Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om skogsaccis

1908-03-20 · 71 sidor, varav 69 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 69 av 71 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1908:112, Med förslag till lag om skogsaccis

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

1

N:o 112.

Kwngl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag

till lag om skogsaccis; gifven Stockholms slott den 20

mars 1908.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om skogsaccis.

De till ärendet hörande handlingarna skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kunglig nåd och ynnest städse väl bevågen.

GUSTAF.

Carl Swartz.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 86 Höft. (No 112.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 112.

Förslag

till

lag om skogsaccts.

1 kap.

Allmänna grunder för skogsaccis och om användning

af skogsaccismedel.

1 §■

För afverkadt virke skall till den kommun, där skogen är belägen, i

den ordning, här nedan sägs, i allmänhet erläggas en afgift, benämnd

skogsaccis.

Skogsaccis utgår, räknadt för etthundra kronor af virkets taxerade

värde, med hälften af det belopp, hvilket under det år, taxeringen sker,

på grund af kommunal- och kyrkostämmors beslut sammanlagdt utgöres

blom kommunen för tio fyrkar eller hel bevillningskrona, dock icke med

mera än två för hundra af det taxerade värdet.

Om något år utskylder, som i föregående stycke omförmälas, icke

inom kommunen utgöras, utgår således ej heller skogsaccis.

2 §.

Till kommunen inflytande skogsaccismedel skola, i den mån desamma

icke, enligt hvad i 3 § sägs, under nästföljande år komma till användning,

afsättas till en särskild fond, kallad skogsaccisfonden, hvilken förvaltas

af kommunalnämnden.

Räntor, som upplöpa å fondens medel, tillgodoföras fonden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

3 §•

Kommunalnämnden åligger att hvarje år i sammanhang med uppgörandet

af inkomstförslaget för kommunen beräkna skogsaccisfondens behållning

vid nästföljande års början, där sådan fond finnes, och den på

grund af löpande årets taxering utgående skogsaccisen.

Af sålunda tillgängliga medel må enligt kommunalstämmans beslut

såsom tillskott till täckande af sådana utgifter för nästföljande år för kommunala

och kyrkliga ändamål, till hvilka enligt gällande kommunalförfattningar

medel eljes skulle beredas genom utdebitering på samtliga skattskyldiga,

användas högst så stort belopp, att utdebiteringen för fyrk eller

bevillningskrona under nästföljande år kommer att med en fjärdedel understiga

utdebiteringen för fyrk eller bevillningskrona under löpande året.

Detta tillskott användes till bestridande af utgifter, som kommunalstämman

beslutat för det nästföljande året, i den mån tillskottet därtill

förslår. Skulle tillskottet vara större än som erfordras för täckande af

nämnda utgifter, skall öfverskottet afräknas på hvad kyrkostämman beslutat

till uttaxering under det nästföljande året.

2 kap.

Om taxering till skogsaccis.

4 §■

Taxering till skogsaccis verkställes af kommunalnämnden samt har till

ändamål att genom uppskattning fastställa virkets skogsvärde eller det värde

å rot, virket efter ortens pris ägt, då det afverkades.

Taxeringen kan dock efter beslut af kommunalnämnden verkställas af

ordföranden jämte utsedda delegerade af nämnden; och gäller hvad i denna

lag stadgas om kommunalnämnden i sådant fall om dylik delegation.

5 §•

Taxeringen har till föremål:

a) virke, som under nästföregående år afverkats, där ej virket blifvit

användt för sådant ändamål, hvarom i 7 § förmäles, eller ock blifvit upplagdt

till användning för dylikt ändamål;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 112.

b) virke, som varit upplagdt till användning för i 7 § omförnuildt

ändamål och af sådan anledning icke förut taxerats, men under nästföregående

år afyttrats annorledes än i samband med fastigheten eller eljes

af ägaren användts för annat ändamål än i 7 § sägs.

Yirket skall med afseende på taxering anses afverkadt först då det

blifvit så tillredt och upplagdt, att dess mängd kan bestämmas, samt, hvad

beträffar kolvirke, först då det blifvit rest eller lagdt till kolning eller

förts från skogen för att annorstädes kolas. Har virket, sedan det fällts

men innan med detsamma vidtagits sådan åtgärd som nu är sagd, sålts

eller eljes af annan förvärfvats, skall det dock anses hafva blifvit afverkadt,

när det såldes eller eljes af annan förvärfvades.

6 §.

Till virke hänföras i denna lag jämväl vindfälld skog, toppar och

annat affallsvirke, men ej stubbar, löf, näfver eller bark.''|_ §

7 §•

Virke, som användes för egendomens eller därmed sambrukad fastighets

behof af byggnads-, slöjd- eller stängselvirke samt bränsle, är ej föremål

för taxering, ej heller sådant virke, som användes för fullgörande af

egendomen enligt lag eller eljes åliggande byggnads- eller underhållsskyldighet

eller som från allmän skog på grund af särskild föreskrift afgiftsfritt

utlämnas.

Virke, som från allmänningsskog kostnadsfritt till delägare i allmänningen

upplåtits för afverkning, skall i här ofvan nämnda fall så anses,

som om det afverkats å den egendom, för hvilken upplåtelsen skett.

8 §•

Befinnes vid den uppskattning, som för taxeringen äger rum, att

skogsvärdet samrnanlagdt icke uppgår till 100 kronor, skall det ej till

taxering upptagas.

I öfrig! iakttages vid taxeringen, att det för en hvar accisskyldig

sammanräknade skogsvärdet utföres i fulla tiotal kronor, så att Överskjutande

belopp, som icke uppgår till fullt tiotal, bortfaller.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

5

3 kap.

Om hvem skyldighet åligger att erlägga skogsaccis.

9 §•

Skogsaccis erlägges

a) för virke, som taxerats enligt 5 § a), af afverkaren, och

b) för virke, som afses i 5 § b), af den, som med virket så förfarit,

att enligt samma lagrum accisplikt för virket inträdt.

Med afverkare förstås i denna lag den som, då virket fälles, äger förfoga

öfver virket; dock att, där annan äger rätt till affallsvirket, denne

skall anses såsom afverkare i fråga om sådant virke.

4 kap.

Om uppgifter till ledning vid taxeringen m. m.

10 §.

Skyldighet att på heder och samvete afgifva deklaration till ledning

vid taxeringen åligger en hvar accispliktig för virke, som han under

nästföregående året inom kommunen afverkat, i den mån virket ej användts

för ändamål, som i 7 § omförmäles, eller ock blifvit upplagdt till användning

för sådant ändamål; så ock för förut ej taxeradt virke, hvarmed han

under nästföregående år så förfarit, att accisplikt enligt 5 § b) för virket

inträdt.

11 §.

Deklaration skall i enlighet med fastställdt formulär skriftligen afgifvas

och innehålla uppgift om skogens beteckning och läge samt, hvad

angår timmer, om stycketal och kubikmassa i fast mått och, beträffande

öfriga virkesslag, om kubikmassa i fast eller löst mått, dock att hvad angår

flottgods stycketal tillika alltid skall uppgifvas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 112.

Möter i särskild fall svårighet att uppgifva kubikmassa, må deklarationen

i stället upptaga stycketal och dimensioner; dock vare sådant ej

medgifvet för den, som yrkesmässigt drifver trävarurörelse.

Uppgiftspliktig vare obetaget ej mindre att föreslå det skogsvärde, hvartill

han anser uppgifven virkesmängd böra uppskattas, än äfven att lämna

alla sådana upplysningar, som han anser tjäna till ledning vid hans taxering.

12 §.

Den, som kolat under nästföregående år afverkadt virke, må, om han

hellre vill, i sin deklaration angifva, i stället för kubikmassan kolvirke,

mängden af de kol, som vid kolningen erhållits. Hvad sålunda är sagdt,

gäller dock ej beträffande kolvirke, som förts från skogen för att annorstädes

kolas.

13 §.

Uträkningen af kubikmassa, där sådan i deklarationen uppgifves, bör ske:

för timmer: efter toppmått eller mått på midten i enlighet med den

metod, som användts för timrets intumning;

för sparrar, bjälkar och spiror: efter virkets mått på midten; samt

för grufstolpar, pappersmasseved och annan ved: efter det mått, fast

eller löst, som blifvit användt vid mätningen;

börande i deklarationen tillika angifvas det mått, som sålunda i

hvarje särskildt fall användts.

14 §.

Till ytterligare ledning vid taxeringen vare vederbörande skyldig att

på anmaning af ordföranden i kommunalnämnden aflämna afverkningsjournaler,

tumlistor eller andra handlingar, som anses vara af betydelse för

taxeringen.

Dessa handlingar böra, om vederbörande därom gjort framställning, af

ordföranden i rekommenderadt bref med allmänna posten återsändas senast

fjorton dagar efter det de till honom inkommit.

15 §.

Skyldighet att afgifva deklaration åligger för omyndig förmyndaren, för

sådan frånvarande, för hvilken god man af domstol förordnats, gode man
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition No 112.

nen för hvad han har under sin förvaltning, samt för oskiftadt stärbhus

den som i boet sitter, ehvad han är delägare eller syssloman.

För annan än enskild person och oskiftadt stärbhus åligger uppgiftsskyldigheten

vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman eller ombud; dock

att beträffande statens skogar och sådana boställsskogar, öfver hvilkas afkastning

boställshafvaren icke äger att fritt förfoga, deklaration afgifves af

vederbörande jägmästare.

16 §.

En hvar, som önskar upplysning rörande beskaffenheten af sin uppgiftsskyldighet

eller sättet för dess fullgörande, äger att för sådant ändamål

hänvända sig till ordföranden i vederbörande kommunalnämnd, hos hvilken

jämväl deklarationsblanketter skola kostnadsfritt tillhandahållas.

17 §.

Deklaration skall före den I april aflämnas till vederbörande kommunalnämnds

ordförande.

18 §.

1 mom. Har deklaration icke inom föreskrifven tid afgifvits eller

befinnes afgifven deklaration ofullständig, bör kommunalnämndens ordförande,

i händelse sådant pröfvas för taxeringen erforderligt, föranstalta därom, att

deklaration infordras samt att ofullständig deklaration fullständigas.

För sådant ändamål äger han anlita, därest den uppgiftsskyldige är

bosatt å landet, länsmannen i orten samt i Stockholm öfverståthållarämbetet

och i annan stad magistraten; och åligger det dessa myndigheter att

ofördröjligen mot bevis tillställa den uppgiftsskyldige anmaning att vid

äfventyr, som i 19 § sägs, inom åtta dagar efter anmaningens mottagande

fullgöra sin deklarationsplikt. Sådan anmaning skall, där infordrandet föranledts

af ofullständighet i aflämnad deklaration, jämväl innehålla underrättelse,

i hvithet afseende deklarationen befunnits ofullständig.

I fall, då det åligger offentlig tjänsteman att afgifva deklaration, må

kommunalnämndens ordförande för anmaningens verkställande anlita biträde

af Ivungl. Maj:ts befallningshafvande.

I enahanda ordning, som här ofvan nämnts, äger kommunalnämndens

ordförande förfara, då fråga är om infordrande af handling, hvarom i 14 §

förmäles.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

2 mom. Lämnar afgifven deklaration icke tillräcklig ledning för taxeringen,

må ytterligare upplysning infordras från den uppgiftspliktige. Sådan

upplysning kan muntligen afgifvas hos kommunalnämnden.

3 mom. Samtliga i detta kapitel omförmälda uppgifter äfvensom enligt

14 § infordrad handling må jämväl kunna på den uppgiftspliktiges

eget äfventyr i betaldt bref med allmänna posten insändas.

19 §.

Underlåter deklarationspliktig att inom föreskrifven tid afgifva deklaration,

må klagan öfver taxeringen af honom ej föras. År deklaration

därutinnan ofullständig, att virke, som bort upptagas, utelämnats, äge enahanda

påföljd rum i fråga om taxeringen för sådant virke.

Hörsammar ej deklarationspliktig, som underlåtit afgifva deklaration, anmaning

enligt 18 § att fullgöra sin deklarationsplikt, böte tio procent af den

skogsaccis, som varder honom påförd, dock minst fem kronor.

Åtlyder icke den, som afgifvit ofullständig deklaration, anmaning att

fullständiga densamma, vare förfallen till böter, svarande mot tio procent

af den skogsaccis, som belöper å värdet af det icke uppgifna virket, dock

minst fem kronor, och bafve därjämte förlorat rätten att klaga öfver taxeringen

jämväl i fråga om det uppgifna virket.

Hörsammar någon ej anmaning att förete handling, som i 14 § sägs,

vare han förlustig rätten att fullfölja talan i målet.

Gitter den uppgiftsskyldige visa giltig ursäkt för underlåtenheten eller

är fråga om virke, för hvilket staten är accispliktig, äge här stadgad påföljd

icke rum.

20 §.

Har någon, som ej är att hänföra till offentlig tjänsteman, i afgifven

deklaration mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande och därigenom

föranledt, att skogsvärde icke eller endast till någon del blifvit taxeradt,

höte från och med fyra till och med tio gånger det accisbelopp, som genom

det svikliga förfarandet undandragits kommunen, dock minst tjugufem kronor.

21 §.

Gör offentlig tjänsteman sig skyldig till underlåtenhet enligt 19 § eller

förbryter han sig på sätt i 20 § sägs, vare underkastad ansvar såsom för

annan förseelse i tjänsten.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 112.

9

22 §.

1 mom. Utan hinder af att deklaration uteblifvit och med rätt att

pröfva, i hvad mån deklaration är af beskaffenhet att böra läggas till grund

för taxeringen, äger kommunalnämnden att bestämma accispliktigs taxering.

2 mom. Följes icke af accispliktig lämnad uppgift vid hans taxering,

skola skälen därför tydligen angifvas genom anteckning i nämndens protokoll;

och skall tillika underrättelse i hvad mån afvikelse skett och om skälen

därför i rekommenderadt bref med allmänna posten den accispliktige under

.i deklarationen angifven adress kostnadsfritt, så fort ske kan, tillsändas.

5 kap.

Om eftertaxering.

23 §.

Har uppgiftsskyldig brustit i fullgörandet af sin deklarationsplikt eller

gjort sig skyldig till sådant svikligt förfarande, som i 20 § sägs, och

har däraf föranledts, att taxering till behörigt belopp icke kommit till

stånd, skall det år, då sådant varder för kommunalnämnden kändt, den

accispliktige eftertaxeras till det belopp, som genom berörda förfarande

undandragits taxering.

Eftertaxering må icke ske senare än fem år efter det år, då taxering

rätteligen bort ske. Har, då fråga uppstår om eftertaxering af enskild

accispliktig, denne aflidit, taxeras hans dödsbo; dock att sådan taxering

icke må ske senare än ett år efter utgången af det kalenderår, under hvilket

bouppteckning blifvit för registrering ingifven eller af vederbörande

domstol förrättad. Stärbhuset svare icke för accisbeloppet med mera än tillgångarna

i boet. Är boet skiftadt, taxeras delägare en hvar efter sin lott

i boet, men svare icke för accis till högre belopp, än hans lott i boet utgör.

Bih. till Biksd. Prot. 1.908. 1 Sami. 1 Äfd. 86 Häft.

o

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

6 kap.

Om taxeringens förrättande samt om besvär.

24 §.

I början af hvarje år utfärdar kommunalnämnden i kommun, inom

hvilken taxering till skogsaccis kan antagas ifrågakomma, kungörelse

angående den förestående taxeringen. Uti denna kungörelse, hvilken

skall uppläsas från predikstolen och, där så lämpligen kan ske, införas i

tidning i orten, erinras vederbörande om skyldigheten att aflämna deklaration

samt om påföljden för uraktlåtenhet härutinnan, hvarjämte underrättelse

meddelas om tid och ställe för deklarationernas afrinnande äfvensom

därom att accispliktig, som önskar upplysning om beskaffenheten af honom

åliggande uppgiftsskyldighet och sättet för dess fullgörande, äger att för

sådant ändamål hänvända sig till kommunalnämndens ordförande.

Om något år af anledning, som i 1 § tredje stycket omförmäles,

skogsaccis icke skall utgå inom kommunen, skall kommunalnämnden i samma

ordning som ofvan nämnts kungöra, att uppgiftsskyldighet och taxering

under året icke äga rum.

25 §.

Kommunalnämndens ordförande, hvilken tillika är föredragande, åligger

särskildt:

a) att tillhandahålla deklarationsblanketter samt på begäran meddela

uppgiftspliktig erforderliga upplysningar rörande beskaffenheten af den

honom åliggande uppgiftsskyldigheten och sättet för dess fullgörande;

b) att samla, ordna, numrera och granska de för taxeringen aflämnade

deklarationerna, vidtaga åtgärder för uteblifna uppgifters eller eljes erforderliga

handlingars införskaffande samt i öfrigt söka att inhämta upplysningar

till ledning för en noggrann och tillförlitlig taxering;

c) att vid nämndens sammanträden tillhandahålla och meddela ledamöterna

alla i och för taxeringen erhållna uppgifter och handlingar samt

efter sorgfällig beredning göra de anmärkningar och framställningar, hvartill

han för en behörig taxering finner sig äga anledning;

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 112.

d) att noga tillse, att till ledning för taxeringen aflämnade uppgifter

och handlingar, ehvad de afse pågående eller redan verkställd taxering,

icke varda för obehöriga tillgängliga, för hvilket ändamål sådana uppgifter

och handlingar, när de icke för taxering erfordras, böra under säkert lås

förvaras;

e) att i rekommenderadt bref med allmänna posten, så fort ske kan,

tillsända uppgiftsskyldig, hvilkens deklaration icke blifvit vid taxeringen

följd, underrättelse att och i hvad mån afvikelse skett och om skälen

därför;

/) att på begäran af uppgiftspliktig utan lösen meddela bevis om mottagande

af deklaration eller annan handling; samt

g) att afgifva förklaring öfver besvär angående taxering.

26 §.

Taxeringen skall, så fort ske kan, påbörjas och vara afslutad före

den 1 juni.

I fråga om tid för kommunalnämndens sammanträden samt om beslutmässighet,

tillkallande af suppleant, påföljd för uteblifvande från utsatt

sammanträde och omröstning skall i tillämpliga delar gälla hvad i förordningen

om kommunalstyrelse på landet är eller varder stadgadt; dock att,

om vid skiljaktiga meningar rösterna utfalla lika, den mening skall blifva

gällande, som länder till den accispliktiges förmån, och endast om denna

grund ej kan tillämpas, den som ordföranden biträder.

Ordförande och ledamot skall afträda, såväl då fråga förekommer om

hans egen, hans föräldrars, hustrus, barns eller syskons taxering, som ock

då fråga är om taxering af bolag eller förening, hvars styrelse han tillhör,

eller af accispliktig, af hvilken han uppbär aflöning.

Om i följd af jäf emot ledamot af kommunalnämnden denna i något

ärende ej är beslutför, må de öfriga ledamöterna inkalla annan till ledamot

valbar person att deltaga i ärendets afgörande.

27 §.

Öfver kommunalnämndens beslut i taxeringsfrågor skall af ordföranden

föras särskilt protokoll. Sådant protokoll skall upptaga de närvarandes

namn. Jämte det skälen till beslut, i händelse detta afviker från afgifven

deklaration, skola i protokollet angifvas, skall i de fall, då ordförandens mening

icke gjort sig gällande, särskilt antecknas den taxering, han ansett böra be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Mqj:ts Nåd. Proposition No 112.

stämmas; och är det jämväl hvar och en af de öfriga ledamöterna ohetaget

att få sin afvikande mening i protokollet införd, såvida densamma, skriftligen

affattad, till ordföranden aflämnas.

Har någon brustit i fullgörande af sin deklarationsplikt, skall ock sådant

till protokollet antecknas.

Protokollet, som föres i fortlöpande följd, justeras efter fullbordadt

taxeringsarhete. Justeringen sker inför nämnden och bestyrkes genom å

protokollet tecknadt intyg af två ledamöter.

28 §.

Kommunalnämndens sammanträden i taxeringsfrågor hållas inom slutna

dörrar; dock är accispliktig berättigad att inför nämnden företräda för att

meddela upplysningar rörande taxeringen, i hvad den honom angår.

Så vidt utan hinder för taxeringsförrättningens fortgång sig göra låter,,

bör begärd upplysning om påförd taxering på stället meddelas.

29 §.

Öfver taxeringen upprättas af kommunalnämndens ordförande särskild

längd, kallad skogsacdslängd, däri för en hvar upptagas det skogsvärde,

hvarför han inom kommunen taxerats, den skogsaccis, som därå enligt 1 §

belöper, och de anteckningar, som eljes anses böra göras.

Skogsaccislängden underskrifves af ordföranden och två ledamöter.

30 §.

Sedan taxeringsarhetet afslutats, åligger det kommunalnämndens ordförande

att ofördröjligen kungöra, att skogsaccislängden blifvit upprättad

samt att kännedom om dess innehåll kan på angifvet ställe inhämtas under

en tid af minst fjorton dagar, räknadt från det kungörelsen blifvit från

predikstolen uppläst. Kungörelsen bör jämväl innehålla underrättelse om

hvad den, som med kommunalnämndens beslut icke åtnöjes, har att iakttaga

för sökande af ändring däri.

31 §.

Före den 15 juli skola skogsaccislängden, behörigen summerad, taxeringsprotokollet

samt deklarationerna med tillhörande handlingar af kommunalnämndens

ordförande insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 112.

13

32 §.

Atnöjes ej den, som taxerats till skogsaccis, med taxeringen, må han,

om han icke enligt stadgandet i 19 § förlorat rätt till talan, i taxeringen

söka ändring hos pröfningsnämnden genom besvär, hvilka, skriftligen affattade,

skola senast före klockan tolf på dagen den 15 juli eller, om då

är helgdag, nästföljande dag till Kungl. Maj:ts befallningshafvande ingifvas.

33 §.

Pröfningsnämnden, som endast efter anförda besvär har att taga befattning

med taxering till skogsaccis, äger att meddela sådan rättelse i

öfverklagad taxering, som finnes af omständigheterna påkallad.

34 §.

1 mom. Alla pröfningsnämndens beslut i fråga om taxeringen till

skogsaccis skola upptagas i nämndens protokoll. Taxering, som af pröfningsnämnden

blifvit fastställd annorlunda än kommunalnämnden bestämt,

skall införas i skogsaccislängden, däruti den protokollsparagraf, som innehåller

dylikt beslut, bör angifvas. Det åligger kronoombudet hos nämnden

att med sin underskrift å längden vitsorda däri enligt pröfningsnämndens

beslut införda förändringar.

2 mom. Inom tre veckor efter pröfningsnämndens sista sammanträde

skola skogsaccislängden, kommunalnämndens protokoll och utdrag af pröfningsnämndens

protokoll, i hvad taxeringen till skogsaccis inom kommunen

angår, genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes försorg öfversändas till

kommunalnämndens ordförande.

För utdraget af pröfningsnämndens protokoll äger protokollsföranden

uppbära ersättning af vederbörande kommuns skogsaccismedel med två kronor

arket.

35 §.

1 mom. Har den, som taxerats till skogsaccis, ej hos pröfningsnämnden

öfverklagat taxeringen, i hvad honom rörer, må han icke, utom i fall

som nedan sägs, emot taxeringen föra talan.

Eljes må besvär öfver pröfningsnämndens beslut anföras af den, som

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

taxerats till skogsaccis, i hvad pröfningsnämndens beslut gått honom emot,

äfvensom af vederbörande kommun, så vidt taxering till skogsaccis blifvit

af pröfningsnämnden nedsatt eller upphäfd; och skola besvären, ställda till

kammarrätten, ingifvas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande före klockan

tolf å sista helgfria dagen i december månad det år, taxeringen ägt rum,

vid påföljd att besvären eljes icke varda till pröfning upptagna. Sedan

öfver inkomna besvär förklaring från vederbörande infordrats och tillsedt

blifvit, att vid besvärshandlingarna varda fogade såväl utdrag af skogsaccislängd

samt kommunal- och pröfningsnämndernas protokoll, i hvad de

den öfverklagade taxeringsfrågan angå, som ock de till bemälda nämnder

i frågan ingifna handlingarna, insänder Kungl. Maj:ts befallningshafvande

till kammarrätten samtliga handlingarna med de upplysningar och erinringar,

som besvären anses påkalla.

Den, hvilkens deklaration icke blifvit af kommunalnämnden följd och

till hvilken underrättelse därom icke blifvit i den ordning, som i 22 § 2 mom.

föreskrifves, afsänd före den 15 juni, äge ock, därest han ej enligt 19 §

förlorat sin talan, att, utan hinder däraf att han icke hos pröfningsnämnden

öfver klagat taxeringen, i här ofvan stadgad tid och ordning anföra besvär

hos kammarrätten angående sin taxering, i hvad densamma bestämts annorlunda

än han uppgifvit.

2 mom. Så snart ofvan stadgade besvärstid gått till ända, införe

Kungl. Maj:ts befallningshafvande uppgift å anförda besvär i den förteckning

öfver besvär i taxeringsmål, som jämlikt 53 § 2 mom. bevillningsförordningen

skall till kammarrätten öfver sändas.

36 §.

Har någon blifvit taxerad till skogsaccis å ort, där han icke varit

deklarationsskyldig, äge han att häröfver hos kammarrätten anföra besvär,

hvilka, vid påföljd att besvären eljes icke varda till pröfning upptagna,

skola inom natt och år, efter det att skogsaccis honom alfordrats, ingifvas

till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, inom hvilket taxeringen

skett, hvarefter med ärendet förfares i enahanda ordning, som i 35 § 1

mom. stadgas.

37 §.

1 mom. Förbrytelse, hvarom i 20 § sägs, är föremål för allmänt åtal

och åtalas vid allmän domstol.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 112.

Då till följd af uraktlåtet fullgörande af de i denna lag meddelade

föreskrifterna fråga eljes uppstår om tillämpning af däri stadgadt bötesansvar,

skall af kommunalnämndens ordförande anmälan därom göras hos Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, som, efter pröfning af härvid förekommande

förhållanden, förordnar om uttagande af de böter, hvartill någon finnes

hafva gjort sig förfallen.

2 mom. Den, som icke nöjes åt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

beslut, hvarigenom han enligt denna lag fällts till böter, äger att, med

iakttagande af hvad i allmänhet är stadgadt angående dylika besluts Överklagande,

öfver det meddelade beslutet anföra besvär hos kammarrätten,

hvilka besvär böra vara dit inkomna före klockan tolf å trettionde dagen

efter erhållen del af samma beslut.

3 mom. Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla vederbörande

kommuns skogsaccisfond. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola

de förvandlas efter allmän strafflag.

38 §.

Den, som icke åtnöjes med kammarrättens utslag, äger att däri hos

Konungen söka ändring genom besvär, hvilka före klockan tolf å sextionde

dagen efter erhållen del af utslaget skola till finansdepartementet ingifvas

tillika med bevis om dagen, då klaganden af utslaget erhöll del; skolande

borgen för kostnad och skada icke erfordras.

39 §.

Om vederbörande myndighet vid pröfning af anförda besvär befriar

någon från skogsaccis på den grund, att annan person bort uppföras till

utgörande af densamma, må myndigheten öfverflytta taxeringen å denne.

40 §.

1 mom. Besvär, om hvilka i denna lag förmäles, må jämte tillhörande

handlingar kunna, under iakttagande af stadgad tid och ordning, på klagandens

eget äfventyr i betaldt bref med allmänna posten insändas till den

myndighet, till hvilken besvären skola enligt lagen ingifvas.

2 mom. Den, som vill öfver kommunalnämnds eller pröfningsnämnds

beslut anföra besvär, är berättigad att, då han i sådant afseende anmäler

sig hos kommunalnämndens ordförande, kostnadsfritt erhålla för dylikt besluts

Överklagande erforderligt utdrag af skogsaccislängd och protokoll.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 112.

16

7 kap.

Om debitering och uppbörd.

41 §.

Sedan skogsaccislängden, enligt hvad i 34 § 2 mom. sägs, från

Kungl. Maj :ts befallningshafvande återställts till kommunalnämndens ordförande,

åligger det kommunalnämnden att uträkna och i skogsaccislängden

införa skogsaccis på grund af taxering, som af pröfningsnämnden bestämts,

samt utfärda debetsedlar å skogsaccis och låta tillställa de accispliktiga

desamma minst fjorton dagar före upphördsstämman.

Debetsedel skall upptaga den summa skogs värde, hvarför den accispliktige

inom kommunen taxerats, och den skogsaccis, som därå belöper.

Uppbördsstämma hålles efter den 15 oktober.

Därest uppbörd af skogsaccis äger rum i sammanhang med uppbörden

af de allmänna kommunalutskylderna, skall skogsaccis påföras i den

debetsedel å kommunalutskylder, som enligt 66 § förordningen om kommunalstyrelse

på landet kan varda för den accispliktige utfärdad.

42 §.

Hvad i öfrigt är eller varder i förordningen om kommunalstyrelse på

landet stadgadt angående uppbörd, indrifning och redovisning af kommunalutskylder,

gälle i tillämpliga delar jämväl angående skogsaccis.

43 §.

Har vid skogsaccisens uträknande eller debetsedels utskrifvande fel

förelupit, göres anmälan därom till kommunalnämnden, som utfärdar behörigen

rättad debetsedel, hvarjämte i skogsaccislängden införes erforderlig

rättelse.

44 §.

Af skogsaccismedlen skall efter kommunalstämmans pröfning utgå

skälig ersättning till kommunalnämndens ordförande för hans besvär med

taxeringsarbetet. Kostnad för blankettryck, postafgifter och andra nödiga

utgifter skola ock af dessa medel gäldas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

17

8 kap.

Öfriga föreskrifter.

45 §.

I granskningen af deklaration och andra enligt denna lag aflämnade

handlingar äga vederbörande nämnders samtliga ledamöter eller delegerade

deltaga. Utan därtill af deklarationsskyldig lämnadt medgifvande må de

i öfrigt ej vara tillgängliga för andra än de ämbets- och tjänstemän, hvilka.

för sin befattning äga att däraf erhålla del. Ej heller må i berörda handlingar

lämnade uppgifter i nämndernas protokoll intagas i vidare mån än

som anses oundgängligen erfordras; och skola utom i fall, där besvär fullföljas,

deklarationerna efter taxeringsårets utgång hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande

förvaras, intill dess fem år förflutit, hvarefter de förstöras.

46 §.

De bestyr, som enligt här ofvan meddelade föreskrifter åligga kommunalnämnd,

skola i stad fullgöras af drätselkammaren, likasom hvad i

lagen är sagdt om tillämpning af förordningen om kommunalstyrelse på

landet skall med afseende på skogsaccis i stad gälla om förordningen om

kommunalstyrelse i stad.

Denna lag gäller dock icke beträffande Stockholm,

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909.

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 A/d. 86 Häft.

3

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

19

I deklaration för skogsaceis skall upptagas virke, som deklaranten under nästföregående året

inom kommunen afverkat.

Härvid undantagas virke, som han användt för egendomens eller därmed sambrukad fastighets

behof af byggnads-, slöjd- eller stängselvirke samt bränsle eller för fullgörande af egendomen enligt

lag eller eljes åliggande byggnads- eller underhållsskyldighet, äfvensom virke, som blifvit upplagdt

till användning för sådant ändamål (husbehofsvirke).

Har virke, som varit upplagdt till användning för berörda ändamål och af sådan anledning

icke förut taxerats, under nästföregående året afyttrats annorledes än i samband med fastigheten eller

eljes af ägaren användts för annat ändamål än ofvan sagts, skall det i deklarationen upptagas.

Virket anses afverkadt först då det blifvit så tillreda och upplagdt, att dess mängd kan bestämmas,

samt, hvad beträffar kolvirke, först då det blifvit rest eller lagdt till kolning eller förts från

skogen för att annorstädes kolas. Har virket, sedan det fällts men innan med detsamma vidtagits

sådan åtgärd som nu är sagd, sålts eller eljes af annan förvärfvats, skall det dock anses hafva blifvit

afverkadt, när det såldes eller eljes af annan förvärfvades.

Till virke hänföras jämväl vindfälld skog, toppar och annat affallsvirke, men ej stubbar, löf,

näfver eller bark.

Uppgiftspliktig är i allmänhet afverkaren. För accispliktigt virke, som varit upplagdt till användning

för husbehof, är den uppgiftspliktig, som försålt virket annorledes än i samband med

fastigheten eller eljes användt det för annat ändamål än husbehof.

Med afverkare förstås den som, då virket fälles, äger förfoga öfver virket; dock att, där annan

äger rätt till affallsvirket, denne anses såsom afverkare i fråga om sådant virke.

Deklaration skall innehålla uppgift om skogens beteckning och läge samt, hvad angår timmer,

om stycketal och kubikmassa i fast mått och, beträffande öfriga virkesslag, om kubikmassa i fast

eller löst mått. Hvad angår flottgods, skall stycketal alltid uppgifvas.

Möter i särskildt fall svårighet att uppgifva kubikmassa, må deklarationen i stället upptaga

stycketal och dimensioner; dock är sådant ej medgifvet för den, som yrkesmässigt drifver trävarurörelse.

Uppgiftspliktig är det obetaget ej mindre att föreslå det skogsvärde (virkets värde på rot),

hvartill han anser uppgifven virkesmängd böra uppskattas, än äfven att lämna alla sådana upplysningar,

som han anser tjäna till ledning vid hans taxering.

Den, som kolat under nästföregående år afverkadt virke, må, om han hellre vill. i sin deklaration

angifva, i stället för kubikmassan kolvirke, mängden af de kol, som vid kolningen erhållits.

Hvad sålunda är sagdt, gäller dock ej beträffande kol virke, som förts från skogen för att annorstädes

kolas.

Uträkning af kubikmassa bör ske:

för timmer: efter toppmått eller mått på midten i enlighet med den metod, som användts

för timrets intumning;

för sparrar, bjälkar och spiror: efter virkets mått på midten; samt

för grufstolpar, pappersmasseved och annan ved: efter det mått, fast eller löst, som blifvit

användt vid mätningen;

börande i deklarationen tillika angifvas det mått, som sålunda i hvarje särskildt fall användts.

Deklaration skall aflämnas före den 1 april till vederbörande kommunalnämnds ordförande, i

stad till drätselkammarens ordförande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 112.

DEKLARATION till ledning vid t

Undertecknad har i

socken (stad) af

a) afverkat:

Timmer

Sparrar

Bjälkar

Spiror

Skogens beteckning och läge.

Stycketal.

Kubik-

meter.

Stycketal. K^ik‘

meter.

Stycketal.

Kubik-

meter.

Stycketal.

Kubik-

meter.

Grufs

Stycketal,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 112.

21

xering till skogsaccis år 19

-län under nästföregående år

(Denna del af

blanketten

förbehålles

kommunalnämnden-)
-

lpar

Pappersmasseved

Brännved

Kolvirke

m. in.

Anmärkningar.

(Här angifvas träslag, det mått, som användts.

äfvensom dimensioner, där kubikmassa ej kan upp- gifvas, m. m.)

Kubik-

meter.

...........

Stycketal.

1

............

..... .....

Kubik-

meter.

Kubik-

meter.

■...........-......

__________________

Stycketal.

Kubik-

meter.

—

.......

—

..................

Transport j

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

Transport

b) i (ifrigt tillgodogjort mig:

(Här uppgifves för husbehof förut upplagdt virke, som under nästföregående år försålts eller annorledes tillgodogjorts för

annat ändamål än husbehof, m. m.)

Stimma

Att de i förestående deklaration meddelade uppgifterna äro med sanningen öfverensstämmande, betygas på heder

och samvete.

den_________________________________________________19.

Namn: -

Titel eller yrke:

Adress:_____________

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 112.

23

Skogsaccislängd

socken

i

.... län

&r 19

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition No 112.

Nummer å

deklaration.

Den accispliktiges namn och titel

eller yrke samt hemvist.

Fastighetens

§ i kommunalnämn- dens protokoll.

Af kommunalnämn- den taxeradt

skogs värde.

namn.

Jordeboks-

nummer.

Parti-

summa.

Hufvud-

summa.

1

Sågverksägaren Axel Jakobson i

Backen ...........................

Aborrträsk ......

3

2

14,720

2

Aktiebolaget Sparreholms ång-

Ekeby .....................

i

3,600

såg, Tomtebo ...................

Äskedal ........

2

4,590

8,190

8

Hemmansägaren Olof Andersson

i Degerön ........................

Degerön .......

7

370

Kungl. Domänstvrelsen............

Rolfsta.................

1

1,650

4

Venamo härads allmännings-

Skogsbergs allmännings-

styrelse ...........................

del......

35,700

Sörfors trävaruaktiebolag.........

Fuskås .....................

1

3

28,510

5

Disponenten E. A. Lindeberg ...

Hellbo .....................

4

4

—

12,600

6

Torparen H. Grafström .........

Trogsta.....................

2

60

Medvik .....................

1

—

40

100

Summa

101,840

Enligt pröfningsnämndens beslut:

Trävaruhandlaren V. Tybell i

Gransäter .........................

Rolfsta .....................

1

—

—

—

101,840

2,800

99,540

Summa enligt kommunalnämndens beslut ......... .......

Den af pröfningsnämnden beslutade minskningen utgör

Således återstå

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

25

Uträknad

skogsaccis

å...?..kr, för

100 kr. skogs- yärde.

§ i pröfningsnämn-

dens protokoll.

Af pröfnings- nämnden

beslutad än- dring i

taxeradt

skogsvärde.

På grund af

pröfnings- nämndens be- slut uträknad

skogsaccis.

Anteckningar.

294

40

—

—

—

—

—

—

163

80

—

—

—

—

7

40

56

__

_

_

33

714

62

65

0

33,400

0

668

570

20

68

—

—

—■

Har icke afgifvit deklaration.

252

—

—

—-

-—

_

2

—

—

—

—

—

2,036

80

62

1,650

33

N. N. den .............. maj 19

N. N.

ordförande.

N. N.

N. N.

2,036

80

46

—

1,990

80

Att de af pröfningsnämnden beslutade ändringarna äro riktigt införda,

vitsordas af

N. N.

Kronoombud.

Bill. till Bilcsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 86 Häft.

4

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

27

Utdrag af protokollet öfver finansårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

20 mars 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern LlNDMAN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Eoos,

Swartz,

grefve HäMILTON,

grefve Ehrensvärd,

Malm.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anförde

chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz i underdånighet:

Frågan om beskattning af skog innefattar utan tvifvel ett af de allra

mest svårlösta problemen inom hela vårt beskattningsväsende. Det är allmänt

och utan förbehåll erkändt, att den lösning, som frågan erhållit i nu gällande

skattelagstiftning, icke är tillfredsställande. Anmärkningarna däremot hafva

företrädesvis framställts från två olika synpunkter. Å ena sidan har det

framhållits, att med den nuvarande anordningen inkomst af skogsbruk icke

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 112.

blifver till sitt fulla belopp underkastad beskattning, och å den andra sidan

har det, med afseende på den kommunala beskattningen, gjorts gällande,

att skatten icke eller till en alltför ringa del kommer den kommun till

godo, där skogen afverkats. Yrkanden om ändrade grunder för skogsbeskattningen

hafva också sedan åtminstone tre tiotal år städse stått på

dagordningen. Upprepade gånger har frågan varit föremål för utredning

och förslag från kommittéer, som af Kungl. Maj:t tillsatts för beredande

särskildt af denna fråga eller för utredning angående den direkta beskattningen

i allmänhet. Öfver afgifna förslag hafva yttranden inhämtats från

länsstyrelserna och kammarrätten. För 1883 års Riksdag framlade Kungl.

Maj:t ett förslag till ändrad lagstiftning i ämnet, hvilket dock ej blef af

Riksdagen antaget. Vid ett flertal riksdagar har ärendet upptagits af enskilda

motionärer. Ändock befinner sig denna lagstiftning fortfarande i

oförändradt skick. I dessa omständigheter har man ovedersägliga bevis för

såväl styrkan af missnöjet med de rådande förhållandena som de svårigheter,

hvilka äro förknippade med åvägabringandet af en annan anordning.

Skatt för inkomst af skog likasom för annan afkastning af fast egendom

uttages enligt nu gällande lagstiftning både till stat och till kommun

i ett visst förhållande till det enligt bevillningsförordningen bestämda taxeringsvärdet

å den fasta egendomen. Inkomsten af jordbruksfastighet uppföres

således för beskattning icke till det belopp, hvartill inkomsten verkligen

uppgått, utan till ett efter på förhand uppgjorda regler beräknadt

belopp. Den upptages under alla förhållanden till sex procent af jordbruksfastighetens

taxeringsvärde. Detta värde bestämmes för en period af

fem år och får under perioden icke förändras annat än i vissa undantagsfall.

Taxeringsvärde å fast egendom skall enligt 3 § bevillningsförordningen

och 1 § instruktionen för taxeringsmyndigheterna bestämmas med ledning

af inhämtade upplysningar om egendomens storlek, beskattning och afkastning

samt om vissa andra förhållanden, som ansetts innebära anvisningar

om fastighetens verkliga värde. Bland de omständigheter, som skola inverka

på taxeringen, uppräknas den egendomen tillhörande arealen i skogsmark,

och det tillägges, att behörigt afseende jämväl bör fästas vid, bland

annat, skogens beskaffenhet. Med sistnämnda stadgande får anses vara

åsyftadt, att vid taxeringsvärdes åsättande hänsyn skall tagas till den

växande skogens värde.

Det torde icke kunna förnekas, att, åtminstone teoretiskt sedt, beskattning

efter taxeringsvärde skulle kunna innefatta en riktig beskattning,

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 112.

så att den verkliga inkomst, som härflöte af fastigheten, blefve föremål för

beskattningen. Härför erfordrades, att de taxeringsvärden, som efter hand

åsattes fastigheten, fullständigt återspeglade alla de olika omständigheter,

som inverkade på dess afkastning. Uppenbarligen kan dock detta mål

icke nås i form af ett taxeringsvärde, som uppgöres på förhand, allra minst

då det bestämmes för en flera år omfattande period. I allt fall är det

som nämndt påtagligt, att den taxering af fast egendom, som hittills verkställts

på vår nuvarande skattelagstiftnings grund, icke gifvit ett tillfredsställande

resultat och att detta i synnerhet gäller om den del af fastighetsafkastningen,

som härflutit af skogsbruket.

Hetta måste också betraktas såsom helt naturligt med afseende på

den säregna naturen af skogsinkomsten och de förhållanden, som i vårt

land i talrika fall äro rådande i fråga om dispositionen af afkastningen af

skog. Yårt beskattningssystem kan anses förutsätta en hvarje år gifven

inkomst, och beskattningen efter taxeringsvärde söker i denna form träffa en

antagen genomsnittlig årsinkomst. Skogen gifver emellertid icke någon inkomst,

som årligen kan falla i ägarens hand, utan inkomsten uttages endast

med långa mellanrum. Under skogens uppväxttid skulle ägaren således få

erlägga skatt för en inkomst, som faktiskt icke influtit. Het kan då icke

förvåna, att den tillväxande skogens värde icke till sitt fulla belopp

upptagits vid taxeringsvärdets bestämmande, likasom det ofta skulle öfverstiga

ägarens förmåga, om han nödgades betala skatt under skogens uppväxttid

för tillväxtens hela värde. I verkligheten har därför den tillväxande

skogen i allmänhet endast delvis och ofta nog icke alls inräknats i taxeringsvärdet.

Hå skogen sedermera en gång afverkats, har hela den samlade

inkomsten af skogen dock måst anses vara beskattad genom den år

för år erlagda fastighetsskatten.

Med de af mig nyss antydda förhållanden, som i talrika fall äro rådande

med afseende på dispositionen af skogsafkastningen, syftar jag på

det särskilt i de norra länen vanliga fallet, att skogsafverkningsrätten icke

behållits i fastighetsägarens hand utan för oftast lång tid upplåtits till

annan, i regel till sågverksbolag. Till den omständigheten, att afverkningsrätt

till en fastighets skog är upplåten till en annan, skall lagligen

icke tagas någon hänsyn vid bestämmandet af fastighetens taxeringsvärde.

I detta värde skall inbegripas äfven den med afverkningsrätt frånskilda

skogen, så att skatt äfven för sådan skog skall erläggas af fastighetens

ägare. Bet är tydligt, att eu dylik skattskyldighet, om den verkligen utkräfdes,

skulle i många fall blifva alldeles ruinerande. Följden häraf har

s. 30 Kontrollera mot PDF

Historik.

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

blifvit, att då ägaren förlorat dispositionsrätten till skogen, man billigtvis

ansett sig i allmänhet böra taga endast ringa hänsyn till skogens värde vid

fastighetens taxering.

I fastighetsskattens form har således icke någon effektiv beskattning

af skogsinkomsten ägt rum. Den har ej heller i regel kunnat kompletteras

i formen af skatt å inkomst. Den, som i sin trävarurörelse förädlat skogsprodukter

från egen fastighet, har vid taxeringen af inkomst af förädlingsrörelsen

fått åtnjuta afdrag för värdet af dessa skogsprodukter, enär detta

värde måst anses vara beskattadt genom fastighetsskatten. Yärdet kar

därvid icke upptagits med ledning af den faktiskt erlagda fastighetsskatten,

något som ju också i allmänhet skulle förutsätta en synnerligen invecklad,

ofta nog icke utförbar beräkning, utan till skogsprodukternas värde i oförädladt

skick. Men icke blott ägaren har fått göra dylikt afdrag. Äfven

den, som förädlat skogsalster från fastighet, till hvilken han haft allenast

afverkningsrätt, har fått åtnjuta afdrag för dessa alsters värde i oförädladt

skick. Det har jämväl för hans räkning gjorts gällande, att afkastningen

af fastigheten varit beskattad genom fastighetsskatten, om denna senare

också utgjorts af en annan, nämligen af ägaren. Först under nästlidet

år infördes genom Kungl. Maj:ts beslut på besvär i några taxeringsmål

den praxis, att idkare af trävarurörelse, som i rörelsen använde skogsprodukter

från fastighet, till hvilken han hade afverkningsrätt, ägde åtnjuta

afdrag för dessa produkter endast till så stort belopp, som motsvarade köpeskillingen

för afverkningsrätten, och att, sedan köpeskillingen sålunda slutamorterats,

öfverskottet skulle beskattas såsom inkomst.

På sådant sätt har det inträffat, att inkomst af skogsbruk, som dock

är en af landets största näringar, blifvit i endast ringa mån beskattad och

i många fall rent af undgått beskattning. Äfven om genom den af mig

nyss omnämnda, nyligen antagna förändrade praxis afverkningsrättsinnehafvarens

inkomst hädanefter kan antagas blifva i högre grad underkastad

beskattning, så är därvid dock att märka, att beskattningen icke kommer

den kommun till godo, där skogen är belägen, om denna är en annan än

där förädlingen sker. Enligt gällande grunder i fråga om beskattningsort

upptages inkomsten nämligen till taxering i den eller de kommuner, där

sågverksrörelsen idkas och trävarorna utskeppas.

Såsom jag redan antydt,'' hafva på offentligt eller enskildt initiativ sträfvanden

oupphörligen pågått ^för åstadkommande af en reform af skogsbeskattningen,

särskilt i de två afseenden, i hvilka den nuvarande anord
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 112.

ningen förnämligast brister, nämligen beskattningens effektivitet och beskattningsorten.

Vid detta reformarbete, i fråga hvarom jag allenast ber

att få i största korthet erinra om dess allmänna hufvuddrag, har man sökt

nå målet antingen genom en utveckling af fastighetsbeskattningen eller

ock. genom införande af inkomstbeskattning utaf skogsinkomsten, hufvudsakligen

dock på den senare vägen.

Så föreslog skatteregleringskommittén i sitt den 17 augusti 1881 afgifva

förslag till bevillningsförordning, att all inkomst af jordbruksfastighet,

däri äfven inräknad inkomst genom försäljning af skog, skulle vara underkastad

inkomstbevillning till så stor del, som öfverstege det belopp af fem

procent af taxeringsvärdet, hvilket skulle anses beskattadt genom fastighetsbevillningen.

Vid fastighetens taxering skulle växande skog tagas i

betraktande allenast i den mån den vore erforderlig till husbehof. Inkomstbevillningen

skulle påföras i den ort, där fastigheten vore belägen.

Kommittén anförde härvid bland annat, att en fullt tillfredsställande uppskattning

af skogens kapitalvärde vore lika svår, som uppskattningen af

dess afkastning vore lätt, samt att det innebure en obillighet att vilja i

en fastighets taxeringsvärde inbegripa hvad som möjligen först efter årtionden

kunde hafva utbildat sig till ett kapital, som gåfve afkastning.

I afgifvet underdånigt utlåtande öfver detta förslag afstyrkte kammarrätten

detsamma och uttalade, att företräde borde lämnas åt den metoden,

att i jordbruksfastighetens taxeringsvärde innefattades äfven den växande

skogens värde. Kommitténs förslag lades emellertid väsentligen till grund

för Kungl. Maj:ts proposition till 1883 års Riksdag med förslag till ny bevillningsförordning.

Däri föreslogs, att i en fastighets taxeringsvärde skulle

inbegripas skogens värde allenast i den mån skogen vore erforderlig till

husbehof. Till inkomst af arbete skulle åter räknas inkomst genom skogsafverkning

å egen eller annans mark för annat ändamål än husbehof eller genom

försäljning af växande eller afverkad skog. Idkare af skogsrörelse,

med hvilken likställdes innehafvare af genom köp förvärfvad rätt till skogsafverkning

å annans mark, skulle för sin inkomst af rörelsen beskattas i

den kommun, där skogen vore belägen. — Dåvarande chefen för finansdepartementet

afgaf vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t ett mycket

uppmärksammadt och sedermera ofta citeradt yttrande till statsrådsprotokollet,

däri han utförligt redogjorde för bristerna i den metod, som

sökte genom fastighetsskatt träffa inkomst af skogsbruk.

Bevillningsutskottet vid 1883 års Riksdag framställde en modifikation

af detta förslag sålunda, att inkomst genom försäljning och afverkning af

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

skog å annans mark väl skulle beskattas genom inkomstbevillning, men

däremot växande skog, som disponerades af fastighetens ägare, inbegripas

i taxeringsvärdet. Dock föreslog utskottet, att om försäljning eller afverkning

af skog å egen mark skedde till sådan utsträckning, att egendomens

värde därigenom minskades och taxeringsvärdet således måste nedsättas,

inkomsten af sådan försäljning och afverkning skulle beskattas genom inkomstbevillning.

Riksdagen gjorde emellertid icke någon förändring i beskattningen af

jordbruksfastighet utan förklarade uttryckligen, att inkomst af skogsbruk

borde beskattas genom fastighetsbevillning, hvilken grundsats således bibehölls

i bevillningsförordningen den 14 september 1883.

Yid de flesta därefter följande riksdagarna väcktes af enskilda motionärer

förslag om ändringar i föreskrifterna om beskattning af skogsinkomst.

Därvid åsyftades, att, om afverkning af skog idkades å annans mark, inkomsten

däraf skulle beskattas genom inkomstbevillning och taxeringen

åsättas, där skogen vore belägen, samt äfven att afdrag vid beskattningen

af sågverksrörelse icke måtte medgifvas för virke från egna eller arrenderade

skogar. Dessa motioner föranledde dock ej till någon Riksdagens

åtgärd.

Frågan öfver lämnades därpå till en kommitté, som tillsattes den 24

oktober 1890 och afgaf betänkande den 1 maj 1891. Till dess instruktion

hörde att afgifva förslag till ändringar i bevillningsförordningen i syfte

att åvägabringa en mera tillfredsställande ordning i fråga om beskattning

af den inkomst, som vunnes genom afverkning af skog, med eller utan

sammanhang med sågverks- eller annan förädlingsrörelse. Kommittén ställde

sig väsentligen på samma ståndpunkt som propositionen till 1883 års Riksdag.

Den föreslog sålunda, att användning af skog till husbehof skulle

anses beskattad genom fastighetsbevillningen, och att inkomst, som ägaren

i öfrigt hade af skogen, skulle vara underkastad inkomstbevillning. Inkomst

af virkesfångst å annans mark för egen förädlingsrörelse skulle beskattas

i sammanhang med förädlingsrörelsen.

Kommitténs ordförande framställde i en afgifven reservation ett särskildt

förslag, som gick ut på att vinna en effektiv skogsbeskattning i

fastighetsbevillningens form. Han föreslog, att innehafvare af intecknad

skogsafverkningsrätt skulle påföras fastighetsbevillning för den upplåtna

skogen. Därför skulle särskildt värde åsättas den skog, hvartill afverkningsrätt

vore upplåten, och särskildt värde skogen i öfrigt. Det viktigaste

hindret mot en uppskattning af utarrenderad skog till dess fulla

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

värde skulle härigenom blifva undanröjdt. Vidare skulle inrösnings- och

afrösningsjord särskihlt för sig taxeras. Detta skulle för taxeringsmyndigheterna

omöjliggöra att vid uppskattningen åsidosätta ståndskogens värde.

Öfver de framställda förslagen afgåfvos yttranden af Eders 1\ irrig!

Maj:ts befallningshafvande och kammarrätten. De ifrågasatta beskattningsreglerna

mötte emellertid från flera håll starka invändningar, och förslagen

föranledde ej vidare åtgärd.

I anledning af de ökade bördorna för försvarsväsendet uttalade sig

1892 års urtima Riksdag för eu omarbetning af bevillningsförordningens

bestämmelser i syfte att på ett verksammare sätt träffa vissa inkomstarter,

hvaribland inkomst af skog särskildt påpekades. Med anledning häraf tillkallades

under år 1893 en kommitté, som den 2 november 1894 afgaf betänkande

och förslag till förordning angående inkomstbevillning. I fråga

om skogsbeskattningen anslöt sig kommittén i hufvudsak till 1891 års

förslag. Dock uttalade sig kommittén för att virkesfångst å annans mark

för förädlingsrörelses räkning skulle särskildt taxeras i skogskommunen.

Vid taxering af inkomst utaf förädlingsrörelsen skulle sedermera afdrag ske

för värdet af virke från egna eller arrenderade skogar efter i afverkningsorten

allmänt gällande pris. För skogens inköpssumma skulle afdrag äga

rum på det sätt, att inkomst af skogen skulle taxeras först sedan skogen

lämnat afkastning, som till fullo betäckt kostnaden för skogens förvärfvande.

Kammarrätten uttalade sig i afgifvet utlåtande öfver detta förslag för

bibehållande af fastighetsbeskattningen äfven i fråga om inkomst af skog.

Till stöd härför åberopades i synnerhet kommunens intresse af att erhålla

jämnt påräkneliga skattebidrag från de skogsområden, som vore belägna

inom kommunen. Däremot upptog kammarrätten det af ordföranden i

1890 års kommitté framställda förslaget, att om afverkningsrätt till skog

blifvit på någon längre tid till annan upplåten, bevillning för det upplåtelsen

motsvarande fastighetsvärdet skulle påföras afverkningsrättens innehafvare.

Vidare uttalade sig kammarrätten för att inkomst af trävarurörelse

skulle efter lagstadgad proportion vid taxering fördelas emellan de

kommuner, där afverkningen skett, sågverket vore beläget och skeppning

ägt rum.

Äfven 1895 års skattekommitté, som tillsattes för att granska de af 1894

års kommitté föreslagna nya beskattningsgrundsatserna, förordade bibehållandet

af fastighetsbevillningen såsom beskattningsform för skogsafkastning.

I syfte att åstadkomma en effektiv taxering af skogens värde uttalade sig

kommittén för åsättande af särskilda taxeringsvärden å inrösningsjord och

Bill. till Bilcsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 86 Käft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

afrösningsjord samt för att innehafvare af afverkningsrätt skulle erlägga

fastighetsbevillning för det arrenderade skogsområdet.

Det af Kungl. Maj:t vid 1897 års Riksdag framlagda förslaget till

bevillningsförordning, hvithet resulterade i förordningen den 3 december

1897, bibehöll med afseende på skogsbeskattningen samma grundsats som

1883 års förordning, så att värdet af växande skog skulle inbegripas i

fastighetens taxeringsvärde. Yid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t

yttrade dåvarande chefen för finansdepartementet, bland annat, att den dittills

i skogsbeskattningsfrågan verkställda utredningen medfört den afsevärda fördelen,

att det problem, som framställts till lösning, blifvit på det mest fullständiga

och uttömmande sätt i alla detaljer bebandladt och genomarbetadt.

Ett stort antal förslag både framlagts, och de med hvart och ett af dessa

förenade fördelarna och olägenheterna hade grundligt skärskådats. Men

sådant oaktadt kunde frågan knappast anses förd närmare sin lösning, och

meningarna stode lika oförmedlade emot hvarandra som vid kommittébehandlingens

början. Någon utväg till eu tillfredsställande lösning af de

vid kritik af de framställda kommittéförslagen påpekade svårigheterna

hade dittills icke kunnat anvisas.

En af de svårigheter, som rest sig mot lösningen af skogsbeskattningsfrågan,

hänförde sig otvifvelaktigt till den omständighet, som äfven i så

många andra viktiga hänseenden ställt sig hindrande i vägen för arbetet

på reformeringen af den direkta beskattningen, nämligen sambandet mellan

bevillningen till staten och den kommunala skattskyldigheten. Sedan inom

Riksdagen fråga väckts om upplösande af detta samband, tillsattes den s. k.

kommunalslcattekommittén med uppdrag att utarbeta förslag i sådant syfte.

Perma kommitté, som afgaf sitt betänkande den 18 maj 1900, sökte i

enlighet med sitt program lösa frågorna om skogsbeskattningen till stat

och kommun på olika vägar. Kommittén ville ombilda statsbeskattningen

till en allmän och ren inkomstskatt, i följd hvaraf kommittén föreslog, att

fastighetsbeskattning till staten efter taxeringsvärde skulle upphöra, samt

uttalade sig för att inkomst äf fast egendom och således äfven af skog

likasom annan inkomst skulle för taxering upptagas till sitt verkliga behållna

belopp. Beträffande kommunalbeskattningen sökte kommittén träffa

inkomsten af fast egendom på två olika sätt. A ena sidan skulle taxeringsvärde

åsättas den fasta egendomen, därvid den växande skogen skulle inbegripas

i taxeringsvärdet och uppskattas till tjugu gånger den beräknade

stadigvarande år saf kastningen. Af taxeringsvärdet skulle fem procent anses

utgöra beskattningsbar inkomst. A den andra sidan skulle inkomsten af

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112. 35

fastigheten äfven taxeras till sitt faktiska belopp, och vid denna taxering,

som skulle äga rum i den ort, där fastigheten vore belägen, skulle afdrag

ske för fem procent af taxeringsvärdet.

Detta förslag mötte af olika skäl starkt motstånd hos de däröfver

hörda myndigheterna. Hvad skogsbeskattningen angår, kan också särskildt

mot detsamma anmärkas, att det icke gaf tillfredsställande bestämmelser

om afdrag för hvad skogen kostat i ägarens hand.

I ordningen är härefter att nämna den år 1902 för första gången

antagna inkomstskatteförordningen. Denna, som i fråga om beskattningen

af fastighetsinkomst är uppbyggd på bevillningsförordningen, innebär således

icke heller något framsteg med afseende på skogsbeskattningen.

I sitt den 27 oktober 1904 afgifna betänkande anförde norrlandskommittén,

att den, såsom ett led i de af kommittén föreslagna medlen för vidmakthållande

och stärkande af den jordbrukande befolkningens ställning i

Norrland och Dalarne, ansett sig böra upptaga till behandling frågan om

skogsbeskattningen. Kommittén åsyftade därvid närmast den ogynnsamma

ställning, de egentliga skogssocknarna intoge i beskattningsafseende. En

rättelse häraf måste mynna ut däri, att den inkomst af trävarurörelse, som

nu i regel taxerades där förädlingsrörelse ägde rum, komme att till viss

del i beskattningsafseende öfverföras till skogskommunerna. Kommittén

förordade därför, att, utan afvaktan på en slutlig lösning af alla sväfvande

skattefrågor, reformer i ifrågavarande afseende vidtoges i gällande skatteförfattningar.

Körande sättet för lösning af nu förevarande fråga ville kommittén

uttala sin anslutning i hufvudsak till det förslag, som år 1891 framlagts

af den år 1890 tillsatta skattekommittén.

Äfven denna hemställan remitterades till vederbörande myndigheter

för yttrandes afgifvande. Omdömena utföllo som vanligt på helt olika sätt.

Kammarrätten afrådde från att anlita den ifrågasatta utvägen. Däremot

framhöll kammarrätten såsom ett uppslag, hvilket förtjänade beaktande,

tanken på att kommunerna skulle berättigas att inom vissa gränser för

sina behof lägga eu accis på virke, som inom kommunen afverkades. Domänstyrelsen

uttalade sig ur skngsvårdssynpunkt äfven för att skog beskattades

när utverkning ägde rum samt att därvid det afverkade virkets värde lades

till grund för beskattningen.

Under år 1904 utarbetades inom finansdepartementet ett förslag till ny

förordning om inkomstskatt och till vissa ändringar i bevillningsförordningen.

Enligt detta förslag skulle inkomst af skog, då den utfölle, göras till föremål

för inkomstskatt. Dock medgafs ej afdrag för hvad ägaren betalat

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition No 112.

för skogen, utan vid upplåtelse af afverkningsrätt skulle köpeskillingen oafkortad

upptagas såsom inkomst. I bevillningsförordningen bibehölls beskattning

af skog genom fastigketsbevillningen. Förslaget ledde emellertid icke

till något resultat.

Under tiden hade frågan om en reform af skogsbeskattningen ånyo

upprepade gånger framförts af enskilda motionärer inom Riksdagen. Särskildt

väcktes vid riksdagarna 1903, 1904 och 1905 framställningar i syfte

att frågan skulle lösas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med 1891 års

kommittéförslag. Yid riksdagen 1905 fann sig bevillningsutskottet med

hänsyn till förevarande beskattningsfrågas erkändt stora betydelse böra,

ehuru ärendet redan vore föremål för utredning inom finansdepartementet,

föreslå en skrifvelse till Kling!. Maj:t med betonande af att frågan kräfde

ett skyndsamt afgörande. Med anledning häraf beslöt också Eiksdagen i

underdånig skrifvelse den 12 april 1905 anhålla, att Kung! Maj:t, utan

att afvakta en fullständig lösning af kommunalskattefrågan, täcktes låta

utarbeta och om möjligt redan nästföljande år för Eiksdagen framlägga

förslag till sådan ändring af nu gällande skattelagstiftning, att inkomst

genom beskattning af skogsafverkning måtte i större utsträckning än för

närvarande ägde rum tillgodokomma de särskilda kommuner, inom hvilka

skogsafverkning bedrefves.

Sedan härefter den 18 september 1905 tillsatts eu kommitté för verkställande

af utredning rörande förändrade bestämmelser angående beskattning af

skog, afgaf denna kommitté den 15 juli 1907 betänkande och förslag i ämnet.

Innan jag redogör härför, bör jag måhända erinra därom, att de nya

förordningar angående bevillning och om inkomstskatt, som på grund af 1907

års Eiksdags beslut utfärdades den 13 september 1907, i fråga om beskattning

af skog i alla afseenden upptaga de bestämmelser, som innehöllos i

de närmast förut gällande författningarna i dessa ämnen. Yid de nya förordningarnas

utarbetande afsågs nämligen allenast att åstadkomma förändrade

föreskrifter i fråga om beskattningsåret och taxeringsmyndigheternas

organisation i syfte att därigenom underlätta fortsatta sträfvanden för

eu reform af skattelagstiftningens materiella stadganden.

1905 års 1905 års kommitté, hvilken jag i den följande framställningen för

Skmngskom- korthetens skull benämner skogsskattekommittén, har föreslagit, att beskattning

mitté. af skogsbruk i regel måtte fullständigt åtskiljas från den direkta beskattningen

i öfrigt.

Yid bestämmande af fastighets taxeringsvärde skulle till skog, som

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 112.

funnes å egendomen, icke tagas hänsyn i vidare mån, än att i taxeringsvärdet

inberäknades värdet af själfva skogsmarken, äfvensom af förmånen

för egendomen att äga tillgång till husbehofsvirke. All annan afkastning

af skogsbruk skulle göras till föremål för en särskild beskattning genom

skogsaccis. För sådant ändamål skulle organiseras en speciell taxeringsmyndighet,

kallad accisnämnd, öfver hvilkens beslut klagan skulle få föras

först hos kammarrätten och sedan hos Eders Kungl. Maj:t. Taxeringsdistriktet

skulle i allmänhet utgöras af en kommun. Dock skulle Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande äga förena två eller flera kommuner till

ett distrikt.

Skatteplikten skulle åligga fastighetens ägare och inträda, då rätten

till skogen juridiskt skildes från rätten till marken eller ock då skogen

fysiskt skildes från marken. Sålunda skulle ägaren blifva accispliktig, då

han från fastigheten sålde eller annorledes afhände sig skog å rot eller

uppläte skog till af verkning, och accisen skulle erläggas efter försäljningssumman

utan något som helst afdrag. Om afhändandet skett annorledes

än genom försäljning, skulle accis utgå efter virkets värde å rot och detta

värde genom taxeringen fastställas med ledning af de vid tiden för afverkningen

gällande pris för oförädladt virke å närmast belägna vattendrag

eller annan plats, där virkespris sättas eller eljes bestämda pris å virke

betalas. Vidare skulle ägaren erlägga accis för virke, som han själf å sin

fasta egendom afverkade för annat ändamål än husbehof. Om han därefter

sålde virket, skulle accis erläggas för köpeskillingen efter afdrag för kostnaden

för virkets fällande och tillredning äfvensom för transportkostnad.

Eljes skulle accisen beräknas å virkets på förut nämnda sätt taxerade

värde å rot. Den som afverkade skog å annans mark skulle således icke

blifva accispliktig därför, dock att med afseende å afverkning på grund af

upplåtelse, som skett före den dag, då lagen komme att träda i kraft,

accisplikten skulle åligga af ver kningsr ättens innehafvare och icke fastighetens

ägare.

Taxeringen skulle ske för ett från och med den 1 juni det ena året

till och med den 31 maj det andra året räknadt afverkningsår samt verkställas

i den ort, där skogen vore belägen. Till ledning vid taxeringen

skulle hvar och en, som under afverkningsåret sålt eller annorledes afhändt

sig skog eller upplåtit skog till afverkning eller ock själf afverkat

skog, afgifva deklaration, innehållande i olika fall uppgift om försäljningssumman

eller om mängden af det afverkade virket.

För det taxerade virkesvärdet skulle accis erläggas till stat, kommun,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

landsting och väghållningsdistrikt. Accisen till staten skulle utgå progressivt

efter en ganska hastigt stigande skala. För virkesvärde till och med

ett belopp af 200 kronor skulle accisen utgöra en procent, för att sedan

nå två procent vid ett värde af omkring 1,300 kronor, tre procent vid

ett värde af omkring 6,300 kronor, fyra procent vid ett värde af omkring

33,000 kronor och fem procent vid ett värde af omkring 159,000 kronor.

Sedermera skulle procenten småningom stiga till inemot sex procent, hvilket

belopp den dock ej skulle kunna uppnå. Progressionen skulle dock ej

beräknas efter den accispliktiges sammanlagda taxering till skogsaccis utan

allenast efter taxeringen inom det ifrågavarande taxeringsdistriktet.

Den kommunala skogsaccisen skulle beräknas sålunda, att för hvarje

fullt belopp af 12 kronor 50 öre af det taxerade virkesvärdet skulle

påföras ett belopp, som svarade emot medeltalet af hvad inom kommunen

för kommunala och kyrkliga ändamål under de senast förflutna fem åren

utdebiterats för fyrk eller motsvarande del af bevillningskrona. De till

kommunen inflytande skogsaccismedlen skulle afsättas till en särskild fond,

från hvilken hvarje år skulle till den kommunala budgeten ingå ett tillskott,

bestämdt efter särskilda regler, som uppgjorts efter förhållandet

emellan fondens behållning och kommunens medelskattebekof för de senast

förflutna fem åren.

Slutligen skulle till landstinget utgå skogsaccis med en procent af

det taxerade virkesvärdet och till väghållningsdistriktet bidrag, beräknadt

sålunda att en vägfyrk påfördes för hvarje fulla tio kronor af det uppskattade

virkesvärdet.

Vid kommitténs betänkande voro fogade dels reservationer rörande vissa

detaljer af ämnet, såsom skatteplikten, skatteskalan, statens skyldighet att

erlägga accis till kommunen o. s. v., och dels en skiljaktig mening, afseende

den principiella ståndpunkt, som kommittén intagit.

I sistnämnda reservation, som afgifvits af kommitténs ledamot f. d.

kammarrättsrådet E. J. von Wolcker, gjordes gällande, att stat och kommun

icke borde utöfva sin beskattningsrätt på grundvalen af en och samma

uppskattning. Den länge eftersträfvade omläggningen af grunderna för den

kommunala beskattningen borde gälla äfven förevarande beskattningsområde,

så att en verkligt fristående beskattning för kommunens räkning

komme till stånd. De synpunkter, ur hvilka skatten skulle erläggas,

vore väsentligen andra, då det gällde kommunen, än då det vore fråga

om staten. Reservanten ansåge det vara ett eftersträfvansvärdt mål, att

den kommunala beskattningen företrädesvis komme att anordnas såsom ett

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 112.

system af objektskatter och ersättningsskatter. Med upptagande af den i

kammarrättens utlåtande öfver norrlandskommitténs förslag framhållna tanken,

att utan samband med statsbeskattningen kommunen borde berättigas

att för sina ändamål uppbära accis för afverkad skog, hemställde därför

reservanten, att, till dess ett reformeradt kommunalt skattesystem hunnit

komma till stånd, frågan måtte lösas i form af en slags ersättningsskatt

att utgå till kommun för virke, som, där afverkadt, fördes från kommunen

att inom annan kommun på ett eller annat sätt tillgodogöras. Eeservanten

föreslog i sådant afseende, att den, som utförde eller läte utföra virket,

skulle erlägga en accis med en fix skattesats af två procent af det värde,

virket efter gängse ortspris kunde anses äga vid utförandet. Detta värde

skulle med ledning af afgifven deklaration fastställas af kommunalnämnden,

öfver hvilkens beslut klagan skulle få föras hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

och därefter hos Eders Kungl. Maj:t.

Den af reservanten sålunda förordade planen för frågans lösning syntes

mig till sin allmänna syftning vara förtjänt af vidare utredning och

pröfning. Vid underdånig anmälan den 19 juli 1907 af kommitténs förslag

fann därför på min tillstyrkan Kungl. Maj:t godt förordna, att från Eders

Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande skulle infordras yttranden ej

mindre öfver kommitténs förslag i ämnet än äfven särskildt beträffande

ifrågavarande beskattningsfrågas ordnande i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de grunder, som angifvits i reservationen.

Det visade sig, att omdömena i alldeles öfvervägande grad utföllo till

fördel för reservantens förslag. Under det att sålunda af de 25 hörda

myndigheterna 2 afstyrkte båda förslagen och 5 förordade kommitténs förslag,

uttalade sig ej mindre än 18 för den hufvudsakliga ståndpunkt, reservanten

intagit, om också med vissa anmärkningar i detaljfrågor.

Den starka anslutning, som härigenom mött förslaget att reformen Skäl för en

af skogsbeskattningen för närvarande skulle inskränkas till införande af

en själfständig kommunal skogsaccis, öfverensstämmer också med den uppfattning,

hvartill jag vid öfvervägande af detta ärende kommit. Jag vill

därmed icke hafva förnekat, att försök tilläfventyrs framdeles måste göras

att för statens vidkommande lösa skogsbeskattningsfrågan i den riktning,

skogskommittén anvisat, om det nämligen skulle visa sig omöjligt att

anordna statsbeskattningen af inkomst utaf skogsbruk i den form, åt hvilken

reformarbetet i allmänhet på detta område under de senaste åren syftat.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

För sträfvandena att reformera statsbeskattningen framstår det såsom

ett alltmera klart uttryckt och omfattadt mål att åvägabringa en enhetlig,

allmän och ren inkomstskatt. Statsskatten bör vara en beskattning af inkomst,

och skattens natur att vara allmän innebär, att den skall utgå af

all den skattskyldiges inkomst. Erkännes detta vara reformarbetets uppgift,

skulle det uppenbarligen vara ett förryckande af hela arbetet att utbryta

eu art af inkomst och göra denna till föremål för eu särskild beskattning,

hvilken därtill icke komme att afse den ifrågavarande inkomstens

verkliga belopp utan väsentligen erhölle karaktären af en objektbeskattning.

Visserligen måste det, såsom jag förut sagt, medgifvas, att inkomst af

skogsbruk är svårare att beräkna än kanske hvarje annan inkomst, särskildt

därför att det erbjuder så stor svårighet att komma till rätta med afdrag

för den köpeskilling, som erlagts för skogen. Men däremot kan det icke

med skäl påstås, att inkomst af skogsbruk till begreppet är olikartad emot

annan inkomst och af sådan grund bör i beskattningsafseende behandlas

på ett särskildt sätt.

Att fasthålla vid den fordran, att inkomstskatten skall vara allmän

och således omfatta äfven skogsinkomsten, är angeläget med afseende på

denna skatts progressiva natur. Skogsskattekommittén har, ställd inför

krafvet på skatteprogression, funnit den utvägen att äfven göra den föreslagna

skogsaccisen till staten särskildt för sig progressiv. En progressiv skatt

bör dock i strängaste mening vara en personlig skatt, en subjektskatt. För

utrönande af den stegrade skatteförmåga, som genom progressionen kan

tagas i anspråk, är det erforderligt att känna den beskattades samlade

behållna inkomst. Att lägga progression på en afkastningsskatt, sådan

som den skogsaccis, hvilken kommittén föreslagit och som icke skulle taga

tillbörlig hänsyn till i hvad mån afkastningen lämnade behållen inkomst,

skulle däremot uppenbarligen kunna leda till obillighet och ojämnhet i

beskattningen. Vidare lämnar den åt kommittén använda metoden att

binda progressionens verkningar vid taxeringsdistriktet anledning till välgrundade

anmärkningar. Till skatteprogressionens teknik hör eljes somnämndt

att utfinna den samlade totalsiffra, å hvilken progressionen bör tillämpas.

Då säkerligen flera skattskyldiga skulle blifva pliktiga att erlägga skogsaccis

inom mera än ett taxeringsdistrikt, komme således med kommitténs

förslag progressionen icke att blifva tillräckligt effektiv med afseende på

dem. Å andra sidan skulle genom den åt vederbörande myndighet lämnade

befogenheten att bestämma taxeringsdistriktens storlek det kunna

komma att bero på denna myndighets beslut, hvithet läge den skattskyldige

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

komme att intaga på skatteskalan, något som kunde förefalla godtyckligt

och i allt fall icke innebure en lämplig anordning.

Ej heller synes det vara tillrådligt att för närvarande, under förberedelserna

för öfvergången till en allmän och ren inkomstbeskattning, införa

ett förändradt system i fråga om fastighetstaxeringen, på sätt skogsskattekommittén

i följd af sin allmänna ståndpunkt föreslagit, nämligen sålunda

att vid bestämmande af taxeringsvärdet å fast egendom icke skulle i någon

mån fästas afseende å den växande skogens värde, så vidt detta öfverstege

hvad som för fastigheten kunde erfordras i husbehofsvirke. Under

förutsättning att en allmän inkomstskatt blifver genomförd, skulle användningen

af en dylik metod för fastighetstaxering varda allenast provisorisk

åtminstone för statsbeskattningens vidkommande.

Äfven om det naturligtvis är af synnerlig vikt, att sådana åtgärder

snarast vidtagas, som kunna tillförsäkra staten tillbörliga skatteintäkter af

den inkomst, som uppstår genom skogsbruk, så kan detta dock ej anses

vara till den grad angeläget, att icke det nuvarande tillståndet kan få fortfara

under den tid, som må komma att förflyta, intill dess frågan om

reformerande af hela den direkta statsbeskattningen kan blifva pröfvad.

Jag anser därför icke något förslag till ändrade grunder för statsbeskattning

af skogsinkomst böra för närvarande framläggas för Eiksdagen.

Annorlunda ställer sig däremot saken med afseende på den kommunala

beskattningen. Det är också hufvudsakligen i fråga därom som missnöjet

med den nuvarande ordningen framträdt, liksom det endast är denna

beskattning, som åsyftats i den Riksdagens skrifvelse, hvilken närmast

ligger till grund för de senast vidtagna åtgärderna i ämnet. Såsom jag

redan förut nämnt, anhöll Riksdagen däri endast om framläggande af förslag

till sådan ändring af nu gällande skattelagstiftning, att inkomst genom

beskattning af skogsavverkning måtte i större utsträckning, än för närvarande

ägde rum, tillgodokomma de särskilda kommuner, inom livilka

skogsavverkning bedrefves.

Verkningarna af att en viss skattekälla lämnar för ringa skatteutbyte

blifva uppenbarligen helt olika för staten och för kommunen. Utskylderna

till kommunerna hafva karaktären af en repartitionsskatt. Sedan kommunens

skattebehof fastställts, fördelas de erforderliga medlen till utgörande

al de skattskyldiga enligt fastställd grund. I samma mån som en viss

näringsgren blir för lågt beskattad, ökas därför skattebördan för de öfriga

skattskyldiga. Med afseende på statsskatten betyder däremot den för låga

beskattningen af vissa skattskyldiga i stort sedt allenast en minskad inkomst

Bill. till lliksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 86 Hcift. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

för staten. Det är gifvet, att sålunda uteblifna skattebidrag kunna medföra

en öfverflyttning på andra skattskyldiga af skattebördan, om nämligen

livad som ej i denna väg influtit måste ersättas med skattemedel, men

praktiskt taget torde en sådan inverkan i allmänhet ej kunna påvisas

och i alla händelser blifva kännbar i ojämförligt ringare grad än förhållandet

i liknande fall är med kommunalskatten.

Då nu under det nuvarande taxeringssystemet inkomst af skogsbruk i

icke ringa mån undgått beskattning och därigenom i de kommuner, som hafva

skog i mera afsevärd omfattning, åstadkommits en förryckning af de kommunala

skattebördorna, måste behofvet af en ändring på det kommunala

beskattningsomsådet i syfte att tillföra dylika kommuner ökade skattebidrag

af skogsinkomsten anses vara af trängande art. Enligt min mening bör

därför, såsom jag förut angifvit och i öfverensstämmelse jämväl med Kiksdagens

uttalade önskan, någon åtgärd i nämnda syfte vidtagas utan afvaktan

på lösningen af statsbeskattningsfrågan eller kommunalskattefrågan i öfrigt.

För vinnande af rättelse i förevarande afseende har bland annat af

kammarrätten i dess yttrande öfver 1894 års kommittéförslag ifrågasatts,

att, utan annan rubbning af gällande taxeringsföreskrifter, stadgandena om

beskattningsort vid bevillningstaxeringen för inkomst skulle ändras sålunda,

att af den beskattningsbara inkomsten af trävarurörelsen eu viss lagstadgad

andel blefve upptagen till beskattning inom den eller de kommuner, där

de i rörelsen förädlade skogsprodukterna hämtats. Utom det att en sådan

metod skulle verka väl godtyckligt, är att märka, att innebörden däraf

blefve allenast, att eu del af förädlings- och handelsvinsten toges ifrån de

kommuner, där dessa led i trävarurörelsen ägt rum, något som knappast

vore rättvist.

Ett annat förslag, som också vunnit understöd, innehåller, att vinsten

å en trävarurörelse i dess helhet skulle ur taxeringssynpunkt uppdelas i eu

skogsvinst och en förädlingsvinst, af hvilka den förra skulle tagas till

beskattning i den eller de kommuner, där råvaran hämtats, och den senare

där förädlingen skett. Det är emellertid uppenbart, att om en sådan

anordning, hvilken i allt fall skulle möta stora tekniska svårigheter, infördes

på det bestående systemets grund, den ej heller skulle innebära

annat än att eu del af hvad som verkligen vore förädlings- och handelsvinst,

till skada för de kommuner, där förädlingen och handeln bedrifvits,

gjordes till skogsvinst.

Mot båda dessa metoder kan för öfrigt anmärkas, att de svårligen

kunde tillämpas på sådan trävarurörelse, som förädlade köptimmer.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

Bland de framställda förslagen till reglerande af skogsbeskattningen

anser jag mig vidare böra med några ord beröra det, som åsyftar framtvingandet

af höjda taxeringsvärden, antingen inom det nuvarande systemet

eller ock genom föreskrifter om särskild taxering af afrösningsjord och därå

växande skog. Härmed skulle således äfven för statens del en skärpt

beskattning genomföras. Enligt hithörande förslag skulle, hvad skogen

beträffar, i en fastighets taxeringsvärde inräknas såväl skogsmarken som

ståndskogen till sitt fulla värde. Under skogens uppväxttid skulle följaktligen

fastighetens ägare årligen få erlägga skatt för den uppväxande skogens

hela värde. Utom det att emellertid en sådan effektiv taxering skulle

vara mycket svår att få till stånd med vår nuvarande taxeringsapparat, är jag

böjd för att ansluta mig till den meningen, att en beskattning, som under

skogens uppväxttid uttoge skatt för tillväxtens fulla värde, knappast heller

vore ens ur kommunalbeskattningens synpunkt önskvärd. Att erlägga eu

dylik skatt under den långa följd af år, då skogen ej lämnade någon eller

åtminstone icke afsevärd afkastning, skulle i de flesta fall, där till fastigheten

hörde mera betydande skogsområden, innebära en större tunga för

fastighetsägaren än han förmådde bära. lian skulle därigenom äfven ofta

nog föranledas att påskynda skogens afverkning, kvilket naturligtvis icke

vore lämpligt ur vare sig beskattnings- eller skogs vårdssynpunkt.

Jag förutsätter därför, att äfven framdeles, så länge nu gällande

beskattningsgrundsatser få kvarstå orubbade, fastighetstaxering faktiskt

kommer att verkställas sålunda, att vid taxeringsvärdes bestämmande hänsyn

väl tages till fastighetens skogstillgång men att i taxeringen icke inbegripes

ståndskogens fulla värde. Hå det sålunda nu gäller att för kommunens

vidkommande söka supplera skogsbeskattningen med eu skatteform,

som tillsammans med den skatt, som uttages på grund af fastighetstaxeringen,

innebure en skälig beskattning af den verkliga inkomst, som skogsbruket

lämnar, är det uppenbarligen angeläget att vid sökandet af den nya

skattetypen gå i en riktning, i hvilken man kan tänka sig att kommunalbeskattningen

framdeles må komma att anordnas, så att den nya skattetypen

kunde utan större ändringar inpassas i det beskattningssystem, som

för öfrigt komme att blifva gällande. Jag är gifvetvis icke beredd att nu

framlägga något färdigt program i sistnämnda hänseende. Emellertid synes

det mig kunna antagas, att den kommunala beskattningen mera än för närvarande

bör uppbyggas på ett system af objekts- och ersättningsskatter,

respektive afgifter och bidrag till täckande af kostnaden för sådana kommunala

anordningar, som uteslutande eller i öfvervägande grad komma

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 112.

vissa intressegrupper inom kommunen eller vissa områden därinom till godo.

I ett sådant system synes skogshandteringen böra tillförbindas att vid den

tid, då skogen afverkas och afkastningen af skogsbruket sålunda flyter till

ytan, till kommunen utgifva skatt för skogens afkastning.

I denna riktning anser jag därför, att äfven det nu uppställda problemet

bör kunna lösas. Jag håller således före, att den, hvad skogen beträffar,

för låga fastighetstaxeringen lämpligen kan kompletteras med en kommunal

utskyld, en accis, som pålägges vid den tid, då skogen skiljes från marken

och följaktligen genom sin förvandling till penningar bereder den skattskyldige

lättadt tillfälle till utskyldens erläggande. I ett blifvande från

grunden reformeradt kommunalt skattesystem kunna tilläfventyrs för accisbeskattningen

uppställas grunder, ägnade att framkalla en något så när

adekvat beskattning. I frågans nuvarande skede måste man uppenbarligen

nöja sig med en summarisk skattepåföring, å hvilken bör tillämpas en så

mycket lindrigare skattesats. Då nämligen teoretiskt sedt skogsafkastningen

härigenom blifver föremål för dubbel kommunalbeskattning, måste det

tillses, att den sammanlagda beskattningen till kommunen icke kommer att

öfverstiga en skälig andel af den verkliga skogsinkomsten, så att skatten

icke med fog kan sägas vara obillig.

Jag har alltså funnit mig kunna i hufvudsak biträda det af reservanten

inom skogsskattekommittén framställda förslaget, dock att enligt min mening

och i öfverensstämmelse med den uppfattning, som uttalats i flera länsstyrelsers

utlåtanden, accisbeskattningen icke bör inskränkas till det virke,

som utföres från kommunen, utan omfatta äfven virke, som användes eller

förädlas inom den kommun, där skogen är belägen. Gifvetvis bör för

närvarande accisen åsyfta allenast sådan slcogskandtering, som idkas i någon

större skala. För kusbehofsvirke anser jag därför, att någon accis icke

bör utgå, likasom ej heller denna beskattning bör drabba de mindre skogsägarna

och således ej träffa den, som till afsalu afverkat allenast virke till

obetydligt värde.

Efter dessa allmänna grunder anmodade jag de sakkunnige, som enligt

Kungl. Maj:ts den 21 juni 1907 mig gifna bemyndigande af mig tillkallats

för att inom finansdepartementet biträda med beredningen af frågor rörande

lagstiftningen om den direkta beskattningen, att uppgöra förslag till författning

i ämnet. De sakkunnige inkommo den 12 december 1907 med

förslag till lag om skogsaccis och till vissa därmed sammanhängande ändringar

i kommunalförordningarna. Förslaget remitterades till kammarrätten,

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

som den 17 nästlidne januari däröfver afgaf underdånigt utlåtande. Sedan

frågan därefter underkastats ytterligare granskning, får jag härmed anmäla

det sålunda upprättade förslaget till lag om skogsaccis. Jag anhåller tillika

att få närmare redogöra för de viktigaste bestämmelserna däri.

Enligt hvad jag nyss angaf, af ser förslaget att beskatta det virke, som

af ver kas inom kommunen. Att, såsom reservanten inom skogsskattekommittén

ifrågasatt, aecisbelägga endast det virke, som utfördes från kommunen,

skulle innebära, att från skatt befriades allt det virke, som på ett eller

annat. sätt tillgodogjordes inom kommunen. Detta skulle ställa sig något

olika i olika fall. Att från accisplikten utesluta virke, som t. ex. försäljes

till sågverk inom kommunen eller såsom brännved till inom kommunen

belägna glasbruk och dylika inrättningar eller såsom pappersmasseved till

där befintliga cellulosafabriker, finner jag för min del alldeles opåkallad^

I fråga om sådant virke, som af afverkaren själf förädlas inom kommunen,

kan väl göras gällande, att kommunen i allt fall får skatt af hans förädlingsverksamhet.

Emellertid lärer äfven dylikt virke böra accisbeskattas,

enär kommunens rätt till skatt för virket icke bör göras beroende af huru

förädlingsind ustrin utfallit.

Beträffande det grundläggande spörsmålet om hvem skatteplikten

åligger, utgår förslaget från att accisskyklighet inträder, då afverkningen

sker, och att accisen följaktligen skall erläggas af afverkaren samt beräknas

efter det afverkade virkets taxerade skogsvärde, d. v. s. värde å rot. I

detta hänseende har, såsom jag redan nämnt, skogsskattekommittén föreslagit,

att accisplikten skulle i regel åläggas fastighetens ägare, i sammanhang

hvarmed kommitténs förslag innebär, att accisplikten skulle göras gällande,

då afverkningsrätt upplätes, och accisen i sådant fall beräknas efter den

betingade köpeskillingen. Om fastighetens ägare själf verkställde afverkningen,

skulle äfven enligt kommitténs förslag skattskyldigheten inträda,

då afverkningen sker, likasom detta jämväl skulle äga runa i det fall, då

enligt samma förslag icke fastighetens ägare vore den accispliktige, nämligen

i fråga om afverkning på grund af upplåtelse före den dag, då lagen trädt

i kraft. I dessa båda fall skulle accisen utgå, om virket sålts att i oförädladt

skick levereras i afverkningsorten, efter köpeskillingen med afdrag

för afverknings- och transportkostnader, men eljes efter virkets taxerade

värde å rot.

På grund åt sin utgångspunkt, att accisen skall erläggas af fastig
-

Accisens

föremål.

Skattskyl
dighet.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

hetsägaren, bär kommittén således gjort såväl tiden för skattepliktens

inträde som ock skattens belopp beroende af den form, under hvilken

fastighetsägaren skilt skogen från sig. Om man nämligen med afseende

på afverkning, som äger rum på grund af upplåten afverkningsrätt, vill

göra fastighetens ägare till den skattskyldige, är det uppenbart, att skattskyldigheten

icke kan uppskjutas i afbidan på den faktiska afverkningen,

hvilkens verkställande beror af annan person, och att det äfven vore

obilligt, om skatten skulle beräknas icke efter den afkastning, ägaren

erhållit, utan efter den afkastning, som tillflutit eu annan. Med nämnda

utgångspunkt måste man otvifvelaktigt uttaga skatten, då afverkningsrätten

upplåtes, och beräkna dess belopp i förhållande till den godtgörelse, som

för afverkningsrätten blifvit er lagd.

Emot en sådan beskattningsmetod kunna emellertid särskilt ur tillämpningssynpunkt

framställas tungt vägande anmärkningar. Också har

ingen annan punkt varit föremål för så stor meningsskiljaktighet inom

kommittén som denna, i det att ej mindre än halfva antalet af

kommitténs ledamöter omfattat en annan åsikt och velat undantagslöst

lägga accisplikten på afverkaren. Sålunda skulle det med kommitténs

metod understundom möta svårighet att kontrollera, att allt afverkadt virke

blefve accisbeskattadt. Om man tänker sig, att å en skogstrakt, där alverkning

ägde rum på grund af tidigare gjord och således redan beskattad

upplåtelse af vissa utstämplade träd, fastighetens ägare samtidigt äfven

verkställde afverkning, som således skulle nu beskattas, så vore det förvisso

icke lätt att kontrollera, att sistnämnda virke blefve underkastadt accis.

Om innehafvaren af en före lagens ikraftträdande upplåten afverkningsrätt

tillika hade en yngre afverkningsrätt till samma skogstrakt och samtidigt

afverkade på grund af båda, skulle det ej heller blifva en lätt uppgift

vare sig för honom eller taxeringsmyndigheten att åtskilja hvad som redan

vore accisbeskattadt och det virke, för hvilket accis skulle utgöras. Många

andra dylika komplikationer skulle gifvetvis också uppkomma.

Ej heller synes köpeskillingen för upplåten afverkningsrätt eller försåldt

oförädladt virke innefatta en tillförlitlig objektiv grund för accisens

beräknande. Det är så många omständigheter, som kunna inverka på

köpeskillingens bestämmande i den ena eller den andra riktningen, att

köpeskillingen icke under alla förhållanden kan sägas utmärka skogens

verkliga värde. Därjämte skulle ett godtagande af köpeskillingen såsom

norm för beskattningen kunna för mindre samvetsgranna personer medföra

en lockelse att genom biaftal e. d. söka nedbringa skatten. I fall upplåtelsen

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

skett genom gåfva eller byte, skulle det vidare möta stor svårighet att

fastställa det värde, efter hvilket accisen skulle beräknas. Härtill kommer,

att skogens tillväxt under den tid, som förflöte mellan upplåtelsen och

afverkningen, hvilken tillväxt äfven med nu gällande begränsning i fråga

om tiden för afverkningsrätts bestånd naturligen icke skulle sakna betydelse,

blefve alldeles obeskattad i skogsaceisens form och således i regel åtminstone

icke komme skogskonununen till godo.

Mot kommitténs förslag har äfven invändts, att det skulle kunna

föranleda en fastighetsägare att för att undgå accisen försälja jämväl själfva

skogsmarken samt att virket, i den mån detsamma därefter användes till

husbehof, härigenom också skulle blifva obeskattadt.

För sin ståndpunkt har kommittén åberopat, att skogsaccisen vore

afsedd att såsom form för beskattning af skog träda i stället för fastighetsbevillningen,

samt att det därför vore riktigt, att om en hemmansägare

befriades från den del af fastighetsbevillningen, som belöpte på skogen,

han träffades af skogsaccisen, då han realiserade sin skog. Yid bedömande

häraf bör visserligen ihågkommas, att kommittén åsyftat att från fastighetsbevillningen

undandraga den växande skogens värde, men det anförda skälet

torde väl kunna med nästan lika stort fog tillämpas på det fall att, såsom

nu är i fråga, accisen icke skulle vara den enda formen för skogsbeskattningen

utan allenast en supplementär skatt bredvid fastighetsbevillningen,

och jag anser mig därför böra äfven beröra detta skäl. Därvid torde kunna

fastslås, att om man vill införa en ny beskattning, särskildt om den iklädes

accisens form, den nya skatten nödvändigtvis icke behöfver utbildas i

öfverensstämmelse med den förutvarande beskattningen. Tvärtom måste

det vara lämpligast att för den nya skatten gifva regler, som bäst

passa för densamma, oberoende af huru annan beskattning är anordnad.

I allt fall är det uppenbart, att om man lägger accisen på afverkaren,

skogsägaren därför icke undgår att få vidkännas skatten eller en väsentlig

del däraf. Ty skyldigheten för afverkaren att erlägga accis vid afverkningen

kommer naturligtvis att inverka på köpeskillingen för afverkningsr

ätten.

Vidare har skogsskattekommittén anfört, att accisen i regel med långt

större säkerhet skulle kunna utfås af skogsägaren än af afverkaren. Ifall

accisen lades på skogsägaren, funnes därjämte i själfva skogsmarken en

naturlig realsäkerhet för betalningen af den skatt, som hvilade på skogen.

Afverkaren vore däremot ofta nog en person, som endast tillfälligtvis drefve

rörelse inom kommunen och som kunde hafva lämnat orten vid den tid, då

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Skattskyldig

hetens inträdande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 112.

accisen skulle erläggas. Om afverkärngen för honom gått med förlust, vore

fara värdt, att han skulle visa sig alldeles sakna medel till accisens gäldande.

Det kan naturligtvis icke bestridas, att hvad sålunda anförts har sitt

stora berättigande. Det är gifvet, att med afseende på alla skatter restantier

skola uppkomma, när skatten icke omedelbart uttages. Men å andra sidan kan

det väl ej med skäl göras gällande, att betalningsförmågan hos de personer, som

syssla med skogsafverkning — en näring som oftast lämnar sina utöfvare synnerligen

god vinst — skulle i allmänhet vara så ringa, att skatterestantierna

i hithörande fall må antagas komma att öfverstiga det vanliga måttet. Äfven

om skatten lades på skogsägaren, skulle den för öfrigt säkerligen i många

fall ej komma att utgå, om han afyttrat fastigheten, likasom den åberopade

realsäkerheten i skogsmarken ofta nog med afseende på andra fordringars

förmånsrätt skulle visa sig illusorisk.

Yid öfvervägande af denna fråga har jag därför kommit till det slutet,

att accisplikten bör åläggas af verkar en. Därigenom vinnes enhetlighet vid

skattepåföringen, i det att denna under alla förhållanden skall äga rum,

då afverkningen sker. Vidare kan i sådant fall samma beräkning af virkets

värde konsekvent läggas till grund för bestämmandet af skattebeloppet.

Det torde vara uppenbart, att detta skall leda till reda och enkelhet vid

taxeringen samt jämnhet i beskattningen. I sitt yttrande har kammarrätten

ej heller gjort någon erinran emot denna grundsats.

Förslaget innehåller därför, att skogsaccis skall erläggas af afverkaren

och att med afverkare förstås den som, då virket fälles, äger förfoga öfver

virket, denne må vara fastighetens ägare eller innehafvare af afverkningsrätt.

Med afseende å det vanliga förhållandet, att vid upplåtelse af afverkningsrätt

fastighetsägaren förbehåller sig uppkommande aifallsvirke, och då

äfven sådant virke, i den mån det ej användes till husbehof, bör vara

underkastadt accis, föreskrifves vidare, att, om annan än afverkaren äger

rätt till alfallsvirket, denne andre skall anses såsom afverkare i fråga om

sådant virke.

Virkets fällande eller skiljande från roten konstituerar således skattskyldighet.

Genom fällandet blir afverkaren skattskyldig för virket. Praktiska

skäl tala emellertid för att skattskyldigheten icke göres gällande, förrän

med virket efter fällandet vidtagits ytterligare åtgärd. För att kunna beräkna

virkets värde erfordras nämligen kännedom om virkeskvantiteten.

Sådan kännedom vinnes i regel, hvad beträlfar de viktigare virkesslagen,

vid den s. k. intumningen. Om afverkaren före intumningen säljer eller

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 112.

annorledes afhänder sig virket, bör, när detta skett, skattskyldigheten göras

gällande. Eljes bör skattskyldigheten inträda, när virket intummats. För

att beteckna denna tidpunkt med ett uttryck, som kan omfatta alla virkesslag,

har från skogsskattekommittén i förslaget intagits den bestämmelsen, att

virket skall med afseende på taxering anses afverkadt först då det blifvit

så tillredt och upplagdt, att dess mängd kan bestämmas. Om detta uttryck

har kammarrätten anmärkt, att detsamma syntes icke äga nödig klarhet

och därför kunna gifva anledning till svårigheter vid tillämpningen. Jag

åberopar emellertid den omständigheten, att uttrycket valts af skogsskattekommittén,

som inneslöt flera i förevarande afseende praktiskt förfarna män,

hvadan detsamma ur tillämpningssynpunkt näppeligen kan förväntas möta

svårigheter. Med uttrycket måste åsyftas intumningen, där sådan äger rum,

och den första intumningen, om virket intummas mera än en gång. För virke,

som ej intummas, såsom t. ex. brännved, inträffar tidpunkten, då virket

hopsamlats och apterats till den storlek, hvari det förekommer till försäljning

eller annan användning. Sammanställdt för öfrigt med föreskriften att

afverkare, som säljer eller eljes afhänder sig virket, skall lämna deklaration

om virkeskvantiteten, kommer ifrågavarande uttryck därför säkerligen ej att

föranleda villrådighet.

Hvad angår virke, som användes till kolning, har för detsamma en

särskild bestämmelse i förevarande afseende ansetts erforderlig. Skattskyldigheten

för sådant virke bör inträda först då det blifvit rest eller lagdt till

kolning. Skulle afverkaren därförinnan sälja eller annorledes afhända sig

virket eller skulle virket forslas från den skog, där det fällts, för att annorstädes

kolas, bör dock, i öfverensstämmelse med hvad jag nyss anförde,

skatteplikten göras gällande, när virket afyttrades eller bortforslades.

Med afseende på accisens allmänna läggning måste virke, som användes

för husbehofvet på den egendom, där virket fällts, undantagas från

beskattningen. Förslaget upptager därför den af skogsskattekommittén, ehuru

från en annan synpunkt, förordade föreskriften, att å en fastighet afverkadt

virke, som användes för egendomens behof af byggnads-, slöjd- eller stängselvirke

samt bränsle, ej skall beskattas. Det måste därvid anses lämpligt,

att äfven virke, som tages från en egendoms skog och användes till husbehofsvirke

å en därmed sambrukad fastighet, fritages från accis.

Beträffande omfattningen i detta sammanhang af begreppet bränsle,

måste karaktären af husbehofsvirke fasthållas. Sålunda blifva ved och kol,

som användas för en jordbruksfastighets behof, visserligen fria från accis,

Bih. till Bilcsd. Prof 1908. 1 Sami. 1 Afd. 86 Höft. 7

Frihet från

accis. Hus

behofsvirke

o. d.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 112.

under det att däremot ved och kol, som komma till användning i bruksdrift

eller annan rörelse, som drifves å en jordbruksfastighet, icke få undantagas

från accis. I anledning af en inom kammarrätten gjord erinran finner

jag mig böra betona, att virke, som utlämnas till bränsle åt den i dylik

rörelse anställda personalen, icke kan hänföras till husbehofsvirke.

Vidare bör gifvetvis accis ej utgå för sådant virke, som användes för

fullgörande af egendomen enligt lag eller eljes åliggande byggnads- eller

underhållsskyldighet.

Slutligen innehåller förslaget, att virke, som från statens och vissa

andra skogar af allmän natur afgiftsfritt för särskilda ändamål utlämnas,

skall frikallas från beskattningen. De ändamål, för hvilka sådant utlämnande

plägar ifrågakomma, såsom att virke understundom kostnadsfritt tillhandahålles

från statens skogar till byggande af vägar och flottleder, synes

göra aecisfrihet i dylika jämförelsevis sällsynta fall påkallad. I denna fråga

har kammarrätten anfört, att aecisfrihet jämväl bör äga rum beträffande

virke, som från allmänningsskog afgiftsfritt utlämnas till delägare i allmänningen

och af denne användes för husbehof. Då jag finner denna erinran

befogad, har jag låtit i förslaget insätta bestämmelse i sådant syfte.

I det föregående har jag talat om virke, som under beskattningsperioden

verkligen användts till husbehof eller annat omförmäldt, därmed

jämförligt ändamål. Såsom skogsskattekommittén framhållit, erfordras härjämte

specialföreskrifter angående virke, som upplagts för dylik användning. Det

är ett vanligt förhållande, att virke, som afverkas för husbehof, icke inom

den närmaste tiden kommer till begagnande. Sålunda brukar ved icke användas

förrän under hösten eller vintern efter det den blifvit upphuggen.

Likaledes plägar byggnads- och slöjdvirke icke användas förrän efter viss

torktid. Ofta förekommer äfven, att virke afverkas och försågas för husbehof

men att endast en del däraf användes till sådant ändamål, under det

att återstoden försäljes. I den mån virket sålunda icke under beskattningsperioden

verkligen användts för husbehof eller annat därmed jämförligt

ändamål, skulle det följaktligen, om icke ett undantagsstadgande infördes,

accisbeläggas vid nästa beskattningsförrättning. Ett sådant tillvägagångssätt

skulle dock leda till onödig omgång, särskildt därför att därigenom

ett restitutionsförfarande blefve erforderligt.

Förslaget innebär därför i stället, att beskattningen af sådant virke,

som upplagts för åsyftade ändamål, må tills vidare uppskjutas, till dess

genom virkets användning blifvit afgjordt, huruvida och i hvad mån accis

för detsamma skall erläggas eller icke. Om under en följande beskatt
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

ningsperiod virket användes å egendomen för nämnda ändamål, blir det definitivt

accisfritt. Därest det åter då försäljes eller eljes användes för annat ändamål

än nu är i fråga, skall det upptagas till accis för den beskattningsperiod,

då det försålts eller vunnit dylik användning. Till försäljning,

som härmed afses, bör dock ej hänföras det fall, att för husbehof upplagd!;

virke utan vidare medföljer vid försäljning af själfva fastigheten. Genom

sådan försäljning bör uppenbarligen accisplikt för virket ej inträda. Däremot

kommer den nye ägaren i samma ställning som företrädaren, så att

han, om han afyttrar virket eller eljes använder det för annat ändamål än

jag nyss angifvit, blir accispliktig därför.

I fråga om virke, som upplagts för husbehof eller annat därmed jämförligt

ändamål och sedermera användts på annat sätt, erfordras föreskrift

om hvem accisplikten åligger, och innehåller förslaget i sådant afseende, att

skogsaccis för dylikt virke skall erläggas af den, som med virket så förfarit,

att accisplikt därför inträdt.

Utom den nu nämnda befrielsen från skatt för husbehofsvirke och Beskattnings.

därmed jämförligt virke bör accisfrihet äfven äga rum för skogsafverkning hart Upptill

afsalu i ringare omfattning. Härför tala såväl praktiska skäl som

äfven den omständigheten, att skatten på grund af sin allmänna konstruktion

icke bör drabba de minsta skogsägarna. Hvar gränsen för accisfriheten

skall sättas, kan tydligtvis vara föremål för olika meningar. Enligt

min åsikt vore det lämpligt att från skattskyldighet befria afverkare, hvilkens

ifrågavarande afverkning för år understiger ett skogsvärde af 100 kronor.

För en afverkare, som själf utdrifver virket, torde det lägsta beskattningsbara

beloppet således motsvara i saluvärde å leveransorten 150 ä 200 kronor.

För att underlätta debiteringen synes därjämte böra föreskrifvas, att det för

eu hvar accisskyldig sammanräknade skogsvärdet skall utföras i fulla tiotal

kronor, så att öfverskjutande belopp, som icke uppgår till fullt tiotal, bortfaller.

Jag öfvergår härefter till den ganska svårlösta frågan om beskattnings-BeskaUninggperioden.

I sådant hänseende har skogsskattekommittén föreslagit tiden från Penodoch

med den 1 juni det ena året till och med den 31 maj det följande. I

motiveringen har kommittén därom anfört bland annat: *Skogsafverkningen är

i vårt land hufvudsakligen förlagd till vintern och sträcker sig därför vanligen

ut öfver två kalenderår. Eesultatet af afverkningen kan icke öfverskådas

förrän på våren, då man erhåller kännedom om huru mycket som afverkats

under hela den föregående afverkningssäsongen. Då man inför en särskild

skogsbeskattning, som på det närmaste hänför sig till afverkningen, är det

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 112.

uppenbarligen nödvändigt, att denna beskattning ansluter sig till de faktiska

förhållanden, under kvilka afverkningen försiggår. Nu är hvarje

vinters afverkning praktiskt sedt en odelbar enhet. Detta måste beskattningen

taga hänsyn till. Om man vid taxering till skogsaccis fasthölle vid .

den vanliga indelningen i kalenderår, skulle denna enhet brytas, och en

riktig deklaration om hvad som under det förflutna året afverkats skulle i

hög grad försvåras, om icke rent af omöjliggöras. Det visar sig alltså

nödvändigt att i lagstiftningen om skogsaccis använda ett särskilt afverkningsår

såsom beskattningsperiod.» Kommittén åberopade vidare, att afverkningsårets

slutpunkt måste sättas så långt fram på året, att äfven i fråga

om de stora afverkningarna i landets nordliga trakter så exakta upplysningar

förelåge, att vederbörande afverkare kunde fullgöra sin deklarationsplikt.

I de af mig tillkallade sakkunniges förslag till lag om skogsaccis är

emellertid kalenderåret upptaget såsom beskattningsperiod. De båda förslagens

olika ståndpunkt i detta hänseende bör bedömas i sammanhang

med deras bestämmelser om taxeringsförfarandet och instansordningen, till

hvilka bestämmelser jag senare skall återkomma men som jag nu måste i

förbigående beröra. Skogsskattekommitténs förslag innebär, att deklarationer

om afverkadt virke skola afgifvas före den 1 juli, att taxeringen skall verkställas

af en för ändamålet särskildt upprättad myndighet, accisnämnden,

hvilkens arbete skall vara afslutadt senast den 25 augusti, samt att klagan

öfver accisnämndens taxeringsåtgärder må föras omedelbart hos kammarrätten

före årets slut. De sakkunnige åter hafva föreslagit, att taxeringen skall

i första hand verkställas af kommunalnämnden, samt att dess beslut i taxeringsfrågan

må kunna öfverklagas hos pröfningsnämnden och först därefter

hos kammarrätten. Då nu länens pröfningsnämnder skola sammanträda å

sådan tid, att deras arbeten äro afslutade senast den 10 augusti, hafva de

sakkunuige ansett, att tiden emellan den 31 maj, då beskattningsåret enligt

kommitténs förslag skulle utlöpa, och midten af juli månad, då besvär

hos pröfningsnämnden skola vara ingifna, icke lämnar tillräckligt utrymme

för deklarationernas afgifvande, kommunalnämndens arbete med därtill

hörande skriftväxling med de accispliktiga samt besvärs anförande hos

pröfningsnämnden.

Kammarrätten har i sitt utlåtande öfver de sakkunniges förslag anfört,

att ämbetsverket, som funne sig böra lämna utan erinran förslagets bestämmelser

om taxeringsförfarandet och instansordningen, emellertid ansåge hvad

skogsskattekommittén andragit om nödvändigheten af att såsom beskattningsperiod

använda ett hela afverkningssäsongen omfattande taxeringsår förtjäna

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 112.

allvarligt beaktande. Och äfven om ett sådant försvårande eller omöjliggörande

af en riktig deklaration, hvarom kommittén talat, icke skulle behöfva

befaras blifva eu följd af kalenderårets användande såsom beskattningsår,

skulle genomförandet af de sakkunniges förslag i fråga om beskattningsåret

medföra eu annan betydande olägenhet. Det läge i allmänhet

vid skattelagstiftningen vikt uppå, att taxering och skatteuppbörd till

tiden förlädes så nära som möjligt efter den tid, då den inkomst influtit,

som utgjorde grunden för taxeringen, och i fråga om beskattningen af

skogsafverkning, som ofta medförde en betydande tillfällig inkomst, utan

att någon mera stadigvarande skatteförmåga hos den skattskyldige kunde

förutsättas, torde denna synpunkt böra i särskilt hög grad beaktas, i synnerhet

om, såsom i de sakkunniges förslag förutsattes, skatteplikten ålades

afverkaren och följaktligen den realsäkerhet, som kommittén velat vinna

genom att lägga skatteplikten på fastighetens ägare, måste undvaras.

Enligt de sakkunniges förslag skulle emellertid taxeringen exempelvis år

1910 afse kalenderåret 1909 och följaktligen omfatta hufvudsakligen det

virke, som under vintern 1908—1909 huggits och under de första månaderna

af år 1909 blifvit så tillredt och upplagdt, att dess mängd kunnat

bestämmas. Den af taxeringen föranledda uppbörden skulle äga rum först

i slutet af år 1910 eller början af år 1911 eller således ett och ett hälft

till två år efter det att virket blifvit i lagförslagets mening afverkadt, och

för en afverkning, som exempelvis på två vintrar fördes till slut, skulle

accisen börja uttagas först efter det att af verkningen och utdrifningen af

virket alldeles afslutats. Från skatteteknisk synpunkt måste detta anses

mindre önskvärdt, och för kommunerna skulle det antagligen i ej så få fall

omöjliggöra accisens utfående.

Härefter yttrar kammarrätten vidare: »Af nu anförda skäl anser kammarrätten

det böra tagas i öfvervägande, huruvida icke ett beskattningsår må

kunna fastställas, hvars slutpunkt är förlagd tillräckligt lång tid före tiden

för pröfningsnämndernas i länen sammanträde, men som i sig innesluter

såvidt möjligt hela afverkningssäsongen eller åtminstone den allra största

delen af densamma; och synes det kunna ifrågasättas, huruvida icke månadsskiftet

april—maj kan anses vara den rätta gränspunkten för beskattningsåret.

Den tid af två och en half månader, som skulle förflyta från

slutet af detta beskattningsår till tiden för pröfningsnämndernas sammanträde,

skulle visserligen nödvändiggöra eu tämligen stark koncentrering i

tiden af arbetet för de deklarationspliktiga, för kommunalnämnderna och

för dem, som önskade besvära sig hos pröfningsnämnderna, men svång
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

het er na i detta afseende torde väl ändock kunna öfvervinnas. Fördelarna

af den sålunda ifrågasatta förändringen ligga i öppen dag: sönderklyfningen

af afverkningssäsongen skulle undvikas ock accisen kunna uttagas ett år

tidigare än enligt det remitterade förslaget.»

Såsom jag redan antydt, måste man, innan man tager ställning till

frågan om beskattningsperioden, äfven rikta uppmärksamheten på anordningen

af taxeringsförfarandet ock instansordningen. Skogsskattekommittén, som

fann sig böra sätta beskattningsårets gräns till den 31 maj, nödgades också

därför föreslå en ny särskild taxeringsmyndighet för skogsbeskattningen. Då

kommittén velat göra denna beskattning från grunden fristående, skulle inrättande

af en alldeles ny taxeringsapparat äfven kunna vara, om också ej särdeles

tilltalande, dock möjligen acceptabelt. Genom föreskriften att accisnämnden

skulle hålla två sammanträden med nära en månads mellanrum, det senare

sammanträdet för revision af de på första sammanträdet förslagsvis fattade

besluten, skulle tilläfventyrs en sådan granskning kunna anses hafva skett,

att med öfverhoppande af pröfningsnämnden besvär lämpligen kunde anföras

omedelbart hos kammarrätten.

Det synes mig däremot uppenbart, att för en mera tillfällig och supplementär

beskattning, sådan som den nu ifrågasatta skogsaccisen, omöjligen

kan organiseras en särskild taxeringsmyndighet, och att därför uppskattningen

måste anförtros åt någon redan befintlig myndighet. Jag ansluter mig

i sådant afseende till det af reservanten inom skogsskattekommittén och de

sakkunnige framställda förslaget, att taxeringen måtte uppdragas åt kommunalnämnden.

Men i sådant fall synes det icke kunna ifrågakomma, att

besvär öfver kommunalnämndens beslut skulle få föras omedelbart hos

kammarrätten. Det lärer nämligen vara angeläget att tillse, att besluten kunna

i första hand granskas af en sådan myndighet som pröfningsnämnden, hvilken,

jämte det den är obunden af formella bevisningsregler och således kan i

hvarje fall taga hänsyn till billighet, äfven måste antagas besitta erforderlig

sakkunskap i fråga om gängse priser å skogsprodukter. Härigenom

skulle också vinnas en säkerligen betydande minskning i antalet mål, som

komme att fullföljas till kammarrätten, hvilket ämbetsverk redan förut

har en omfattande arbetsbörda.

Då besvär hos pröfningsnämnden skola anföras senast den 15 juli,

vore det otänkbart att under tiden efter den 31 maj medhinna deklaration,

taxering och besvärs ingifvande. Om man vill bereda möjlighet till taxeringens

granskning hos pröfningsnämnden, kan man därför icke begagna

en beskattningsperiod, som utgår den 31 maj.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

Hvad beträffar kammarrättens förslag, att beskattningsperioden skulle

omfatta tiden från och med den 1 maj till och med den 30 april, måste

det otvifvelaktigt också anses, att den tidrymd af två och en half

månader, som då skulle stå till förfogande för deklaration, taxering och

besvärs anförande, är otillräcklig. För deklarationen är en tid af en

månad den minsta möjliga. Skogsskattekommittén har också för ändamålet

tillmätt en månad, men härvid hafva liera af de hörda myndigheterna

uttalat, att denna tid vore för kort. Till själfva taxeringsarbetet lärer

mera än en månad vara erforderlig. I sammanhang därmed måste nämligen

föras skriftväxling för infordrande af försummade deklarationer eller

upplysningar i anledning af afgifna uppgifter o. s. v., en skriftväxling,

som i större kommuner uppenbarligen kan varda ganska tidsödande. Likaledes

torde icke böra anslås mindre än en månad efter taxeringens afsilande

för de skattskyldiga, som önska anföra besvär hos pröfningsnämnden.

Yid bedömande af den tid, som för dessa olika ändamål må

kräfvas, bör man äfven beakta, att det ofta skall inträffa, att den skattskyldige

är bosatt å en annan ort än där deklaration skall afgifvas och

taxering äga rum. Tillika är att taga hänsyn därtill, att å en del orter

de befintliga kommunikationerna lägga hinder i vägen för en snabb skriftväxling.

Hen tid, som anvisats för bevillnings- och inkomstskattetaxeringen,

utgör två månader'' för deklaration, två och en half månader

för taxeringsarbetet och två månader för besvärs anförande eller således

tillsammans sex och en half månader. Kammarrätten synes ej heller

vid sitt förslag att åt skogsaccistaxeringen skulle anslås sammanlagdt

endast två och en half månader hafva hyst någon större tillförsikt om

lämpligheten af en dylik anordning, hvilken berör en stor mångfald personer,

eftersom kammarrätten åt sina förhoppningar i detta afseende ej

funnit starkare uttryck än att »svårigheterna torde väl ändock kunna öfvervinnas».

Slutligen bör, då kammarrätten uttalar, att med dess förslag

sönderklyfning af afverlcningssäsongen skulle undvikas, härmed sammanställas,

hvad äfven skogsskattekommittén framhållit, att afverkningen i

landets nordliga trakter understundom fortgår i maj månad, hvadan för dessa

trakter en sådan sönderklyfning ändock skulle ske.

Att välja någon ännu tidigare dag under året till gräns för beskattningsperioden,

synes icke kunna ifrågasättas, utan det torde under den uppställda

förutsättningen, att mål om virkestaxering böra läggas under pröfningsnämnden,

återstå allenast att låta perioden sammanfalla med kalenderåret. Det gäller

då att undersöka, om en sådan anordning eljes är lämplig och genomförbar.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 112.

I fråga först om lämpligheten bör densamma tydligen bedömas olika, då

det gäller skogsskattekommitténs förslag och hvad angår det nn framställda

förslaget. I det förra förslaget, som afser att genomföra en från grunden

reformerad och åtminstone för en längre framtid slutgiltig reglering af

skogsbeskattningen, kan tilläfventyrs utan olägenhet upptagas en beskattningsperiod,

som icke sammanfaller med den tidrymd, hvilken beskattningen i

öfrigt afser. För eu skatt däremot, hvilken såsom den nu föreslagna skogsaccisen

är afsedd att utgöra allenast en fyllnad af en förutvarande skatt,

kommunalutskylderna, som bero af den för låga bevillningen för skog,

måste det naturligaste vara, att den utgår för samma tid som själfva

kommunalutskylderna, hvilka undantagslöst påföras för kalenderår. Det

skulle kunna invändas, att detta skäl får en mindre betydelse, då accisen

icke skall erläggas af fastighetsägaren utan af afverkaren, men härvid bör

dock ihågkommas, att i ett stort antal fall fastighetsägaren och afverkaren

torde blifva samma person. Vidare är att märka, att accisen i sin föreslagna

form får betraktas vara af mera tillfällig beskaffenhet, och vid

sådant förhållande synes det jämväl af denna anledning ej vara skäl att

till grund för accisen lägga en annan beskattningsperiod än den, som i

regel gäller för kommunalbeskattningen i öfrigt. Olika beskattningsperioder

för skogsbeskattningen och för den öfriga kommunalbeskattningen skulle

tydligtvis kunna bereda svårigheter vid en blifvande reform af hela den

kommunala beskattningen.

Om således principiella skäl i viss mån för närvarande tala för att

skogsaccisen bör beräknas för kalenderår, så finner man, att ej heller praktiska

skäl resa sig mot en sådan ordning. Då skogsaccisen måste förbindas

med skyldighet för afverkaren att afgifva deklaration om af honom

under beskattningsperioden afverkadt virke, kan frågan således i hufvudsak

ställas så, att den gäller, huruvida afverkaren kan utan större olägenhet

uppgifva hvad han afverkat under kalenderåret. Härvid bör ytterligare

fastbållas den bestämning, förslaget gifver om när skattskyldighet för afverkadt

virke skall göras gällande eller när virke skall i beskattningsafseende

anses afverkadt, hvilken tidpunkt förklarats inträffa, då verket blifvit

så tillredt och upplagdt, att dess mängd kan bestämmas. Med afseende å

bufvudmassan af virket infaller denna tidpunkt, då virket intummas. Det

är emellertid uppenbart, att det icke skall möta någon svårighet att uppgifva

hvad som intummats under nästföregående kalenderår. De tumlistor

eller journaler, som föras vid intumningen, pläga redan nu angifva dagen

för intumningen, och afverkaren bar således endast att sammanräkna hvad

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition No 112.

tumlistorna eller tumningsjournalerna för kalenderåret innehålla. Ännu

hellre måste ett sådant dagtecknande ske, om det blir i lag bestämdt, att

afverkaren är skyldig deklarera hvad som under viss tid intummats. Härtill

kommer, att intumning torde åtminstone inom de egentliga skogsdistrikten

verkställas endast i jämförelsevis obetydlig omfattning under den

del af vintern, som föregår årsskiftet, och är hufvudsakligen förlagd till

de första månaderna af kalenderåret. Taxeringen för ett visst kalenderår

skulle således väsentligen komma att afse det virke, som intummats under

kalenderårets första månader. Beträffande sådant virke, som icke är föremål

för egentlig intumning, skulle svårigheten att därom afgifva deklaration

icke blifva afsevärdt större, i synnerhet då den lagstadgade skyldigheten att

deklarera skulle nödga afverkaren att noggrant^ taga reda på dess kvantitet.

Jag anser mig också höra nämna, att ej mindre delegerade, som af svenska

trävaruexporttöreningen utsetts att bereda skogsbeskattningsfrågan, vid sammanträde

med de sakkunnige än äfven andra i ärendet hörda personer,

som syssla med skogsafverkning, förklarat, att från trävaruhandteringens sida

icke skulle möta hinder att deklarera virke, som under kalenderåret afverkats

i den bemärkelse, som förslaget gifvit åt begreppet utverkning.

Kammarrätten har invändt, att med kalenderåret såsom beskattningsperiod

accisbetalningen skulle i regel uppskjutas ett år längre än om perioden

omfattade ett afverkningsår, som ginge till ända den 30 april. Denna

invändning är naturligtvis alldeles riktig, men den synes dock ej böra

verka afskräckande. Ty betalningen af accis skulle ej infalla senare än erläggandet

af kronoutskyl derna, och den skulle kunna ske tidigare än den allmänna

kommunaluppbörden. Om man exempelvis tänker på den utverkning,

som äger rum år 1909, komma för den beskattningsbara inkomst, som däraf

uppstår för afverkaren, kronoutskylder att utgöras först i november eller

december 1910 och kommunalutskylder först år 1911. Skogsaccis för denna

af verkning skall enligt förslaget åter kunna uppbäras omedelbart efter den

15 oktober 1910. Genom detta uppskof med accisbetalningen hinner afverkaren

därjämte försälja virket och kan således lättare fullgöra likviden.

Hvad angår den äfven af kammarrätten omordade minskade utsikten att

utfå skatten, påpekar jag ånyo, att det icke veterligen finnes anledning

antaga, att skogsåverkare i allmänhet skulle vara sämre skattebetalare än

andra grupper af näringsidkare.

Jag har redan antydt, att enligt förslaget fastställandet af det skattepliktiga

virkesvärdet skall ske genom taxering, och jag skall senare återBih.

till Biksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 86 Sä/t. 8

Värde på

rot.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

komma till taxeringsförfarandet. Det värde, efter hvilket skatt skall beräknas,

måste vara det värde, virket ägt i och för sig, då det afverkades,

d. v. s. virkets värde på rot. För att åt detta begrepp gifva en särskild

beteckning begagnas i förslaget termen skog svär de. Virkets skogsvärde bör

taxeras enligt de i orten vid tiden för afverkningen gängse pris efter afdrag

för arbetskostnader. I skogsskattekommitténs förslag har detta uttryckts

sålunda, att virkets värde å rot skall uppskattas med ledning af

de vid tiden för afverkniDgen gällande pris för oförädladt virke å närmast

belägna vattendrag eller annan plats, där virkespris sättas eller eljes bestämda

pris å virke betalas. I de delar af landet, där dylika platser saknas,

får taxeringen ske efter de pris, som eljes plägat betalas i orten.

Deklaration. Taxeringen måste byggas på skyldighet för afverkaren att afgifva

deklaration om det virke, han afverkat. Deklarationsplikten kan här desto

lättare genomföras, som den endast kommer att afse fullt konkreta förhållanden,

om hvilka ingen tvekan kan råda. Afverkare bör således

vara skyldig att uppgifva mängden af det virke, som han afverkat för

annat ändamål än husbehof eller därmed jämförligt syfte, likasom i deklarationen

bör upptagas virke, som förut upplagts till dylik användning, men

under nästföregående år disponerats på annat sätt. Göres denna deklaration

tillräckligt specificerad för olika slag af virke, böra taxeringsmyndigheterna

med den kännedom, de äga om i orten gängse virkespris, kunna med behörig

noggrannhet fastställa det skattepliktiga skogsvärdet. Det bör naturligtvis

vara deklaranten obetaget att föreslå det skogsvärde, hvartill han

anser uppgifven virkesmängd böra uppskattas, samt att i öfrigt lämna alla

sådana upplysningar, som han finner kunna tjäna till ledning vid taxeringen.

Såväl skogsskattekommittén som de sakkunnige hafva ansett, att deklaration

bör afgifvas äfven då det kan antagas, att det sammanlagda skogsvärdet

för året icke uppgått till det lägsta belopp, för hvilket taxering skulle

ifrågakomma. Då nämligen deklarationen skall afse virkesmängden men

taxeringen dess värde i penningar, ansågs samma eftergift med afseende

på deklarationsplikten icke kunna medgifvas, som i fråga om inkomst till

icke beskattningsbart belopp gäller beträffande taxeringen för inkomstskatt,

där deklarationsplikten hänför sig till för den deklarationspliktige själf

i allmänhet lätt fixerbara inkomstbelopp.

I denna fråga har kammarrätten anfört: »Kammarrätten har funnit

det vara i hög grad önskvärd!, att från deklarationsplikten måtte befrias

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

de personer, för hvilka någon taxering till skogsaccis på grund af afverkningens

obetydlighet uppenbarligen icke kan ifrågakomma. Det synes icke

böra öfverlämnas åt afverkaren att bedöma, huruvida virket till sitt värde

öfverstiger eller understiger 100 kronor, och medgifvas honom rättighet

att under sistnämnda förutsättning underlåta att afgifva deklaration. I

sådana fall, där det kan vara tvifvel underkastadt, om virket haft sådant

värde, att accisplikt till följd däraf uppkommit, bör enligt kammarrättens åsikt

deklaration alltid afgifvas, och gränsen för deklarationsplikten synes böra

sättas vid ett så väsentligen lägre belopp än 100 kronor, att det icke kan

antagas, att afverkaren kan i god tro anse sig icke vara deklarationspliktig,

under det att det afverkade virket af taxeringsmyndigheterna beräknas

hafva haft ett värde å rot af 100 kronor eller därutöfver. Kammarrätten

har med afseende å hvad nu anförts velat hemställa, att skyldighet att

afgifva deklaration måtte förklaras åligga allenast den, som annorledes än

till husbehof afverkat virke med ett värde å rot af minst 25 kronor. >

I en inom kammarrätten uttalad skiljaktig mening, som omfattats af

två ledamöter, anföres i detta ämne, att det syntes icke kunna förordas

att utsträcka deklarationsplikten äfven till andra än dem, som enligt förslaget

skulle vara skyldiga att erlägga skogsaccis. Jämte det genom eu

dylik anordning besvär och tidsförlust skulle i många fall utan gagn tillskyndas

vederbörande, komme stadgandena om deklaration att i omförmälta

hänseende innebära en af omständigheterna icke påkallad afvikelse från

inkomstskatteförordningens motsvarande bestämmelser. I öfrigt kunde erinras,

att äfven kammarrättens förslag lede af den olägenheten, att deklarationsplikten

komme att bindas vid visst virkesvärde.

Vid öfvervägande af denna fråga har jag funnit det vara önskvärd!,

att deklarationsplikten icke göres obligatorisk för alla afverkare, oberoende

af värdet å det afverkade virket. Om det läte sig göra att binda deklarationsplikten

vid en viss minimikvantitet afverkadt virke, kunde eu lämplig

begränsning af denna plikt utan tvekan bestämmas. Men då med afseende

på de särskilda virkesslagens olika betydenhet en sådan anordning icke

gärna kan genomföras, måste man, om man vill begränsa deklarationsplikten,

sätta gränsen vid ett visst penningvärde. Då emellertid detta

värde är beroende af en uppskattning, som sker först efter deklarationens

afgifvande, kan det icke förnekas, att vid sådant förhållande principiellt

sedt det riktigaste vore att föreskrifva allmän uppgiftsskyldighet. Ty afverkaren

kan icke i hvarje fall på förhand med säkerhet veta, till hvilket

belopp värdet kommer att af taxeringsmyndigheten upptagas, och således

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

icke om värdet kommer att uppgå till den summa, där deklarationsplikten

inträder. Det är dock påtagligt, att med en sådan föreskrift ett stort

antal deklarationer skulle komma att afgifvas utan något praktiskt syfte,

likasom att hos åsyftade deklaranter uppgiftsskyldigheten skulle vara ägnad

att väcka missnöje och förargelse. Det synes mig därför, oaktadt begränsningen

måste bindas vid ett penningvärde, som först sedermera fastställes,

vara angeläget att inskränka deklarationsplikten, så att sådan icke kommer

att äga rum, där den ej är af praktiskt behof påkallad. Med denna ståndpunkt

kan jag icke biträda kammarrättens förslag att, med bibehållande

af skattskyldighetens inträde vid ett skogsvärde af 100 kronor, föreskrifva

uppgiftsplikt vid ett dylikt värde af minst 25 kronor. Därigenom skulle

ändock framtvingas ett stort antal deklarationer, om Indika man på förhand

vore viss, att de icke skulle komma att ligga till grund för taxering.

På grund af den påföljd, som måste stadgas för försummad deklarationsplikt,

skulle en sådan föreskrift föranleda exempelvis, att den, som sålt

några lass ved och med beräkning af vedens skogsvärde till 20 kronor

icke afgifvit deklaration men af taxeringsmyndigheten blifvit taxerad till

huru högt belopp som helst, icke finge klaga öfver taxeringen, därför att

skogsvärdet vid anställd undersökning funnes böra uppskattas till 25 kronor,

således endast till en fjärdedel af det lägsta beskattningsbara beloppet.

Liknande fall kunna ju tänkas, hvar man än sätter gränsen för deklarationsplikten,

men det torde dock vara påtagligt, att den minsta obilligheten

uppkommer, om man, såsom reservanterna i kammarrätten också föreslagit,

låter deklarationsplikten och skattskyldigheten inträda vid samma belopp.

Den som afverka! till ett värde, som han själf anser uppgå till inemot

100 kronor, bör då uppenbarligen i sitt eget intresse ändock afgifva

deklaration för undvikande af risken att ej få öfverklaga taxeringsmyndighetens

beslut, i fall denna finner virket böra uppskattas till 100 kronor

eller därutöfver. A andra sidan måste det kunna förutsättas, att den första

taxeringsmyndigheten i regel skall hafva en tämligen fullständig kännedom

om de inom distriktet verkställda afverkningarna, hvadan erhållandet af

deklarationer om smärre afverkningar icke här är af samma betydelse, som

beträlfande inkomsttaxeringen förhållandet är med uppgifter om smärre

inkomstbelopp, hvilka lättare kunna dölja sig för utomstående.

Hvad beträffar deklarationens innehåll, torde detta, utöfver hvad jag

redan därom anfört, visserligen icke kräfva vidare yttrande än en hänvisning

till lagförslagets ordalydelse härutinnan. Dock anser jag mig böra i korthet

redogöra för hvad härom förekommer i skogsskattekommitténs betänkande,

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 112.

enär kommittéförslaget i detta afseende i allt väsentligt öfverensstämmer

med det nu anmälda förslaget. Deklarationen borde innehålla uppgift om

tiden för afverkningen, om afverkningsplatsen på tillfredsställande sätt

angifven samt om mängden af det afverkade virket. Sistnämnda uppgift

borde i fråga om timmer afse stycketal och kubikmassa i fast mått samt

i fråga om öfriga virkesslag angifva virkets kubikmassa i fast eller löst

mått. Då i sammanhang med flottning stycketalet jämväl af annat virke än

timmer plägade utrönas, borde i fråga om flottgods stycketalet alltid tillika

uppgifvas. De nu omförinälda uppgifterna borde betecknas såsom minimifordringar,

nödvändiga för taxeringens behöriga förrättande, medan å andra

sidan fullgörandet af en dylik deklarationsskyldighet icke kunde anses

komma att blifva betungande för vederbörande accispliktiga. Undantagsvis

torde kunna uppstå svårighet, på grund af bristande underbyggnad eller

ovana, att verkställa uträkning af virkets kubikmassa. Äfven om någon

vidare hänsyn härtill icke torde behöfva tagas, då kubikeringstabeller funnes

i handel allmänt tillgängliga, borde dock, med tanke på lägenhetsägare och

andra, som afverkade i obetydlig omfattning, finnas ett undantagsstadgande,

att, där i särskildt fall svårighet mötte att uppgifva kubikmassa, deklarationen

i stället finge upptaga stycketal och dimensioner af virket. Dylik

lättnad i deklarationspliktens fullgörande, hvilken i motsvarande grad ökade

arbetet för taxeringsmyndigheterna, borde dock icke ifrågasättas för den,

som yrkesmässigt drefve trävarurörelse. Med afseende på virke, som

användts till kolning på den skog, där det afverkats, vore föreslaget, att,

därest kolningen vore afslutad vid beskattningsperiodens utgång, den

deklarationspliktige finge i deklarationen, om han det föredroge, angifva,

i stället för mängden af det använda kolvirket, mängden af de kol, som

vid kolningen utvunnits. Denna bestämmelse vore naturligen afsedd för

de mindre afverkare, som drefve skogskolning i ringa omfattning, och

gällde icke kol virke, som å vattendrag eller eljes förts från afverkningsskogen

för att kolas vid sågverk eller annorstädes.

Det synes knappast erforderligt att omgärda ifrågavarande deklarationer

med samma sekretess som uppgifterna för inkomsttaxeringen. Deklarationerna

böra dock ej vara tillgängliga för obehöriga.

Deklarationerna höra afgifvas på blanketter enligt fastställdt formulär.

Sådana blanketter böra på kommunens bekostnad afgiftsfritt tillhandahållas.

Härefter återkommer jag till frågan om taxering sförfarandet. Jag har Taxering*- redan framhållit, att organiserandet af en särskild taxeringsmyndighet förfarmået
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

för accisbeskattningen under förhandenvarande förhållanden icke bör ifrågakomma.

Ej heller kan denna taxering för närvarande läggas på taxeringsnämnderna,

något som eljes uppenbarligen vore det naturligaste. Dessa

hafva nämligen redan förut i flera fall en synnerligen stor arbetsbörda,

och om denna ökades med ett så betydande taxeringsarbete som det föreslagna,

skulle det blifva ännu svårare att till dem erhålla lämpliga ordförande

än hvad redan är fallet. Däremot anser jag uppskattningen lämpligen

kunna anförtros åt kommunalnämnderna. Jag hyser icke något tvifvel

om dessa nämnders sakkunskap på området. Kommunalnämnderna bestå

till öfvervägande del af jordbrukare, hvilka ju i regel måste förutsättas

hafva kännedom om skogsafverkning och utbytet däraf samt om gällande

pris å skogsalster. Efter hand skulle därförutom gifvetvis vid kommunalnämndernas

rekrytering behörig hänsyn äfven tagas till deras funktion såsom

taxeringsför rättare.

Beträffande spörsmålet, huruvida kommunalnämnden vore att anse tillbörligt

opartisk för att kunna handlägga taxeringen, hafva två ledamöter i

kammarrätten uttalat, att det måste möta synnerligen stor betänklighet att

låta kommunalnämnden, som bestode af kommunens egna valda förtroendemän

och hade att bevaka kommunens intresse samt således vore part i

saken, själf i första hand verkställa den grundläggande taxeringen af virkets

skogsvärde. Yäl lämnades det den skattskyldige öppet att anföra besvär

hos pröfningsnämnden, men bevisbördan kastades öfver på honom, likasom

föreskrifterna om deklaration och besvärstid erbjöde många falluckor för

den på hithörande områden obevandrade. Lika med kammarrättens majoritet

håller jag emellertid före, att man i detta hänseende icke behöfver

hysa någon farhåga. Enligt min mening måste kommunalnämnden tilltros

att med samvetsgrannhet och objektivitet verkställa uppskattningen. Frågan

om kommunalnämndens ställning synes mig erbjuda en osökt jämförelse

med taxeringsnämndens förhållande. Äfven taxeringsnämndens ledamöter,

med undantag af ordföranden, äro valda af och bland samma väljare som

utse kommunalnämnd, och åt taxeringsnämnden har dock anförtrotts att i

första hand verkställa en taxering af mera omfattande och på den kommunala

skattskyldigheten i högre grad inverkande art än den ifrågavarande

taxeringen kan blifva. I det fall att taxeringsnämndens distrikt är blott

en enda kommun lärer förhållandet ställa sig nästan analogt med det nu

ifrågasatta. Hvad angår de omordade svårigheterna med deklaration och

besvärs anförande, böra reglerna i hithörande afseenden vara lika med

föreskrifterna på inkomsttaxeringens område, om hvilka numera efter

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 112.

många års tillämpning en utbredd kännedom måste anses hafva vunnits,

hvadan från dessa synpunkter förslaget icke torde böra möta någon betänklighet.

Vidkommande bevisningsskyldigheten i fall af besvärs anförande,

skall den helt visst i regel blifva lättare att fullgöra än i vanliga

taxeringsmål, enär bevisningen här nästan uteslutande behöfver rikta

sig på ett enda, tämligen lätt konstaterbart faktum, det gällande virkespriset.

Uti samma inom kammarrätten afgifna reservation har framställts ett

förslag till lösande af frågan om accispåföringen, hvilket jag nu får med

några ord beröra. Keservanterna uttala, att man beträffande virkesvärdet

måste nöja sig med en viss medeltalsberäkning för virke efter olika trädslag

samt för timmer och dylikt jämväl med hänsyn till grofleken. Virkesprisen

syntes då kunna på förhand bestämmas för olika distrikt genom en

markegångssättning för hvarje län eller, om förhållandena så påkallade,

olika för olika distrikt af länet. Med ledning af afverkarnas uppgifter

om myckenheten afverkadt virke skulle accisen därefter påföras och erläggas.

Genom lämpliga ansvarsbestämmelser för felaktiga uppgifter borde

tillräckligt kunna sörjas för tillförlitligheten af uppgifterna, lika väl som

nu ägde rum i fråga om tullafgifter och andra med skogsaccisen jämförliga

umgälder.

Den sålunda föreslagna ordningen kan onekligen förefalla synnerligen

enkel. Vid närmare granskning synes den dock möta afsevärda betänkligheter.

Inom den nuvarande markegångssättningen, som fungerar för helt

annat ändamål, skulle en dylik prisbestämning säkerligen ej kunna inordnas.

Igångsättandet af en särskild markegångsförrättning för virkespriser

innebär i och för sig en mycket vidlyftig apparat, som det knappast

vore skäl att tillgripa för en så pass provisorisk beskattning som den föreslagna.

Ej heller torde virkesvärde å rot i stort sedt vara ett lämpligt

föremål för prissättning i dylik ordning. I någon mån skulle den passa

för vissa af de norrländska trävarudistrikten, där å olika platser tämligen

fasta virkespris pläga noteras. Men i öfriga delar af landet skulle den

svårligen kunna tillämpas. Värdet på rot är för öfrigt beroende af så

många omständigheter, såsom skogens afstånd från flottled eller utfartsort,

afsättningsinöjligheterna på platsen o. s. v., att ett för större distrikt afjämnadt

pris i talrika fall skulle medföra stor obillighet vid beskattningen.

Vidare skulle med afseende på de många olika virkeskvaliteterna erfordras

en synnerligen stark specialisering i prislistorna, hvilken icke vore lätt att

åvägabringa, eller också skulle hänsynen till virkets kvalitet i hög grad få

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

gifvas till spillo, något som skulle förhindra en rättvis beskattning. Därtill

kommer, att metoden måste bygga på att alla afverkare verkligen aflämna

uppgifter å afverkadt virke. Detta kan emellertid tydligen icke

förväntas. För sådana fall, då uppgift icke aflämnats, erfordras ovillkorligen

en taxering. Den beskattningsmetod, som man vill begagna, måste

anordnas så, att den kan användas i alla fall, bvilket icke är förhållandet

med den af reservanterna föreslagna men däremot med den af mig förordade.

Den anställda jämförelsen med uppbärandet af tull och dylika

utgifter utvisar också, huru olika förhållandena äro i det ena och det andra

fallet. För uttagandet af tull, sockerskatt, maltskatt och dylikt utöfvas

en kontroll på förband, som kan göra skattepåföringen oberoende af aflämnandet

af uppgifter men som uppenbarligen icke kan få någon som

helst motsvarighet i fråga om skogsafverkning.

Med afseende på taxeringsförfarandet bör kommunalnämndens ordförande

intaga samma ställning som taxeringsnämndens ordförande bar i

taxeringsnämnden. Då taxeringsarbetet otvifvelaktigt kommer att förorsaka

kommunalnämndens ordförande ej ringa besvär och tidsuppoffring, synes

skälig ersättning böra efter kommunalstämmans pröfning beredas honom af

skogsaccismedlen. I fråga om infordrande af uteblifna uppgifter och nödiga

befunna upplysningar, påföljd af försummelse att deklarera eller inkomma

med infordrad upplysning, afgifvandet af oriktig uppgift o. s. v. äfvensom

beträffande själfva taxeringsförrättningen och därmed sammanhörande åtgärder

kunna inkomstskatteförordningens motsvarande bestämmelser i allt

väsentligt vinna tillämpning äfven vid accistaxering.

Det kan i vissa fall leda till onödigt besvär och tidsförlust att ålägga

kommunalnämndens samtliga ledamöter, där antalet öfverstiger det i lag

stadgade minimum af tre, att deltaga i taxeringen. Af sådant skäl och

för den händelse det eljes kan anses lämpligt bör kommunalnämnden äga

besluta, att taxeringen skall verkställas af ordföranden och utsedda delegerade

af nämnden. Kommunalnämnden eller delegerade böra gifvetvis äga

rätt att anlita sakkunnigt biträde, om så erfordras, och bör kostnad därför

gäldas af accismedlen. Yid omröstning inom nämnden eller delegerade bör,

i olikhet med hvad som eljes enligt kommunalförordningen gäller men i

öfverensstämmelse med föreskriften i bevillningsförordningen, där rösterna

falla lika, den mening blifva gällande, som länder till den skattskyldiges

förmån, och endast om denna grund ej kan tillämpas, den som ordföranden

biträder.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 112.

Då taxeringen verkställts af ett kornmunens organ, kafva de sakkunnige

ansett, att kommunen bör åtnöjas med taxeringsresultatet ock att

således ej åt densamma beköfver inrymmas befogenhet att anföra besvär

hos pr öfningsnämnden. Besvär därstädes skulle följaktligen kunna ifrågakomma

endast från de accispliktiges sida, och i fråga därom innebär förslaget,

att pröfningsnämnden icke skulle hafva att taga annan befattning

med accistaxeringen än att afgöra anförda besvär samt att i sammanhang

därmed i förekommande fall öfverflytta på rätt vederbörande sådan taxering,

som funnes vara påförd orätt person. Däremot skulle pröfningsnämnden

icke äga att af eget initiativ ändra en taxering. Kammarrättens

majoritet åter har omfattat den meningen, att pröfningsnämnden

borde äga oinskränkt granskningsrätt. I detta ämne anföres nämligen i

ämbetsverkets utlåtande: »Kammarrätten har icke funnit anledning föreligga

att beträffande nu ifrågavarande taxeringsmål frånkänna pröfningsnämnden

den befogenhet, som med afseende å mål angående taxering till

bevillning och inkomstskatt tillkommer nämnda myndighet, att äfven oberoende

af anförda besvär granska taxeringarna samt med afseende å dem

besluta rättelser, ändringar och tillägg. Likasom förhållandet är beträffande

de taxeringsmål, pröfningsnämnden enligt nu gällande lagstiftning har att

handlägga, skulle det väl endast i sällsynta undantagsfall förekomma, att

pröfningsnämnden oberoende af anförda besvär skulle ändra en i första

instansen beslutad taxering till skogsaccis^ och den af kammarrätten nu

upptagna frågan äger således måhända icke någon större praktisk räckvidd;

men då tillvaron af en generell pröfningsrätt i andra instansen får antagas

lämna en ytterligare garanti för målens samvetsgranna pröfning i första

instansen, och den omständigheten, att här endast är fråga om en utskyld

till kommunen, icke synes böra utgöra något hinder för att beträffande dessa

mål tillägga pröfningsnämnden samma befogenhet som i fråga om öfriga

taxeringsmål, har kammarrätten ansett en ändring i förslaget i nyssberörda

afseende böra vidtagas.»

Den obegränsade granskningsrätt, som pröfningsnämnden har i vanliga

taxeringsmål, får väl anses vara tillkommen företrädesvis för att i det allmännas

intresse förebygga för låg taxering. Yidkommande accistaxeringen

föreligger ej samma skäl, enär som sagdt kommunen bör åtnöjas med

kommunalnämndens beslut. För den enskilde skattskyldiges skull torde

en dylik rätt ej behöfva tilläggas pröfningsnämnden, då det bör vara den

enskildes sak att genom besvärs anförande själf bevaka sitt intresse. Vid

frågans bedömande kan man ej heller lämna ur räkningen önskvärdheten

Pih. Ull RiJcsd. Prat. 1.908. 1 Sami. 1 Afd. 86 Höft. 9

Pröfningenämndene

befattning

med accistaxeringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skattesats.

68 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 112.

af att ej mera än nödvändigt öka pröfningsnämndens redan förut stora arbetsbörda.

Jag anser därför företräde böra lämnas åt de sakkunniges förslag.

Med afseende på accistaxeringsmålens behandling bos pröfningsnämnden

är i öfrigt att erinra, att någon godtgörelse bör beredas protokollsföranden för

hans arbete med anteckningar i skogsaccislängden och med protokollsföringen.

Att därvid tillämpa någon motsvarighet till beräkningen af den så kallade

bevillnings- och inkomstskatteprocenten, synes ej kunna komma i fråga.

I förslaget är i stället intagen eu bestämmelse, att utdrag af pröfningsnämndens

protokoll, i hvad taxeringen till skogsaccis inom en hvar kommun

angår, skall utskrifvas och af kommunen lösas med två kronor arket.

Genom denna lösen, som torde afsevärdt öfverstiga renskrifningskostnaden,

lärer nöjaktig ersättning tillkomma protokollsföranden.

Det återstår nu att tala om den skattesats, som bör tillämpas å den

föreslagna skogsaccisen, och om hvad som med skattesatsen äger sammanhang.

Jag har redan angifvit, att den växande skogens värde teoretiskt

sedt skall anses vara inbegripen i fastighetens taxeringsvärde och att skogsbrukets

afkastning från samma synpunkt därför kan sägas vara beskattad

genom fastighetsbevillningen och de öfriga utskylder, däribland kommunalutskylderna,

som utgå på grund af denna bevillning, men att det faktiskt

ställt sig så, att skogens värde endast ofullständigt eller icke alls upptagits

vid fastighetstaxeringen och aft således skogsafkastningen till stor del eller

alldeles undgått beskattning. Kammarrätten har i sitt utlåtande behandlat

äfven denna fråga och därvid andragit, att principiellt sedt vägande skäl

kunde anföras mot förslaget att, utan ändring af bestämmelserna om fastighetstaxeringen,

införa en särskild beskattning till kommunen för den skog,

som inom kommunen afverkades. De betänkligheter, förslaget från denna

synpunkt vore ägnadt att ingifva, försvagades emellertid i viss mån däraf

att, enligt hvad den af skogsskattekommitten företagna utredningen syntes gifva

vid handen, i talrika fall skogens hela värde icke inbegripits i fastigheternas

taxeringsvärde och att skogens värde först vid de senaste fastighetstaxeringarna

i någon större utsträckning upptagits i taxeringsvärdet, hvilka förhållanden

äfven framgått af till kammarrätten fullföljda fastighetstaxeringsmål. Till

förminskande af dessa betänkligheter verkade äfven den omständigheten,

att den ifrågasatta anordningen, enligt hvilken skogen skulle blifva i kommunalt

afseende beskattad både genom fastighetsbevillning och genom den

föreslagna accisen, endast torde vara att betrakta såsom en provisorisk anordning,

afsedd att äga bestånd, på sätt Kiksdagen i sin skrifvelse förut
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 112.

satt, allenast intill dess frågan om den kommunala beskattningens frigörande

Irån beroendet af den allmänna bevillningen kunde vinna sin lösning.

Såsom kammarrätten erinrat, bar på skogsskattekommitténs föranstaltande

verkställts en utredning om förfaringssättet inom rikets olika län vid

taxering af skog, och har genom denna utredning, hvilken finnes intagen

i kommitténs betänkande, hvartill jag därför anhåller att få hänvisa, vunnits

ytterligare bekräftelse på, i hvilken otillräcklig grad skogsafkastningen

med det nuvarande skatteförfarandet varder underkastad beskattning till

stat och kommun. .Detta gäller i större eller mindre mån öfver hela linjen

men framträder naturligtvis i synnerhet i de fall, där afverkningsrätt till

skogen är för någon längre tid upplåten till annan.

I en mångfald till Kungl. Maj:t förda besvärsmål angående taxering

bär man äfven vunnit upplysningar, utvisande att fastighetstaxeringen,

hvad skog beträffar, understiger det verkliga värdet. Detta har framgått

till exempel af mål angående taxering af inkomst genom så kallade realisationsvinster,

uppkomna genom inköp och exploatering af skogsfastigheter, samt

företrädesvis i mål rörande taxering af inkomst af sågverksrörelse. Vid

sistnämnda slags taxering äger rörelseidkaren afräkna värdet å rot af det

i rörelsen förädlade virke, som han hämtat från egna jordbruksfastigheter,

det vill säga det värde, som jag i det föregående kallat slcogsvärde och

som skall anses vara beskattadt genom fastighetsbevillningen. Man finner

då, att exempelvis ett trävarubolag, som ägde jordbruksfastigheter till sammanlagdt

värde af 5,144,800 kronor, hvaraf efter sex procent 308,688

kronor måste anses utgöra den beskattningsbara afkastningen, emellertid för

stubbören eller slcogsvärde af afverkadt virke ansågs berättigadt att för ett

år afdraga ej mindre än 575,976 kronor 60 öre. I ett annat fall motsvarade

sex procent af taxeringsvärdet å jordbruksfastigheterna ett belopp

af 297,744 kronor, men afdraget för stubbören upptogs till 435,049 kronor

21 öre. I ett tredje mål utgjorde skogsvärdet å det afverkade virket

72,345 kronor 57 öre, under det att jordbruksfastigheternas afkastning

efter sex procent af taxeringsvärdet uppgick till allenast 52,410 kronor.

Med afseende på dessa fall. som hafva många motstycken, är därjämte att

ihågkomma, att fastigheterna uppenbarligen utom skogsafkastningen äfven

lämnat inkomst af jordbruksskötseln och att denna inkomst jämväl ansetts

vara beskattad genom den skatt, som utgått efter beräkning af sex procent

afkastning. Tillika anser jag mig böra nämna, att särskildt de tre angifna

målen angå trävarubolag, som anses sköta sina skogar rationellt, hvadan icke

den invändningen kan göras, att bär förelegat en tillfälligtvis stor utverkning.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 112.

Jag ber att ytterligare få ur besvärskandlingar omtala ett par exempel

på huru låg fastighetstaxeringen kan vara i förhållande till skogsafkastningen.

Ett trävarubolag, som ägde jordbruksfastigheter till taxeringsvärde

af 572,100 kronor, skulle således anses af dem äga en afkastning af

34,332 kronor. I räkenskapen redovisades särskild! inkomst afjordbruksskötsel

till belopp af 8,532 kronor, hvadan beskattningen i öfrigt motsvarade

en afkastning af 25,800 kronor. Bolagets årsafverkning hade emellertid

ett skogsvärde af ej mindre än 94,452 kronor 30 öre. Och följande

år, då inkomsten af egentlig jordbruksrörelse utgjort 8,734 kronor, i följd

hvaraf skogsafkastningen kunde anses för beskattning motsvara endast

25,600 kronor, hade bolaget afverka! virke, i skogsvärde uppgående till

103,985 kronor 87 öre.

Gifvetvis är icke missproportionen mellan taxeringsvärdet och det faktiska

värdet alltid så stor som i de angifna exemplen, men å andra

sidan har det också förekommit talrika fall, där den varit ännu större.

Vid den allmänna fastighetstaxeringen år 1903 skedde å många orter

ganska betydande förhöjningar i taxeringsvärdena, och det är äfven att antaga,

att så skall äga rum i år. Af skäl, som jag förut berört, kan dock

fastighetstaxeringen, så vidt skog angår, i allmänhet icke billigtvis uppbringas

till full öfverensstämmelse med det verkliga värdet. Då man nu

söker att komplettera fastighetsbeskattningen med en generell accis, att uttagas

då skogen afverkas, måste man taga hänsyn till den allmänna fastighetsbeskattningen

och för accisen välja en skattesats, som icke ens i de

fall, där fastighetsbeskattningen är relativt hög, med fog kan sägas verka

obilligt. I sådant hänseende synes mig den af de sakkunnige föreslagna

skattesatsen af två procent af virkets skogsvärde lämplig och måttfull.

Såsom jag strax skall nämna, bör skattesatsen dock nedsättas i kommuner,

där den allmänna utdebiteringen för fyrk eller bevillningskrona understiger

ett visst belopp.

Skogsaccis- I fråga om användningen af de inflytande skogsaccismedlen har skogsinvändnin

skattekommittén föreslagit, att desamma skulle afsättas till en fond, från hvilken

^Fmdering. tillskott till bestridande af de kommunala utgifterna hvarje år skulle ske

efter förhållandet emellan fondens behållning och kommunens medelskattebehof

för de senast förflutna fem åren. En sådan ovillkorlig fondering var

utan tvifvel från kommitténs ståndpunkt en nödvändig åtgärd. Enligt

kommitténs förslag skulle nämligen den årliga accisutdebiteringen för 100

kronors skogsvärde utgöra åtta gånger medeltalet af hvad inom kommunen

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 112.

för kommunala och kyrkliga ändamål under de senast förflutna fem åren

utdebiterats för fyrk eller motsvarande del af bevillningskrona. Härigenom

skulle tydligen i många kommuner understundom komma att i accis uppbäras

betydliga belopp, större än som lämpligen kunde få förbrukas för

kommunens löpande behof.

Med den af mig förordade skattesatsen kommer däremot accisuppbörden

mångenstädes icke att uppgå till sådant belopp, att någon fondering skäligen

bör ifrågakomma. Jag har därför tänkt mig, att de ett år inflytande

behållna accismedlen skulle få i sin helhet upptagas såsom tillgång i inkomststaten

för nästföljande år, så vidt därigenom den allmänna utdebiteringen

för fyrk eller bevillningskrona icke nedbragtes längre än till tre fjärdedelar

af hvad vid nästföregående utdebitering uttagits för fyrk eller bevillningskrona.

Endast i den mån, accisuppbörden öfverstege hvad som erfordrades

för ett sådant nedbringande af den allmänna utdebiteringen, skulle den

fonderas. Dock borde det stå kommunalstämman öppet att af accismedlen

taga i anspråk ett mindre tillskott än nyss är nämndt och i stället i motsvarande

mån öka fonderingen. Det är emellertid uppenbart, att i kommuner,

där accismedel inflöte i rikligare grad, den allmänna utdebiteringen

med en dylik beräkningsgrund skulle snart nog kunna nedbringas till en

obetydlighet. Detta skulle således innebära, att kommunens utgifter hufvudsakligen

bestreaes med skogsaceismedel. En sådan sakernas ordning

vore dock naturligen ej riktig, utan de öfriga beskattningsföremålen böra

i skälig proportion bidraga till kommunens behof. Därför innehåller förslaget,

att skogsaccisen icke må för 100 kronors skogs värde öfverstiga hälften

af hvad som under det år, taxeringen sker, inom kommunen på grund

af kommunal- och kyrkostämmors beslut sammanlagdt utgöres för tio fyrkar

eller hel bevillningskrona. Om således ett år de allmänna kommunalutskylderna

understiga 4 kronor för bevillningskrona, nedsättes också

skogaccisen, så att den utgör endast hälften af hvad som erlägges för bevillningskrona.

På sådant sätt vinnes en automatiskt verkande regulator

på att de kommunala utgifterna icke i oskälig grad kastas öfver på skogsafkastningen.

En följd häraf blir också, att om något år allmänna kommunalutskylder

icke inom kommunen utgöras, skogsaccis ej heller skall utgå.

Om skogaccisfond bildas, bör den förvaltas af kommunalnämnden i

likhet med kommunens öfriga tillgångar. Härutinnan har kammarrätten

uttalat, att för betryggande af skogsaccisfondens ändamålsenliga förvaltning

föreskrifter syntes erfordras angående de sätt, hvarpå fondens medel må

få göras räntebärande. Med anledning häraf ber jag få erinra, att kom
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 112.

munalnämnderna redan nu å somliga orter hafva betydande fonder under

sin förvaltning, utan att någon olägenhet eller fara däraf veterligen uppkommit.

Jag anser därför särskilda föreskrifter i förevarande afseende åtminstone

icke för närvarande vara erforderliga.

Debitering Debitering och uppbörd af skogsaccis böra verkställas af kommunaloéi

uppbörd. n;;mIK}eiL Efter det pröfningsnämndens sammanträde afslutats och utdrag

af dess protokoll kommit kommunalnämnden tillhanda, kan uppbörden hållas,

antingen å särskild uppbördsstämma, som i sådant fall synes kunna

äga rum efter den 15 oktober, eller ock i sammanhang med uppbörden af

de allmänna kommunalutskylderna.

Afdrag för I sitt utlåtande har kammarrätten anfört, att det i sammanhang med

Mtnhmst^en föreslagna lagstiftningen angående skogsaccis borde klargöras, huruvida

taxeringen, den, som erlagt skogsaccis, skulle vid taxering till bevillning och inkomstskatt

för inkomst af det accisbelagda virkets förädling vara berättigad till

afdrag för accisens belopp; och ansåge kammarrätten det vara med billighet

öfverensstämmande, att sådant afdrag medgåfves likasom för annan omkostnad

för rörelsen. Lika med kammarrätten anser jag, att vid inkomsttaxering

af förädlingsrörelsen afdrag skall ske för erlagd accis, och jag

finner för min del detta så uppenbart, att något uttryckligt stadgande därom,

såsom kammarrätten får antagas hafva ifrågasatt, enligt min mening

icke är erforderligt. Då afdrag redan nu i motsvarande fall medgifves

för umgälder, som närmast äro att jämföra med skogsaccisen, såsom

brännvinstillverkningsafgift, malt- och sockerskatt o. s. v., måste också

skogsaccisen få afräknas vid inkomsttaxeringen af den rörelse, i hvilken

det virke förädlats, hvarför accisen utgått. Det är gifvet, att härigenom

trävarurörelsens inkomsttaxering kommer att i någon mån sjunka och att

till följd däraf statens skatteinkomst likasom trävarurörelsens bidrag till de

kommunala utgifterna å de orter, där förädling, försäljning och utskeppning

äga rum, skola i samma mån minskas. En sådan påföljd måste emellertid

anses vara i sin ordning, och det är i allt fall ingen anledning antaga, att

verkan däraf, hvilken det i brist af tillförlitligt material är svårt att i

siffror angifva, skall visa sig vara af någon afsevärd betydelse.

En fråga, som jag i samband härmed anser mig böra med några ord

beröra, gäller beräkningen af det afdrag för värdet å från egen jordbruksfastighet

hämtadt virke, som idkare af trävarurörelse äger åtnjuta vid

rörelsens inkomsttaxering. För denna beräkning hafva hittills icke funnits

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

stadgade grunder. Om nu för skogsaccisbeskattningen verkställes en officiell

beräkning af nämnda värde, är det tydligen sannolikt, att det sålunda fastställda

värdet äfven skall läggas till grund för afdraget vid inkomsttaxeringen.

Detta afdrag skall härigenom i vissa fall komma att blifva högre

eller lägre än hvad hittills varit förhållandet. Därmed må vara huru som

helst, mot afdragets beräknande efter omförmälta grund synes i regel icke

kunna göras någon befogad erinran.

Då i förslaget afverkaren upptagits såsom den till skogsaccis skattskyldige,

har icke något undantag gjorts för staten, utan förslaget innebär, att

äfven staten i den mån den varit att anse såsom afverkare skall erlägga

accis till den kommun, där skogen är belägen. Staten lämnar redan nu

för sina jordbruksfastigheter icke obetydliga skattebidrag till primär kommunen,

likasom staten också i samma hänseende bidrager till täckande

af väghållningsdistriktets utgifter. Därjämte har frågan om vidsträcktare

skyldighet för staten att såsom ägare af fast egendom eller idkare af rörelse

bidraga till den kommunala hushållningen alltmera framträdt på dagordningen.

Utan att taga någon bestämd ståndpunkt i denna fråga synes

man kunna medgifva, att staten, då det nu gäller att i särskild ordning

tillförsäkra kommunen inkomst af den skog, som växer inom kommunen,

bör likaväl som hvarje annan skogsägare lämna kommunen den skatt, som

belöper på af staten afverkadt virke. Om, såsom antagligt torde vara,

staten framdeles kommer att öfvergå till att allt mera själf ombesörja afverkningen

å sina skogar och således försälja afverkadt virke i stället för att

upplåta afverkningsrätt, kan möjligen ifrågavarande skattskyldighet komma

att medföra större utgifter. Under nuvarande förhållanden, då enligt sakkunnig

upplysning det sammanlagda skogsvärdet af virke, som staten själf

afver kat, bör uppskattas till allenast omkring en half million kronor om

året, får skattskyldigheten uppenbarligen icke för statens budget någon

afsevärd betydelse.

Den förevarande lagstiftningen har ansetts icke behöfva utsträckas att

gälla beträffande Stockholm. Den enda inom Stockholms stads nuvarande

område befintliga skogstillgången torde utgöras af de till Djurgården hörande

skogarna, hvilltas afkastning enligt lagens grunder synes böra vara skattefri.

Däremot finnas inom flera andra städer skogsområden, på hvilkas afkastning

lagen uppenbarligen bör tillämpas. Därför innehåller förslaget en

bestämmelse, att lagens stadganden skola i tillämpliga delar gälla beträf
-

Statens

skattskyldig

het.

Skogsaccis

i städerna.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

fande sådana städer. Den befattning med aceistaxeringen, uppbörden och

förvaltningen af accismedlen, som enligt förslaget åligger kommunalnämnden,

lärer böra i stad tillkomma drätselkammaren, likasom det utan vidare är

klart, att hvad förslaget innehåller om kommunalstämma skall i stad tilllämpas

på stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, på allmän rådstuga.

Till sist ber jag att få göra några anmärkningar i fråga om skogsaccisens

ställning till kommunens budget. Såsom det framgår af hvad jag

yttrat, har skogsaccisen enligt förslaget erhållit karaktären af en afgäld,

fristående från den allmänna utdebiteringen inom kommunen. Det tillskott,

som af skogsaccismedlen kan få användas till bestridande af kommunens utgifter,

har gjorts beroende af det sammanlagda kommunala behofvet för

nästföljande år. Nu hafva kommunalstämman och kyrkostämman hvardera

sin inkomst- och utgiftsstat. Innan tillskottets storlek kan fixeras, måste

således båda stämmornas utgiftsstater vara fastställda. Konstaterandet af

beloppet utaf de sammanlagda kommunala beliofven och den däraf beroende

summa, som må af skogsaccismedlen tillskjutas, måste emellertid öfverlämnas

åt endera af stämmorna, och det naturliga är därvid uppenbarligen, att

denna befogenhet tillkommer kommunalstämman, hvilken således bör få

bestämma, om och i sådant fall huru stort tillskott må tagas af skogsaccismedlen.

Proceduren bör följaktligen blifva den, att kyrkostämman först

fastställer sin inkomst- och utgiftsstat. Sedan därefter äfven kommunalstämman

uppgjort sin utgiftsstat, bör kommunalstämman bestämma, om tillskott

af skogsaccismedlen skall ske, och, därest så beslutas, äfven afgöra,

med ledning af kommunalnämndens uppgift om tillgängliga skogsaccismedel,

huru mycket som skall såsom tillskott disponeras. Det beslutade tillskottet

bör lämpligen i första hand upptagas i kommunalstämmans inkomststat.

Skulle tillskottet vara större än som erfordras för fyllande af kommunalstämmans

behof, bör öfverskottet afräknas på hvad kyrkostämman beslutat

till uttaxering.

Det har ifrågasatts, att till gällande kommunalförordningar skulle göras

tillägg i syfte att erinra dels om skogsaccismedlens särställning

bland kommunens tillgångar och dels om den möjlighet, som vore beredd

att af dessa medel erhålla tillskott till kommunens budget. Emellertid innehåller

5 § 1 mom. förordningen om kommunalstyrelse på landet, att

hvad kommunen samfälldt tillhör, i fastighet, rörligt kapital eller inkomstgifvande

rättighet, äfvensom medel, hvilka staten kan hafva åt kommunen

beviljat, skall, där ej annorlunda stadgadt är, anses såsom tillgång till be
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 112.

täckande af kommunens gemensamma utgifter ock förvaltas på sätt i förordningen

säges. Vidare föreskrifves i 62 § samma förordning, att uti

inkomstförslaget böra upptagas bland annat de inkomster, som på annan

än redan nämnd grund böra under det nästföljande året kommunen tillgodokomma.

Motsvarande bestämmelser finnas i 5 och 60 §§ förordningen om

kommunalstyrelse i stad. Dessa nu befintliga stadganden synas mig tillräckligt

omfattande äfven för bär ifrågavarande fall, hvadan enligt min

mening tillägg i angifna syfte icke äro erforderliga.

Däremot torde ett tillägg böra införas i 38 § förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd. Detta lagrum innehåller, att hvad

kyrkostämma till uttaxering beslutat skall delgifvas vederbörande kommunalnämnd

eller drätselkammare, hvilka det åligger att debitering och uppbörd

af dessa afgifter verkställa, dock att uppbörden äfven må kunna äga

rum i annan ordning. Såsom jag nyss nämnde, kan det likväl ifrågakomma,

att tillskott af skogsaccismedel skall afräknas å hvad kyrkostämma

beslutat till uttaxering, så att följaktligen icke hela det af kyrkostämman

beslutade beloppet beböfver utdebiteras på de skattskyldige. Åt en sådan

möjlighet synes böra gifvas uttryck genom att till nämnda lagrum foga

ett tillägg, så lydande: »Att i visst fall afräkning för tillskott af skogsaccismedel

skall ske å hvad kyrkostämma till uttaxering beslutat, därom

är särskildt stadgadt». Att afgifva förslag härom ankommer emellertid på

chefen för ecklesiastikdepartementet.

Föredragande departementschefen uppläste härefter det upprättade förslaget

till lag om skogsaccis och hemställde, att detta förslag måtte genom

nådig proposition för Riksdagen framläggas.

Statsrådets öfriga ledamöter instämde med föredraganden.

Hans Maj:t Konungen biföll hvad statsrådet sålunda

hemställt och förordnade, att till Riksdagen

skulle aflåtas nådig proposition af den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. Wetterström.

Bih. till Biksd, Prat. 1908. 1 Sami 1 Afd, 86 Höft.

10

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. LU 1908:75 Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om skogsaccis samt inom Riksdagen i ämnet väckta motioner, dels ock Kungl. Maj.ts s. 1 i texten
  2. AK 4TU 1908:35 Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående vården af de till lappmarkshefolkningen upplåtna statsskogarne. s. 11 i texten