Sök i Ratio Lex

hungl. May. t a Nåd. Proposition N:o 67

1908-02-28 · 281 sidor, varav 272 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 272 av 281 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1908:67, hungl. May. t a Nåd. Proposition N:o 67

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

hungl. May. t a Nåd. Proposition N:o 67.

1

N:o 67.

Kunyl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

strafflag för krigsmakten, lag om införande af den nya

strafflagen för krigsmakten samt hvad i afseende därå

iakttagas skall, lag angående ändring i vissa delar af förordningen

om krig sdomstolar och rättegången därstädes

den 11 juni 1868, lag angående ändring af 1 och 4 §§ i

förordningen angående verkställighet i vissa fall af

straff, ddömdt genom icke laga kraft ägande utslag,

den 30 maj 1873 samt lag angående ändring af 10 §

i värnpliktslagen den 14 juni 1901; gifven Stockholms

slott den 28 februari 1908.

, Und,er] åberopande af bifogade i statsrådet och högsta domstolen

PJJ?toboll, vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga här vidfogade förslag till:

1) strafflag för krigsmakten;

.2) lag om införande af den nya strafflagen för krigsmakten samt

hvad i afseende därå iakttagas skall;

3) lag angående ändring i vissa delar af förordningen om krio-sdomstolar

och rättegången därstädes den 11 juni 1868;

, angående ändring af 1 och 4 §§ i förordningen angående

verkställighet! vissa fall af straff, ådömdt genom icke laga kraft ägande

utslag, den 30 maj 1873; samt 6

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 50 Höft. (N-.o 67.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majtfs Nåd. Proposition N:o 67.

5) lag angående ändring af 10 § i värnpliktslagen den 14

juni 1901.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Albert Petersson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kuncjl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 67.

3

Förslag

till

Strafflag för krigsmakten.

Första delen.

Allmänna bestämmelser.

1 KAP.

Om krigsmän, förmän ock öfverordnade samt om tilllämpligheten

af vissa delar i lagen.

1 §•

Till krigsmän hänföras enligt denna lag:

l:o) officerare och underofficerare vid krigsmakten;

2:o) manskap med fast anställning vid krigsmakten;

3:o) värnpliktige, då de äro i tjänstgöring eller under färd till eller

från sin tjänstgöringsort stå under militärbefäl samt äfven eljest, därest

de uppträda i militär tjänstedräkt;

4:o) till tjänstgöring å krigsmaktens fartyg eller vid minpositionerna

förhyrda sjömän, maskinister, eldare, handtverkare och arbetare;

5:o) de, som tillhöra polisväsendet vid mobiliserad afdelning af krigsmakten

;

6:o) vid lots- och fyrinrättningarna anställda personer, då de fullgöra

dem åliggande tjänstgöringskyldighet vid krigsmakten;

7:o) officerare vid väg- och vattenbyggnadskåren, då de fullgöra dem

åliggande tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten; samt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

8:o) medlemmar af frivilliga för rikets försvar afsedda kårer eller

föreningar under den tid, de för sådant ändamål tjänstgöra vid krigs*

makten.

Under l:o) och 2:o) innefattas icke blott personal med beställning

på stat vid krigsmakten utan jämväl öfvertalig personal samt personal

tillhörande krigsmaktens reserver.

2 §•

Krigsman, som inom samma regemente eller annan till armén hörande

afdelning, där styrkan icke öfverstiger ett regementes storlek, eller

inom flottan eller inom kustartilleriet innehar högre tjänstegrad än annan

krigsman, är dennes förman. Därjämte är enhvar inom krigsmakten

förman för den, öfver hvilken han, enligt tjänstereglemente eller särskildt

förordnande, innehar ständig eller tillfällig befälsrätt.

Den, för hvilken annan än förman, är underlydande i förhållande

till förmannen.

3 §•

Krigsman, som innehar högre tjänstegrad än annan krigsman, är

i förhållande till denne öfverordnad. Därjämte är enhvar förman öfverordnad

i förhållande till den honom underlydande.

Den, för hvilken annan är öfverordnad, är i förhållande till denne

underordnad.

4 §•

Såsom mobiliserad anses enligt denna lag rikets krigsmakt eller afdelning

af krigsmakten, då den för annat ändamål än öfning ställes eller

är ställd på krigsfot.

3 §•

Den tredje delen af denna lag äger tillämpning allenast i fråga

om brott, som föröfvas i krigstid eller eljest under tid, då rikets krigsmakt

är mobiliserad; dock att under sådan tid jämväl andra delen af

lagen äger tillämpning, där bestämmelserna i tredje delen ej till annat

föranleda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

r>

2 KAP.

Om dem, som äro underkastade straff efter denna lag.

6 §•

Under denna lag lyda:

Iso) krigsmän;

2.o) vid krigsmakten anställda civila ämbets- och tjänstemän; med

undantag af präster och lärare vid militära läroanstalter;

3:o) andra personer, hvilka äro anställda vid krigsmakten i sådan

befattning, som finnes uppförd i vederbörligen fastställd stat; med undantåg

af kyrkobetjänte, civila betjente vid militära läroanstalter samt kvinnliga

betjänte vid militära sjukhus;

4:°) månads- och daglönare samt extra poliskonstaplar vid flottan

äfvensom vid truppförbanden anställda maskinister, eldare och handtverkare;

5:o) de, som för vinnande af civil ämbets- eller tjänstemannabefattning

vid krigsmakten för sin utbildning tjänstgöra därstädes; samt

6:°) \ ifrigt enhvar, som med behörigt tillstånd åtföljer krigsmaktens

fartyg på sjötåg eller mobiliserad afdelning af krigsmakten.

Under 2:o) innefattas icke blott civila ämbets- och tjänstemän med

beställning på stat vid krigsmakten utan jämväl öfvertalig personal samt

personal tillhörande krigsmaktens reserver.

7 §•

Värnpliktige äfvensom vid lots- och fyrinrättningarna anställda personer

samt officerare vid väg- och vattenbyggnadskåren äro underkastade

s,tra?,, ter .nna lag> utom då de äro att anse såsom krigsmän, jämväl i

de fall, som i 5 och 11 kap. särskild! omförmäla^.

Hvar som upphört att lyda under denna lag, är ändock underkastad

sträft efter samma lag i de i 127 och 177 §§ omförmälda fall.

8 §.

Denna lag skall ock tillämpas å enhvar, ändå att han icke lyder

under lagen, därest han, inom riket, å krigsskådeplats eller i mobiliserad

fästning eller, utom riket, å område, som af krigsmakten ockuperats,

begår brott, som sägs i 133 § 2 mom., 134, 137, 138, 141 143

166 eller 167 §.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

Lag samma vare i fråga om utländsk man, hvilken eljest begår brott,

som afses i 134 §, så ock beträffande person, som tillhör krigförande fientli

ir afdelning och beträdes med brott, hvarom talas i 149 §.

Ö O

9 §.

Krigsfånge, äfvensom utländsk man, hvilken vid krig mellan främmande

makter, därunder Sverige är neutralt, här i riket internerats, skall

för brott, som af honom begås, straffas efter denna lag, där brottets beskaffenhet

det medgifver.

10 §.

Begår någon, som lyder under denna lag, brott, hvarå straff där

icke finnes utsatt, värde, äfven där sådant ej är i lagen särskild! sagdt,

straffad efter allmän lag och laga stadgar, dock med iakttagande af de

äfven för vissa dylika fall i denna lag meddelade särskilda bestämmelser.

11 §•

Har någon, medan han lydde under denna lag, begått brott, hvarå

samma lag är tillämplig, varde straffad efter denna lag, ändå att brottet

ej blef åtaladt, förrän de förhållanden upphört, på grund af hvilka han

lydde under samma lag.

Hvad i 7 § 1 mom. är stadgadt gäller äfven, om vid åtalets anhängiggörande

den tilltalade icke längre är värnpliktig eller innehar anställning,

som där sägs.

12 §.

Krigsman, som råkat i krigsfångenskap eller genom rymmande

öfvergifvit sin befattning vid krigsmakten eller ock åtföljt fartyg, som

förolyckats eller blifvit öfvergifvet, skall, ändå att tiden för hans tjänstgöringsskyldighet

går till ända, under det han är fången eller rymd,

eller hans tjänstgöring varit betingad endast för resa med det förolyckade

eller öfvergifna fartyget, anses fortfarande tillhöra krigsmakten, till dess

han erhållit afsked från krigstjänsten eller eljest blifvit därifrån behörigen

skild. . .

Har någon, medan han lydde under denna lag, insatts i muitärhäkte

eller intagits å militärsjukhus, skall lian, så länge han kvarsitter i häktet

eller vårdas å sjukhuset, vara underkastad straff efter samma lag, ändå att

under tiden de förhållanden upphört, på grund af hvilka han lydde under

lagen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

7

13 §.

Har svensk krigsman eller annan, som är anställd vid svenska

krigsmakten, i fientligt eller annat främmande land under tåg eller då

svenskt krigsfolk eljest där är samladt, begått brottslig handling emot

utländsk man; vare för åtal af gärningen ej erforderligt sådant särskilt

förordnande af Konungen, som förutsattes i 1 kap. 1 § allmänna strafflagen

i fråga om brott begångna utom riket, utan ankomme å högste

befälhafvaren på stället att, antingen målsäganden öfver brottet klagar

eller ej, låta detsamma befordras till åtal, om han finner krigstuktens

upprätthållande eller krigsmaktens anseende det kräfva.

Begår utländsk man, medan han vistas å område, som af den svenska

krigsmakten ockuperats, brott, som skall straffas efter denna lag, ankomme

det, så länge den brottslige befinner sig å sådant område, på

därvarande högste befälhafvare att förordna om åtal af brottet, där han

finner förhållandena det fordra.

14 §.

Har svenskt krigsfolk, inom eller utom riket, gemensam tjänstgöring

med krigsfolk från främmande stat, med hvilken Sverige är i förbund för

krigs förande; då skall enhvar, som tillhör svenska krigsmakten och i

sådan tjänstgöring begår brott emot person eller egendom, hörande till

den med Sverige förbundna statens krigsmakt, dömas till straff, som finnes

stadgadt för enahanda brott emot person eller egendom, hörande till

svenska krigsmakten.

3 KAP.

Om straff efter denna lag.

15 §.

Straffarter, som för brott efter denna lag användas, äro:

l:o) dödsstraff;

2:o) straffarbete;

3:o) fängelse;

4:o) böter;

5:o) disciplinstraff;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

samt för ämbets- och tjänstemän:

6:o) afsättning, hvarmed i de fall, som äro utsatta i lagen, förenas

den påföljd, att den dömde förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare

nyttjas; och

7:o) mistning af ämbete eller tjänst på viss tid.

16 §.

Dödsstraff, som blifvit ådömdt efter denna lag, skall i de fall,

hvilka äro särskild! anmärkta, verkställas medelst skjutning, men eljest

genom halshuggning.

Vid verkställande af dödsstraff iakttages i öfrig! hvad därom i

allmän lag och tjänstereglemente stadgadt är.

År någon för brott emot denna eller allmän lag dömd till dödsstraff,

som bör verkställas genom halshuggning, och saknas i fält eller i

belägrad fästning eller under sjötåg tillfälle att få straffet verkställdt i

den ordning, som därför är föreskrifven, må det i stället verkställas genom

skjutning.

17 §.

Ej skall någon undergå dödsstraff, innan Konungen eller, där domen

blifvit fälld af ståndrätt, högste befälhafvaren på stället förordnat, att

straffet må verkställas.

18 §.

I afseende på straffarbete, fängelse och böter, hvartill efter denna

lag dömes, galle hvad i allmän lag stadgadt är, dock med iakttagande åt

hvad i efterföljande §§ sägs.

19 §.

Skall krigsman undergå straffarbete på viss tid ej öfver två år, som

blifvit honom ådömdt för brott, hvarom i 5, 7, 9, 11, 12 eller 14 kap.

af denna lag förmäles, eller fängelse, som blifvit honom omedelbart eller

såsom förvandlingsstraff ålagdt för brott mot denna lag, bör, där så kan

ske, straffet verkställas i militärhäkte.

Lag samma vare, om krigsman, som är hänförlig under l:o), 2:o)

eller 4:o) i 1 §, skall undergå fängelse, som blifvit honom för brott mot

allmän lag såsom förvandlingsstraff ålagdt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

9

20 §.

Hvad i 19 § stadgas äge ej tillämpning, om med straffet skall

lörenas annat straff, som icke bör, efter hvad i nämnda § är sa"dt, verkställas

i militärhäkte.

21 §.

Vederbörande befälhafvare tillkomme att, när krigsman, som, efter

hvad ofvan är sagd!, skall i militärhäkte undergå förvandlingsstraff, saknar

tillgång till böters gäldande, förordna om deras förvandling, men möter

hinder att verkställa förvandt ngsstraffet i militärhäkte, varde förvandlingen,

jämte straffets verkställande i öfrig!, öfverlämnad till Konungens befallningshafvande.

22 §.

Disciplinstraff är arrest af två slag:

1) arrest utan bevakning, som må åläggas i minst en da" och hö "st

åtta dagar, samt

2) vaktarrest, som må åläggas i minst en dag och högst femton dagar.

Arrestdag räknas till tjugufyra timmar. Den tid, arresterad på tå"

åtföljer trupp, till hvilken han hör, inräknas ej i strafftiden.

23 §.

Arrest utan bevakning verkställes, om den straffskyldige är officer

eller underofficer, i eget rum eller tält och, om han tillhör manskapet, i

kasernrum eller tält.

Straffet innebär förbud för den arresterade att under strafftiden utan

tillstånd lämna det rum eller tält, hvari straffet verkställes, samt kan förenas

med förbud att emottaga besök.

Skall arrest utan bevakning verkställas å fartyg och saknas tjänli"t

rum för bestraffningen, må den straffskyldige i stället förbjudas att å fartyget

förflytta sig utom visst område.

Den, som ålagts arrest utan bevakning, skall under strafftiden i

vanlig ordning deltaga i tjänstgöring, där ej vederbörande befälhafvare

finner skäligt annorlunda förordna.

24 §.

Vaktarrest verkställes under bevakning i låst ljust rum eller i tält

eller, om straffet skall verkställas å fartyg och för ändamålet lämplig rum

där saknas, under bevakning å tjänligt ställe.

Bill. till Riksd, Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 50 Håft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

På vederbörande befälhafvare ankomme, huruvida den arresterade

må deltaga i tjänstgöring eller icke. Åläggande af vaktarrest med skärpning

genom mörkt enrum, hvarom i 25 § förmäles, innebär förbud att

deltaga i tjänstgöring, så länge sagda skärpning varar.

Den arresterade må ej mottaga besök, där det ej för särskildt fall

medgifves.

Den, som undergår vaktarrest, må ej begagna öl, vin eller spritdrycker.

Ej heller må han i öfrigt bereda sig eller mottaga bättre underhåll

eller större bekvämlighet, än som är förenligt med måttlighet och

enkelhet.

25 §.

Har någon förskyllt vaktarrest och finnes, med hänsyn till af den

straffskyldige förut utståndna bestraffningar för brott emot denna lag eller

omständigheterna i öfrigt, det icke kunna antagas, att vaktarrest, verkställd

i vanlig ordning, skulle å honom utöfva tillbörlig verkan, då må

vaktarrest åläggas med skärpning genom hårdt nattläger under högst tio

dagar af strafftiden, antingen enbart eller i förening, under högst sex

dagar, med mörkt enrum.

Ej må skärpning med mörkt enrum åläggas den, hvilken ej fyllt

aderton år.

26 §.

År någon ålagd vaktarrest med skärpning, bör skärpningen verkställas

vid strafftidens början. Skall skärpning till någon del ske med

mörkt enrum, bör skärpningen i denna del, såvidt omständigheterna medgifva,

verkställas först.

27 §.

Ålagd skärpning tillämpas icke, så länge den straffskyldige finnes

ej kunna utan våda för hälsan skärpningen undergå; dock att hinder, som

af sådan anledning möter för vistelse i mörkt enrum, ej må uppehålla

skärpningen i öfrigt längre, än att denna kan före strafftidens slut fullbordas.

Skärpning vare förfallen, där den ej kan före strafftidens slut verkställas.

28 §.

År vaktarrest, som, ombord å fartyg, i brist på lämpligt rum skall

▼erkställas under bevakning å tjänligt ställe, ålagd med skärpning genom

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

mörkt enrum, må den straffskyldige under den tid, straffet skolat verkställas

med dylik skärpning, i stället hållas under tjänligt fängsel.

29 §•

Om afsättning och därmed förenad påföljd, som i 15 § är sagd,

om mistning af ämbete eller tjänst på viss tid, så ock om straff, hvartill

dömas skall, där den, som gjort sig skyldig till afsättning eller till

mistning af ämbete eller tjänst på viss tid, ej är i besittning af det

ämbete eller den tjänst, hvari han sig förbrutit, galle hvad i allmän

lag sägs.

Om förlust af medborgerligt förtroende, hvilken påföljd äfven i

denna lag för vissa brott finnes bestämd, galle ock hvad i allmän lag är

stadgadt.

30 §.

Officer eller underofficer, som efter denna eller allmän lag dömes

till ansvar för stöld eller snatteri eller för annat brott till straffarbete

eller svårare straff, skall tillika dömas till afsättning från det ämbete eller

den tjänst, han såsom krigsman innehar.

Begår krigsman, som hör till det vid krigsmakten fast anställda

manskap, brott, därför han dömes till straffarbete eller svårare straff,

varde från sin anställning vid krigsmakten skild; dock må, då tiden för

ådömdt straffarbete ej uppgår till sex månader och brottet ej är sådant,

att den skyldiges medborgerliga anseende därigenom fläckas eller spilles,

på truppens befälhafvare bero att bibehålla honom vid berörda anställning.

Har officer, underofficer eller krigsman, tillhörande det vid krigsmakten

fast anställda manskap, blifvit tre eller flera gånger efter denna

lag straffad med minst vaktarrest och, därest bestraffningarna utgjort endast

vaktarrest, minst en gång undergått dylikt straff i femton dagar eller vaktarrest

med skärpning genom hårdt nattläger enbart i minst sex dagar eller

i förening med mörkt enrum i minst fyra dagar, och har han inom fem

år, efter det han undergått den af dessa bestraffningar, som sist verkställts,

begått, nytt brott, som i denna, lag är med ansvar belagdt; då må den

brottslige, äfven om något af de tall icke är förhanden, som i föregående

båda mom. afses, jämte det straff, hvartill han för det nya brottet gjort

sig förfallen, tillika, om han är officer eller underofficer, till afsättning

dömas och, om han tillhör manskapet, från sin anställning vid krigsmakten

skiljas, såvida han pröfvas hafva gjort sig ovärdig den aktning och tillit,

som bör tillkomma af honom innehafd befälsställning, eller krigstuktens

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

upprätthållande eljest det kräfver. Härvid må dock ej tagas hänsyn till

bestraffning, som den brottslige undergått, där vid den tid, då brottet,

hvarom fråga är, föröfvades, tio år förflutit, sedan bestraffningen blifvit

till fullo undergången.

31 §■

Varder någon, som utan att vara krigsman lyder under denna lag,

förvunnen om brott, hvarå denna lag är tillämplig, och finnas olika straff

för officerare, underofficerare och manskap bestämda; då skall den brotts*

lige straffas i likhet med krigsman i den tjänstegrad, hvartill den straffskyldige

enligt tjänstereglemente eller särskild föreskrift räknas. År någon

viss tjänstegrad för den straffskyldige ej bestämd, skall det straff tillämpas,

som gäller för manskap, ej tillhörande underbefälet.

32 §.

Har barn, som ej fyllt femton år, begått gärning, som eljest är

belagd med straff enligt denna lag, vare i stället underkastadt disciplinär

bestraffning enligt de bestämmelser, som af Konungen i sådant hänseende

meddelas.

4 KAP.

Om vissa allmänna grunder för straffbarhet, straffens tillämpning och

skadestånd.

33 §.

Hvad i allmän lag finnes stadgadt om delaktighet i brott, om sammanträffande

af brott, om förening eller förändring af straff, om återfall

i brott och om särskilda grunder, som utesluta, minska eller upphäfva

straffbarhet, lände till efterrättelse vid tillämpning af denna lag, likväl

med iakttagande af de ytterligare eller skiljaktiga stadgande^ som däri

förekomma; skolande hvad i allmän lag finnes stadgadt om tillgodoräknande

af häktningstid äga motsvarande tillämpning i disciplinmål.

I fråga om skadestånd galle ock allmän lag. Har krigsman, som

under utöfvande af befäl å krigsmaktens fartyg är ansvarig för dess

säkerhet, vid fartygets manövrering eller navigering begått förseelse, som

i 130 § sägs, vare dock, där han ej varder dömd till afsättning eller, om

han tillhör underbefäl af manskapet, till fängelse öfver sex månader, icke

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67. 13

skyldig att gälda skada eller kostnad, som genom förseelsen tillskyndats

kronan.

34 §.

Innefattar en handling flera brott, som äro straffbara dels efter denna

och dels efter annan lag, eller är en handling i särskilda afseenden belagd

med olika straff i denna och i annan lag; varde tillämpad! hvad i 4 kap.

1 § allmänna strafflagen är för likartadt fall stadgadt.

År eu handling i särskilda afseenden belagd med straff dels efter

10 kap. 1, 2 eller 5 § allmänna strafflagen, dels efter 7 eller 12 kap. i

denna lag, må nämnda lagrum i allmänna strafflagen icke tillämpas.

Då brottslig handling, som i denna § afses, är af beskaffenhet att

kunna enligt denna lag med disciplinstraff och enligt annan lag med böter

försonas, skall disciplinstraff ensamt åläggas.

År någon, som gjort sig skyldig till straffarbete på viss tid eller

fängelse, tillika förfallen till arrest, då skall sistnämnda straff öfvergå till

fängelse, därvid hvarje dags arrest utan bevakning anses svara mot en half

dags fängelse och hvarje dags vaktarrest mot en dags fängelse; dock att

brutet dagatal anses vara förfallet; och varde fängelsestraffet jämlikt de i

allmän lag gifna grunder med öfriga straffet förenadt.

36 §.

År någon förfallen både till arreststraff och till böter, tillämpas

bägge dessa straff. Saknar den skyldige tillgång till böternas fulla gäldande,

skall såväl bötes* som arreststraffet öfvergå till fängelse.

o c

37 §.

Skall jämlikt 35 eller 36 § förening eller förändring af straff äga

rum, utsätte domstolen ändock alltid det särskilda straff, hvarje brott förskyllt,

och ineddele därefter de bestämmelser, som jämlikt nämnda §§ erfordras.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 67.

38 §.

Anses någon på en gång öfvertygad om ilera särskilda förseelser,

hvilka ådraga disciplinstraff, skall för dessa förseelser bestämmas ett gemensamt

straff, hvilket icke må öfverstiga det i 22 § för hvarje slag af arreststrafif

utsatta högsta mått.

39 §.

Hvad i 38 § är stadgadt skall lända till efterrättelse jämväl om

någon, sedan disciplinstraff blifvit honom ålagdt, varder öfvertygad att

förut hafva begått annan förseelse, därå disciplinstraff bör följa. Vid tilllämpning

af det sålunda bestämda straffet skall afräknas den tid, hvarunder

den straffskyldige till följd af det tidigare beslutet må hafva undergått

straff; och skall därvid en dags arrest utan bevakning anses svara

mot en half dags vaktarrest samt, där brutet dagatal genom afräkningen

uppkommer, detta anses förfallet.

40 §.

Har någon, sedan arreststrafif blifvit honom ålagdt, men innan han

det till fullo undergått, föröfvat ytterligare förseelse, som ådrager sådant

straff, då skall sistnämnda straff sammanläggas med det förra straffet eller,

om detta var till någon del verkställdt, då den nya förseelsen begicks,

med hvad af samma straff då återstod, till ett arreststrafif af det slag,

straffen tillhöra eller, om de äro af olika slag, det svåraste något af dem

tillhör; skolande därvid de i 39 § för jämförelse mellan arreststrafif af

olika slag stadgade grunder äga tillämpning, med iakttagande dock, att det

sammanlagda straffet ej i något fall må öfverstiga det i 22 § för hvarje

slag af arreststraff utsatta högsta mått; och varde, vid tillämpning af det

sålunda bestämda straffet, afräknad den tid, hvarunder den straffskyldige

till följd af det tidigare beslutet må hafva efter den nya förseelsens föröfvande

undergått straff.

Har i fall, som i 1 mom. afses, det först ålagda straffet jämlikt 35 §

öfvergått till fängelse eller straffarbete eller jämlikt 36 § till fängelse, och

har det sålunda bestämda straffet redan till någon del verkställts, då den

senare förseelsen föröfvas; då skall det arreststraff, som för sista förseelsen

ålägges, enligt hvad i 35 § är stadgadt, öfvergå till fängelse och med öfriga

straffet förenas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

41 §.

År arreststraff, som jämlikt 35, 36 eller 40 § förenas med annat

straff, förbundet med skärpning, varde den tillämpad. Är jämväl straff,

hvarmed arreststraffet förenas, med skärpning förbundet, tillämpas den

skärpning, som är svårast, eller, där skärpningarna äro lika svåra, en af

dem. Eu dags skärpning med mörkt enrum anses svara mot två dagars

skärpning endast genom hårdt nattläger; och värde, där skärpningar finnas

efter sådan grund lika svåra, skärpningen med mörkt enrum tillämpad.

Går i fall, som i 35 afses, strafftiden öfver två år, vare skärpningen

förfallen.

42 §.

Äro i fall, då från ådömdt straff skall afräknas straff, som redan

verkställts, någotdera eller båda straffen arreststraff, och äro båda straffen

förbundna med skärpning, varde verkställd skärpning jämväl afräknad från

den senare ådömda i enlighet med de för jämförelse mellan olika skärpningar

stadgade grunder.

43 §.

Förekomma till verkställighet på en gång flera beslut, hvarigenom

samma person blifvit fälld till särskilda disciplinstraff, och finnes därvid

sådant fall, som i 40 § 1 mom. afses, vara för handen, utan att den straffskyldige

tillika är förfallen till annat frihetsstraff, ankomme det på vederbörande

befälhafvare att, jämlikt hvad i nämnda lagrum och 41 § är stadgadt,

förordna om straffens sammanläggning. Har i andra fall genom särskilda

beslut, hvilka på en gång förekomma till verkställighet, samma person

blifvit fälld till särskilda straff, och äro straffen af beskaffenhet, att de

enligt gällande föreskrifter ej kunna jämte hvarandra verkställas, göres om

förhållandet anmälan hos krigsöfverdomstolen, som, med tillämpning af i

denna och allmän lag stadgade grunder, förordnar, huru straffen skola

förenas eller sammanläggas; dock att, där besluten blifvit till Konungens

befallningshafvande för verkställighet öfverlämnade, Konungens befallningshafvande

äger att om sammanläggningen förordna.

Där disciplinstraff blifvit af befälhafvare någon ålagdt, men verkställandet

däraf, på sätt i 206 § sägs, anstår i afvaktan på utslag öfver

annat mot den straffskyldige vid domstol angifvet brott, för hvilket han

hålles häktad, skall samma domstol, i händelse han sakfälles för det där

åtalade brottet, men straffet för samma brott enligt gällande föreskrifter

ej kan verkställas jämte disciplinstraffet, förordna om de särskilda straffens

sammanläggning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SI.

44 §.

Händer det att underlydande flyr från drabbning eller företager

plundring, eller att vid uppror eller upplopp eller under sjönöd eller vid

annat tillfälle, då brott emot krigslydnaden medför större fara för ordningen

inom krigsmakten eller för dess eller allmän säkerhet, någon sätter

sig emot förmans befallning eller, sedan befallningen blifvit upprepad, den

ej genast verkställer; då må förman emot underlydande bruka det våld,

som är nödigt för flyktens eller plundringens hindrande eller lydnadens

och ordningens återställande. Gör förmannen i dessa fall större våld, än

nöden kräfver; galle hvad i sådant hänseende om nödvärn i allmän lag sägs.

45 §.

Varder skiltvakt eller annan vakt eller patrull eller för bevakning

eller ordningens upprätthållande särskildt utställd eller utsänd truppafdelning

öfverfallen med våld eller hot, som innebär trängande fåra för den

öfverfallne eller för person eller egendom, som är under hans beskydd

eller bevakning, eller eljest för allmän eller enskild säkerhet; då äge den

vakt, patrull eller afdelning rätt till nödvärn. Söker den, som står under

sådan bevakning, att rymma, eller brukar annan för att befria honom

våld eller hot, må det våld användas, som för rymningens hindrande är

nödigt.

Hvad i 1 mom. är stadgadt om vakt, patrull eller afdelning, galle

jämväl i fråga om till krigsmaktens polisväsende hörande person, som är

stadd i tjänsteutöfning.

46 §.

För sådan i krig föröfvad handling, som, ehuru straffbar, gärningsmannen

likväl ej saknat anledning antaga enligt krigsbruk vara tillåten,

må straffet efter omständigheterna nedsättas under hvad eljest å gärningen

följa bort.

47 §.

I fråga om viss tid för åtal af brott och för verkställande af utslag

galle hvad i allmän lag är föreskrifvet; och skall i dessa fall disciplinstraff

ej anses svårare än böter enligt allmän lag.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

17

Andra delen.

Om särskilda brott.

5 KAP.

Om rymning och olofligt undanhållande.

48 §.

Krigsman, som, i afsikt att undandraga sig krigstjänsten, olofligen

afviker från den trupp eller det fartyg, hvartill han hör, eller från deri

tjänstgörings- eller vistelseort, som är för honom bestämd, eller undandöljer

sig utan att från orten afvika eller, då det på grund af inkallelse

eller enligt åtagande eller efter tilländagången tjänstledighet åligger honom

att inställa sig till tjänstgöring, sådant underlåter, straffes för rymning.

49 §.

Rymmer krigsman, som är tjänstgöringsskyldig vid mobiliserad afdelning,

dömes till straffarbete från och med sex månader till och med

två år.

Tillhör rymmaren manskapet, och äro omständigheterna synnerligen

mildrande, må den brottslige, om han ej förut undergått bestraffning för

rymning, dömas till fängelse i högst ett år.

50 §.

Rymmer officer eller underofficer i andra fall än det, som omförmäles

i 49 §, varde afsatt samt dömes till fängelse.

Rymmer någon af manskapet, och föreligger ej sådant fall, som sägs

i 49 §, dömes den brottslige till fängelse i högst sex månader eller varde,

där omständigheterna äro synnerligen mildrande, belagd med disciplinstraff.

Bestar brottet i underlåtenhet att inställa sig till tjänstgöring vid krigsmakten,

och har den brottslige ej ännu varit i sådan tjänstgöring, må ej

svårare straff än disciplinstraff åläggas honom. Sker rymningen från fartyg

under sådana omständigheter, att rymmaren bort inse, att fartyget till följd

af rymningen utsättes för fara, må till fängelse i högst ett år eller straffarbete

på lika tid dömas. Föröfvas brott, som i detta mom. afses, af den,

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 50 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

som tillförene varit straffad för rymning, vare straffet fängelse eller, om

rymningen sker från fartyg under omständigheter, som nyss sagts, fängelse

eller straffarbete i högst två år.

51 §.

Hafva två eller flera krigsmän i samråd beslutat att rymma, vare

det, om brottet går i fullbordan, ansedt såsom försvårande omständighet;

och må i det fall, som omtalas i 49 §, straffet för anstiftare höjas till

straffarbete i högst två år utöfver den där utsatta högsta strafftid. Skedde

brottet under förhållanden, hvarå 50 § är tillämplig, må för officerare och

underofficerare, som deltogo i stämplingen, tiden för fängelsestraffet ej.

sättas under sex månader.

Har öfverenskommelse om rymning, såsom i denna § sägs, blifvit

träffad, men kom brottet ej till verkställighet; varde ändå anstiftare, så ock

officerare eller underofficerare, som deltogo i stämplingen, såsom rymmare

straffade, efter ty i 49 eller 50 § för hvarje fall är stadgadt. Annan deltagare

i sådan stämpling belägges med disciplinstraff.

Officer eller underofficer, som beträdes med brott, hvarom denna §

handlar, skall förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

52 §.

Krigsman, som, utan att sådan afsikt, som i 48 § är sagd, ådagalägges,

begår gärning eller gör sig skyldig till underlåtenhet, som där

finnes omförmäld, varde, där han ej, efter hvad nedan stadgas, gjort sig

förfallen till svårare ansvar, för olofligt undanhållande belagd med disciplinstraff;

dock att, där återfall sker, och omständigheterna äro synnerligen

försvårande, må till fängelse i högst sex månader dömas.

53 §.

Är i fall, som i 52 § afses, den uteblifne tjänstgöringsskyldig vid

mobiliserad afdelning eller inmönstrad å fartyg, och har han hållit sig

undan öfver tjugufyra timmar efter det han afvel? eller sig undandolde

eller öfver tre dagar efter det inställelse till tjänstgöring bort ske, eller

gör någon af manskapet sig eljest skyldig till olofligt undanhållande, som

varar öfver tre dagar, straffes den brottslige såsom för rymning, efter ty

därom i 49 eller 50 § för hvarje fall är stadgadt

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

54 §.

Beträdes officer eller underofficer, som icke är tjänstgöringsskyldig

vid mobiliserad afdelning eller inmönstrad å fartyg, med olofligt undanhållande,

hvarom i 52 § förmäles, och räcker undanhållandet längre än

tre dagar, då skall den brottslige, där ej här nedan i denna § annorlunda

stadgas, dömas till fängelse eller, där omständigheterna äro synnerligen

mildrande, beläggas med disciplinstraff. Äro omständigheterna synnerligen

försvårande, må till afsättning dömas.

Håller officer eller underofficer sig olofligen undan öfver tre månader,

dömes till afsättning.

55 §.

Underlåter krigsman, som på grund af inkallelse eller enligt åtagande

eller efter tilländagången tjänstledighet är skyldig inställa sig till

tjänstgöring, men på grund af laga förfall därifrån uteblifver, att, så

snart ske. kan, hos vederbörande befälhafvare anmäla förfallet, belägges

den felaktige med disciplinstraff.

56 §.

Krigsman, som, efter det han blifvit utan eget förvållande skild

från trupp eller fartyg, hvartill han hör, förfallolöst underlåter att, så

snart ske kan, återförena sig med truppen eller fartyget eller eljest anmäla

sig till tjänstgöring vid krigsmakten, straffes, om det sker i afsikt

att undandraga sig krigstjänsten, såsom för rymning efter 49 eller 50 §,

men, om sådan afsikt ej ådagalägges, efter 52, 53 eller 54 §, allt efter

hvad i nämnda §§ för hvarje fall är sagdt.

57 §.

Krigsman, som förledt eller hjälpt annan till rymning, straffes så,

soin hade han själf under enahanda förhållanden rymt; dock att afseende

ej göres å de omständigheter, som voro af hans åtgärd oberoende eller

allenast för rymmaren försvårande.

58 §.

Underlåter krigsman, som vet, att annan ärnar rymma, att i tid

uppenbara de omständigheter, som därom kunniga äro, eller har krigs
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

man, efter det rymningsbrott af annan föröfvats, hyst eller dolt rymmaren,

med vetskap om dennes brott, då skall lian, efter som brottet

var till, beläggas med disciplinstraff eller dömas till fängelse eller mistning

af ämbete eller tjänst på viss tid; varde dock i hvarje fall lindrigare

straffad, än om han själf begått rymningen.

59 §•

Har någon, som utan att vara krigsman lyder under derma lag

och är tjänstgöringsskyldig vid mobiliserad afdelning, gjort sig skyldig

till rymning eller till olofligt undanhållande, som varat öfver tjugufyra

timmar efter det han afvek eller sig undandolde eller öfver tre dagar

efter det inställelse till tjänstgöring bort ske, varde den brottslige, om

han är ämbets- eller tjänsteman, straffad så, som angående krigsman för

motsvarande fall här ofvan i detta kap. stadgats, men eljest dömd till

fängelse eller straffarbete i högst två år eller, där omständigheterna äro

synnerligen mildrande, belagd med disciplinstraff.

Hvad i 57 och 58 §§ är stadgadt om krigsman, äge motsvarande

tillämpning, ifall brott, som i nämnda §§ sägas, begås af någon, hvarom

i 1 mom. denna § förmäles.

60 §.

Krigsman, som genom stympning eller annorledes uppsåtligen gör

sig oduglig till uppfyllande af sin krigstjänstskyldighet under längre eller

kortare tid, straffes med fängelse eller straffarbete i högst två år.

61 §.

Lämnar någon, som undergår arrest utan bevakning, olofligen det

rum eller tält, hvari straffet verkställes, eller öfverträder han meddeladt

förbud att emottaga besök, eller öfverträder någon, som jämlikt 23 § 3 mom.

förbjudits att å fartyg förflytta sig utom visst område, det sålunda meddelade

förbudet, belägges med vaktarrest.

62 §.

Hvad i 48, 49, 50, 51, 52, 53 och 54 §§ finnes stadgadt om krigsman,

hvilken, efter inkallelse, underlåter att inställa sig till tjänstgöring,

eller i 55 § är sagdt om krigsman, som, vid uteblifvande från tjänstgöring

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

på grund af laga förfall, underlåter att göra anmälan om förfallet, eller

i 60 § föreskrifves om krigsman, som genom stympning eller annorledes

uppsåtligen gör sig oduglig till uppfyllande af sin krigstjänstskyldighet

under längre eller kortare tid, äge motsvarande tillämpning å värnpliktige

samt vid lots- och fyrinrättningarna anställda personer och officerare

vid väg- och vattenbyggnadskåren, sedan de i vederbörlig ordning inkallats

att fullgöra dem åliggande tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten.

6 KAP.

Om uppror, upplopp och olofliga sammankomster.

63 §.

Samlar sig krigsfolk tillhopa och lägger det uppsåt å daga att med

förenad t våld sätta sig upp emot verkställighet af förmans bud eller att

tvinga förman till någon ämbetsåtgärd eller att för sådan åtgärd hämnas,

men. vända de upprorsmän på förmans befallning åter till lydnad och

ordning; då skola anstiftare eller anförare dömas till straffarbete från och

med ett till och med tre år och de öfriga till fängelse i högst sex månader.

Aro synnerligen mildrande omständigheter för handen; må deltagare,

som hör till manskapet och ej var anstiftare eller anförare, dömas

till vaktarrest i minst tio dagar.

o

64 §.

\ ända upprorsmän ej åter till lydnad och ordning, utan visa trotsighet

emot förmans befallning; dömes anstiftare eller anförare till straffarbete

från och med tre till och med sex år och annan deltagare i upproret

till sådant arbete från och med ett till och med tre år. Officer

eller underofficer varde ock förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare

nyttjas.

65 §.

Göra upprorsmän våld å person, eller bryta eller förstöra de hus,

eller plundra eller fördärfva de annan egendom; straffes anstiftare eller

anförare med straffarbete på lifstid eller från och med sex till och med

tio år och annan deltagare i upproret med straffarbete från och med

två till och med åtta år; dock att, om våldet utöfvades å förman eller

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

skadan gjordes å krigsredskap eller annan för krigsmaktens behof afsedd

eller under dess vård och förvar ställd egendom, tiden för straffarbetet

ej må sättas under åtta år för anstiftare eller anförare eller under fyra

år för annan deltagare i upproret.

Officer eller underofficer, som fälles till ansvar efter detta lagrum,

skall tillika förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

För våld eller annan brottslig gärning, som vid uppror begås, varde

ock gärningsmannen straffad, efter ty i 4 kap. 1 § allmänna strafflagen

och 34 § denna lag skils.

66 §.

Göres uppror under sjönöd eller vid annat tillfälle, då brott mot

krigslydnaden medför större fara; då skola, om upproret ej fullföljdes

längre än i 63 § är sagdt, de brottsliga dömas, anstiftare eller anförare

till straffarbete från och med fyra till och med åtta år och annan deltagare

i upproret till sådant arbete från och med två till och med fyra

år; men i de fall, hvarom 64 och 65 §§ handla, skall anstiftare eller anförare

dömas till straffarbete på lifstid eller frän och med åtta till och

med tio år och annan deltagare straffas med straffarbete från och med

fyra till och med åtta år; varde ock i sistnämnda fall å officer eller underofficer,

som deltagit i upproret, tillämpad den särskilda påföljd, som i 64

och 65 §§ stadgas.

67 §.

Deltager krigsman med väpnad hand i uppror emot annan offentlig

myndighet, än ofvan sägs; dömes till straff, som för uppror emot förman

finnes bestämdt.

68 §.

Dräper upprorsman den, som uppror stilla vill; miste lifvet eller

dömes till straffarbete på lifstid.

Varder upprorsman dräpen; ligge ogin.

69 §.

Har någon muntligen inför sainladt krigsfolk eller i skrift, den han

bland krigsfolket utspridt eller utsprida låtit, uppmanat eller annorledes

sökt förleda till uppror, då skall, vid straffets bestämmande efter allmän

lag, brottet anses hafva skett under försvårande omständigheter.

O7

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 67.

. /amma lag vare om den, som annans skrift utspridt eller utsprida

låtit för att därmed komma uppror åstad.

70 §.

Får någon veta, att stämpling till uppror är å färde, och uppenbarar

han ej i tid för befälhafvaren de omständigheter, som kunniga äro;

då skall han, efter som brottet var till, dömas till disciplinstraff eller till

fängelse eller till straffarbete i högst fyra år.

71 §.

Samlar sig krigsfolk tillhopa och stör lugnet eller ordningen inom

krigsmakten utan att dock lägga å daga sådant uppsåt, som i 63 § är

sagdt, och skingrar sig ej det krigsfolk på förmans befallning, utan visar

trotsighet däremot; dömes anstiftare eller anförare till straffarbete från

och med ett till och med tre år och annan deltagare i upploppet till

fängelse i högst sex månader. Aro synnerligen mildrande omständigheter

för handen; då må deltagare i upploppet, den där hör till manskapet

och ej är att anse såsom anstiftare eller anförare, dömas till disciplinstraff.

Öfvergå de till våld å person eller egendom; vare lag, som i 65 och 68

$8 sagd är.

Göres upplopp vid tillfälle, som i 66 § sägs, varde de brottslige

straffade, anstiftare eller anförare med straffarbete "från och med fyra till

och med åtta år och annan deltagare i upploppet med sådant arbete från

och med två till och med fyra år. Orsakas genom upploppet betydligare

skada; då skola anstiftare eller anförare dömas till straffarbete på lifstid

eller från och med åtta till och med tio år och annan deltagare straffas

med straffarbete från och med fyra till och med åtta år.

72 §.

Hvar som muntligen inför samladt krigsfolk eller i skrift, den han

bland krigsfolket utspridt eller utsprida låtit, uppmanat eller annorledes

sökt förleda till ohörsamhet mot förmans eller öfverordnads befallningar i

tjänsten eller sökt upphetsa till ovilja mot krigstjänsten, värde, där ej

gärningen är att anse såsom uppmaning eller förledande till uppror,

hvarom i 69 § förmäles, dömd till fängelse eller, i lindrigare fall, till

disciplinstraff. V oro omständigheterna synnerligen försvårande, må till

straffarbete i högst två år dömas. År den skyldige i följd af gärningen

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 67.

förfallen till straff för delaktighet i brott, som därå följt, galle hvad i 4

kap. 1 § allmänna strafflagen och 34 § denna lag är sagdt.

Lag samma vare om den, som annans skrift, den där innefattar

sådan uppmaning eller sådant förledande eller upphetsande, som i 1 mom.

sägs, utspridt. eller utsprida låtit för att därmed främja den med skriften

åsyftade verkan.

73 §.

Håller krigsfolk sammankomst för rådplägning i ämnen, genom

hvilkas afhandlande fruktan eller misströstan kan hos krigsfolket utbredas

eller brott mot krigslydnaden lätt kan föranledas, såsom:

om faran eller olämpligheten af företag eller tjänsteförrättning, därtill

befallning är gifven eller förväntas;

om vådan af den ställning, hvari krigsmakten eller någon del däraf

sig befinner;

om förmans förhållande eller åtgärder; eller

om otillräckligheten af lön, beklädnad eller underhåll;

då skola de, som deltogo i sammankomsten, beläggas med disciplinstraff

eller, där faran var större, dömas till fängelse.

Har officer eller underofficer, i ändamål, som ofvan är sagdt, kallat

underlydande till sammankomst eller gifvit dem tillstånd att sådan sammankomst''hålla;

dömes till afsättning, mistning af ämbete eller tjänst på viss

tid eller fängelse och varde tillika, om sammankomsten ledde till uppror,

upplopp eller annat brott, såsom anstiftare däraf straffad, men de underlydande

vare för sitt deltagande i sammankomsten från straff fria.

74 §.

Den, som för sådan otillåten rådplägning, som i 73 § afses, kallat

krigsfolk till sammankomst, varde, ändå att densammas hållande förhindrades,

straffad efter ty i nämnda § sägs.

75 §.

De i 63, 64, 65, 66, 68, 71 och 73 §§ af detta kap. förekommande

stadganden äga tillämpning jämväl å dem, som utan att vara krigsmän

lyda under denna lag, då de med krigsfolk deltaga i uppror, upplopp

eller olofliga sammankomster.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.

25

7 KAP.

Om brott mot krigslydnaden och missbruk af förmanskap; så ock om

misshandel och förolämpningar samt om annat oskickligt uppförande.

76 §.

Vägrar krigsman att åtlyda hvad förman under tjänstens utöfning

och i hvad som angår tjänsten honom befallt, dömes till fängelse eller

straffarbete i högst ett år. Tillhör den brottslige manskapet, och äro omständigheterna

synnerligen mildrande, må han beläggas med disciplinstraff.

Sker brottet i närvaro af samlad trupp eller ombord å krigsfartyg

i närvaro af någon bland besättningen, må straffet höjas till straffarbete

i två år.

Föröfvas brottet under sjönöd eller vid annat tillfälle, då brott mot

krigslydnaden medför större fara, skall den brottslige dömas till straffarbete

i högst fyra år. Kom däraf betydligare skada, eller var brottet

eljest med synnerligen försvårande omständigheter förenadt, må tiden för

straffarbetet höjas till åtta år.

77 §.

Underlåter krigsman, i afsikt att förhindra verkställighet af hvad

förman under tjänstens utöfning och i hvad som angår tjänsten honom

befallt, att rätt fullgöra befallningen, eller uppehåller han i sådan afsikt

genom onödig förfrågan, motsägelse eller invändning befallningens fullgörande,

straffes efter 76 §.

Var afsikten ej sådan, som ofvan nämnts, straffes den brottslige

efter 130 §.

78 §.

Vägrar eller underlåter någon, som utan att vara krigsman lyder

under denna lag, att åtlyda hvad den, som enligt tjänstereglemente eller

särskildt förordnande öfver honom har befälsrätt i tjänsten, inom gränsen

af denna rätt anbefallt; varde den brottslige, om han är att hänföra till

ämbets- eller tjänsteman, straffad efter 25 kap. 16 eller 17 § allmänna

strafflagen,. men eljest dömd högst till straffarbete i två år. Var förbrytelsen

ringa; må den brottslige beläggas med disciplinstraff.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1908. 1. Sami. 1 Afd. 50 Håft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

79 §.

Underlåter någon att efterkomma öfverordnads i särskilda fall meddelade

föreskrifter i hvad som rör allmän ordning eller ordningen inom

krigsmakten, belägges med disciplinstraff eller dömes till fängelse i högst

sex månader.

BO §.

Gör krigsman våld eller annan misshandel å öfverordnad krigsman i

ämbets- eller tjänsteärende eller för att honom till någon ämbets- eller

tjänsteåtgärd tvinga eller därifrån hindra eller att å honom för sådan åtgärd

hämnas, dömes, om den våldförde är officer eller underofficer, till

straffarbete i högst fyra år och, om han tillhör manskapet, till straffarbete

i högst två år eller fängelse i högst sex månader; dock att, där omständigheterna

äro synnerligen mildrande, må dömas, om den våldförde är officer

eller underofficer, till fängelse och, om han tillhör manskapet, till vaktarrest

i minst tio dagar.

Sker brottet under sjönöd eller eljest vid tillfälle, då brott mot

krigslydnaden medför större fara, straffes den brottslige med straffarbete

från och med två till och med sex år.

81 §.

Begår krigsman våld eller annan misshandel mot krigsman, som är

hans förman, eller mot annan öfverordnad krigsman, som vid tillfället bär

sin tjänstedräkt, och sker brottet ej i eller för den våldfördes ämbete eller

tjänst, dömes till fängelse eller, där omständigheterna äro synnerligen

mildrande, till disciplinstraff. Sker brottet å tid eller ort, att det väcker

stor uppmärksamhet och förargelse, eller eljest under synnerligen försvårande

omständigheter, må straffet höjas till straffarbete i högst två år.

82 §.

Förolämpar krigsman öfverordnad krigsman med smädligt, föraktligt

eller vanvördigt yttrande i tal eller skrift eller förgriper sig emot honom

med hotelse eller annan missfirmlig gärning i eller för ämbetet eller

tjänsten, straffes den brottslige, om han är officer eller underofficer, med

fängelse. Hör han till manskapet, straffes, om den förolämpade är officer

eller underofficer, med fängelse och, om jämväl den förolämpade hör till

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

manskapet, med fängelse i högst ett år; dock må, där omständigheterna

äro synnerligen mildrande, till disciplinstraff dömas.

Gör krigsman sig skyldig till förolämpning mot krigsman, som är

hans förman, eller mot annan öfverordnad krigsman, som vid tillfället bär

sin tjänstedräkt, och sker förbrytelsen ej i eller för den förorättades ämbete

eller tjänst, dömes den brottslige'' till disciplinstraff eller fängelse i

högst ett år.

83

Har brott, hvarom i 80, 81 eller 82 § förmärs, föranledts däraf,

att den öfverordnade vid tillfället genom missbruk af sin myndighet

eller eljest genom otillbörligt eller ovärdigt beteende den underordnade

till gärningen retat, må straffet efter omständigheterna nedsättas under

hvad eljest å gärningen följa bort.

84 §.

Där i andra fall, än ofvan i detta kap. är sagdt, krigsman gör sig

skyldig till våld eller annan misshandel eller till förolämpning mot öfver^

ordnad krigsman, som ej är den brottsliges förman, straffes den brottslige

efter allmän lag.

85 §.

Om någon, som utan att vara krigsman lyder under denna lag,

gör våld eller annan misshandel å krigsman, som öfver honom har befälsrätt

i tjänsten, eller med ord eller gärning förolämpar sådan sin förman;

varde straffad så, som angående krigsman, hvilken begår dylika brott,

här ofvan i detta kap. år stadgadt.

86 §.

Utmanar officer eller underofficer, med föranledande af något förhållande

i tjänsten, sin förman till envig; varde dömd till afsättning jämte

det ansvar, som efter allmän lag bör följa. Lag samma vare för den

förman, som antager slik utmaning af underlydande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

87 §.

Hvar som utan skälig anledning för klagan mot förman öfver

förnärmelse i tjänsten, dömes till disciplinstraff eller fängelse i högst sex

månader.

88 §.

Den, som visar ohörsamhet eller sätter sig upp emot skiltvakt i afseende

å hvad denne, enligt reglemente eller särskild befallning, har att i

sådan förrättning verkställa eller förhindra, eller begår sådant brott emot

annan vakt eller patrull eller för bevakning eller ordningens upprätthållande

särskildt utställd eller utsänd truppafdelning eller emot någon

till krigsmaktens polisväsende hörande person, som är i tjänstgöring, dömes

till fängelse eller till straffarbete i högst ett år. Tillhör den brottslige

manskapet, och förekomma synnerligen mildrande omständigheter, må han

beläggas med disciplinstraff.

Föröfvas brottet vid tillfälle, då det medför större fara för krigsmakten

eller för allmän säkerhet, dömes den brottslige till straffarbete i

högst två år. Kom af brottet betydligare skada; dömes till straffarbete

från och med två till och med sex år.

89 §.

Gör någon våld eller annan misshandel å skiltvakt eller å krigsman,

hörande till sådan vakt, patrull eller afdelning, som i 88 § afses, eller å

någon till krigsmaktens polisväsende hörande person, som är i tjänstgöring;

och sker brottet vid tillfälle, då det medför större fara för krigsmakten

eller för allmän säkerhet, dömes till straffarbete från och med

två till och med sex år.

90 §.

Gör krigsman våld eller annan misshandel å underordnad krigsman

i eller för dennes ämbete eller tjänst, och är ej något af de fall för

handen, som i 44 eller 45 § sägas; dömes till fängelse eller straffarbete i

högst två år. Äro omständigheterna synnerligen mildrande, må till

disciplinstraff dömas.

Officer eller underofficer, som för brott, hvarom sägs i denna §,

undergått fängelsestraff och inom fem år efter straffets fullbordande ånyo

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 67.

gör sig skyldig till sådant brott, skall, ända att brottet i fråga ej anses

böra medföra svårare straff än fängelse, tillika dömas till afsättning.

91 §.

Förolämpar krigsman underordnad krigsman med smädligt yttrande

i tal eller skrift eller förgår sig emot honom med hotelse eller annan

gärning, som missfirmlig är, och sker det i eller för den förolämpades

ämbete eller tjänst; dömes den brottslige till disciplinstraff eller fängelse

i högst sex månader.

92 §.

Hindrar förman, genom missbruk af sin myndighet, underlydande

krigsman att föra klagan öfver förnärmelse i tjänsten; dömes till fängelse.

93 §.

Förgår sig krigsman, på sätt i 90 eller 91 § sägs, mot annan krigsman,

som ej år i förhållande till den brottslige vare sig öfverordnad

eller underordnad, och var den brottslige officer eller underofficer; straffes

såsom i nämnda §§ sägs. lillhör han manskapet; dömes till disciplinstraff

eller fängelse i högst sex månader.

94 §.

Gör någon i andra fall, än ofvan i detta kap. afses, sig skyldig

till våld eller annan misshandel å eller förolämpning med ord eller gärning

emot någon, som lyder under denna lag, och sker brottet i eller för den

våldfördes eller förorättades ämbete eller tjänst vid krigsmakten, straffes

den brottslige efter allmän lag.

Lag samma vare, där någon i andra fall, än ofvan i detta kap.

afses, gör våld eller annan misshandel å eller gör sig skyldig till förolämpning

emot någon, som lyder under denna lag, ifall brottet sker

under tjänstgöring eller eljest i fält, under tåg eller annan färd under

militärbefäl eller på sjötåg, i läger, kvarter eller vaktrum, inom kasern,

fästningsverk, militärhäkte, militärsjukhus, kronans varf, verkstad, förrådse

ler tyghus, eller inom annan byggnad eller område, som upplåtits ute
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

slutande för krigsmaktens behof, eller å krigsmaktens fartyg eller, inom

garnisons- eller stationsort, å väg, gata eller annat ställe, hvarom i 11

kap. 15 § allmänna strafflagen förmäles, eller inför krigsdomstol.

95 §.

Stör man gudstjänst vid samlad trupp genom svordom eller oljud

eller kommer därvid eljest förargelse åstad, värde belagd med disciplinstraff

eller dömd till fängelse i högst sex månader.

Gör någon förargelse genom svordom eller oljud eller annorledes

inför krigsdomstol, dömes till straff, som i 1 mom. sägs.

96 §.

Hvar som under tjänstgöring eller eljest i fält, under tåg eller

annan färd under militärbefäl eller på sjötåg, i läger, kvarter eller vaktrum,

inom kasern, fästningsverk, militärhäkte, militärsjukhus, kronans

varf, verkstad, förråds- eller tyghus eller inom annan byggnad eller område,

som upplåtits uteslutande för krigsmaktens behof, eller. ä krigsmaktens

fartyg gör oljud eller oväsende eller annorledes brister i anständigt

uppförande eller kommer förargelse åstad, belägges med disciplinstraff.

Lag samma vare, om någon under sådana omständigheter eller

å sådan plats, som förut i denna § är sagdt, finnes öfverlastad af starka

drycker, där ej förbrytelsen enligt annat lagrum bör beläggas med

strängare straff.

" Hvad i 1 mom. är sagdt, galle ock, i fall krigsman inom garnisonseller

stationsort eller eljest, då han uppträder i tjänstedräkt, eller vid

krigsmakten anställd civil ämbets- eller tjänsteman, då han uppträder i

dylik dräkt, å väg, gata eller annat ställe, hvarom i 11 kap. 15 § allmänna

strafflagen förmäles, gör sig skyldig till sådant beteende, som i 1

mom. omtalas, eller finnes öfverlastad af starka drycker.

97 §.

Officer, underofficer eller underbefäl af manskapet, som i eller utom

tjänsten genom anstötligt och ovärdigt uppförande gör sig skyldig till

uppenbar vanvård af den aktning och tillit, han på grund åt sin tjänsteställning

af andra bör äga, varde, där ej för den gärning, hvartill han

gjoiff sig skyldig, i denna eller annan lag särskildt ansvar är stadgadt,

belagd med disciplinstraff.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

31

8 KAP.

Om skadegörelse å egendom, som är afsedd för krigsmakten, samt om

förskingring eller missvård af sådan egendom; så ock om stöld,

snatteri ock rån.

98 §.

C- ^örstör e^er skadar någon egendom, som tillhör krigsmakten eller

är för dess behof afsedd, eller bortleder någon olofligen, i uppsåt att

skada göra, elektrisk ström från krigsmaktens elektriska anläggning, varde,

där ej särskildt straff å brottet är i denna lag utsatt, straffad efter allmän

lag; dock att, där brottet finnes kunna försonas med böter, i stället

skall till disciplinstraff dömas. Visste den brottslige, att egendomen eller

anläggningen tillhörde krigsmakten eller var för dess behof afsedd, vare

det såsom försvårande omständighet ansedt.

Hvad i denna § är stadgadt, galle ock, om någon gör försök till

brott, som nu är sagdt, och försöket är i allmän lag med straff belagdt.

99 §.

Har någon vid tillfälle, då nödigt är att hafva ljus eller eld, där

krut eller annat lätt antändbart ämne eller däraf tillverkad krigsredskap

förvaras, underlåtit att hafva elden behörigen bevarad, eller har någon

utan nödvändighet gått dit med eld, äfven om den funnits behörigen

bevarad, eller har någon på sådant ställe rökt tobak eller på annat sätt

vant oförsiktig med eld eller ämne, som är eldfängd!; dömes till fängelse

eller straffarbete i högst två år. Var förseelsen ringa, och kom häraf

ingen skada; varde den felaktige belagd med disciplinstraff.

Hvar som annorledes, än i 1 mom. är sagdt, oförsiktigt förfar med

eld inom krigsmaktens fartyg, varf, förråds- eller tyghus, verkstad eller

kasern eller på annat dylikt ställe, eller där lägger lätt antändbara ämnen

pa annan plats, än för deras förvarande finnes bestämd, dömes till fängelse

i högst sex månader. Var förseelsen ringa, och kom däraf in o-en skadabelägges

den skyldige med disciplinstraff.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

100 §.

Hvar som utan bemyndigande till eget bruk nyttjar eller låter

annan nyttja krigsmakten tillhörig eller för dess behof afsedd egendom,

belägges med disciplinstraff. Sker det i större omfattning, eller äro omständigheterna

eljest synnerligen försvårande, må till fängelse i högst sex

månader dömas.

101 §.

Den af manskapet, som oloffigen säljer, pantsätter eller annorledes

förskingrar eller uppsåtligen förstör eller skadar åt honom till bruk lämnade

vapen, utrednings- eller beklädnadspersedlar, ammunition, tjänstehäst

eller dess mundering eller foder eller hvad annat, som till utrustning

hör, eller af manskap utan behörigt tillstånd köper eller tillbyter sig eller

till försäljning eller såsom pant, gåfva eller lån emottager häst eller

annat, som här är sagdt, belägges första gången med vaktarrest i minst

tio dagar och dömes andra gången till fängelse i högst sex månader,

tredje gången till fängelse från och med sex månader till och med ett

år samt fjärde och följande gånger till straffarbete från och med sex månader

till och med två år.

Begår officer eller underofficer brott, som här är sagdt; dömes till

fängelse i högst sex månader, men, om återfall sker, till afsättning.

102 §.

Begår någon stöld af egendom, som tillhör krigsmakten eller är för

dess behof afsedd, straffes efter allmän lag.

Skedde det ur förråds- eller tyghus, varf, verkstad, fartyg, kasern,

tält, stall, åkdon eller annat ställe, där sådan egendom veterligen förvarades,

eller visste den brottslige, att egendomen tillhörde krigsmakten eller

var för dess behof afsedd, dömes till straffarbete i högst ett år. Voro

omständigheterna synnerligen försvårande, må tiden för straffarbetet höjas

till två år; voro de synnerligen mildrande, må till fängelse i högst sex

månader dömas.

Föröfvades brott, som i 2 mom. afses, medan krigsmakten eller afdelning

af densamma var mobiliserad, dömes till straffarbete i högst

fyra år.

s. 33 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

33

103 §.

Bortleder någon, i uppsåt att sig eller annan den tillägna, olofligen

elektrisk ström från krigsmaktens elektriska anläggning, straffes, där ej

105 § är tillämplig, för stöld, efter ty i allmän lag är stadgadt.

Visste den brottslige, att anläggningen tillhörde krigsmakten eller

var för dess behof afsedd, varde, där ej brottet skall bedömas efter 105 §,

straffet bestämdt efter hvad i 102 § 2 och 3 mom. om stöld för hvarje

fall är sagdt.

104 §.

Hvar som från annan, hvilken är förlagd med honom i samma kvarter,

kasern, tält, militärsjukhus eller annat dylikt ställe eller tjänstgör å

samma fartyg, föröfvar stöld af gods, som denne där har förvandt, dömes

till straffarbete i högst ett år. Aro omständigheterna synnerligen försvårande;

må tiden för straffarbetet höjas till två år; äro de synnerligen

mildrande, må till fängelse i högst sex månader dömas.

105 §.

För snatteri i de fall, som omförmälas i 102 § 1 mom. och 103 §

1 mom., straffes den brottslige efter allmän lag.

Sker snatteri; i de fall, som omtalas i 102 § 2 och 3 inom., 103 §

2 mom. och 104 §, skall vid straffets bestämmande efter allmän lag brottet

anses vara begånget under försvårande omständigheter.

106 §.

Föröfvar skildtvakt eller annan, som är på vakt eller till bevakning

af gods kommenderad, tillgrepp till större eller mindre belopp af det, som

är under hans skydd eller bevakning; dömes för stöld till straffarbete från

och med sex månader till och med fyra år.

107 §.

Efter allmän lag straffes den, som i afsikt att stjäla egendom, hvilken

tillhör krigsmakten eller är för dess behof afsedd, föröfvar inbrott,

Bih. till Piksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 50 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

ehvad tillgrepp sker eller ej. så ock den, som rånar eller gör försök att

råna sådan egendom, eller i afseende därå gör sig skyldig till bedrägeri

eller annan oredlighet.

Lag samma vare, där någon i andra fall, än ofvan i detta kap.

af ses, föröfvar stöld eller snatteri från någon, som lyder under denna lag,

eller uppsåtligen förstör eller skadar honom tillhörig egendom eller hos

honom gör inbrott, utan att tillgrepp sker, eller emot honom gör sig

skyldig till rån eller försök till rån eller till bedrägeri eller annan oredlighet,

^ ifall brottet sker under tjänstgöring eller eljest i fält, under tåg

eller annan färd under militärbefäl eller på sjötåg, i läger, kvarter eller

vaktrum, inom kasern, fästningsverk, militärhäkte, militärsjukhus, kronans

varf, verkstad, förråds- eller tyghus eller inom annan byggnad eller område,

som upplåtits uteslutande för krigsmaktens behof, eller å krigsmaktens

fartyg.

108 §.

För öfrigt skall hvad allmän lag innehåller om stöld, snatteri, rån,

försök därtill eller inbrott gälla i afseende på sådana brott, då de begås

af dem, som lyda under denna lag.

Begår någon stöld andra gången eller oftare, och är den stöld sådan,

som omtalas i 102 § 3 mom. eller 106 §; då må tiden för straffarbetet

ökas med två år utöfver den där bestämda högsta strafftiden. Ej

må genom sådan förhöjning tiden för straffarbetet i något fall öfverskrida

tio år.

109 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 106 §, skall ock dömas

medborgerligt förtroende förlustig. Lag samma vare, om] någon efter 102

103 eller 104 § gjort sig skyldig till straffarbete i minst sex månader.

9 KAP.

Om öfverträdelser eller åsidosättande af tjänsteplikter i andra fall, än

förut i denna lag sagda äro.

no §.

Gör någon sig skyldig till falsk angifvelse af förbrytelse, som tillhör

krigsdomstols bedömande, straffes efter allmän lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

;35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

in §•

Har någon i disciplinmål uppsåtligen med straff belagt eller hos

annan, som innehar bestraffningsrätten, till bestraffning angifvit den han

visste oskyldig vara, skall den brottslige, om han är officer eller underofficer,

afsättas och förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas samt

dessutom dömas,

a) om den oskyldige undergick vaktarrest i minst tio dagar, till

straffarbete från och med sex månader till och med två år; och

b) om den oskyldige undergick lindrigare bestraffning eller, om straff

ej blef på grund af angifvelsen ålagdt eller, fastän det ålades, icke kom

att verkställas, till fängelse i högst sex månader eller böter högst ett tusen

kronor.

Hör den brottslige till manskapet, skall han dömas, där den oskyldige

undergick straff, som under a) sagdt är, till straffarbete från och

med sex månader till och med två år och, där sådant fall inträffar, som

omförmäles under b), till fängelse i högst sex månader eller vaktarrest i

minst tio dagar.

Har någon icke af midt uppsåt, men ändå utan laga skal, af förhastande

eller oförstånd, med straff belagt eller gjort angifvelse mot annan

i disciplinmål; dömes den brottslige, om han är officer eller underofficer,

till böter, beräknade efter 25 kap. 21 § allmänna strafflagen, eller»

mistning af ämbete eller tjänst på viss tid eller, där omständigheterna äro

synnerligen försvårande, till afsättning och, om han hör till manskapet,

till disciplinstraff eller fängelse i högst sex månader.

Den, som efter detta lagrum gjort sig förfallen till straffarbete,

skall ock dömas medborgerligt förtroende förlustig.

112 §.

Tager någon sig bestraffningsrätt, då han sådan ej äger, straffes, om

han är officer eller underofficer, med mistning af ämbete eller tjänst på

viss tid eller afsättning och, om han innehar lägre tjänstegrad, med fängelse

i högst ett år. Kom häraf ingen eller ringa skada, eller äro omständigheterna

eljest synnerligen mildrande; må dömas till disciplinstraff.

113 §.

Tvingas underlydande genom förmans befallning, för förmannens

eller annans enskilda nytta, till sammanskott, utgift eller kostnad eller

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

till annat arbete, än den underlydande enligt tjänstereglemente är pliktig

förrätta; varde förmannen, där han är officer eller underofficer, afsatt och,

om brottet det förtjänar, förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas

samt, om han hör till manskapet, dömd till straffarbete i högst två år.

Äro omständigheterna synnerligen mildrande, må den brottslige dömas,

om han är officer eller ''underofficer, till mistning af ämbete eller tjänst

på viss tid och, om han hör till manskapet, till fängelse.

Förmår förman annorledes, till sin eller annans enskilda nytta, underlydande

till sammanskott, utgift, kostnad eller obehörigt arbete, varde

den brottslige, om han är officer eller underofficer, dömd till afsättning

eller mistning af ämbete eller tjänst på viss tid eller disciplinstraff och,

om han hör till manskapet, belagd med disciplinstraff. Tager officer eller

underofficer för egen vinning sådant emot, då det såsom af fri vilja bjudes;

belägges med disciplinstraff.

114 §•

Har någon, för egen vinning eller annans fördel eller eljest i oloflig

afsikt, i berättelse eller redogörelse angående den under hans befäl ställda

afdelning af krigsmakten lämnat oriktig uppgift om krigsfolk, hästar eller

tjänstedagar eller angående vapen, ammunition, redskap eller annan krigsförnödenhet;

dömes till straffarbete från och med två till och med sex år;

varde ock dömd medborgerligt förtroende förlustig.

115 §■

Tillgriper och förskingrar vid krigsmakten anställd ämbets- eller

tjänsteman någon till krigsfolkets aflöning, underhåll eller beklädnad eller

för annat krigsbehof bestämd uppbörd eller annan egendom, som han i

kraft af sin befattning för krigsmaktens räkning emottagit till förvarande,

förvaltning eller redovisning, straffes han därför efter allmän lag.

Sker brottet medan krigsmakten eller afdelning af densamma är

mobiliserad, vare det vid straffets bestämmande såsom synnerligen försvårande

ansedt.

Har i sådant fall genom saknaden af det tillgripna väsentligt hinder

för krigsförberedelserna, betydande brist för krigsfolket eller hinder för krigsföretagen

vållats, och var det tillgripna af beskaffenhet, att den brottslig*

bort kunna inse, att en sådan verkan var af brottet att befara; dömes den

brottslige till straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med

tio av; varde ock förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

Oi

116 §.

Afgifver någon uppsåtligen i tjänsten osannfärdig rapport, eller söker

någon eljest i angelägenhet, som rör tjänsten, genom osann uppgift eller

annorledes vilseleda öfverordnad eller annan, som är behörig att infordra

eller mottaga meddelanden i sådan angelägenhet, varde, där ej särskildt

ansvar är i denna lag å brottet satt, den brottslige, om han är officer

eller underofficer, dömd till mistning af ämbete eller tjänst på viss tid

och, om han hör till manskapet, dömd till fängelse. Äro omständigheterna

synnerligen mildrande, må den brottslige beläggas med disciplinstraff; äro

de synnerligen försvårande, må officer eller underofficer dömas till afsättning

och, där brottet det förtjänar, förklaras ovärdig att i rikets tjänst

vidare nyttjas, och den brottslige, om han hör till manskapet, dömas till

straffarbete i högst två år.

117 §.

Den, som genom bedrägliga löften eller osanna framställningar eller

på annat olofligt sätt förmår någon att antaga krigstjänst, dömes till

disciplinstraff eller fängelse i högst sex månader. Äro omständigheterna

synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst två år dömas.

118 §■

Har förman genom missbruk af sin. myndighet hindrat den, som

blifvit i krigstjänst anställd, att häröfver föra klagan; dömes till fängelse

eller till straffarbete i högst två år.

119 §.

Nekar befälhafvare, mot bättre vetande, afsked åt den af manskapet,

som är därtill berättigad, eller skiljer befälhafvare någon af manskapet

olagligen från tjänsten, varde afsatt och, om brottet det förtjänar, jämväl

förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas. Var det af förhastande,

han sig förgick, och kom däraf ingen eller ringa skada, eller skedde det

af oförstånd; dömes till mistning af ämbete eller tjänst på viss tid eller

till disciplinstraff.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

120 §.

Släpper någon, som är på vakt eller eljest beordrad till långes eller

häktad persons bevakning, med vilja eller af vårdslöshet honom lös eller

hjälper honom att undkomma; dömes, om den skyldige är officer eller

underofficer, till straff på sätt i 25 kap. 14 § allmänna strafflagen sägs;

dock att, där brottet anses kunna försonas med böter, i stället därför till

disciplinstraff dömes. Hör den brottslige till manskapet, varde han, efter

de i nämnda lagrum stadgade grunder, i förhållande till förbrytelsens beskaffenhet

dömd till straffarbete i högst fyra år eller fängelse i högst sex

månader eller disciplinstraff.

121 §.

Befriar man medelst våld eller list eller annorledes någon, som är

insatt i militärhäkte eller skall af krigsman eller af någon till krigsmaktens

polisväsende hörande person afföras i arrest eller häkte eller inställas

till förhör, eller gör någon försök till utförande af sådant brott genom

våld; vare det, vid straffets bestämmande efter allmän lag, ansedt

såsom försvårande omständighet.

122 §.

Den, som egenmäktigt tager sig befäl, där det honom ej lagligen

tillkommer, dömes till fängelse eller mistning af ämbete eller tjänst på

viss tid eller till afsättning; vare ock underkastad ansvar efter lag för fel

eller brott, som han under sådant befäls utöfvande begår.

123 §.

Lämnar officer eller underofficer under vaktgöring eller under annan

likartad tjänstgöring obehörigen sin post, skall han dömas till fängelse i

högst sex månader eller, där omständigheterna äro synnerligen mildrande,

beläggas med disciplinstraff. Var han befälhafvare, och vore omständigheterna

synnerligen försvårande, må tiden för fängelsestraffet höjas till två

år eller till afsättning dömas.

124 §.

Öfvergifver skyltvakt sin post, eller lämnar han den olofligen åt

annan, dömes till fängelse i högst sex månader. Förekomma synnerligen

mildrande omständigheter, må han beläggas med vaktarrest i minst tio dagar.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

125 §.

Finnes befälhafvare för trupp eller å fartyg, under vaktgöring eller

annan likartad tjänstgöring, af starka drycker öfverlastad, eller finnes skiltvakt

drucken å sin post, dörnes till fängelse. Åro omständigheterna synnerligen

försvårande, må till straffarbete i högst två år dömas; äro de synnerligen

mildrande, må den felaktige beläggas med vaktarrest i minst tio dagar.

Gör officer eller underofficer, som ej är befälhafvare, under tjänstgöring,

som i 1 mom. afses, sig skyldig till dylik förseelse, skall den

brottslige dömas till fängelse eller beläggas med disciplinstraff. A ro omständigheterna

synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst ett år dömas.

126 §.

Tager krigsman, innan han fått afsked från den krigstjänst, hvari

han är anställd, ny anställning vid annan trupp för tid, som den förra

anställningen omfattar, skall han beläggas med vaktarrest i minst tio dagar

eller, om brottet förnyas, dömas till fängelse i högst sex månader.

127 §.

Hvar som olofligen uppenbarar hvad beträffande rikets försvar bör

på grund af Konungens beslut hållas hemligt, dömes till straffarbete från

och med två till och med sex år. Äro omständigheterna synnerligen

mildrande, må tiden för straffarbetet nedsättas till sex månader eller till

fängelse dömas. Sker brottet af obetänksamhet eller oförstånd och ej för

egen vinning, dömes till fängelse eller disciplinstraff.

Uppenbarar någon för främmande makt sådant, som, enligt hvad

ofvan sagts, bör hållas hemligt, dömes den brottslige till straffarbete från

och med fyra till och med tio år.

Den, som efter detta lagrum gjort sig förfallen till straffarbete,

skall ock dömas medborgerligt förtroende förlustig.

Hvad sålunda stadgats, äge tillämpning äfven å den, som, efter det

han upphört att lyda under strafflagen för krigsmakten, uppenbarar sådant,

som, enligt hvad ofvan sagts, bör hållas hemligt och hvarom han under

sin tjänstgöring vid krigsmakten erhållit kunskap.

128 §.

Hvar som, medan krigsmakten eller afdelning af densamma är mobiliserad,

utsprider underrättelser om krigsmaktens ställning eller rörelser

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

eller om andra åtgärder eller anstalter för försvaret, hvilkas offentliggörande

Konungen förbjudit, straffes med fängelse, där ej gärningen jämlikt

denna eller allmän lag medför svårare ansvar.

129 §.

Begår krigsman uppsåtligen på annat sätt, än annorstädes i denna

lag är sagd t, förbrytelse i sitt ämbete eller sin tjänst för egen fördel eller

för att annan gynna eller skada eller eljest till kränkning af allmän eller

enskild rätt eller säkerhet, eller underlåter han uppsåtligen i afsikt, som

sagd är, sin ämbets- eller tjänsteplikt; varde dömd, om han är officer

eller underofficer, efter ty om ämbetsbrott af dylik beskaffenhet i allmän

lag stadgas, och, om lian hör till manskapet, till straffarbete i högst två

år eller, där brottet skedde af förhastande och ingen eller ringa skada

däraf kom, till disciplinstraff eller fängelse.

130 §.

Visar krigsman vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet

i fullgörande af de tjänsteplikter, som honom efter reglementen eller andra

allmänna författningar, instruktioner eller särskilda föreskrifter åligga eller

af förhållandenas beskaffenhet påkallas, och är ej i denna eller annan lag

å förseelsen särskildt, ansvar satt; belägges den brottslige med disciplinstraff.

Finnes förbrytelsen vara af svårare beskaffenhet, än att den kan

anses vara med disciplinstraff försonad; då skall den brottslige dömas till

fängelse i högst sex månader eller mistning af ämbete eller tjänst på viss

tid. Förekomma synnerligen försvårande omständigheter, må, om den

brottslige är officer eller underofficer, dömas till afsättning och, om han

hör till manskapet, tiden för fängelsestraffet höjas till två år.

131 §.

Innefattar förbrytelse, som i 129 eller 130 § sägs, tillika annat

uppsåtligt brott eller sådant vållande, hvarå straff efter denna eller allmän

lag bör följa;.gånge som i 4 kap. 2 § allmänna strafflagen stadgas.

132 §.

Där någon, som utan att vara krigsman lyder under denna lag, beträdes

med vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i sin

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

41

tjänstebefattning, och ej i denna eller annan lag särskild! ansvar är å

förseelsen satt, utan densamma skall bestraffas efter 25 kap. 17 § allmänna

strafflagen; må den felaktige beläggas med disciplinstraff, så framt förseelsen

var ringa och ej innefattade fel i domareämbetet eller hvad därmed

har gemenskap eller i annat, för hvars utöfning insikt i särskild

vetenskap erfordras.

Tredje delen.

Krigsartiklar.

10 KAP.

Om förräderi, blottställande af krigsmakten, feghet och oloflig gemenskap

med fienden.

133 §.

Beträdes krigsman med brott, som omförmäles i 8 kap. allmänna

strafflagen; vare det, där ej för den gärning särskildt högre ansvar är i

denna lag utsatt, vid straffets bestämmande efter allmän lag såsom försvårande

omständighet ansedt; och må, där straffarbete antingen på lifstid

eller i tio år är utsatt såsom högsta straff för brottet, dömas i förra fallet

till dödsstraff och i det senare till straffarbete på lifstid.

Begår någon, som ej är krigsman, brott, som afses i 4, 5, 6, 7, 8,

9 eller 10 § af 8 kap. allmänna strafflagen; straffes efter ty i nämnda

lag är sagdt.

134 §.

Låter någon, som ej är krigsman, sig som spion af fienden brukas,

miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.

Utländsk man, som tillhör krigförande fientlig afdelning, anses såsom

spion, därest han hemligen eller under falsk förevändning å krigsmaktens

operationsområde inhämtar eller söker inhämta upplysningar i afsikt att

meddela dem åt fienden; dock må han ej fällas till straff för annat spioneri

än det, hvari han gripes.

Bill. till Rikscl. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 50 Håft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

135 §.

Öfverlöper krigsman till fienden; miste lifvet eller dömes till straffarbete

på lifstid.

Har krigsman gjort försök till brott, som nu är sagdt, och blef endast

genom omständigheter, som voro af gärningsmannens vilja oberoende,

brottets fullbordan förhindrad; dömes till straffarbete på lifstid eller från

och med fyra till och med tio år.

Har stämpling till sådant brott blifvit gjord, utan att det kommit

till försök; varde anstiftare af stämplingen dömd till straffarbete från och

med fyra till och med tio år och annan deltagare i stämplingen till straffarbete

i högst sex år.

136 §.

Har någon till sin befälhafvare eller till efterträdare på vakt eller

post eller till annan, som är behörig att infordra och emottaga upplysningar

angående fienden och krigets angelägenheter, uppsåtligen afgifvit

falsk berättelse om fiendens styrka, tillstånd, ställning eller rörelser eller

om underlydande manskaps eller fartygs antal eller om krigsförråd eller

annat dylikt, som är af inflytande på kriget, eller har någon bedrägligen

förtegat, hvad i dessa afseenden varit honom kunnigt; miste lifvet eller

dömes till straffarbete på lifstid. Var faran ringa, och kom ingen eller

ringa skada; dömes till straffarbete från och med sex till och med tio år.

137 §.

Den, som åtagit sig att i krig vara kunskapare eller vägvisare för

trupp eller fartyg eller att föra bud i någon kriget rörande viktig angelägenhet

eller verkställa annan dylik förrättning, men i sitt åtagna värf

beträdes med trolöshet, skall mista lifvet eller dömas till straffarbete på

lifstid. Var faran ringa, och kom ingen eller ringa skada, eller skedde

brottet ej i förrädisk afsikt; dömes till straffarbete från och med sex till

och med tio år.

138 §.

Sprider någon ut falska meddelanden, de där kunna hos krigsfolket

verka modlöshet, dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse i

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67. 43

högst sex månader, där gärningen ingen verkan hade, som medför svårare

straff.

139 §.

Har befälhafvare i fästning eller å krigsfartyg åt fienden öfverlämnat

fä stningen eller fartyget utan behörig befallning eller utan högsta nödfall

och iakttagande af hvad i tjänstereglemente för sådant fall stadgas; miste

lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.

140 §.

Hvad i 139 § är stadgadt, galle ock om hvarje annan befälhafvare,

som öfverlämnar honom anförtrodd post till fienden, utan att alla tillgängliga

medel och utvägar till försvar blifvit begagnade, eller som eljest gifv

er sig och trupp åt fienden, då utsikt att kunna slå sig igenom eller

vinna undsättning återstår.

141 §.

Den, som i drabbning eller då sådan förestår, med ord eller tecken

söker förleda till flykt eller bland truppen åstadkomma förskräckelse eller

oordning, miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.

142 §.

Krigsman, som, då det gäller att försvara sig mot fienden eller att

honom angripa eller förfölja eller att bemäktiga sig eller förstöra fiendens

krigsfartyg, vapen, förråd eller dylikt, underlåter att uppfylla sin tjänsteplikt

. så, som det en årlig och tapper krigsman ägnar, skall, om brottet

sker i förrädisk afsikt, mista lifvet eller dömas till straffarbete på lifstid

eller från och med sex till och med tio år, men eljest dömas till straffarbete

från och med två till och med sex år, och må i sistnämnda fall,

där omständigheterna äro synnerligen mildrande, tiden för straffarbetet

nedsättas till ett år eller dömas till fängelse.

O

143 §.

Den, som utan befälhafvarens uttryckliga befallning i belägrad fästning

hissar brukligt tecken för fästningens uppgifvande eller under sjö
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 67.

slag stryker flagg på fartyg, miste lifvet eller dömes till straffarbete på

lifstid.

144 §.

Hvar som i belägrad fästning eller å annan ort, den där af fienden

innesluten är, eller på krigsfartyg eller vid trupp i fält, då drabbning

förestår eller är börjad, utan befälhafvare^ kallelse håller eller deltager i

sammankomst för rådplägning om att gifva sig åt fienden eller draga sig

tillbaka eller i krigsmäns närvaro eljest råder till sådan åtgärd eller framställer

den såsom nödvändig, miste lifvet eller dömes till straffarbete på

lifstid eller från och med sex till och med tio år. Voro få tillstädes, och

kom af brottet ingen eller ringa skada; dömes till straffarbete i högst sex

år eller fängelse.

145 §.

Underlydande, som, utan att befälhafvaren påkallat hans yttrande,

i annans närvaro råder befälhafvaren att draga sig undan från drabbning

eller att till fienden öfverlämna fästning, fartyg eller trupp, straffes så,

som i 144 § är sagd!.

146 §.

Därest någon har umgänge med fienden eller med honom växlar

bref eller budskap utan tillåtelse därtill af högste befälhafvaren eller

annan befälhafvare, som blifvit bemyndigad att meddela sådan tillåtelse;

dömes, där gärningen ej medför straff efter 133 eller 134 §, till straffarbete

i högst två år eller fängelse i högst sex månader.

147 §.

Den, som emottager budskap, bref eller kungörelser, som äro komna

från fienden, men icke genast och utan att för annan yppa innehållet

meddelar dem åt sin befälhafvare, varde dömd till fängelse i högst sex

månader eller, där synnerligen mildrande omständigheter förekomma, belagd

med disciplinstraff.

148 §.

Krigsfånge, som med brytande af gifvet hedersord afviker ur fångenskapen

eller som före krigets slut uppsåtligen bryter emot de villkor,

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

45

på hvilka han frigifvits ur densamma, miste lifvet eller dömes till straffarbete

på lifstid eller från och med åtta till och med tio år.

149 §.

i

Missbrukar fientlig parlamentär eller hans följeslagare sin ställning

till spioneri eller anstiftan af förräderi, rymning, uppror eller upplopp,

miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.

Lag samma vare, om fientlig krigsman i afsikt att främja fiendens

krigsföretag missbrukar bestämmelse eller tecken, som afser att lämna

skydd åt sjuka eller sårade i fält.

150

Vet någon birntt, som i 135, 136, 137, 144 eller 149 § sägs, å

färde vara och det ej i tid upptäcker; galle hvad för dylik underlåtenhet

i fråga om förräderi i allmän lag stadgas.

151 §.

Har någon vetskap om, att krigsfånge ärnar ur fångenskapen afvika,

och upptäcker han ej i tid de omständigheter, som kunniga äro, eller har

någon med vetskap om afvikandet hyst eller dolt den afvikne; då skall

han dömas till disciplinstraff eller fängelse eller straffarbete i högst två

år, där ej gärningen enligt denna eller allmän lag medför svårare ansvar.

152 §.

Den, som gjort sig skyldig till straff efter 134, 136 eller 137 §,

varde ock dömd medborgerligt förtroende förlustig.

Lag samma vare, om någon efter 135 § gjort sig förfallen till

dödsstraff eller till straffarbete i minst sex månader, så ock om någon

är förfallen till straff för brott, som i 142 § omförmäles, där brottet

skett i förrädisk afsikt.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

il KAP.

Om rymning och olofligt undanhållande.

153 §.

Begår krigsman eller vid krigsmakten anställd civil ämbets- eller

tjänsteman rymning från trupp i fält, från fästning eller från fartyg,

stadt på sjötåg, dömes till straffarbete från och med sex månader till och

med åtta år.

154 §.

Hafva två eller flera krigsmän under förhållande, hvarom i nästföregående

§ förmäles, i samråd beslutat att rymma; vare det, om brottet

går i fullbordan, ansedt såsom försvårande omständighet; och må straffet

för anstiftare höjas till straffarbete i tio år eller på lifstid eller, om

rymmarnes antal var stort, till dödsstraff.

Har öfverenskommelse om rymning, såsom i denna § sägs, blifvit

träffad, men kom brottet ej till verkställighet, varde ändå anstiftare, så

ock officerare eller underofficerare, som deltogo i stämplingen, såsom

rymmare straffade, efter ty i 153 § är stadgadt. Annan deltagare i sådan

stämpling dömes till fängelse i högst sex månader eller varde, där omständigheterna

äro synnerligen mildrande, belagd med disciplinstraff.

Officer eller underofficer, som gör sig skyldig till brott, hvarom

denna § handlar, skall förklaras, ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

155 §.

För brott, som i 58 § sägs, må i svårare fall straffet höjas till afsättning

eller straffarbete i högst två år.

156 §.

Beträdes befälhafvare för trupp i fält eller befälhafvare i fästning

eller på fartyg under sjötåg med olofligt undanhållande, straffes den

brottslige, ehvad uteblifvandet varit kortare eller längre, såsom för rymning,

efter ty i 153 § är sagdt.

157 §.

Har värnpliktig, som tillhör beväringens första uppbåd, men vistas

utom riket, underlåtit att vid utbrott af krig mellan Sverige och annan

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts JS/åd. Proposition N:o 67.

makt, så snart ske kan, återvända till hemorten, skall han, därest ej bestämmelserna

i 5 kap. äro å honom tillämpliga, beläggas med disciplinstraff

eller dömas till fängelse i högst sex månader.

12 KAP.

Om uppror, upplopp och olydnad; så ock om misshandel och förolämpning.

158 §.

Gör krigsfolk uppror, då fienden är nära, eller vid tillfälle, då brott

emot krigslydnaden eljest medför större fara, varde, om upproret ej fullföljdes

längre än i 63 § är sagdt, anstiftare eller anförare dömda till

straffarbete från och med sex till och med tio år och annan deltagare i

upproret till sådant arbete från och med tre till och med sex år, men i

de fall, som i 64 och 65 §§ omförmälas, skall anstiftare eller anförare

mista lifvet eller dömas till straffarbete på lifstid och annan deltagare

straffas med straffarbete på lifstid eller från och med sex till och med

tio år. Officer eller underofficer, som gör sig skyldig till brott, hvarom

nu är sagdt, skall tillika förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

Gör krigsfolk upplopp vid tillfälle, som i 1 mom. är sagdt, straffes

anstiftare eller anförare med straffarbete från och med sex till och med

tio år och annan deltagare i upploppet med straffarbete från och med tre

till och med sex år. Orsakas genom upploppet hinder i krigsföretagen

eller eljest betydligare skada; då skola anstiftare eller anförare mista lifvet

eller dömas till straffarbete på lifstid och annan deltagare straffas med

straffarbete på lifstid eller från och med sex till och med tio år.

Hvad i denna § är stadgadt, äge tillämpning jämväl å dem, som

utan att vara krigsmän lyda under denna lag, då de med krigsfolk deltaga

i uppror eller upplopp.

159 g.

för brott, som i 72 § sägs, må, där omständigheterna äro synnerligen

försvårande, straffet höjas till straffarbete i högst fyra År.

160 §.

Föröfvas brott, som afses i 76 § eller 77 § 1 inom., då fienden är

nära, eller vid tillfälle, då brott emot krigslydnaden eljest medför större fara,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

dömes den brottslige till straffarbete från och med två till och med sex

år. Kom däraf betydligare skada, eller var brottet eljest med synnerligen

försvårande omständigheter förenadt, miste gärningsmannen lifvet genom

skjutning eller dömes till straffarbete på lifstid eller från och med sex

till och med tio år.

161 §.

Gör krigsman våld eller annan misshandel å öfverordnad krigsman,

eller gör någon, som utan att vara krigsman lyder under denna lag,

våld eller annan misshandel å krigsman, som öfver honom har befälsrätt

i tjänsten, och sker brottet i eller för den våldfördes ämbete eller tjänst

vid tillfälle, som i 80 § 2 mom. afses, skall den brottslige dömas till

straffarbete från och med fyra till och med tio år eller på lifstid eller

till dödsstraff genom skjutning.

Sker brott, hvarom i 89 § förmäles, vid tillfälle, som där afses,

straffes den brottslige, efter ty nu är sagdt.

Hvad i 83 § är stadgadt, galle jämväl i fråga om brott, hvarom i

1 mom. denna § förmäles.

162 §.

Våld eller annan misshandel å eller förolämpning mot krigsfånge,

som hålles under militärbevakning, straffes efter allmän lag, där ej brottet

efter 15 kap. medför svårare ansvar.

13 KAP.

Om skadegörelse, stöld och rån.

163 §.

Den, som uppsåtligen förstör befästning, mina, docka, verkstad, förråds-

eller tyghus, magasin eller annan dylik för rikets försvar afsedd inrättning

eller byggnad eller för användande i krig ämnadt fartyg eller

eljest för krigsmaktens behof veterligen afsedd järnvägs-, telegraf- eller

telefonanläggning, kanal- eller slussverk, väg, bro, vattenledning eller

annan dylik anläggning, eller därå eller å hvad därtill hör gör sådan

skada, att därigenom väsentligt hinder för krigsförberedelserna uppkommer

eller krigsföretagen äfventyras, dömes till straffarbete på lifstid eller från och

med åtta till och med tio år. Fick någon af gärningen svår kroppsskada

eller död, och var den brottsliges handling af beskaffenhet, att han bort

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. May.ts l\åd. Proposition N:o 67.

kunna inse, att dylik olycka var däraf att befara; miste gärningsmannen

lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.

Har någon genom uppsåtlig skadegörelse å lifsmedel, krigsredskap

eller annan dylik egendom, som den brottslige veterligen tillhörde krigsmakten

eller var afsedd för dess behof, vållat väsentligt hinder för krigsförberedelserna,

betydande brist för krigsfolket eller hinder för krigsföretagen,

och var det skadade af beskaffenhet, att den brottslige bort kunna

inse, att dylik verkan var af brottet att befara; straffes såsom i föregående

mom. är sagdt.

164 §.

Föröfvar någon stöld af lifsmedel, krigsredskap eller annan krigsförnödenhet,

som föres till fästning, krigsfartyg, läger eller annan ort, där

krigsfolk är sammandraget, och vet han, att egendomen tillhör krigsmakten

eller är afsedd för dess behof, dömes till straffarbete i högst sex år.

165 §.

Föröfvar någon tillgrepp, som i 106 § sägs, dömes för stöld till

straffarbete från och med sex månader till och med åtta år.

166 §.

Hvar som å valplatsen stjäl från någon, som tillhör svenska krigsmakten

eller därmed förbunden krigsmakt och i kriget. stupat, dömes till

straffarbete i högst lyra år. Går värdet af det tillgripna ej öfver femton

kronor, skall ändå för stöld dömas, efter ty nu sagdt; dock må i sådant

fall, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till fängelse i högst

sex månader dömas.

Lag samma vare, om någon, som icke tillhör svenska krigsmakten

eller därmed förbunden krigsmakt, å valplatsen föröfvar tillgrepp från

någon, som tillhör krigförande fientlig afdelning och i kriget stupat.

167 §.

Föröfvar man å valplatsen tillgrepp till större eller mindre belopp

från någon, som tillhör svenska krigsmakten eller därmed förbunden krigsmakt

och af sår eller sjukdom är urståndsatt att sin egendom värja, dömes

för stöld till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år.

Begår någon rån å sådan i nöd stadd person eller gör försök därtill,

straffes den brottslige efter allmän lag.

Bih. till Piksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 50 Häft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

Förbryter sig någon, som icke tillhör svenska krigsmakten eller

därmed förbunden krigsmakt, pa sätt i 1 eller *2 mom. denna § sägs,

emot sådan i nöd stadd person, hvilken tillhör krigförande fientlig afdelning,

straffes den brottslige efter ty i nämnda mom. för hvarje fall är sagdt.

168 §.

Rånar någon krigsförnödenheter, som föras till fästning, krigsfartyg,

läger eller annan ort, där krigsfolk är sammandraget, och vet han, att

egendomen tillhör krigsmakten eller är afsedd för dess behof; dömes till

straffarbete på lifstid eller i tio år.

Har man i afsikt att tillägna sig sådana krigsförnödenheter med

våld eller sådant hot, som innebar trängande fara, öfverfallit den, som

förde godset, men ej gittat fullborda rånet genom tillgrepp; dömes till

straffarbete från och med sex till och med tio år.

169 §.

Hafva två eller flere sällat sig samman att rån, som i 168 § är

sagdt, föröfva och sådant brott begått; då skola de mista lifvet eller dömas

till straffarbete på lifstid.

Har i detta fall brottet ej blifvit genom tillgrepp fullbordadt; dömes

till straffarbete på lifstid elier från och med sex till och med tio år.

170 §.

Har genom rån eller- stöld af sådan egendom, som den brottslige

veterligen tillhörde krigsmakten eller var för dess behof afsedd, väsentligt

hinder för krigsförberedelserna, betydande brist för krigsfolket eller hinder

för krigsföretagen vållats, och var det tillgripna af beskaffenhet, att den

brottslige bort kunna inse, att eu dylik verkan var af brottet att befara ;

då skall han, om rån föröfvats, mista lifvet eller dömas till straffarbete

på lifstid, men i annat fall dömas till straffarbete på lifstid eller från

och med åtta till och med tio år.

171 §•

Begår någon stöld andra gången eller oftare, och är den stöld sådan,

som afses i 164, 165, 166 eller 167 §, må tiden för straffarbetet

ökas med två år utöfver den i nämnda §§ för hvarje fall utsatta högsta

strafftid. Ej må genom sådan förhöjning tiden för straffarbetet i något

fall öfverskrida tio år.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.

51

172 §.

Deri, som för brott, hvarom i detta kap. förmäles, gjort sig förfallen

till straffarbete i minst sex månader, skall ock dömas medborgerligt

förtroende förlustig.

14 KAP.

Om öfverträdelser eller åsidosättande af tjänsteplikter i vissa fall.

173 §.

Underlåter befälhafvare att, i hvad på honom ankommer, sätta

fästning eller annan försvarsanstalt i sådant försvarstillstånd, som i därom

gifva bestämmelser är föreskrifvet, eller förhållandena eljest uppenbarligen

påkalla, eller underlåter befälhafvare öfver ett eller flera krigsfartyg på

sjötåg att, såvidt på honom ankommer, hålla dem i stridbart skick, eller

försummar någon, som i sin tjänsteegenskap vid krigsmakten är pliktig

att för dess behof anskaffa vapen, ammunition, lifsmedel eller andra förnödenheter,

att i tid göra för ändamålet nödiga framställningar eller eljest

vidtaga därför behöfliga åtgärder, som på honom ankomma; då skall, om

fästningens eller försvarsanstaltens eller fartygs uppgifvande eller förlust eller

eljest betydlig skada för rikets försvar eller väsentligt hinder för krigsföretagen

eller betydande brist för krigsfolket af underlåtenheten eller försummelsen

förorsakas, den brottslige dömes till straffarbete från och med

sex till och med tio år eller på lifstid eller till dödsstraff.

Korn af underlåtenheten eller försummelsen ringa eller ingen skada;

dömes till straffarbete i högst sex år eller fängelse.

O o

174 §.

Består brott, som i 120 § nämnes, i lössläppande af spion, krigsfånge

eller annan person, som haft förbindelse med fienden, skall den

brottslige, om brottet skedde uppsåtligen och med kännedom om nämnda

förhållande, dömas till straffarbete från och med fyra till och med åtta

år, där ej svårare straff'' är efter 10 kap. tillämpligt.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

175 §.

Har befälhafvare för vakt, förpost, fartyg eller trupp, som erhållit

befallning att iakttaga eller utforska fiendens rörelser eller trygga krigsmakten

emot öfverraskning af fienden eller mot annan krigsfara, obehörigen

lämnat sin post eller eljest ådagalagt grof försummelse af de

plikter, som vid den särskilda förrättningens utförande honom ålågo,

eller har han under sådan tjänstgöring funnits öfverlastad af starka

drycker; dömes, efter som faran och skadan var, till fängelse eller straffarbete

i högst fyra år, men, om det skedde i närheten af fienden, till

lifvets förlust medelst skjutning eller straffarbete på lifstid eller från och

med sex till och med tio år.

Gör officer eller underofficer, som ej är befälhafvare, under sådan

tjänstgöring, som i föregående mom. afses, sig skyldig till förseelse,

som där sägs; dömes, så vida ej brottet efter annat lagrum medför svårare

straff'', till fängelse eller till straffarbete i högst två år, men om brottet

skedde i närheten af fienden, fill straffarbete från och med fyra till och

med tio år.

176 §.

Visar skiltvakt, som blifvit utställd för att trygga krigsmakten

emot öfverraskning af fienden eller mot annan krigsfara, grof försummelse

i detta sitt åliggande, eller finnes han under sådan tjänstgöring

öfverlastad af starka drycker, eller har han, innan aflösning skett, öfvergifvit

sin post eller lämnat den åt annan; dömes så, som i 175 § 1 mom.

stadgats; dock må, där synnerligen mildrande omständigheter förekomma,

och brottet ej skett i närheten af fienden, den brottslige beläggas med

vaktarrest i minst tio dagar.

177 §.

Sker brott, hvarom i 127 § 2 mom. förmäles, miste den brottslige

lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid eller från och med åtta

till och med 10 år; varde ock förklarad medborgerligt förtroende förlustig.

Hvad i 127 § 4 mom. är stadgadt, galle jämväl i det fall, hvarom

i denna § sägs.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

53

15 KAP.

Om olofligt krigsbyte samt om missbruk af vapenmakten i krig.

178 §.

Hvar som obehörigen tager krigsbyte, dömes till fängelse i högst

sex månader eller belägges, där mildrande omständigheter förekomma,

med disciplinstraff.

Den, som af taget krigsbyte, i afsikt att sig eller annan det tillägna,

olofligen undanhåller något, varde straffad med fängelse i högst sex

månader eller straffarbete i högst två år.

179 §.

Tager man under eller efter drabbning från någon, som tillhör

krigförande fientlig afdelning, hvad ej till krigsbyte göras må; dömes till

fängelse eller straffarbete i högst två år. Skedde det från krigsfånge, vare

den omständighet såsom försvårande ansedd.

Föröfvades tillgreppet från fiende, som i drabbningen stupat; dömes

till straffarbete i högst fyra år eller, där omständigheterna äro synnerligen

mildrande, till fängelse.

Yar fienden af sår eller sjukdom urståndsatt att sig försvara; dömes

den brottslige till straffarbete från och med sex månader till och med

fyra år. Tillfogades fienden för bytets tagande ytterligare sår eller skada;

varde gärningsmannen dömd till straffarbete från och med fyra till och

med tio år eller på lifstid. Stannade i sistnämnda fall gärningen vid

försök, dömes till straffarbete från och med två till och med åtta år.

180 §.

Hvar som, när befästad ort, läger eller annan plats intages, eller

eljest under eller efter drabbning, tillägnar sig gods eller penningar från

invånare i fientligt land, hvilken ej tillhör krigförande fientlig afdelning,

dömes för plundring till straffarbete från och med fyra till och med tio

år. Aro omständigheterna synnerligen mildrande, må tiden för straffarbetet

nedsättas till två år.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

Såsom plundring skall icke anses, om tillägnandet allenast omfattar

lifsmedel, läkemedel, klädespersedlar, bränsle, foder, dragare eller fordon

och icke öfverstiger det nödiga behofvet härutinnan.

Har någon genom öfverfallande medelst våld å person eller användande

af hot, som innebar trängande fara, gjort försök till brott, som här

är sagdt, men ej gittat fullborda tillgreppet, varde för försök till plundring

dömd till straffarbete i högst sex år.

Där vid plundring eller försök därtill så groft våld någon tillfogats,

att han däraf fått svår kroppsskada eller ljutit döden; skall den brottslige

i förra fallet dömas till straffarbete på lifstid eller i tio år och i senare

fallet mista lifvet eller dömas till straffarbete på lifstid.

181 §.

Hvar som i sin tjänsteegenskap vid krigsmakten, för egen vinning

eller annans enskilda nytta, ålägger invånare i eget eller främmande land

krigsgärd eller leverans af lifsmedel, foder, fordon eller annan dylik krigsförnödenhet

eller tjänstbarhet eller uttager annan eller större gård, leverans

eller tjänstbarhet än den, som i vederbörlig ordning fastställts, eller

utfordrar, hvad han vet af gärd, leverans eller tjänstbarhet redan guldet

(dier ftillgjordt vara, dömes till straffarbete från och med sex månader

till och med fyra år. Var det befälhafvare, som gjorde sig härtill skyldig,

må, där brottets beskaffenhet sådant föranleder, tiden för straffarbetet höjas

till sex år.

Ämbets- eller tjänsteman, som i sitt ämbete eller sin tjänst vid

krigsmakten beträdes med brott, hvarom i denna § är sagdt, värde ock

afsatt samt förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

182 §.

Hvar som mot fienden brukar gift, dömes till straffarbete i högst

sex år.

Brukar någon mot fienden krigsredskap, hvars användning Konungen

efter aftal med främmande makt förbjudit, eller brukar någon krigsredskap

på sätt, som Konungen efter sådant aftal förklarat otillåtet; dömes till

fängelse eller straffarbete i högst två år eller, där omständigheterna äro

synnerligen mildrande, till disciplinstraff.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

183 §.

Har någon efter drabbning-, å stället, där den hölls, eller i närheten

häraf eller å taget fartyg eller i eröfrad fästning eller annan ort, föröfvat

våld eller annan misshandel å den, som icke gjort motstånd eller som är

satt under beskydd, eller å krigsfånge eller å sårad eller sjuk person eller

å den, som har vård om sjuk eller sårad, och innefattar gärningen ej brott,

som bör straffas efter 179 § 3 mom.; varde för våldet eller misshandeln

dömd till ansvar efter allmän lag och, vid straffets bestämmande, brottet

ansedt såsom begånget under försvårande omständigheter.

Fjärde delen.

Om befälhafvares disciplinära myndighet.

16 KAP.

Om disciplinmål.

184 §.

I vissa mål tillkomme det vederbörande befälhafvare att ålägga

disciplinstraff. Dessa mål kallas disciplinmål.

185 §.

Till disciplinmål räknas de mål, som angå öfverträdelse!’ af denna

lag, då de efter samma lags nedannämnda rum kunna försonas med

disciplinstraff, nämligen:

1) rymningsbrott, delaktighet däri eller stämpling därtill efter 50,

51, 56, 57, 58, 59 och 154 §§;

2) olofligt undanhållande efter 52, 53, 54, 55, 56, 59 och 157 §§;

3) öfverträdelse af ålagd arrest utan bevakning efter 61 §;

4) otillåtna sammankomster efter 73, 74 och 75 §§;

5) vägran eller underlåtenhet att fullgöra förmans befallnino- efter

76, 77 och 78 §§;

6) underlåtenhet att efterkomma öfverordnads föreskrifter efter 79 §;

7) våld, hot eller förolämpning, hvarom förmäles i 80, 81, 82, 85,''

90, 9.1 och 93 §§; dock att dessa mål ej må utan den förorättades uttryckliga

medgifvande behandlas såsom disciplinmål;

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Ku n al. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.

8) ohörsamhet eller uppstudsighet emot skyltvakt eller annan vakt,

patrull eller truppafdelning eller mot person, hörande till krigsmaktens

polisväsende, efter 88 §;

9) störande af gudstjänst efter 95 §;

10) oljud, oväsende,'' oanständigt uppförande eller annat förargelseväckande

beteende och fylleri efter 96 §;

11) anstötligt och ovärdigt uppförande efter 97 §;

12) oförsiktighet med eld eller lätt antändbart ämne efter 99 §;

13) obehörigt nyttjande af kronan tillhörig eller för dess behof afsedd

egendom efter 100 §;

14) oloflig försäljning, pantsättning eller annan förskingring, förstörande

eller skadande af vapen, utrednings- eller beklädnadspersedlar,

ammunition, tjänstehäst (iller dess mundering eller foder eller hvad annat,

som till utrustning hör, samt de flera förbrytelser, som omförmälas i

101 §, efter samma lagrum;

15) åtgärd af förman, som hör till manskapet, hvarigenom underlydande

förmås till sammanskott, utgift, kostnad eller obehörigt arbete,

efter 113 §; så ock emottagande af sådant utaf underlydande, då det

bjudes såsom af fri vilja, efter samma lagrum;

16) afgifvande i tjänsten af osannfärdig rapport samt försök att i

angelägenhet, som rör tjänsten, vilseleda öfverordnad eller annan, som

är behörig att infordra eller mottaga meddelanden i sådan angelägenhet,

efter 116 §;

17) obehörigt öfvergifvande af eller försummelse på post, så ock

fylleri under vaktgöring eller annan likartad tjänstgöring efter 123, 124,

125 och 176 §§;

18) dubbel anställning efter 126 §;

19) vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i tjänsten

efter 130 §, där ej genom förseelsen uppkommit skada eller kostnad, från

hvars ersättande befrielse kan, enligt hvad i 33 § sägs, äga ruin;

20) vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i tjänsten

af den, som utan att vara krigsman lyder under denna lag, efter 132 §;

21) gemenskap med fienden efter 147 §; samt

22) obehörigt tagande af krigsbyte efter 178 §.

186 §.

Är någon på eu gång angifven dels för förseelse, hvilken är att

hänföra till disciplinmål, och dels för brott, som tillhör krigsdomstols

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

upptagande, och hafva antingen båda förbrytelserna blifvit föröfvade genom

eu och samma handling eller utgöra de arter af samma slags brott,

skola de båda hänskjutas till domstolen.

187 §.

Emot den, som upphört att tillhöra krigsmakten, må ej åtal för sådana

af honom under tjänstetiden begångna förbrytelser, hvilka äro att

hänföra till disciplinmål, af befälhafvare handläggas, utan skall sådant

åtal, om det ifrågakommer, göras anhängigt hos krigsdomstol.

188 §.

Har någon af det vid krigsmakten fast anställda manskapet rymt,

anses han i fråga om disciplinstraff och dess åläggande fortfarande''tillhöra

krigsmakten, ändå att han ej ertappas, förr än annan blifvit i hans

nummer insatt.

189 §.

Om befälhafvares skyldighet att i vissa fall, då sådan förseelse förekommer,

hvarom i 185 § förmäles, öfverlämna målet till krigsdomstol,

därom stadgas i 18 kap.

190 §.

Utan hinder af hvad i 184 och 185 §§ tinnes föreskrifvet, äger

krigsdomstol att etter lag ålägga disciplinstraff i mål, som är under dess

handläggning.

17 KAP.

Om de befälhafvare, som äga bestraffningsrätt i disciplinmål.

191 §.

Bestraffningsrätt i disciplinmål tillkommer i den utsträckning, som

i 16 kap. sägs, utan inskränkning nedannämnda befälhafvare, enhvar öfver

den personal, som står under hans befäl, nämligen:

l:o) chef för arméfördelning och likställd befälhafvare samt chef för

regemente eller likställdt truppförband vid armén

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afä. 50 Höft.

8

opaginerad Kontrollera mot PDF

.58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

2:o) stationsbefälhafvare, vavfschef, chef för underofficers- och. sjömanskårerna,

chef för exercis- och underbefälsskolorna samt beväringsbefälhafvare

vid flottans stationer äfvensom chef för skeppsgossekår; .

3:o) chefen för marinstaben samt inspektören af flottans öfningar

till sjöss; . . . „ x , n

4:o) eskaderchef samt afdelnings-, flottilj-, divisions- och fartygschef

af minst regementsofficers grad;

5:o) bevakningschef vid kustsignalväsendet;

6:o) chefen för kustartilleriet och chef för regemente, tillhörande

kustartilleriet;

7:o) inskrifningsområdesbefälhafvare; samt

8:o) befälhafvare af minst kaptens grad för skola, kommendering,

verk eller inrättning, som ej tillhör visst truppförband af armén eller

kustartilleriet eller station af flottan, eller för detacherad afdelning;. så

ock chef af kaptens grad för sjanständig eller detacherad fartygsafdelnnig

eller för enkelt eller detacherad! fartyg.

Samma befogenhet, som nu är sagd, tillkommer befälhafvare, sola

af Konungen förordnats att innehafva högre befäl än de förut i denna §

nämnda

I krigstid äger enhvar befälhafvare, som innehar minst underofficers

grad och för befäl öfver detacherad afdelning, bestående af minst ett

kompani eller däremot svarande styrka, bestraffningsrätt i enahanda utsträckning,

som förut i denna § är sagd!.

192 §.

Hvad i 191 § är sagdt om där omförmälda befälhafvare, galle ock

om befälhafvare, som enligt förordnande eller tjänstereglernente tillfälligt

utöfvar befäl, som afses i nämnda §, och, om detta är sådant, som omförmäles

under 4:o) och 8:o) af samma §, innehar sådan grad, som, enligt

hvad där är sagdt, erfordras för bestraffningsrättens utöfning.

198 §.

Med detacherad afdelning likställes enligt denna lag afdelning, hvilken,

utan att densamma af befälhafvare i föreskrifven ordning förklaratsvara

detacherad, från hufvudstyrkan skilts på sådant sätt, att dagliga befallningar

icke kunna omedelbart från dennas befälhafvare inhämtas. Hvad

sålunda är sagdt, äge motsvarande tillämpning i fråga om fartygsafdelning

eller fartyg.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 67.

59

194 §.

Befälhafvare af lägre än kaptens men minst underofficers grad,

hvilken utöfvar sådant befäl, som i 191 § 8:o) är sagdt, äger, där ej sådant

fall är för handen, som afses i sista mom. af nämnda §, öfver honom

underlydande bestraffningsrätt med den inskränkning, att vaktarrest öfver

tio dagar eller vaktarrest med skärpning genom mörkt enrum öfver tre

dagar ej må af honom åläggas.

195 §.

Utöfvar någon, som ej är krigsman, sådant befäl, som omförmäles i

191 § 8:o) eller 194 §, då äger den befälhafvare, där han innehar underofficers

eller högre rang, öfver den personal, som står under hans befäl,

enahanda bestraffningsrätt, som, enligt hvad ofvan är stadgadt, tillkommer

krigsman af motsvarande grad.

196 §.

Kommendant i fästning eller i annan ort, där krigsmakt är förlagd,

äger bestraffningsrätt öfver garnisonen för öfverträdelse!’ af hvad angående

fästningens eller ortens försvar, garnisonstjänsten eller ordningen på stället

af kommendanten förordnas, så ock för förseelser på vakt eller i annan

tjänsteförrättning, som är under hans inseende.

Har afdelning af garnisonen ej egen, till utöfning af bestraffningsrätt

behörig befälhafvare, äger kommendanten jämväl i andra mål utöfva

bestraffningsrätt öfver afdelningen.

I de mål, däri kommendant innehar bestraffningsrätt, äger han, om

han är af kaptens eller högre grad, att utöfva nämnda rätt i enahanda

utsträckning, som i 191 § afses, men i annat fall med den inskränkning,

som i 194 § angående där omförmälda befälhafvare år stadgad.

Hvad ofvan om kommendant är sagdt, äge motsvarande tillämpning

i fråga om med kommendant likställd befälhafvare.

197 §.

Chef å fartyg, där afdelning af armén eller kustartilleriet blifvit till

tjänstgöring kommenderad, äger öfver den afdelning enahanda bestraffningsrätt

som öfver fartygets öfriga besättning.

År afdelning af krigsmakten för annat ändamål tagen ombord, äge

fartygschefen att, inom gränsen af sin bestraffningsrätt, ålägga bestraffning

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

för förseelse!’, som någon af afdelningen begår emot hvad i afseende å

fartygets säkerhet eller rörelser eller ordningen ombord af fartygschefen

förordnas; börande i sådant fall afdelningens befälhafvare, ifall han är af

högre grad eller rangklass än fartygschefen, bestämma straffet.

Har afdelningen icke ombord å fartyget egen till utöfning af bestraffningsrätt

behörig befälhafvare, äger fartygschefen att inom ofvannämnda

gräns jämväl i öfrig!, utöfva bestraffningsrätt öfver afdelningen.

198 §.

Lyder fartyg, hvars chef är af lägre grad än regementsofficer, under

högste befälhafvare öfver flotta eller under eskader- eller afdelningschef,

äger den högre befälhafvaren att åt fartygschefen uppdraga bestraffningsrätt

med den inskränkning, som i 194 § i fråga om där omförmäld befälhafvare

är stadgad.

199 §.

Finner befälhafvare, som innehar bestraffningsrätt med den inskränkning,

hvarom i 194 § förmäles, af underlydande begången förseelse påkalla

strängare straff, än han själf äger ålägga, eller uppstår hos honom

tvekan, huruvida målet bör behandlas såsom disciplinmål eller hänskjutas

till krigsdomstol, öfverlämne befälhafvaren målet till närmast högre med

oinskränkt bestraffningsrätt beklädd befälhafvare eller, där han är chef

för själfständig fartygsafdelning eller enkelt fartyg, till stationsbefälhafvaren

vid den station af flottan, dit fartyget, hvarå den felaktige befinner

sig, hör eller först ankommer; och åligger det nämnda högre befälhafvare

eller stationsbefälhafvaren att meddela beslut i målet.

Äger befälhafvare för afdelning af krigsmakten, som tillhör garnison

i fästning eller annan ort, där kommendant finnes, eller som är

tagen ombord å fartyg utan att vara till tjänstgöring därstädes kommenderad,

bestraffningsrätt öfver afdelningen allenast med den inskränkning,

som ofvan nämnts, vare den befälhafvare, om kommendanten eller fartygschefen

är beklädd med oinskränkt sådan rätt, berättigad att i fall,

som i 1 mom afses, öfverlämna målet till kommendanten eller fartygschefen,

som i sådan händelse har att meddela beslut i målet.

200 §.

Mål rörande våld, hot eller förolämpning mot befälhafvare, som,

enligt hvad ofvan stadgats, själf skulle äga att utöfva bestraffningsrätt i

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.

målet, varde, där ej lägre med bestraffningsrätt utrustad befälhafvare

linnes, öfverlämnadt till närmast högre befälhafvares handläggning; dock

att denna bestämmelse ej må utgöra hinder för att å fartyg på sjötåg

befälhafvare!! själf må utöfva bestraffningsrätten, då förseelsens omedelbara

bestraffande finnes för krigstuktens upprätthållande erforderligt.

■201 §.

Befälhafvare, som endast för viss tid eller för viss tjänsteförrättning

har underlydande under sitt befäl, må, där så finnes lämpligt, för säl”

skildt fall hos den befälhafvare, som eljest äger bestraffningsrätt öfver

den felaktige, hemställa om hans bestraffande.

18 KAP.

Om handläggningen af disciplinmål.

202 §.

Varder någon hos befälhafvare angifven för förseelse, hvarom i 185

§ förmåles, eller är eljest till befälhafvare^ kunskap kommet, att sådan

förseelse blifvit begången, då skall utredning om förseelsen och de närmare

omständigheterna därvid ske vid förhör. Sådant förhör hålles af

den tilltalades till bestraffningsrättens utöfning behörige befälhafvare

eller, där denna rätt innehafves af befälhafvare, som omtalas i 191 §

Bo) 7:o), eller af högre befälhafvare eller af kommendant, och han ej

finner skäl att själf hålla förhöret, af den, hvilken därtill i allmänhet eller

för särskild! fall af befälhafvare!! eller kommendanten förordnats.

Vid förhöret, därvid någon af den tilltalades öfverordnade eller af

de med honom likställda alltid bör, där så ske kan, vara tillstädes, skall

målsägande, om sådan finnes, och han det äskar, varda hörd, den tilltalade

lämnas tillfälle att förklara sig samt i öfrigt iakttagas, hvad för

utredning af förseelsens beskaffenhet och pröfning af den tilltalades straffbarhet

är af nöden. Hvad vid förhöret hufvudsakligen förekommit, skall

i korthet antecknas, där ej i krig hinder därför möter.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 67.

203 §.

Finner vederbörande befälhafvare målet rätteligen ej vara af beskaffenhet

att böra behandlas såsom disciplinmål, i ty att antingen påföljden

i det särskilda fallet ej bör stanna vid disciplinstraff, eller ock

erforderlig utredning om brottets beskaffenhet eller den angifnes straffbarhet

ej har kunnat vinnas, då skall målet öfverlämnas till krigsdomstol;

dock att i sistnämnda fall befälhafvaren, där saken pröfvas vara af

synnerligen ringa vikt och målsägande ej för vinnande af ytterligare

utredning påfordrar dess hänskjutande till krigsdomstol, må låta målet

förfalla.

204 §.

Disciplinstraff skall lämpas efter förseelsens mer eller mindre svåra

beskaffenhet, de flera eller färre försvårande eller förmildrande omständigheter,

under Indika den blifvit begången, samt den straffskyldiges uppförande

i öfrigt, hvarvid synnerligt afseende bör fästas därå, om han alltid

tillförene förhållit sig väl eller däremot oftare och för svårare förseelser

undergått straff.

205 §.

Ej må för förseelse, hvilken är att hänföra till disciplinmål och

hvarför'' den felaktige blifvit straffad, tillökning i bestraffningen sedermera

åläggas honom.

19 KAP.

Om verkställighet af disciplinstraff.

206 •§.

Disciplinstraff, som blifvit ålagdt af befälhafvare, skall, där så kan

ske, genast verkställas.

År den straffskyldige för annat brott under tilltal vid domstol, må

straffets verkställighet däraf ej hindras eller uppehållas.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

Hålles tilltalad häktad för brott, som hör till domstols upptagande,

och angifves han tillika för förseelse, hvilken må behandlas såsom disciplinmål

; då må väl disciplinstraff af befälhafvaren i vanlig ordning honom

åläggas, men ej bringas till verkställighet, innan antingen den tilltalade

varder ställd på fri fot eller utslag blifvit meddeladt i det mål, som hör

till domstolens behandling, och detta utslag vunnit laga kraft.

207 §.

Befälhafvare, som i disciplinmål ålagt straff, skall i laga ordning

befordra det till verkställighet eller, om straffet bör af annan befälhafvare

verkställas, hos denne därom göra hemställan. Tillhör den straff skyld itre

afdelning, som tagits ombord å fartyg utan att vara till tjänstgöring å

fartyget kommenderad, och har bestraffningen ålagts af afdelningens egen

befälhafvare, må bestraffningen ej å fartyget verkställas, innan fartygets

chef förklarat hinder därför ej möta.

Innan i disciplinmål ålagd bestraffning verkställes, skall befälhafvaren

eller den hans ställe företräder, antingen offentligen eller genom

skriftliga order, meddela den straffskyldige underrättelse om orsaken till

bestraffningen och om dennas beskaffenhet, så ock om hvad den straffskyldige

har att iakttaga, i händelse han med beslutet om bestraffningen icke åtnöjes.

20 KAP.

Om klagan i disciplinmål.

208 §.

Den, som blifvit genom beslut, meddeladt af befälhafvare af officers

grad eller _ rang, belagd med disciplinstraff och med beslutet ej åtnöjes,

äger att före klockan tolf å tjugonde dagen från den dag, då straffet

afslutades, ingifva sina besvär till krigshofrätten eller, om öfverkrigsrätt

trädt i verksamhet vid den afdelning af krigsmakten, dit befälhafvaren

hör, till öfverkrigsrätten; dock stånde det klaganden öppet att i stället

inom nämnda tid aflämna sina besvär till den befälhafvare, som ålagt

bestraffningen eller i hans ställe satt är; åliggande det befälhafvaren att

ofördröjligen insända besvärsskriften, försedd med påteckning om tiden för

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

dess aflemnande till honom, jämte öfriga besvärshandlingar till krigsöfverdomstolen.

Den, som blifvit genom beslut, meddeladt af befälhafvare af underofficers

grad eller rang, belagd med disciplinstraff och med beslutet ej

åtnöjes, äger att inom den tid, som i 1 mom. sägs, aflämna sina besvär,

ställda till den krigsrätt, under hvilken befälhafvaren, som ålagt bestraffningen,

lyder, till den befälhafvare, som bär att förordna krigsrätten.

Möter under fält- eller sjötåg, då afdelning af krigsmakten är detacherad,

laga hinder för besvärens ingifvande inom tid, som här ofvan

sägs, beräknas tiden, inom hvilken besvären skola ingifvas, från den dag,

hindret upphörde.

Försummar den missnöjde, hvad sålunda är föreskrifvet, hafre förlorat

sin talan.

Domstolen äger att utlåta sig, om och i hvad mån det undergångna

straffet bör räknas klaganden till last, äfvensom angående befälhafvare^

förhållande.

Utan hinder af anförda besvär skall straffet i föreskrifven ordning

verkställas.

21 KAP.

Om tillrättavisningar.

209 §.

För mindre förseelser och fel mot militär tukt och ordning, hvilka

icke finnas påkalla ansvar efter denna lag, må, på sätt och i den ordning

af Konungen närmare förordnas, såsom tillrättavisning användas:

a) varning, meddelad enskildt eller i närvaro af några den felaktiges

öfverordnade eller med honom likställda;

b) vägran, ombord å fartyg, af landpermission för viss bestämd tid,

högst trettio dagar, eller för högst sex landpermissionsdagar;

samt, för manskap dessutom:

c) åläggande för visst antal gånger, högst sex, eller för viss bestämd

tid, högst femton dagar, att utom tur förrätta handräcknings- eller andra

arbeten, som för krigsmaktens behof kunna förefalla;

d) förbud att under viss bestämd tid, högst femton dagar, vistas

utom kasernområde, läger eller däremot svarande område; och

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kung!. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 67.

e) mistning af dagaflöning eller aflöningstillägg till ett belopp af

högst fyra kronor.

Tillrättavisning, hvarom nu är sagdt, må ej användas af mer än ett

slag för samma förseelse eller fel, ej heller tillrättavisning, hvarom i c)

formäles, i något fall så användas, att genom öfveransträngning eller annan

orsak men för den felaktiges hälsa och tjänstbarhet däraf kommer.

Om tillrättavisningar, som få användas för barn, hvilka ej fyllt

femton år, därom förordnar Konungen.

Bih. till Riksd. P-rot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 50 Höft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

Förslag

till

Lag

om införande af den nya strafflagen för krigsmakten samt hvad i afseende

därå iakttagas skall.

1 §•

Den strafflag för krigsmakten, hvilken nn är antagen, skall, jämte

hvad här nedan stadgas, lända till efterrättelse från och med den 1

januari 1909.

2 §•

Genom den nya strafflagen för krigsmakten upphäfvas:

strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881 jämte alla de särskilda

nu gällande stadganden, som utgöra ändring af nämnda lag eller

tillägg däri;

81 § och 36 § 2 mom. värnpliktslagen den 14 juni 1901;

så ock hvad i öfrigt finnes i lag eller särskild författning eller i

reglementen, instruktioner eller andra särskilda föreskrifter stridande mot

den nya lagens bestämmelser.

3 §•

Förekommer i särskild författning hänvisning till straffbestämmelse,

enligt 2 § blifvit upphäfd, skall brott, hvarför sådan hänvisning är

som

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

gifven, straffas efter nya strafflagen för krigsmakten, så framt straff å

det brott däri utsättes; finnes straff å brottet däri ej utsatt, vare hänvisningen

förfallen.

4 §•

Brott, som är föröfvadt, innan nya strafflagen för krigsmakten blifva

gällande, men för hvilket dessförinnan straff ej är bestämdt genom

domstols utslag, som vunnit laga kraft eller ej öfverklagadt varder, eller

genom befälhafvares beslut i disciplinmål, skall efter nya lagen straffas,

om ''det straff, som efter densamma bör åläggas, är lindrigare än det,

som varit stadgadt i äldre lag; och skall därvid jämväl iakttagas, att,

om enligt äldre lag disciplinstraff skulle följa å brottet, disciplinstraff

enligt nya lagen skall åläggas, därest ej sådant fall är för handen, som

nedan i denna § sägs.

Har någon, innan nya strafflagen för krigsmakten blef gällande,

genom domstols utslag, som vunnit laga kraft eller ej öfverklagadt varder,

eller genom befälhafvares beslut i disciplinmål blifvit belagd med disciplinstraff,

och varder han öfvertygad att förut hafva gjort sig skyldig till

annan förseelse, därå disciplinstraff bör följa, varde straffet för båda förseelserna

bestämdt enligt äldre la°\

o Ö

5 §•

Har verkställighet af straff blifvit påbörjad, innan nya strafflagen

för krigsmakten blef gällande, men dessförinnan ej hunnit afslutas, skall

därmed fortsättas i enlighet med föreskrifterna i äldre lag, där ej här

nedan annorlunda stadgas.

6 §•

Vid verkställighet af arreststraff, som blifvit någon ålagdt, innan

nya strafflagen för krigsmakten blef gällande, men ej dessförinnan börjat

verkställas, skall iakttagas:

l:o) att arrest utan bevakning och vaktarrest verkställas så, som

angående dessa straff i nya strafflagen för krigsmakten är stadgadt; samt

2:o) att, om sträng arrest ålagts för längre tid än sex dagar, den

straffskyldige under den del af strafftiden, som öfverskjuter sex dagar,

skall hållas i ljust rum, och att i fråga om sådant straff i öfrigt skall

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

lända till efterrättelse, hvad i ofvannämnda lag är föreskrifvet om verkställighet

af vaktarrest.

'' Inträffar sådant fall, som sägs i 4 § 2 mom., lände vid straffets

tillämpning de i 42 § af nya strafflagen för krigsmakten stadgade grunder

till efterrättelse, där de tillämpliga äro.

7 §''

Har någon, efter det nya strafflagen för krigsmakten blef gällande,

begått förseelse, som ådrager arreststraff, och har dessförinnan enligt

äldre lag ålagts honom arreststraff, hvilket icke till fullo gått i verkställighet,

då skall, med tillämpning af de i 40, 41 och 42 §§ i''nya

lagen stadgade grunder, det sist ålagda straffet sammanläggas med det

tidigare ålagda eller dess återstod till ett arreststraff enligt nya lagen;

och skall därvid sträng arrest anses svara mot vaktarrest med skärpning

genom mörkt enrum; dock att, vid förvandling af sträng arrest utan

skärpning genom mistning af sängkläder till vaktarrest med skärpning

genom mörkt enrum, sistnämnda straff ej må verkställas med skärpning

genom hårdt nattläger i vidare mån, än det sist ålagda straffet förbundits

med dylik skärpning; och skall, om sträng arrest ålagts för längre tid än

sex dagar, den öfver skjutande arresttiden vid sammanläggningen anses

såsom vaktarrest utan skärpning eller, om den stränga arresten ålagts med

skärpning genom mistning af sängkläder, såsom vaktarrest med skärpning

genom hårdt nattläger.

Skall arreststraff, ålagdt enligt äldre lag, öfvergå till fängelse eller

straffarbete, galle de i sådan lag för slikt fall stadgade grunder.

Förekomma till verkställighet på eu gång flera beslut, hvarigenom

samma person blifvit fälld till straff, hvilka, efter ty i denna § är sagdt,

ej kunna jämte hvarandra verkställas, göres om förhållandet anmälan hos

krigsöfverdomstolen, som förordnar, huru straffen skola sammanläggas.

8 §•

Där nya strafflagen för krigsmakten utsätter särskild! straff för återfall

i brott, skall det straff ådömas, ändå att straffet för förra brottet

varit ådörndt efter äldre lag eller författning, så framt den brottslige

samma straff till fullo undergått.

9 §.

Är brottslig gärning föröfvad, innan nya strafflagen för krigsmakten

blef gällande, skall i fråga om tid för åtal eller för verkställande af utslag

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

eller beslut, hvarigenom straff blifvit ålagdt, afseende göras å det straff,

hvarmed brottet i nya lagen belägges, dock så att den, som efter äldre lag

är till frihet från åtal berättigad, njuter den frihet till godo, ändå att

brottet kunde åtalas efter nya lagen.

10 §.

Finnes, sedan nya strafflagen för krigsmakten blifvit gällande, tillrättavisning

böra meddelas någon för förseelse eller fel, som dessförinnan

begåtts, skall tillrättavisning enligt nya lagen meddelas.

Har verkställighet af tillrättavisning blifvit påbörjad, innan nya strafflagen

för krigsmakten blef gällande, men dessförinnan ej hunnit afslutas,

skall därmed fortsättas i enlighet med dittills gällande föreskrifter.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar och

rättegången därstädes den 11 juni 1868.

Härigenom förordnas, att nedanstående delar af förordningen om

krig-sdomstolar och rättegången därstädes den 11 juni 1868 skola erhålla

o 00

följande förändrade lydelse:

18 §.

Till krigsdomstol höra följande mål:

l:o) åtal emot dem, som lyda under strafflagen för krigsmakten

eller eljest äro underkastade straff efter samma lag, för brott, som i andra

eller tredje delen af nämnda lag omförmäles såsom straffbart, vare sig

straffet finnes utsatt där eller i sådant afseende hänvisning är gjord till

allmän lag; .

2:o) åtal för fel och förbrytelser i ämbete eller tjänst vid krigsmakten

jämväl i de fall, då den brottslige ej lyder under strafflagen för

krigsmakten eller brottet däri icke omförmäles såsom straffbart;

3:o) åtal emot dem, som lyda under strafflagen för krigsmakten, för

brott i öfrigt af hvilken beskaffenhet som helst, då de föröfvas i fält

eller inom fästning, som för annat ändamål än öfning ställes eller är ställd

på krigsfot, eller" på sjötåg i krigstid eller utom riket, såvida åtalet anställes,

medan truppen är i fält eller sjötåget varar eller fästningen fortfarande

är ställd på krigsfot; _

4:o) åtal emot krigsfånge eller emot utländsk man, hvilken vid krig

mellan främmande makter, därunder Sverige är neutralt, här i riket in
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

ternerats, förutom i de fall, som afse® under l:o), jämväl i andra fall,

såvida atalet rör brott, som begås, medan den tilltalade hålles under

militärbevakning; så ock åtal emot krigsfånge för brott, som af honom

föröfvas utom riket, ända att han ej hålles under dylik bevakning;

5:o) åtal emot dem, som lyda under strafflagen för krigsmakten, för

delaktighet i brott, som skall åtalas vid krigsdomstol, eller för underlåtenhet

att upptäcka sådant brott, ändå att nämnda lag ej är å den åtalade

delaktigheten eller underlåtenheten tillämplig; så ock åtal emot personer,

som omförmälas under 4:o), för delaktighet i brott, som skall åtalas vid

sådan domstol;

6:o) tvister om gjordt krigsbyte till lands eller uppbringning till

sjöss; samt

t :o) besvär öfver befälhafvares beslut, hvarigenom disciplinstraff

blifvit någon ålagdt.

hrån de mål, som här ofvan under l:o) och 2:o) omförmälas,

undantagas mål, som, enligt hvad särskilt är stadgadt, tillhöra domkapitels

upptagande eller, där ej sådant fall är för handen, som under

3:o) afses, böra pröfvas af kammarrätten.

I mål, som af krigsdomstol handlägges, äge den ock döma i fråga

om skadestånd, rättegångskostnad med mera, som af hufvudsaken flyter,

äfven då nämnda frågor ej samtidigt med denna afgöras.

Där inför krigsdomstol den tilltalade eller annan, som lyder under

strafflagen för krigsmakten, med smädligt yttrande i tal eller skrift eller

med hotelse eller missfirmlig gärning förolämpar domaren eller någon,

som ej lyder under nämnda lag, äge ock krigsdomstolen att därför döma

till ansvar utom i det fall, då förolämpningen blifvit begången mot enskild

person, och denne förbehåller sig att därom föra talan vid allmän

domstol.

År i särskild författning stadgadt, att undersökning i mål eller

ärende skall äga rum inför krigsdomstol, vare det gällande.

19 §.

I mål, hvarom 18 § handlar, skall, där ej i denna lag eller genom

särskild författning annorlunda bestämmes, krigsrätt rannsaka och döma;

och upptagas målen af vederbörande regements- eller stationskrigsrätt vid

det regemente eller den kår eller station, som den tilltalade tillhör

eller sonp där viss person ej tilltalad är, målet närmast angår. Om vid

den tid, då målet skall anhängiggöras, den tilltalade eller den trupp, som

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67.

målet eljest rörer, är förlagd i garnison å sådan ort eller hörer till sådan

afdelning af krigsmakten, för hvilken garnisons- eller fältkrigsrätt finnes,

tillkommer det denna att målet handlägga.

Tilltalas någon, som ej tillhör krigsmakten, och är ej sådant fall för

handen, hvarom i 24 § förmäles, upptages målet vid den krigsrätt, som

har att handlägga mål rörande den afdelning af krigsmakten, där den tilltalade

gripes eller finnes.

26 §.

Angifves någon för delaktighet i brott, hvithet vid krigsdomstol

åtalas, och är den angifne i det ifrågavarande fallet ej underkastad straff

efter strafflagen för krigsmakten; äge denna domstol väl att äfven angående

den delaktige rannsaka, men insände sedan protokollen i målet till vederbörande

allmän domstol, som öfver honom dömer.

Lag samma vare, om den, som är tilltalad vid krigsdomstol, där

yrkat för angifvelsen brottmålsansvar å person, som ej lyder under krigslag.

Varder i mål, som, hvad hufvudmannen angår, hörer till allmän

domstols upptagande, någon vid krigmakten angifven för delaktighet;

döme ock den allmänna domstolen däröfver, ändå att ansvaret skall bestämmas

efter strafflagen för krigsmakten.

37 §.

År sådant förhållande för handen, att underrätts utslag jämlikt

allmän lag skall underställas öfverrätts pröfning, värde ock då krigsrätts

utslag underställdt krigsöfverdomstols pröfning; och gifve krigsrätten därvid

till känna, hvad part har att iakttaga, där han vill i den högre rätten sig

yttra. Har utslaget meddelats af krigsrätt, som hemma i landet hållen

är, eller af krigsrätt, som lyder under öfverkrigsrätt, läte auditören inom

tjugu dagar från den dag, då utslaget gafs, till krigsöfverdomstolen insända

utslaget samt öfriga protokoll och handlingar i målet. Skall utslag

underställas, som meddelats af krigsrätt vid afdelning af armé, som utom

riket är, eller å fartyg på sjötåg, och är ej särskild öfverkrigsrätt förordnad,

åligge det auditören att inom hälften af den tid, som ofvan är nämnd,

aflämna utslaget jämte öfriga protokoll och handlingar i målet till den

befälhafvare, som förordnat krigsrätten; och insände belälhafvaren dem

med första möjliga lägenhet till krigshofrätten.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

38 §.

Har af krigsrätt handlagts mål, som tillhör krigsöfverdomstols omedelbara

pröfning, skola protokoll och handlingar i målet af auditören insändas

eller aflämnas inom den för hvarje fall i 37 § stadgade tid, räknad

från den dag, rannsakningen afslutades.

39 §.

Då mai af krigsrätt slutligen afgöres, eller af rätten till värjemålsed

dömes, gifve rätten i utslaget till känna hvad den, som vill söka ändring

i utslaget, i sådant hänseende bär att iakttag-a.

Vill någon klaga öfver annat af krigsrätt meddeladt beslut, än

nyss är nämndt, och begär häri hos rätten underrättelse om hvad i

sådant afseende iakttagas bör, varde ock därom underrättelse lämnad.

Sökes sådan underrättelse, då rätten ej sitter, varde den meddelad af

auditören.

40 §.

Besvär öfver utslag eller beslut, som meddelats af krigsrätt inom

riket, skola till krigshofrätten ingifvas före klockan tolf å tjugonde dagen

från den dag, då utslaget eller beslutet gafs; dock vare det klaganden

tillåtet att i stället inom nämnda tid aflämna sina besvär till den befälhafvare,

som förordnat krigsrätten; åliggande det befälhafvaren att ofördröjligen

insända besvärshandlingarna till krigshofrätten.

Part, som i målet hålles häktad, stånde öppet att intill besvärstidens

utgång aflämna sina besvär, där han hålles i allmänt häkte, till

Konungens befallningshafvande eller tillsyningsmannen vid häktet, men

eljest till den befälhafvare, som har uppsikt öfver häktet; och åligger det

denne att ofördröjligen insända besvärshandlingarna till krigshofrätten.

Besvär öfver utslag eller beslut, hvilket är gifvet af krigsrätt, som

hållits utom riket eller å fartyg under sjötåg, skola före klockan tolf å

tionde dagen, efter det utslaget eller beslutet gafs, aflämnas till den befälhafvare,

som förordnat krigsrätten, eller, där den klagande i målet hålles

häktad, till den befälhafvare, som har uppsikt öfver häktet; och åligge det

befälhafvaren, om klagandens vederpart i orten kan anträffas, att låta

honom undfå afskrift af besvären, med föreläggande af viss kort tid att

inkomma med förklaring däröfver till befälhafvaren, vid äfventyr att

underlåtenhet däraf ej hindrar målets afgörande; kan vederparten ej anträffas,

eller har han, sedan han erhållit del af besvären, ingifvit förklaring

eller försuttit tiden därför, bör befälhafvaren ofördröjligen insända hand
Bih.

till Piksd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 50 Häft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

lingarna i målet till öfverkrigsrätten, där sådan finnes, men eljest till

krigshofrätten och därvid tillika, för det fall att vederparten ej kunnat

anträffas, eller förklaranden försuttit tiden för förklarings afgifvande,.

därom göra anmälan.

Afse besvär, hvarom i denna § förmäles, beslut, som, där det meddelats

af allmän domstol, må utan inskränkning till viss tid öfverklagas,

vare då ej heller klagan öfver krigrättens beslut till viss tid begränsad.

Har någon af krigsrätt dömts ohörd, eller har där fällts sådant utslag,

att någon, som ej är part i målet, däraf lider förfång, galle i fråga

om tiden för anförande af besvär öfver sådant utslag, hvad i allmän lag

för slikt fall är föreskrifvet.

41 §.

Varda ej i mål, däri, enligt hvad ofvan är sagdt, talan i händelse

af missnöje skall inom viss tid fullföljas, besvär inom den tid anförda,

stånde krigsrättens utslag fast, där ej inom samma tid visas laga förfall.

Vill någon visa sådant förfall, och har utslaget meddelats af krigsrätt inom

riket, ingifve de handlingar, han vill till styrkande af förfallet åberopa,

till krigshofrätten, eller, om han är häktad, till den myndighet, som, enligt

hvad i 40 § är stadgadt, äger att i sådant fall mottaga besvär öfver krigsrättens

utslag. Har utslaget meddelats af krigsrätt, som hållits utom

riket eller å fartyg under sjötåg, varde nämnda handlingar ingifna till

den befälhafvare, dit jämlikt nyssberörda § besvär i målet böra aflämnas.

År myndighet, till hvilken, på grund af hvad nu är föreskrifvet, handlingar

till styrkande af förfall varda ingifna, befälhafvare, åligge det denne att

ofördröjligen insända handlingarna till krigsöfverdomstolen. Pröfvas förfallet

lagligt, utsätter krigsöfverdomstolen ny tid.

42 §.

I underställningsmål skall hvad i 40 och 41 §§ är stadgadt ej vinna

tillämpning. I sådant mål äge part att inom den tid och till den myndighet,

som i fråga om anförande af besvär öfver krigsrätts utslag i 40 §

för hvarje fall sägs, ingifva de påminnelser, han aktar nödiga.

43 §.

Äro hos krigsöfverdomstol besvär anförda, och finner domstolen,

åt,t någon höras bör, innan utslag fälles; infordre genast, ehvad den, som

höras skall, på fri fot är eller i häkte hålles, hans förklaring, genom

skyndsamt afgående remiss till vederbörande befälhafvare eller Konungens

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

befallningshafvande; lägge ock den, som sig förklara skall, viss tid före

att samma skyldighet fullgöra. Blifver han med sitt svar ute; gånge så,

som för slikt fall i allmän lag stadgas.

47 §''.

Har krigsöfverdomstol dömt någon till dödsstraff, skall målet, i hvad

det honom rör, underställas Konungens pröfning; och bör förty krigsöfverdomstolen

genast insända utslaget jämte protokollen och öfriga handlingar

i målet till Konungens nedre justitierevision. I afseende å delgifning

af utslaget iakttages hvad i 46 § är sagd!.

49 §.

Besvär öfver krigsöfverdomstols utslag eller beslut anföras hos

Konungen.

Besvär öfver krigshofrättens utslag eller beslut skola ingifvas till

nedre justitierevisionen före klockan tolf å trettionde dagen från den dag,

då utslaget eller beslutet delgafs klaganden, eller, där det blifvit offentligen

afkunnadt, sådant skedde. Är klaganden häktad, äge han inom

sagda tid afkunna besvärsskriften, där han i allmänt häkte hålles, till

Konungens befallningshafvande eller tillsyningsmannen vid häktet men

eljest till den befälhafvare, som har uppsikt öfver häktet; skolande besvärshandlingarna

ofördröjligen till nedre justitierevisionen insändas.

Besvär öfver utslag eller beslut, som meddelats af öfverkrigsrätt,

skola före klockan tolf å femtonde dagen, efter det klaganden erhöll del

af utslaget eller beslutet eller, där det offentligen afkunnats, sådant skedde,

aflämnas till öfverkrigsrättens ordförande eller, om klaganden hålles häktad,

till den befälhafvare, som har uppsikt öfver häktet; och har öfverkrigsrättens

ordförande eller nämnde befälhafvare att, där det kan ske, med

iakttagande af hvad i 40 § 3 mom. är befälhafvare!! föreskrifvet, infordra

förklaring från klagandens vederpart samt att därefter insända handlingarna

till nedre justitierevisionen.

Hvad i 40 § 4 och 5 mom. är stadgadt för där afsedda fall, äge

motsvarande tillämpning i fråga om klagan öfver utslag eller beslut, som

meddelats af krigsöfverdomstol.

I denna § meddelade bestämmelser galle ej om underställningsmål.

Part, som i sådant mål vill afgifva påminnelser, ingifve dem inom den

tid och till den myndighet, som i 1 och 2 mom. af denna § i fråga om

anförande af besvär för hvarje fall sägs.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

50 §.

Varda ej i mål, däri, enligt hvad i 49 § är sagdt, talan skall inom

viss tid hos Konungen fullföljas, besvär inom den tid anförda, stånde

krigsöfvcrdomstolens utslag last, där ej inom samma tid laga förfall visas.

Vill någon visa sådant förfall, ingifve de handlingar, han vill härutinnan

åberopa, till den myndighet, dit, enligt hvad i ofvan nämnda § för hvarje

fall är stadgadt, besvär i målet skola ingifvas; är den myndighet befälhafvare

eller öfver krigsrätts ordförande, åligge det denne att ofördröjligen

insända handlingarna till nedre justitierevisionen. Pröfvas förfallet lagligt,

utsätter Konungen ny tid.

51 §■

Finnes någon böra höras öfver besvär, som hos Konungen anförts,

äge hvad i 43 § för krigsöfverdomstol är stadgadt motsvarande tillämpning;

skolande vid delgifning af besvären jämväl krigsöfverdomstolens

protokoll och utslag i målet samt de i krigsöfverdomstolen af klaganden

ingifna handlingar, öfver hvilka tillfälle ej lämnats vederparten att sig

yttra, honom delgifvas.

52 §.

Har vid trupp, som i fält eller på tåg till krig är, eller ä fartyg,

som för krigsföretag är stadt på sjötåg, eller i belägrad fästning brott,

som med dödsstraff belagdt är, blifvit begånget af någon, som därför är

underkastad åtal vid krigsdomstol, och har den brottslige blifvit gripen

på bar gärning; då må, om våda för krigslydnaden eller för krigsmaktens,

fartygets eller fästningens säkerhet är att befara, såvida ej den brottslige

varder utan uppskof till straff befordrad, högste befälhafvaren pa

stället, därest han är enligt strafflagen för krigsmakten med oinskränkt

bestraffningsrätt beklädd eller är kommendant, förordna särskild krigsdomstol,

benämnd ståndrätt, att i målet rannsaka och döma. Ordförande i

den rätt vare högste befälhafvarens näste man i befälet eller, där rätten

hållas skall i fästning, den som till befäl inom fästningen näst kommendanten

berättigad är; och förordnas, utan afseende på den tilltalades grad,

till ledamöter i den rätt två officerare af minst kaptens grad, två löjtnanter

eller underlöjtnanter, två underofficerare, tre af manskapet och en auditör.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

58 §.

Ståndrätts utslag, hvarigenom någon är vorden till dödsstraff dömd,

må, sedan det blifvit öfverlämnadt till högste befälhafvaren på stället, af

honom genast till verkställighet befordras. Finner befälhafvaren sig, till

följd af inträffade förhållanden, ej böra låta verkställa utslaget, eller har

verkställighet ej följt inom tjugufyra timmar efter det utslaget afkunnades;

då skall befälhafvaren genast insända handlingarna i målet till vederbörande

krigsöfverdomstol, som med målet förfar, såsom vore ståndrättens

utslag krigsöfverdomstolens pröfning underställdt.

Annan krigsdomstols utslag, hvarigenom någon dömts till ansvar,

skall af vederbörande befälhafvare befordras till verkställighet. Hvad nu

är sagdt, galle ock om utslag, meddeladt af annan domstol än krigsdom>stol,

då därigenom någon, som är anställd vid krigsmakten och lyder under

strafflagen för krigsmakten, ådömts ansvar. År befälhafvaren af särskildt

i lag gifvet stadgande eller eljest förhindrad att utslag verkställa; öfverlämne

det till Konungens befallningshafvande.

Med utmätning för böter eller för ådömdt skadestånd må ej befälhafvare

sig befatta.

%

L) Om häktning, förvarsarrest och annat tagande i förvar.

59 §.

I fråga om häktning af den, som hör till krigsmakten, skall, utom

hvad i allmän lag stadgas om häktning, jämväl lända till efterrättelse

hvad här nedan i detta kapitel sägs.

60 §.

Rymmer någon, som. tillhör manskapet och är tjänstgöringsskyldig

vid afdelning af krigsmakten, som för annat ändamål än öfning ställes

eller är ställd på krigsfot, skall han i häkte tagas.

Lag samma vare, där någon af manskapet gör sig skyldig till olofligt

undanhållande från afdelning, hvarom i 1 mom. sägs, och undanhållandet

skett under sådana förhållanden, att han jämlikt strafflagen för

krigsmakten bör straffas såsom för rymning.

Har någon af manskapet eljest begått rymningsbrott eller gjort sig

skyldig till olofligt undanhållande under sådana omständigheter, att han

bör straffas såsom rymmare, må han i häkte tagas.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

61 §•

Har officer eller underofficer eller vid krigsmakten anställd civil

ämbets- eller tjänsteman, som är tjänstgöringsskyldig vid afdelning af

krigsmakten, hvarom i 60 § 1 mom. sägs, begått rymningsbrott eller bär

han gjort sig skyldig till olofligt undanhållande under sådana omständigheter,

att han bör straffas såsom rymmare, skall han i häkte tagas.

62 §.

Befälhafvare, hvilken, enligt hvad i strafflagen för krigsmakten är

stadgadt, i disciplinmål äger utan inskränkning utöfva bestraffningsrätt

öfver underlydande, äge beträffande dem samma befogenhet att förordna ,

om häktning, som enligt allmän lag tillkommer Konungens befallningshafvande

i afseende å för brott misstänkta personer.

Enahanda befogenhet tillkommer jämväl kommendant äfvensom fartygschef

i fråga om honom underlydande, ändå att han endast i vissa

disciplinmål äger utan inskränkning utöfva bestraffningsrätt öfver dem.

63 §.

Varder någon, som är anställd vid krigsmakten, eller värnpliktig,

medan han är i tjänstgöring, häktad efter förordnande af annan myndighet

än hans befälhafvare; göre den myndighet utan dröjsmål anmälan

därom hos den häktades befälhafvare.

64 §.

Där militärhäkte finnes, må häktad person, som är anställd vid

krigsmakten eller som häktats, medan han varit i tjänstgöring såsom

värnpliktig, eller i anledning af uteblifvande från honom i sådan egenskap

åliggande tjänstgöring, under rannsakning vid domstol hållas i sådant

häkte.

65 §.

Förman är berättigad att, då underlydande under tjänstgöring gör

sig skyldig till fel, hvarigenom krigslydnaden eller ordningen inom krigsmakten

äfventyras, och det för krigslydnadens eller ordningens upprätthållande

finnes nödigt, tillsäga den felande förvarsarrest.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

Rätt att tillsäga förvarsarrest, då det för ordningens upprätthållande

hnnes nödigt, tillkommer ock utom tjänsten förman i afseende å underlydande,

som stör allmän ordning eller ordningen inom krigsmakten.

Tillsägelse af förvarsarrest, hvarom i denna § förmärs, är allenast

ett förständigande att i arrest afbida, hvad den, som öfver den felaktig

ägei bestraffningsrätt i disciplinmål, vill i laga ordning besluta.

66 §.

Den, som fått sig tillsagd förvarsarrest, skall, om han är officer

eller underofficer, under arresttiden vistas i eget rum eller tält eller, om

så hnnes nödigt, hållas under bevakning i låst ljust rum eller i tält''och,

om han tillhör manskapet, hållas under bevakning i sådant rum eller i

tålt. Den arresterade må ej deltaga i tjänstgöring.

Då den felaktiges arresterande i låst rum eller eljest under bevakmng

kan erfordras, men han vägrar eller underlåter att efterkomma den

erhållna tillsägelsen, äger den, som anbefallt arresteringen, att genom

tjänliga åtgärder befordra densamma till verkställighet

67 §.

. ,. Äf eJ ,den’ som tillsagt arrest, själf i utöfning af bestraffningsrätt

i disciplinmål öfver den arresterade, åligger den förstnämnde att om

arresteringen genast och sist inom tjugufyra timmar afgifva rapport till

den befälhafvare, som äger bestraffningsrätten; och åligge det denne att,

sa fort ske kan, meddela beslut i ärendet.

68 §.

1 räffas underlydande, som är af starka drycker öfverlastad, inom

förläggningsområde eller å väg, gata eller annat ställe, hvarom i 11 kap.

•c! om/nna strafflagen förmärs, då må han, ändå att sådant fall, som

i 65 9 alses, ej finnes vara för handen, när hans behöriga vårdande icke

annorledes låter sig verkställa, på förmans befallning kunna tagas i förvar

och insättas i militärhäkte, till dess han återvunnit sina sinnens bruk.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

M) Allmänna bestämmelser.

69 §.

I de fall, då någon, som utan att vara krigsman lyder under strafflagen

för krigsmakten eller eljest är underkastad straff efter samma lag,

amnfves för brott, därför han vid krigsdomstol skall tilltalas, galle för

åtal emot honom, hvad här ofvan stadgadt är om åtal emot krigsman, som

är i den tjänstegrad,. hvartill den angifne enligt reglemente eller särskild

föreskrift räknas. Är viss tjänstegrad för den angifne ej bestämd, tilllärnpas

de i fråga om åtal mot manskap gällande bestämmelser.

Har krigsfånge eller utländsk man, hvilken vid krig mellan främmande

makter, därunder Sverige är neutralt, här i riket internerats, foröfvat

brott, därför han skall vid krigsdomstol tilltalas och är han officer

eller eljest af sådan tjänstegrad, att han bör lika med officer anses; vare

lag, som i 20 § om officerare sagd är.

70 §.

Ingifvas på grund af denna lag besvär eller annan inlaga i rättegång

till befälhafvare eller ordförande i öfverkngsrätt, skall a besvårsskriften

eller inlagan tecknas bevis om tiden för dess ingifvande; och

varde, där ej. enligt hvad i denna lag är föreskrift, ytterligare åtgärd

på befälhafvaren eller öfverkrigsrättens ordförande ankommer, inlagan

äfven i de fall, där ej sådant eljest är, stadgadt, ofördröjligen msand

till den myndighet, som vederbör.

71 §•

Befälhafvare, som har uppsikt öfver häkte, öfve tillsyn darofver,

att person, som där hålles häktad och vill i målet anföra besvär eller ingifva

inlaga till högre rätt eller ock göra ansökan om nåd, därvid ej ma

sakna nödigt biträde.

72 §.

I allt öfrigt, som ej här ofvan utsatt är, lände, i afseende på rättegång

vid krigsdomstol, till efterrättelse hvad i allmän lag eller särskilda

författningar om rättegång i brottmål och hvad därtill hörer finnes foreskrifvet,

där det tillämpligt är.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1909. ''

Mål, som, då denna lag träder i kraft, är hos krigsdomstol anhängig!,

skall, utan hinder åt denna lags bestämmelser, fortfarande handläggas

och afgöras af samma domstol, i den mån sådant tillkom densamma

enligt äldre föreskrifter, äfvensom i öfrigt i enlighet därmed behandlas;

dock att denna lag skall tillämpas i fråga om fullföljd af talan mot utslag

eller beslut, som meddelats efter den dag, då denna lag trädt i kraft,

samt underställning af sådant utslag, så ock beträffande förfarandet i högre

rätt, där utslag eller beslut, hvaremot talan fullföljts, meddelats efter

nämnda dag.

Bih. till Riksd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 50 Håft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.

Förslå g

till

Lag

angående ändring af 1 ocli 4 §§ i förordningen angående verkställighet

i vissa fall af straff, ådömdt genom icke laga kraft ägande utslag,

den 30 maj 1873.

Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ i förordningen angående verkställighet

i vissa fall af straff, ådömdt genom icke laga kraft ägande utslag,

den 30 maj 1873 skall erhålla följande förändrade lydelse:

1 §•

Har den, som blifvit dömd till straffarbete på viss tid eller till

fängelse eller arrest och skall hållas häktad i afbidan därå, att det öfver

honom fällda utslag vinner laga kraft, icke besvärat sig öfver utslaget

inom den för ändringssökande föreskrifna tid, eller har han före besvärstidens

utgång i den ordning, 2 § bestämmer, förklarat sig nöjd med

utslaget och villig att undergå den ådömda bestraffningen; då bör straffet

genast gå i verkställighet utan hinder af åklagares eller målsägandes

besvär.

Är utslaget af domstolen underställdt högre rätts pröfning, äger

hvad nu är sagdt ej tillämpning.

4 §•

Då fängelsestraff, som den häktade undergått, skall å straffarbete

afräknas, eller då undergånget arreststraff skall afräknas å fängelse eller

straffarbete, förfares i förra fallet enligt de i 4 kap. 6 § allmänna strafflagen

samt i senare fallet enligt de i 35 § strafflagen för krigsmakten

stadgade grunder. _

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1909.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Knngl. Majits Nåd. Proposition N:o 67.

83

Förslå g

till

Lag

angående ändring af 10 § i värnpliktslagen den 14 juni 1901.

Härigenom förordnas, att 10 § i värnpliktslagen den 14 juni 1901

skall erhålla följande förändrade lydelse:

10 §.

1. Värnpliktig, som är förlustig medborgerligt förtroende för alltid,

må ej tillhöra krigsmakten.

2. År värnpliktig förlustig medborgerligt förtroende, intill dess

viss tid förflutit från det han efter utståndet straff blifvit frigifven, må

han under samma tid ej vapenöfvas, utan skall till lämpliga arbeten vid

krigsmakten användas.

3. Har värnpliktig blifvit upprepade gånger straffad efter strafflagen

för krigsmakten, och äro omständigheterna sådana, att krigsman,

hörande till det vid krigsmakten fast anställda manskapet, kunnat i motsvarande

fall, jämlikt 30 § 3 mom. nämnda lag, skiljas från sin anställning,

då må, utan hinder af hvad nedan stadgas om de värnpliktiges fördelning

och tjänstgöringsskyldighet i allmänhet, i den ordning och i enlighet med

de närmare bestämmelser, som af Konungen meddelas, sådan värnpliktig

öfver för as till särskild afdelning af krigsmakten för att där fullgöra sin

tjänstgöringsskyldighet.

Lag samma vare ock, ifall värnpliktig, som tillhört det fast anställda

manskapet, men enligt nyssnämnda lagrum blifvit från sin anställning

vid krigsmakten skild, begår brott, som i strafflagen för krigsmakten

är belagdt med ansvar.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1909.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 7 december 1906.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

JuiILIN,

SWARTZ.

Efter gemensam beredning med cheferna för landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen

anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet

Albert Petersson i underdånighet de af särskilda kommitterade upprättade

förslag till

strafflag för krigsmakten,

lag om krigsdomstolar och rättegången därstädes,

lag om införande af den nya strafflagen för krigsmakten och den

nya lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes samt hvad i afseende

därå iakttagas skall,

ändring af 20 § regeringsformen,

lag angående ändring af 1 § i förordningen angående verkställighet

i vissa fall af straff, ådömdt genom icke laga kraft ägande utslag, den 30

maj 1873 och

lag angående ändring af 10 § i värnpliktslagen den 14 juni 1901;

öfver hvilka förslag krigshofrätten blifvit hörd och, efter det chefen

för generalstaben med flera myndigheter i krigshofrätten lämnats tillfälle

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungi. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 67.

att yttra sig öfver förslagen, afgifvit utlåtande, hvarjemte Svea hofrätt

inkommit med infordradt utlåtande öfver förslaget till lag om krigsdomstolar

och rättegången därstädes, i hvad samma förslag anginge krigshofrättens

organisation.

Efter att hafva redogjort för innehållet af berörda förslag samt afgift

yttranden och utlåtanden anförde departementschefen:

»Hvad som i dessa förslag, Indika i flera afseenden väsentligen

afvika från den nuvarande lagstiftningen, i främsta rummet ådrager sig

uppmärksamhet, är otvifvelaktigt bestämmelserna angående disciplinstraffen

samt organisationen af de militära domstolarna, frågor, som båda å detta

område af lätt insedda skäl äro af synnerlig vikt. Såsom af den lämnade

redogörelsen framgår, hafva emellertid redan bland de kommitterade själfva

meningarna visat sig ganska delade i berörda frågor, och krigshofrätten

liksom det öfvervägande flertalet af de öfriga myndigheter, som yttrat sig

öfver förslagen, hafva ock mot de föreslagna nya bestämmelserna i dessa

delai‘ riktat en ingående kritik, som utmynnat i ett mer eller mindre bestämdt

afstyrkande af desamma.

Vid granskningen af de anmärkningar, som mot ifrågavarande bestämmelser

sålunda framställts, bär jag kommit till den uppfattningen, att

nämnda anmärkningar äro i många hänseenden befogade, i följd hvaraf en

omarbetning af förslagen befunnits erforderlig, innan vidare åtgärd med

desamma företagits. En sådan omarbetning har dessutom påkallats, förutom

af smärre detaljanmärkningar, jämväl, såvidt strafflagsförslaget angår,

af åtskilliga ändringar, som vid tiden för förslagens afgifvande eller sedermera

vidtagits i den allmänna strafflagen samt nu gällande strafflag för

krigsmakten.

o

Den omarbetning af förslagen, som af dessa anledningar betingats,

bär emellertid för närvarande begränsats till att endast omfatta strafflagsförslaget.

Det ligger i sakens natur, att vid en omarbetning af förslaget

rörande domstolsorganisationen åtskilliga synpunkter, särskildt de

ekonomiska, måste beaktas, livilka vid behandlingen af strafflagsförslaget

äga ringa eller ingen betydelse. För att vid sådant förhållande icke

onödigtvis uppehålla den fortsatta behandlingen af sistnämnda förslag,

hvilket för öfrigt redan i och för sig är af den omfattande beskaffenhet,

att dess behandling såsom fristående förslag synes både berättigad och

ändamålsenlig, har därför frågan om ändrad organisation af de militära

domstolarna och hvad därmed står i samband tills vidare förbigåtts, hvarjämte

af rättegångsförslaget i öfrigt för närvarande endast upptagits de

delar, som direkt sammanhänga med strafflagsförslaget eller eljest af särskilda

anledningar ansetts redan nu böra framläggas.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

Det torde dessutom böra påpekas, att, äfven om man, trots de betänkligheter,

som tvifvelsutan kunna förekomma mot den af kommittén föreslagna

dom stolsorganisationen, likväl skulle anse sig böra godkänna kommitténs

principer härutinnan såsom en utväg att utan alltför stegrade kostnader

tillföra krigsrätterna den ökade juridiska kompetens, som allmänt befunnits

önskvärd, den nuvarande tidpunkten, innan den nya härordningen ännu

blifvit fullständigt genomförd och förläggningsorterna för samtliga truppförbanden''

slutligen bestämts, i alla händelser synes mindre lämplig för

framläggande af ett förslag, som innebär utbytande af den nuvarande anordningen

med afseende å krigsrätterna mot en organisation, som grundas

å krigsmaktens indelning i ett fåtal jurisdiktioner med territoriellt bestämda

distrikt. Hvad särskildt angår förslaget att ombilda krigshofrätten till en

afdelning vid Svea hofrätt, synes det desto mera tvifvelaktigt, om en .sådan

åtgärd bör för närvarande vidtagas, som, enligt hvad tillgängliga statistiska

siffror utvisa, alltsedan 1901 års härordning börjat träda i kraft, målens

antal i krigshofrätten år efter år icke obetydligt ökats.

För den omarbetning af ifrågavarande lagförslag, som sålunda inom

justitiedepartementet ägt rum, hafva med Eders Kungl. Maj:ts tillstånd

varit till biträde inom departementet kallade öfversten och sekundchefen

för Svea lifgarde C. L. M. Rosenblad och kaptenen vid Svea artilleriregemente

P. A. L. R. Hammarskiöld samt kommendören G. Dyrssen och

kommendörkaptenen grefve C. A. Wachtmeister. Såsom resultat af detta

arbete föreligger dels ett omarbetadt förslag till ny strafflag för krigsmakten

jämte förslag till lag om införande af nämnda lag samt hvad i

afseende därå iakttagas skall, dels ock förslag till lag angående ändring i

vissa delar af förordningen om krigsdomstolar och rättegången därstädes

den 11 juni 1868.

Vidkommande till en början förslaget till ny

Strafflag för krigsmakten

innefattar detta — frånsedt smärre ändringar i ordalagen af öfvervägande

redaktionell art, för hvilka någon närmare redogörelse icke torde erfordras

— i hufvudsak följande skiljaktigheter från kommitténs förslag.

1 kap.

I 1 §, som bestämmer, hvilka som hänföras till krigsmän, har till

en början spel med fast anställning vid krigsmakten uteslutits ur uppräk
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

ningen i 2:o) enligt kommittéförslaget. Härmed åsyftas emellertid ingen

ändring i sak i hvad nämnda förslag, i öfverensstämmelse med nuvarande

lag, härutinnan innehåller. Anledningen till den vidtagna uteslutningen

är endast, att, då enligt den nuvarande organisationen af truppförbandens

tast anställda musikpersonal den del däraf, som tillhör manskapsgraden,

synes vara att hänföra under manskap med fast anställning vid krigsmakten,

liksom den öfriga delen af samma personal torde falla under bo)

i denna §, särskild! omnämnande härstädes af ifrågavarande personal ansetts

obehöflig!.

Mot förslaget att de värnpliktige skulle hänföras till krigsmän, äfven

da de under lärd till eller från sin tjänstgöringsort ej stå under militärbetäl,

hafva åt reservanter inom kommittén, med hvilka krigshofrätten

instämt, anförts så tungt vägande skäl, att nämnda bestämmelse ansetts

böra ur förslaget utgå.

. Kommittén har vidare föreslagit, att de värnpliktige, utom i öfrma

Sillskildt angifva fall? jämväl eljest skulle hänföras till krigsmän, därest de

uppträda i _ militär tjänstedräkt, dock att detta endast skulle gälla under

tjugofyra timmar, innan de med anledning af förestående tjänstgöring

skulle ställas under militärbefäl, och under lika lång tid, sedan de efter

Slutad tjänstgöring upphört att stå under sådant befäl. Detta förslå»- synes innebära en principiellt riktig tanke. Att iförandet af uniform

bör för värnpliktig medföra vissa militära skyldigheter, särskilt lydnadspbkt

mot uniformerad krigsman af högre tjänstegrad, då denne ger

någon föreskrift i afseende å den allmänna ordningens upprätthållande,

måste äfven för den värnpliktige själf, ligga nära till hands. En öfverordnad,

som meddelar en dylik föreskrift, synes ock med fullt skäl kunna

påräkna att blifva åtlydd af hvarje underordnad, som uppträder i uniom

denne är en värnpliktig, som icke är i tjänstgöring, ett

förhållande, hvarom den öfverordnade näppeligen alltid kan hafva anledning

att söka på förhand gorå sig förvissad. Det skulle för öfrio-t ur

disciplinär synpunkt lått kunna medföra betänkliga påföljder, om eu uniformerad

värnpliktig, som gör sig skyldig till våld, förolämpning eller

annat lnsubordmationsbrott mot öfverordnad, icke härför skulle drabbas

af enahanda ansvar som krigsmän i allmänhet. En bestämmelse, att

värnpliktig, som är iförd uniform, är underkastad militär jurisdiktion

återfinnes ock i flera utländska krigslagar.

Godkänner man sålunda den princip, som uttalats i kommitténs

förevarande förslag, synes emellertid inkonsekvent att uppställa den af

kommittén föreslagna tidsbegränsningen. Väl är sant, att en föreskrift

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 67.

af ifrågavarande innehåll skulle få praktisk betydelse i framstå lummet

vid tid närmast före tjänstgörings början och efter dess

naturligtvis kan inträffa, att en värnpliktig äfven vid andra tillfallen upp

träder i uniform, synes regeln höra gälla utan någon tidsbegränsning, he

hvarje sådan måste blifva godtycklig. _ ... , „QTio

'' Att häri skulle ligga en utvidgning af den militära strafflag

giltighetsområde utöfver tillbörliga gränser, synes ej med fog kunna påstås.

Antalet värnpliktige, som förskaffa sig egna uniformer är i regeln

försvinnande litet.'' »gon skyldighet för värnplikt,ge åt utom tjänsten

bära uniform förefinnes i alla händelser icke. Det skulle sålunda helt

och hållet bero af den värnpliktige själf, om han pa grund af de

föreslagna bestämmelsen blefve att anse som krigsman, slutligen ar sja tklart,

att med det i förslaget använda uttrycket militär tjänstedrak.

åsyftas fullständig dylik dräkt.

Under 4:o) i denna § har kommittén upptagit sjökrigsskolans kadetter

och skeppsgossar vid flottan. Båda dessa grupper hafva emellertid

ansetts böra ur förslaget utgå. . ..., fer-aW

Hvad sjökrigsskolans kadetter angår, innebar kommitténs förslag,

att jämväl eleverna i skolans tre lägsta klasser skulle komma att hänföras

till krigsmän. De skäl, som af kommittén härför anförts, synas dock föga

hållbara Under instämmande med de kommittéledamöter, som reserverat

sia i denna del, hafva ock såväl t. f. stationsbefälhafvaren vid flottans

station i Stockholm som krigshofrätten motsatt sig förslaget härutinnan.

En förändring i nuvarande förhållanden, enligt hvilka sjökadett omedelbar

före uppflyttning till skolans 4:e landklass befordras till underofticerskorpnal

och derigenom såsom hörande till det vid krigsmakten fast anstalta

manskapet, blir att anse såsom krigsman, synes dessutom för narvarand

vara desto mindre påkallad, som vid en blifvande omorganisation af sjo

krigsskolan det icke synes osannolikt, att skolans lägsta klasser komma

att indB™|^ande anledningen till att skeppsgossar vid flottan ur förslaget

uteslutits, gäller detsamma, som _ ofvan beträffande spel ^nå *

anförts. Skeppsgossarne insättas i nummer och fördelas å kompani» .c

som öfrigt vid flottan anställdt manskap, dit de Jämväl enligt^ det

flottan o-ällande reglemente hänföras. De törel; vara krigsman ledai p.

grund af 2:o) i denna paragraf och behöfva sålunda ej särskild! omforma as.

I uppräkningen i 1 § 4:o), hvilket moment motsvarar 5:o) i kommittéförslaget,

har tillagts ridare, en yrkesgrupp, som jämväl plåga! för

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

kustartilleriets räkning förhyras, men som svårligen torde kunna hänföras

under de i momentet förut uppräknade grupper. Den delvis förändrade

lydelse, som momentet i fråga i öfrigt erhållit, afser att förekomma den

missuppfattning af ifrågavarande stadgande, som å vissa håll yppats, att

därunder skulle innefattas jämväl till tjänstgöring i land på grund af särskild!

aftal antagen personal vid flottan eller kustartilleriet.

I 1 § 6:o) i kommittéförslaget hafva såsom krigsmän upptagits »de,

som för vinnande af officers- eller underofficersbeställning vid krigsmakten

för sin utbildning tjänstgöra därstädes». Detta moment, som saknar direkt

motsvarighet i nuvarande lag, har emellertid, enligt hvad kommittén själf

vitsordar, ingalunda den räckvidd, som formuleringen angifver. Det har

sålunda till en början ej alls afseende på armén. Officers- och reservofficersvolontärer

äro, liksom öfriga volontärer, samtliga hänförliga under manskap

med fast anställning vid krigsmakten. Utom volontärer finnas inga,

SQm för vinnande af officers- eller underofficersbeställning vid armén för

sin utbildning tjänstgöra därstädes. Hvad flottan angår, åsyftas, såsom af

det föregående framgår, hvarken sjökrigsskolans kadetter eller skeppsgossekåren.

Återstå sålunda reservofficersaspiranter vid flottan, kadettaspiranter

och kadetter vid kustartilleriet samt s. k. extra kadetter vid flottan, Indika

samtliga fyra grupper enligt kommitténs uppfattning på grund af nu

gällande bestämmelser icke kunna hänföras till krigsmän.

Hvad angår reservofficersaspiranterna vid flottan och kadetterna vid

kustartilleriet, har emellertid denna kommitténs uppfattning mötts af gensagor.

Reservofficersaspiranterna vid flottan, hvilka motsvara reservofficersvolontärerna

vid armén, äro uppförda å stat till bestämdt antal samt

räknas till flottans reserv. Den omständigheten, att reservofficersvolontärerna

vid armén finnas upptagna å hvarje särskild! regementes stat och

därigenom närmare anknutits till arméorganisationen i öfrigt, medan

reservofficersaspiranterna vid flottan bilda en afdelning för sig inom

flottans personal, synes ej utgöra berättigad anledning till, att de senare

böra anses i ifrågavarande hänseende intaga annan ställning än de förra.

Enda skillnaden torde vara, att reservofficersaspiranterna, som hafva underofficers

grad, på grund af 1 § l:o) böra hänföras till krigsmän, medan reservofficersvolontärerna,

som tillhöra manskapsgraden, äro krigsmän på grund

af 2: o) i samma paragraf. Kadetterna vid kustartilleriet motsvara officersvolontärer

vid armén. De placeras efter antagandet på Vaxholms kustartilleriregemente

och insättas i nummer därstädes vid tjänstgöringens början.

I likhet med officersvolontärerna vid armén torde de således vara att hänföra

till det fast anställda manskapet och följaktligen på grund af 1 § 2:o) att

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 50 Håft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

anse såsom krigsmän. För dessa två nu omförmälda grupper skulle sålunda

det föreslagna nya momentet vara öfverflödigt.

Beträffande de återstående tvenne grupperna, kadettaspiranterna vid

kustartilleriet och extra kadetterna vid flottan, är ostridigt, att de enligt

gällande bestämmelser ej äro att anse som krigsmän. Båda dessa grupper

äro under de tider, de tjänstgöra vid krigsmakten, underkastade enahanda

disciplinära straffbestämmelser, som för närvarande gälla för eleverna, i

sjökrigsskolans lägre klasser. Den tjänstgöring, som åligger aspirant. vid

kustartilleriet, är helt kort, endast två månader, och utgör hufvudsakligen

en förberedelse till den examen, som föregår antagandet till kadett. Extra

kadetterna vid flottan skola visserligen undergå en något längre tids öfning,

innan de antagas till kadetter vid sjökrigsskolan, men å andra sidan är

denna anordning af rent tillfällig och öfvergående natur. Något särskild!

behof att ändra kadettaspiranternas och extra kadetternas ställning

i förevarande afseende lärer ej heller hafva yppats. Om, såsom nu föreslås,

eleverna i sjökrigsskolans lägre klasser bibehållas i sin nuvarande

ställning, enligt hvilken de icke lyda under krigslagarna, synes detsamma

fortfarande böra gälla äfven beträffande kadettaspiranterna och extra kadetterna.

Hela detta moment har därför i det omarbetade förslaget uteslutits.

Utom det fältgendarmen- och fältpolisväsende, som enligt gällande

fälttjänstreglemente skall finnas vid fälthären för ordningens upprätthållande

inom krigsskådeplats, skall enligt upprättade mobiliseringstabeller vid mobilisering

af kustpositionerna där anordnas ett polisväsende. Vidare förutsattes

1 det den 2 augusti 1906 utfärdade etappreglementet upprättande

af ett etappolisväseride för ordningens öfvervakande inom etappområde.

Då af enahanda skäl, som af kommittén anförts beträffande de till fältgendarmen-

och fältpolisväsendet hörande personer, jämväl.de, som tillhöra

polisväsendet vid mobiliserad kustposition eller etappolisvåsendet eller

eljest tillhöra sådant polisväsende, som kan komma att anordnas vid mobiliserad

afdelning af krigsmakten, torde böra hänföras till krigsmän, har

5:o) i det omarbetade förslaget, hvithet moment motsvarar 9:o) i kommitténs

förslag, erhållit en allmännare affattning.

Enligt hvad i kommitténs motiv uttalats, skulle, enligt kommitténs

åsikt, under det i förslaget liksom i nuvarande lag använda uttrycket

»officerare och underofficerare vid krigsmakten» inbegripas äfven officerare

och underofficerare, anställda öfver stat vid regemente eller kår eller tillhörande

reserverna, liksom ock officerare, som, utan att tillhöra visst

regemente eller kår, kvarstå i armén. Likaså skulle till manskap med

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kurtgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.

91

fast anställning vid krigsmakten räknas äfven manskap, som antagits öfver

stat vid regemente eller kår eller tillhör reserv vid krigsmakten.

Då den princip, som af kommittén sålunda uttalats, är af synnerlig

vikt, har det synts angeläget, att densamma måtte komma till uttryck i

själfva lagen I anledning häraf har till 1 § fogats ett tillägg af innehåll,

att under l:o) och 2:o) innefattas icke blott personal med beställning på

stat vid krigsmakten utan jämväl öfvertalig personal samt personal, tillhörande

krigsmaktens reserver.

Hvilken den personal är, som i tillägget åsyftas, finnes, hvad armén

angår, närmare angifvet i de den 9 februari 1906 utfärdade nådiga förordningar

angående arméns reserver af befäl och civilmilitär personal samt

angående arméns öfvertaliga personal. Härvid torde bemärkas, att då enligt

den förstberörda af nämnda båda förordningar till officers- och underofficerspersonalen

vid regementes reserv räknas, bland andra, officerare

och underofficerare, hvilka med rätt till fyllnadspension afgått från beställning

på stat, hvad i kommitténs motiv uttalats därom, att f. d. officerare

och underofficerare, hvilka afgått ur tjänsten med dylik pension,

icke, med mindre de vid krig eller mobilisering inkallas till tjänstgöring,

äro att hänföra under uttrycket »officerare och underofficerare vid krigsmakten»,

äger giltighet endast beträffande sådana med fyllnadspension afgångna

officerare och underofficerare, å hvilka berörda förordning icke har

tillämplighet.

Hvad flottan angår, finnes i reglementet för flottan, Del I § 17, angifvet,

hvilka som tillhöra flottans reserv. För det till flottan hörande

kustartilleriets räkning finnas motsvarande bestämmelser i Del III § 8 af

samma reglemente.

Slutligen torde i detta sammanhang böra beröras frågan angående

den till lots- och fyrinrättningarna hörande personalens samt officerarnes

vid väg- och vattenbyggnadskåren ställning till krigslagarna. Såsom af

det omarbetade förslaget framgår, har därigenom ingen ändring skett i

hvad kommittén i detta afseende hemställt. Lots- och fyrinrättningarnas

personal samt officerarne vid väg och vattenbyggnadskåren skulle sålunda,

i händelse förslaget antages, hänföras till krigsmän, endast då de äro i

tjänstgöring vid krigsmakten, hvarjämte de på grund af 7 § skulle vara

underkastade straff enligt strafflagen för krigsmakten jämväl i de i 5 och

11 kapitlen särskild!, omförmälda fall. Visserligen har af lotsstyrelsen samt

chefen för väg- och vattenbyggnadskåren i deras till krigshofrätten afgifna

yttranden uttalats betänkligheter mot en dylik anordning, men dessa betänkligheter

synas ej kunna tilläggas någon afgörande betydelse. Hvad

särskild! angår väg- och vattenbyggnadskåren, torde böra erinras om de

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

sträfvande]!, som på senare tider gjort sig gällande i syfte att med anställning

i nämnda kår måtte förenas anställning såsom officer i fortifikationens

reserv. I den mån dessa sträfvanden vinna framgång, blifva officerarne i vägoch

vattenbyggnadskåren krigsmän i likhet med öfriga officerare, som tillhöra

krigsmaktens reserver, och lyda såsom krigsmän under chefen för

fortifikationen. Att vid sådant förhållande samtidigt bibehålla den nuvarande

anordningen, enligt hvilken väg- och vattenbyggnadskårens officerare

i sin nämnda egenskap, hvad disciplin, subordination och ansvarsbestämmelser

för tjänstefel angår, äro underkastade krigslagarna och såsom

krigsmän lyda under chefen för väg- och vattenbyggnadskåren, synes innebära

en oegentlighet.

Af det yttrande, hvilket den 7 oktober 1881 afgafs till statsrådsprotokollet

af dåvarande chefen för justitiedepartementet, framgår, att

ifrågavarande båda kårer vid nämnda tid ej ansågos tillhöra krigsmakten.

Sedermera har genom förordningen angående personalens vid lots- och

fyrinrättningarna tjänstgöringsskyldighet vid flottan den 29 november 1901

föreskrifvits, att sagda personal, med undantag af de med kontrakt anställda

vaktarna vid smärre ledfyrar, skall under hela sin tjänstetid vid lotsverket

tillhöra flottans reserv, och enligt den i det föregående omförmälda förordningen

angående arméns öfvertaliga personal den 9 februari 1906 räknas

till nämnda personal äfven officerarne vid väg- och vattenbyggnadskåren,

»i den mån det följer af de om denna kår gällande särskilda bestämmelser».

Då nu enligt det föreslagna tillägget till 1 § all militär reserv och öfvertalig

personal skulle såsom sådan vara hänförlig till krigsmän, förutsätter

ett godkännande af förslaget i den del, hvarom nu är fråga, upphäfvande

af nyssberörda bestämmelser, hvilka för öfrigt äro af rent formell natur

och icke på något sätt sammanhänga med de nu gällande bestämmelser,

som reglera nämnda kårers tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten. Härigenom

komma ock lots- och fyrpersonalen med angifna undantag samt officerarne

vid väg- och vattenbyggnadskåren i det afseende, hvarom nu är

fråga, i väsentligen samma ställning som de värnpliktige, med hvilka de

jämväl torde vara närmast jämförliga.

Enligt den formulering, kommittén gifvit 2 §, skulle inom det till

flottan hörande kustartilleriet, liksom inom armén, förmanskap på grund

af högre tjänstegrad endast förefinnas inom hvarje särskildt regemente för

sig. Då emellertid organisationen af kustartilleriet, i likhet med hvad som

gäller om flottan i öfrigt, är grundad därå, att kustartilleriet såsom sådant

utgör en enhet, och personalens fördelning å de tvenne kustartilleriregementen,

som för närvarande finnas, närmast motsvarar fördelningen af

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

flottans ötriga personal å de olika stationerna, har denna paragraf omformulerats,

så att kustartilleriet i det afseende, hvarom här är fråga, likställts

med flottan i öfrigt.

Mot den af kommittén föreslagna lydelsen å 4 § har af krigshofrätten

med flere, anmärkts, att det synes föga förenligt med den militära

strafflagens natur att i den definition på mobiliserad afdelning, som i denna

paragraf meddelats, införa begreppen anfalls- och försvarskrig. Riktigheten

af denna anmärkning synes obestridlig. I hvilka fall rikets krigsmakt eller

afdelning däraf må ställas på krigsfot, är en fråga, som det ej tillkommer strafflagen

för krigsmakten att besvara. Då det därför gäller att i denna paragraf

angifva, hvad som bör förstås med mobiliserad afdelning, och härigenom på

samma gång afgöra, när de i lagen förekommande bestämmelser, som hafva afseende

å dylik afdelning, skola vinna tillämpning, torde det faktiska förhållandet,

att krigsmakten eller afdelningen däraf ställes eller är ställd på krigsfot,

oberoende af anledningen härtill, vara den enda synpunkt, som bör komma

i betraktande. Utgår man från denna uppfattning, synes emellertid själfklart,

att undantag bör göras för det fall, att s. k. försöksmobilisering

föreligger, så att afdelning af krigsmakten, som endast för öfning ställes

eller är ställd på krigsfot, icke blir att anse som mobiliserad i den mening,

hvari nämnda uttryck fattas i denna lag.

Då fästning, utan att mobiliseringsorder erhållits, af kommendanten

förklaras i krigstillstånd eller, såsom motsvarande term lyder i det för

kustartilleriet gällande reglemente, i belägringstillstånd, åligger det kommendanten

att vidtaga alla erforderliga åtgärder för fästningens försättande

i fullt försvarsdugligt skick. Att detta innebär fästningens försättande

å krigsfot, framgår, bland annat, af en bestämmelse i kustartilleriets

reglemente, att belägringstillståndet upphör vid återgång till fredsfot. En

fästning är följaktligen under sådana omständigheter att enligt denna lag

anse såsom mobiliserad, äfven om mobiliseringsorder ej utfärdats.

2 kap.

I 6 § 2:o) har kommittén bland de vid krigsmakten anställda

civila ärnbets- och tjänstemän, hvilka undantagits från att lyda under

strafflagen för krigsmakten, upptagit äfven domare i krigsdomstol. Med

hänsyn till att den nuvarande militära domstolsorganisationen skulle

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

tills vidare lämnas orubbad, har detta undantag ansetts höra för närvarande

utgå.

Af enahanda skäl, som ofvan anförts beträffande det föreslagna tilllägget

till 1 §, har till denna paragraf fogats ett tillägg af innehåll, att

under 2:o) innefattas icke blott civila ämbets- och tjänstemän med beställning

på stat vid krigsmakten, utan jämväl dylika ämbets- eller tjänstemän,

hvilka tillhöra krigsmaktens öfvertaliga personal eller dess reserver. I fråga

om hvilken personal, som här åsyftas, må hänvisas till de vid redogörelsen

för tillägget till 1 § i sådant hänseende åberopade författningar.

Då de civilmilitära beställningar, hvartill enligt gällande bestämmelser

utnämning sker i reserven, samtliga synas vara att anse som tjänstemän

och det med denna uppfattning befunnits öfverflödigt att i 6 § 3:o)

omnämna reserv vid krigsmakten, har bestämmelsen härom i det omarbetade

förslaget uteslutits.

Uti ifrågavarande moment har kommittén undantagit, bland andra,

civile betjänte vid militära sjukhus. Med hänsyn till den militära organisationen

af dylika sjukhus har emellertid befunnits olämpligt att sträcka

detta undantag längre än till sjuksköterskor och öfrig vid dylika sjukhus

anställd kvinnlig betjäning.

I 6 § 4:o) hafva vid omarbetningen uteslutits »extra vaktmästare vid

marinintendenturkåren», då sådana extra vaktmästare hvarken för närvarande

finnas eller ens enligt gällande reglemente kunna finnas. I samma moment har

däremot på hemställan af krigshofrätten in. fl. tillagts vid truppförbanden

anställda maskinister, eldare och handtverkare. Maskinister och eldare anställas

vid belysnings-, värme-, tvätt- och kokinrättningar vid arméns

truppförband. Handtverkare anställas vid de verkstäder af olika slag, som

finnas inrättade inom kasernetablissementen. Dessa anställningar äro ej

uppförda på stat, i hvithet fall de skulle vara hänförliga under 3:o), utan

grunda sig på kontrakt upprättade med vederbörande truppförbands förvaltning.

Maskinister och eldare hafva i regel bostad inom kasernetablissementen.

Af militära skäl har befunnits nödigt, att äfven denna personal

ställes under krigslagarna. Att bär medtaga äfven civila hästskötare, såsom

krigshofrätten jämväl hemställt, har dock ansetts olämpligt, då dessa ej

äro anställda vid krigsmakten.

Sedan kommitténs betänkande afgifvits, har den 13 oktober 1905

utfärdats nådig kungörelse angående, bland annat, antagning och utbildning

af mariningenjörselever och mariningenjörsaspiranter. Då i anled
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

ning häraf eu ändring af 6 § 5:o) nödvändiggjorts, har det ansetts

lämpligt att gifva detta lagrum en allmännare affattning, hvarigenom en

hvar, som, på grund af nu gällande eller framdeles blifvande bestämmelser,

för vinnande af civil ämbete- eller tjänstemannabefattning vid krigsmakten

för sin utbildning tjänstgör därstädes, ställes under krigslag.

Då det, såsom framställda anmärkningar gifva vid handen, ej torde

med önskvärd tydlighet framgå, att under 6 § 6:o) innefattas äfven sådan

civilmilitär personal, som i 2:o) och 3:o) undantagits, däribland jämväl vid

krigsmakten anställda präster, har en omredigering af detta moment till

innehållets förtydligande ansetts erforderlig, och har det härvid funnits

lämpligt att sammanslå detta moment med nästföljande till ett moment.

I 8 § i kommittéförslaget stadgas, -bland annat, att enhvar, som, 8 §

medan han vistas å krigsskådeplats eller af krigsmakten ockuperadt område,

gör sig skyldig till brott enligt vissa uppräknade paragrafer i strafflagen

för krigsmakten, skall straffas efter nämnda lag, ändå att han eljest icke lyder

under densamma. Då emellertid en fästning, fastän icke belägen å krigsskådeplats,

likväl kan förklaras i belägringstillstånd, och fästningen i sådant fall synes

i det afseende, hvarom i denna § är fråga, böra likställas med krigsskådeplats

eller af krigsmakten ockuperadt område, har ett tillägg till paragrafen

i sådan riktning befunnits önskvärdt. Då härvid i det omarbetade

förslaget användts uttrycket »fästning, som förklarats i belägringstillstånd»,

bär med »fästning» här liksom på öfriga ställen i lagen afsetts att beteckna

hvarje befästning, större eller mindre, eller grupp af befästningar, som

icke är af blott tillfällig natur och för hvilken särskild kommendant eller

annan därmed likställd befälhafvare finnes. Uttrycket »belägringstillstånd»

är här taget i den mening, detta uttryck har enligt det för kustartilleriet

gällande reglemente, och har, såsom redan i det föregående vant anledning

att påpeka, hvad armén angår, sin motsvarighet i det i fälttjänstreglementet

använda uttrycket »krigstillstånd». Sistnämnda reglemente använder

visserligen jämväl uttrycket »belägringstillstånd», men inlägger däri

en annan betydelse än den, samma uttryck har i kustartilleriets reglemente.

Det nu föreslagna tillägget till 8 § förutsätter naturligtvis, för att kunna

likformigt tillämpas, att omförmälda reglementen uti ifrågavarande hänseende

bringas i nödig öfverensstämmelse med hvarandra.

Sedan kommittéförslaget afgifvits, har 7 § i nu gällande strafflag 14 §

för krigsmakten genom lag den 27 april 1906 undergått den ändring, som

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

16 §.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

betingats af unionsupplösningen. I det omarbetade förslaget har motsvarande

14 § upptagits med den förändrade affattning, som 7 § i nuvarande

lag sålunda erhållit, därvid emellertid, i enlighet med kommitténs

förslag, det nuvarande uttrycket »enhvar vid svenska krigsmakten anställd»

utbytts mot »enhvar, som tillhör svenska krigsmakten».

3 kap.

I 16 § 3 mom. möter för första gången det såväl i nuvarande lag som

i förslaget flerstädes använda uttrycket »i fält». Någon definition å detta

uttryck återfinnes emellertid icke i förslaget lika litet som i nuvarande lag.

1 det förslag till lag om krigsdomstolar och rättegången därstädes, som afgafs

af den af” Eders Kungl. Maj:t den 20 december 1895 tillsatta kommitté

för revision af den militära rättegångsordningen, innehöll 5 § ett stadgande,

att afdelning af krigsmakten skulle anses vara i fält, då den befunne sig

inom krigsskådeplats eller å fästning, som särskildt förklarats i krigstillstånd.

" I det utlåtande, som krigshofrätten afgaf öfver nämnda förslag,

anmärktes, att denna definition vore föga tillfredsställande, då den för mycket

hänförde sig till territoriella förhållanden och ej toge tillbörlig hänsyn därtill,

huruvida vid afdelningen i fråga fältförhållanden faktiskt vore rådande eller

icke. I nuvarande lag har på ett par ställen med »trupp, som är i fält» likställts

»trupp, som är under tåg till krig». Sistnämnda uttryck har emellertid

å motsvarande ställen i förslaget uteslutits såsom obehöflig!, hvaraf sålunda

framgår, att enligt kommitténs uppfattning jämväl trupp, som befinner

sig under tåg till krig, bör anses vara i fält. Under detta uttryck synes

följaktligen höra innefattas hvarje truppafdelning, som i anledning af inträffadt

eller befaradt krig lämnat sin vanliga förläggningsort. Hvilken

betydelse man än inlägger i begreppet »i fält», synes dock uppenbart,. att

detsamma föga lämpar sig att användas om besättningstrupper å fästning.

Å flera ställen — såväl i nu gällande lag som i förslaget — där nämnda

uttryck förekommer, likställes ock därmed »belägrad fästning» eller »fästning,

som förklarats i belägringstillstånd». Äfven i den paragraf, hvarom

nu är fråga, synes ett tillägg i dylik riktning erforderligt och, med hänsyn

särskildt till formuleringen af 52 § i förordningen om krigsdomstolar

in. m., har det befunnits lämpligt att i detta syfte efter orden »i fält»

inskjuta »eller i belägrad fästning».

Jag öfvergår härefter till de föreslagna nya bestämmelserna angående

disciplinstraffen. Den första fråga, som härvid framställer sig till bosva
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

97

rande, eller frågan om disciplinstraffens arter sammanhänger på det närmaste

med eu annan fråga, nämligen, huruvida jämte disciplinstraff äfven

s. k. tillrättavisningar böra stå till buds gent emot militära förseelser och

fel, samt, om denna fråga besvaras jakande, Indika slag af tillrättavisningar,

som böra finnas. Tillrättavisningar få enligt nu gällande lag användas

för mindre förseelser och oarter, som icke finnas påkalla ansvar

efter strafflagen för krigsmakten. De äro sålunda, såsom jämväl af själfva

namnet angifves, icke att hänföra till straff i egentlig mening samt kunna

meddelas äfven af lägre befälhafvare än af dem, som tillerkänts bestraffningsrätt

i disciplinmål, hvarjämte frågan om behörigheten af en meddelad

tillrättavisning, i motsats mot hvad som gäller angående disciplinstraffen,

icke kan genom besvär dragas under krigsdomstols pröfning. De ledamöter

af kommittén, hvilka uttalat sig för tillrättavisningarnas afskaffande,

hafva emellertid velat bibehålla vissa slag af de nuvarande tillrättavisningarna

såsom disciplinstraff och samtidigt äfven åt lägre befälhafvare än

regementschefer och med dem likställda inrymma befogenhet att ålägga

dylikt disciplinstraff. Frågan torde sålunda närmast gälla, huruvida de

slag af tillrättavisningar, som anses böra bibehållas, skola hänföras till

straff och såsom sådana kunna öfverklagas. Till stöd för den meningen,

att så bör vara förhållandet, har anförts, att den förmån, som till äfventyra

kunde anses ligga däri, att en meddelad rättelse benämnes tillrättavisning

i stället för straff, åtminstone hvad de värnpliktige anginge, vore

skäligen betydelselös och i alla händelser icke kunde uppväga olägenheten

af, att hvarje rättsmedel saknades mot förmans beslut i detta afseende.

Häremot kan erinras, att så länge tillrättavisningarna icke hänföras till

straff, de icke inflyta i det straffregister, som enligt gällande disciplinstadga

skall finnas, och att detta ur humanitär synpunkt innebär en icke

oväsentlig fördel icke blott för de vid krigsmakten fast anställda utan

jämväl, om ock i mindre mån, för de värnpliktige, torde väl icke kunna

förnekas. Vissa andra af kommittén särskilt åberopade synpunkter, hvarigenom

tillrättavisningar framstå såsom lindrigare än straff, äga otvifvelaktigt

lika betydelse, vare sig fråga är om värnpliktige eller andra. Gent

emot påståendet, att hvarje rättsmedel saknas emot beslut, hvarigenom

tillrättavisning meddelats, torde böra erinras, hvad jämväl blifvit af kommittén

framhållet, att, därest någon förmenar sig hafva lidit orätt genom

tillrättavisnings meddelande, det naturligtvis står honom öppet att härom

i tjänsteväg göra anmälan hos vederbörande befälhafvare. Skillnaden häremellan

och den utväg, som efter undergången disciplinär bestraffning

står den bestraffade till buds eller att söka krigsdomstols förklaring, huruvida

bestraffningen bör honom tillräkna^ eller icke, synes följaktligen i sak

Bill. till Riksd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 50 Ilåft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

ej vara särdeles stor. 1 öfverensstämmelse med krigshofrättens hemställan

har därför någon afvikelse från deri principiella ståndpunkt, kommitténs

majoritet i denna fråga intagit, icke ansetts böra ske, utan vid sidan af

disciplinstraffen fortfarande såsom hittills bibehållits s. k. tillrättavisningar.

I afseende å frågan Indika slag af tillrättavisningar, som höra finnas,

har kommittén i hufvudsak anslutit sig till de nu i ämnet gällande bestämmelser,

hvaremot krigshofrätten, som till disciplinstraffen öfverflyttat

det slags frihetsinskränkning, som består i förbud att vistas utom visst

kasernrum, af tillrättavisningarna i öfrigt endast velat bibehålla varning

samt mistning af dagaflöning eller atlöningstillägg. De skäl, som af krigshofrätten

härför åberopats, torde icke kunna frånkännas betydelse, hvad

angår sådana tillrättavisningar som vägran af tjänstledighet, vaktgöring

utom vanlig ordning samt indragning af ölportion, i följd hvaraf dessa

tillrättavisningar vid omarbetningen uteslutits. Särskildt hvad angår vägran

af tjänstledighet, har det synts mindre lämpligt att, innan en person

ifrågasatt att erhålla ledighet från tjänstgöring, tillrättavisa honom medelst

dylik vägran. För öfrigt kan ju sökt tjänstledighet vägras af många andra

orsaker, än att personen i fråga förskyllt tillrättavisning.

Hvad angår s. k. permissionsförbud, har, på sätt nedan närmare

förmäles, den strängare formen däraf — förbudet att vistas utom

kasernrummet — vid omarbetningen hänförts till disciplinstraffen. Beträffande

den mildare formen af dylikt förbud — förbudet att å tjänstfri

tid vistas utom vederbörande truppförbands etablissement eller därmed likställdt

område — kan visserligen mot detsammas bibehållande bland tillrättavisningarna

göras enahanda anmärkning, som framställts mot bibehållandet

af vägran af tjänstledighet. På grund af det sätt, hvarpå bestämmelserna

om permittering i praktiken tillämpas, kan emellertid det betraktelsesättet

otvifvelaktigt sägas vara bland de menige allmänt rådande,

att de i regel äro berättigade att under fritid d. v. s. den tid mellan revelj

och tapto, då någon tjänstgöring icke ifrågakommer, erhålla permission.

Praktiskt taget synes det sålunda befogadt liksom det otvifvelaktigt äfven

är lämpligt att bibehålla denna mildare form af permissionsförbud

såsom tillrättavisning, hvaremot dess borttagande lätteligen kunde föranleda

missförstånd. Dessutom torde böra beaktas, att enligt det för armén gällande

tjänstgöringsreglemente allt befäl äger att under fritid vistas hvar

som helst inom öfningsplatsen eller garnisonsorten, så framt ej vederbörande

regementschef finner skäl att annorlunda förordna. År sålunda

fråga om underbefäl af manskapsgraden, synes bibehållandet af det

lindriga permissionsförbudet såsom tillrättavisning jämväl ur teoretisk

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67. 99

synpunkt berättigad! Denna tillrättavisning har därför i det omarbetade

förslaget bibehållits.

Reservanter inom kommittén liksom krigshofrätten hafva föreslagit,

att med hänsyn till tjänsten ombord å fartyg s. k. landgångsförbud måtte

för manskapet upptagas bland disciplinstraffen såsom en motsvarighet till

förbudet att lämna visst kasernrum vid tjänstgöring i land. Emellertid

synes det riktigare, att dylikt landgångsförbud likställes med förbudet att

lämna kasernområde, läger eller däremot svarande område. I hvarje fall

synes det oegentlig!, att landgångsförbudet endast skulle kunna användas

mot manskapet men icke mot officerare eller underofficerare. 1 öfverensstämmelse

med denna uppfattning har därför äfven landgångsförbudet

bibehållits bland tillrättavisningarna med lika tillämplighet å officerare och

underofficerare som å manskap.

Slutligen har det jämväl befunnits olämpligt att för närvarande

bland tillrättavisningarna borttaga åläggande att utom tur förrätta handräcknings-

eller andra arbeten, som för krigsmaktens behof kunna förefalla.

Att vaktgöring utom vanlig ordning borttagits, är endast en konsekvens

af det redan tidigare verkställda borttagandet af den s. k. straffexercisen

och sammanhänger därmed, att den slags vaktgöring, som här

uteslutande torde åsyftas, eller vaktgöring såsom skiltvakt, utgör en del

af den rent militära tjänsten. Men de skäl, som tala för, att hvad som

tillhör den rent militära tjänsten, icke bör användas såsom tillrättavisning,

synas icke äga tillämpning beträffande s. k. handräckningsarbeten.

Mot den af kommittén föreslagna anordningen af disciplinstraffen,

hvarigenom dessa indelats i arrest af första, andra och tredje graden, liar

med rätta anmärkts, dels att inom första gradens arrest i själfva verket

inrymts två olika straffarter, arrest utan bevakning för officerare och underofficerare

samt vaktar rest för manskap, hvarigenom den åsyftade likställigheten

endast blifvit formell, dels ock att denna gradindelning

i alla händelser synes föga motiverad och i tillämpningen skulle medföra

väsentliga oegentligheter. Vill man i sak bibehålla de båda mildare slagen

af de nuvarande disciplinstraffen, arrest utan bevakning och vaktarrest,

— och härom äro ju alla myndigheter, som yttrat sig i frågan, ense —

synes därför intet skäl föreligga vare sig att frångå den nuvarande

anordningen af dessa disciplinstraff såsom två särskilda slag af arrest

eller att afskaffa de nuvarande benämningarna därå. Då emellertid

den största möjliga likställighet mellan krigsmän af olika grader jämväl i

afseende å straffarter tydligen är önskvärd, blifver frågan närmast, huru

arrest utan bevakning, som enligt nuvarande bestämmelser endast får

användas för officerare och underofficerare, lämpligen skall anordnas för

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

manskapet. Såsom redan i det föregående antydts, har denna fråga

ansetts böra lösas på det sätt, som af en reservant inom kommittén

med instämmande af krigshofrätten m. fl. föreslagits, eller genom öfverflyttning

till disciplinstraffen af det slags tillrättavisning, som består i förbud

att vistas utom visst kasernrum. Redan enligt nuvarande lag (17 §

sista stycket) finnes möjlighet att i visst fall såsom motsvarighet till arrest

utan bevakning förbjuda straffskyldig att utan vederbörandes tillstånd

lämna kasernrummet. Såsom hufvudregel rörande verkställighet af arrest

utan bevakning har därför i det omarbetade förslaget upptagits, att dylikt

straff verkställes, om den straffskyldige är officer eller underofficer, i eget

runa eller tält och, om han tillhör manskapet, i kasernrum eller tält.

Denna regel är emellertid icke under alla förhållanden tillfyllest

med afseende å tjänsten ombord å fartyg. Nuvarande strafflag för krigsmakten

har därför i 17 § ett stadgande, att, om arrest utan bevakning

skall verkställas å fartyg, (som är på sjötåg, men tjänligt rum för bestraffningen

saknas, den straffskyldige i stället må förbjudas att å fartyget

förflytta sig utom visst område. Det har synts ändamålsenligt att bibehålla

detta stadgande, med tillämplighet jämväl a manskapet.

Med afseende å sättet för verkställighet af vaktarrest har icke vidtagits

någon ändring i hvad kommittén i öfverensstämmelse med nuvarande

lag härutinnan föreslagit. Vaktarrest skulle sålunda fortfarande

som hittills verkställas under bevakning i låst ljust rum eller i tält eller,

om straffet skall verkställas å fartyg och för ändamålet lämpligt rum där

saknas, under bevakning å tjänligt ställe.

En fråga, hvaråt kommittén, med anledning, bland annat, af Riksdagens

skrifvelse den 1 juni 1901 angående revision af krigslagarne agnat

särskild uppmärksamhet, är frågan, huruvida sträng arrest bör bibehållas

eller icke. Nuvarande chefen för generalstaben har såsom ledamot af

kommittén uttalat sig för det fullständiga afskaffandet af nämnda slag af

disciplinstraff. I detta uttalande hafva två bland kommitténs icke militära,

ledamöter instämt, hvarjämte bland de myndigheter, som uttalat sig

öfver förslagen, en arméfördelningschef och en regementschef anslutit

sig till samma åsikt. A andra sidan har af krigshofrätten liksom af det

öfvervägande flertalet af de öfriga militära myndigheter, som yttrat sig

i frågan, under instämmande med kommittémajoriteten, med skärpa

betonats nödvändigheten af att äga tillgång till ett strängare disciplinstraff

än ett straff, som blott består i inneslutning i ljust låst enrum. Gent emot

de skäl, som till stöd för sistberörda åsikt åberopats, torde det icke heller

kunna anses tillrådligt att vidtaga en så långt gående reform i denna del,

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 67.

101

som af chefen för generalstaben tillstyrkts. Härvid torde jämväl böra

beaktas, att, sedan numera i deri allmänna strafflagen införts bestämmelser

om skärpning af de kortvariga frihetsstraffen genom mörkt enrum, det

måste förefalla i än högre grad betänkligt att ur strafflagen för krigsmakten

helt och hållet utesluta ifrågavarande slag af disciplinstraff. Att

emellertid, såsom från vissa håll påyrkats, bibehålla den stränga arresten

såsom en särskild straffart vid sidan af arrest utan bevakning och vaktarrest,

synes dock icke erforderligt, utan torde frågans riktiga lösning vara

att söka i den af kommittén föreslagna anordningen att göra inneslutning

i mörkt enrum till en skärpt form för verkställighet af vaktarrest,

som under vissa förutsättningar må tillgripas. Härigenom skulle äfven

vinnas fördelen af öfverensstämmelse i förevarande afseende med den allmänna

strafflagen.

Att en dylik anordning redan i och för sig innefattar ett korrektiv

mot ett öfverdrifvet användande af mörk arrest, är uppenbart. Så

länge dylik arrest finnes såsom särskild straffart upptagen i lagen, måste

vid straffmätningen vederbörlig hänsyn härtill tagas. Nuvarande strafflag

för krigsmakten utsätter ock i vissa fall sträng arrest såsom ovillkorlig

straffpåföljd. Med en anordning åter sådan som den af kommittén föreslagna

har man vid utmätning af disciplinstraff att taga hänsyn endast

till de normala straffsatserna, och frågan huruvida straffet bör förenas

med skärpning eller ej, förekommer därefter till bedömande efter de individuella

förhållandena i det särskilda fallet.

Under Indika förhållanden bör då vaktarrest kunna åläggas med

skärpning? Kommittén har i detta afseende föreslagit, bland annat, att

skärpning ej i något fall må åläggas, utan så är att synnerlig råhet, groft

trots mot föreskrifven eller eljest gällande ordning eller inrotad vanart

genom förbrytelsen ådagalagts. Mot denna föreskrift bär emellertid af

såväl anhängare som motståndare till den mörka arresten anmärkts, att

genom densamma straffet otvifvelaktigt skulle erhålla eu strängare karaktär,

än som torde åsyftats, och blifva nära nog vanärande. A andra sidan

har därjämte anmärkts, att genom stadgandet i fråga liksom genom förbudet

att förena skärpning genom mörkt enrum med arreststraff på

kortare tid än minst tretton dagar, användningen af dylik skärpning allt

för mycket inskränkts. Med anledning af dessa anmärkningar och då

behofvet af ett kortvarigt men på samma gång kraftigt verkande disciplinstraff

synes obestridligt, har i förevarande förslag såsom förutsättning

för åläggande af vaktarrest med skärpning endast upptagits, att,

med hänsyn till af den straffskyldige förut utståndna bestraffningar för

brott emot strafflagen för krigsmakten eller omständigheterna i öfrigt, det

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 67.

icke finnes antagligt, att vaktarrest, verkställd i vanlig ordning, skulle å

honom utöfva tillbörlig verkan. Äfven blott en dags vaktarrest skulle

sålunda enligt detta förslag kunna vid behof skärpas genom mörkt enrum,

liksom enligt nuvarande lag sträng arrest kan på samma tid åläggas.

Såväl vaktarrest som sträng arrest kan enligt nuvarande lag för

manskap skärpas genom mistning af sängkläder. Äfven behofvet af denna

skärpning har visat sig omstridt. Då emellertid det långt öfvervägande

flertalet af dem, som yttrat sig i frågan, förordat bibehållandet af ifrågavarande

skärpning, hvilken särskildt för tjänsten ombord å fartyg ansetts

i hög grad erforderlig, och motsvarande skärpning under benämningen

hårdt nattläger genom lagen den 22 juni 1906 införts i den allmänna

strafflagen, har denna skärpning ansetts höra i strafflagen för krigsmakten

bibehållas, därvid, i enlighet med kommitténs förslag, upptagits den i allmänna

strafflagen använda benämningen. Angående förutsättningarna för

åläggande af dylik skärpning skulle gälla detsamma, som ofvan beträffande

skärpning genom mörkt enrum föreslagits.

Enligt kommitténs förslag skulle skärpningarna kunna åläggas antingen

hvar för sig enbart eller bådadera i förening, hvarigenom sålunda

icke mindre än tre olika former af skärpt vaktarrest skulle förekomma.

Till vinnande af öfverensstämmelse med den allmänna strafflagen har i

förevarande förslag det inbördes förhållandet mellan skärpningarna ansetts

böra ordnas så, att skärpning med mörkt enrum icke kan åläggas annorlunda

än i förening med skärpning genom hårdt nattläger. Härigenom

vinnes jämväl fördelen, att bestämmelserna om sammanläggning af straff,

som förbundits med skärpning, kunna delvis förenklas.

En fråga, som i detta sammanhang är af största vikt, är den,

huruvida disciplinstraffen i allmänhet och skärpningarna isynnerhet böra

vara lika tillämpliga å officerare, underofficerare och manskap eller icke.

Med denna fråga sammanhänger i viss man frågan om tidslängden för de

särskilda disciplinstraffen.

Att enligt förevarande förslag arrest utan bevakning skulle tillämpas

å såväl officerare och underofficerare som å manskap utan annan olikhet

än den, som i afseende å sättet för verkställigheten af sakens natur med

nödvändighet betingas, framgår af det föregående. I enlighet med krigshofrättens

förslag har dylik arrest ansetts böra kunna åläggas i minst en

dag och högst åtta dagar.

Beträffande vaktarrest är enligt nuvarande lag högsta tidsmåttet

för officerare trettio, för underofficerare femton och för manskap tio dagar.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

Chefen för generalstaben bär såsom ledamot af kommittén såsom sin

åsikt uttalat, att sistberörda tidsmått vore för alla grader tillräckligt,

hvaremot krigshofrätten, som instämt härutinnan i fråga om menige, ansett

officerare, underofficerare och underbefäl af manskapet böra kunna åläggas

vaktarrest i tjugu dagar. Denna ökade tidslängd skulle motsvara skärpningarna,

hvilka enligt krigshofrättens förslag, som i denna del öfverensstämmer

med kommittéförslaget, endast skulle få tillämpas å menige.

Till stöd för den uppfattningen, att endast menige höra kunna åläggas

vaktarrest med skärpning, har af kommittén i hufvudsak åberopats,

att behofvet af stränga straff för upprätthållande af disciplinen och ett rätt

fullgörande af tjänstens skyldigheter vore mycket mindre i fråga om befälet

än beträffande de menige samt att befälhafvarens auktoritet såsom förman,

ledare och lärare för truppen skulle betänkligt äfventyras, därest

straff af den beskaffenhet, hvarom här är fråga, skulle tillämpas äfven å

honom. Gent emot denna uppfattning synes emellertid med skäl kunna

invändas, dels att den omständigheten, att stränga straff i regel torde

vara mindre behöfliga för befälet än för menige, dock icke bör föranleda,

att möjligheten att belägga äfven befäl med dylika straff uteslutes, dels

ock att det väl torde vara förseelsen och icke straffet därför, som i främsta

rummet bör vara ägnad att rubba befälhafvarens auktoritet. Då man ej

ansett sig behöfva särskilda disciplinstraff för befäl af olika grader, synes

ej heller erforderligt att hafva särskilda disciplinstraff för befäl, å ena,

samt menige, å andra sidan. Om någon af befälet gör sig skyldig till en

sådan förseelse, som ådrager vaktarrest, och det med hänsyn till af den

straffskyldige förut undergångna bestraffningar för brott mot strafflagen

för krigsmakten eller omständigheterna i öfrigt icke kan antagas, "att

vaktarrest, verkställd i vanlig ordning, skulle å honom utöfva tillbörlig

verkan, synes det knappast böra vara den straffande myndigheten betaget

att ålägga den felande vaktarrest med skärpning. Härigenom tillgodoses

ock principen om allas likhet inför lagen,

1 utländska krigslagar göres visserligen regelmässigt åtskillnad mellan

officerare, underofficerare och manskap ej blott med afseende å sättet för

disciplinstraffens verkställande utan jämväl i fråga om straffarterna. Beträffande

den nya norska militära strafflagen är emellertid att märka, att

de slag af disciplinstraff, hvilka endast äro tillämpliga å menige, i hufvudsak

sammanfalla med de slag af tillrättavisningar, som enligt hos oss nu

gällande lag liksom enligt förevarande förslag kunna användas endast å

manskapet. Vidare må framhållas det i Schweiz år 1894 framlagda förslaget

till disciplinär ordningsstadga, hvari befäl och manskap i synnerligen

utsträckt mån gjorts likställda i fråga om såväl straffarter som straff
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

mått. Den nu föreslagna reformen, hvilken alternativt påyrkats af de tvenne

civila ledamöter inom kommittén, som eljest beträffande disciplinstraffen

instämt med chefen för generalstaben, har dessutom enhälligt förordats af

de vid den verkställda omarbetningen till biträde i departementet tillkallade

militärerna.

Då skärpning genom hardt nattläger enbart eller i förening med

mörkt enrum sålunda skulle kunna åläggas enhvar, som lyder under strafflagen

för krigsmakten, erfordras tydligen icke heller beträffande vaktarrest

några olika tidsmått för officerare, underofficerare och manskap. Såsom den

tid, hvarå vaktarrest, lika för alla, må åläggas, har föreslagits minst en dag

och högst femton dagar. För officerare innebär detta förslag, i jämförelse med

nu gällande lag, eu väsentlig förkortning af strafftiden, en förkortning, som

emellertid motväges genom skärpningarnas tillämplighet äfven å dem. För

manskapet åter innebär samma förslag en förlängning af den nuvarande strafftiden,

hvarmed emellertid, bland annat, åsyftas att i åtskilliga fall göra tillgripandet

af skärpning i straffet öfverflödigt. Vid jämförelse med de i

kommitténs förslag för arreststraffen utsatta tidsmått innebär den för

vaktarrest nu föreslagna maximigränsen, särskildt beträffande befälet, en

väsentlig förkortning af strafftiden. Den anmärkning mot alltför långvariga

arreststraff, som med skäl framställts mot kommitteförslaget, synes följaktligen

icke kunna med fog riktas mot förevarande förslag.

° Beträffande de tider, hvarå skärpning af vaktarrest skulle kunna

åläggas, har i afseende å mörkt enrum ingen ändring vidtagits i kommittéförslaget,

utan, i öfverensstämmelse jämväl med krigshofrättens hemställan,

tiden för sådan skärpning föreslagits till minst en och högst sex dagar.

1 fråga om hardt nattläger har däremot någon inskränkning i den för

skärpning genom mistning af sängkläder nu gällande tidsbestämmelsen icke

ansetts påkallad. I stället för den af kommittén äfven för hårdt nattläger

föreslagna maximigränsen af sex dagar har därför i det omarbetade förslaget

bibehållits den nuvarande maximigränsen tio dagar.

Slutligen har vid omarbetningen den ändring vidtagits i kommittéförslaget,

alt vid tillämpning af ålagd skärpning några afbrottsdagar ej

skulle förekomma. Härigenom har öfverensstämmelse vunnits med den allmänna

strafflagen, enligt hvilken skärpning genom mörkt enrum kan åläggas

i sex dagar att utan afbrott tillämpas samt afbrott af skärpning genom

hårdt nattläger enbart ej inträder förr än efter tionde dagen. Genom en

dylik fullständig öfverensstämmelse i förevarande afseende mellan strafflagen

för krigsmakten och den allmänna strafflagen vinnes förmånen af

betydlig förenkling af reglerna för straffsammanläggning i det fall, att

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 67.

disciplinstraff med skärpning skall förenas med annat frihetsstraff, särskildt

om jämväl sistnämnda straff förbundits med skärpning.

Enligt de sålunda föreslagna bestämmelserna angående disciplinstraffen

är visserligen möjligt, att efter sex dagars vaktarrest med skärpning genom

hardt nattläger i förening med mörkt enrum kunna följa fyra dagars vaktarrest

med skärpning genom hårdt nattläger enbart och därefter ytterligare fem

dagars vaktarrest utan skärpning, en anordning, som måhända kan synas mindre

lämplig. ^ Detta. torde emellertid vara en oundviklig konsekvens, om man vill

upprätthålla principen om mörkt enrum såsom skärpning af vaktarrest i

stället för ett särskildt slag af disciplinstraff.

Efter denna redogörelse för hufvudpunkterna i den nu föreslagna

anordningen af disciplinstraffen öfvergår jag till de detalj bestämmelser,

som uti ifrågavarande hänseende ytterligare befunnits erforderliga.

1 22 §, som angifver de olika slagen af disciplinstraff och de för 23 §

desamma bestämda tidsmått, har därjämte upptagits sista stycket af motsvarande

paragraf i kommittéförslaget, hvari stadgas, att arrestdag räknas

till tjugufyra timmar, samt att den tid, arresterad på tåg åtföljer trupp,

till hvilken han hör, ej inräknas i strafftiden.

I 23 §, som lämnar föreskrifter rörande sättet för verkställighet af 23 §

arrest utan bevakning, har intagits ett stadgande, att straffet i fråga

innebär förbud för den arresterade att under strafftiden utan tillstånd

lämna det rum eller tält, hvari straffet verkställes. Visserligen må detta

stadgande, strängt taget, synas obehöfligt, då det ej innehåller annat än

sådant, som torde falla af sig själft, men, med hänsyn särskildt till att

arrest utan bevakning enligt förslaget skulle kunna åläggas äfven manskapet,

har ett dylikt stadgande ur praktisk synpunkt ansetts lämpligt.

.Enligt nuvarande lag ankommer det på vederbörande befälhafvare,

huruvida den,, som undergår arrest utan bevakning, må deltaga i tjänstgöring

eller icke. Kommittéförslaget stadgar ovillkorlig tjänstgöringsskyldighet

för den, som undergår arrest af första graden. Enligt chefens

för generalstaben liksom enligt krigshofrättens förslag skulle arrest utan

bevakning likaledes vara ovillkorligen förenad med tjänstgöringsskyldighet.

Dylik skyldighet torde ock i regel böra åtfölja detta arreststraff. Då emellertid

sådana fall likväl torde vara tänkbara, då det af disciplinära eller

andra skål kan befinnas olämpligt att låta en person, som ålagts arrest

utan bevakning, under strafftiden deltaga i tjänstgöring, har i förevarande

förslag stadgandet i fråga erhållit den affattning, att den, som ålagts

Bill. till Piksd. Prof. 11)0H. I Sami. 1 Afd. 50 Höft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

24 §.

Kung!. Majits Nåd. Proposition N:o 67.

arrest utan bevakning, skall under strafftiden i vanlig ordning deltaga i

tjänstgöring, där ej vederbörande befälhafvare finner skäligt annorlunda

förordna.

Arrest utan bevakning kan enligt nuvarande lag skärpas genom tilllagdt

förbud att emottaga besök. Då dylikt förbud icke skulle kunna

meddelas, när arrest utan bevakning undergås å kasernrum, har ur likställighetens

synpunkt nämnda skärpning helt och hållet uteslutits.

24 § innehåller beträffande vaktarrest bestämmelser, motsvarande

dem, som i föregående paragraf meddelats rörande arrest utan bevakning.

Beträffande frågan om deltagandet i tjänstgöring gäller enligt nuvarande

lag, att officer eller underofficer, som undergår vaktarrest, är

förbjudet att göra tjänst, där ej vederbörande befälhafvare pröfvar det

vara för tjänstens gång nödigt, hvaremot, om den arresterade tillhör manskapet,

han skall i vanlig ordning deltaga i exercis och andra tjänsteförrättningar,

där ej befälhafvare finner skäligt annorlunda förordna. Kommittén

har i sitt förslag stadgat, att arrest af såväl andra som tredje

graden, lika för alla, innebär förbud att deltaga i tjänstgöring. Emellertid

är att märka, att kommitténs förslag i denna del sammanhänger

därmed, att lägsta tidsmåttet för arrest af andra graden skulle vara

sju dagar. Af skäl, som i kommitténs motiv närmare utvecklats, torde

ock ett så pass långt vaktarreststraff, åtminstone i regel, böra vara

förenadt med förbud för den arresterade att deltaga i tjänstgöring. Att

däremot, såsom af chefen för generalstaben i hans reservation föreslagits,

bibehålla nämnda förbud äfven vid en sådan anordning af disciplinstraffen,

hvarigenom vaktarrest kan åläggas allenast för en dag eller ett

fåtal dagar, synes icke vara lämpligt. I öfverensstämmelse med krigshofrättens

hemställan har därför i förevarande förslag åt vederbörande

befälhafvare öfverlåtits att afgöra, huruvida den, som undergår vaktarrest,

må deltaga i tjänstgöring eller icke. Härigenom möjliggöres för befälhafvaren

att med hänsyn till det större eller mindre antal dagar, hvarunder

vaktarrest ålagts, eller öfriga föreliggande omständigheter,, träffa det afgörande,

som i hvarje särskildt fall finnes vara ur disciplinär synpunkt

ändamålsenligast. Endast i det fall, att vaktarrest ålagts med skärpning

genom mörkt enrum, har straffet ansetts böra innebära ovillkorligt förbud

att deltaga i tjänstgöring, liksom enligt nuvarande lag den, som undergår

sträng arrest, icke får i tjänstgöring deltaga.

I likhet med hvad som gäller enligt nuvarande lag, har föreskrifvits,

att den, som undergår vaktarrest, ej må mottaga besök, där det ej för särskildt

fall medgifves.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

107

Slutligen har i förevarande paragraf upptagits vissa inskränkningar

i afseende å kosthåll och dryck under arresttiden. Härutinnan gäller enligt

nuvarande lag, att då någon af manskapet undergår vaktarrest, honom

ej tilldelas annan dryck än vatten, samt att den, som undergår sträng

arrest, ej må åtnjuta annan kost än manskapet vanligen bestås eller annan

dryck än vatten. I hufvudsaklig öfverensstämmelse med kommittéförslaget

hafva dessa bestämmelser i förevarande förslag ersatts med ett stadgande,

att den, som undergår vaktarrest, ej må begagna öl, vin eller spritdrycker

samt att, om den arresterade tillhör manskapet, han ej må bekomma annan

kost, än manskapet vanligen bestås. Härigenom har större likställighet

mellan krigsmän af olika grader i förevarande afseende åstadkommits, hvarjämte

för manskapet den lindring beredts, att äfven andra icke till öl,

vin eller spirituösa hänförliga drycker än vatten blifvit tillåtna.

1 25 § 2 mom. stadgas, att den, som ej fyllt aderton år, ej får åläggas 25 J

skärpning med mörkt enrum. Detta stadgande, som i sak öfverensstämmer

med 23 § i nuvarande lag, skiljer sig från motsvarande stadgande i 27 §

i kommittéförslaget härutinnan, att enligt sistnämnda lagrum icke heller

skärpning genom hårdt nattläger skulle få tillämpas å den, som icke uppnått

nyssberörda ålder. Särskildt med hänsyn till behofvet att för skeppsgossar,

hvilka vid antagandet skola hafva fyllt femton men ej sjutton år,

äga tillgång till ett effektivare disciplinstraff än vanlig vaktarrest, har det

icke ansetts tillrådligt att vidtaga någon ändring i den ståndpunkt, nuvarande

lag i denna fråga intagit. Att hårdt nattläger skulle i och för

sig vara af så hälsovådlig art, att hvarje tillämpning häraf å ynglingar

mellan femton och aderton år borde förbjudas, synes innebära eu väsentlig

öfverdrift.

I öfverensstämmelse med innehållet i 3 § lagen angående straffarbetes 26 §.

och fängelsestraffs verkställande i enrum den 22 juni 1906 är i 26 § föreslaget,

att skärpning bör verkställas vid strafftidens början samt att, om skärpning

skall till någon del ske med mörkt enrum, skärpningen i denna del bör,

såvidt omständigheterna medgifva, verkställas först.

27 §, som innehåller reglerna för det fall, att ur hälsosynpunkt 27 §.

hinder möter för verkställighet af skärpning, har affattats i öfverensstämmelse

med 2 kap. 6 § allmänna strafflagen samt sista stycket af 3 §

ofvannämnda lag. Att såsom kommittén föreskrifva obligatorisk läkareundersökning,

innan verkställighet af skärpning finge äga rum, har så

mycket mindre ansetts böra ifrågakomma, som allmänna strafflagen i motsvarande

fall icke förutsätter någon dylik obligatorisk läkarundersökning,

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

hvilken, särskild! med afseende å skärpningen genom häråt nattläger, af

en kommittéledamot med rätta karaktäriserats såsom innebärande »ett

onödigt klemande med dem, som skola fostras för krigarens hårda uppgift».

2 mom., som föreskrifver, att skärpning är förfallen, där den ej kan

före strafftidens sint fullbordas, är i sak öfverensstämmande med motsvarande

stadgande i 28 § i kommittéförslaget.

28 §. I nuvarande strafflag för krigsmakten stadgas i 19 § 2 inom., att å

fartyg ,manskap, som fått sig ådömd sträng arrest, må, då lämpligt rum

för verkställande däraf saknas, i stället under strafftiden hållas under

tjänligt fängsel. Kommittén har i anledning af denna bestämmelse såsom

sin åsikt uttalat, att, därest ombord å fartyg utväg till omedelbar verkställighet

af arreststraff med skärpning genom mörkt enrum skulle saknas,

verkställigheten i allmänhet torde kunna utan svårare olägenhet anstå,

till dess tillfälle därtill yppades, samt att ifrågavarande sätt för verkställighet

af sträng arrest i alla händelser borde såsom otidsenligt helt och

hållet afskaffas. Erfarenhet från senare tid lärer dock gifvit vid handen,

att man svårligen kan undvara nämnda bestraffningsform, som för öfrigt

snarare skall hafva befunnits lindrigare än sträng arrest än motsatsen.

Med anledning häraf har i 28 § i förevarande förslag införts ett stadgande,

att om vaktarrest, som, ombord å fartyg, i brist på lämpligt rum skall

verkställas under bevakning å tjänligt ställe, ålagts med skärpning genom

mörkt enrum, den straffskyldige må under de dagar, straffet skolat verkställas

med dylik skärpning, i stället hållas under tjänligt fängsel.

30 §. Enligt nuvarande lag kan fast anställd krigsman, hvilken minst tre

gånger blifvit straffad efter strafflagen för krigsmakten och ånyo beträdes

med brott, som i samma lag är med ansvar belagdt, under vissa förutsättningar,

om han är officer eller underofficer, afsättas och i andra fall

ur rullorna utstrykas. Bland nämnda förutsättningar ingår, att, därest

bestraffningarna utgjort endast disciplinstraff, ett visst högre mått häraf

åtminstone en gång ålagts. Detta straffmått är för officer vaktarrest i

sexton dagar eller därutöfver, för underofficer sträng arrest och för annan

krigsman med fast anställning vid krigsmakten sti''äng arrest i fem dagar

eller därutöfver.

Kommittén har härutinnan ej gjort annan ändring, än att, i stället

för nyssberörda straffmått, ifrågavarande påföljds tillämplighet i det fall,

att de föregående bestraffningarna endast varit disciplinstraff, utan åtskillnad

med afseende å de olika tjänstegraderna, gjorts beroende däraf, att den

straffskyldige minst en gång undergått tredje gradens arrest, d. v. s.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10!)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

arrest i minst tretton dagar. Såsom lämplig motsvarighet härtill har, med

hänsyn jämväl till de nu i ämnet gällande bestämmelser, vid omarbetningen

föreslagits vaktarrest i femton dagar eller dylikt straff med skärpning

genom hårdt nattläger enbart i minst sex dagar eller i förening med

mörkt enrum i minst fyra dagar.

Emellertid bär härvid samtidigt gjorts den ändringen i förevarande

bestämmelser, att,, i enlighet med krigshofrättens hemställan, arrest utan

bevakning uteslutits från all inverkan i ifrågavarande hänseende, så att

vaktarrest. skulle vara den lindrigaste straffart, hvilken vid tillämpning af

o inom. i den föreslagna 30 § skulle tagas i beräkning. Anledningen

härtill . är att söka i de föreslagna nya bestämmelserna om arrest utan

bevakning för manskap. Då förbud att lämna kasernrummet hittills icke

haft någon inverkan i ifrågavarande afseende, har det ansetts lämpligast,

att så äfven måtte fortfarande förblifva, ehuru dylikt förbud numera skulle

hänföras till disciplinstraffen. För konsekvensens skull har då undantag

måst göras äfven för arrest på eget rum för officerare och underofficerare.

Såsom ytterligare förutsättning för tillämpligheten af den i 30 § 3

mom. gifna regel uppställer förslaget, att den brottslige gjort sig ovärdig

den aktning och tillit, som bör tillkomma af honom innehafd befälsställning,

eller krigstuktens upprätthållande eljest det krafvel-. Med afseende

å det sålunda använda uttrycket »befä,Isställning», har påpekats, att begreppen

befäl och underbefäl hafva olika betydelse vid armen, å ena, samt

vid flottan och kustartilleriet, å andra sidan. Särskilt anmärkningsvärd!

är, att. på grund af denna olikhet den synpunkten, att den brottslige

gjort sig ovärdig den aktning och tillit, som bör tillkomma af honom

innehafd befälsställning, väl skulle kunna åberopas gent emot eu korpral

men icke mot eu lista klassens sjöman, oaktadt dessa äro jämnställda i

afseende å tjänstegrad. Den förre räknas nämligen såsom tillhörande underbefälet,

den senare icke. För åstadkommande af en likformig tillämpning

af stadgandet i fråga synes sålunda vederbörande tjänstereglementen

böra i antydda hänseende bringas i närmare öfverensstämmelse

med hvarandra.

4 kap.

Mot 33 § 2 mom. har anmärkts, att den däri föreslagna utvidgningen

af det för krigsmän såsom befälhafvare å fartyg gällande undantaget

från den allmänna regeln om skadeståndsskyldighet icke vore af

omständigheterna påkallad, men då de skäl, som af kommittén till stöd

33 §.

s. 110 Kontrollera mot PDF

40 §.

il §■

i2§

43 §.

110 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

för en dylik utvidgning anförts, ej torde kunna frånkännas en viss betydelse,

har kommitténs förslag härutinnan lämnats oförändradt.

I detta sammanhang har på förekommen anledning ansetts höra

framhållas, att med uttrycket »fartyg» här liksom på öfriga ställen i

lagen förstås alla slags farkoster, större eller mindre, så att därunder

exempelvis jämväl omfattas kustartilleriets bevakningsbåtar, ångkranpråmar

och minkabelbåtar, ehuru dessa i det för kustartilleriet gällande reglemente

icke betecknas såsom »fartyg» utan såsom »båtar».

Den af kommittéen i 40 § föreslagna anordningen, att arreststraff

i där afsedda fall skulle kunna genom kumulation till tiden utsträckas utöfver

eljest gällande mått, innebär onekligen ur viss synpunkt en

fördel. Denna fördel torde emellertid, såsom af krigshofrätten påpekats

icke kunna anses uppväga olägenheten åt det ökade intrång i utbildningstiden,

som en dylik anordning skulle medföra, om än denmi

olägenhet med de nu föreslagna kortare arreststraffen icke skulle blifva i

lika hög grad framträdande, som om kommitténs förslag i afseende å

arresttiderna bibehållits. I enlighet med krigshofrättens hemställan har

därför i det omarbetade förslaget en återgång skett till de i förevarande

afseende nu gällande bestämmelser, så att icke ens i det fall, hvarom 40

§ handlar, de eljest i lagen för hvarje slag af arreststraff utsatta högsta

mått skulle få öfverskridas.

41 § i kommittéförslaget afser endast det fall, att vid förening af

straff häribland ingå ett eller flera arreststraff, som förbundits med skärpning.

Då numera enligt lagen den 22 juni 1906 fängelse och straffarbete

kunna ådömas med skärpning, har en utvidgning af den i paragrafen gifna

regel blifvit erforderlig, så att densamma måtte omfatta hvarje fall, då

vid förening af arreststraff med annat straff något eller några af straffen

med skärpning förbundits. Vid den omarbetning af paragrafen, som sålunda

blifvit erforderlig, har den däremot svarande 8 § i 4 kapitlet allmänna

strafflagen tjänat till förebild.

42 § har omarbetats till hufvudsaklig öfverensstämmelse med den

lydelse, 4 kap. 11 § allmänna strafflagen erhållit genom lagen den 22

juni 1906.

Mot hvad kommittén i 43 § föreslagit, att det i visst fall skulle

ankomma på vederbörande befälhafvare att förordna om sammanläggning

af särskilda disciplinstraff, som på en gång föreligga till verkställighet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o dl.

in

hafva betänkligheter uttalats af krigshofrätten in. fl. Med hänsyn till de

i det omarbetade förslaget väsentligen förenklade reglerna angående dylik

sammanläggning, har emellertid kommitténs förslag härutinnan lämnats

oförändradt.

Vid formuleringen af det föreslagna tillägget till första stycket i 45 § 45 §.

har, såsom det vill synas af förbiseende, efter orden »våld eller hot» influtit

orden »som förut är sagdt», hvaraf sålunda skulle följa, att endast våld eller

hot åt det särskilda slag, som förut i samma paragraf omförmäles, skulle berättiga

till användande af våld för hindrande af rymning. Då detta,

såsom vid jämförelse med motsvarande stadgande i 5 kapitlet 8 § allmänna

strafflagen framgår, påtagligen icke bör vara förhållandet, har den

sålunda gjorda hänvisningen vid omarbetningen uteslutits.

Med hänsyn till den ändrade affattning, som 1 § 9:o) erhållit i det

omarbetade förslaget (se 1 § 5:o) därstädes), har en ändring nödvändiggjorts

jämväl af 2 mom. i förevarande paragraf. Då det emellertid

härvid befunnits oegentligt att inskränka stadgandet i fråga till att

endast gälla sådana, som tillhöra polisväsendet vid mobiliserad afdelning

af krigsmakten, har å detta ställe användts det allmännare uttrycket »till

krigsmaktens polisväsende hörande person».

5 kap.

Underlåtenhet att inställa sig till tjänstgöring, då dylik underlåten- 48 §.

het sker i afsikt att undandraga sig krigstjänsten, hänföres enligt nuvarande

lag till rymningsbrott, endast i fall underlåtenheten består i uteblifvande

efter det tiden för erhållen tjänstledighet gått till ända. Härmed har

enligt kommittéförslaget likställts det'' fall, att någon, som det på grund af inkallelse

eller enligt åtagande åligger att inställa sig till tjänstgöring, sådant

underlåter. Såsom en i alla dessa fall gemensam förutsättning för att

rymningsbrott skall anses föreligga, uppställer emellertid förslaget, att för

underlåtenheten icke kan åberopas laga förfall. Visserligen är frånvaron

af laga förfall ett villkor, för att uteblifvande från tjänstgöring utan därtill

meddeladt tillstånd öfver hufvud taget skall vara straffbart enligt

denna lag. Ett omnämnande af detta villkor är också tydligen på sin plats

i de paragrafer, som meddela bestämmelser för det fall, att någon gör sig

skyldig till underlåtenhet af ifrågavarande beskaffenhet, utan att afsikt

att undandraga sig krigstjänsten kan anses ådagalagd. I 48 § åter, hvars

utgångspunkt är, att dylik afsikt konstaterats, bör gifvetvis icke såsom

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

villkor för straffbarhet omnämnas frånvaron af laga förfall. Då i anledning

häraf orden »utan laga förfall» vid omarbetningen uteslutits ur ifrågavarande

paragraf, har detta å ena sidan föranledt motsvarande uteslutning

i 62 § samt å andra sidan nödvändiggjort ett tilllägg till 52 §.

53 och 54 Enligt nuvarande lag liksom enligt förslaget tillämpas rymningsstraff,

§§• äfven då afsikt att undandraga sig krigstjänsten icke ådagalagts, ifall

uteblifvandet varat öfver vissa angifna tidsmått. I afseende å dessa tidsmått

har kommittén ej föreslagit någon ändring i de härutinnan nu gällande

bestämmelser, så vidt fråga är om någon, som är tjänstgöringsskyldig

vid mobiliserad afdelning eller inmönstrad å fartyg, eller någon

af manskapet eljest gjort sig skyldig till olofligt undanhållande. Rymningsstraff

skulle sålunda inträda i förra fallet, om den utehlifne hållit sig

undan öfver tjugufyra timmar efter det han afvek eller sig undan dolde,

eller öfver tre dagar efter det inställelse till tjänstgöring bort ske, och i

senare fallet, om det olofliga undanhållandet varat öfver åtta dagar. År

åter fråga om officer eller underofficer, som icke är tjänstgöringsskyldig

vid mobiliserad afdelning eller inmönstrad å fartyg, har kommittén i

stället för den nuvarande föreskriften, att rymningsstraff inträder, då det

olofliga undanhållandet räckt längre än tre månader, i 54 § föreslagit ett

stadgande, att officer eller underofficer i detta fall, i händelse undanhållandet

räcker längre än åtta dagar, skall dömas till fängelse eller, vid

synnerligen försvårande omständigheter, till afsättning, men, där omständigheterna

äro synnerligen mildrande, beläggas med disciplinstraff, hvarjämte

tillagts, att om undanhållandet räcker öfver tre månader, skall till

afsättning dömas. Genom detta stadgande har sålunda i afseende å tidsmåttet

likställighet införts mellan officerare och underofficerare, å ena, samt

manskap, å andra sidan, om ock i det fall, som senast af handlats, det

befunnits alltför strängt att låta officer eller underofficer ovillkorligen

drabbas af det i 50 § 1 momentet stadgade straffet för rymning eller

afsättning. Af dessa bestämmelser följer sålunda, att om någon, som icke

är tjänstgöringsskyldig vid mobiliserad afdelning eller inmönstrad å fartyg,

håller sig undan intill högst åtta dagar, han härför, enligt 52 § i förslaget,

som härutinnan, så vidt manskap angår, öfverensstämmer med nuvarande

lag, endast under förutsättning af att återfall föreligger och att

omständigheterna därjämte äro synnerligen försvårande, kan drabbas af

svårare ansvar än disciplinstraff. Af de till biträde inom departementet

tillkallade militärerna har emellertid framhållits såsom synnerligen önskvärdt,

att tidsbegränsningen i detta fall måtte väsentligen förkortas och

att sålunda möjlighet måtte beredas att tillämpa strängare straff än disciplin
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

straff redan efter kortare tids frånvaro än åtta dagar. Olofligt undanhållande

är bland manskap en bland de vanligast förekommande förseelserna, och i

regel lär tiden för återvändandet noga afpassas, så att detta sker kort

innan tiden för frånvaron skulle uppgå till åtta dagar. Vid flottan lär

hafva inträffat, att manskap, som kommenderats till tyngre och obehagligare

arbete såsom t. ex. kolning å varfven, afvikit och hållit sig undan, så

länge detta arbete pågått, men sedermera återvända därvid tiden för återvändandet

jämväl afpassats så, att ansvar för rymning ej kunnat ådömas.

Det torde dessutom böra beaktas, att den nuvarande tidsbegränsningen

i detta fall är af gammalt datum och återfinnes redan i 1798 års

krigsartiklar. Äfven hänsyn till nutidens väsentligen ändrade kommunikationsförhållanden

synes sålunda motivera en ändring i den föreslagna

riktningen. I enlighet med de i departementet tillkallade militärernas

hemställan har därför i det omarbetade förslaget tidsbegränsningen i 54 §

sänkts från åtta till tre dagar.

Med denna ändring skulle emellertid, i händelse 53 och 54 §§ i

öfrigt bibehölles oförändrade, den formella oegentligheten uppstå, att,

oaktadt för manskap olofligt undanhållande, som varar öfver tre dagar

efter det inställelse till tjänstgöring bort ske, skulle drabbas af rymningsstraff,

oberoende af huruvida den uteblifne är tjänstgöringsskyldig vid

mobiliserad afdelning eller inmönstrad å fartyg, eller intetdera af dessa

fall är förhanden, straffet härför dock skulle vara bestämdt i skilda paragrafer.

Till undvikande af denna olägenhet har synts lämpligt att till

53 § öfverflytta bestämmelserna om manskap i 54 §, hvarigenom 53 §

kommer att omfatta alla hithörande fall, då den uteblifne ovillkorligen

drabbas af rymningsstraff, medan 54 § begränsas till de fall, då väl

straffet satts strängare än enligt 52 §, men rymningsstraffet dock icke är

ovillkorligt.

Då kommittén i 57 § föreslagit, att enhvar, som, utan att vara 57 §.

krigsman, är tjänstgöringsskyldig vid mobiliserad afdelning, skall för rymning.

eller för olofligt undanhållande, som öfverskrider de i 53 § för

hvarje . fall utsatta mått, vara underkastad ansvar härför enligt strafflagen

för krigsmakten, har kommittén emellertid satt straffet väsentligen lindrigare

än för krigsmän i motsvarande fall. Medan en officer sålunda i detta

fall aldrig skulle kunna få lindrigare straff än straffarbete i sex månader,

hvarmed följd’ afsättning, skulle en civil ämbets- eller tjänsteman af motsvarande

grad kunna undslippa med en månads fängelse eller till och med

arreststraff. Denna olikhet blir än större, om man besinnar, att straffbestämmelsen

i 57 § är afsedd att gälla äfven för de svårast tänkbara

Bill. till Riksd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 50 Raft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

fall. För krigsmän finnes däremot i 153 § i förslaget en särskild straffbestämmelse

för det fall, att under tid, da krigsartiklar na äro tillämpliga,

rymning begås från trupp i fält, från belägrad fästning eller från fartyg

på sjötåg. Efter samma paragraf straffas ock, enligt 156 §, befälhafvare,

som under angifna förhållanden gör sig skyldig till olofligt undanhållande,

ehvad uteblifvandet varit kortare eller längre.

I afseende å de sålunda i 57 § föreslagna bestämmelserna har anmärkts,

att då intendenten, mariningenjören, läkaren och veterinären alla,

hvar på sitt område, hafva uppgifter af den stora vikt, att de under krig

icke kunna undvaras å sina poster, straffet därstädes satts för lågt. Denna

anmärkning synes icke sakna berättigande. Likställighet i förevarande

afseende mellan krigsmän och civilmilitärer finnes ock, såsom i kommitténs

motiv framhållits, genomförd i flera utländska krigslagar och

har redan vid ett föregående tillfälle varit hos oss ifrågasatt. I anledning

häraf har paragrafen i fråga, så till vida ändrats, att, hvad angår

vid krigsmakten anställda civila ämbete- eller tjänstemän, straffet satts

lika som för krigsmän, hvilka begå brott af här afsedda beskaffenhet.

Hvad beträffar öfriga. personer, som, utan att vara krigsmän, kunna vara

tjänstgöringsskyldiga vid mobiliserad afdelning, synas deras befattningar

icke vara "af den särskilda vikt, att för deras räkning någon ändring i

kommitténs förslag torde erfordras.

Med den ändring, som sålunda vidtagits i afseende å förevarande

paragraf, har det af kommittén föreslagna 2 mom. däri tydligen

blifvit öfverflödigt. Straffet för ämbets- eller tjänsteman skulle ju ej

kunna understiga straffarbete, hvarmed enligt 30 och 31 §§ ovillkorligen

följer afsättning.

6 Kap.

I 63 § har kommittén i sista punkten bestämt straffet i där afsedda

fall till arrest af tredje graden. Såsom motsvarighet härtill har vid omarbetningen,

härstädes liksom på öfriga ställen i lagen, föreslagits vaktarrest

i minst tio dagar.

69 §, som motsvarar 77 § i nuvarande lag, har i det omarbetade

förslaget upptagits med den lydelse, sistnämnda paragraf erhållit genom

lagen den 16 juni 1906.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

Den af kommittén föreslagna 72 § afser att utgöra en motsvarighet

till 10 kapitlet 14 § allmänna strafflagen, hvarigenom uppmaningar till

brott i vissa fall beläggas med straff. I sistnämnda lagrum utgjorde vid

tiden för förslagets afgifvande straffskalan böter eller fängelse. I hufvudsaklig

öfverensstämmelse härmed samt med innehållet i den nuvarande

80 §, som förevarande paragraf är afsedd att ersätta, sattes straffet härstädes

till fängelse eller i lindrigare fall till disciplinstraff. Genom lagen

den 16 juni 1906 har emellertid i 10 kapitlet 14 § allmänna strafflagen

straffskalan höjts, så att, i fall uppmaningen afser brott, hvarå strängare

straff än fängelse kan följa, eller omständigheterna eljest äro synnerligen

försvårande, straffet kan uppgå till straffarbete i högst fyra år.

I öfverensstämmelse härmed synes jämväl i förevarande paragraf straffmaximum

böra höjas.

I afseende å frågan, huru stor denna höjning bör blifva, har det dock

synts vara att gå för långt, om här sattes samma maximigräns som i den

allmänna strafflagen. Straffskalan därstädes är afsedd att omfatta uppmaningar

till alla slags brott, äfven de svårast tänkbara, för hvilka straffet är dödsstraff

eller lifstids straffarbete. De brott, hvartill uppmaning belägges med

straff enligt förevarande paragraf, äro de, som afhandlas i 76 — 79'' §§ i förslaget.

Enligt 79 § kan straffet ej blifva högre än fängelse i sex månader.

Enligt de öfriga tre paragraferna är straffmaximum i vanliga fall straffarbete

i ett år, men kan under olika förutsättningar uppgå till dylikt

straff i två, fyra eller åtta år. Endast i händelse krigsartiklarna äro

tillämpliga, kan för brott, som i nämnda paragrafer afses, strängare straff

komma till användning. Slutligen bör beaktas, att 72 § belägger med straff icke

blott uppmaningar till vissa angifna brott utan äfven offentliga försök att upphetsa

till ovilja mot krigstjänsten, i afseende hvarå hänvisning till någon

viss paragraf i strafflagen iför krigsmakten icke kan ske. Vid öfvervägande

häraf har maximigränsen i 72 § ansetts lämpligen böra stanna vid straffarbete

i högst två år, och har såsom förutsättning för ådömande af straffarbete

enligt denna paragraf uppställts, att omständigheterna äro synnerligen

försvårande.

I afseende å tillämpligheten af 69 och 72 §§ har af en kommittéledamot

påpekats, hurusom där afsedda förbrytelser, då de ske medelst

utspridande af egen eller annans skrift, endast i sällsynta undantagsfall

skulle tillhöra krigsdomstol, men i regel behandlas enligt tryckfrihetsordningens

bestämmelser. Under hänvisning till den nya norska militärlagstiftningen,

enligt hvilken här afsedda in. fl. förbrytelser, som föröfvas

genom tryckt skrift, åtalas vid krigsdomstol och beläggas med straff enligt

72 §.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

clen militära strafflagen, har nämnde ledamot hemställt, att, åtminstone i

krigstid eller då fara för krig hotar, själfständig befälhafvare måtte berättigas

att belägga tryckt skrift af här åsyftad beskaffenhet med kvarstad,

äfvensom att under samma förhållanden möjlighet måtte beredas till snabbare

och mer effektiv behandling af dessa förbrytelser, än gällande tryckfrihetsförordning

medgifver.

I denna hemställan hafva icke mindre än fyra af kommitténs öfriga

ledamöter instämt, och har densamma dessutom på det lifligaste understöda

såväl af krigshofrätten som af samtliga de militära myndigheter, som därstädes

yttrat sig i frågan.

Då emellertid denna hemställan, hur beaktansvärd den än må vara,.

uteslutande berör tryckfrihetsförordningen, har densamma vid den nu

verkställda omarbetningen af den föreslagna nya strafflagen för krigsmakten

ej kunnat föranleda någon åtgärd.

Uti 73 § har bland exemplen på förbjudna öfverläggningsämnen åter

upptagits »otillräckligheten af lön, beklädnad eller underhåll». Om det också

väl är tänkbart, att krigsfolk kan hålla sammankomst för rådplägning öfver

dessa ämnen, utan att häri behöfver ligga någon fara för krigstuktens upprätthållande,

måste dock, såsom från åtskilliga håll anmärkts, då detta

exempel finnes upptaget i nu gällande lag, en uteslutning däraf förefalla

betänklig. Otänkbart vore icke, att om hållande af sammankomster för

öfverläggning om ifrågavarande ämnen skulle vara för krigsfolk tillåtet,

denna rättighet kunde komma att missbrukas för befrämjande af syften af

annan art. År anledning till klagomål beträffande lön, beklädnad eller underhåll,

saknas dessutom icke utvägar för de missnöjda att gifva sina klagomål

tillkänna och uti till äfventyra befintliga missförhållanden vinna rättelse,

utan att härför erfordras hållande af sammankomster för rådplägning

i frågan. Den inskränkning i församlingsfriheten, som en återupptagning

af ifrågavarande exempel skulle innebära, synes sålunda praktiskt taget

vara skäligen betydelselös och i alla händelser icke större, än som bet-ingas

af krigsmannens särskilda tjänsteställning.

7 Kap.

I 80 § 1 mom. stadgas, bland annat, att om någon begår brott

af här afsedda beskaffenhet emot någon, som tillhör manskapet, och omständigheterna

äro synnerligen mildrande, den brottslige må dömas till arrest

af minst andra graden. Minimum enligt kommittéförslaget är sålunda arrest

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

i sju dagar. 1 det omarbetade förslaget har denna gräns satts till vaktarrest

i minst tio dagar.

I 83 § enligt kommitténs förslag stadgas, att om brott, hvarom i 83 §.

80, 81 eller 82 §§ förmäles, föranledts däraf, att den öfverordnade

vid tillfället genom missbruk af sin myndighet eller eljest genom otillbörligt

eller ovärdigt beteende den underordnade till gärningen retat,

straffet må efter omständigheterna nedsättas under hvad el i est å gärningen

följa bort.

En ledamot af kommittén har beträffande denna paragraf uttalat,

att då kornmittens mening torde varit, att i här afsedda fall »nedsättningen»

skulle kunna utsträckas ända till bortfallande af allt straff, paragrafen

borde till förtydligande härutinnan omredigeras. I denna anmärkning har

krigshofrätten instämt.

Att en dylik tolkning af ifrågavarande paragraf skulle varit af kommittén

åsyftad, synes dock ingalunda framgå af kommitténs motiv. Tvärtom

yttrar kommittén, att genom paragrafens formulering åt den dömande

myndigheten lämnats öppet att efter förhållandena i hvarje fall pröfva,

om och i hvilken mån den öfverordnades beteende vid tillfället bör föranleda

nedsättning i det eljest stadgade straffet. Om straffets fullständiga

bortfallande talar icke kommittén.

En sådan fullständig strafifrihet skulle äfven strida emot de grundsatser,

som tillämpats i den allmänna strafflagen, hvilken, frånsedt preskription,

icke känner andra straffrihetsgrunder än minderårighet, saknad af

förståndets bruk samt nödvärn. Att i första punkten 5 kapitlet 9 § allmänna

strafflagen, hvarest användes samma uttryckssätt som i ifrågavarande

paragraf, ej åsyftas, att fullständig strafifrihet skulle inträda, är

uppenbart.

Mot den af kommittén i 90 § 2 mom. föreslagna bestämmel- 90 §.

sen, att officer eller underofficer, som förut undergått straff för våld

eller annan misshandel å underordnad och å nyo gör sig skyldig till

sådant brott, må under vissa förutsättningar, äfven om han för det senare

brottet, ej förskyllt straffarbete, jämte ansvar i öfrigt, tillika dömas till

afsättning, har af krigshofrätten anmärkts, att nämnda bestämmelse synes

alltför sträng, och att en dylik påföljd ej borde inträda, ifall det senare

brottet endast förskyllt disciplinstraff. Då denna anmärkning ansetts befogad,

har paragrafen i fråga i sådan riktning omarbetats. I sammanhang

härmed och då, vid jämförelse med de i 30 § 3 mom. föreslagna

preskriptionstiderna, det synts obilligt, om afsättningspåföljd enligt denna

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

paragraf skulle kunna inträda, äfven om den äldre förbrytelsen läge hur

långt tillbaka i tiden som helst, har denna påföljds tillämplighet gjorts beroende

däraf, att den senare förbrytelsen begåtts, innan fem år förflutit efter

det straffet för den äldre förbrytelsen fullbordats.

Med hänsyn till det vid omarbetningen ändrade stadgandet angående

de fall, då värnpliktige skola hänföras till krigsmän, har grunden bortfallit

för att i 9(1 § 2 inom. såsom hänförlig under denna paragrafs bestämmelser

jämväl upptaga »värnpliktig under färd till eller från sin tjänstgöringsort,

ändå att han icke står under militärbefäl».

Ifrågavarande moment gäller enligt kommitténs förslag endast krigsmän.

Om en vid krigsmakten anställd civil ämbets- eller tjänsteman,

medan han är iförd tjänstedräkt, å väg, gata eller annat allmänt ställe

gör sig skyldig till sådant förargelseväckande beteende, som omtalas i

1 inom. denna paragraf, eller finnes öfverlastad af starka drycker,

skall han härför åtalas vid allmän domstol. I analogi med hvad som föreslagits

om värnpliktige, synes emellertid en dylik förseelse, då den begås

af en vid krigsmakten anställd civil ämbets- eller tjänsteman, som är

iförd tjänstedräkt, jämväl böra bedömas såsom en militär förseelse och har

i anledning häraf till momentet i fråga fogats ett tillägg i sådant syfte.

Att med »tjänstedräkt» i detta sammanhang endast åsyftas sådan civilmilitär

tjänstedräkt, som för dylik ämbets- eller tjänsteman kan vara fastställd,

torde vara uppenbart.

Eldigt kommitténs förslag skulle förseelser af den beskaffenhet, som

afses i 97 §, aldrig kunna behandlas såsom disciplinmål, utan ovillkorligen

tillhöra krigsdomstol. Kommittén har motiverat sitt förslag härutinnan

med en hänvisning till den ömtåliga och grannlaga natur, som mål angående

dylika förseelser ofta kunna äga. A andra sidan torde dock böra

beaktas, att sådana mål lika ofta kunna vara af den enkla beskaffenhet,

att desammas hänskjutande till krigsdomstol icke kan anses behöfligt eller

ens lämpligt. 1 enlighet med krigshofrättens hemställan har därför mål

rörande anstötligt och ovärdigt uppförande enligt denna paragraf upptagits

bland disciplinmål i 185 §, i sammanhang hvarmed uti denna paragraf

slutorden »dömd till disciplinstraff» utbytts mot »belagd med disciplinstraff».

8 Kap.

Enligt 18 § förordningen om krigsdomstolar och rättegången därstädes

den 11 juni 1868 upptagas vid krigsdomstol, förutom sådana mål,

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

hvilka röra åtal för brott, som i strafflagen för krigsmakten är med straff

belagdt eller, efter ty där sägs, skall, vid straffets bestämmande efter allmän

lag,^ anses såsom under försvårande omständigheter begånget, jämväl

mål angående åtal för vissa särskildt uppräknade brott, äfven i de fall,

då ansvar därför skall efter allmän lag eller särskild författning bestämmas.

Hit höra, jämte fel och förbrytelser i ämbete och tjänst vid krigsmakten

samt förolämpningar mot förman eller öfverordnad eller mot annan

person i eller för dennes ämbete eller tjänst vid krigsmakten, dessutom,

enligt 18 § c) ofvannämnda förordning, »brott, som i öfrigt emot person,

hörande till krigsmakten, begås under tjänstgöring eller eljest i fält, läger,

vaktium eller kasern, eller inom militärsjukhus eller kronans varf, verkstad,

förråds- eller tyghus, på kronan3 fartyg eller inom garnisons- eller

stationsort eller inför krigsdomstol».

Kommittén har, såsom det synes med rätta, ansett denna bestämmelse

i åtskilliga afseenden gå allt för långt. Emellertid torde det med

skäl kunna ifrågasättas, om ej kommittén gått för långt i motsatt riktning,

då deri, frånsedt det fall, att sådant brott föröfvas i fält eller

inom . fästning, som förklarats i belägringstillstånd, eller på sjötåg i

krigstid, inskränkt ofvannämnda regels giltighet till åtal för våld, misshandel

eller förolämpning. Om eu krigsman sålunda olofligen tillägnar

sig en annan krigsmans enskilda tillhörighet, skall åtal härför anhängiggöras

vid allmän domstol, utom i fall brottet föröfvas från någon, som

är förlagd med gärningsmannen i samma kvarter, kasern, tält, militärsjukhus

eller annat dylikt ställe eller tjänstgör å samma fartyg och tillgreppet

omfattar gods, som denne där har förvaradt. I dessa fall skall

enligt 104 och 105 §§ i strafflagsförslaget en strängare straffskala tilllämpas,

än om brottet skulle bedömas efter allmän lag, och genom att

brottet sålunda omförmäles som straffbart i strafflagen för krigsmakten,

skall enligt de i rättegångsförslaget tillämpade grunder åtal härför upptagas

vid krigsdomstol.

Dessa bestämmelser skulle emellertid i tillämpningen kunna leda till

egendomliga konsekvenser. Om till exempel på en fältmanöver någon af

manskapet föröfvar stöld från annan i samma tält, skulle målet tillhöra

krigsrätt, men stjäl han från någon i tältet bredvid, skulle åtal härför anhängiggöra^

vid allmänna underdomstolen i orten. Likaså om under sjötåg

någon stjäl från annan å samma fartyg, skulle han härför åtalas vid

krigsdomstol men begår han stöld från någon, som befinner sig ombord

å annat fartyg, skulle brottet åtalas vid allmän domstol.

Då hvad angår brott af ifrågavarande beskaffenhet en återgång till

de enligt förordningen om krigsdomstolar in. in. nu gällande bestämmel
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

109 §.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

ser följaktligen synes nödvändig, men straffbestämmelserna i allmänna

strafflagen fortfarande såsom hittills synas för ändamålet tillräckliga, torde,

enligt de för förslagets uppställande i öfrigt följda grunder, nämnda syftemål

lämpligast vinnas genom införande i straff!agsförslaget af en bestämmelse,

att olofligt tillgrepp under angifna förhållanden straffas enligt allmän

lag. En dylik bestämmelse har därför vid omarbetningen intagits i

detta kapitel, där den såsom ett andra moment tillagts 107 §.

Vid angifvande af de förhållanden, hvarunder tillgrepp af enskild

egendom skall vara föröfvadt, för att brottet, ehuru det skall straffas

efter allmän lag, likväl skall åtalas vid krigsdomstol, har i hufvudsak

användts samma uppräkning, som förekommer i 94 och 96 §§, hvilken uppräkning

i åtskilliga delar kompletterar uppräkningen i 18 § c) förordningen

om krigsdomstolar m. in. Dock har härstädes vidtagits den begränsningen,

att »garnisons- eller stationsort» ur uppräkningen uteslutits, då

medtagandet häraf ansetts skola gifva stadgandet en större räckvidd, än

som för ändamålet synes lämpligt.

Emellertid har tillägget i fråga icke begränsats att gälla endast

stöld eller snatteri. Samma skäl, som tala för, att dessa brott, då de

föröfvas under tjänstgöring eller inom sådana områden, som blifvit i momentet

uppräknade, skola tillhöra krigsdomstols bedömande, torde under

enahanda förutsättningar äfven gälla öfriga egendomsbrott, Med stöld och

snatteri har därför i förslaget likställts skadegörelse, inbrott utan att tillgrepp

sker, rån eller försök till rån samt bedrägeri eller annan oredlighet.

Med hänvisningen i momentets början till 13 kapitlet afses att förebygga,

att straffbestämmelsen härstädes skulle komma att tillämpas på

sådana fall, som omförmälas i 166 och 167 §§ i förslaget,

Slutligen har, i analogi med hvad som finnes stadgadt i 105 §, ansetts

lämpligt att i detta moment meddela en föreskri!t, att om brottet

finnes kunna försonas med böter, disciplinstraff i stället skall adömas.

Med anledning af den ändring, som 122 § i nuvarande strafflag för

krigsmakten undergått genom lagen den 17 mars 1905, har i den däremot

svarande 109 § i förslaget påföljden förlust af medborgerligt förtroende

vid ådömande af straffarbete efter 102, 103 eller 104 § gjorts

beroende af, att dylikt straff ålagts i minst sex månader. Sådan begränsning

af stadgandena om vanfräjd har iakttagits äfven på öfriga ställen i

förslaget.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

121

9 kap.

Mot 116 § har anmärkts, att skillnaden i straffbarhet mellan

det fall, som omförmäles i 1 inom., och det, som afhandlas i det af

kommittén föreslagna 2 inom., särskild! med hänsyn till den formulering

sistnämnda moment erhållit, ofta nog ej torde vara synnerligen stor

och i alla händelser icke så stor, att den motiverade den väsentliga skillnad

i straff, som mellan momenten ifråga förefunnes. Med anledning af

denna anmärkning och då dessutom straffet i 1 mom., åtminstone för

vissa dit hänförliga fall, synts vara allt för strängt tilltaget, hafva

dessa moment vid omarbetningen sammanslagits till ett, därvid de i 1

mom. nu upptagna lägre straffen bibehållits såsom den normala straffskalan

samt tillämpligheten af de högre straffen därstädes gjorts beroende

af, att omständigheterna äro synnerligen försvårande, medan för det

fall att omständigheterna äro synnerligen mildrande, möjlighet beredts att

tillgripa det af kommittén i det föreslagna 2 mom. upptagna straffet

eller disciplinstraff.

10—15 Kap.

Af den i 57 § föreslagna likställigheten mellan krigsmän och vid

krigsmakten anställda civila ämbets- och tjänstemän, då de göra sig skyldiga

till rymning eller till olofligt undanhållande, följer påtagligen, att

jämväl 153 § bör vara tillämplig icke blott å krigsmän utan jämväl å vid

krigsmakten anställda civila ämbets- och tjänstemän.

I samma paragraf liksom i 156 § har i stället för »belägrad fästning»

insatts »fästning, som förklarats i belägringstillstånd», då sistnämnda

uttryck ansetts härstädes utgöra en lämpligare motsats mot »trupp i fält»

än det af kommittén föreslagna uttrycket.

16 Kap.

Det har mot 188 § anmärkts, att då vid krigsmakten anställd präst

enligt 6 § 2:o) undantag^ från att lyda under strafflagen för krigsmakten,

188 §, som är ordagrant lika lydande med 151 § i nuvarande lag,

borde ur förslaget utgå. Ifrågavarande anmärkning är emellertid grundad

å förbiseende däraf, att vid krigsmakten anställd präst dock kan

komma att lyda under denna lag, om han nämligen är tjänstgöringsskylBih.

till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 50 Häft. '' 16

116 §.

153 §.

156 §.

188 §.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

191 §.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67.

dig vid mobiliserad afdelning. För detta fall är sålunda stadgandet i

188 § fortfarande behöflig!

17 Kap.

Mot kommitténs förslag att från disciplinstadgan till strafflagen för

krigsmakten öfverflytta bestämmelserna om de befälhafvare, som äga bestraffningsrätt

i disciplinmål, har af krigshofrätten in. fl. framställts

betänkligheter. Då emellertid kommitténs förslag härutinnan står i öfverensstämmelse

med de af Riksdagen i dess skrifvelse den 1 juni 1901 angående

revision af krigslagarna uttryckta önskemål, och de olägenheter,

som otvifvelaktigt vidlåda den föreslagna öfverflyttningen, åtminstone delvis

kunna undvikas genom den anordning, som innefattas i kommitténs

formulering af 191 § l:o), hvarigenom för där afsedda fall möjlighet

beredts att tillägga annan än i paragrafen särskildt angifven befälhafvare

oinskränkt disciplinär bestraffningsrätt, utan att frågan härom ovillkorligen

behöfver hänskjutas till Riksdagen, har vid den verkställda omarbetningen

någon afvikelse icke skett från den principiella ståndpunkt, kommittén i

denna fråga intagit, utan till förevarande bestämmelser endast gjorts, de

tillägg, som i anledning af ändrade organisationsförhållanden eller eljest

befunnits erforderliga.

191 § l:o) gäller endast armén. Då de där använda uttrycken »likställd

befälhafvare» och »likställdt truppförband», hvarpå i det föregående

hänsyftats, med flottans nuvarande organisation och uppställningen af det

för flottan gällande reglemente icke lämpligen kunna komma till användning

i fråga om detta vapenslag, måste sålunda, hvad flottan angår, i

191° § uttryckligen angifvas hvarje beställning, med hvilken oinskränkt

disciplinär bestraffningsrätt skall vara förenad, frånsedt allenast sådana

högre befälhafvare, som afses i näst sista stycket af paragrafen. 1 detta

afseende har kommitténs förslag i några punkter ansetts böra kompletteras.

I 191 § 2:o) har sålunda tillagts chef för exercis- och underbefälsskolorna

vid flottans stationer, då samma skäl, som föranleda att

chef för underofficers- och sjömanskårerna samt chefen för skeppsgossekåren

här upptagits, äfven torde gälla för denne. Då vidare enligt 191 § 3:o) chefen

för flottans stab har oinskränkt disciplinär bestraffningsrätt öfver de officerare,

som kommenderats att tjänstgöra i staben, synes enahanda befogenhet

böra tillkomma inspektören af flottans öfningar till sjöss öfver de

officerare, som tillhöra dennes stab. Slutligen och då, efter det kustsignalväsendet

eller del däraf blifvit rustadt, den vid detsamma tjänstgörande

personalen närmast lyder under vederbörande bevakningschef vid kustsignal
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.

123

väsendet, bär jämväl sådan chef ansetts böra tillerkännas oinskränkt disciplinär

bestraffningsrätt.

Med anledning af den anmärkning, som af eu ledamot afs kommittén

framställts mot förslaget att tillerkänna iris k r ifra n gs o i n r ä d e sb e fal - häfvare oinskränkt disciplinär bestraffningsrätt öfver värnpliktige icke blott

i afseende å uteblifvande från tjänstgöring utan jämväl i öfrigt, torde

böra framhållas, att, frånsedt de skäl, som af kommittén till stöd för dess

förslag härutinnan anförts, den nu ifrågasatta utvidgningen af de fall, då

värnpliktige i uniform skulle hänföras till krigsmän, än ytterligare talar

för lämpligheten att bibehålla ifrågavarande stadgande oförändradt.

1 191 § 7:o) enligt kommitténs förslag har upptagits, bland andra,

befälhafvare af minst kaptens grad för skola, kommendering, verk eller

inrättning, som ej tillhör visst truppförband af armén eller station af flottan.

Emellertid anordnas jämväl för personalen vid kustartilleriet en skola,

som ej tillhör någotdera af kustartilleriregementena, nämligen skjutskolan.

Då befälhafvare!! för dylik skola ansetts böra hafva enahanda befogenhet

i ifrågavarande afseende, som tillerkänts befälhafvare för arméns och

flottans själfständigt anordnade skolor, har i sådant syfte ett tillägg gjorts

till motsvarande moment i det omarbetade förslaget.

I 194 § har den disciplinära bestraffningsrätten för där afsedd be- 194 §.

fälhafvare af kommittén på det sätt begränsats, att åläggande af arrest af

tredje graden undantagits från hans befogenhet. Det högsta straffmått,

som dylik befälhafvare sålunda skulle kunna ålägga, vore, enligt kommitténs

förslag, arrest i tolf dagar, hvaraf följer, att arrest förbunden med

skärpning aldrig skulle kunna af honom åläggas. Enligt nu gällande bestämmelser

i ämnet må under motsvarande förhållanden befälhafvare af

lägre än kaptens grad ej ålägga officer vaktarrest öfver femton dagar,

underofficer sträng arrest och annan underlydande sträng arrest utöfver

fyra dagar. Då det vid jämförelse härmed synts mindre lämpligt att i

förevarande fall för vederbörande befälhafvare utesluta möjligheten att

ålägga vaktarrest med skärpning, men likställighet mellan krigsmän af olika

grader här liksom på öfriga ställen i lagen synes böra råda, har i det

omarbetade förslaget arrest af tredje graden å detta ställe ersatts med

»vaktarrest öfver tio dagar eller vaktarrest med skärpning genom mörkt

enrum öfver tre dagar».

Enligt 16 § disciplinstadgan äger kommendant i fästning eller i 190 §.

annan ort, där krigsmakt är förlagd, i vissa afseenden disciplinär bestraffningsrätt

öfver garnisonen, och hvad om kommendant sålunda finnes stad
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.

gadt, äger tillämpning jämväl i fråga om befälhafvare å detacheradt fort.

Motsvarande bestämmelser återfinnas i 196 § kommittéförslaget.

c Dessa bestämmelser äro emellertid, enligt hvad chefen för kustartilleriet

påpekat, icke tillfyllest i hvad berörda del af sjöförsvaret angår.

I det för kustartilleriet gällande reglemente användes nämligen uttrycket

positionsbefälhafvare såsom en gemensam benämning för befälhafvare å

kustpositioner i allmänhet, medan med kommendant endast betecknas befälhafvare

å sådan kustposition, som enligt samma reglemente hänföres

till fästning. En positionsbefälhafvare, äfven om han icke är utnämnd

kommendant, har emellertid; kommendants åligganden i den honom anförtrodda

kustpositionen och är särskildt i fråga om tillämpning af disciplinstadgan

enligt reglementet likställd med kommendant. Vidare stadgas

beträffande fästning, att vid mobilisering befälet öfver enhvar af fästningens

sektioner utöfva^ af en sektionsbefälhafvare, hvarjämte, därest

Konungen så befaller, sådan befälhafvare jämväl i fredstid förordnas.

Hvad i disciplinstadgan finnes föreskrifvet i fråga om bestraffningsrätt för

befälhafvare å detacheradt fort, skall enligt reglementet jämväl gälla för

sektionsbefälhafvare i fråga om honom underlydande personal.

Med åberopande af. dessa bestämmelser liar chefen för kustartilleriet

hemställt, att äfven positionsbefälhafvare och sektionsbefälhafvare måtte

omnämnas i 196 § såsom likställda med kommendant. Såsom motiv för

denna hemställan, särskildt hvad sektionsbefälhafvare angår, har af chefen

för kustartilleriet framhållits behofvet att undvika det besvär och den

omgång, som en centralisering af den disciplinära bestraffningsrätten i

kommendantens hand nödvändigt måste medföra.

I sak synes denna hemställan vara befogad. Densamma öfverensstämmer

ju ock med den uppfattning af hvad med fästning bör förstås i

denna lag, som i det föregående gjorts gällande. Då emellertid benämningarna

»positionsbefälhafvare» och »sektionsbefälhafvare» ej torde vara

lämpliga att införa i lagen, har i stället den utvägen anlitats, som anvisats

genom kommitténs formulering af 191 § l:o). Då det härvid befunnits

oegentligt att särskildt omnämna befälhafvare å detacheradt fort, har stadgandet

i fråga inskränkts till en föreskrift, att hvad i ifrågavarande paragraf

om kommendant är sagdt, skall äga motsvarande tillämpning i fråga

om med kommendant likställd befälhafvare. Den sålunda föreslagna formuleringen

förutsätter naturligtvis, att i vederbörande reglementen införes en

uttrycklig föreskrift, att befälhafvare å detacheradt fort är uti ifrågavarande

afseende likställd med kommendant.

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

Då mål rörande våld, hot eller förolämpning mot befälhafvare, som

själf skulle äga att utöfva bestraffningsrätt i målet, icke synes böra öfverlämnas

till närmast högre befälhafvares handläggning i andra fall, än då

den våldförde, hotade eller förolämpade är den lägste befälhafvare, hvilken

bestraffningsrätt öfver gärningsmannen tillkommer, har ett tillägg till 200

ansetts erforderligt, hvarigenom tillämpningen af den däri gifna regel

gjorts beroende af, att icke lägre med bestraffningsrätt utrustad befälhafvare

finnes.

Vidare har jämväl den begränsningen i nämnda regel ansetts erforderlig,

att densamma ej må utgöra hinder för att å fartyg på sjötåg

befälhafvaren själf må utöfva bestraffningsrätten, då förseelsens omedelbara

bestraffande finnes för krigstuktens upprätthållande erforderligt.

18 kap.

Kommitteförslaget liksom nuvarande lag förutsätter såsom regel hållandet

af förhör, innan disciplinär bestraffning ålägges. Enligt 20 §

disciplinstadgan äger emellertid befälhafvare omedelbart utan förhör ålägga

disciplinstraff, för så vidt han själf åsett förseelsen eller eljest finner den

uppenbar eller ostridig. I 205 § i förslaget har ifrågavarande bestämmelse

bibehållits, dock med den begränsning, att sistberörda båda förutsättningar

måste på en gång föreligga. Dessutom har tillagts, att äfven i sådant

fall bestraffning ej må åläggas, med mindre den tilltalade dessförinnan

lämnats tillfälle att förklara sig.

Eu ledamot inom kommittén har påyrkat, att denna paragraf måtte

utgå, då sådan snabbhet med afseende å den disciplinära bestraffningsrättens

utöfning ej vore erforderlig, att icke ett förhör af den enkla beskaffenhet,

hvarom här vore fråga, kunde hållas. Häri hafva några af de

militära myndigheter, som i krigshofrätten yttrat sig öfver förslagen, äfvensom

de i justitiedepartementet till biträde tillkallade militärerna instämt.

Med anledning häraf och då det af kommittén föreslagna tillägget till

paragrafen i fråga i hvarje fall synes mindre lämpligt, då däraf kunde

föranledas en muntlig förhandling inför fronten mellan befälhafvaren och

den felande, har nämnda paragraf vid omarbetningen uteslutits. Att befäl

hafva rens auktoritet härigenom skulle kunna blifva lidande, torde icke

med fog kunna påstås, då befälhafvaren har utvägen att tillsäga den

felande arrest i enlighet med de härom meddelade föreskrifter. För öfrigt

lär det redan för närvarande endast ytterst sällan förekomma, att disciplinstraff

ålägges utan föregående förhör.

200 §.

205 §.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

I detta sammanhang torde böra med några ord beröras den af kommittén

särskild! uppmärksammade frågan, huruvida icke, till vinnande af

större garanti för den lagenliga behandlingen af s. k. disciplinmål, vid afgörande

af dylika mål borde, jämte vederbörande befälhafvare, deltaga eu

rätt sbi blad person med domareansvar för därvid meddelade beslut, så framt

han icke däremot reserverat sig. Såsom af den lämnade redogörelsen

framgår, har kommittén af flera skäl icke funnit sig böra tillstyrka en

sådan anordning. I den reservation, som af en bland kommitténs ledamöter

anförts emot detta beslut, har endast en af de militära myndigheter,

som yttrat sig i frågan, instämt, Någon ändring i kommittera förslag

härutinnan har icke heller vid den nu verkställda omarbetningen vidtagits.

Genom att låta 205 § ur förslaget utgå skulle visserligen af de skäl,

kommittén till stöd för sin uppfattning åberopat, det skälet förlora sin

betydelse, att det icke syntes förenligt med befälhafvarens ställning och

nödiga auktoritet att förbjuda honom att inför samlad trupp eller eljest,

då en ringare förseelse försiggår inför hans ögon, utan att först höra

annan person, ålägga disciplinär bestraffning. Men härvid torde å andra

sidan böra beaktas, att förbudet för befälhafvare att, så att säga, på stående

fot ålägga bestraffning i disciplinmål, hvarvid tillgång till juridiskt biträde

näppeligen annat än i sällsynta undantagsfall skulle vara att påräkna,

uppenbarligen bättre än innehållet i den af kommittén föreslagna 205 §

öfverensstämmer med den principiella ståndpunkt, kommittén i förevarande

fråga intagit eller att det bör i möjligaste mån beredas befälhafvare!! tillfälle

att i disciplinmål rådgöra med rättsbildad person, utan att dock befälhafvare!!

skulle vara härtill ovillkorligen skyldig.

Mot den af kommittén föreslagna 208 § har, såsom det synes med

rätta, blifvit anmärkt, att man af paragrafens innehåll lätt kunde draga

den slutsatsen, att en högre befälhafvare vore befogad att ingripa i eu

underlydande befälhafvares åtgöranden vid åläggande af disciplinstraff och

att rent* af ändra eller upphäfva ett redan meddeladt straff beslut.^ Då

föreskriften för öfrigt synes mindre behöflig och i alla händelser, såsom

jämväl framhållits, torde hafva sin rätta plats i vederbörande tjänstgöringsreglementen,

har jämväl denna paragraf vid omarbetningen uteslutits.

21 kap.

212 (210) §. Rörande de ändringar, som vidtagits beträffande de särskilda slagen

af tillrättavisningar, är redan i det föregående taladt.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

I öfverensstämmelse med de af kommittén beträffande tillrättavisningarna

under b) och e) föreslagna tidsbegränsningar har till förebyggande

af missbruk en likartad begränsning jämväl ansetts böra ske i fråga om

tillrättavisningen under d), hvilket moment motsvaras af c) i förevarande

förslag. Till detta moment har därför gjorts det tillägg, att sådant åläggande,

hvarom där förmäles, skall meddelas antingen för visst antal gånger,

högst sex, eller för viss bestämd tid, högst femton dagar.

För att skarpare betona skillnaden mellan den i momentet d) i förevarande

förslag afsedda tillrättavisning, å ena, samt det disciplinstraff, som

består i arrest på kasernrum, å andra sidan, har uttrycket »kasern» härstädes

ersatts med »kasernområde». Att »kvarter» här uteslutits, beror

härpå,. att detta uttryck befunnits, hvad flottan angår, kunna ge anledningtid

missförstånd, hvaremot beträffande armén uteslutningen blir betydelselös

med hänsyn till slutorden i momentet.

Da användande af tillrättavisning, så att genom öfveransträngning

eller annan orsak men för den felaktiges hälsa och tjänstbarhet häraf

kommer, icke torde vara tänkbart beträffande annan tillrättavisning, än

sådan, hvarom under c) i det omarbetade förslaget förmäles, har den föreskrift,

som i sådant afseende meddelats i näst sista stycket af 210 §, begränsats

att endast gälla sistberörda slag af tillrättavisning.

Det förslag till

Lag om införande af den nya strafflagen för krigsmakten samt

hvad i afseende därå iakttagas skall,

som inom departementet utarbetats, afviker från den af kommittén föreslagna

promulgationslagen hufvudsakligen endast i den mån, sådan afvikelse

betingats dels af lagens begränsning till att endast afse den föreslagna

nya strafflagen dels ock af de vid omarbetningen af strafflagen föreslagna nya

bestämmelserna angående disciplinstraffen.

I öfrigt har beträffande lagförslaget i fråga hufvudsakligen endast

den ändring vidtagits, att då något stadgande innefattande förklaring till

nu gällande strafflag för krigsmakten ej torde hafva meddelats, hvad 2 §

härom innehåller vid omarbetningen uteslutits.

Slutligen har det befunnits lämpligt att i denna lag införa en föreskrift

jämväl för det fall, att sedan nya strafflagen för krigsmakten blifvit

gällande, tillrättavisning finnes böra meddelas någon för förseelse eller fel,

som dessförinnan begåtts. I öfverensstämmelse med hvad som föreslagits

s. 128 Kontrollera mot PDF

18 §.

128 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

rörande åläggande af disciplinstraff i dylikt fall, har jämväl beträffande

tillrättavisningarna föreslagits, att den nya lagens bestämmelser skola härvid

lända till efterrättelse. Denna föreskrift innefattas i den nu föreslagna

10 §.

Jag öfvergår slutligen till det inom justitiedepartementet utarbetade

förslaget till

Lag .angående ändring i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar och

rättegången därstädes den 11 juni 1868.

Då af förut anförda skäl frågan om ändrad organisation af de militära

domstolarna och hvad därmed står i samband tills vidare lämnats å

sido, samt hvad kommitténs förslag till lag om krigsdomstolar och rättegången

därstädes i öfrigt innehåller afvikande från nu gällande bestämmelser,

är af jämförelsevis mindre betydelse, har vid utarbetandet af förevarande

förslag den ledande synpunkten varit, att för närvarande endast

borde vidtagas sådana ändringar i förordningen om krigsdomstolar m. in.,

som med nödvändighet betingas af den föreslagna nya strafflagen för krigsmakten

eller för hvilka eljest särskild! viktiga skal ansetts föreligga. Med

den revision af hithörande bestämmelser i öfrigt, som otvifvelaktigt är af

behofvet påkallad, synes däremot lämpligen böra anstå, till dess frågan om

domstolsorganisationen upptages till behandling.

Att strafflagsförslaget till en början förutsätter ändring af nu gällande

bestämmelser rörande de mål, som tillhöra krigsdomstol, är med

hänsyn till de vid uppställningen af nämnda förslag följda grunder uppenbart.

I förevarande förslag har därför 18 § i förordningen om krigsdomstolar

in. in. erhållit den lydelse, som den däremot svarande 41 §

äger i kommitténs förslag till lag om krigsdomstolar och rättegången

därstädes. Med anledning af att 45 § i sistnämnda förslag icke här upptagits,

hafva emellertid smärre jämkningar ansetts höra göras i näst sista

och närmast föregående stycket af ifrågavarande paragraf, som härigenom

blifvit i dessa delar lika lydande med den nuvarande 18 §.

På sätt i kommitténs motiv närmare utvecklats, erfordras vidare

vissa ändringar i 19, 26, 58 och 63 §§ i förordningen om krigsdomstolar

m. m. med anledning af de i förslaget till ny strafflag för krigsmakten

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

delvis ändrade bestämmelserna om dem, som skulle vara underkastade

straff efter nämnda lag.

Då härvid 19 § 2 mom. upptagits med den lydelse, motsvarande 19 §.

stadgande äger i 42 § af kommitténs förslag, har emellertid, till undvikande

af konflikt med 24 §, ett tillägg till momentet i fråga ansetts

erforderligt, hvarigenom betonas, att för tillämpligheten af den däri gifna

regel förutsättes, att ej sådant fall är för handen, hvarom i sistnämnda

paragraf förmäles. I sammanhang härmed har till vinnande af nödig öfverensstämmelse

mellan de båda momenten i 19 § det i 1 mom. nu använda

uttrycket »det regemente eller den kår eller station, där den tilltalade är

anställd», utbytts mot »det regemente eller den kår eller den station, som

den tilltalade tillhör». Härigenom framstår jämväl tydligare, att under

ifrågavarande moment äfven innefattas exempelvis värnpliktige, för hvilka

det nuvarande uttrycket påtagligen är mindre lämpligt.

26, 58 och 63 §§, af hvilka sistnämnda paragraf motsvaras af 6926, 58och63

§ i förevarande förslag, hafva i det afseende, hvarom nu är fråga, ändrats i69)

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de däremot svarande 50, 85 och

104 §§ i kommittéförslaget.

Slutligen har öfverflyttningen till strafflagen för krigsmakten af be- 52 §.

stämmelserna rörande de befälhafvare, som äga oinskränkt disciplinär bestraffningsrätt,

föranledt en jämkning af ordalagen i 52 §.

Bland de i kommitténs förslag innefattade ändringar i gällande för- 37—42, 47,

ordning om krigsdomstolar m. in., hvilka, ehuru icke sammanhängande meå49och50^''

strafflagsförslaget, likväl ansetts böra oberoende af frågan om domstolsorganisationen

redan nu upptagas till behandling, märkas i främsta rummet

de, som gälla bestämmelserna om sättet för fullföljd af talan mot krigsdomstols

utslag eller beslut samt om underställning af mål, som blifvit

af krigsdomstol afdömdt. Då genom lagen om ändring i vissa delar af

rättegångsbalken den 14 juni 1901 den allmänna lagens bestämmelser i

dessa afseenden ändrades, vidtogos icke samtidigt motsvarande ändringar

i förordningen om krigsdomstolar in. in., utan blef detta en uppgift

för ifrågavarande kommitté, som redan den 1 april samma år af Eders

Kungl. Maj:t tillsatts för revision af krigslagarna. Då det tydligen är af

vikt, att sistnämnda förordning uti ifrågavarande hänseende snarast möjligt

bringas i öfverensstämmelse med den allmänna lagen, hafva därför de

af kommittén rörande fullföljd af talan samt underställning utarbetade

bestämmelser, med undantag för den af kommittén föreslagna 81 §, upptagits

i förevarande förslag, där de innefattas i 37—42, 47, 49 och50§§.

Frånsedt några smärre formella jämkningar i 41 och 49 §§, förete ifråga
Bili.

till Piksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. SO Håft. 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 67.

varande paragrafer inga andra afvikelser från de däremot svarande 64—

70, 77, 79 och 80 §§ i kommitténs förslag, än som betingas däraf, att

den nuvarande domstolsorganisationen skulle tills vidare bibehållas oförändrad.

70 och 71 §§■ Med de bestämmelser, som innehållas i nu omförmälda paragrafer,

sammanhänga på det närmaste stadgandena i de af kommittén föreslagna

84 och 105 §§. Dessa paragrafer hafva därför i oförändradt skick upptagits

i förevarande förslag, där de båda erhållit sin plats bland de allmänna

bestämmelserna under paragrafnumren 71 och 70.

43 §. Enligt 43 § i förordningen om krigsdomstolar m. m. skall vid kom
municering

af besvär, som anförts hos krigsöfverdomstol, förklaranden, om

han är på fri fot, föreläggas vite för fullgörande af sin förklaringsskyldighet.

I öfverensstämmelse med hvad som enligt lagen den 14 juni 1901

galler beträffande kommunicering af besvär öfver allmän underrätts utslag,

har nämnda vitesbestämmelse i det föreliggande förslaget uteslutits.

51 §. I sammanhang härmed och då enahanda regler, som enligt 43 § skulle

gälla beträffande kommunicering af besvär öfver krigsrätts utslag, torde

höra tillämpas jämväl vid kommunicering af besvär öfver utslag, som

meddelats af krigsöfverdomstol, har 82 § i kommitténs förslag ansetts

böra härstädes medtagas. Denna paragraf, som affattats i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med stadgandet i 30 kap. 28 § rättegångsbalken, har

insatts såsom 51 §.

59—(is §§. Slutligen har afdelningen L) Om häktning i nu gällande förordning
om

krigsdomstolar in. m. ansetts böra i dess helhet upphäfvas och ersättas

med 16 kap. i kommitténs förslag. Till detta kapitel har kommittén

från 19 § disciplinstadgan öfverflyttat bestämmelserna om rättigheten

att tillsäga arrest, Indika bestämmelser härvid delvis omarbetats.

Med hänsyn till det nära sammanhang, som råder mellan dessa bestämmelser,

å ena, samt stadgandena angående disciplinstraffen och den

disciplinära bestraffningsrätten, å andra sidan, har det synts vara af

vikt, att samtidigt med att det hufvudsakliga innehållet af disciplinstadgan

i öfrigt öfverflyttas till strafflagen för krigsmakten, jämväl ifrågavarande

bestämmelser göras till föremål för Konungens och Riksdagens

gemensamma lagstiftningsrätt. Då härtill kommer, att de nuvarande bestämmelserna

om häktning otvifvelaktigt böra i vissa afseenden ändras och

fullständigas, och dessa bestämmelser för öfrigt intaga en jämförelsevis

fristående ställning bland de stadgande!!, som innefattas i förordningen

om krigsdomstolar in. in., har, jämte hvad kommittén föreslagit

rörande rättigheten att tillsäga arrest, äfven innehållet i öfrigt af det af

kommittén föreslagna 16 kap. ansetts böra redan nu upptagas till be
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

handling. Härvid har i stadgandena i fråga, som innehållas i 59—68 §§

i förevarande förslag, ingen annan afvikelse gjorts från kommittéförslaget

än den, som hvad angår 60 §, betingats af den vid omarbetningen ändrade

affattningen af 4 § i strafflagsförslaget.

Slutligen hafva ur kommitténs förslag till promulgationslag upptagits

de öfvergångsbestämmelser m. fl. stadganden, som ansetts erforderliga

med afseende å nu föreliggande förslag.

Departementschefen hemställde härefter, att, för det ändamål § 87

regeringsformen omförmäler, högsta domstolens utlåtande måtte genom

utdrag ur protokollet inhämtas såväl öfver det sålunda omarbetade förslaget

till

strafflag för krigsmakten samt

de inom justitiedepartementet utarbetade förslagen till

lag om införande af den nya strafflagen för krigsmakten samt hvad

i afseende därå iakttagas skall, och

lag angående ändring i vissa delar af förordningen om krig sdomstolar

och rättegången därstädes den 11 juni 1868 som ock. öfver ofvanberörda

af särskilda kommitterade afgifna förslag till

lag angående ändring i 1 § i förordningen angående verkställighet

i vissa fall af straff, ådömdt genom icke laga kraft ägande utslag, den 30

maj 1873 samt

lag angående ändring af 10 § i värnpliktslagen den 14 juni 1901,

varande dessa förslag af den lydelse bilagorna A, B, C, D och E vid detta

protokoll utvisa.

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan fann Hans Maj:t Konungen godt bifalla.

Ur protokollet

Carl Lundquist.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kung],. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

Bil. A.

Förslag

till

Strafflag för krigsmakten.

Första delen.

Allmänna bestämmelser.

1 KAP.

Om krigsmän, förmän och öfverordnade samt om tillämpligheten

af vissa delar i lagen.

1 §•

Till kidgsmän hänföras enligt denna lag:

l:o) officerare och underofficerare vid krigsmakten;

2:o) manskap med fast anställning vid krigsmakten;

3:o) värnpliktige, då de äro i tjänstgöring eller under färd till eller

från sin tjänstgöringsort stå under militärbefäl samt äfven eljest, därest

de uppträda i militär tjänstedräkt;

4:o) till tjänstgöring å krigsmaktens fartyg eller vid minpositionerna

förhyrda sjömän, maskinister, eldare, handtverkare och arbetare;

5:o) de, som tillhöra polisväsendet vid mobiliserad afdelning af krigsmakten;
6:o)

vid lots- och fyrinrättningarna anställda personer, då de äro i

tjänstgöring vid krigsmakten;

7:o) officerare vid väg- och vattenbyggnadskåren, då de äro i tjänstgöring

vid krigsmakten; samt

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

8:o) medlemmar af frivilliga för rikets försvar afsedda kårer eller

föreningar under den tid, de för sådant ändamål tjänstgöra vid krigsmakten.

Under l:o) och 2:o) innefattas icke blott personal med beställning

på stat vid krigsmakten utan jämväl öfvertalig personal samt personal

tillhörande krigsmaktens reserver.

2 §•

Krigsman, som inom samma regemente eller annan till armén hörande

afdelning, där styrkan icke öfverstiger ett regementes storlek, eller

inom det till flottan hörande kustartilleriet eller inom flottan i öfrigt innehar

högre tjänstegrad än annan krigsman, är dennes förman. Därjämte

är enhvar inom krigsmakten förman för den, öfver hvilken han, enligt

tjänstereglemente eller särskildt förordnande, innehar ständig eller tillfällig

befälsrätt.

Den, för hvilken annan är förman, är underlydande i förhållande

till förmannen.

3 §.

Krigsman, som innehar högre tjänstegrad än annan krigsman, är

i förhållande till denne öfverordnad. Därjämte är enhvar förman öfverordnad

i förhållande till den honom underlydande.

Den, för hvilken annan är öfverordnad, är i förhållande till denne

underordnad.

4 §•

Såsom mobiliserad anses enligt denna lag rikets krigsmakt eller afdelning

af krigsmakten, då den för annat ändamål än öfning ställes eller

är ställd på krigsfot.

5 §•

Den tredje delen af denna lag äger tillämpning allenast i fråga

om brott, som föröfvas i krigstid eller eljest under tid, då rikets krigsmakt

är mobiliserad; dock att under sådan tid jämväl andra delen "af

lagen äger tillämpning, där bestämmelserna i tredje delen ej till annat

föranleda.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67.

2 KAP.

Om dem, som äro underkastade straff efter denna lag.

6 §.

Under denna lag lyda:

l:o) krigsmän;

2:o) vid krigsmakten anställda civila ämbets- och tjänstemän; med

undantag af präster och lärare vid militära läroanstalter;

3:o) andra personer, hvilka äro anställda vid krigsmakten i sådan

befattning, som finnes uppförd i vederbörligen fastställd stat; med undantag

af kyrkobetjänte, civila betjänte vid militära läroanstalter samt kvinnliga

betjänte vid militära sjukhus;

4:o) månads- och daglönare samt extra poliskonstaplar vid flottan

äfvensom vid truppförbanden anställda maskinister, eldare och handtverkare;

5:o) de, som för vinnande af civil ämbets- eller tjänstemannabefattning

vid krigsmakten för sin utbildning tjänstgöra därstädes; samt

6:o) enhvar, som med behörigt tillstånd på sjötåg åtföljer krigsmaktens

fartyg eller är tjänstgöringsskyldig vid eller med behörigt tillstånd

åtföljer mobiliserad afdelning eller är insatt i militärhäkte eller intagen

å militärsjukhus, ändå att han eljest icke skulle lyda under denna lag.

Under 2:o) innefattas icke blott civila ämbets- och tjänstemän med

beställning på stat vid krigsmakten utan jämväl de, som tillhöra krigsmaktens

öfvertaliga personal eller dess reserver.

7 §•

Värnpliktige äfvensom vid lots- och fyrinrättningarna anställda personer

samt officerare vid väg- och vattenbyggnadskåren äro underkastade

straff efter denna lag, utom då de äro att anse såsom krigsmän, jämväl i

de fall, som i 5 och 11 kap. särskildt omförmälas.

8 §•

Denna lag skall ock tillämpas å enhvar, ändå att han eljest icke

lyder under lagen, därest han å krigsskådeplats eller af krigsmakten

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

ockupera^ område eller inom fästning, som förklarats i belägringstillstånd,

begår brott, som sägs i 133 § 2 inom., 134, 137, 138, 141, 143,

166 eller 167 §.

Lag samma vare i fråga om utländsk man, hvilken eljest begår brott,

som afses i 134 §, så ock beträffande person, som tillhör krigförande fientlig

afdelning och beträdes med brott, hvarom talas i 149 §.

9 §.

Krigsfånge, äfvensom utländsk man, hvilken vid krig mellan främmande

makter, därunder Sverige är neutralt, här i riket internerats, skall

för brott, som af honom begås, straffas efter denna lag, där brottets beskaffenhet

det medgifver.

10 §.

Begår någon, som lyder under denna lag, brott, hvarå straff där

icke finnes utsatt, varde, äfven där sådant ej är i lagen särskildt sagdt,

straffad efter allmän lag och laga stadgar, dock med iakttagande af de

äfven för vissa dylika fall i denna lag meddelade särskilda bestämmelser.

11 §•

Har någon, medan han lydde under denna lag, begått brott, hvarå

samma lag är tillämplig, varde straffad efter denna lag, ändå att brottet

ej blef åtaladt, förrän de förhållanden upphört, på grund af hvilka han

lydde under samma lag.

Hvad i 7 § är stadgadt gäller äfven, om vid åtalets anhängiggörande

den tilltalade icke längre är värnpliktig eller innehar anställning,

som där sägs.

12 §.

Krigsman, som råkat i krigsfångenskap eller genom rymmande

öfvergifva sin befattning vid krigsmakten eller ock åtföljt fartyg, som

förolyckats eller blifvit öfvergifven skall, ändå att tiden för hans tjänstgöringsskyldighet

går till ända, under det han är fången eller rymd,

eller hans tjänstgöring varit betingad endast för resa med det förolyckade

eller öfvergifna fartyget, anses fortfarande tillhöra krigsmakten, till dess

han erhållit afsked från krigstjänsten eller eljest blifvit därifrån behörigen

skild.

opaginerad Kontrollera mot PDF

13(5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

13 §.

Har svensk krigsman eller annan, som är anställd vid svenska

krigsmakten, i fientligt eller annat främmande land under tåg eller då

svenskt krigsfolk eljest där är samladt, begått brottslig handling emot

utländsk man; vare för åtal af gärningen ej erforderligt sådant särskilt

förordnande af Konungen, som förutsattes i 1 kap. 1 § allmänna strafflao-en

i fråga om brott begångna utom riket, utan ankomme å högste

befälhafvare!! på stället att, antingen målsäganden öfver brottet klagar

eller ej, låta detsamma befordras till åtal, om han finner krigstuktens

upprätthållande eller krigsmaktens anseende det kräfva.

Begår utländsk man, medan han vistas å område, som åt den svenska

krigsmakten ockuperats, brott, som skall straffas efter denna lag, ankomme

°det, så länge den brottslige befinner sig å sådant område, pa

därvarande högste befälhafvare att förordna om åtal af brottet, där han

finner förhållandena det fordra.

14 §.

Har svenskt krigsfolk, inom eller utom riket, gemensam tjänstgöring

med krigsfolk från främmande stat, med hvilken Sverige är i förbund rör

krio-s förande; då skall enhvar, som tillhör svenska krigsmakten och i

sådan tjänstgöring begår brott emot person eller egendom hörande till

den med Sverige förbundna statens krigsmakt, dömas till straff, som tinnes

stadgadt för enahanda brott emot person eller egendom, hörande till

svenska krigsmakten.

3 KAP.

Om straff efter denna lag.

15 §.

Straffarter, som för brott efter denna lag användas, äro:

l:o) dödsstraff;

2:o) straffarbete;

3:o) fängelse;

4:o) böter;

5:o) disciplinstraff;

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

samt för ämbets- och tjänstemän:

6:o). afsättning, hvarmed i de fall, som äro utsatta i lagen, förenas

den . påföljd, att den dömde förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare

nyttjas; och

7:o) mistning af ämbete eller tjänst på viss tid.

16 §.

Dödsstraff, . som blifvit ådömdt efter denna lag, skall i de fall,

hvilka äro särskildt anmärkta, verkställas medelst skjutning, men eljest

genom halshuggning. J

Vid verkställande af dödsstraff iakttages i öfrigt hvad därom i

allmän lag och tjänstereglemente stadgadt är.

År någon för brott emot denna eller allmän lag dömd till dödsstraff,

som bör verkställas genom halshuggning, och saknas i fält eller i

belägrad _ fästning eller under sjötåg tillfälle att få straffet verkställdt i

den ordning, som därför är föreskrifven, må det i stället verkställas genom

skjutning. ö

17 §.

. EJ ska11 någon undergå dödsstraff, innan Konungen eller, där domen

bhfvit fälld af ståndrätt, högste befälhafvaren på stället förordnat, att

straffet må verkställas.

18 §.

I afseende på straffarbete, fängelse och böter, hvartill efter denna

lag dömes, galle hvad i allmän lag stadgadt är, dock med iakttagande

åt hvad i efterföljande §§ sägs.

19 §•

lrr . Ska11 krigsman undergå straffarbete på viss tid ej öfver två år, som

blifvit honom ådömdt för brott, hvarom i 5, 7, 9, 11, 12 eller 14 kap.

af denna lag förmäles, eller fängelse, som blifvit honom omedelbart eller

såsom förvandlingsstraff ålagdt för brott mot denna lag, bör, där så kan

ske, straffet verkställas i militärhäkte.

Lag samma vare, om krigsman, som är hänförlig under l:o), 2:o)

eller 4:o) i 1 §, skall undergå fängelse, som blifvit honom för brott mot

allmän lag såsom förvandlingsstraff ålagdt.

Bill. till Riksd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 50 Häft.

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

20 §.

Hvad i 19 § stadgas äge ej tillämpning, om med straffet skall

förenas annat straff, som icke bör, efter hvad i nämnda § är sagdt, verkställas

i militärhäkte.

21 §.

Vederbörande befälhafvare tillkomme att, när krigsman, som, efter

hvad ofvan är sagdt, skall i militärhäkte undergå förvandlingsstraff, saknar

tillgång till böters gäldande, förordna om deras förvandling, men möter

hinder°att verkställa förvandlingsstraff et i militärhäkte, varde förvandlingen,

jämte straffets verkställande i öfrigt, öfverlämnad till Konungens befallningshafvande.

& 22 §.

Disciplinstraff är arrest af två slag:

1) arrest utan bevakning, som må åläggas i minst en dag och högst

åtta dagar, samt

2) vaktarrest, som må åläggas i minst en dag och högst femton

Ö Arrestdag räknas till tjugufyra timmar. Den tid, arresterad på tåg

åtföljer trupp, till hvilken han hör, inräknas ej i strafftiden.

23 §.

Arrest utan bevakning verkställes, om den straffskyldige är officer

eller underofficer, i eget rum eller tält och, om han tillhör manskapet,

i kasernrum eller tält.

Straffet innebär förbud för den arresterade att under strafftiden utan

tillstånd lämna det rum eller tält, hvari straffet verkställes. _

Skall arrest utan bevakning verkställas å fartyg och saknas tjänligt

rum för bestraffningen, må den straffskyldige i stället förbjudas att å fartyget

förflytta sig utom visst område.

Den, som ålagts arrest utan bevakning, skall under strafftiden i

vanlig ordning deltaga i tjänstgöring, där ej vederbörande befälhafvare

finner skäligt annorlunda förordna.

24 §.

Vaktarrest verkställes under bevakning i låst ljust rum eller i tält

eller, om straffet skall verkställas å fartyg och för ändamålet lämpligt rum

där saknas, under bevakning å tjänligt ställe.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

På vederbörande befälhafvare ankomme, huruvida den arresterade

må deltaga i tjänstgöring eller icke. Åläggande af vaktarrest med skärpning

genom mörkt enrum, hvarom i 25 § förmäles, innebär förbud att

deltaga i tjänstgöring.

Den arresterade må ej mottaga besök, där det ej för särskilt fall

medgifves.

Den, som undergår vaktarrest, må ej begagna öl, vin eller spritdrycker.

Tillhör den arresterade manskapet, må han ej bekomma annan

kost, än manskapet vanligen bestås.

25 §.

Har någon förskyllt vaktarrest och finnes, med hänsyn till af den

straffskyldige förut utståndna bestraffningar för brott emot denna lag eller

omständigheterna i öfrigt, det icke kunna antagas, att vaktarrest, verkställd

i vanlig ordning, skulle å honom utöfva tillbörlig verkan, då må

vaktarrest åläggas med skärpning genom hårdt nattläger under högst tio

dagar af strafftiden, antingen enbart eller i förening, under högst sex

dagar, med mörkt enrum.

Ej må skärpning med mörkt enrum åläggas den, hvilken ej fyllt

aderton år.

26 §.

År någon ålagd vaktarrest med skärpning, bör skärpningen verkställas

vid strafftidens början. Skall skärpning till någon del ske med

mörkt enrum, bör skärpningen i denna del, såvidt omständigheterna medgifva,

verkställas först.

27 §.

o

Alagd skärpning tillämpas icke, så länge den straffskyldige finnes

ej kunna utan våda för hälsan skärpningen undergå; dock att hinder, som

af sådan anledning möter för vistelse i mörkt enrum, ej må uppehålla

skärpningen i öfrigt längre, än att denna kan före strafftidens slut fullbordas.

Skärpning vare förfallen, där den ej kan före strafftidens slut verkställas.

28 §.

År vaktarrest, som, ombord å fartyg, i brist på lämpligt rum skall

verkställas under bevakning å tjänligt ställe, ålagd med skärpning genom

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

mörkt enrum, må den straffskyldige under de dagar, straffet skolat verkställas

med dylik skärpning, i stället hållas under tjänligt fängsel.

29 §.

Om afsättning och därmed förenad påföljd, som i 15 § är sagd,

om mistning af ämbete eller tjänst på viss tid, så ock om straff, hvartill

dömas skall, där den, som gjort sig skyldig till afsättning eller till

mistning af ämbete eller tjänst på viss tid, ej är i besittning af det

ämbete eller den tjänst, hvari han sig förbrutit, galle hvad i allmän

lag sägs.

Om förlust af medborgerligt förtroende, hvilken påföljd äfven i

denna lag för vissa brott finnes bestämd, galle ock hvad i allmän lag är

stadgadt.

30 §.

Officer eller underofficer, som efter denna eller allmän lag dömes

till ansvar för stöld, snatteri eller rån eller för annat brott till straffarbete

eller svårare straff, skall tillika dömas till afsättning från det ämbete eller

den tjänst, han såsom krigsman innehar.

Begår krigsman, som hör till det vid krigsmakten fast anställda

manskap, brott, därför han dömes till straffarbete eller svårare straff, varde

från sin anställning vid krigsmakten skild; dock må, då tiden för ådömdt

straffarbete ej uppgår till sex månader och brottet ej är sådant, att den

skyldiges medborgerliga anseende därigenom fläckas eller spilles, på truppens

befälhafvare bero att bibehålla honom vid berörda anställning.

Har officer, underofficer eller krigsman, tillhörande det vid krigsmakten

fast anställda manskap, blifvit tre eller flera gånger efter denna

lag straffad med minst vaktarrest och, därest bestraffningarna utgjort endast

vaktarrest, minst en gång undergått dylikt straff i femton dagar eller

vaktarrest med skärpning genom hardt nattläger enbart i minst sex dagar

eller i förening med mörkt enrum i minst fyra dagar, och har han inom

fem år, efter det han undergått den af dessa bestraffningar, som sist

verkställts, begått nytt brott, som i denna lag är med ansvar belagdt; då

må den brottslige, äfven om något af de fall icke är förhanden, som i

föregående båda mom. afses, jämte det straff, hvartill han för det nya

brottet gjort sig förfallen, tillika, om han är officer eller underofficer, till

afsättning dömas och, om han tillhör manskapet, från sin anställning vid

krigsmakten skiljas, då den brottslige gjort sig ovärdig den aktning och

tillit, som bör tillkomma af honom innehafd befälsställning, eller krigstuktens

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

upprätthållande eljest det krafvel’. Härvid må dock ej tagas hänsyn till

bestraffning, som den brottslige undergått, där vid den tid, då brottet,

hvarom fråga är, föröfvades, tio år förflutit, sedan bestraffningen blifvit

till fullo undergången.

31 §.

Varder någon, som utan att vara krigsman under denna lag lyder,

förvunnen om brott, hvarå denna lag är tillämplig, och finnas olika straff

för officerare, underofficerare och manskap bestämda; då skall den brottslige

straffas, i likhet med krigsman i den tjänstegrad, hvartill den straffs

kyld ige enligt reglemente eller särskild föreskrift räknas. År någon viss

tjänstegrad för den straffskyldige ej bestämd, skall det straff tillämpas,

som gäller för manskap, ej tillhörande underbefälet.

32 §.

tiar barn, som. ej fyllt femton år, begått gärning, som eljest är

belagd med straff enligt denna lag, vare i stället underkastadt disciplinär

bestraffning enligt de bestämmelser, som af Konungen i sådant hänseende

meddelas.

4 KAP.

Om vissa allmänna grunder för straffbarhet, straffens tillämpning och

skadestånd.

33 §.

Hvad i allmän lag finnes stadgadt om delaktighet i brott, om sammanträffande

af brott, om förening eller förändring af straff, om återfall

i brott och om särskilda grunder, som utesluta, minska eller upphäfva

straffbarhet, lände till efterrättelse vid tillämpning af denna lag, likväl

med iakttagande af de ytterligai’e eller skiljaktiga stadganden, som däri

förekomma.

I fråga om skadestånd gälle ock allmän lag. Har krigsman, som

under utöfvande af befäl å krigsmaktens fartyg är ansvarig för dess säkerhet,

vid fartygets manövrering eller navigering begått förseelse, som i 130 §

sägs, vare dock, där han ej varder dömd till afsättning eller, om han

tillhör underbefäl af manskapet, till fängelse öfver sex månader, icke

s. 142 Kontrollera mot PDF

142 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

skyldig att gälda skada eller kostnad, som genom förseelsen tillskyndats

kronan.

34 §.

Innefattar en handling flera brott, som äro straffbalk dels efter

denna och dels efter annan lag, eller är en handling i särskilda afseende!!

belagd med olika straff i denna och i annan lag; varde tillämpadt hvad i

4 kap. 1 § allmänna strafflagen är för likartadt fall stadgadt.

Är en handling i särskilda afseenden belagd med straff dels efter

10 kap. 1, 2 eller 5 § allmänna strafflagen, dels efter 7 eller 12 kap. i

denna lag, må nämnda lagrum i allmänna strafflagen icke tillämpas.

Då brottslig handling, som i denna § afses, är af beskaffenhet att

kunna enligt denna lag med disciplinstraff och enligt annan, lag med böter

försonas, skall disciplinstraff ensamt åläggas.

35 §.

År någon, som gjort sig skyldig till straffarbete på viss tid eller

fängelse, tillika förfallen till arrest, då skall sistnämnda straff öfvergå till

fängelse, därvid hvarje dags arrest utan bevakning anses svara mot en

half dags fängelse och hvarje dags vaktarrest mot en dags fängelse; dock

att brutet dagatal anses vara förfallet; och varde fängelsestraffet jämlikt

de i allmän lag gifna grunder med öfriga straffet förenadt.

3(1 §.

Är någon förfallen både till arreststraff och till böter, tillämpas

bägge dessa straff. Saknar den skyldige tillgång till böternas fulla gäldande,

skall såväl bötes- som arreststraffet öfvergå till fängelse.

37 §.

Skall jämlikt 35 eller 36 § förening eller förändring af straff äga

rum, utsätte domstolen ändock alltid det särskilda straff, hvarje brott förskyllt,

och meddele därefter de bestämmelser, som jämlikt nämnda §§ erfordras.

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

38 §.

Anses någon på en gång öfvertygad om flera särskilda förseelser,

hvilka ådraga disciplinstraff, skall han umgälla dem med ett straff, hvilket

icke må bestämmas i mera än ett slag af arreststraff eller utöfver det

högsta mått, som i 22 § för hvarje slag finnes utsatt.

39 §.

Hvad i 38 § är stadgadt skall lända till efterrättelse jämväl om

någon, sedan disciplinstraff blifvit honom ålagdt, varder öfvertygad att

förut hafva begått annan förseelse, därå disciplinstraff bör följa. Vid tilllämpning

af det sålunda bestämda straffet skall afräknas den tid, hvarunder

den straffskyldige till följd af det tidigare beslutet må hafva undergått

straff; och skall därvid en dags arrest utan bevakning anses svara

mot en half dags vaktarrest samt, där brutet dagatal genom afräkningen

uppkommer, detta anses förfallet.

40 §.

Har någon, sedan arreststraff blifvit honom ålagdt, men innan han

det till fullo undergått, föröfvat ytterligare förseelse, som ådrager sådant

straff, då skall sistnämnda straff sammanläggas med det förra straffet eller,

om detta var till någon del verkställdt, då den nya förseelsen begicks,

med hvad af samma straff då återstod, till ett arreststraff af det slag

straffen tillhöra eller, om de äro af olika slag, det svåraste något af dem

tillhör; skolande därvid de i 39 § för jämförelse mellan arreststraff af

olika slag stadgade grunder äga tillämpning, med iakttagande dock, att

det sammanlagda straffet ej i något fall må öfverstiga det i 22 § för

hvarje slag af arreststraff utsatta högsta mått; och varde, vid tillämpning

af det sålunda bestämda straffet, afräknad den tid, hvarunder den straffskyldige

till följd af det tidigare beslutet må hafva efter den nya förseelsens

föröfvande undergått straff.

Har i fall, som i 1 mom. afses, det först ålagda straffet jämlikt

35 § öfvergått till fängelse eller straffarbete, och har det sålunda bestämda

straffet redan till någon del verkställts, då den senare förseelsen föröfvas;

då skall, utan tillämpning af hvad i 1 mom. är sagdt, det arreststraff, som

för sista förseelsen ålägges, enligt hvad i 35 § är stadgadt, öfvergå till

fängelse och med öfriga straffet förenas.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

41 §.

År arreststraff, som jämlikt 35, 36 eller 40 § förenas med annat

straff, förbundet med skärpning, varde den tillämpad. År jämväl det straff,

hvarmed arreststraffet förenas, med skärpning förbundet, tillämpas den

skärpning, som är svårast, eller, där skärpningarna äro lika svåra, en af

dem. En dags skärpning med mörkt enrum anses svara mot två dagars

skärpning endast genom hårdt nattläger; och varde, där skärpningar finnas

efter sådan grund lika svåra, skärpningen med mörkt enrum tillämpad.

Går i fall, som i 35 § afses, strafftiden öfver två år, vare skärpningen

förfallen.

42 §.

Aro i fall, då från ådömdt straff skall afräknas straff, som redan

verkställts, någotdera eller båda straffen arreststraff, och äro båda straffen

förbundna med skärpning, varde verkställd skärpning jämväl afräknad från

den senare ådömda i enlighet med de för jämförelse mellan olika skärpningar

stadgade grunder.

43 §.

Förekomma till verkställighet på en gång flera beslut, hvarigenom

samma person blifvit fälld till särskilda disciplinstraff, och finnes därvid

sådant fall, som i 40 § 1 mom. afses, vara för handen, utan att den

straffskyldige tillika är förfallen till annat frihetsstraff, ankomma det på

vederbörande befälhafvare att, jämlikt hvad i nämnda lagrum och 41 § är

stadgadt, förordna om straffens sammanläggning. Har i andra fall genom

särskilda beslut, Indika på en gång förekomma till verkställighet, samma

person blifvit fälld till särskilda straff, och äro straffen af beskaffenhet,

att de, enligt gällande föreskrifter, ej kunna jämte hvarandra verkställas,

göres om förhållandet anmälan hos krigsöfverdomstolen, som, med tilllämpning

af i denna och allmän lag stadgade grunder, förordnar, huru

straffen skola förenas eller sammanläggas; dock att, där besluten blifvit till

Konungens befallningshafvande för verkställighet öfverlämnade, och fråga

ej är om tillämpning af 39 §, Konungens befallningshafvande äger att om

sammanläggningen förordna.

Där disciplinstraff blifvit af befälhafvare någon ålagdt, men verkställandet

däraf, på sätt i 207 § sägs, anstår i afvaktan på utslag öfver

annat mot den straffskyldige vid domstol angifvet brott, för hvilket lian

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

hålles häktad, skall samma domstol, i händelse han sakfälles för det där

åtalade brottet, men straffet för samma brott, enligt gällande föreskrifter,

ej kan verkställas jämte disciplinstraffet, förordna om de särskilda straffens

sammanläggning.

44 §.

Händer det att underlydande flyr från drabbning eller företager

Plundring, eller att vid uppror eller upplopp eller under sjönöd eller vid

annat tillfälle, då brott emot krigslydnaden medför större fara för ordningen

inom krigsmakten eller för dess eller allmän säkerhet, någon sätter

sig emot förmans befallning eller, sedan befallningen blifvit upprepad, den

ej genast verkställer; då må förman emot underlydande bruka det våld,

som är nödigt för flyktens eller plundringens hindrande eller lydnadens

och ordningens återställande. Gör förmannen i dessa fåll större våld, än

nöden kräfver; gälle hvad i sådant hänseende om nödvärn i allmän la0- säsrs.

o Ö

45 §.

Varder skiltvakt eller annan vakt eller patrull eller för bevakning

eller ordningens upprätthållande särskilt utställd eller utsänd truppafdelning

öfverfallen med våld eller hot, som innebär trängande fara för den

öfverfallne eller för person eller egendom, som är under hans beskydd

eller bevakning, eller eljest för allmän eller enskild säkerhet; då äge den

vakt, patrull eller afdelning rätt till nödvärn. Söker den, som står under

sådan bevakning, att rymma, eller brukar annan för att befria honom

våld eller bot, må det våld användas, som för rymningens hindrande är

nödigt.

Hvad i 1 mom. är stadgadt om vakt, patrull eller afdelning, gälle

jämväl i. fråga om till krigsmaktens polisväsende hörande person, som är

stadd i tjänsteutöfning.

46 §.

För sådan i krig föröfvad handling, som, ehuru straffbar, gärningsmannen

likväl ej saknat anledning antaga enligt krigsbruk vara tillåten,

må straffet efter omständigheterna nedsättas under hvad eljest å gärningen

följa bort.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 50 Käft.

19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

47 §.

I fråga om viss tid för åtal af brott och för doms verkställande

galle hvad i allmän lag är föreskrifvet; och skall i dessa fall disciplinstraff

ej anses svårare än böter enligt allmän lag.

Andra delen.

Om särskilda brott.

5 KAP.

Om rymning och olofligt undanhållande.

48 §.

Krigsman, som, i afsikt att undandraga sig krigstjänsten, olofligen

afviker från den trupp eller det fartyg, hvartill han hör, eller från deri

tjänstgörings- eller vistelseort, som är för honom bestämd, eller undandöljer

sig "utan att från orten afvika eller, då det på grund af inkallelse

eller enligt åtagande eller efter tilländagången tjänstledighet åligger honom

att inställa sig till'' tjänstgöring, sådant underlåter, straffes för rymning.

49 §.

Rymmer krigsman, som är tjänstgöringsskyldig vid mobiliserad afdelning,

dömes till straffarbete från och med sex månader till och med

två år.

Tillhör rymmaren manskapet, och äro omständigheterna synnerligen

mildrande, må den brottslige, om han ej förut undergått bestraffning för

rymning, dömas till fängelse i högst ett år.

50 §.

Rymmer officer eller underofficer i andra fall än det, som omförruäles

i 49 §, dömes till afsättning.

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

• Rymmer någon af manskapet, och föreligger ej sådant fall, som

sagg i 49 §, dömes den brottslige till fängelse i högst sex månader eller

värde, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, belagd med disciplinstraff.

Består brottet i underlåtenhet att inställa sig till tjänstgöring

vid krigsmakten, och har den brottslige ej ännu varit i sådan

tjänstgöring, må ej svårare straff än disciplinstraff åläggas honom. Sker

rymningen från fartyg under sådana omständigheter, att rymmaren bort

inse, att fartyget till följd af rymningen utsättes för fara, må till fängelse

i högst ett år eller straffarbete på lika tid dömas. Föröfva^ brott, som

i detta inom. afses, af den, som tillförene varit straffad för rymning

vare straffet fängelse eller, om rymningen sker från fartyg under omständigheter,

som nyss sagts, fängelse eller straffarbete i högst två år.

51 §•

Hafva två eller flera krigsmän i samråd beslutat att rymma, vare

det, om brottet går i fullbordan, ansedt såsom försvårande omständighetoch

ma i det fall, som omtalas i 49 §, dömas till straffarbete i högst två

år utöfver den^ där utsatta högsta strafftid. Skedde brottet under förallanden,

hvarå 50 § är tillämplig, skola officerare och underofficerare,

som deltogo i stämplingen, jämte det i 1 mom. af sistnämnda § stadgade

straff, dömas till fängelse.

„ ,Har öfverenskommelse om rymning, såsom i denna § sägs, blifvit

träffad, men kom brottet ej till verkställighet; varde ändå anstiftare,

sa ock officerare eller underofficerare, som deltogo i stämplingen, såsom

rymmare straffade, efter ty i 49 eller 50 § för hvarje fall är stadgadt.

Annan deltagare i sådan stämpling belägges med disciplinstraff.

Officer eller underofficer, som beträdes med brott, hvarom denna

9 handlar, skall förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

52 §.

Krigsman, som, utan att sådan afsikt, som i 48 § är sa»d, åd;malågges,

begår gärning eller, utan att äga laga förfall, gör sig skyldig till

underlåtenhet, som där finnes omförmäld, värde, där han ej, efter hvad

nedan stadgas, gjort sig förfallen till svårare ansvar, för olofligt undanhallande

belagd med disciplinstraff; dock att, där återfall sker, och omständigheterna

äro synnerligen försvårande, må till fängelse i högst sex

manader dömas.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

53 §.

Är i fall, som i 52 § afses, den uteblifne tjänstgöringsskyldig vid

mobiliserad afdelning eller inmönstrad å fartyg, och har han hållit sig

undan öfver tjugufyra timmar efter det han afvek eller sig undandolde,

eller öfver tre dagar efter det inställelse till tjänstgöring bort ske, eller

gör någon af manskapet sig eljest skyldig till olofligt undanhållande, som

varar öfver tre dagar, straffes den brottslige såsom för rymning, efter ty

därom i 49 eller 50 § för hvarje fall är stadgadt.

54 §.

Beträdes officer eller underofficer, som icke är tjänstgöringsskyldig

vid mobiliserad afdelning eller inmönstrad å fartyg, med olofligt undanhållande,

hvarom i 52 § förmäles, och räcker undanhållandet längre än

tre dagar, då skall den brottslige, där ej här nedan i denna § annorlunda

stadgas, dömas till fängelse eller, där omständigheterna äro synnerligen

mildrande, beläggas med disciplinstraff. Äro omständigheterna synnerligen

försvårande, må till afsättning dömas.

Håller officer eller underofficer sig olofligen undan öfver tre månader,

dömes till afsättning.

55 §.

Underlåter krigsman, som på grund af inkallelse eller enligt åtagande

eller efter tilländagången tjänstledighet är skyldig inställa sig till

tjänstgöring, men på grund af iaga förfall därifrån uteblifver, att, så

snart °ske kan, hos vederbörande befälhafvare anmäla förfallet, belägges

den felaktige med disciplinstraff.

56 §.

Krigsman, som, efter det han blifvit utan eget förvållande skild

från trupp eller fartyg, hvartill han hör, underlåter att, så snart ske

kan, återförena sig med truppen eller fartyget eller eljest anmäla sig

till tjänstgöring vid krigsmakten, straffes, om det sker i afsikt att undandraga

sig krigstjänsten, såsom för rymning efter 49 eller 50 §, men,

om sådan afsikt ej ådagalägges, efter 52, 53 eller 54 §, allt efter hvad

i nämnda §§ för hvarje fall är sagdt.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

149

57 §.

•j ,a.^. na§°n, som, utan att vara krigsman, är tjänstgöringsskyldig

vid mobiliserad afdelning, gjort sig skyldig till rymning eller till olofigt

undanhållande, som varat öfver tjugufyra timmar efter det han

. vek eller sig undandolde, eller öfver tre dagar efter det inställelse till

tjänstgöring bort ske, varde den brottslige, om han är ämbets- eller tjänsteman,

straffad så, som angående krigsmän, hvilka begå dylika brott, här

ofvan i detta kap. stadgats, men eljest dömd till fängelse eller straffarbete

i högst två år eller, där omständigheterna äro synnerligen mildrande,

belagd med disciplinstraff.

58 §.

Krigsman, som förledt eller hjälpt annan till rymning, straffes så,

som hade han själf under enahanda förhållanden rymt; dock att afseende

e.J göres å de omständigheter, som voro af hans åtgärd oberoende eller

allenast för rymmaren försvårande.

59 §.

Underlåter krigsman, som vet, att annan ärnar rymma, att i tid

uppenbara de omständigheter, som därom kunniga äro. eller har krigsman,

efter det rymningsbrott af annan föröfvats, hyst eller dolt rymmaren

med vetskap om dennes brott, då skall han, efter som brottet

var till, beläggas med disciplinstraff eller dömas till fängelse eller mistning

af ämbete eller tjänst på viss tid; varde dock i hvarje fall lindrigare

straffad, än om han själf begått rymningen.

60 §.

. Krigsman, som genom stympning eller annorledes uppsåtligen gör

sig oduglig till uppfyllande af sin krigstjänstskyldighet under längre

eller kortare tid, straffes med fängelse eller straffarbete i högst två år.

61 §.

Lämnar någon, som undergår arrest utan bevakning, olofligen det

rum eller tält, hvari straffet verkställes, eller öfverträder någon, som jämBih.

till Rilcsd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 50 Håft.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

likt 23 § 3 mom. förbjudits att å fartyg förflytta sig utom visst område,

det sålunda meddelade förbudet, belägges med vaktarrest.

62 §.

Hvad i 48, 49, 50, 51, 52, 53 och 54 §§ finnes, stadgadt om

krigsmän, hvilka, efter inkallelse, underlåta att inställa sig till tjänstgöring,

eller i 55 § är sagdt om krigsmän, som, vid uteblifvande från

tjänstgöring på grund af laga förfall, underlåta att göra anmälan om

förfallet, äger tillämpning jämväl å värnpliktige samt de vid lots- och

fyrinrättningarna anställda personer och officerare vid väg- och vattenbyggnadskåren,

då de, efter vederbörlig inkallelse, göra sig skyldiga till

underlåtenhet, hvarom sägs i denna §.

6 KAP.

Om uppror, upplopp och olofliga sammankomster.

63 §.

Samlar sig krigsfolk tillhopa och lägger det uppsåt å daga att

med förenadt våld sätta sig upp emot verkställighet af förmans bud eller

att tvinga förman till någon ämbetsåtgärd eller att för sådan åtgärd hämnas,

men vända de upprorsmän på förmans befallning åter till lydnad

och ordning; då skola anstiftare eller anförare dömas till straffarbete från

och med ett till och med tre år och de öfriga till fängelse i högst sex

månader. Äro synnerligen mildrande omständigheter för handen; må deltagare,

som hör till manskapet och ej var anstiftare eller ledare, dömas

till vaktarrest i minst tio dagar.

64 §.

Vända upprorsmän ej åter till lydnad och ordning, utan visa trotsighet

emot förmans befallning; dömes anstiftare eller anförare till .straffarbete

från och med tre till och med sex år och annan deltagare i upproret

till sådant arbete från och med ett till och med tre år. Officer

eller underofficer varde ock förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare

nyttjas.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67.

151

65 §.

Gorå upprorsmän våld å person, eller bryta eller förstöra de hus,

eller plundra eller fördärfva de annan egendom; straffes anstiftare eller

anförare med straffarbete på lifstid eller från och med sex till och med

tio år och annan deltagare i upproret med straffarbete från och med

två till och med åtta år; dock att, om våldet utöfvades å förman eller

skadan gjordes å krigsredskap eller annan för krigsmaktens behof afsedd

eller under dess vård och förvar ställd egendom, tiden för straffarbetet

ej ma sättas under åtta ar för anstiftare eller anförare eller under fyra

år för annan deltagare i upproret. J

Officer eller underofficer, som fälles till ansvar efter detta lagrum,

skall tillika förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

För våld eller annan brottslig gärning, som vid uppror begås, varde

ock gärningsmannen straffad, efter ty i 4 kap. 1 § allmänna strafflagen

och 34 § denna lag skils.

66 §.

. Göres uppror under sjönöd eller vid annat tillfälle, då brott mot

krigslydnaden medför större fara; då skola, om upproret ej fullföljdes

längre än i 63 § är sagdt, de brottsliga dömas, anstiftare eller anförare

till straffarbete från och med fyra till och med åtta år och annan deltagare

i upproret till sådant arbete från och med två till och med fyra

år, men i de fall, hvarom 64 och 65 §§ handla, skall anstiftare eller anförare

. dömas till straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och

med tio år och annan deltagare straffas med straffarbete från och med

Ä>a °C^ Inec^ a^a ar > vai“de ock i sistnämnda fall å officer eller underofficer,

som deltagit i upproret, tillämpad den särskilda påföljd, som i 64

och 65 §§ stadgas.

67 §.

Deltager krigsman med väpnad hand i uppror emot annan offentlig

myndighet, än ofvan sägs; dömes till straff, som för uppror emot förman

finnes bestämdt.

68 §.

Dräper upprorsman den, som uppror stilla vill; miste lifvet eller

dömes till straffarbete på lifstid.

Varder upprorsman dräpen; ligge ogin.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 61.

69 §. a

Har någon muntligen inför samlad! krigsfolk eller i skrift, den han

bland krigsfolket utspridt eller utsprida låtit, uppmanat eller annorledes

sökt förleda till uppror, då skall, vid straffets bestämmande efter allmän

lag, brottet anses hafva skett under försvårande omständigheter.

Samma lag vare om den, som annans skrift utspridt eller utsprida

låtit för att därmed komma uppror åstad.

70 §.

Får någon veta, att stämpling till uppror är å färde, och uppenbarar

han ej i tid för befälhafvaren de omständigheter, som kunniga äro;

då skall han, efter som brottet var till, dömas till disciplinstraff eller till

fängelse eller till straffarbete i högst fyra år.

71 §■

Samlar sig krigsfolk tillhopa och stör lugnet eller ordningen inom

krigsmakten, utan att dock lägga å daga sådant uppsåt, som i 63 § äi

sagdt, och skingrar sig ej det krigsfolk på förmans befallning, utan visar

trotsighet däremot; dömes anstiftare eller anförare till straffarbete från

och med ett till och med tre år och annan deltagare i upploppet till

fängelse i högst sex månader. Äro synnerligen mildrande omständigheter

för&handen; då må deltagare i upploppet, den där hör till manskapet

och ej är att anse såsom anstiftare eller anförare, dömas till disciplinstraff.

Öfvergå de till våld å person eller egendom; vare lag, som i 65 och 68

§§ sagd är.

Göres upplopp vid tillfälle, som i 6b § sägs, värde de brottslige

straffade, anstiftare eller anförare med straffarbete från och med fyra till

och med åtta år och annan deltagare i upploppet med sådant arbete från

och med två till och med fyra år. Orsakas genom upploppet betydligare

skada; då skola anstiftare eller anförare dömas till straffarbete på lifstid

eller från och med åtta till och med tio år och andra deltagare straffas

med straffarbete från och med fyra till och med åtta år.

Hvar, som muntligen inför samladt krigsfolk eller i skrift, den han

bland krigsfolket utspridt eller utsprida låtit, uppmanat eller annorledes

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

153

sökt förleda till ohörsamhet mot förmans eller öfverordnads befallningar i

tjänsten eller sökt upphetsa till ovilja mot krigstjänsten, varde, där ej

gärningen är att anse såsom uppmaning eller förledande till uppror,

hvarom i 69 § förmäles, dömd till fängelse eller, i lindrigare fall, till

disciplinstraff. Voro omständigheterna synnerligen försvårande, må till

straffarbete i högst två år dömas. År den skyldige i följd af gärningen

förfallen till straff'' för delaktighet i brott, som (lära följt, galle hvad i 4

kap. 1 § allmänna strafflagen och 34 § denna lag är sagdt.

Lag samma vare om den, som annans skrift, den där innefattar

sådan uppmaning eller sådant förledande eller upphetsande, som i 1 mom.

sägs, utspridt eller utsprida låtit för att därmed främja den med skriften

åsyftade verkan.

73 §.

Håller krigsfolk sammankomst för rådplägning i ämnen, genom hvilkas

afhandlande fruktan eller misströstan kan hos krigsfolket utbredas eller

brott mot krigslydnaden lätt kan föranledas, såsom:

om faran eller olämpligheten af företag eller tjänsteförrättning, därtill

befallning är gifven eller förväntas;

om vådan af den ställning, hvari krigsmakten eller någon del däraf

sig befinner;

om förmans förhållande eller åtgärder; eller

om otillräckligheten af lön, beklädnad eller underhåll;

då skola de, som deltogo i sammankomsten, beläggas med disciplinstraff

eller, där faran var större, dömas till fängelse.

Har officer eller underofficer, i ändamål, som ofvan är sagdt, kallat

underlydande till sammankomst eller gifvit dem tillstånd att sådan sammankomst

hålla; dömes till afsättning, mistning af ämbete eller tjänst på viss

tid eller fängelse och varde tillika, om sammankomsten ledde till uppror,

upplopp eller annat brott, såsom anstiftare däraf straffad, men de underlydande

vare för sitt deltagande i sammankomsten från straff fria.

74 §.

Den, som för sådan otillåten rådplägning, som i 73 § afses, kallat

krigsfolk till sammankomst, värde, ändå att densammas hållande förhindrades,

straffad efter ty i nämnda § sägs.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 50 Håft.

20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 67.

75 §.

De i 63, 64, 65, 66, 68, 71 och 73 §§ af detta kap. förekommande

stadganden äga tillämpning jämväl å dem, som utan att vara krigsmän

lyda° under denna lag, då de "med krigsfolk deltaga i uppror, upplopp eller

olofliga sammankomster.

7 KAP.

Om brott mot krigslydnaden och missbruk af förmanskap; så ock om

misshandel och förolämpningar samt om annat oskickligt uppförande.

76 §.

Vägrar krigsman att åtlyda hvad förman under tjänstens utöfning

och i hvad som angår tjänsten honom befallt, dömes till fängelse eller

straffarbete i högst ett år. Tillhör den brottslige manskapet, och äro omständigheterna

synnerligen mildrande, må han beläggas med disciplinstraff.

Sker brottet i närvaro af samlad trupp eller ombord å krigsfartyg

i närvaro af dess besättning eller del af densamma, må straffet höjas till

straffarbete i två år.

Föröfvas brottet under sjönöd eller vid annat tillfälle, då brott mot

krigslydnaden medför större fara, skall den brottslige dömas till straffarbete

i högst fyra år. Kom däraf betydligare skada, eller var brottet

eljest med synnerligen försvårande omständigheter förenadt, må tiden för

straffarbetet höjas till åtta år.

77 §.

Underlåter krigsman, i afsikt att förhindra verkställighet af hvad

förman under tjänstens utöfning och i hvad som angår tjänsten honom

befallt, att rätt fullgöra befallningen, eller uppehåller han i sådan afsikt

genom onödig förfrågan, motsägelse eller invändning befallningens fullgörande,

straffes efter 76 §.

Var afsikten ej sådan, som ofvan närnnts, straffes den brottslige

efter 130 §.

78 §.

Vägrar eller underlåter någon, som utan att vara krigsman lyder

under denna lag, att åtlyda hvad den, som enligt tjänstereglemente eller

särskildt förordnande öfver honom har befälsrätt i tjänsten, inom gränsen

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

af denna rätt anbefallt; varde den brottslige, om han är att hänföra till

ämbets- eller tjänsteman, straffad efter 25 kap. 16 eller 17 § allmänna

strafflagen,. men eljest dömd högst till straffarbete i två år. Var förbrytelsen

ringa; må den brottslige beläggas med disciplinstraff.

79 §.

Underlåter någon att efterkomma öfverordnads i särskilda fall meddelade

föreskrifter i hvad som rör allmän ordning eller ordningen inom

krigsmakten, belägges med disciplinstraff eller dömes till fängelse i högst

sex månader.

80 §.

Gör krigsman våld eller annan misshandel å öfverordnad krigsman i

ämbets- eller tjänsteärende eller för att honom till någon ämbets- eller

tjänsteåtgärd tvinga eller därifrån hindra eller att å honom för sådan åtgärd

hämnas, dömes, om den våldförde är officer eller underofficer, till

straffarbete i högst fyra år och, om han tillhör manskapet, till straffarbete

i högst två år eller fängelse i högst sex månader; dock att, där omständigheterna

äro synnerligen mildrande, må dömas, om den våldförde är officer

eller underofficer, till fängelse och, om han tillhör manskapet, till vaktarrest

i minst tio dagar.

Sker brottet under sjönöd eller eljest under omständigheter, då

brott mot krigslydnaden medför större fara, straffes den brottslige med

straffarbete från och med två till och med sex år.

81 §.

Begår krigsman våld eller annan misshandel mot krigsman, som är

hans förman, eller mot annan öfverordnad krigsman, som vid tillfället bär

sin tjänstedräkt, och sker brottet ej i eller för den våldfördes ämbete eller

tjänst, dömes till fängelse eller, där omständigheterna äro synnerligen

mildrande, till disciplinstraff. Sker brottet å tid" eller ort, att det väcker

stor uppmärksamhet och förargelse, eller eljest under synnerligen försvårande

omständigheter, må straffet höjas till straffarbete i högst två år.

82 §.

Utbrister krigsman mot öfverordnad krigsman i smädligt, föraktligt

eller vanvördigt yttrande eller förgriper sig emot honom med hotelse eller

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

annan missfirmlig gärning i eller för ämbetet eller tjänsten, straffes den

brottslige, om han är officer eller underofficer, med fängelse. Hör han

till manskapet, straffes, om den förolämpade är officer eller underofficer,

med fängelse och, om jämväl den förolämpade hör till manskapet, med

fängelse i högst ett år; '' dock må, där omständigheterna äro synnerligen

mildrande, till disciplinstraff dömas.

Gör krigsman sig skyldig till förolämpning mot krigsman, som är

hans förman, eller mot annan öfverordnad krigsman, som vid tillfället bär

sin tjänstedräkt, och sker förbrytelsen ej i eller för den förorättades ämbete

eller tjänst, dömes den brottslige till disciplinstraff eller fängelse i

höafst ett år.

o

83 §.

Har brott, hvarom i 80, 81 eller 82 § förmärs, föranledts däraf,

att den öfverordnade vid tillfället genom missbruk af sin myndighet

eller eljest genom otillbörligt eller ovärdigt beteende den underordnade

till gärningen retat, må straffet efter omständigheterna nedsättas under

hvad eljest å gärningen följa bort.

84 §.

Där i andra fall, än ofvan i detta kap. är sagdt, krigsman gör sig

skyldig till våld eller annan misshandel eller till förolämpning mot öfverordnad

krigsman, som ej är till den brottsliges förman att hänföra, stiaffes

den brottslige efter allmän lag.

85 §.

Om någon, som utan att vara krigsman lyder under denna lag,

gör våld eller annan misshandel å krigsman, som öfver honom har befälsrätt

i tjänsten, eller med ord eller garning förolämpar sådan sin förman;

värde straffad så, som angående krigsmän, hvilka dylika brott begå, här

ofvan i detta kap. är stadgadt.

86 §.

Utmanar officer eller underofficer, med föranledande af något förhållande

i tjänsten, sin förman till envig; varde dömd till afsättning jämte

det ansvar, som efter allmän lag bör följa, Lag samma vare för den

förman, som antager slik utmaning af underlydande.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

157

87 §.

Hvar, som utan skälig anledning för klagan mot förman öfver

förnärmelse i tjänsten, dömes till disciplinstraff eller fängelse i högst sex

månader.

88 §.

Den, som visar ohörsamhet eller sätter sig upp emot skiltvakt i afseende

å hvad denne, enligt reglemente eller särskild befallning, har att i

sådan förrättning verkställa eller förhindra eller begår sådant brott emot

annan vakt eller patrull eller för bevakning eller ordningens upprätthållande

särskildt utställd eller utsänd truppafdelning eller emot någon

till krigsmaktens polisväsende hörande person, som är i tjänstgöring, dömes

till fängelse eller till straffarbete i högst ett år. Tillhör den brottslige

manskapet, och förekomma synnerligen mildrande omständigheter, må han

beläggas med disciplinstraff.

Föröfva^ brottet vid tillfälle, då det kan medföra större fara för

krigsmakten eller för dess eller allmän säkerhet, dömes den brottslige till

straffarbete i högst två år. Kom af brottet betydligare skada; dömes till

straffarbete från och med två till och med sex år.

89 §.

Gör någon våld eller annan misshandel å skiltvakt eller å krigsman,

hörande till sådan vakt, patrull eller afdelning, som i 88 § afses, eller å

någon till krigsmaktens polisväsende hörande person, som är i tjänstgöring;

och sker brottet vid tillfälle, då, det medför större fara för krigsmakten

eller för allmän säkerhet, dömes till straffarbete från och med två till och

med sex år.

90 §.

Gör krigsman våld eller annan misshandel å underordnad krigsman

i eller för dennes ämbete eller tjänst, och är ej något af de fall för handen,

som i 44 eller 45 § sägas; dömes till fängelse eller straffarbete i högst

två år. Aro omständigheterna synnerligen mildrande, må till disciplinstraff

dömas.

Har officer eller underofficer, som förut undergått straff för brott,

hvarom sägs i denna §, inom fem å,r efter straffets fullbordande ånyo

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

gjort sig skyldig till sådant brott, då må, ändå att brottet i fråga ej

anses böra medföra svårare straff än fängelse, jämte det ansvar, som jämlikt

1 inom. skall följa å brottet, till afsättning dömas, ifall den brottslige

pröfvas hafva genom sitt förfarande förspillt den aktning och tillit,

som bör tillkomma hans befälsställning.

91 §.

Förolämpar krigsman underordnad krigsman med smädligt yttrande

eller förgår sig emot honom med hotelse eller annan gärning, som missfirmlig

är, och sker det i eller för den förolämpades ämbete eller tjänst;

dömes den brottslige till disciplinstraff eller fängelse i högst sex månader.

92 §.

Hindrar förman, genom missbruk af sin myndighet, underlydande

krigsman att föra klagan öfver förnärmelse i tjänsten; dömes till fängelse.

93 §.

Förgår sig krigsman, på sätt i 90 eller 91 § sägs, mot annan krigsman,

hvilken icke står till honom i sådant särskild! förhållande, som ofvan

omförmäles, och var den brottslige officer eller underofficer; straffes såsom

i nämnda §§ sägs. Tillhör den brottslige manskapet; dömes till disciplinstraff

eller fängelse i högst sex månader.

94 §.

Gör någon i andra fall, än ofvan i detta kapitel afses, sig skyldig

till våld eller annan misshandel å eller förolämpning med ord eller gärning

emot någon, som lyder under denna lag, och sker brottet i eller för den

våldfördes eller förorättades ämbete eller tjänst vid krigsmakten, straffes

den brottslige efter allmän lag.

Lag samma vare, där någon i andra fall, än ofvan i detta kapitel

afses, gör våld eller annan misshandel å eller gör sig skyldig till förolämpning

emot någon, som lyder under denna lag, ifall brottet sker

under tjänstgöring eller eljest i fält, under tåg eller annan färd under

militärbefäl eller på sjötåg, i läger, kvarter eller vaktrum, inom kasern,

fästningsverk, militärhäkte, militärsjukhus, kronans varf, verkstad, förrådseller

tyghus, eller inom annan byggnad eller område, som upplåtits ute
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

slutande för krigsmaktens behof, eller å krigsmaktens fartyg eller, inom

garnisons- eller stationsort, å väg, gata eller annat ställe, hvarom i 11 kap.

15 § allmänna strafflagen förmäles, eller inför krigsdomstol.

95 §.

Stör man gudstjänst vid samlad trupp genom svordom eller oljud

eller kommer därvid eljest förargelse åstad, varde belagd med disciplinstraff

eller dömd till fängelse i högst sex månader.

Gör någon förargelse genom svordom eller oljud eller annorledes

inför krigdomstol, döines till straff, som i 1 mom. sägs.

§ 96.

Hvar, som under tjänstgöring eller eljest i fält, under tåg eller

annan färd under militärbefäl eller på sjötåg, i läger, kvarter eller vaktrum,

inom kasern, fästningsverk, militärhäkte, militärsjukhus, kronans

varf, verkstad, förråds- eller tyghus eller inom annan byggnad eller

område, som upplåtits uteslutande för krigsmaktens behof, eller å krigsmaktens

fartyg gör oljud eller oväsende eller annorledes brister i anständigt

uppförande eller kommer förargelse åstad, belägges med disciplinstraff.

Lag samma vare, om någon under sådana omständigheter eller

å sådan plats, som förut i denna § är sagdt, linnes öfverlasta^ af starka

drycker, där ej förbrytelsen enligt annat lagrum bör beläggas med

strängare straff.

Hvad i 1 mom. är sagdt galle ock, i fall krigsman inom garnisonseller

stationsort eller eljest, då han uppträder i tjänstedräkt, eller vid

krigsmakten anställd civil ämbets- eller tjänsteman, då han uppträder i

dylik dräkt, å väg, gata eller annat ställe, hvarom i 11 kap. 15 § allmänna

strafflagen förmäles, gör sig skyldig till sådant beteende, som i 1

mom. omtalas, eller tinnes öfverlastad af starka drycker.

97 §.

Officer, underofficer eller underbefäl af manskapet, som i eller utom

tjänsten genom anstötligt och ovärdigt uppförande gör sig skyldig till

uppenbar vanvård af den aktning och tillit, han på grund af sin tjänsteställning

åt andra bör äga, värde, där ej för den gärning, hvartill han

gjort sig skyldig, i denna eller annan lag särskildt ansvar är stadgadt,

belagd med disciplinstraff.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

8 KAP.

Om skadegörelse å egendom, som är afsedd för krigsmakten, samt om

förskingring eller missvård af sådan egendom; så ock om stöld, snatteri

ocli inbrott samt rån.

98 §.

Förstör eller skadar någon egendom, söm tillhör krigsmakten eller

är för dess behof afsedd, eller bortleder någon olofligen, i uppsåt att

skada göra, elektrisk ström från krigsmaktens elektriska anläggning, varde,

där ej särskildt straff å brottet är i denna lag utsatt, straffad efter allmän

lag; dock att, där brottet finnes kunna försonas med böter, i stället

skall till disciplinstraff dömas. Visste den brottslige, att egendomen eller

anläggningen tillhörde krigsmakten eller att egendomen var för dess behof

afsedd, vare det såsom försvårande omständighet ansedd

Hvad i denna § är stadgadt, galle ock, om någon gör försök till

brott, som nu är sagdt, och försöket är i allmän lag med straff belagdt.

99 §.

Har någon vid tillfälle, då nödigt är att hafva ljus eller eld, där

krut eller annat lätt antändbart ämne eller däraf tillverkad krigsredskap

förvaras, underlåtit att hafva elden behörigen bevarad, eller har någon

utan nödvändighet gått dit med eld, äfven om den funnits behörigen

bevarad, eller har någon på sådant ställe rökt tobak eller på annat sätt

varit oförsiktig med eld eller ämne, som är eldfängdt; dömes till fängelse

eller straffarbete i högst två år. Var förseelsen ringa, och kom däraf

ingen skada; varde den felaktige belagd med disciplinstraff.

Hvar, som annorledes, än i 1 mom. är sagdt, oförsiktigt förfar med

eld inom krigsmaktens fartyg, varf, förråds- eller tyghus, verkstad eller kasern

eller på annat dylikt ställe, eller där lägger lätt antändbara ämnen på

annan plats, än för deras förvarande finnes bestämd, dömes till fängelse i

högst sex månader. Var förseelsen ringa, och kom däraf ingen skada;

belägges den skyldige med disciplinstraff.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

161

100 §.

Hvar, som utan bemyndigande till eget bruk nyttjar eller låter

annan nyttja krigsmakten tillhörig eller för dess behof afsedd egendom

belägges med disciplinstraff. Sker det i större omfattning, eller äro omständigheterna

eljest synnerligen försvårande, må till fängelse i högst sex

månader dömas.

101 §.

. ^en a* manskapet, som olofligen säljer, pantsätter eller annorledes

förskingrar eller uppsåtligen förstör eller skadar åt honom till bruk lämnade

vapen, utrednings- eller beklädnadspersedlar, ammunition, tjänstehäst

e ei dess mundering eller foder eller hvad annat, som till utrustning

hör, eller af manskap utan behörigt tillstånd köper eller tillbvter sig

eller till försäljning eller såsom pant, gåfva eller lån emottager häst

eller annat, som här är sagdt, belägges första gången med vaktarrest i

minst tio dagar och dömes andra gången till fängelse i högst sex månader,

° tredje gången till fängelse från och med sex månader till och med

ett år samt fjärde och följande gånger till straffarbete från och med sex

månader till och med två år.

Begår officer eller underofficer brott, som här är sagdt; dömes till

fängelse i högst sex månader, men, om återfall sker, till afsättning.

102 §.

Begär någon stöld af egendom, som tillhör krigsmakten eller är för

dess behof afsedd, straffes efter allmän lag.

Skedde det ur förråds- eller tyghus, varf, verkstad, fartyg, kasern,

tält, stall, å,kdon eller annat ställe, där sådan egendom veterligen förvarades,

eller visste den brottslige, att egendomen tillhörde krigsmakten eller

var för dess behof afsedd, dömes till straffarbete i högst ett år. Voro

omständigheterna synnerligen försvårande, må tiden för straffarbetet höjas

till tva ar; voro de synnerligen mildrande, må till fängelse i högst sex

månader dömas.

. Föröfvades brott, som i 2 mom. afses, medan krigsmakten eller afdelning

af densamma var mobiliserad, dömes till straffarbete i högst

fyra år.

Bill. till llilcsd, Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 50 Höft.

21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

103 §.

Bortleder någon, i uppsåt att sig eller annan den tillägna, olofligen

elektrisk ström från krigsmaktens elektriska anläggning, straffes, där ej

105 § är tillämplig, för stöld, efter ty i allmän lag är stadgadt.

Visste den brottslige, att anläggningen tillhörde krigsmakten, värde,

där ej brottet skall bedömas efter 105 §, straffet bestämdt efter hvad i

102 § 2 och 3 mom. om stöld för hvarje fall är sagdt.

104 §.

Hvar, som från annan, hvilken är förlagd med honom i samma kvarter,

kasern, tält, militärsjukhus eller annat dylikt ställe eller tjänstgör å

samma fartyg, föröfvar stöld af gods, som denne där har förvaradt, dömes

till straffarbete i högst ett år. Äro omständigheterna synnerligen försvårande;

må tiden för straffarbetet höjas till två år; äro de synnerligen

mildrande, må till fängelse i högst sex månader dömas.

105 §.

För snatteri i de fall, som omförmälas i 102 § 1 mom. och 103 §

1 mom., straffes den brottslige efter allmän lag; dock att, där brottet finnes

kunna försonas med böter, disciplinstraff i stället skall ådömas.

Sker snatteri i de fall, som omtalas i 102 § 2 och 3 mom., 103 §

2 mom. och 104 §, skall vid straffets bestämmande efter allmän lag brottet

anses vara begånget under försvårande omständigheter och, där det

finnes kunna försonas med böter, i stället dömas till vaktarrest i minst

tio dagar.

106 §.

Föröfvar skiltvakt eller annan, som är på vakt eller till bevakning

af gods kommenderad, tillgrepp till större eller mindre belopp af det, som

är under hans skydd eller bevakning; dömes för stöld till straffarbete från

och med sex månader till och med fyra år.

107 §.

Efter allmän lag straffes den, som i afsikt att stjäla egendom, hvilken

tillhör krigsmakten eller är för dess behof afsedd, föröfvar inbrott,

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

ehvad tillgrepp sker eller ej, så ock den, som rånar eller gör försök att

råna sådan egendom.

Lag samma vare ock, där någon i andra fall, än ofvan i detta kap.

eller i 13 kap. denna lag afses, föröfvar stöld eller snatteri från någon, som

lyder under denna lag, eller uppsåtligen förstör eller skadar honom tillhörig

egendom eller hos honom gör inbrott, utan att tillgrepp sker, eller emot

honom gör sig skyldig till rån eller försök till rån eller till bedrägeri eller

annan oredlighet, ifall brottet sker under tjänstgöring eller eljest i fält,

under tåg eller annan färd under militärbefäl eller på sjötåg, i läger, kvarter

eller vaktrum, inom kasern, fästningsverk, militärhäkte, militärsjukhus, kronans

varf, verkstad, förråds- eller tyghus eller inom annan byggnad eller

område, som upplåtits uteslutande för krigsmaktens behof, eller å krigsmaktens

fartyg; dock att, där brottet finnes kunna försonas med böter, disciplinstraff

i stället skall ådömas.

108 §.

För (ifrigt skall hvad allmän lag innehåller om stöld, snatteri, rån,

försök därtill eller inbrott gälla i afseende på sådana brott, då de begås

af dem, som lyda under denna lag.

Begår någon stöld andra gången eller oftare, och är den stöld sådan,

som omtalas i 102 § 3 mom. eller 106 §; då må tiden för straffarbetet

ökas med två år utöfver den där bestämda högsta strafftiden. Ej

må genom sådan förhöjning tiden för straffarbetet i något fall öfverskrida

tio år.

109 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 106 §, skall ock dömas

medborgerligt förtroende förlustig. Lag samma vare, om någon efter 102,

103 eller 104 § gjort sig skyldig till straffarbete i minst sex månader.

9 KAP.

Om öfverträdelser eller åsidosättande af tjänsteplikter i andra fall, än

förut i denna lag sagda äro.

110 §.

Gör någon sig skyldig till falsk angifvelse af förbrytelse, som tillhör

krigsdomstols bedömande, straffes efter allmän lag

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

in §.

Har någon i disciplinmål uppsåtligen med straff belagt eller hos

annan, som innehar bestraffningsrätten, till bestraffning angifvit den han

visste oskyldig vara, skall den brottslige, om han är officer eller underofficer,

afsättas och förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas

samt dessutom dömas,

a) om den oskyldige undergick vaktarrest i minst tio dagar, till

straffarbete från och med sex månader till och med två år; och

b) om den oskyldige undergick lindrigare bestraffning, eller om

straff ej blef på grund af angifvelsen ålagdt eller, fastän det ålades, icke

kom att verkställas, till fängelse i högst sex månader eller böter högst

ett tusen kronor.

Hör den brottslige till manskapet, skall han dömas, där den oskyldige

undergick straff, som under a) sagdt är, till straffarbete från och

med sex månader till och med två år och, där sådant fall inträffar, som

omförmäles under b), till fängelse i högst sex månader eller vaktarrest i

minst'' tio dagar.

Har någon icke af ondt uppsåt, men ändå utan laga skäl, af förhastande

eller oförstånd, med straff belagt eller gjort angifvelse mot annan

i disciplinmål; dömes den brottslige, om han är officer eller underofficer,

till böter, beräknade efter 25 kap. 21 § allmänna strafflagen, eller mistning

af ämbete eller tjänst på viss tid eller, där omständigheterna äro

synnerligen försvårande, till afsättning och, om han hör till manskapet,

till disciplinstraff eller fängelse i högst sex månader.

Den, som efter detta lagrum gjort sig förfallen till straffarbete i

minst sex månader, skall ock dömas medborgerligt förtroende förlustig.

112 §.

Tager någon sig bestraffningsrätt, då han sådan ej äger; straffes,

om han är officer eller underofficer, med mistning af ämbete eller tjänst

på viss tid eller afsättning och, om han innehar lägre tjänstegrad, med

fängelse i högst ett år. Kom däraf ingen eller ringa skada; må dömas

till disciplinstraff.

113 §.

Tvingas underlydande genom förmans befallning, för förmannens

eller annans enskilda nytta, till sammanskott, utgift eller kostnad eller

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

till annat arbete, än den underlydande enligt tjänstereglemente är

pliktig förrätta; varde förmannen, där han är officer, eller underofficer,

afsatt och, om brottet det förtjänar, förklarad ovärdig att i rikets tjänst

vidare nyttjas samt, om han hör till manskapet, dömd till straffarbete i

högst två år.

Förmår förman annorledes, till sin eller annans enskilda nytta, underlydande

till sammanskott, utgift, kostnad eller obehörigt arbete, varde

den brottslige, om han är officer eller underofficer, dömd till afsättning

eller mistning af ämbete eller tjänst på viss tid eller disciplinstraff och,

om han hör till manskapet, belagd med disciplinstraff. Tager officer

eller underofficer för egen vinning sådant emot, då det såsom af fri

vilja bjudes; belägges med disciplinstraff.

114 §.

Har någon, för egen vinning eller annans fördel eller eljest i oloflig

afsikt, i berättelse eller redogörelse angående den under hans befäl

ställda afdelning af krigsmakten lämnat oriktig uppgift om krigsfolk,

hästar eller tjänstedagar eller angående vapen, ammunition, redskap eller

annan krigsförnödenhet; dömes, såvida brottet ej medför straff efter 136 §,

tilf straffarbete från och med två till och med sex år; varde ock dömd

medborgerligt förtroende förlustig.

115 §.

Tillgriper och förskingrar vid krigsmakten anställd ämbets- eller

tjänsteman någon till krigsfolkets aflöning, underhåll eller beklädnad eller

för annat krigsbehof bestämd uppbörd eller annan egendom, som han i

kraft af sin befattning för krigsmaktens räkning emottagit till förvarande,

förvaltning eller redovisning, straffes han därför efter allmän lag.

Sker brottet, medan krigsmakten eller afdelning af densamma är

mobiliserad, vare det vid straffets bestämmande såsom synnerligen försvårande

anseclt.

Har i sådant fall genom saknaden af det tillgripna väsentligt hinder

för krigsförberedelserna, betydande brist för krigsfolket eller hinder

för krigsföretagen vållats, och var det tillgripna af beskaffenhet, att den

brottslige bort kunna inse, att en sådan verkan var af brottet att befara;

dömes den brottslige till straffarbete på lifstid eller från och med åtta

till och med tio år; varde ock förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare

nyttjas.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

116 §•

Afgifver någon uppsåtligen i tjänsten osannfärdig rapport, eller söker

någon eljest i angelägenhet, som rör tjänsten, genom osann uppgift

eller annorledes vilseleda öfverordnad eller annan, som är behörig att infordra

eller mottaga meddelanden i sådan angelägenhet, varde, där ej särskildt

ansvar är i denna lag å brottet satt, den brottslige, om han är

officer eller underofficer, dömd till mistning af ämbete eller tjänst på viss

tid och, om han hör till manskapet, dömd till fängelse. Aro omständigheterna

synnerligen mildrande, må den brottslige beläggas med disciplinstraff;

äro de synnerligen försvårande, må officer eller underofficer

dömas till afsättning och, där brottet det förtjänar, förklaras ovärdig att i

rikets tjänst vidare nyttjas och den brottslige, om han hör till manskapet,

dömas till straffarbete i högst två år.

117 §.

Den, som genom bedrägliga löften eller osanna framställningar

eller på annat olofligt sätt förmår någon att antaga krigstjänst, dömes

till disciplinstraff eller fängelse i högst sex månader. Äro omständigheterna

synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst två år dömas.

118 §.

Har förman genom missbruk af sin myndighet hindrat den, som

blifvit i krigstjänst anställd, att häröfver föra klagan; dömes till fängelse

eller till straffarbete i högst två år.

119 §•

Nekar befälhafvare, mot bättre vetande, afsked åt den af manskapet,

som är därtill berättigad, eller skiljer befälhafvare någon af manskapet

olagligen från tjänsten; varde afsatt och, om brottet det förtjänar,

jämväl förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas. Var det af

förhastande, han sig förgick, och kom däraf ingen eller ringa skada, eller

skedde det af oförstånd; dömes till mistning af ämbete eller tjänst på viss

tid eller till disciplinstraff.

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungi. May.ts Nåd. Proposition N:o 67.

120 §.

Släpper någon, som är på vakt eller eljest beordrad till fånges

eller häktad persons bevakning, med vilja eller af vårdslöshet honom lös

eller hjälper honom att undkomma; dömes, om den skyldige är officer

eller underofficer, till straff på sätt i 25 kap. 14 § allmänna strafflagen

sägs; dock att, där brottet anses kunna försonas med böter, i stället

därför till disciplinstraff dömes. Hör den brottslige till manskapet;

varde han, efter de i nämnda lagrum stadgade grunder, i förhållande till

förbrytelsens beskaffenhet, dömd till straffarbete i högst fyra år eller fängelse

i högst sex månader eller disciplinstraff.

121 §.

Befriar man medelst våld eller list eller annorledes någon, som är

insatt i militärhäkte eller skall af krigsman afföras i arrest eller häkte

eller inställas till förhör, eller gör någon försök till utförande af sådant

brott genom våld; vare det, vid straffets bestämmande efter allmän lag,

ansedt såsom försvårande omständighet.

122 §.

Den, som egenmäktigt tager sig befäl, där det honom ej lagligen

tillkommer, dömes till fängelse eller mistning af ämbete eller tjänst på

viss tid eller till afsättning; vare ock underkastad ansvar efter lag för fel

eller brott, som han under sådant befäls utöfvande begår.

123 §.

Lämnar officer eller underofficer under vaktgöring eller under annan

likartad tjänstgöring obehörigen sin post, skall han dömas till fängelse i

högst sex månader eller, där omständigheterna äro synnerligen mildrande,

beläggas med disciplinstraff. Var han befälhafvare, och voro omständigheterna

synnerligen försvårande, må tiden för fängelsestraffet höjas till

två år eller till afsättning dömas.

124 §.

Ofvergifver skiltvakt sin post, eller lämnar han den olofligen åt

annan, dömes till fängelse i högst sex månader. Förekomma synnerligen

s. 168 Kontrollera mot PDF

168 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

mildrande omständigheter, må han beläggas med vaktarrest. i minst tio

dagar.

125 §.

Finnes befälhafvare för trupp eller å fartyg, under vaktgöring eller

annan likartad tjänstgöring, af starka drycker öfverlastad, eller finnes skiltvakt

drucken å sin post, dömes till fängelse. Aro omständigheterna synnerligen

försvårande, må till straffarbete i högst två år dömas; äro de

synnerligen mildrande, må den felaktige beläggas med vaktarrest i minst

tio dagar.

Gör officer eller underofficer, som ej är befälhafvare, under tjänstgöring,

som i 1 mom. afses, sig skyldig till dylik förseelse, skall den brottslige

dömas till fängelse eller beläggas med disciplinstraff. Äro omständigheterna

synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst ett år dömas.

126 §.

Tager krigsman, innan han fått afsked från den krigstjänst, hvari

han är anställd, ny anställning vid annan trupp för tid, som den förra

anställningen omfattar, skall han beläggas med vaktarrest i minst tio

dagar eller, om brottet förnyas, dömas till fängelse i högst sex månader.

127 §.

Hvar, som olofligen uppenbarar hvad beträffande rikets försvar jämlikt

meddelad föreskrift bör hållas hemligt, dömes till straffarbete från och

med två till och med sex år. Äro omständigheterna synnerligen mildrande,

må tiden för straffarbetet nedsättas till sex månader eller till fängelse

dömas. Sker brottet af obetänksamhet och ej för egen vinning,

dömes till fängelse eller disciplinstraff.

Uppenbarar någon för främmande makt sådant, som, enligt hvad

ofvan sagts, bör hållas hemligt, dömes den brottslige till straffarbete från

och med fyra till och med tio år.

Den, som efter detta lagrum gjort sig förfallen till straffarbete, skall

ock dömas medborgerligt förtroende förlustig.

128 §.

Hvar, som, medan krigsmakten eller afdelning af densamma är mobiliserad,

i strid emot meddeladt förbud utsprider underrättelser om

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

krigsmaktens ställning eller rörelser eller om andra åtgärder eller anstalter

för försvaret, straffes med fängelse, där ej gärningen jämlikt denna eller

allmän lag medför svårare ansvar.

129 §.

Begär krigsman uppsåtligen på annat sätt, än annorstädes i denna

lag är sagdt, förbrytelse i sitt ämbete eller sin tjänst för egen fördel

eller för att annan gynna eller skada eller eljest till kränkning af allmän

eller enskild rätt eller säkerhet, eller underlåter han uppsåtligen i afsikt,

som sagd är, sin ämbets- eller tjänsteplikt; varde dömd, om han är officer

eller underofficer, efter ty om ämbetsbrott af dylik beskaffenhet i allmän

lag stadgas, och, om han hör till manskapet, till straffarbete i högst två

år eller, där brottet skedde af förhastande, och ingen eller ringa skada

däraf kom, till disciplinstraff eller fängelse.

130 §.

Visar krigsman vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet

i fullgörande af de tjänsteplikter, som honom efter reglementen eller

andra allmänna författningar, instruktioner eller särskilda föreskrifter

åligga eller af förhållandenas beskaffenhet påkallas, och är ej i denna

eller annan lag å förseelsen särskildt ansvar satt; belägges den brottslige

med disciplinstraff. Finnes förbrytelsen vara af svårare beskaffenhet, än

att den kan anses vara med disciplinstraff försonad; då skall den brottslige

dömas till fängelse i högst sex månader eller! mistning af ämbete

eller tjänst på viss tid. Förekomma synnerligen försvårande omständigheter,

må, om den brottslige är officer eller underofficer, dömas till afsättning

och, om han hör till manskapet, tiden för fängelsestraffet höjas

till två år.

131 §.

Innefattar förbrytelse, som i 129 eller 130 § sägs, tillika annat

uppsåtligt brott eller sådant vållande, hvarå straff efter denna eller allmän

lag bör följa; gånge som i 4 kap. 2 § allmänna strafflagen stadgas.

132 §.

Där någon, som utan att vara krigsman lyder under denna lag,

beträdes med vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i sin

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 50 Höft. 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

tjänstebefattning, och ej i denna eller annan lag särskild! ansvar är å

förseelsen satt, utan densamma skall bestraffas efter 25 kap. 17 § allmänna

strafflagen; må den försumlige beläggas med disciplinstraff, så framt

förseelsen var ringa och ej innefattade fel i domare- eller prästämbetet

eller hvad därmed har gemenskap eller i annat, för hvars utöfning insikt

i särskild vetenskap erfordras.

Tredje delen.

Krigsartiklar.

10 KAP.

Om förräderi, blottställande af krigsmakten, feghet och oloflig gemenskap

med fienden.

133 §.

Beträdes krigsman med brott, som omförmäles i 8 kap. allmänna

strafflagen; vare det, där ej för den gärning särskilt högre ansvar är

i denna lag utsatt, vid straffets bestämmande efter allmän lag såsom

försvårande omständighet ansedt; och må, där straffarbete antingen på

lifstid eller i tio år är utsatt såsom högsta straff för brottet, dömas i

förra fallet till dödsstraff och i det senare till straffarbete på lifstid.

Begår någon, som ej är krigsman, brott, som afses i 4, 5, 6, 7, 8,

9 eller 10 § af 8 kap. allmänna strafflagen; straffes efter ty i nämnda

lag är sagdt.

134 §.

Låter någon, som ej är krigsman, sig som spion af fienden brukas,

miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.

Utländsk man, som tillhör krigförande fientlig afdelning, anses

såsom spion, därest han hemligen eller under falsk förevändning å. krigsmaktens

operationsområde inhämtar eller söker inhämta upplysningar i

afsikt att meddela dem åt fienden; dock må han ej'' fällas till straff för

annat spioneri än det, hvari han gripes.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

171

135 §.

Öfverlöper krigsman till fienden; miste lifvet eller dömes till straffarbete

på lifstid.

Har krigsman gjort försök till brott, som nu är sagdt, och blef

endast genom omständigheter, som voro af gärningsmannens vilja oberoende,

brottets fullbordan förhindrad; dömes till straffarbete på lifstid eller

från och med fyra till och med tio år.

Har stämpling till sådant brott blifvit gjord, utan att det kommit

till försök; värde anstiftare af stämplingen dömd till straffarbete från och

med fyra till och med tio år och annan deltagare i stämplingen till straffarbete

i högst sex år.

136 §.

Har någon till sin befälhafvare eller till efterträdare på vakt eller

post eller till annan, som är behörig att infordra och emottaga upplysningar

angående fienden och krigets angelägenheter, uppsåtligen afgifvit

falsk berättelse om fiendens styrka, tillstånd, ställning eller rörelser eller

om underlydande manskaps eller fartygs antal eller om krigsförråd eller

annat dylikt, som är af inflytande på kriget, eller har någon bedrägligen

förtegat, hvad i dessa afseenden varit honom kunnigt; miste lifvet eller

dömes till straffarbete på lifstid. Var faran ringa och kom ingen eller

ringa skada; dömes till straffarbete från och med sex till och med tio år.

137 §.

Den, som åtagit sig att i krig vara kunskapare eller vägvisare för

trupp eller fartyg eller att föra bud i någon kriget rörande viktig angelägenhet

eller verkställa annan dylik förrättning, men i sitt åtagna värf

beträdes med trolöshet, skall mista lifvet eller dömas till straffarbete på

lifstid. Var faran ringa, och kom ingen eller ringa skada, eller skedde

brottet ej i förrädisk afsikt; dömes till straffarbete från och med sex till

och med tio år.

138 §.

Sprider någon ut falska meddelanden, de där kunna hos krigsfolket

verka modlöshet, dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse i

O C?

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

högst sex månader, där gärningen ingen verkan hade, som medför svårare

straff''.

139 §.

Har befälhafvare i fästning eller å krigsfartyg åt fienden öfverlämnat

fästningen eller fartyget utan behörig befallning eller utan högsta nödfall

och iakttagande af hvad tjänstgöringsreglementet för sådant fall stadgar;

miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.

140 §.

Hvad i 139 § är stadgadt galle ock om hvarje annan befälhafvare,

som öfverlämnar honom anförtrodd post till fienden, utan att alla tillgängliga

medel och utvägar till försvar blifvit begagnade, eller som eljest gifver

sig och trupp åt fienden, då utsikt att kunna slå sig igenom eller

vinna undsättning återstår.

141 §.

Den, som i drabbning eller då sådan förestår, med ord eller tecken

söker förleda till flykt eller bland truppen åstadkomma förskräckelse eller

oordning, miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.

142 §.

Krigsman, som, då det gäller att försvara sig mot fienden eller att

honom angripa eller förfölja eller att bemäktiga sig eller förstöra fiendens

krigsfartyg, vapen, förråd eller dylikt, underlåter att uppfylla sin tjänsteplikt

så, som det en ärlig och tapper krigsman ägnar, skall, om brottet

sker i förrädisk afsikt, mista lifvet eller dömas till straffarbete på lifstid

eller från och med sex till och med tio år, men eljest dömas till straffarbete

från och med två till och med sex år, och må i sistnämnda fall,

där omständigheterna äro synnerligen mildrande, tiden för straffarbetet

nedsättas till ett år eller dömas till fängelse.

143 §.

Den, som utan befälhafvare^ uttryckliga befallning i belägrad fästning

hissar brukligt tecken för fästningens uppgifvande eller under sjö
-

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

173

slag stryker flagg på fartyg, miste iifvet eller dömes till straffarbete på

lifstid.

144 §.

Hvar, som i belägrad fästning eller å annan ort, den där af fienden

innesluten är, eller på krigsfartyg eller vid trupp i fält, då drabbningförestår

eller är börjad, utan befälhafvare^ kallelse håller eller deltager i

sammankomst för rådplägning om att gifva sig åt fienden eller draga sig

tillbaka eller i krigsmäns närvaro eljest råder till sådan åtgärd eller framställer

den såsom nödvändig, miste Iifvet eller dömes till straffarbete på

lifstid eller från och med sex till och med tio år. Voro få tillstädes, och

kom af brottet ingen eller ringa skada; dömes till straffarbete i högst sex

år eller fängelse.

145 §.

Underlydande, som, utan att befälhafvare!! påkallat hans yttrande,

i annans närvaro råder befälhafvare!! att draga sig undan från drabbning

eller att till fienden öfverlämna fästning, fartyg eller trupp, straffes så,

som i 144 § är sagdt.

146 §.

Därest någon har umgänge med fienden eller med honom växlar

bref eller budskap utan tillåtelse därtill af högste befälhafvare!! eller

annan befälhafvare, som blifvit bemyndigad att meddela sådan tillåtelse;

dömes, där gärningen ej medför straff efter 133 eller 134 §, till straffarbete

i högst två år eller fängelse i högst sex månader.

147 §.

Den, som emottager budskap, bref eller kungörelser, som äro komna

från fienden, men icke genast och utan att för annan yppa innehållet

meddelar dem åt sin befälhafvare, varde dömd till fängelse i högst sex

månader eller, där synnerligen mildrande omständigheter förekomma, belagd

med disciplinstraff.

148 §.

Krigsfånge, som med brytande af gifvet hedersord afviker ur fångenskapen

eller som före krigets slut uppsåtligen bryter emot de villkor,

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

på hvilka han frigifvits ur densamma, miste lifvet eller dömes till straffarbete

på lifstid eller från och med åtta till och med tio år.

Söker krigsfånge, som hålles under militärbevakning, eljest afvika

ur fångenskapen, skall han, om han ertappas, innan han återförenat sig

med den främmande krigsmakten, eller innan han lämnat område, som af

den svenska krigsmakten eller därmed förbunden krigsmakt ockuperats,

beläggas med disciplinstraff eller dömas till fängelse i högst sex månader.

149 §.

Missbrukar fientlig parlamentär eller hans följeslagare sin ställning

till spioneri eller anstiftan af förräderi, rymning, uppror eller upplopp,

miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.

Lag samma vare, om fientlig krigsman i afsikt att främja fiendens

krigsföretag missbrukar bestämmelse eller tecken, som afser att lämna

skydd åt sjuke eller sårade i fält.

150 §.

Vet någon brott, som i 135, 136, 137, 144 eller 149 § sägs, å färde

vara och det ej i tid upptäcker; galle hvad för dylik underlåtenhet i

fråga om förräderi i allmän lag stadgas.

151 §•

Har någon vetskap om, att krigsfånge ärnar ur fångenskapen afvika,

och upptäcker han ej i tid de omständigheter, som kunniga äro, eller har

någon med vetskap om afvikandet hyst eller dolt den afvikne; då skall

han dömas till disciplinstraff eller fängelse eller straffarbete i högst två

år, där ej gärningen enligt denna eller allmän lag medför svårare ansvar.

152 §.

Den, som gjort sig skyldig till straff efter 134, 136 eller 137 §,

varde ock dömd medborgerligt förtroende förlustig.

Lag samma vare, om någon efter 135 § gjort sig förfallen till dödsstraff

eller till straffarbete i minst sex månader, så ock om någon är förfallen

till straff för brott, som i 142 § omförmäles, där brottet skett i förrädisk

afsikt.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kling1. Maj-.ts Nåd. Proposition No 67.

175

11 KAP.

Om rymning och olofligt undanhållande.

153 §.

Begår krigsman eller vid krigsmakten anställd civil ämbets- eller

tjänsteman rymning från trupp i fält, från fästning, som förklarats i belägringstillstånd,

eller från fartyg, stadt på sjötåg, dömes till straffarbete

från och med sex månader till och med åtta år.

154 §.

Hafva två eller flera krigsmän under förhållande, hvarom i nästföregående

§ förmärs, i samråd beslutat att rymma; vare det, om brottet går

i fullbordan, ansedt såsom försvårande omständighet; och må straffet för

anstiftare höjas till straffarbete i tio år eller på lifstid eller, om rymmarnes

antal var stort, till dödsstraff.

Har öfverenskommelse om rymning, såsom i denna § sägs, blifvit

träffad, men kom brottet ej till verkställighet, varde ändå anstiftare, så

ock officerare eller underofficerare, som deltogo i stämplingen, såsom rymmare

straffade, efter ty i 153 § är stadgadt. Annan deltagare i sådan

stämpling dömes till fängelse i högst sex månader eller varde, där omständigheterna

äro synnerligen mildrande, belagd med disciplinstraff.

Officer eller underofficer, som gör sig skyldig till brott, hvarom

denna § handlar, skall förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

155 §.

För brott, som i 59 § sägs, må i svårare fall straffet höjas till afsättning

eller straffarbete i högst två år.

156 §.

Beträdes befälhafvare för trupp, som är i fält, eller befälhafvare i

fästning, som förklarats i belägringstillstånd, eller på fartyg under sjötåg

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

med olofligt undanhållande, straffes den brottslige, ehvad uteblifvandet

varit kortare eller längre, såsom för rymning, efter ty i 153 § är sagdt.

157 §.

Har värnpliktig, som tillhör beväringens första uppbåd men vistas

utom riket, underlåtit att vid utbrott af krig mellan Sverige och annan

makt, så snart ske kan, återvända till hemorten, skall han, därest ej bestämmelserna

i 5 kap. äro å honom tillämpliga, beläggas med disciplinstraff

eller dömas till fängelse i högst sex månader.

12 KAP.

Om uppror, upplopp och. olydnad; så ock om misshandel och förolämpning1

158 §.

Gör krigsfolk uppror, då fienden är nära, eller vid tillfälle, då brott

emot krigslydnaden eljest medför större fara, varde, om upproret ej fullföljdes

längre än i 63 § är sagdt, anstiftare eller anförare dömda till straffarbete

från och med sex till och med tio år och annan deltagare i upp

roret till sådant arbete från och med tre till och med sex år, men i. de

fall, som i 64 och 65 §§ omförmälas, skall anstiftare eller anförare mista

lifvet eller dömas till straffarbete på lifstid och annan deltagare straffas

med straffarbete på lifstid eller från och med sex till och med tio år.

Officer eller underofficer, som gör sig skyldig till brott, hvarom nu är sagdt,

skall tillika förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

Gör krigsfolk upplopp vid tillfälle, som i 1 mom. är sagdt, straffes

anstiftare eller anförare med straffarbete från och med sex till och med

tio år och andra deltagare i upploppet med straffarbete från och med tre

till och med sex år." Orsakas genom upploppet hinder i krigsföretagen

eller eljest betydligare skada; då skola anstiftare eller anförare mista lifvet

eller dömas till straffarbete pa lifstid och andra deltagare stiaffas med

straffarbete på lifstid eller från och med sex till och med tio år.

Hvad i denna § är stadgadt äge tillämpning jämväl å dem, som

utan att vara krigsmän lyda under denna lag, då de med krigsfolk deltaga

i uppror eller upplopp.

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kung!. MajUs Nåd. Proposition N:o 67.

159 §•

Föröfvas brott, som afses i 76 § eller 77 § 1 inom., vid tillfälle,

då fienden är nära, eller brott mot krigslydnaden eljest medför större fara,

dömes den brottslige till straffarbete från och med två till och med sex

år. Kom däraf betydligare skada, eller var brottet eljest med synnerligen

försvårande omständigheter förenadt, miste gärningsmannen lifvet genom

skjutning eller dömes till straffarbete på lifstid eller från och med sex till

och med tio år.

160 §.

Sker våld eller annan misshandel, hvarom talas i 80 eller 85 §,

under omständigheter, då brott mot krigslydnaden medför större fara, skall

den brottslige dömas till straffarbete från och med fyra till och med tio

är eller på lifstid eller till dödsstraff genom skjutning.

Hvad i 83 § är stadgadt galle jämväl i fråga om brott, hvarom i

denna § är sagdt.

161 §.

Sker brott, hvarom i 89 § förmäles, vid tillfälle, som där afses, straffes

den brottslige, efter ty i 160 § 1 mom. är sagdt.

162 §.

Våld eller annan misshandel å eller förolämpning mot krigsfånge,

som hålles under militärbevakning, straffes efter allmän lag, där ej" brottet

efter 15 kap. medför svårare ansvar.

13 KAP.

Om skadegörelse, stöld och rån.

163 §.

Den, som uppsåtligen förstör befästning, mina, docka, verkstad, förrådseller

tyghus, magasin eller annan dylik för rikets försvar afsedd inrättning

eller byggnad eller för användande i krig ämnadt fartyg eller eljest för

krigsmaktens behof veterligen afsedd järnvägs-, telegraf- eller telefonanläggning,

kanal-, eller slussverk, väg, bro, vattenledning eller annan dylik

Bill. till Riksd, Prot. 1608. 1 Sami. 1 Afd. 50 Höft. 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

anläggning eller därå eller å hvad därtill hör, gör sådan skada, att därigenom

väsentligt hinder för krigsförberedelserna uppkommer eller krigsföretagen

äfventyras, dömes till straffarbete på lifstid eller från och med''

åtta till och med tio år. Fick någon af gärningen svår kroppsskada eller

död, och var den brottsliges handling af beskaffenhet, att han bort kunna

inse, att dylik olycka var däraf att befara; miste gärningsmannen lifvet

eller dömes till straffarbete på lifstid.

Har någon genom uppsåtlig skadegörelse å lifsmedel, krigsredskap

eller annan dylik egendom, som för krigsmaktens behof veterligen var ansedd,

vållat väsentligt hinder för krigsförberedelserna, betydande brist för

krigsfolket eller hinder för krigsföretagen, och var det skadade af beskaffenhet,

att förbrytaren bort kunna inse, att dylik verkan var af brottet

att befara; straffes såsom i föregående mom. är sagd!.

164 §.

Föröfvar någon stöld af lifsmedel, krigsredskap eller annan krigsförnödenhet,

som föres till fästning, krigsfartyg, läger eller annan ort, där

krigsfolk är sammandraget, och vet han, att egendomen är afsedd för

krigsmaktens behof, dömes till straffarbete i högst sex år.

165 §.

Föröfvar någon tillgrepp, som i 106 § sägs, dömes för stöld till

straffarbete från och med sex månader till och med åtta år.

166 §.

Hvar, som å valplatsen stjäl från någon, som tillhör svenska krigsmakten

eller därmed förbunden krigsmakt och i kriget stupat, dömes till

straffarbete i högst fyra år. Går värdet af det tillgripna ej öfver femton

kronor, skall ändå för stöld dömas, efter ty nu är sagdt; dock må i sådant

fall, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till fängelse i

högst sex månader dömas.

167 §.

Stjäl man å valplatsen från någon, som tillhör svenska krigsmakten

eller därmed förbunden krigsmakt och af sår eller sjukdom är urståndsatt

att sin egendom värja, dömes för stöld till straffarbete från och med sex

månader till och med fyra år.

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

Begår någon rån å sådan i nöd stadd person, straffes den brottslige

efter allmän lag.

168 §.

Rånar någon krigsförnödenheter, som föras till fästning, krigsfartyg,

läger eller annan ort, där krigsfolk är sammandraget; dömes till

straffarbete på lifstid eller i tio år.

Har man i afsikt att tillägna sig sådana krigsförnödenheter med

våld eller sådant hot, som innebar trängande fara, öfverfallit den, som

törde godset, men ej gittat fullborda rånet genom tillgrepp; dömes till

straffarbete från och med sex till och med tio år.

169 §.

Hafva två eller flere sällat sig samman att rån, som i 168 § är

sagdt, föröfva och sådant brott begått; då skola de mista lifvet eller dömas

till straffarbete på lifstid.

Hai i detta fall brottet ej blifvit genom tillgrepp fullbordadt; dömes

till straffarbete på lifstid eller från och med sex till och med tio år.

170 §.

Har genom rån eller stöld af sådan egendom, som den brottslige

veterligen tillhörde krigsmakten eller var för dess behof afsedd, väsentligt

hinder för krigsförberedelserna, betydande brist för krigsfolket eller hinder

för krigsföretagen vållats, och var det tillgripna af beskaffenhet, att förbry

tar en bort kunna inse, att en dylik verkan var af brottet att befara;

da skall han, om rån föröfvats, mista lifvet eller dömas till straffarbete

på lifstid, men i annat fall dömas till straffarbete på lifstid eller från

och med åtta till och med tio år.

in §.

Begår någon stöld andra gången eller oftare, och är den stöld sådan,

som afses i 164, 165, 166 eller 167 §, må tiden för straffarbetet

ökas med två år utöfver den i nämnda §§ för hvarje fall utsatta högsta

strafftid. Ej må genom sådan förhöjning tiden för straffarbetet i något

fall öfverskrida tio år.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

172 §.

Den, som för brott, hvarom i detta kap. förmäles, gjort sig förfallen

till straffarbete i minst sex månader, skall ock dömas medborgerligt

förtroende förlustig.

14 KAP.

Om öfverträdelser eller åsidosättande af tjänsteplikter i vissa fall.

173 §.

Underlåter befälhafvare att, i hvad på honom ankommer, sätta

fästning eller annan försvarsanstalt i sådant försvarstillstånd, som i därom

gifna bestämmelser är föreskrifvet, eller förhållandena eljest uppenbarligen

påkalla, eller underlåter befälhafvare öfver ett eller flera krigsfartyg på

sjötåg att, såvidt på honom ankommer, hålla dem i stridbart skick, eller

försummar någon, som i sin tjänsteegenskap vid krigsmakten är pliktig

att för dess behof anskaffa vapen, ammunition, lifsmedel eller andra förnödenheter,

att i tid göra för ändamålet nödiga framställningar eller eljest

vidtaga därför behöfliga åtgärder, som på honom ankomma; då skall, om

fästningens eller försvarsanstaltens eller fartygs uppgifvande eller förlust eller

eljest betydlig skada för rikets försvar eller väsentligt hinder för krigsföretagen

eller betydande brist för krigsfolket af underlåtenheten eller försummelsen

förorsakas, den brottslige dömas till straffarbete från och med

sex till och med tio år eller på lifstid eller till dödsstraff.

Kom af underlåtenheten eller försummelsen ringare eller ingen

skada; dömes till straffarbete i högst sex år eller fängelse.

174 §.

Består brott, som i 120 § namnes, i lössläppande af spion, krigsfånge

eller annan person, som haft förbindelse med fienden, skall den

brottslige, om brottet skedde uppsåtligen och med kännedom om nämnda

förhållande, dömas till straffarbete frän och med fyra till och med åtta

år, där ej svårare straff är efter 10 kap. tillämpligt.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

181

175 §.

Har befälhafvare för vakt, förpost, fartyg eller trupp, som erhållit

befallning att iakttaga eller utforska fiendens rörelser eller trygga krigsmakten

emot öfverraskning af fienden eller mot annan krigsfara, obehörigen

lämnat sin post eller eljest ådagalagt grof försummelse af de

plikter, som vid den särskilda förrättningens utförande honom ålågo,

eller har han under sådan tjänstgöring funnits öfverlastad af starka

drycker; dömes, efter som faran och skadan var, till fängelse eller straffarbete

i högst fyra år, men, om det skedde i närheten af fienden, till

lifvets förlust medelst skjutning eller straffarbete på lifstid eller från och

med sex till och med tio år.

Gör officer eller underofficer, som ej är befälhafvare, under sådan

tjänstgöring, som i nästföregående mom. afses, sig skyldig till förseelse, som

där sägs; dömes, så vida ej brottet efter annat lagrum medför svårare straff,

till fängelse eller till straffarbete i högst två år, men om brottet skedde

i närheten af fienden, till straffarbete från och med fyra till och med

tio år.

176 §.

Visar skiltvakt, som blifvit utställd för att trygga krigsmakten

emot öfverraskning af fienden eller mot annan krigsfara, grof försummelse

i detta sitt åliggande, eller finnes han under sådan tjänstgöring

öfverlastad af starka drycker, eller har han, innan aflösning skett, öfvergifvit

sin post eller lämnat den åt annan; dömes så, som i 175 § 1 mom.

stadgas; dock må, där synnerligen mildrande omständigheter förekomma,

och brottet ej skett i närheten af fienden, den brottslige beläggas med

vaktarrest i minst tio dagar.

177 §.

Sker brott, hvarom i 127 § 2 mom. förmäles, miste den brottslige

lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid eller från och med åtta

till och med tio år; värde ock förklarad medborgerligt förtroende förlustig.

O

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.

15 KAP.

Om olofligt krigsbyte samt om missbruk af vapenmakten i krig.

178 §.

Hvar, som egenmäktigt tager krigsbyte, dömes till fängelse i högst

sex månader eller belägges, där mildrande omständigheter förekomma,

med disciplinstraff.

Den, som af taget krigsbyte, i afsikt att sig eller annan det tillegna,

olofligen undanhåller något, varde straffad med fängelse i högst

sex månader eller straffarbete i högst två år.

179 §.

Tager man under eller efter drabbning från någon, som tillhör

krigförande fientlig afdelning, hvad ej till krigsbyte göras må; dömes till

fängelse eller straffarbete i högst två år. Skedde det från krigsfånge,

vare den omständighet såsom försvårande ansedd.

Föröfvades tillgreppet från fiende, som i drabbningen stupat; dömes

till straffarbete i högst fyra år eller, där omständigheterna åro synnerligen

mildrande, till fängelse.

Var fienden af sår eller sjukdom urståndsatt att sig försvara; dömes

den brottslige till straffarbete från och med sex månader till och med

fyra år. Tillfogades fienden för bytets tagande ytterligare sår eller skada;

varde gärningsmannen dömd till straffarbete från och med fyra till och

med tio år eller på lifstid. Stannade i sistnämnda fall gärningen vid

försök, dömes till straffarbete från och med två till och med åtta år.

180 §.

Hvar, som, när befästad ort, läger eller annan plats intages, eller

eljest under eller efter drabbning, tillägnar sig gods eller penningar från

invånare i fientligt land, hvilken ej tillhör krigförande fientlig afdelning,

dömes för plundring till straffarbete från och med fyra till och med tio

år. Aro omständigheterna synnerligen mildrande, må tiden för straffarbetet

nedsättas till två år.

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 61.

Har någon genom öfverfallande medelst våld å person eller användande

af hot, som innebar trängande fara, gjort försök till brott, som

här är sagdt, men ej gittat tillgrepp fullborda, värde för försök till plundring

dömd till straffarbete i högst sex är.

Där vid plundring eller försök därtill så groft våld någon tillfogats,

att lian däraf fått svår kroppsskada eller ljutit döden; skall den brottslige

i förra fallet dömas till straffarbete på lifstid eller i tio år och i senare

fallet mista lifvet eller dömas till straffarbete på lifstid.

181 §.

Hvar, som i sin tjänsteegenskap vid krigsmakten, för egen vinning

eller annans enskilda nytta, ålägger invånare i eget eller främmande land

krigsgärd eller leverans af lifsmedel, foder, fordon eller annan dylik krigsförnödenhet

eller tjänstbarhet eller uttager annan eller större gärd, leverans

eller tjänstbarhet än den, som i vederbörlig ordning fastställts, eller

utfordrar, hvad han vet af gärd, leverans eller tjänstbarhet redan guldet

eller tillgjordt vara, dömes till straffarbete från och med sex månader

till och med fyra år. Var det befälhafvare, som gjorde sig härtill skyldig'',

må, där brottets beskaffenhet sådant föranleder, tiden för straffarbetet höjas

till sex år.

Å mbets- eller tjänsteman, som i sitt ämbete eller sin tjänst vid

krigsmakten beträdes med brott, hvarom i denna § är sagdt, varde ock

afsatt samt förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

182 §.

Hvar, som mot fienden brukar gift, dömes till straffarbete i högst

sex år.

Brukar någon mot fienden krigsredskap, hvars användning Konungen

efter aftal med främmande makt förbjudit, eller brukar någon krigsredskap

på sätt, som Konungen efter sådant aftal förklarat otillåtet; dömes till

fängelse eller straffarbete i högst två år eller, där omständigheterna äro

synnerligen mildrande, till disciplinstraff.

183 §.

Har någon, efter drabbning, ä stället, där den hölls, eller i närheten

däraf eller å taget fartyg eller i eröfrad fästning eller annan ort föröfvat

våld eller annan misshandel å den, som icke gjort motstånd eller som är

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

satt under beskydd, eller å krigsfånge eller å sårad eller sjuk person eller

å den, som har vård om sjuk eller sårad, och innefattar gärningen ej brott,

som bör straffas efter 179 § 3 inom.; varde för våldet eller misshandeln

dömd till ansvar efter allmän lag och, vid straffets bestämmande, brottet

ansedt såsom begånget under försvårande omständigheter.

Fjärde delen.

Om befälhafvares disciplinära myndighet.

16 KAP.

Om disciplinmål.

184 §.

I vissa mål tillkomme det vederbörande befälhafvare att ålägga

disciplinstraff. Dessa mål kallas disciplinmål.

185 §.

Till disciplinmål räknas de mål, som angå öfverträdelser af denna

lag, då de efter samma lags nedannämnda rum kunna försonas med

disciplinstraff, nämligen:

1) rymningsbrott, delaktighet däri eller stämpling därtill efter 50,

51, 56, 57, 58, 59 och 154 §§;

2) olofligt undanhållande efter 52, 53, 54, 55, 56, 57 och 157 §§;

3) öfverträdelse af ålagd arrest utan bevakning efter 61 §;

4) otillåtna sammankomster efter 73, 74 och 75 §§;

5) vägran eller underlåtenhet att fullgöra förmans befallning efter

76, 77 och 78 §§;

6) underlåtenhet att efterkomma öfverordnads föreskrifter efter 79 §;

7) våld, hot eller förolämpning, hvarom förmäles i 80, 81, 82, 85,

90, 91 och 93 §§; dock att dessa mål ej må utan den förorättades uttryckliga

medgifvande behandlas såsom disciplinmål;

8) ohörsamhet eller uppstudsighet emot skiltvakt eller annan vakt,

patrull eller truppafdelning eller mot person, hörande till krigsmaktens

polisväsende, efter 88 §;

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

9) störande af gudstjänst efter 95 §;

10) oljud, oväsende, oanständigt uppförande eller annat förargelseväckande

beteende och fylleri efter 96 §;

11) anstötligt och ovärdigt uppförande efter 97 §;

12) oförsiktighet med eld eller lätt antänd bart ämne efter 99 §;

13) obehörigt nyttjande af kronans egendom efter 100 §;

14) oloflig försäljning, pantsättning eller annan förskingring, förstörande

eller skadande af vapen, utrednings- eller beklädnadspersedlar,

ammunition, tjänstehäst eller dess mundering eller foder eller hvad annat,

som till utrustning hörer, samt de flera förbrytelser, som omförmälas i

101 §, efter samma lagrum;

15) åtgärd af förman, som hör till manskapet, hvarigenom underlydande

förmås till sammanskott, utgift, kostnad eller obehörigt arbete,

efter 113 §; så ock emottagande af sådant utaf underlydande, då det

bjudes såsom af fri vilja, efter samma lagrum;

16) afgifvande i tjänsten af osannfärdig rapport samt försök att i

angelägenhet, som rör tjänsten, vilseleda öfverordnad eller annan, som

är behörig att infordra eller mottaga meddelanden i sådan angelägenhet,

efter 116 §;

17) obehörigt öfvergifvande af eller försummelse på post, så ock

fylleri under vaktgöring eller annan likartad tjänstgöring efter 123, 124,

125 och 176 §§;

18) dubbel anställning efter 126 §;

19) vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i tjänsten

efter 130 §, där ej genom förseelsen uppkommit skada eller kostnad, från

hvars ersättande befrielse kan, enligt hvad i 33 § sägs, äga rum;

20) vårdslöshet, försummelse oförstånd eller oskicklighet i tjänsten

af den, som utan att vara krigsman lyder under denna lag, efter 132 §;

21) gemenskap med fienden efter 147 §;

22) krigsfånges försök att ur fångenskapen afvika efter 148 §

2 inom.; samt

23) egenmäktigt tagande af krigsbyte efter 178 §;

186 §.

År . någon på eu gång angifven dels för förseelse, hvilken är att

hänföra till disciplinmål, och dels för brott, som tillhör krigsdomstols

upptagande, och hafva antingen båda förbrytelserna blifvit föröfvade genom

en och samma handling eller utgöra de arter af samma slags brott, skola

de båda hänskjutas till domstolen.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sand. 1 Afd. 50 Höft.

24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

187 §.

Emot den, som upphört att tillhöra krigsmakten, må ej åtal för sådana

af honom under tjänstetiden begångna förbrytelser, hvilka äro att

hänföra till disciplinmål, af befälhafvare handläggas, utan skall sådant

åtal, om det ifrågakommer, g’öras anhängigt hos krigsdomstol.

Har någon af det vid krigsmakten fast anställda manskapet rymt,

anses han i fråga om disciplinstraff och dess åläggande fortfarande tillhöra

krigsmakten, ändå att han ej ertappas, förr än annan blifvit i hans

nummer insatt.

188 §.

Ej må befälhafvare ålägga vid krigsmakten anställd präst disciplinstraff.

Beträdes sådan präst med förseelse, som för annan vid krigsmakten

ådrager disciplinstraff, göre befälhafvaren anmälan därom hos den prästerliga

myndighet, hvarunder den felaktigt lyder.

189 §.

Om befälhafvares skyldighet att i vissa fall, då sådan förseelse förekommer,

hvarom i 185 § förmäles, efter hållet förhör öfverlämna målet

till krigsdomstol, därom stadgas i 18 kap.

190 §.

Utan hinder af hvad i 184 och 185 §§ finnes föreskrifvet, äger krigsdomstol

att efter lag ålägga disciplinstraff i mål, som är under dess handläggning.

17 KAP.

Om de befälhafvare, som äga bestraffningsrätt i disciplinmål.

191 §.

Bestraffningsrätt i disciplinmål tillkommer i den utsträckning, som

i 16 kap. sägs, utan inskränkning nedannämnde befälhafvare, enhvar öfver

den personal, som står under hans befäl, nämligen:

l:o) chef för arméfördelning och likställd befälhafvare samt chef för

regemente eller likställdt truppförband vid armén;

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 67.

2:o) stationsbefälhafvare, varfschef, chef för underofficers- och sjömanskårerna

samt chef för exercis- och underbefälsskolorna vid flottans

stationer äfvensom chefen för skeppsgossekåren;

3:o) chefen för flottans stab samt inspektören af flottans öfningar

till sjöss;

4:o) eskaderchef samt afdelnings-, divisions- och fartygschef af minst

regementsofficers grad;

5:o) bevakningschef vid kustsignal väsendet;

6:o) chefen för kustartilleriet och chef för regemente, tillhörande

kustartilleriet;

7:o) inskrifningsområdesbefälhafvare; samt

8:o) befälhafvare af minst kaptens grad för skola, kommendering,

verk eller inrättning, som ej tillhör visst truppförband af armén eller

kustartilleriet eller station af flottan, eller för detacherad afdelning; så

ock chef af kaptens grad för själfständig eller detacherad fartygsafdelning

eller för enkelt eller detacherad! fartyg.

Samma befogenhet, som nu är sagd, tillkommer befälhafvare, som

af Konungen förordnats att innehafva högre befäl än de förut i denna §

nämnda.

1 krigstid äger enhvar befälhafvare, som innehar minst underofficers

grad och för befäl öfver detacherad afdelning, bestående af minst ett

kompani eller däremot svarande styrka, bestraffningsrätt i enahanda utsträckning,

som förut i denna § är sagdt.

192 §. .

Hvad i 191 § är sagdt om där omförmälda befälhafvare galle ock

om befälhafvare, som enligt förordnande eller tjänsteregle mente tillfälligt

utöfvar befäl, som afses i nämnda §, och, om detta är sådant, som

omförmäles under 4:o) eller 8:o) af samma §, innehar sådan grad, som,

enligt hvad där är sagdt, erfordras för bestraffningsrättens utöfning.

193 §.

Med detacherad afdelning likställes enligt denna lag afdelning, hvilken,

utan att densamma af befälhafvare i föreskrifven ordning förklarats vara

detacherad, från hufvudstyrkan skilts på sådant sätt, att dagliga befallningar

icke kunna omedelbart från dennas befälhafvare inhämtas. Hvad

sålunda är sagdt äge motsvarande tillämpning i fråga om fartygsafdelning

eller fartyg.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.

194 §.

Befälhafvare af lägre än kaptens men minst underofficers grad, hvilken

utöfvar sådant befäl, som i 191 § 8:o) är sagdt, äger, där ej sådant fall

är för handen, som afses i sista mom. af nämnda §, öfver honom underlydande

bestraffningsrätt med den inskränkning, att vaktarrest öfver tio

dagar eller vaktarrest med skärpning genom mörkt enrum öfver tre dagar

ej må af honom åläggas.

• 195 §.

Utöfvar någon, som ej är krigsman, sådant befäl, som omförmäles i

191 § 8:o) eller 194 §, då äger den befälhafvare, där han innehar underofficers

eller högre rang, öfver den personal, som står under hans befäl,

enahanda bestraffningsrätt, som, enligt hvad ofvan är stadgadt, tillkommer

krigsman af motsvarande grad.

196 §.

Kommendant i fästning eller i annan ort, där krigsmakt är förlagd,

äger bestraffningsrätt öfver garnisonen för öfverträdelser af hvad angående

fästningens eller ortens försvar, garnisonstjänsten eller ordningen på stället

af kommendanten förordnas, så ock för förseelser på vakt eller i annan

tjänsteförrättning, som är under hans inseende.

Har afdelning af garnisonen ej egen, till utöfning af bestraffningsrätt

behörig befälhafvare, äger kommendanten jämväl i andra mål utöfva bestraffningsrätt

öfver afdelningen.

1 de mål, däri kommendant innehar bestraffningsrätt, äger han, om

han är af kaptens eller högre grad, att utöfva nämnda rätt i enahanda

utsträckning, som i 191 § afses, men i annat fall med den inskränkning,

som i 194 § angående där omförmälde befälhafvare är stadgad.

Hvad ofvan om kommendant är sagdt, äge motsvarande tillämpning

i fråga om med kommendant likställd befälhafvare.

197 §.

Chef a fartyg, där afdelning af armén eller kustartilleriet blifvit till

tjänstgöring kommenderad, äger öfver den afdelning enahanda bestraffningsrätt

som öfver fartygets öfriga besättning.

Är afdelning af krigsmakten för annat ändamål tagen ombord, äge

fartygschefen att, inom gränsen af sin bestraffningsrätt, ålägga bestraffningför

förseelser, som någon af afdelningen begår emot hvad i afseende å

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

fartygets säkerhet eller rörelser eller ordningen ombord af fartygschefen

förordnas; börande i sådant fall afdelningens befälhafvare, ifall han är af

högre grad eller rangklass än fartygschefen, bestämma straffet.

Har afdelningen icke ombord å fartyget egen till utöfning af bestraffningsrätt

behörig befälhafvare, äger fartygschefen att inom ofvannämnda

gräns jämväl i öfrig! utöfva bestraffningsrätt öfver afdelningen.

198 §.

Lyder fartyg, hvars chef är af lägre grad än regementsofficer,

under högste befälhafvare öfver flotta eller under eskader- eller afdelningschef,

äger den högre befälhafvare!! att åt fartygschefen uppdraga

bestraffningsrätt med den inskränkning, som i 194 § i fråga om där

omförmäld befälhafvare är stadgad.

199 §.

Finner befälhafvare, som innehar bestraffningsrätt med den inskränkning,

hvarom i 194 § förmäles, af underlydande begången förseelse påkalla

strängare straff, än han själf äger ålägga, eller uppstår hos honom

tvekan, huruvida målet bör behandlas såsom disciplinmål eller hänskjutas

till krigsdoinstol, öfverlämne befälhafvare!! målet till närmast högre med

oinskränkt bestraffningsrätt beklädd befälhafvare eller, där han är chef för

sjelfständig fartygsafdelning eller enkelt fartyg, till stationsbefälhafvaren

vid den station af flottan, dit fartyget, hvarå den felaktige befinner sig,

hör eller det först inlöper; och åligger det nämnde högre befälhafvare

eller stationsbefälhafvaren att meddela beslut i målet.

Ager befälhafvare för afdelning af krigsmakten, som tillhör garnison

i fästning eller annan ort, där kommendant finnes, eller som är tagen

ombord å fartyg utan att vara till tjänstgöring därstädes kommenderad,

bestraffningsrätt öfver afdelningen allenast med den inskränkning, som ofvan

nämnts, vare den befälhafvare, om kommendanten eller fartygschefen är

beklädd med oinskränkt sådan rätt, berättigad att i fall, som i 1 mom.

af ses. öfverlämna målet till kommendanten eller fartygschefen, som i sådan

händelse bär att meddela beslut i målet.

200 §.

Mål rörande våld, hot eller förolämpning mot befälhafvare, som,

enligt hvad ofvan stadgats, själf skulle äga att utöfva bestraffningsrätt i

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

målet, värde, där ej lägre med bestraffningsrätt utrustad befälhafvare

finnes, öfverlämnadt till närmast högre befälhafvares handläggning; dock

att denna bestämmelse ej må utgöra hinder för att å fartyg på sjötåg

befälhafvaren själf må utöfva bestraffningsrätten, då förseelsens omedelbara

bestraffande finnes för krigstuktens upprätthållande erforderligt.

201 §.

Befälhafvare, som endast för viss tid eller för viss tjänsteförrättning

har underlydande under sitt befäl, må, där så finnes lämpligt, för särskild!

fall hos den befälhafvare, som eljest äger bestraffningsrätt öfver den felaktige,

hemställa om hans bestraffande.

202 §.

Den Konungen i egenskap af högste befälhafvare öfver krigsmakten

tillkommande bestraffningsrätt i disciplinmål utöfvas enligt regeringsformen.

18 KAP.

Om handläggningen af disciplinmål.

203 §.

Varder någon hos befälhafvare angifven för förseelse, hvarom i 185 §

förmäles, eller är eljest till befälhafvarens kunskap kommet, att sådan förseelse

blifvit begången, då skall utredning om förseelsen och de närmare

omständigheterna därvid ske vid förhör. Sådant förhör hålles af den tilltalades

till bestraffningsrättens utöfning behörige befälhafvare eller, där

denna rätt innehafves af befälhafvare, som omtalas i 191 § l:o)—7:o),

eller af högre befälhafvare eller af kommendant, och han ej finner skäl

att själf hålla förhöret, af den, hvilken därtill i allmänhet eller för särskild!

fall af befälhafvaren eller kommendanten förordnats.

Vid förhöret, därvid någon af den tilltalades öfverordnade eller af

de med honom likställde alltid bör, där så ske kan, vara tillstädes, skall

målsägande, om sådan finnes, och han det äskar, vai''da hörd, den tilltalade

lämnas tillfälle att förklara sig samt i öfrigt iakttagas, hvad för utredning

af förseelsens beskaffenhet och pröfning af den tilltalades straffbarhet är

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Ki.cn.ffl.

af nöden. Hvad vid förhöret hufvudsakligen förekommit skall i korthet

antecknas, där ej i krig hinder därför möter.

204 §.

Finner efter hållet förhör vederbörande befälhafvare målet rätteligen

ej vara af beskaffenhet att böra behandlas såsom disciplinmål, i tv att

antingen påföljden i det särskilda fallet ej bör stanna vid disciplinstraff,

eder ock erforderlig utredning om brottets beskaffenhet eller den angifnes

straffbarhet ej har kunnat vinnas, då skall målet öfverlämnas till krigsdomstol;

dock att i sistnämnda rall befälhafvaren, där saken pröfvas vara

af synnerligen ringa vikt och målsägande ej för vinnande af ytterligare

utredning påfordrar dess hänskjutande till krigsdomstol, må låta målet

förfalla.

205 §.

Disciplinstraff skall lämpas efter förseelsens mer eller mindre svåra

beskaffenhet, de flera eller färre försvårande eller förmildrande omständio-- heter, under hvilka den blifvit begången, samt den straff skyldiges uppförande

i öfrigt, hvarvid synnerligt afseende bör fästas därå, om han alltid

tillförene förhållit sig väl eller däremot oftare och för svårare förseelser

undergått straff.

206 §.

Ej må för förseelse, hvilken är att hänföra till disciplinmål och hvarföi

den felaktige blifvit straffad, tillökning i bestraffningen sedermera

åläggas honom.

19 KAP.

Om verkställighet af disciplinstraff.

207 §.

Disciplinstraff, som blifvit ålagdt af befälhafvare, skall, där så kan

ske, genast verkställas.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67.

Är den straffskyldige för annat brott under tilltal vid domstol, ma

straffets verkställighet däraf ej hindras eller uppehållas.

Hålles tilltalad häktad för brott, som hör till domstols upptagande,

och angifves han tillika för förseelse, hvilken ma behandlas såsom disciplinmål;

då må väl disciplinstraff af befälhafvare!! i vanlig ordning honom

åläggas, men ej bringas till verkställighet, innan antingen den tilltalade

varder ställd på fri fot, eller slutligt utslag blifvit meddeladt i det mål

som hör till domstolens behandling.

208 §.

Befälhafvare, som i disciplinmål ålagt straff, skall i laga ordning befordra

det till verkställighet eller, om straffet bör af annan befälhafvare

verkställas, hos denne därom göra hemställan. Tillhör den straffskyldige

afdelning, som tagits ombord å fartyg utan att vara till tjänstgöring a

fartyget kommenderad, och har bestraffningen ålagts af afdelningens egen

befälhafvare, må bestraffningen ej å fartyget verkställas, innan fartygets

chef förklarat hinder därför ej möta.

Innan i disciplinmål ålagd bestraffning verkställes, skall underrättelse

om orsaken till bestraffningen och om dennas beskaffenhet af befälhafvare]!

eller den hans ställe företräder meddelas den straffskyldige antingen

offentligen eller genom skriftliga order.

20 KAP.

Om klagan i disciplinmål.

209 §.

Den, som blifvit genom beslut, meddeladt af befälhafvare af officers

grad eller rang, belagd med disciplinstraff och med beslutet ej

åtnöjes, äger att före klockan tolf ä tjugonde dagen från den dag, dä

straffet afslutades, ingifva sina besvär till krigshofrätten eller, om öfverkrigsrätt

trädt i verksamhet vid den afdelning af krigsmakten, dit

befälhafvare!! hör, till öfverkrigsrätten; dock stånde det klaganden

öppet att i stället aflämna sina besvär till den befälhafvare, som ålagt

bestraffningen eller i hans ställe satt är; åliggande det befälhafvaren att

ofördröjligen insända besvärsskriften, försedd med påteckning om tiden för

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67. 193

dess afkunnande till honom, jämte öfriga besvärshandling^!* till krigsöfverdomstolen.

Den, som blifvit genom beslut, meddeladt af befälhafvare af underofficers

grad eller rang, belagd med disciplinstraff och med beslutet ej

åt nöjes, äger att inom den tid, som i 1 mom. sägs, aflämna sina besvär,

ställda till den krigsrätt, under hvilken befälhafvaren, som ålagt bestraffningen,

lyder, till den befälhafvare, som har att förordna krigsrätten.

Möter under fält- eller sjötåg, då afdelning af krigsmakten är detacherad,

laga hinder för besvärens ingifvande inom tid, som här ofvan

sägs, beräknas tiden, inom hvilken besvären skola ingifvas, från den dag

hindret upphörde.

Försummar den missnöjde, hvad sålunda är föreskrifvet, hafve förlorat

sin. talan.

Domstolen äger att utlåta sig, om och i hvad mån det undergångna

straffet bör räknas klaganden till last, äfvensom, därest icke beslutet tillkommit

i den ordning, som i 202 § afses, jämväl angående befälhafvare^

förhållande.

Utan hinder af anförda besvär skall straffet i föreskrifven ordning

verkställas.

21 KAP.

Om tillrättavisningar.

210 §.

För mindre förseelser och fel mot militär tukt och ordning, hvilka

icke finnas påkalla ansvar efter denna lag, må, på sätt och i den ordning

af Konungen närmare förordnas, såsom tillrättavisning användas:

a) varning, meddelad enskildt eller i närvaro af några den felaktiges

öfverordnade eller med honom likställda;

b) vägran, ombord å fartyg, af landpermission för viss bestämd tid,

högst trettio dagar, eller för högst sex landpermissionsdagar;

samt, för manskap dessutom,

c) åläggande för visst antal gånger, högst sex, eller för viss bestämd

tid, högst femton dagar, att utom tur förrätta handräcknings- eller andra

arbeten, som för krigsmaktens behof kunna förefalla;

d) förbud att under viss bestämd tid, högst femton dagar, vistas

utom kasernområde, lägel* eller däremot svarande område; och

Bill. till Piksd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 50 Hälft.

25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

e) mistning af dagaflöning eller aflöningstillägg till ett belopp af

högst fyra kronor;

Tillrättavisning, hvarom nu är sagdt, mä ej användas af mer än

ett slag för samma förseelse eller fel, ej heller tillrättavisning, hvarom i

c) förmärs, i något fall så användas, att genom öfveransträngning eller

annan orsak men för den felaktiges hälsa och tjänstbarhet däraf kommer.

Om tillrättavisningar, som få användas för barn, hvilka ej fyllt

femton år, därom förordnar Konungen.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67.

195

Bil. B.

Förslag

till

Lag

om införande af den nya strafflagen för krigsmakten samt hvad i afseende

därå iakttagas skall.

1 §•

Den strafflag för krigsmakten, hvilken nu är antagen, skall, jämte

hvad hår nedan stadgas, lända till efterrättelse från och med den 1

januari 19

2 §■

Genom den nya strafflagen för krigsmakten upphäfvas:

strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881 jämte alla de särskilda

nu gällande stadganden, som utgöra ändring af nämnda lag eller

tillägg däri;

31 § och 36 § 2 mom. värnpliktslagen den 14 juni 1901;

1 och 2 §§, 6 18 §§, 20—24 §§, 26 § 1 punkten samt 27 § 1

stycket disciplinstadgan för krigsmakten den 16 juni 1899;

så ock hvad i öfrigt finnes i lag eller särskild författning eller i

reglementen, instruktioner eller andra särskilda föreskrifter stridande mot

den nya lagens bestämmelser.

3 §■

Förekommer i särskild författning hänvisning till straffbestämmelse

som enligt 2 § blilvit upphäfd, skall brott, hvarför sådan hänvisning är

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

gifven, straffas efter nya strafflagen för krigsmakten,_ så framt straff å

clet brott däri utsattes; finnes straff å brottet däri ej utsatt, vare hänvisningen

förfallen.

4 §■

Brott, som är föröfvadt, innan nya strafflagen för krigsmakten blitvit

gällande, men för hvilket dessförinnan straff ej är bestämdt genom

domstols utslag, som vunnit laga kraft eller ej öfverklagadt. varder, eller

(renom befälhafvares beslut i disciplinmål, skall efter nya lagen straffas,

om det straff, som efter densamma bör åläggas, är lindrigare än det,

som varit stadgadt i äldre lag; och skall därvid jämväl iakttagas, att,

om enligt äldre lag disciplinstraff skulle följa å brottet, disciplinstraff

enligt nya lagen skall åläggas, därest ej sådant fall är för handen, som

nedan i denna § sägs. ,

Har någon, innan nya strafflagen för krigsmakten biet gällande,

genom domstols utslag, som vunnit laga kraft eller ej öfverklagadt varder,

eller genom befälhafvares beslut i disciplinmål blifvit belagd med disciplinstraff,

och varder han öfvertygad att förut hafva gjort sig skyldig till

annan förseelse, därå disciplinstraff bör följa, värde straffet för båda töi

seelserna, bestämdt enligt äldre lag.

Har verkställighet af straff blifvit påbörjad, innan nya strafflagen

för krigsmakten blef gällande, men dessförinnan ej hunnit afslutas, skall

därmed fortsättas i enlighet med föreskrifterna i äldre lag, där ej här

nedan annorlunda stadgas.

6 §•

Vid verkställighet af arreststraff, som blifvit någon ålagdt, innan

nya strafflagen för krigsmakten blef gällande, men ej dessförinnan börjat

verkställas, skall iakttagas:

l:o) att arrest utan bevakning och vaktarrest verkställas sa, som

angående dessa straff i nya strafflagen för krigsmakten är stadgadt; samt

2:o) att, om sträng arrest ålagts för längre tid än sex dagar, den

straffskyldige under den del af strafftiden, som öfverskjuter sex dagar,

skall hållas i ljust rum, och att i fråga om sådant straff i öfngt skall

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67.

lända till efterrättelse, hvad i ofvannämnda, lag är föreskrifvet om verkställighet

af vaktarrest.

Inträffar sådant fall, som sägs i 4 § 2 mom., lände vid straffets

tillämpning de i 42 § af nya strafflagen för krigsmakten stadgade grunder

till efterrättelse, där de tillämpliga äro.

7 §•

Har någon, efter det, nya strafflagen för krigsmakten blef gällande,

begått förseelse, som ådrager arreststraflf, och har dessförinnan enligt

äldre lag ålagts honom arreststraff, hvilket icke till fullo gått i verkställighet,

då skall, med tillämpning af de i 40, 41 och 42 §§ i nya

lagen stadgade grunder, det sist ålagda straffet sammanläggas med det

tidigare ålagda eller dess återstod till ett arreststraff enligt nya lagen;

och skall därvid sträng arrest anses svara mot vaktarrest med skärpning

genom mörkt enrum; dock att, vid förvandling af sträng arrest utan

skärpning genom mistning af sängkläder till vaktarrest med skärpning

genom mörkt enrum, sistnämnda straff ej må verkställas med skärpning

genom hardt nattläger i vidare mån, än det sist ålagda straffet förbundits

med dylik skärpning; och skall, om sträng arrest ålagts för längre tid än

sex dagar, den Överskjutande arresttiden vid sammanläggningen anses

såsom vaktarrest utan skärpning eller, om den stränga arresten ålagts med

skärpning genom mistning af sängkläder, såsom vaktarrest med skärpning

genom hardt, nattläger.

_ Skall arreststraff, ålagdt enligt äldre lag, öfvergå till fängelse eller

straffarbete, galle de i sådan lag för slikt fall stadgade grunder.

Förekomma till verkställighet på en gång flera beslut, hvarigenom

samma person blifvit fälld till straff, h vil ka,'' efter ty i denna § är sagdt,

ej. kunna jämte hvarandra verkställas, göres om förhållandet anmälan hos

krigsöfverdomstolen, som förordnar, huru straffen skola sammanläggas.

8 §•

Där nya strafflagen för krigsmakten utsätter särskildt straff för återfall

i brott, skall det straff ådömas, ändå att straffet för förra brottet

varit ådömdt efter äldre lag eller författning, så framt den brottslige

samma straff till fullo undergått.

9 §.

År brottslig gärning föröfvad, innan nya strafflagen för krigsmakten

blef gällande, skall i fråga om tid för åtal eller verkställande af utslag

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

eller beslut, hvarigenom straff blifvit ålagdt, afseende göras å det straff,

hvarmed brottet i nya lagen belägges.

10 §.

Finnes, sedan nya strafflagen för krigsmakten blifvit gällande, tillrättavisning

böra meddelas någon för förseelse eller fel, som dessförinnan

begåtts, skall tillrättavisning enligt nya lagen meddelas.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 67.

199

Bil. C.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar och

rättegången därstädes den It juni 1868.

Härigenom förordnas, att nedanstående delar af förordningen om

krigsdomstolar och rättegången därstädes den 11 juni 1868 skola erhålla

följande förändrade lydelse:

18 §.

Till krigsdomstol höra följande mål:

l:o) åtal emot dem, som lyda under strafflagen för krigsmakten

eller eljest äro underkastade straff efter samma lag, för brott, som i andra

eller . tredje delen af nämnda lag omförmäles såsom straffbart, vare sig

straffet finnes utsatt där eller i sådant afseende hänvisning är gjord till

allmän lag; ö

2:o) åtal för fel och förbrytelser i ämbete eller tjänst vid krigsmakten,

jämväl i de fall, då brottet ej omförmäles såsom straffbart i strafflagen

för krigsmakten;

3:o) åtal emot dem, som lyda under strafflagen för krigsmakten, för

brott, af hvilken beskaffenhet som helst, då de föröfvas i fält eller inom

fästning, som förklarats i belägringstillstånd, eller på sjötåg i krigstid,

såvida åtalet anställes, medan fält- eller sjötåget varar eller fästningen

fortfarande befinner sig i belägringstillstånd;

4:°) åtal emot krigsfånge eller emot utländsk man, hvilken vid krig

mellan främmande makter, därunder Sverige är neutralt, här i riket in
-

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 67.

ternerats, förutom i de fall, som alses under l:o), jämväl i andra fall,

såvida åtalet rör brott, som begås, medan den tilltalade hålles under

militärbevakning, eller, om han är krigsfånge, brott, som föröfva^ utom

riket;

5:o) åtal emot dem, som lyda under strafflagen för krigsmakten, för

delaktighet i brott, som skall åtålas vid krigsdomstol, eller för underlåtenhet

att upptäcka sådant brott, ändå att nämnda lag ej är å den åtalade

delaktigheten eller underlåtenheten tillämplig; så ock åtal emot personer,

som omförmälas under 4:o), för delaktighet i brott, som skall åtalas vid

sådan domstol;

6:o) tvister om gjordt krigsbyte till lands eller uppbringning till

sjöss; samt

7:o) besvär öfver befälhafvares beslut, hvarigenom disciplinstraff

blifvit någon ålagdt.

Från de mål, som här ofvan under l:o) och 2:o) omförmälas,

undantagas dels mål, som, enligt hvad särskildt är stadgadt, tillhöra domkapitels

upptagande, dels ock, där ej sådant fall är för handen, som

under 3:o) afses, mål, som enligt uppbördsförfattningar böra pröfvas af

kammarrätten. .

I mål, som af krigsdomstol handlägges, äge den ock döma i fråga

om skadestånd, rättegångskostnad med mera, som af hufvudsaken flyter,

äfven då nämnda frågor ej samtidigt med denna afgöras.

Där inför krigsdomstol den tilltalade eller annan, som lyder under

strafflagen för krigsmakten, med smädligt yttrande i tal eller skrift eller

med hotelse eller missfirmlig gärning förolämpar domaren eller någon,

som ej lyder under nämnda lag, äge ock krigsdomstolen att därför döma

till ansvar utom i det fall, då förolämpningen blifvit begången mot enskild

person, och denne förbehåller sig att därom föra talan vid allmän

domstol.

Är i särskild författning stadgadt, att undersökning i mål eller

ärende skall äga rum inför krigsdomstol, vare det gällande.

19 §•

I mål, hvarom 18 § handlar, skall, där ej i denna lag eller genom

särskild författning annorlunda bestämmes, krigsrätt rannsaka och döma;

och upptagas målen af vederbörande regements- eller station skrigsrätt vid

det regemente eller den kår eller station, som den tilltalade tillhöi

eller som, där viss person ej tilltalad är, målet närmast angår. Om vid

den tid, då målet skall anhängiggöras, den tilltalade eller den trupp, som

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 .

målet eljest rörer, är förlagd i garnison å sådan ort eller hörer till sådan

afdelning af krigsmakten, för hvilken garnisons- eller fältkrigsrätt finnes,

tillkommer det denne att målet handlägga.

Tilltalas någon, som ej tillhör krigsmakten, och är ej sådant fall för

handen, hvarom i 24 § förmäles, upptages målet vid den krigsrätt, som

har att handlägga mål rörande den afdelning af krigsmakten, där den tilltalade

gripes eller finnes.

26 §.

Angifves någon för delaktighet i brott, hvilket vid krigsdomstol

åtalas, och är den angifne i det ifrågavarande fallet ej underkastad straff

efter strafflagen för krigsmakten; äge denna domstol väl att äfven angående

den delaktige rannsaka, rnen insände sedan protokollen i målet till vederbörande

allmän domstol, som öfver honom dömer.

Lag samma vare, om den, som är tilltalad vid krigsdomstol, där

yrkat föi angifvelsen brottmalsansvar a person, som ej lyder under krigslag.

Varder i mål, som, hvad hufvudmannen angår, hörer till allmän

domstols upptagande, någon vid krigsmakten angifven för delaktighet;

döme ock deri allmänna domstolen däröfver, ändå att ansvaret skall bestämmas

efter strafflagen för krigsmakten.

37 §.

År sådant förhållande för handen, att underrätts utslag jämlikt

allmän lag skall underställas öfverrätts pröfning, varde ock då krigsrätts

utslag underställdt krigsöfverdomstols pröfning; och gifve krigsrätten därvid

tillkänna, hvad part har att iakttaga, där han vill i den högre rätten sig

yttra. Har utslaget meddelats af krigsrätt, som hemma i landet hållen

är, eller af krigsrätt, som lyder under öfverkrigsrätt, läte auditören inom

dagar från den dag, då utslaget gafs, till krigsöfverdomstolen insända

utslaget samt öfriga protokoll och handlingar i målet. Skall utslag

undeiställas, som meddelats af krigsrätt vid afdelning af armé, som utom

riket år, eller å fartyg på sjötåg, och är ej särskild öfverkrigsrätt förordnad,

aligge det auditören att inom hälften af den tid, som ofvan är nämnd,

aflärnna utslaget jämte öfriga protokoll och handlingar i målet till den

befälhafvare, som förordnat krigsrätten; och insände befälhafvaren dem

med första möjliga lägenhet till krigshofrätten.

Rih. till Piksd. Prof. 1908. 1 Sami. / Afd. 50 Höft.

26

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67.

38 §.

Har af krigsrätt handlagts mål, som tillhör krigsöfverdomstols omedelbara

pröfning, skola protokoll och handlingar i målet af auditören insändas

eller aflämnas inom den för hvarje fall i 37 § stadgade tid, räknad

från den dag, rannsakningen afslutades.

39 §.

Då mål af krigsrätt slutligen afgöres, eller af rätten till värjemålsed

dömes, gifve rätten i utslaget tillkänna hvad den, som vill söka ändring

i utslaget, i sådant hänseende har att iakttaga.

Vill någon klaga öfver annat af krigsrätt meddeladt beslut, än

nyss är nämndt, och begär han hos rätten underrättelse om hvad i

sådant afseende iakttagas bör, varde ock därom underrättelse lämnad.

Sökes sådan underrättelse, då rätten ej sitter, värde den meddelad af

auditören.

40 §.

Besvär öfver utslag eller beslut, som meddelats af krigsrätt inom

riket, skola till krigshofrätten ingifvas före klockan tolf å tjugonde dagen

från den dag, då utslaget eller beslutet gafs; dock vare det klaganden

tillåtet att i stället inom nämnda tid afläinna sina besvär till den befälhafvare,

som förordnat krigsrätten; åliggande det befälhafvaren att ofördröjligen

insända besvärshandlingarna till krigshofrätten.

Part, som i målet hålles häktad, stånde öppet att intill besvärstidens

utgång afkunna sina besvär, där han hålles i allmänt häkte, till

Konungens befallningshafvande eller tillsyningsmannen vid häktet, men

eljest till den befälhafvare, som har uppsikt öfver häktet,; och åligger det

denne att ofördröjligen insända besvärshandlingarna till krigshofrätten.

Besvär öfver "utslag eller beslut, hvilket är gifvet af krigsrätt, som

hållits utom riket eller å fartyg under sjötåg, skola före klockan tolf å

tionde dagen, efter det utslaget eller beslutet gafs, aflämnas till den befälhafvare,

som förordnat krigsrätten, eller, där den klagande i målet hålles

häktad, till den befälhafvare, som har uppsikt öfver häktet; och åligge det

befälhafvaren, om klagandens vederpart i orten kan anträffas, att låta

honom undfå afskrift af besvären, med föreläggande af viss kort tid att

inkomma med förklaring däröfver till befälhafvaren, vid äfventyr att

underlåtenhet däraf ej hindrar målets afgörande; kan vederparten ej an

träffas, eller har han, sedan han erhållit del af besvären, ingifvit förklaring

eller försuttit tiden därför, bör befälhafvaren ofördröjligen insända hand
-

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 61.

Krigarna i målet till öfverkrigsrätten, dår sådan finnes, men eljest till

krigshofrätten och därvid tillika, för det fall att vederparten ej kunnat

anträffas, eller förklaranden försuttit tiden för förklarings afgifvande,

därom göra anmälan.

Afse besvär, hvarom i denna § förmäles, beslut, som, där det meddelats

af allmän domstol, må utan inskränkning till viss tid öfverklagas,

vare då ej heller klagan öfver krigsrättens beslut till viss tid begränsad.’

Har någon af krigsrätt dömts ohörd, eller har där fällts sådant utslag,

att någon, som ej är part i målet, däraf lider förfång, galle i fråga

om tiden för anförande af besvär öfver sådant utslag, hvad i allmän la»

för slikt fall är föreskrifvet.

41 §•

Varda ej i mål, däri, enligt hvad ofvan är sagdt, talan i händelse

af missnöje skall inom viss tid fullföljas, besvär inom den tid anförda,

stånde krigsrättens utslag fast, där ej inom samma tid visas laga förfall.

Vill någon visa sådant förfall, och har utslaget meddelats af krigsrätt inom

riket, ingifve de handlingar, han vill till styrkande af förfallet åberopa,

till krigshofrätten, eller, om han är häktad, till den myndighet, som, enligt

hvad i 40 § är stadgadt, äger att i sådant fall mottaga besvär öfver krigsrättens

utslag. Har utslaget meddelats af krigsrätt, som hållits utom

riket eller å fartyg under sjötåg, varde nämnda handlingar ingifna till

den befälhafvare,, dit jämlikt nyssberörda § besvär i målet böra aflämnas.

År myndighet, till hvilken, på grund af hvad nu är föreskrifvet, handlingar

till styrkande, af förfall varda ingifna, befälhafvare, åligge det denne att

ofördröjligen insända handlingarna till krigsöfverdomstolen. Pröfvas förfallet

lagligt, utsätter krigsöfverdomstolen ny tid.

42 §-

1 underställningsmål skall hvad i 40 och 41 §§ är stadgadt ej vinna

tillämpning. . I sådant mål äge part att inom den tid och till den myndighet,

som i fråga om anförande af besvär öfver krigsrätts utslag i 40 §

för hvarje fall sägs, ingifva de påminnelser, han aktar nödiga.

43 §.

Aro hos krigsöfverdomstol besvär anförda, och finner domstolen,

att någon höras bör, innan utslag fälles; infordre genast, ehvad den, som

höras skall, . på fri fot är eller i häkte hålles, hans förklaring, genom

skyndsamt afgående remiss till vederbörande befälhafvare eller Konungens

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

befallningshafvande: lägge ock den, som sig förklara skall, viss tid före att

samma skyldighet fullgöra. Blifver han med sitt svar ute; gånge så, som

för slikt fall i allmän lag stadgas.

47 §.

Har krigsöfverdomstol dömt någon till dödsstraff, skall målet, i hvad

det honom rör, underställas Konungens pröfning; och bör förty krigsöfverdomstolen

genast insända utslaget jämte protokollen och öfriga handlingar

i målet till Konungens nedre justitierevision. I afseende a delgivning

af utslaget iakttages hvad i 46 § är sagdt.

49 §.

Besvär öfver krigsöfverdomstols utslag eller beslut anföras hos

Konungen.

Besvär öfver krigshofrättens utslag eller beslut skola mgifvas till

nedre justitierevision en före klockan tolf å trettionde dagen från den dag,

då utslaget eller beslutet delgafs klaganden, eller, där det blifvit offentligen

afkunnadt, sådant skedde. Är klaganden häktad, äge han inom

sagda tid aflämna besvärsskriften, där han i allmänt häkte hålles, till

Konungens befallningshafvande eller tillsyningsmannen vid häktet men

eljest till den befälhafvare, som har uppsikt öfver häktet; skolande besvärshandlingarna

ofördröjligen till nedre justitierevisionen insändas.

Besvär öfver utslag eller beslut, som meddelats af öfverkrigsrätt,

skola före klockan tolf å femtonde dagen, efter det klaganden erhöll del

af utslaget eller beslutet eller, där det offentligen afkunnats, sådant skedde,

aflämnas till öfverkrigsrättens ordförande eller, om klaganden hålles häktad,

till den befälhafvare, som har uppsikt öfver häktet; och har öfverkrigsrättens

ordförande eller nämnde befälhafvare att, där det kan ske, med

iakttagande af hvad i 40 § 3 mom. är befälhafvaren föreskrifvet, infordra

förklaring från klagandens vederpart samt att därefter insända handlin

gärna till nedre justitierevisionen.

Hvad i 40'' § 4 och 5 mom. är stadgadt för där afsedda fall, äge

motsvarande tillämpning i fråga om klagan öfver utslag eller beslut, som

meddelats af krigsöfverdomstol.

I denna § meddelade bestämmelser galle ej om underställningsmål.

Part, som i sådant mål vill afgifva påminnelser, ingifve dem inom den

tid och till den myndighet, som i 1 och 2 mom. af denna § i fråga om

anförande af besvär för hvarje fall sägs.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 67.

205

50 §.

Varda ej i mål, däri, enligt hvad i 49 § är sagdt, talan skall inom

viss tid hos Konungen fullföljas, besvär inom den tid anförda, stånde

krigsöfverdomstolens utslag fast, där ej inom samma tid laga förfall visas.

Vill någon visa sådant förfall, ingifve de handlingar, han vill därutinnan

åberopa, till den myndighet, dit, enligt hvad i ofvan nämnda § för hvarje

fåll är stadgadt, besvär i målet skola ingifvas; är den myndighet befälhafvare

eller öfverkrigsrätts ordförande, åligga det denne att ofördröjligen

insända handlingarna till nedre justitierevisionen. Pröfvas förfallet lagligt,

utsätter Konungen ny tid.

o J

Öl §•

Finnes någon böra höras öfver besvär, som hos Konungen anförts,

äge hvad i 43 § för krigsöfverdomstol är stadgadt motsvarande tillämpning;

skolande vid delgifning af besvären jämväl krigsöfverdomstolens

protokoll och utslag i målet samt de i krigsöfverdomstolen af klaganden

ingifna handlingar, öfver hvilka tillfälle ej lämnats vederparten att sig

yttra, honom delgifvas.

52 §.

Har, vid trupp, som i fält eller på tåg till krig är, eller å fartyg,

som för krigsföretag är stadt på sjötåg, eller i belägrad fästning, brott,

som med dödsstraff belagdt är, blifvit begånget af någon, som därför är

underkastad åtal vid krigsdomstol, och har den brottslige blifvit gripen

på bar gärning; då må, om våda för krigslydnaden eller för krigsmaktens,

fartygets eller fästningens säkerhet är att befara, såvida ej den brottslige

varder utan uppskof till straff befordrad, högste befälhafvaren på

stället, därest han är enligt strafflagen för krigsmakten med oinskränkt

bestraffningsrätt beklädd eller är kommendant, förordna särskild krigsdomstol,

benämnd ståndrätt, att i målet rannsaka och döma. Ordförande i

den rätt vare högste befälhafvarens näste man i befälet eller, där rätten

hållas skall i fästning, den som till befäl inom fästningen näst kommendanten

berättigad är; och förordnas, utan afseende på den tilltalades grad,

till ledamöter i den rätt två officerare af minst kaptens grad, två löjtnanter

eller underlöjtnanter, två underofficerare, tre af manskapet och eu auditör.

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

58 §.

Ståndrätts utslag, hvarigenom någon är vorden till dödsstraff dömd,

må, sedan det blifvit öfverlämnadt till högste befälhafvaren på stället, af

honom genast till verkställighet befordras. Finner befälhafvaren sig, till

till följd af inträffade förhållanden, ej böra låta verkställa utslaget, eller

har verkställighet ej följt inom tjugufyra timmar efter det utslaget afkunnades;

då skall befälhafvaren genast insända handlingarna i målet till

vederbörande krigsöfverdornstol, som med målet förfar, såsom vore ståndrättens

utslag krigsöfverdomstolens pröfning underställdt.

Annan krigsdomstols utslag, hvarigenom någon dömts till ansvar,

skall af vederbörande befälhafvare befordras till verkställighet. Hvad nu

är sagdt, galle ock om utslag, meddeladt af annan domstol än krigsdomstol,

då därigenom någon, som är anställd vid. krigsmakten och lyder under

strafflagen för krigsmakten, ådöints ansvar. År befälhafvaren af särskildt

i lag gifvet stadgande eller eljest förhindrad att utslag verkställa; öfverlämne

det till Konungens befallningshafvande.

Med utmätning för böter eller för ådömdt skadestånd må ej befälhafvare

sig befatta.

L) Om häktning, förvarsarrest och annat tagande i förvar.

59 §.

I fråga om häktning af den, som hör till krigsmakten, skall, utom

hvad i allmän lag stadgas om häktning, jämväl lända till efterrättelse

hvad här nedan i detta kapitel sägs.

60 §.

Rymmer någon, som tillhör manskapet och är tjänstgöringsskyldig

vid afdelning af krigsmakten, som för annat ändamål än öfning ställes

eller är ställd på krigsfot, skall han i häkte tagas.

Lag samma vare, där någon af manskapet gör sig skyldig till olofligt

undanhållande från afdelning, hvarom i 1 mom. sägs, och undanhållandet

skett under sådana förhållanden, att han jämlikt strafflagen för

krigsmakten bör straffas såsom för rymning.

Har någon af manskapet eljest begått rymningsbrott eller gjort sig

skyldig till olofligt undanhållande under sådana omständigheter, att han

bör straffas såsom rymmare, må han i häkte tagas.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

207

61 §.

Har officer eller underofficer begått rymningsbrott, därför han

■enligt strafflagen för krigsmakten kan ådömas annat straff än blott

afsättning, skall han i häkte tagas.

62 §.

Befälhafvare, hvilken, enligt hvad i strafflagen för krigsmakten är

stadgadt, i disciplinmål äger utan inskränkning utöfva bestraffningsrätt

öfver underlydande, äge beträffande dem samma befogenhet att förordna

om häktning, som enligt allmän lag tillkommer Konungens befallningshafvande

i afseende å för brott misstänkta personer.

Enahanda befogenhet tillkommer jämväl kommendant äfvensom

'' fartygschef i fråga om honom underlydande, ändå att han endast i vissa

disciplinmål äger utan inskränkning utöfva bestraffningsrätt öfver dem.

63 §.

Varder någon, som är anställd vid krigsmakten, eller värnpliktig,

medan han är i tjänstgöring, häktad efter förordnande af annan myndighet

än hans befälhafvare; göre den myndighet utan dröjsmål anmälan

därom hos den häktades befälhafvare.

64 §.

Där militärhäkte finnes, må häktad person, som är anställd vid

krigsmakten eller som häktats, medan han varit i tjänstgöring såsom

värnpliktig, eller i anledning af uteblifvande från honom i sådan egenskap

åliggande tjänstgöring, under rannsakning vid domstol hållas i sådant

häkte.

65 §.

Förman är berättigad att, då underlydande under tjänstgöring gör

sig skyldig till fel, hvarigenom krigslydnaden eller ordningen inom krigsmakten

äfventyras, och det för krigslydnadens eller ordningens upprätthållande

finnes nödigt, tillsäga den felande förvarsarrest.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

Rätt att tillsäga förvarsarrest, då det för ordningens upprätthållande

finnes nödigt, tillkommer ock utom tjänsten förman i afseende å underlydande,

som stör allmän ordning eller ordningen inom krigsmakten.

Tillsägelse af förvarsarrest, hvarom i denna § förmäles, är allenast

ett förständigande att i arrest afbida, hvad den, som öfver den felaktige

äger bestraffningsrätt i disciplinmål, vill i laga ordning besluta.

66 §.

Den, som fått sig tillsagd förvarsarrest, skall, om han är officer

eller underofficer, under arresttiden vistas i eget rum eller tält eller, om

så finnes nödigt, hållas under bevakning i låst ljust rum eller i tält och,

om han tillhör manskapet, hållas under bevakning i sådant rum eller i

tält. Den arresterade må ej deltaga i tjänstgöring.

Då den felaktiges arresterande i låst rum eller eljest under bevak-,

ning kan erfordras, men han vägrar eller underlåter att efterkomma den

erhållna tillsägelsen, äger den, "som anbefallt arresteringen, att genom

tjänliga åtgärder befordra densamma till verkställighet.

67 §.

År ej den, som tillsagt arrest, själf i utöfning af bestraffningsrätt

i disciplinmål öfver den arresterade, åligger den förstnämnde att om

arresteringen genast och sist inom tjugufyra timmar afgifva rappoi c till

den befälhafvare, som äger bestraffningsrätten; och åligge det denne att,

så fort ske kan, meddela beslut i ärendet.

68 §.

Träffas underlydande, som är af starka drycker öfverlastad, inom

förläggningsområde eller å väg, gata eller annat ställe, hvarom i 11 kap.

15 § allmänna strafflagen förmäles, då må han, ändå att sådant fall, som

i 65 § afses, ej finnes vara för handen, när hans behöriga vårdande icke

annorledes låter sig verkställa, på förmans befallning kunna tagas iförvar

och insättas i militärhäkte, till dess han återvunnit sina sinnens bruk.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

209

M) Allmänna bestämmelser.

69 §.

I de fall, då någon, som utan att vara krigsman lyder under strafflagen

för krigsmakten eller eljest är underkastad straff efter samma lag,

angifves för brott, därför han vid krigsdoinstol skall tilltalas, galle för

åtal emot honom, hvad här ofvan stadgadt är om åtal emot krigsman, som

är i den tjänstegrad, hvartill den angifne enligt reglemente eller särskild

föreskrift räknas. Är viss tjänstegrad för den angifne ej bestämd; tillämpas

de i fråga om åtal mot manskap gällande bestämmelser.

År krigsfånge, som brott föröfvat, officer eller eljest af sådan tjänstegrad,

att han bör lika med officer anses, och skall han för brottet vid krigsdomstol

tilltalas; vare lag, som i 20 § om officerare sagd är.

70 §.

Ingifvas på grund af denna lag besvär eller annan inlaga i rättegång

till befälhafvare eller ordförande i öfverkrigsrätt, skall å besvärsskriften

eller inlagan tecknas bevis om tiden för dess ingifvande; och

varde, där ej, enligt hvad i denna lag är föreskrifvet, ytterligare åtgärd

på befälhafvaren eller öfverkrigsrättens ordförande ankommer, inlagan

äfven i de fall, där ej sådant eljest är stadgadt, ofördröjligen insänd

till den myndighet, som vederbör.

71 §.

Befälhafvare, som har uppsikt öfver häkte, öfve tillsyn däröfver,

att person, som där hålles häktad och vill i målet anföra besvär eller ingifva

inlaga till högre rätt eller ock göra ansökan om nåd, därvid ej må

sakna nödigt biträde.

72 §.

I allt öfrig!, som ej här ofvan utsatt är, lände, i afseende på rättegång.

vid krigsdoinstol, till efterrättelse hvad i allmän lag eller särskilda författningar

om rättegång i brottmål och hvad därtill hörer finnes föreskrifvet,

där det tillämpligt är.

Bill. till Riksd, Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 50 Häft.

27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 67.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 19 .

Mål, som, då denna lag träder i kraft, är hos krigsdomstol anhängig!,

skall, utan hinder af denna lags bestämmelser, fortfarande handläggas

och afgöras af samma domstol, i den mån sådant tillkom densamma

enligt äldre föreskrifter, äfvensom i (ifrigt i enlighet därmed behandlas;

dock att denna lag skall tillämpas i fråga om fullföljd af talan mot utslag

eller beslut, som meddelats efter den dag, då denna lag trädt i kraft,

samt underställning af sådant utslag så ock beträffande förfarandet i högre

rätt, där utslag eller beslut, hvaremot talan fullföljts, meddelats efter

nämnda dag.

Genom denna lag upphäfves 19 § i disciplinstadgan för krigsmakten

den 16 juni 1899.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67.

211

Bil. D.

Förslag

till

Lag

angående ändring af 1 § i förordningen angående verkställighet i vissa fall

af straff, ådömdt genom icke laga kraft ägande utslag, den 30 maj 1873.

Härigenom förordnas, att; 1 § i förordningen angående verkställighet

i vissa fall af straff, ådömdt genom icke laga kraft ägande utslag, den 30

maj 1873 skall erhålla följande förändrade lydelse:

1 §•

Har den, som blifvit dömd till straffarbete på viss tid eller till

fängelse eller arrest och skall hållas häktad i afbidan därå, att det öfver

honom fällda utslag vinner laga kraft, icke besvärat sig öfver utslaget

inom den för ändringssökande föreskrifna tid, eller har han före besvärstidens

utgång, i den ordning, 2 § bestämmer, förklarat sig nöjd med

utslaget och villig att undergå den ådömda bestraffningen; då bör straffet

genast gå i verkställighet utan hinder af åklagares eller målsägandes

besvär.

År utslaget af domstolen underställdt högre rätts pröfning, äger

hvad nu är sagdt ej tillämpning. •

Denna, lag skall träda i kraft den 1 januari 190 ., men äger ej

tillämpning i fråga om utslag, som därförinnan meddelats.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

Bil. E.

Förslag

till

Lag

angående ändring af 10 § i värnpliktslagen den 14 juni 1901.

Härigenom förordnas, att 10 § i värnpliktslagen den 14 juni 1901

skall erhålla följande förändrade lydelse:

1. Värnpliktig, som är förlustig medborgerligt förtroende för alltid,

må ej tillhöra krigsmakten. _ .

2. Är värnpliktig förlustig medborgerligt förtroende, intill dess

viss tid förflutit från det han efter utståndet straff blifvit frigifven, må

han under samma tid ej vapenöfvas utan skall till lämpliga arbeten vid

krigsmakten användas.

3. Har värnpliktig blifvit upprepade gånger straffad efter strafflagen

för krigsmakten, och äro omständigheterna sådana, att krigsman,

hörande till det vid krigsmakten fast anställda manskapet, kunnat i motsvarande

fall, jämlikt 30 § 3 mom. nämnda lag, skiljas från sin anställning,

då må, utan hinder af hvad nedan stadgas om de värnpliktiges fördelning

och tjänstgöringsskyldighet i allmänhet, i den ordning och i enlighet med

de närmare bestämmelser, som af Konungen meddelas, sådan värnpliktig

öfverföras till särskild afdelning af krigsmakten för att där fullgöra sin

tjänstgöringsskyldighet. . _ _

Lag samma vare oek, ifall värnpliktig, som tillhört det fast anställda

manskapet, men enligt nyssnämnda lagrum blifvit från sin anställning

vid krigsmakten skild, begår brott, som i strafflagen för krigsmakten är

belagdt med ansvar.

10.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 190 .

s. 213 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

213

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Maj:ts

högsta domstol onsdagen den 20 november 1907.

Andra rummet,

Närvarande:

Justitieråden Herslow,

Lindbäck,

Claéson,

Grefberg,

Trygger.

Fortsattes och afslutades behandlingen af förslaget till strafflag för

krigsmakten jämte därmed sammanhängande författningsförslag; varande

förslagen bilagda detta protokoll.

Förslag till strafflag för krigsmakten.

Förslaget gaf anledning till följande anmärkningar:

1 §•

Justitierådet Trygg er:

?/6:o) och 7:o). Försåvidt meningen icke är, att vid lots- och fyrinrättningarna

anställda personer samt officerare vid väg- och vattenbyggnadskåren

i alla de fall, då de äro i tjänstgöring vid krigsmakten,

skola hänföras till krigsmän, synes en omredigering af ifrågavarande moment

vara erforderlig. Med den lydelse 6:o) enligt förslaget erhållit,

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

synes t. ex. en lots, som under fredstid tillkallats för lotsning af något

krigsmaktens fartyg, icke gärna kunna undantagas från att anses såsom

krigsman.

8:o). Bestämmelsen, att till krigsmän hänföras medlemmar af frivilliga

för rikets försvar afsedda kårer eller föreningar under den tid, de

för sådant ändamål tjänstgöra vid krigsmakten, synes icke affattad med

tillräcklig tydlighet. Afses med den i fråga om tjänstgöringen stadgade

begränsningen »för sådant ändamål», att ifrågavarande personer, då de i

annan egenskap än såsom medlemmar af nämnda kårer eller föreningar

tjänstgöra vid krigsmakten, icke utan vidare äro att hänföra till krigsmän,

är begränsningen själfklar och föreskrift därom följaktligen onödig. År

meningen åter en annan, bör densamma uttryckas på ett mera tillfredsställande

sätt.

Ifrågasättas kan, om ej till krigsmän borde hänföras jämväl vid

flottan anställda civila ämbete- och tjänstemän, när de tjänstgöra ombord

å krigsmaktens fartyg. Särskildt synes det egendomligt att såsom krigsmän

ej anses å fartyg tjänstgörande mariningenjör, trots det att han har

befäl öfver fartygets maskinpersonal, hvilken, äfven när den blott är förhyrd,

enligt 4:o) hänföres till krigsmän.»

Justitieråden Grefberg, Claeson och Lindbäck:

»De vid lots- och fyrinrättningarna anställda personer skola enligt

förslaget anses såsom krigsmän, då de äro i tjänstgöring vid krigsmakten,

hvilket innebär, att de vid hvarje dylik tjänstgöring, såsom t. ex. då lots

i denna egenskap under fredstid tjänstgör å kronans fartyg, betraktas såsom

krigsmän; men, enligt hvad kommitténs motiv synas gifva vid handen,

skola ifrågavarande personer anses såsom krigsmän, allenast då de

enligt . kungl. förordningen den 29 november 1901 äro skyldiga att vid

inträffande krig eller större krigsrustningar tjänstgöra vid flottan, hvarjämte

den del af nämnda personal, hvilken skall tjänstgöra vid kustsignalväsendet

och i fredstid är pliktig att för sådan tjänstgöring undergå

öfning, jämväl under denna öfningstid skall lyda under strafflagen för

krigsmakten. Då emellertid lots äfven vid omförmälda tjänstgöring å

fartyg är, såsom ofvan påpekats, enligt förslagets lydelse att anse såsom

krigsman, synes nödigt anmärka, att förslaget i detta afseende icke öfverensstämmer

med hvad man enligt motiven velat stadga.»

Justitieråd et Her slom:

»Enligt hvad motiven till kommittéförslaget utmärka, skulle lots,

som tjänstgör å kronans fartyg i fredstid, i regeln icke hänföras till

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67.

krigsmän; men denna mening framgår icke af de i samma mom. belånade

ordalag. ° ö

o

Då till krigsmän skola hänföras de till tjänstgöring å krigsmaktens

fartyg förhyrda maskinister och eldare, torde äfven dessas förmän, mariningenjörer,

då de tjänstgöra å sadant fartyg, böra anses såsom krigsmän.»

6 och 7 §§.

Justitierådet Gr ef ber g:

»Hvad som rätteligen skall förstås med sjötåg i 6 § 6 mom. framgår

icke af detta moment når därmed icke afses, att fartyget efter mobiliseringsorder

är stadt på tåg eller aktivt deltager i krig. Att fartyg är

stadt på sjötåg torde i detta fall tilläfventyrs innebära, att det, efter" inmönstring,

för öfning eller eljest för utförande af någon krigsmakten

rörande angelägenhet, som icke after ett påbörjadt eller nära förestående

krig, ej befinnes å sin station. Det är emellertid nödigt, att någon anvisning,

huru uttrycket skall tolkas, gifves i lagen.

Enligt 1 § hänföras till krigsmän värnpliktige, vid lots- och fyrlnrättmngarna

anställda personer, officerare vid väg och vattenbyggnadskåren,

då de äro i tjänstgöring vid krigsmakten, samt värnpliktige dessutom,

då de under färd till eller från tjänstgöringsort stå under militärbefäl

och eljest, då de uppträda i militär tjänstedräkt. Å samtliga de

personer, som _ sålunda hänföras till krigsmän, skall jämlikt 7 § jämväl i

de £alI’.nnSOm * 5 ocl1 11 kap. särskildt omförmälas, de i lagen utsatta

straff _ tillämpas. Dessa fall afse underlåtenhet att efter inkallelse inställa

sig till tjänstgöring, hvad värnpliktige i synnerhet angår vare sig vid

mobiliserad eller icke mobiliserad afdelning, eller att, där laga förfall för

uteblifvande är för handen, därom, så snart ske kan, göra anmälan. Då

nu i 6 § (S inom. stadgas, att under lagen lyder eu hvar, som är tjänstgörmgsskyldig

vid mobiliserad afdelning, samt en hvar, som är skyldig

att underkasta sig tjänstgöring vid krigsmakten, är efter inkallelse tiänstgörmgsskyldig,

vare sig han åtlydt kallelsen eller icke, men värnpliktige

och Omgå här ofvan omförmälda personer, som icke trädt i tjänstgöring

fastän de på grund af kallelse blifvit tjänstgöringsskyldiga vid mobiliserad

afdelning, äro enligt 7 § underkastade straff efter strafflagen för

krigsmakten, synes mig 6 mom. böra undergå sådan ändring, att det

allenast omfattar dem, som äro tjänstgöringsskyldiga i annan egenskap,

än som omförmäles i 7 §. Enahanda ändring synes äfven böra vidtagas

med 57 §.» °

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

Justitieråden Gr ef ber g, Claeson och Lindbäck:

»Stadgandet, att i militärhäkte insatta eller i militärsjukhus intagna

personer lyda under strafflagen för krigsmakten, ända att de eljest icke

skulle lyda under denna lag, bör erhålla en något förändrad affattning,

hvaraf tydligt framgår, att berörda stadgande uteslutande afser personer,

hvilka vid insättande i militärhäkte eller intagande i militärsjukhus lyda

under nämnda lag. Stadgandet bör sålunda innehålla, att dylik person,

så länge han kvarsitter i häktet eller vårdas å sjukhuset, fortfarande lyder

under krigslag, äfven om under tiden de förhållanden upphört, på grund

af hvilka han" lydde under lagen.»

Justitieråden Trygg er, Gr ef ber g, Claeson och Lindbäck:

»Sista stycket i 6 § hänvisar endast till dess 2 mom. Då emellertid

den möjligheten icke är utesluten, att äiven andra civilmilitära befattningar

än sådana, hvilkas innehafvare äro att anse såsom ämbets- eller

tjänstemän, kunna komma att tillhöra krigsmaktens öfvertaliga personal

eller dess reserver, torde det vara lämpligt att hänvisning sker jämväl

till o mom. I sammanhang härmed synes stadgandet böra erhålla en

formulering, som närmare ansluter sig till motsvarande stadgande i 1 §.»

Justitierådet Her slom:

»Enligt 6 § G mom. skulle enhvar, som är tjänstgöringsskyldig

vid mobiliserad afdelning, lyda under strafflagen för krigsmakten, ändå

att han eljest icke skulle lyda under nämnda lag. Såsom af kommittémotiven

framgår, har med denna bestämmelse åsyftats att inskränka tilllämpligheten

af det i 2 och 3 momenten beträffande vid krigsmakten

anställda präster in. fl. stadgade undantag så, att detta undantag endast

skulle gälla i afseende å bemälda personers vanliga tjänstgöring i fredstid.

Tjänstgöringsskyldighet vid mobiliserad afdelning af krigsmakten

kan emellertid af lätt insedda skäl ifrågakomma endast för en del af den

i sistberörda båda moment undantagna personal. 1 främsta rummet märkas

härvid de vid krigsmakten anställda präster. Då det emellertid icke

ansetts erforderligt, att dylik präst under vanliga förhallanden lydei under

krigslag, synes näppeligen af militära skäl påkalladt, att han under krigstid0

eller därmed jämförliga förhållanden ställes under sådan lag. Med

hänsyn till prästens säregna tjänsteuppgift torde den omständigheten, att

han är tjänstgöringsskyldig vid mobiliserad afdelning, i regel icke behöfva

föranleda ett annat eller strängare bedömande af förseelser, som

kunna af honom under dylik tjänstgöring begås, än eljest. Om däremot

sådant fall föreligger, som i 8 § afses, skall strafflagen för krigsmakten

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Maj:ts A7ad. Proposition AT:o 61.

blifva tillämplig å vid krigsmakten anställd präst liksom å hvarje annan

som gör sig skyldig till brott af där afsedda beskaffenhet.

, Förutsatt att, såsom vid 1 § blifvit anmärkt, lots, som tjänstgör å

kronans fartyg i fredstid, icke skall hänföras till krigsmän, förefaller det

tvifvelaktigt, huruvida 6:te §:ns 6 inom., jämfördt med 7 §, kan så förstås,

att lots i nämnda fall lyder under strafflagen för krigsmakten i fråo-a

om annan förbrytelse än rymningsbrott och olofligt undanhållande. Då

emellertid fartygets säkerhet i väsentlig mån är beroende af lotsens förhallaiide

i tjänsten, torde, under ofvanberörda förutsättning, ifrågavarande

böra erhålla en sådan affattning, att lotsen i afseende å sitt förhållande

a fartyget likställes med hvarje annan, som med behörigt tillstånd åtföljer

krigsmaktens fartyg å sjötåg.

Enligt affattningen af 6 § 6 inom. och 7 § skulle värn pliktig

ätven under tiden från det han blefve inkallad till tjänstgöring vid mobiliserad

afdelning och till dess han inträdde i tjänsten eller på annan

grund vore att anse som krigsman lyda under strafflagen för krigsmakten

utom i fråga om rymningsbrott och olofligt undanhållande, jämväl i afseende

å Omgå i samma lag omnämnda förbrytelser; men som detta icke

lärer vara förslagets mening, torde 6 mom. af 6 § höra erhålla en i denna

del förändrad redaktion.»

8 §.

Justitieråden Trygger, G ref ber g, Claeson och Lindbäck:

»Förevarande § synes böra något förtydligas. Sålunda framgår det ej,

f|fc såsom meningen synes vara — endast krigsskådeplats inom riket afses!

Da af krigsmakten ockuperadt utländskt område tydligen icke utan vidare

omfattar utländsk krigsskådeplats, är anmärkningen icke blott af formell

art utan det ligger verklig praktisk vikt vid att uttrycket ''krigsskådeplats’

vid lagtillämj: ningen ej gifves en vidsträcktare omfattning än som af setts.»

Högsta domstolen:

»Då uttrycket »fästning, som förklarats i belägringstillstånd», i olika

reglementen har olika betydelse, lär det, för att förebygga missförstånd

vara lämpligt att, i likhet med hvad som skett i 4 § beträffande där omvandlade

rörhållande, intaga i lagen en bestämmelse om hvad med dvlik

fästning förstås.» J

Justitieråden Grefberg och Lindbäck:

»Enligt förevarande § skall å brott, som här afses, lagen tillämpas,

oatsedt om gärningsmannen lyder under lagen eller ej och oberoende af

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami 1 Afd. 50 Höft.

28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.

hans nationalitet. Af här afsedda handlingar äro eu del af sådan beskaffenhet

att de i och för sig äro förbrytelser utan hänsyn till hvem, som är gärningsman.

Så synes vara förhållandet med de i 134, 137, 138, 143, 166

och" 167 §§ upptagna brotten. I fråga åter om andra handlingar, särskilt

vissa af de i 8 kap. 4—10 §§ allmänna strafflagen med straff belagda,

är rättsstridigheten däremot beroende af, att den handlande icke såsom

undersåte i den stat, som för krig med riket, eller eljest på grund

af befattning i denna stat innehar en sådan ställning, att hans handling

från allmän folkrättslig synpunkt är ostraffbar. Exempelvis är den, som

hör till fientlig krigshär, berättigad att jämväl å område, som afses i förslaget,

bära vapen emot riket och emot eu med riket i krig förbunden

makt. Underhandling å krigsskådeplats af krigförande stats undersåte med

en främmande stat för att förmå denna att med krig anfalla riket lär väl

icke kunna bestraffas. Enahanda kan vara förhållandet, om utländsk man,

tillhörande krigförande fientlig afdelning, företager en sådan handling, som

omförmäles i 141 §. I dessa med flera andra fall, då fråga är om tillämpning af

8 kap. 4—10 §§ allmänna strafflagen, torde vara nödigt, att förslaget

jämkas, så att "någon tvetydighet ej må förefinnas därom, huruvida eu

handling, som begås af undersåte i den emot riket krigförande staten eller

af annan, som vunnit anställning vid den statens krigsmakt, är eller icke

är straffbar.»

Justitierådet Herslow:

»Jämlikt allmänna strafflagens 8 kap. 12 § äro de i 4 10 §§ af

gamma kapitel meddelade straffbestämmelser tillämpliga å utländsk man

endast därest han vistas inom Sveriges rike eller är anställd i dess tjänst.

Enligt den nu föreslagna lagens 8 §, jämförd med motiven, som föranleda därtill

att denna paragrafs lista stycke skall äga tillämpning jämväl å utläfuling,

skulle i vissa fall utländsk mans straffbarhet för sådan handlingar, som i

nämnda §§ af allmänna strafflagen omförmälas, icke vara beroende af

sagda i sistnämnda lag stadgade villkor. I följd häraf skulle med den

affattning, den ifrågavarande föreslagna paragrafens lista stycke erhållit,

en utländsk diplomat, som, då det rike, i hvars tjänst han befunne sig,

förde krig mot Sverige, åtföljde förstnämnda rikes krigshär och genom

underhandling med annan makt förmådde densamma att anfalla Sverige

med krig, äfvensom den utländing, som å krigsskådeplats utom. Sverige

understödde sitt eget lands mot Sverige krigförande här med krigsförnödenheter

eller lifsmedel, vara, i händelse de blefve tillfångatagna af den

svenska krigshären, förfallna till straff enligt förslagets 133 § 2 mom.

Men enär hvad förslaget i dessa och andra liknande afseenden en
-

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

ligt ordalagen innebär måste anses såsom en uppenbar orimlighet och

ingalunda kan vara förslagets mening, hemställer jag, att ifrågavarande §

i förslaget måtte erhålla en sålunda förändrad affattning, att densamma

icke blifver tillämplig å så beskaffad handling af utländsk man, som enligt

gällande folkrätt är att anse såsom berättigad.»

Justitieråden Trygger och Lindbäck:

»I betraktande af att lagen i andra fåll, t. ex. 10 och 11 §§, med

’dem, som lyda under denna lag’, synes afse endast de i 6 § uppräknade

kategorier, torde det ej vara lämpligt att i förevarande § använda uttrycket

''ändå att han eljest icke lyder under lagen’, hvilket uttryckssätt

ju antyder, att han i de i 8 § nämnda fall lyder under lagen.»

10 §.

J u stitierådet Gr ef ber g:

»Utan att ett särskild! stadgande därom erfordras, lär det väl vara

uppenbart, att krigsman eller annan, som lyder under strafflagen för krigsmakten,

skall för brott, hvarå straff icke finnes utsatt i nämnda lag, straffas

efter allmän lag och laga stadgar. De fall, då krigsdomstol skall därefter

döma, upptagas i förslaget till lag angående ändring i vissa delar af förordningen

om krigsdomstolar och rättegången därstädes, och hvad angår

de särskilda bestämmelser, som i fråga om vissa af dylika brott meddelats

i strafflagen för krigsmakten, så följer af dessa bestämmelser i och för

sig, att de skola lända till efterättelse. Stadgandet är visserligen i

väsentliga delar hämtadt från nu gällande lag, där det med afseende

å lagens uppställning möjligen kunde anses erforderligt, men

denna omständighet lär väl icke utgöra hinder för stadgandets uteslutande

såsom öfverflödigt, i synnerhet som af lydelsen skulle kunna dragas den

slutsatsen, att den, som lyder under strafflagen för krigsmakten och begår

brott, hvarå straff icke finnes där utsatt, icke kan för brottet bestraffas

efter allmän lag och laga stadgar, med mindre strafflagen för krigsmakten

så uttryckligen till städj er.»

22—25 §§.

Ju stitierådet Gr ef ber g:

»I det remitterade förslaget har bibehållits det disciplinstraff, som i

nu gällande lag benämnes sträng arrest, väl icke såsom en särskild straffart

utan såsom skärpning af vaktarrest, samt tillika, i strid emot hvad nu

är förhållandet, åt den stränga arresten gifvits en så vidsträckt använd
-

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

ning, att deri kan åläggas en hvar, som lyder under strafflagen för krigsmakten.

Det har emellertid icke ifrågasatts, att det från annan synpunkt

vore af nöden att gifva detta straff en sådan utsträckning, än att, då

straffet ansetts böra bibehållas för manskap, det borde tillämpas å en hvar,

som lyder under nämnda lag.

Vid öfvervägande af frågan, huruvida det vore nödvändigt att för

krigstuktens upprätthållande använda dylik arrest, hafva några af kommitténs

ledamöter gifvit nekande svar. Flertalet åter har på grund af

verkställda utredningar ansett, att detta straff icke kunde alldeles undvaras

i fråga om manskapet, men hållit före, att det- borde tillämpas endast å

menige och allenast ifall synnerlig råhet, groft trots emot föreskrifven

eller eljest gällande ordning eller inrotad vanart genom förbrytelsen ådagalagts

samt, med hänsyn till den skyldiges förut utståndna bestraffningar

för "brott emot strafflagen för krigsmakten eller hans uppförande i öfrigt,

det icke kunde antagas, att lindrigare straff skulle å honom utöfva tillbörlig

verkan. Hvad angår befälet ligger det i sakens natur att med en

dylik begränsning af straffets användning, hvilken begränsning äfven

måste hufvudsakligen åsyftas i det remitterade förslaget, straffet allenast

i ett eller annat enstaka fall skulle blifva tillämpligt, men, där så inträffade,

uppenbarligen mera skada än gagna, i ty att, på sätt kommittén anfört,

ett straff af sådan beskaffenhet skulle medföra den för krigstukten menliga

verkan, att den auktoritet, som bör vara förenad med befälsrätt,

kornme att betänkligt rubbas. . Det kan väl heller icke förnekas, att ett

straff, som användes för att fostra till tukt och ordning, kan väl fylla sitt

ändamål, men att samma straff användt å den, som redan blifvit så fostrad,

att han ansetts värdig emottaga befäl för att i sin tur utbilda andra, däremot

kan vara alldeles olämpligt. Då förutsättningarna för ifrågavarande

straffs tillämpning äro för handen, torde ock, i fråga om officerare och

underofficerare samt deras vederlikar, i de flesta fall andra och vida

strängare straff kunna ådömas. Principen om allas likställighet inför lagen

bör visserligen tillgodoses, men icke på det sätt att förseelser af enahanda

slag skola beläggas med samma straff, oberoende huruvida med hänsyn

till straffets ändamål detsamma befinnes lämpligt och icke hårdare än nödigt

för den ena, men olämpligt och onödigt betungande för den andra.

Talrika exempel härpå gifvas i det förslag till strafflag, som nu föreligger.

Vare sig skärpningen kommer att bibehållas för en hvar, som lyder

under strafflagen för krigsmakten eller på sätt nu förordas endast för

menige, torde, med hänsyn därtill att, af anledning i motiven anförts

skärpning med mörkt enrum skall oafbruten fortgå, denna skärpning något

mildras.

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

1 händelse skärpning af vaktarrest komme att stadgas endast i fråga

om menige, kunde, med bibehållande för dem af föreslagna tiden för hårdt

nattläger, enbart eller i förening med mörkt enrum, det ordnas så, att i

fall exempelvis högsta skärpningen med mörkt enrum bestämdes till fyra

dagar, motsvarande skärpning för officer, underofficer eller underbefäl af

manskapet utgjorde vaktarrest under åtta dagar, efter sådan beräkning att

en dags vaktarrest i förening med mörkt enrum ansåges lika med enbart

vaktarrest i tre dagar, därvid, i händelse arreststraffet skulle anses alltför

långvarigt, högsta tiden för vaktarrest, då fråga ej vore om skärpning för

officer, underofficer eller underbefäl af manskapet, kunde sättas exempelvis

till tolf dagar.

Vill man emellertid i afsikt att tillgodose likställighetsprincipen

stadga enahanda disciplinstraff för alla dem, som lyda under strafflagen för

krigsmakten, synes mig, med hänsyn till hvad chefen för generalstaben

anfört i fråga om den stränga arresten, det vara vida bättre att alldeles

afskaffa detta straff, än att gifva det en så vidsträckt tillämpning, som afses

i remitterade förslaget.

Arrest utan bevakning, som enligt gällande lag kan åläggas endast

officer eller underofficer, kan nu skärpas genom tillagd! förbud att emottaga

besök Denna skärpning, hvilken i förslaget uteslutits, synes antingen

böra bibehållas eller ändras därhän, att officer eller underofficer förbjudes

att utan särskildt tillstånd emottaga besök.

Enär. det förekommer, isynnerhet bland värnpliktige, att manskap

förskaffar sig annan kost, än kronan består, samt förbud härför innebär i

sådana fall skärpning af vaktarresten, torde detta förbud uteslutas.

2 inom. i 24 § bör förtydligas därutinnan, att förbudet att deltaga

i tjänstgöring för den, som är underkastad vaktarrest i förening med

skärpning genom mörkt enrum, gäller endast för den tid, under hvilken

denna skärpning äger rum.»

J ustitierådet Herslow:

;1 / fråga om arreststraffets skärpande genom mörkt enrum hafva

kommitténs ledamöter icke varit ense. Flertalet af dem har ansett detta

slag af skärpning icke kunna undvaras i afseende å svårare disciplinära

förbrytelser af menige, men funnit detsamma, såsom ägnadt att försvaga

den vördnad och auktoritet, som bör tillkomma befäl, skäligen icke kunna

tillämpas å officer, underofficer eller underbefäl af manskapet. Tre ledamöter,

nämligen chefen för generalstaben och två civile, hafva hufvudsakligen

på den grund att mörk arrest innebure något vanärande och jämväl

vore att hänföra till kroppsstraff, som af den nyare straffrättsteorien i all
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

■222

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 67.

mänhet utdömts, förordat uteslutandet af detta slags skärpning af disciplinstraff.

Denna mening har äfven omfattats af en arméfördelningschef

och en regementschef, hvilka yttrat sig angående kommittéförslaget. Däremot

har krigshofrätten ansett arrest i mörkt enrum böra i visst fall användas

såsom disciplinstraff för menige. Det remitterade förslaget har

upptagit detta skärpningsmedel i förening med hardt nattläger icke blott

för menige utan äfven för befäl i det fall, att särskilda omständigheter

göra det antagligt, att vaktarrest, verkställdt i vanlig ordning, icke skulle

å den straffskyldige utöfva tillbörlig verkan.

Då enligt allmänna strafflagen mörkt enrum må ådömas allenast i förening

med straffarbete och endast i sådana fall, där synnerlig råhet eller ondska

genom brottet ådagalagts, förefaller det besynnerligt, att detta skärpningsmedel

skulle behöfva komma till användning för sådana förbrytelser, som

icke äro af svårare art, än att de ådraga disciplinstraff. Skärpande af ett

sådant straff medelst hårdt nattläger, hvilket slag af skärpning enligt allmänna

strafflagen kan förenas med den lindrigare straffarten fängelse och

icke lärer kunna anses vare sig vanärande eller hälsofarligt, torde för

ifrågavarande förbrytelser kunna ensamt för sig betraktas såsom tillräckligen

effektivt. Det förefaller dessutom ganska sannolikt, hvad också erfarenheten

lär hafva ådagalagt, att arrest i mörkt enrum, om också kortvarigt,

icke sällan utöfvar en förslöande inverkan på arrestanten. Ett

skärpningsmedel, som kan hafva en sådan verkan, synes i fråga om

disciplinstraff desto hellre böra undvikas, som den moderna taktiken ställer

icke obetydliga anspråk såväl på energi som på själfständig uppfattning

och omdömesförmåga visserligen förnämligast hos befälet, men äfven hos

manskapet. Vid sådant förhållande och då det å ena sidan rimligen icke

kan förnekas att af skäl, hvarom samtliga kommittéledamöterna synas

hafva varit ense, mörk arrest icke är någon lämplig straffart för dem,

som innehafva högre eller lägre befälsställning, men det å andra sidan,

sedan värnplikten blifvit en allmän medborgerlig skyldighet, icke kan

annat än förefalla för rättskänslan stötande, att andra och svårare straffarter

införas för menige än för befäl, torde det vara rättast, att skärpning

med mörkt enrum icke må förenas med disciplinstraff. Användandet af detta

skärpningsmedel för sådana straff torde dessutom vara onödigt i händelse

det blifver lag dels att, såsom ifrågavarande förslags 30 § 3 moment

innehåller, den af befälet eller det fast anställda manskapet, som upprepade

gånger begått brott, hvilket i den militära strafflagen är belagdt

med straff, må i vissa fall skiljas från sin anställning vid krigsmakten,

dels ock att, på sätt det stadgas i den föreslagna lagen angående ändring

af 10 § i värnpliktslagen, värnpliktig kan under liknande förhållanden

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

öfverföras till särskild afdelning af krigsmakten för att där fullgöra sin

tjänstgöringsskyldighet. Såsom ett undantag från förbudet mot disciplinstraffs

skärpande medelst mörkt enrum kunde måhända sådan skärpning

i svårare fall tillåtas i afseende å värnpliktig, som blifvit öfverförd till

sagda afdelning. Slutligen är att märka, att disciplinstraff, som ålagts af

befälhafvare, skall enligt 207 § i förslaget i regeln verkställas genast. Denna

anordning, hvarigenom rätten att anföra besvär i detta fall blifver i väsentlig

mån ändamålslös, torde utgöra ett ytterligare skäl för att från befälhafvares

straffmyndighet utesluta befogenheten att skärpa arreststraff med

mörkt enrum, äfven om sagda befogenhet tillägges krigsdomstol.

Skall skärpning med mörkt enrum få förenas med vaktarrest, torde

ett sålunda skärpt straff icke böra innebära förbud mot deltagande i tjänstgöring

längre, än nämnda straffskärpning varar.

Begagnande af tobak i hvilken form som helst synes lämpligen

kunna förbjudas den, som undergår vaktarrest. Ett sådant förbud skulle

i en mängd fall åt straffet förläna en lika kraftig som hälsosam verkan,

och det icke minst där det bäst behöfves.»

J ustitierådet Trygg er:

»Det kan ifrågasättas, om åläggande af vaktarrest med skärpning

genom mörkt enrum bör innebära ovillkorligt förbud att deltaga i tjänstgöring

jämväl för den tid af vaktarresten, då skärpningen icke äger rum.

Den i sista stycket af 24 § förekommande bestämmelsen, att, om

den arresterade tillhör manskapet, han ej må bekomma annan kost än

manskapet vanligen bestås, synes, såsom stridande mot den af förslaget

antagna formella likställighet mellan krigsmän af olika grader, så mycket

hellre böra utgå som den arresterade uppenbarligen icke får anses äga

förskaffa sig annat kosthåll, än som öfverensstämmer med måttlighet.

I fråga om dryck lär, i öfverensstämmelse med hvad för närvarande

gäller om manskap, förbudet för den arresterade att begagna Öl, vin eller

spritdrycker böra utsträckas att gälla alla andra däcker än vatten.»

Justitieråden Claeson, Lindbäck och Herslow:

»Den i 17 § af nu gällande strafflag för krigsmakten förefintliga

bestämmelse, att arrest utan bevakning kan skärpas genom tillagdt förbud

att emottaga besök, torde böra bibehållas, enär denna skärpning stundom

kan vara behöflig. Öfverträdes förbudet, synes påföljden höra blifva den

i 61 § af förslaget bestämda, för hvilket ändamål sistnämnda § behöfver

undergå någon jämkning.»

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

Justitieråden Claeson och Lindbäck:

>1 öfverensstämmelse med hvad justitieråd et Grefberg yttrat synes

2 momentet i 24 § böra förtydligas därutinnan, att förbudet att deltaga

i tjänstgöring för den, som är underkastad vaktarrest med skärpning genom

mörkt enrum, gäller endast för den tid, under hvilken denna skärpning

äger ruin.

Den i sista stycket af 24 § förekommande bestämmelse, att om den

arresterade tillhör manskapet, han ej må bekomma annan kost, än manskapet

vanligen bestås, torde på det af justitierådet Trygger anförda skäl

böra utgå; och torde i stället böra intagas en föreskrift därom, att den,

som undergår vaktarrest, ej får bereda sig eller emottaga bättre underhåll

eller större bekvämlighet än som är förenligt med måttlighet och

enkelhet; hvarjemte det föreslagna förbudet att begagna öl, vin eller spritdrycker

bör bibehållas.»

Justitierådet Lindbäck:

»I 19 § af gällande strafflag för krigsmakten är föreskrifvet, att

sträng arrest skall i regel verkställas i mörkt enrum i militärhäkte; och

synes likartad föreskrift böra i den föreslagna lagen meddelas i fråga om

verkställighet af vaktarrest, ålagd med skärpning genom mörkt enrum,

helst 6 § i förslaget till lag om införande af den nya strafflagen för

krigsmakten samt hvad i afseende därå skall iakttagas, enligt kommitténs

vid samma § anförda motiv, synes hvila på den förutsättning, att i nya

strafflagen för krigsmakten skall finnas bestämmelse därom, uti hvilken

lokal vaktarrest, ålagd med skärpning genom mörkt enrum, bör verkställas.»

28 §.

Justitierådet Lindbäck:

»Då skärpning af vaktarrest genom mörkt enrum skulle kunna omfatta

allenast en dag, bör till utmärkande häraf redaktionen af förevarande

§ jämkas.»

30 §.

Justitieråden Grefberg och Lindbäck:

»Enär hvarken enligt allmän lag eller den nu föreslagna lagen ansvaret

för rån kan understiga straffarbete, torde orden »eller rån» höra

uteslutas i 1 mom.»

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

Justitierådet Gr ef berg:

»Enär enligt 90 § 2 mom. officer eller underofficer, som gjort våld

eller annan misshandel å underordnad krigsman i och för dennes ämbete

eller tjänst, i visst fall skall dömas till afsättning, ehuru brottet ej medför

svårare straff än fängelse, synes hänvisning till detta fall böra upptagas

i 1 mom. af förevarande §.

Då begreppet »befäl» icke har alldeles samma betydelse inom de

olika vapnen samt således kan gifva anledning till skilda tolkningar, torde

i lagen gifvas en till efterrättelse gällande anvisning, hvad med befäl eller

befälsställning skall förstås.»

Justitieråden Trygger, Claeson, Lindbäck och Herslow:

»Det i denna § förekommande uttrycket ’innehafd befälsställning’

synes kunna uppfattas antingen såsom åsyftande det förhållande, att någon

faktiskt har befäl öfver andra, eller såsom liktydigt med innehafvandet af

sådan tjänstegrad, som enligt gällande bestämmelser räknas till befäl eller

underbefäl.

Då, att döma af justitieministerns yttrande, den senare uppfattningen

är den af förslagets författare afsedda, bör ett förtydligande af

§ i denna riktning äga rum.»

Justitieråden Grefberg, Claeson, Lindbäck och Herslow:

»I nu gällande strafflag för krigsmakten, 26 och 65 §§, stadgas, att,

i fall krigsman, som förbundit sig till viss tjänstetid vid krigsmakten,

under samma tid undergått straffarbete eller hållits i fängelse, som blifvit

honom omedelbart eller såsom förvandlingsstraff ålagdt, eller för rymning

blifvit fälld till straff, som icke medfört hans uteslutande från krigsmakten,

den tid, som åtgått för straffets verkställande eller under hvilken han

varit rymd, icke skall tillgodoräknas honom såsom tjänstetid. I fråga om

värnpliktige förekomma motsvarande bestämmelser i 27 § 3 mom. värnpliktslagen.

Kommittén har ansett berörda stadganden i strafflagen för

krigsmakten, därest de finnas böra bibehållas, icke hafva där sin plats och

förty uteslutit desamma. Enär uppenbarligen icke bör ifrågakomma, att

strafftiden eller den tid, då krigsman såsom rymmare afhållit sig från

tjänstgöring, skall räknas för tjänstetid, samt en utsträckt tid af tjänstgöringsskyldigheten

måste anses såsom påföljd å de ådömda straffen, böra

omförmälda i nu gällande strafflag för krigsmakten och i värnpliktslagen

upptagna stadganden återgifvas i den nya lagen. Härvid torde endast

den ändring i ifrågavarande bestämmelse böra vidtagas, att då alla skäl

synas tala för, att med rymning uti ifrågavarande afseende likställes olofBih.

till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 50 Höft. 29

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

ligt undanhållande, hvad som för närvarande beträffande rymningstidens

frånräknande från tjänstgöringstiden finnes stadgadt, äfven må göras gällande

beträffande tid, hvarunder någon krigsmakten tillhörande person

olofligen undanhållit sig från tjänstgöring.»

33

Justitieråden Grefberg och Lindbäck:

»Ehuruväl af 1 mom. framgår, att 4 kap. 12 § allmänna strafflagen,

angående tillgodoräknande af häktningstid, skall vid tillämpningen af

strafflagen för krigsmakten lända till efterrättelse, medgifver dock icke

affattningen af berörda 12 § en sådan tolkning, att dylik afräkning jämväl

må äga rum, då befälhafvare ålagt disciplinstraff. Enär emellertid

häktning kan äga rum t. ex. för rymning och olofligt undanhållande från

krigstjänsten under sådana omständigheter, att dessa förbrytelser falla

under befälhafvares disciplinära bestraffningsrätt, samt i afbidan på utredning

eller af annan orsak fortfara någon kortare tid, synes ett stadgande

erfordras därom, att befälhafvare jämväl äger i enlighet med gifna grunder

förordna, att arreststraff,'' som af honom ålagts, skall anses helt och

hållet eller till viss del verkställdt genom den straffskyldiges hållande

i häkte.

I det fall, att skärpning af arreststraff äger rum och häktningstid

skall afräknas, torde behöfvas en bestämmelse, huru en dags skärpning af

vaktarrest med hårdt nattläger enbart eller i förening med mörkt enrum

skall förhålla sig till fängelsestraff.»

Justitierådet Lindbäck:

»I 2 mom. har föreslagits utsträckning af den år 1883 i gällande

strafflag för krigsmakten införda undantagsbestämmelse angående krigsmans

skadeståndsskyldighet i visst fall för förseelse, begången under utöfvande

af befäl å kronans fartyg. Emot det sålunda föreslagna stadgandet

har en ledamot af kommittén, E. Sjöberg, pa anförda skål reserverat

sig. Dessa skäl synas mig svårligen kunna vederläggas. Den ifrågasatta

bestämmelsen skulle i öfrigt lätt kunna föranleda till slappande af

ansvarskänslan hos befälet och således medföra minskad säkerhet för såväl

besättningens lif och hälsa som ock för bevarande af krigsmaktens

dyrbara fartygsmateriel. Bestämmelsen kunde vidare icke utan tog af

allmänheten komma att betraktas såsom en lagstiftningsåtgärd, hvarigenom

en viss klass af statens tjänare obehörigen gynnades framför andra sådana.

Man skulle nämligen knappast kunna inse och erkänna det rätt
-

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 67.

227

mätiga däri, att — under det befälhafvare å ett kronans fartyg, fastän

hans förseelse vore så grof, att straffet därför ej finge sättas lägre än till

fängelse eller suspension, likväl skulle undgå skadeersättningsskyldighet —

dylik skyldighet ovillkorligen kornme att drabba till exempel kronolots,

som i fredstid tjänstgör å kronans fartyg, föreståndare för statens järnvägsstationer

och lokomotivförare vid statens järnbanor, för skador, som,

mången gång under väsentligen likartade förhållanden med dem, hvarunder

befälhafvaren haft att handla, genom långt ringare vårdslöshet

eller försummelse i tjänsten tillfogades statens egendom. Särskild! förefaller

det oegentligt att låta fartygsbefälhafvare tillgodonjuta den i frågaställda

vidsträcktare befrielsen från gäldande af skadestånd i sådana fall,

då manövreringen eller navigeringen icke försvåras af storm, mörker, tjocka

eller andra dylika omständigheter, och det begångna felet följaktligen icke

kan ställas i samband med eller i någon mån härledas ur behofvet att i

farans stund handla ögonblickligen och utan rådrum till öfverläggning.

På grund af hvad sålunda blifvit yttradt och då det är en allmänneligen

erkänd grundsats, att strafflag för krigsmakten ej bör afvika från den

allmänna strafflagen i vidare mån, än sådan afvikelse oundgängligen påkallas

af särskilda militära förhållanden, hvilket, enligt min åsikt, ingalunda

visats i föreliggande fall vara för handen, tillstyrker jag, att det i

nu gällande strafflag för krigsmakten i 30 § 2 mom. upptagna stadgande

måtte bibehållas oförändradt.»

Justitieråd et Herslow instämde på väsentligen enahanda skäl, som

justitierådet Lindbäck anfört, i dennes hemställan om 2:a momentets bringande

till öfverensstämmelse med stadgandet i 30 § 2 mom. af nu gällande

strafflag för krigsmakten.

38 §.

J ustitierådet Trygg er:

»Den i denna § från nuvarande lag hämtade föreskriften, att straffet

icke må bestämmas i mera än ett slag af arreststraff, är icke blott öfverflödig

utan äfven vilseledande, såvida meningen verkligen är, att allenast

ett sträft'' skall ådömas den, som gjort sig skyldig till de särskilda förseelserna.

»

Justitierådet Gr ef ber g:

»Då någon samtidigt belägges med disciplinstraff för flera förseelser,

skall enligt denna § icke utsättas särskildt straff för hvarje förseelse utan

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

omedelbart åläggas det straff, som den skyldige skall undergå. Ehuruväl

enahanda förhalande uppenbarligen afsetts i nu gällande strafflag för krigsmakten,

från hvilken stadgandet är hämtadt, har dock enligt ordalagen

i dess 34 § blifvit anbefalldt ett motsatt förfarande, och synes därför vara

nödigt att åt förevarande § gifva en affattning, som tydligare än nu är

fallet återgifver hvad som åsyftats. För att framhålla att den regel, som

här uppställes, är motsatsen till den i 37 § gifna, kunde lydelsen blifva:

’Anses---—, hvilket icke må utsättas i mera än ett slag af arrest
straff

eller öfverskrida det högsta mått, som’ etc.»

39 §.

Justitierådet Gr ef berg:

»När någon, som belagts med disciplinstraff, blifvit öfvertygad om

att förut hafva begått annan förseelse, därå disciplinstraff bör följa, skola

förseelserna beläggas med endast ett slag af arreststraff, hvars högsta mått

ej får öfverskridas, men skärpning, vare sig med enbart hårdt nattläger

eller i förening med mörkt enrum, kan icke i och för sig förvandlas till

vaktarrest eller vaktarrest i förening med skärpning öfvergå till enbart

vaktarrest. Af dessa förhållanden kunna vid tillämpningen af 39 § synnerligen

märkliga egendomligheter uppstå, i ty att frågan, huruvida ett

strängare eller mildare straff skall kunna tillämpas, beror på i vissa fall

om den större eller mindre förseelsen först belägges med straff. Svårligen

kan förnekas, att lika straff bör utmätas oberoende af den ordning,

i hvilken förseelserna komma under bedömande. Förvandling af skärpning

på lämpligt sätt skulle leda till detta mål, men härför erfordras, att

högsta måttet af vaktarrest, i den mån så är nödigt, får vid sådan förvandling

öfverskridas emot att i stället motsvarande skärpning enligt en

gifven förvandlingsregel bortfaller. Har t. ex. en person förskyllt 12 dagars

vaktarrest utan skärpning och, sedan han till fullo undergått detta straff,

blifvit öfvertygad att förut hafva begått annan förseelse, hvilken bort

umgällas med 15 dagars vaktarrest i förening med skärpning af hårdt

nattläger i 6 dagar och mörkt enrum i 4 dagar, bestraffas han nu ytterligare

med endast 3 dagars vaktarrest i förening med hårdt nattläger och

mörkt enrum, då däremot, om straff för den gröfre förseelsen ådömts

tidigare än för den mindre, han fått till fullo umgälla det straff, som

rätteligen bort utkräfvas. Om i det anförda fallet den mindre förseelsen

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

man utgår från det först upptagna fallet, straffet bestämmas så, att, enär

15 dagars vaktarrest i förening med skärpning af hårdt nattläger i 6

dagar och mörkt enrum i 4 dagar motsvarade 25 dagars vaktarrest, samt

12 dagars vaktarrest redan voro undergångna, återstående 13 dagar förvandlades

till 5 dagars vaktarrest i förening med hårdt nattläger och

mörkt enrum i 4 dagar. Det vore nämligen i detta fall nödvändigt att

öfverskrida högsta måttet, 15 dagar, med 2 dagar, men den skyldige erhölle

motsvarande lindring, därigenom att hårdt nattläger i 2 dagar bortfölle.

Hade åter det förut undergångna straffet varit 15 dagars vaktarrest,

skulle nu ytterligare följa 4 dagars vaktarrest i förening med hårdt nattläger

och mörkt enrum i 3 dagar. Här uppkomme en ökning af 4 dagar

öfver högsta måttet, men en minskning af hårdt nattläger i 3 dagar,

hvaraf en i förening med mörkt enrum.

; Skulle emellertid ej anses lämpligt att stadga en föreskrift om förvandling

af skärpning, kan ifrågasättas, huruvida skärpningen, såsom i

visst fall medförande en ojämn bestraffning, är i och för sig lämplig.

Det synes då hafva varit bättre att bibehålla den stänga arresten såsom

en särskild straffart, i hvilket fall omförmälda ojämnhet vid bestraffningen

ej kunnat äga ram.»

40 §.

Justitierådet Trygger:

»Då orsaken till det i 2 mom. gjorda undantaget från tillämpningen

af 1 _ mom. angifvits vara omöjligheten att i dylikt fall afgöra, huruvida

det först ålagda arreststraffet är att betrakta såsom till någon del verkställdt

eller icke, torde man kunna ifrågasätta, om icke äfven det i 36 §

andra punkten upptagna fall bort träffas af förevarande undantagsbestämmelse.

Oberoende häraf kan mot 2 mom. anmärkas, att orden ''utan tillämpning

af hvad i 1 mom. är sagdt’ hafva för stor omfattning, då ju

den i 40 § 1 mom. sista punkten stadgade afräkning af det efter den nya

förseelsens begående verkställda straff tydligen skall äga rum jämväl i det

i 2 mom. omförmälda fall. Denna anmärkning förlorar uppenbarligen ej

sitt berättigande genom en hänvisning till 33 §, då ju sistnämnda lagrum

uttryckligen utsäger ''likväl med iakttagande af de ytterligare eller skiljaktiga

stadganden, som däri (i denna lag) förekomma’.»

Justitieråden Grof berg, Claeson och Lindbäck:

, »Bestämmelsen i 2 mom., att arreststraff, som där omförmäles, skall,

utan tillämpning af hvad i 1 mom. är sagdt’, öfvergå till fängelse och

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

med öfriga straffet förenas, innebär efter ordalagen att vid tillämpning af

det genom förening bestämda straffet icke skall afräknas den tid, hvarunder

den straffskyldige på grund af tidigare beslut må hafva efter den

nya förseelsens föröfvande undergått straff. Till följd häraf torde den

jämkning af redaktionen äga rum, att däraf framgår, att hvad i 1 mom.

stadgas om afräkning af straff icke är undantaget från tillämpning.»

Justitierådet Her slom :

»Ehuru af innehållet i 33 § af förslaget, jämfördt med 4 kap. 10 §

allmänna strafflagen, framgår, att förslagets mening är, att äfven i det

särskilda fall, hvarom 2:dra stycket af ifrågavarande § handlar, skall vid

tillämpning af det förenade straffet af fängelse eller straffarbete afräknas

den tid, hvarunder den straffskyldige till följd af det tidigare beslutet må

hafva efter den nya förseelsens föröfvande undergått straff, torde dock till

undvikande af det missförstånd, som af de hår förekommande orden ’utan

tillämpning af hvad i 1 mom. är sagdt’ kan uppkomma, sagda stycke erhålla

en något förändrad affattning.»

41 §•

Högsta domstolen:

»Denna § har så formulerats, att den däri gifna regel begränsats

till det fall, att allenast två straff föreligga, hvilka skola med hvarandra

förenas. Emellertid synes lämpligt, att regeln. göres uttryckligen tilllämplig

äfven i det fall, att tre eller flere straff skola förenas, och synes

detta syfte enklast vinnas genom att i 2:dra punkten begynnelseorden

’Är jämväl det straff’ utbytas mot ’Är jämväl straff’.»

43 §.

Högsta domstolen:

»Att Konungens befallningshafvande icke äger i det i 39 § om förmälda

fall ådöma ett gemensamt straff för förseelserna är själfklart, och

intagandet i förevarande § af en bestämmelse därom är följaktligen lika

litet behöfligt som i 4 kap. 13 § allmänna strafflagen. Då ett dylikt stadgande

dessutom kan verka vilseledande med afseende på lagens tolkning

i öfrigt, hemställes, att orden ''och fråga ej är om tillämpning af 39 §’

måtte utgå.»

s. 231 Kontrollera mot PDF

Ewngl. Majtfs Nåd. Proposition N:o 67.

231

50 §.

Justitieråden Trygger, Claeson, Lindbäck och Herslow:

»P?* för officer och underofficer i 1 inom. stadgade straff synes allt

för lindrigt, särskild! då man tager i betraktande de straff, som i 2 mom.

stadgas för dylika förseelser af manskap. Att en officer eller underofficer,

SOU! t. ex. rymt från fartyg under sådana omständigheter att han bort

inse, att fartyget i följd af rymningen utsattes för fara, för detta brott

icke skulle kunna dömas till strängare straff än afsättning, vore för allmänna

rättsmedvetandet mindre tilltalande.»

Justitierådet Grefberg:

»Ehuruväl det rymningsbrott, som afses i 50 §, är, hvad an »år

officerare och underofficerare, belagdt med enahanda straff, nämligen afsättning,

som för samma brott stadgas i nu gällande lag, samt behof af

straffets skärpning för sådant brott enligt förslagets motiv gjort si» gällande

allenast beträffande manskap i visst fall, synes dock straffet för de

förstnämnde vara alltför ringa i förhållande till brottets beskaffenhet,

isynnerhet om man tager i betraktande att endast afsättning kan följa i

det fall, att officer eller underofficer rymmer från fartyg under sådana

omständigheter, att han bort inse, att fartyget till följd däraf utsättes för

fara, men att rymmare, som hör till manskapet, för sådan förbrytelse kan

dömas till fängelse eller straffarbete i ett år. Officer eller underofficer,

som begår den i mom. 1 afsedda förbrytelsen, torde sålunda lämpligen

böra ådömas, jämte afsättning, fängelsestraff i högst ett år.

Enligt 2 mom. kan strängare straff än disciplinstraff ej åläggas den

af manskapet, som underlåter att inställa sig till tjänstgöring vid krigsmakten,

ifall han ännu ej varit i sådan tjänstgöring. Denna bestämmelse

är tillämplig icke allenast å de värnpliktige utan äfven å det enligt kontrakt

antagna manskapet och torde därför ej vara tillräckligt effektiv för

att stäf ja dylika förbrytelser, hvilka ej sällan förekomma. Mildare straff

än vaktairest under ett större antal dagar borde icke under något förhållande

följa å brott, hvarom nu är fråga.»

Justitieråden Lindbäck och Grefberg:

»Affattningen. af andra punkten i §:ns sista moment synes lämna

rum för den,. enligt hvad kommitténs motiv utmärka, icke afsedda tolkmng,

att en till manskapet hörande person, hvars rymningsbrott består i

underlåtenhet att inställa sig till tjänstgöring vid krigsmakten, skulle kunna

få tillgodonjuta den i sagda punkt omförmälda straff lindring äfven om

s. 232 Kontrollera mot PDF

232 Kungl. Majtia Nåd. Proposition N:o ti7.

den omständighet, att han ännu ej vant i sådan tjänstgöring, berott däraf

att han obehörigen undandragit sig sin förpliktelse härutinnan. 1 ill förebyggande

af en sådan tolkning torde redaktionen af förevarande moment

böra ändras.

51 §.

Höqsta domstolen:

»Då det sannolikt berott på ett förbiseende, att den i 1 moln. 1

punkten stadgade strängare straffskalan icke begränsats till att gälla blott

anstiftare (jfr 154 § i kommittéförslaget samt 64 § i nu gällande lag), bör

en förändring i nämnda riktning ske.

Den vid 50 § 1 mom. gjorda erinran bör, om den beaktas, föranleda

eu skärpning jämväl af straffskalan i sista punkten af förevarande

§ 1 mom.»

Justitieråden Gr ef berg och Lindbäck:

»Krigsman, hörande till manskapet, som utan att vara anstiftare deltager

i stämpling att begå rymningsbrott, kan, då brottet ej kommer till

verkställighet, icke beläggas med annat straff än disciplinstraff. Detta straff,

hvilket sålunda må till och med bestämmas till arrest utan bevakning, är,

isynnerhet då stämplingen afser rymning från mobiliserad afdelning, eller

den i stämplingen deltagande tillförene varit straffad för rymning, alldeles

för mildt och bör brottet icke under något förhållande kunna försonas

med lindrigare straff än vaktarrest.»

52 §.

Justitieråden Trygger, Lindbäck och Herslow:

»Då den, som äger laga förfall, tydligen icke kan begå ifrågavarande

förseelse (Jfr 55 §), höra orden ’utan att äga laga förfall’ — hvilka ej

heller återfinnas i kommitténs förslag — utgå, hvarigenom ock den fördel

vinnes, att någon tvekan ej kan uppstå därom, att frånvaron af ådagalagd

sådan afsila, som i 48 § är sagd, utgör den gemensamma förutsättningen

för tillämpningen af förevarande §.>

Justitieråden Grefberg och Claeson:

»Förslaget gifver icke någon anvisning om hvad som skall räknas

såsom laga förfall. Visserligen kan i detta afseende icke gärna uppställas

ett uttömmande stadgande, men att bestämmelse härutinnan helt och hållet

saknas leder till en alldeles för fri pröfning och lämnar rum för mer och

mindre godtyckliga tolkningar af lagens mening, isynnerhet som de i all
-

s. 233 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 67.

233

manna lagen och särskilda författningar och reglementen upptagna fall,

som innebära laga ursäkt, äro från hvarandra skiljaktiga. Ett uppräknande

i förevarande § eller i 55 § af viktigare fall skulle sålunda lända

till god ledning vid bedömande af frågan, huruvida laga förfall under

visst förhållande föreligger, och därvid kunde tillika stadgas, huru förfall

genom sjukdom skall styrkas.

Då den, som till följd af laga förfall icke fullgör, hvad honom eljest

skulle ålegat, icke kan sägas gjort sig skyldig till underlåtenhet i fråga om

detta åliggande, torde antingen redaktionen i förevarande § något ändras

eller orden: ''utan att äga laga förfall’ uteslutas, enär af stadgandets innehåll

i öfrigt, sådant det nu är affattadt, framgår, att här förutsättes, att

laga förfall icke är för handen.»

54 §.

Justitierådet Lindbäck:

»Enligt 52 § skall officer eller underofficer, som gör sig skyldig till

olofligt undanhållande under tid ej öfverstigande tre dagar, i regel beläggas

med disciplinstraff. Ansvaret, i händelse det olofliga undanhållandet

räcker längre än tre dagar men ej öfverstiger tre månader, är jämlikt

54 § också endast disciplinstraff, där omständigheterna äro synnerligen

mildrande. I bägge dessa händelser skulle således kunna följa ett och

samma straff, nämligen disciplinstraff af lindrigaste slag. Detta straff''

synes dock vara alltför ringa, därest undanhållandet öfverskrider tre dagar

och således är af den svårare art, hvarom i 54 § förmäles. Jag hemställer

fördenskull, att i sistnämnda fall straffet måtte bestämmas till vaktarrest,

äfven då synnerligen mildrande omständigheter äro för handen.»

56 §.

Justitieråden Gr ef ber g, Lindbäck och Herslow:

»Krigsman, som gjorts till krigsfånge i eu mot riket krigförande

stat, men sedermera frigifvits under villkor att han icke under kriget bär

vapen emot denna stat, synes ovillkorligen vara underkastad straff efter

denna §, därest han underlåter att, så snart ske kan, efter frigifvandet

återförena sig med den trupp eller det fartyg, hvartill han hör, eller att

anmäla sig till tjänstgöring vid krigsmakten. lian synes sålunda hafva att

välja emellan att antingen bryta emot det villkor, under hvilket han frigifvits,

i hvilken händelse ett strängt straff, motsvarande det, som i 148 §

i dylikt fall stadgas om svenska statens krigsfånge, kan drabba honom, eller att

bestraffas för rymning eller olofligt undanhållande från krigstjänsten. Så

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 50 Häft. 30

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

vida icke stadgandet skall anses innebära förbud för krigsman att på nämnda

villkor mottaga frihet, synes en anmälan om det villkor, under hvilket

frigifningen skett, vara under nämnda förhållanden tillfyllestgörande.»

57 §.

Justitierådet Lindbäck:

»Stadgandet att ifrågavarande ämbets- eller tjänstemän, som föröfva

de i §:n omtalade brott, skola straffas så, som angående krigsmän, hvilka

begå dylika brott, förut i 5 kap. sägs, torde vara alltför obestämdt och

sväfvande, med hänsyn därtill, att förut i kapitlet äro för krigsmän ej

hörande till manskapet, hvilka göra sig saker till nämnda brott, satta olika

straff, beroende därpå, om den brottslige är tjänstgöringsskyldig vid mobiliserad

afdelning eller icke. Stadgandet torde följaktligen böra i anmärkta

hänseendet så förtydligas, att misstag ej må kunna vid lagtillämpningen

äga rum.

Därest personer, hvilka i denna § afses, antingen sins emellan eller

med krigsmän träffa öfverenskommelse att verkställa rymning, utan att

dock brottet blef fullbordadt, synas de i 51 § 2 och 3 mom. gifna straffbestämmelser

böra vinna tillämpning jämväl å nämnda personer, för hvilket

ändamål kräfves ett tillägg till 57 §.»

Justitierådet Herslow:

»Under förutsättning att präst icke ens i afseende å sin tjänstgöringsskyldighet

vid mobiliserad afdelning komme att lyda under militära

strafflagen, erfordrar denna § en något förändrad affattning.»

58 och 59 §§.

Högsta domstolen:

»Bestämmelserna i dessa §§ synas höra tillämpas jämväl å sådan

gärningsman, som omtalas i 57 §.»

60 §.

Högsta domstolen:

»Hvad här stadgas i fråga om krigsman kan lämpligen utsträckas

till att gälla jämväl de i 62 § omförmälda personer. I andra fall åter

torde, på sätt ock kommittén föreslagit, det i 60 § upptagna brott böra

underkastas skäligt straff enligt allmänna strafflagen.»

61 §•

Justitieråden Claeson och Lindbäck erinrade om det af dem vid 23

§ afgifna yttrande.

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67.

63 §.

Justitieråden Trygger, Lindbäck och Herslow:

»För att uttrycka samma begrepp hafva i första och andra styckena

anvåndts olika ord, anförare’, ''ledare’. En noggrannare affattning af

stadgandet bör därför äga rum.»

69 och 72 §§.

Justitieråden Trygger och Claeson:

»I afseende å tillämpligheten af förevarande §§ har, såsom justitieministern

anfört, påpekats, hurusom där afsedda förbrytelser, då de ske

medelst utspridande af egen eller annans skrift, endast i sällsynta undantagsfall

skulle tillhöra krigsdomstol, men i regel behandlas enligt tryckfrihetsförordningens

bestämmelser, hvarjemte hemställts, att, åtminstone i

krigstid eller då fara för krig hotar, själfständig befälhafvare måtte berättigas

att belägga tryckt skrift af bär åsyftad beskaffenhet med kvarstad,

äfvensom att under samma förhållanden möjlighet måtte beredas till

snabbare och mera effektiv behandling af dessa förbrytelser än gällande

tryckfrihetsförordning medgifver. Justitieministern har visserligen funnit

denna hemställan beaktansvärd, men då den skulle uteslutande beröra

tryckfrihetsförordningen, har den icke vid den verkställda omarbetningen

af den föreslagna nya strafflagen för krigsmakten ansetts kunna föranleda

någon åtgärd.

För oss åter synes det ofattligt, att denna fråga ansetts uteslutande

beröra tryckfrihetsförordningen. Formelt sedt visserligen, men reelt

berör den pa det allra närmaste tukt och säkerhet vid krigsmakten. Och

om den ändring af tryckfrihetsförordningen, som af militära hänsyn kan

anses nödvändig, någonsin bör vidtagas, så lär väl, såvidt vi kunna förstå,

detta böra ske i samband med nu förevarande lagstiftning. Att vänta till

dess cn allmän revision af tryckfrihetsförordningen kan komma till stånd,

innebär denna viktiga frågas undanskjutande för eu oberäknelig framtid.»

J ustitierådet Gr ef ber g:

»Fn omständighet, som icke bör lämnas obeaktad, är, att utspridande

af brottslig tryckt skrift kan beläggas med straff allenast så vidt skriften

i den ordning, tryckfrihetsförordningen stadgar, blifvit konfiskerad eller

belagd med kvarstad, i hvilka fall utspridaren är förfallen till samma

ansvar som författaren, hvaraf följer, att, om en med kvarstad belagd

skrift. icke förklaras brottslig, utspridaren underkastas ansvar endast för

rubbning af kvarstaden. Är skriften hvarken konfiskerad eller belagd

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

med kvarstad, äger en hvar att strafflöst utsprida den, innehållet må vara

huru brottsligt som helst. Under tryckfrihetsförordningens hägn kan sålunda

strafflöst ske uppmaning till landsförräderi, uppror och olydnad

emot laga myndighet, upphetsning till ovilja emot krigstjänsten eller till

hvarje slags brott. Fara är sålunda för handen att under kritiska tider

myndigheterna stå maktlösa gent emot ett ytterlighetsparti, som noga vet

att begagna sig af det skydd, som en i förhållande till nyare tiders metoder

för mångfaldigande af skrift genom tryck alldeles olämplig lagstiftning

skänker. Att råda bot för detta onda är ju således nödvändigt, och hinder

härför lär väl icke möta därutinnan, att för vinnande af målet mera eller

mindre genomgripande ändring af tryckfrihetsförordningen är nödig. Fn

sådan ändring kan naturligtvis ske på hvarjehanda sätt och utan rubbning

af den grundprincip, som i regeringsformen gifvits åt begreppet tryckfrihet,

hvarmed nämligen bör förstås hvarje svensk mans rättighet att,

utan några af den offentliga makten i förväg lagda hinder, utgifva skrifter,

att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll,

och att icke i annat fall kunna därför straffas, än om detta innehåll strider

emot tydlig lag, gifven att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän

upplysning.

Med bibehållande af en sådan tryckfrihet, hvilken förebygger alla

hämmande åtgärder före tryckningen, kan visserligen eu skrift, först såsom

tryckt och då den i sådant skick skall utgifvas, beläggas med kvarstad,

men reglerna för kvarstad kunna förenklas och göras mera effektiva, så att

spridandet af brottsliga skrifter på ett mera verksamt sätt, än som nu är

förhållandet, hindras. Härigenom vinnes dock föga, om icke de garantier,

som nu äro gifna för att straff skall följa å eu enligt lag brottslig skrift,

väsentligen förstärkas, samt därjämte de i allmänna strafflagen gifna regler

om ansvar för delaktighet i brott jämväl blifva tillämpliga å förbrytelser

emot tryckfriheten.

Erfarenheten har visat, att den nämnd, som har att pröfva lagligheten

af åtalade skrifters innehåll, långt ifrån alltid nöjaktigt fullgjort

sitt uppdrag. Anledningen härtill är att söka i valsättet och villkoren

för valbarhet. Tid efter annan hafva förslag om ändring härutinnan afgifvits.

Parternas rätt att utse jurymän har ansetts antingen höra alldeles

bortfalla eller begränsas. Landstingsområden och stadsfullmäktige i stad,

som icke deltager i landsting, eller, enligt annat förslag i stället för stadsfullmäktige,

de vid val till" ledamöter i riksdagens andra kammare röstberättigade

hafva ansetts såsom lämpliga valkorporationer. Årligen skulle

utses ett visst antal aktade män, bland hvilka, då nämnd skulle sättas,

domstol genom lottning uttoge nio ojäfviga ledamöter eller enligt sistbe
-

s. 237 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

237

rörda förslag femton, af hvilket senare antal hvardera parten ägde utesluta

tre. Enligt Kungl. Maj:ts proposition den 14 februari 1887 skulle rådstufvurätten

i Stockholm vid hvarje års början och i annan stad, när jury

i tryckfrihetsmål första gången under året sattes, välja visst antal myndiga

och allmänt aktade personer att tjänstgöra såsom jurymän, af hvilka

rätten hade att i hvarje mål genom lottning uttaga fem och parterna ägde

bland kårens öfriga ledamöter eller andra i kåren valbara å hvardera

sidan nämna sex ojäfviga personer, hvarefter antalet genom uteslutning i

viss ordning skulle nedbringas till nio. Hvart och ett af dessa förslag

innebär uppenbarligen en förbättring af jurymannainstitutionen och, bortser

man från den föreslagna rättigheten för parterna att göra sitt val utom

den utsedda kåren, synes denna förbättring vara högst väsentlig.

Ansvaret för tryckt skrift hvilar enligt tryckfrihetsförordningen på

författaren, utgifvaren eller boktryckaren och i visst fall tillika på försäljaren

eller utspridaren. Den sistnämnde är nämligen ansvarig, om

skriften vid utspridningen antingen är konfiskerad eller då belagd med

kvarstad och därefter blifver konfiskerad, men han är straffri, om han i

brottslig afsikt utsprider en icke med kvarstad belagd skrift, som därefter

konfiskeras. För anstiftan och hvarje annan delaktighet, med undantag af

de för boktryckare och utspridare i tryckfrihetsförordningen § 1 mom. 5 och

§ 4 mom. 9 gifna bestämmelser om ansvar, kan ej ådömas straff. Den

straffrihet, som sålunda åtnjutes för spridande af tryckt skrift på sätt och

under de förhållanden, som angifvas i 10 kap. 14 § allmänna strafflagen

samt 75 och 80 §§ i gällande strafflag för krigsmakten, har verkat, att

man energiskt begagnat sig häraf för att alstra ovilja emot militäryrket

och åstadkomma strejk från krigstjänsten. Det synes sålunda vara nödvändigt,

att lagstiftaren ingriper, och lämpligen torde detta kunna ske

genom att straffet för delaktighet i förbrytelser emot tryckfrihetsförordningen

utsträckes icke blott till de fall, då brottslig skrift sprides, innan

den blifvit belagd med kvarstad eller konfiskerats, utan till hvarje annan

delaktighet i förbrytelse, som föröfvas genom tryckt skrift. Bestämmelserna

i 10 kap. 14* § allmänna strafflagen samt 69 och 72 §§ i nu föreliggande

förslag blefve härigenom tillämpliga å brottslig tryckt skrift,

utan hänsyn till huruvida skriften före eller efter utspridningen i laga

ordning förklarats brottslig. Hinder för tryckning, bokhandel eller kolportering

i och för sig uppkommer icke genom ett sådant stadgande, då

straff för delaktighet förutsätter, att boktryckaren eller försäljaren haft

för afsikt att främja den med skriften åsyftade brottsliga handlingen.

Ifrågasatta ändringen skulle emellertid, om den anginge endast boktryckare

eller bokhandlare, kunna undvaras, men annorlunda är förhållandet be
-

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

träffande dem, som bland krigsfolk utsprida skrifter af omförmälda

brottsliga beskaffenhet och bevisningen i dylika fall torde i allmänhet

vara lätt att åstadkomma.

Ändamålet med en lagändring i nu angifna riktning skulle säkerligen

i icke ringa grad befordras, om vederbörande befälhafvare erhölle

myndighet att i vissa fall belägga skrift af uppenbarligen brottsligt innehåll

med kvarstad, under åliggande för befälhafvare!! att genast öfverlämna

skriften till justitieministern eller justitiekanslern, som hade att med anledning

af kvarstaden meddela föreskrift.

Jag har nu sökt angifva en riktning, hvarigenom omförmälda fosterlandsfientliga

gärningar skulle kunna i hvarje fall bestraffas, men det kan

icke förnekas, att andra utvägar, som bättre tillgodose målet, kunna finnas.

Hvilken utväg man än väljer, torde emellertid frågan i och för sig och

de beaktansvärda röster, som höjts emot den nuvarande lagstiftningen i

fråga om spridande af brottsliga tryckta skrifter, kraftigt mana, att lagstiftaren

oförtöfvadt och i samband med förevarande lagstiftning ingriper

utan hinder däraf, att frågans lösning med nödvändighet förutsätter, att

en otidsenlig tryckfrihetsförordning i någon mån måste ändras.»

Justitieråden Lindbäck och Herslow:

»I öfverensstämmelse med hvad som redan blifvit inom högsta domstolen

uttaladt anse äfven vi det vara af högsta vikt, att lagstiftningsåtgärder

ofördröjligen vidtagas till stäfjande af den fosterlandsfientliga

agitation, som alltför länge fått så godt som ohindradt fortgå och har till

syfte att undergräfva krigslydnaden och den militära disciplinen genom

spridande bland de värnpliktige och öfrigt manskap vid krigsmakten

af tryckta skrifter utaf hufvudsakligen sådant brottsligt innehåll, som i

72 § anges.»

71 §•

Justitierådet Gr ef berg:

»Första stycket af denna § är oförändradt hämtadt från kommitténs

förslag och nu gällande strafflag för krigsmakten samt motsvarar 10 kap.

13 § allmänna strafflagen, men sedan kommittén afgaf sitt förslag har

berörda 13 § genom lagen den 16 juni 1906 undergått förändring på det

sätt, att, ifall de i upploppet deltagande öfvergå till våld å person eller

egendom, straffet för sådan deltagare i upploppet, som ej är anstiftare

eller anförare, hvilket straff varit straffarbete från och med två till och

med sex år, kan nedsättas till straffarbete i två månader eller, där omständigheterna

äro synnerligen mildrande, till fängelse. Motsvarande straff

i nu förevarande §, hvilket genom hänvisningen till förslagets 65:te §

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67. $

synes ''vara alltför strängt i förhållande till det i allmänna strafflagen stadgade

straff, torde följaktligen böra mildras på det sätt, att straffminimum sänkes.»

Justitierådet Lindbäck:

»Äfven om, med anledning af hvad justitierådet Grefberg påpekat,

(ten af honom ifrågaställda sänkning af straffminimum anses lämplig, torde

dock ej straffet böra sättas lägre än: för det fall, som i 1 inom. af 65 §

först oinförmäles, straffarbete i ett år och för det andra i samma inom.

omnämnda fall, eller att väldet utöfvades a förman eller skadan gjordes å

krigsredskap eller annan för krigsmaktens behof afsedd eller under dess

vård och förvar ställd egendom, straffarbete i tre år.»

72 §.

Högsta domstolen:

»Tillfyllestgörande skäl saknas för att straffmaximum för brott af

häi ifrågavaiande beskaffenhet, da omständigheterna äro synnerligen försvårande,

skulle utgöra straffarbete i två år, medan 10 kap. 14 § allmänna

strafflagen för motsvarande fall möjliggör ådömande af dylikt straff i fyra

år. Förevarande § saknar nämligen motsvarighet i krigsartiklarna och är

sålunda afsedd att komma till användning jämväl under krig och därmed

likställdt förhållande.»

74 §.

Justitieråden Grefberg och Lindbäck:

»Jämlikt 73 § 2 mom. skall officer och underofficer drabbas af det

där utsatta straff icke allenast om han kallar till sammankomst, hvarom

73 § handlar, utan äfven om han gifver tillstånd till hållande af dylik

sammankomst. I betraktande häraf synes stadgandet i 74 § böra utvidgas

så att detsamma kommer att omfatta''äfven det fall, att officer eller underofficer

gifvit sådant tillstånd, hvarom nyss blifvit sagdt.»

J Ö

76 §.

Justitieråden Grefberg, Lindbäck och Her slom:

»Hvad uttrycken samlad trupp’, hvarmed enligt kommitténs motiv

skall här förstås hvarje under befäl uppställd trupp, huru fåtalig den än

må vara, och del af besättning’, hvarmed väl icke afses blott en enda man,

ehuru uttrycket ej strider emot en sådan tolkning, rätteligen skola anses

innebära, bör i lagtexten angifvas på något tydligare sätt, än nu skett.»

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

4 Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 67.

82 §.

Justitieråden Trygger, Claeson och Lindbäck:

»De i denna § använda ordalag1 lämna rum för tvekan, huruvida

förolämpning, som sker i skrift, är hänförlig under denna § eller ej. Uttrycket

''utbrister krigsman’ etc. torde egentligen afse förolämpning genom

muntligt yttrande, och därest man under orden ''hotelse eller annan missfirmlig

garning’ ansåge sig kunna inbegripa yttranden i skrift, komme

terminologien i förevarande lag icke att öfverensstämma med den i 10 kap.

2 § samt 16 kap. 9 och 11 §§ allmänna strafflagen använda. Äfven nu

vallande strafflag för krigsmakten ger vid tolkningen af dess 90 § anledning

till samma tvekan. Ovissheten synes följaktligen höra undanröjas,

och då man svårligen lär kunna anföra något skäl för att ifrågavarande

slao''S förolämpning, blott därför att den skett i skrift, skulle undandragas

strafflagen för krigsmakten och underkastas den allmänna strafflagen, hemställes

%m det förtydligande af förevarande §, att jämväl förolämpande

yttranden i skrift skola falla under §:s straffbestämmelser.»

Justitierådet Grejberg:

»Denna §, hvilken jämte 84, 85, 91, 93 och 94 §§ stadgar straff

för ärekränkning, synes, om man bortser från den föreslagna lydelsen af

18 § 3 mom. i förordningen om krigsdomstolar och rättegången därstädes,

o-ifva en uttömmande föreskrift om hvilka slag af ärekränkning, som

skola falla under strafflagen för krigsmakten och militär myndighets bestraffningsrätt,

men vid jämförelse af de lydelser berörda paragrafer erhållit,

kan dock tvekan uppstå om förslagets rätta mening och skiljaktiga

tolkningar i ett eller annat hänseende uppkomma. Villkoren för dessa

paragrafers tillämpning i nämnda afseende torde vara, att förolämpningen

sker “muntligen i den förorättades närvaro och att tillmålet icke faller under

16 kap.&7 § allmänna strafflagen eller innebär beskyllning om bestämdt

brott eller visst slag af brott. Själfva ordalagen i 82 §, där bestämda

straff och den omständigheten, att det icke_ kan blifva tal om, huruvida

den förorättade bär tjänstedräkt eller icke, ifall brottet sker i skritt, gifva

stöd åt den uppfattningen, att förolämpningen skall riktas muntligen emot

en person, som är närvarande, och att här ej afses andra injurie]’ ån de

i 16 kap. 8, 9 och 11 §§ allmänna strafflagen med straff belagda. År

denna tolkning öfverensstämmande med förslagets mening och samtliga

ofvan b orörda, paragrafer skola afse ärekränkning i enahanda omfattning,

bör med större tydlighet, än nu är förhållandet, i 82 §, utmärkas, att d,:r

är fråga om ärekränkning endast af den beskaffenhet, som omförmäles i

s. 241 Kontrollera mot PDF

241

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

nyssnämnda paragrafer af . allmänna strafflagen, samt i 84, 85, 93 och

94 §§ gifvas sådan hänvisning till 82 § i fråga om förolämpningar, så att

därigenom klart framgår, att där afses ärekränkning allenast af det sia»,

som omförmäles i 82 §.»

Justitierådet Herslow:

»Denna § i förslaget motsvaras af 90 § i nu gällande strafflag för

krigsmakten och inledes liksom sistnämnda § med uttrycken ''Utbrister

krigsman’ etc. Detta uttryck kan, såsom erfarenheten visat, framkalla

tvekan, huruvida de i förevarande § af förslaget meddelade straffbestämmelser

äga tillämpning äfven på skriftligt yttrande af här afsedd beskaffenhet.

Då i allmänna strafflagen någon åtskillnad icke göres emellan de

båda olika former, hvari ifrågavarande brott kan framträda, och något

giltigt skäl icke torde kunna anföras, hvarför ett smädligt yttrande skulle

bestraffas lindrigare då det har den skriftliga formen, än då det fällts

muntligen, helst den, som uttrycker sig skriftligen, åtminstone i regeln

icke är utsatt för den frestelse till öfverilning, som eu ögonblicklig uppbrusning

lätteligen kan framkalla, torde någon åtskillnad i berörda hänseende

hvarken hafva fog för sig eller vara i förslaget åsyftad. Till förekommande

af det missförstånd, hvartill det anförda uttrycket emellertid

kan gifva anledning, synes denna § böra sålunda affattas, att straffbestämmelserna

i densamma tydligen blifva tillämpliga jämväl å förolämpning

i skrift.

Här torde det tillåtas mig att gorå nedanskrifna, den militära strafflagstiftningen

berörande erinran, då jag icke kan finna någon § i förevarande

lagförslag, som erbjuder lämpligare anknytningspunkt för erinringen.

Beträffande de vid marinförvaltningen tjänstgörande officerare hafva

med. anledning af den för detta ämbetsverk gällande instruktion olika

meningar i praxis yppats därom, huruvida officers tjänstgöring i marinförvaltningen

är af militär eller civil art och följaktligen brott” som officer

mot annan officer begår då båda tjänstgöra i nämnda verk, skall anses

såsom föröfvad i eller utom den militära tjänsten. Ett stadgande synes

således vara af nöden, hvarigenom berörda meningsskiljaktighet för framtiden

förekommes.»

Bill. till Piksd, Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 50 Håft.

31

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

84 §.

Justitieråden Grefberg och Lindbäck:

»Uttrycket ''krigsman, som ej är till den brottsliges förman att

hänföra’, synes lämpligen kunna förkortas, till ''krigsman, som ej är den

brottsliges förman’.»

88 §.

Högsta domstolen:

»Såsom vid jämförelse med ordalagen i 80 § 2 mom. samt 89 §

framgår, torde uttrycket ’då det kan medföra större fara för krigsmakten

eller för dess eller allmän säkerhet’ böra utbytas mot ’då det medför större

fara för krigsmakten eller för allmän säkerhet’.»

90 §.

Högsta domstolen:

»Enligt denna §:s 2 mom. skulle afsättningspåföljd kunna inträda,

äfven om det tidigare misshandelsbrottet ej förskyllt svårare straff än ett

ringa disciplinstraff. Detta synes emellertid innebära en onödig stränghet,

hvarför såsom förutsättning för denna påföljd bör uppställas, att jämväl

det tidigare brottet bestraffats med åtminstone fängelse.

Däremot torde villkoret, att den brottslige pröfvas hafva genom

sitt förfarande förspillt den aktning och tillit, som bör tillkomma hans

befälsställning, saklöst kunna utgå.»

93 §.

Högsta domstolen:

»Uttrycket ''hvilken icke står till honom i sådant särskildt förhållande,

som ofvan omförmäles,’ bör förtydligas så att det ur §:n klart framgår,

att meningen är, att den misshandlade eller förolämpade hvarken är öfvereller

underordnad i förhållande till gärningsmannen.»

Rubriken till 8:<le kap.

Justitieråden Trygger och Lindbäck.

»''Inbrott’ synes,’ då det ej förekommer i rubriken till 20 kap. allmänna

strafflagen, icke böra särskildt omnämnas i rubriken till förevarande

kapitel.»

s. 243 Kontrollera mot PDF

243

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

98 §.

•Justitierådet Grejberg:

»Enär det väl kan inträffa, att en elektrisk anläggning kan användas

eller vara ansedd för krigsmaktens behof utan att den tillhör krigsmakten,

samt den, som i uppsåt att göra skada från sådan anläggning bortför

elektrisk ström, bör vara underkastad samma ansvar som om anläggningen

tillhört krigsmakten, torde i mom. 1 af förevarande § vidtagas någon

jämkning. Hvad sålunda anmärkts gäller äfven 103 §.»

102 §.

Justitieråden Grefberg och Lindbäck:

»Frågan om straff skall utmätas efter det ena eller andra mom. i

förevarande § är beroende däraf, huruvida egendomen ''veterligen’ tillhör

krigsmakten, eller brottslingen visste, att egendomen tillhörde krigsmakten,

hvilka fall blifvit likställda, eller så icke varit förhållandet. Det är sålunda

af synnerlig vikt, att ordet ''veterligen’ ej missförstås. Då den tillgripna

egendomen förvarats på sätt i 2 mom. förutsättes, bör i allmänhet

af omständigheterna framgå att brottslingen haft kännedom om, att den

tillhörde krigsmakten, men motsatsen kan dock inträffa och i sådant fall

bör straffet bestämmas icke efter 2 eller 3 mom. utan efter 1 inom. Nu

gällande strafflag för krigsmakten 113 §, hvilket lagrum motsvarar ifrågavarande

§, synes innebära, att brottslingen skall veta, att egendomen tillhör

krigsmakten, men om detta äfven förutsättes i förslaget är otydligt.

Huru härmed än må förhålla sig, förordas, att 2 mom. gifves en sådan

lydelse att för tillämpningen af delta mom. det skall vara brottslingen

veterlig!, att krigsmaktens egendom förvaras, där tillgreppet sker.»

105 §.

Justitieråden Trygger, Claeson och Lindbäck:

»Att såsom i denna § föreslagits, låta snatteri umgällas med disciplinstraff

synes med hänsyn till brottets karaktär mindre lämpligt. Bibehålies

emellertid den föreslagna lydelsen af lagrummet, erfordras att i

lagen om straffregister den 17 oktober 1900 införes föreskrift om att uppgift

till nämnda register skall meddelas jämväl då för snatteri ålagt3

disciplinstraff.»

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kung},. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 67.

Justitieråden Grefberg och Herslow:

»Då enligt lagen om straffregister den 17 oktober 1900 i registret

skall finnas uppgift om dem, som genom utslag af rikets domstolar blifvit

dömda för snatteri till urbota bestraffning eller böter, erfordras, om

förslaget godkännes därutinnan, att för snatteri skall, där brottet finnes

kunna försonas med böter, i stället ådömas disciplinstraff, ett tillägg i berörda

lag därom, att uppgiften angående sådan förbrytelse äfven skall omfatta

det fall, att den brottslige ådömts disciplinstraff.»

107 §.

Justitieråden Trygger, Claeson och Lindbäck:

»Den vid 105 § gjorda erinringen träffar äfven förevarande §.

I öfrig! synes böra komma under ompröfning, om ej oloflig åtkomst

genom bedrägeri eller annan oredlighet af krigsmaktens egendom jämväl

borde upptagas i förevarande §, hvarigenom krigsdomstol alltid blefve behörigt

forum för dylikt brott, begånget af den som lyder under strafflagen

för krigsmakten.

Slutligen torde orden i 2 inom. ''eller i 13 kap. denna lag afses’

böra af redaktionella skäl utgå.»

Justitierådet Herslow:

»Bland de brott, som i detta kapitel omförmälas, förekommer icke

sådant bedrägligt eller oredligt förfarande, som har till ändamål att åtkomma

egendom, tillhörig krigsmakten eller afsedd för dess behof. Häraf

blir en följd, att om någon under strafflagen för krigsmakten lydande person

gör sig skyldig till dylikt brott, åtal härför — frånsedt det fall att

brottet föröfvas i fält eller under därmed jämförliga förhållanden — skall

anhängiggöras vid allmän domstol. Samma skäl, som föranledt, att olofligt

tillgrepp af krigsmaktens egendom, när brottet föröfvas af någon, som lyder

under strafflagen för krigsmakten, alltid skall åtalas vid krigsdomstol, synas

emellertid gälla äfven när fråga är om oloflig åtkomst af dylik egendom genom

bedrägeri eller annat oredligt förfarande. Att från krigsdomstol utesluta

åtal för sådant brott förefaller inkonsekvent jämväl ur den synpunkten,

att enligt 2 mom. i denna § en under strafflagen för krigsmakten lydande

person, som bedrägligen afhänder annan dylik person hans enskilda egendom,

härför under vissa förutsättningar är underkastad åtal vid krigsdomstol.

Sådana bestämmelser torde därför böra meddelas, hvarigenom

krigsdomstols behörighet utvidgas till att omfatta åtal mot krigsmän och

andra, som lyda under strafflagen för krigsmakten, då de beträffande

krigsmakten tillhörig eller för dess behof afsedd egendom göra sig skyldiga

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

till brott af här ifrågavarande beskaffenhet. Då emellertid hindra straffbestämmelser

ån de, som innehållas i allmänna strafflagen, icke synas erforderliga,

torde enligt de i förslaget följda grunder nämnda syftemål lämpligen

vinnas genom att brotten i fråga tilläggas i uppräkningen i 107 §

1 inom.»

108 §.

Justitierådet Lindbäck:

jFörsta momentet synes böra utgå, enär detsamma, med hänsikt till

stadgandet i 33 § 1 inom. af förslaget lärer vara öfverflödigt samt dess

upptagande i strafflagen för krigsmakten tillika skulle kunna gifva anledning

till den oriktiga uppfattning, att jämväl i andra fall än i föregående

§§ af 8 kap. omförmälas, stöld, snatteri, rån, försök därtill eller inbrott,

då dessa brott föröfvades af sådana, hvilka lyda under sagda lag, vore inbegripna

under stadgandet i 18 § första punkten af föreslagna lagen om

ändring i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar m. in. och således

borde hänföras till brott, som skulle åtalas vid krigsdomstol.»

in §.

Justitieråden Grefberg och Lindbäck:

»Det straff, som enligt förevarande § skall drabba den, som i disciplinmål

emot bättre vetande uppsåtligen belägger oskyldig person med

straff, är i vissa afseenden betydligt hårdare, än motsvarande straff enligt

25 kap. allmänna strafflagen för domare, som fällt till straff den han

visste vara oskyldig, i ty att enligt förslaget befälhafvare, som belägger

den han vet vara oskyldig med vaktarrest i minst tio dagar, skall, om

den oskyldige undergår straffet, dömas till straffarbete från och med 6

månader till och med två år, under det att domare i krigsdomstol skall,

jämlikt 25 kap. 2 § allmänna strafflagen, för enahanda förbrytelse dömas

till fängelse i högst 6 månader eller böter. Skäl synas sålunda föreligga

att i vissa fall sänka straffskalan och dessa fall angå äfven angifvare,

hvarom här är fråga. Då man tager hänsyn till de betydliga nedsättningarna

i . straffsatserna, som i förslaget eljest i flera hänseenden vidtagits,

inå nämligen särskildt framhållas, att straffen beträffande angifvare, näppeligen

stå i rimligt förhållande till brotten. Angifvelse skall nämligen, äfven

om den icke föranleder straff för den angifne, för officer eller underofficer

medföra afsättning och ovärdighet att i rikets tjänst vidare nyttjas och,

om också däremot icke är något att erinra, synas dock de stränga straffen

i öfrigt i fråga om såväl officerare och underofficerare som manskap på

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

det sätt böra mildras, att de bringas mera till öfverensstämmelse med

allmänna strafflagens stadganden och att sålunda angifvelse till befälhafvare

likställes med åtal vid domstol och med angifvelse, som åstadkommer

dylikt åtal.»

112 §.

Justitieråden G ref berg, Lindbäck, och Herslow:

»Enär de om utöfvande af bestraffningsrätt gifna stadganden utan

tvifvel icke kunna i alla hänseenden vara så klara och fullständiga, att

möjligheten att i god tro obehörigen utöfva denna rätt är utesluten, torde

sådan ändring i förslaget vidtagas, att disciplinstraff må kunna ådömas

icke allenast då ingen eller ringa skada af förbrytelsen skedde utan äfven,

då omständigheterna eljest äro synnerligen mildrande.»

113 §.

Justitieråden G ref berg, Lindbäck och Herslow
»Enär

tvång, hvarom här är fråga, exempelvis kan bestå däri, att

underlydande på förmans befallning uträttar något ärende eller eljest till

dennes enskilda nytta ombestyr något arbete åt obetydlig beskaffenhet, är

det i 1 mom. stadgade ovillkorliga straffet, afsättning för officer eller

underofficer och straffarbete i högst två år för manskap, uppenbarligen

för strängt, och bör förty ett lindrigare straff inrymmas i förslaget för att

under berörda förhållanden komma till användning.»

114 §.

Justitierådet Trygger:

»Det kan ifrågasättas, om ej orden såvida brottet ej medför straff

efter 136 §’ borde af redaktionella skäl utgå. Jämför lydelsen af 5 §.»

121 §•

Justitieråden Grefberg och Lindbäck:

»Då till krigsmaktens polisväsende hörande personer hänföras till

krigsmän, allenast då de tjänstgöra vid mobiliserad afdelning, bör till

förevarande § göras ett tillägg, hvarigenom stadgandet blifver tillämpligt

äfven eljest, när någon skall af sådan person afföras i arrest eller häkte

eller inställas till förhör.»

s. 247 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67. 247

127 §.

J ustitierådet Trygg er:

»De i § förekommande orden ''hvad beträffande rikets försvar jämlikt

meddelad föreskrift bör hållas hemligt’ synas ej tillräckligt tydligt angifva

förutsättningen för tillämpligheten af de däri gjorda straffbestämmelserna.

Ett förtydligande är därför af behofvet påkalladt.»

J u stitierådet Gr ef ber g:

»Uppenbarandet af vissa förhållanden till fienden rörande krigsmakten

och rikets försvarsverk in. in. eller af underhandlingar, rådslag och beslut

i ärende, därå rikets säkerhet eller rätt till främmande makt ligger, är

belagdt med straff i 8 kap. 9, 18 och 19 §§ allmänna strafflagen och

beträffande krigsmän, så vidt gärningen föröfvas under krig eller eljest

under tid, då krigsmakten är mobiliserad, i förslagets 133 §, motsvarande

40 § i gällande strafflag för krigsmakten. För tillämpning af de strängare

straffen i dessa paragrafer torde afses, att den brottsliga handlingen företagits

i förrädisk afsikt. Förevarande §, hvarmed enligt motiven afses att

stadga straff för olofligt uppenbarande af sådana till rikets försvar hörande

anordningar, om Indika någon på grund af sin tjänsteställning eller

eljest erhållit kunskap och Indika jämlikt meddelad föreskrift böra hållas

hemliga, skall komplettera berörda lagrum i allmänna strafflagen och 133

§ i förslaget, i den män förbrytelser af nämnda slag icke falla under

dessa stadganden utan nu bestraffas efter 25 kap. 16 och 17 §§ allmänna

strafflagen samt 143 och 144 §§ i strafflagen för krigsmakten. För tilllämpligheten

af föreslagna stadgandet synes sålunda förutsättas, att Konungen

jämlikt 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen i statsrådet fattat

beslut, att berörda anordningar, Indika röra mobiliseringsplaner, planer för

härens och flottans sammandragning eller samverkan samt beskrifningar

öfver rikets fästningsverk och minförsvar in. m., skola hållas hemliga.

På grund af sådant beslut måste vederbörande anses skyldiga att vid afgifvande

af sina rapporter, skrivelser och promemorior eller i öfrigt lämnade

meddelanden rörande dessa ämnen pröfva, huruvida någon upplysning

bör hållas hemlig och, om så befinnes, vidtaga de åtgärder, som i ty fall

blifvit anbefallda, vid äfventyr att eljest göra sig förfallna till straff.

Har sålunda en handling af den, som upprättat densamma, förklarats

hemlig, torde af Konungens beslut jämväl följa, att det är en hvar, som

därmed å tjänstens vägnar tager befattning, förbjudet att genom afskrift,

kopia eller utdrag offentliggöra innehållet däraf utan tillstånd af Konungen,

som ensam torde äga ingå i bedömande, huruvida handlingen rätteligen

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 61.

bör hemlighållas. Bryter någon häremot synes tjänstefel föreligga och i

det fall, att hvad som uppenbarats bort enligt Konungens beslut hållas

hemligt, föreslagna stadgandet blifva tillämpligt å tjänstefelet. Straffet,

som, i fall förbrytelsen begås genom tryck, är fängelse eller i ringare fall

böter, är enligt förslaget, så vidt förbrytelsen ej skett af obetänksamhet

eller för egen vinning, straffarbete från och med två till och med

sex år eller, om uppenbarandet skett för främmande makt, från och med

fyra till och med tio år och kan, då omständigheterna äro synnerligen

mildrande, nedsättas till sex månaders straffarbete eller fängelse. Detta

straff öfverstiger sålunda betydligt straffet för enahanda förbrytelser i

tryckt skrift och jämväl det straff, som stadgats för tjänstefel i allmänhet

i 143 och 144 ''§§ i nu gällande strafflag för krigsmakten. Redan till

följd af denna jämförelse kan ifrågasättas, att straffskalan mildras eller

att'' åtminstone minimistraffet sänkes, men ett kraftigare skid för sådan

åtgärd synes förefinnas därutinnan, att hvad som obehörigen uppenbarats

kan vara af så underordnad vikt, att skada näppeligen är att befara, såsom

t. ex. då det angår någon oväsentlig brist i en till försvarsverket hörande

ledning för belysning eller telefonering och dylikt. Då någon i krigstid

eller när rikets krigsmakt är mobiliserad för främmande makt uppenbarar

sådant, som enligt hvad i 127 § sägs bör hållas hemligt, kan enligt 177

§, äfven i det fall att förbrytelsen skett af obetänksamhet, lindrigare straff

än straffarbete i åtta år ej följa å förbrytelsen, hvilket straff under vissa

förhållanden, såsom då hvad som uppenbarats varit oväsentligt eller af

förbrytelsen uppkommit ringa eller ingen fara, är föga rimligt.»

Justitieråden Claeson, Lindbäck och Herslow:

»Med hänsyn till de bestämmelser, som meddelats rörande s. k.

hemliga handlingar, synas tvenne uppfattningar möjliga beträffande denna

§, den ena att för §:ns tillämplighet allenast förutsättes, att fråga är om

en sådan handling, som af vederbörlig myndighet blifvit försedd med påskriften

»hemlig», oafsedt om nämnda åtgärd varit berättigad eller icke,

och den andra, att härjämte förutsättes, att handlingen verkligen tillhör

någon af de kategorier, som upptagits i den hemliga förteckning å handlingar

af beskaffenhet att höra hemlighållas, hvilken med kungl. cirkuläret

den 14 juli 1899 öfverlämnats till vederbörande. Kommitténs motiv

lämna icke något svar på frågan, hvilkendera af dessa uppfattningar är

den riktiga; men med fästadt afseende å det jämförelsevis stränga straff,

som i §:n innehålles, torde få antagas, att den senare tolkningen är den

af kommittén åsyftade. Ett åsidosättande af påskriften »hemlig» innefattar

visserligen äfven i det förra fallet ett straffbart förfarande, men straffet

s. 249 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

249

torde i tv fall böra bestämmas enligt 130 §. För att emellertid förekomma,

att äfven i ett dylikt fall 127 § skulle kunna tillämpas, synes

erforderligt, att uttrycket »jämlikt meddelad föreskrift» utbytes mot något

uttryck, hvarigenom tydligen må framstå, att här endast är fråga om

olofligt uppenbarande af sådan handling, som i öfverensstämmelse

med tryckfrihetsförordningens föreskrifter och därå grundade bestämmelser

förklarats vara hemlig.»

Justitieråden Grefberg, Claeson, Lindbäck och Hersloiv:

»I fråga om denna § har kommittén med rätta påpekat att, för att

den däri intagna bestämmelse skall medföra åsyftad verkan, tydligen erfordras,

att äfven den, som upphört att lyda under strafflagen för krigsmakten

och därefter uppenbarar sådant, hvarom han under sin tjänstgöring

vid krigsmakten erhållit kunskap, men som enligt meddelad föreskrift

bör hållas hemligt, därför varder underkastad ansvar. De bestämmelser,

som härom kunna erfordras, har emellertid kommittén ansett böra hafva

sin plats icke i strafflagen för krigsmakten utan i den allmänna strafflagen.

Påtagligen bör dock straffet blifva detsamma, vare sig det olofliga uppenbarandet

sker, medan gärningsmannen tillhör krigsmakten, eller först efter

det hans tjänstgöring därvid upphört. Vid sådant förhållande synes därför

något hinder icke böra möta att äfven i det senare fallet bestämma straffet

erdigt strafflagen för krigsmakten. I öfverensstämmelse med motsvarande

stadgande (69 §) i den nya norska militärstrafflagen, synes följaktligen

tillämpligheten af denna § böra utvidgas, så att densamma må komma

att omfatta äfven nu ifrågavarande fall, i hvilken händelse erforderligt

tillägg härom bör göras i 2 kap.»

128 §.

Högsta domstolen:

»Då meningen torde vara, att det i §:n omförmälda förbud skall

vara utfärdadt af Konungen (jämför 3 § 10 mom. tryckfrihetsförordningen),

är ett förtydligande af §:n i denna riktning erforderligt.»

134 §.

Justitierådet Herslow:

»En utländsk militärperson, som tillhör krigförande fientlig afdelning

samt utan förklädnad och utan att begagna sig af falsk förevändning intränger

på svenska krigsmaktens operationsområde för att inhämta uppBih.

till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 50 Höft. 32

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 67.

lysningar angående dennas företag, lärer rimligen icke kunna anses såsom

spion, äfven om han på annat sätt, såsom väl ligger i sakens natur, söker

1 möjligaste mån förhemliga sitt förehafvande. Då andra momentet i denna §,

enligt sin ordalydelse, kan gifva anledning till en motsatt uppfattning,

torde samma moment erfordra en något förändrad redaktion.»

148 §.

Justitieråden Trygger, Claeson, Lindbäck och Herslow:

»2 mom. bör utgå, enär ifrågavarande rymning svårligen lär kunna

anses såsom ett brott. Klart är emellertid, att, oberoende af särskilt

stadgande, rymd krigsfånge, som ertappas, kan underkastas de strängare

åtgärder för hans kvarhållande, som på grund af rymningen befinnas

erforderliga.

Justitierådet Grejberg:

»Motivet till bestraffning af krigsfånge, som under de i 2 mom.

angifna förhållanden söker rymma, men ertappas, är enligt hvad kommittén

anfört, att straffet skall betaga honom lusten att förnya ett dylikt försök.

Något annat motiv torde ock svårligen kunna uppvisas, enär gärningen i

och för sig icke innebär någon brottslighet utan är en naturlig följd af

en otillräcklig bevakning, hvaraf fången bör hafva både rätt och plikt att

begagna sig. Då vid sådant förhållande det synes föga billigt att för

ifrågavarande försök stadga något som helst straff, samt det af kommittén

föreslagna straffet näppeligen kan medföra åsyftad verkan, hemställes, att

2 mom. måtte uteslutas.»

154 §.

Justitierådet Lindbäck:

»Af den i 153 § föreslagna likställighet mellan krigsmän och vid

krigsmakten anställda civila ämbets- eller tjänstemän torde följa, att bestämmelserna

i förevarande 154 § böra vinna tillämpning jämväl å bemälde

ämbets- och tjänstemän vare sig de sinsemellan eller i förening

med krigsmän träffa öfverenskommelse att rymma.»

157 §.

Justitierådet Gr ef berg:

»Enär här afsedda bestämmelser i 5 kap. synas blifva tillämpliga å

värnpliktig, som, tillhörande första uppbådet, underlåtit att ställa sig ve
-

s. 251 Kontrollera mot PDF

251

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.

derbörlig inkallelse till efterrättelse, torde stadgandet gifvas den lydelse

att för ifrågavarande straffs tillämplighet förutsattes, att sådan kallelse

ej ägt ruin.»

160 §.

Justitierådet Trygger:

»Det har sannolikt berott uteslutande på en felaktig redigering af

förevarande §, att af ickekrigsman begånget våld eller annan misshandel,

hvarom talas i 85 §, alltid — således äfven i det fall, hvarom med afseende

å krigsman stadgas i 81 § — träffas af den strängare ansvarsbestämmelsen i

160 §, därest brottet skett under de i sistnämnda § nämnda omständigheter.

»

Justitieråden Grefberg, Claeson, Lindbäck och Herslow:

»Uppenbarligen afser hänvisningen till 85 § endast, att, ifall någon,

som utan att vara krigsman lyder under denna lag, begår våld eller misshandel

å sådan krigsman, som öfver honom har befälsrätt, i eller för den

våldfördes ämbete eller tjänst, förevarande § skall tillämpas. Då emellertid

85 § jämväl handlar om våld, som icke skett i eller för ämbetet eller

tjänsten, samt enligt hänvisningen således äfven brott af sistnämnda slag

skulle bestraffas efter förevarande §, bör ändring härutinnan vidtagas.»

167 §.

Justitieråden Trygger, Claeson, Lindbäck och Herslow:

»Formuleringen af 1 mom. angifver icke med tillräcklig tydlighet

(jämför §§ 106 och 166), att meningen är, att mom. skall tillämpas, såväl

när det tillgripnas värde icke går öfver femton kronor som när detta

är fallet.

I 2 inom. synes jämväl försök till rån böra upptagas, så att någon

tvekan ej uppstår om att äfven rånförsök afses (jämför 107 §).»

Justitierådet Lindbäck:

»Härjämte anser jag att, lör ernående af ökad tydlighet, i andra

momentet bör utsättas det lagrum i allmänna strafflagen, 21 kap. 2 § 3

punkten, efter hvilket den brottslige skall straffas.»

Justitierådet Grefberg:

»För straffbarheten efter denna §, hvilken likasom 166 § är tilllämplig

å eu hvar, oberoende af nationaliteten, då tillgreppet sker inom

område, som omförmäles i 8 §, förutsattes, att den, från hvilken tillgreppet

föröfva», skall af sår eller sjukdom vara urståndsatt att sin egendom värja.

Fnär förslagets hufvudsakliga syfte är att städja rofferier och plundringar

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.

af sådana nidingar, Indika, enligt hvad erfarenheten visat, i afsikt att begå

dylika brott hålla sig i grannskapet af de krigförande, synes själfva Ullgreppet,

eller rånet i och för sig böra beläggas med straff, som här föreslagits,

samt brottslingen således hemfalla under denna § utan hänsyn till

frågan, huruvida den sårade eller sjuke är oförmögen att skydda sin egendom.

För denna ändring af förslaget talar äfven den omständigheten, att

hinder i allmänhet kan möta för utredning af denna fråga, samt att det

eljest i vissa fall beror på sådan utredning, om brottet skall höra under

krigsdomstol eller allmän domstol.

Den förordade ändringen leder, om den godkännes, till någon jämkning

af 2 inom., och bör, till undanrödjande åt all tvekan om straffen, de

i 21 kap. 2 § allmänna strafflagen bestämda straff här utsättas, hvarjämte

i detta mom. i hvarje fall bör stadgas straff för försök till rån.»

168 §.

Justitieråden Trygger och Claeson:

»En jämförelse med 164 § synes visa nödvändigheten af att i förevarande

§ uttryckligen uttala, att förutsättningen för dess tillämplighet är,

att gärningsmannen haft vetskap om, att egendomen tillhörde krigsmakten

eller eljest var för dess behof afsedd.»

justitieråden Gr ef berg, Lindbäck och Her slott’:

»Enär stöld af krigsförnödenheter bestraffas enligt 164 § allenast då

brottslingen vet, att egendomen är afsedd för krigsmaktens behof, och de

med afseende å verkan af rån och stöld enligt 170 § skärpta straffen för

dessa förbrytelser likaledes endast under nämnda förhållande äro tillämpliga,

bör jämväl tillämpningen af förevarande § vara beroende däraf, att

egendomen, den brottslige veterligen, är afsedd för krigsmaktens behof.»

§ 170.

Justitieråden Trygger och Claeson:

»Tager man i betraktande stadgandet i 102 § ''skedde det _

ställe, där sådan egendom veterligen förvarades, eller visste den brottslige

etc.’, måste det i förevarande § använda uttrycket ’den brottslige veterligen’

ge anledning till tvekan, om bär icke af ses en strängare fordran på

bevisning om den brottsliges vetskap än i förstnämnda §. De följande

orden i förevarande § ''och var det tillgripna af beskaffenhet att förbrytaren

bort kunna inse, att eu dylik verkan var af brottet att befara undanröja

icke denna tvekan, då de ju icke innebära fordran att förbry
-

s. 253 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ATåd. Proposition N:o 67.

253

taren verkligen insett denna verkan af brottet. Ett förtydligande af stadgandet

bör därför äga rum.»

178 §.

Justitieråden Claeson, Lindbäck och Herslow:

»Hvad som i 1 mom. belägges med straff är, att någon, utan att

vara därtill af vederbörande befälhafvare beordrad, företager sig att taga

krigsbyte. Denna mening synes tydligare framstå, om uttrycket ''egenmäktigt’

utbytes mot ''obehörigen’.»

Justitierådet Gr ef ber g:

»Af 2 mom. i denna § samt 179 och 180 §§ framgår, att 1 mom.

är tillämpligt allenast då afsikt att för egen eller annans räkning undanhålla

bytet icke förefinnes, och att endast viss egendom är föremål för

krigsbyte under villkor tillika, att denna egendom ej tages från invånare

i fientligt land,, hvilken ej tillhör krigförande fientlig afdelning, men när

det egenmäktiga förfarandet, som här afses, skall anses vara för handen

torde något tydligare, än nu är fallet, kunna uttryckas. Ett antagande

att stadgandet hvilar på den förutsättningen, att det icke under något

förhållande är tillåtet att utan särskildt tillstånd taga krigsbyte, skulle leda

därtill, att den, som deltager i drabbning, icke eljest äger att under drabbningen

från fienden taga vapen, ammunition, häst och dylik för krigsändamål

användbar egendom. Så är uppenbarligen ej förslagets mening

utan fast hellre, att den, som annorledes, än nu är nämndt, tager krigsbyte

obehörigen (iller utan särskildt lof, skall bestraffas på sätt föreslagits.»

Justitierådet Lindbäck:

»Då det väl under alla förhållanden torde vara olofligt att, i afsikt

att sig eller annan det tillägna, undanhålla något af taget krigsbyte, synes

ordet ''olofligen'' i 2 mom. böra utgå.»

179 §.

•1 ustitieräden Claeson, Lindbäck och Herslow:

»På grund af 8 §:ns innehåll skall en hvar eljest icke under strafflagen

för krigsmakten lydande person, som å valplatsen stjäl från någon,

som tillhör svenska krigsmakten eller därmed förbunden krigsmakt och i

kriget stupat eller är af sår eller sjukdom urståndsatt att sin egendom

värja, åtalas härför vid krigsdomstol och dömas efter krigslag. Enligt

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67.

denna § gäller detsamma, då tillgrepp å valplatsen sker från fiende, som

i drabbningen stupat eller af sår eller sjukdom är urståndsatt att sig försvara,

för så vidt nämligen den brottslige på grund af 6 § lyder under

strafflagen för krigsmakten. Det torde emellertid innebära en väsentlig

oegentlighet, att civila marodörer skulle vara underkastade krigslag endast

i den mån de förbryta sig mot stupad, sårad eller sjuk, tillhörande den

svenska krigsmakten eller därmed förbunden krigsmakt. De skäl, som

tala för att sådana marodörer i detta fall straffas enligt krigslag, synas

äga lika giltighet, om brottet föröfvas mot stupad, sårad eller sjuk fiende.

179 § afser endast sådan egendom, som ej må göras till krigsbyte. 1

fråga om civila marodörer är tydligen ingen anledning att göra åtskillnad

emellan sådan egendom och egendom af annat slag. Med anledning

häraf torde dels 8 § kompletteras sålunda, att beträffande tillgrepp af

hvarje slags egendom från någon, som stupat eller af sår eller sjukdom

är urståndsatt att försvara sig, strafflagen för krigsmakten blifver tillämplig

å den, som icke enligt 6 § lyder under1 denna lag, dels ock i förslaget

införas å honom tillämpliga straffbestämmelser för sagda brott i öfverensstämmelse

med hvad i 179 § 2:dra och 3:dje styckena är beträffande

där afsedd särskild egendom för hvarje fall stadgadt.»

180 §.

-Justitieråden Grefbenj, Claeson, Lindbäck och Hers!otc:

»Det torde böra tagas under öfvervägande, huruvida icke, efter föredömet

af flera utländska militära strafflagar, i denna § lämpligen borde

upptagas en föreskrift af innehåll, att såsom plundring icke skall anses,

om med vederbörande befälhafvares tillstånd tages för truppen nödigt behof

af lifsmedel, läkemedel, klädespersedlar, foder, dragare eller fordon.»

185 §.

Justitieråd et Lindbäck:

»Beträffande punkt 13 kan anmärkas, att, då 100 § gäller icke allenast

egendom, som tillhör krigsmakten, utan äfven egendom, som eljest

är afsedd för dess behof, detta förhållande bör mera tydligt angifvas.

Om den vid 178 § 1 mom. gjorda hemställan rörande utbytande af

ordet ''egenmäktigt’ mot ''obehörigen’ vinner beaktande, erfordras något

förändrad affattning af punkt 23.»

s. 255 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 67.

255

188 §.

Justitierådct Grefberg:

»Då präst enligt förslaget lyder under strafflagen för krigsmakten,

allenast under det lian är tjänstgöringsskyldig vid mobiliserad afdelning,

kan anmälan, hvarom nu är fråga, endast förekomma, då präst, som är

sålunda tjänstgöringsskyldig,’begår förseelse. Motsvarande stadgande i nu

gällande strafflag för krigsmakten har däremot en långt större räckvidd.

Han är nämligen under fredstid äfven underkastad straff efter berörda lag,

och till följd däraf kan hans undantagsställning bättre förklaras. Den

mJ ndighet, till hvilken anmälan skall ske, synes vara vederbörande domkapitel

eller, när afdelningen är i fält, ett särskildt fältkonsistorium, hvilken

myndighet, i händelse brottet icke är af den beskaffenhet, att domkapitlet

skall där öfver döma enligt lagen om straff för ämbetsbrott af präst

den 8 mars 1889, har att förfara efter strafflagen för krigsmakten. Något

bestämdt fall, då förseelse, hvarom nu är fråga, är belagd med straff såväl

i lagen den 8 mars 1889 som i förslaget kan bär ej angifvas. Anmälningsskyldigheten

har visserligen föga praktisk betydelse i det afseendet, att

den antagligen sällan kan förekomma, men i händelse anmälan sker, leder

den därtill, att den prästerliga myndigheten skall handskas med krigslagarna

och pröfva hvad näpst, som för krigstuktens upprätthållande bör

tilldelas prästen. Enär eu sådan pröfningsrätt ej lämpligen bör tillkomma

denna myndighet samt något talande skäl icke föreligger för att fritaga

präst från befälhafvare^ bestraffningsrätt, hemställes, att förevarande^

måtte ändras därhän, att bestraffningsrätt icke tillkommer befälhafvare^

så vidt förseelsen faller under domkapitlets domsrätt enligt lagen den 8

mars 1889. & °

Af förslagets lydelse följer, att befälhafvare!! har att ingå i pröfning,

om prästs förseelse emot strafflagen för krigsmakten skall ådraga honom

disciplinstraff och, där så finnes, göra anmälan hos den prästerliga myndigheten.

I annat fall åligger det befälhafvare!! att förfara enligt föreslagna

204 § och det beror sålunda på hans pröfning, huruvida målet

skall öfverlämnas till den prästerliga myndigheten eller krigsdomstol. Om

målet hänskjutes till förstnämnda myndighet, lär denna icke vara bunden

af befälhafvarens pröfning utan skäll, därest brottet befinnes icke kunna

försonas med disciplinstraff, antingen ådöma det strängare straffet eller

i sm ordning öfverlämna målet till krigsdomstol. Stadgandet kali sålunda

leda till förvecklingar och i denna omständighet ligger äfven anledning

att ändra detsamma. to

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

Justitierådet Her slott):

»Med anledning af hvad jag vid 6 § anmärkt mot den militära

strafflagens tillämplighet å präst i vissa fall, hemställes, att nu ifrågavavarande

§ måtte uteslutas ur förslaget.»

202 §.

Högsta domstolen: #

»Då strafflagen för krigsmakten uppenbarligen lika litet kan beröfva

Konungen en bestraffningsrätt i disciplinmål, hvilken tillkommer honom

enligt regeringsformen, som gifva ökad helgd åt den rätt, Konungen i

nämnda hänseende grundlagsenligt äger, saknas skäl för att i lagen upptaga

det i förevarande § gifria stadgandet.»

204 §.

Justitieråden Grof ber g, Claeson och Herslow:

»Orden ''efter hållet''förhör’ torde böra utgå. Visserligen skall enligt

föregående § dylikt förhör i regeln hållas, men då det icke synes

osannolikt att i vissa fall till följd af tillfälliga omständigheter dylikt förhör

omöjligen kan äga rum — den tilltalade kan t. ex. af någon anledning

ej ''inställas till förhöret — bör väl denna omständighet icke utgöra

ett ^absolut hinder för befälhafvaren att hänskjuta målet till omedelbar

behandling af krigsrätt.»

207 §.

Justitierådet Trygger: ,

»Med ''slutligt utslag’ torde här förstås ''laga kraftvunnet utslag.

Då emellertid terminologien i lagen om ändring i vissa delar af rättegångsbalken

den 14 juni 1901 år en annan, bör man här uttryckligen ut

säga hvad för slags utslag som verkligen afses.»

Justitieråden Grejberg, Claeson, Lindbäck och Herslow:

»Visserligen borde det vara klart, att i det i 3 mom. af denna §

omförmälda fall befälhafvare, som ålägger disciplinstraff, bör härom underrätta

den domstol, inför hvilken den häktade står tilltalad, hvarigenom

domstolen, i händelse den tilltalade sakfälles för det brott, hvarför han

häktats, är i tillfälle att omedelbart i det slutliga utslaget meddela erforderlig

föreskrift om straffsammanläggning. Uttrycklig föreskrift om skyl
-

s. 257 Kontrollera mot PDF

257

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 67.

dighet för befälhafvare!! att i sagda fall underrätta domstolen om det

ålagda disciplinstraffet synes dock icke böra saknas.»

208 §.

Högsta domstolen:

. . öfverensstämmelse med hvad i förslaget till lag angående ändring

i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar in. m., § 39, stadgats för

krigsrätt, torde det böra föreskrifvas, att befälhafvare, som i disciplinmål

ålagt. straff, skall i sammanhang med beslutet därom meddela den straffskyldige

underrättelse om hvad han har att iakttaga i händelse han icke

åtnöjes med beslutet.»

209 §.

Högsta domstolen:

»I likhet med hvad som skett i 27 kap. 1 § rättegångsbalken, synes

det lämpligt att här uttala, att, då klaganden vill begagna sig af rätten

att inlämna sina besvär till vederbörande befälhafvare, detta inlämnande

bör ske före besvärstidens utgång.

Därest anmärkningen vid 202 § iakttages, böra orden i 5 mom.

därest icke beslutet tillkommit i den ordning, som i 202 § afses’ utgå.»

210 §.

Justitieråd^ Trygg er och Lindbäck:

»Orden ''mindre förseelser och fel mot militär tukt och ordning

hvilka icke finnas påkalla ansvar efter denna lag’ angifva icke med klarhet!

huruvida det fordras att förseelsen dock skulle kunnat straffas enligt

strafflagen för krigsmakten eller om den rent af ej får falla under någon

däri intagen bestämmelse eller om tillrättavisning kan användas såväl i

ena fallet som i det andra.»

Förslag till lag om införande af den nya strafflagen för krigsmakten samt

hvad i afseende därå iakttagas skall.

2 §•

Högsta domstolen:

»Att uppräkna de särskilda §§ i disciplinstadgan, som skulle genom

en nya lagen upphäfvas, är icke blott obehöfligt i betraktande af bestämBih.

till Rilcsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 50 Höft. 33

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

melsen i sista mom. af förevarande § utan jämväl olämpligt, då den nya

lagens antagande synes böra medföra, att Konungen utfärdar en ny disciplinstadga,

omfattande såväl de bestämmelser i den nuvarande stadgan,

hvilka anses böra bibehållas, som äfven de ytterligare bestämmelser, hvilka

kunna anses erforderliga.»

4 §•

Justitierådet Lindbäck:

»Därest någon före nya lagens trädande i kraft begått sadant snatteri,

som omtalas i 105 § 1 mom. af förslaget till strafflag för krigsmakten,

utan att dock medan den äldre lagen var gällande straffet blitvit

bestämdt genom laga kraftvunnet utslag, samt brottet finnes kunna försonas

med böter, uppstår frågan, huruvida ansvaret skall utgöra böter

eller disciplinstraff, hvithet enligt berörda 1 mom. i 105 § skall för snatteri

af ifrågavarande slag träda i stället för bötesstraff. Det riktiga svaret pa

denna fråga beror däraf, hvilkendera af straffarterna böter eller disciplinstraff

är lindrigast. Då någon föreskrift härom ej finnes vare sig i gällande

strafflag för krigsmakten eller i den föreslagna, synes det blifva

nödvändigt att, i händelse 105 § 1 mom., såvidt därigenom föreslagits

ådömande af disciplinstraff i stället för böter, godkännes, gorå ett tillägg

till förevarande §, som angåfve, hvilkendera af dessa straffarter skall

komma till användning i nu omförmälda fall. _

Ett annat till denna § hörande spörsmål, hvars riktiga afgörande

understundom torde blifva förenadt med ej ringa svårighet, är, huruvida

i vissa fall disciplinstraff, stadgade i äldre lag, skola anses vara svårare

eller lindrigare än disciplinstraff, som enligt nya lagen skulle kunna

åläggas. Det synes vara eu brist i förslaget, att detsamma icke ånger

några allmänna grunder, som i berörda hänseenden kunde tjäna till

ledning.»

7 §•

Justitieråden Trygg er och Gr ef ber g:

»För såvidt meningen är, att, när sträng arrest vid den nya torseelsens

begående delvis verkställts, endast i det fall att hvad af strå et

återstår öfverskjuter 6 dagar den öfverskjutande arresttiden vid samman

lägomin^en skall anses såsom vaktarrest utan skärpning, eller, om återstoden

af straffet är förenad med skärpning genom mistning af sängkläder,

såsom vaktarrest med skärpning genom liårdt nattläger, synes detta höra

till undvikande af missförstånd tydligt utsägas i §.n.»

s. 259 Kontrollera mot PDF

259

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

9 §•

Justitieråden Trygger, Claeson och Herslow:

»Ett tillägg, sådant som det i kungl. förordningen om nya strafflagens

införande § 13 förekommande: ''dock så att den, som efter äldre

lag är till frihet från åtal berättigad, njuter den frihet till godo, ändå att

brottet efter nya lagen åtalas kunde’, synes böra göras i förevarande §.»

Justitierådet Gr ef ber g:

»Enligt föreslagna stadgandet skall angående tid för åtal å brott,

som begåtts, innan nya lagen blifver gällande, afseende göras å det straff,

hvarmed brottet i nya lagen belägges. Enär denna regel strider emot den

härutinnan gällande allmänna rättsgrundsatsen, att preskriptionstid skall

räknas efter ny lag allenast om brottslingen därigenom tidigare åtnjuter

befrielse från åtal än enligt äldre lag, bör förslaget härutinnan rättas och

till innehållet bringas i öfverensstämmelse med 13 § i kungl. förordningen

om nya strafflagens införande in. in. den 16 februari 1864.

Hvad åter angår bestämmelsen därom, att i fråga om tid för verkställande

af utslag eller beslut, hvarigenom straff blifvit ådömdt, afseende

skall göras å det straff, hvarmed brottet i nya lagen belägges, hvilken

bestämmelse återfinnes i nyssberörda §, så kan därmed ej åsyftas annat,

än att den i 5 kap. 17 § allmänna strafflagen stadgade preskription af

ådömdt straff äfven skall tillämpas, då straff, som i samma § omförmäles

eller däremot svarar, ådömts efter äldre lag. Denna tolkning öfverensstämmer

väl icke med ordalydelsen, men måste antagas hafva åsyftats, i

ty att eljest vore ju meningen den, att, då fråga om preskription föreligger,

den äldre domen skall lämnas å sido och afseende göras endast å

det straff, hvarmed brottet i allmänna strafflagen belägges, men ett sådant

förfarande förutsätter ny undersökning om brottets beskaffenhet och alla

regler för en sådan rubbning af laga kraftvunnen dom saknas, då icke

fråga är om resning. Först genom allmänna strafflagen infördes preskription

af ådömdt straff och till följd däraf erfordrades ett stadgande, som

innebar, att denna preskription skulle äfven gälla straff, ådömdt enligt

äldre lag, och sålunda tillämpas, när detta straff ej var svårare än straffarbete

i två år eller därmed jämförligt straff och i fråga om tjänstebrott

utgjorde böter, men sedan den på detta sätt bestämda preskriptionstiden

af tio år för verkställighet af äldre domar, vare sig de gifvits efter allmän

eller annan lag, numera sedan lång tid tillbaka förflutit, synes mig

stadgandet hafva förlorat all betydelse och följaktligen böra här uteslutas.

»

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

Justitierådet Lindbäck:

»I fråga om åtal för brott, som här afses, torde annat stadgande

icke vara erforderligt, än att den, som efter äldre lag är till frihet från

åtal berättigad, njuter denna frihet till godo, ändå att brottet efter nya

lagen kunde åtalas.

Hvad angår frågan om tiden, inom hvilken verkställighet bör följa

å utslag eller beslut, hvarigenom straff ålagts för brottslig gärning, föröfvad

innan nya lagen blef gällande, torde lagen härutinnan kunna inskränka

sig till att angifva, att de i 5 kap. 17 och 18 §§ allmänna strafflagen

gifna regler rörande preskription af domar i brottmål skola äga

motsvarande tillämpning beträffande utslag eller beslut, som ofvan omförmälas.

»

10 §.

Justitieråden Trygger och Lindbäck:

»Stadgande synes jämväl böra gifvas i fråga om verkställighet af

tillrättavisning, som eldigt nu gällande strafflag för krigsmakten meddelats

men ej kommit till fullbordan, då den nya lagen träder i kraft.»

Justitieråden Claeson och fferslow:

»För såvidt en enligt nu gällande strafflag för krigsmakten ålagd

tillrättavisning börjat verkställas, men ej hunnit fullbordas, då den nya

lagen träder i kraft, torde verkställigheten böra fortsättas i enlighet med

föreskrifterna i äldre lag i analogi med hvad som beträffande disciplinstraff

finnes stadgadt i 5 §. Ett tillägg till denna §, innefattande uttrycklig

föreskrift härom, synes behöflig!, enär åtskilliga slag af tillrättavisningar

enligt nuvarande lag icke upptagits i förslaget.»

Förslag till lag angående ändring i vissa delar af förordningen om krigsdomstoiar

och rättegången därstädes (ten 11 juni 1868.

Justitieråden Trygger och Claeson:

»Onekligt torde vara, att frågan om ny strafflag för krigsmakten på

det närmaste står i samband med frågan om krigsdomstolarnas organisation

och rättegången vid desamma. Man lär ock utan öfverdrift kunna säga,

att de båda stora intressen — försvaret å ena sidan, den medborgerliga

säkerheten å den andra — som vid en reform af den militära straff- och

processordningen otvifvelaktigt komma att i många fall anses strida mot

hvarandra, bäst tillgodoses, om den militära domstolsorganisationen och

s. 261 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67. 261

processen underkastas statsmakternas afgörande samtidigt med den militära

strafflagen.

Då härtill kommer, att antagandet af förslaget till ny strafflag för

krigsmakten icke kan anses särskild! brådskande, utan förslaget fast hellre

skulle vinna på att få tillgodonjuta frukterna af den för närvarande så

aktuella diskussionen af straffrättsliga spörsmål öfver hufvud taget, anse

vi oss böra hemställa, att frågan om krigsdomstolarnas organisation och

rättegången vid desamma underkastas en fullständig och uttömmande förberedande

_ behandling för att därefter i samband med förslag till ny strafflag

för krigsmakten framläggas för riksdagen.»

Justitierådet Trygger:

»Därest nu gjorda erinran emellertid icke anses förtjänt af beaktande,

lämnas förslaget utan annan anmärkning än att i 69 § 2 mom. utländsk

man, hvilken vid krig mellan främmande makter, därunder Sverige är

neutralt, här i riket internerats, synes böra likställas med krigsfånge.»

Justitierådet Herslow:

»ömkligt hade visserligen varit, att den af kommittén upptagna

frågan om den militära domstolsorganisationen och processordningen gjorts

till föremål för fullständig och definitiv behandling i sammanhang med

förslaget om ny strafflag för krigsmakten; men den omständigheten, att

så icke skett, synes mig icke utgöra något tvingande skäl till undanskjutande

för en obestämd framtid af de nu ifrågasatta reformförslagen.»

. 18 §.

Justitierådet Gr ef ber g:

»Under mom. 1 innefattas alla brott i ämbete eller tjänst vid krigsmakten

af dem, som lyda under strafflagen för krigsmakten eller eljest

äro underkastade straff efter samma lag, under villkor att brotten i lagen

oinförmälas såsom straffbara på sätt i momentet angifves. Då emellertid

alla i ämbete eller tjänst vid krigsmakten begångna brott af dessa personer

skola^ höra under krigsdomstol oberoende däraf, huruvida de i lagen

upptagits såsom straffbara eller icke, har mom. 2 varit erforderligt. Räckvidden

af detta mom. är dock vida större, i ty att här inbegripes äfven

fel och förbrytelser i ämbete eller tjänst vid krigsmakten af dem, som enligt

6 § icke skola bestraffas efter ifrågavarande lag i annat fall, än då

den brottslige är tjänstgöringsskyldig vid mobiliserad afdelning. Formuleringen,

att brottet ej upptages såsom straffbart i strafflagen för krigsmakten,

är i sistnämnda hänseende ej i och för sig tydlig och kan gifva

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj:ts A7åd. Proposition N:o 67.

anledning till tvekan om hvad i 2 mom. härutinnan rätteligen afses. I

fråga om sistnämnda ämbets- och tjänstemän skall nämligen stadgandet

innebära, att förbrytelser af dem icke upptagas i andra eller tredje delen

af lagen såsom straffbara, och i andra fall att förbrytelserna ej alls i

nämnda delar af lagen omförmälas såsom straffbara. Hvad i förslaget afses

torde exempelvis vinnas genom att mom. 2 erhåller följande förändrade

lydelse: ''åtal för fel och förbrytelser i ämbete eller tjänst vid krigsmakten,

jämväl i de fall, då den brottslige ej lyder under strafflagen för krigsmakten

eller brottet däri icke omförmäles såsom straffbart’.

Då alla ämbets- och tjänstefel äro belagda med straff i 1 och 2

inom., torde 3 mom. affattas så, att det endast kan afse andra brott. 3

mom. skulle, hvad angår besättningen å fartyg, som befinner sig å sjötåg,

endast vara tillämpligt i krigstid. Om däremot i fredstid någon af besättningen

å fartyg på sjötåg begår brott, som icke enligt 1 inom. tillhör

krigsdomstols upptagande, skulle åtal härför anhängiggöras vid allmän

domstol. Detta synes dock olämpligt, om fartyget befinner sig på sjötåg

utom riket och, då äfven på enkelt fartyg krigsdomstol kan sättas, synes

därför ett tillägg böra göras till ifrågavarande moment, hvarigenom detsamma,

i öfverensstämmelse med nuvarande 18 § 1 g, erhåller tillämplighet,

äfven då brottet föröfvas på sjötåg i fredstid utom riket.

Det torde ej vara tvifvel underkastadt, att äfven i de fall, som icke

omförmälas i 86 § af förslaget till strafflag för krigsmakten, krigsdomstol

är bättre lämpad än allmän domstol att upptaga envigesbrott emellan de

personer, som lyda under strafflagen för krigsmakten, och till följd, häraf

hemställes, att * dessa brott, på sätt krigshofrätten och en ledamot i kommittén

förordat, fortfarande förklaras höra under krigsdomstol.

1 4 mom. torde vidtagas någon jämkning af redaktionen, hvarigenom

tydligt utmärkes, att bestämmelsen om krigsfånge, som begår brott utom

riket, är tillämplig fastän han ej står under militärbevakning.»

Justitierådet Lindbäck:

»På sätt redan blifvit inom högsta domstolen anmärkt återgifver

mom. 2 icke tydligt den därmed åsyftade mening, och synes denna brist

blifva undanröjd, därest momentet erhölle den af justitierådet Grefberg

föreslagna lydelse.

Jämväl i öfrigt är jag ense med bemälde justitieråd.»

Justitierådet Claeson ansåg i likhet med justitierådet Grefberg, att

mål angående de i nuvarande 18 § mom. e) omförmälda envigesbrott borde

fortfarande höra till krigsdomstol.

s. 263 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

263

Justitierådet Herslow förenade sig med justitierådet Grefberg därom

att, hvad anginge besättning å fartyg, som befunne sig på sjötåg utom

riket, krigsrätt borde äga behörighet att upptaga åtal mot den, som tillhörde

sådan besättning, äfven då sjötåget ägde rum i fredstid.

19

Justitieråden Grefberg och Lindbäck:

»Enär fall, då krigsrätt på grund af särskild författning icke är behörig

att rannsaka och döma i visst mål, hvarom 18 § handlar, endast kan

förekomma i redan gällande författning, torde förslaget något jämkas och

bestämmelsen härom lämpligen upptagas i ett särskildt moment. Uttrycket

''gripes eller finnes’ i mom. 2 torde utbytas emot ’ anträffas’.»

60 och 61 §§.

Justitieråden Grefberg, Claeson, Lindbäck och Herslow:

»Enligt ordalydelsen af dessa paragrafer skall brott, hvarom här är

fråga, vara lagligen styrkt, innan häktning får äga rum. Uppenbarligen

är dock meningen den, att åtgärden må vidtagas, då någon misstänkes att

hafva begått brottet och misstanken är grundad på sannolika skäl, hvadan

i lagen bör stadgas hvad sålunda afsetts.

Godkännes anmärkningen under 50 § i förslaget till strafflag för

krigsmakten, synes häktning för rymningsbrott, som omförmäles i 61 §, alltid

kunna följa.»

Justitierådet Lindbäck:

»Den i 61 § gifna bestämmelse om häktning torde, med hänsyn till

innehållet af 57 och 153 §§ i förslaget till strafflag för krigsmakten, böra

göras tillämplig äfven på ämbets- och tjänstemän, hvarom i samma §§

förmäles och emot hvilka föreligger på sannolika skäl grundad misstanke,

att de begått rymningsbrott.»

69

Justitieråden Grefberg, Claeson, Lindbäck och Herslow biträdde den

af justitierådet Trygger gjorda anmärkning mot 2 mom. af denna §.

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

Förslag till lag angående ändring af 1 § i förordningen angående verkställighet

i vissa fall af straif, ådömdt genom icke laga kraftägande

utslag, den BO maj 1873.

Justitieråd en Trygg er, Claeson och Herslow:

»Förslaget lämnas utan annan anmärkning än att 4 § synes böra

förtydligas med anledning äf den ändring, som 1 § undergått.»

Justitieråden Gr ef ber g och Lindbäck:

»I fall vaktarrest med skärpning går i verkställighet, oaktadt åklagaren

eller målsäganden besvärat sig, och straffet på dessa besvär ändras

till fängelse eller straffarbete, erfordras för afräkning från sistnämnda

straff af det redan verkställda arreststraffet en regel, som, på sätt förut i

andra hänseenden framhållits, bestämmer förhållandet emellan fängelse samt

vaktarrest med skärpning genom hårdt nattläger enbart och i förening

med mörkt enrum. I saknad af en regel härom kan föreslagna ändringen

af ifrågavarande förordning ej vinna tillämpning beträffande vaktarrest

med skärpning, och härigenom skulle, då sådant straff föreligger, förslagets

ändamål, nämligen att bereda utväg för den till arrest dömde, som hålles

häktad, att icke behöfva i häktet afvakta den tid, då domen vinner laga

kraft, väsentligen förfelas.

I likhet med hvad redan blifvit anmärkt anse vi, att 4 § af ifrågavarande

lag bör förtydligas med anledning af förevarande förslag.»

Förslag till lag angående ändring af 10 § i värnpliktslagen den 14 juni 1901.

J ustitieråd et Gr ef ber g:

»Såsom hufvudsakligaste skäl för att öfverföra värnpliktig, som straffats

på sätt och under sådana omständigheter, som i mom. 3 omförmälas,

till särskild afdelning af krigsmakten för att där fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet,

har i motiven anförts, att öfrige värnpliktige därigenom befriades

från det i disciplinärt hänseende demoraliserande inflytande, som

det dagliga umgänget i och utom tjänsten med förbrytaren vore ägnadt

att utöfva. Det kan ju icke förnekas, att hvad sålunda anförts har samma

giltighet i fråga om sådan värnpliktig, som förut tillhört det fast anställda

manskapet, men på grund af enahanda bestraffningar blifvit skild från

s. 265 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

265

denna sin anställning vid krigsmakten. Då något skäl, hvarför en dylik

värnpliktig skall förflyttas till omförmälda afdelning, allenast i fall han

begår ytterligare brott, icke framhållits, hemställer jag, att han skall dit

öfverföras, då han skiljes från sin fasta anställning.»

Ur protokollet

Erik Öländer.

Bih. till Piksd. Prat. 1908.

1 Sami. 1 Afd. 50 Häft.

34

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 28 februari 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm.

Justitieråden: Billing,

Ramstedt.

Efter gemensam beredning med cheferna för landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen

anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet

Albert Petersson i underdånighet högsta domstolens genom utdrag ur protokollet

öfver justitiedepartementsärenden den 7 december 1906 inhämtade

utlåtande öfver

dels det af särskilda kommitterade upprättade, sedermera inom

justitiedepartementet i vissa delar omarbetade förslag till

strafflag för krigsmakten samt de inom departementet utarbetade

förslag till

lag om införande af den nya strafflagen för krigsmakten samt hvad

i afseende därå iakttagas skall, och

lag angående ändring i vissa delar af förordningen om krig sdomstolar

och rättegången därstädes den 11 juni 1868,

dels ock de af samma kommitterade afgifna förslag till

s. 267 Kontrollera mot PDF

267

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

lag angående ändring af 1 § i förordningen angående verkställighet

i vissa fall af straff, ådömdt genom icke laga kraft ägande utslag, den

30 maj 1873, samt

lag angående ändring af 10 § i värnpliktslagen den 14 juni 1901,

hvilka samtliga förslag bifogats ofvannämnda protokoll.

Efter redogörelse för utlåtandets innehåll yttrade föredraganden:

»De anmärkningar, som mot de remitterade förslagen inom högsta

domstolen sålunda framställts, afse, där de ej äro af enbart redaktionell

natur, i allmänhet endast detaljbestämmelser, som ansetts böi''a i vissa

hänseenden ändras eller fullständigas. Med föranledande af dessa anmärkningar,

i den mån desamma synts vara af beskaffenhet att höra iakttagas,

har jag låtit förslagen undergå en öfverarbetning, för hvars hufvudsakTiga

afvikelser från de remitterade förslagen jag nu går att redogöra.

Hvad först angår förslaget till ny strafflag för krigsmakten, har i 1

§ 6:o) till förekommande af en sådan tillämpning af nämnda lagrum, att

lots, som under fredstid tillkallats för lotsning af något krigsmaktens fartyg,

skulle blifva ansedd som krigsman, uttrycket »då de äro i tjänstgöring

vid krigsmakten» utbytts mot »då de fullgöra dem åliggande tjänstgöringsskyldighet

vid krigsmakten». Med användande af sistnämnda uttryckssätt

torde någon tvekan icke böra föreligga, att annan tjänstgöring

här icke afses än den, som omförmäles i förordningen den 29 november

1901 angående personalens vid lots- och fyrinrättningarna tiänstgöring-sskyldighet

vid flottan. J 6 ö

I sammanhang härmed har motsvarande ändring vidtagits iämväl i

1 § 7:o). 6 J

Det har inom högsta domstolen ifrågasatts, om ej till krigsmän

borde hänföras jämväl vid flottan anställda civila ämbets- och tjänstemän,

när de tjänstgöra ombord å krigsmaktens fartyg. Särskildt bär det framhållits

såsom egendomligt, att såsom krigsman ej anses å fartyg tjänstgörande

mariningenjör, trots det att han har befäl öfver fartygets maskinpersonal,

hvilken, äfven da den blott är förhyrd, hänföres till krigsmän.

I afseende å denna anmärkning må framhållas, att flottans tekniska

befälspersonal ursprungligen tillhörde flottans militära kårer. Vid mariningenjöistatens

bildande ar 1867 erhöll emellertid, enligt hemställan af

förvaltningen för sjöärendena, den till nämnda stat hörande personal

civil organisation. Att man sålunda frångick den militära formen synes

dock icke hafva skett därför, att densamma visat sig olämplig för tjänstens

utöfvande, utan endast för att härigenom undgå de olägenheter, som vid

en fåtalig militär kår uppstå på grund af trög befordran. Vid den år 1905

verkställda ombildningen af mariningenjörstaten till en mariningenjörkår bi
-

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Kungl. Majts Nåd. Proposition N:o 67.

behölls den civila organisationen, oaktadt tillkallade sakkunnige i sitt den 10

augusti 1904 afgifna betänkande uttalat sig för återinförande af den militära

formen icke blott vid mariningenjörpersonalens tjänstgöring ombord å fartyg

utan jämväl i öfrigt. Härvid är dock att märka, att de sakkunnige förordat

ifrågavarande personals hänförande till krigsmän endast under förutsättning,

att därmed inträdande ständigt förmansskap icke skulle afse all flottans

personal utan endast den tekniska delen af densamma, liksom, å andra

sidan, sjöofficerarna enligt sakkunniges åsikt icke borde komma att utöfva

ständigt förmansskap öfver ingenjör af lägre grad. Ett ständigt förmansskap

mellan officerskårens och mariningenjörkårens olika grader, som

innebure, att en officer af högre grad städse vore förman för en ingenjör

af lägre grad och tvärtom, skulle nämligen kunna medföra afsevärda

olägenheter. Så t. ex. skulle ombord å fartyg, hvarest vore kommenderad

en ingenjör med kaptens grad, men en löjtnant tillfälligt skötte sekondens

tjänst, bemälde löjtnant äga befälsrätt öfver ingenjören, oaktadt den senare

vore löjtnantens ständige förman.

Då hvad de sakkunnige sålunda anfört beträffande det ständiga förmansskapet

synes äga lika giltighet ifråga om ställningen såsom öfverordnad

på grund af högre tjänstegrad, torde man följaktligen kunna påstå,

att de sakkunniges förslag i själfva verket innebar ett bibehållande af

mariningenjörkårens civilmilitära ställning utom beträffande kårens medlemmar

inbördes samt i fråga om kårens förhållande till flottans öfriga

tekniska personal såsom masldnister, eldare m. fl. En dylik dubbelställning

är emellertid i nuvarande lag okänd och synes af praktiska skäl

mindre lämplig. Då härtill kommer, att, enligt hvad de sakkunnige själfva

vitsordat, saknaden af ställningen såsom krigsman och det därmed följande

ständiga förmansskapet öfver underlydande personal hittills icke,

såvidt de sakkunnige hade sig bekant, vid något särskild! tillfälle vållat

direkt olägenhet, torde tillräcklig anledning saknas att, om också endast

beträffande tjänstgöringen ombord å fartyg, för närvarande vidtaga någon

förändring i mariningenjörkårens ställning uti ifrågavarande hänseende.

Än mindre synes någon dylik förändring vara af omständigheterna påkallad

i fråga om öfriga vid flottan anställda civila ämbete- och tjänstemän.

Sedan numera flottan och kustartilleriet sammanfattats under den

gemensamma benämningen marinen och kustartilleriet sålunda icke vidare

kan sägas tillhöra flottan, har en häremot svarande jämkning af ordalagen

i 2 § blifvit erforderlig.

Med anledning af den anmärkning, som framställts mot den föreslagna

lydelsen af det i 6 § 6:o) införda stadgandet om i militärhäkte insatta eller å militärsjukhus

intagna personers lydnadsplikt under ifrågavarande lag, har åt

s. 269 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

269

nämnda stadgande gifvits en sådan affattning, att däraf tydligen må framgå, att

samma stadgande endast gäller personer, som vid insättandet i häktet eller

intagandet å sjukhuset lyda under lagen. Härigenom torde äfven klarare

framstå, att den fortsatta lydnadsplikten har enahanda omfattning som

förut, så att t. ex. en värnpliktig under dylika förhållanden, äfven sedan

han upphört att vara krigsman, fortfarande är i sådan egenskap underkastad

straff efter omförmälda lag. Med den förändrade affattning, som

stadgandet i fråga skulle erhålla, torde emellertid icke 6 utan 12 § vara

den lämpligaste platsen för detsamma, i följd hvaraf stadgandet öfverflyttats

till sistberörda §.

På de af en ledamot i högsta domstolen anförda skäl synas vid

krigsmakten anställda präster, frånsedt det fall, som afses i 8 §, lämpligen

kunna undantagas från lydnadsplikt under strafflagen för krigsmakten,

äfven om de äro tjänstgöringsskyldiga vid mobiliserad afdelning. Då

under dylik förutsättning det i 6 § 6:o) föreslagna stadgandet, att under

lagen lyder enhvar, som är tjänstgöringsskyldig vid mobiliserad afdelning,

ändå att han eljest icke skulle lyda under lagen, ej vidare torde vara

af någon praktisk betydelse, har nämnda stadgande helt och hållet uteslutits,

samt momentet i fråga sålunda inskränkts till en föreskrift, att

under lagen lyder i öfrigt enhvar, som med behörigt tillstånd åtföljer

krigsmaktens fartyg på sjötåg eller mobiliserad afdelning af krigsmakten.

Af de sålunda använda ordalag torde, särskildt vid jämförelse med

1 § 6:o), framgå, att lots, som under fredstid tillkallats för lotsning af

krigsmaktens fartyg, lika litet som tull-, karantäns- eller andra tjänstemän,

hvilka under längre eller kortare tid måste för sin tjänst vistas ombord,

är att hänföra under 6 § 6:o). Att han under dylika förhållanden

icke heller kan på grund af 7 § blifva underkastad straff efter strafflagen

för krigsmakten, torde vara uppenbart.

Mot sista stycket i 6 § har anmärkts, bland annat, att detsamma

hänvisar endast till 2 inom., men att hänvisning lämpligen borde ske

äfven till 3 mom. Med hänsyn till affattningen af sistberörda moment

synes emellertid af formella skäl hinder möta för en dylik hänvisning.

Vill man i sak tillgodose anmärkningens innehåll, torde sålunda enda utvägen

vara att göra erforderligt tillägg till 3 mom. I afseende härå tilllåter

jag mig emellertid erinra, att kommittéförslaget i detta mom. äfven

omnämnde reserv vid krigsmakten, men att bestämmelsen härom vid den

föregående omarbetningen i justitiedepartementet uteslöts, då de civilmilitära

beställningar, hvartill enligt gällande bestämmelser utnämning sker i

reserven, samtliga synas vara att anse som tjänstemän. Något skäl att

frångå den sålunda uttalade uppfattningen synes mig icke föreligga, och

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

har jag styrkts härutinnan genom inhämtade upplysningar från militära

myndigheter, som likaledes funnit det föreslagna tillägget öfverflödigt.

Med anledning af den anmärkning, som framställts mot det i 8 § använda

uttrycket »fästning, som förklarats i belägringstillstånd», har nämnda

uttryck ersatts med »mobiliserad fästning», hvarmed, såsom vid jämförelse

med 4 § framgår, bör förstås fästning, som för annat ändamål än öfning

ställes eller är ställd på krigsfot. I sak motsvarar ju detta hvad med

uttrycket »belägringstillstånd» här åsyftats. Genom den föreslagna förändringen

vinnes fördelen af öfverensstämmelse med lagens terminologi i

öfrigt och undvikas de olägenheter, som äro förenade därmed, att uttrycket

»belägringstillstånd» i olika reglementen har olika betydelse. I

sammanhang härmed har 1 mom. i förevarande § i den af flertalet ledamöter

i högsta domstolen angifna riktning förtydligats, så att någon tvekan

icke vidare må kunna förekomma, att annat utländskt område här ej

åsyftas, än sådant, som är af krigsmakten ockuperade

I fråga om vissa af de i denna § afsedda handlingar har af några

ledamöter i högsta domstolen påpekats, att rättsstridigheten af samma

handlingar är beroende af, att den handlande icke såsom undersåte i den

stat, som för krig med Sverige, eller eljest på grund af befattning i denna

stat innehar en sådan ställning, att hans handling från folkrättslig synpunkt

är att anse såsom berättigad. Att, såsom dessa ledamöter i sammanhang

härmed hemställt, ändra paragrafens affattning, så att däraf uttryckligen

må framgå, att tillämpligheten af den i paragrafen gifna regel är

begränsad af gällande folkrättsliga bestämmelser, synes dock icke vara erforderligt,

då en sådan begränsning, äfven utan särskild föreskrift, torde

vara själfklar. Jag erinrar härvid, att i 8 kap. allmänna strafflagen icke

finnes någon föreskrift, motsvarande den nu ifrågasatta.

Den anordning af disciplinstraffen, som innehålles i det remitterade

förslaget, har, såvidt angår hufvudgrunderna, af högsta domstolens flertal

lämnats utan anmärkning, och af de anmärkningar härutinnan, som af två

af de i granskningen deltagande ledamöterna i domstolen framställts, har

jag ej funnit anledning föreslå någon afvikelse från hvad förslaget i denna

del innehåller. De ändringar, som med anledning af gjorda anmärkningar

nu verkställts med afseende å ifrågavarande bestämmelser, afse endast

mindre väsentliga detaljer. I 23 § har sålunda tillagts en föreskrift, att

arrest utan bevakning kan förenas med förbud att emottaga besök. Visserligen

må, såsom jag vid förslagets remitterande framhållit, dylikt förbud

icke lämpligen kunna meddelas, när arrest utan bevakning undergås å

kasernrum. Den oegentlighet, som bibehållandet af ifrågavarande i nu

gällande strafflag för krigsmakten förekommande anordning ur likställig
-

s. 271 Kontrollera mot PDF

271

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

hetens synpunkt otvifvelaktigt innebär, torde dock måhända höra tillmätas

mindre betydelse än den praktiska olägenheten af att ett arreststraff, som

verkställes i eget rum eller tält, ofta nog skulle väsentligen förlora i effektivitet,

om den arresterade under alla förhållanden vore oförhindrad att

emottaga besök under strafftiden. I sammanhang med denna ändring har

61 § undergått däremot svarande jämkning.

24 § 2 mom. har förtydligats därutinnan, att det ovillkorliga förbudet

att deltaga i tjänstgöring för den, som ålagts vaktarrest med skärpning

genom . mörkt enrum, uttryckligen förklarats gälla endast så länge

sagda skärpning varar.

Den i sista stycket af 24 § förekommande bestämmelsen, att om

den, som undergår vaktarrest, tillhör manskapet, han ej må bekomma

annan kost, än manskapet vanligen bestås, har på det inom högsta domstolen

anförda skäl uteslutits och ersatts med en föreskrift, att den, som

undergår vaktarrest, ej må bereda sig eller emottaga bättre underhåll eller

större bekvämlighet, än som är förenligt med måttlighet och enkelhet.

Då straffet för rån aldrig kan understiga straffarbete, har, på sätt

två ledamöter af högsta domstolen hemställt, nämnda brott uteslutits ur

uppräkningen i 30 § 1 mom.

Att det i 30 § 3 mom. förekommande uttrycket »befälsställning» är

liktydigt med innehafvande af sådan tjänstegrad, som enligt gällande bestämmelser

räknas till befäl eller underbefäl, synes, vid jämförelse särskildt

med 31, 33 och 97 §§, icke böra vara tvifvel underkastadt. En omskrifning

af detta uttryck, för att därifrån direkt undantaga det i förevarande

afseende praktiskt oväsentliga fall, då menig utöfvar tillfällig befälsrätt

öfver andra menige — en omskrifning, som af lätt insedda skäl alltid

måste blifva mer eller mindre tyngande — torde därför icke kunna anses

vara af verkligt behof påkallad. En annan sak är, att, såsom jag tidigare

framhållit, för åstadkommande af en likformig tillämplighet af stadgandet

i fråga förutsättes, att i afseende å betydelsen af uttrycken befäl och

underbefäl arméns samt marinens härutinnan för närvarande sins emellan

skiljaktiga tjänstereglementen bringas i nödig öfverensstämmelse med

hvarandra.

Jag är ense med de ledamöter af högsta domstolen, som framhållit,

att det uppenbarligen icke bör ifrågakomma, att den tid, som för krigsman

åtgått för verkställande af straffarbete eller fängelsestraff, eller under

hvilken han varit rymd, skall tillgodoräknas honom såsom tjänstetid.

Likaledes är jag ense med dessa ledamöter därutinnan, att jag anser olofligt

undanhållande böra uti ifrågavarande hänseende likställas med rymning,

därvid dock af praktiska skäl torde böra uppställas det villkor, att

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

det oloflig undanhållandet varat minst 24 timmar. Jag erinrar i detta

sammanhang, att 1907 års generalskommission i sitt den 21 december

samma år afgifna betänkande, hvad värnpliktige angår, föreslagit ett tilltaga-

i dylik riktning till det stadgande i detta afseende, som innehålles

i 27 § 3 mom. i nuvarande värnpliktslag. Hvad åter angår den lämpligaste

platsen för ifrågavarande bestämmelser, ansluter jag mig till den

uppfattning härutinnan, som af krigslagstiftningskommittén utan meningsskiljaktighet

uttalats, och finner jag sålunda, ej anledning biträda den af

ifrågavarande ledamöter i högsta domstolen gjorda hemställan, att de i 26

och°65 §§ nu gällande strafflag för krigsmakten och 27 § 3 mom. i värnpliktslagen

upptagna stadgande!! måtte återgifvas i den nya lagen.

På sätt i högsta domstolen påpekats, torde affattningen af 4 kap.

12 § allmänna strafflagen icke medgifva en sådan tolkning, att på grund

af den i 33 § 1 mom. denna lag förekommande hänvisning afräkning af

häktningstid kan äga rum, jämväl då befälhafvare ålagt disciplinstraff.

Då emellertid möjlighet att verkställa dylik afräkning äfven i sådant fall

torde böra förefinnas, har till sistnämnda moment fogats ett tillägg af

innehåll, att hvad i allmän lag finnes stadgadt om tillgodoräknande af

häktningstid, skall äga motsvarande tillämpning i disciplinmål.

38 § har till innehållets förtydligande omredigerats i den riktning,

som af två ledamöter i högsta domstolen angifvits.

Till undvikande af den missuppfattning af det i 40 § 2 mom. meddelade

stadgande, som, på sätt af högsta domstolen påpekats, torde kunna

uppkomma genom det däri använda uttrycket »utan tillämpning af hvad

i 1 mom. är sagd!», har nämnda uttryck, som för innehållet af momentet

icke är af någon väsentlig betydelse, fått utgå. I sammanhang härmed

har, i enlighet med hvad af en ledamot i högsta domstolen ifrågasatts, i

nämnda moment uttrycklig hänvisning ansetts böra göras jämväl till .36 §.

De af högsta domstolen i fråga om 41 och 43 §§ gjorda erinringar

hafva vid öfverarbetningen iakttagits.

Med anledning af den anmärkning, som mot 50 § 1 mom. framställts,

att det däri för officer eller underofficer stadgade straffet för rymning

eller afsättning, särskildt i jämförelse med de i 2 mom. för enahanda

förbrytelse af manskap föreslagna straff, synes allt för lindrigt, har straffet

i 1 mom. höjts till afsättning samt fängelse. I anslutning härtill har för

det fall, som afses i 51 § 1 mom. 2:dra punkten, minimitiden för fängelsestraffet

föreslagits till 6 månader. Då det, på sätt af högsta domstolen

påpekats, tydligen är beroende på ett förbiseende, att den i lista punkten

samma moment stadgade strängare straffskalan icke begränsats att gälla

allenast anstiftare, har erforderlig rättelse härutinnan vidtagits.

s. 273 Kontrollera mot PDF

273

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

De i 52 § inskjutna orden »utan att äga laga förfall» hafva på de

åt högsta domstolen anförda skäl ansetts böra åter utgå. Att emellertid

denna uteslutning är af enbart formell natur, framgår af hvad i högsta

domstolen anförts.

Då med 56 § ingalunda kan hafva afsetts att stadga något förbud

för krigsman, som gjorts till krigsfånge i en mot riket krigförande stat,

att emottaga frihet på villkor att icke vidare under kriget bära vapen

mot denna stat, utan frigifning på dylikt villkor torde böra anses såsom

laga förfall för underlåtenhet att åter anmäla sig till tjänstgöring vid

krigsmakten, synes följaktligen någon tillämpning af 56 §'' å dylik frigifven

ej böra kunna ifrågakomma. Till undvikande af hvarje tvifvel härutinnan

har emellertid genom inskjutandet af ordet »förfallolöst» framför

»underlåter» utryckligen betonats, att för paragrafens tillämplighet förutsättes

frånvaron af laga förfall.

Särskild t med hänsyn till att vid krigsmakten anställd präst, enligt

hvad nu föreslagits, icke skulle lyda under strafflagen för krigsmakten,

ens .då han är tjänstgöringsskyldig vid mobiliserad afdelning, har ett förtydligande

af 57 § befunnits erforderligt, så att någon tvekan icke må

kunna råda, att här endast är fråga om sådan gärningsman, som enligt 6

§ lyder under strafflagen för krigsmakten. I sammanhang härmed har

paragrafen i fråga, delvis omredigerats i syfte att det klarare må framstå,

att hänvisningen till de förut i detta kapitel meddelade bestämmelser om

krigsman gäller sådan, då han är tjänstgöringsskyldig vid mobiliserad afdelning.

Med anledning af högsta domstolens anmärkning, att bestämmelserna

i 58 och 59 §§ synas böra tillämpas jämväl å sådan gärningsman, som

omtalas i 57 §, har till sistnämnda § fogats ett tillägg, hvarigenom hvad

i förstberörda båda §§ stadgats om krigsman förklarats skola äga motsvarande

tillämpning, ifall brott, som i nämnda §§ sägs, begås af någon,

hvarom i 57 . § förmäles. I följd af ifrågavarande tillägg till den ^nuvarande

57 § har det ur formell synpunkt ansetts lämpligast att nedflytta

samma § efter de nuvarande 58 och 59 §§.

På grund af högsta domstolens hemställan har hvad i 60 § staddas

om krigsmän utsträckts att gälla äfven beträffande i 62 § omförmälda

personer, dock. under enahanda fortsättning, som gäller för tillämpligheten

af nämnda §. i öfrigt, eller att förbrytelsen sker efter vederbörlig inkallelse

till tjänstgöring vid krigsmakten.

I afseende å 72 § har af högsta domstolen anmärkts, att tillfyllestgörande

skäl saknas för att straffmaximum för brott af där afsedda

beskaffenhet, då omständigheterna äro synnerligen försvårande, skulle

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sand. 1 Afd. 50 Häft. 35

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

utgöra straffarbete i två år, medan 10 ka]). 14 § allmänna strafflagen

för motsvarande fall möjliggör ådömande af dylikt straff i fyra år.

Härvid har af högsta domstolen särskild! framhållits, att förevarande

§ saknar motsvarighet i krigsartiklar na och sålunda är afsedd att komma

till användning jämväl under krig och därmed likställd! förhållande.

Denna anmärkning har ansetts böra föranleda därtill, att i 12 kap. efter

158 § inskjutits en ny § af innehåll, att för brott, som i 72 § sägs, ma,

där omständigheterna äro synnerligen försvårande, straffet höjas till straffarbete

i högst fyra år. Denna bestämmelse skulle sålunda blifva tillämplig

i fråga om här afsedda brott, da de föröfvas i krigstid eller eljest

under tid, då rikets krigsmakt är mobiliserad.

Ett förtydligande af de i 76 § 2 mom. förekommande uttrycken

»samlad trupp» och »del af besättning» i den af tre ledamöter i högsta

domstolen angifna riktning torde knappast kunna lämpligen åstadkommas

annorledes än genom utsättande af något visst minimiantal af närvarande,

för att det i momentet stadgade strängare straffmåttet skulle vara tillämpligt.

En dylik begränsning måste dock blifva helt och hållet godtycklig.

Det har därför synts lämpligare att, med bibehållande af uttrycket »samlad

trupp» i den betydelse, som i kommittémotiven angifvits, ersätta uttrycket

»i närvaro af‘dess besättning eller del af densamma» med »i närvaro

af någon bland besättningen».

Med anledning af den ovisshet, som i praxis yppats, huruvida förolämpning,

som sker i skrift, är hänförlig under 90 § i nu gällande strafflag

för krigsmakten eller icke, och då, på sätt vid granskningen i högsta

domstolen framhållits, det svårligen torde kunna anföras något skal, hvarför

ifrågavarande slags förolämpning, blott emedan den skett i skrift,

skulle undandragas strafflagen för krigsmakten och underkastas den allmänna

strafflagen, har den däremot svarande 82 § i förevarande förslag

erhållit en ändrad redaktion, hvarigenom jämväl förolämpande yttranden

1 skrift uttryckligen hänförts under paragrafens straffbestämmelser. 1

sammanhang härmed har motsvarande ändring vidtagits i 91 §.

1 enlighet med högsta domstolens hemställan har innehållet i 90 g

2 inom. ändrats till en föreskrift, att officer eller underofficer, som för

brott, hvarom sägs i denna §, undergått fängelsestraff och inom fem åi

efter straffets fullbordande ånyo gör sig skyldig till sådant brott, skall,

ändå att brottet i fråga ej anses böra medföra straff svårare än fängelse, tilllika

dömas till afsättning. Visserligen må detta, särskildt i förhållande

till det ursprungliga kommittéförslaget, innebära en väsentlig begränsning

af stadgandets räckvidd, men å andra sidan har därmed vunnits fördelen

af en objektiv norm för paragrafens tillämplighet i stället för det

s. 275 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

275

ursprungligen föreslagna villkoret, att den brottslige pröfvats hafva genom

sitt förfarande förspillt den aktning och tillit, som bör tillkomma hans

befälsställning. Att, såsom af en ledamot i högsta domstolen ifrågasatts,

upptaga en hänvisning till detta fall i BO § 1 mom. synes emellertid

knappast vara erforderligt.

På sätt högsta domstolen hemställt, har 93 § delvis omredigerats i

syfte, att ur paragrafens lydelse tydligt må framgå, att däri är fråga om

det fall, att den våldförde eller förolämpade ej är i förhållande till den

brottslige vare sig öfverordnad eller underordnad.

Andra punkten i 98 § 1 mom. har erhållit en delvis förändrad affattning

i syfte att momentet i fråga må komma att omfatta äfven det

fall, att bortledande af elektrisk ström i skadegörelseuppsåt sker från elektrisk

anläggning, som användes för krigsmaktens behof, utan att den dock

tillhör krigsmakten. Motsvarande omredigering har i sammanhang härmed

vidtagits i 103 §.

Med hänsyn till den anmärkning, som framställts mot förslaget att

låta snatteri i de i 102, 103 och 104 §§ omförmälda fall kunna umgällas

med disciplinstraff, har den i 105 § ifrågasatta bestämmelsen härom uteslutits.

I öfverensstämmelse härmed har motsvarande uteslutning skett i

107 § 2 mom.

I 1 mom. sistnämnda § har bland däld omförmälda brott upptagits

jämväl bedrägeri och annan oredlighet. Härigenom skulle, såsom lämpligen

synes böra vara förhållandet, krigsdomstol blifva behörigt forum för

åtal mot under strafflagen för krigsmakten lydande personer, hvilka beträffande

krigsmakten tillhörig eller för dess behof afsedd egendom göra

sig skyldiga till brott af nu ifrågavarande beskaffenhet, icke blott då

brottet föröfvas i fält eller under därmed jämförliga förhållanden (se 18 §

3:o förslaget till lag angående ändring i vissa delar af förordningen om

krigsdomstolar och rättegången därstädes den 11 juni 1868), utan jämväl

i öfrigt, så framt ej målet tillhör kammarrättens upptagande.

De vid granskningen i högsta domstolen i fråga om 112 och 113

§§ gjorda erinringar hafva ansetts böra iakttagas. I 112 § har sålunda

med det fall, att ingen eller ringa skada af förseelsen uppkommit, likställts

det fall, att omständigheterna eljest äro synnerligen mildrande. I

113 § 1 mom. har tillagts en föreskrift, att, om omständigheterna äro

synnerligen mildrande, den brottslige må dömas, om han är officer eller

underofficer, till mistning af ämbete eller tjänst på viss tid och, om han

hör till manskapet, till fängelse.

Med hänsyn till den likställighet, som i 88 och 89 §§ föreslagits

mellan skiltvakt eller krigsman, hörande till sådan vakt, patrull eller af
-

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

delning, som i nämnda §§ afses, å ena, samt till krigsmaktens polisväsende

hörande personer, å andra sidan, har i enlighet med hvad två ledamöter i

högsta domstolen hemställt, tillämpligheten af 121 § utvidgats till att omfatta

hvarje fall, då någon skall af person, hörande till krigsmaktens polisväsende,

afföras i arrest eller häkte eller inställas till förhör.

Mot det i 127 § 1 mom. förekommande uttrycket »hvad beträffande

rikets försvar jämlikt meddelad föreskrift bör hållas hemligt» har anmärkts,

att samma uttryck icke med tillräcklig tydlighet angifver förutsättningen

för, att de i paragrafen gifna straffbestämmelser skola vara tillämpliga.

I anledning af nämnda anmärkning har uttrycket i fråga ändrats till »hvad

beträffande rikets försvar bör på grund af Konungens beslut hållas hemligt».

Genom en dylik närmare anslutning till de i § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen

använda ordalag vinnes till en början full klarhet, att

för stadgandets tillämplighet förutsattes tillvaron af ett sådant af Konungen

fattadt beslut, hvarom i sistnämnda lagrum förmäles. Men med den sålunda

föreslagna formuleringen af 127 § torde äfven med erforderlig tydlighet

framgå, att sedan på grund af ett dylikt af Konungen meddeladt

beslut en handling af vederbörlig myndighet betecknats såsom hemlig, hvarje

olofligt uppenbarande af innehållet i samma handling är underkastadt straff

enligt förevarande paragraf, oafsedt om härvid myndighetens uppfattning

af handlingens innehåll varit riktig eller icke. Någon betänklighet att

tillämpa ifrågavarande paragraf äfven i det fall, att det olofliga uppenbarandet

afser en handling, som med en riktig tillämpning af Kungl. Maj:ts

beslut icke bort rubriceras såsom hemlig, synes desto mindre böra föreligga,

som brottet i dylikt fall torde i regel böra anses hafva begåtts under

synnerligen mildrande omständigheter, och straffskalan i hvarje händelse

är så vidsträckt, att då brottet skett af obetänksamhet och ej för egen

vinning, straffet kan stanna vid en dags arrest utan bevakning. Med obetänksamhet

i sistnämnda fall har emellertid ansetts böra likställas oförstånd,

så att den, som väl handlat efter öfvervägande, men på grund af en felaktig

tolkning af gällande bestämmelser angående hemliga handlingar, äfven

skulle kunna undslippa med disciplinstraff.

Vidare har, i enlighet med den af fyra ledamöter i högsta domstolen

gjorda hemställan, till förevarande § fogats ett nytt moment af innehåll,

att hvad i paragrafen förut stadgats skall äga tillämpning äfven å

den, som, efter det han upphört att lyda under strafflagen för krigsmakten,

olofligen uppenbarar innehållet i sådan hemlig handling, hvarom han under

sin föregående tjänstgöring vid krigsmakten erhållit kunskap. Då i

dylikt fall uppenbarandet sker för främmande makt under krigstid eller

eljest under tid, då krigsartiklarna äro tillämpliga, bör naturligtvis den

s. 277 Kontrollera mot PDF

277

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

brottslige drabbas af enahanda ansvar, som i 177 § stadgats beträffande

under strafflagen för krigsmakten lydande personer. Ett tilllägg i dylikt

syfte har därför gjorts till sistberörda §. Med anledning af de sålunda

till 1 -7 och 177 §§ gjorda tillägg erfordras tydligen, att ifrågavarande fall

upptagas i 2 kap. Detta har ansetts lämpligast ske genom ett tillägg till 7 §.

128 § har omredigerats i den af högsta domstolen angifna riktning,

hvarigenom vunnits närmare öfverensstämmelse med ordalagen i § 3 inom.

10 tryckfri hetsförord n ingen.

På det af högsta domstolen anförda skäl har det föreslagna 2 mom.

i 148 § uteslutits.

Det i 153 och 156 §§ förekommande uttrycket »fästning som förklarats

i belägringstillstånd» har ersatts med enbart »fästning». Af de i

5 § angifna förutsättningarna för krigsartiklarnas tillämplighet följer ju,

att hvarje fästning i dylikt fall måste vara mobiliserad.

Den af högsta domstolen påpekade felaktighet i afseende å redigeringen

af 160 § i det remitterade förslaget (161 § 1 mom. i nu föreliggande

förslag) har afhjälpts. 1 sammanhang härmed och i anledning af den inskjutna^

nya 159 § har förstnämnda § sammanslagits med den närmast

efterföljande till en §.

Med anledning af den vid 179 § gjorda anmärkning har till 166 §

fogats ett nytt moment af innehåll, att den i sistberörda § meddelade

straffbestämmelse skall vara tillämplig äfven å den, som utan att tillhöra

svenska krigsmakten eller därmed förbunden krigsmakt å valplatsen föröfvar

tillgrepp från någon, som tillhör krigförande fientlig afdelning och i

kriget stupat. Då 166 § tillhör de §§, som uppräknas i 8 §, blir sålunda

ifrågavarande bestämmelse utan vidare tillämplig å en hvar, som å krigsskådeplats

inom riket eller å ockuperadt utländskt område på angifvet sätt förbryter

sig, ändå att han icke enligt 6 § lyder under strafflagen för krigsmakten.

Motsvarande tillägg har likaledes gjorts till 167 § i fråga om där afsedda

brott, och gäller härom detsamma, som beträffande tillägget till 166 §

anförts. Förevarande kapitel har synts vara lämpligare plats för ifrågavarande

bestämmelser än det föreslagna 15 kapitlet. De i sistnämnda

kapitel behandlade brott äro sammanförda under rubriken olofligt krigsbyte

_ och missbruk af vapenmakten i krig, hvilken rubricering tydligen

angifver, att gärningsmannen förutsättes tillhöra krigsmakten. En civil

marodör, som föröfvar tillgrepp från stupad eller sårad fiende, synes däremot

böra straffas för tjufnadsbrott i likhet med den, som stjäl från stupad

eller sårad, tillhörande svenska krigsmakten eller därmed förbunden krigsmakt.

Valet af kapitel har betydelse, bland annat, med afseende å iteration

och ådömande af förlust af medborgerligt förtroende.

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No SI.

Formuleringen af 1 mom. i 167 § har, i enlighet med den därom

gjorda hemställan, ändrats så till vida, att däri uttryckligen angifvits,. att

straffbestämmelsen i fråga är tillämplig, äfven då värdet af det tillgripna

ej öfverstiger femton kronor. I 2 mom. samma § har för undanrödjande

af hvarje tvekan rörande bestämmelsens räckvidd upptagits jämväl försök

till rån.

I 168 § har såsom förutsättning för tillämpligheten af den däri

gifna straffbestämmelse tillagts, att den brottslige vet, att den rånade

egendomen tillhör krigsmakten eller är afsedd för dess behof. Nödvändigheten

af detta tillägg framgår, såsom påpekats, vid jämförelse med 164 och

170 §§.

Med anledning af hvad beträffande 180 § i högsta domstolen anförts,

har efter 1 inom. i samma § inskjuta ett nytt moment af innehåll,

att såsom plundring icke skall anses, om tillägnandet allenast omfattar

lifsmedel, läkemedel, klädespersedlar, bränsle, foder, dragare eller fordon

och icke öfverstiger det nödiga behofvet härutinnan. Nämnda moment

har affattats i hufvudsaklig öfverensstämmelse med en i den tyska militärstrafflagen

förekommande motsvarande bestämmelse.

Om vid krigsmakten anställd präst icke ens under tjänstgöring vid

mobiliserad afdelning ställes under krigslag, är tydligen 188 § icke vidare

behöflig. I sammanhang med denna §:s borttagande har till undvikande

af rubbning i paragrafföljden nästföregående § uppdelats i två §§.

I 191 § 2:o) har tillagts beväringsbefälhafvare vid flottans stationer,

indika befälhafvare jämväl ansetts böra äga oinskränkt bestraffningsrätt i

disciplinmål. Vidare har till vinnande af nödig öfverensstämmelse med

kungörelsen angående organisationen af marinstaben den 81 december 1901

i 3:o) samma § »chefen för flottans stab» ändrats till »chefen för marinstaben».

Slutligen har i 4:o) omförmälda § i anledning af nyligen vidtagen

ändring i reglementet för marinen efter »afdelningschef» inskjutits

»flottiljchef».

I enlighet med högsta domstolens enhälliga hemställan har 202 §

i det remitterade förslaget uteslutits. Häraf föranledes en jämkning af

paragrafnumren å efterföljande §§.

Orden »efter hållet förhör» i 204 (203) § hafva, i anledning af hvad

härom i högsta domstolen anmärkts, fått utgå. Enahanda uteslutning

har i sammanhang härmed företagits i 189 §. Att dessa uteslutningar

icke innebära någon ändring i afseende å befälhafvares skyldighet enligt

203 (202) § att hålla förhör, är uppenbart.

Jag är visserligen fullt ense med de ledamöter i högsta domstolen,

som framhållit, att den befälhafvare, som i det i 207 (206) § 3 mom. omförmålda

fåll ålägger disciplinstraff, bör vara skyldig att härom underrätta

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

den domstol, inför hvilken den häktade står tilltalad. Men äfven om uttrycklig

föreskrift om denna skyldighet anses erforderlig, torde strafflagen

för krigsmakten i alla händelser icke vara rätta platsen för en sådan föreskrift,

utan synes densamma i sådant fall snarare höra införas i vederbörligt

tjänstereglemente.

208 (207) och 209 (208) §§ hafva underkastats smärre jämkningar

i de af högsta domstolen påpekade afseenden.

Ufriga beträffande strafflagsförslaget vidtagna förändringar äro af

uteslutande redaktionell art och torde ej erfordra särskild! omnämnande.

Slutligen vill jag i afseende å de vid 69 och 72 §§ inom högsta

domstolen gjorda anmärkningar och erinringar framhålla, att jag fullkomligt

delar den inom domstolen uttalade uppfattning rörande nödvändigheten

af att lagstiftningsåtgärder snarast möjligt vidtagas till stäfjande af

den antimilitaristiska agitation, som i synnerhet genom spridande af tryckta

skrifter sker bland värnpliktige och öfrig! manskap vid krigsmakten. Till

denna fråga anhåller jag emellertid att få i annat sammanhang framdeles

återkomma, jämväl i deri mån en dylik lagstiftning tilläfventyrs kan komma

att beröra strafflagen för krigsmakten.

Ett antagande af ifrågavarande förslag föranleder, att lagen den 16

juni 1906 om förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa sammankomster

bör undergå en mindre jämkning. Äfven till denna fråga anhåller jag få

framdeles återkomma.

Beträffande förslaget till lag om införande af den nya strafflagen för

krigsmakten samt hvad i afseende därå iakttagas skall har, i eldighet med

högsta domstolens hemställan, uppräkningen af de särskilda §§ i nu gällande

disciplinstadga, som skulle genom den nya strafflagen upphäfvas,

uteslutits ur 2 §.

9 § har omredigerats i enlighet med den uppfattning, som uttalats

af flertalet af de i granskningen deltagande ledamöterna i högsta domstolen.

Till 10 § bär fogats ett nytt moment, innehållande en regel för

verkställighet af meddelad tillrättavisning, som blifvit påbörjad, innan den

nya strafflagen för krigsmakten blifvit gällande, men dessförinnan ej hunnit

afslutas.

I förslaget till lag angående ändring i vissa delar af förordningen

om krig »domstolar och rättegången därstädes den 11 juni 1868 har i 18 §

3:o) bestämmelsen om krigsrätts behörighet att upptaga åtal mot den, som

tillhör besättningen å fartyg på sjötåg, utsträckts att gälla icke blott i

krigstid utan äfven eljest, då fartyget befinner sig på sjötåg utom riket.

Beträffande envigesbrotten har jag däremot, med anledning af hvad

härutinnan hemställts, ej funnit anledning frångå den uppfattning, som af

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

krigslagstiftningskommitténs majoritet gjorts gällande i afseende å frågan,

när åtal för dylika brott böra upptagas vid krigsdomstol.

I öfrigt ^ bär, i anslutning hufvudsakligen till gjorda anmärkningar,

ifrågavarande § i vissa -delar till innehållets förtydligande omredigerats.

Uttrycket »fästning, som förklarats i belägringstillstånd» har sålunda för

vinnande af nödig öfverensstämmelse med straff lagsförslaget ersatts med

»fästning, som för annat ändamål än öfning ställes eller är ställd på krigsfot».

Att, såsom af fyra ledamöter i högsta domstolen föreslagits, i 60

och 61 §§ uttryckligen betona, att häktning för rymningsbrott får ske,

icke blott då brottet redan på förhand kan anses till fullo styrkt, utan

jämväl då någon på sannolika skäl är misstänkt lör dylikt brott, synes

mig icke vara erforderligt, då häktningsåtgärdens befogenhet äfven i senare

fallet, jämväl med §§:nas nu föreslagna formulering, enligt min uppfattning

icke bör vara något tvifvel underkastad.

1 enlighet med därom af en ledamot af högsta domstolen gjord hemställan

har i 61 § vid krigsmakten anställd civil ämbets- och tjänsteman,

som är tjänstgöringsskyldig vid mobiliserad afdelning af krigsmakten, likställts

med officer och underofficer. I sammanhang härmed har paragrafen

erhållit en delvis förändrad redaktion, dels med föranledande af den

höjda straffskalan i 50 § i förslaget till ny strafflag för krigsmakten och

dels för att tydligare måtte framgå, att med rymning i egentlig mening

bör i förevarande afseende jämnställas olofligt undanhållande under sådana

förhållanden, att den afvikne bör straffas såsom rymmare.

I enlighet med högsta domstolens hemställan har i 69 § 2 mom.

med krigsfånge likställts utländsk man, hvilken vid krig mellan främmande

makter, därunder Sverige är neutralt, här i riket internerats.

Beträffande förslaget till lag angående ändring af 1 § i förordningen

angående verkställighet i vissa fall af straff, ådömdt genom icke laga

kraft ägande utslag, den 30 maj 1873 har, på sätt högsta domstolen anmärkt,

nämnda förslag befunnits föranleda ett förtydligande af 4 § i 1873

års lag. Då sistnämnda § sålunda intagits i förevarande förslag, har detta

naturligtvis föranledt ett motsvarande tillägg till rubriken å detsamma.

Den anmärkning, som af en ledamot i högsta domstolen framställts

mot den föreslagna lagen angående ändring af 10 § i värnpliktslagen den

14 juni 1901, har jag ej ansett böra föranleda någon afvikelse från den

uppfattning, som i den af anmärkningen berörda fråga intagits af krigslagstiftningskommittén.

»

Sedan föredraganden härefter uppläst de sålunda jämkade förslagen,

nämligen förslag till strafflag för krigsmakten, lag om införande af den nya

strafflagen för krigsmakten samt hvad i afseende därå iakttagas skall, lag

s. 281 Kontrollera mot PDF

281

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

angående ändring i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar och rättegången

därstädes den 11 juni 1868, lag angående ändring af 1 och 4 §§

i förordningen angående verkställighet i vissa fall af straff, ådömdt genom

icke laga. kraft ägande utslag, den 30 maj 1873 samt lag angående ändring

af 10 § i värnpliktslagen den 14 juni 1901, hemställde föredraganden, att

dessa förslag måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom nådig proposition

framläggas till antagande för Riksdagen.

Med bifall till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan

täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder förordna, att till Riksdagen

skulle aflåtas nådig proposition i ämnet, af den lydelse bilagan A vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Lennart Berglöf.

38

Bih. till Riksd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 50 Hå/t.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1908:123 Riksdagens Skrifvelse N:o 123 s. 1 i texten
  2. LU 1908:58 Lagutskottets Utlåtande N:o 58 s. 1 i texten