsom husbehofsskog. Det bör naturligtvis

tillkomma vederbörande afvittringslandtmätare att upprätta förslag

härtill och böra därvid, såsom ofvan antydts, äfven odlingslägenlieters

förekomst öfva inverkan. För vinnande af ökad trygghet synes det

emellertid böra föreskrifvas, såväl att landtmätaren skall vid ägobesiktningen

vara biträdd af därtill förordnad skogstjänsteman, hvilken då

bär tillfälle . att gorå iakttagelser och bör tilläggas befogenhet att

framställa erinringar i afseende å inägornas uppskattning, antecknandet

af odlingslägenheter och impediment, skogsmarkens beskaffenhet m. m.,

som ock att Ivungl. Maj:ts befallningshafvande skall före meddelande

af afvittringsutslag inhämta yttrande angående den föreslagna husbekofsskogen

från domänstyrelsen, hvilken då har tillfälle att i ärendet

höra vederbörande skogsstatstjänstemän. Särskild föreskrift torde jämväl

vara erforderlig, innefattande förbud mot afverkning å husbehofsskogen

till annat ändamål än husbehof, utan att särskildt tillstånd därtill

för hvarje gång meddelats. Då jordägaren alltså icke kan till afsalu

använda möjligen Överskjutande skogstillgång å husbehofsskogen, lär

det få antagas, att han icke blir obenägen att verkställa odlingar eller

upplåta odlingslägenheter, hvilkas bebyggande sålunda icke behöfver

minska hans tillgång på husbehofsvirke och bränsle.

Jag finner mig alltså böra tillstyrka antagande af norrlandskommitténs

ifrågavarande förslag, såvidt angår skogsanslagets fördelning

i husbehofsskog och allmänningsskog, och torde jag, därest detta förslag

vinner bilall, framdeles få i underdånighet anmäla frågan om utfärdande

af föreskrifter i af mig nu angifna syften. Af dessa föreskrifter synas

de, som afse dispositionsrätten öfver husbehofsskogen, vara af beskaffenhet

att böra underställas Riksdagens pröfning. Bestämmelserna i detta afseende

torde emellertid icke lämpligen böra inryckas i afvittringsförfattningarna,

utan torde, sedan beslut i hufvudfrågan fattats, förslag

till sådana bestämmelser böra utarbetas.

I afseende a den omfattning, i hvilken nya bestämmelser i fråga

om bildande af allmänningar böra och kunna bringas till verkställighet,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 88.

är först att märka, att, såsom ofvan nämnts, överenskommelser om afsättande

inom Sorsele, Stensele och Tärna socknar ofvan odlingsgränsen

af viss andel af skogsanslaget redan blifvit träffade och af Kungl. Maj:t

fastställda, ehuru de ännu icke blifvit satta i verket. I betraktande af de

omständigheter, som efter detta Kungl. Maj:ts beslut blifvit genom de

verkställda utredningarna, särskilt genom norrlandskommittén, påvisade,

anser jag för min del, att några betänkligheter icke böra möta mot

återkallande af berörda fastställelse!'', så att de nya bestämmelserna må

vinna tillämpning äfven å nämnda sockenandelar. I fråga om såväl

Sorsele och Stensele som Vilhelmina och Dorotea socknar, Indika samtliga

innefatta områden både nedom och ofvan odlingsgränsen, men där

allmänningar icke afsatts vid afvittringen nedom denna gräns, komma

naturligtvis de nu ifrågasatta allmänningarna att tillhöra endast de

hemman, som äro belägna ofvanför odlingsgränsen, och lär detta

förhållande komma att vinna beaktande vid fastställelse af reglementen

för sagda allmänningar. Vidare synes det mig icke heller böra möta

hinder att för återstående särskild afvittring å odisponerade öfverloppsmarlcer

nedom odlingsgränsen påbjuda förändrade bestämmelser i fråga

om afsättning till allmänning, oafsedt hvilka stadganden som eljest i

dylikt afseende gälla inom vederbörande socken. För de socknar, där

sådan afsättning till viss andel af skogsanslaget redan vid den allmänna

afvittringen skett, kan lämpligen så förfäras, att vid nybyggesafvittringen

dels en allmänning afsättes efter samma grunder, som gälla för socknen

i öfrigt, hvarigenom nybyggena alltså blifva likställda med öfriga

hemman inom socknen i afseende å de gemensamma allmänningarna,

och dels återstoden af den del af nybyggenas skogsanslag, som icke användes

till husbehofsskog, förenas till eu särskild, endast dessa nybyggen

tillhörig allmänning. Där afsättning till allmänning icke ägt rum inom

socknen i öfrigt, såsom i Sorsele socken nedom odlingsgränsen, blifver

naturligtvis hela allmänningen nybyggenas enskilda tillhörighet.

I fråga om användningen af allmänningarnas afkastning lär det

tillkomma Kungl. Maj:t att framdeles fatta beslut, efter det förslag

därom afgifvits af Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande, och

torde därvid äfven böra tagas under öfvervägande hvad Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Norrbottens län i sitt ofvanberörda yttrande härom

anfört, hvithet står i öfverensstämmelse med nu gällande föreskrifter

rörande allmänningarna inom sagda län. Norrlandskommittén har i

detta afseende föreslagit en allmän bestämmelse af innehåll, att från

delaktighet i allmänningens afkastning borde uteslutas jordägare, som

uppenbarligen icke för egen utkomst brukade jorden eller vore på stället

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 88.

boende. Med hänsyn till de betydelsefulla invändningar, som emot detta

förslag framställts såväl i den vid kommitténs betänkande fogade reservation

som af de i ärendet hörda myndigheterna, kan jag icke tillstyrka kommitténs

förslag i denna del. Det lär emellertid få bero på Kungl.

Maj:t att vid fastställande af reglementen för allmänningarna söka tillse,

att allmännings afkastning vinner sådan användning, att ändamålet med

afvittringen och med allmänningens afsättande må så mycket som

möjligt blifva tiligodosedt.

Norrlandskommittén har vidare föreslagit, att ansökning om nya

nybyggesanläggningar och dessas skatteomföring icke måtte beviljas

annan än den, som kunde antagas vilja och kunna själf bruka fastigheten

för att därigenom bereda sig sitt nödtorftiga lifsuppehälle. Äfven

enligt min åsikt är det visserligen högst önskligt, att det må tillses,

att _nybyggen upplåtas endast åt egentliga jordbrukare, men då Kung],

Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län meddelat, att eu dylik

grundsats redan hittills blifvit tillämpad i sagda län samt bestämmelser

i föreslaget syfte i allt fall skulle hafva eu ganska ringa innebörd, enär

det i allt fall kan befaras, att fastigheten sedermera genom öfverlåtelse

öfvergår till ägare, som icke själf är jordbrukare, anser jag mig

icke böra förorda utfärdandet af allmän föreskrift af nu ifrågasatt

innehåll.

Hvad de af landtmäteristyrelsen föreslagna ändringarna i afvittringsförfarandet

angår och därvid först den ifrågasatta ökningen af det för impediment

medgifna afdraget, har landtmäteristyrelsen därmed uppenbarligen

afsett, att större noggrannhet skulle kunna åstadkommas, så att

duglig skogsmark icke längre blefve inbegripen under rubriken impediment.

Jag kan dock icke finna, att det föreslagna stadgandet skulle

innebära någon förbättring i sådant afseende, utan snarare komma att

verka i motsatt riktning eller så, att å ägofigurer, hvarest afdraget för

impediment hittills begränsats till V4, detsamma framdeles skulle ökas.

Härigenom komme äfven den areal skogsmark, som tillädes ett hemman,

att ökas, och då sålunda, enligt min åsikt, ett dylikt stadgande skulle

medföra ökning i skogsanslagen, hvilket står i bestämd strid mot den

uppfattning, som förestafvat det förut tillstyrkta förslaget om sänkning

af skogsanslaget för vissa nybyggen, kan jag icke biträda detsamma.

Att de af landtmäteristyrelsen anmärkta missförhållandena kunnat uppkomma

samt motiveras af det nuvarande stadgandet om afdragets storlek

måste enligt min mening bero därpå, att landtmätarne icke tillbörligen

iakttagit föreskriften i afvittringsstadgans § 16, där det uttryckligen

ålägges landtmätare att tillse, att under impediment ej inbegripes duglig

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 88.

mark, som kan komma i fråga att användas till skogsanslag. Skall ej

ett impediment särskildt mätas, och räcker ej afdrag med V4 att motsvara

impedimentens verkliga areal å en viss ägofigur, kan det väl hända,

att impediment måste räknas som skogsmark, men detta kan icke undvikas,

under det att ett motsatt förfarande är bestämdt förbjudet.

Därest gällande stadganden noggrann! iakttagas, synas de mig alltså

vara tillfyllestgörande till förhindrande af det af landtmäteristyrelsen

nu angifna missförhållandet och ytterligare trygghet i sådant afseende

torde vinnas, därest, såsom jag förut tillstyrkt, det bestämmes, att skogstjänsteman

skall närvara vid all ägobesiktning.

Ej heller förslaget angående afdrag för i skogsanslag ingående

betesmark i förhållande till skogsmark eller för skogens större eller

mindre växtlighet synes mig af beskaffenhet att böra vinna bifall. En

dylik bestämmelse skulle nämligen, såsom kammarkollegium och domänstyrelsen

framhållit, antagligen leda till ökning af skogstilldelningarna,

hvilken af förut angifna anledningar icke bör befrämjas. Förändringen

skulle äfven medföra ett slags gradering af marken och skogen, hvilken

gradering, att döma af äldre erfarenheter i sådant afseende, lätt kan

missbrukas och därför icke är önsklig.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet

hemställa, att Kungl. Magt måtte i nådig proposition föreslå. Riksdagen

att för sin del besluta, att vid afvittringen inom de områden af Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker, beträffande hvilka Kungl.

Maj:ts vederbörande befallningshafvande ännu icke meddelat afvittringsutslag,

skall iakttagas:

dels att för nybyggen, som hädanefter upplåtas å odisponerade

öfverloppsmarker nedom odlingsgränsen, skogsanslaget bestämmes till

högst 1,200 hektar för helt mantal;

dels och att af skogsanslaget skall omedelbart tilldelas de särskilda

hemmanen eller nybyggena endast hvad som efter noggrann, af afvittringslandtmätaren

med biträde af skogstjänsteman för hvarje särskildt fall

förrättad undersökning anses erforderligt för nödigt husbehof, med

hänsyn jämväl till förefintliga odlingslägenheter, men att återstoden af

skogsanslagen afsättes till allmänning, att för delägarnes gemensamma

nytta förvaltas i enlighet med grunder, som af Kungl. Maj:t bestämmas.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 88.

Regenten lämna bifall samt förordnade, att proposition

i ämnet skulle till Riksdagen aflåta# af den lydelse,

bil . . . till detta protokoll utvisar.

Ex. protocollo:

Reinh. II. J. lindbeck.

Bill. till Biksd. Prof. 1905.

1 Sami

1 Afd. 43 Höft.

6

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1905:124 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i gällande bestämmelser rörande afvittringen inom Västerbottens och s. 1 i texten
  2. SLU 1905:12 Sammansatta Stats- (och Laghtskottets Utlåtande N:o 12 s. 1 i texten