Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående kommuns skyldighet i fråga om anställande af barnmorska

1908-02-21 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1908:54, Med förslag till lag angående kommuns skyldighet i fråga om anställande af barnmorska

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung], Maj:ts Nåd. Proposition No 54.

1

N:o 54.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag

till lag angående kommuns skyldighet i fråga om anställande

af barnmorska; gifven Stockholms slott den 21

februari 1908.

. Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civiiarenden for denna dag vill Kung!. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag angående kommuns

skyldighet i fråga om anställande af barnmorska.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hamilion.

Pik till Riksd. Prot. 1908. 1 Samt. 1 Afä. 39 Räft. (No 54.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 54.

Förslag

till

Lag

angående kommuns skyldighet i fråga om anställande af barnmorska.

Härigenom för ordnas som följer:

1 §•

Hvarje landt- och hvarje stadskommun skall hafva anställd barnmorska

med fast aflöning, inom kommun, som är af större vidd eller

har större folkmängd, skola två eller flera fast aflönade barnmorskor

finnas anställda. _

Smärre kommuner, som angränsa hvarandra, äga, efter pröfning åt

Konungens befallningshafvande och sedan vederbörande förste provinsialläkare

i ärendet hörts, förena sig om anställande af gemensam barnmorska.

De vare ock därtill skyldiga, såvidt Konungens befallningshafvande,

på framställning af förste provinsialläkare, därom förordnar.

Mindre kommun må jämväl, efter Konungens befallningshafvandes i

förenämnda ordning lämnade medgifvande, träffa aftal med angränsande

större kommun om rätt att betjäna sig af den större kommunens barnmorska.

Därest Konungens befallningshafvande, efter förste provinsialläkares

hörande, lämnar tillstånd, må stad så ock intill densamma gränsande

mindre landtkommun i stället för att anställa barnmorskor med fast

aflöning träffa aftal med tillräckligt antal af i staden praktiserande barnmorskor

att mot ersättning af kommunen för hvarje förrättning betjäna

dess fattiga.

2 §.

I fråga om sättet för barnmorskas utseende äger hvarje kommun

besluta.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

Åro två eller flera kommuner förenade till ett barnmorskedistrikt,

och enas dessa icke i valet af barnmorska, äger Konungens befallningshafvande,

efter förste provinsialläkares hörande, utse den af

de valda, som därtill finnes lämpligast.

3 §.

Barnmorska, som är i kommuns tjänst fast anställd, skall i årlig

lön åtnjuta minst trehundra kronor samt därjämte förses med tjänlig

bostad och nödigt bränsle eller ock erhålla ersättning därför med minst

etthundra kronor.

Där särskilda omständigheter sådant påkalla, äge Konungens befallningshafvande,

på ansökan af kommun och efter förste provinsialläkares

hörande, medgifva, att aflöningen må utgå med skäligt lägre

belopp.

Aflöningen bestämmes af vederbörande kommun och skall utgöras

efter enahanda grund, som för kommunalutskylder i allmänhet är eller

kan varda föreskrifven.

Kunna kommuner, som äro förenade till ett barnmorskedistrikt,

icke träffa öfverenskommelse om aflöningen, skall frågan afgöras af

Konungens befallningshafvande.

4 §•

Huru utöfver den fasta aflöningen ersättning må till barnmorska

utgå för hvarje förrättning, därom finnes särskildt stadgadt.

5 §.

Hvad i denna lag sägs om förste provinsialläkare gäller i Stockholm

och Göteborg om dessa städers förste stadsläkare samt i Malmö

om stadsläkaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1912; dock att sådant aftal

om barnmorskas anställning i kommuns tjänst mot fast aflöning, som

träffats före lagens utfärdande och vid tiden för dess ikraftträdande fortfarande

är gällande, skall, oafsedt bestämmelsen i första stycket af 3 §,

under aftalstiden äga bestånd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!,. Maj:ts Nåd. Propositon N:o 54.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21

februari 1908.

N arv arande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvård,

Malm.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton yttrade.

Med underdånig skrifvelse den 16 mars 1906 har medicinalstyrelsen

afgifvit förslag till stadga för barnmorskeundervisningen samt

till nytt reglemente för barnmorskor.

Kungl. Maj:t har därefter den 18 oktober 1907, på föredragning

af chefen för ecklesiastikdepartementet, utfärdat nådig stadga för barnmorskeundervisningen.

I sammanhang därmed har Kungl. Maj:t öfverlämnat

ärendet, i hvad det rör nytt reglemente för barnmorskor, för

vidare behandling till civildepartementet.

Då det afgifna förslaget till nytt barnmorskereglemente i en för

detsamma väsentlig del, nämligen i hvad det rör skyldighet för kommun

att anställa och aflöna barnmorska, är af beskaffenhet att, i händelse

Eders Kungl. Maj:t finner sig vilja bifalla detsamma, böra underställas

Riksdagens pröfning, anhåller jag att nu få för Eders Kungl.

Maj:t anmäla ärendet i denna del. Sedan frågan härom blifvit behörigen

behandlad, torde jag få återkomma till öfriga delar af förslaget.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!. Majds Nåd. Proposition No 54.

Till en början tillåter jag mig erinra, att nn gällande nådiga

reglemente för barnmorskor, af Kungl. Maj:t utfärdadt den 28 november

1856, icke innehåller något om ovillkorlig skyldighet för kommun att

hafva barnmorska anställd. Däremot äro i § 28 upptagna bestämmelser

om ersättning till barnmorska; och äro dessa af följande lydelse:

»På landet äge barnmorska, därest icke annorlunda är öfverenskommet,

att för sina förrättningar uppbära den ersättning, som, uppå sockennämnds

förslag, vid hennes antagande eller sedermera blifvit å allmän

sockenstämma bestämd; börande denna ersättning, för erkändt medellösa,

därest församlingen ej annorlunda beslutar, utgå af församlingens

fattigvård. Sådan taxa bestämmes utan afseende därå, om förlossningen

är långsam eller hastig, lätt eller svår, och må ingen särskild godtgörelse

för instrumenters användande därvid i taxan tillerkännas barnmorska.

Barnmorska, som samvetsgrann! uppfyller sina plikter, är berättigad

njuta ersättning till öfverenskommet eller fastställdt belopp af enhvar,

som henne anlitar och med hennes biträde blifvit ordentligen betjänt.»

Nu ifrågavarande bestämmelser i medicinalstyrelsens förslag till

nytt reglemente återfinnas under rubriken »Om barnmorskors anställande

och förmåner»; och tillåter jag mig här återgifva innehållet i samtliga

de paragrafer, 30—35, som upptagas under nämnda rubrik, äfven i de

delar desamma icke kunna anses utgöra föremål för Riksdagens pröfning.

Dessa paragrafer hafva följande lydelse:

§ so.

På landsbygden skall hvarje kommun, på det att dess invånare må

äga tillgång till examineradt förlossning sbiträde, anställa minst en barnmorska

med fast aflöning; dock må intill hvarandra gränsande mindre

socknar kunna gemensamt anställa en barnmorska.

Äfven städerna skola anställa nödigt antal kommunalbarnmorskor.

Där i en stad ett flertal barnmorskor praktisera, må likväl kommunen

kunna underlåta att antaga barnmorskor mot fast lön, om i stället aftal

träffats med tillräckligt många af de praktiserande barnmorskorna att

mot taxa, som nedan sägs, betjäna stadens fattiga.

§ 31.

Fast aflöning för kommunalt anställd barnmorska skall bestå dels

af skälig, kontant årslön, dels, på landet, dessutom af fri tjänlig bostad

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 54.

och andra lämpliga naturaförmåner; skolande aflöningen uppgå till minst

det belopp, som erfordras för inträde i barnmorskornas pensionskassa.

Där kontrakt med fast aflönad barnmorska uppgöres, böra förmånerna

däri intagas och viss ömsesidig uppsägningstid af minst sex månader

utsättas. Uti sådant kontrakt få icke intagas bestämmelser, som hindra

barnmorskan att i nödfall bistå barnaföderska äfven utom kommunen

eller som i öfrigt äro stridande mot innehållet af detta reglemente.

§ 32.

För sina förrättningar äger kommunalt anställd barnmorska, när

icke annorledes öfverenskommes mellan benne och dem bon betjänar,

uppbära ersättning efter taxa, som efter förslag af förste provinsialläkaren

fastställes af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, särskildt för länets

landsbygd och särskildt för dess städer. Om skäl därtill finnes, må

olika taxa kunna fastställas äfven för skilda delar af ett län och taxa

för stad kunna påbjudas äfven för annan kommun med tätt sammanträngd

befolkning.

I taxan bör arfvode bestämmas särskildt för förlossning och särskildt

för nödig efterbehandling. Vidare böra, där så låter sig göra,

ersättningsbeloppen bestämmas olika allt efter de betalningsskyldigas

större eller mindre förmåga att dem utgöra.

§ 33.

Utöfver taxan eller öfverenskommen ersättning för barnmorskeförrättningarna

tillkommer barnmorska kost under vistelsen på förrättningsstället

äfvensom godtgörelse för använda desinfektionsmedel. Öfverstiger

afståndet från barnmorskans bostad till förrättningsstället 1

kilometer och finnes farbar väg, skall barnmorskan med tjänlig skjuts

befordras till och från stället eller erhålla godtgörelse för utgift, som

hon haft för sin och sina sakers fortskaffning.

§ 34.

Arfvode och ersättning enligt §§ 32 och 33, hvilka skola af enskilda

gäldas, åligger det den förlösta kvinnan eller den, som för hennes

underhåll och vård ansvarar, att vid anfordran erlägga. Tredskas

den betalningsskyldige, njute barnmorskan för utbekommande däraf

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

handräckning hos öfverexekutor, där hon styrker, att räkning å beloppet

blifvit tillställd den betalningsskyldige minst fjorton dagar före

ansökningens ingifvande till öfverexekutor.

För erkändt medellösa utgå dessa ersättningar, beräknade efter

taxans lägsta belopp, från kommunen och erläggas, om icke annorlunda

beslutits, af dess fattigvård.

• § 35.

Enskildt praktiserande barnmorska är icke förbunden att följa taxa,

utan äger att om henne tillkommande ersättning fritt träffa aftal med

dem, som anlita henne. Likaså kommunalt anställd barnmorska, om

hon utför förrättning utanför sitt distrikt.

I motiveringen till sitt omförmälda förslag framhåller medicinalstyrelsen,

att med de nya bestämmelsernas införande åsyftats tvenne

måls nående, det ena, att den principen måtte uttalas, att hvarje kommun

skulle vara ansvarig för, att tillgång för dess invånare finnes till examineradt

förlossningsbiträde, och det andra, att barnmorskorna tillförsäkras

skälig ersättning för sitt ansvarsfulla arbete.

Hvarken den allmänna upplysningens ståndpunkt eller barnmorsketillgången

i riket syntes medicinalstyrelsen numera lägga något hinder

i vägen för bestämmelsen, att hvarje kommun skulle anställa barnmorska.

Men utan tvifvel vore, fortsätter styrelsen, i vissa orter kommunerna

så små, att det vore både billigt och lämpligt, att flera kommuner

finge förena sig om en barnmorska. Medgåfves detta, syntes ingen

betänklighet finnas mot ett sådant stadgande som det i § 30, första stycket,

föreslagna. I det senare stycket af samma paragraf hade medicinalstyrelsen

ansett sig böra respektera ett i några städer uppkommet bruk att,

i stället för s. k. fattigbarnmorskors anställande mot lön, låta de fattiga,

inom vissa gränser åtminstone, själfva välja barnmorska, som efter bestämd

taxa ersattes af kommunen. Att städer med dylik anordning därmed

finge afstå från förmånen, att de burgna invånarna ägde tillgång till

barnmorskor, som de kunde ersätta efter taxa, syntes icke vara af

någon betydelse, då man ej torde behöfva befara, att icke barnmorskor

till behöfligt antal skulle finna med sin fördel förenligt att äfven utan

lön nedsätta sig i städerna.

Medicinalstyrelsen erinrar, att i en till Kungl. Maj:t ingifven och

af Kungl. Maj:t till medicinalstyrelsen öfverlämnad skrift af den 15

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 54.

oktober 1901 medicine doktorn E. W. Wretlind jämte ett antal barnmorskor

hemställt om åtgärder, i syfte att kommunalt anställda barnmorskor

icke skulle kunna oskäligt lågt aflönas, i hvilket afseende

sökandena föreslagit, att en minimilön skulle fastställas för barnmorskor.

Medicinalstyrelsen hade, anför styrelsen vidare, föreslagit en sådan

anordning och därvid ansett lämpligt, att denna lön sattes till det

belopp, som i Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för barnmorskornas

pensionsanstalt den 31 december 1904 fordrades för inträde i sagda anstalt,

hvilken ju hvarje kommunalt anställd barnmorska borde tillhöra.

Beloppet 200 kronor, hvari naturaförmåner finge ingå med högst 75 kronor,

vore antagligen lägre än barnmorskorna tänkt sig och alldeles säkert

lägre än de löner, som mångenstädes utginge. Men å andra sidan

funnes för närvarande mångfaldiga barnmorskor, som vore afiönade med

än lägre belopp, och krafvet på en högre minimilön skulle säkerligen

ofta möta stort motstånd, hvilket medicinalstyrelsen hoppades icke

rimligtvis kunde ske med den föreslagna lönen. Då emellertid 200 kronors

lön säkerligen i allmänhet skulle lämna barnmorskorna för knapp

bärgning och, såsom i nyssnämnda underdåniga skrifvelse äfven framhölles,

olika stora inkomster behöfdes på skilda orter, hade medicinalstyrelsen

ansett det bättre, att låta den större delen af barnmorskornas

inkomster utgå i form af ersättning efter taxa, hvilken, för att blifva

rättvis och lämpad efter skilda ortsförhållanden, styrelsen ansett böra

utfärdas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen efter förslag af

vederbörande förste provinsialläkare.

Till följd af nådiga remisser hafva underdåniga utlåtanden öfver

medicinalstyrelsens omförmälda förslag, försåvidt det angår barnmorskas

anställande och förmåner, afgifvits af samtliga Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i länen, som i ärendet hört dels kommunalnämnderna i de

socknar, livilka icke hafva barnmorska hos sig anställd, dels magistraterna

och stadsläkarna i de städer, Mariestad, Vadstena och Skanör med

Falsterbo, hvilka hafva anställd barnmorska mot lägre fast årlig lön än

200 kronor, dels kommunalnämnderna i de socknar, hvilka likaledes

hafva barnmorska anställd mot fast lön från eu eller flera socknar, utan

att lönen sammanlagdt uppgår till 200 kronor om året, dels ock förste

provinsialläkarna i länen.

De hörda magistraterna hafva icke haft något mot förslaget att

invända.

Af kommunalnämnderna i de socknar, som icke hafva barnmorska

hos sig anställd, hafva omkring 150 och af kommunalnämnderna i de

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj .is Nåd. Proposition N:o ~>4. 9

socknar, som hafva barnmorska anställd mot fast lön, ej uppgående till

sammanlagdt 200 kronor om året, omkring 190 förklarat sig icke hafva

något att erinra mot de tillämnade stadgandena om skyldighet för

kommun att mot föreslaget fast arfvode anställa barnmorska, hvaremot

omkring 100 af de förra och 25 af de senare ansett sig icke kunna

biträda förslaget i denna del.

. Från ett fatal kommunalnämnder, hvilka lämnats tillfälle att uttala

sig, hafva yttranden ej inkommit.

Samtliga förste provinsialläkare, med hvilka Kungl. Majits befallningshafvande

i länen i allmänhet instämt, hafva, under uttalande af sin anslutning

till förslagets liufvudprincip — skyldighet för kommun att mot

fast arfvode anställa erforderligt antal barnmorskor — ansett, att den

af medicinalstyrelsen föreslagna fasta minimiaflöningen för barnmorska

vore för lågt tilltagen. I sådant afseende har framhållits, att de tryckta

ekonomiska förhållanden, hvarunder barnmorskorna för närvarande ofta

lefva, menligt inverka på barnmorskekårens rekrytering och därför äro

allmänheten till men, att en barnmorska med det slitande och uppoffrande

arbete, som, efter genomgången 9 till 12 månaders lärokurs,

i regel vore hennes lott, ej kan hafva en bekymmersfri existens med

eg så låg aflöning som den af medicinalstyrelsen föreslagna, att) om än

tidtals en barnmorska ej tages i anspråk af förrättningar, det till arten

af hennes verksamhet dock hör att hon städse skall vara beredd att på

kallelse infinna sig, pa grund hvaraf hon svårligen kan bereda sig annan

inkomst, samt att det är anledning befara, att många kommuner blott

på giund af befintligheten af en föreskrift om en så låg minimiaflöning

som den af medicinalstyrelsen ifrågasatta skulle med dess utgifvande anse

sig hafva uppfyllt all skyldighet i aflöningshänseende gent emot sin

barnmorska.

Hvad. särskild! beträffar det af medicinalstyrelsen föreslagna systemet

med en jämförelsevis hög taxa för hvarje förrättning såsom utfyllnad

af ^ den föreslagna låga fasta lönen, har — från förste provinsialläkarnas

sida så godt som enstämmigt — framhållits, att detta ej vore tillfredsställande.

Härutinnan har anförts, att, då såväl antalet förrättningar,

som. barnmoi skorna kunna fa att verkställa, som ock de personers betalningsförmåga,

de hafva att bispringa, äro synnerligen växlande, barnmorskornas

existens med ett sådant system blir alltför osäker. Om

taxan sattes hög, blefve den alltför kännbar för dem, som, utan att vara

erkändt medellösa, dock vore i små ekonomiska omständigheter och

mindre betalningskraftiga. Därigenom uppstode fara, att oexamineiade

förlossningsbiträden komme att i större utsträckning anlitas.

Bill. till Biksd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 39 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 54.

Äfven vore begreppet »erkändt medellösa» olika i olika kommuner, och

vore det osäkert, när en kommun skulle anse sig böra träda emellan

med erläggande af den i taxan bestämda ersättningen.

I betraktande af hvad sålunda anförts hafva samtliga förste provinsialläkare

och de flesta af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen

hemställt, att den af medicinalstyrelsen föreslagna minimiaflöningen af

200 kronor måtte väsentligt höjas.

Sålunda hafva Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands,

Göteborgs och Bohus län samt Skaraborgs län såsom fast årlig minimiaflöning

föreslagit 400 kronor jämte naturaförmåner af bostad och

vedbrand. Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands, Jönköpings,

Blekinge, Kopparbergs, Yästernorrlands och Norrbottens län hafva

föreslagit 400 kronor samt Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands

och i Gäfleborgs län 300 kronor jämte bostadsförmån, därvid Kungl. Maj.ts

befallningshafvande i sistnämnda län dock uttalat tvekan, huruvida en

viss minimiaflöning för riket i dess helhet vore lämplig. Kungl. Maj.ts

befallningshafvande i Kalmar län har föreslagit 300 kronoi samt Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Ålfsborgs och Västmanlands län 200 kronor

jämte bostad och vedbrand. Förste provinsialläkaren i sistnämnda län

har likväl hemställt om en fast årlig minimiaflöning af 400 kronor

jämte bostad och vedbrand. Kungl. Maj:ts_ befallningshafvande i Stockholms,

Uppsala, Kronobergs, Gottlands, Kristianstads, Örebro och Jämtlands

län hafva icke haft något att erinra mot det af medicinalstyrelsen

föreslagna minimibeloppet, men hafva förste provinsialläkarna i

Uppsala och Gottlands län såsom fast årlig minimiaflöning föreslagit

400 kronor jämte bostad och vedbrand, förste provinsialläkarna i

Kristianstads, Örebro och Jämtlands län 400 kronor samt förste provinsialläkarna

i Stockholms och Kronobergs län 300 kronor om året.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus och i Västerbottens

län hafva såsom sin'' åsikt uttalat, att den af medicinalstyrelsen föreslagna

minimiaflöningen är för ringa; och har förste provinsialläkaren

i Malmöhus län hemställt om en minimiaflöning af 400 kronor jämte

bostad och vedbrand, under det förste provinsialläkaren i Västerbottens

län ansett en minimiaflöning af 250 kronor jämte enahanda naturaförmåner

vara skälig. Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län

har ansett, att antingen en fast minimiaflöning af 400 kronor om året

borde bestämmas eller också att bestämmelsen om minimiaflöning borde,

såsom förste provinsialläkaren i länet ifrågasatt, ersättas med föreskrift

att, efter det kontrakt om barnmorskas anställande upprättats, kontraktet

skulle insändas till Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande

för fastställelse efter förste provinsialläkarens hörande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

I öfrigt har från flera håll uttalats, att anställande! af lämpligt

antal barnmorskor af kommunerna samt dessas sammanslagning till

barnmorskedistrikt borde underkastas kontroll af förste provinsialläkarne

eller Kungl. Maj:ts befallningshafvande, samt att det i förslaget

lämnade medgifvandet för intill hvarandra gränsande mindre socknar

att gemensamt anställa barnmorska borde utsträckas därhän, att äfven

mindre städer och köpingar finge rätt att hafva barnmorska gemensam

med en eller flera närbelägna stads- eller landtkommuner med

ringa folkmängd. Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Uppsala och

Västmanlands län hafva ansett, att kommuner i omedelbar närhet af

sådana städer, som enligt förslaget icke vore skyldiga anställa barnmorska

med fast aflöning, borde medgifvas enahanda rätt som staden

att endast träffa aftal med tillräckligt många af stadens barnmorskor

att mot taxa betjäna den närbelägna kommunens fattiga. Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Hallands och i Kronobergs län hafva såsom sin

åsikt uttalat, att mindre folkrika kommuner, som omslutas af folkrikare

kommuner, borde tillerkännas rätt att anställa barnmorska gemensamt

med dessa. Slutligen har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län,

i likhet med åtskilliga kommunalnämnder, uttalat tvifvelsmål om lämpligheten

af en ovillkorlig föreskrift att å landet barnmorska skall förses med tjänlig

bostad, äfvensom ifrågasatt, huruvida icke den taxa å ersättning, som

skall till barnmorska utgå för hvarje förrättning, lämpligare borde bestämmas

af medicinalstyrelsen än af Kung!. Maj:ts befallningshafvande.

I detta sammanhang anhåller jag få anmäla en af biträdande läraren

vid barnmorskeundervisningsanstalten i Stockholm medicine doktorn

E. Alin och ordföranden i svenska barnmorskeförbundet, praktiserande

barnmorskan Hanna Qvarzell enligt uppdrag af sjunde allmänna svenska

barnmorskemötet i Malmö 1907 med anledning af föreliggande

förslag till Kungl. Maj:t ingifven skrift, däruti anhållits, att kommunalt

anställd barnmorskas minimiaflöning ej måtte fastställas lägre än

till 400 kronor om året, förutom hittills vanliga naturaförmåner af bostad

och vedbrand eller motsvarande penningersättning.

I denna skrift har framhållits det obilliga och olämpliga af en för

låg fast aflöning för barnmorskekåren, hvarjemte uttalats farhågor, att

den för närvarande till barnmorskorna utgående fasta lönen, hvilken

redan hade .en högre årlig genomsnittsnivå än 200 kronor, skulle af

de lönebeviljande myndigheterna sänkas, då medicinalstyrelsen kunnat

anse en aflöning af nämnda belopp skälig. Med den erfarenhet barnmorskorna

hade af svårigheten, i synnerhet i mindre bemedlade

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Departementschefens

yttrande.

Kung!, Maj:te Nåd. Proposition N:o 54.

familjer, att utfå arfvode, syntes i hög grad tvifvelaktigt, huruvida med

den af medicinalstyrelsen föreslagna metoden med en jämförelsevis hög

taxa någon allmän förbättring af deras inkomster skulle kunna åvägabringas.

För de flesta kommuner i vårt land syntes det vara lättare

att betala en något högre lön än för de många mindre burgna hem,

som behöfde barnmorskas hjälp, att betala dem efter en högre taxa.

Barnmorskorna hade med afseende på lönevillkor och ekonomisk ställning

ej kunnat undgå att jämföra sig med andra yrkesklasser, hvilkas

utbildningstid och utbildningskostnader samt intellektuella och sociala

förutsättningar erbjöde likhet med barnmorskornas. Särskilt syntes

detta vara fallet med småskollärarinnorna, hvilka hade en något kortare

lärotid än barnmorskorna, men ändock redan nu begynte med en

årslön af 350 kronor förutom fri bostad och andra naturaförmåner.

De åtnjöte därjämte två ålderstillägg, hvartdera å 50 kronor. De hade

äfven lagstadgad ledighet en lång tid af .året, och deras arbete vore

ej så slitande som barnmorskornas.

Sedan gammalt har det i vårt land ansetts vara en kommunal angelägenhet

att i den allmänna hälsovårdens intresse sörja för att inom

kommunerna tillgång finnes till examineradt förlossningsbiträde.

Sålunda föreskrefs redan i det första allmänna svenska barnmorskereglementet

af den 14 oktober 1777 att för att vinna tillträde till

den kurs, hvilken enligt reglementet alla, som önskade utöfva barnmorskeyrket,

skulle i Stockholm genomgå, elev från landsorten skulle

uppvisa kallelsebref från någon stad eller socken, som därigenom förklarade

sig villig att efter kursens afslutande antaga henne till barnmorska.

I nådigt bref den 3 april 1780 förklarades vidare, att, ehuru

önskligt vore, att hvarje socken kunde sin egen barnmorska antaga,

det dock på allmogen själf skulle få ankomma, huruvida flera socknar kunde

sig om en enda förena, samt hvilka utvägar till hennes aflönande, såsom

för dem minst betungande kunde vidtagas. Gällande 1856 års

reglemente för barnmorskor uttalar såsom ofvan nämnts, att barnmorskas

förrättningsarfvode skall bestämmmas å allmän sockenstämma.

Också har Kungl. Maj:t genom nådigt bref till kammarkollegium af den

12 maj 1857 på gifven anledning förklarat, att mål i fråga om aflöning

åt barnmorska å landet, lika med ärenden rörande andra kommunalafgifter,

därom intet särskild! är stadgadt, skola i andra instans på

grund af den kammarkollegium i allmänhet tillkommande befattning

med jorden åliggande extra ordinarie skyldigheter och besvär samt

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 54.

med allmänna hushållningen rörande mål tillkomma kammarkollegii

pröfning. Dylika mål behandlas jämväl enligt nu gällande instruktion

af kammarkollegium.

Sedermera har i nådiga läkarinstruktionen af den 31 oktober 1890

stadgats skyldighet för provinsialläkare att söka medverka därtill, att

behörigen examinerade barnmorskor af kommunerna antagas.

Äfven i senaste tid hafva uttryck förekommit för denna uppfattning

om tillhandahållande af nödigt förlossningsbiträde såsom en kommunal angelägenhet.

Vid 1904 års Riksdag väcktes nämligen inom Andra Kammaren

motion om beviljande af särskild! anslag för bisträckande af sådana mindre

bemedlade landtkommuner, Indika ansåge sig behöfva statens hjälp för

att kunna hos sig anställa examinerad barnmorska för att tillhandagå

inom kommunen varande barnaföderskor. Statsutskottet fann emellertid

icke giltiga skäl vara i motionen anförda för frångående af den hittills

gällande grundsats, att anställandet och aflönande! af barnmorskor borde

vara en kommunernas angelägenhet, samt hemställde på sådan grund,

att motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Detta blef också båda Kamrarnas beslut.

Enligt den af riksförsäkringsanstalten med ledning af dit inkomna

uppgifter angående inom kommunerna boende och hos barnbördshus

anställda barnmorskor senast afgifna årsberättelse angående förvaltningen

af barnmorskornas pensionsanstalt, som af riksförsäkringsanstalten omhänderhafves,

funnos år 1906 i riket 2,841 praktiserande barnmorskor,

hvaraf 2,109 innehade anställning hos kommun eller barnbördshus.

Återstående 732 utöfvade endast enskild praktik. Af de sistnämnda åtnjuta

dock 18, hvilka äro i cn ålder af i medeltal 70 år, pension från vederbörande

kommuner. Enligt hvad som meddelats mig, hafva i förevarande uppgifter

såsom kommunalt anställda räknats de i Stockholm enskildt praktiserande

barnmorskor, som till ett antal af 86 erhållit stadens uppdrag att mot ersättning

af staden biträda fattiga vid förlossningar, hvaremot såsom enskildt

praktiserande räknats öfriga större städers så kallade fattigbarnmorskor,

hvilka dels med och dels utan föregående uppdrag af staden lämna förlossningsbiträde

åt stadens fattiga mot ersättning endast efter taxa. Enligt

nämnda berättelse hade år 1906 1,053 kommuner en barnmorska hos

sig anställd. 196 kommuner hade mer än en barnmorska i sin tjänst.

991 kommuner hade barnmorska anställd gemensamt med annan kommun,

och 266 kommuner hade icke någon barnmorska hos sig anställd.

De hos kommunerna anställda barnmorskornas årliga fasta aflöning

under 1907 äfvensom antalet kommuner i hvarje län, som under samma

ar saknade fast anställd barnmorska, framgår af följande af riksförsäkringsanstalten

till mig aflämnade tablå.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54,

Kommunalt anställda barnmorskors fasta aflöning enligt

Län:

Kr.

1-49

N*)

Kr.

50

-99

N*)

Kr.

100

-149

N*)

Kr.

ISO

—199

N*)

Kr.

200

—249

N*j

Kr.

250

—299

N»)

Kr.

BOO

—349

N*)

Kr.

850

399

N*)

Kr.

400

-449

N»)

Kr.

450

499

N*)

Stockholms.......

1

1

2

2

5

5

10

7

14

14

40

33

11

9

9

5

4

3

Uppsala...........

1

—

1

1

3

2

1

—

7

3

6

5

27

24

3

2

7

6

—

—

Södermanlands..

—

—

—

—

2

—

3

2

6

5

18

1 7

21

21

10

8

10

8

1

—

Östergötlands ...

—

—

4

—

3

1

2

2

8

8

15

15

32

28

9

8

11

5

—

—

Jönköpings.......

—

—

2

1

2

1

2

1

9

3

14

11

33

20

3

1

4

—

1

—

Kronobergs......

—

—

—

—

1

1

4

2

8

4

15

9

26

10

5

1

3

—

2

—

Kalmar............

1

—

1

—

3

—

8

6

11

6

15

8

28

12

6

0

9

3

1

—

Gottlands........

—

—

1

—

—

—

4

4

3

1

5

5

19

19

4

4

3

2

—

—

Blekinge..........

—

—

—

—

—

—

—

—

10

3

11

5

9

4

3

1

9

—

2

—

Kristianstads....

—

—

2

1

16

5

29

9

53

15

27

5

21

2

2

—

1

—

—

—

Malmöhus........

—

—

10

—

23

5

58

22

67

22

35

10

31

6

5

1

8

3

3

—

Hallands..........

—

—

1

—

5

2

8

4

18

8

10

2

13

3

4

2

4

—

—

—

Göteborgs........

—

—

—

—

3

2

8

4

13

1

7

2

31

G

3

—

3

—

1

—

Älfsborgs.........

—

—

—

—

3

—

7

4

20

9

21

7

24

11

4

—

10

1

—

—

Skaraborgs.......

—

—

2

1

5

1

4

1

16

13

21

9

25

13

3

2

2

—

—

—

Värmlands.......

—

—

—

—

1

—

—

-

11

6

13

10

40

25

11

5

9

4

2

—

Örebro............

—

—

3

2

—

—

3

2

4

1

8

5

27

20

9

4

11

8

—

—

Västmanlands...

—

—

2

1

2

1

2

o

11

11

14

13

21

17

3

2

5

3

1

1

Kopparbergs.....

—

—

—

—

—

—

2

1

3

1

1

—

22

18

17

13

22

16

2

1

Gäfleborgs........

5

3

5

5

32

27

9

8

12

10

4

3

Västernorrlands

—

—

—

—

—

—

—

—

4

4

5

2

34

19

16

11

25

10

3

2

Jämtlands........

—

—

3

1

—

—

—

—

6

6

6

5

24

23

11

5

7

4

1

—

Västerbottens ...

—

—

—

—

—

—

2

1

1

—

9

1

41

29

15

6

21

9

5

—

Norrbottens......

1

—

10

10

14

D

10

8

9

2

4

3

2 -

33

9

74

23

152

72

305

140

305 175

635(399

176|i03

214

99

37

13

!) Därjämto naturaförmåner; bostad, vedbrand m, in.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 54.

15

uppgifter till riksförsäkringsanstalten för år 1907.

Kr.

500

—549

N»)

Kr.

550

—599

N*)

Kr.

000

—049

N*

Kr.

050

-09!)

N»)

Kr.

700

-749

N*)

Kr.

800

-849

N*)

Kr.

900

-949

N*)

Antal

barn-

mor-

skor.

Antal kommu- ner, som sakna

fast anställd

barnmorska.

Län:

1

—

—

—

2

—

—

—

_

_

_

_

99

2

Stockholms.

1

—

—

—

—

—

57

—

Uppsala.

3

—

1

''-

—

—

—

t—

—

—

—

—

—

—

75

1

Södermanlands.

3

—

—

—

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

88

31

Östergötlands.

1

—

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

72

13

Jönköpings.

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

65

10

Kronobergs.

2

—

—

—

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

86

13

Kalmar.

2

—

—

—

__

—

—

—

—

■ —

—

—

—

—

41

1

Gottlands.

2

—

—

—

—

—

-

—

—

—

—

—

—

—

46

2

Blekinge.

1

—

—

—

1

—

153

2

Kristianstads.

2

—

1

—

1

—

—

—

—

—

1

—

—

—

245

6

Malmöhus.

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

63

14

Hallands.

2

1

—

—

—

—

—

—

1

—

—

—

—

—

72

13

Göteborgs.

2

1

—

—

1

—

—

—

—

—

—

—

—

92

52

Älfsborgs.

2

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

80

94

Skaraborgs.

2

1

—

—

1

—

—

—

1

—

—

—

—

—

91

3

Värmlands.

3

3

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

68

4

Örebro.

4

2

2

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

67

2

Västmanlands.

7

1

1

—

2

—

—

—

—

—

—

—

—

—

79

—

Kopparbergs.

5

3

—

—

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

73

1

Gäfleborgs.

3

—

—

—

1

—

—

—

—

—

—

—

1

1

92

—

Västernorrlands.

3

1

—

—

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

62

—

Jämtlands.

4

—

—

—

—

—

98

—

Västerbottens.

8

3

2

—

2

—

—

—

—

—

—

—

—

—

60

—

Norrbottens.

64

17

8

—

15

—

—

2

1

1

1

2,024

264

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

Tabellen upptager icke barnmorskornas inkomster på grund af

taxa för hvarje förrättning. Enligt hvad jag inhämtat, växlar denna taxa

på landsbygden i allmänhet mellan 1 krona för mindre bemedlade

och 3 till 5 kronor för förmögnare personer. I städerna är den något

högre. Angående beloppet af barnmorskornas årsinkomst på grund af taxa

föreligga inga exakta uppgifter. Så mycket torde dock, enligt hvad

som meddelats mig, kunna sägas, att årsinkomsten af densamma för närvarande

på landet i medeltal icke öfverstiger 100 kronor.

I följande städer, där barnmorska med fast årslön för närvarande

icke finnes af staden anställd, hafva nedan angifna antal barnmorskor

på grund af förrättningar hos fattiga, hvarför ersättning utgått af staden

efter taxa för hvarje förrättning, haft följande inkomst under åren

1904 och 1905:

Stadens namn.

År 1904.

År 1905.

Antal

barn- morskor,

till hvilka

ersättning

utbetalts.

Samman- lagda er- sättnings- beloppet i

kronor.

Medeltal i

jämna

krontal.

Antal

barn- morskor,

till hvilka

ersättning

utbetalts.

Samman- lagda er- sättnings- beloppet i

kronor.

Medeltal i

jämna

krontal.

Stockholm.....................................

63

5,808

.92

56

5,639

101

Uppsala .......................................

4

121

30

4

141

35

Eskilstuna ....................................

6

208

35

8

268

33

Linköping ....................................

4

340

85

6

400

67

Norrköping .................................

5

198

39

10

270

27

Malmö..........................................

22

538

24

26

670

26

Göteborg......................................

32

1,016

32

37

904

24

Lidköping ....................................

1

40

40

1

50

50

Örebro..........................................

7

380

'' 54

8

470

59

Gäfle .........................................

12

441

37

14

604

43

Det synes mig icke kunna med tog invändas något mot den i

medicinalstyrelsens förevarande förslag fastslagna grundsats, att hvarje

kommun skall vara ansvarig för att tillgång för dess invånare finnes

till examineradt förlossningsbiträde, och detta så mycket mindre som en

dylik princip sedan gammalt kan sägas vara förutsatt i de i ämnet meddelade

bestämmelser, om än densamma icke direkt uttalats.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

Hvad ofvan visats angående de aflöningsförhållanden, hvarunder

barnmorskorna nu arbeta, synes mig därjämte ådagalägga, att något

från statsmakternas sida bör åtgöras för reglerande och förbättrande af

barnmorskekårens ställning. Det kan icke vara till fromma för allmänheten,

att sambällstjänare med en utbildningstid af i regel 1 år och

med ett så pass ansvarsfullt och kräfvande arbete i den allmänna hälsovårdens.

tjänst som barnmorskornas ofta lefva under otillfredsställande

ekonomiska villkor och utan förutsättningar att ägna sitt yrke den omsorg

och det intresse, dess utöfning kräfver.

Att nu för att råda bot mot förevarande missförhållanden genom

lagbud ålägga kommunerna att bos sig anställa och med skäligt belopp

aflöna nödigt antal barnmorskor torde icke erbjuda allt för stora betänkligheter

och synes för öfrigt, därest man vill uppehålla grundsatsen

om barnmorskors tillhandahållande åt allmänheten såsom en kommunal

plikt, vara det enda medlet att effektivt förbättra barnmorskekårens

villkor.

Da jag sålunda ansett mig böra ansluta mig till medicinalstyrelsens

förslag, i hvad det innebär skyldighet för kommuner att mot skäligt

arfvode anställa nödigt antal barnmorskor, bar det tillika stått klart

för mig, att det härvid för statsmakterna gäller att framgå varsamt och

icke åstadkomma brådstörtade eller för kommunerna betungande rubbningar,

hvilka alltför mycket skulle inkräkta på kommunernas fria siälfbestämmningsrätt.

Sålunda bör, synes mig, en tillräckligt lång öfvergångstid stadgas,

för att kommunerna skola blifva i tillfälle att ordna sig för de nya förhållandena.

I sådant afseende både jag tänkt mig, att man kunde

stanna vid den 1 januari 1912 såsom lämplig tidpunkt för den nya ordningens

ikraftträdande. De aftal, som redan träffats vid den af mig

ifrågasatta lagens utfärdande och hvilkas giltighetstid sträcker sig längre

än till den 1 januari 1912, böra dock äga bestånd under hela aftalstiden.

Däremot böra inga nya aftal, som strida mot de bestämmelser jag bär

för afsikt att föreslå, få träffas för längre tid än till nyssnämnda dag.

Såsom bufvudregel synes till eu början böra uttalas, att hvarje

socken å landet, hvarje stad och hvarje köping, som utgör en kommun

med andra ord hvarje landt- och hvarje stadskommun —

skall hafva anställd barnmorska med fast aflöning. Kommun af större

ytvidd eller med större folkmängd bör gifvetvis hafva mer än en fast

aflönad barnmorska anställd. Att meddela några bestämda föreskrifter

om antalet, synes dock ej lämpligt, utan torde frågan härom böra öfverlämnas

till kommunernas eget afgörande. Förste provinsialläkarna och

Bill. till Rilcsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 89 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl Maj.is Nåd. Proposition No 54.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande lära icke underlåta att vaka däröfver,

att nödigt antal barnmorskor varder anställdt.

Intill hvarandra gränsande kommuner med ringare folkmängd och

små ekonomiska förutsättningar böra gifvetvis få slå sig tillsammans

om en barnmorska. Men med hänsyn till angelägenheten att barnmorskan

såvidt möjligt varder fullt sysselsatt med sitt yrke, synas dylika

kommuner ock höra kunna förpliktas att förena sig till ett barnmorskedistrikt.

Emellertid synes mig tydligt, att frågan om kommuners förening

till barnmorskedistrikt bör afgöras af därtill kompetent och lämplig myndighet,

nämligen förste provinsialläkarna och Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Genom iakttagande af försiktighet och den största hänsyn till

kommunernas önskemål vid bestämmandet af distriktsindelningen lärer faran

vara undanröjd för de enskilda kommunernas otillbörliga betungande genom

ett lagbud sådant som det ifrågasatta, likasom ock det allmänna förbättrandet

af barnmorskekårens ställning väsentligen torde bero på förståndigt

handhafvande af denna fråga.

Det synes mig ock i vissa fall höra kunna tillåtas en mindre

kommun att träffa aftal med angränsande större kommun om rätt att

betjäna sig af dennas barnmorska.

Det i åtskilliga städer hittills förekommande bruk att staden i

stället för att anställa fast aflönad barnmorska träffar aftal med tillräckligt

antal af de i staden praktiserande barnmorskor att mot särskild

ersättning af staden för hvarje förrättning betjäna dess fattiga,

synes jämväl böra lagfästas. Likaledes synes det icke böra förmenas

staden angränsande mindre landtkommun att, där så finnes lämpligt,

träffa liknande aftal med stadens barnmorskor.

Beträffande de kommuner, som för närvarande icke hafva någon

barnmorska hos sig anställd, kan det i regel icke vara annat än rättvist,

att de med skäligt belopp bidraga till aflönande af den närbelägna

kommunens barnmorska, af hvilkens biträde de betjäna sig. Visserligen

är antalet kommuner, som sakna fast anställd barnmorska, inom några

län anmärkningsvärdt stort, men af hvad som från dessa län meddelats

synes mig framgå, att några verkliga svårigheter icke heller här möta

mot det nyss antydda förfaringssättet.

Att såsom t. ex. i Skåne icke mindre än 75 merendels intill hvarandra

gränsande socknar hafva hvar sin barnmorska hos sig anställd

mot ett fast arfvode, ej uppgående till 200 kronor om året, är också

ett missförhållande, som i den mån gällande kontraktstider utgå bör

rättas; och bör då tillses, att lämpliga större barnmorskedistrikt inrättas.

Ofta torde den förekommande låga fasta aflöningen hafva sin förklaring

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

i en viss obenägenhet från kommunernas sida att hafva gemensamma

funktionärer med annan kommun. I andra fall torde barnmorskans inkomst

af taxa hafva uppskattats jämförelsevis högt, och har då den

fasta aflöningen satts lägre. Hvad speciellt Skåne beträffar, lärer den

rika. tillgången hittills på barnmorskor hafva berott på den i Lund befintliga

barnmorskeundervisningsanstalten, hvilken dock med innevarande

år upphör.

Barnmorska synes böra utses på sätt hvarje kommun bestämmer.

Kunna kommuner inom samma barnmorskedistrikt icke enas i valet

af barnmorska, lärer tvisten böra slitas af Kungl. Makts befallningshafvande.

&

Hvad härefter angår frågan om en till beloppet bestämd minimilön

för kommunalt anställd barnmorska, kan jag till en början icke annat

an erkänna det beaktansvärda i hvad såväl från Kungl. Maj:ts befallningshafvande

och förste provinsialläkarna i länen som från barnmorskorna

själfva framhållits om olägenheten af en så låg lagbestämd minimilön

som den af medicinalstyrelsen föreslagna.

. Vidkommande den af medicinalstyrelsen framhållna omständigheten,

att i reglementet för barnmorskornas pensionsanstalt minimiaflöningen för

oaa 1°°^ ^L^ighet till inträde i pensionsanstalten fastställts till endast

f „ kronor om året., har denna sin förklaringsgrund däruti, att hänsyn

därvid måst tagas till bestående anställnings- och aflöningsförhållanden

Understege aflöningen 200 kronor, kunde icke barnmorskan anses i den

allmänna hälsovårdens intresse utöfva ett så omfattande arbete, att det

borde berättiga henne till tjänstårsberäkning för erhållande af pension

enligt principerna för pensioneringen.

Nu åter är fråga om att införa ett nytt anställnings- och aflöningssystem

med efter förhållandena lämpade distrikt, som gifva barnmorskan

fullt arbete i hennes yrke och en inkomst, tillmätt efter detta arbete,

allt utan rubbning i redan grundade och bestående rättsförhållanden.

Det synes mig därför, som borde minimiaflöningen ej sättas lägre

än att barnmorskan, om så skulle för ett eller annat år behöfvas ensamt

af densamma har möjlighet till nödtorftig bärgning, och tillå.—

ter jag mig i sådant hänseende föreslå en fast minimiaflöning från kommunen-barnmorskedistriktet

af 300 kronor om året jämte skyldighet för

kommunen att förse barnmorskan med tjänlig bostad och nödig vedbrand

eller ock utgifva ersättning därför med sammanlagdt minst 100 kronor

om året. Sålunda ifrågasatta aflöningsförmåner understiga visserligen

^ män hvad i sådant hänseende vid innevarande års Riksdan

. Dders Kungl. Maj:t föreslagits för småskollärarinnor, men jag har

vid detta mitt förslag icke ansett mig kunna undgå att taga väsentlig

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 . Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 54.

hänsyn till nu bestående förhållanden, hvilka gifva vid handen, att mer

än halfva antalet kommunalt anställda barnmorskor för närvarande

uppbära aflöning, som understiger hvad jag föreslagit. Därjämte bör

uppmärksammas, att barnmorskorna ju hafva utsikt att något förbättra

sina löneförmåner genom den ersättning de skola erhålla för hvarje

särskild förrättning. . , n e

Vid en granskning af barnmorskornas aflönmgsforhalianden hnner

man snart, att en betydande olikhet i aflöning är radande å olika ortei

och under olika förhållanden, en olikhet, som väl i viss mån alltid kan

komma att vara berättigad. Det synes mig därför vara angeläget att

ordna så, att i undantagsfall barnmorska skall kunna aflönas med

ett lägre belopp än det föreslagna minimibeloppet; och torde alltså, då

omständigheterna därtill föranleda, Kungl. Maj:ts befallningshafvande

böra på ansökan af kommun och efter förste provinsialläkarens hörande

kunna medgifva, att fasta aflöningen må utgå med skäligt lägre be
^Kunna

kommuner förenade till ett barnmorskedistrikt ej enas om aflöningen,

synes frågan böra afgöras af Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

som dock gifvetvis icke äger bestämma aflöningen till högre belopp än

det högsta, som någon af de intresserade kommunerna ifrågasatt.

Utöfver den bestämda fasta aflöningen bör, såsom redan antydts,

till barnmorska utgå skälig ersättning efter taxa för hvarje förrättning;

och synes mig taxan med hänsyn till fasta lönens belopp och

andra omständigheter böra för hvarje län fastställas på sätt medicinalstyrelsen

föreslagit. . .......

De närmare bestämmelserna härom likasom om öfriga förehommande

ersättningar till barnmorskor vid förrättningar toide emelleitid

icke böra upptagas i eu allmän lag. . . .

I enlighet med förenämnda grunder har jag låtit inom civildepartementet

utarbeta förslag till lag angående kommuns skyldighet

i fråga om anställande af barnmorska.

Departementschefen uppläste härefter berörda lagförslag samt hem

ställde att detsamma måtte föreläggas Riksdagen till antagande.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna

bifall och förordnade, att proposition i ämnet af den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till

Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

J. V. Wallin.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1908:201 Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående kommuns skyldighet i fråga om anställande af barnmorska del s. 1 i texten
  2. SLU 1908:15 Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 15 s. 1 i texten