Sök i Ratio Lex

Kungl. ilay.ts Nåd. Proposition N:o 106

1909-03-19 · 43 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 43 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:106, Kungl. ilay.ts Nåd. Proposition N:o 106

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. ilay.ts Nåd. Proposition N:o 106.

1

N:o 106.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse af 33, 35 och 37 §§ i förordningen

den 16 juni 1875 angående inteckning i fast

egendom, till lag om ändrad lydelse af 79 och 104 §§

utsökning slag en, till lag om särskild• värdering af afsöndrad

lägenhet samt till lag om ändrad lydelse af

1 § andra stycket och 2 § andra stycket i lagen den 18

oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps

befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i

stamhemmanet; gifven Stockholms slott den 19 mars 1909.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda

protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till:

1) lag om ändrad lydelse af 33, 35 och 37 §§ i förordningen den

16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom;

2) lag om ändrad lydelse af 79 och 104 §§ utsökningslagen;

3) lag om särskild värdering af afsöndrad lägenhet; samt

4) lag om ändrad lydelse af 1 § andra stycket och 2 § andra stycket

i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps

befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Albert Petersson.

Dill. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 73 Ilåft. (N:o 106).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 33, 35 och 37 §§ i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 33, 35 och 37 §§ i förordningen den 16

juni 1875 angående inteckning i fast egendom skola erhålla följande

ändrade lydelse:

33 §.

Finnes ej, när gemensam inteckning i flera egendomar beviljas, visst

värde å hvarje egendom af gäldenären utsatt i inteckningshandlingen; då

skall, för bestämmande af ansvarsbeloppet efter 32 §, hvarje egendoms

värde beräknas efter den uppskattning därå till allmän bevillning, som

var gällande året näst före den tid, då inteckningen söktes, eller, där sådan

uppskattning för det året ej finnes, den som efter nämnda tid först skedde;

finnes, när en eller flera af egendomarne skola utmätningsvis säljas, för

någon af dem ej sådan uppskattning, skall fördelningen af ansvaret bestämmas

efter de värden, som efter ty i utsökningslagen stadgas af utmätningsmannen

åsättas egendomarne.

35 §.

Har den, som fått gemensam inteckning i flera egendomar, låtit inteckningen

i någon af dem helt och hållet eller till viss del dödas eller

ock förfalla eller nedsättas, vare då ej berättigad att för ansvarsbelopp,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 106.

som skulle falla å den egendom, efter ty i 32 och 34 §§ sägs, hålla

sio- till de andra egendomarne, där ej i beslutet angående dödnmgen eller

nedsättningen rätt därtill blifvit honom förbehållen. Ej må sådant förbehåll

göras, med mindre samtycke därtill lämnats såväl af ägarne åt dessa

eo-endomar som af dem, hvilka hafva inteckning i egendomarne gällande

med lika eller sämre rätt än den, om hvars dödning eller nedsättning är

fråga, eller ock fordran eller rättighet, hvarför egendomarne jämlikt 11

kap. 2 § jordabalken må häfta.

37 §.

1 mom. Har egendom, sedan inteckning däri beviljades, blifvit

styckad, skall, så vidt ej nedan i denna paragraf annorlunda stadgas, i

fråga om de särskilda delarnes ansvar för intecknade beloppet tillämpas

hvad om flera egendomar ofvan är sagdt.

2 mom. Skedde styckningen genom jordafsöndnng, svare stainlastio-heten

för hela intecknade beloppet och lägenheten allenast för hvad

däraf icke kan utgå ur köpeskillingen för stamfastigheten; dock att mteckningshafvaren

äger att på en gång söka betalning ur stamfastigheten^ och

lägenheten. Äro från stamfastigheten flera lägenheter afsöndrade, gånge

läo-enhet, hvarå lagfart senare är sökt, i betalning före den, hvarå lagfart

sökts tidigare; har å samma dag lagfart sökts å flera lägenheter, eller är

fråo-a om lägenheter, hvarå lagfart ej blifvit sökt, gånge den, som senare

öfverlåtits, förr i betalning; äro lägenheterna öfverlåtna samma da|, vare

ansvaret dem emellan fördeladt efter de grunder, som i 32—34 §§ aro

städ

° Varder någon af egendomarne särskildt utmätt för annans fordran

eller afträdd tilf konkurs, äge innehafvaren af den gemensamma inteckningen

rätt att, i den ordning som i 36 § sägs, erhålla utmätning jämväl

af lägenhet, som för inteckningen ansvarar först efter den egendom, som

blifvit särskildt utmätt eller afträdd till konkurs. _

Har å lägenheten värde blifvit satt medelst värdering i den ordning

särskildt är stadgadt, då må ej, där intecknade beloppet icke kan ur köpeskillingen

för stamfastigheten till fullo utgå, till bristens gäldande ur lågenheten

uttagas mer än som motsvarar det satta värdet; dock att värde,

som sålunda blifvit satt, ej må tillämpas, där utmätning af stamtastigheten

eller lägenheten skett förr än värdet sattes.

Äskas, att lägenheten skall tillika med stamfastigheten utmätningsvis

säljas, då må ej, där ett mot värdet svarande belopp hos vederbörande

exekutor nedsättes, lägenheten utmätas eller förordnande om dess försäljning

meddelas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

3 mom. Vill någon låta inteckning, för hvilken stamfastighet och

lägenhet ansvara på sätt i 2 mom. sägs, dödas, så vidt inteckningen besvärar

lägenheten, må inteckningshandlingen uppvisas vid annan underrätt

än den, hvarunder lägenheten lyder. Den rätt läte, då sådant sker, i sitt

mteckmngsprotokoll göra anteckning om ansökningen samt korteligen angifva

hvad inteckningshandlingen innehåller med dag och årtal, då den

utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och under hvilken §

i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyats, nedsatts eller

annorledes förändrats, om det skett; teckne ock bevis å handlingen om

uppvisandet och ändamålet därmed. Sedan må protokollet i ärendet ingifvas

till rätten i den ort, där lägenheten ligger; och vare det så frillt,

som hade inteckningshandlingen dit ingifvits.

4 mom. Huru i visst fall afsöndradt område, som förut tillhört

ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, må befrias från ansvar för inteckningar

i stamhemmanet, därom är särskildt stadgadt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1910 och tillämpas järnom

inteckning, som tillkommit före nämnda dag, men icke

beträffande afsöndring, som därförinnan skett.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

5

Förslag

till

Lag
om

ändrad lydelse af 79 och 104 §§ utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 79 och 104 §§ utsökningslagen skola erhålla

följande ändrade lydelse:

79 §.

Utmätes fast egendom, skall utmätningsmannen upprätta beskrifning

däröfver; och galle om egendomens värdering hvad förut om värdering af

lös egendom år sagdt. Utmätningsmannen affordre ock gäldenären de

handlingar, som visa hans äganderätt eller tjäna till upplysning om servitut,

nyttjanderätt eller rätt till afkomst eller annan förmån, som skall

af egendomen utgå. Utmätas flera egendomar på en gång; varda de hvar

för sig beskrifna och värderade.

Har öfverexekutor enligt 28 § förordnat om försäljning af fast egendom,

läte han den af utmätningsmannen beskrifvas och värderas.

Är fast egendom, som skall utmätningsvis säljas, intecknad gemensamt

med andra egendomar, och finnes för någon af egendomarne icke

uppskattning till allmän bevillning, skall värdering ske jämväl af egendom,

som ej skall säljas; skolande om förrättningen ägaren underrättas på sätt

i 60 § stadgas.

104 §.

Skola flera fasta egendomar, som för en fordran äro gemensamt intecknade,

säljas; varde, så framt någon af dem häftar för särskild inteckning

eller kommit i särskild ägares hand, hvarje egendom för sig till för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

säljning utropad. Gå ej vid denna försäljning egendomarne så högt, att

fordran, för hvilken de äro gemensamt intecknade, fullt kan gäldas; då

skola, där ej innehafvaren af denna fordran samtycker, att vid de skedda

utropen må förblifva, eller hvad för honom ur köpeskillingarna brister

genast erlägges, alla egendomarne gemensamt utropas till försäljning. Äro

två eller flera bland egendomarne i samme ägares hand, skall ock, där han

det äskar, gemensamt utrop äga rum af de egendomar, som honom tillhöra.

Ej skola dock fastigheter i särskilda län eller städer, eller fastighet

å landet och sådan i stad gå i en försäljning, där ej fastigheterna tillhopa

utgöra en egendom, eller alla rättägande det medgifva.

Gå ej vid det gemensamma utropet egendomarne öfver sammanlagda

beloppet af det, som bjudits vid de särskilda utropen; stånde vid första

utropen fast: gå de högre; galle sista försäljningen, och varde öfverskottet

på de gemensamt utropade egendomarne fördeladt efter de uppskattningsvärden,

hvarefter allmän bevillning utgick för nästföregående år.

Har någon af egendomarne blifvit styckad, och finnes ej sådant uppskattningsvärde

för hvarje del; då skall den på egendomen belöpande andel i

öfverskottet mellan delarne skiftas efter den för hvarje del bjudna köpeskilling.

Har från egendom, däri inteckning beviljats, lägenhet afsöndrats,

och ansvarar lägenheten för den inteckning allenast på sätt i 2 mom. af

37 § i förordningen angående inteckning i fast egendom sägs, må inteckningen

ej föranleda försäljning af den afsöndrade lägenheten, utan så är

att vid utropet af stamfastigheten den därför bjudna köpeskillingen funnits

icke förslå till fulla gäldandet af inteckningshafvarens fordran och icke

lägenhetens ägare genast erlägger hvad däri brister eller, där lägenhetens

ansvar är begränsadt till visst belopp, som understiger bristen, hvad

sålunda må ur lägenheten uttagas.

Då beräknas skall, huruvida de först bjudna köpeskillingarna förslå

till gäldande af den gemensamma inteckningen, skall, med tillämpning af

de i 127, 128 och 129 §§ stadgade grunder, hvarje fordran, som på frågan

inverkar, upptagas till det belopp, hvartill den beräknas uppgå den

dag, å hvilken enligt 121 § sammanträde för köpeskillingens fördelning

skall äga rum.

\

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1910.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 106.

7

Förslag

till

Lag

om särskild värdering af afsöndrad lägenhet.

Härigenom för ordnas som följer:

1 §•

Är fast egendom, hvarifrån afsöndring sker, besvärad af inteckning

för fordran eller för rätt till afkomst eller annan förmån, må på begäran

af lägenhetens ägare för bestämmande af lägenhetens ansvarighet för inteckningen

ske värdering af lägenheten vid särskild förrättning i den ordning

här nedan stadgas.

2 §.

I fråga om förrättning, som i denna lag afses, skola bestämmelserna

i 2 och 3 kap. skiftesstadgan, i hvad de afse annan landtmäteriförrättning

än laga skifte, i tillämpliga delar lända till efterrättelse; skolande ansökning

om förordnande för landtmätare vara åtföljd af gravationsbevis

rörande lägenheten.

Det åligger landtmätaren att föranstalta därom att kungörelse om

dag och ställe för förrättningen varder minst fjorton dagar förut uppläst

från predikstolen i den socken, där lägenheten är belägen, och införd i

tidning inom orten; skolande kungörelsen tillika innehålla, att de, hvilkas

rätt är af förrättningen beroende, äga att därvid tillstädeskomma och bevaka

sin rätt. Innehafvare af inteckning, som i 1 § afses, skola ock,

där de äro kända och inom riket boende, om förrättningen underrättas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

genom särskilda kallelsebref, hvilka landtmätaren skall till dem med posten

afsända så tidigt, att kallelserna må kunna komma dem tillhanda

minst fjorton dagar före förrättningen.

3 §•

Ej ma det värde, som åsättes lägenheten, understiga köpeskilling,

som för lägenheten må vara betingad; skall från lägenheten utgå årlig

afgäld till. stamfastigheten, skola vid uppskattande af afgäldens kapitalvärde

de i utsökningslagen för dylik uppskattning gifna bestämmelser

lända till efterrättelse.

Stanna landtmätaren och gode männen i olika meningar angående

det värde,. som bör åsättas, galle hvad de flesta säga. Har hvar sin särskilda

mening, galle landtmätarens.

4 §•

Sedan förrättningsmännen verkställt uppskattning af lägenhetens

värde, skall förrättningen förklaras afslutad med tillkännagifvande att

rättsägare, som är missnöjd med förrättningen, äger att däremot fullfölja

talan på sätt nedan stadgas. Afskrift af det vid förrättningen förda protokollet

skall inom trettio dagar efter förrättningens afslutande öfverlämnas

till någon i orten boende person, som af rättsägarne utses att den

mottaga; skolande afskriften vara hos honom tillgänglig för enhvar, som

åstundar att den granska eller afskrifva.

5 §•

Är rättsägare missnöjd med förrättningen, äge däremot fullfölja

talan hos ägodelningsrätten genom besvär, som skola ingifvas till ordföranden

i ägodelningsrätten inom sextio dagar efter förrättningens afslutande

; skolande i fråga om rättegången vid ägodelningsrätten gälla hvad

angående klagan öfver afslutadt laga skifte är stadgadt.

öfver ägodelningsrättens beslut må ej klagan föras.

6 §•

Sedan förrättningen afslutats, åligge landtmätaren att ofördröjligen

till domaren insända protokollet öfver förrättningen, och varde det vid

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

rätten uppläst och i inteckningsprotokollet infördt å nästa rättegångsdag

under lagtima ting, så ock i inteckningsboken anmärkt. Varder på

corund af besvär förrättningen undanröjd eller det vid förrättningen sätta

värdet ändradt af ägodelningsrätten, insände ordföranden i ägodelningsrätten

afskrift af beslutet till domaren, som har att därmed förfara som

nyss sagts.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1910 men icke tilllämpas

å afsöndring, som därförinnan ägt rum.

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 73 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af I § andra stycket och 2 § andra stycket i lagen den

18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa

fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet.

Härigenom förordnas, att 1 § andra stycket och 2 § andra stycket

i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps

befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet skola

erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

2. Har sådan anteckning skett, vare lägenheten, där ej nedan annorledes

stadgas, fri från ansvar för inteckning för fordran, som meddelats i

stamhemmanet eller del däraf; och skall inteckningen oafkortad gälla i

återstoden af den intecknade fastigheten.

2 §•

2. Har sådan anteckning skett och varder området från hemmanet

afsöndradt, vare, där ej nedan annorledes stadgas, den afsöndrade lägen
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

heten fri från ansvar för inteckning för fordran, som meddelats eller meddelas

i stamhemmanet eller del däraf; och skall inteckningen oafkortad

gälla i återstoden af den intecknade fastigheten.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1910.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 106.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 6 november 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Ha milton,

grefve Ehrensvärd,

Malm.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson anförde:

»I den skrifvelse, som åtföljer andra afdelningen af lagberedningens

förslag till jordabalk, anför beredningen, att ehuru samtliga då afiämnade

lagförslag vore affattade med hänsyn till den föreslagna nya ordningen

för inskrifning, hinder dock icke mötte att inordna vissa af de föreslagna

nya bestämmelserna i ramen af gällande lagstiftning och sålunda låta dem

med vissa jämkningar träda i tillämpning utan att afvakta den tidpunkt,

då nämnda ordning kunde träda i kraft. Då det synts särskildt angeläget,

att snarast möjligt lagstiftningsåtgärder vidtagas i syfte att på lämpligt

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 106.

sätt ordna frågan om den ansvarighet, som bör åligga innehafvare af afsöndrad

lägenhet för tidigare i stamhemmanet meddelade inteckningar, har

på anmodan lagberedningen upprättat förslag till de jämkningar i de uti

förslaget till jordabalk innefattade bestämmelser i ämnet, hvilka skulle erfordras

för dessas införlifvande med nu gällande lagstiftning. Dessa bestämmelser

afse, dels att ansvarigheten för dylik inteckning, såvidt anginge

lägenheten, skulle vara subsidiär, så att i första hand intecknade beloppet

skulle uttagas ur stamhemmanet och allenast bristen ur lägenheten, dels

att äfven denna ansvarighet skulle kunna genom en å lägenheten i viss

ordning verkställd värdering begränsas till det vid värderingen lägenheten

åsätta värdet, dels slutligen att för dödning af dylik inteckning, såvidt den

besvärar lagenheten, skulle beredas den lättnad, att inteckningshandlmgen

kunde för ”ändamålet uppvisas vid annan rätt än den, hvarunder fastigheten

lyder. Härjämte har Beredningen föreslagit närmare bestämmelser

rörande de förutsättningar, under hvilka aftal af det i 35 § inteckningsförordningen

angifna slag må anses gällande mot ny rättsägare.

De "lagförslag, hvari nämnda bestämmelser nu upptagits, äro följande:

l:o) förslag till lag om ändrad lydelse af 35 och 37 §§ i förordningen

den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom;

° 2:o) förslag till lag om ändrad lydelse af 104 § utsökningslagen; och

3:o) förslag till lag om särskild värdering af afsöndrad lägenhet.

Då lagförslagen skilja sig från motsvarande bestämmelser i förslaget

till jordabalk endast såvidt sådant påkallats däraf, att de skolat inpassas

i gällande lagstiftning, må i afseende å grunderna för de nu föreslagna

bestämmelserna hänvisas till de motiv, hvilka åtfölja nämnda förslag.

Till stöd för den begränsning af rätten att för dödning uppvisa inteckningshandlingen

vid annan rätt, som förslaget till ändrad lydelse af

37 § inteckningsförordningen innefattar, har i motiven till motsvarande

bestämmelse i förslaget till jordabalk närmast anförts, att för dödande af

inteckning i lägenheten icke, på sätt nämnda förslag eljest stadgade, erfordrades

samtycke af fastighetsägaren. Vid saknaden af ett sådant allmänt

stadgande i gällande intcckningsförordning kunde det synas, som om

skäl icke förelåge att inskränka tillämpningen af den föreslagna anordningen

till nämnda fall. Emellertid är äfven med gällande rätt i öfrigt

en ”dylik begränsning påkallad. Skall inteckningen i dess helhet dödas,

finnes icke något som helst praktiskt behof af här föreslagna anordning.

Hvad åter beträffar s. k. relaxationer eller dödande af gemensamma inteckningar

i någon eller några af de fastigheter, som däraf besväras, så

hafva dessa åtgärder sin ojämförligt största betydelse för sådana fall, då

i sammanhang därmed träffas aftal mellan inteckningshafvaren och öfriga

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

rättsägare, att den förre skall åtnjuta oförminskad inteckningsrätt i de

öfriga fastigheterna. För pröfning, huruvida dylikt aftal må anses hafva

kommit till stånd, ej mindre än för verkställande af de anteckningar, hvarmed

enligt 35 § inteckningsförordningen i dess nu föreslagna lydelse de

töretedda inteckningshandlingarna skola förses, är det uppenbarligen nödio-t

att uppvisandet sker vid den rätt, som har tillgång till fastighetsböckerna!

Då enligt förslaget lägenhet alltid skall häfta subsidiärt för inteckning

som före afsöndrandet meddelats i stamhemmanet, erfordras vid inteckningens

dödande i lägenheten icke något sådant aftal, och för detta fall

kan därlör utan olägenhet medgifvas, att inteckningshandlingen uppvisas

vid annan rätt.» °

Sedan departementschefen uppläst ifrågavarande lagförslag hemställde

han, att öfver desamma, hvilka såsom bil. A, B och C skulle åtfölja detta

protokoll, högsta domstolens utlåtande måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen

omförmäler, genom utdrag af protokollet inhämtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Makt Konungen i nåder

lämna bifall.

Ur protokollet

Carl Stålhammar.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

15

Bil. A.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 35 och 37 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 35 och 37 §§ i förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom skola erhålla följande ändrade

lydelse:

35 §.

Har den, som fått gemensam inteckning i flera egendomar, låtit inteckningen

i någon af dem helt och hållet eller till viss del dödas eller

ock förfalla eller nedsättas, vare då ej berättigad att för ansvarsbelopp,

som skulle falla å den egendom, efter ty i 32 och 34 §§ sägs, hålla sig

till de andra egendomarne, där ej mellan honom och öfriga rättägande är

annorlunda aftaladt.

Varder aftal, hvarom nu är sagdt, vid rätten styrkt, skall det i inteckningsprotokollet

anmärkas, och teckne rätten bevis därom å de inteckningshandlingar,

hvilka för aftalets styrkande blifvit vid rätten företedda.

Har aftalet blifvit i inteckningsprotokollet anmärkt, vare det jämväl mot

ny rättägande gällande.

37 §.

1 mom. Har egendom, sedan inteckning däri beviljades, blifvit

styckad, skall, så vidt ej nedan i denna paragraf annorlunda stadgas, i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

fråga om de särskilda delarnes ansvar för intecknade beloppet tillämpas

hvad om flera egendomar ofvan är saerdt.

o Ö .

2 mom. Skedde styckningen genom jordafsöndring, svare stamfastigheten

för hela intecknade beloppet och lägenheten allenast för hvad däraf

icke kan utgå ur köpeskillingen för stamfastigheten; dock att inteckningshafvaren.

äger att på en gång söka betalning ur stamfastigheten och lägenheten.

Aro från stamfastigheten flera lägenheter afsöndrade, gånge lägenhet,

hvarå lagfart senare är sökt, i betalning före den, hvarå lagfart sökts

tidigare; har å samma dag lagfart sökts å flera lägenheter, eller är fråga

om lägenheter, hvarå lagfart ej blifvit sökt, gånge den, som senare öfverlåtits,

förr i betalning; äro lägenheterna öfverlåtna samma dag, vare ansvaret

dem emellan fördeladt efter de grunder, som i 32—34 §§ äro

stadgade.

Varder någon af egendomarne särskildt utmätt för annans fordran

eller afträdd till konkurs, äge innehafvaren af den gemensamma inteckningen

rätt att, i den ordning som i 36 § sägs, erhålla utmätning jämväl

af lägenhet, som för inteckningen ansvarar först efter den egendom, som

blifvit särskildt utmätt eller afträdd till konkurs.

Har å lägenheten värde blifvit satt medelst värdering i den ordning

särskildt är stadgadt, då må ej, där intecknade beloppet icke kan ur köpeskillingen

för stamfastigheten till fullo utgå, till bristens gäldande ur

lägenheten uttagas mer än som motsvarar det satta värdet; dock att värde,

som sålunda blifvit satt, ej må tillämpas, där utmätning af stamfastigheten

eller lägenheten skett förr än värdet sattes.

Åskas, att lägenheten skall tillika med stamfastigheten utmätningsvis

säljas, då må ej, där ett mot värdet svarande belopp hos vederbörande

exekutor nedsättes, lägenheten utmätas eller förordnande om dess försäljning

meddelas.

3 mom. Vill någon låta inteckning, för hvilken stamfastighet och

lägenhet ansvara på sätt i 2 mom. sägs, dödas, så vidt inteckningen besvärar

lägenheten, må inteckningshandlingen uppvisas vid annan underrätt

än den, hvarunder lägenheten lyder. Den rätt läte, då sådant sker, i sitt

inteckningsprotokoll göra anteckning om ansökningen samt korteligen angifva

hvad inteckningshandlingen innehåller med dag och årtal, då den

utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och under hvilken

i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyats, nedsatts eller

annorledes förändrats, om det skett; teckne ock bevis å handlingen

om uppvisandet och ändamålet därmed. Sedan må protokollet i ärendet

ingifvas till rätten i den ort, där lägenheten ligger; och vare det så gildt,

som hade inteckningshandlingen dit ingifvits.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

17

4 mom. Huru i visst fall afsöndradt område, som förut tillhört

ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, må befrias från ansvar för inteckningar

i stamhemmanet, därom är särskildt stadgadt.

Denna lag skall träda i kraft den och tillämpas

jämväl i fråga om inteckning, som tillkommit före nämnda dag, men icke

beträffande afsöndring, som därförinnan skett.

Bill. till Riksd. Prot. 1009. 1 Sami. 1 Afd. 73 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

Bil. B.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 104 § utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 104 § utsökningslagen skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Skola flere fasta egendomar, som för en fordran äro gemensamt intecknade,

säljas; varde, så framt någon af dem häftar för särskild inteckning

eller kommit i särskild ägares hand, hvarje egendom för sig till försäljning

utropad. Gå ej vid denna försäljning egendomarne så högt, att

fordran, för hvilken de äro gemensamt intecknade, fullt kan gäldas; då

skola, där ej innehafvaren af denna fordran samtycker, att vid de skedda

utropen må förblifva, eller hvad för honom ur köpeskillingarne brister

genast erlägges, alla egendomarne gemensamt utropas till försäljning. Aro

två eller flera bland egendomarne i samme ägares hand, skall ock, där han

det äskar, gemensamt utrop äga rum af de egendomar, som honom tillhöra.

Ej skola dock fastigheter i särskilda län eller städer, eller fastighet

å landet och sådan i stad gå i en försäljning, där ej fastigheterna tillhopa

utgöra en egendom, eller alla rättägande det medgifva.

Gå ej vid det gemensamma utropet egendomarne öfver sammanlagda

beloppet af det, som bjudits vid de särskilda utropen; stånde vid första

försäljningen fast: gå de högre; galle sista försäljningen, och varde öfverskottet

på de gemensamt utropade egendomarne fördeladt efter de uppskattningsvärden,

hvarefter allmän bevillning utgick för nästföregående år.

Har någon af egendomarne blifvit styckad, och finnes ej sådant uppskattningsvärde

för hvarje del; då skall den på egendomen belöpande andel i

öfverskottet mellan delarne skiftas efter den för hvarje del bjudna köpeskilling.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 106.

Har från egendom, däri inteckning beviljats, lägenhet afsöndrats,

och ansvarar lägenheten för den inteckning allenast på sätt i 2 mom. af

37 § i förordningen angående inteckning i fast egendom sägs, må inteckningen

ej föranleda försäljning af den afsöndrade lägenheten, utan så är

att ''vid utropet af stamfastigheten den därför bjudna köpeskillingen funnits

icke förslå till fulla gäldandet af inteckningshafvarens fordran och icke lägenhetens

ägare genast erlägger hvad däri brister eller, där lägenhetens ansvar

är begränsadt till visst belopp, som understiger bristen, hvad sålunda

må ur lägenheten uttagas.

Då beräknas skall, huruvida de först bjudna köpeskillingarne förslå

till gäldande af den gemensamma inteckningen, skall, med tillämpning af

de i°127, 128 och 129 §§ stadgade grunder, hvarje fordran, som på frågan

inverkar, upptagas till det belopp, hvartill den beräknas uppgå den dag,

å hvilken enligt 121 § sammanträde för köpeskillingens fördelning skall

äga rum.

Denna lag skall träda i kraft den

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

Bil. C.

Förslag

till

Lag

om särskild värdering af afsöndrad lägenhet.

'' l §•

J^-r egendom, hvarifrån afsöndring sker, besvärad af inteckning

ör fordran eller för rätt till afkomst eller annan förmån, må på begäran

af lägenhetens ägare. för bestämmande af lägenhetens ansvarighet för inteckningen

ske värdering af lägenheten vid särskild förrättning i den ordning

här nedan stadgas.

2 §•

• o ^ frå|ja om förrättning, som i denna lag afses, skola bestämmelserna

i 2 och 3 kap. skiftesstadgan, i hvad de afse annan landtmäteriförrättnin°- än laga skifte, i tillämpliga delar lända till efterrättelse. Det åligger

landtmätaren att kungöra förrättningen på sätt i 22 § skiftesstadgan sägs;

skolande kungörelsen tillika innehålla att innehafvare af inteckning, som i

1 § afses, äger att vid förrättningen tillstädeskomma och bevaka sin rätt.

3 §.

Ej må det värde, som åsättes lägenheten, understiga köpeskilling,

8^m för lägenheten må vara betingad; skall från lägenheten utgå årlig

afgäld till stamfastigheten, skola vid uppskattande af afgäldens kapitalvärde

e i utsökningslagen för dylik uppskattning gifna bestämmelser lända till

efterrättelse.

Stanna landtmätaren och gode männen i olika meningar angående

et värde, som bör åsättas, galle hvad de flesta säga. Har hvar sin särskilda

mening, galle landtmätarens.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

21

4 §■

Sedan förrättningsmännen för sakägarne framlagt skriftligt utlåtande

angående värderingen, skall förrättningen förklaras afslutad med tillkännagifvande

att lägenhetens ägare eller rättsägare, som i 2 § sägs, äger att,

i händelse af missnöje, fullfölja talan på sätt nedan stadgas. Afskrift af

förrättningsprotokollet och utlåtandet skola inom trettio dagar efter förrättningens

afsilande öfverlämnas till någon i orten boende person, som

af sakägarne utses att mottaga handlingarna; skolande dessa vara hos

honom tillgängliga för enhvar, som åstundar att dem granska eller afskrifva.

5 §•

År lägenhetens ägare eller rättsägare, som i 2 § sägs, missnöjd med

förrättningsmännens beslut, äge däremot fullfölja talan hos ägodelningsrätten

genom besvär, som skola ingifvas till ordföranden i ägodelningsrätten

inom sextio dagar efter förrättningens afslutande; skolande i fråga

om rättegången vid ägodelningsrätten gälla hvad angående klagan öfver

afslutadt laga skifte är stadgadt.

o c3 C

Öfver ägodelningsrättens beslut må ej klagan föras.

6 §•

Sedan förrättningen afslutats, åligge landtmätaren att ofördröjligen

till domaren insända protokollet öfver förrättningen, och varde det vid

rätten uppläst och i inteckningsprotokollet infördt å nästa rättegångsdag

under lagtima ting, så ock i inteckningsboken anmärkt. Varder på grund

af besvär förrättningen undanröjd eller det vid förrättningen satta värdet

ändradt af ägodelningsrätten, insände ordföranden i ägodelningsrätten afskrift

af beslutet till domaren, som har att därmed förfara som nyss sagts.

Denna lag skall träda i kraft den men icke till
lämpas

å afsöndring, som därförinnan ägt rum.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. May.ts

högsta domstol tisdagen den 16 februari 1909.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden Claéson,

Grefberg,

Quensel,

Borgström,

Berglöf.

Sedan jämlikt högsta domstolens beslut den 26 november 1908 handlingarna

rörande de till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande öfverlämnade

förslag till lag om ändrad lydelse af 35 och 37 §§ i förordningen den

16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom, förslag till lag om ändrad

lydelse af 104 § utsökningslagen och förslag till lag om särskild värdering af

afsöndrad lägenhet cirkulerat emellan högsta domstolens ofvanhemälda ledamöter,

så företogos nu dessa lagförslag till slutlig behandling; varande desamma

bilagda detta protokoll.

I anledning af lagförslagen anförde vid:

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 35 och 37 §§ i förordningen den

16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

Justitierådet Grefberg:

»Gällande inteckningssystem, enligt hvilket flera egendomar kunna

häfta för samma fordran utan att hvarje egendoms ansvarighet vid inteckningens

meddelande eller vid en intecknad egendoms styckning fixeras till en

bestämd del af fordringen, har härigenom blifvit något inveckladt och svår
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

löst. Inteckningshafvaren, kvilkens säkerket i egendomarna växlar allt eftersom

dessa uppbringas i kögre kultur eller genom vanvård eller annorledes

minskas i värde, kan vara urståndsatt att kedöma, i livad mån fordringen

kommer att utgå ur den ena eller andra egendomen, i fall ketalning måste

utsökas, ock kärigenom alstras okenägenket för någon förändring i panträtten.

Vid j ordafsöndring tillgodoses i allmänket de mindre bemedlades

bekof att för eget brukande ock bebyggande erhålla ett visst jordområde,

hvilket genom de kostnader, som af af söndringens ägare därå nedläggas,

väsentligen stiger i värde och därigenom tillförer ägaren af inteckning större

säkerhet. Härigenom uppkommer åter större svårighet att på frivillighetens

väg ordna frågan om afsöndrad lägenhets ansvarighet för inteckningar.

Med hänsyn härtill och då inteckningshafvaren icke äger fordra,

att egendomen skall till stärkande af säkerheten för inteckningen genom

därå nedlagda kostnader förbättras, synes förevarande förslag om lägenhets

subsidiära ansvarighet och denna ansvarighets begränsning genom lägenhetens

värdering innebära eu beaktansvärd anordning för beredande af tryggare

ställning åt ägare af j or daf söndringar. I fråga om denna värdering är för

undvikande af rättsförluster af synnerlig vikt, att den blifver så noggrann

som möjligt. Sådan förlust drabbar väl icke stamfastighetens ägare, så vidt

han är öfverlåtare af lägenheten och såsom vanligen sker beräknat köpeskillingen

för lägenheten utan afdrag för inteckningar, men kan däremot tillskyndas

bland andra dels ny ägare af stamfastigheten och ägare af annan

fastighet, hvilken blifvit gemensamt intecknad med stamfastigheten redan då

afsöndringen skedde, samt dels innehafvare af dylik gemensam inteckning

och särskilda inteckningar, hvarjämte en oriktig värdering äfven kan lända

till skada för den, som är personligen ansvarig för intecknad fordran. Finnes

nämligen sådan gemensam inteckning, som nyss är nämnd, och kan det ansvarsbelopp,

för hvilket stamfastigheten och lägenheten häfta, ej till fullo

utgå, faller bristen å den andra fastigheten. Är lägenheten värderad till ett

belopp, som understiger dess verkliga värde, drabbar förlusten allt efter förhållandena

ägaren af sistnämnda fastighet, innehafvaren af den gemensamma

inteckningen eller innehafvaren af särskild inteckning i samma fastighet eller

den, som för ena eller andra fordringen är personligen ansvarig. Värderingen

skulle äga större tillförlitlighet, i fall alla rättsägande särskildt kallades

till förrättningen, men häremot möter hinder eller svårighet att bedöma, huru

långt värderingen kan sträcka sin verkan.

Då någon bland flera egendomar, som äro gemensamt intecknade, utmätes

för annans fordran, är innehafvaren af inteckningen berättigad att för

utrönande, huruvida den utmätta egendomen har ansvarighet utöfver det i

32 och 33 §§ i kungl. förordningen angående inteckning i fast egendom stad
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

gade primära beloppet, jämväl få öfriga egendomarna eller någon af dem

utmätta, så vidt yrkande därom framställes i viss ordning. Underlåtenhet härutinnan

medför med visst undantag, hvilket såsom här betydelselöst lämnas å

sido, den verkan, att af köpeskillingen för utmätta fastigheten utgår endast

primära beloppet. Detta ställes emellertid till inteckningshafvarens förfofogande

jämväl i det fall, att han icke bevakat sin rätt. Underlåtenhet att

bevaka kan bland annat bero därpå, att han hvarken varit för auktionsförrättaren

känd och således ej kunnat särskildt kallas eller eljest om förrättningen

erhållit kännedom. I dylika fall synes emellertid den risk, inteckningshafvaren

löper, då afsöndrad lägenhet, hvarå förslaget är tillämpligt,

häftar för inteckningen, hafva en långt större räckvidd. Utmätes afsöndrad

lägenhet för annans fordran, är villkoret för tillämpningen af den subsidiära

ansvarigheten, att gemensamt inteeknade fordringen i första hand uttages i

stamfastigheten. Utmätes icke denna, kan således ej någon betalning utgå

ur den utmätta lägenheten. Finnas flera afsöndrade lägenheter, som i viss

ordning ansvara för inteckningen, och utmätes t. ex. den lägenhet, som först

är ansvarig, utan att innehafvaren af inteckningen gör sin rätt gällande,

förlorar han all betalningsrätt i såväl den utmätta lägenheten som de öfriga

lägenheterna. Häftar stamfastigheten gemensamt med annan fastighet för

inteckning, som tillkommit före afsöndringarna, ansvarar i dylika fall denna

fastighet enligt 35 § i nämnda förordning endast för primära beloppet, tv

inteckningshafvaren har låtit sin fordringsrätt i fastighet, som svarar för

den gemensamma inteckningen, förfalla. Kan betalning för inteckningen i

öfrigt ej utgå af stamfastigheten, förlorar inteckningshafvaren i fall, som

omförmälas i 29 § af samma förordning, äfven sin fordringsrätt för bristen.

Såsom ofvan exempelvis antvdts kunna sålunda åtskilliga förhållanden,

hvilka just icke äro ägnade att stärka förtroendet till fastighetskrediten,

uppkomma af den subsidiära ansvarigheten och begränsningen af denna ansvarighet,

men i betraktande däraf, att föreslagna lagändringen afser att verksamt

bereda lägenhetsägare en tryggare ställning, synas berörda förhållanden,

hvilka väsentligen kunna undvikas genom noggranna värderingar och

vaksamhet å inteckningshafvares sida, icke vara af sådan beskaffenhet, att

förslagen böra afstyrkas. Det bör fast hellre tagas i öfvervägande, huruvida

möjlighet förefinnes att, utan menliga följder för fastighetsägare eller

inteckningshafvare, lagändringen kan utsträckas att gälla äfven för lägenheter,

som blifvit afsöndrade vid den tidpunkt, då ändringen skall träda i

kraft, enär genom en sådan anordning den praktiska betydelsen skulle

mångdubblas.

Med hänsyn därtill att vid jordafsöndring från hemman köpeskillingen

med nedan angifna undantag i allmänhet bestämmes utan att inteckningar i

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 106.

hemmanet tagas i beräkning, samt ägaren till stamhemmanet således i förhållande

till ägaren af lägenheten svarar för inteckningarna i sm helhet,

torde så vidt stamhemmanet icke vid nämnda tidpunkt kommit i annan ägares

hand'' hinder i fråga om dess ägare ej möta för lagens utsträckta tillämpning.

Är åter annan än upplåtaren ägare af stamfastigheten, ställer sig saken mera

tvifvelaktig. Man kan i dylikt fall icke förutsätta såsom regelmässigt, att koparen

skall ansvara för intecknade fordringar i sin helhet utan hänsyn därtill,

att dessa äfven besvära afsöndrad lägenhet. Då jord afsöndras från lägenhet,

som förut blifvit i sin ordning afsöndrad, torde hvad ofvan blifvit sagdt om

ägares af stamfastighet förbindelse att ansvara för inteckningar ej heller

kunna antagas vara förhanden, enär sådan afsöndring får äga rum utan

inskränkning till vidden och kanske ofta den bebyggda och värdefulla delen

afsöndras. Afsöndring af sådan värdefull beskaffenhet kan äfven ske tran

hemman eller annan själfständig fastighet och torde dylik afsöndring företrädesvis

äga rum, där byggnadsverksamheten bedrifves i större omfattning.

Den föreslagna subsidiära ansvarigheten skall uppenbarligen icke vinna tiillämpning

å område, där stadsplan med eller utan tomtindelning finnes, men

däremot är det tvifvelaktigt, huruvida den skall gälla inom städs eller köpings

ej redan planlagda område eller för annat sådant område å landet, där

visserligen enligt meddeladt förordnande stadsplan skall finnas, men planen

först i en framtid kan komma att omfatta hela området, samt byggnadsverksamheten

å den icke planlagda delen under tiden är fri. Att utsträcka

lagens tillämplighet till äldre afsöndringar från hemman eller lägenheter,

som i sin helhet, eller delvis ingå i dessa ej planlagda områden, kunde lända

till men för ägaren af den så kallade stamfastigheten.

Lagens tillämplighet å redan skedda afsöndringar skulle beträffande

inteckning, som meddelats i stamfastigheten efter det afsöndringen skedde,

medföra den verkan, att en förut tryggad fordringsrätt kunde gå förlorad

genom att ansvarigheten i första hand för gemensam inteckning öfverginge

å stamfastigheten ensam. Då berörda utvidgande af lagens omfattning icke

med tillbörligt iakttagande af den rätt, som bör tillkomma innehafvare af

särskilda inteckningar i stamfastigheter och i vissa fall ägare af sådan fastighet,

må tillstädjas med mindre att, efter mera omfattande utredning, särskilda

stadganden tillkomma till skydd för vederbörande rättsägare, synes,

huru önskligt än vore, att lagändringen komme att jämväl gälla äldre afsöndringar,

en sådan anordning ej kunna i samband med förevarande förslag

förordas.»

35 §.

.Tustitierådet Berglöf, med hvilken justitieråden Grejberg och Borgström

instämde:

Bih. till Riksd. Prof.. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 13 Haft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

»Enligt nuvarande lydelsen af denna paragraf bär den omständigheten,

att innehafvaren af en gemensam inteckning låter denna dödas, nedsättas

eller förfalla i någon af de gemensamt inteeknade egendomarna, till följd, att

han icke är berättigad att för ansvarsbelopp, som skulle falla å den egendomen,

hålla sig till de andra egendomarna, där ej mellan honom och öfriga rättsägande

är annorlunda aftaladt. Beträffande de fordringar, som böra vara

uppfyllda för att det i paragrafen omförmälda aftal mellan rättsägarne skall

anses hafva kommit till stånd, hafva olika meningar gjort sig gällande i lagtillämpningen.

I allmänhet torde lagrummet hafva tolkats på det sätt, att om

aftalet allenast går ut på att innehafvaren af den gemensamma inteckningen

skall för det belopp, som bort falla å den egendom, hvari inteckningen dödas,

nedsättes eller förfaller, åtnjuta inteekningssäkerhet i den eller de öfriga efter

de inteckningar, som då däri funnos, det är giltigt, så snart ägaren eller ägarne

till dessa egendomar därtill samtyckt, under det att om aftalet har den innebörden,

att innehafvaren af den gemensamma inteckningen skall för ifrågavarande

belopp åtnjuta oförändrad förmånsrätt i de öfriga egendomarna, det

icke är gällande efter sitt innehåll, med mindre jämväl de, som i dessa hafva

inteckningar med lika eller sämre rätt än den gemensamma, därtill samtyckt.

Aftal af här ifrågavarande slag synas kunna träffas äfven efter det inteckningen

dödats, nedsatts eller förfallit, men komma i allmänhet till stånd i

sammanhang med inteckningens dödande (relation) i någon af de gemensamt

intecknade egendomarna. Att i sådana fall i rättens beslut angående dödningen

skall angifvas, hvilken verkan åtgärden medför i afseende å inteckningens

fortfarande giltighet i de öfriga egendomarna, är icke föreskrifvet, och i praxis

lärer man förfara olika härutinnan.

I förslaget är någon annan ändring i denna paragraf icke ifrågasatt,

än att till det nuvarande stadgandet skulle fogas ett tillägg af innehåll, att

aftal af ifrågavarande slag för att erhålla giltighet mot ny rättsägare skola

anmärkas i inteckningsprotokollet, hvarvid bevis om aftalet höra åtecknas de

inteckningshandlingar, som för dess styrkande blifvit vid rätten företedda.

Aftalets anmärkande i inteckningsprotokollet skall således enligt förslaget

utgöra ett villkor allenast för dess giltighet mot ny rättsägare, men icke för

dess giltighet öfver hufvud eller för exekutiv myndighets skyldighet att

taga hänsyn till aftalet, om detsamma kan på annat sätt styrkas.

Mot den ståndpunkt förslaget sålunda intager synes kunna anmärkas,

att det är åtminstone ur teoretisk synpunkt oegentligt, att en genom rättens

beslut om beviljande af inteckning uppkommen sakrätt, som på närmare föreskrifvet

sätt besvärar ett flertal fastigheter, skall kunna utan rättens medverkan

till sina verkningar förändras genom aftal mellan enskilda personer.

För innehafvaren af den gemensamma inteckningen torde rätten att vid en

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. May.ts A1 åd. Proposition N:o 106.

blifvande köpeskillingslikvid påkalla tillämpning af ett aftal, som icke blifvit

i inteckningsprotokollet anmärkt, ej heller blifva af något synnerligt värde, da

detsamma icke skulle vara bindande för ny rättsägare och det för öfrigt måste

vara förenadt med stora svårigheter att inför exekutor styrka ett sådant aftala

tillvaro och innehåll.

Behofvet af klarhet beträffande rättsföljderna af intecknings dödande

eller nedsättning i någon af gemensamt intecknade egendomar synes^ knappast

kunna tillgodoses på annat sätt än genom eu lagstiftning, byggd på principen,

att innehafvaren af den gemensamma inteckningen genom en sådan

åtgärd går miste om rätten att för belopp, som skulle falla å den egendom,

hvari inteckningen dödas eller nedsättes, hålla sig till de öfriga egendomarna,

så framt icke sådan rätt blifvit honom i skälfva beslutet angående dödningen

eller nedsättningen förbehållen, samt att sådant förbehåll icke må göras, med

mindre ägarne af dessa egendomar och de, som i dem hafva inteckningar, gällande

med lika eller sämre rätt än den gemensamma, därtill samtyckt. Häraf

skulle visserligen bli eu följd, att den i lagtexten angifna påföljden af intecknings

dödande eller nedsättning i en egendom komme att inträda jämväl i

sådana fall, då visserligen ägarne af de öfriga för sin del vore villiga att låta

inteckningen för fulla beloppet besvära deras egendomar, men tillstånd till

åtgärden däremot ej kunnat utverkas af vederbörande inteckningshafvare.

Emellertid synes något praktiskt behof af särskilda regler angående dylika

aftal desto mindre förefinnas, som alldeles samma resultat torde kunna uppnås

genom beviljande af ny inteckning till det belopp, som skulle fallit å

den egendom, hvari den gamla dödats eller nedsatts.

Enligt gällande rätt liksom enligt förslaget äger innehafvaren af en

gemensam inteckning jämväl i det fall, att han låter inteckningen förfalla i

någon af egendomarna, genom särskildt aftal med rättsägarne i de öfriga egendomarna

bereda sig inteckningssäkerhet i dessa för det belopp, som skulle belöpa

å förstnämnda egendom. Aftal af dylik innebörd torde i allmänhet

träffas först efter det inteckningen kommit att förfalla. Det synes emellertid

mindre lämpligt att sålunda tillåta, att en förfallen sakrätt genom aftal i viss

mån återupplifvas, och motsvarande förmån förefinnes ej för innehafvare af

inteckning, meddelad allenast i en fastighet, där han låtit inteckningen förfalla.

Därest aftalet ingåtts före det inteckningen förfallit, lärer ändamålet

därmed lika väl kunna vinnas genom aftal om inteckningens relaxation. Den

nu i 35 § inteckningsförordningen stadgade påföljden synes därför utan undantag

bära inträda, där innehafvaren af gemensam inteckning låtit denna i

någon egendom förfalla.

Bygges lagstiftningen på ofvan antydda princip, påkallas däraf en redaktionell

jämkning i 1 och 2 §§ af lagen angående ryttare-, soldat- och båts
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

manstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet

den 18 oktober 1907.»

0*7 c*

Oi §.

Justitierådet Borgström:

»Det synes mig kunna ifrågasättas huruvida det föreslagna värderingsinstitutet

bör utan inskränkning vinna tillämpning inom vår rätt. Äfven om

det må anses riktigt, att en afsöndrad lägenhet ej bör ansvara för de i den

ostyckade fastigheten meddelade inteckningar med den värdeförhöjning, lägenheten

erhåller genom ägarens därå efter afsöndringen nedlagda arbete, kan

häraf ej hämtas skäl att tillåta värdering i sådana i verkligheten ej allt för

sällsynta fall, där lägenheten redan vid afsöndrandet är bebyggd eller eljest i

det skick, att nämnvärdt tillfälle för lägenhetsägaren att genom sitt arbete

öka dess värde icke finnes. Förbises bör ej heller, att genom den föreslagna

värderingen skulle skyddas ej blott frukterna af ägarens eget arbete å lägenheten

utan äfven den värdestegring, som följer af ändrade konjunkturer, järnvägsanläggningar

o. d. Uppenbarligen är emellertid lägenhetsägaren ej mera

berättigad än inteckningshafvare att tillgodonjuta följderna af dylik värdestegring,

som kan blifva allt mer betydande ju högre värde lägenheten ägde

vid afsöndrandet.

Då icke någon som helst inskränkning föreslagits i rätten att erhålla

värdering, skulle följaktligen värdering få påkallas äfven för det fall att den

afsöndrade lägenheten är vida värdefullare än stamfastigheten, exempelvis

då lägenheten är bebyggd men stamfastigheten obebyggd eller lägenheten utgöres

af ett värdefullt vattenfall. I sådana fall kunna betydande intressen

stå på spel för inteckningshafvare och andra, hvilkas rätt är beroende af den

blifvande värderingssummans storlek, och är det därför af synnerlig vikt, att

förfarandet vid värderingsförrättningen så ordnas, att samtliga sakägare

blifva i tillfälle bevaka sin rätt och att i öfrigt tillfredsställande säkerhet erbjudes

för uppnående af ett rättvist resultat. Såsom jag torde blifva i tillfälle

närmare utveckla vid granskning af förslaget till värderingslag, lärer

emellertid ett förfarande, som ufi ifrågavarande hänseenden bereder full

trygghet, kunna för lägenhetsägaren blifva så betungande, att olägenheterna

vida öfverstiga den eventuella vinsten af en verkställd värdering.

Med hänsyn till hvad jag sålunda anfört anser jag mig icke kunna tillstyrka

förslaget om rätt till värdering i den omfattning, som föreligger. Måhända

skulle det kunna medgifvas lägenhetsägaren att erhålla värdering, för

den händelse lägenheten utgöres af obebyggd mark af jämförelsevis ringa

areal. Det i lagberedningens motiv antydda synnerligen behjärtansvärda må
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

let att skydda det genom lägenhetsägarens arbete åstadkomna egna hemmet

skulle i allt fall uppnås. Därest rätten att erhålla värdering på dylikt sätt

inskränktes, skulle värderingen icke i afsevärd mån inverka å inteckningshafvares

och öfriga sakägares rätt, i följd hvaraf ett enklare och mindre kostsamt

förfaringssätt kunde vinna tillämpning.

För sådana fall då någon af gemensamt intecknade egendomar saknar

taxeringsvärde, när .exekutiv auktion skall hallas, torde i allmänhet de vid auktionen

bjudna köpeskillingar läggas till grund vid ansvarighetens fördelning

mellan de särskilda egendomarne. Enligt de föreslagna bestämmelserna skulle

detta icke låta sig göra, därest taxeringsvärde saknades å en afsöndrad lägenhet,

som blifvit i föreslagen ordning värderad, och lägenhetens ägare begagnade

sig af rätten att genom deposition af värderingssumman förebygga utmätning

af lägenheten, eller, om utmätning redan ägt rum, genom att betala

nämnda summa förhindrade lägenhetens försäljning. Hvad nu är sagdt gäller

icke blott om det i lagtexten uttryckligen omnämnda fall, då ansvarigheten

olika lägenheter emellan skall fördelas efter de i 32—34 §§ stadgade grunder,

utan jämväl när en intecknad egendom blifvit styckad utan att taxeringsvärden

åsatts de genom styckningen uppkomna delarne och från någon af dessa

sedermera afsöndrats en lägenhet, hvars ägare låtit värdera densamma och

deponerat eller erlagt värderingssumman. För dessa fall torde särskilda föreskrifter

icke kunna undvaras.»

Justitierådet Quensel:

»De anmärkningar, som vid granskning af 1902 års förslag i ämnet

mot detsamma inom högsta domstolen hufvudsakligen framställdes, drabba ej

det nu föreliggande förslaget, sedan däri upptagits grundsatsen om rätt för

inneliafvaren af gemensam inteckning att, därest någon af egendomarne särskildt

utmätes eller afträdes till konkurs, erhålla utmätning jämväl af lägenhet,

som för inteckningen ansvarar först efter den egendom, som blifvit

särskildt utmätt eller af trädd till konkurs.

Vid deltagande i nyssnämnda granskning anfördes af mig, att, därest

lagstiftningen på berörda sätt anordnades, ansvarighetens subsidiära karaktär

skulle blifva af ringa fördel för lägenhetens ägare i jämförelse med de för

honom uppkommande olägenheter.

Med afseende å hvad lagberedningen häremot anfört anser jag mig numera

kunna låta nämnda uttalande falla.

Vid berörda granskning hemställdes, huruvida icke för inträdande af

den subsidiära beskaffenheten af lägenhetens ansvarighet borde förutsättas,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

att lagfart å lägenheten blifvit sökt eller, där lagfart ännu ej sökts — i analogi

med 82 § utsökningslagen — att någon försummelse därutinnan ej läge

lägenhetens ägare till last och att han före auktionen företett sin fångeshandling.

Att denna hemställan saknat giltiga skäl, därom har jag icke blifvit af

lagberedningens yttrande härutinnan öfvertygad. Äfven om man i den utsträckning,

som i det remitterade förslaget skett, genomförde grundsatsen om

rätt för inteckningshafvaren att erhålla utmätning af lägenheter, som svara

endast subsidiärt för inteckningen, synes uppställandet af ofvanberörda förutsättning

för sådan ansvarighet ingalunda vara öfverflödigt. Om för åtnjutande

af de förmåner, man genom bestämmelserna i förevarande paragraf

velat bereda ägare af afsöndrad lägenhet, är tillräckligt, att han, innan auktionen

vunnit laga kraft, medelst företeende af sin fångeshandling styrker,

att afsöndring ägt rum, kan inteckningshafvaren uppenbarligen obehörigt

uppehållas i sin rätt till betalning.

Ytterligare skäl för berörda hemställan torde uppkommit därigenom,

att nu föreliggande förslag förutsätter, att den gemensamma inteckningen må

kunna i lägenheten dödas. Detta lärer nämligen ej kunna ske, innan lägenheten

blifvit genom lagfart eller åtminstone medelst fastställelse rättsligen

individualiserad såsom särskild fastighet.»

Justitierådet Claéson :

»Hvad nu är föreslaget afser icke äldre afsöndrade lägenheter. Deras

ansvarighet för inteckningar gemensamma med stamhemmanen blir fortfarande

obegränsad. Synnerligen önskvärdt hade det varit, om i sammanhang

med förevarande lagstiftning å detta område kunnat framläggas något förslag,

hvarigenom de äldre afsöndringama skulle kunna aflösas från deras

nuvarande ansvarighet för gemensamma inteckningar. Att frågan är ytterst

svårlöst ligger i sakens natur. Men den torde icke vara alldeles omöjlig att

lösa.»

Förslag till lag om ändrad lydelse af 104 § utsökningslagen,

Justitierådet Gr ef b er g:

»Äro flera lägenheter allenast, på sätt i 2 mom. af 37 § i förslaget till

lag om ändrad lydelse af 35 och 37 § § af förordningen angående inteckning i

fast egendom sägs, ansvariga för inteckning, som vid utrop af stamfastigheten

och någon eller- några af lägenheterna icke kan till fullo gäldas, är det antagandet

icke uteslutet, att, om gemensamt utrop af de egendomar, för hvilka

sammanlagda köpeanbuden varit otillräckliga, får äga rum, anbudet uppgår

till sådant belopp, att vidare utrop ej erfordras och den ansvarighet, som

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

häftar vid en lägenhet först efter de sålunda till försäljning utropade egendomarna

bortfaller. Det kan sålunda ifrågasättas, att lägenhetsägare under

omförmälda förhållanden inrymmes rätt att påkalla gemensamt utrop, vare

sig hans lägenhet blifvit utmätt eller icke utmätts, samt i fråga om detta senare

fall för auktionsförrättaren meddelas föreskrift att till auktionen kalla

lägenhetsägaren på enahanda sätt som rörande inteckningshafvare är stadgadt.

Hvad jag nu ifrågasatt, då från stamfastigheten äro afsöndrade två

eller flera lägenheter med subsidiär ansvarighet, gäller äfven i det fall, att

endast en sådan afsöndring finnes, men annan fastighet, som häftar för den

gemensamma inteckningen, tillika med stamfastigheten, skall utmätningsvis

säljas.

Har i sådant fall, då lägenhetsägare är berättigad att erlägga brist, som

i förevarande paragraf omförmäles, någon af två eller flera för inteckningen

ansvariga lägenheter, emellan hvilka denna ansvarighet skall fördelas efter

de i 32—34 §§ i inteckningsförordningen meddelade föreskrifter, hvarken

taxeringsvärde eller begränsad ansvarighet i enlighet med bestämmelser, som

komma att därom gifvas, saknas all grund för bristens fördelning på de särskilda

lägenheterna. Det torde sålunda vara nödigt bestämma någon fördelningsgrund.

I detta hänseende synes kunna stadgas, att i fråga om lägenhet,

hvarå något af nyssnämnda värden ej finnes, ansvarigheten för bristen skall

beräknas efter värdering, som det åligger vederbörande utmätningsman att

verkställa. En dylik anordning hvilar på den förutsättning, att, då lägenhet

enligt lag om värdering erhållit begränsad ansvarighet, den sålunda bestämda

värderingssumman skall läggas till grund för bestämmande af den på lägenheten

belöpande andel af bristen. Finnes ej sådant värde skall taxeringsvärdet

och, i saknad jämväl däraf, det af utmätningsman bestämda värdet

läggas till grund för fördelningen. Ansvarigheten emellan flera lägenheter

skulle sålunda kunna komma att fördelas efter förhållandet emellan ett af

nämnda tre i olika ordning tillkomna värden till sammanlagda beloppet af

samtliga värdena.»

Förslag till lag om särskild värdering af af söndrad lägenhet.

Justitierådet Berglöf:

» I fråga om detta lagförslag vill jag till en början förutskicka en allmän

erinran, hvars rätta plats i visst hänseende måhända varit vid 3:dje och

4:de styckena af 2 mom. i förslaget om ändrad lydelse af 37 § i förordningen

angående inteckning i fast egendom. Då jag icke ansett denna erinran böra

från min sida föranleda ett afstyrkande af det föreslagna värderingsinstitutet

eller ens ett förordande af någon modifikation i fråga om dess tillämplighet,

har jag emellertid funnit mig böra i nu förevarande sammanhang gifva

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

plats för densamma. Den är nämligen af betydelse för mitt bedömande af

den närmare anordningen af berörda värderingsinstitut.

I det sagda är redan antydt, att jag i fråga om den föreslagna värderingen

hyst betänkligheter. Det är också endast med tvekan jag låtit

dem falla. Den förnämsta af dessa betänkligheter har varit den att, närmast

på grund af gällande lagstiftning angående det slags jorddelning, nämligen

afsöndring, hvarom här är fråga, värderingen kan komma att i så väsentlig

grad inverka på inteekningshafvares rätt. Och vid hvarje lagstiftning måste

det ju vara ett ögonmärke att redan förvärfvade rättigheter ej förnärmas.

Det förhåller sig nu så att, med visst undantag för de sex nordliga länen, rätten

till afsöndring från hemman eller därmed likställd fastighet är begränsad

endast till arealen, till och med en femtedel af hemmanets ägovidd, däremot

ej i fråga om ägornas art och beskaffenhet, och att från afsöndrad lägenhet

kan ske afsöndring utan någon som helst inskränkning. Det kan alltså lätt

inträffa att den stamfastighet, å hvilken en gemensam inteckning enligt förslaget

skall hvila primärt och till hela sitt belopp, i värde högst väsentligt

understiger den eller de frånstyckade delar, som först subsidiärt och med begränsadt

belopp skola ansvara för inteckningen, en omkastning alltså af det

inbördes värdeförhållande, man i allmänhet tänker sig såsom det normala

emellan en stamfastighet, å ena, och en därifrån afskild parcell, å andra sidan.

I fråga om den subsidiära ansvarigheten saknar emellertid sådant reell

betydelse, då därigenom endast beröres den ordning, hvari de olika delarna

skola gå i betalning. Däremot ligger det i öppen dag, att ju större och värdefullare

den frånstyckade delen är, desto starkare måste betänkligheterna vara

mot att tillåta värdering af densamma med den verkan, att dess ansvarighet

begränsas till dess dåvarande värde.

Då jag trots berörda och andra betänkligheter mot förslaget i denna

del ej ansett mig böra afstyrka dess upphöjande till lag, har det för mig afgörande

skälet varit det stora sociala intresse — egnahemsidéns främjande

— som uppbär förslaget. Men en oeftergiflig förutsättning måste enligt min

mening vara, att värderingen sker under så betryggande former som möjligt.

Klart är att hvad härutinnan vinnes måste ske på bekostnad af förfarandets

enkelhet och billighet. Då man rör sig på ett så på samma gång

viktigt och känsligt område som fastighetskreditens, synes emellertid fordran

på trygghet höra ställas i första rummet.

I anslutning till det nu anförda är jag för min del så långt ifrån att

finna något kunna eftergifvas på de bestämmelser, som i förslaget uppställas

till förekommande af rättsförlust genom värderingen, att jag fastmera anser

dem böra i visst afseende ytterligare skärpas.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

Jag vill därvid först erinra, att då lagförslaget såsom sakägare vid värderingen

upptager endast lägenhetsägaren och innehafvare af sadana inteckningar,

som före af söndringen tillkommit i den ostyckade fastigheten, detsamma

härutinnan lider af en påtaglig ofullständighet. Uppenbarligen finnas

äfven andra grupper af sakägare. Sålunda har innehafvare af särskild

inteckning i lägenheten ett med lägenhetsägaren gemensamt intresse af att

värdet icke sättes för högt. Och å andra sidan, om från stamfastigheten tidigare

afsöndrats lägenhet — hvilken följaktligen enligt förslaget till ändiad

lydelse af 37 § inteckningslagen skall för intecknad gemensam gäld gå i betalning

först senare än den lägenhet, om hvars värdering är fråga äio såväl

ägare af sådan tidigare af söndrad lägenhet som innehafvare af särskild inteckning

däri intresserade af att värdet icke sättes för lågt. Ett i sistnämnda

riktning gående intresse hafva vidare ej mindre ägare af fastighet, som innan

ännu afsöndring af den till värdering anmälda lägenheten ägt rum blifvit gemensamt

med dess stamfastighet intecknad, än äfven innehafvare af inteckning

i förstnämnda fastighet med lika eller sämre rätt än den gemensamma

inteckningen. Äfven den eller de, som äro personligen ansvarige för intecknad

gäld, kunna hafva intresse af värderingen.

Beträffande kallelse till förrättningen innehåller förslaget föreskrift,

att allenast bestämmelsen i 22 § skiftesstadgan om kungörelse i kyrkan för den

socken, där lägenheten är belägen, skall vinna tillämpning. Det är uppenbart,

att sådan kungörelse, som ej ens lämnar säkerhet för att lägenhetens

ägare får underrättelse om förrättningen, endast i undantagsfall kommer

till öfriga sakägares kännedom. 0

Då nu enligt 34 § skiftesstadgan, som är afsedd att tillämpas a häi ih<tgavarande

förrättning, delägares utevaro ej hindrar förrättningens fortgång,

kan det inträffa, att värderingen kommer att försiggå utan att ens någon

delägare är tillstädes. I hvarje fall torde andra sakägare än sökanden regelbundet

uteblifva. Den föreslagna anordningen synes föga tillfredsställande,

och torde en mera betryggande form för förrättningens kungörande höra

utfinnas. I sådant hänseende synes mig lämpligt att, i likhet med hvad i 100

§ utsökningslagen i fråga om exekutiv auktion är stadgadt meddelas föreskrift,

att såväl lägenhetsägaren som ock öfriga sakägare, där de äro kända

och inom riket boende, skola medelst särskilda kallelsebref om förrättningen

underrättas. Motsvarande föreskrifter torde ock böra meddelas beträffande

kungörande af dagen för ägodelningsrättens pröfning af inkomna besvär.

Genom de skärpta fordringarna på betryggande former för värderingens

anordnande kommer densamma att väsentligen fördyras. Särskild! bni

detta fallet, om ett antal sakägare verkligen infinna sig samt för sm inställelse

fordra ersättning, hvilken sökanden, det vill säga lägenhetsägaren,

Bill. till Rikad. Prot. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 73 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

i så fall torde fa vidkännas liksom all annan af förrättningen föranledd

kostnad.

Om man vill vinna något med lagen, synes mig därför oundvikligt att,

där fråga är om egnahemsanläggningar, staten på ett eller annat sätt träder

emellan för att nedbringa kostnaden för sökanden.

Beträffande förslagets särskilda bestämmelser må utöfver det redan

anförda erinras, att det i 4 § gjorda särskiljandet mellan protokoll och utlåtande

såsom tva olika handlingar synes opåkallad!, då väl i verkligheten

kommer att gå så till, att förrättningsmännens utlåtande eller beslut inflyter

i det vid förrättningen förda protokoll.»

l

Justitierådet Borgström, som hänvisade till hvad han anfört vid

granskning af förslaget till ändrad lydelse af 37 § inteekningsförordningen:

»Såsom justitierådet Berglöf erinrat, lider lagförslaget beträffande

uppgiften å sakägare vid värderingen af påtaglig ofullständighet.

I fråga om det närmare anordnandet af värderingsförrättningen hänvisar

förslaget till skiftesstadgans bestämmelser om annan landtmäteriförrättning

än laga skifte, dock med den viktiga afvikelse att förrättningen allenast

skall, pa sätt 22 § skiftesstadgan innehaller, kungöras i sockenkyrkan.

Föreskriften i 23 § nämnda stadga, att delägare, som har sitt hemvist utom

socknen, skall om förrättningen särskild! underrättas genom skriftlig kallelse,

som pa föreskrifvet sätt honom delgifves, har ansetts icke höra vinna tillämpning.

Tydligt är emellertid, att kungörelse i sockenkyrkan, som ej ens lämnar

säkerhet för att lägenhetens ägare får underrättelse om förrättningen,

endast undantagsvis skulle komma till öfriga sakägares kännedom; och då

sakägares utevaro ej får hindra förrättningens fortgång, skulle det kunna

inträffa, att förrättningen komme att försiggå utan att ens någon sakägare

vore tillstädes. Äfven om lägenhetsägaren såsom förrättningssökande tillstädeskomme,

torde öfriga sakägare regelbundet uteblifva. Då, såsom förut

framhållits, af den föreslagna oinskränkta rättigheten att erhålla värdering

följer, att det i vissa fall för sakägare är af synnerlig vikt att vid förrättningen

bevaka sin talan, synes den föreslagna anordningen, därest nämnda

rätt anses böra i° hela sin utsträckning bibehållas, knappast tillfredsställande,

utan lärer för sådant fall en mera betryggande form för kungörande af förrättningen

böra utfinnas.

Klart är emellertid att det i många fall komme att blifva förenadt

med betydande svårigheter att erhålla tillförlitliga uppgifter å vederbörande

sakägare; och då man med hänsyn till förrättningens ändamål näppeligen

lär kunna ålägga kronobetjäningen såsom en tjänsteplikt att utan ersättning

fortskaffa kallelse till förrättningen, torde kostnaden för sakägarnes in
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

kallande kunna uppgå till betydande belopp. Utverkande af förordnande för

landtmätare blefve ock förenadt med utgifter och besvär. Härtill skulle

slutligen komma den ej obetydliga kostnaden för själfva förrättningen.

Lagförslaget upptager intet stadgande angående gäldandet af dessa utgifter.

Antagligen har det ansetts själfklart, att desamma, i mån ej bidrag till deras

utgörande kunde erhållas af allmänna medel, skulle ersättas af lägenhetsägaren,

som påkallat förrättningen och i hvars intresse den företages. Jämväl

frågan om ersättning åt öfriga sakägare för inställelse vid förrättningen lämnas

i förslaget oafgjord. Enligt min uppfattning synes man med hänsyn till

förrättningens natur knappast kunna undgå att ålägga sökanden, lägenhetsägaren,

skyldighet att utgifva godtgörelse i sistnämnda hänseende.

Af hvad jag här anfört torde framgå, att en värderingsförrättning,

anordnad på sätt i förslaget upptagits, med iakttagande af ett för ^sakägarne

fullt betryggande kallelseförfarande, skulle blifva förenad med så stor omgång

och kostnad, att såsom förut antydts olägenheterna mangen gång

komme att vida öfverstiga den påräknade vinsten.

Därest rättigheten att påkalla värdering bibehålies i föreslagen utsträckning,

lärer emellertid något enklare och mindre kostsamt men ändock

för sakägarne fullt betryggande förfaringssätt knappast stå till buds.

Inskränkes åter denna rättighet på sätt jag antydt vid granskning af

förslaget till ändrad lydelse af 37 § inteckningsförordningen, synes mig värderingen

utan våda för rättssäkerheten kunna anförtros åt vederbörande utmätningsman.

Det åligger honom redan nu att, då fast egendom utmätts eller

öfverexekutor förordnat om försäljning däraf, beskrifva och värdera egendomen.

Sådan värdering medför visserligen i allmänhet ingen rättslig

verkan, men då flera fasta egendomar skola säljas, af hvilka någon ännu icke

erhållit särskildt taxeringsvärde, kan det inträffa att för en af egendomarne

intet köpeanbud afgifves. I sådant fall lära de af utmätningsmannen satta

värdena böra läggas till grund för fördelningen af eventuellt öfverskott. Lagberedningen

har ock i sitt förslag till lag om inskrifning af rätt till fast

egendom upptagit uttrycklig föreskrift, att ansvarigheten för en i flera egendomar

gemensam inteckning i visst fall skall bestämmas efter de af utmätningsmannen

å egendomarne satta värden.

Uppenbarligen skulle genom nu föreslagna anordningen åstadkommas

en betydande förenkling af förfarandet och följaktligen kostnaderna

väsentligen nedbringas. Ersättning för värderingens företagande borde

tillkomma förrättningsmannen allenast enligt bestämmelserna i Kungl. förordningen

den 12 juli 1878. Med hänsyn till värderingens jämförelsevis

ringa betydelse för inteclcningshafvare och öfriga sakägare synes onödigt

särskildt underrätta dem om förrättningen. Åtminstone borde ett kallelseför
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

farande, anordnadt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med livad angående

kungörande af auktion å fast egendom är stadgadt, vara till fylles.

Den i lagförslaget sakägarne förbehållna rätt till klandertalan mot

förrättningen torde, för den händelse denna anordnas på sätt nu föreslagits,

kunna uteslutas och ersättas af bestämmelse om rätt att hos öfverexekutor

öfverklaga förrättningen, på sätt om klagan öfver utmätningsmans åtgärd

vid auktion å fast egendom är stadgadt. Därest klanderrätten anses höra

bibehållas, torde talan mot förrättningen böra fullföljas hos allmän underrätt,

och synes besvärstiden lämpligen kunna räknas från den dag, förrättningsprotokollet

blifvit vid rätten uppläst.

Beträffande förslagets särskilda bestämmelser må utöfver det redan

anförda erinras att, därest förfarandet ordnas på af mig föreslaget sätt, föreskrifter

i det afseende, hvarom 4 § i förslaget handlar, lära kunna undvaras.

I allt fall torde med hänsyn till ifrågasatta förrättningens beskaffenhet icke

vara erforderligt att för sakägarne framlägga särskild! utlåtande, utan synes

hvad förslaget därom innehåller kunna utgå.»

Justitieradet Quensel, med hvilken justitierådet Claéson förenade sig:

»För erhållande af värdering med däraf enligt 37 § i inteckningsförordningen

i dess nu föreslagna lydelse förenad rättsföljd uppställes icke

såsom villkor, att afsöndringen blifvit lagfaren eller ens fastställd. Men att

sålunda af en inteckning, som vidlåder en fast egendom, skulle kunna fixeras

eu begränsad bråkdel vid en del af egendomen, utan att denna del är att i

kameralt och rättsligt afseende anses såsom själfständig fastighet, kan jag

ej tillstyrka. Jag hemställer därför, att såsom villkor för erhållande af värdering

må uppställas, att afsöndringen blifvit lagfaren eller åtminstone af

Konungens befallningshafvande fastställd.

Huruvida det i förslaget föreskrifna sättet för värderingens verkställande

må kunna utbytas mot ett annat förfarande — hvilket i sådant fall

synes mig höra vara en förrättning af utmätningsman med biträde af två

edamöter i ägodelningsrätt eller gode män vid skiftesförrättningar och med

klanderrätt till vederbörande underrätt — torde hufvudsakligen vara en kostkåda

sätten lära från rättssäkerhetens synpunkt kunna anses

tillfredsställande.

Ilvilketdera sättet än väljes, anser jag, i likhet med hvad redan blifvit

inom högsta domstolen anmärkt, att begreppet sakägare ej bör inskränkas till

lägenhetens ägare samt innehafvare af inteckning, som i 1 § afses; och instämmer

jag med justitierådet Berglöf i fråga om önskvärdheten af ett mera

betryggande sätt för sakägarnes inkallande.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

Jag förenar mig med justitierådet Berglöf däri, att protokoll ock utlåtande

icke böra behandlas såsom särskilda aktstycken, helst sådant skulle

med 6 §:s lydelse föranleda, att förrättningsmannen ej vore skyldig till domaren

insända utlåtandet, ehuru företrädesvis dettas införande i inteckningsprotokollet

vore af vikt.»

J ustitier ådet Gr ef b er g:

»Förslaget upptager ej andra rättsägare än lägenhetens ägare och

innehafvare af sådan intecknad fordran, som af ses i 1 §, hvilken begränsning

af sakägare är föga tillfredsställande. Att flera rättsägare än de sålunda

nämnda kunna finnas är uppenbart och, i betraktande däraf att värderingen

kan hafva väsentlig inverkan på deras rätt, är af vikt, att de, så vidt ske kan,

sättas i tillfälle att bevaka sin rätt, så att säkerheten om värderingens tillförlitlighet

må stärkas. Af rätten att få hvarje lägenhet med subsidiär ansvarighet

värderad följer, att det i vissa fall icke är möjligt att bestämma

kvilka som äro sakägare, enär detta visar sig först vid tvångsförsäljningar

af intecknade fastigheterna. Till dessa fall kunna räknas, att stamfastigheten,

då afsöndring^ sker, är intecknad gemensamt med annan fastighet, denna

må vara ett hemman eller en sådan äldre afsöndring, som icke afses i förslaget,

eller att stamfastigheten efter afsöndringen af den lägenhet, hvars

värdering är i fråga, intecknats gemensamt med annan fastighet. Dessa med

stamfastigheten intecknade fastigheter kunna åter i sin ordning vara intecknade

gemensamt med andra fastigheter och tillika i en eller flera af dem

finnas särskilda inteckningar med lika eller sämre rätt än de gemensamma.

Undersökning, om huru långt värderingen under sådana förhållanden kan

verka, skulle icke leda till nödig kännedom härom. Till följd häraf torde

stadgas, att lägenhet uteslutes från rätten till värdering i det fall, att stamfastigheten

är på sätt ofvan sagts intecknad gemensamt med annan fastighet,

ett stadgande, hvarigenom missförhållandet att icke kunna bestämma,

huru långt värderingen ägde inverkan på andras rätt, väsentligen skulle

undvikas. I fall ett dylikt stadgande icke anses lämpligt, synes föreskrift

ändock kunna meddelas därom, att såsom sakägare skola anses innehafvare

af sådan intecknad fordran, som afses i förslaget, och af särskild

inteckning i lägenheten, som skall värderas, ägaren af denna lägenhet och

af sådan lägenhet, som med hänsyn till ansökan om lagfart häftar för nyssnämnda

inteclcnade fordran efter den lägenhet, hvars värdering är i fråga,

samt slutligen ägaren af stamfastigheten. Denne kan nämligen hafva i saken

del, exempelvis på den grund att han icke varit ägare .af stamfastigheten,

då afsöndringen skedde, men iir personligen ansvarig för den i stamfastigheten

och lägenheten gemensamt intecknade fordringen. Värdering synes

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 106.

närmast röra dessa sakägare och hvilka af dem, som i det särskilda fallet

finnas, är lätt att utreda. Huru värderingen än anordnas, böra nu nämnda

sakägare, så vidt de äro kända och inom riket boende, i god tid före förrättningen

erhålla kallelsebref till densamma eller eljest bevisligen därom underrättas,

hvarjämte förrättningen bör kungöras i någon af ortens tidningar

och i vederbörande kyrka.

Ifall landtmätare och ägodelningsrätt skola taga befattnng med värderingen,

blifva, på sätt redan inom domstolen anmärkts, kostnaderna alltför

höga, isynnerhet om flera sammanträden af ledamöterna i ägodelningsrätten

skulle för sakens behöriga utredning blifva erforderliga. Särskild gradering

af jorden kan väl icke ifrågakomma och vid sådant förhållande torde allmän

underrätt äga företräde framför ägodelningsrätt. Om än landtmätare är

lämpligare än annan tjänsteman att verkställa jordvärdering, så synes

dock värdering af ifrågavarande beskaffenhet, hvilken i allmänhet ej torde

medföra några större svårigheter, blifva lika tillförlitlig, om den anförtros

åt utmätningsman med biträde af ledamöter i ägodelningsrätt eller gode män

vid skiftesförrättningar. Äger talan i saken rum vid underrätt, kan, då fråga

är om afsöndradt vattenfall eller eljest om afsöndring af högre värde eller

då uppskattningen är af mera invecklad beskaffenhet, underrätten i fall af

behof tillkalla landtmätare eller annan sakkunnig att biträda vid utredning af

värdet. • ...

Med anledning häraf hemställes, att förrättningen uppdrages åt utmätningsman

och två ledamöter i ägodelningsrätt eller gode män vid skiftesförrättningar,

att emot förrättningsmännen skola i tillämpliga delar gälla

de i 31 § skiftesstadgan upptagna jäf, att talan emot förrättningen skall anhängiggöras

genom stämning till den underrätt, under hvars domväijo lägenheten

hör — huruvida denna underrätt i visst fall kan vara rådstufvurätt

är enligt hvad ofvan anmärkts tvifvelaktigt — samt att tiden för

stämnings delgifning skall räknas från den dag protokollet öfver förrättningen

blifvit vid underrätten uppläst.

Med afseende därå att en lägenhet kan hafva ett betydande värde och

dess uppskattning vidtomfattande verkningar, torde det åtminstone icke böra

förvägras part att fullfölja talan emot underrätts beslut.

Sista stycket af justitierådet Borgströms anförande är äfven tillämpligt

å här förordade anordning.»

Ur protokollet

Erik Olander.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

39

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 19 mars 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Statsråden: Albert Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer.

Justitieråden: Ramstedt,

Améen.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson anmälde

i underdånighet:

högsta domstolens genom utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden

för den 6 november 1908 inhämtade utlåtande öfver förslag

till lag om ändrad lydelse af 35 och 37 §§ i förordningen den 16

juni 1875 angående inteckning i fast egendom, lag om ändrad lydelse af

104 § utsökningslagen samt lag om särskild värdering af afsöndrad lägenhet.

Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll yttrade departementschefen

:

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

»De remitterade, ur andra afdelningen af lagberedningens förslag till

jordabalk hämtade lagförslagen afse två frågor, som visserligen båda beröra

inteckningsförhållanden men eljest icke stå i närmare samband med

hvarandra. Beträffande den ena af dessa eller frågan om verkan af s. k.

relaxation af inteckning, som besvärar flera egendomar, är det remitterade

förslaget i allo öfverensstämmande med ett tidigare förslag, som undergått

granskning inom högsta domstolen och då lämnats utan anmärkning. Såsom

framgår af föreliggande utlåtande, hafva nu högsta domstolens flesta

ledamöter hemställt om sådan ändring i förslaget, att vid den gemensamma

inteckningens relaxation i en egendom inteckningshafvaren icke må kunna

allenast genom aftal med öfriga rättsägare förbehålla sig rätt att för det

belopp, som skulle falla å den egendomen, hålla sig till de andra egendomarna,

utan att härför bör fordras att sådan rätt fastställes genom uttryckligt

beslut af domstolen vid relaxationens meddelande, samt att dylik

fastställelse må ske endast under förutsättning att samtycke lämnats af

såväl fastighetsägarne som dem, hvilka hafva inteckningar med lika eller

sämre rätt än den, som är föremål för relaxationen. Då en sådan anordning

otvifvelaktigt är ägnad att åstadkomma reda och fasthet uti ifrågavarande

förhållanden, har berörda hemställan synts mig böra iakttagas.

Bland de rättsägare, hvilkas samtycke erfordras, torde dock böra uttryckligen

angifvas jämväl de, som hafva fordran eller rättighet, hvarför egendomarne

eller någon af dem må häfta jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken.

Den sålunda förordade affattningen af 35 § inteckningsförordningen

föranleder en visserligen rent redaktionell ändring i 1 och 2 §§ i lagen

angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från

ansvar för inteckningar i stamhemmanet.

Af ojämförligt större räckvidd äro förslagens öfriga bestämmelser,

hvilka afse att ordna frågan om afsöndrad lägenhets ansvarighet för inteckning,

som meddelats i stamhemmanet innan afsöndringen skedde. Dessa

bestämmelser innebära, dels att för dylik inteckning lägenheten skall ansvara

endast subsidiärt, så att i första hand intecknade beloppet uttages

ur stamhemmanet och allenast bristen ur lägenheten, dels att lägenhetens

ansvarighet skall kunna ytterligare begränsas genom en i viss ordning

verkställd värdering af lägenheten, dels slutligen att för dödning af sådan

inteckning, såvidt den besvärar lägenheten, beredes den lättnad, att inteckningsbandlingen

kan för ändamålet uppvisas vid annan rätt än den, hvarunder

fastigheten lyder. Att i fråga om en reform af så genomgripande

betydelse olika meningar måste, särskildt med hänsyn till vikten att skydda

fastighetskrediten, göra sig gällande, är lätt att inse. Inom högsta domstolen

hafva också, såsom utlåtandet ger vid handen, skilda uttalanden

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 106.

41

framkommit. Själfva principen om lägenhets subsidiära ansvarighet har

dock icke mött gensägelse, och har ej heller någon erinran framställts mot

den föreslagna bestämmelsen om inteckningshandlings uppvisande i ändamål

af döfning vid annan domstol än den, som meddelat inteckningen.

Däremot hafva betänkligheter uttalats mot förslaget om lägenhets värdering

i syfte att begränsa dess subsidiära ansvarighet. A ena sidan har framhållits

att vederbörande rättsägares intressen icke blifviti tillräcklig grad sedda

till godo; å andra sidan har erinrats att kostnaderna för värderingen, redan

med den föreslagna anordningen ganska betydande, skulle, om man

föreskrefve villkor, som fullständigt skyddade rättsägarne, stiga till sådant

belopp, att lägenhetsägaren näppeligen kunde begagna sig af den medgifna

rätten. Till undanröjande af dessa missförhållanden har af en ledamot

ifrågasatts att värderingsrätten skulle inskränkas till lägenheter, som

utgjordes af obebyggd mark af ringa areal, i hvilket fall värderingen

kunde anförtros åt vederbörande utmätningsman. En dylik begränsning

synes mig dock icke önskvärd och dess genomförande skulle för öfrigt erbjuda

störa svårigheter. Men låter man förslaget omfatta alla afsöndringar,

kan man icke utan fara för rättssäkerheten uppdraga värderingen åt utmätningsmannen

allena; att såsom värderingsman antaga utmätningsmannen

jämte två skiftesgodemän eller ledamöter i ägodelningsrätt i stället för

landtmätare med gode män skulle icke väsentligen nedbringa kostnaderna.

Om jag sålunda ansett de inom högsta domstolen framställda anmärkningarna

icke böra föranleda någon ändring i bestämmelserna angående

den utsträckning, hvari värdering bör medgifvas, eller den myndighet,

som har att därmed taga befattning, har jag däremot funnit vissa föreskrifter

kunna ytterligare gifvas till skydd för dem, hvilkas rätt är beroende

af värderingen. Det bör visserligen icke förbises att det stadgade

förbudet för förrättningsmännen att bestämma värderingssumman till lägre

belopp än den för lägenheten betingade köpeskillingen skall i de allra

flesta fall medföra tillräckligt skydd. Men det kan ej förnekas att det

föreslagna sättet för kungörande af förrättningen icke är fullt tillfredsställande

och att förslaget lider af ofullständighet vid angifvandet af dem,

som äro att anse såsom rättsägare vid förrättningen. Någon uppräkning

af alla möjliga rättsägare kan helt naturligt icke ifrågakomma, men bör

kungörelsen om värderingen riktas till alla, hvilkas rätt är beroende

af förrättningen, och klandertalan vara dem alla förbehållen. Härjämte

torde, i likhet hvad i 100 § utsökningslagen stadgas i fråga om exekutiv

auktion, böra påbjudas att innehafvare af inteckning, som före afsöndringen

meddelats i den ostyckade fastigheten, skola genom särskilda kallelsebref

underrättas om förrättningen. För sådant ändamål bör sökanden

Bill. till Riksd. Prof. 1609. 1 Sami. 1 Afd. 73 Håft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

åläggas att tillhandahålla gravationsbevis rörande lägenheten. Om vidare

föreskrifves att kungörelsen skall införas i tidning inom orten, synes obehöfligt

att sända kallelsebref till ägaren af den lägenhet, som skall värderas,

eller af lägenhet, som tilläfventyrs efter denna svarar för inteckningar

i den gemensamma stamfastigheten.

Två af högsta domstolens ledamöter hafva ansett skyldighet böra

stadgas för lägenhetsägaren att, då han påkallar värdering, till de

sakägare, som komma tillstädes vid förrättningen, utgifva ersättning för

deras inställelse. Denna mening kan jag icke biträda. Någon förpliktelse

för sakägarne att infinna sig föreligger icke; förrättningen försiggår utan

hinder af deras utevaro, och i de allra flesta fall torde deras eget intresse

icke betinga deras inställelse. Giltig rättsgrund synes därför saknas för

åläggande af sådan ersättningsskyldighet. Att emellertid lägenhetsägaren

äfven utan denna skyldighet får vidkännas ganska betydande kostnader,

om han vill låta värdera sin lägenhet, är uppenbart. Jag tillåter mig

dock erinra, att i det uppgjorda förslaget till landtmäteriväsendets omorganisation

förutsatts bidrag från det allmännas sida till underlättande för

de enskilde att erhålla ämbetsbiträde af landtmätare. Genomföres nämnda

förslag, har lägenhetsägaren att påräkna en afsevärd lindring i kostnaden

för värderingen.

I anledning af högsta domstolens anmärkning angående obehöfligheten

att särskilja protokoll och utlåtande vid värderingsförrättningen har

jämkning vidtagits i affattningen af 4 § i lagförslaget om värdering.

De remitterade förslagen innehålla icke bestämmelser angående fördelningen

af ansvaret för en gemensam inteckning i det fall att taxeringsvärde

å några af egendomarna saknas, när exekutiv auktion skall hållas.

I praxis plägar man för sådan händelse i allmänhet lägga de bjudna köpeskillingarna

till grund för ansvarighetens fördelning. Såsom inom högsta

domstolen erinrats, skulle efter genomförandet af grundsatsen om lägenhets

subsidiära ansvarighet en sådan utväg icke alltid kunna anlitas. Berörda

erinran har fördenskull synts mig böra föranleda att redan nu — i 33

§ inteckningsförordningen och 79 § utsökningslagen — upptagas de stadgande^

som för sådant fall äro meddelade i andra afdelningen af lagberedningens

förslag till jordabalk.

Hvad i öfrigt vid granskningen af de remitterade förslagen inom

högsta domstolen anförts har synts mig icke böra påkalla ändring i förslagen.

Då dessa skilja sig från motsvarande bestämmelser i förslaget till

jordabalk endast så vidt sådant betingats däraf att de skolat inpassas i nu

gällande lagstiftning, må i afseende å grunderna för desamma hänvisas till

de motiv, som åtfölja sistnämnda förslag, hvilket torde böra i erforderligt

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

43

antal exemplar tillställas lagutskottet samt på begäran tillhandahållas Riksdagens

ledamöter genom kamrarnas sekreterare. Ifrågavarande ämnen behandlas

i förslaget å sid. 363—365, 369—382, 411—412, 417—420,

454—455 och 480.»

Föredraganden uppläste härefter i enlighet med det afgifna yttrandet

affattade förslag till

1) lag om ändrad lydelse af 33, 35 och 37 §§ i förordningen den

16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom;

2) lag om ändrad lydelse af 79 och 104 §§ utsökningslagen;

3) lag om särskild värdering af afsöndrad lägenhet; samt

4) lag om ändrad lydelse af 1 § andra stycket och 2 § andra stycket

i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps

befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet;

och hemställde han, att förslagen måtte framläggas för Riksdagen

till antagande.

Statsrådets öfriga ledamöter biträdde föredragandens hemställan;

och täcktes, med bifall till densamma, Hans Maj:t

Konungen förordna, att nådig proposition i ämnet af

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skulle till

Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet

Erik Öländer.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1909:217 Riksdagens Skrifvelse N:o 217 s. 1 i texten
  2. LU 1909:72 Lagutskottets Utlåtande N:o 72 s. 1 i texten