Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag

1908-04-03 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1908:156, Med förslag till förordning angående förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.

1

N:o 156.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

förordning angående förbud mot kvinnors användande

till arbete nattetid i vissa industriella företag; gifven

Stockholms slott den 3 april 1908.

Med öfverlämnande af det i ämnet i statsrådet förda protokoll,

vill Kung!. Maj:t härmed inhämta Riksdagens yttrande öfver bilagda

förslag till förordning angående förbud mot kvinnors användande till

arbete nattetid i vissa industriella företag; viljande Kungl. Maj:t, efter

emottagande af Riksdagens svar, företaga den slutliga pröfningen af

samma förslag och om författnings utfärdande i ämnet förordna.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Carl Sivartz.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 120 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.

Förslag

till

förordning

angående förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid i

vissa industriella företag.

1 §■

Sysselsattes kvinna uti företag, som afser idkande af bergverks-,

bruks- eller fabriksrörelse, handtverk eller därmed jämförlig handtering

eller annan dylik industriell verksamhet, och som drifves i den omfattning,

att däld under någon tid af nästföregående eller löpande år

sysselsatts flera än tio arbetare, må hon icke till arbete i företaget

användas i vidare utsträckning, än att hon må komma i åtnjutande af

oafbruten ledighet från arbetet under minst elfva timmar hvarje dygn.

I denna ledighet skall tiden mellan klockan tio på aftonen och klockan

fem på morgonen ingå.

2 §•

Då natur- eller olyckshändelse afbrutit arbetets regelbundna gång,

må arbetsgifvare under högst en vecka kunna vidtaga sådan inskränkning

i den uti 1 § föreskrift^ ledighet, hvartill afbrottet skäligen kan

anses gifva anledning; anmäle dock genast den vidtagna inskränkningen

med angifvande af anledningen därtill hos vederbörande bergmästare

eller yrkesinspektör. Finnes behof af sådan inskränkning för

längre tid än en vecka, må bergmästaren eller yrkesinspektören på framställning

af arbetsgifvaren meddela eftergift i de uti 1 § gifna bestämmelser

för eu tid af högst en månad. Erfordras ytterligare eftergift,

ankomme det på kommerskollegium att därom förordna, dock ej för

längre tid än fyra månader.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.

3

3 §.

Uti företag, som äro af den natur, att i desamma under vissa

tider af året förekommer hopadt, arbete (s. k. säsongarbete), äfvensom

undantagsvis uti andra företag, då därstädes i följd af särskilda omständigheter

arbetet måste forceras, må den i 1 § föreskrifna oafbrutna

ledighet kunna under en tid af sammanlagdt högst sextio dagar af året

inskränkas till tio timmar af dygnet.

Arbetsgivare skall, innan sådan inskränkning vidtages, hos vederbörande

bergmästare eller yrkesinspektör göra anmälan om de dagar,

hvarunder inskränkningen är afsedd att vidtagas, samt om anledningen

till densamma. Vidtages sedermera ej inskränkning under alla de dagar,

anmälningen upptagit, och vill arbetsgivaren räkna sig detta förhållande

till godo vid därefter inträffande behof af inskränkning, skall

han senast vid anmälan om denna inskränkning till bergmästaren eller

yrkesinspektören lämna behörigen styrkt uppgift om de dagar, hvarunder

tidigare anmäld inskränkning icke vidtagits.

4 §•

Beträffande sådana företag, som afse förarbetande af varor, hvilka

äro underkastade hastig försämring, må undantag från bestämmelserna

i 1 § kunna meddelas af Konungen.

5 §•

Tillsyn å efterlefnaden af denna förordning och på grund af densamma

meddelade föreskrifter utöfvas af vederbörande bergmästare eller

yrkesinspektör.

Bergmästaren eller yrkesinspektören vare pliktig att på framställning

åt arbetsgivare skyndsamligen meddela yttrande, huruvida

uppgifvet förhållande kan anses innebära giltig anledning till vidtagande

af sådan inskränkning, som omförmäles i 3 §.

6 §.

Om emot de i denna förordning gifna eller på grund af densamma

meddelade föreskrifter kvinna användes i arbete, straffes arbetsgifvaren

med böter från och med tio till och med femhundra kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.

Deu, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse,

hvarom i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall,

när han därtill varder lagligen förvunnen, för hvarje gång stämning

därför utfärdats och delgifvits, fällas till de böter, som för förseelsen

äro bestämda.

7 §•

Försummar arbetsgivare att inom tre dygn, efter det han vidtagitinskränkning

enligt 2 §, därom göra anmälan på sätt i samma paragraf

sägs, straffes med böter från och med fem till och med femtio

kronor.

Till samma ansvar vare ock arbetsgivare förfallen, där han försummar

att göra anmälan enligt 3 §.

Anmälningsskyldigheten må anses vara fullgjord, då anmälan i

betaldt bref aflämnats till allmänna posten.

8 §•

Det åligger allmän åklagare att åtala förseelse, hvarom i denna,

förordning sägs; skolande förseelsen åtalas vid polisdomstol, där särskild

sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes,

vid allmän domstol; och gälle i fråga om klagan öfver domstols eller

poliskammares beslut i dessa mål hvad om besvär i brottmål äi förordnadt.

9 §•

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas fidla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän

strafflag.

10 §.

Beträffande företag, som drifves af staten eller al kommun, skall

hvad i denna förordning är stadgadt om arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.

11 §.

Denna förordning äger icke tillämpning å arbete, som utföres i

kvinnans hem eller å annan plats, där det ej kan anses tillkomma arbetsgilvaren

att vaka öfver arbetets anordnande.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1911; dock att

den i 1 § föreskrifna oafbrutna ledighet från arbetet må under en

öfvergängsperiod af tre år från nyssnämnda dag uppgå till allenast

tio timmar hvarje dygn.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3

april 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna.

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde i underdånighet:
På

framställning af den internationella föreningen för lagstadgadt

arbetarskydd inbjöd schweiziska förbundsrådet under år 1904 flertalet af

Europas stater, ‘bland dem Sverige, till deltagande i en internationell

konferens för öfverläggning angående väckt fråga om åstadkommande af

internationell öfverenskommelse rörande dels förbud mot användande af

hvit fosfor i tändsticksindustrien dels ock förbud mot industriellt nattarbete

för kvinnor. Vid konferensen, som sammanträdde den 8 maj 1905 i

Bern och vid hvilken kommerserådet J. Pihlgren var Sveriges ombud,

antogos ock »grundlinjer» till en konvention beträffande dessa tvänne

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mci]:ts Nåd. Proposition N:o 156. 7

fråg°r Konferensen uttryckte därjämte en önskan, att förbundsrådet

ville söka forma de intresserade makterna att upptaga dessa frågor till

diplomatisk behandling. 8

Med anledning häraf framställde förbundsrådet hos de regeringar

som vant företräde^, vid nyssnämnda konferens, förslag om sammankallande

af eu ny diplomatisk konferens. Under förhandlingarna härom

förklarade etter kommerskollegii hörande svenska regeringen, att den

ansage sig ej höra ingå öfverenskommelse om förbud mot användande

åt hvit fosfor 1 tandsticksmdustrien, men däremot vore benägen att

biträda en konvention om förbud mot industriellt nattarbete för kvinnor

i enlighet med förbundsrådets förslag sammanträdde sedermera

en diplomatisk konferens 1 Bern, därvid samtliga europeiska stater med

undantag af Ryssland, Norge och Balkanstaterna voro representerade

basom bveriges ombud vid denna konferens fungerade generaldirektören

fnn.-T'' Å. den?a konferens undertecknades den 26 september

1 JUb, 1 tämligen nära öfverensstämmelse med förut berörda »grundlinie™

en konvention »om förbud mot nattarbete för kvinnor, sysselsatta inom

industrien». Samtliga vid konferensen företrädda stater biträdde konventionen

Ratifikationshandlingarna skulle enligt konventionen vara

deponerade hos förbundsrådet senast den 31 december 1908. Hittills

halva Storbritannien, Luxemburg och Schweiz ratificerat konventionen.

vonventionen afsåg endast att fastslå de allmänna principerna fölen

lagstiftning å förevarande område, men öfverlämnade åt en hvar af

de kontraherande staterna att i öfverensstämmelse därmed ordna sin

lagstiftning.

Med anledning häraf uppdrog Kungl. Maj:t genom nådigt beslut

den 4 juni 1907 åt den kommitté, som erhållit i uppdrag att verkställa

re vision af lagen angående skydd mot yrkes fara och lagen angående

minderårigas och kvinnors användande till arbete i industriellt yrke

“i m‘ ~ k- )7 rke s favak on 1 m it ten — att inkomma med ett med

hänsyn till de 1 konventionen innefattade bestämmelser uppgjordt förslag

till författning 1 ämnet. 8

. Därjämte hafva till kommittén öfverlämnats två särskilda underdåniga

skrivelser 1 ämnet, aflåtna, den ena af Stockholmsafdelningen

af allmänna svenska boktryckarföreningen och den andra från svenska

typografforbundets styrelse, för att vid fullgörande af kommitténs ifrågavarande

uppdrag tagas i öfvervägande.

Med underdånig skrifvelse den 4 november 1907 har kommittén

ofverlamnat förslag tdl lag angående förbud mot kvinnors användande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 156.

till arbete nattetid i vissa industriella företag jämte motivering och

statistis^ver kom^‘.tténs berör(ja förslag hafva efter nådiga remisser

underdåniga utlåtanden afgifvits dels af öfverståthållarambetet och

samtliga Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i lanen dels ock af

kommerskollegium. . „ . . i i

Utverkande af förbud emot eller begränsning af kvinnors deltagande

i industriellt nattarbete har sedan länge framstått såsom et

önskemål inom de kretsar, hvilka särskilt gjort till sm uppgift att

verka för en mera effektiv arbetarskyddslagstiftnmg. Berörda fråga

har jämväl vid upprepade tillfällen vant föremål för Behandling vid

internationella konferenser och kongresser. Redan den ar 18.)0i Berlin

hållna arbetarskyddskonferensen uttalade såsom ett önskemal att ett

dylikt förbud måtte komma till stånd. Jamval de internationella kono-resserna

för arbetarskydd i Ziirich år 1897 och i Pans ar 1900 gjorde

uttalanden i enahanda riktning. Sistnämnda kongress gaf anledning till

bildande af den förut omförmälda internationella föreningen för 4gstadgadt

arbetarskydd, hvilken sedermera utvecklat eu energisk och

framgångsrik verksamhet för genomförande af ifrågavarande önskemal.

Först” vid den fornt omtalade, år 1906 Mina konferensen i Bern lyckades

man emellertid enas om grunderna för eu internationell öfverenskommelse

1 °Bestämmelserna i den afslutade konventionen, hvilken torde fa i

öfversättning biläggas dagens protokoll, gå i hufvudsak ut darpa, att

nattarbete skulle vara förbjudet för alla kvinnor, utan afseende a dem

ålder, i industriella företag af så pass stor omfattning, att dari användes

flera än tio arbetare eller arbeterskor. Den _i konventionen

bestämda tid för hvila från arbete under natten för i dylika företag

arbetande kvinnor utgör i regel minst elfva timmar i följd, däri tiden från

klockan 10 e. m. till klockan 5 f. in. skall ingå. Dock medger konventionen

härifrån åtskilliga undantag i särskilda fall. Fastställandet af betyda sen

af begreppet industriella företag — liksom de närmare bestämmelser

ofri "tf som för genomförande af konventionens grundsatser erfordras - öfverlämnar konventionen med vissa däri närmare angifna förbehåll åt

de kontraherande staternas särskilda lagstiftningar.

Den kommitté, hvilken, som nämndt, haft i uppdrag att pa giundval

af konventionens bestämmelser, utarbeta förslag till lag i ämne ,

har emellertid uttalat principiella betänkligheter mot eu lagstiftning

af ifrågavarande beskaffenhet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 156.

Kommittén har på därom framställd begäran lämnat såväl FredrikaBremer-förbundet

som typografiska kvinnoklubben tillfälle att genom delegerade

uttala sig i frågan, hvarjemte nyssnämnda kvinnoklubb äfvensom

socialdemokratiska kvinnokonferensens i Stockholm år 1907 arbetsutskott i

till kommittén ingifna skrifvelser uttalat sig i ämnet. Såväl nämnda

korporationer som ock Stockholmsafdelningen af allmänna svenska boktryckar

föreningen och svenska typografförbundets styrelse, hvilka, som

nämndt, i till Kungl. Maj:t ingifna, till kommittén sedermera öfverlämnade

skrifvelser yttrat sig i frågan, hafva ställt sig afvisande emot

förslaget. Särskildt har i sistnämnda båda skrifvelser framhållits de

olägenheter, som en lagstiftning i förevarande afseende skulle medföra

för de ganska talrika kvinnor, hvilka vunnit anställning inom boktryckerifacket.

De uttalanden mot denna lagstiftning, hvilka sålunda framkommit

från kretsar, som nära berördes af densamma, borde enligt kommitténs

mening icke lämnas utan beaktande, och detta så mycket mindre som

i våra. dagar allt flera röster höjdes för borttagande af de skrankor,

som hittills ställt sig hindrande i vägen för kvinnans sträfvanden att

vinna full likställighet med mannen såväl i det offentliga lifvet som

på arbetsmarknaden. Den af konventionen betingade lagstiftningen

afsåge emellertid att å vissa områden af arbetsmarknaden, där kvinnan

hittills varit i det stora hela likställd med mannen, införa ganska

afsevärda förändringar i en alldeles motsatt riktning. Det syntes ock

kommittén kunna ifrågasättas, huruvida de synpunkter, hvilka läge till

grund för konventionens bestämmelser, kräfde så stor inskränkning

i friheten att lämpa arbetstiden efter för handen varande behof, som

måste blifva en följd af konventionens, enligt kommitténs mening alltför

snafva, bestämmelser. Den af kommittén föranstaltade statistiska

utredningen visade, att sådant kvinnligt nattarbete, som konventionen

afsåge, endast förekomme i ringa omfattning här i landet. Förbudet

skulle dock drabba en industriell verksamhet, boktryckaryrket, hvari

kvinnan för närvarande hade en arbetstid och aflöning, som medgåfve

henne att, oaktadt det däri stundom förekommande nattarbetet, skäligen

tillgodose hälsans kraf.

En af kommitténs ledamöter, kommerserådet Pihlgren, har i anförd

reservation uttalat en från kommitténs flertal afvikande mening beträffande

den ifrågavarande lagstiftningens önskvärdhet och lämplighet ur

principiell synpunkt. Enligt reservantens mening läge det nämligen i

samhällets välförstådda intresse, att på sätt konventionen afsåge, medBih.

till RiJcsd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 120 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.

verka till, att mödrarna och uppfostrarinnorna till det kommande släktet

hvarken blefve genom för tungt arbete till hälsan försvagade eller

genom för lång arbetstid beröfvade möjligheten att, med bibehållande af

tillräcklig hvilotid för egen räkning, ägna nödig omsorg åt barnens

uppfostran och familjens vård i öfrigt.

Erfarenheten från de länder, där förbud för kvinnans nattarbete

inom industriella yrken sedan någon längre tid funnes till, gåfve också

vid handen, att dödligheten bland kvinnor och barn minskats samtidigt

med förenämnda förbuds trädande i kraft, och särskildt från England

och Tyskland visade statistiken, att på senare tider dödlighetsprocenten

bland arbeterskor sjunkit fortare än bland de manliga arbetarna.

Å andra sidan hade erfarenheten äfven visat, att den prohibitiva

lagstiftningen rörande kvinnans nattarbete inom industriella yrken icke

åstadkommit några afsevärda svårigheter för industrien själ!, om man

också behöft någon viss öfvergångstid för att forma om de bestående

förhållandena, så att de kunnat passas in under de nya föreskrifterna.

Den ökning i tillverkningskostnad och därmed följande minskning i

konkurrensförmåga, som man ju, åtminstone teoretiskt taget, kunde tänka

sig skulle kunna inom exportindustrien blifva en följd af förbudsföreskrifternas

tillämpning, motvägdes helt och hållet genom lagstiftningens

internationella natur, synnerligast som alla europeiska länder med

undantag af Ryssland, Norge och Balkanländerna undertecknat konventionen.

Visserligen förekomme, enligt hvad den verkställda statistiska

utredningen visade, industriellt nattarbete i vårt land icke för synnerligen

stort antal arbeterskor. Detta vore emellertid enligt reservantens

mening ett för den förevarande frågans lösning mycket fördelaktigt

förhållande, som man borde begagna sig af. Ju färre som berördes af

den nya lagstiftningen, desto mindre rubbades de bestående förhållandena;

och man kunde vara fullt viss därom, att för hvarje år, som

ginge, förhållandena i detta hänseende försämrades. Med den snabba

utveckling, i hvilken den svenska industrien sedan några år vore stadd,

växte naturligtvis dess behof af arbetskraft mycket hastigt; och som

tillgången på manliga arbetare redan nu vore ganska knapp, finge nog

rekryteringen försiggå jämväl bland kvinnorna, och detta i en ganska

stor utsträckning, ett förhållande som ock af fabriksstatistiken bekräftades.

Af de öfver det utarbetade lagförslaget hörda myndigheterna hafva

öfverståthållarämbetet äfvensom åtskilliga af Eders Kungl. Maj:ts be
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.

fallningshafvande i länen ansett en lagstiftning i den riktning, förslaget

afser, vara för våra förhållanden obehöflig eller ägnad att,

principiellt sedt, möta betänkligheter. Flertalet af sistnämnda myndigheter

hafva däremot tillstyrkt, att förslaget måtte läggas till grund

för lagbestämmelser i ämnet, eller lämnat detsamma i hufvudsak utan

erinran.

Kommerskollegium, som redan tidigare i afgifvet utlåtande förordat

Sveriges anslutning till konventionen, har i sitt öfver nyssnämnda

lagförslag afgifna utlåtande förklarat sig biträda hvad kommerserådet

Pihlgren i förenämnda reservation åberopat och anfört till bemötande

af de utaf kommitténs flertal uttalade betänkligheter emot en

lagstiftning i förevarande syfte; och har kollegium därvid särskilt framhållit

ej mindre den stora betydelsen af internationella överenskommelser

på arbetarskyddslagstiftningens område än äfven, hvad särskilt beträffade

förhållandena i vårt land, lämpligheten af att en åtgärd sådan

som det nu ifrågavarande förbudet vidtoges, innan den kvinnliga arbetskraften

erhölle en vida större användniug inom industrien än hvad som

nu vore fallet.

Af det sagda framgår, att meningarna visat sig synnerligen delade

rörande önskvärdheten och lämpligheten af införande i vårt land af en

lagstiftning i den riktning, konventionen afser. För egen del är jag emellertid

af den uppfattning, att de skäl, som|anförts för vidtagande af

en sådan åtgärd, äro öfvervägande dem som tala däremot.

Krafvet på en lagstiftning af ifrågavarande art grundar sig väsentligen

på en af samhällets ursprungligaste och viktigaste uppgifter —

omsorgen om släktets fortbestånd och fostran. Enligt naturens ordningberor

förverkligandet af denna samhällsuppgift i främsta rummet af

kvinnan. På hennes hälsa och kraft och på hennes omvårdnad synes

i väsentligt högre grad än på mannens ankomma, huru kommande

generationers lifsduglighet skall gestalta sig. Staten måste på grund

häraf anses pliktig tillse, att icke kvinnans arbetsförhållanden utveckla

sig på ett sätt, som lägger hinder i vägen för fyllandet af nämnda samhällsuppgift.

Det har sagts, och väl ej utan skäl, att kvinnans användande till

industriellt arbete öfver hufvud taget innebure en fara i nyss antydda

afseende. Denna fara synes dock i betydande mån uppvägas af de

förvärfstillfällen, som industrien erbjuder och hvilka gifvetvis ofta nog

möjliggöra en bättre ekonomisk existens för kvinnan eller den familj,

hon tillhör, än eljest skulle kunna vinnas. De med det under vanliga

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.

förhållanden bedrifna industriella arbetet följande olägenheterna torde val

ock kunna afsevärdt minskas genom förbättringar i arbetets anordning och

drift. Hvad åter särskildt hennes användande till nattarbete inom industrien

angår, kunna icke för detsamma anföras några dylika försonande

omständigheter. Den förbättring i arbetsförtjänst, hvartill nattarbete

gifver möjlighet, kan nämligen helt visst i allmänhet icke antagas

utgöra en rimlig motvikt mot detta arbetes skadliga verkningar,

och ej heller synes det finnas utsikt för, att dessa verkningar skola

kunna i någon mera betydande mån aflägsnas genom förändringar i

sättet för arbetets bedrifvande.

På grund af kvinnans, i jämförelse med mannens, svagare kroppskonstitution

och större mottaglighet för sjukliga inflytelser anses risken

af nattarbete inom industrien för henne vara afsevärdt större än för

mannen. I hvad mån så är förhållandet låter sig naturligen icke till

full evidens bevisa. Att en dylik åtskillnad föreligger synes emellertid

vinna stöd såväl af vetenskapliga auktoriteters uttalanden som ock af i

utlandet anställda undersökningar rörande sjuklighets frekvensen hos

industriarbetarna. Sålunda har exempelvis i en inom det tyska inrikesministeriet

år 1899 utarbetad redogörelse för gifta kvinnors deltagande

i fabriksarbeten konstaterats, att kvinnorna äro mer mottagliga än

männen för de skadliga inverkningarna af dåliga arbetsförhållanden i

allmänhet. En del undersökningar, som utförts i Finland, peka jämväl

i samma riktning.

Oafsedt kvinnans obestridligen svagare kroppskonstitution, är för

öfrig! äfven att märka, att de kvinnliga arbetarna mindre än de manliga

kunna påräkna tillfyllestgörande hvila om dagen. Dels hafva

nämligen många af dem hushållsbestyr, som inkräkta på hvilotiden, och

dels hindras de ofta af dåliga bostadsförhållanden att tillbörligen tillgodogöra

sig densamma.

Förutom det att arbete, bedrifvet under förhållanden, hvarom här

är fråga, måste antagas nedsätta kvinnans duglighet att framdeles fylla

sin modersuppgift och, när det bedrifves under hafvandetiden, inverkar

skadligt på fostret är uppenbart, att moderns sysselsättning med sådant

arbete oftast skall omöjliggöra för henne att på ett tillfredsställande

sätt själf amma och sköta sitt barn. Uti förut omnämnda, i det tyska

inrikesministeriet utarbetade redogörelse framhålles äfven, att dödligheten

bland barnen befunnits störst på de områden, där kvinnligt nattarbete

förekomme i någon högre grad. Ej heller torde väl en med nattarbete

sysselsatt moder vara i stånd att ägna hemmet och de äldre barnen

nödig vård och tillsyn.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156. 13

Den ifrågasätta förbudslagstiftningen kan, enligt livad af det anförda

framgår, anses påkallad icke blott af hänsyn till släktets fortbestånd

och utveckling utan äfven i viss män af hänsyn till de kvinnliga

arbetarna själfva, till skydd för deras hälsa och arbetsförmåga, samt

till arbetarfamiljernas hushållning och hemlif. Framför allt är det dock

hänsynen till det kommande och uppväxande släktets hälsa och utveckling,

som härvidlag är afgörande.

De skäl, som vanligen anföras emot den ifrågasatta lagstiftningen,

förefalla, i jämförelse med den tvingande hänsynen till släktets fortbestånd

och fostran, mindre vägande. Från samhällssynpunkt torde det

nämligen knappast kunna sägas vara af alltför stor betydelse, om den

myndiga kvinnans frihet att efter behag tillgodogöra sin arbetskraft i

någon mån inskränkes, särskildt då inskränkningen afser att förekomma

hennes sysselsättning på ett för henne själf skadligt sätt, eller att —

såsom här i Sverige skulle blifva fallet, ifall eu lagstiftning i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med Bernerkonventionen genomfördes — ett

jämförelsevis ring-a fåtal af landets arbeterskor under en öfvergångsperiod

skulle få sina förvärfsmöjligheter i någon mån försvårade.

Den emot den ifrågasatta lagstiftningens införande hos oss åberopade

omständigheten, att nattarbete inom industrien hittills förekommit

endast för ett jämförelsevis ringa antal kvinnor, synes mig, på sätt en

reservant inom kommittén anfört, icke böra utgöra något afgörande

skäl emot vidtagande af en dylik åtgärd. Att nämligen med industriens

numera hastigt pågående utveckling kvinnorna komma att inom densamma

röna allt större användning, lärer nämligen icke lida något tvifvel.

Ett dröjsmål skulle därför sannolikt endast försvåra öfvergången till

de nya förhållandena.

Att den ifrågasatta lagstiftningen, genom de förutvarande nattarbeterskornas

inträde på arbetsmarknaden, för öfriga yrken skulle verka

en afsevärd, allmän sänkning af kvinnornas redan nu i många fall väl

låga arbetslöner och därigenom drifva kvinnorna till ökadt hemarbete,

synes ej gärna behöfva befaras. Man torde nämligen väl få antaga, dels

att dessa arbeterskor i ganska stor utsträckning komme att med ändrad

sysselsättning behållas af sina förra arbetsgivare, och dels att de platser,

som de till ersättning för nattarbeterskorna antagna manliga arbetarna

lämnat, i någon mån skulle komma arbeterskorna till godo. Den inskränkning

åt öfvertidsarbetet, som förbudslagstiftningen nödvändiggör, kommer

vidare sannolikt att medföra en jämnare, till längre tid utsträckt fördelning

af arbetet. Erfarenheten från andra länder synes ock gifva vid

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.

handen, att förbud mot nattarbete ej för de kvinnliga arbetarna medfört

några svårare verkningar i nu antydda hänseenden.

Någon afsevärd inverkan på industriens produktionsförhållanden

torde ej heller, enligt hvad jämväl af erfarenheten från utlandet bestyrkes,

vara att af den ifrågasatta lagstiftningen befara. Lagstiftningens

internationella karaktär utesluter ock eljest nära till hands liggande

farhågor i fråga om industriens konkurrensförmåga med andra länder.

I flertalet kulturstater är det sedan längre eller kortare tid tillbaka

i regel förbjudet att använda vare sig minderåriga eller vuxna

kvinnor till industriellt nattarbete, om ock ett sådant förbud icke allestädes

gäller i den utsträckning, konventionen afser att genomföra.

Dylikt förbud i afseende å vuxna kvinnor utfärdades i Storbritannien

redan 1844, i hvad angår textilindustrien, och har sedermera utsträckts

att gälla äfven andra grenar af industrien. Liknande förbud meddelades

vidare i Schweiz 1877, i Österrike 1885, i Nederländerna 1889,

i Tyskland 1891, i Frankrike 1892 och i Italien 1902 (med ikraftträdande

1907). Förbudslagstiftning af ifrågavarande art gäller äfven i en del

nordamerikanska och australiska stater m. fl. länder.

Hvad angår den ifrågavarande förbudslagstiftningens omfattning

kunde möjligen ifrågasättas, huruvida icke denna lagstiftning skäligen

borde begränsas till allenast de gifta kvinnorna. En sådan begränsning

skulle emellertid orättvist försvåra de gifta kvinnornas konkurrens med de

ogifta på arbetsmarknaden och möjligen leda till minskning af äktenskapsfrekvensen.

Emot nyss anförda anmärkning må dessutom påpekas, att

ej blott de gifta arbeterskorna föda barn ritan i ganska stor utsträckning

äfven de ogifta. Från synpunkten af lagens främsta ändamål, att

skydda de blifvande mödrarnas hälsa och krafter, bör lagen alltså omfatta

alla yngre såväl gifta som ogifta kvinnor. Beträffande åter äldre

kvinnor, d. v. s. de, som uppnått sådan ålder, att de ej längre hafva

utsikt att blifva mödrar, gäller visserligen ej samma kraftiga skäl till

förbud mot nattarbete, men inbegripas de likväl under förbudet såväl

i förevarande konvention som i den utländska lagstiftningen i ämnet.

En sådan anordning torde ock få anses tillräckligt motiverad af de

kvinnliga arbetarnas eget skyddsbehof samt, i afseende å arbeterskor

med familj, jämväl af hänsyn till denna.

Uti sin lagförslaget åtföljande underdåniga skrifvelse har yrkesfarekommittén,

oafsedt sina förut anförda betänkligheter, äfven ifrågasatt,

huruvida de med konventionen åsyftade ändamål kräfde så stor

inskränkning i friheten att lämpa arbetstiden efter förhandenvarande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 156. 15

behof, gom måste blifva en följd af konventionens, enligt kommitténs

mening alltför snafva bestämmelser. Denna kommitténs tvekan torde

val förnämligast vara att hänföra till bestämmelserna om nattledighetens

ängd. Såsom, en af reservanterna inom kommittén närmare utvecklat

synes emellertid denna ledighet ej gärna i regel kunna sättas till kortare

tid än 11 timmar, om man därmed vill bereda den kvinnliga arbetaren,

tlc* erforderlig natthvila och gång till och från arbetsstället,

llltälle att i någon afsevärd mån vårda sig om hemmets angelägenjeter.

Därjämte är att märka, att konventionen medger undantag utan

tidsbegränsning för det fall, att driften afbrutits genom »force majeure»,

likasom ock för företag, . som afse bearbetande af varor, hvilka äro

underkastade mycket hastig förvandling, samt att nattledigheten får

under högst 60 dagar af året, dock utan intrång på tiden mellan kl. 10 e.

m. och 5 f. m., förkortas en timme uti industrier, som äro underkastade

»årstidernas inflytande», äfvensom i hvarje företag, när undantagsförhållanden

inträffa.

^ samband med den nu föreliggande utredningen rörande den

ifrågavarande lagstiftningens införande i vårt land har från flera håll

framhållits, att särskildt för boktryckeriyrket förbud mot nattarbete för

kvinnor skulle kännbart drabba de kvinnliga arbetarna, i ty att inom

detta, yrke ett jämförelsevis stort antal arbeterskor vunnit relativt förmånlig

anställning. Den föreliggande utredningen gifver emellertid vid

handen, att de arbeterskor, som däraf skulle direkt beröras, icke äro

så synnerligen många till antalet, omkring 125 å 150 stycken; och

att med hänsyn till detta, jämförelsevis ringa fåtal arbeterskor undantaga

särskildt boktryckeriyrket från den ifrågasatta lagstiftningens

tillamplighetsområde, därtill torde knappast tillräckliga skäl föreligga.

På sätt förut antydts, är min öfvertygelse ock den, att de svårigheter

som vid. öfvergången kunna uppstå, böra kunna inom nyssnämnda

yrke liksom eljest genom lämpliga anordningar väsentligen mildras.

Med anledning af en del anmärkningar, som framställts eller

mening skäligen kunna framställas mot yrkesfarekommitténs

Jagförslag,. liar jag låtit detsamma inom departementet undergå omarbetning

i vissa delar.

I .afseende å förslagets 1 §, som ju är bestämmande för lagens

tillämpningsområde, har från åtskilliga håll uttryckts betänkligheter

mot att lagen skulle kunna komma att jämväl afse arbete, bedrifvet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 156.

för arbetsgifvares räkning, men i lokaler, öfver hvilka denne icke äger

förfoga, utan i arbetarens eget hem. En sådan tillämpning skulle nämligen

blifva synnerligen svår att kontrollera samt lätt leda till motbjudande

trakasserier.

Kommittén, som icke förbisett detta, har emellertid af konventionens

ordalydelse ansett sig förhindrad föreslå en affattning, hvarigenom hemarbetet

och hemindustrien — dessa begrepp tagna i nyssberörda bemärkelse

— skulle från lagens tillämpningsområde undantagas.

Kommittén har emellertid icke lämnat obeaktadt, att hemarbetet

och hemindustrien utöfvas under förhållanden, som påkalla tillsyn och

kontroll af helt annan art än den, som för närvarande finnes anordnad

i afseende å annan industriell verksamhet; och har kommittén förklarat

sig hafva för afsikt att under sitt fortsätta arbete pa skyddslagstiftningens

område taga denna fråga under närmare ompröfning.

Kommerskollegium har härutinnan erinrat, att erfarenheten flan

utlandet ådagalagt, att den kvinnliga arbetskraften i hemmet i stor

utsträckning användes i industriens tjänst under förhållanden, som måste

anses innebära ett missbruk af denna arbetskraft. Där sådant missbruk

uppenbarligen läge arbetsgifvaren till last, borde, enligt kollegii

mening, denne därför vara underkastad ansvar, likaväl som då missbiuket

ägde rum i arbetsgifvarens egen lokal. Ehuru någon ändamålsenlig

kontroll å efterlefnaden af lagens föreskrifter i sådant afseende tillsvidare

icke syntes kunna utöfvas, borde det ifrågavarande fölbudet

likväl innebära, bland annat, en maning för arbetsgifvare att i förvarande

fall iakttaga tillbörlig varsamhet. Då därjämte lagen vore

afsedd att träda i kraft först med början af år 1911 och frågan om

anordnandet af en med hänsyn till de förhållanden, hvarunder hemarbetet

och hemindustrien bedrefves, lämplig tillsyn däröfver komme att af

kommittén under dess fortsatta arbete tagas under närmare ompröfning,

funne kollegium sig kunna lämna lagförslaget, såvidt det hade afseende

å hemarbete och hemindustri uti nu ifrågavarande bemärkelse, utan

vidare erinringar.

Två af de i ärendets behandling inom kollegium deltagande ledamöterna

hafva emellertid härutinnan uttalat afvikande mening och

ansett, att, då, såvidt af tillgängliga upplysningar framginge, frågan om

hemarbete och hemindustri i förut angifna mening icke med nödvändighet

måste falla under konventionens bestämmelser, det i lagen ifrågasatta

förbudet borde så affattas, att dåra! tydligen framginge, att icke

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 156. 17

något hemarbete eller någon hemindustri inbegrepes under lagens

bestämmelser.

Håller man sig strängt till konventionens ordalydelse, kan visserligen

icke förnekas, att kommittén icke saknat fog för sin åsikt om

konventionens tillämplighet äfven å sådant arbete, hvarom jag senast

talat. En närmare undersökning gifver dock vid banden, att med konventionens

bestämmelser icke åsyftats att träffa äfven detta.

Den lagstiftning rörande förbud mot kvinnors användande till

nattarbete, som vid tiden för konventionens affattande gällde i de

kontraherande staterna, afsåg, om man undantager Österrike, arbete å

vissa slags arbetslokaler eller arbetsplatser och lämnade hemarbetet

oberördt. Så voro de tyska och schweiziska bestämmelserna i ämnet

inskränkta till sysselsättning i fabriker. Motsvarande lagstiftning i

England och Nederländerna talar om användande af kvinnor i fabriker

och verkstäder. Den franska skyddslagstiftningen för kvinnor afser

anläggningar af vissa uppgifna slag. I den österrikiska lagstiftningen

gäller förbudet visserligen kvinnor, använda i »fabriksmässigt bedrifna

yrkesföretag», men lärer i tillämpningen härunder icke inbegripas hemarbeterskor.

Uti de öfriga kontraherande staterna, där vid berörda tidpunkt

ifrågavarande förbud ej ännu gällde, torde den bestående lagstiftning,

hvartill förbudet närmast skulle kunna anknytas, ej heller

hafva omfattat hemarbetet. Under sådana förhållanden låter det svårligen

tänka sig, att makternas ombud vid formulerandet af konventionens

stadganden skulle utan uttrycklig bestämmelse afsett att indraga hemarbetet

under konventionen.

Under förhandlingarna rörande konventionen har icke heller, såvidt

af tillgängliga handlingar framgår, någonting förekommit, som

visar, att meningen varit att indraga äfven det i hemmen utförda

arbetet under konventionens bestämmelser.

För vinnande af visshet härutinnan hafva emellertid upplysningar

inhämtats, huru konventionen i nu förevarande afseende tolkats i

Tyskland, Frankrike, England, Belgien och Schweiz; och har därvid

från de fyra förstnämnda länderna erhållits det svar, att konventionen

icke ansåges tillämplig på ifrågavarande slag af hemarbete. Från

Schweiz har man däremot icke ansett sig kunna lämna något bestämdt

svar på frågan.

Hvad särskild! beträffar Tyskland, framlades där i slutet af nästlidet

år förslag till vissa ändringar i »Gowerbeordnung», med hvilket

förslag åsyftades, bland annat, att bringa Gewerbeordnungs bestämmelser

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sand. 1 Afd. 120 Hcift. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 166.

till öfverensstämmelse med konventionen, men undantogs därvid hemarbetet

från förbudet mot kvinnors användande till nattarbete.

Med afseende å hvad sålunda förekommit har jag ansett den

tolkning af konventionen berättigad, som af de båda reservanterna

inom kommerskollegium omfattats. Då det icke heller synes böra

ifrågakomma att lägga ansvaret för missbruk i förevarande hänseende

å arbetsgifvaren, respektive arbetsföreståndaren i andra fall, än då arbetet

utföres å område, däröfver han äger förfoga eller är i stånd att utöfva

nödig tillsyn, synes mig icke heller ett förbud af den omfattning,

kommittén äfvensom kollegii flertal tänkt sig, böra meddelas, allra

minst så länge af kommittén tillärnad utredning rörande de kontrollbestämmelser,

som med afseende å missbruk beträffande hemarbetet

och hemindustrien må finnas möjliga och lämpliga, ännu icke afslutats.

Jag har därför låtit i författningen infoga en bestämmelse, hvilken

från lagens tillämpning utesluter »arbete, som utföres i kvinnans hem eller

å annan plats, där det icke kan anses tillkomma arbetsgifvaren att vaka

öfver arbetets anordnande». Uttrycket »annan plats» har valts för att

från lagens tillämpning fritaga jämväl arbete, som utföres under förhållanden,

hvilka i lika mån som det i hemmet utförda undandraga detsamma

arbetsgifvarens tillsyn, t. ex. i en arbetskamrats hem.

Beträffande affattningen af kommittéförslagets 1 § i öfrigt har,

med hänsyftning på vissa i förslagets motivering anförda-förtydligande

exempel, anmärkts, att orden »användes kvinna till arbete uti företag,

som afser» etc. icke gärna, såsom i motiveringen uttalats, kunde anses

från lagens tillämpning utesluta rengöring af arbetslokalen, under det

att, i motsats till hvad motiveringen syntes afse, bestämningen »för utvinning,

tillverkning eller bearbetande af varor» otvifvelaktigt måste från

lagens tillämpning utesluta målningsarbete samt arbete i tvätt- och.

strykinrättningar.

Befogenheten af den första anmärkningen torde visserligen kunna

dragas i tvifvelsmål, då uttrycket »arbete uti företag» etc. synes beteckna

ett arbete, som ingår såsom ett led i företagets verksamhet, och ej hvithet

arbete som helst, som tillfälligtvis utföres för företagets räkning. Till

förekommande af misstolkning har emellertid paragrafen erhållit en något

förändrad formulering, hvarigenom tydligare angifves, att förevarande

lagrum afser ett mer stadigvarande, af företagets ändamål bestämdt arbete.

I afseende å den andra anmärkningen torde det ej kunna förnekas,

att det förutsattes en väl ansträngd tolkning af orden »utvinning, tillverkning,

eller bearbetande af varor» för att därunder kunna inbegripa

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 156.

sådant arbete som t. ex. målning af en vägg eller arbete i eu tvättoch

strykinrättning in. in. dylikt. Ifrågavarande bestämning synes dessutom

med lika skäl från lagens tillämpning utesluta sysselsättning i en

del andra företag af sådan beskaffenhet, att desamma måste anses vara

åsyftade i lagarna angående skydd mot yrkesfara och angående minderårigas

och kvinnors användande till arbete i industriellt yrke, eller

företag, som enligt kommitténs motivering äro afsedda att och väl

äfven böra inbegripas under nu förevarande lag. Hit torde vara att

räkna åtskilliga företag för rengöring, desinfektion, konservering, lagning

eller annan förbättring. Verksamhetens föremål synes nämligen i dessa

fall ej alltid vara att betrakta som eu vara, åtminstone om man

därmed, såsom allmänna språkbruket tilläfventyrs fordrar, förstår föremål,

som gå i handelsmarknaden. Vidare torde ofta i nu afsedda fall ej

förekomma något bearbetande i egentlig mening, t. ex. vid kemiska

procedurer, och någon utvinning eller tillverkning kan det ofta nog

härvidlag ej blifva tal om. »Bearbetande)) är för öfrigt olämpligt att

jämställa med »utvinning» och »tillverkning)), då detsamma väl sällan

i och för sig kan sägas utgöra verksamhetens ändamål.

Då bestämningen »utvinning, tillverkning eller bearbetande af

varor» sålunda måste anses olämplig, har densamma ur paragrafen

uteslutits och dess ordalydelse i denna del ändrats till: »Sysselsättes

kvinna uti företag, som afser idkande af bergverks-, bruks- eller fabriksrörelse,

handtverk eller därmed jämförlig handtering eller annan dylik

industriell verksamhet och som drifves» etc. Med tillfogandet af orden

»därmed jämförlig handtering» har afsetts att under lagen tydligt inbegripa

såväl sådana företag som tvätt- och strykinrättningar som ock

andra, enligt hvad förut nämnts, med kommitténs formulering sannolikt

uteslutna former af industriell verksamhet.

Det i 3 paragrafen andra stycket af kommitténs förslag stadgade

sättet för anmälan om inskränkning i arbetsledigheten på grund af

bestämmelserna i första stycket af samma paragraf bär gifvit anledning

till såväl reservationer af två utaf kommitténs ledamöter som anmärkningar

från en stor del af de myndigheter — bland dem kommerskollegium —

indika yttrat sig öfver förslaget. Kommittén synes äfven vid affattande!

af detta lagrum hafva gått något för långt i sin sträfvan att göra lagen

så litet betungande som möjligt. Då arbetsgifvaren enligt kommitténs

förslag ej har att göra någon anmälan om den tid, hvarunder inskränkning

är afsedd att vidtagas, torde nämligen kontrollen å iakttagandet af de i

paragrafens förra stycke meddelade tidsbestämmelser blifva nära nog

omöjlig.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 156.

I den ena af berörda reservationer föreslås, att arbetsgivare!!

skulle åläggas att sist före utgången af kalendermånaden näst efter

den, hvarunder inskränkningen vidtagits, göra anmälan om inskränkningen,

dess anledning och de dagar, under hvilka inskränkningen varat.

En föregående anmälan om tiden för inskränkningen synes emellertid

från kontrollsynpunkt oundgängligen påkallad, ty hur skulle eljest

vederbörande inspektör komma i tillfälle öfvervaka, att icke inskränkningen

öfverskrides, eller att varna arbetsgivaren för inskränkning utan

tillfyllestgörande anledning? Endast med sådan anordning af anmälningsskyldigheten

torde man för öfrigt kunna påräkna densammas ordentliga

fullgörande, hvilket åter utgör en nödvändig förutsättning för kontrollen

i förevarande afseende Arbetsgivaren riskerar nämligen alltid straff,

om han utan anmälan vidtager inskränkning och inspektören sedan råkar

att besöka arbetsstället. Men med skyldighet endast till efterföljande

anmälan skulle denna skyldighet, utom för det fall att inspektören besökt

arbetsstället eller eljest kunde antagas känna till den ifrågavarande åtgärden,

sannolikt komma att ofta med eller utan afsikt försummas.

Den andra reservationen, till hvilken kommerskollegium anslutit

sig, går ut på, att arbetsgivaren före vidtagande af inskränkning,

som i paragrafen afses, skall göra anmälan därom med uppgift om

anledningen till inskränkningen, samt att han inom en vecka efter

inskränkningens upphörande skall anmäla det antal dagar, hvarunder

densamma varat. En sådan dubbel anmälningsskyldighet synes dock

onödigt betungande i de troligen ganska talrika fall, då arbetsgivaren

kan på förhand uppgifva den tid, hvarunder lian vill begagna sin rätt

att företaga inskränkning.

För att utan onödigt betungande af arbetsgivaren bereda möjlighet

till en tillfredsställande kontroll har jag ansett mig böra vidtaga

sådan ändring af tredje paragrafens andra stycke, att arbetsgivaren

alltid skulle blifva förpliktad att före vidtagande af inskränkning göra

anmälan därom med uppgift om anledningen till densamma och om de

dagar, hvarunder den är afsedd att förekomma. Skulle arbetsgivaren

ej kunna på förhand bestämdt beräkna den tid, hvarunder inskränkning

erfordras, får han uppgifva den tid, han ungefär tror sig behöfva. Finner

han sedermera, att denna tid ej räcker till, får han göra ny anmälan

om de dagar, han anser sig ytterligare behöfva. Tages åter den anmälda

tiden ej fullt i anspråk, är han, om lian så önskar, berättigad

att hos inspektören styrka detta förhållande för att vid senare anmälningar

under året kunna räkna sig denna outnyttjade tid till godo. Den sålunda

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.

föreslagna anordningen medgifver arbetsgivare, som är i stånd att för en

längre tidrymd på förhand uppgifva de tider, hvarunder han önskar vidtaga

inskränkning — såsom kanske ej så sällan är fallet inom säsongyrkena

— att sammanfatta sina uppgifter angående flera sådana perioder

i en enda anmälan. Ej heller torde det skäligen kunna förvägras

arbetsgivare att låta sin anmälan afse vissa under hvarje år tills vidare

återkommande perioder.

Under erinran att arbetsgivaren mången gång stode skäligen

främmande för arbetets anordnande inom ett företag, samt att det syntes

hårdt, att han i sådant fall skulle drabbas af ansvar för försummadt

iakttagande af lagens föreskrifter, har kommittén föreslagit, att i lagen

skulle införas en bestämmelse af innehåll, att, om arbetsgifvaren förmår

visa, att en åtalad förseelse mot lagens föreskrifter icke skäligen kan

läggas honom till last, han skulle vara från ansvar fri, och att åtalet i

sådant fall skulle kunna riktas mot vederbörande arbetsledare.

Utan att för närvarande vilja närmare inlåta mig på frågan om

befogenheten af en dylik föreskrift, för hvilken åtskilligt synes tala,

vill jag härvid allenast erinra, att det knappast synes lämpligt, att, så

länge en motsvarande bestämmelse saknas inom lagstiftningen i öfrigt,

ett stadgande, sådant som det här föreslagna, hvilket torde innefatta ett,

principiellt sedt, icke oviktigt afsteg från hittills inom vår lagstiftning

tillämpade grundsatser, införes i nu föreliggande författning; och har

bestämmelsen därför ur förslaget uteslutits.

De i kommittéförslagets 9 § införda bestämmelserna om skyldighet

för allmän åklagare att utan särskild angifvelse åtala förseelse mot

lagen eller att utföra åtal å dylik förseelse, som hos honom angifves

af bergmästare eller yrkesinspelctör, hafva såsom öfverflödiga ur förslaget

uteslutits. Motsvarande bestämmelser förekomma icke heller i

den s. k. minderårighetslagen.

I öfverensstämmelse med det i konventionen i sådant afseende

lämnade medgifvande, har kommittén i sitt förslag upptagit eu bestämmelse

om uppskof till den 1 januari 1919 med författningens tillämpning

å framställning af råsocker ur betor, kardning, kamning och spillning af

Till samt å vissa arbeten vid grufföretag. Två reservanter inom kommittén,

hvilkas mening vunnit underslöd såväl af kommerskollegium som

äfven af åtskilliga andra af de myndigheter, som yttrat sig öfver förslaget,

hafva emellertid ansett berörda bestämmelse böra ur lagen uteslutas.

De af reservanterna åberopade skälen, att bestämmelsen endast

skulle komma att beröra ett fåtal arbeterskor och detta antagligen blott

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.

under någon kortare tid af året, men möjligen under öfv ergångs tiden

lända till ökning af det kvinnliga nattarbetet inom nämnda branscher,

synas otvifvelaktigt värda beaktande. Då härtill kommer, att det onekligen

från rätitssynpunkt måste förefalla stötande, om kvinnligt nattarbete

under en följd af år skulle vara tillåtet i afseende å några särskilda slag

af sysselsättningar, kanske i vissa fall inom samma företag, där eljest

förbud gällde, och utan att dessa sysselsättningars egen beskaffenhet

motiverade en undantagsställning, har jag ansett ifrågavarande bestämmelse

höra ur lagen utgå.

O kriga vidtagna smärre ändringar i kommittéförslaget, hvilka äro af

hufvudsakligen redaktionell natur, torde jag icke behöfva närmare motivera.

Sedan departementschefen härefter uppläst det ifrågavarande författningsförslaget,

sådant det af honom blifvit tillstyrkt, anförde han

vidare:

Det lagstiftningsområde, inom hvithet nu ifrågavarande författning

faller — närings!agstiftningen — tillhör utan tvifvel Konungens ekonomiska

lagstiftning. Öfver såväl lagen om yrkesfara som lagen angående minderårigas

och kvinnors användande till arbete i industriellt yrke inhämtades

emellertid Riksdagens yttrande; och torde därför jämväl nu ifrågavarande

författningsförslag böra Riksdagen föreläggas. Då förslag till förordningom

yrkesfara förelädes Riksdagen, åtnöjde sig emellertid icke Riksdagen

med att afgifva yttrande öfver förslaget utan antog för sin del en lag

i ämnet. Detsamma skedde ock vid framläggandet af förslag till förordning

angående minderårigas och kvinnors användande till arbete i industriellt

yrke. Med afseende å den sålunda af Riksdagen intagna ståndpunkt

och nu ifrågavarande lagstiftnings ganska ingripande natur kundo

det visserligen ifrågasättas, huruvida icke nu ifrågavarande förslag borde

behandlas i den ordning, 87 § regeringsformen föreskrifver. Då emellertid

detta skulle förutsätta inhämtande af högsta domstolens yttrande

öfver förslaget men det under sådan förutsättning icke torde blifva

möjligt att framlägga förslaget för innevarande års Riksdag, hvithet

åter med afseende å den i konventionen bestämda tiden för dess ratificerande

är nödvändigt, synes det mig lämpligast att i nu förevarande fall

förfara på enahanda sätt, som skett beträffande de s. k. yrkesfare- och

m i n d er år ighetsl agarn a.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte besluta att

inhämta Riksdagens yttrande öfver ifrågavarande författningsförslag,

med förklarande därvid att Eders Kungl. Maj:t vill, efter emottagande af

Riksdagens svar, företaga den slutliga pröfningen af samma förslag och

förordna om författnings utfärdande i ämnet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla;

och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af

den lydelse, bil. ditt. . . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ålgot Wahlin.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 156.

Öfversättning (i transumt).

Bilaga.

Internationell konvention

angående förbud mot nattarbete för kvinnor, sysselsatta uti industrien.

Hans Majestät Kejsaren af Tyskland, Konung af Preussen; Hans

Majestät Kejsaren af Österrike, Konung af Bölimen m. in. och Apostolisk

Konung af TJngern; Hans Majestät Belgiernas Konung; Hans Majestät

Konungen af Danmark; Hans Majestät Konungen af Spanien; Franska

Republikens President; Hans Majestät Konungen af det förenade konungariket

Storbritannien och Irland samt af de brittiska besittningarna hinsides

hafveri, Kejsare af Indien; Hans Majestät Konungen af Italien;

Hans Kungliga Höghet Storhertigen af Luxemburg, Hertig af Nassau;

Hennes Majestät Drottningen af Nederländerna; Hans Majestät Konungen

af Portugal och Algarbierne m. m.; Hans Majestät Konungen af Sverige

samt Schweiziska Förbundsrådet, hvilka önska att underlätta utvecklingen

af arbetarskyddsväsendet genom antagandet af gemensamma bestämmelser,

hafva i detta syfte beslutit att afsluta eu konvention angående

nattarbete för kvinnor, sysselsatta i industrien, och hafva till Sina befullmäktigade

ombud utsett:

Hvilka, efter att hafva meddelat hvarandra sina fullmakter, som

befunnits i god och behörig form, hafva öfverlagt om och antagit

följande bestämmelser:

Art. 1.

Industriellt nattarbete skall vara förbjudet för alla kvinnor, utan

hänsyn till deras ålder, med här nedan angifna undantag.

Denna konvention äger tillämpning på alla sådana industriella

företag, hvari användas flera än tio arbetare och arbeterskor; den skall

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 156. 25

i intet fall tillämpas på företag, där icke andra än medlemmar af samma

familj användas.

På hvar och en af de kontraherande staterna ankommer att bestämma,

hvad som är att förstå med industriella företag. Till sådana

skola dock i hvarje fall räknas grufvor och stenbrott äfvensom industriella

företag för tillverkning och bearbetning af varor; hvarje lands

lagstiftning äger att i sistberörda afseende bestämma gränsen emellan,

å ena sidan, industri och, å andra sidan, landtbruk och handel.

Art. 2.

Den tid för natthvila, som i föregående artikel åsyftas, skall hafva

en varaktighet af minst elfva timmar i följd; i dessa elfva timmar skall,

oberoende af hvarje lands lagstiftning, inbegripas tiden från klockan 10

på aftonen till klockan 5 på morgonen.

Dock må uti sådana stater, där nattarbetet för vuxna kvinnor,

använda inom industrien, ännu icke utgör föremål för lagstiftning, varaktigheten

af den oafbrutna hvilotiden kunna för en öfvergångsperiod

af högst tre år begränsas till tio timmar.

Art. 3.

Förbudet mot nattarbete må upphäfvas:

1) i fall af »force majeure», då uti ett företag uppkommer ett

afbrott i driften, hvithet varit omöjligt att förutse, och som icke är

periodiskt återkommande;

2) i det fall, att arbetet afser råvaror eller varor under beredning,

hvilka äro underkastade mycket hastig förvandling, och så finnes

nödigt till förekommande af en eljest oundviklig förlust af dessa varor.

Art. 4.

Uti sådana industrier, som äro underkastade årstidernas inflytande,

äfvensom i hvarje annat företag, då undantagsförhållanden inträffa, må

varaktigheten af den oafbrutna tiden för natthvila inskränkas till tio

timmar under sextio dagar af året.

Art. 5.

Det tillhör hvar och eu af de kontraherande staterna att vidtaga

de administrativa åtgärder, som äro nödiga för att å dess område trygga

en noggrann tillämpning af förevarande konvention.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 120 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.

Regeringarna skola på diplomatisk väg meddela hvarandra de

lagar och författningar, som nu gälla eller framdeles kunna utfärdas

rörande det ämne, konventionen afser, äfvensom periodiska rapporter

angående tillämpningen af dessa lagar och författningar.

Art. 6.

Bestämmelserna i denna konvention skola icke äga tillämpning

i afseende å eu koloni, besittning eller protektorat, med mindre

meddelande härom i dess namn genom moderlandets regering lämnats

till schweiziska förbundsrådet.

Moderlandets regering kan vid lämnande af meddelande om en

kolonis, besittnings eller protektorats anslutning förklara, att konventionen

ej skall äga tillämpning å sådana inhemska arbeten, hvarå tillsyn

skulle vara omöjlig.

Art. 7.

I utomeuropeiska stater, äfvensom i kolonier, besittningar eller

protektorat må, då klimatet eller den infödda befolkningens lefnadsförhållanden

så fordra, varaktigheten af den oafbrutna tiden för natthvila

vara kortare än hvad denna konvention föreskrifter, under villkor likväl

att mot förkortningen svarande hvilotider medgifvas under dagen.

Art. 8.

Denna konvention skall ratificeras och ratifikationshandlingarna

deponeras hos schweiziska förbundsrådet senast den 31 december 1908.

öfver depositionen skall upprättas protokoll, hvaraf bestyrkt afskrift

skall på diplomatisk väg tillställas hvar och en af de kontraherande

staterna.,

Denna konvention skall träda i kraft två år efter afslutandet af

protokollet öfver depositionen.

Den tidrymd, efter hvilken konventionen skall träda kraft, skall,

i stället för två, utgöras af tio år beträffande:

1) fabriker, hvarest framställes råsocker ur betor;

2) kardning, kamning och spinning af ull;

3) arbeten under bar himmel vid grufföretag, där dessa arbeten

under minst fyra månader årligen förhindras genom klimatiska inflytanden.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.

27

Art. 9.

De stater, som icke undertecknat denna konvention, kunna förklara

sin anslutning genom framställning till schweiziska förbundsrådet,

It vilket skall meddela framställningen till hvar och en af de kontraherande

staterna.

Art. 10.

De i ait. 8 angifna tider för ikraftträdandet af denna konvention

skola för sådana stater, som icke undertecknat konventionen, äfvensom

för kolonier, besittningar eller protektorat räknas från dagen för deras

anslutning.

Art. 11.

Denna konvention kan icke uppsägas, vare sig af de stater, som

undertecknat densamma, eller af sådana stater, kolonier, besittningar

eller protektorat, hvilka biträdt densamma efteråt, före utgången af eu

tidrymd af tolf år från tiden för afslutandet af protokollet öfver ratifikationshandlingarnas

deposition.

Därefter kan konventionen uppsägas från år till år.

Uppsägningen har icke verkan förrän ett år, efter det den skriftligen

tillställts schweiziska förbundsrådet af vederbörande regering eller,

i fråga om en koloni, besittning eller protektorat, af moderlandets regering;

förbundsrådet skall omedelbart gifva regeringen i hvarje af de öfriga

kontraherande staterna del af uppsägningen.

Uppsägningen har endast verkan i afseende å den staf, koloni,

besittning eller protektorat, i hvars namn den gjorts.

Till bekräftelse häraf hafva de befullmäktigade ombuden undertecknat

förevarande konvention.

Som skedde i Bern den tjugusjätte september nittonhundrasex i

ett enda exemplar, som skall förvaras i schweiziska edsförbundets arkiv,

och hvaraf en till riktigheten bestyrkt afskrift skall på diplomatisk väg

tillställas en hvar af de kontraherande staterna.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 156.

För Tyskland:

(L. S.) v. Biilow.

(L. S.) Caspar.

(L. S.) Frick.

(L. S.) Eckardt.

För Österrike och för Ungern:

(L. S.) Baron Heidler-Egeregg.

Österrike-Ungerns minister i Bern.

För Österrike:

(L. S.) Muller.

För Ungern:

(L. S.) Nicolas Gerster.

För Belgien:

(L. S.) M. Michotte de Welle.

(L. S.) J. Dubois.

För Danmark:

(L. S.) H. Vedel.

Under reservation och hänvisning till den förklaring, som afgifvits

vid konferensens plenarsammanträde den 26 september 1906 i afseende

å artikel 8.

För Spanien:

(L. S.) Bernardo Almeida y Herreros.

För Frankrike:

(L. S.) Révoil.

Arthur Fontaine.

För Storbritannien :

(L. S.) Herbert Samuel.

(L. S.) Malcolm Delevingne.

För Italien:

(L. S.) K. Magliano.

(L. S.) G. Montemartini.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majts Nåd. Proposition No 156.

För Luxemburg:

H. Neuman.

För Nederländerna:

(L. S.) Rechteren.

L. H. W. Regout.

För Portugal:

(L. S.) Alberto d’01iveira.

För Sverige:

(L. S.) Alfr. Lagerheim.

För Schweiz:

(L. S.) Emile Frey.

F. Kaufmann.

A. Lachenal.

Schobinger.

FI. Scherrer.

John Syz.

5

Bill. till Biksd. Prof 1908. 1 Sami.

1 Afd. 120 Höft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1908:198 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående förhud mot kvinnors användande till arbete nattetid i vis s. 1 i texten
  2. LU 1908:76 Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella s. 1 i texten