Sök i Ratio Lex

Angående anslag till bestridande af kostnader för en tullbehandlingsoch upplysningsbyrå mom generaltullstyrelsen

1907-02-01 · 55 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 51 av 55 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1907:32, Angående anslag till bestridande af kostnader för en tullbehandlingsoch upplysningsbyrå mom generaltullstyrelsen

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ta Nåd. Proposition N:o 32.

5

N:o 32.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående anslag

till bestridande af kostnader för en tullbehandlings-

och upplysningsbyrå mom generaltullstyrelsen;

gifven Stockholms slott den 1 februari 1907.

Under åberopande af härvid fogade utdrag af statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen att, under förutsättning af bifall till det i nådig proposition

denna dag innefattade förslag till förordning angående rätt att hos

generaltullstyrelsen erhålla upplysning rörande tullbehandling af varor,

afsedda att till riket införas, till bestridande af kostnader för en

tullbehandlings- och upplysningsbyrå inom generaltullstyrelsen å extra

stat för år 1908 anvisa ett belopp af 36,750 kronor, att utgå direkt

af tullmedlen, med rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under år

1907 utanordna en tredjedel däraf, eller 12,250 kronor.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Carl Swartz.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 32.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet d

Stockholms slott den 1 februari 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

JUHLIN,

SWARTZ.

Föredragande departementschefen, statsrådet Swartz anförde vidare:

Vid underdånig föredragning den 12 nästlidne januari af de till

regleringen af riksstatens sjunde hufvudtitel för nästkommande år

hörande frågor anmälde jag jämväl frågan om anordnande af en tullbehandlings-

och upplysningsbyrå inom generaltullstyrelsen. Som nämnda

fråga då icke hunnit att i hela dess vidd beredas, inskränkte jag

mig vid samma tillfälle att hemställa, att, i afvaktan på den nådiga

proposition angående inrättande af en dylik byrå, som Kungl. Maj:t

kunde komma att till Riksdagen aflåta, till bestridande af kostnader

för en sådan byrå måtte bland utgifterna under nämnda hufvudtitel

på extra stat för år 1908 beräknas ett belopp af 36,750 kronor. Denna

min hemställan vann Kungl. Maj:ts bifall.

I det jag nu tillåter mig att anmäla ärendet till nådig pröfning,

får jag till en början erinra, hurusom frågans upptagande på dag
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 32.

ordningen har sin särskilda anledning i ett från Sveriges sida gjordt

åtagande vid afslutandet den 8 maj 1906 af handels- och sjöfartstraktat en

med Tyska riket. På sätt framgår af det vid traktaten fogade slutprotokoll,

har nämligen svenska regeringen förklarat sig beredd att så

snart som möjligt utfärda bestämmelser, hvarigenom det skulle möjliggöras

för varuimportör att på officiell väg erhålla bindande upplysning

rörande tullbehandling af varor vid deras införsel till Sverige.

Förevarande fråga har emellertid, såsom jag vid förenämnda

anmälan af ifrågavarande ärende den 12 nästlidne januari jämväl

framhöll, i annan ordning dragits under Kungl. Maj:ts skärskådande.

I skrifvelse den 25 maj 1906 har nämligen Riksdagen anhållit, att

Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning rörande frågan om inrättandet

inom generaltullstyrelsen af en byrå för lämnande af upplysningar

i tulltekniskt afseende samt för Riksdagen framlägga det

förslag, hvartill utredningen gåfve anledning. Vid underdånig anmälan

den 20 juli 1906 af denna Riksdagens skrifvelse fann Kungl. Maj:t

godt uppdraga åt den af Kungl. Maj:t den 22 därförutgångne juni tillsatta

kommitté för revision af gällande tulltaxa att verkställa den i Riksdagens

ifrågavarande skrifvelse omförmälda utredning äfvensom därefter

afgifva underdånigt förslag i ämnet.

Sedan föredragande departementschefen härefter vidare erinrat,

att nämnda kommitté med underdånig skrifvelse den 2 oktober 1906

inkommit med den anbefallda utredningen jämte förslag i ämnet äfvensom

att generaltullstyrelsen den 1 därpåföljde november afgifvit infordradt

underdånigt utlåtande öfver samma förslag, anförde departementschefen

vidare :

Enligt Riksdagens förberörda skrifvelse hade i en vid Riksdagen

väckt motion framhållits önskvärdheten af att i vårt land funnes någon

institution, som på därom gjord framställning kunde på förhand lämna

underrättelse om, huru tulltaxan komme att tillämpas i fråga om en

för import afsedd vara, samt lämna vederbörliga föreskrifter härom;

och hade med anledning häraf framställts förslag om inrättande af en

tullteknisk byrå.

Genom det förslag, som i motionen innefattades, afsåges — heter det

vidare i Riksdagens skrifvelse — att i största möjliga mån afhjälpa de

olägenheter, som i visst afseende vore förenade med införsel i riket af

tullpliktiga varor, och motionen berörde alltså en angelägenhet, som

vore af största betydelse för affärsvärlden, speciellt för dem, hvilka för

Riksdagens

skrifvelse.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

industriella och kommersiella ändamål införskrefve varor. Såväl af skrivelser

från handels- och industrikammare m. fl. som äfven af hvad

Riksdagen i öfrigt i ärendet inhämtat hade framgått, att de olägenheter,

som importörer af tullpliktigt gods måste räkna med, bestode

förnämligast i svårigheten att på förhand erhålla förvissning om, hvilken

tull en vara komme att draga.

Visserligen kunde allmänheten hos de lokala tullförvaltningarna

begära besked därom. Men sådana upplysningar vore tullförvaltningarna

icke skyldiga att lämna, och det besked, som gåfves, hade icke

bindande verkan. Vore varan af förut okänd art eller sammansättning,

kunde besked icke erhållas, ty den hade icke varit föremål för tullbehandling

på platsen.

En annan olägenhet, som inverkade ofördelaktigt på varuomsättningen

med utlandet, vore den brist på likformighet i tullbehandlingen,

hvilken vore ett framträdande drag hos nu rådande system. Till Riksdagens

kännedom hade konnnit flera fall, då en och samma vara blifvit

på olika tullplatser eller till och med vid olika afdelningar af en och

samma tullkammare behandlad efter olika rubriker i tulltaxan. Denna

brist på likformighet föranledde importören att försöksvis angifva en

vara till förtullning på olika platser, och han läte sedermera*importen

äga rum på en tullplats, där en lägre tullsats blifvit tillämpad. Härigenom

kunde förlust tillskyndas staten, ty det vore ju icke gifvet, att

den lägsta tullsatsen vore den riktiga.

Men äfven importören kunde blifva lidande genom att tvingas

anlita handelsvägar, som icke vore naturliga, och han stode alltid det

äfventyret att vid ett senare tillfälle nödgas betala en högre tull än

den, han förut erlagt och på hvilken han grundat sitt köpslut. Eu

personalförändring vid en tullkammare hade visat sig kunna medföra

mer eller mindre betydande förändringar med afseende å förut tillämpade

tullsatser. Under dylika förhållanden vore det icke möjligt för

en importör att uppgöra tillförlitliga priskalkyler för en påtänkt varuimport,

för så vidt importen icke afsåge en vara, om hvars tullbehandling

stridiga meningar icke kunde råda. Och den omständigheten, att

en importör å en ort kunde få vidkännas högre tull än en på annan

ort arbetande importör af samma vara, måste gifvetvis göra osäker den

grund, hvarpå en sund konkurrens emellan köpmän borde vara byggd.

Inrättandet af eu byrå i det afseende, hvarom i motionen förmäldes,

skulle helt visst blifva till afsevärdt gagn för landets näringslif,

och de olägenheter, som förut antydts, därigenom äfven till stor del

komma att häfvas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

KlingL. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

En institution med här åsyftad uppgift hade redan kommit till

stånd i Tyskland, och jämväl i vårt land hade frågan om vidtagande

af åtgärder i samma hänseende varit föremål för uppmärksamhet, bland

annat af den kommitté, som år 1902 afgifvit betänkande öfver tullverkets

stater.

Enligt Riksdagens mening borde den ifrågasatta byrån utgöra eu

särskild afdelning inom generaltullstyrelsen, på det att meddelandet af

upplysningar rörande för införsel afsedda varors tullbehandling måtte

tillkomma samma myndighet, som hade att fatta beslut i uppkomna

tvister rörande redan inkomna varors rätta tullbehandling, men angående

byråns organisation i öfrig!, dess befogenhet och speciella uppgifter

syntes eu utredning genom Kungl. Maj:ts försorg böra komma till stånd.

Innan jag härefter går att redogöra för den utredning och de

förslag i ämnet, som af tulltaxekommittén och generaltullstyrelsen i

förberörda underdåniga yttranden afgifvits, torde det tillåtas mig att,

på sätt i nämnda yttranden jämväl ägt ruin, erinra om hvad den af

Kungl. Maj:t den 6 november 1900 tillsatta kommitté för granskning

af tullverkets stater i sitt uti Riksdagens skrifvelse omförmälda underdåniga

betänkande i förevarande ämne anfört.

Med tillkännagifvande att kommittén ägnat frågan om införande

här i landet af anordningar för meddelande af bindande förhandsupplysningar

i tullbehandlingssaker särskild uppmärksamhet, yttrade

kommittén vidare, att den inhämtat, att anordningar för berörda ändamål

kommit till stånd i Tyskland. Enligt den i sådant afseende utfärdade

författning både den, som önskade upplysning angående tullbehandlingen

af en till införsel ämnad vara, att i ämnet framställa

förfrågan hos den af de inom riket distriktsvis anordnade öfvertullmyndigheter

(Direktivbehörden), inom hvars distrikt införseln skulle

äga rum. Han skulle därvid angående varan lämna fullständiga uppgifter

i närmare angifna hänseenden samt, allt efter omständigheterna,

bifoga sådana prof, afbildningar eller beskrifningar, som erfordrades

icke blott för ett noggrant bedömande af varan utan äfven för dess

framtida identifierande. Sedan med aidedning af.dylik förfrågan besked

angående varans tullbehandling meddelats, skulle de underlydande tullförvaltningarna

ställa sig detta besked till efterrättelse; och kunde

importören till och med, i händelse det till grund för beskedet liggande

beslut blefve af den myndighet, som meddelat detsamma, eller i högre

instans ändradt, likväl under vissa villkor erhålla rätt att under någon

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 24 Höft. 2

Tullstats - kommitténs

yttrande i

Hmnet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

kortare tid därefter införa den i beskedet omhandlade varan mot den

tull, som däri uppgifvits.

För att vinna närmare upplysningar angående omförmälda bestämmelsers

tillämpning och verkningar hade tullstatskommittén låtit

genom utrikesdepartementets bemedling införskaffa vissa uppgifter, af

Indika inhämtats, bland annat, att verkningarna af ifrågavarande bestämmelser

kunde betecknas såsom gynnsamma; att de i varuomsättningen

med utlandet deltagande kretsar regelbundet och i allt jämt

växande omfattning begagnade sig af den nya inrättningen; samt att icke

från något håll framkommit yttrande om, att tullförvaltningarna därigenom

skulle förorsakats olägenheter.

Beträffande förutsättningarna för en liknande anordnings införande

i Sverige anförde tullstatskommittén, att först och främst vore att

märka, att, då numera i svenska tullverkets organisation icke inginge

några distriktsförvaltningar, meddelande af lagligen förbindande upplysningar

i tullbehandlingsfrågor, i den mån sådant meddelande läte

sig förena med hos oss antagna förvaltningsgrundsatser, icke gärna

kunde uppdragas åt annan tullmyndighet än generaltullstyrelsen. Styrelsen,

hvars uppgift hittills varit begränsad till tullverkets förvaltning

och öfvervakande af de författningars efterlefnad, hvilkas tillämpning

vore åt tullmyndigheterna uppdragen, skulle emellertid uppenbarligen

icke kunna öfvertaga det utanför berörda uppgift liggande bestyret att

afgifva utlåtande angående tullbehandlingen af enhvar hos densamma

i dylikt syfte företedd vara, med mindre att styrelsen erhölle förstärkning

i de arbetskrafter inom densamma, hvilka närmast vore afsedda för

handläggning af tullbehandlingsfrågor, hvartill dittills hänförts endast

sådana mål, hvilka rört från utlandet redan införda varor och hvilka

innefattat besvär öfver verkställd tullbehandling eller ock af viss tullförvaltning

till styrelsens bedömande hänskjuten förtullningsfråga.

Hvad därefter anginge själfva saken i och för sig, syntes det

kommittén, som om vissa närmare angifna omständigheter vore ägnade

att något reducera fördelarna för den varuimporterande allmänheten

af en sådan anordning, som omförmälts. Så kunde, enligt hvad tullstatskommittén

inhämtat, en importör icke beräkna att i hvarje fall

ovillkorligen erhålla den begärda upplysningen. Den myndighet, som

det til Ikorn me att meddela dylikt besked, måste nämligen, såsom också

i Tyskland vore fallet, hafva rätt att vägra sådant, då särskilda omständigheter

det påkallade. I vissa fall mötte det exempelvis tekniska

svårigheter att bedöma eu vara efter ett företedt prof, likasom ock

vissa varor efter någon tids förlopp underginge sådana förändringar

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 32. 11

till beskaffenhet eller utseende, att bedömandet vid införseln af en

dylik varas identitet med det företedda profvet kunde försvåras eller

rent af omöjliggöras. Vidare skulle verkan af meddelad officiell upplysning

i tullbehandlingsfråga säkerligen icke kunna bär erhålla den

utsträckning, att det till grund för upplysningen liggande beslut blefve,

såsom under vissa förutsättningar i Tyskland vore fallet, gällande emot

ett senare meddeladt beslut angående tillämpning å den ifrågakomma

varan af en högre tullsats; och i sådana fall skulle således importören

komma att få erlägga högre tullafgift, än lian på grund af den erhållna

upplysningen beräknat.

På grund af hvad sålunda anförts äfvensom af vissa andra af

kommittén angifna skäl hade tullstatskommittén funnit sig icke böra

förorda, att statsverket skulle för det dåvarande ikläda sig de kostnader,

som erfordrades för anordnande af tillgång till särskilda officiella, på

förhand gifna besked i tullbehandlingsfrågor.

Under erinran om hvad tullstatskommittén sålunda anfört, framhåller

kommittén för revision af tulltaxan i sitt förenämnda utlåtande

af den 2 oktober 1906, att kommittén — innan kommittén inginge

på själfva frågan, om hvilka anordningar som påkallades för att gent

emot statsverket i viss utsträckning bindande upplysningar rörande

rätta tullbehandlingen af till införsel afsedda varusändningar från utrikes

ort skulle kunna från den importerande allmänhetens sida hos

generaltullstyrelsen äskas — ansåge sig icke böra underlåta att inledningsvis

beröra äfven de öfriga önskningsmål, som satts i förbindelse

med denna fråga.

Därvid mötte, anför kommittén, först den allmänna fordran på

större likformighet i tullbehandlingen. Utan att närmare ingå på befogenheten

af de anmärkningar, som i detta hänseende framställts mot

förhållandena, sådana de hittills gestaltat sig här i landet, har kommittén

dock funnit sig kunna utgå från, att för anmärkningar af detta

slag skäl ingalunda saknades; och gifvet vore, att i den mån nya eller

förhöjda tullar tillkommit, olägenheterna af förefintlig ojämnhet i tullbehandlingen

blifvit allt kännbarare. Sökte man från nu angifna utgångspunkt

utreda, hvilka åtgärder som kunde anses påkallade i reformerande

syfte, syntes man, framhåller kommittén vidare, med allt

skäl böra beakta, att krafvet på likformighet i tullbehandlingen jämväl

inneslöte kraf på en riktig tullbehandling. Härför måste emellertid

förutsättas nödig kompetens hos de myndigheter, som verkställde

tullbehandlingen, i hvilket afseende dessa myndigheter borde äga dels

varukännedom, dels förmåga att tolka och tillämpa föreskrifterna i

Tulltaxskommitténs

utlatands.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

tulltaxan jämte tillhörande författningar. Då — oafsedt det förhållande,

att tullbehandlingsfrågors allmännare fullföljd till högre instans icke

vore förenlig med den fordran på snabbhet i det slutliga afgörandet,

som måste ställas på ett tillfredsställande t ullbehandl yigsförfarande —

under inga omständigheter flertalet tullbehandlingsfrågor kunde antagas

komma att underkastas ytterligare ompröfning efter deras handläggning

hos de lokala tullmyndigheterna, vore det för en riktig och

således äfven för eu enhetlig tullbehandlings garanterande otvifvelaktigt

af största vikt. att nödig tullbehandlingskompetens förefunnes redan

hos personalen vid tullmyndigheterna i första instans, ej mindre än

att ändamålsenliga närmare tjänstgöringsföreskrifter funnes meddelade

angående dessa göromåls handläggning därstädes, angående behörighet

för tjänsteman att själfständigt ombesörja dylika göromål, angående

kontrollen å deras utförande o. s. v.

Oafsedt huruvida förhållandena inom svenska tullverket i sistberörda

hänseende vore tillfredsställande, en fråga, som kunde antagas

blifva föremål för granskning af de kommitterade, hvilka inom tullverket

för närvarande vore sysselsatta med utarbetande af förslag till nytt

tjänstgöringsreglemente för verket, hade tulltaxekommittén ansett sig

böra i detta sammanhang betona, att utan en ingående och omfattande

varukännedom hos de lokala tullmyndigheterna man svårligen kunde

förvänta eu likformig tullbehandling; ty, äfven om man för ett riktigt

bedömande af varans beskaffenhet ofta nog äfven i första instans måste

anlita undersökning och utlåtande af särskild sakkunnig person, kunde

detta dock icke ifrågakomma i samma utsträckning som vid dylika frågors

fullföljd till högre instans, hvarest den erforderliga varukännedomen

oftast finge användning hufvudsakligen såsom förmåga att kritiskt bedöma

de sakkunnigas utlåtanden. Lokalförvaltningarnas uppgift vid

tullbehandlingen blefve också alltmera grannlaga och krafvet på deras

personal måste ställas högre, i den mån den tillämnade nya tulltaxan

närmare anpassades till den utveckling, industrien under senare tiden

vunnit.

Vid sidan af åtgärder på nu berörda område hade under frågans

behandling inom Riksdagen äfven åtskilliga andra framhållits såsom

ägnade att leda till en mera likformig tullbehandling. I detta hänseende

framhåller tulltaxekommittén, att redan af tullstatskommittén

föreslagits tillsättande af reseinspektörer, en institution, som kunde

förväntas blifva till väsentlig nytta, hvadan detta förslags utförande

syntes icke längre böra undanskjutas.

Den nu ifrågasatta byrån inom generaltullstyrelsen syntes ock i

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kuncjl. Maj ds Säd. Proposition N:o 32.

din mån, anför kommittén vidare, komma att bidraga till större likformighet.

i tullbehandling, äfven om byrån i förevarande hänseende

måhända icke kunde blifva af fullt så stor betydelse som motsvarande

tyska inrättning. Anledningen till de mycket stora förväntningarna

derutinnan, som från många håll ställts på den föreslagna

institutionen, kunde måhända delvis tillskrifvas uttalanden i Tyskland

under de år. då särskildt från handelsvärldens sida ansträngningar

gjorts för institutionens införande därstädes.

För eu rätt uppfattning af berörda uttalanden erfordrades emellertid

någon kännedom om vissa för Tyskland säregna förhållanden i afseende

å. tullväsendet. Till belysning häraf anför tulltaxekommittén

följande.

Uppbörden af tullar och andra till Tyska riket såsom sådant ingående

indirekta skatter jämte därmed sammanhängande förvaltningsåtgärder

tillkomme inom de särskilda förbundsstaterna hvarje stat

för sitt område. De statsorgan, som för detta ändamål vore verksamma,

utgjordes närmast af lokala tullmyndigheter (Hauptzollämter,

Nebenzollämter), ungefär motsvarande, så vidt deras verksamhet berörde

tullväsendet, tullförvaltningarna i våra stapelstäder, ehuru med sinsemellan

något olika behörighet. Dessa lokala myndigheter sorterade

under en inom den förbundsstat, där de vore belägna, inrättad Zolldirektion

(Direktivbehörde eller Mittelbehörde), lydande direkt under

samma stats vederbörande ministerium. Denna »Zentralbehörde», med

ett gemensamt namn kallad »Oberste Landesfinanzbehörde», utgjordes

vanligen af finansministeriet, eljest af den myndighet, som ombesörjde

högsta ledningen af landets finansväsen. I Hamburg, likasom i Bremen,

fungerade senaten såsom Oberste Landesfinanzbehörde. Såsom Zolldirektivbehörde

verkade i Hamburg en Generaldirektion och i Bremen

en Zolldirektion. Benämningen å Direktivbehörden växlade för öfrigt

(Provinzialdirektion, Zolldirektion, Zoll- und Steuerdirektion, Steuerkollegium

o. s. v.). Inom vissa stater förekomme mera än en direktivmyndighet.

Hvarje sådan myndighet hade sitt särskilda distrikt med

underlydande lokala förvaltningsmyndigheter. Organisation och närmare

bestämmelser om dessa myndigheters verksamhet ankomme på

vederbörande stat. Med afseende å den decentralisation, som sålunda

ägde rum i förvaltningen af de för hela riket gemensamma tullangelägenheterna,

hade för åvägabringande af nödig likformighet i denna

förvaltning inrättats en särskild rikskontroll, som utöfvades dels af

särskilda, rikskanslern underlydande, vid direktivmyndigheterna anställda

>Reichsbevollmächtigte» dels af dem underlydande, vid den

lokala förvaltningen anställda »Stationskontrolleure».

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Den sjanständighet, som sålunda åtnjötes af hvarje särskild förbundsstat

i afseende å tullväsendets organisation och tulluppbörden —

hvaraf följde, att de särskilda staternas högsta finansmyndigheter, hvar

för sitt land. utan vidare appell i de konkreta fallen afgjorde tullförfattningarnas

tillämpning — hade, såsom naturligt vore, mycket bidragit

till klagan öfver olikformighet i tullbehandlingen. Visserligen hade

förbundsrådet till uppgift att på grund af från riksfullmäktige för

tullar och skatter till » Reichsschatzamt» ingående framställningar utfärda

föreskrifter, åsyftande att för framtiden afhjälpa dylika oegentligheter,

men i afseende å redan förlupen tullbehandling kunde sådana

föreskrifter icke komma till tillämpning. Därtill komme ytterligare

en omständighet, som i Tyskland gifvit anledning till missnöje med

tullbehandlingen, och detta vore den stora utsträckning, i hvilken från

tullverkets sida tull efterräkningsvis utkräfts i fall, då tullbehandlingspraxis

ändrats till importörens nackdel. Innan anordningen med bindande

officiella förhandsupplysningar i tullfrågor ännu kommit till

stånd, hade det icke varit ovanligt, att upplysningar angående

tulltaxans tillämpning på viss vara, meddelade till och med i officiell

form af lokal tullmyndighet, i händelse den hos samma myndighet tilllämpade

praxis måste på grund af beslut i högre instans ändras, befunnits

icke skydda mot dylika efterräkningar. Denna omständighet i

förening med det jämväl öfverklagade skarpa fasthållandet af fiskaliska

synpunkter vid tullbehandlingsfrågornas slutliga afgörande hos vederbörande

finansminister föranledde allt ifrån 1880-talet upprepade motioner

inom tyska riksdagen, gående ut dels därpå, att förhandsupplysningar

borde meddelas med den verkan, att efterräkningar af förut

omförmälda slag icke vidare skulle förekomma, dels ock på garanterande

af opartiskhet i tullfrågors afgörande i sista instansen. Förslag att i

likformighetens intresse skapa för riket i dess helhet gemensamma organ

för handhafvande af berörda uppgifter strandade på motvilja mot

vidtagande af därför erforderliga ändringar i rikets författning, ledande

till inskränkning i de särskilda staternas rättigheter; och det

enda resultatet af samtliga förberörda förslag förelåge i det först genom

bestämmelser af förbundsrådet den 20 januari 1898 inrättade,

förut omförmälda förfarandet med förhandsupplysningar. Nu gällande

bestämmelser i ämnet vore — sedan vid senaste tulltaxerevision principen

i fråga blifvit fastslagen i »Zolltarifgesetz» — inrymda uti förbundsrådets

den 11 januari 1906 utfärdade nya föreskrifter, hvilka i

allt väsentligt öfverensstämde med de äldre.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

För innehållet i de nya bestämmelserna, hvilka, då ju fråga är om

införande af liknande anordningar hos oss, äga ett omedelbart intresse,

lämnar kommittén följande redogörelse.

Officiell upplysning rörande tullbehandling af varor, hvilka vore

afsedda att införas inom det tyska tullområdet, såväl som rörande de

därvid ifrågakommande tarabestämmelser och tarasatser lämnades af

direktivmyndigheterna. Befogenhet att meddela upplysning tillkomme

den direktivmyndighet, inom hvars distrikt den slutliga tullbehandlingen

af varan skulle äga rum; och borde, enligt uttrycklig föreskrift,

vid meddelandet af upplysning största möjliga skyndsamhet iakttagas.

Den, som önskade införa en vara (= frågeställaren), hade att

sanningsenligt angifva varans beskaffenhet, det land, där varan framställts,

och det ändamål, hvartill den skulle användas, samt att ställa

till vederbörande myndighets förfogande fyra varuprof äfvensom, i händelse

teknisk undersökning af varan vore nödvändig, jämväl de för

dennas utförande erforderliga ytterligare prof. Af förstnämnda fyra

prof, hvilka skulle förses med officiella igenkänningstecken, skulle det

ena stanna hos direktivmyndigheten, det andra öfverlämnas till vederbörande

riksfullmäktig för tullar och skatter, det tredje återställas till

frågeställaren och det fjärde öfversändas till den tullförvaltning, hos

hvilken den slutliga tullbehandlingen af varan skulle äga rum. Kunde

på grund af varans beskaffenhet prof icke företes, skulle vid förfrågningen

fogas i fyra exemplar antingen en afbildning af varan eller en

så noggrann beskrifning därå, att den önskade upplysningen kunde

meddelas och äfven utan varans företeende blifva tydlig. Afbildningarna

och beskrifningarna skulle förses med officiella igenkänningstecken och

fördelas på samma sätt, som i fråga om varuprofven vore föreskrifvet.

Kunde hvarken prof företes eller en fullt tydlig och åskådlig beskrifning

af varan lämnas, ägde direktivmyndigheten vägra att meddela

upplysning. Direktivmyndigheten behöfde icke fästa afseende vid föreskriften

om profs företeende, därest myndigheten funne prof icke erfordras.

Förutom nyssnämnda uppgifter hade frågeställaren vidare att

meddela upplysning i följande hänseenden, nämligen dels huruvida han

redan aflåtit enahanda förfrågan till annan direktivmyndighet och

hvilken upplysning han från denna erhållit, dels huruvida omhandlade

vara — och i så fall öfver hvilken tullplats — redan blifvit af honom

eller med hans vetskap af annan införd, samt på hvad sätt den därvid

blifvit tullbehandlad, dels ock vid hvilken tullplats i direktivdistriktet

han hade för afsikt att låta slutligen tullbehandla varan, eller, om

han icke vore i stånd att uppgifva detta, skälet därför.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Frågeställaren ägde icke rätt att besvära sig öfver meddelad

upplysning. Varuimportör ägde däremot, oberoende häraf, befogenhet

att besvära sig öfver en på grund af erhållen upplysning företagen

tullbehandling.

Kostnaderna för eventuellt erforderlig sakkunnig undersökning af

varan äfvensom för befordran af varuprofven ålåge det frågeställaren

att gälda. Ytterligare kostnader finge icke drabba honom. Direktivmyndigheten

ägde rätt fordra, att frågeställaren inbetalade ett lämpligt

förskott å kostnadsbeloppet; och borde dylikt förskott synnerligast i

det fall äskas, att frågeställaren hvarken ägde hemvist eller drefve

näring inom landet.

Om den af direktivmyndigheten meddelade upplysningen skulle

anmälan göras till den tullplats i direktivdistriktet, vid hvilken varans

slutliga tullbehandling skulle äga rum. I hvad mån en sådan anmälan

skulle göras jämväl till öfriga tullplatser inom direktivdistriktet, bestämdes

af direktivmyndigheten. Det beslut, som läge till grund för den meddelade

upplysningen, ägde bindande kraft för de tullmyndigheter, som

lydde under direktivmyndigheten. Om den meddelade upplysningen

grundade sig på resultatet af en kemisk eller mikroskopisk undersökning,

kunde varans tullbehandling i enlighet med upplysningen göras beroende

af resultatet af en förnyad undersökning, hvarförutom tullbehandlingen

kunde med hänsyn till sistnämnda undersökning jämväl inskränkas till

bestämda tullplatser.

Bortsedt härifrån ägde frågeställaren rätt att påfordra tillämpning

af den genom upplysningen fastställda tullbehandlingen vid alla de

tullplatser inom direktivdistriktet, som i allmänhet ägde tullbehandla

den ifrågakomna varan.

Blefve efter meddelandet af upplysningen det till grund därför

liggande beslutet af direktivmyndigheten själf eller af högsta finansmyndigheten

inom vederbörande förbundsstat eller af förbundsrådet så

till vida ändradt, att varan förklarades skola draga eu högre tull eller

åtnjuta lägre taraafdrag, skulle skillnaden i tullafgift icke påföras frågeställaren

för de varusändningar, hvilka blifvit föremål för slutlig tullbehandling

i enlighet med den meddelade upplysningen, innan ändringen

blifvit på tullbehandlingsplatsen bekantgjord. Hade emellertid frågeställaren

emot bättre vetande underlåtit att lämna vissa af de föreskrifna

uppgifterna eller lämnat oriktiga sådana, skulle tullskillnaden

af honom utkräfvas. Den, som under åberopande af en angående viss

vara meddelad upplysning försökte att införa en annan, med högre

tull belagd vara. vore underkastad straff enligt tullagen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kuhtji. Maj.ls Nåd. Proposition N:o Hd.

Vederbörande stats högsta finansniyndigliet ägde att låta det

beslut, som läge till grund för behörigen meddelad upplysning, tilllämpas

på de varusänduingar, smil frågeställaren på grund af upplysningen

införde under eu tid af tre månader, efter det ändringen i tullbehandlingen

vidtagits, försåvidt frågeställaren styrkte, att införseln

ägde rum till följd af aftal, som lian. förr än ändringen blifvit på tullbehandlingsplatsen

bekantgjord, i god tro afslutat. Denna bestämmelse

ägde icke tillämpning, om det ursprungliga beslutet förlorat sin giltighet

på grund af ändring i lagstiftningen eller i den till tulltaxan hörande

varuförteckningen eller i eljest offentligt kungjorda verkställiglietsföreskrifter.

Af förbundsstaternas högsta finansmyndigheter i enlighet

med nyssnämnda bestämmelse gjorda medgifvanden skulle upptagas i

de förteckningar öfver af billiglietsskäl medgifna tulleftergifter, som

årligen förelädes förbundsrådet.

Hvarje ändring i beslut, som läge till grund för meddelad upplysning,

skulle, så framt den icke berodde på ändring i lagstiftningen,

i varuförteckningen eller i offentligen kungjorda verkställiglietsföreskrifter,

genast officiellt meddelas frågeställaren, om ändringen vidtagits

inom ett år, efter det upplysningen meddelades. Efter denna tid lämnades

däremot meddelande om ändring blott på särskild förfrågan. De tullplatser

i direktivdistriktet, där tullbehandling kunde ifrågakomma af vara,

om hvilken upplysning lämnats, skulle genast underrättas, då ändring,

hvarom nyss sagts, vidtoges i afseende å varans tullbehandling.

Riksfullmäktig^ för tullar och skatter ålåge det att taga kännedom

om såväl alla meddelade upplysningar i tullfrågor som sedermera vidtagna

ändringar och att med största möjliga skyndsamhet göra anmälan

därom till Reichsschatzamt med öfverlämnande af de riksfullmäktige

tillställda prof, af bildningar eller beskrifningar af varorna.

Fall, Indika vore af så enkel beskaffenhet, att möjlighet till meningsskiljaktighet

därom syntes utesluten, eller i hvilka det vore fråga om

saker af helt underordnad betydelse, behöfde icke anmälas.

Reichsschatzamt hade att sörja för att skiljaktigheter i de af

olika direktivmyndigheter rörande samma vara meddelade upplysningar

skyndsammast blefve undanröjda genom vederbörande förbundsstaters

högsta finansmyndigheters eller genom förbundsrådets förmedling. Samma

myndighet skulle vidare, så framt icke för åstadkommande af likformighet

ytterligare skriftväxling, på sätt nyss nämnts, syntes erforderlig,

i fortlöpande ordning sammanställa till detsamma ingående anmälningar

samt öfversända de sålunda sammanställda uppgifterna till förbundsregeringarna

i och för meddelande till tullplatserna.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 24 Höft.

S

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl.

Svårigheten att under angifna förhållanden åstadkomma en likformig

tullbehandling inom hela tyska riket måste naturligtvis, anför

tulltaxekommittén vidare, vara väsentligt större än motsvarande svårigheter

i ett land med enhetlig tullförvaltning, och detta förhållande

ej mindre än de kännbara olägenheter i form af efterkraf å tull, för

hvilka den tyska affärsvärlden varit utsatt, syntes i sin mån förklara,

att — så vidt kommittén hade sig bekant — Tyskland först af alla

länder infört anordningen med bindande officiella förhandsupplysningar

i tullfrågor.

Då emellertid i samband med krafvet på motsvarande anordning

här i landet äfven upptagits frågan, huruvida vid behandlingen af

tullfrågor i högre instans än hos de lokala tullmyndigheterna näringslifvet

borde särskildt representeras vid sidan af staten, samt äfven i detta

hänseende en viss likhet förefunnes med kraf, som i Tyskland från

vissa kretsar framställts, hade kommittén ansett sig lämpligen böra

fullfölja jämförelsen äfven i denna del.

I sådant afseende framhåller kommittén, att i Tyskland icke blifvit

ifrågasatt, att förhandsupplysningarna skulle lämnas annorlunda än af

eu ren tulladministrativ myndighet. De myndigheter, som hade detta

åliggande, intoge nämligen därstädes ungefär samma ställning som

generaltullstyrelsen här i landet och utgjorde icke någon för den ifrågavarande

uppgiften särskildt inrättad myndighet.

Vidare vore att märka, att den ökade garanti för besvärsmålens

riktiga afgörande, som i Tyskland jämväl åsyftats, riktat sig mot afgörandet

af nämnda mål i högsta instans. Man hade i sådant hänseende

bland annat ifrågasatt dessa måls hänvisning antingen till vanlig domstol

eller till en särskild förvaltningsrätt under medverkan af sakkunniga

utanför administrationen vid afgörandet. Vidkommande förhållandena

här i landet syntes det, som om den farhåga för fiskaliska

synpunkters öfvervägande beaktande, hvilken kunde vara förklarlig i

ett land som Tyskland, där dylika frågor afgjordes af finansministeriet,

icke borde i lika hög grad förefinnas, då afgörandet läge hos landets

regering och den Konungens rådgifvare, på hvilken dessa frågors beredning

närmast ankomme, hade att företräda handelns och industriens lika väl

som statskassans intressen. Också visade det sig, att man i utlandet

— äfven om exempel funnes därpå, att tullbehandlingsfrågor ankomme

på pröfning af domstol eller skiljemän — dock ganska allmänt

läte desamma afgöras af rena förvaltningsmyndigheter. Så vore förhållandet,

utom i våra närmaste grannländer, i Tyskland, Österrike
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t» Mdd. Proposition N:o 32. 1!)

Ungern, Ryssland och Schweiz. För öfrigt torde väl frågan om

afgörandet i sista hand här i landet af dylika frågor själfmant erbjuda

sig till öfvervägande, då den redan väckta frågan om inrättande af en

regeringsrätt upptoges till närmare granskning.

Med hvad nu anförts hade kommittén emellertid icke ansett sig

hafva uttömt frågan angående möjligheten och lämpligheten att åt

näringslifvets representanter inrymma ökadt inflytande på tullfrågors

afgörande. Ty, äfven om frågornas afgörande förbehölles åt regeringen

och dess underlydande organ, kvarstode alltid frågan, huruvida den

sakkunskap, som förefunnes inom näringsidkarnas krets, behörigen tillgodogjordes

vid frågornas beredning till afgörande.

Äfven denna fråga hade vid ärendets behandling inom Riksdagen

berörts, i det att vederbörande utskott hänvisat till förhållandena i

Hamburg med dess »Beratungsbehörde för das Zollweseii».

Fmligt den af nämnda utskott lämnade redogörelse syntes denna

rådgifvande institution närmast och egentligast vara ställd vid sidan af

senaten, som vore sista instansen för afgörande af tullbehandlingsfrågor

i Hamburg. Tullmyndigheterna i första instansen åter syntes icke hafva

annan beröring med denna institution, än den, som härflöte däraf, att,

då behofvet af särskildt sakkunnigt utlåtande yppade sig, de kunde

erhålla sådant från någon eller några af sagda institutions medlemmar.

Men äfven om en central rådgifvande institution för första instansens

tullmyndigheter inom ett så begränsad! tullområde som Hamburgs

utan svårighet kunnat anordnas, blefve förhållandet naturligtvis icke

detsamma, då området hade den utsträckning som vårt land. En

sådan anordning härstädes skulle otvifvelaktigt medföra betydande

tidsutdräkt vid förtullningarna. För upprättande af lokala, motsvarande

institutioner syntes åter endast på ett fåtal förtullningsplatser förefinnas

erforderliga förutsättningar uti tillräckligt antal lämpliga representanter

för handel och industri.

Helt annat måste förhållandet vara, då det vore fråga om pröfning

i högre instans. Också hade förhållandet i Hamburg sin motsvarighet

äfven annorstädes. Exempelvis kunde från upplysningar,

lämnade till 1900 års internationella kongress för tullagstiftning, meddelas,

huru förhållandet vore ordnadt i Österrike-Ungern och Schweiz.

Vid tullfrågors behandling inom österrikiska, likasom ock inom

ungerska, finansdepartementet vore vederbörande minister skyldig att före

afgörandet inhämta utlåtande af det s. k. Zollbeirat, hvars medlemmar

icke tillhörde statsförvaltningen utan utgjordes af sakkunniga, utsedda

af regeringen på förslag af handelskamrarna. Denna rådgifvande för
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 32.

samling delade sig på afdelningar efter industrigrenar. Om för utlåtande

i särskild fråga ingen af medlemmarna besutte erforderlig

kompetens, kunde Zollbeirat inhämta yttrande af utomstående sakkunnig

enligt eget skön. Zollbeirats utlåtanden hade naturligtvis icke

bindande kraft för finansministerns beslut,

I Schweiz anlitade statsförvaltningen för hvarje särskildt fall de

sakkunniga, som syntes mest lämpliga, men importören kunde gent

emot sådant utlåtande å sin sida påkalla utlåtande i frågan från verkställande

utskottet i »Société Suisse pour le commerce et T industriel.

I hvad mån dessa och likartade institutioner i utlandet visat sig

ändamålsenliga och lämpliga samt kunde förtjäna att i en eller annan

form efterbildas här i landet, vore en fråga, som väl kunde påkalla

särskild utredning; men, då Riksdagens ifrågavarande skrifvelse och det

kommittén gifna uppdrag icke syntes kommittén därtill föranleda,

hade kommittén ansett sig endast böra fästa uppmärksamheten å berörda

fråga,

I afseende å hvad kommittén i nu förevarande del af ämnet anfört

hafva emellertid tre af kommitténs ledamöter, enligt hvad kommitténs

utlåtande bilagdt protokollsutdrag utvisar, haft en från den af kommitténs

flertal omfattade ståndpunkt något afvikande mening, två under

direkt uttalande, att de ansett kommittén höra ingå på eu närmare

utredning af frågan om lämpligheten af att vid sidan af den ifrågasatta

tulltekniska byrån organiserades en institution, sammansatt af representanter

för landets näringar, utsedda af korporationer, som hade

till uppgift att tillvarataga och främja näringslifvets intressen och från

hvilken institution nämnda byrå kunde i fall, där så funnes lämpligt,

inhämta sakkunnigt utlåtande.

Vidkommande själfva frågan om meddelande af förhandsupplysningar

i tullfrågor, har kommittén till eu början förklarat, att, oafsedt den

omständighet att de svenska statsmakterna gent emot tyska riket åtagit

sig att för den tid, den nu afslutade handels- och sjöfartstraktaten

med nämnda rike gällde, vidtaga en sådan anordning, af hvilken naturligtvis

äfven utländska näringsidkare, som drefve export på Sverige,

komme att draga nytta, kunde kommittén, med hänsyn till det svenska

näringslifvets intressen, göra det uttalande, att nyttan af en sådan

inrättning för framtiden torde visa sig väl uppväga därmed förenade,

jämförelsevis mindre betydande uppoffringar, likasom ock att motsvarande

tyska inrättning i väsentliga delar lämpligen syntes kunna

tjäna till föredöme för denna angelägenhets ordnande här i landet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung!. Maj:hs Nåd. Proposition N:o 32.

Oafsedt den betydelse, en byrå af nyssnämnda slag kunde få för åstadkommande

af en likformig tullbehandling, syntes densamma böra för den

importerande allmänheten kunna medföra afsevärda fördelar. En förtänksam

importör kunde nämligen genom att förskaffa sig förhandsupplysning

om tullbehandling af den vara, han tänkte införa, förvissa sig om snabb

tullbehandling, då införseln ägde rum. Och hvad mera vore, han kunde

med relativ trygghet uppgöra leveransaftal äfven för någon tid framåt.

Denna senare sida af saken sammanhängde med frågan, i hvilken

utsträckning de meddelade upplysningarna skulle anses bindande vid

ändringar i tullbehandlingssättet. Oäfvet vore. att. så snart dylik

ändring hade sin grund i eu lagstiftningsåtgärd, här lika litet som i

Tyskland kunde ifrågasättas, att på grundval af den äldre lagstiftningen

meddelad upplysning skulle vara bindande längre, än till dess den nya

bestämmelsen trädt i kraft. Men ändring i tullbehandlingen kunde

ock förekomma utan att ändrad lagstiftning därtill föranledde, nämligen

då, såsom någon gång inträffade, vederbörande myndigheter,

hvilka hade att tillämpa de ifrågakommande tullförfattningarna, kommit

till den uppfattning, att dittills följd tullbehandlingspraxis varit oriktig,

något som oftast innebure, att varan blifvit i något afseende felaktigt

bedömd och i följd däraf oriktigt rubricerad enligt tulltaxan. Det

vore i sådant fall oftast eu förnyad teknisk undersökning af varan, som

gåfve anledning till ändring i det förut tillämpade tullbehandlingssättet.

I händelse en förändring af sistberörda art vidtoges, syntes den

icke böra utan vidare gorå eu i enlighet med den äldre praxis meddelad

upplysning kraftlös. Med hänsyn till att sådan upplysning afsetts

att vara gent emot statsverket bindande, syntes det kunna ifrågasättas,

huruvida icke densamma borde, hvad beträffade införsel, verkställd af

den person, som erhållit upplysningen, gälla, tills denne blifvit underrättad

om den vidtagna ändringen. Tillämpning i hvarje fall af denna

grundsats skulle dock medföra olägenheter. Å ena sidan skulle därigenom

den importör försättas i en alltför gynnad ställning, hvilken af

en eller annan anledning mindre lätt kunde anträffas med delgifning.

Å andra sidan skulle den importör, som omedelbart med delgifning

anträffades, kunna, därest genast därefter den vidtagna ändringen blefve

mot honom ovillkorligen gällande, oförskyldt tillfogas kännbar ekonomisk

förlust. Det kunde ju lätteligen hända, att han i god tro

redan träffat leveransaftal, hvilka ännu icke hunnit effektueras och

livilka han icke kunde få lämpade efter de ändrade förhållandena.

I det förra hänseendet syntes man därför böra göra en inskränkning

i principens tillämplighet så till vida, att man dels — utgående från

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts Säd. Proposition N:o 32.

den förutsättning att importören hölle generaltullstyrelsen underkunnig

om sin eller behörigt ombuds adress här i riket — läte ändringen

genast träda i kraft mot den, som ej kunde med delgifning anträffas,

dels ock för att icke gorå delgifningsåliggandet allt för betungande

för myndigheterna fritoge dem från skyldighet att underrätta, om mer

än ett år förflutit, efter det upplysningen meddelats. Härutinnan

förekomme i viss mån motsvarande inskränkande bestämmelser i den

tyska lagstiftningen.

I det senare hänseendet hade man i Tyskland tillgodosett importörens

befogade intresse på det sätt, att man under någon tid efter

ändringen läte det äldre tullbehandlingssättet tillämpas på för hans

räkning inkommande varor. Detta sätt att ordna saken syntes i Tyskland,

där i stor utsträckning tillämpades förfarandet att af billighetsskäl

bevilja tulleftergifter, förefalla helt naturligt. Hos oss däremot, där

dylika billighetshänsyn hittills icke fått göra sig gällande, skulle

möjligen införandet af en sådan ny princip kunna väcka vissa betänkligheter,

såsom ock af tullstatskommitténs yttrande framginge; men. med

hänsyn till nyss anförda förhållanden och för att icke syftet med den

ifrågasatta institutionen skulle delvis förfelas, alltså af rent praktiska

skäl, syntes man i viss mån böra utsträcka vipplysningens bindande

kraft utöfver den tidpunkt, då ändring i tullbeliandlingspraxis inträdde,

något som måhända ock kunde anses påkalladt af den i svensk-tyska

traktaten gjorda utfästelse. Ställde man sig på nu angifna ståndpunkt,

syntes man emellertid böra för sig klargöra, hvilken betydelse för statsverket

frågan kunde hafva.

För att i sistberörda afseende vinna upplysning hade kommittén

gått i författning om införskaffande af uppgifter, i hvilken omfattning

ändringar under tiden från och med år 1901 vidtagits i tullpraxis i

riktning af skärpt tullbehandling, eller, med andra ord, i hvilka fall

skärpning i tullbeskattningshänseende under tiden förekommit, utan

att densamma varit föranledd af ändrad lagstiftning; och inhämtades

af dessa uppgifter, hvilka lämnats af packhusinspektionen i Stockholm,

dels att under nämnda tid inträffat allenast sexton fall — samtliga

tillkomna på grund af beslut af generaltullstyrelsen — då dylik ändringförekommit,

dels ock att den förändrade tullbehandlingen i regeln berott

därpå, att nya sakkunniga blifvit hörda.

För att vidare åskådliggöra berörda uppgifter har kommittén lämnat

följande tabellariska sammanställning af desamma, upptagande såväl

de varuslag, om hvars tullbehandling fråga varit, som den olika tull
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

28

behandling, nämnda varuslag underkastats före och efter (len ifrågavarande

ändringen.

Varuslag.

Tullbehandla före

ändringen,

(.Tullsats).

Tullbehandling efter

ändringen,

Tullsats).

»Degras» (garfvarfett)

Tullfritt

15 % af värdet

Slaggull

D:o

D:o

Brefkortsalbum

35 öre pr kilogram

2 kr. pr kilogram

»Evinol-Créme » (sko-

15 % af värdet

20 öre „ „ , brutto

smörja)

! Frimärksalbum

l

:35 öre pr kilogram

2 kr. „ „

i Kiesel-guhr-papp

i

-1 y> i)

5 öre „ „

: Borrolja

Tullfri

15 % af värdet

Bengaliska tändstickor

5 öre pr kilogram

2 kr. pr kilogram

Ventilplattor af kautschuk Tullfria 10 % af värdet

Muttrar till velocipeder 50 öre pr kilogram 2 kr. pr kilogram, netto

»Coal Tar» (stenkolstjära) Tullfri 15 % af värdet

Zinkbultar Tullfria 20 öre pr kilogram

i Komprimerade stålaxlar 10 % af värdet 2 kr. 50 öre pr 100 kilogram

I Fönsterramar af järn 10 öre pr kilogram 1 kr., 50 öre

eller 20 öre pr „

! Kautschuksringar, platta Tullfria 1 kr. 20 ,, „ „

Planschverk, vissa slag Tullfria 50 öre „ ,,

Häraf syntes, anför kommittén vidare, framgå, att det ur statskassans

synpunkt icke kunde möta någon synnerlig betänklighet att

med afseende å inträffande skärpning i tullbehandlingspraxis medgifva

bindande verkan af förut meddelad tullbehandlingsupplysning under

någon tid efter det ändringen ägt rum, om blott denna tid icke tilltoges

alltför rundlig. För utsträckning allenast till en kortare tid

talade jämväl den omständigheten, att importören ej borde sättas i en

allt för gynnad ställning i förhållande till konkurrenter, mot hvilka

den nya ordningen tillämpades. Med hänsyn till dessa förhållanden

syntes den i Tyskland stadgade förlängningen af giltighetstiden med tre

månader vara väl afpassad, och syntes densamma kunna antagas göra

tillfyllest jämväl med afseende å aftal, som uppgjorts om successiva

leveranser. Kommittén hade ansett den förlängda tiden lämpligen böra

räknas från den dag, då importören om förändringen kunnat äga kännedom.

Gifvet vore emellertid, att ifrågavarande förmån endast borde

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition N.o 32.

tillkomma den importör, som utan kännedom om förändringen i god

tro träffat aftal om leverans af ett varuparti.

Beträffande det närmare anordnandet af den nya institutionen kunde,

på sätt kommittén yttrat, motsvarande tyska inrättning i hufvudsakliga

delar tjäna till förebild. Tydligt vore emellertid, såsom ock af den för de

tyska förhållandena lämnade redogörelsen framginge, att de föreskrifter

i den tyska författningen, som betingats af de skilda förbundsstaternas

själfständiga ställning i tullbehandlingsfrågor, icke kunde få någon

motsvarighet hos oss, som i generaltullstyrelsen hade eu för hela landet

gemensam central tullmyndighet. De stadganden däremot, som berörde

själfva ansökningsförfarandet och de särskilda villkoren för erhållande

af upplysning, kunde i allt väsentligt hos oss göras lika med de i

Tyskland gällande.

Nyssberörda föreskrifter jämte stadgandena om en meddelad upplysnings

bindande kraft, hvilka afsåge att ordna rättsförhållandet å hithörande

område mellan de enskilde och statsverket samt delvis kunde

medföra modifikationer i tillämpningen af Riksdagens allmänna beslut

rörande tullbeskattningen, syntes vara af beskaffenhet att böra inflyta

i en särskild förordning, hvilken emellertid icke lämpligen syntes böra

inrymma jämväl sådana däraf betingade bestämmelser, som allenast

innefattade instruktionsföreskrifter för tullmyndigheterna.

Från nu angifna ståndpunkt har kommittén utarbetat följande

förslag till

Förordning

angående rätt att hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning rörande

tullbehandlingen af varor, afsedda att till riket införas.

§ I
Huru

gällande tulltaxa och taratariff skola tillämpas å vara, som

någon har för afsikt att till riket införa, därom äger han i den ordning,

här nedan sägs, hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning, som

är för statsverket bindande, enligt hvad i denna förordning stadgas.

§ 2.

Upplysning, som i § 1 afses, sökes skriftligen med uppgift å varans

beskaffenhet och tillämnade användning äfvensom å den eller de tullplatser,

där varan efter införseln skall angifvas vare sig till direkt förtullning

eller till uppläggning å nederlag; och skall därjämte i ansök
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl May.ts Nåd. Proposition N:o .12. 25

ningen uppgjfvas hvad sökanden har sig bekant angående varans tullbehandling,

då den förut införts, äfvensom hvarest tullbehandlingen

ägt rum.

Jämte ansökning, som nu är sagd, skall till generaltullstyrelsen

aflämnas prof å varan i den myckenhet, att, efter nödig befunnen undersökning

däraf, återstoden må kunna fördelas i särskilda prof att förvaras

i det skick, generaltullstyrelsen föranstaltar, ett hos sökanden,

ett hos generaltullstyrelsen och ett hos en hvar tullförvaltning, där

enligt ansökningen tullbehandlingen skall äga rum.

I stället för prof å varan, där sådant icke kan företes, må uttömmande

beskrifning eller utförlig ritning öfver densamma i erforderligt

antal exemplar bifogas; ankommande dock i ty fall, likasom ock

då hvarken prof, beskrifning eller ritning företes, på generaltullstyrelsen

att pröfva, huruvida med ledning af den förebragta utredningen den

äskade upplysningen må kunna meddelas.

§ 3.

Möjligen uppkommande kostnad för varuprofs undersökning äfvensom

för sådant profs förpackning eller inneslutande i kärl till framtida

förvar samt transport till tullplats, där den inkommande varan skall

tullbehandlas, gäldas af sökanden; och åligger det honom att, där

generaltullstyrelsen pröfvar sådant skäligt, ställa nöjaktig säkerhet för

sagda kostnad.

§ 4.

Mot meddelad upplysning i tullbehandlingsfråga må klagan icke

föras. Vägi’as sådan upplysning, däröfver må besvär anföras i den

ordning, som är stadgad angående sökande af ändring i generaltullstyrelsens

beslut.

§ 5.

1. Enligt denna förordning meddelad upplysning i tullbehandlingsfråga

skall lända till efterrättelse vid tullbehandling af vara, hvars

öfverensstämmelse med den i upplysningen afsedda vara blifvit vederbörligen

utrönt; dock att hvad sålunda föreskrifvits äger tillämpning

allenast så länge de vid upplysningens meddelande gällande stadganden

i fråga om varans tullbehandling fortfarande äga giltighet och oförändradt

tillämpas.

2. Har, utan att ändring i sagda stadganden vidtagits, ändrad

tillämpning af desamma inträdt på grund af vare sig generaltullstyrelseDS

Bih till Biktd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 24 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

eller Kungl. Maj:ts beslut, skall vid tullbehandla- af vara, som till

sökanden eller för hans räkning inkommer, upplysningen fortfarande

äga giltighet, så länge icke beslutet delgifvits sökanden eller behörigt

ombud för honom; dock att hvad sålunda stadgats icke äger tillämpning,

därest sökanden eller ombudet icke kunnat under uppgifven adress

här i riket med delgifning anträffas eller mera än ett år förflutit, efter

det upplysningen meddelades.

3. Vid sådan ändring i tillämpningen af gällande stadganden,

hvarom i mom. 2 sägs, må dessutom tullbehandling i enlighet med den

före ändringen meddelade upplysningen kunna medgifvas i afseende å vara,

som till sökanden eller för hans räkning inkommer under de närmast efter

förändringen följande tre månaderna och införes på grund af aftal, som

sökanden styrker sig hafva träffat, innan han kunnat äga kännedom

om förändringen. I fall, som nu är sagd!, skall frågan, huruvida tullbehandlingen

må verkställas i enlighet med den lämnade upplysningen,

underställas Kungl. Maj:ts pröfning. Förekommer därvid skälig anledning,

att någon i ansökningen meddelad uppgift, hvilken befunnits

oriktig, lämnats mot bättre vetande, eller att föreskrifven uppgift, som

sökanden underlåtit meddela, kunnat af honom lämnas, vare dock tullbehandling

i enlighet med den lämnade upplysningen icke medgifven.

4. Utan hinder af meddelad upplysning i tullbehandlingsfråga,

må mot tullbehandling af inkommen vara besvär anföras enligt hvad

därom är stadgadt.

För de särskilda stadganden i detta författningsförslag, hvilka

tarfvade ytterligare motivering, har kommittén därefter i följande

ordning redogjort.

§ 1. De tullförfattningar, om hvars tillämpning det kunde blifva

fråga att lämna bindande upplysning, vore gifvetvis tulltaxan och

taratariffen.

§ 2. För underlättande af den myndighets arbete, som skulle

lämna upplysning, syntes böra fordras, att varans tillämnade användning

uppgåfves, hvariämte det tvifvelsutan vore ägnadt att påskynda förtullningen

af den inkomna varan, om den eller de blifvande förtullningsorterna

angåfves, så att prof å varan kunde finnas där tillgängligt. Om

sökanden vidare förpliktades gifva tillkänna, hvad han möjligen hade

sig bekant om tullbehandling af varan vid eventuell föregående införsel

däraf, syntes härigenom sträfvandet efter likformighet i tullbehandling

kunna ej obetydligt främjas.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32. 27

Att däremot i enlighet med den tyska författningen fordra uppgift

om varans produktionsland syntes åtminstone för närvarande icke vara

af behofvet påkalladt.

I likhet med hvad fallet vore i Tyskland, hade kommittén föreslagit,

att såsom regel borde föreskrifvas, att för upplysnings erhållande

prof å varan skulle företes; och borde dylikt prof aflämnas i så stor

myckenhet, att, förutom hvad som åtginge för varans undersökning,

ett prof kunde stanna hos generaltullstyrelsen, ett prof återställas till

sökanden samt slutligen ett prof sändas till eu hvar tullförvaltning,

där enligt ansökningen tullbehandlingen skulle äga rum.

Då det för tullbehandlingen af en inkommande vara, hvarför en

meddelad upplysning åberopades, vore af afgörande betydelse att fastställa,

huruvida varan öfverensstämde med vid upplysningens meddelande

företedda prof, läge det vikt uppå, att betryggande åtgärder

vidtoges, i syfte att dessa prof icke kunde undergå någon förändring

under den tid, som förflöte mellan upplysningens meddelande och tullbehandlingen

af den inkommande varan. Generaltullstyrelsen syntes

därför böra föranstalta om profvens inneslutande till förvaring på

lämpligt sätt under försegling.

Kunde prof å varan ej åstadkommas, borde likväl sökanden lämnas

möjlighet att genom företeende af uttömmande beskrifning eller lutning

öfver varan förskaffa sig den önskade upplysningen, men syntes det i

dessa fall vara nödigt att öfverlämna åt generaltullstyrelsen att afgöra,

huruvida beskrifningen eller ritningen vore af den beskaffenhet, att

upplysningen kunde lämnas. Liknande pröfningsrätt borde gifvetvis

med än större skäl tillkomma generaltullstyrelsen i det fall, att upplysning

begärdes utan att därvid vare sig prof, beskrifning eller ritning

företeddes.

Såsom af det anförda framginge, vore kommittén af den mening,

att, då prof å varan företeddes, skulle upplysningen ovillkorligen

lämnas. Kommittén ville emellertid med afseende härå erinra, att

af tullstatskommittén framhållits åtskilliga fall, då det skulle vara

förenadt med afsevärd svårighet att meddela upplysning. På sätt förut

nämnts, hade tullstatskommittén härom anfört, bland annat, att exempelvis

i vissa fall det mötte tekniska svårigheter att bedöma en vara efter

företedt prof likasom ock vissa varor efter någon tids förlopp underginge

sådana förändringar till beskaffenhet eller utseende, att bedömandet

vid införseln af en sådan varas identitet med det företedda profvet

kunde försvåras eller rent af omöjliggöras. Då kommittén beträffande

dylika fall icke förutsatt befogenhet för generaltullstyrelsen att vägra

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Preposition N:o 32.

upplysning, vore det ej på grund däraf, att kommittén underskattat

svårigheterna. Kommittén hade fast mera haft sin uppmärksamhet riktad

på åtskilliga fall af berörda slag. Så till exempel hade kommittén

tänkt sig det fall. att ett råsockerprof. som vid upplysningens meddelande

befunnits vara till färgen obetydligt mörkare än n:o 18 af den

i världshandeln gällande holländska standard, genom ljusets inverkan

sedermera förändrat färg, så att det blifvit ljusare än nämnda standardnummer

och sålunda underkastadt en högre tullsats, än hvad den meddelade

upplysningen innehölle. Vidare hade kommittén icke förbisett,

att vissa varor, Indika behöfde vid tullbehandlingen kemiskt undersökas,

möjligen kunde efter någon tids förvaring undergå sådana förändringar,

att en förnyad analys kunde gifva annat resultat än det ursprungliga.

Men kommittén hade trott dessa svårigheter icke vara oöfvervinneliga.

Så hade man i fråga om det sist omförmälda fallet utgått därifrån, att,

som villkor för att eu vara, hvilken erfordrade kemisk undersökning,

skulle tullbehandlas i enlighet med förut meddelad upplysning, kräfdes,

att den inkommande varan befunnes till beskaffenheten öfverensstämma

med profvet, sådant detta befunnits vid dess analys enligt den närmare

redogörelse, som den meddelade förhandsupplysningen i detta afseende

måste innehålla. Hvad åter beträffade det anförda exemplet om förändring

af färgen å socker, syntes i detta och liknande fall svårigheten

kunna öfvervinnas, om profvet utanpå det vanliga emballaget försåges

med något ogenomskinligt omhölje, som vederbörande tullförvaltning

kunde i män af behof aflägsna för att efter verkställd tullbehandling

af inkommen vara åter under försegling påsätta. Kommittén ville i

detta afseende erinra, att redan nu behof måste anses förefinnas att

tillse, att de vid tullbehandling af oraffineradt socker använda normalprof

på betryggande sätt förvarades.

Vid nu anförda förhållanden hade kommittén trott, att, lika litet

som i den tyska författningen funnes inrymd någon diskretionär befogenhet

uti ifrågavarande afseende för vederbörande direktivmyndighet, lika

litet borde hos oss stadgas rätt att vägra upplysning i något fall,

då prof företeddes.

§ 3. Utöfver de i denna paragraf angifna kostnader syntes sökanden

icke höra få vidkännas annan utgift än den, som författningsenligt

kunde belöpa för den expedition i ärendet, som till honom utfärdades.

Sådan expedition, hvilken, enligt hvad kommittén antoge, komme att

utfärdas i form af protokollsutdrag, syntes med tillämpning af gällande

opaginerad Kontrollera mot PDF

2»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

bestämmelser böra vara fri från lösen, men böra beläggas med stämpel

till belopp af fyra kronor, där icke expeditionen undantagsvis kräfde

mera än ett ark. i hvilket fall stämpelbeloppet ökades med två kronor

för hvarje ark utöfver det första.

Anledning att ifrågasätta frihet från berörda stämpelafgift för

ifrågavarande expeditioner mera än för generaltullstyrelsens protokollsutdrag

i allmänhet syntes så mycket mindre förefinnas, som en så måttlig

afgift som den, hvarom här vore fråga, endast torde kunna anses såsom

ägnad att verka som korrektiv mot onödiga förfrågningar.

§ 4. Den rätt att öfverklaga generaltullstyrelsens beslut, som

eljest vore allmän regel, syntes af praktiska skäl icke böra medgifvas

i fråga om beslut, hvarigenom fö r h ands a p p lysning meddelades. Någon

rätt att besvära sig öfver dylikt beslut förekomma ej heller i Tyskland;

och gifvetvis kunde sökandens intresse få anses tillbörligt tillgodosedt

genom hans författningsenliga rätt att öfverklaga inkommen varas tullbehandling.

I det fall däremot, då generaltullstyrelsen vägrade lämna

upplysning, syntes rätten att besvära sig böra förvaras sökanden.

§ 5. Med iakttagande af den begränsning i fråga om meddelad

upplysnings bindande kraft, hvarom förut förmälts, borde inkommen varas

tullbehandling i enlighet med vederbörligen gifven förhandsupplysning

kunna påfordras, äfven om varan af sökanden importerades för annan

persons räkning eller om den af annan person infördes för sökandens

räkning. Vidare borde dylik tullbehandling af varan kunna påkallas

icke blott vid den eller de tullplatser, som i ansökningen uppgifvits,

utan äfven vid öfriga tullplatser med motsvarande tullbehandlingsrättigheter.

Förekomme tullbehandling å ort af senare slaget, syntes emellertid

icke obetingadt lika snabb tullbehandling kunna påräknas som vid

införsel öfver de i ansökningen uppgifna platser, i ty att prof öfverlämnades

endast till tullförvaltningarna på dessa senare platser och det,

äfven om sökanden företedde det till honom utlämnade profvet, icke

borde kunna förmenas tullförvaltningen att, i händelse sådant ansåges

nödigt för bevakande af det allmännas rätt. föranstalta om den inkomna

varans jämförande med vederbörligt prof, som befunnit sig i

officiell vård.

På sätt förut nämnts, hade kommittén ansett, att en ändring i

tillämpad tullpraxis icke borde utan vidare beröfva eu upplysning

giltighet, utan att tullbehandling i enlighet med upplysningen borde

under viss tid stå öppen för vara, som till sökanden eller för hans

räkning inkomme på grund af aftal, som sökanden träffat, innan han

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Mnjds Nåd. Proposition N:o 32.

kunnat äga kännedom om ändringen. I allmänhet taget kunde val

förutsättas, att han icke kunnat äga sådan kännedom före den dag,

då underrättelse om ändringens vidtagande ankommit till tullplats,

å hvilken eller i hvars distrikt han eller hans uppgifna ombud hade

sitt hemvist. Pröfningen, huruvida undantagsvis i det föreliggande

fallet på grund af förebragt utredning en tidigare vetskap om förhållandet

kunde förutsättas, eller om tvärtom sökanden eller hans ombud

kunde anses ännu längre hafva saknat kännedom om ändringen, och

följaktligen afgörandet, huruvida en varuimportör skulle tillerkännas

den med nu berörda bestämmelser afsedda förmånen i afseende å tullbehandling,

syntes böra ankomma på Kungl. Maj:t. Att emellertid eu

dylik förmån ej borde beviljas den importör, som i den till grund för

upplysningen liggande ansökningen mot bättre vetande lämnat oriktig

uppgift eller underlåtit att meddela föreskrifven uppgift, som kunnat

af honom länmas, syntes böra uttryckligen föreskrifvas.

Kommittén hade vidare ansett, att i förevarande paragraf lämpligen

borde intagas en erinran om den varuimportören tillkommande

rätten att utan hinder af meddelad upplysning mot tullbehandling af

inkommen vara anföra besvär enligt bestämmelserna i § 187 i gällande

tullstadga.

I detta sammanhang har kommittén slutligen erinrat, att i den

tyska författningen funnes föreskrifvet, att den, som under åberopande

af en meddelad upplysning försökt att införa en annan, med högre tull

belagd vara, skulle straffas enligt straffbestämmelserna i tullagen. Förutom

det att en motsvarande bestämmelse, hvilken skulle komma att

beröra ett lagstiftningsområde, som hos oss reglerades genom tullstadgan,

enligt kommitténs mening ej lämpligen borde inflyta i förevarande förordning,

syntes behofvet af ett dylikt stadgande kunna ifrågasättas,

då någon större svårighet för tullpersonalen att skydda sig för svikligt

förfarande i berörda afseende icke torde förefinnas. Skulle det emellertid

visa sig vara af nöden att i antydd riktning fullständiga gällande lagstiftning,

syntes de för ändamålet erforderliga föreskrifterna böra inrymmas

i § 131 tullstadgan.

Hvad beträffade organisationen af den myndighet, som skulle

äga att meddela upplysningar af ifrågavarande slag, anslöte sig kommittén

till den uppfattning, som i frågan uttalats af Första Kammarens

tillfälliga utskott och som läge till grund för Riksdagens uttalande,

nämligen att tullbehandlingstvister och förfrågningar rörande varors tullbehandling

borde handläggas på en och samma byrå och följaktligen

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o .''iX. 31

föredragas inför generaltullstyrelsen af eu och samme byråchef. Om

vid eu sådan anordning hithörande ärenden skulle, såsom sannolikt

vore, komma att befinnas utgöra eu så betydande arbetsbörda, att ärenden

af annan innebörd ej hunne handläggas å denna byrå, kunde detta

endast blifva till fördel för den nya institutionen, enär vid tillsättande

af ifrågavarande byråchefstjänst hufvudsaklig hänsyn då kunde tagas

till vederbörandes tulltekniska utbildning. Enligt kommitténs uppfattning

vore det nämligen ett oeftergiflig! villkor för att den nya institutionen

skulle blifva till väntadt gagn, att den tulltekniska sakkunskapen

städse kunde förutsättas vara på ett fullt tillfredsställande sätt representerad

å ifrågavarande byrå. Under förutsättning härjämte, att till

byråchefens biträde anställdes erforderligt antal väl utbildade underordnade,

syntes man ock kunna antaga, att packhusinspektionen i Stockholm

icke behöfde annat än undantagsvis tagas i anspråk för utredning

af till generaltullstyrelsen hänskjuta tullbehandlingsfrågor, utan

att inspektionen kunde få mera odeladt ägna sig åt sin egentliga uppgift,

att vara tullbekandlingsmyndighet i första instans i Stockholm.

Kommittén ansåge sig vidare böra särskildt betona vikten dåra!’,

att chefen för sagda byrå komme att stå i erforderlig beröring med

landets näringslif för att, närhelst sakkunnigt utlåtande från näringsidkarnas

krets vore påkalladt vid pröfningen af en tullbehandlingsfråga,

han kunde vara i tillfälle att införskaffa detsamma från i sådant hänseende

mest lämplig person.

I fråga om byråns arbetssätt i öfrigt syntes detta böra ordnas i

så enkla och praktiska former som möjligt samt ärendena behandlas

med minsta tidsutdräkt, och alltså begärda upplysningar meddelas med

största möjliga snabbhet. Vidare syntes, i händelse begärd upplysning

icke kunde omedelbart lämnas, vare sig på den grund att teknisk

undersökning kräfdes eller af annan orsak, den frågande böra från

byrån erhålla underrättelse om uppskofvet äfvensom om skälet därför.

Beträffande härefter byråns personal har kommittén ansett sig

böra framhålla, att densamma i fråga om antal borde göras fullt tillräcklig

och att vid tillsättning af dithörande befattningar hänsyn borde

tagas till tullteknisk utbildning, så att jämväl de underordnade tjänstemännen

vore i varukännedom väl förfarna.

Jämväl hade kommittén ansett sig kunna förutsätta, att sådana

anordningar träffades, att af generaltullstyrelsen meddelade upplysningar

i tullbehandlingsfrågor lika väl som afgjorda tullbeliandlingstvister

blefve, där de kunde anses äga någon betydelse ur tullbehandlingssyn
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 32.

punkt, bragta till samtliga vederbörande lokala myndigheters kännedom

samt på lämpligt sätt för allmänheten tillgängliggjorda.

Innan jag härefter öfvergår till att redogöra för innehållet i generaltullstyrelsens

förr omförmälda utlåtande, torde det tillåtas mig anmäla

en af tulltaxekommittén den 3 december 1906 aflåten underdånig skrifvelse,

hvarmed öfverlämnats vissa af kommittén genom utrikesdepartementets

bemedling införskaffade handlingar, innefattande upplysningar

i ämnet rörande förhållandena i vissa främmande länder, hvilka upplysningar

synas delvis vara af intresse vid bedömandet af nu föreliggande

frågor.

Af berörda handlingar framgår, att i Frankrike saknas föreskrifter

angående meddelande af officiella upplysningar i tullfrågor,

men att praxis utbildat sig på det sätt, att generaltulldirektionen

undantagslöst på hvarje skriftlig förfrågan angående tullbehandlingen

af en vara lämnar svar, som, under förutsättning att icke ett groft

misstag blifvit begånget, blifver bindande, intill dess annorlunda förordnas.

Tid efter annan meddelas de sålunda gjorda klassificeringarna

genom cirkulär till tullkamrarna, men generaldirektionen är oförhindrad

att genom nytt cirkulär ändra eu klassificering utan hinder af de upplysningar,

som lämnats, och utan skyldighet att därom underrätta mottagarna

af sagda upplysningar.

Uti Italien åter har, närmast på grund af handelstraktat med

Schweiz, redan införts ett visserligen tills vidare genom provisoriska

föreskrifter, men dock officiellt reglementeradt förfaringssätt för importör

att erhålla förhandsupplysning i tullbehandlingsfrågor. Dessa föreskrifter

äro gifna i hufvudsaklig öfverensstämmelse med förut omförmälda

i Tyskland uti förevarande afseende gällande stadganden, särskildt i

fråga om ordningen för sökande af upplysning samt beträffande tiden

för upplysnings bindande kraft. Af de mera väsentliga olikheterna

skall jag endast beröra tullmyndigheternas befogenhet å nu ifrågavarande

område. Enligt de i Italien gällande bestämmelser äro tullkammare

af första ordningen och andra ordningens första klass bemyndigade

att gifva förhandsupplysning. Öfriga tullkammare, till hvilka

förfrågningar inkomma, skola inskränka sig till att öfversända dem till

distriktets direktör för svars erhållande. Men äfven tullkammare med

bemyndigande att lämna förhandsupplysning har denna sin befogenhet

inskränkt till fall, där tullkammaren utan den ringaste tvekan ser sig i

stånd att afgifva svar å förfrågan. Eljest och i fall, där svar ej kan

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 32.

ges utan föregående kemisk analys, öfversändes ärendet till vederbörande

ministerium, som då själft lämnar besked.

f sitt den 1 november 1900 aflåtna underdåniga utlåtande har

generaltullstyrelsen till en början framhållit, att det svårligen kunde

på förhand bedömas, i hvad mån befintligheten af en institution af nu

ifrågavarande beskaffenhet kunde komma att innebära garanti för förverkligande

af de förväntningar i afseende å likformighet i tullbehandlingen,

som allmänt syntes vara därmed förbundna. Det syntes dock

kunna antagas, att institutionen, ändamålsenligt anordnad, äfven i detta

hänseende komine att äga en viss betydelse, liksom det syntes kunna

anses visst, att institutionen skulle blifva till afsevärdt gagn för importverksamheten

i vårt land. Generaltullstyrelsen ansåge sig därför hafva

allt skäl att tillstyrka, att en sådan institution blefve här i riket inrättad.

Såväl Riksdagen som kommittén för revision af tulltaxan hade

utgått från den förutsättning, att ifrågavarande institution skulle utgöra

en särskild afdelning af generaltullstyrelsen, jämställd med de inom

styrelsen nu anordnade byråer. Likaså hade både Riksdagen och

kommittén framhållit lämpligheten däraf, att tvister om inkomna

varors tullbehandling blefve handlagda å samma afdelning af generaltullstyrelsen,

som hade att behandla ansökningar om förhandsupplysningar

och således inför styrelsen föredragna af chefen för denna afdelning.

Då lämpligheten af en sådan anordning syntes generaltullstyrelsen

obestridlig, har styrelsen, på sätt jag redan förut i annat sammanhang

omförmält, för sin del anslutit sig till denna uppfattning; och har

styrelsen föreslagit, att ifrågavarande afdelning af styrelsen måtte, med

hänsyn till de göromål, som sålunda företrädesvis komme att handläggas

å densamma, erhålla benämningen tullbehavälings- och upplysning

sby rån.

Vid den granskning, som tulltaxekommitténs förut omförmälda

författningsföi''slag inom generaltullstyrelsen undergått, har styrelsen i

vissa punkter funnit anledning till erinringar, hufvudsakligen af formell

natur, hvilka delvis föranledt förslag till vissa ändringar i kommitténs

förslag; och anför generaltullstyrelsen i dessa hänseenden följande.

§ 1. Då kommittén i denna paragraf uttalat, att upplysning

skulle'' kunna erhållas, huru gällande taratariff skulle tillämpas å viss

vara, hade styrelsen ansett sig böra framhålla, att en sådan upplysning

tydligtvis icke kunde erhålla samma bindande kraft som en upplysning

angående den tull. en vara vid införsel skulle draga . Den enligt

Bih. till Piksd. Prot. 1907. 1 sand. 1 Afd. 24 Höft. 3

Oeneraltull

styrelse nu

utlåtande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

gällande bestämmelser tulltjänsteman tillkommande rättigheten att för

den verkliga tarans utrönande låta störta inkommen vara måste nämligen

bevaras honom oförkränkt, utan hinder af den meddelade upplysningen.

Denna syntes således endast kunna innefatta meddelande om

det taraafdrag, som enligt tariffen finge åtnjutas för varan, då den

inkomme i förpackning af viss uppgifven beskaffenhet, med underrättelse

tillika, att rätt till störtning vore förbehållen såväl tulltjänsteman

som importören.

§ B. För att, särskild! då den upplysningssökande hvarken ägde

hemvist eller drefve näring inom landet, bereda styrelsen möjlighet att

på lättaste sätt tillhålla sökanden att godtgöra eller ställa säkerhet

för de kostnader, som enligt denna paragraf skulle af honom gäldas,

äfvensom att af honom uttaga stämpelafgift för det utdrag af styrelsens

protokoll, hvarigenom begärd upplysning borde meddelas honom,

syntes det styrelsen lämpligt, att sökandens rätt att erhålla den begärda

upplysningen gjordes beroende däraf, att han fullgjort berörda skyldighet,

och att styrelsen fördenskull tillerkändes befogenhet att, där så

pröfvades skäligt, låta anstå med upplysningens meddelande till dess

så skett. Styrelsen syntes ock böra äga rättighet att fordra inbetalande

af lämpligt förskott å sagda kostnader i stället för ställande af säkerhet

därför, då det förra väl oftast ställde sig bekvämare. Naturligtvis

borde eventuellt öfverskott å det lämnade förskottet redovisas

sökanden.

§ 4. Enligt de i denna paragraf föreslagna bestämmelser skulle

klagan icke kunna föras mot meddelad upplysning i tullbehandlingsfråga.

Detta stadgande innebure tydligen, att, då den upplysningssökande

icke åtnöjdes med meddelad upplysning om viss varas tullbehandling,

han, för att få upplysningens riktighet pröfvad, hade att

till riket införa varan, därefter hos generaltullstyrelsen öfverklaga

den lokala tullförvaltningens i enlighet med upplysningen meddelade

beslut om varans tullbehandling och slutligen hos Kungl. Maj hänföra

besvär mot styrelsens beslut, som väl måste utfalla i enlighet med den

lämnade upplysningen. Det syntes styrelsen obestridligt, att detta

förfaringssätt innebure en väsentlig omgång och icke stode i samklang

med den fordran på snabbhet i tullbehandlingsförfarandet, som

eljest och med allt skäl af kommittén med stor skärpa gjorts gällande.

Styrelsen kunde därför icke annat än ställa sig synnerligen tveksam

beträffande lämpligheten af detta stadgande; men då, detta oaktadt,

styrelsen icke ansett sig böra föreslå en bestämmelse af motsatt innebörd,

hade sådant berott på antagandet, att de af kommittén antydda

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 32. 35

praktiska skäl för kommitténs förslag i nu ifrågavarande afseende —

mot hvilket, så vidt af betänkandet framginge, icke någon invändning

blifvit gjord från de kommittéledamöters sida, indika närmast representerade

landets näringslif — vore af afgörande betydelse för frågan.

Vidare både kommittén i denna paragraf föreslagit en bestämmelse,

att besvär Unge i den ordning, som vore stadgad angående sökande af

ändring i generaltullstyrelsens beslut, anföras mot beslut, hvarigenom

begärd upplysning vägrats. Enligt § 2 i förslaget kunde upplysningrörande

eu varas tullbehandling vägras endast i det fall, att prof å

varan icke företetts, sålunda då till grund för bedömandet af varan

förelåge, förutom sökandens uppgifter, blott beskrifning eller ritning,

eller då icke ens sådana handlingar aflämnats. Då styrelsen i sådant

fall, med tillämpning af den styrelsen enligt sistnämnda paragraf tillkommande

pröfningsrätt, förklarat begärd upplysning icke kunna meddelas,

skulle rätten till anförande af besvär öfver ett sådant beslut

innebära, att till Kungl. Maj:ts pröfning skulle få hänskjutas frågan,

huruvida upplysningen kunnat lämnas eller icke. Därest Kungl. Magt

då funne upplysningen hafva kunnat meddelas, skulle styrelsen, som

förutsatte, att ärendet i sådant fall blefve återremitteradt till styrelsen,

blifva ålagdt att meddela eu upplysning utan att därför hafva annat

underlag än det. som styrelsen en gång förklarat sig anse otillräckligt.

Styrelsen funne sig fördenskull icke kunna biträda, hvad kommittén i

detta afseende föreslagit, utan hemställde, att i stället den föreskrift

måtte meddelas, att då upplysning vägrats i fall, där styrelsen ägde

pröfva, huruvida upplysning kunde lämnas, klagan öfver sådan vägran

icke finge föras.

§ 5. Mot de grundsatser rörande den bindande kraften af lämnad

upplysning i tullbehandlingsfråga, hvilka kommittén i denna paragraf

uttalat, hade styrelsen i sak intet att erinra. De anmärkningar, styrelsen

i allt fall ansett sig böra framställa, åsyftade endast att i vissa

afseenden fullständiga eller förtydliga paragrafens andra moment.

I detta moment förutsattes tydligen, att det i vissa fall skulle

åligga generaltullstyrelsen såsom en skyldighet att, då tullbehandlingen

af en vara, rörande hvilken upplysning lämnats, genom sedermera

meddeladt beslut blifvit ändrad, om detta beslut underrätta sökanden,

som erhållit upplysningen. Enligt styrelsens åsikt borde emellertid

uttrycklig föreskrift om detta åliggande för styrelsen inflyta i författningen.

Denna delgifningsskyldighet torde dock kunna och böra inskränkas

till de fall, då tullafgiften för varan höjts eller varan, om den

jämlikt upplysningen skolat åtnjuta tullfrihet, förklarats tullpliktig.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 32.

Då vidare ändringsbeslutet, därest detsamma meddelats, sedan mera

än ett år förflutit efter det upplysningen lämnats, enligt kommitténs

förslag skulle omedelbart träda i kraft äfven gent emot sökanden,

borde enligt styrelsens åsikt delgifningsskyldighet i detta fall icke

förefinnas, och likaså syntes styrelsen böra vara fritagen från nämnda

skyldighet, då sökanden icke uppgifvit sin egen eller behörigt ombuds

adress här i riket, i hvilket fall konsekvensen ock syntes fordra, att

ändringsbeslutet genast trädde i kraft äfven mot sökanden.

De åsikter, styrelsen sålunda i ifrågavarande hänseenden uttalat,

kunde måhända anses uttryckta äfven genom kommitténs förslag

till lydelse af § 5 mom. 2; men då styrelsen för sin del ansåge

lämpligt, att uttryckliga och fullständiga bestämmelser i dessa afseenden

inflöte i författningen, hade styrelsen i sådant syfte utarbetat förslag

till en något ändrad lydelse af momentet.

Därest Kungl. Maj:t skulle finna skäligt att. med ändring af

kommitténs förslag, förordna, att besvär finge i den ordning, som vore

stadgad angående sökande af ändring i generaltullstyrelsens beslut,

anföras mot meddelad upplysning i tullbehandlingsfråga, syntes inom.

4 af § 5 — hvilket moment i annat fall måhända kunde utan olägenhet

uteslutas ur förordningen — böra erhålla förslagsvis följande lydelse:

»Utan hinder däraf, att besvär icke anförts mot meddelad upplysning

angående tullbehandling af viss vara, må mot tullbehandling

af inkommen sådan vara, som upplysningen afsett. besvär anföras enligt

hvad därom är stadgadt.»

Förutom de erinringar, för hvilka styrelsen sålunda mera utförligt

redogjort, hade styrelsen funnit skäl att vid förslaget framställa

några mindre sådana, beträffande hvilka någon närmare motivering

dock icke synts erforderlig.

Då generaltullstyrelsen därefter öfvergå!- till att yttra sig angående

organisationen af den ifrågasatta nya afdelningen inom generaltullstyrelsen

och därmed sammanhängande frågor, har styrelsen, som.

enligt hvad redan angifvits. funnit, att den ifrågasatta byrån borde handlägga,

jämte ansökningar om upplysningar i tidlbehandliiigsfrägor, äfven

vanliga tullbehandlingstvister, förklarat, att styrelsen i likhet med kommittén

ansåge det sannolikt, att dessa ärenden komme att utgöra ett så

stort arbetskvantum, att förutom dem inga andra göromål borde åligga

byrån, än vissa sådana, som stode i alltför nära sammanhang med byråns

nyssnämnda egentliga arbetsområde, för att lämpligen kunna därifrån

undantagas. Styrelsen syftade härvid på de åtgärder, som i enlighet

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.i.s Nåd. Proposition N:o 32.

med Kungl. Maj:ts nådiga skrifvelse till styrelsen den 25 november

1904 vidtoges för beredande af tillfälle åt tulltjänsteman och betjänte

att vinna utbildning i tulltjänsten. 1 sådant syfte hade nämligen under

åren 1905 och 1900 varit anordnade föreläsningskurser i varukännedom

och därmed sammanhängande delar af mekanisk och kemisk teknologi,

hvarjämte understöd af ett å tullverkets omkostnadsstat uppfördt anslag

tilldelats vid annan tullförvaltning än de i Stockholm, Göteborg och

Malmö anställda tjänstemän och betjänte, som för utbildning i tulltjänsten

deltagit i göromålen vid tullförvaltningen i någon af dessa

städer. Då dylika åtgärder så godt som uteslutande afsåge vederbörandes

utbildning i packhustjänstgöring, således i varors tullbehandling,

ansåge styrelsen, att de göromål, som häraf föranleddes, vore al

natur att lämpligast höra ankomma på den nya byrån inom styrelsen.

Vidare borde naturligtvis å byrån handläggas ärenden angående tillsättning

af tjänster inom densamma, tjänstledighet, semester och afsked

för där anställda tjänstemän samt tjänstefel af samma tjänstemän.

Med inrättandet af den nya byrån, vid hvilken enligt generaltullstyrelsens

förslag skulle anställas, förutom eu byråchef, en sekreterare,

två byråassistenter samt en registrator och aktuarie jämte nödig betjäning.

uppställde sig, yttrar generaltullstyrelsen vidare, själfmant det

spörsmålet, huruvida icke - med hänsyn till den minskning i de

kanslibyråns tjänstemän åliggande göromål, som därigenom kunde uppkomma

— en eller flera af de nya tjänsterna skulle kunna erhållas

genom öfverflyttning från kanslibyrån af därstädes nu anställda tjänstemän.

Enligt § 17 i den för styrelsen gällande nådiga instruktion af

den 1 november 1878 ålåge det nämligen dessa tjänstemän — förutom

det biträde, kanslibyråchefen påkallade för handläggningen af de till

hans byrå hörande ärenden — följande göromål: dels förandet af

styrelsens protokoll, dels uppsättandet af alla de från styrelsen eller

dess byråer utgående expeditioner, till Indika koncept icke aflämnades

af ledamöterna, äfvensom, sedan expeditionerna blifvit renskrifna och

undertecknade, deras afsändande eller utlämnande, och dels förandet af

diarier med register samt skyldigheten att dessa jämte styrelsens arkiv

och bibliotek i god ordning förvara. Då, enligt hvad förut anförts,

de göromål af nu nämndt slag, som härrörde af till tullbehandlingsoch

upplysningsbyrån inkommande ärenden, skulle bestridas af därstädes

anställda tjänstemän, uppkomine gifvetvis någon lindring i de kanslibyråns

tjänstemän åliggande göromålen, i följd hvaraf eu sådan öfverflyttning,

som nyss nämnts, tilläfventyrs kunde ifrågasättas.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd Proposition N:o 32.

Kedan i underdånig skrifvelse den 20 november 1899 med förslag

till stater för år 1901 hade, anför generaltullstyrelsen, styrelsen framhållit,

huruledes göromålen inom centralverket i synnerligen hög grad

tilltagit, och i detta afseende anfört, bland annat, att tillväxten i arbetsbördan

fallit icke minst på de å kanslibyrån anställda tjänstemännen,

hvilka sedan år 1879 utgjorts af. förutom byråchefen, en sekreterare,

en registrator och aktuarie samt två notarier, hvartill kommit till och

med år 1897 en och därefter två amanuenser. Efter att hafva lämnat en

jämförelse mellan antalet inkommande ärenden och utgående skrivelser

under åren 1879 och 1898. hade styrelsen i nyssnämnda underdåniga

skrifvelse slutligen yttrat, att den minsta förstärkning af kanslibyråns

arbetskrafter, som enligt styrelsens åsikt kunde ifrågasättas, vore notarietjänsternas

ökning till samma antal som före år 1879, eller från

två till tre. I anledning af denna styrelsens hemställan uppfördes

från och med år 1901 å extra stat en notarietjänst å kanslibyrån.

Tullstatskommittén, som i sitt den 29 oktober 1902 afgifna underdåniga

betänkande ätergifvit hvad styrelsen i nyssberörda skrifvelse

i nu ifrågavarande afseende anfört, hemställde — under framhållande

att dessa skäl för ökning af arbetskrafterna å kanslibyrån än ytterligare

vunnit i styrka, i det att antalet koncept till styrelsens utgående

skrivelser och protokoll, hvilket stigit från 1,673 år 1879 till 3,525

år 1898, sedermera än ytterligare ökats och utgjort 3,808 år 1899,

3,723 år 1900 och 3,815 år 1901 — att den sålunda å extra stat inrättade

notarietjänsten måtte uppföras å ordinarie stat. Af känd anledning

hade emellertid så ännu icke skett, utan vore tjänsten fortfarande

uppförd å extra stat.

Sedan den tid, då nu nämnda förstärkning af kanslibyråns arbetskrafter

vidtagits, hade emellertid göromålen icke blott å denna byrå

utan äfven å styrelsens öfriga byråer i så väsentlig grad ytterligare

vuxit, att styrelsen sedan någon tid tillbaka varit betänkt på att, äfven

om icke nu föreliggande anledning till inrättande af en ny byrå inom

styrelsen förekommit, därom hos Kungl. Maj:t gorå underdånig hemställan.

Denna ökning af göromålen hade, hvad beträffade kanslioch

kameralbyråerna, inträdt hufvudsakligen på grund af de nya stater

för tullverket och i sammanhang därmed utfärdade flera bestämmelser,

som med 1905 års ingång trädt i kraft. Men äfven å revisionsbyrån

hade en väsentlig ökning af göromålen gjort sig märkbar, såsom till

exempel i fråga om tullbehandlingsärenden och ansökningar om restitu
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 32.

tion i anledning af bestämmelserna i §§ 8 och 9 af tulltaxeunderrättelserna,

hvartill, efter 1905 års början, kommit ytterligare en grupp

restitutionsärenden, nämligen ansökningar om restitution af erlagda

skogsvårdsafgifter. Den förberedande behandlingen af nyssnämnda olika

slag af restitutionsärenden vore ofta synnerligen tidsödande.

Till belysning af nu omförmälda förhållanden meddelar styrelsen,

att antalet nummer i styrelsens diarium för inkommande ärenden, som

år 1879, eller det första året efter styrelsens nuvarande organisation,

utgjorde 3,995 och år 1898 7,117, uppgick

Däraf till handläggning å

år

till

kanslibyrån j

kameralbyr&ii|

1

revisions-

byrån

1880

4,132

1,586 |

i

1,346

1,200

1890

5.566

2,175

1,265

2,126

1895

6,540

2,183

1,268

3,089

1900

6,942

2,555

1,252

3,135

1905

8,622

3,426

1,554

3,642

Härvid vore dock att märka, att vissa grupper af likartade ärenden,

såsom: å kanslibyrån framställningar angående regleringen af tullverkets

stater, anmälningar om verkställda beslag med mera, å kameralbyrån

framställningar om ålderstillägg, ansökningar om fattigpensioner

och begrafningshjälp med mera samt å revisionsbyrån diverse rapporter

och förteckningar, upptagits under gemensamt, en gång för hela året upplagdt

nummer, äfvensom att sådant sammanförande under de senare åren

vidtagits i större utsträckning än tillförne varit vanligt, i följd hvaraf

ökningen i själfva verket vore större än blotta silf ertalen utvisade.

Koncepterna till styrelsens utgående skrivelser och protokoll,

hvilka, såsom af tullstatskommittén omförmälts, till antalet utgjort

1,673 år 1879 och 3,525 år 1898, hade under de i följande tabell

uppgifna år uppgått till däri upptagna antal.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 32-

År.

Antal

skrivelser.

Däraf

efter föredragning å

kanslibyrå.n.

-

kameral-

byrån.

revisions-

byrån.

1880

1,672

1,099

250

323

1890

2,806

1,705

273

828

1895

3,129

1,657

215

1,257

1900

3,723

2,012

294

1,417

1905

5,140

2,695

510

j 1,935

Samtliga dessa skrifvelse!- med undantag af dem, till livilka koncept

aflämnats af vederbörande byråchefer, hade uppsatts af kanslibyråns

tjänstemän, hvilkas arbete i denna del sålunda afsevärdt vuxit.

Då genom den nya byråns inrättande revisionsbyrån skulle befrias

från åtskilliga af de ärenden, hvilkas handläggning nu ankomme på

densamma, hade generaltullstyrelsen vidare funnit sig böra undersöka,

i hvad mån revisionsbyråchefens arbete därigenom komme att minskas.

Under år 1905 hade till styrelsen inkommit, för att å revisionsbyrån

handläggas, i rundt tal 450 klagomål öfver verkställd tullbehandling,

underställda tullbeliandlingsfrågor och förfrågningar i sådana. Vidare

öfverlämnades under samma år till revisionsbyrån 71 nådiga remisser

och 34 ämbetsskrifvelser från statsdepartementen. Af dessa båda slag

af ärenden kunde omkring 50 antagas hafva varit af den beskaffenhet,

att deras handläggning skulle ankommit på tullbehandlings- och upplysningsbyrån,

därest densamma funnits inrättad. Med hänsyn därtill

att, utom tullbehandlings- och upplysningsfrågor, endast ett fåtal andra

ärenden syntes böra ankomma på sistnämnda byrås handläggning,

kunde sålunda antalet af de ärenden, som under nyssnämnda förutsättning

skulle under år 1905 hafva frångått revisionsbyrån, anslås till

högst 550. Då de till revisionsbyrån inkomna ärendena under år 1905

utgjort 3,642, skulle således återstått omkring 3,100, alltså mera än

två och en half gånger så många som under år 1880 och ungefär lika

många som under hvartdera af åren 1895 och 1900. Härtill komme,

att, då äfven kanslibyråns göromål i högst betydlig grad vuxit, någon

del däraf borde efter den nya byråns inrättande öfverflyttas till revisionsbyrån.

Härtill syntes företrädesvis böra väljas ärenden angående nederlags-

och transitorörelsen. hvilka ärenden hittills i vissa fall handlagts

å kanslibyrån.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 02.

Den minskning i göromålen å kansli- och revisionsbyråerna, som

genom inrättandet af en tullbehandlings- och upplysningsbyrå komme

till stånd, syntes sålunda icke blifva af så stor omfattning, att därigenom

under någon längre följd af år nyssberörda fråga om inrättandet af

ytterligare en byrå inom styrelsen kunde undanskjutas, särskildt om

hänsyn toges till ärendenas tendens att alltjämt växa till antal och

allmänhetens mer och mer stegrade anspråk på snabb expedition.

Af hvad nu anförts syntes det generaltullstyrelsen likaledes framgå,

att någon minskning af personalen å kanslibyrån icke kunde vidtagas.

Oaktadt tillkomsten af den å extra stat uppförda notarietjänsten hade

från och med år 1905 ytterligare en amanuensbefattning måst inrättas,

sä att för närvarande å byrån funnes anställda tre amanuenser, hvilkas

arbete i ganska hög grad måst tagas i anspråk. Dessutom hade tidtals,

vid särskildt hopande af göromålen, tjänstgöring af extra biträden

mot särskild godtgörelse påkallats. Bortfallandet af de göromål, som

enligt hvad styrelsen förut anfört skulle tillhöra vissa tjänstemän å

den nya byrån, kunde därför i afseende å kanslibyråns personal

endast verka därhän, att en eljest nära förestående nödvändig förstärkning

af de ordinarie arbetskrafterna å byrån något längre kunde uppskjutas.

Hvad slutligen beträffade frågan, huruvida för den nya byråns

behof kunde anlitas någon af de hos styrelsen nu anställda fem vaktbetjänte,

anför styrelsen, att detta antal icke vore större än för närvarande

oundgängligen erfordrades för styrelsens och de nuvarande

byråernas räkning, i följd hvaraf den nya byråns behof af vaktbetjänte

måste tillgodoses genom inrättande af nya tjänster af ifrågavarande slag.

Generaltullstyrelsen, hvilken sålunda funnit hinder möta att vid

inrättandet af den nya byrån minska antalet tjänstemän å öfriga byråer,

har beträffande den nya byråns personal till en början framhållit, att,

då ingen erfarenhet funnes rörande den omfattning, i hvilken allmänheten

inom och utom landet kunde komma att begagna sig af

rätten att hos styrelsen erhålla upplysningar — om än, af åtskilliga

tecken att döma, det kunde anses sannolikt, att sådant komme att

ske i stor utsträckning — det föi’slag, styrelsen i nämnda afseende

framlade, ingalunda kunde göra anspråk på slutgiltighet. Därest emellertid,

såsom styrelsen ansåge sig hafva skäl antaga, byråns personal

icke omedelbart blefve uppförd på ordinarie stat utan vederbörande

tjänstinnehafvare endast erhölle förordnande att tills vidare bestrida

respektive tjänster,- syntes någon svårighet icke möta, att, i händelse

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 24 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

erfarenheten skulle visa, att minskning i tjänsternas antal kunde äga

ruin, vidtaga härför erforderliga åtgärder. Styrelsen hade nämligen

vid afgifvande! af ifrågavarande förslag utgått från den uppfattning,

att personalens antal borde göras tillräckligt stort för att byrån genast

från början måtte kunna fylla de utan tvifvel rätt stora anspråk, som

koinme att ställas på densamma, helst den möjlighet icke vore utesluten,

att byrån just under första tiden af sin tillvaro komme att

blifva anlitad i ännu större utsträckning än som tilläfventyrs efter

några år kunde blifva fallet. Styrelsen ansåge sig emellertid böra betona,

att ett motsatt förhållande lika väl kunde inträda och att flera tjänster

än de, styrelsen nu ifrågasatte, kunde visa sig erforderliga.

Ifrågavarande nya byrå inom generaltullstyrelsen borde gifvetvis,

såsom ock tulltaxekommittén uttalat, förestås af en fjärde ledamot af

styrelsen, alltså en byråchef, med enahanda åligganden som de, hvilka

enligt den för styrelsen gällande instruktion tillkomme öfriga ledamöter

af styrelsen. Någon närmare motivering för behofvet af eu

byråchef såsom föreståndare för byrån ansåge generaltullstyrelsen icke

vara erforderlig. Anspråket att denne skulle vara en i varukännedom

förfaren och i tulltekniskt afseende väl utbildad person ansåge styrelsen

i allo befogadt. Såsom biträden åt chefen borde, såsom redan angifvits,

anställas fyra tjänstemän, nämligen en sekreterare, två byråassistenter

samt en registrator och aktuarie, hvarjämte för nödig betjäningerfordrades

åtminstone två vaktmästare. Med hänsyn till de göromål,

som borde åligga bemälda tjänstemän, syntes vid tillsättningen af de

två byråassistentbefattningarna hufvudsaklig hänsyn böra tagas till

vederbörandes tulltekniska utbildning, hvaremot i fråga om sekreteraren

samt registrator!! och aktuarien sådan utbildning icke syntes

böra i första rummet komma i betraktande. De båda byråassistenterna

syntes nämligen böra hafva till åliggande att i allmänhet biträda

chefen för byrån med beredningen af de till byrån hörande ärenden,

hvilka ju till öfvervägande del blefve af tullteknisk natur, hvarjämte

endera af dem borde vid behof kunna inträda såsom vikarie för byråchefen.

Men härförutom borde dessa tjänstemän hafva sig ålagda

andra göromål, vid hvilkas fullgörande behofvet af tullteknisk utbildning

måste anses oafvisligt. Tydligt vore, att för afgörandet

inom styrelsen af tullbehandlingsfrågor erfordrades en liflig förbindelse

med någon af de tullmyndigheter, som hade till uppgift att handlägga

tullbehandlingsgöromål, och förnämligast med den, som kunde anses

vara i besittning af den rikaste erfarenheten på detta område.

Denna förbindelse hade hittills åvägabragts på det sätt, att i alla

s. 43 Kontrollera mot PDF

Katigt. Maj ds Nåd. Proposition N:o 32. 43

till styrelsens pröfning hänskjutna tullbehandlingsfrågor yttrande

infordrats från packhusinspektionen i Stockholm. I följd af det

växande antalet af dessa ärenden, hade emellertid under de sista

åren afgifvandet af ifrågavarande utlåtanden för inspektionens föreståndare

medfört ett arbete, som tagit i anspråk en så väsentlig del

af deras tid, att detsamma blifvit till hinder för deras egentliga uppgift,

att öfvervaka det vidlyftiga och på flera olika ställen i staden

försiggående arbetet med tullbehandling af inkommande varor. Då

det, på sätt tulltaxekommittén jämväl antydt, måste anses vara af

stor vikt, att inspektionens föreståndare finge mera odeladt ägna sig

åt sin nyssnämnda uppgift, ansåge styrelsen det synnerligen lämpligt,

om vid inrättandet af den nya byrån inom styrelsen sådana anordningar

kunde vidtagas, att den nödvändiga förbindelsen mellan styrelsen

och inspektionen kunde åstadkommas på annat sätt än det hittills

brukliga. Detta önskningsmål borde enligt styrelsens förmenande kunna

vinnas genom anställandet å byrån af ifrågavarande två tjänstemän,

för hvilka styrelsen tillåtit sig föreslå benämningen byråassistent. Det

skulle sålunda åligga dem att med uppmärksamhet följa tullbehandlingsgöromålen

i tullpackhusen i Stockholm för att därigenom blifva i tillfälle

att kunna inhämta de upplysningar och afgifva de yttranden, hvilka

chefen för byrån kunde finna erforderliga för att städse befinna sig i

önsklig samverkan med det praktiska handläggandet af tullbehandlingsgöromål.

Härigenom skulle säkerligen ock eu betydelsefull insats åstadkommas

till förverkligande af det med rätta framhållna önskningsmålet

af större likformighet i tullbehandlingen. Ytterligare ett steg

i nu angifna syften syntes kunna åvägabringas genom att bland nämnda

tjänstemäns åligganden upptaga skyldighet att, efter förordnande af

styrelsen, företaga inspektionsresor till tullförvaltningarna i riket.

Redan tullstatskommittén, liksom sedermera tulltaxekommittén, hade,

på tal om åtgärder för vinnande af likformighet i tullbehandlingen,

ifrågasatt anställandet af särskilda tjänstemän, hvilka skulle hafva att

under resor utöfva tillsyn öfver inkommande varors tullbehandling vid

rikets olika tullförvaltningar. Genom att bland ifrågavarande två

tjänstemäns åligganden upptaga omförmälda skyldighet skulle enligt

styrelsens förmenande de fördelar, hvilka inrättandet af särskilda reseinspektörer

ovedersägligen kunde förväntas medföra, kunna vinnas på

ett för statsverket så litet som möjligt betungande sätt.

Med det sålunda anförda trodde sig styrelsen hafva ådagalagt behofvet

och nyttan af inrättandet af ifrågavarande två byrå assistentbefattningar.

Med hänsyn dels till vikten af de göromål, som sålunda

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

skulle tillkomma innehafvarna af dessa tjänster, dels ock till angelägenheten

att alltid för tjänsterna kunna påräkna fullt kvalificerade personer

äfvensom att tillförsäkra tjänstinnehafvarna vederbörlig auktoritet, särskilt

vid förrättandet af omförmälda inspektionsresor, ansåge sig styrelsen

böra hemställa, att dessa tjänster förklarades tillhöra andra graden

och sålunda i afseende å tillsättning samt aflönings- och andra med

dem förenade förmåner blefve likställda med sekret er artjänster.

Då de åligganden, som enligt styrelsens förslag skulle tillkomma

nämnda två byråassistenter, syntes icke komma att lämna dem någon

mera afsevärd tid att deltaga i öfriga å byrån förekommande göromål,

erfordrades, anför generaltullstyrelsen vidare, gifvetvis för bestridandet af

dessa göromål särskilda tjänstemän. Såsom sådana göromål kunde nämnas,

förutom en ej obetydlig korrespondens för infordrande af upplysningar

och prof, delgifning af vissa beslut m. in., framför allt uppsättandet af

ett stort antal utgående expeditioner i tullbehandlingsärenden äfvensom

af underdåniga utlåtanden i anledning af anförda besvär öfver styrelsens

beslut i sådana ärenden; vidare förande af åtskilliga diarier, bokhålleri

öfver de kostnader, som skulle af vederbörande frågeställare gäldas,

etikett er ande, samlande och ordnande af inkommande prof. iordningsställande

af de prof, som skulle afsända» till vederbörande tullförvaltningar

och frågeställare, kungörande af viktigare beslut i tullbehandlingsärenden,

vårdande af byråns arkiv och bibliotek m. m. — allt göromål

för hvilkas förrättande erfordrades omsorg och noggrannhet, men däremot

icke såsom hufvudvillkor någon särskild tullteknisk utbildning.

Till bestridande af dessa göromål syntes två tjänstemän vara erforderliga,

nämligen en af andra graden, eller en sekreterare, och eu af

första graden, eller eu registrator och aktuarie. På sekreteraren

skulle ankomma att närmast öfvervaka och ansvara för göromålen

å byrån äfvensom att uppsätta de underdåniga utlåtanden, till hvilka

koncept icke aflämnades af byråchefen, samt i öfrigt — där så kunde

befinnas erforderligt, med biträde af en amanuens — alla utgående

expeditioner. Öfriga nyss omförmälda göromål skulle förrättas af

sekreteraren samt registrator!! och aktuarie!! gemensamt med biträde,

i den mån omständigheterna medgåfve, af byråassistenterna och tilläfventyrs

amanuensen, allt i enlighet med de närmare bestämmelser,

som styrelsen komme att utfärda.

Slutligen syntes för budskickning, upp- och inpackningsarbete,

afhämtande och afsändande af prof med flera dylika göromål å byrån

erfordras två vaktbetjänte.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Vid bifall till hvad styrelsen sålunda hemställt i fråga om aflöningsförmånerna

åt byråchefen och öfriga tjänstinnehafvare å byrån skulle

desamma utgöra:

Lön.

Tjänst-

görings-

Kronor.

penningar.

Kronor.

byråchefen .............................................

........... 4,400

2.000

sekreteraren ........................................

............ 3.000

1,500

en byråassistent.....................................

............ 3,000

1,500

eu d:o ......................................

............ 3,000

1,500

en registrator och aktuarie ..............

............. 1.800

1,200

en vaktmästare .................................

.......... 500

300

en ,, ....................................

.......... 500

300

eller i summor .................................

............ 16,200

8,300.

Till dessa aflöningsförmåner skulle, enligt generaltullstyrelsens

förslag, jämväl komma ålderstillägg. Styrelsen har nämligen hemställt,

att, därest någon tid skulle förflyta, innan ifrågavarande byråchefsämbete

och öfriga omförmälda tjänster kunde varda uppförda å

ordinarie stat, innehafvarna af sagda ämbete och tjänster måtte tillerkännas

rätt att för åtnjutande af ålderstillägg, enligt hvad därom

genom nådiga kungörelsen den 1 november 1878 vore stadgadt, tillgodoräkna

sig sin tjänstgöring å byrån äfven under nämnda tid; och

har generaltullstyrelsen föreslagit, att ålderstillägg skulle få utgå, till

byråchefen med 600 kronor efter fem års tjänstgöring, till öfriga tjänstemän

med 500 kronor efter respektive fem och tio års tjänstgöring,

således med tillhopa 1,000 kronor till dem hvar samt till vaktmästarna

med 100 kronor efter fem års tjänstgöring.

Vidkommande den resekostnads- och traktamentsersättning, som

borde utgå till byråassistenterna vid af dem i tjänsten företagna inspektionsresor,

har styrelsen ansett, att denna ersättning borde utgå efter

tredje ldassen i gällande resereglemente.

Beträffande ifrågavarande tjänstebefattningar har generaltullstyrelsen

vidare hemställt, att byråchefen måtte, med afseende å såväl sättet för

hans utnämning samt honom tillkommande aflönings- och andra förmåner

som äfven åligganden, förklaras likställd med öfriga ledamöter

af styrelsen; att öfriga tjänstinnehafvare måtte, i afseende å sättet för

deras utnämning samt aflönings- och andra med deras tjänster förenade

förmåner, förklaras likställda med tjänstinnehafvare inom styrelsens

s. 46 Kontrollera mot PDF

Departements
chefens
yttrande.

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

byråer af motsvarande grad; och att de personer, som i egenskap af

byråchef och tjänstemän blefve anställda å byrån måtte, med afseende

å rätten till semester, förklaras likställda med ordinarie tjänstinnehafvare

af motsvarande grad å styrelsens öfriga byråer.

Utom de af generaltullstyrelsen ifrågasatta särskilda bestämmelserna

skulle emellertid inrättandet inom generaltullstyrelsen af en ny

byrå föranleda utfärdandet af arbetsordning för byrån samt möjligen

jämväl ändringar i vissa delar af den för styrelsen gällande instruktion.

Arbetsordningen syntes det ankomma på styrelsen att i sinom tid utfärda;

och vore därvid utan tvifvel värda allt beaktande de utaf tulltaxekonnnittén

gjorda uttalanden af önskvärdheten af snabb expedition

af å byrån förekommande ärenden, enkla och praktiska former för

arbetssättet samt kungörandet af viktigare beslut i upplysnings- och

tullbehandlingsärenden.

Beträffande det af tulltaxekommitteu uttryckta önskemålet, att

chefen för den ifrågavarande nya byrån måtte komma att stå i erforderlig

beröring med landets näringslif, har styrelsen, som förklarat

sig till fullo uppskatta betydelsen däraf, för sin del uttalat den mening,

att en sådan beröring för närvarande icke torde kunna åstadkommas på

annat sätt än därigenom, att befintliga organisationer af handels- eller

industriidkare eller ock enskilda sådana personer frivilligt åtoge sig att vid

behof tillhandagå styrelsen med upplysningar. Sådana hade styrelsen ock,

dä anledning därtill förefunnits, plägat begära hos enskilda näringsidkare,

hvilka i allmänhet beredvilligt lämnat desamma. Men styrelsen

ansåge sig dock böra framhålla, att det stundom kunde vara svårt att

bedöma, huruvida den opartiskhet, som måste utgöra eu nödvändig

förutsättning för värdet af en sålunda erhållen upplysning, förefunnes

hos den person, af hvilken upplysning kunnat begäras; och hade styrelsen

därför stundom, äfven då särskild teknisk undersökning strängt taget

icke varit erforderlig, för upplysnings erhållande anlitat de vetenskapsmän,

som under flera år tillhandagått styrelsen i nu ifrågavarande

afseende.

Genom det i omförmälda med tyska riket afslutade handelstraktat

från Sveriges sida gjorda förklarande har Sverige åtagit sig att vidtaga

sådan anordning, att importör må kunna erhålla bindande förhandsupplysning

rörande tullbehandlingen af viss vara vid dess införsel till

Sverige. Nämnda åtagande har visserligen för sin tillkomst närmast

att tacka en sträfvan från tysk sida att tillgodose tyska exportörers

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 32.

intressen vid export till Sverige. Tydligt är emellertid, att införandet

hos oss af en anordning af berörda beskaffenhet har betydelse icke blott

för Tysklands — eller andra främmande länders — exporthandel på

Sverige utan än mera och framför allt för vårt eget lands importörer,

hvilka därigenom skulle beredas möjlighet att, oberoende däraf från

hvilket land importen äger rum, på förhand erhålla upplysning rörande

tullbehandlingen af de varor, som äro ämnade att till Sverige importeras.

Jämte det införandet af den ifrågasatta anordningen sålunda

innebär ett infriande af eu åtagen förbindelse gentemot en främmande

stat, torde densamma, på sätt Riksdagen i sin förenämnda skrifvelse

den 25 maj 1906 framhållit, kunna varda till stort gagn för landets

näringslif eller i allt fall vara ägnad att i afsevärd mån undanröja

vissa olägenheter, som under nu rådande förhållanden äro förknippade

med införseln till riket af tullpliktiga varor.

Att den ovisshet och osäkerhet, som nu gifvetvis ej sällan förelinnas

i fråga om den tullbehandling, en för import afsedd vara kommer

att underkastas, måste verka i hög grad hämmande eller besvärande

för importhandeln eller mången gång rent af medföra förluster för

importören, är gifvet. På samma gång den föreslagna anordningen synes

erbjuda ett medel att undvika eller minska berörda olägenheter och därigenom

äfven i viss män bidraga till att förläna större stadga och trygghet

åt affärslifvet inom landet, bör densamma jämväl vara ägnad att i sin

mån främja ernående af en större likformighet i tullbehandlingen af

samma slags varor än som under nuvarande förhållanden kan vinnas.

Visserligen torde en fullständig likformighet i berörda hänseende

icke vara möjlig att ernå. Äfven med den bäst affattade tulltaxa och

den bästa möjliga utbildning hos tullpersonalen lärer det nämligen

icke kunna undvikas, att i vissa fall olika tolkningar af taxan söka

göra sig gällande och i följd däraf en viss ojämnhet i tullbehandlingen

någon gång kommer att framträda. Men den nu föreslagna anordningen

synes innebära en god utväg att i afsevärd mån förekomma detta och

därigenom bidraga till uppnåendet af ett mål, hvars förverkligande

naturligen ur många synpunkter är synnerligen eftersträfvansvärdt.

Förutom det att importören genom det föreslagna nya förfarandet

skulle sättas i tillfälle att på förhand försäkra sig om en likformig

tullbehandling å olika tullplatser af en viss, af honom till import afsedd

vara, böra nämligen äfven de beslut, som af vederbörande myndighet

i sådant afseende komme att meddelas — hvilka beslut naturligen

böra på lämpligt sätt bringas till lokaltullförvaltningarnas känne
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

dom — jämväl i öfrigt verka i liknande riktning och därigenom

varda af stor betydelse för utbildande af likformighet och fasthet

i tullbehandlingen af inkommande varor. Den omgång och tidsutdräkt,

som den enskilde nu mången gång i dylika fall måste för

vinnande af vederbörlig rättelse underkasta sig genom anförande af

besvär hos högre myndighet, kunna ock därigenom undvikas.

Med utvecklingen af vårt lands importhandel och industiu har

ock krafvet på införandet af ett förfarande af nu ifrågasatt art till

mildrande af förut omförmälda olägenheter framträdt allt starkare. Att

ett verkligt behof i förevarande afseende äfven förefinnes, därom vittna

ej blott Riksdagens omförmälda skrifvelse och tulltaxekommitténs förut

återgifna uttalanden utan jämväl det intresse, hvarmed förevarande fråga

inom vida kretsar i vårt land omfattats, ett intresse, som jämväl tagit

sig uttryck i särskilda till Kungl. Maj:t i anledning af föreliggande

förslag gjorda framställningar i ämnet, till hvilka jag senare skall återkomma.

Vidkommande frågan, till hvilken myndighet handläggningen

af förevarande frågor bör anförtros, synes mig icke någon tvekan

böra råda därom, att den centrala myndigheten inom ifrågavarande

förvaltningsområde, generaltullstyrelsen, härför bäst ägnar sig. Med

hänsyn till mängden och beskaffenheten af de göromål, som i följd af

det ifrågasatta nya förfarandets införande kunna antagas komma att

åläggas styrelsen, torde det emellertid blifva nödvändigt att inom styrelsen

för ändamålet inrätta en ny byrå, något som ock Riksdagen i sin förut

omförmälda skrifvelse synes hafva förutsatt.

Gifvet är emellertid, att, i den mån så kan befinnas lämpligt, till

denna byrå äfven böra förläggas andra ärenden af därmed närbesläktad

art, hvilka nu tillhöra andra inom styrelsen redan befintliga byråer.

Till denna fråga anhåller jag att längre fram få återkomma i samband

med frågan om den nya byråns organisation.

Vid bestämmandet af de grunder, som vid tillämpningen af upplysningsförfarandet

böra följas, synes mig det af tulltaxekommittén

utarbetade förslaget, med iakttagande af de utaf generaltullstyrelsen

därvid gjorda, förut omförmälda erinringar vara af beskaffenhet att

kunna till alla delar godkännas.

Ett af de viktigaste spörsmålen, som vid affattande! af hithörande

bestämmelser framstår till besvarande, är uppenbarligen det, i hvad

mån en meddelad förhandsupplysning bör tillerkännas bindande kraft.

Att en meddelad upplysning icke kan tilläggas bindande kraft

längre än de stadganden gälla, af hvilka densamma är afsedcl att utgöra

en tolkning, torde till en början få anses gifvet.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Om däremot en ändring i tillämpningen af de stadgande)), hvarom

fråga är, vidtages, ställer sig frågan något mera invecklad. Å ena.

sidan har man härvid att taga hänsyn till importörens berättigade

intresse att, så länge han icke erhållit kännedom om ändringen, åtminstone

under en viss bestämd, icke alltför begränsad tid kunna trygga

sig till den honom meddelade upplysningen i afseende å tullbehandlingen

af vara, som han ärnar hit till riket införa. Å andra sidan har

man ock att tillse, att statens intresse, att varan varder riktigt tullbehandlad,

icke trädes för nära, likasom ock att missbruk, så vidt möjligt,

förebyggas.

I sådant afseende har föreslagits, att. äfven om ändrad tillämpning

af ifrågavarande stadganden vidtages, meddelad förhandsupplysning

fortfarande i regel skall äga giltighet, så länge icke beslut om

den ändrade tillämpningen i vederbörlig ordning delgifvits den, som

erhållit upplysningen. Härvid har dock å ena sidan stadgats den begränsning,

att, om ändringen sker mera än ett år efter det upplysningen

meddelades, likasom ock ifall den, hvilken undfått upplysningen,

eller ombud för honom icke kan under uppgifven adress här i riket

med delgifning anträffas, den ändrade föreskriften utan vidare skall

träda i kraft äfven gent emot honom, men ä andra sidan ock medgifvits

det undantag härifrån, att ändringen icke skall gälla vara, om

hvars införsel aftal af honom träffats, innan han kunnat äga kännedom

om ändringen, och som hit till riket införes inom tre månader efter

det densamma beslöts.

De sålunda föreslagna bestämmelserna, hvilka i allt väsentligt

ansluta sig till de i Tyskland gällande och där lära befunnits ändamålsenliga,

synas mig vara i allo väl afvägda och ägnade att, i den

mån med den ifrågavarande anordningen är förenligt, tillgodose såväl

den enskildes som statens intressen.

Det sist omförmälda medgifvandet innefattar visserligen eu ganska

betydande afvikelse från hittills hos oss följda grundsatser inom tullagstiftningen.

Gifvet är emellertid, att, om hänsyn icke i någon mån

toges till i god tro uppgjorda leveransaftal, hela det afsedda förfarandet

skulle förlora en stor del af sitt värde för importören. Med afseende

härå och då, enligt hvad den af tulltaxekommittén härutinnan lämnade

utredning gifver vid handen, betydelsen af ett dylikt stadgande för

statsverket antagligen komme att varda skäligen ringa, synes någon

betänklighet däremot icke böra möta, helst enligt förslaget en hvar

framställning i förevarande afseende skulle underställas Kungl. Maj:ts

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sand. 1 Afd. 24 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

pröfning, hvarigenom faran för missbruk synes vara i möjligaste mån

förebyggd.

Såsom jag redan förut erinrat, lärer det för handläggningen af

nu ifrågavarande ärenden blifva nödigt att inom generaltullstyrelsen

inrätta en särskild byrå, till hvilken emellertid, på sätt styrelsen föreslagit,

torde böra öfverflyttas vissa grupper af de ärenden, som nu

tillhöra andra afdelningar inom styrelsen, särskilt ärenden angående

tvister mellan godsägare och tullmyndighet angående varors tullbehandling,

hvilka ärenden nu tillhöra styrelsens revisionsbyrå. Likaså

torde, i enlighet med hvad styrelsen antydt, äfven en del af de ärenden,

som nu handläggas af kanslibyrån, däribland sådana, som angå nederlags-

och transitröreisen, lämpligen kunna till den nya byrån öfverföras.

Hvad angår organisationen af den nya byrån, anser jag, i likhet med

generaltullstyrelsen, det vara af vikt, att densamma redan från början utrustas

med nödiga arbetskrafter och sammansättes så, att allmänheten

må kunna påräkna såväl en sakkunnig granskning som ock — hvilket

naturligen vid ärenden af ifrågavarande slag är af särskild vikt — en

snabb behandling och expedition af inkommande ärenden.

På det att till byråns föreståndare, hvilken bör hafva till åliggande

att bereda och inom generaltullstyrelsen föredraga de till byrån

hörande ärenden äfvensom i öfrigt ansvara för deras riktiga handläggning,

må kunna erhållas en fullt kvalificerad person, är jag ense

med generaltullstyrelsen därutinnau, att denne tjänsteman bör erhålla

enahanda ställning, som eljest tillkommer byråchef.

Äfven synes mig ändamålsenligt och lämpligt, att, på sätt generaltullstyrelsen

föreslagit, inom den ifrågavarande byrån anställas två byråassistenter

med de åligganden och befogenheter, styrelsen angifvit.

Dessa tjänstemän, till hvilka skulle utses personer med tullteknisk

utbildning, skulle, på samma gång de hade att biträda byråchefen med

beredningen af de till byrån hörande ärenden, dessutom hafva till

åliggande, bland annat, att genom företagande af inspektionsresor

följa och öfva tillsyn öfver tullförfattningarnas tillämpning å skilda

orter inom landet. Den sålunda tilltänkta anordningen synes mig

kunna förväntas varda i flera afseenden fruktbärande. Jämte det en

önskvärd likformighet och säkerhet i tullbehandlingen böra därigenom

kunna i afsevärd mån främjas, bör den sålunda föreslagna anordningen

ock sätta den nya byrån i stånd att ständigt följa den praktiska handläggningen

i orterna af sådana ärenden, hvilka ankomma på dess pröfning,

något som helt visst utgör en viktig förutsättning för att dess

verksamhet skall blifva till den nytta, man däraf förväntar, äfven
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj .in Nåd. Proposition N:o 32.

som i öfrigt sätta generaltullstyrelsen i stånd att på ett fullständigare

sätt än hittills träda i beröring med ortsmyndigheterna. Då i

regel en af ifrågavarande tjänstemän torde blifva upptagen af inspektionsresor

och en under tiden bör finnas tillgänglig inom byrån,

synes hos byrån böra anställas två assistenter; och synas dessa af skäl,

som generaltullstyrelsen anfört, böra likställas med andra gradens

tjänstemän.

I enlighet med hvad styrelsen föreslagit, synes ock resekostnadsoch

traktamentsersättning vid inspektionsresor, som af nyssnämnda

tjänstemän företagas, böra utgå efter tredje klassen i gällande resereglemente.

Äfven den af styrelsen föreslagna personal i öfrigt synes vara för

byråns verksamhet erforderlig.

Då jag sålunda i alla delar ansluter mig till generaltullstyrelsens

förslag i fråga om den tilltänkta nya byråns organisation, anser jag

mig likväl böra tillägga, att denna organisation naturligen tills vidare

i viss mån måste erhålla karakteren af en försöksanordning och att

det därför måhända snart nog kommer att visa sig, att antingen en

tillökning eller en minskning i den nu föreslagna personalen må finnas

påkallad. I följd däraf bör ock, intill dess någon tids erfarenhet

vunnits angående den nya byråns verksamhet, byrån endast uppföras

å extra stat.

Genom den förut omförmälda öfverflyttningen af vissa ärenden

till den nya byrån, hvilken, på sätt föreslagits, lämpligen synes böra

benämnas tullbehandlings- och upplysning sbyrån, skulle visserligen någon

lättnad åstadkommas för generaltullstyrelsens öfriga byråer. Af hvad

styrelsen anfört i fråga om mängden af de göromål, som ankomma på

styrelsens handläggning, synes mig emellertid med full tydlighet framgå,

att, oaktadt nyssnämnda omständighet, den för den nya byrån erforderliga

personalen icke till någon del kan erhållas genom indragning

af en eller flera befattningar å styrelsens öfriga afdelningar. Tvärtom

torde, äfven ifall den nya byrån kommer till stånd och någon lindring

i följd däraf beredes de nuvarande byråerna i deras arbetsbörda, dessa

väl behöfva sin nuvarande arbetsstyrka för att på ett tillfredsställande

sätt medhinna de göromål, som tillhöra ämbetsverket.

Med afseende å det förut omförmälda författningsförslaget vill

jag i detta sammanhang erinra, att tulltaxekommittén af praktiska skäl

föreslagit, att af generaltullstyrelsen lämnad upplysning icke skulle få

genom besvär dragas under Kungl. Maj:ts pröfning. Generaltullstyrelsen

åter har uttalat tvekan om lämpligheten af en sådan bestämmelse,

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

hvilken synts styrelsen medföra åtskillig omgång och tidsutdräkt i

behandlingen af förevarande frågor.

För egen de! anser jag mig böi’a biträda kommitténs mening i

denna del. Det synes mig nämligen mindre lämpligt, att Kungl. Maj:t

skulle annorledes än i sammanhang med en verklig tvist rörande tullbehandlingen

af viss vara bestämma om varans tullbehandling, allrahelst

det torde vara tvifvelaktigt, huruvida ett stadgande därom, att besvär

i dylika mål finge dragas under Kungl. Maj:ts pröfning, skulle innebära

någon verklig fördel för importören. Såsom generaltullstyrelsen framhållit,

torde nämligen förfrågningar rörande varors tullbehandling,

särskildt under den första tiden af det nya förfarandets tillämpning,

blifva synnerligen talrika. Om dessa ärenden i något större antal

genom besvär underställdes Kung]. Maj:ts bepröfvande, kunde lätteligen

inträffa, att besvärsmålen i finansdepartementet, som redan nu äro

synnerligen talrika och betungande, komme att ökas i sådant omfång,

att därigenom skulle ej blott menligt inkräktas på den begränsade

tid, som nu kan tagas i anspråk för handläggning af alla de större

frågor, som ankomma på departementets föredragning, utan äfven förorsakas

dröjsmål med pröfningen af andra besvärsmål och öfriga i departementet

förekommande löpande ärenden. I sådant afseende torde

särskildt böra erinras om den omgång vid besvärsmålens afgörande hos

Kungl. Maj:t, som föranledes därigenom, att, såsom grundlagen bjuder,

före målens afgörande myndigheters yttranden infordras, ett förfaringssätt,

som i fall af förevarande beskaffenhet är så mycket nödvändigare,

som deras afgörande ofta beror af speciella tekniska utredningar, hvilka

icke kunna inom departementet åstadkommas.

För det fall, att generaltullstyrelsen skulle vägra att meddela

begärd förhandsupplysning, bär tulltaxekommittén ansett, att sökanden

bör vara oförhindrad att öfverklaga styrelsens beslut hos Kungl. Maj:t,

hvaremot generaltullstyrelsen på anförda skäl tillstyrkt, att i dylikt

fall klagan öfver styrelsens beslut icke skulle få föras.

I detta hänseende tillåter jag mig till en början erinra, att enligt

det af tulltaxekommittén uppgjorda, af generaltullstyrelsen därutinnan

utan anmärkning lämnade författningsförslaget styrelsen aldrig skulle

äga rätt att vägra att lämna begärd förhandsupplysning, ifall prof å

varan företes, utan att detta endast skulle kunna ifrågakomma, därest,

i stället för prof, allenast beskrifning eller ritning öfver densamma

bifogas ansökningen eller därest icke ens beskrifning eller ritning åtföljer

ansökningen. Att i dylika fall ålägga styrelsen — hvilket ju

med klagan öfver styrelsens beslut af nu ifrågavarande innehåll skulle

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 32.

åsyftas — att, oaktadt styrelsen icke själf ansåge sig äga tillräckligt

material för frågans bedömande, meddela begärd förhandsnpplysning

synes mig föga lämpligt. En under sådan förutsättning af styrelsen

meddelad upplysning torde nämligen i de flesta fall icke äga något

verkligt värde. Tvärtom synes det mig som om en sådan föreskrift

lätt skulle kunna föranleda, att ifrågakommande varor blefve oriktigt

tullbeliandlade, hvilket i sin ordning tilläfventyrs ofta skulle vålla

ändring i de beslut, som legat till grund för meddelade upplysningar

och därigenom måhända framkalla misstroende till hela den nya anordningen.

Jag ansluter mig därför i denna punkt till generaltullstyrelsens

förslag.

Därest, i enlighet med hvad jag sålunda förordat, föreskrift

meddelas, att klagan icke får föras vare sig öfver beslut, som innefattas

i meddelad förhandsupplysning, eller öfver beslut, hvarigenom af

förut omförmäld anledning sådan upplysning vägrats, kan detta visserligen

förefalla såsom innebärande en afvikelse från eljest i allmänhet

hos oss gällande förvaltningsgrundsatser. Besinnar man emellertid, att

här icke är fråga om meddelande af ett slutgiltigt beslut, hvarigenom

någons rätt definitivt afgöres, utan endast om meddelande af en provisorisk

tolkning af vissa gifna stadganden, afsedd att tills vidare läggas

till grund för ett visst förfarande, torde emellertid berörda afvikelse

i själfva verket befinnas mera skenbar än verklig, då det ju alltid står

sökanden öppet att, därest han ej nöjes åt den tullbehandling, en till

import afsedd vara vid dess införsel varder underkastad, däröfver i

vanlig ordning föra klagan, eventuellt äfven hos Kungl. Maj:t.

Innan jag går vidare, tillåter jag mig angifva min ställning till

frågan, i hvad mån näringslifvet bör särskildt representeras vid afgörandet

af förhandsupplysningsfrågor äfvensom i allmänhet af tullärenden,

vid hvilkas behandling varukännedom erfordras.

Behofvet att vid afgörandet af frågor, som beröra näringarnas

område, anlita den sakkunskap, som finnes samlad hos näringarnas

egna målsmän, gör sig på grund af den allt rikare och mångsidigare

utveckling af näringslifvet, som kännetecknar våra dagars samhälle,

helt naturligt allt mera kännbart. Så är i viss mån ock förhållandet

med de frågor rörande rätta tullbehandlingen af inkommande varor,

som dragas under generaltullstyrelsens pröfning, hvilka frågors afgörande

ofta nog oundgängligen kräfva speciella tekniska insikter inom

vidt skilda områden. Och i ännu mycket högre grad lärer generaltullstyrelsen,

efter införande af förhandsupplysningsförfarandet, få behof

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Maj:ta Nid. Proposition N:o 32.

af närmare beröring med representanter för näringslifvet. Enligt den

för styrelsen gällande instruktion äger styrelsen visserligen redan nu

att. där så göres behof, inhämta utlåtanden i tulltekniska ärenden

från särskildt tillkallade sakkunniga, en befogenhet, hvaraf styrelsen

ock i stor utsträckning begagnat sig. Då emellertid, på sätt jag nyss

antydt, behofvet härutinnan, efter anordnandet af eu särskild tullbehandlings-

och upplysningsbyrå, gifvetvis kommer att göra sig än kännbarare,

och då särskildt på grund häraf svårighet kan tänkas uppstå

för styrelsen att själf i alla förekommande fall anskaffa biträde från

sakkunnigt håll, finner jag det synnerligen lämpligt att i detta sammanhang

till närmare skärskådande upptaga frågan, huru denna angelägenhet

må kunna på ändamålsenligaste sätt ordnas.

Att utsträcka näringslifvets inflytande på afgörandet af tullbehandlings-

och upplysningsfrågor till direkt medverkan vid beslutens

fattande torde knappast böra ifrågasättas. Såväl statens fiskaliska intressen,

hvilka säkerligen ej sällan skulle råka i konflikt med de intressen,

som representeras af de tillkallade sakkunniga, som ock svårigheten

att finna tillräckligt antal personer, villiga och lämpliga att åtaga

sig ett dylikt uppdrag, synas bestämdt tala emot eu dylik anordning.

Dessutom får icke förbises, att, enligt den föreslagna planen för byråns

organisation, den tekniska sakkunskapen torde blifva inom byrån tämligen

starkt företrädd. Det lärer därför också vara för tillgodoseende af

näringslifvets intressen tillräckligt, att rådgifvande röster från näringslifvets

sida få tillfälle att göra sig hörda, då till afgörande förekomma

frågor af natur att kräfva en mera ingående kännedom af någon särskild

näringsgren.

Inom vårt land finnes emellertid icke någon lagstadgad korporation

af näringslifvets män, hvars biträde kan med säkerhet för nu

ifrågavarande ändamål påräknas. Visserligen intaga handels- och sjöfartsnämnderna

härvidlag i viss män en undantagsställning. Dock torde

dessa nämnder mindre väl lämpa sig för ett uppdrag af nu ifrågavarande

art af den anledning, att de mera äro att betrakta såsom en

kommunal institution än såsom en representation för handel- och industri.

Och utan tvifvel torde det vara för saken gagneligare, om de vid behandlingen

af tullbehandlings- och upplysningsfrågorna, rådgifvande

rösterna hämtas ur korporationer, som utgöra sammanslutningar från

handelns och industriens kretsar eller direkt bildats ur sådana sammanslutningar.

I denna min uppfattning har jag jämväl bestyrkts af förr

omförmälda hos Kungl. Maj:t gjorda framställningar i ämnet, hvilka

jag nu tillåter mig anmäla.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kunyl. Maj:ts .Vild. Proposition N:o 32.

I eu den 21 november IDOG afbiten skrifvelse bär handelskammaren

i Göteborg i underdånighet anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes,

därest en tullteknisk byrå inom generaltullstyrelsen komme att upprättas,

vidtaga åtgärder, på det att generaltullstyrelsen måtte vid

anlitandet af sakkunniga vid vissa varors bedömande inom tulltekniska

byrån utse dessa bland personer, föreslagna af därtill lämplig

institution, exempelvis Stockholms köpmannaförenings handelskammare.

Till stöd för denna framställning har handelskammaren i Göteborg,

under åberopande af Riksdagens förberörda skrifvelse angående inrättandet

inom generaltullstyrelsen af en tullteknisk byrå, anfört, att

byråns verksamhetsfält torde, hvad mångfalden af ärenden beträffade,

blifva af synnerligen stor omfattning samt erfordra biträde af sakkunniga

personer utom den krets af ämbets- och tjänstemän, som i

byrån blefve fast anställda. Kompetensen hos dessa sakkunniga syntes

också blifva af synnerligen stor betydelse för resultaten af byråns

arbeten, hvadan den allra största omsorg borde användas vid desammas

utväljande. Då man emellertid icke med fog kunde förutsätta,

att den myndighet, åt hvilken byrån komme att anförtros, skulle

inom alla områden besitta tillräcklig personkännedom för att alltid

vid utseendet af de sakkunniga kunna träffa det bästa valet, syntes

det handelskammaren, som om det vore välbetänkt att härvidlag taga

i anspråk den personkännedom, hvilka vore till finnandes inom befintliga

sammanslutningar af köpmän och industriidkare.

En liknande framställning har vidare inkommit från Göteborgs

börssällskap. I underdånig skrifvelse den 28 november 1906 har nämligen

detta sällskap hemställt, att Stockholms köpmannaförenings handelskammare

måtte anmodas utse representanter, hvilka på anmodan af den

tulltekniska byrån vore skyldiga att afgifva utlåtanden i alla de mera

invecklade tullbehandlingsfrågor, som kunde komma under byråns afgörande.

I motiven för denna framställning antydes emellertid, att

en dylik åtgärd endast borde anses såsom interimistisk samt att ömkligt

vore, att framdeles måtte kunna för ändamålet anordnas en särskild

nämnd, bestående af sakkunniga, valda af landets alla handelskorporationer.

På sätt jag redan antydt, synes mig, som om den i dessa framställningar

anvisade utvägen för närvarande skulle kunna med fördel

användas. Inom Stockholms köpmannaförenings handelskammare bör

man nämligen kunna påräkna en så pass mångsidig kunskap å näringslifvets

olika områden, att densamma bör kunna vara till afsevärd nytta

vid behandlingen af nu förevarande frågor. Om handelskammaren alltså

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj\ts K ad. Proposition N:o 32.

inom eller, där så funnes lämpligare, utom sig utsåge sakkunniga på

näringslifvets skilda områden, som vore villiga afgifva yttranden i tullbehandlings-

och upplysningsfrågor, synes det som om generaltullstyrelsen

skulle, när helst för bedömandet af en dylik fråga erfordrades

speciella upplysningar af fackmässig natur, kunna påräkna stödet af

sakkunskap inom skilda grenar af näringslifvet, samtidigt med att dess

representanter finge tillfälle att låta sin rådgifvande röst i ärendet

höras.

Rörande de särskilda bestämmelser, som för sådant ändamål böra

utfärdas, torde jag, sedan frågan om anordnande af den nya byrån

inom generaltullstyrelsen definitivt afgjorts, få återkomma. För sådana

bestämmelser, som torde höra erhålla sin plats i generaltullstyrelsens

instruktion, förutsättes emellertid först och främst, att den

korporation, som är afsedd att för ändamålet anlitas, åtager sig att

lämna det biträde, hvarom nu är fråga. Fn framställning i dylikt

syfte torde emellertid ej böra göras, förr än ifrågavarande författningsförslag

och frågan om den nya byråns organisation blifvit definitivt

afgjorda.

Hvad beträffar de af upplysningsförfarandet föranledda särskilda

kostnader, delar jag till fullo den af tulltaxekommittén och generaltullstyrelsen

uttalade mening, att upplysningssökande icke bör drabbas af

andra kostnader än dem, som äro förenade med företedt profs undersökning,

förvaring och transport. Det torde nämligen härvid icke höra förbises,

att upplysningsförfarandet, på sätt jag redan antydt, hufvudsakligen

utgör ett medel att undanröja eller förminska vissa olägenheter, som

utan den enskildes förvållande äro förenade med själfva tullbehandlingsförfarandet.

I fråga om generaltulIstyrelsens förslag till lönestat för den till

inrättande föreslagna nya byrån, har jag, på sätt redan af det föregående

framgår, i hufvudsak intet att erinra. Dock synes det mig icke

nödigt eller ens lämpligt att redan nu tillerkänna personalen rätt

till ålderstillägg å lönen. Om det förhållandet skulle inträffa, att byrån

skulle fortfara att vara uppförd på extra stat så länge, att skäl kunde

förefinnas, att en eller annan af personalen, i likhet med de ordinarie

tjänstemännen och betjänte inom generaltullstyrelsen, k om me i åtnjutande

af dylik ökning å lönen, lärer Kungl. Maj:t säkerligen vid äskandet

af förnyadt anslag för byrån beakta samma förhållande.

Till de löneförmåner, som, enligt hvad jag nu anfört, synas mig

böra utgå till personalen å byrån, komma jämväl vissa andra utgifter

för byråns verksamhet. Byråchef och öfriga tjänstemän torde nämligen.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

på sätt generaltullstyrelsen hemställt, böra komma i åtnjutande af

semester i likhet med ordinarie tjänstinnehafvare af motsvarande grad

å styrelsens öfriga byråer. Med afseende å ersättning till vikarie under

semester för tjänsteman å tullbehandlings- och upplysningsbyrån liksom

godtgörelse till möjligen erforderliga extra biträden samt expenser å

byrån erfordras emellertid icke något särskildt anslag. Utgifter af omförmälda

art kunna nämligen bestridas från de till generaltullstyrelsens

disposition för vikariatsersättningar, expenser m. m. ställda anslagsbelopp.

Ännu en af den nya byråns tillkomst föranledd utgiftspost, hvilken

redan föranledt ett Kungl. Maj:ts beslut i ämnet, återstår att

nämna. Jag syftar härmed på ersättning för hyra af lokal för byrån

och tillåter mig i detta afseende erinra om följande.

I underdånig skrifvelse den 22 oktober 1906 anförde generaltullstyrelsen,

att, då utredning för det dåvarande påginge angående inrättande

inom ämbetsverket af en så kallad tullteknisk byrå samt det

väl finge antagas, att denna byrå inom den närmaste tiden komme

till stånd, styrelsen ansett sig böra vidtaga förberedande åtgärder för

anskaffande af lokal åt nämnda byrå. De lägenheter, som af styrelsen

disponerades i störa tullhuset vid Skeppsbron, vore redan för sitt nuvarande

ändamål mycket knappa, hvadan något utrymme därstädes

icke funnes att för berörda byrå tillgå. Å andra sidan komme så

mycket samarbete att erfordras mellan styrelsens nuvarande afdelningar

och den tilltänkta nya byrån, att dennas lokal måste med nödvändighet

vara lätt tillgänglig från tullhuset. Ägaren till det tullhuset

angränsande huset n:o 40 vid Skeppsbron hade emellertid förklarat

sig villig att mot ett årligt hyresbelopp af 5,000 kronor åt

styrelsen upplåta till begagnande från och med den 1 januari 1907 den

två trappor upp i sistberörda hus belägna våning om sex rum med

tillhörande bekvämlighetsinrättningar äfvensom förbundit sig att, om

så begärdes och tillåtelse därtill lämnades, mot en årlig godtgörelse

af 200 kronor, medelst påbyggande af den mellan förenämnda två hus

redan befintliga täckta genomgång anordna en liknande direkt förbindelse

mellan sagda våning och styrelsens lokaler. Detta anbud

gällde dock endast under förutsättning, att hyreskontrakt blefve uppgjordt

och undertecknadt före den 1 januari 1907, men hade ägaren

emellertid förklarat, att, om det ifrågasatta hyresaftalet komme till

stånd, detsamma finge anses upphäfdt från och med den 1 juli samma

år, därest framställning därom gjordes före den 1 därförutgångne juni.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 24 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Froposition N:o 32.

Med tillkännagifvande häraf och enär den sålunda erbjudna lägenheten

syntes styrelsen blifva fullt ändamålsenlig och densamma i betraktande

däraf, att särskildt utrymme komme att erfordras för den nya

byråns profsamlingar och eventuellt äfven för laboratorium, ej heller

kunde anses blifva större än nödigt, hemställde styrelsen om berörda

lägenhets förhyrande för ändamålet.

Vid underdånig föredragning den 16 november 1906 af denna

generaltullstyrelsens skrifvelse fann Kungl. Maj:t godt ej mindre bemyndiga

styrelsen att med vederbörande på angifna villkor träffa aftal

om förhyrande för ifrågavarande ändamål af nämnda lägenhet för en

tid af fem år, räknadt från och med den 1 januari 1907, än äfven

förordna, att årliga hyresbeloppet, högst 5,200 kronor, skulle utgå af

tullmedlen.

Någon förhöjning af det förslagsanslag, som för, bland annat,

ändamål af nu ifrågavarande art finnes uppfördt å tullverkets omkostnadsstat,

synes emellertid icke af nu berörda anledning af nöden.

De medel, som för byråns verksamhet böra hos Riksdagen särskildt

äskas, torde sålunda inskränka sig till de belopp, som erfordras

för aflöning af byråns personal, utgörande sammanlagdt 24,500 kronor

för år räknadt.

I enlighet med hvad jag redan förut vid underdånig föredragning

af de till statsregleringen hörande frågor anfört beträffande beräknande

af nödigt anslag för nu förevarande ändamål, torde den författning,

som är afsedd att reglera det ifrågasatta nya förfarandet med afseende

å förhandsupplysning i tullbehandlingsfrågor, lämpligen böra träda i

kraft redan den 1 nästkommande juli, hvilket åter förutsätter, att den

nya byrå, som skulle hafva att handlägga dessa ärenden, kan vid

samma tid träda i verksamhet.

I öfverenstämmelse härmed har ock i statsverkspropositionen för

ändamålet beräknats ett belopp af 36,750 kronor, motsvarande förenämnda

för aflöning af byråns personal erforderliga medel för tiden

från och med den 1 juli 1907 till 1908 års utgång.

Då sistnämnda belopp blifvit i nyssberörda proposition allenast

provisorisk beräknad, torde framställning nu böra hos Riksdagen göras

om anvisande af beloppet — hvilket i likhet med aflöningarna till

generaltullstyrelsens personal i öfrigt torde böra utgå direkt af tullmedlen

— ä extra stat för år 1908, med rätt för Kungl. Maj:t att låta

förskottsvis under år 1907 utanordna en tredjedel däraf, eller 12,250

kronor.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alajds Nåd. Proposition N:o 32. 59

Naturligen blifva i följd af den nya byråns tillkomst åtskilliga

ändringar i eller förklarande tillägg till generaltullstyrelsens instruktion

erforderliga, en fråga, hvartill jag, sedan byråns organisation blifvit

slutligen bestämd och grunderna för dess verksamhet behörigen fastställda,

torde få återkomma.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i

enlighet med de af honom nu uttalade åsikter affattadt förslag till förordning

angående rätt att hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning

rörande tullbehandlingen af varor, afsedda att till riket införas, yttrade

departementschefen vidare:

Med åberopande af hvad jag sålunda anfört och då förenämnda

författningsförslag, hvilket i vissa hänseenden ingriper i den Riksdagen

hittills tillkommande bestämmanderätten öfver tullagstiftningen, följaktligen

bör underställas Riksdagens pröfning, hemställer jag i underdånighet,

att Kungi. Maj:t måtte

dels i särskild proposition föreslå Riksdagen att antaga berörda

af mig förordade förslag till förordning angående rätt att hos generaltullstyrelsen

erhålla upplysning rörande tullbehandling af varor, afsedda

att till riket införas;

dels ock i särskild proposition föreslå Riksdagen att, under förutsättning

af bifall till nyssnämnda förslag till förordning, till bestridande

af kostnader för en tullbehandlings- och upplysningsbyrå inom

generaltullstyrelsen å extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af

36,750 kronor, att utgå direkt af tullmedlen, med rätt för Kungl.

Maj:t att låta förskottsvis under år 1907 utanordna en tredjedel däraf,

eller 12,250 kronor.

Dessa af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställanden behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla; och skulle nådiga propositioner

till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bil. lätt.

vid detta protokoll utvisa.

Ex protocollo:

Algot Wahlin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1907:141 Skrifvelse till Konungen, angående anslag till bestridande af kostnaden för en tullbehandlingsoch upplysningsbyrå inom generaltullstyrelsen. s. 11 i texten
  2. SU 1907:117 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bestridande af kostnader för en tullbehandlingsoch upplysning sby rå inom generaltullst s. 1 i texten
  3. BevU 1907:11 Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående rätt att hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning rörande tullbehan s. 1 i texten