Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning

1909-03-26 · 30 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 29 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:128, Med förslag till lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

1

N:o 128.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning;

gifven Stockholms slott den 26 mars 1909.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsf ormen,

föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om inskränkning

i rätten att erhålla ägostyckning.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Albert Petersson.

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 89 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

Förslag

till

Lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

I Gräfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens oeh Norrbottens

län må ej ägostyckning ske eller förordnande för landtmätare

att verkställa ägostyckning meddelas, med mindre tillstånd till ägostyckningen

lämnats på sätt nedan sägs.

2 §•

•

Ansökning om tillstånd till ägostyckning ingifves till Konungens

befallningshafvande i det län, där fastigheten är belägen, samt skall

vara åtföljd ej mindre af karta, utvisande, huru fastigheten är afsedd

att styckas, än äfven af de handlingar eller intyg sökanden kan akta

nödigt förete till utredning om att styckningen instämmer med hvad

i B § stadgas.

3 §.

Hemmanslott, som vid ägostyckningen erhåller inägojord, skall

med hänsyn såväl till denna jords omfattning som ock till den myckenhet

husbehofsskog, odlings- och mulbetesmark, som tilldelas lotten, varda

tjänlig för jordbruk. Består hemmanslott hufvudsakligen af skogsmark,

må, ändå att lotten icke varder tjänlig för jordbruk, dit läggas mindre

del af inägojorden, där sådant af särskilda omständigheter påkallas

och hemmanets jordbruk icke därigenom märkligen försvagas. Styckas

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 128.

inägoj orden till olika hemmanslotter och finnes ej å hemmanet tillräcklig

skogs- och betesmark för att bereda samtliga lotter erforderliga

anslag i sådan mark, må tilldelningen därefter jämkas.

För bildande af egnahemssamhällen eller för industriell anläggning

eller för annat dylikt ändamål må hemman styckas annorledes

än nu är sagdt. . ,,

Till inägojord, hvarom ofvan sägs, räknas ej slattermyr eller

kärräng, som i anseende till läge eller beskaffenhet är af mindre värde.

^ §■

Innan ärendet pröfvas, må Konungens befallningshafvande, där

så finnes lämpligt, öfver ansökningen höra nämnd eller myndighet,

som kan antagas äga kännedom om förhållandena, såsom hushållningssällskapets

förvaltningsutskott eller egnahemsnämnd eller kommunalnämnden

eller kronobetjäningen i orten.

5 §•

Öfver Konungens befallningshafvandes beslut i ärende, hvarom

nu är sagdt, må klagan hos Konungen i vederbörande statsdepartement

föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910, dock att lagen ej

skall tillämpas å ägostyckning, till hvilken tillstånd lamnats före

nämnda dag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.-t t Nåd. Proposition N:o 128.

Protokoll öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-JRegenten i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 4 december 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm.

Departementschefen statsrådet Albert Petersson anförde i underdånighet:
»Den

provisoriska lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning,

som den 16 juni 1905 utfärdades, upphör att vara gällande

den 1 januari 1910. Det är därför nödigt att nu taga under öfvervägande,

om efter nämnda dag lagbestämmelser i enahanda riktning

fortfarande skola anses behöfliga och, därest så är förhållandet, huruvida

saken bör ordnas genom en utsträckning af den provisoriska lagens

giltighetstid eller genom en ny lagstiftning i ämnet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Propositio7i N:o 128. 5

Ifrågavarande lag har föranledts af de framställningar, som

gjorts af den s. k. norrlandskommittén i dess den 27 oktober 1904

afgifna betänkande. Kommittén hade gjort den erfarenheten, att ägostyckning

i de Norrländska länen i stor utsträckning användts på ett

sätt, som vore till men för jordbruket, i det att inägojord afstyekades

utan att därmed följde erforderlig husbehofsskog, betes- och odlingsmark,

hvilket hade sin grund däri, att trävarubolagen på många platser

voro villiga att afhända sig den för bolagen ofta mera besvärliga än

inbringande inägojorden, men visade en afgjord och lätt förklarlig

obenägenhet att låta skogsmark medfölja.

I syfte att härutinnan åstadkomma ett bättre sakernas tillstånd

framlade därför kommittén förslag till nya bestämmelser om ägostyckning

i de norra länen. Dessa voro afsedda att utgöra ett led i de åtgärder,

som kommittén ansåg böra vidtagas för att till den jordbrukande

befolkningen återbörda i främsta rummet den egentliga inägojorden

med sådant anslag i skog, utmark och odlingsjord, att ett framgångsrikt

jordbruk kunde å brukningsdelarna drifvas, och dessa alltså

utgöra lämpliga besittningar för ett jordbrukande bondestånd.

Kommitténs förslag innehöll hufvudsakligen, att vid ägostyckning

hemmanets inägojord ej finge läggas till olika lotter på sådant sätt,

att hemmanets jordbruk därigenom lede väsentlig skada. Hvarje hemmanslott,

som erhölle inägojord, skulle därutöfver tilläggas husbehofsskog,

odlingsmark och mulbete. Beträffande husbehofsskogen uppställdes

vissa minimimått medelgod skogsmark växlande efter olika

delar af länen med ökning i arealen, där skogsmarken vore af sämre

beskaffenhet. Vore skogen å den till skogsanslag afsedda marken

afverkad eller hårdt anlitad, skulle virkesbehofvet under nödig tid

fyllas genom servitutsrätt å annan del af hemmanets utmark. Äfven

behofvet af bete skulle, där så erfordrades, tillgodoses genom servitutsrätt

å hemmanets öfriga utmark eller del däraf. Med utstyckad inägolott

borde förenas den odlingsmark, som lämpligen kunde därmed

sammanläggas. Från dessa regler angående beskaffenheten af ägolott,

som vore afsedd att genom styckningen bildas och som skulle tilläggas

inägojord, medgafs efter Konungens befallningshafvandes pröfning

undantag, då styckningen afsåg bildande af egnahemssamhällen, industinell

anläggning eller annat dylikt ändamål.

Då emellertid afsevärd tid kunde komma att förflyta, innan den

sålunda begärda lagstiftningen blefve genomförd, och fara vore för

handen, att en under tiden påskyndad ägostyckning enligt äldre lag

kunde väsentligen omintetgöra verkningarna af de föreslagna nya be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

stämmelserna, ansågs nödigt, att en anordning i förslagets syfte provisoriskt

träffades, hvilket för öfrigt kunde vara af nytta för den blifvande

nya lagstiftningen genom den erfarenhet, som därunder kunde

förvärfvas. Så tillkom den provisoriska lagen.

Denna afser gifvetvis att verka i samma riktning, som kommitténs

förslag, men har valt en annan väg. Den bygger nämligen på en föregående

pröfning af Konungens befallningshafvande af ägostyckningens

tillåtlighet och lägger alltså å nämnda myndighet omsorgen att tillse,

det icke olämpliga brukningsdelar genom styckningen uppkomma. Den

föreskrifver förty, att i de norra länen ägostyckning ej må ske eller

förordnande för landtmätare att verkställa ägostyckning meddelas, utan

att Konungens befallningshafvande gifvit tillstånd till ägostyckningen.

Den som vill erhålla sådant tillstånd har att till Konungens befallningshafvande

ingifva uppgift om sättet för den tillämnade styckningens

verkställande. Tillstånd får ej lämnas med mindre hvarje lott, som

komme att erhålla inägor, skulle, med hänsyn såväl till dessa ägors

omfattning som ock till den myckenhet husbehofsskog, odlings- och

mulbetesmark, som blefve lotten tilldelad, varda tjänlig för jordbruk,

eller ock ägostyckningen erfordras för bildande af egnahemssamhällen

eller för industriell anläggning eller för annat dylikt ändamål. Till

inägor, hvarom i lagen förmäles, må ej räknas slåttermyr eller kärräng,

som i anseende till läge eller beskaffenhet är af mindre värde.

För att vinna någon kunskap om, huru den provisoriska lagen

tillämpats och hvilka verkningar den medfört, har jag anmodat

Konungens befallningshafvande i de fem norrländska länen att inkomma

med yttrande angående de erfarenheter, som vunnits vid lagens

tillämpning.

I anledning häraf har Konungens befallningshafvande i Gäfleborgs

län insändt ett af förste landtmätaren i länet afgifvet yttrande

samt förklarat, att befallningshafvande!! instämde i samma yttrande

och därutöfver icke hade något att tillägga. I berörda yttrande

har förste landtmätaren anfört, hurusom ägostyckningar efter lagändringen

icke förekommit i det stora antal som förut. Inskränkning

i rätten att erhålla ägostyckning måste anses hafva haft en fördelaktig

verkan, då det vore konstateradt, att jordbruk i allmänhet

inom länet icke kunde drifvas rationellt utan att med inägoj

orden följde tillräcklig husbehofsskog. De olägenheter, som en del

hemmansägare erfarit därigenom, att de ej kunnat fördela sina ägor

enligt ägostyckningslagens ursprungliga lydelse utan att husbehofsskog

skulle tilldelas hvarje inägolott, uppvägdes af de fördelar i jord
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

brukshänseende, som lagändringen medfört. Ehuru önskningar uttalats

därom, att den hemmansägare, som själf ägde hemman med tillräcklig

husbehofsskog och därtill ville från annat hemman, som föreslagits

att ägostyckas, förvärfva en intill hans hemman gränsande jordäga,

förbehölles sådan rättighet, borde något undantag från regeln i antydda

fall icke göras, emedan det lätt kunde förutsättas, att en sådan ägolott

strax därpå öfverlätes såsom själfständig hemmansdel utan tillgång

till skogsmark. Emedan det genom lagstiftning borde tillses, att såvidt

möjligt till hvarje hemmanslott borde förefinnas inägor och skogsmark

till den myckenhet, att ägolotterna kunde fortfarande behålla

sin natur af hemman och fullgöra därå hvilande onera och utskylder,

samt då ägostyckningar vore tillåtna för bildande af egnaliemssamhällen,

industriella anläggningar eller för annat dylikt ändamål, hemställdes

att ifrågavarande lag måtte få gälla tillsvidare äfven efter den

1 januari 1910.

Konungens befallningshafvande i Västernorrlands län har anfört,

hurusom efter lagens ikraftträdande intill den 14 juli 1908 tillhopa

97 ansökningar om tillstånd att verkställa ägostyckning blifvit af

befallningshafvande beviljade, däraf 10 under år 1905, 42 under år

1906, 33 under år 1907 och 12 under år 1908. Under samma tid hade

16 dylika ansökningar blifvit afslagna. Allenast i ett tiotal fall hade

såsom grund för ansökningen uppgifvits, att den sökta ägostyckningen

erfordrades för bildande af egnahemssamkällen eller för industriell anläggning

eller för annat dylikt ändamål.

I öfrigt ansåge sig Konungens befallningshafvande allenast böra

framhålla, att lagen syntes hafva medfört en afsevärd förminskning i

antalet ägostyckningar, i det att de förordnanden till dylika förrättningar,

som efter lagens ikraftträdande af befallningshafvanden utfärdats,

varit betydligt färre än under åren närmast därförut.

Konungens befallningshafvande i Jämtlands län har yttrat bland

annat, att enligt årsberättelserna öfver landtmäteriet i länet hade

antalet ägostyckningar under åren 1897—1904 varit i nästan jämn

ökning från 27 det förstnämnda året till 168 år 1904. År 1905 var

antalet 163, år 1906 110 och år 1907 allenast 69. Detta utmärkte,

att ägostyckningarnes antal under den ifrågavarande lagens tillämpning

väsentligen minskats; och det syntes uppenbart, att det vore

samma lag som härvidlag varit den verkande orsaken. I hvad mån

den inträdda minskningen särskildt visat sig med afseende på ägostyckningar

af bolag tillhörig jord, framginge ej af tillgängliga uppgifter,

men det vore all sannolikhet för att — såsom exempelvis fram
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 128.

ginge af en utaf domkafvanden i norra domsagan gjord utredning —

det vore med afseende å dylik jord, som minskningen företrädesvis

gjort sig gällande. Samtidigt hade afsöndringarne hållit sig uppe i

antal. Inkomna ansökningar om fastställelse å jordafsöndringar utgjorde

år 1903 179, 1904 316, 1905 246, 1906 294 och 1907 310.

Beträffande sättet för handhafvande af den åt Konungens befallningshafvande

uppdragna pröfningsrätten, huruvida tillstånd till ägostyckning

skulle medgifvas eller icke, hade befallningshafvande!! sökt, såvidt

görligt, träffa lagens andemening, att visserligen så litet som möjligt

hindra uppkomsten af egna hem eller småbruk, men tillse, att ägostyckningen,

i den mån den afsåge upprättande af småbruk, skedde på sådant

sätt, att ett själfständigt småbruk kunde bedrifvas å de lotter, som tilldelats

inägojord. Där åter med ägostyckningen afsetts att åstadkomma

ett eget hem i inskränkt mening d. v. s. där erhållande af bostad uppenbarligen

varit hufvudändamålet, såsom då det gällt upplåtelser till

handtverkare eller andra, hvilka bredvid jordbruket haft annat stadigt

näringsfång, hade man ansett med lagens mening förenligt att icke

fordra samma betingelser i fråga om storleken af de särskilda ägoslagen

och särskildt husbehofsskog, som i fråga om verkliga jordbrukslägenheter.

I förstnämnda fall hade Konungens befallningshafvande alltså

icke ansett sig bunden af de arealbelopp i afseende å husbehofsskog,

som uppställts i norrlandskommitténs förslag till ägostyckningslag för

de norrländska länen, utan i allmänhet satt dessa något mindre — visserligen

olika för olika trakter och med afseende på områdenas olika beskaffenhet,

men i normala fall ett minimum af omkring 15 hektar till

en brukningsdel af ordinär storlek. I vissa fall hade minimum dock satts

något högre. Så vägrades genom resolutioner af den 31 augusti 1906 tillstånd

till två ägostyckningar i hemmanet Mårdsjön i Stuguns socken,

sökta af J. A. Enhörnings trävaruaktiebolag, vid hvilka de föreslagna

inägolotterna skulle erhållit i ena fallet 23,4 7 hektar och i det andra

20,40 hektar utmark; men anledningen till vägran var i båda fallen, att

enligt inhämtadt yttrande af sakkunnig inom hushållningssällskapets

förvaltningsutskott de ifrågasatta lotterna voro sådana, att de såsom

själfständiga småbruk icke ansåges kunna föda sin man. I fråga

åter om ägostyckning för bildande af bostadslägenheter eller egna

hem i inskränkt mening hade Konungens befallningshafvande icke

ansett lagens uttryck »bildande af egnahemssamhällen» böra lägga

hinder i vägen för bifall äfven i sådana fall, där det ej varit ådagalagdt,

att ett »samhälle» af egna hem i egentlig mening varit under

bildning eller planlagdt att bildas. Huruvida en sådan tolkning,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

som enligt Konungens befallningshafvandes mening varit nödvändig,

för att ej lagen skulle ledt till orimliga konsekvenser, varit fullkomligt

riktig, kunde ju sättas i fråga. Uttrycket »egnahemsanläggningar»,

som just med hänsyn härtill användes i den genom lagen den

31 augusti 1907 införda ändrade lydelsen af 22 § i lagen om hemmansklyfning

m. m. den 27 juni 1896, innefattande häremot svarande

stadgande i fråga om jordafsöndring, syntes rättare uttrycka, hvad

som°i detta fall borde vara ändamålet med stadgandet. Det nu antydda

förfarandet i afseende å lagens tillämpning i länet hade emellertid

medfört, att begärdt tillstånd till ägostyckning endast i jämförelsevis

få fall behöft vägras. I många af dessa fall hade för öfrigt så tillgått,

att ansökningen återtagits, ej sällan för att efter vidtagen ändring

återinlämnas. De fall, då afslagsresolution meddelats, utgjorde under

hela tiden allenast 22, af hvilka i 16 fall afslaget grundats på, att den

eller de lotter, som skolat få inägojord, ej fått annan mark till den

omfattning, att de ansetts lämpliga till jordbruk. I viss mån sammanhängde

det nu omnämnda förhållandet äfven med att, sedan de vid

tillämpningen följda principerna hunnit något stadga sig och blifva

kända, vederbörande ordnat sig efter dem, innan begäran om tillstånd

framställts. Otvifvelaktigt vore emellertid, att genom den ifrågavarande

lagstiftningen ägostyckning såsom form för upplåtelser af småbruk och

egna hem erhållit minskad användning. Härigenom hade nog också

dylika upplåtelser i viss mån hämmats. Särskildt hade nog bolagen

af hållits från upplåtelser af inägojord till själfständiga småbruk i många

fall, då dylik upplåtelse eljest skolat äga rum. Och då, såsom i ett

af egnahemsnämnden afgifvet yttrande antyddes, en öfvergång af den

odlade jorden från bolagens äganderätt till enskilda jordbrukare vore

önskvärd, måste en sådan verkan anses oförmånlig. För egnahemsrörelsens

utveckling i sin helhet inom länet syntes dock detta förhållande

icke hafva haft någon större betydelse. Denna hade hela tiden varit

i jämn, tämligen snabb stigning. Och 1907 uppginge de beviljade

egnahemslånen till det för Jämtlands läns förhallanden afseväi’da antalet

af 77 med ett lånebelopp af 171,300 kronor. Å andra sidan torde

kunna med tämlig visshet antagas, att den ifrågavarande lagstiftningen

medfört den verkan i fråga om de upplåtelser, som med användande

af ägostyckningsinstitutet ägt rum, att de afskilda jordbrukslotterna

i allmänhet blifvit för bedrifvande af ett lönande bruk mera lämpliga

än eljest skulle blifvit fallet. Med kännedom särskildt om trävarubolagens

obenägenhet att afhända sig skogsmark, vore det sannolikt,

att i de fall, då bolagsjord varit föremål för styckning, tilldelningen

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 89 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

af liusbekofsskog till den lott, som omfattat inägojorden, blifvit rikligare,

än om full frihet i detta afseende skulle varit rådande. Och

fråga vore, om ej denna verkan af lagen för utvecklingen af en själfständig

jordbrukareklass i Norrland vore af den öfvervägande framtida

betydelse, att den mer än uppvägde den omständigheten, att

upplåtelsernas antal blifvit något mindre, än eljest kunnat väntas.

Konungens befallningshafvande vore därför för sin del i detta afseende

benägen att ansluta sig till den af egnahemsnämnden hyllade

mening, att ifrågavarande lagstiftning inom Jämtlands län öfver hufvud

taget verkat förmånligt.

I alla händelser borde dock med afseende å de erfarenheter, som

vunnits genom tillämpning af den ifrågavarande lagstiftningen, bemärkas,

att densamma hittills dels haft en provisorisk karaktär, hvilken

säkerligen icke varit utan betydelse för dess verkan i praktiken,

och dels att den af norrlandskommi^tén föreslagna ägostyckningslagen

varit afsedd att ingå allenast såsom led i ett system af lagar, hvilka

skolat komplettera hvarandra, men af hvilka en del först på sista tiden

blifvit utfärdade, och en annan del ännu väntade på att genomföras.

Det vore antagligt att, om lagstiftningen gåfves en mera stadigvarande

beskaffenhet och större utförlighet — utan att dock de profvande

myndigheternas händer alltför mycket bundes — dess tillämpning, som

i olika län torde varit ganska olika, blefve jämnare och dess verkan,

som nu på vissa håll väckt betänkligheter, mera tillfredsställande. I

allmänhet torde provisoriska lagar alltid visa sig mer eller mindre

bristfälliga. Man uppsköte att inrätta sig efter desamma i tanke, att

de skulle upphöra; och de medförde därför ett osäkerhetstillstånd, som

icke kunde undgå att verka i viss mån ofördelaktigt och som äfven

medförde, att de erfarenheter, som af tillämpningen gjordes, blefve i

viss mån missvisande. Slutligen torde böra erinras, beträffande själfva

proceduren vid ägostyckningsförrättning, att norrlandskommittén föreslagit,

bland annat, att i protokollet med tillhörande beskrifning och

karta skulle upptagas sådana upplysningar i afseende å förrättningen,

att nödig ledning däraf erhölles för bedömande af dess öfverensstämmelse

med lagens föreskrifter; och kommittén tänkte sig, att de närmare

bestämmelserna angående dessa handlingar, som erfordrades för vinnande

af nödig reda och enhet i tillämpningen, borde meddelas af

landtmäteristyrelsen. Några dylika föreskrifter hade emellertid icke

blifvit af landtmäteristyrelsen meddelade. Nu tillginge på det sätt,

att vid ansökningen hos Konungens befallningshafvande bilades af

sökanden ett bevis från den landtmätare, som vore afsedd att användas,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

om egendomens areal enligt tillgängliga kartor och handlingar samt

om de föreslagna lotternas storlek i inägor, skogs-, betes- och odlingsmark.

På grund af detta bevis pröfvade Konungens befallningshafvande

ansökningen; och bilades beviset det utfärdade förordnandet.

Men uti ägostyckningshandlingarna torde det enligt gällande föreskrifter

eller formulär icke vara nödigt, att arealen af de olika ägoslagen för

hvarje lott upptoges, livilket därför ofta icke ägde rum. Med ledning

af tillgängliga laga skifteshandlingar eller andra ägomätningshandlingar

kunde visserligen nämnda areal uträknas, men detta orsakade i hvarje

fall stort besvär och torde ofta nog ej kunna blifva fullt exakt. Härigenom

försvårades eller omöjliggjordes för ägodelningsrätten och andra myndigheter

kontrollen däröfver, att ägostyckningen blifvit verkställd enligt

det af Konungens befallningshafvande pröfvade och godkända förslaget.

Det ville därför synas önskvärdt, att, äfven om lagstiftningen i detta

ämne fortfarande erhölle allenast provisorisk karaktär, föreskrifter och

formulär i nu antydda hänseende i erforderlig mån fullständigades.

Konungens befallningshafvande i Västerbottens län anför, att den relativt

korta tid, hvarunder ifrågavarande lag varit till efterrättelse

gällande, icke medgifvit tillfälle att vinna några mera allmängiltiga

erfarenheter, huru lagen verkat, hvarför befallningshafvanden icke ansett

sig kunna meddela annat rörande lagens tillämpning inom länet än

en redogörelse för, huru frågor om tillstånd till ägostyckningar enligt

åberopade lagen hos befallningshafvanden behandlats, äfvensom en

statistik dels öfver antalet inkomna ansökningar om dylikt tillstånd,

dels huru många sådana ansökningar bifallits, afslagits eller återkallats,

dels ock i hvilken mån jordafsöndringsförfarandet rönt inflytande

af den nya ägostyckningslagen. När ansökning om tillstånd

till ägostyckning inkommit, hade tillsetts, att karta och fullständig

uppgift om sättet för ägostyckningens verkställande vidfogats.

Hade ansökningen varit af beskaffenhet, att den ansetts icke böra

omedelbart afslås, hade handlingarna remitterats till förste landtmätaren

i länet med anmodan till denne att afgifva yttrande till upplysning,

huruvida i de hänseenden, som omförmäldes i berörda lag, hinder

mötte mot meddelande af tillstånd till begärda ägostyckningen. Med

afseende å hvad förste landtmätaren sålunda yttrat hade Konungens

befallningshafvande därefter bifallit eller afslagit ansökningarna. Understundom

hade emellertid inträffat, att, då förste landtmätaren afstyrkt

begäran om tillstånd till ägostyckning, sökanden återkallat sin fi a inställ

ning därom.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

Under det att antalet ansökningar om förordnande för landtmätare

att verkställa ägostyckning under år 1904 utgjorde 362 och

under år 1905 till tiden för omförmälda lags utfärdande uppgick till

165, utgjorde antalet ansökningar om tillstånd till ägostyckning

år 1905 12

,, 1906 46 och

1907 ...................................................... 59 eller

tillhopa 117

Af dessa 117 ansökningar hade 100 bifallits, 10 afslagits och

återstående 7 återkallats.

Antalet af de utaf Konungens befallningshafvande fastställda afsöndringar

under åren 1904—1907 utgjorde tillsammans 1,592 eller

år 1904 278,

„ 1905 329,

1906 ...................................................... 467 och

,, 1907 518, hvarför det syntes,

som om tillämpningen af nya ägostyckningslagen föranledt ökning i

jordafsöndringarnas antal.

Utöfver hvad sålunda anförts ansåge sig Konungens befallningshafvande

kunna uttala den åsikt, att under den tid, ifrågavarande

lag tillämpats, inga förhållanden inom länet inträffat, som föranledde,

att lagen borde upphäfvas, lika litet som någon skärpning, hvilken

icke torde kunna ske utan fördyrande af styckningen, syntes vara

att förorda, Lagen syntes för den skull böra förklaras gälla äfven

efter den 1 januari 1910.

Konungens befallningshafvande i Norrbottens län yttrar, att om

det väl kunde sägas om det nya ägostyckningsinstitut, som genom

lagen den 27 juni 1896 infördes i vår rätt, att det icke i alla

afseenden varit till nytta, gåfve dock den redan vunna erfarenheten

af den genom lagen den 16 juni 1905 föreskrifna inskränkning i rätten

att erhålla ägostyckning oförtydbart vid handen, att inskränkningar i

rätten till ägodelning icke vore, lämpliga. Hvad anginge Norrbottens

län hade verkan af 1905 års lag alls icke blifvit den, lagstiftaren

åsyftat. I den mån laga skifte öfvergått ägor, tillhöriga sågverksbolag

och enskilda trävaruindustriidkare, hade nämligen, innan lagen trädt

i tillämpning, de flesta sådana fastigheter redan undergått ägostyckning.

Och då vid den tiden rätten till afsöndring af inägojord å sådana

fastigheter, som kunde blifva föremål för jordafsöndring, endast varit

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

inskränkt till arealen, hade helt naturligt icke några svårigheter mött

att, med hänsyn till omfattningen af dessa fastigheters ägoområden

åtminstone där de utgjordes af skogshemman, genom afsöndring bereda

möjlighet att afyttra inägojorden. Så t. ex. verkställdes, sedan

-en i länet ingalunda ovanlig sammanslutning kommit till stånd mellan

två trävarubolag, af landtmätare uppmätning, beskrifning, kartläggning

och utstakning af inägorna å ett stort antal hemman, tillhörande det

ena af ifrågavarande bolag, hvilka ägor sedermera genom i vederbörlig

ordning upprättade afhandlingar öfverlåtits å det andra bolaget. Under

tiden januari—maj 1907 meddelade Konungens befallningshafvande

fastställelse å ej mindre än 260 sådana afsöndringar från omfönnälda

bolagshemman. Oafsedt den omständigheten, att i icke så få fall äfven

enskilda medborgare, genom att lagen tillerkänts retroaktivt gällande

kraft, i följd af före lagens tillkomst i god tro träffade aftal, å hvilka

ägostyckningsförfarandet skolat tillämpas, tillskyndats direkt ekonomisk

förlust, i det att de efter lagens promulgerande sett sig nödsakade

att låta de ingångna aftalen förfalla eller återgå, hade jämväl,

såsom en följd af denna lagstiftningsåtgärd, enstaka personer, som för

att skydda sig mot dylik förlust, låtit verkställa ägodelningen genom

hemmansklyfning, där sådant varit möjligt, likväl icke kunnat undgå

att drabbas af den afsevärdt drygare kostnad, som vore förenad med

utförandet af en dylik förrättning, som emellertid i föreliggande fall

resulterat i just samma ägodelning, som genom den vid aftalets ingående

afsedda ägostyckningen varit åsyftad. Efter tillkomsten af 1905

års lag hade dock endast ett mindre antal hemmansklyfningar uteslutande

för sådant ändamål blifvit utförda i länet. Det kunde icke heller

förnekas, att denna förbudslag åstadkommit väsentliga rubbningar i

enskildes aftalsfrihet, hvarigenom i synnerhet allmogebefolkningen i

länet blifvit lidande. I länets kusttrakter, särskildt i närheten af städer

och andra mera betydande samhällen, funnes nämligen ett icke ringa

antal hemman, hvilkas areal till hufvudsaklig del bestod af endast

inägor. Enligt 1905 års lag vore ägostyckning af dylika hemman förbjuden.

Mer än en bonde hade härigenom varit afstängd från möjligheten

att utvidga sitt hemman med odlad eller odlingsbar mark, mer

än en ägodelning, som icke kunnat vara annat än i alla afseenden

önskvärd och nyttig, hade härigenom icke kunnat komma till stånd

och uppkomsten af mer än ett enstaka eget hem eller själfståndigt

mindre jordbruk hade härigenom förhindrats. Konungens befallningshafvande

ansåge sig böra särskildt framhålla, att denna verkan af

lagen i all synnerhet framträdt inom Dodens by, som vore stadd

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungi. Majds Nåd. Proposition N:o 128.

i storartad utveckling och utgjorde en af de folkrikaste orterna inom

länet. Där saknade flertalet hemman numera i följd af statens markförvärf

för olika ändamål såväl skog som betesmark. Och en del

hemman ägde skogs- och betesmark endast i mycket långa omfattning.

De flesta af dessa hemman förfogade däremot öfver områden, som med

hänsyn till åker, äng och odlingsmark lämpligen kunde, enligt förut

för ägostyckning gällande bestämmelser, uppdelas i flera själfständigar

lotter, å hvilka i betraktande af de rika afsättningstillfällena i orten

jordbruk med framgång torde kunna bedrifvas. I länets lappmarker

och jämväl i dess kusttrakter förekomme ej så sällan, att något af

ett hemmans skiften kunde vara förlagdt en eller flera mil från hemmanets

bolstad ibland inom en annan kommun, ja till och med inom

flera kommuner. En dylik jordäga, hvars häfd merendels i följd däraf

blefve försummad, vore af jämförelsevis ringa värde för hemmansägaren.

Däremot kunde i många fall en sådan äga med fördel läggas

under gemensamt bruk med annan närbelägen fastighet. Det syntes

därför lämpligt, att sådana ägor fortfarande, såsom förut, finge genom

ägostyckning utbrytas, oafsedt till hvilket ägoslag de på grund af markens

beskaffenhet kunde vara att hänföra. Det hade visat sig att,

sedan 1905 års lag trädt i tillämpning, högst få ägostyckningar å

bondhemman kommit till utförande. De ägostyckningar, som därefter

kommit till stånd å sågverksbolagens hemman, utgjordes nästan

uteslutande af sådana, hvarå förordnande för landtmätare utverkats

efter den 1 januari 1905, men före promulgerandet af lagen den

16 juni 1905, eller som under denna mellantid blifvit planlagda.

Och i de flesta fall torde sågverksbolagen allt fortfarande själfva innehafva

de vid de sålunda förrättade ägostyckningar utbrutna inägorna.

Bolagen kunde följaktligen förfoga öfver den till dessa ägor utstyckade

skogsmarken på samma sätt som vid tiden före ägostyckningens verkställande

och i samma omfattning, som de ägde dispositionsrätt till

det ursprungliga hemmanets skog i öfrigt.

Bolagen vore således oförhindrade att, där utsyningstvång icke

existerade, afverka inägolottens skog. Och då skogens återväxt i dessa

nordliga trakter ginge för sig ytterst långsamt och det af hittills

i enlighet med bestämmelserna i 1905 års lag förrättade ägostyckningar

visat sig, att den skogsmark, som därvid tillfölle inägolotten,

nästan alltid vore den för skogsbörd minst lämpliga, vore denna skogsmark

af tämligen tvifvelaktigt värde. Det alltjämt stegrade skogsvärdet

i förening med den ringa tillgång på duglig betesmark, som i

allmänhet funnes i länet inom jämförelsevis begränsade ägoområden,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

gjorde äfven, att den nya norm för ägodelning, som tillkommit genom

1905 års lag, icke vore ägnad att tillgodose jordbruksintresset, åtminstone

icke befrämjandet af uppkomsten af småbruk. Den jämförelsevis

fattiga landtbefolkningen i länet saknade nämligen utvägar

att kunna förvärfva en fastighet af den typ, som lagstiftaren genom

1905 års lag velat få till stånd, då en dylik fastighet stode alltför

högt i pris. Det läge också nära till hands att antaga, att så länge

skogen å en dylik fastighet icke vore underkastad utsyningstvång eller

särskilda lagbestämmelser icke funnes till skydd mot afverkning utöfver

egna skogsbehofvet, skogen i de flesta fall komme att af den, som

förvärfvat en sådan fastighet, genast tillgripas för att lämna medel till

köpeskillingens gäldande. Erfarenheten i länet hade äfven gifvit vid

handen, att några särskilda inskränkningar utöfver förut gällande bestämmelser

angående rätten att erhålla ägostyckning icke lämpligen

borde förefinnas, då fråga vore om markförvärf för statens räkning.

Om det numera efter utfärdandet af lagen angående förbud i vissa

fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906

kunde vidare anses lämpligt, att några inskränkningar utöfver dem,

som förefunnits enligt förut gällande lagstiftning, stadgades i rätten att

erhålla ägostyckning, syntes vid utarbetande af definitivt förslag till

dylika lagbestämmelser böra tagas under öfvervägande, huruvida icke

åt Konungens befallningshafvande kunde inrymmas större frihet att

bestämma i fråga om villkoren för erhållande af ägostyckning och

huruvida det icke kunde anses lämpligt föreskrifva lagbestämmelser i

den riktning, att sågverksb olagen och enskilde idkare af trävarurörelse

vid afyttring af mark från dem tillhöriga hemman likväl skulle vara

förbundna vidtaga anstalter för att å de jordlotter, som af dem fortfarande

innehades, ett jordbruk i ändamålsenlig omfattning i förhållande

till dessa jordlotters skattetal måtte bibehållas.

Att låta tiden för den provisoriska lagens giltighet gå till ända

utan att vare sig prolongera den eller ersätta den med definitiva

stadganden af motsvarande innebörd synes mig icke böra ifrågakomma.

Behofvet af en lagstiftning i denna riktning torde vara erkändt. På

de skäl, som anförts af Konungens befallningshafvande i Jämtlands län,

synes det äfven vara önskvärdt, att denna lagstiftning icke varder till

sin giltighetstid på förhand begränsad. Så skedde ej heller, då år 1907

liknande inskränkningar gjordes ifråga om jordafsöndringsinstitutet.

Departementschefeni

yttrande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

Den första fråga, som möter, då något annat än en blott förlängning

af provisoriet ifrågasättes, är den, om lagstiftningen bör efter

mönstret af Norrlandskommitténs förslag upptaga bestämda mått å

de skogsanslag, hvarmed jordbrukslotterna böra förses, och i öfrigt

lämna detaljerade bestämmelser om deras sammansättning, eller —

såsom i den provisoriska lagen skett — åt myndighet (Konungens

befallningshafvande) uppdragas att efter pröfning af de faktiska förhållandena

i hvarje särskildt fall bedöma, huruvida ägostyckningen må

kunna ur social synpunkt medgifvas.

Det förra systemet har otvifvelaktigt fördelen af en fastare

utformning och större tydlighet, så att med detsamma kan åt den

juridiska myndighet (ägodelningsrätten), som har att slutligen pröfva

förrättningens formella lagenlighet, äfven uppdragas att efter de i lagen

gifna normerna bedöma dess tillåtlighet ur social synpunkt. Det leder

äfven så tillvida säkrare till det afsedda målet, som de enligt detsamma

utlagda ägolotterna gifvetvis komma att föga afvika från den normaltyp,

som lagstiftaren afsett.

Men systemet lider å andra sidan af den olägenhet, att ägotilldelningen

icke kan med önskvärd elasticitet lämpas efter hvad som

i det särskilda fallet kan vara behöfligt eller lämpligt. I ett så rent

praktiskt ämne, som det hvarom förevarande lagstiftning handlar, växla

de faktiska förutsättningarna väsentligen äfven för jämförelsevis nära

liggande trakter. Ett strängt genomförande af en normaltyp kan därför

verka såsom en hämsko på den allmänna rörelsen, så att den utveckling,

som man önskar främja, i stället däraf stäckes. Det synes mig, som

skulle farhågorna härutinnan vinna stöd af de i ärendet afgifna

utlåtandena. Det visar sig, att ägostyckningarna efter den provisoriska

lagens tillkomst väsentligen minskats. Konungens befallningshafvande

i Jämtlands län varnar för att allt för mycket binda händerna på de

profvande myndigheterna. Konungens befallningshafvande i Västerbottens

län finner någon skärpning af den provisoriska lagen icke vara

att förorda. Och Konungens befallningshafvande i Norrbottens län

ifrågasätter, huruvida icke åt Konungens befallningshafvande kunde

inrymmas större frihet vid bestämmande af villkoren för ägostyckning.

I fråga särskildt om skogsanslagens storlek vill jag erinra, att

Norrlandskommittén i sitt förslag till ägostyckningslag uppdelade de

län, som förslaget afsåg, i 4 zoner nämligen: I. Norrbottens och

Västerbottens lappmarker ofvan odlingsgränsen samt Frostvikens, Hotagens,

Offerdals, Kalls, Åre, Undersåkers, Storsjö, Tännäs, Hede, Vemdalens,

Klöfsjö, Linsells och Lillherrdals socknar i Jämtlands län.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

II. öfriga delar af Norrbottens och Västerbottens län, Tåsjö socken i

Västernorrlands län samt Alanäsets, Ströms, Laxsjö, Gåxsjö, Föllinge,

Alsens, Mörsils, Mattmars, Hallens, Marby, Ovikens, Myssjö, Bergs,

Åsarnes, Rätans och Svegs socknar i Jämtlands lan; III. öfriga delar

af Västernorrlands och Jämtlands län samt Los och Ramsjö socknar i

Gäfleborgs län, samt IV. öfriga delar af Gäfleborgs län; och föreslog

en områdestilldelning för husbehofsskog af inom I minst 50 hektar,

inom II minst 40 hektar, inom III minst 27 hektar och inom IV

minst 20 hektar medelgod skogsmark, oberäknadt inom dessa områden

fallande, för skogsbörd oduglig mark, samt, där skogsmarken vore af

sämre beskaffenhet, ett i förhållande därefter ökadt område. En reservant

inom kommittén, som godkände den indelning i olika zoner, som

kommittén uppställt, ansåg förslaget ifråga om arealerna icke vara

tillfredsställande utan hemställde, att arealerna måtte bestämmas inom

I till minst 30 hektar göd eller minst 60 hektar dålig skogsmark,

inom II till minst 20 hektar god eller minst 45 hektar dålig skogsmark,

inom III till minst 15 hektar god eller minst 30 hektar dålig

skogsmark, samt inom IV till minst 12 hektar god eller minst 25

hektar dålig skogsmark, och borde arealen skogsmark af beskaffenheten

mellan god och dålig beräknas i förhållande därefter. I de yttranden,

som sedermera afgifvits öfver kommitténs förslag, hafva dessa sistnämnda

mått förordats af Konungens befallningshafvande i Gäfleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands och Norrbottens län äfvensom af kammarkollegium,

hvaremot Konungens befallningshafvande i Västerbottens län funnit

kommitténs förslag tillfredsställande. I kammarkollegii och domänstyrelsens

gemensamma utlåtande öfver kommitténs förslag om upplåtelse

af odlingslägenheter å kronoparkerna hafva de af samma reservant

föreslagna arealerna ansetts böra vara grundläggande för det

område i skogsmark, som efter försökstidens utgång borde tilldelas

odlingslägenhet. Af de senast afgifna, förut refererade yttrandena

framgår, att Konungens befallningshafvande i Jämtlands län vid den

provisoriska lagens tillämpning funnit sig böra stanna vid ett afsevärdt

mindre genomsnittsområde än kommittén föreslog och att tilldelningen

kunnat och bort afpassas olika efter olika trakter och områdenas

beskaffenhet. Konungens befallningshafvande i Norrbottens län framhåller

den ogynnsamma förhöjning af priset å dessa jordbrukslotter,

som måste blifva en följd af att större skogsanslag äro obligatoriska.

Vid öfvervägande af nu berörda förhållanden och uttalanden har

det synts mig knappast möjligt att — särskildt då fråga är om skapande

af bärkraftiga men billiga småbruk — träffa en genomsnittssiffra för

Bih. till Rikad. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 89 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 128.

skogstilldelningen, som passar för ett större område utan afseende

å skiljaktigheterna inom detsamma samt å ena sidan nöjaktigt tillgodoser

virkesbehofvet men å andra sidan icke mer än som är oundvikligt

motverkar inägojordens återgång i bondehand.

Det ligger då nära till hands att fråga, om icke det åtrådda

målet lämpligare och säkrare vinnes genom att fortgå på den väg,

som redan inslagits med den provisoriska lagen, d. v. s. att genom

en i hvarje särskildt fall anordnad förpröfning tillgodose det sociala

krafvet på skapande af lämpliga jordbrukslotter. Häremot invändes

måhända, att man kan befara, att förpröfningen ej varder tillräckligt

effektiv, och att syftet med lagen förfelas. Jag tror emellertid

att denna betänklighet ej bör vara afgörande. Sätter man den profvande

myndigheten i tillfälle att vid ärendets afgörande inhämta yttrande

från personer, som hafva kunskap om de konkreta förutsättningarna

för styckningen och moget omdöme i dessa praktiska ting,

lärer säkerligen resultatet blifva minst lika tillfredsställande som genom

abstrakta lagparagrafer. Att välja nu antydda väg för frågans lösning,

skulle jämväl äga den obestridliga fördel, att den definitiva lagstiftningen

k om me att till sitt innehåll nära ansluta sig till den gällande

provisoriska och blifva så att säga blott en närmare utveckling af denna.

Det synes mig, som skulle öfvervägande skäl tala för det sistberörda

alternativet, och är det förslag till lag om inskränkning i

rätten att erhålla ägostyckning, som jag låtit inom justitiedepartementet

upprätta och nu anhåller att få underställa Kungl. Maj:ts pröfning, i

enlighet därmed affattadt.

Lagförslaget uppställer alltså såsom villkor för ägostyckning i

de fem norra länen, att tillstånd till styckningen skall vara lämnadt

af vederbörande Konungens befallningshafvande. Det har ansetts

lämpligt föreskrifva, att ansökan om dylikt tillstånd skall vara åtföljd

af karta utvisande, huru fastigheten är afsedd att styckas. Hela förfarandet

vinner härigenom i klarhet och reda. En blott uppgift om sättet

för styckningen, såsom nu är föreskrifvet, kan svårligen innebära samma

tydlighet. Äro de tillämnade styckningslinjerna utlagda på karta, kan

man genom att jämföra dem med på landtmäterikontoren befintliga

skifteskartor och skifteshand] ingår i regel lätt utreda, af hvilka ägor

en tillämnad hemmanslott är sammansatt. Slutligen kan Konungens

befallningshafvande genom att i tillståndsresolutionen åberopa kartan

tydligt angifva hvad det är, som tillåtits, hvarefter ingen svårighet

möter för ägodelningsrätten eller dess ordförande att kontrollera, att

förrättningen blifvit verkställd i öfverensstämmelse med tillståndet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

Att sålunda redan på det förberedande stadiet förete karta, torde icke

för sökanden medföra någon afsevärd olägenhet. Redan för att, såsom

nu är föreskrifvet, kunna lämna uppgift på sättet för den tillämnade

styckningens verkställande lärer sökanden vara nödsakad att sätta sig

i förbindelse med den landtmätare, han sedan vill hafva till förrättningen

förordnad. Skall denne efter sökandens anvisning uppgöra förslag

till styckningen, lärer det icke vara något nämnvärdt besvär för

honom att åstadkomma den synnerligen enkla karta, hvarom här är

fråga. Med ytterst få undantagsfall torde kartan i hufvudsak kunna

afkopieras från någon redan befintlig skifteskarta. Likaledes kan väl

oftast samma karta användas både till företeende vid ansökningens

ingifvande och såsom slutlig förrättningskarta. Af utlåtandena framgår,

att Konungens befallningshafvande i Västerbottens län redan nu fordrar,

att ansökan om ägostyckning skall åtföljas af karta.

Då sökanden bör vara skyldig att förebringa den för ärendets

pröfning nödiga utredning, i den mån sådan icke kan vinnas af pa landtmäterikontoren

tillgängliga kartor och skifteshandlingar, lärer i lagen

böra lämnas sökanden anvisning, att lian vid ansökningen skall foga de

handlingar och intyg lian kan finna nödigt åberopa.

3 § i förslaget innehåller de för Konungens befallningshafvandes

pröfning normerande bestämmelserna. Därvid uppställes såsom princip, att

hemmanslott, som erhåller inägojord, skall vara så afpassad, att den

lämpar sig för jordbruk, och förty vara försedd med nödig husbehofsskog

och betesmark, hvarjämte till densamma bör läggas den odlingsmark,

som lämpligen kan med densamma förenas. Denna fordran har

— beträffande utmarken och i öfverensstämmelse med hvad Norrlandskommittén

föreslog — så tillvida modifierats att, om inägojorden

styckas till olika hemmanslotter och å hemmanet ej finnes skogs- och

betesmark till erforderlig vidd för att bereda samtliga lotter erforderliga

anslag i sådan mark, tilldelningen må jämkas efter hvad som

finnes att tillgå. Saknaden af en motsvarande bestämmelse har, efter

hvad Konungens befallningshafvande i Norrbottens län meddelar, ansetts

lägga hinder i vägen för ägostyckning i vissa fall, då otvifvelaktigt

sådan varit med lagens anda och mening instämmande. Då någon

betänklighet icke lärer möta mot att i denna del upptaga kommitténs

förslag, har så skett i det nu framlagda förslaget.

Norrlandskommitténs förslag till ägostyckningslag innehöll att,

därest en utlagd hemmansdel saknade erforderligt bete för de hästar

och nötkreatur som kunde vinterfödas å densamma, rätt till sådant

bete skulle förbehållas hemmanslotten å hemmanets öfriga skog eller

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

utmark eller del däraf. Äfven behofvet af skogsfång skulle enligt

samma förslag tillgodoses genom servitut, om ock för den tid den till

hemmanslotten utlagda skogsmarken ej vore uppe i normal afkastningsförmåga.

Den provisoriska ägostyckningslagen saknar motsvarande

bestämmelser. Såvidt jag varit i tillfälle att inhämta, har vid de ägostyckningar,

som på grund af samma lag medgifvits och hvilka sammanlagdt

uppgå till ett rätt betydande antal, användning af servitutsinstitutet

för betryggande af inägolotters behof af mulbete och skogsfång

ej ifrågasatts. Ej heller har i de af Konungens befallningshafvande

afgifna utlåtandena förekommit något uttalande, som ger anledning

antaga att bestämmelser utaf nu afsedt innehåll skulle visat sig nödiga

eller önskvärda. Och landshöfdingarna i ifrågavarande län hafva, efter

det utlåtandena inkommit, lämnat mig meddelanden, som äfven gifva

stöd för den uppfattning, att dylika bestämmelser icke äro, af något

verkligt behof påkallade. Då det ur allmän synpunkt gifvetvis är förmånligast

om servitutsaftal — som i tillämpningen ej sällan föda tvister

— kunna undvaras, har jag funnit mig böra äfven i denna del vidhålla

den provisoriska lagens ståndpunkt.

I fråga om de fall, då ägostyckning må medgifvas utan att de

regelmässiga fordringarna i afseende på lotternas beskaffenhet äro

uppfyllda, har jag ansett den provisoriska lagens bestämmelser böra

följas. Jag hänvisar i detta afseende till de förhandlingar som vid

1905 års riksdag föregingo antagandet af samma lag. Beträffande

innebörden af uttrycket »egnahemssamhällen» torde jag få erinra om

Norrlandskommitténs, af lagutskottet åberopade uttalande af följande

innehåll:

''Om ägostyckning i norra Sverige hittills oftast afsett att skilja

ett hemmans jordbruk från dess skogsmark, och man därför såsom

hufvudregel måste uppställa, att hemman, därå finnes inägojord, icke

må styckas enligt andra grundsatser än förslaget innehåller, kan det

likväl tänkas, att här och hvar sådana förhållanden föreligga, att det

vore äfven från allmänna synpunkter önskligt, att dylika hemman kunde

styckas med den nuvarande lagens frihet. Så är händelsen på platser,

där det är af vikt att kunna tillskapa en mängd smärre jordpossessioner

med den större orubblighet, som tillkommer ägostyckningsförfarandet

jämfördt med jordafsöndringen, såsom t. ex. ifråga om egnahemssamhällen,

eller där det, såsom vid industriella anläggningar och dylikt,

är af särskild betydelse, att något visst område, som icke är afsedt

att användas för jordbruk, skiljes från angränsande jord med nämnda

högre grad af orubblighet. Då dylika ägostyckningar icke böra för
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128-

hindras, men ett allmänt stadgande om fullständigt fri ägostyckningsrätt

i sådana fall lätteligen skulle kunna missbrukas, har kommittén

föreslagit, att ägostyckning i annan ordning än lagen föreskrifver skall

göras beroende af tillstånd från Konungens befallningshafvandes sida.

I lagen den 31 augusti 1907 angående ändring i 20 § 1 mom.

och 22 § af lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring

den 27 juni 1896 har undantag från förbudet att inom de norra

länen afsöndra inägojord till den omfattning, att hemmanets jordbruk

därigenom märkligen försvagas, medgifvits bland annat för det fall,

att afsöndringen erfordras för »egnaliemsanläggningar»; och af lagutskottets

yttrande framgår, att därmed afses bildande af egna hem,

vare sig det är fråga om ett helt samhälle eller om en enstaka lägenhet.

Här föreligger alltså en olikhet mellan den provisoriska ägostyckningslagen

och jordafsöndringslagen, och det kunde ifrågasättas, om ej denna

olikhet borde utjämnas. Då emellertid sakliga skäl för bibehållande

af de nu befintliga bestämmelserna ej saknas, har jag ansett mig böra

i det nu framlagda förslaget låta därvid förblifva, och detta desto

hellre som behofvet af mark för egna hem af den beskaffenhet, som

afses i förutnämnda lag af den 31 augusti 1907, lärer kunna tillgodoses

genom upplåtelser enligt samma lag eller genom ägostyckning å utmarken

utan att ägostyckning å inägojorden behöfver därför anlitas.

Af skäl, som förut antydts, har man__ velat lämna Konungens befallningshafvande

öppet att, när så erfordras, öfver förekommande

ägostyckningsansökningar höra personer, som kunna hafva kännedom

om förhållandena vid den fastighet, hvarom fråga är, och i sådant

afseende hänvisat till hushållningssällskapets förvaltningsutskott, egnahemsnämnden,

kommunalnämnden eller eventuellt kronobetjaningen,

ankommande på Konungens befallningshafvande att därvid anlita

dem, där bästa kännedomen om de lokala förhållandena kan antagas

förefinnas.»

Föredraganden uppläste härefter ifrågavarande lagförslag af den

lydelse, bilagan vid detta protokoll utvisar, och hemställde i underdånighet,

att högsta domstolens utlåtande öfver förslaget måtte, för det ändamål

§ 87 regeringsformen omförmäler. genom utdrag af protokollet inhämtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

i nåder lämna bifall.

Ur protokollet

Carl Stålhammar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 128.

Förslag

till

Lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

I Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län må ej ägostyckning ske eller förordnande för landtmätare

att verkställa ägostyckning meddelas, med mindre tillstånd till ägostyckningen

lämnats på sätt nedan sägs.

2 §■

Ansökning om tillstånd till ägostyckning ingifves till Konungens

befallningshafvande i det län, där fastigheten är belägen, samt skall

vara åtföljd ej mindre af karta, utvisande, huru fastigheten är afsedd

att styckas, än äfven af de handlingar eller intyg sökanden kan akta

nödigt förete till utredning om att styckningen instämmer med hvad

i 3 § stadgas.

3 §•

Hennnanslott, som vid ägostyckningen erhåller inägojord, skall

vara tjänlig för jordbruk. Den skall förty tilldelas nödig husbehofsskog

och betesmark och därtill jämväl läggas den odlingsmark, som lämpligen

kan med lotten förenas. Styckas inägoj orden till olika hemmanslotter

och finnes ej å hemmanet tillräcklig skogs- och betesmark

för att bereda samtliga lotter erforderliga anslag i sådan mark, må

tilldelningen därefter jämkas.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 128.

För bildande af egnabemssamhällen eller för industriell anläggning

eller för annat dylikt ändamål vare ock ägostyckning tillåten, ändå

att därvid utlagd hemmanslott, som erhåller inägojord, ej varder

tjänlig för jordbruk.

Till inägojord, hvarom ofvan sägs, räknas ej slåttermyr eller kärräng,

som i anseende till läge eller beskaffenhet är af mindre värde.

4 §•

Innan ärendet pröfvas, må Konungens befallningshafvande, där så

finnes lämpligt, öfver ansökningen höra nämnd eller myndighet, som

kan antagas äga kännedom om förhållandena, såsom hushållningssällskapets

förvaltningsutskott eller egnahemsnämnden i länet eller kommunalnämnden

eller kronobetjäningen i orten.

5 §•

Öfver Konungens befallningshafvandes beslut i ärende, hvarom nu

är sagdt, må klagan hos Konungen i vederbörande statsdepartement

föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910, dock att lagen ej

skall tillämpas å ägostyckning, till hvilken tillstånd lämnats före

nämnda dag.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

Utdrag af protokollet öfver lagärende, hållet uti Kungl. Maj.ts

högsta domstol onsdagen den 13 januari 1902.

Iredje rummet.

Närvarande:

Justitieråden Ramstedt,

Sundberg,

Bergman,

Gullstrand,

Berglöf.

F. d. revisionssekreteraren häradshöfdingen Améen fortsatte och afslutade

under högsta domstolens sammanträde denna dag föredragningen

af det till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande öfverlämnade,

i protokollet för den 12 januari 1909 omförmälda lagförslag;

varande förslaget bilagdt detta protokoll.

Mot förslaget framställdes följande anmärkningar:

3 §•

Justitierådet Berglöf yttrade:

»I den provisoriska lagen af den 16 juni 1905, om hvars ersättande

med definitiva stadgande nu är fråga, föreskrifves, att Konungens

befallningshafvandes tillstånd till ägostyckning i de fem norrländska

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Propostion N:o 128.

länen ej må lämnas, med mindre hvarje lott, som komme att erhålla inägor,

skulle med hänsyn såväl till dessa ägors omfattning som ock till

den myckenhet husbehofsskog, odlings- och mulbetesmark, som blefve

lotten tilldelad, varda tjänlig för jordbruk, eller ock ägostyckningen erfordrades

för vissa andra, i lagen angifna ändamål.

Denna föreskrift innebär ovedersägligen kraf, bland annat, på ett

visst minimimått för inägorna till sådan lott, åt hvilken vid styckningen

tilldelning af dylika ägor öfver hufvud skulle ifrågakomma, ett kraf, som

emellertid — på sätt framgår af förarbetena till 1905 års lag — ej

torde få utsträckas så långt som till fordran på besutenhet.

I det remitterade förslaget motsvaras samma föreskrift, i hvad den

rör jordbruksintressets tillgodoseende, af första stycket i 3 §. Af departementschefens

vid förslaget fogade yttrande till statsrådsprotokollet

framgår ej, att annan saklig ändring i den provisoriska lagen är härutinnan

afsedd, än som innefattas i tredje punkten af berörda stycke. För

min del saknar jag också anledning att bringa å bane förslag till någon

sådan ändring.

Då emellertid de två första punkterna i 3 § i förslaget torde kunna

lämna rum för den tolkning, att icke någon som hälst fordran med afseende

på omfattningen af hemmanslotts inägovälde numera skulle uppställas,

håller jag före, att, dessa två punkter böra omredigeras till närmare

öfverensstämmelse med den provisoriska lagens motsvarande stadgande.

»

Justitierådet Gullstrand anförde:

»Förevarande paragraf i förslaget innehåller föreskrift, att vid ägostyckning

uppkommande lott, som erhåller inägojord, skall vara tjänlig

för jordbruk, och stadgas vidare såsom förutsättning för uppfyllandet af

nämnda fordran, att lotten tilldelas nödig husbehofsskog och betesmark,

hvarjämte till lotten skall läggas den odlingsmark, som lämpligen kan

förenas med densamma. Hvad därutöfver erfordras för att lotten skall

anses tjänlig för jordbruk angifves däremot icke. I detta afseende förefinnes

en skillnad emellan förslaget och den gällande provisoriska lagen

om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning, då nämligen enligt

berörda lag vid afgörande af frågan, om en lott, som erhåller inägor,

är att anse såsom tjänlig till jordbruk, hänsyn skall tagas bland annat

till dessa ägors omfattning. Genom denna bestämmelse, huru sväfvande

den än är, har förebyggts, att — utom i det särskildt undantagna fall,

att ägostyckningen erfordras för bildande af egnahemssamhällen — särdeles

obetydliga jordbruksfastigheter tillskapas genom ägostyckning. Då

förslaget saknar motsvarande bestämmelse, och det synes otvifvelaktigt^

Bih. till Rilcsd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 89 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128-

att en fastighet kan anses tjänlig för jordbruk, äfven om till densamma

hörande inägojord är synnerligen ringa, skiljer sig alltså förslaget i detta

afseende jämväl i sak från gällande lag. Anledningen till den inskränkning

i förbudet emot ägostyckning, förslaget sålunda innehåller, angifves

emellertid icke i departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet,

men då vid bedömande, huruvida inskränkningen lämpligen kan äga

rum, goda skäl kunna åberopas å ömse sidor, samt verkan af undantagslag

icke bör sträckas längre än behofvet oundgängligen fordrar, saknar

jag anledning att uti ifrågavarande afseende framställa anmärkning

emot förslaget, om hvars innebörd i denna del jag emellertid ansett mig

böra erinra.»

Justitieråden Ramstedt och Bergman förenade sig om följande yttrande

:

»Med de i 3 § upptagna villkor för erhållande i allmänhet af

tillstånd till ägostyckning afses, såvidt af departementschefens yttrande

till statsrådsprotokollet framgår, icke, utom för ett särskildt fall, att vidtaga

någon ändring i de enligt 1905 års lag gällande styckningsvillkor.

Emellertid har föreskriften i berörda lag, att vid bedömande af frågan

om ägolotts lämplighet för jordbruk hänsyn skall tagas till inägornas

omfattning, ej influtit i förslaget, som genom sin formulering snarare

hänvisar på, att med inägor försedd ägolotts lämplighet för jordbruk

hufvudsakligen är beroende däraf, att å lotten finnes nödig husbehofsskog

och betesmark. Det synes äfven kunna ifrågasättas, om ej uttrycket

i förslaget, att lott med inägor skall tilldelas »nödig» betesmark,

kan tolkas såsom innebärande anspråk på större utsträckning af sådan

mark än som åsyftas i den provisoriska lagen, en ändring som synes

kunna leda till det helt visst ej afsedda resultatet att försvåra styckningsförfarandets

användning. Någon jämkning i ordalagen är således

önskvärd.

Enligt stadgandet i första punkten af 3 § torde det vara förbjudet

att vid ägostyckning, som har till ändamål att afskilja ett hemmans inägojord

från den hufvudsakliga delen af dess skogsmark, till sistnämnda

lott af hemmanet bibehålla ett område af inägojorden, som är af så

ringa omfattning eller har sådan belägenhet, att nämnda lott ej kan

sägas vara tjänlig för jordbruk. Ett sådant bibehållande kan dock i

vissa fall vara af behofvet påkalladt eller lämpligt, såsom t. ex. då området

erfordras för flottning eller för annat därmed jämförligt ändamål.

Väl är det möjligt, att ett sådant förfarande enligt gällande lag likasom

enligt förslaget skulle kunna anses tillåtet på grund af medgifvandet att

verkställa ägostyckning för ändamål, som kan jämföras med bildandet

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

af egnahemssamshällen eller industriell anläggning, men att åt denna

bestämmelse gifva en sådan tolkning synes dock något långsökt. Ett

förtydligande anse vi oss således böra förorda.»

Justitierådet Bergman anmärkte slutligen, att uttrycket »hemmanslott»

vore i viss mån oegentligt, då förutom hemman och hemmansdel

äfven visst slags lägenhet kunde blifva föremål för ägostyckning.

Justitierådet Sundberg utlät sig:

»Då med den affattning, som gifvits åt första stycket i 3 §, jämförd

med den nu gällande provisoriska lagens ordalydelse, ej tydligt

framgår, huruvida enligt förslaget må — såsom enligt den provisoriska

lagen skall ske — för bedömande af en ägolotts tjänlighet för jordbruk

tagas hänsyn till omfattningen af de till samma lott lagda inägor, hemställer

jag, att omförmälda stycke härutinnan genom någon jämkning

af redaktionen förtydligas.

Vid en i sådant syfte företagen omredigering torde, därest antydda

stadgande i den provisoriska lagen fortfarande skall blifva gällande, dock

böra beaktas, huruvida ej lämpligen må lämnas öppen möjlighet att vid

förekommande ägostyckning, där så af särskilda anledningar befinnes

nödigt och utan skada för jordbruket kan ske, till en utlagd skogslott

bibehålla af inägoj orden någon mindre del, ehuruväl denna icke varder

tjänlig för jordbruk.

Det i nämnda stycke förekommande uttrycket »nödig husbeliofsskog»

synes mig, jämförd t med de därmed sammanställda uttrycken

»betesmark», »odlingsmark» och »skogs- och betesmark», sakna erforderlig

tydlighet. Närmast till hands ligger det antagande, att med uttrycket

»nödig husbehofsskog», åsyftats att utmärka, hurusom vid tilldelningen

af skogsmark åt inägolott bör — sedan skogsmark utlagts

till sådant omfång, som med normalt skogsbestånd kan anses tillräckligt

— tillses, att, därest den sålunda utlagda skogsmarken vid tillfället är

beväxt med klenare skogsbestånd, inägolottens närvarande skogsbehof

blir på annat sätt fylldt. Ett sådant förfarande synes ock vara rimligt,

enär man eljest i det fall, att vid tiden för tilldelningen skogsbeståndet

är sämre än det normala, skulle nödgas antingen med hänsyn till inägolottens

närvarande skogsbehof tilldela lotten ett område, som, då skogen

växt till, öfverskrede b^hofvet, eller ock låta inägolotten under tiden för

skogens tillväxt vara i saknad af nödig skog. Af departementschefens

yttrande till statsrådsprotokollet synes emellertid framgå, att den tolkning,

jag nu gifvit åt ifrågavarande uttryck, icke är afsedd. På grund

af hvad jag sålunda anfört hemställer jag om förslagets förtydligande

beträffande sättet lör tilldelningen åt inägolott af skog.»

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

4 §•

Justitieråden Ramstedt, Bergman och Gallstrand hemställde, huruvida

det vore lämpligt att, på sätt som skett i förevarande paragraf

hänvisa Konungens befallningshafvande att i ägostyckningsärende höra

»egnahemsnämnden i länet», då detta uttryck synes förutsätta befintligheten

i hvarje län af sådan nämnd, men någon föreskrift i lag eller

författning om inrättande däraf ej finnes gifven.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

29

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsår enden, hållet inför

Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 26 mars 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Statsråden: Albert Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Eiirensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer.

Justitieråden: Westring,

Sundberg.

Departementschefen statsrådet Albert Petersson anmälde i underdånighet

:

Högsta domstolens genom utdrag ur protokollet den 4 december

1908 infordrade utlåtande öfver upprättadt förslag till lag om inskränkning

i rätten att erhålla ägostyckning.

Sedan departementschefen redogjort för utlåtandets innehåll, anförde

departementschefen vidare:

»Med anledning af de anmärkningar, som inom högsta domstolen

framställts mot ifrågavarande lagförslag, har detsamma inom justitiedepartementet

ånyo öfversetts. Den omredigering, som därvid företagits,

afser hufvudsakligen 3 §, hvilken bragts till närmare öfverensstämmelse

med motsvarande föreskrift i den provisoriska lagen. I §:n

har tillika införts bestämmelse därom att, när sådant kan ske utan

märklig skada för jordbruket, någon mindre del af inägojorden må

Bih. till liiksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 89 Höft. 5

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 128.

förenas med en skogslott, ehuruväl lotten icke varder tjänlig för

jordbruk.

I öfrigt har förslaget icke underkastats någon annan omarbetning

än att vid 4 § företagits en obetydlig redaktionsförändring, hvarigenom

den betänklighet, som inom högsta domstolen yppats vid denna §, torde

få anses undanröjd.»

Föredraganden uppläste härefter det enligt angifna grunder jämkade

lagförslaget och hemställde, att detsamma måtte jämlikt § 87

regeringsformen genom nådig proposition Riksdagen till antagande

föreläggas.

Justitierådet Sundberg åberopade hvad han vid ärendets behandling

i högsta domstolen anfört, i den mån det ej vunnit beaktande vid

förslagets omarbetning.

Statsrådets öfriga ledamöter biträdde föredragandens hemställan;

och täcktes Hans Maj:t Konungen med bifall

härtill förordna, att till Riksdagen skulle aflåtas nådig

proposition i ämnet af den lydelse bilagan vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Carl Stålhammar.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1909.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1909:212 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om inskränkning i rutten att erhålla ägostyckning. s. 1 i texten
  2. LU 1909:65 Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning, dels ock en med föranledande d s. 1 i texten