Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående medling i arbetstvister

1906-01-22 · 44 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 43 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1906:84, Med förslag till lag angående medling i arbetstvister

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

1

N:o 84.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag

till lag angående medling i arbetstvister; gifven Stockholms

slott den 9 mars 1906.

Under åberopande af bifogade i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga

närlagda förslag till lag angående medling i arbetstvister.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 41 Höft. CN:o 85.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Förslag

till

Lag

angående medling i arbetstvister.

Härigenom förordnas som följer.

i §•

För hvart och ett af de distrikt, i hvilka riket för sådant ändamål

af Konungen indelas, förordnar Konungen en förlikningsman med uppgift

att verka för lösning af tvister mellan arbetsgifvare och arbetare.

2 §.

Förlikningsman åligger:

att med synnerlig uppmärksamhet följa arbetsförhållandena inom

distriktet;

att, i de fall och på det sätt i denna lag sägs, lämna sin medverkan

till biläggande af arbetstvister, som inom distriktet uppstå;

samt

att eljest, på anmodan, gå arbetsgifvare och arbetare till handa med

upplysningar och råd i fråga om överenskommelser, som afse arbetsförhållandet

och äro ägnade att främja ett godt förhållande mellan

arbetsgifvare och arbetare samt förekomma störande afbrott i arbetet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8d.

3

3 §•

Har inom distriktet uppkommit arbetstvist af den beskaffenhet, att

den medfört eller synes hota medföra arbetsinställelse af större betydenhet,

bör förlikningsmannen genom personligt besök å den plats,

där tvisten utbrutit, eller på annat sätt träda i förbindelse med de

tvistande, göra sig noga underrättad om, hvari tvisten består, hemställa

till de tvistande att i afbidan på tvistens lösning icke vidtaga, vidhålla

eller utvidga arbetsinställelse, inbjuda dem att, själfva eller genom utsedda

ombud, å bestämd tid och plats sammankomma till förhandling

med hvarandra inför förlikningsmannen samt söka att under dessa förhandlingar,

hvilka anordnas på sätt lämpligast synes, åvägabringa tvistens

lösning.

Anser förlikningsman det erforderligt, eller påkallas sådant af någon

af de tvistande, utser förlikningsmannen, efter samråd med de

tvistande och sedan tillfälle lämnats dem att afgifva förslag, särskilda

sakkunniga att med förlikningsmannen utgöra en nämnd för medlingens

utförande.

4 §•

Hvad i nästföregående paragraf är stadgadt afser icke arbetstvist,

som uppstått inom näringsgren, industriell anläggning eller arbetsföretag,

där särskild förhandlings-, förliknings- eller skiljenämnd är upprättad,

med mindre de tvistande å båda sidor påkalla förlikningsmannens

mellankomst, eller förhållandena göra sannolikt, att den särskilda nämnden

icke varder för tvistens biläggande anlitad.

5 §•

Skulle i tvist, som kommit under förlikningsmans behandling, de

tvistande å endera sidan eller å båda underlåta att efterkomma till

dem af förlikningsmannen skriftligen gjord inbjudan att å bestämd tid

och ort med hvarandra sammankomma till förhandling inför förlikningsmannen

eller nämnden, skall förlikningsmannen skriftligen meddela

de tvistande, att han fortfarande är beredd att medla i tvisten, därest

hans biträde i sådant afseende påkallas. Under fortsatt arbetsinställelse

eller där förlikningsmannen eljest finner sådant lämpligt, må han

jämväl med vissa mellantider förnya sitt erbjudande att medla mellan

de tvistande på sätt i 3 § sägs.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8i.

6 §•

De förhandlingar, som af förlikningsmannen eller nämnden anordnas

med oeh mellan de tvistande, skola i främsta rummet hafva till

syfte att åvägabringa en öfverenskommelse i enlighet med anbud eller

förslag, som under förhandlingarna kunna blifva framställda från de

tvistande själfva; ankommande därvid på förlikningsmannen eller nämnden

att, om och i den mån sådant kan anses ägnadt att befordra en

god lösning af tvisten, hemställa om de jämkningar eller medgifvanden,

som för ändamålet kunna synas lämpliga.

7 §•

Kan icke på sådant sätt enighet vinnas, må förlikningsmannen

eller nämnden uppmana de tvistande att lämna en eller flera personer,

hvilkas utlåtande de tvistande utfästa sig att efterkomma, uppdrag att,

efter pröfning om och i hvilken mån de från ena eller andra sidan

framkomna påståendena må vara befogade och på hvilket sätt följaktligen

den föreliggande tvisten rättast bör lösas, skilja de tvistande emellan.

8 §.

Vilja de tvistande hänskjuta saken till sådant afgörande, som i 7

§ sägs, har förlikningsmannen eller nämnden att, i den mån sådant

linnes behöfligt, söka utjämna de meningsskiljaktigheter, som kunna

uppstå i fråga om den eller de personer, åt hvilka det i nämnda paragraf

omförmälda uppdrag skall lämnas; och åligger det förlikningsmannen

särskildt att på de tvistandes vägnar lämna den eller dem, som blifvit

utsedda, underrättelse om uppdraget samt att i öfrigt tillhandagå med

de åtgöranden, som kunna verka därtill, att det af de tvistande önskade

afgörandet må komma till stånd.

Ej må förlikningsman själf åtaga sig uppdrag, hvarom nu är sagdt.

9 §•

Utlåtande, hvarom förmäles i 7 §, skall afgifvas skriftligen och af

detsamma ett exemplar genast och utan lösen till hvardera sidan samt

till förlikningsmannen utlämnas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma:jts Nåd. Proposition N:o 84.

5

10 §.

1 fråga om rättsverkan, som må tillkomma öfverenskommelser, utfästelser

eller andra beslut, som af de tvistande ingås eller fattas under

förhandlingar, hvilka enligt denna lag äga rum, gäller, allt efter beslutens

innehåll och det sätt, hvarpå de tillkommit, hvad allmän lag

förmår.

11 §•

Omfattar utbruten tvist mera än ett distrikt, skall det åligga de

förlikningsmän, hvilkas distrikt beröras af tvisten, att, så fort ske kan,

härom äfvensom, så vidt möjligt, angående tvistens omfattning insända

underrättelse till Konungen, som förordnar förlikningsman att i tvisten

medla.

12 §.

Där sådant i särskilda fall finnes lämpligt, äger Konungen uppdraga

åt annan än den jämlikt 1 § förordnade förlikningsmannen att såsom

förlikningsman medla i uppkomna arbetstvister.

13 §.

Förlikningsman skall föra dagbok angående hvad som förefaller i

de tvister, hvilka blifva föremål för åtgärd enligt denna lag. Öfverenskommelser,

utfästelser eller andra beslut, som af de tvistande ingås

eller fattas, så ock utlåtande, som enligt 7 § afgifves, skola i nämnda

dagbok fullständigt intagas eller densamma biläggas.

Under hvarje kvartal skall förlikningsman till kommerskollegium

insända berättelse om sin verksamhet under det närmast föregående

kvartalet och förloppet af de tvister, som under detsamma kommit under

hans handläggning, i hvilken berättelse jämväl bör lämnas redogörelse

för upprättade förhandlings-, förliknings- och skiljenämnders

verksamhet, för så vidt förlikningsmannen härom kunnat förskaffa sig

kännedom.

Berättelsen skall genom kommerskollegiets försorg till trycket

befordras.

14 §.

Närmare föreskrifter rörande förlikningsmännens verksamhet meddelas

i instruktion, som utfärdas af Konungen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Angående

nämnd, som i

15 §.

ersättning till förlikningsman och ledamöter i

- § andra stycket afses, varder särskildt stadgadt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1907.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

7

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 27 februari 1906.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Statsråden: friherre Marks von Wurtemberg,

SCHOTTE,

Bergström.

Efter gemensam beredning med hans excellens herr statsministern

och chefen för justitiedepartementet anförde departementschefen, statsrådet

Schotte:

»Sedan Kungl. Maj:t den 24 november 1905 och den 5 januari

1906 uppdragit åt särskilda sakkunniga att företaga en granskning af

det för 1903 års Riksdag framlagda förslaget till lag angående medling

i arbetstvister samt att därefter snarast möjligt afgifva det yttrande

och förslag i ämnet, som af granskningen föranledts, hafva dessa

kommitterade numera inkommit med sitt den 22 nästlidna januari dagtecknade

underdåniga utlåtande i ärendet samt därvid framlagt förslag

till lag om medling i arbetstvister.»

Efter att hafva redogjort för berörda förslag samt hvad kommitterade

med afseende härå anfört i sitt underdåniga utlåtande, yttrade

departementschefen vidare:

»Under åberopande af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den

24 november 1905 rörande behöfligheten och gagnet af en lagstiftning

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 84.

i förevarande ämne, får jag såsom min mening uttala, att kommitterades

förslag i allt hufvudsakligt synes mig vara förtjänt att läggas

till grund för en framställning till Riksdagen. Förslaget ansluter sig

i sina hufvudgrunder till det lagförslag i ämnet, som förelädes 1903

års Riksdag men genom kamrarnas skiljaktiga beslut förföll. I det al

kommitterade framlagda lagförslaget har kraftigare än i det tidigare,

Riksdagen förelagda förslaget framhäfts, att förlikningsinstitutionens

anlitande är för arbetsgifvare och arbetare en fullt frivillig sak. De

befogade anmärkningar, som i Riksdagen framkommit mot det sistnämnda

förslaget, synas mig ock hafva af kommitterade på ett lyckligt

sätt undanröjts. Det är därför allenast i några få punkter, som jag

ansett mig böra föreslå ändringar i kommitterades lagförslag, ändringar,

som hufvudsakligen gå ut på för tydliganden i förslaget i enlighet med

den af kommitterade till de olika frågorna intagna ståndpunkt.

Af hvad kommitterade yttrat med afseende å affattningen af 2 §

i det af dem framlagda lagförslaget framgår, att kommitterade ansett

förlikningsmans åliggande att gå arbetsgifvare och arbetare till handa

med upplysningar och råd i fråga om öfverenskommelser, som afse

arbetsförhållandet och äro ägnade att främja ett godt förhållande mellan

arbetsgifvare och arbetare samt förekomma störande afbrott i arbetet,

böra vara beroende på därom af någondera parten gjord framställning.

Det torde emellertid vara påkalladt, att detta förhållande

uttryckligen angifves i lagen, hvadan i tredje stycket af 2 § torde böra

inskjutas orden »på anmodan».

'' I 4 § hafva kommitterade föreslagit, att förlikningsmans åtgöranden

till lösning af en uppkommen arbetstvist icke, med mindre de tvistande

å båda sidor påkallade förlikningsmannens mellankomst, skulle afse

arbetstvist, som uppstått inom näringsgren, industriell anläggning eller

arbetsföretag, där särskild förhandlings-, förliknings- eller skiljenämnd

vore upprättad och i verksamhet för tvistens biläggande. Detta sista

tillägg förekom icke i 1903 års förslag, men kommitterade hafva funnit

tillägget påkalladt, enär fall kunde inträffa, då en nämnd, sådan som

den nyss angifna, visserligen enligt ingånget aftal kunnat anlitas för

tvistens lösande, men dess mellankomst af en eller annan anledning

icke påkallades. I dessa fall saknades, enligt kommitterades mening,

tydligen anledning för förlikningsmannen att i afseende å sitt ingripande

tillämpa andra regler än dem, som komme att gälla för medling i tvister

i allmänhet. För att utmärka att förlikningsman, där dylik särskild

nämnd finnes upprättad, icke bör ingripa, medan förhandlingar mellan

parterna pågå angående nämndens trädande i verksamhet, eller någon

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84. 9

utsikt eljest finnes för dess anlitande, torde en ändring af 4 § böra

vidtagas.

För att förebygga den — visserligen föga rimliga — tolkning

af 6 §, att förlikningsman eller förlikningsnämnd skulle kafva till uppgift

att befordra en lösning af hvad slag som hälst, torde i förslaget

uttryckligen böra utsättas, att förlikningsman eller förlikningsnämnd

skall verka för åvägabringande af en god lösning af tvisten.

I likhet med kommitterade anser jag, att det för förlikningsmans

ställning och verksamhet är af betydelse, att han icke äger åtaga sig

uppdrag såsom ledamot af skiljenämnd, hvarom i 7 § sägs. Med ett

sådant förbud bör han ock lättare vara i tillfälle att lämna den hjälp

beträffande åvägabringande af skiljenämnd, dennas konstituerande samt

tvistefrågornas preciserande, som torde vara af betydelse till underlättande

af skiljenämndsafgörandet och hvartill förlikningsman måste

anses väl ägnad. I följd häraf har jag ansett lämpligt, att till 8 §

fogas ett tillägg, innefattande ett uttryckligt förbud för förlikningsman

att åtaga sig uppdrag att vara ledamot af dylik skiljenämnd.

I 12 och 13 §§ synas några mindre ändringar af redaktionell art

böra vidtagas.

I öfverensstämmelse med hvad nu anförts har jag upprättat ett

förslag till lag om medling i arbetstvister».

Sedan departementschefen härefter uppläst nyssnämnda lagförslag

af den lydelse, bilagan A vid detta protokoll utvisar, anförde departementschefen,

att lian, i likhet med hvad år 1903 ansågs lämpligt, fann

lagstiftningen i ämnet böra med tillämpning af föreskriften i sista

punkten af 89 § regeringsformen bringas till stånd i samverkan med

Riksdagen; och hemställde departementschefen härefter i underdånighet,

att högsta domstolens utlåtande öfver detta förslag måtte, för det ändamål

87 § regeringsformen omförmäler, genom note ur protokollet inhämtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter tillstyrkta

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna nådigt bifall.

Ur protokollet:

C. Carlberg.

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 41 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Bilagan A.

Förslag

till

Lag

angående medling i arbetstvister.

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

För hvart och ett af de distrikt, i hvilka riket för sådant ändamål

af Konungen indelas, förordnar Konungen en förlikningsman med uppgift

att verka för lösning af tvister mellan arbetsgivare och arbetare.

2 §.

Förlikningsman åligger:

att med synnerlig uppmärksamhet följa arbetsförhållandena inom

distriktet;

att, i de fall och på det sätt i denna lag sägs, lämna sin medverkan

till biläggande af arbetstvister, som inom distriktet uppstå;

samt

att eljest, på anmodan, gå arbetsgifvare och arbetare till handa med

upplysningar och råd i fråga om öfverenskommelser, som afse arbetsförhållandet

och äro ägnade att främja ett godt förhållande mellan

arbetsgifvare och arbetare samt förekomma störande afbrott i arbetet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

11

3 §•

Har inom distriktet uppkommit arbetstvist af den beskaffenhet, att

den medfört eller synes hota medföra arbetsinställelse af större betydenhet,

bör förlikningsmannen genom personligt besök å den plats,

där tvisten utbrutit, eller på annat sätt träda i förbindelse med de

tvistande, göra sig noga underrättad om, hvari tvisten består, hemställa

till de tvistande att i afbidan på tvistens lösning icke vidtaga, vidhålla

eller utvidga arbetsinställelse, inbjuda dem att, själfva eller genom utsedda

ombud, å bestämd tid och plats sammankomma till förhandling

med hvarandra inför förlikningsmannen samt söka att under dessa förhandlingar,

hvilka anordnas på sätt lämpligast synes, åvägabringa tvistens

lösning.

Anser förlikningsman det erforderligt, eller påkallas sådant af någon

af de tvistande, utser förlikningsmannen, efter samråd med de

tvistande och sedan tillfälle lämnats dem att afgifva förslag, särskilda

sakkunniga att med förlikningsmannen utgöra en nämnd för medlingens

utförande.

4 §•

Hvad i nästföregående paragraf är stadgadt afser icke arbetstvist,

som uppstått inom näringsgren, industriell anläggning eller arbetsföretag,

där särskild förhandlings-, förliknings- eller skiljenämnd är upprättad,

med mindre de tvistande å båda sidor påkalla förlikningsmannens

mellankomst, eller förhållandena göra sannolikt, att den särskilda nämnden

icke varder för tvistens biläggande anlitad.

5 §•

Skulle i tvist, som kommit under förlikningsmans behandling, de

tvistande å endera sidan eller å båda underlåta att efterkomma till

dem af förlikningsmannen skriftligen gjord inbjudan att å bestämd tid

och ort med hvarandra sammankomma till förhandling inför förlikningsmannen

eller nämnden, skall förlikningsmannen skriftligen meddela

de tvistande, att han fortfarande är beredd att medla i tvisten, därest

hans biträde i sådant afseende påkallas. Under fortsatt arbetsinställelse

eller där förlikningsmannen eljest finner sådant lämpligt, må han

jämväl med vissa mellantider förnya sitt erbjudande att medla mellan

de tvistande på sätt i 3 § sägs.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

6 §•

De förhandlingar, som af förlikningsmannen eller nämnden anordnas

med och mellan de tvistande, skola i främsta rummet hafva till

syfte att åvägabringa en öfverenskommelse i enlighet med anbud eller

förslag, som under förhandlingarna kunna blifva framställda från de

tvistande själfva; ankommande därvid på förlikningsmannen eller nämnden

att, . om och i den mån sådant kan anses ägnadt att befordra en

god lösning af tvisten, hemställa om de jämkningar eller medgifvanden,

som för ändamålet kunna synas lämpliga.

7 §•

Kan icke på sådant sätt enighet vinnas, må förlikningsmannen

eller nämnden uppmana de tvistande att lämna en eller flera personer,

hvilkas utlåtande de tvistande utfästa sig att efterkomma, uppdrag att,

efter pröfning, om och i hvilken mån de från ena eller andra sidan

framkomna påståendena må vara befogade och på hvilket sätt följaktligen

den föreliggande tvisten rättast bör lösas, skilja de tvistande emellan.

8 §■

Vilja de tvistande hänskjuta saken till sådant afgörande, som i 7

§ sägs, har. förlikningsmannen eller nämnden att, i den mån sådant

finnes behöfligt, söka utjämna de meningsskiljaktigheter, som kunna

uppstå i fråga om den eller de personer, åt hvilka det i nämnda paragraf

omförmälda uppdrag skall lämnas; och åligger det förlikningsmannen

särskild! att på de tvistandes vägnar lämna den eller dem, som blifvit

utsedda, underrättelse om uppdraget samt att i öfrigt tillhandagå med

de åtgöranden, som kunna verka därtill, att det af de tvistande önskade

afgörande! må komma till stånd.

Ej ma förlikningsman själf åtaga sig uppdrag, hvarom nu är sagdt.

9 §•

Utlåtande, hvarom förmäles i 7 §, skall afgifvas skriftligen och af

detsamma ett exemplar genast och utan lösen till hvardera sidan samt

till förlikningsmannen utlämnas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

10 §.

I fråga om rättsverkan, som må tillkomma öfverenskommelser, utfästelser

eller andra beslut, som af de tvistande ingås eller fattas under

förhandlingar, hvilka enligt denna lag äga rum, gäller, allt efter beslutens

innehåll och det sätt, hvarpå de tillkommit, hvad allmän lag

förmår.

11 §.

Omfattar utbruten tvist mera än ett distrikt, skall det åligga de

förlikningsmän, hvilkas distrikt beröras af tvisten, att, så fort ske kan,

härom äfvensom, så vidt möjligt, angående tvistens omfattning insända

underrättelse till Konungen, som förordnar förlikningsman att i tvisten

medla.

12 §.

Där sådant i särskilda fall finnes lämpligt, äger Konungen uppdraga

åt annan än den jämlikt 1 § förordnade förlikningsmannen att såsom

förlikningsman medla i uppkomna arbetstvister.

13 §.

Förlikningsman skall föra dagbok angående hvad som förefaller i

de tvister, hvilka blifva föremål för åtgärd enligt denna lag. Överenskommelser,

utfästelser eller andra beslut, som af de tvistande ingås

eller fattas, så ock utlåtande, som enligt 7 § afgifves, skola i nämnda

dagbok fullständigt intagas eller densamma biläggas.

Under hvarje kvartal skall förlikningsman till kommerskollegium

insända berättelse om sin verksamhet under det närmast föregående

kvartalet och förloppet af de tvister, som under detsamma kommit under

hans handläggning, i hvilken berättelse jämväl bör lämnas redogörelse

för upprättade förhandlings-, förliknings- och skiljenämnders

verksamhet, för så vidt förlikningsmannen härom kunnat förskaffa sig

kännedom.

Berättelsen skall genom kommerskollegiets försorg till trycket

befordras.

14 §.

Närmare föreskrifter rörande förlikningsmännens verksamhet meddelas

i instruktion, som utfärdas af Konungen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Angående

nämnd, som i

Denna lag

15 §.

ersättning till förlikningsman ocli ledamöter i sådan

3 § andra stycket afses, varder särskildt stadgadt.

träder i kraft den 1 januari 1907.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

15

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl.

Maj:ts högsta domstol torsdagen den 8 mars 1906.

Tredje rummet.

Närvarande:

Justitieråden Carlson,

Billing,

Bohman,

Westring,

Heder stier na.

t. f. byråchefen för lagärenden von Setli föredrog:

utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet den 27 februari 1906, utvisande

att högsta domstolens utlåtande skulle, för det ändamål § 87

regeringsformen omförmäler, inhämtas öfver upprättadt förslag till lag

om medling i arbetstvister; varande förslaget bifogadt detta protokoll.

Högsta domstolen, som ansåg sig icke böra ingå i granskning af

förslaget från annan synpunkt än den rättsliga, fann detsamma i sådant

hänseende icke föranleda anmärkning.

Ur protokollet

Carl Lundquist.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 9 mars 1906.

Närvarande.

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

Biesért,

friherre Marks von Wurtemberg,

Tamm,

Sidner,

Hellner,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström.

Justitieråden: Sicarin,

Lilienberg.

Departementschefen, statsrådet Schotte, anmälde i underdånighet:

Högsta domstolens genom note ur protokollet öfver civilärenden för

den 27 februari 1906 inhämtade utlåtande öfver det samma protokoll

bilagda förslag till lag angående medling i arbetstvister; och hemställde

departementschefen, att förslaget, som af högsta domstolen lämnats

utan anmärkning, måtte genom nådig proposition för Riksdagen till antagande

framläggas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna nådigt bifall och förordnade,

att till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition i

ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. G. Edman.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

17

Bilagan 1.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24

november 1905.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

friherre Marks von Wurtemberg,

Tamm,

SlDNER,

Hellner,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström.

Departementetschefen, statsrådet Schotte anförde härefter:

63:o)

I skrifvelse af den 8 maj 1899 anhöll Riksdagen, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes efter erforderlig utredning taga under öfvervägande frågan

om inrättande af förliknings- och skiljenämnder i intressetvister

mellan arbetsgivare och arbetare samt därefter för Riksdagen framlägga

de förslag, som kunde finnas påkallade.

Med anledning häraf uppdrog Eders Kungl. Maj:t den 19 maj

samma år åt en kommitté, bestående af landshöfdingen K. S. Husberg,

ordförande, samt valsmästaren A. H. Göthberg, redaktören H. Hedlund,

Bih. till Riksä. Vrot. 1906. 1 Sami. 1 Afl. 41 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 84.

grosshandlaren F. H. Kempe, bruksdisponenten J. H. Kjellgren, bokbindaren

W. Reslow, fabriksdisponenten Gr. W. S. Tham, faktorn C. G.

Thor och verkstadsdirektören H. Wessberg, att afgifva underdånigt

utlåtande och förslag till bestämmelser i fråga om inrättande af förliknings-

och skiljenämnder i tvister mellan arbetsgivare och arbetare.

Åt kommittén medgafs rätt att under arbetets fortgång tillkalla och höra

sakkunniga och för ämnet intresserade personer.

Den nu sålunda utsedda kommittén, i hvilken, sedan landshöfding

Husberg utnämnts till statsråd och i anledning däraf afgått ur kommittén,

Eders Kungl. Maj:t den 8 september 1900 till ordförande förordnat

förenämnde Tham, afgaf i februari 1901 sitt betänkande, innefattande

förslag till »Förordning angående medling i arbetstvister» jämte motiv

äfvensom en af kommitténs sekreterare, d:r Axel Raphael, utarbetad redogörelse

angående förlikning och skiljedom i arbetstvister i utlandet.

Kommitténs samtliga ledamöter voro ense därom, att lämplig utväg

att förekomma eller lösa tvister mellan arbetsgivare och arbetare i

första hand vore att söka i särskilda nämnder för olika yrkesgrenar,

på förhand upprättade genom fri öfverenskommelse mellan arbetsgifvare

och arbetare inom hvarje särskild näringsgren. Upprättandet af dylika

nämnder ansågs emellertid böra bero af de intresserade parterna och

sålunda icke böra af lagstiftningen beröras i vidsträcktare mån än genom

föreskrifter om dels en viss tillskyndelse från det offentligas sida till

bildande af ifrågavarande nämnder, dels en i någon mån underhjälpande

verksamhet vid deras anordnande. Men härförutom funno samtliga

kommitterade angeläget, att någon institution, på förhand anordnad

genom statens försorg och direkta åtgörande, funnes tillgänglig med

uppgift att verka för uppkommande tvisters biläggande, där icke särskild

nämnd blifvit på förhand upprättad genom parternas öfverenskommelse.

I fråga om det sätt, hvarpå sistnämnda institution lämpligast

borde organiseras, skilde sig däremot meningarna. I det förslag,

hvilket framlades såsom kommitténs och som kring sig samlat halfva

antalet af dess ledamöter, hade man tänkt sig, att de funktioner,

om hvilka nu är fråga, skulle anförtros åt en ensam person, benämnd

förlikningsman, hvilken skulle af offentlig myndighet tillsättas

för distrikt, hvars område af Eders Kungl. Maj:t bestämdes. De

fyra öfriga ledamöterna framlade återigen, i afgifven reservation, den

meningen, att inom de distrikt, som af Eders Kungl. Maj:t blefve

bestämda, skulle för ändamålet finnas ej allenast den af offentlig myndighet

utsedde förlikningsmannen utan äfven särskilda, af arbetsgifvarna

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

och arbetarna inom distriktet på förhand valda representanter, hvilka

skulle med förlikningsmannen såsom ordförande utgöra en allmän förlikningsnämnd

för distriktet. Medan kommitténs förslag, hvars innehåll

icke ansetts sträcka sig utöfver området för Eders Kungl. Maj:ts ekonomiska

lagstiftning, betecknats såsom förordning, hade reservanterna,

hvilkas förslag innefattade bestämmelser, som afgjordt syntes kräfva

samfäldt beslut af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen, åsatt sitt förslag

rubriken lag angående medling i arbetstvister.

Sedan Eders Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande yttrat sig

öfver förliknings- och skiljenämndskommitténs förslag, lät chefen för

civildepartementet omarbeta detsamma i vissa delar. Hvad beträffade

organisationen af den medlande myndigheten, ansågs det väl ur åtskilliga

synpunkter vara förmånligt, om, såsom inom kommittén föreslagits, förlikningsmannen

biträddes af bisittare, på förhand utsedde två af arbetsgifvarna

och två af arbetarna inom distriktet. Särskildt med hänsyn

till de svårigheter, som vore förenade med valproceduren, fann emellertid

dåvarande chefen för civildepartementet lämpligt att tills vidare

stanna vid, att allenast förlikningsman jämte suppleant för denne skulle

förordnas. För att tillgodose det behof, som kunde uppstå för förlikningsmannen

att vid sin sida hafva sakkunniga bisittare, infördes den

bestämmelse, att förlikningsmannen, därest han funne det nödigt eller

sådant af part påkallades, skulle äga att till lika antal bland arbetsgifvarna

och arbetarna inom distriktet utse dylika bisittare att med sig

deltaga i medling af uppkommen tvist. Kommittén hade föreslagit, att

förlikningsman skulle förordnas för de områden af riket, där Eders

Kungl. Maj:t funne sådant vara af förhållandena påkalladt, samt att

förordnande skulle meddelas af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Chefen för civildepartementet fann däremot förlikningsmannainstitutionen

böra omfatta riket i dess helhet, hvarjämte förlikningsmannen ansågs

lämpligen böra utses af Eders Kungl. Maj:t. Med hänsyn till ämnets

vikt ansågs slutligen den ifrågasatta lagstiftningen böra, med tillämpning

af föreskrifterna i sista punkten af § 89 regeringsformen, bringas

till stånd i samverkan med Riksdagen, hvadan det omarbetade förslaget

erhöll beteckningen lag.

Efter att högsta domstolen, som icke ansåg sig böra ingå i granskning

af förslaget från annan synpunkt än den rättsliga, förklarat sig

finna detsamma i sådant hänseende icke föranleda anmärkning, blef det

sålunda omarbetade och granskade förslaget till lag angående medling

i arbetstvister uti nådig proposition af den 12 januari 1903 för Riksdagen

framlagdt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 84.

Sammansatta stats- och lagutskottet, hvilket äfven fått till sig

öfverlämnad punkten 36 under statsverkspropositionens sjätte hufvudtitel,

däri Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att Riksdagen måtte, under

förutsättning af bifall till förslaget till lag angående medling i arbetstvister,

medgifva, att för beredande af ersättning åt förlikningsmän för

medling i arbetstvister på extra stat för år 1904 finge uppföras ett

förslagsanslag af 40,000 kronor, hemställde i sitt utlåtande n:r 1 om

bifall till det framlagda lagförslaget, allenast med ett par ändringar i

dess 3 §.

Vid frågans behandling i Första Kammaren den 25 april 1903 föll

förslaget med 76 röster mot 59.

I Andra Kammaren blef utgången en annan. Lagförslagets 1 §

godkändes med 109 röster mot 88 och dess öfriga paragrafer, med undantag

af den tredje, utan votering. I 3 § antogs likaledes utan votering

ett förslag, framställdt i anslutning till en motion om ändrad

lydelse af denna paragraf och innebärande en väsentlig förändring gentemot

såväl utskottets som Eders Kungl. Maj:ts förslag. Andra Kammaren

uttalade sig nämligen för, att de särskilda sakkunniga, hvilka, när förlikningsmannen

ansåge det erforderligt eller sådant påkallades af någon

af de tvistande, skulle af honom tillkallas, borde inom af förlikningsmannen

fastställd tid till lika antal utses af arbetsgifvarna och arbetarna,

att med honom utgöra en nämnd för medlingens utförande.

Uraktläte de tvistande eller någon af dem att inom utsatt tid utse sakkunniga,

skulle förlikningsmannen äga att tillkalla sådana för den part,

som uraktlåtit att välja.

Behofvet af en lagstiftning med ändamål att förebygga uppkomsten af

tvister mellan arbetsgifvare och arbetare liksom ock att främja dylika tvisters

begränsande och biläggande framträder med ingalunda mindre styrka

i närvarande tid än vid tidpunkten för förutnämda lagförslags utarbetning

och framläggande inför Riksdagen. Det senaste årets omfattande och uppslitande

strider mellan arbetare och arbetsgifvare, ödeläggande för såväl

den ena som den andra parten, hafva tvärtom yttermera ådagalagt nödvändigheten

af att en lag angående medling i arbetstvister snarast

möjligt kommer till stånd. Utan dröjsmål torde det därför böra tagas

under öfvervägande, huruvida icke det lagförslag i ämnet, som förelädes

1903 års Riksdag, borde ånyo framläggas till Riksdagens pröfning.

Af de många viktiga sociala spörsmål, som för närvarande påkalla

statsmakternas och i första hand regeringens uppmärksamhet, är

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

det visserligen åtskilliga, som till hvarandra stå i så nära sammanhang,

att de framställningar och förslag, som med afseende å dem kunna

komma att göras, torde böra samtidigt och samfäldt förberedas. Då

emellertid behofvet af en lagstiftning rörande medling i arbetstvister

visat sig synnerligen trängande, och då den erfarenhet, som under den

senare tidens stora arbetsstrider vunnits beträffande såväl svårigheterna

som de lämpliga metoderna med afseende å dylika striders förebyggande,

begränsande och biläggande, tvifvelsutan är både riklig och

mångsidig, synes det vara väl betänkt att söka tillgodogöra denna

erfarenhet för en omedelbar granskning af 1903 års förslag till lag

angående medling i arbetstvister. Därest denna granskning utfaller

tillfredsställande och det sålunda därvid visar sig, att sagda lagförslag,

måhända med en ej alltför omfattande öfverarbetning, kan i

hufvudsakligen oförändradt skick ånyo föreläggas Riksdagen, skulle

det nämligen vara möjligt att så kunde ske redan vid nästa års lagtima

riksmöte. Då härmed ganska mycket skulle kunna vinnas till

skapande af goda och fredliga arbetsförhållanden i landet, hemställer jag,

att Eders Kungl. Maj:t ville uppdraga åt landshöfdingen m. m.

grefve Hugo Erik Gustaf Hamilton, direktören m. m. John Bernström

och landsorganisationens ordförande Herman Lindqvist att företaga en

granskning af det för 1903 års Riksdag framlagda förslag till lag

angående medling i arbetstvister samt därefter snarast möjligt afgifva

det yttrande och förslag i ämnet, som af granskningen föranledas;

samt att bemälda kommitterade måtte erhålla bemyndigande att

antaga det biträde, som för arbetets utförande kan vara erforderligt.

Beträffande ersättningen för de med uppdragets utförande förenade

kostnaderna torde jag framdeles, sedan kostnaderna blifvit kända, få

göra särskild framställning.

Slutligen hemställer jag, att utdrag af statsrådsprotokollet i detta

ärende måtte få tillställas en hvar af bemälde grefve Hamilton, Bernström

och Lindqvist.

Hvad departementschefen sålunda hemställt, däruti

statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade

Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla.

Ur protokollet:

E. K. Almqvist.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Bilagan 2.

TILL KONUNGEN.

Sedan Eders Kung]. Maj:t i nåder uppdragit åt undertecknade att

företaga en granskning af det för 1903 års Riksdag framlagda förslaget

till lag angående medling i arbetstvister samt att därefter snarast

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 84.

möjligt afgifva det yttrande och förslag i ämnet, som af granskningen

föranleddes, få kommitterade, hvilka, jämlikt nådigt bemyndigande att

antaga det för arbetets utförande erforderliga biträde, såsom sekreterare

hos sig anställt juris kandidaten Per Cronvall, härmed i underdånighet

efter verkställd granskning af omförmälda lagförslag tillstyrka,

att detsamma måtte med de förändringar, som den härvid fogade bilagan

utvisar, ånyo af Eders Kungl. Maj:t till Riksdagens pröfning öfverlämnas0).

De invändningar, som vid frågans behandling i Riksdagen framställdes

mot behöfligheten eller lämpligheten öfverhufvud af lagstiftning

i förevarande ämne, hafva kommitterade icke kunnat tillmäta afgörande

betydelse. Att staten har såväl rätt som plikt att ingripa till förekommande

eller inskränkande af de för samhället i dess helhet i hög grad

ödesdigra arbetsinställelser, hvari uppkomna tvister mellan arbetsgivare

och arbetare allt för ofta resultera, synes kommitterade ej kunna med

fog förnekas, och kommitterade kunna ej annat än instämma i hvad

herr statsrådet och chefen för civildepartementet vid det tillfälle, då

Eders Kungl. Maj:t fattade beslut om frågans öfverlämnande till kommitterades

granskning, anfört därom, att den senaste tidens erfarenhet

ytterligare bestyrkt det synnerligen trängande behofvet af en lagstiftning

angående medling i arbetstvister. Till ytterligare belysande häraf

vilja kommitterade i anslutning till den redogörelse, som af förlikningsoch

skiljenämndskommittén uti dess år 1901 afgifna betänkande lämnades

för arbetsinställelser i riket under åren 1859—1900, åberopa här

nedan intagna, af kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik meddelade

tabell öfver arbetsinställelser i Sverige under åren 1903—1905.

Arbetsinställelser i Sverige åren 1903—1905.

År 1903.

År 1904.

År 1905.

Summa.

Stockholms stad.......................................

17

30

21,9

68

Stockholms län...........................

7

7

5

19

Uppsala » ...........................

i

5

4

10

Södermanlands » ...........................

4

5

2

11

Östergötlands » ...........................

8

10

8

26

Jönköpings » ...........................

8

5

3

16

Transport

45

62

43

150

Däribland verkstadskonflikten.

*) Sedan direktören John Bern ström anmält förhinder, uppdrog Kungl. Maj:t ganom beslut den 5

januari 1906 åt förste aktuarien A. Elmqvist och byggmästaren A. E. Magnusson att i granskningsarbetet

deltaga.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

År 1903.

År 1904.

År 1905.

Summa.

Transport

45

62

43

150

Kronobergs län ...........................

2

1

O

O

6

Kalmar > ...........................

8

13

6

27

G-ottlands » ...........................

—

1

—

1

Blekinge » ...........................

6

6

2

14

Kristianstads » ...........................

c1)

7

8

21

Malmöhus » ...........................

31

422)

33

106

Hallands > ........., ................

5

7

9

21

Göteborgs och Bohus » ...........................

6

19

22

47

Älfsborgs » ...........................

2

7

8

17

Skaraborgs » ...........................

1

3

2

6

Värmlands » ...........................

2

8

i

11

Örebro » ............................

2

8

6

16

Västmanlands » ...........................

1

3

1

5

Kopparbergs » ...........................

2

6

6

14

Gäfieborgs » ...........................

6

5

12

23

Västernorrlands » ...........................

6

11

7

24

Jämtlands » ...........................

—

—

—

—

Västerbottens » ...........................

—

—

—

—

Norrbottens » ...........................

11

6

4

21

Summa

142

215

173

530

Såsom häraf framgår, utgjorde antalet arbetsinställelser i hela riket:

142 år 1903, 215 år 1904 och 173 år 1905, under det att enligt nyssnämnda

redogörelse i förliknings- och skiljenämndskommitténs betänkande

årliga medeltalet för åren 1894—1900 var 104. En icke oväsentlig

ökning af antalet arbetsinställelser har alltså under de sista tre

åren kunnat förmärkas. Härtill kommer, att af de senaste årens arbetskonflikter

flera varit synnerligen långvariga och af en högst betydande

omfattning, hvilket framgår af efterföljande tablå öfver de under hvart

och ett af de tre sist förflutna åren af arbetsinställelse direkt berörda

arbetsgivare och arbetare samt genom konflikt förlorade arbetsdagar.

*) Däribland verkstadskonflikten.

2) Däribland landtarbetarestriden.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

25

Arbetsinställelser 1903—1905.

Ar.

Antal arbets- inställelser.

Berörda

arbetsgivare.

Berörda

arbetare.1)

Förlorade

arbetsdagar.1)

1903...........................

142

468

22,500

500,000

1904...........................

215

589

11,500

450,000

1905.........................

173

829

33,600

2,500,000

Summa

530

1,886

67,600

3,450,000

Såsom departementschefen jämväl anfört, kunde visserligen ifrågasättas,

att spörsmålet om medling i arbetstvister skulle upptagas till

behandling först i samband med vissa andra sociala reformfrågor, hvilka

jämväl stå på dagordningen. I likhet med departementschefen hålla

emellertid kommitterade före, att ett dylikt sammankopplande af nämnda

frågor ej bör äga rum. Ett fullständigare reglerande af förhållandet

mellan arbetsgivare och arbetare är ett arbete af så vidlyftig beskaffenhet,

och med afseende å sättet för dess utförande råda så olika

meningar, att saken ej kan väntas blifva genomförd under den närmaste

tiden, hvaremot införandet af offentlig medling i arbetstvister ej synes

böra möta någon svårighet.

Med denna uppfattning hafva kommitterade gifvetvis ej heller

kunnat tillmötesgå de önskningar, som vid 1903 års Riksdag uttalades

därom, att i lagförslaget bort föreskrifvas påföljd för uraktlåtenhet att

ställa sig träffad öfverenskommelse eller fälld skiljedom till efterrättelse

samt att lagen öfver hufvud bort kraftigare och mera direkt än som

skett ingripa till häfvande af förefintliga missförhållanden på det område,

som al lagen berördes. Kommitterade skulle därigenom hafva

kommit in på spörsmål, som, på sätt ofvan anförts, ej lämpligen nu

böra sammankopplas med frågan om medling i arbetstvister.

Mot lagförslaget hade vid 1903 års Riksdag vidare anmärkts, att

detsamma bort, i öfverensstämmelse med hvad 1899 års Riksdag i sin

skrifvelse i ämnet till Eders Kungl. Maj:t begärde, hafva omfattat allenast

intressetvister, men icke rättstvister. Lika med förliknings- och

skiljenämndskommittén, och i öfverensstämmelse med hvad Eders Kungl.

*) Runda tal.

Bih. till Biktd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Åfd. 41 Käft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 84.

Maj:t föreslog Riksdagen, äro emellertid kommitterade af den åsikten,

att ett dylikt särskiljande af rättstvisterna från intressetvisterna icke

bör äga ram. Att från lagförslagets tillämplighetsområde undantaga

rättstvisterna synes kommitterade så mycket mindre vara behöflig!, som

kommitterade nn sökt att starkare än förut skett framhäfva, att förslaget

ej afser, att mot tvistande parter skall riktas något som helst

tvång, utan att det för dem är en fullt frivillig sak att anlita den

medling, som enligt förslaget skall erbjudas.

Kommitterade hafva alltså icke velat på grund af de ofvan omförmälda,

vid 1903 års Riksdag mot lagförslaget framställda principiella

anmärkningarna företaga någon väsentlig omarbetning af detsamma.

Och kommitterade hafva så mycket hellre trott sig kunna förorda förslagets

förnyade framläggande för Riksdagen i hufvudsakligen oförändradt

skick, som detsamma år 1903 med några smärre förändringar

enhälligt tillstyrktes af sammansatta stats- och lagutskottet samt af

Andra Kammaren i hufvudsak godkändes och i Första Kammaren vid den

votering, som om dess första paragraf anställdes och därvid denna

paragraf afslogs, dock af afgifna 135 röster samlade kring sig ett så

stort antal röster som 59.

Ofvan har redan antydts, att kommitterade sökt i lagförslagets

affattning starkare framhäfva, att förlikningsinstitutionens anlitande är

för arbetsgifvare och arbetare en fullt frivillig sak, och de hufvudsakligaste

af de utaf kommitterade företagna förändringarna äro i själfva

verket föranledda häraf. I denna fullkomliga frivillighet se kommitterade

en af betingelserna för att den offentliga medling, som lagförslaget

afser att införa, för närvarande skall kunna fylla sin uppgift.

Vid utarbetandet af sitt förslag utgick förliknings- och skiljenämndskommittén

från den uppfattningen, att det skulle vara önskvärdt

och möjligt att förmå arbetsgifvare och arbetare inom olika

yrkesgrenar att under tider, då några tvister dem emellan ej föreligga,

upprätta förliknings- och skiljenämnder med uppgift att medelst öfverläggningar

och förhandlingar söka undanröja anledningar till misshälligheter

eller, där tvister utbrutit, bilägga dem. Erfarenheten har emellertid

visat, att överenskommelser om dylika nämnder i regel träffas

törst sedan en uppkommen arbetstvist af större eller mindre omfattning

fäst uppmärksamheten på lämpligheten däraf. I sammanhang med de

förhandlingar mellan de tvistande parterna, som förts med anledning

af en uppkommen tvist, hafva då ofta träffats aftal, hvilka, gällande

för viss tid och vanligen innefattande stadgande om viss uppsägningstid,

hvars försittande medför aftalets prolongerande, i öfrigt innehållit

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Ma,j:ts Nåd. ''Proposition N:o 84.

dels bestämmelser om aflöningens storlek, tiden och sättet för dess utbetalande,

ackordsarbete, den ordinarie arbetstidens längd och ersättningen

för öfvertidsarbete, lärlingars utbildning och andra stadganden,

som afse förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare, dels ock föreskrifter

om det sätt, på hvilket eventuellt erforderliga förhandlingar om

nytt aftal skola föras eller under aftalstiden uppkomna tvister af ett

eller annat slag slitas. Sålunda har i vissa aftal stadgats, att, sedan

aftalet blifvit uppsagdt, en af representanter för parterna bestående

förhandlingskommitté skall sammanträda för utarbetande af förslag till

nytt aftal. Vidare har kunnat föreskrifvas, att under aftalstiden uppkomna

tvistefrågor skola hänskjutas till en förlikningsnämnd, likaledes

bestående af delegerade för båda parterna, genom hvars beslut, därest

delegerade å ömse sidor förena sig om detsamma, tvisten undanröjes.

Slutligen har också i många fall stadgats, att vissa frågor — vanligen

sådana, som gälla tolkningen af träffade överenskommelser, men understundom

jämväl mindre intressetvister — skola öfverlämnas till afgörande

af en skiljenämnd, genom hvars medelst enkel röstöfvervikt fattade

beslut frågan vinner sin slutliga lösning. Denna skiljenämnd utses

då vanligen på det sätt, att hvardera parten väljer visst antal medlemmar

och de sålunda valde tillkalla en utomstående person att vara

nämndens ordförande och vid lika röstetal fälla utslaget, hvarjämte

plägat meddelas bestämmelse om, huru denne ledamot af skiljenämnden

utses, därest parternas representanter ej kunna förena sig beträffande

valet af honom.

Ett fortgående på den väg, på hvilken utvecklingen sålunda inslagit,

synes kommitterade vara hvad man för närvarande närmast har

att eftersträfva. Såsom förlikningsmannens främsta uppgift hafva kommitterade

emellertid velat framhålla hans inskridande till biläggande

af utbrutna arbetstvister. Att en person finnes tillsatt med uppdrag

att å det allmännas vägnar under pågående arbetsinställelse erbjuda

sin medverkan för parternas sammanförande till förhandlingar och att

sålunda taga det första steget därtill, som de tvistande å ömse sidor

ofta nog ej anse sig utan att visa tecken till svaghet kunna taga,

är enligt kommitterades uppfattning själfva kärnpunkten i den förevarande

lagstiftningen. Blotta tillvaron af en sådan offentlig förlikningsman

torde mången gång kunna verka därhän, att parterna själfva

taga initiativ till förhandlingar, som ingendera af dem eljest af nu angifven

orsak velat föreslå. Därjämte hafva kommitterade velat uttrycka,

att förlikningsmannen skall hafva till uppgift att på anmodan tillhandagå

arbetsgivare och arbetare med råd och upplysningar vid träffandet af

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kling]. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

allmänna överenskommelser eller bestämmelser rörande arbetsförhållandet.

Förlikningsmannens biträde härutinnan bör vara af hufvudsakligen

formell natur. Han bör se till, att åt dessa överenskommelser

gifves en klar och otvetydig affattning, så att misstolkningar och däraf

föranledda tvister för framtiden ej behöfva förekomma. Erfarenheten

har visat, att parter vid slutandet af sådana överenskommelser ofta i

nämnda syfte anlitat utomstående personer, och det är giVetvis att

förvänta, att, om efter anställandet af med statsmedel aflönade förlik - ningsmän dessas biträde i ifrågavarande afseende kan utan kostnad

för parterna erhållas, parterna komma att däraf i än större utsträckningbegagna

sig.

Af den hufvudsakligen formella karaktären utaf förlikningsmannens

verksamhet i nu omförmälda hänseende lärer följa, att det ej kan

vara lämpligt att angifva, att densamma skulle i främsta rummet afse

inrättandet af förliknings- och skiljenämnder, utan bör endast stadgas,

att de överenskommelser, beträffande hvilka förlikningsmannen har att

tillhandagå med upplysningar och råd, skola vara sådana, som röra

arbetsförhållandet och äro ägnade att främja ett godt förhållande mel-,

lan arbetsgivare och arbetare samt förekomma störande afbrott i arbetet.

Härigenom uttryckes, att dessa överenskommelser kunna gälla

ej blott inrättandet af förhandlings-, förliknings- eller skiljenämnder

utan jämväl träffandet af bestämmelser utaf annat innehåll. Exempel

härpå hafva redan ofvan lämnats. Såsom ytterligare exempel kunna

anföras sådana bestämmelser som att beslut om arbetsinställelse skall

fattas medelst sluten omröstning, att för beslutet fordras viss kvalificerad

majoritet eller att i afseende å detsamma skola iakttagas andra

formaliteter, åsyftande att utgöra garantier mot en förhastad arbetsinställelse.

Att, såsom i 1903 års förslag var förhållandet, stadga, att

förlikningsmannen skulle söka att på eget initiativ under fredliga förhållanden

förmå parterna att upprätta förliknings- och skiljenämnder,

har förefallit kommitterade mindre lämpligt. Kommitterade kunna ej

undertrycka den uppfattningen, att en viss sanning kan ligga i hvad

mot ett sådant tillvägagående invändts därom, att dylika försök ej blott

i flertalet fall torde blifva resultatlösa, utan jämväl tilläfventyrs kunna

gifva endera eller båda parterna impulsen till framställande af anspråk,

som kanske utmynna i en annars ej uppkommen konflikt. Ett åläggande

för förlikningsmannen att sålunda under tider af arbetslugn

truga sig på parterna har synts kommitterade ej vara förenligt med

den ställning, lagförslaget afser att gifva honom. Härmed hafva kommitterade

dock ingalunda velat uttala, att överenskommelser mellan

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 84.

arbetsgivare och arbetare ej lämpligen kunna träffas utan sammanhang

med uppkommen tvist, men initiativet torde då böra utgå från parterna

och såväl själfva öfverenskommelsen som anlitandet af förlikningsmannens

biträde vara en fullt frivillig sak.

I öfverensstämmelse med hvad nu anförts hafva kommitterade omformulerat

2 §. Därvid hafva kommitterade jämväl uteslutit det stycke,

som handlade om förlikningsmannens skyldighet att söka förskaffa sig

sfadgar och reglementen för förliknings- och skiljenämnder äfvensom

att samla och hålla förteckning öfver dylika handlingar. Detta uteslutande

har föranledts däraf, att kommitterade för sin del äro öfvertygade,

att, äfven om man vill angifva själfva hufvuddragen af förlikning

sinstitutionens organisation och verksamhet i en lag, däri alltså

ändringar ej kunna vidtagas annat än genom samfälda beslut af Eders

Kungl. Maj:t och Riksdagen samt efter högsta domstolens hörande, det

dock är nödvändigt, att Eders Kungl. Maj:t förbehålles befogenhet att

utfärda en instruktion för förlikningsmännen, i hvilken, inom ramen af

de i lagen meddelade föreskrifter, gifvas vissa bestämmelser angående

sådant, som är att hänföra till en arbetsordning för förlikningsmännen.

Behofvet häraf synes visserligen hittills hafva förbisetts, men är enligt

kommitterades uppfattning därför icke mindre oafvisligt. Innehållet af

ifrågavarande föreskrifter rörande förlikningsmännens verksamhet är

nämligen svårt att på förhand bestämma. Det är möjligt, att stadgandena

ej genast blifva fullt lämpliga och uttömmande, och det är därför

af vikt, att de må kunna af Eders Kungl. Maj:t, i den mån erfarenhet

i saken vinnes, ändras och fullständigas utan hinder af de former, som

vid en lagändring skola iakttagas.

Beträffande innehållet i öfrigt af instruktionen för förlikningsmännen,

hvarom i 14 § af kommitterades förslag förmäles, torde det ej

tillkomma kommitterade att närmare yttra sig. Kommitterade hafva

dock velat uttala, att däri synes böra inryckas föreskrift om den centrala

myndighet, under hvars ledning och öfverinseende förlikningsmännen

skola ställas, samt att kommitterade för sin del hålla före, att

denna myndighet lämpligen kan blifva kommerskollegium, som numera

jämväl har till uppgift att med uppmärksamhet följa ställningen på

arbetsmarknaden i olika delar af riket, att insamla uppgifter om överenskommelser

mellan arbetsgivare och arbetare och om arbetsinställel

ser samt att däröfver afgifva redogörelser. Det öfverinseende, kommerskollegium

sålunda skall utöfva, bör enligt kommitterades uppfattning

hufvudsakligen afse att åstadkomma enhetlighet i förlikningsmännens

verksamhet och nödig samverkan dem emellan, för hvilket ända
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

mål exempelvis torde vara Lämpligt, att de genom kollegii försorg understundom

sammankallas till konferenser, där de erhålla tillfälle att

utbyta åsikter och inhämta kännedom om hvarandras erfarenheter. I

öfverensstämmelse härmed hafva kommitterade jämväl föreslagit, att

till kommerskollegium skola insändas de i 13 § (15 § i 1903 års förslag)

omnämnda, af förlikningsmannen afgifna berättelser, hvilka lämpligen

torde böra ingifvas oftare än en gång om året.

Beträffande instruktionen vilja kommitterade likaledes framhålla,

att kommitterade varit något tveksamma, huruvida icke stadgandet i

sist berörda paragraf äfvenledes bort hänvisas till instruktionen.

De tvister, till hvilkas lösning förlikningsmannen skulle lämna sin

medverkan, angåfvos i det för 1903 års Riksdag framlagda förslaget

såsom »tvister mellan arbetsgivare och arbetare eller mellan olikagrupper

af arbetare». Till stöd för att sålunda med tvister mellan arbetsgivare

och arbetare likställdes tvister mellan olika grupper af arbetare,

hade förliknings- och skiljenämndskommittén, som föreslagit nämnda

formulering, anfört, att tvister af sistberörda slag kunde, enligt hvad

erfarenheten gåfve vid handen, vara såväl till sin innebörd som till

sina verkningar fullt jämförliga med tvister mellan arbetsgivare och

arbetare. Enahanda resonemang hafva undertecknade kommitterade

funnit kunna tillämpas jämväl på vissa slag af tvister mellan olika

grupper af arbetsgivare. Emellertid synes det kommitterade, som om

det allmänna saknade anledning att, på sätt det föreliggande lagförslaget

angifver, ingripa i tvister vare sig mellan olika arbetsgivare

eller mellan olika grupper af arbetare, förr än dessa tvister utvecklat

sig till konflikter mellan arbetsgivare och arbetare, enär de först då

blifva af beskaffenhet att verka störande på arbetsförhållandena. På

grund häraf hafva kommitterade i 1 § uteslutit orden »mellan olika

grupper af arbetare».

Den i det ursprungliga förslaget förekommande bestämmelsen därom,

att en suppleant för förlikningsmannen skulle af Eders Kungl. Maj:t

förordnas, har icke upptagits i kommitterades förslag. Kommitterade

hafva nämligen funnit förordnande af en suppleant ej vara erforderligt

och för öfrigt den ställning, suppleanten enligt lagen skulle intaga,

oklar. Af förliknings- och skiljenämndskommitténs motivering till

ifrågavarande bestämmelse synes framgå, att kommittén tänkt sig, att

suppleanten inom vissa distrikt skulle intaga ställningen af en andre

förlikningsman. En sådan anordning synes undertecknade kommitterade

ej vara lämplig, bland annat med hänsyn till svårigheten att mellan

förlikningsmannen och suppleanten fördela så väl arbetet som aflö
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

ningsförmånerna. Till följd af den utaf kommitterade vidtagna omredigeringen

af 2 §, därigenom förlikningsmannens uppgift så till vida förändrats,

att hans verksamhet ej torde få anses vara i samma grad permanent

som enligt det ursprungliga förslaget, lärer för öfrigt behofvet

af en suppleant hafva förminskats, och i hvarje fall erbjuder ju Eders

Kungl. Maj:ts befogenhet att i särskilda fall uppdraga åt annan än förlikningsmannen

att medla i arbetstvister möjlighet att, om och när förhållandena

därtill gifva anledning, befria förlikningsmannen från någon

del af hans arbetsbörda. För att antyda, att ett dylikt förordnande

af särskild förlikningsman ej behöfver inskränkas till att omfatta allenast

viss bestämd arbetstvist, utan, där det är nödigt, må kunna erhålla

ett mera omfattande innehåll, hafva kommitterade gifvit 12 § (14

§ i 1903 års förslag) en något ändrad lydelse.

Inom förliknings- och skiljenämndskommittén hade rådt olika meningar

angående den viktiga frågan, huruvida förlikningsinstitutionen

skulle — hvilket af kommittén föreslogs — utgöras af endast förlikningsmannen

eller, såsom reservanterna påyrkade, bestå af en nämnd

med förlikningsmannen såsom ordförande samt bisittare, valde af arbetsgifvarne

och arbetarne inom distriktet. Eders Kungl. Maj:t intog till

denna fråga en förmedlande ståndpunkt, i det att vid den omarbetning

af kommittéförslaget, som Eders Kungl. Maj:t lät verkställa, infördes

den bestämmelsen, att, om förlikningsmannen i och för medlingens

verkställande ansåge det erforderligt eller det påkallades af någon af

de tvistande, förlikningsmannen skulle tillkalla särskilda sakkunnige,

utsedde till lika antal bland arbetsgifvarne och arbetarne inom distriktet,

att med förlikningsmannen utgöra en nämnd för medlingens utförande.

Inom Riksdagen föreslog en ledamot af Andra Kammaren i afgifven motion,

att ifrågavarande bestämmelse skulle, med anslutning i öfrigt till

Eders Kungl. Maj:ts förslag, affattas så, att omförmälda särskilda sakkunnige

skulle inom af förlikningsmannen fastställd tid utses till lika

antal af arbetsgifvarne och arbetarne samt att förlikningsmannen, för

den händelse de tvistande eller någon af dem underläte att inom utsatt

tid utse sakkunnige, skulle tillkalla sådana för den part, som uraktlåtit

att välja. Sammansatta stats- och lagutskottet förordade Eders Kungl.

Maj:ts förslag att de sakkunnige skulle utses af förlikningsmannen,

andra kammaren biföll emellertid motionen. Första kammaren åter afslog

ifrågavarande paragraf liksom öfriga delar af lagförslaget.

För sin del anse undertecknade kommitterade, att, om också åtskilligt

kan anföras till förmån för den af reservanterna inom förlikningsoch

skiljenämndskommittén föreslagna permanenta nämndens inrättande,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

en dylik anordning dock icke lämpligen kan genomföras, men hålla

kommitterade däremot före, att, såsom af Eders Kungl. Maj:t föreslagits

Riksdagen och af utskottet förordats samt af Andra Kammaren beslutits,

ett stadgande därom, att förlikningsmannen i särskilda fall må kunna

biträdas af en just med hänsyn till den föreliggande tvisten utsedd

nämnd, skall vara ägnadt att i hög grad stärka förlikningsinstitutionens

ställning samt tillföra densamma större sakkunskap och öka utsikterna

för en lyckosam medling. Att emellertid i öfverensstämmelse med

Andra Kammarens beslut föreskrifva, att ledamöterna i denna nämnd

skulle utses af de tvistande parterna, hafva kommitterade ej funnit sig

kunna tillråda. Det kan med skäl befaras, att de personer, som af parterna

utsåges till bisittare i nämnden, komme att fatta sin ställning på

det sätt, att det vore deras uppgift att ensidigt verka en hvar för sina

hufvudmäns intressen. Men att förlikningsnämnden sålunda komme att

bestå af advokater för parterna, skulle i regel blifva hinderligt för

nämndens arbete. De speciella synpunkter, på hvilka hvardera parten

i tvisten grundar sina anspråk, få ju parterna tillfälle att framhålla, då

de ju alltid själfva eller genom utsedda ombud deltaga i de sammanträden,

som under förhandlingarnas gång komma att äga rum inför förlikningsmannen

eller nämnden. Att de därvid mer eller mindre ensidigt

förfäkta sina anspråk lär icke kunna undvikas, men i den förlikningsnämnd,

hvarom i andra stycket förmäles, böra sitta personer med

en något vidare syn på förhållandena och hvilka kunna bistå förlikningsmannen

med lämpliga förslag till tvistens lösande. På grund häraf böra

bisittarna i nämnden utses icke af parterna utan af förlikningsmannen.

Att de emellertid å andra sidan böra vara personer, till hvilkas framställningar

parterna med förtroende kunna lyssna, är gifvetvis också en

förutsättning för ett godt resultat af deras medlingsarbete. För att

åstadkomma detta hafva kommitterade föreslagit, att bisittarne skulle

utses, visserligen af förlikningsmannen, men efter samråd med parterna

och sedan dessa lämnats tillfälle afgifva förslag. Att förlikningsmannen

därvid kommer att taga största möjliga hänsyn till parternas önskningar

är ju uppenbarligen i sin ordning och med stadgandet afsedt.

I sammanhang härmed hafva kommitterade vidtagit den förändringen

af lydelsen utaf 1903 års förslag, att bestämmelsen därom, att de

sakkunnige ovillkorligen skulle utses till lika antal bland arbetsgifvare

och arbetare, borttagits. Att så i allmänhet kommer att ske, torde vara

gifvet, men ändamålsenligast lärer dock vara att härutinnan lämna vederbörande

full frihet. I ett eller annat fall skulle måhända genom en

afvikelse från det normala förfarandet i detta afseende nämnden kunna

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

tillföras större sakkunskap eller eljest erhålla en lämpligare sammansättning,

och att lägga hinder i vägen härför af fruktan för att endera

partens intresse därigenom skulle blifva allt för dominerande i nämnden

synes kommitterade ej böra ifrågakomma, då ju nämnden ej äger att

fatta för parterna på något sätt bindande beslut och förlikningsmannen

i allt fall icke mot parternas önskan lär vidtaga någon åtgärd, som

skulle vara ägnad att minska deras förtroende för nämnden.

En konsekvens af grundsatsen om parternas frihet att anlita eller

icke anlita förlikningsmannens mellankomst är att, om särskild förhandlings-,

förliknings- eller skiljenämnd är upprättad, förlikningsmannen

bör taga initiativ till medling i utbruten tvist endast om de tvistande å

båda sidor påkalla det; dock bör, för att förlikningsmannen skall afvakta

sådan anmodan af båda parterna, ifrågavarande förhandlings-, förliknings-

eller skiljenämnd faktiskt fungera för tvistens biläggande. Fall

kunna inträffa, då en sådan nämnd visserligen enligt ingånget aftal

kunnat anlitas för tvistens lösande, men då dess mellankomst af en eller

annan anledning icke påkallas. I dessa fall saknas tydligen anledning

för förlikningsmannen att i afseende å sitt ingripande tillämpa andra

regler än dem, som gälla för medling i tvister i allmänhet. För att

tydligt utmärka detta hafva kommitterade företagit någon jämkning af

ordalagen i 4 §.

I 7 § af 1903 års förslag var föreskrifvet, att, om någondera parten

uteblefve från sammankomst för förhandling inför förlikningsmannen

eller nämnden, därtill offentlig kallelse utgått, sådant skulle offentliggöras

genom tillkännagifvande i tidning eller uppläsning i kyrka. Mot

denna bestämmelse inlades af flere talare i Riksdagen ganska skarpa

gensagor. För sin del hafva kommitterade ej kunnat undgå att finna,

att ifrågavarande stadgande i viss mån står i strid mot den princip om

parternas rätt att ej utsättas för något som helst tvång, hvarpå lagförslaget

är byggdt, och stadgandet lärer i hvarje fall kunna utan olägenhet

bortfalla. Detsamma torde gälla angående den offentliga kallelsen

till omförmälda sammanträde. Däremot hafva kommitterade ansett det

vara angeläget att inskärpa, det förlikningsmannen ej får låta sig afskräckas

af ett eller flere misslyckade medlingsförsök. Kommitterades

nu uttalade uppfattning har kommit till uttryck i 5 § af kommitterades

förslag, hvilken paragraf motsvarar 5 — 7 §§ i 1903 års förslag.

Mot de följande paragraferna hafva kommitterade ej annat att erinra

än som innefattas i de nya eller förändrade stadgandena i 12—14

§§ uti kommitterades förslag, därom kommitterade redan yttrat sig.

De i 7—9 §§ meddelade föreskrifterna om skiljedomsförfarande ansluta

Bih. till lliksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 41 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 84.

sig till ett inom åtskilliga näringsgrenar redan brukligt sätt att slita ej

blott rättstvister utan jämväl mången gång mindre intressetvister. Inom

förliknings- och skiljenämndskommittén hade mot affattningen af ifrågavarande

stadganden en af ledamöterna i afgifven reservation framställt

den anmärkningen, att däri bort tydligt angifvas, att förlikningsmannen

kunde uppmana de tvistande att hänskjuta tvisten till bedömande af

sakkunnige utomstående, utan att de för den skull förbunde sig att

underkasta sig dessas utslag, och under riksdagsdebatten upptogs denna

anmärkning af en talare i Första Kammaren. Till bemötande af hvad

nämnde talare i denna punkt yttrade anförde emellertid en af medlemmarna

utaf Eders Kungl. Maj:ts råd, att med de fria former, som vore

föreskrifna för förlikningsmannens uppträdande, det vore naturligt, att

lagförslaget ej förhindrade honom att på anmodan af parterna biträda

dem vid utseendet af en person, som gåfve sitt utlåtande i saken utan

att de på förhand förklarat sig nöjda med utslaget. Då kommitterade

fullständigt dela denna uppfattning, hafva kommitterade ej föreslagit

någon förändring af lagförslaget i förevarande hänseende.

Då uppkomna tvister hänskjutits till afgörande genom skiljedom,

har i öfverenskommelsen härom i allmänhet föreskrifvits, att hvardera

parten skulle utse visst antal skiljemän, oftast en eller två, samt de

sålunda valde tillkalla en person att vara ordförande i nämnden och

fälla utslaget vid lika röstetal. Därjämte har stadgande plägat meddelas

om det sätt, på hvilket ordföranden i nämnden skulle väljas,

därest de af parterna utsedde medlemmarne ej kunde ena sig vid detta

val, och har därvid i allmänhet utseendet af denne ledamot uppdragits

åt någon offentlig myndighet. Ehuru det väl hade varit önskvärdt, att

i detta och andra hänseenden kunnat föreskrifvas vissa bestämda regler

att vid skiljedomsförfarandets användande tillämpas, hafva kommitterade

dock ansett lämpligast, att parterna tillsvidare härutinnan lämnas full

frihet. Sedan lagen någon tid hunnit verka och erfarenhet om dess

tillämpning vunnits, torde måhända dylika regler kunna fastställas.

Förliknings- och skilj enämndskommittén hade föreslagit ett uttryckligt

stadgande därom, att förlikningsmannen skulle kunna utses till

skiljedomare. Detta stadgande blef vid den af Eders Kungl. Maj:t verkställda

omarbetningen af lagförslaget uteslutet. Undertecknade kommitterade

hafva ej velat föreslå upptagandet i förslaget af någon föreskrift

i detta ämne, men kunna ej underlåta att såsom sin bestämda mening

uttala, att förlikningsmannen i allmänhet icke bör åtaga sig dylika uppdrag.

Erfarenheten har nämligen visat, att, äfven om en fälld skiljedom

så godt som undantagslöst af parterna å ömse sidor respekteras,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

detta icke alltid gäller om skiljedomaren. Såsom skiljedomare måste

ju förlikningsmannen taga bestämd ståndpunkt i den föreliggande tvisten

och därvid fälla ett utslag, som i större eller mindre mån går endera

parten emot, och följden häraf kan allt för lätt blifva, att lian till stor

skada för sin verksamhet som förlikningsman å den tappande sidan —

låt vara med orätt — förlorar det anseende för opartiskhet och det förtroende,

som han förut kunnat åtnjuta.

Förliknings- och skiljenämndskommittén ansåg, att förlikningsmän

skulle förordnas endast för de områden af riket, där Eders Kungl. Maj:t

funne sådant vara af förhållandena påkalladt; och anförde kommittén

till stöd härför, dels att i vidsträckta trakter af landet någon arbetsinställelse

då ännu icke förekommit och i anseende till industriens ringa

utveckling icke heller inom den närmaste framtiden vore att i någon

afsevärd mån befara, dels ock att, därest landet i dess helhet skulle

indelas i förlikningsmannadistrikt, detta icke utan afsevärd kostnad skulle

kunna genomföras, med mindre distrikten erhölle en så betydande omfattning,

att det för förlikningsmannen icke blefve möjligt att tillägna

sig nödig personal- och lokalkännedom. Kommittén förmenade det därför

vara ändamålsenligare att tillsvidare tillsätta förlikningsmän endast

å sådana orter, där de uppenbarligen visat sig vara af behofvet påkallade,

och att, därest en arbetskonflikt skulle uppstå å en ort, där förlikningsman

ej funnes tillsatt, för tillfället förordna en särskild förlikningsman

för denna konflikts biläggande. Mot detta kommitténs förslag

anmärkte emellertid vid aflåtandet af Eders Kungl. Maj:ts proposition

i ämnet till 1903 års Riksdag dåvarande departementschefen, att

med den utveckling industrien på senare tiden tagit det icke syntes

vara lämpligt, att förlikningsman ej skulle finnas för alla områden af

riket. Såsom förhållandena dåmera gestaltat sig, vore det att vänta,

att arbetstvister kunde yppa sig hvar som helst inom landet, och borde

förlikningsmannainstitutionen därför omfatta riket i dess helhet. I öfverensstämmelse

härmed skulle enligt 1903 års förslag förlikningsmän tillsättas

för hvart och ett af de distrikt, i hvilka riket för sådant ändamål

af Eders Kungl. Maj:t indelades. Detta förslag godkändes af sammansatta

stats- och lagutskottet och framkallade ej heller någon särskild

gensaga vid debatten inom kamrarna.

Vid handläggningen af 1903 års förslag ingick man emellertid ej

närmare på frågan om de blifvande distriktens storlek och omfattning.

Då emellertid denna fråga utan tvifvel är af ej ringa vikt för förslagets

bedömande, hafva undertecknade kommitterade, som äfven för sin

del hysa den uppfattningen, att förlikningsmannainstitutionen redan från

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

början bör omfatta riket i dess helhet — hvilket synes så mycket mer

befogadt, som det, enligt hvad ofvan intagna tabell utvisar, under de

senaste tre åren endast varit två af rikets län, i hvilka arbetsinställelser

ej förekommit — ansett sig böra afgifva yttrande jämväl rörande

denna fråga, ehuru densamma ej direkt af författningsförslaget beröres.

Förlikningsmannens uppgift är af synnerligen grannlaga natur och

ställer stora kraf på så väl hans insikter som hans omdöme. Han måste

äga både förmåga och vilja att fullt sätta sig in i de mångahanda och

mångskiftande spörsmål, som vid handläggning af en arbetstvist kunna

uppkomma, och de förhållanden så väl inom industrien som bland arbetarne,

mot hvilkas bakgrund dessa spörsmål måste bedömas. Han

måste med seg uthållighet och aldrig svikande tålamod fullfölja sitt

medlarkall och samtidigt noga taga sig till vara för att störande tränga

in mellan arbetare och arbetsgivare eller genom opåkallade eller förhastade

förslag inverka på tvistens utveckling och utgång. Han måste

ock städse vara på sin vakt, att hans verksamhet ej må få ens skenet

af partiskhet, på samma gång han ej får rygga tillbaka för att bestämdt

häfda sin uppfattning, då sådant verkligen kan bidraga till konfliktens

lösning.

Redan på grund häraf, och utan afseende på kostnadsfrågan, vore

det tydligen synnerligen önskvärd!, om, särskildt till en början, då det

gäller att både bland arbetsgivare och arbetare bereda den nyskapade

institutionen nödigt förtroende, man ej nödgades tillsätta mer än ett

fåtal förlikningsmän, hvarigenom man med större visshet kunde påräkna

att erhålla fullt kvalificerade personer. Enligt kommitterades uppfattning

bör detta ock, äfven med en hela riket omfattande distriktsindelning,

utan betänklighet kunna ske. Att i jämförelsevis stora distrikt

personal- och lokalkännedomen ej kan blifva så fullständig och intim

som i mindre sådana, är visserligen obestridligt, men i själfva verket

gäller det vid arbetstvister mindre att på förhand noga känna personer

och orter än att känna förhållandena inom de respektive yrkena; och

särskildt med den likformighet, hvarmed dessa förhållanden numera utveckla

sig inom samma fack å olika orter, kan en sådan kunskap utan

tvifvel förvärfvas inom ett ganska omfattande distrikt och underlättas

jämväl genom de numera af kommerskollegium kvartalsvis publicerade

underrättelserna rörande arbetsförhållandena å olika orter i riket. Skulle

för öfrigt inom något distrikt samtidigt uppstå olikartade arbetskonflikter

till större antal och af större betydenhet, lärer det väl, vare sig

distrikten göras större eller mindre, blifva nödvändigt att tillfälligtvis

förordna en särskild förlikningsman för handläggning af vissa bland

dessa arbetstvister.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 84.

I början af detta utlåtande hafva kommitterade återgifvit en tabell,

utvisande. antalet arbetsinställelser i Sverige under åren 1903 — 1905.

Med ledning af de därstädes förekommande uppgifterna hafva kommitterade.

sammanfört de olika länen i sex förlikningsdistrikt, och våga

kommitterade tro, att det, åtminstone till en början, vore tillräckligt att

tillsätta ett lika antal förlikningsmän, hvilka därvid naturligtvis borde

vara bosatta å de orter, där de kunna antagas komma att utöfva sin

hufvudsakliga verksamhet.

De sålunda ifrågasatta distrikten skulle omfatta:

Första distriktet: Stockholms stad samt Stockholms, Uppsala, Södermanlands,

Örebro och Västmanlands län;

Andra distriktet: Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kronobergs,

Gottlands och Blekinge län;

Tredje distriktet: Kristianstads och Malmöhus län;

Fjärde distriktet: Hallands, Göteborgs och Bohus, Ålfsborgs, Skaraborgs

och Värmlands län;

Femte distriktet: Kopparbergs, Gäfleborgs och Västernorrlands län,

samt

Sjätte distriktet: Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Det antal arbetsinställelser, som inom hvart och ett af dessa

distrikt förekommit åren 1903—1905, framgår af nedanstående sam
-

manställning:

1903

1904

1905

Första distriktet .................

................. 32

58

39

Andra distriktet.....................

................. 32

36

22

Tredje distriktet ..................

................. 37

49

41

Fjärde distriktet ..................

.................. 16

44

42

Femte distriktet.....................

.................. 14

22

25

Sjätte distriktet.....................

.................. 11

6

4

Visserligen hafva icke alla dessa arbetsinställelser varit af den betydenhet,

att de skulle hafva påkallat förlikningsmans ingripande eller,

om så behöft ske, något mera omfattande arbete från hans sida. Men

förbises får ej heller, att samtidigt förekommit ett ej ringa antal arbetstvister,

hvilka ej ledt till arbetsinställelse och därför ej blifvit i kommerskollegii

statistik upptagna, men som dock varit af så hotande natur,

att en förlikningsman säkerligen icke kunnat underlåta att i dessa erbjuda

sin medling. De ofvan återgifna siffrorna torde därför i det stora

hela gifva en tämligen god ledning för bedömande af omfattningen af

förlikningsmännens verksamhet inom de olika distrikten.

Hvad därefter beträffar förlikningsmännens ställning och den er
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 84.

sättning, som för uppdragets utförande bör tillkomma dem, anse kommitterade,

i likhet med hvad år 1903 ifrågasattes, att uppdraget att

vara förlikningsman visserligen icke bör få karaktären af särskild tjänst,

därmed fast aflöning och fast anställning är förenad, utan bör vara ett

mer eller mindre tillfälligt förtroendeuppdrag. Å andra sidan lära, åtminstone

under vissa tider af året, så stora anspråk komma att ställas

på förlikningsmannens tid och omtanke, att han för denna sin verksamhet

bör tillgodonjuta en fullt tillräcklig ersättning. Endast under

sådan förutsättning torde det nämligen blifva möjligt att för uppdraget

i hvarje särskildt fall erhålla de för detsamma i alla afseenden mest

lämpliga personer.

I likhet med hvad år 1903 ifrågasattes, anse kommitterade därför,

att förlikningsman bör tillerkännas dels ett visst årligt arfvode, dels

godtgörelse vid resor enligt tredje klassen i gällande resereglemente.

Äfven därutinnan instämma kommitterade med hvad vid framläggandet

af 1903 års förslag angående dessa ersättningar anfördes, nämligen att

arfvodenas belopp böra växla med hänsyn till förhållandena inom de

olika distrikten. Det synes emellertid kommitterade uppenbart, att

distriktens storlek ej därvid bör vara bestämmande, utan uteslutande

deras beskaffenhet med hänsyn till den inom dem förekommande industriens

större eller mindre utveckling och hvad erfarenheten lärt med

afseende å frekvensen därstädes af arbetstvister. Särskildt i betraktande

af den i vis mån olika uppgift, som skall tillkomma förlikningsmännen

enligt nu föreliggande förslag mot livad som ifrågasattes i det

år 1903 framlagda, synes det otvifvelaktigt, att förlikningsmannabefattningen

inom exempelvis de distrikt, som innefatta Stockholm och

Malmö, skall komma att kräfva långt mera arbete än inom det af kommitterade

ifrågasatta, vidsträckta sjätte distriktet. Inom de mera betydande

distrikten får man utan tvifvel göra sig beredd på, att förlik
ningsmannens

befattning kommer att större delen af året uteslutande

taga lians tid i anspråk, hvarför arfvodena för dessa distrikt måste

tilltagas tämligen rundligt, under det att i öfriga distrikt dessa befattningar

mera torde kunna skötas såsom bisysslor och honoreras därefter.

Att på förhand, och innan någon tids erfarenhet vunnits, uppställa

några bestämda normer, enligt hvilka dessa arfvoden böra beräknas,

torde emellertid ej vara lämpligt, utan bör man härvid äga full frihet

att i hvarje fall förfara efter omständigheterna för att kunna tillförsäkra

sig fullt dugliga arbetskrafter; och hafva kommitterade för sin

del den uppfattningen, att detta bör kunna ske, därest arfvodena för

de af kommitterade ifrågasatta sex förlikningsmannen komma att uppgå

tillsammans till omkring 20,000 kronor. Vid beräknade af det belopp,

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 84.

som må erfordras för ersättningarnas bestridande, får emellertid ej

lämnas ur sikte, att vid de tillfällen, då till exempel mera betydande

och större delar af landet omfattande arbetskonflikter föranleda till särskilda

förlikningsmans utseende, ersättningarna antagligen måste beräknas

efter helt andra grunder än eljest.

Hvad åter angår den ersättning, som bör tillkomma ledamöterna

i de i lagförslagets 3 § omförmälda förlikningsnämnderna, synes, såsom

jämväl år 1903 ifrågasattes, annan godtgörelse till dem ej böra utgå

än dagtraktamente och reseersättning, som båda lämpligen torde kunna

beräknas enligt tredje klassen i gällande resereglemente, dock med

iakttagande af att, då uppdraget ej föranleder resa, dagtraktamente

likväl bör utgå för hvarje dag, då nämnden sammanträder.

Att för närvarande framlägga någon fullt tillförlitlig utredning angående

det belopp, hvartill samtliga nu ifrågakomna ersättningar kunna

uppgå, är tydligen icke möjligt. Med tämligen stor visshet torde dock

kunna sägas, att kostnaderna genom antagande af kommitterades förslag

snarare komma att understiga än öfverstiga hvad år 1903 beräknades

vara för ändamålet erforderligt.

Undertecknad Magnusson, som i öfrigt instämmer i kommitterades

uttalande och förslag, har dock velat hafva anmärkt, att jag dels icke

kunnat biträda kommitterades förslag att ur 1 § borttaga orden »eller

mellan olika grupper af arbetare», hvilket tillägg synes mig vara af

mycket viktig innebörd, dels ock önskat, att skarpare än här skett

skulle betonats, att livad nu föreslagits endast får anses såsom en ringa

början till den viktiga sociala lagstiftning, som ovillkorligen med det

snaraste bör genomföras, hvarvid enligt min mening särskild! bör läggas

vikt uppå, att nu föreliggande förslag till lag om medling i arbetstvister

kompletteras med, bland annat, bestämmelser om formen och

sättet för ingående af rättsligt bindande kollektiva aftal mellan arbetsgivare

och arbetare samt om obligatoriskt skiljedomsförfarande i vissa

fall, formen och sättet för skiljenämnds konstituerande, afkunnad skiljedoms

rättsligt bindande verkan o. s. v.

Underdånigst

HUGO E. G. HAMILTON.

HENNING ELMQUIST. HERM. LINDQVIST. A. E. MAGNUSSON

Per Cronvall.

Stockholm den 22 januari 1906.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 84.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

angående medling i arbetstvister.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För hvart och ett af de distrikt, i hvilka riket för sådant ändamål

af Konungen indelas, förordnar Konungen en förlikningsman med uppgift

att verka för lösning af tvister mellan arbetsgifvare och arbetare.

2 §.

Förlikningsman åligger:

att med synnerlig uppmärksamhet följa arbetsförhållandena inom

distriktet;

att, i de fall och på det sätt i denna lag sägs, lämna sin medverkan

till biläggande af arbetstvister, som inom distriktet uppstå;

samt

att jämväl eljest gå arbetsgifvare och arbetare till handa med

upplysningar och råd i fråga om överenskommelser, som afse arbetsförhållandet

och äro ägnade att främja ett godt förhållande mellan

arbetsgifvare och arbetare samt förekomma störande afbrott i arbetet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

41

3 §•

Har inom distriktet uppkommit arbetstvist af den beskaffenhet, att

den medfört eller synes hota medföra arbetsinställelse af större betydenhet,

bör förlikningsmannen genom personligt besök å den plats,

där tvisten utbrutit, eller på annat sätt träda i förbindelse med de

tvistande, göra sig noga underrättad om, hvari tvisten består, hemställa

till de tvistande att i afbidan på tvistens lösning icke vidtaga, vidhålla

eller utvidga arbetsinställelse, inbjuda dem att, själfva eller genom utsedda

ombud, å bestämd tid och plats sammankomma till förhandling

med hvarandra inför förlikningsmannen samt söka att under dessa förhandlingar,

hvilka anordnas på sätt lämpligast synes, åvägabringa tvistens

lösning.

Anser förlikningsman det erforderligt, eller påkallas sådant af någon

af de tvistande, utser förlikningsmannen, efter samråd med de

tvistande och sedan tillfälle lämnats dem att afgifva förslag, särskilde

sakkunnige att med förlikningsmannen utgöra en nämnd för medlingens

utförande.

4 §•

Hvad i nästföregående paragraf är stadgadt afser icke arbetstvist,

som uppstått inom näringsgren, industriell anläggning eller arbetsföretag,

där särskild förhandlings-, förliknings- eller skiljenämnd är upprättad

och i verksamhet för tvistens biläggande, med mindre de tvistande

å båda sidor påkalla förlikningsmannens mellankomst.

5 §•

Skulle i tvist, som kommit under förlikningsmans behandling, de

tvistande å endera sidan eller å båda underlåta att efterkomma till

dem af förlikningsmannen skriftligen gjord inbjudan att å bestämd tid

och ort med hvarandra sammankomma till förhandling inför förlikningsmannen

eller nämnden, skall förlikningsmannen skriftligen meddela

de tvistande, att han fortfarande är beredd att medla i tvisten, därest

hans biträde i sådant afseende påkallas. Under fortsatt arbetsinställelse

eller där förlikningsmannen eljest finner sådant lämpligt, må han

jämväl med vissa mellantider förnya sitt erbjudande att medla mellan

de tvistande på sätt i 3 § sägs.

Bih. till Rihä. Prof. 1906. 1 Sami. 1 A/d. 41 lläft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

6 §•

De förhandlingar, som af förlikningsmannen eller nämnden anordnas

med och mellan de tvistande, skola i främsta rummet hafva till

syfte att åvägabringa en öfverenskommelse i enlighet med anbud eller

förslag, som under förhandlingarna kunna blifva framställda från de

tvistande själfva, ankommande därvid på förlikningsmannen eller nämnden

att, om och i den mån sådant kan anses ägnadt att befordra tvistens

lösning, hemställa om de jämkningar eller medgifvanden, som

för ändamålet kunna synas lämpliga.

7 §•

Kan icke på sådant sätt enighet vinnas, må förlikningsmannen

eller nämnden uppmana de tvistande att lämna en eller flere personer,

hvilkas utlåtande de tvistande utfästa sig att efterkomma, uppdrag att,

efter pröfning om och i hvilken mån de från ena eller andra sidan

framkomna påståendena må vara befogade och på livilket sätt följaktligen

den föreliggande tvisten rättast bör lösas, skilja de tvistande emellan.

8 §•

Vilja de tvistande hänskjuta saken till sådant afgörande, som i 7

§ sägs, har förlikningsmannen eller nämnden att, i den mån sådant

finnes behöfligt, söka utjämna de meningsskiljaktigheter, som kunna

uppstå i fråga om den eller de personer, åt hvilka det i nämnda paragraf

omförmälda uppdrag skall lämnas; och åligger det förlikningsmannen

särskildt att på de tvistandes vägnar lämna den eller dem, som blifvit

utsedde, underrättelse om uppdraget samt att i öfrigt tillhandagå med

de åtgöranden, som kunna verka därtill, att det af de tvistande önskade

afgörandet må komma till stånd.

9 §•

Utlåtande, hvarom förmäles i 7 §, skall afgifvas skriftligen och af

detsamma ett exemplar genast och utan lösen till hvardera sidan samt

till förlikningsmannen utlämnas.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 84.

10 §.

I fråga om rättsverkan, som må tillkomma öfverenskommelser, utfästelser

eller andra beslut, som af de tvistande ingås eller fattas under

förhandlingar, kvilka enligt denna lag äga rum, gäller allt efter beslutens

innehåll och det sätt, hvarpå de "tillkommit, hvad allmän lag

förmår.

11 §•

Omfattar utbruten tvist mera än ett distrikt, skall det åligga de

förlikningsmän, hvilkas distrikt beröras af tvisten, att, så fort ske kan,

härom äfvensom, så vidt möjligt, angående tvistens omfattning insända

underrättelse till Konungen, som förordnar förlikningsman att i tvisten

medla.

12 §.

Där sådant, i särskilda fall finnes lämpligt, äger Konungen uppdraga

åt annan än förlikningsmannen att såsom förlikningsman söka medla i

uppkomna arbetstvister.

13 §.

Förlikningsman skall föra dagbok angående hvad som förefaller i

de tvister, hvilka blifva föremål för åtgärd enligt denna lag. Ofverenskommelser,

utfästelser eller andra beslut, som af de tvistande ingås

eller fattas, så ock utlåtande, som enligt 7 § afgifves, skola i nämnda

dagbok fullständigt intagas eller densamma biläggas.

Under hvarje kvartal skall förlikningsman till kommerskollegium

insända berättelse om sin verksamhet under det närmast föregående

kvartalet och förloppet af de tvister, som under detsamma kommit under

hans handläggning, i hvilken berättelse jämväl bör lämnas redogörelse

för upprättade förhandlings-, förliknings- och skiljenämnders

verksamhet, för så vidt förlikningsmannen härom kunnat förskaffa sig

kännedom.

Berättelsen skall på lämpligt sätt till trycket befordras.

I* §•

Närmare föreskrifter rörande förlikningsmännens verksamhet meddelas

i instruktion, som utfärdas af Konungen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.

15 §.

Angående ersättning till förlikningsman och ledamöter i sådan

nämnd, som i 3 § andra stycket afses, varder särskildt stadgadt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1907.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1ÖUÖ.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1906:128 Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Maj.-ts proposition med förslag till lag angående medling i arbetstvister, dels ock en med föranledande af p s. 4 i texten
  2. SLU 1906:10 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 10 s. 1 i texten