Sök i Ratio Lex

Angående ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning af maltdrycker m. m

1909-01-12 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,9 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:18, Angående ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning af maltdrycker m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

1

N:o 18.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ändrad

lydelse af vissa §§ i förordningen den 7 augusti 1907

angående tillverkning och beskattning af maltdrycker

m. m.; gifven Stockholms slott den 12 januari 1909.

Under åberopande af härvid fogade utdrag af statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen att dels antaga bilagda förslag till förordning angående ändrad

lydelse af 2, 5, 8, 36 och 53 §§ i förordningen den 7 augusti 1907

angående tillverkning och beskattning af maltdrycker dels ock besluta,

att, där restitution af skatt skall äga rum för malt, som vid skattepliktigt

bryggeri omedelbart användts för tillverkning af svagdricka, restitution

må utgå direkt från maltskattemedlen.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oart Sivartz.

Bih. till Biksd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 12 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen den 7 augusti 1907

angående tillverkning och beskattning af maltdrycker.

2 §.

1. För malt, som i bryggeri användes vid tillverkning af maltdryck,

skall med det i nästa mom. medgifna undantag erläggas skatt

med tjugutvå öre för hvarje kilogram, dock att för hvarje bryggeri

skatten för de första under tillverkningsåret afverkade etthundratusen

kilogrammen malt utgår med sjutton öre för kilogram och för de nästa

etthundratusen kilogrammen med tjugu öre för kilogram.

2. Frihet från skatt åtnjutes vid bryggeri, där, på grund af tillståndsbevis,

endast svagdricka tillverkas.

5 §•

Skatt skall erläggas med minst sex kronor i medeltal för hvarje

helgfritt dygn af den tid, under hvilken maltkrossning på grund af

tillståndsbevis må äga rum.

8 §.

1. Vid skattepliktigt bryggeri, där under tillverkningsåret ej afverkats

mera än etthundratusen kilogram malt, må efter tillverkningsårets

utgång restitution af skatt, efter sexton och ett hälft öre för kilogram

räknadt, åtnjutas för det under samma år omedelbart till svagdricka använda

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 18.

malt, dock högst för femtio procent af hela den vid bryggeriet under

tillverkningsåret afverkade maltmängden samt icke till högre belopp,

än att den återstående skatten uppgår till minst det i 5 § stadgade

medeltal.

2. Om maltdryck från skattepliktigt bryggeri utföres ur riket,

åtnjutes under de villkor, hvilka af Kungl. Maj:t särskildt stadgas, för

den vikt malt, som tillverkaren kan styrka hafva åtgått för den utförda

maltdryckens tillverkning, restitution af skatt, beräknad efter den skattesats,

som vid tiden för utförseln tillämpas vid bryggeriet.

36 §.

1. Den som utan vare sig behörighet efter 1 § 2 eller 3 mom.

eller erhållet tillstånd tillverkar maltdryck, skall, där tillverkningen skett

i allenast ringa omfattning, straffas med böter från och med tio till

och med tvåhundra kronor.

2. Den, som bedrifver i 1 mom. omnämnd olaglig tillverkning

yrkesmässigt eller eljest i större omfattning än i nämnda mom. afses,

straffas med böter från och med etthundra till och med tvåtusen kronor

eller med fängelse från och med en till och med sex månader samt gälde

skatt för det afverkade maltet, dock med minst etthundraåttio kronor.

Därest omständigheterna gifva vid handen, att malt afverkats till sådan

mängd, att jämlikt bestämmelserna i 2 § den på maltet belöpande skatt

skulle öfverstiga nyssnämnda skattebelopp, skall i saknad af erforderlig

utredning om antalet brygder och inmäskningens storlek antagas, att för

hvarje dygn af den tid, hvarunder den olagliga afverkningen pågått,

verkställts en brygd och att det därunder inmäskade maltets mängd i

okrossadt tillstånd uppgått till hälften af mäskkarsrymden samt att en

hektoliter okrossadt malt väger femtiotvå kilogram.

53 §.

1. För skattepliktigt bryggeri, som varit i gång under kalenderåret

1906 och vid hvilket under tillverkningsåret 1906—1907 maltafverkningen

ej uppgick till etthundrafemtio kilogram i medeltal för

hvarje helgfritt dygn af den tid, under hvilken tillståndsbevis vid

bryggeriet varit gällande, må för tiden intill den 1 oktober 1912 det i

5 § föreskrifna minsta skattebeloppet nedsättas till två kronor. Skulle

skattepliktig tillverkning i bryggeriet ligga nere under helt tillverkningsår

eller den erlagda skatten under något tillverkningsår i medeltal uppgå

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 18.

till sex kronor för hvarje helgfritt dygn af den tid, under hvilken maltkrossning

där varit tillåten, vare hvad sålunda stadgats ej vidare å

bryggeriet tillämpligt.

2. När enligt 1 mom. skatt må erläggas med mindre belopp än

det i 5 § bestämda, skall ock den i 13 § 2 och 5 mom. föreskrifna

säkerhet därefter jämkas.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1909.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

&

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12

januari 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensyärd,

Malm.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde i underdånighet

:

Såsom jag senare vid beräkningen af statsverkets tillgångar för

de behof, hviska vid statsregleringen för år 1910 böra fyllas, närmare

skall visa, torde för tillgodoseende af samma behof nya eller ökade

skatter behöfva tillgripas. I sådant afseende är jag betänkt föreslå en

höjning i maltskatten. Och får jag nu i underdånighet inför Eders

Kungl. Maj:t anmäla ett i anledning häraf inom finansdepartementet

utarbetadt förslag till ändrad lydelse af vissa §§ i gällande förordning

angående tillverkning och beskattning af maltdrycker.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Historik.

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition No 18.

Innan jag går att närmare angifva innehållet i samma förslag,

torde det tillåtas mig att i korthet redogöra för de senare årens lagstiftningsarbete

å maltbeskattningens område och i sådant afseende till

en början erinra, hurusom den kommitté, hvilken enligt nådigt beslut

den 4 april 1902 tillsattes för att taga frågan om lämpligaste sättet

för anordnande af en maltdrycksbeskattning under förnvadt öfvervägande,

med iakttagande däraf att billiga, alkoholsvaga maltdrycker

fritoges från beskattningen, i sitt med underdånigt betänkande den

11 oktober samma år afgifna förslag till förordning angående tillverkning

och beskattning af maltdrycker föreslagit, att ifrågavarande

skatt skulle — utom vid rena svagdricksbryggerier, som skulle åtnjuta

skattefrihet — utgå med 18 öre för hvarje kilogram malt, som i

bryggeri användes vid tillverkning af maltdrycker, dock att för hvarje

bryggeri skatten för de första under tillverkningsåret afverkade 50,000

kilogrammen malt skulle utgå med 14 öre för kilogram och för de

nästa 50,000 kilogrammen med 16 öre för kilogram. Full skatt skulle

alltså utgå först för den del af afverkningen vid bryggeri, som öfversteg

100,000 kilogram. Efter sålunda och af kommittén i öfrigt angifna

grunder för maltdrycksbeskattningen beräknade kommittén, att den

redan under första kalenderåret debiterade maltskatten skulle lämna

statsverket en inkomst af åtminstone 5,643,000 kronor.

Vidkommande skattens anordning anförde kommittén, att de för de

första 100,000 kilogrammen föreslagna nedsatta skattesatserna afsåge att

för den mindre industrien bereda en välbehöflig hjälp i konkurrensen

med de allra största bryggerierna. Såsom skäl att till normal skattesats

välja just 18 öre anfördes, att en viss varsamhet vid påläggandet af

en ny skatt borde iakttagas för att icke öka den ovilja, med hvilken

en sådan sannolikt alltid komme att mötas. Vidare vore det af synnerlig

vikt att tillse, att skattesatsen bestämdes så, att den förhöjning i försäljningspriset

å den färdiga varan, som af beskattningen skäligen

kunde böra följa, vid försäljning af minsta brukliga kvantitet läte så

nära som möjligt uttrycka sig i hela ören. Slutligen borde skatten

sättas så, att den för samma kvantitet icke uppginge till fullt öretal,

enär den skeende prisförhöjningen rättvisligen borde i någon mån

komma tillverkaren till godo såsom ersättning för den minskade omsättning,

som genom skattens införande blefve en följd, samt för de

kostnader och olägenheter, den med skatten förenade kontrollen beredde

tillverkaren. Med beräkning att 25 kilogram malt lämnade en hektoliter

lageröl samt att denna kvantitet lämnade 280 s. k. halfbutéljer,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 18.

skulle skatten efter 18 öre för kilogram således utgöra för en hektoliter

Öl 4 kronor 50 öre eller för halfbutelj 1,61 öre.

När kommitterades förslag föredrogs inför Kungl. Maj:t den 30

januari 1903, instämde dåvarande chefen för finansdepartementet med

kommitterade däri, att skattesatserna borde afpassas så, att den ej med

fullt öretal drabbade en halfbutelj; men fann departementschefen den

föreslagna skattesatsen väl låg och ansåg densamma kunna höjas till

20 öre för kilogram malt, då skatten på en halfbutelj lageröl skulle

blifva 1,7 8 öre. I det förslag till förordning angående tillverkning och

beskattning af maltdrycker, som af Kungl. Maj:t förelädes 1903 års

Riksdag och däri, på sätt kommitterade hemställt, förutsattes, att frihet

från skatt medgåfves rena svagdricksbryggerier, infördes ock den bestämmelsen,

att skatt vid skattpliktigt bryggeri skulle erläggas med 20

öre för hvarje kilogram malt, dock att för hvarje bryggeri skatten för

de första under året afverkade 50,000 kilogrammen malt skulle utgå

med 16 öre och för de nästa 50,000 kilogrammen med 18 öre för

kilogram. En maltskatt, utgående efter nu angifna grunder, beräknades

komma att lämna statsverket eu inkomst af 6,300,000 kronor.

Riksdagens bevillningsutskott, dit Kungl. Maj:ts omförmälda proposition

remitterats, tillstyrkte i afgifvet betänkande propositionen oförändrad,

hvad anginge skattesatserna och det föreslagna stadgandet om frihet

från skatt vid rena svagdricksbryggerier. Vid ärendets behandling i

Riksdagen stannade emellertid kamrarne i olika beslut, i det att Andra

Kammaren godkände utskottets hemställan, hvaremot Första Kammaren,

med bifall i hufvudsakliga delar till en vid betänkandet fogad reservation,

för sin del antog en förordning, byggd på grundsatsen af en skatt,

som skulle träffa all tillverkning af maltdrycker med en skatteskala

stigande från 5 till 12 öre för ett kilogram malt. Enligt beräkning,

gjord i omförmälda reservation, skulle en maltdrycksbeskattning, efter

de af Första Kammaren antagna grunder, inbringa 500,000 kronor

mindre än i propositionen beräknats eller ungefärligen 5,800,000 kronor.

I det förslag till sammanjämkning af kamrarnas skilda beslut,

som bevillningsutskottet därefter framlade, hade utskottet — som i

förenämnda betänkande, för att göra det möjligt äfven för de bryggerier,

som tillverkade både Öl och svagdricka, att under någon öfvergångstid

fortfara med tillverkningen af sistnämnda maltdryck, framställt förslag

i ändamål, att skattepliktigt bryggeri måtte medgifvas rätt att under

viss tid efter tillstånd af Kungl. Maj:t tillverka skattefritt svagdricka —

sökt åstadkomma en sådan anordning af skattesatserna, som, jämte det

att bryggeri, som endast tillverkade svagdricka, bibehölles vid den af

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Alaj:ts Uåd. Proposition N:o 18.

Kungl. Maj:t föreslagna skattefrihet, skulle i möjligaste mån bereda

likställighet mellan svagdricksbryggerierna och bryggerier med blandad

tillverkning med afseende å möjligheten att tillverka svagdricka, utan

att därför skulle behöfva tillgripas nyssnämnda, af utskottet i ett öfvergångsstadgande

föreslagna utväg. Ett sådant syfte hade utskottet ansett

kunna vinnas genom en väsentlig nedsättning af skattesatserna i allmänhet

och särskildt för de under tillverkningsåret först afverkade myckenheterna

malt. Utskottet hade därför funnit sig böra föreslå, att för

malt, som vid tillverkning af maltdryck användes i annat bryggeri än

sådant, som uteslutande tillverkade svagdricka, skatt skulle erläggas

med 12 öre för kilogram, dock att för hvarje bryggeri skatten för de

första under tillverkningsåret afverkade 30,000 kilogrammen skulle utgå

med 2 öre för kilogram, för de nästa 30,000 kilogrammen med 5

öre för kilogram, för de nästa 40,000 kilogrammen med 7 öre för kilogram,

för de nästa 50,000 kilogrammen med 9 öre för kilogram och

för de nästa 50,000 kilogrammen med 11 öre för kilogram. För

bryggeri, där endast svagdricka tillverkades, skulle däremot skattefrihet

åtnjutas.

Detta sammanjämkningsförslag vann Riksdagens bifall. I 2 § af

den sedermera den 17 juni 1903 utfärdade nådiga förordningen angående

tillverkning och beskattning af maltdrycker bestämdes sålunda

skattesatserna vid maltdryckstillverkningen trappvis från 2 öre för kilogram,

som skulle utgå för de första 30,000 kilogrammen malt vid skattepliktigt

bryggeri, till 12 öre för kilogram, som träffade all maltafverkning

vid bryggeri öfver 200,000 kilogram. År 1907 vidtogs därefter

en ändring i sagda skatteskala i samband med revision af 5 § i nämnda

förordning, enligt hvilket författningsrum skatt skulle erläggas för minst

70 kilogram malt i medeltal för hvarje helgfritt dygn af den tid, under

hvilken maltkrossning på grund af tillståndsbevis finge äga rum.

I skrifvelse den 12 maj 1906 hade nämligen Riksdagen anhållit, bland

annat, om utarbetande och framläggande af förslag till de förändrade

bestämmelser i förordningen den 17 juni 1903, som kunde betingas afen

förhöjning af den gällande lägsta maltskattesatsen. I motiveringen till

denna anhållan anförde Riksdagen, att det inflytande skattebeloppet vid

ett stort antal skattepliktiga bryggerier vore så ringa, att statsverkets

kostnad för utöfvande af kontroll vid desamma icke blefve betäckt,

hvilket förhållande innebure en oegentlighet, som borde med det snaraste

rättas, och syntes detta lämpligen kunna ske på det sätt, att den

lägsta skattesatsen höjdes. Det gåfves emellertid ett annat viktigt skäl

för vidtagande af denna reform, nämligen att ifrågavarande låga skatte
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 18.

sats visat sig i viss mån medverka till att neutralisera den själfbestämmanderätt

i fråga om ordnandet af ölförsäljning, som kommunerna

numera ägde, enär denna skattesats underlättade upprättande af nya

bryggerier, från hvilka försäljning till afhämtning af skattepliktiga maltdrycker

kunde äga rum. Riksdagen anförde vidare siffror, utvisande

att antalet sm åbryggerier, som drefve skattepliktig tillverkning af maltdrycker,

under de sista tillverkningsåren ganska afsevärdt ökats och

att dessa bryggerier nästan undantagslöst tillhörde första skatteklassen.

Uppkomsten af småbryggerier borde därför genom lämpliga åtgärder

inskränkas och äfven för vinnande af detta syfte vore den lägsta skattesatsens

höjande en lämplig åtgärd. Riksdagen framhöll vidare att, då

den höjning af den lägsta skattesatsen, för hvilken Riksdagen sålunda

i princip uttalat sig, i viss män komme att rubba den i gällande lagstiftning

åsyftade likställigheten mellan skattepliktiga och skattefria

bryggerier, vid frågans afgörande jämväl borde tagas i öfvervägande,

huruvida icke till motverkande af sådan rubbning någon åtgärd borde

vidtagas. Vidare blefve det nödvändigt öfverväga, huruvida icke hänsyn

till de af skatteförhöjningen möjligen uppstående menliga återverkningarna

på den mindre bryggeriindustrien kräfde, att öfvergången till

den högre skattesatsen för redan bestående småbryggerier förmedlades

genom vissa öfvergångsbestämmelser.

Vid underdånig föredragning den 8 mars 1907 af Riksdagens omförmälda

skrifvelse framhöll jag, att skatt borde vid hvarje bryggeri

inflyta med minst 3 kronor 50 öre för helgfritt dygn, om skatten skulle

räcka till att betäcka kontrollörskostnaden, i följd hvaraf vid bryggeri,

där skatten för allt det afverkade maltet utginge med 2 öre för kilogram,

175 kilogram om dagen borde i medeltal afverkas. Det vore

emellertid ett rätt afsevärdt antal bryggerier, som ej uppnått nämnda

medelafverkning. Antalet sådana bryggerier hade under de tre tillverkningsår,

under hvilka förordningen den 17 juni 1903 då varit gällande,

varit resp. 00, 70 och 88, under det att hela antalet skattepliktiga

bryggerier varit resp. 223, 228 och 239. Ökningen i antalet skattepliktiga

småbryggerier, hvilkas skattebidrag ej räckt till att betala kontrollkostnaden,

hade uppstått dels genom tillkomsten af nya bryggerier,

i de flesta fall svagdricksbryggerier, som öfvergått till skattepliktiga

för att kunna brygga julöl, svensköl och dylikt, dels därigenom att en

del bryggerier nödgats minska sin tillverkning.

Höjningen af den från de minsta bryggerierna utgående skatten

kunde, framhöll jag vidare, ske på olika sätt men borde enligt min åsikt

Bih. till Riksd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

verkställas med en viss försiktighet. Genom enbär höjning af det i

5 § föreskrifna minimum, för hvilket skatt skulle erläggas, komme

skatteförhöjningen att uteslutande drabba de mindre bryggerierna, hvilket

ej vore rättvist. Bibehölles åter detta minimum oförändradt, skulle

man för att ernå önskadt resultat nödgas vidtaga en afsevärd höjning

af den lägsta skattesatsen. Medelst en samtidig höjning af nämnda

minimum och den lägsta skattesatsen kunde man däremot vinna det

dubbla mål, som eftersträfvades, nämligen att försvåra uppkomsten af

nya småbryggerier samt att tillförsäkra statsverket en viss inkomst

utöfver kontrollörskostnaden från hvarje skattepliktigt bryggeri. Jagansåg

mig på dessa grunder böra föreslå, att det minsta belopp malt,

hvarför skatt i medeltal per dygn skulle erläggas, bestämdes till 150

kilogram samt att skatten för de första 50,000 kilogrammen malt, som

under tillverkningsåret afverkades vid hvarje bryggeri, bestämdes till

4 öre för kilogram. Äfven på detta sätt genomförd komme denna

skatteförhöjning likväl att få karaktär af en skatteförhöjning, hufvudsakligen

för de mindre bryggerierna. Ur synpunkten af en för samtliga

bryggerier rättvis beskattning fordrades därför, att hela den degressiva

skatteskalan omlades, hvilken omläggning jag föreslog genomförd

sålunda, att nedsättning i skatten medgåfves endast för de vid hvarje

bryggeri under tillverkningsåret först af verkade 150,000 kilogrammen

malt — i stället för 200,000 kilogram enligt 1903 års författning —

samt att skattesatserna bestämdes för de första 50,000 kilogrammen,

såsom jag föreslagit, till 4 öre för kilogram och för de två därpå

följande 50,000-talen kilogram malt till respektive 7 och 10 öre kilogram.

För allt därutöfver afve-rkadt malt skulle skatt utgöras efter

den normala skattesatsen, 12 öre för kilogram.

Enligt dessa bestämmelser skulle vid hvarje skattepliktigt bryggeri

erläggas skatt med minst 6 kronor om dagen, hvilket belopp skulle

lämna staten en behållning af 2 kronor och 50 öre för hvarje helgfri

dag utöfver det vanliga kontrollörsarfvodet. Denna beskattning syntes

äfven vara tillräckligt afsevärd för att hindra uppkomsten af nya småbryggerier.

Skulle detta visa sig icke vara förhållandet, kunde framdeles

en ny förhöjning vidtagas.

Efter att därefter hafva visat, hurusom med föreslagna förhöjningen

af de lägsta skattesatserna skatten ändock endast skulle komma

att blifva för bryggerier med intill 50,000 kilogram årsafverkning ett

tredjedels öre per halfbutelj; vid 110,000 kilogram årsafverkning ett

hälft öre, vid 250,000 kilogram årsafverkning tre fjärdedels öre och vid

1,000,000 kilogram årsafverkning 0,94 öre samt därefter stiga helt sakta,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 18.

men aldrig nå upp till fullt ett öre för en half butelj, framhöll jag, att

vid maltskattens införande ölpriserna i allmänhet höjdes med ett öre

för halfbutelj samt att priset naturligtvis alltjämt skulle komma att bero

på den skatt, som drabbade de största bryggerierna, i följd hvaraf de

mindre bryggerierna, äfven efter införande af den af mig föreslagna

skatteskalan, skulle komma i åtnjutande af en synnerligen afsevärd

skattelindring.

Den af mig sålunda gjorda beräkning förutsatte, att äfven de

minsta bryggerierna under den tid, de vore i verksamhet, verkligen

afverkade 150 kilogram malt i medeltal för hvarje belgfritt dygn.

Emellertid visade statistiken för tillverkningsåret 1905—1906, att 89

bryggerier hade en medelafverkning, som vore lägre än 150 kilogram,

samt att 20 af dessa ej nådde till 70 kilogram medelafverkning och

9 ej ens till 50 kilogram medelafverkning. Billigheten fordrade därför,

att, på sätt i Riksdagens skrifvelse den 12 maj 1906 jämväl framhållits,

dessa mindre tillverkare, som redan ordnat sig för skattepliktig

tillverkning, erhölle någon öfvergångstid, under hvilken de kunde hinna

öka sin afsättning och därmed äfven sin tillverkning. Eftergifterna

under öfvergångstiden borde ej sträcka sig längre, än att staten från

hvarje bryggeri erhölle ett skattebelopp, som åtminstone motsvarade

kontrollörskostnaden vid bryggeriet, och då denna näppeligen syntes

kunna nedbringas till lägre belopp än 2 kronor om dagen, borde således

den minsta maltafverkningen i medeltal för dag ej sättas lägre än

50 kilogram. Öfvergångstiden syntes mig lämpligen kunna begränsas

till fem år.

Med gillande af de utaf mig sålunda gjorda uttalanden föreslog

Kungl. Maj:t i en till Riksdagen den 8 mars 1907 aflåten proposition

med förslag till ny förordning angående tillverkning och beskattning af

maltdrycker ej mindre en höjning af den lägsta skattesatsen till 4 öre

för kilogram malt än äfven en omläggning af hela skatteskalan på det

sätt, att skatten skulle utgå med 4 öre för de första 50,000 kilogrammen

malt, med 7 öre för nästa 50,000 kilogram, med 10 öre för nästa

50,000 kilogram och med den normala skatten 12 öre för allt öfrigt

malt. Därjämte föreslogs, att det belopp malt, för hvilket skatt dagligen

skulle erläggas, måtte höjas från 70 till 150 kilogram, dock med

rättighet för vissa bryggerier att under en öfvergångstid af fem år få

detta minimum nedsatt till 50 kilogram.

Genom dessa bestämmelser, som godkändes af Riksdagen och

återfinnas i 2, 5 och 53 §§ af nu gällande, den 7 augusti 1907 utfärdade

nådiga förordning angående tillverkning och beskattning af maltdrycker,

s. 12 Kontrollera mot PDF

Departements•

chefens

yttrande.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

blef således skattenedsättningen vid hvarje skattepliktigt bryggeri begränsad

från 200,000 kilogram till 150,000 kilogram malt.

När jag nu öfvergår till att närmare redogöra för omförmälda, inom

finansdepartementet utarbetade förslag till ändringar i gällande förordning

angående tillverkning och beskattning af maltdrycker, tillåter jag

mig på förhand framhålla, att därigenom gifvetvis icke göres någon

ändring med afseende å de rena svagdricksbryggeriernas skattefrihet. I

nykterhetens intresse bör en tillverkningsskatt å malt såvidt sådant är

möjligt så anordnas, att de alkoholsvaga dryckerna icke genom beskattningen

fördyras. Ehuru jag i förslaget sökt genomföra denna

princip på ett mera effektivt sätt än hvad nu är fallet, torde dock maltskatten,

med en ringa förhöjning utöfver hvad i Kungl. Maj:ts till 1903

års Riksdag aflåtna proposition i ämnet föreslagits, komma att lämna

ungefärligen samma belopp, som då beräknades, eller 6,400,000 kronor

för år.

Ett sådant skatteresultat lärer, hvad statsverket vidkommer, kunna

anses tillfredsställande, och för egen del har jag däremot så mycket mindre

att erinra som jag vid nämnda belopp vet mig i hufvudsak icke hafva öfverskridit

hvad Riksdagens kamrar en gång ansett kunna i form af maltskatt

påföras nu ifrågavarande produktion. Såsom af den utaf mig lämnade utredningen

framgår, stannade nämligen Andra Kammaren vid första behandlingen

af Kungl. Maj:ts omförmälda proposition vid ett beslut, som i

afseende å själfva skattens anordning och resultat sammanföll med Kungl.

Maj:ts förslag. Äfven Första Kammaren kom genom sitt beslut till ett

skattebelopp, som endast med 500,000 kronor understeg, hvad maltskatten

skulle hafva gifvit med den af medkammaren beslutade anordning

och skatteskala. Då jag sålunda i afseende å maltskattens

totala belopp i hufvudsak föreslår en återgång till 1903 års proposition,

har det, såsom naturligt är, varit mig angeläget tillse, att vid utarbetandet

af föreliggande förslag de anmärkningar mot skattens anordning,

som föranledde antagandet af bevillningsutskottets sammanjämknings

förslag i ämnet vid 1903 års Riksdag, behörigen beaktades.

Vid förslagets utarbetande har jag därför sökt att för den mindre

industrien bevara den särskilda hjälp i konkurrensen med de allra största

bryggerierna, som med en degressiv skatteskala varit afsedt att lämna,

och att upprätthålla den i gällande lagstiftning åsyftade likställigheten

mellan skattepliktiga och skattefria bryggerier med afseende å svagdrickstillverkningen,

allt utan att genom åtgärder i nämnda syften

befordra tillkomsten af nya småbryggerier. Om de två förstnämnda

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

synpunkterna kafva en mera privatekonomisk betydelse, är å andra

sidan önskan att hindra tillkomsten af nya småbryggerier förestafvad

af mera allmänna intressen. Såsom förut nämnts, äro med tillverkning

af maltdrycker i mindre skala förenade kontrollkostnader, som

stå i mindre godt förhållande till maltskattens afkastning vid dylik

tillverkning. Men framför allt kan en lagstiftning angående tillverkning

och beskattning af maltdrycker, som i afseende å skatteskalan

är så anordnad, att därigenom de mindre bryggerierna mer än nödigt

uppmuntras, sägas i viss mån motverka en annan lagstiftning eller

den angående försäljning 1 af vin och Öl, hvilken senare lagstiftning

velat åt de kommunala myndigheterna öfverlåta bestämmanderätten

rörande försäljning af dylika drycker. Denna rätt göres nämligen,

i mån som nya bryggerier anläggas, mindre effektiv, enär enligt sistberörda

lagstiftning försäljning af vin och Öl må af den, som i föreskrifven

ordning förvärfvat behörighet att till afsalu tillverka dylika

drycker, utan särskildt tillstånd utöfvas å tillverkningsstället i fråga om

därstädes tillverkade drycker.

Såsom jag nyss angaf hafva i föreliggande förslag behörigen beaktats

de önskemål med afseende å skattens anordning, som Riksdagen

vid antagandet af 1903 års förordning sökt tillgodose. Dessa önskemål

voro, jag upprepar dem, dels att hjälpa de mindre bryggerierna i

konkurrensen med de större dels ock att i möjligaste mån likställa tillverkningen

af svagdricka vid skattepliktiga och skattefria bryggerier.

Det förra målet hade, på sätt af det förut anförda framgår, icke lämnats

obeaktadt vare sig af 1902 års kommitté eller af Kungl. Maj:t. I kommitténs

förslag liksom i Kungl. Maj:ts proposition till 1903 års Riksdag

hade för sådant ändamål anordnats en degressiv skatteskala, enligt

hvilken skillnaden mellan lägsta och högsta skattesats skulle utgöra 4

bre. En sådan degressionsskala kunde skäligen icke hafva annat ändamål

än att förekomma, det genom skattepåläggning bryggeriernas inbördes

konkurrensförhållanden rubbades. Man kunde icke förbise, att,

då de större bryggerierna i allmänhet vore i stånd att bestämma salupriset

på maltdryckerna äfven från de mindre bryggerierna, men för

dessa senare bryggerier otvifvelaktigt på grund af drygare kostnader

för administration m. m. produktionskostnaderna, relativt taget, vore

större än för storindustrien, en likformig skatt kunde vålla afgörande

svårigheter för den mindre industrien att bestå i konkurrensen. Med

en skattelindring af 4 öre, anordnad på sätt Kungl. Maj:t i 1903 års

proposition föreslagit, skulle ett bryggeri med intill 50,000 kilograms

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

aftorkning, hafva beskattats efter 16 öre för kilogram, ett bryggeri

med 100,000 kilograms afverkning efter 17 öre för kilogram, ett

bryggeri med 200,000 kilograms afverkning efter 18,5 öre för kilogram

och ett större bryggeri, exempelvis med 600,000 kilograms

afverkning, efter 19,5 öre för kilogram. Efter den beräkningsgrund

för utbyte vid maltafverkning, som tidigare följts, skulle skatten vid

bryggerier af nyss angifven storlek uppgå, för half butelj räknadt, till

resp. 1,4 3 öre, 1,52 öre, 1,6 5 öre och 1,74 öre. Den år 1903 föreslagna

skatteskalan hade alltså anordnats på det sätt, att ett större

bryggeri betalade i skatt öfver 20 procent, för halfbutelj räknadt, mer

än ett bryggeri om 50,000 kilograms afverkning, ungefär 15 procent

mer än ett bryggeri om 100,000 kilograms afverkning och öfver 5

procent mer än ett bryggeri om 200,000 kilograms afverkning. Dessa

skatteskillnader lära säkerligen allt fortfarande uppväga de relativt taget

större olägenheter och kostnader, skatten kan bereda de mindre bryggerierna

i jämförelse med de större. Utan att kunna sägas vara njugg i

beräkningen torde man därför kunna fastslå, att den degression i skatteskalan,

hvarigenom hjälp bör beredas den mindre industrien i konkurrensen

med den större, icke under några förhållanden behöfver för att

fylla sitt ändamål göras större, än att skillnaden uppgår till ungefär 20

procent, som alltså skulle tillgodokomma de minsta bryggerierna.

Det var ej heller ur synpunkten att den i 1903 års proposition

föreslagna skattedegressionen skulle för nämnda ändamål vara otillräcklig,

som 1903 års Riksdag beslöt omläggning af berörda skatteskala.

Omläggningen hade nämligen till ändamål att i konkurrensen jämställa

skattepliktiga och skattefria bryggerier i afseende å svagdrickstillverkning.

Undersöker man nu, på hvad sätt den af Riksdagen beslutade

skatteskalan, med den däri år 1907 vidtagna ändring, verkar, finner man,

att — med frånseende af den inverkan, bestämmelserna om viss

minimiskatt kan utöfva — ett bryggeri med intill 50,000 kilograms

afverkning beskattas efter 4 öre för kilogram, ett bryggeri med 100,000

kilograms afverkning efter 5,5 öre för kilogram, ett bryggeri med

200,000 kilograms afverkning efter 8,2 5 öre för kilogram samt ett

större bryggeri om 600,000 kilograms afverkning efter 10,7 5 öre för

kilogram. Fördelas skatten på halfbutelj maltdryck efter förenämnda

beräkningsgrund uppgår densamma vid ett bryggeri om 50,000 kilograms

afverkning till 0,3 6 öre, vid ett bryggeri om 100,000 kilograms

afverkning till 0,4 9 öre, vid ett bryggeri om 200,000 kilograms afverkning

till 0,7 4 öre och vid ett bryggeri om 600,000 kilograms afverkning

till 0,9 6 öre.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

Med nu gällande skatteskala öfver stiger alltså den skatt per halfbutelj,

som utgöres af ett större bryggeri om 600,000 kilograms afverkning,

motsvarande skatt vid bryggerier om 50,000, 100,000 och 200,000

kilograms afverkning med ungefärligen resp. 170 procent, 100 procent

och 30 procent. Sammanställas de nu anförda siffrorna finner man, att

ett bryggeri med afverkning af

skulle betala

enl. 1903 års proposition

betalar

enl. gällande förordning

för kg. malt

öre

för halfbutelj

öre

för kg. malt

öre

för halfbutelj

öre

50,000 kilogram...............

16

1,43

4

0,36

100,000 „ ...............

17

1,52

5,5

0,4 9

200,000 „ ...............

18,5

1,65

8,25

0,74

600,000 „ ...............

19,5

1,74

10,75

0,9 6

Skattskyldigheten vid ett bryggeri med en årsafverkning om

600,000 kilogram öfverstiger skattskyldigheten vid

ett bryggeri med afverkning af

enligt 1903 års

proposition med

I

enligt gällande

förordning med

II

Skillnad

III

50,000 kilogram .....................

ung. 20 %

„ 15 %

„ 5 %

ung. 170 %

„ 100 %

„ 30 %

+ 150 %

+ 85 %

+ 25 %

100,000 .....................

200,000 „ .....................

Jag har redan angifvit, att 1903 års proposition, genom anordnande

af en skillnad i skatteafseende mellan de mindre bryggerierna

och storindustrien, sökt bereda de förra en hjälp i konkurrensen, och

att denna skillnad icke ens för de minsta bryggerierna ansetts behöfva

stiga till mera än ungefär 20 procent. Om man betraktar den skatt
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

skyldighet, som åligger ett bryggeri om 000,000 kilograms afverkning,

såsom normal, skulle procenttalen i kolumn I i sist uppställda

tablå utvisa, i hvilken omfattning det ansetts erforderligt att för nyssnämnda

ändamål efterskänka skatt. När sedan i 1903 års liksom i

nu gällande förordning angående tillverkning och beskattning af maltdrycker

degressionsskalan anordnats jämväl i syfte att befordra likställigheten

mellan skattepliktiga och skattefria bryggerier i fråga om

svagdrickstillverkningen, har, såsom framgår af kolumn II, skillnaden i

skatteafseende mellan större och mindre skattepliktiga bryggerier sprungit

upp ända till 170 procent. De belopp, hvarmed detta och öfriga

procenttal i sistnämnda kolumn öfverstiga motsvarande procenttal i

kolumn I, innefatta alltså de särskilda medgifvanden, som ansetts

böra göras den skattepliktiga industrien i allmänhet för att sätta denna

i stånd att i afseende å svagdrickstillverkningen konkurrera med de

rena svagdricksbryggerierna. Nyssnämnda belopp återfinnas i kolumn III.

Dessa belopp, som, i hvad de afse jämförelse mellan de minsta

bryggerierna och storindustrien, utvisa en skillnad i skatteafseende af

ända till 150 procent, äro sålunda visserligen icke afsedda att tillgodokomma

de mindre bryggerierna såsom ett understöd i konkurrensen med

de större. Men då degressionsskalan automatiskt kommer all brygd i

skattepliktigt bryggeri mer eller mindre till godo, verkar beskattningen,

såsom den nu är anordnad, i ett större antal fall i en helt annan riktning

än lagstiftarne därmed åsyftat. De 150 procent, hvarom jag

nyss talade, skulle ju göra det möjligt för de skattepliktiga bryggerierna

att trots skatten fortfarande tillverka maltdrycker, som en hvar

eljest ägde producera utan betungande kontroll och särskilda utgifter.

Och för sådant ändamål är ofta nog äfven sagda skattelindring af

nöden. Men äfven med afseende å de blandade bryggerierna blifva

förhållandena ganska olikartade. Om af två bryggerier med hvartdera

50,000 kilograms maltafverkning det ena använder 5,000 kilogram för

tillverkning af svagdricka och det andra 25,000 kilogram för samma

ändamål, är uppenbarligen det senare bryggeriet i långt större behof

af skattelindring än det bryggeri, för hvars svagdrickstillverkning

endast 10 procent af hela maltmängden användes. Det oaktadt kommer

skattelindringen dem bägge till godo i samma omfattning. Ännu påtagligare

blir emellertid riktigheten af min anmärkning i de fall, där

ingen som helst svagdrickstillverkning äger rum, fall, där rätteligen

skillnaden i skatteafseende mellan de minsta bryggerierna och storindustrien

bör inskränkas till ungefär 20 procent. Och enligt hvad jag

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

af inkomna uppgifter från kontroll- och justeringsstyrelsen inhämtat,

uppgå de rena ölbryggerierna till ett ganska afsevärdt antal. De utgjorde

sålunda under tillverkningsåret 1907—1908 69 stycken, af kvilka

29 stycken hvart för sig icke afverkade öfver 50,000 kilogram samt 9

stycken hvart för sig afverkade mellan 50,000 och 100,000 kilogram.

Och dessa 38 bryggerier, som med en medeltalsafverkning, understigande

100,000 kilogram, under omförmälda afverkningsår afverkade

sammanlagdt ungefärligen 1,350,000 kilogram malt, åtnjuta, såsom föregående

utredning visar, eu så pass stor slcattelindring för sin produktion,

att storindustrien betalar per halfbutelj ungefär 170 å 100 procent

mera än samma bryggerier.

Hela denna skattelindring verkar alltså med afseende å nämnda

ölbryggerier såsom understöd i konkurrensen med öltillverkningen inom

storindustrien. Ett rent ölbryggeri kommer därigenom i en premierad

ställning i jämförelse med ett i fråga om totaltillverkning därmed jämnställdt

blandadt bryggeri, enär ett sådant bryggeri jämväl måste begagna

skattelindringen för att vid svagdricks tillverkningen konkurrera med

skattefria bryggerier. En för alla skattepliktiga bryggerier gemensam

degressionsskala synes därför icke lämpligen kunna användas i annat

syfte än att utjämna skillnaden i konkurrensen mellan skattepliktiga

bryggerier af olika storlek beträffande öltillverkningen. Och äfven om

man för bibehållande af likställigheten mellan skattepliktiga och skattefria

bryggerier i fråga om svagdrickstillverkningen kunde anordna en

särskild degressionsskala för de blandade bryggerierna, vore därmed

icke jämnhet i beskattningen vunnen. Genom en sådan degressionsskala

skulle man visserligen förhindra, att de rena ölbryggerierna komme

i åtnjutande af en skattelindring, som icke egentligen vore afsedd för

desamma, men man måste, om icke olikställighet i de blandade bryggeriernas

inbördes konkurrensförhållanden skulle uppstå, ändock, såsom

jag redan visat, nödgas förutsätta, att alla blandade bryggerier tillverkade

svagdricka och andra maltdrycker i samma proportion. Något

sådant kan påtagligen icke i verkligheten ifrågakomma.

För öfrigt tillåter jag mig framhålla, att, därest degressionsskalan

fortfarande skulle ordnas i syfte att bereda likställighet mellan skattepliktiga

och skattefria bryggerier med afseende å tillverkning af svagdricka,

man icke vidare, såsom nu är fallet, skulle kunna nöja sig med

en skillnad mellan högsta och lägsta skattesats af 8 öre för kilogram.

I det utarbetade förslaget bär den normala skattesatsen fastställts till

22 ttre, och skulle skattelindring medgifvas vid hvarje bryggeri för de

Bih. till Iliksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

första 200,000 kilogrammen malt på det sätt, att skatt skulle utgå för

de första 100,000 kilogrammen med 17 öre och. för nästa 100,000 kilogram

med 20 öre, allt för ett kilogram räknadt. Den lägsta skattesatsen

skulle alltså höjas från 4 öre till 17 öre, men under sådana förhållanden

lärer icke en degressionsskala med en latitud af endast 8 öre

kunna utjämna skillnaden i kostnader för tillverkning af svagdricka vid

skattepliktigt och skattefritt bryggeri. En ökning af marginalen mellan

lägsta och högsta skatt torde emellertid icke kunna ifrågakomma, bland

annat af den anledning att tillkomsten af nya småbryggerier eljest

skulle befordras.

Full likställighet mellan skattepliktiga och skattefria bryggerier

vid svagdrickstillverkning kan uppenbarligen icke vinnas utan att i

afseende å malt, som användts för tillverkning af svagdricka i skattepliktigt

bryggeri, hela det å samma malt belöpande skattebelopp, såvidt

det öfverskjuter de kontrollkostnader, som drabba skattefria bryggerier,

efterskänkes. Härigenom skulle man kunna på ett fullt rationellt sätt

jämställa de olika slagen af bryggerier oberoende af, i hvilken proportion

svagdricka inginge i ett skattepliktigt bryggeris hela produktion; och

stora fördelar vore otvifvelaktigt förenade med ett sådant förfärande

såväl för statsverket som för bryggerierna. Staten vunne garanti, att de

åtgärder, som vidtoges för ett visst ändamål, icke befordrade ett därför

främmande syfte. Vid skattepliktigt bryggeri inskränktes faktiskt skattskyldigheten

till de drycker, som maltskatten egentligen afser att träffa.

Kostnaden för svagdrickstillverkningen blefve så vidt möjligt oberoende

af sagda skattskyldighet.

Återstår att afgöra, i hvilken ordning skattens efterskänkande

skulle kunna ske. I sådant afseende äro två vägar att välja. Antingen

skulle skatt för det malt, hvarom nu är fråga, icke uttagas, eller ock

skulle skatten, uppburen i sammanhang med skatten för allt annat malt,

i sinom tid restitueras. Af dessa två vägar är af flera skäl, som torde

framgå af redogörelsen för restitutionsförfarandet, den senare vägen att

föredraga.

Hvarje efterskänkande af skattebelopp af förevarande slag måste

i visst afseende grundas å deklaration från den skattskyldiges sida.

Till grund för restitution skulle sålunda läggas den af tillverkaren förda

bryggjournalen, i hvilken för hvarje brygd antecknas, huru mycket

malt användes till hvarje slag af maltdryck. Mot en dylik åtgärd

hafva åtskilliga invändningar framställts, i synnerhet när fråga varit

att på ett sådant förfarande grunda hela maltdrycksbeskattningen. Det

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

har sålunda sagts, att kontrollen öfver riktigheten af tillverkarens uppgifter

aldrig kunde göras fullt effektiv. Detta vore dock behöflig!.

Vinsten af en oriktig uppgift kunde nämligen inom en sådan industri

som maltdryckstillverkningen blifva synnerligen afsevärd, och i anledning

häraf kunde under tider af häftig och ihärdig konkurrens mer än

en, särskild! bland de mindre näringsidkare, lockas att stärka eller

rent af rädda sin ekonomiska ställning genom oriktiga uppgifter till

beskattningen. Härtill komme allmänhetens olika uppfattning om det

orätta i att bedraga en enskild man och att undanhålla staten hvad

densamma lagligen tillkomme.

Dessa invändningar och betänkligheter, som alltid låtit sig höras

vid införande eller utsträckning af själfdeklaration i och för beskattning,

kunde ej sägas sakna fog, om det vore tal om införandet af

själfdeklaration såsom grund för hela maltdrycksbeskattningen. Nu

gäller det emellertid endast att begagna sig af tillverkarens uppgifter

vid bestämmandet af restitution af en ganska obetydlig del af den på

eu helt annan grund än skattskyldiges deklarationer debiterade maltskatten.

Redan det straff, som enligt 38 § i förordningen angående

tillverkning och beskattning af maltdrycker hotar den, hvilken i skattepliktigt

bryggeri i syfte att undandraga statsverket skatt förfar svikligen,

torde i och för sig verka afskräckande. Och de ekonomiska fördelar,

som tillverkaren tilläfventyrs skulle kunna tillskansa sig genom

att lämna oriktiga uppgifter, kunna ej gärna tänkas i allmänhet blifva

af en mot risken i förfarandet svarande betydelse. Härtill kommer,

att i afseende å deklaration af detta slag i själfva verket skulle finnas

en långt effektivare kontroll än t. ex. i fråga om inkomsttaxeringen.

Man får nämligen icke förbise, att kontrollör finnes vid hvarje bryggeri.

Vidkommande kontrollörs verksamhet må till eu början framhållas,

att han, som enligt 12 § af ordningsstadgan för maltdrycksbryggerierna

i riket skall på förhand underrättas om hvarje brygd,

jämlikt bestämmelserna i 18 § af ordningsstadgan är skyldig att besöka

hvarje under hans tillsyn stående bryggeri minst tre dagar i veckan.

På grund häraf hafva kontrollörerna numera i regel vunnit en sådan

erfarenhet rörande arbetssättet och tillverkningen vid de skilda bryggerierna,

att de böra vara ganska väl skickade att kontrollera riktigheten

af uppgifterna i bryggjournalen, allrahelst som, enligt uppgift från

kontroll- och justeringsstyrelsen, i flertalet af de bryggerier, hvilka, på

sätt jag strax skall angifva, skulle komma i åtnjutande af restitution,

brygd icke företages oftare än tre dagar i veckan — och svagdricks
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

brygd sålunda än mindre ofta — samt hvarje bryg-d i anledning- af

nyssnämnda bestämmelse i 18 § ordningsstadgan därför i regel torde

af vederbörande kontrollör personligen öfvervakas. Skulle uppgift i

brygg journalen förefalla misstänkt, bör sålunda kontrollören i allmänhet

vara i stånd att genom undersökning konstatera, huruvida försök

till bedrägeri eller annat underslef föreligger.

Såsom jag nyss nämnde skulle ett svikligt förfarande vid bryggjournalens

förande i allmänhet icke kunna bereda bryggaren några

afsevärda ekonomiska fördelar. Jag är härmed inne på de begränsningar,

hvarmed restitutionsförfarandet bör omgärdas.

Det synes mig själffallet. att restitution icke bör medgifvas andra

bryggerier än sådana, för livilka en blandad produktion af svagdricka

och alkoholstarkare maltdrycker måste med hänsvn till omsättningens

storlek i orten och andra omständigheter anses ur ekonomisk synpunkt

erforderlig eller icke utan större ekonomiska svårigheter kan utbytas

mot tillverkning af enbart svagdricka eller enbart alkoholstarkare maltdrycker.

Erfarenheten har visat, att de större bryggerierna beredt

sig tillfälle att på ett ekonomiskt förmånligt sätt ordna sin tillverkning

af svagdricka, exempelvis genom inrättandet af särskilda skattefria

svagdricksbryggerier. För dessa bryggerier bör därför icke någon skatterestitution

ifrågakomma, helst faktiskt icke ens den genom nu gällande

degressionsskala lämnade skattelin dringen kommer dessa bryggerier

nämnvärdt, till godo. Att teoretiskt uppställa en gräns för de bryggerier,

som skulle få åtnjuta skatterestitution, låter sig naturligen icke göra.

Rådande förhållanden synas mig därvid böra blifva bestämmande. Enligt

från kontroll- och justeringsstyrelsen lämnade uppgifter kan maltdryckstillverkuingen

under året 1907 —1908 vid de skattepliktiga bryggerierna

fördelas på följande sätt.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kwngl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 18.

21

Maltdrycksbryggerierna 1907—1908.

Blandade bryggerier, som till svagdricka inmäska

mindre ön 50 °/o

af hela maltafverkningen

mera fin 50 °/o

af hela maltafverkningen

Rena

i ölbryggerier

:

Antal

Hela al- !

verkningen

kg-

Till svag- dricka in- mäskadt

kg-

Antal

Hela

afverka

ningen

kg-

Till svag- dricka in- mäskadt

kg-

Antal

Hela af- verkningen

kg-

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

1) ej öfver 50,000 kg.

65

1,843,559

265,043

13

204,808

165,238

29

623,405

2) 50,000—100,000 »

46

3,280,345

494,355

1

53,655

33,235

9

721,125

! 3) 100,000-150,000 *

14

1,717,375

90,284

—

—

-

4

459,485

■4) 150,000—200,000 »

14

2,312,905

144,610

—

—

-

6

1,035,095

5) 200.000—500,000 >

3

767,940

49,570

—

-

-

8

2,072,320

; 6) öfver 300,000 »

7

6,699,830

40,840

—

—

—

13

11,8:14,260

Summa

149

16,621,954

1,084,702

14

258,463

198,473

69

16,745,690

Häraf framgår, att bryggeri med en årlig afverkning, öfverstigande

100,000 kilogram malt, i regel allenast såsom en biprodukt tillverkar

svagdricka. Till svagdricka inmäskas sålunda i grupperna 3), 4) och 5)

endast o å 7 procent af hela den afverkade maltmängden och i gruppen

6) än mindre. Då jag härvidlag håller mig till medeltalssiffrorna, ingår

visserligen i en del fall i bryggeris produktion till svagdricka användt

malt med större procent än nu angifvits. Men produktionens omfattning

och uppdelning i allmänhet gifver dock vid handen, att för bryggerier

af nu angifven storlek den ekonomiska ställningen icke är beroende

af svagdricksproduktionen utan af produktionen af de alkoholstarkare

dryckerna. Och äfven om i ett eller annat fall i bryggeris produktion

skulle ingå svagdricka till någon i jämförelse med produktionen i

(ifrigt afsevärd kvantitet, torde dock här liksom vid öfriga större

bryggerier betingelserna för särskilt ordnande af svagdrickstillverkningen

förefinnas.

Annorlunda ställer sig saken inom öfriga grupper. Inom den

grupp bryggerier, som afverka hvar för sig högst 50,000 kilogram malt,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

ingår sålunda svagdrickstillverkning med öfver 20 procent i hela produktionen,

och inom den grupp, som afverkar hvar för sig mellan 50,000

och 100,000 kilogram malt, ingår i hvarje bryggeris afverkning i medeltal

svagdricksmalt med nära 16 procent. På grund häraf och då man vid

granskning af siffrorna för de skilda bryggeriernas produktion finner,

att inmäskningen af malt till svagdricka vid ända till 14 bryggerier

uppgår till öfver 50 procent af hela maltafverkningen och äfven i åtskilliga

andra fall till högst afsevärda belopp af sagda afverkning,

synes det mig skäligt, att bägge nu omförmälda grupper bryggerier

komma i åtnjutande af skatterestitution för malt, som omedelbarligen

användts för tillverkning af svagdricka.

Men äfven vid dessa bryggerier torde dock en begränsning i

nämnda afseende böra göras. Med den uppdelning af bryggerierna i

skattepliktiga och skattefria, som i och för maltdrycksbeskattniugen

införts, lärer man kunna förutsätta, att, om ej vissa omständigheter

verka förryckande, bryggeri bör finna för sig förmånligast att

mera öfvervägande ägna sig åt tillverkning af skattepliktig vara eller

helt och hållet tillverka svagdricka. Under nu gällande bestämmelser

inträffar emellertid allt emellanåt det egendomliga förhållandet, att

bryggeri, som kanske använder 80 procent och därutöfver af under

året afverkadt malt för tillverkning af svagdricka, ändock finner det

för sig ändamålsenligt att bedrifva skattepliktig tillverkning. Men äfven

om ett bryggeri, ehuru öfvervägande svagdrickstillverkande, finner

det ekonomiskt fördelaktigt att för möjligheten till tillverkning och försäljning

af en mindre kvantitet alkoliolstarkare maltdrycker betala skatt

jämväl för den större maltmängd, som användts till svagdricksbrygd, bör

sådant uppenbarligen icke vara normerande för lagstiftningen. Nämnda

anmärkningsvärda förhållande må bero vare sig på en allt för stark

degressionsskala eller på vissa gynnsamma villkor för försäljning i orten

af alkoholstarkare drycker eller på bägge dessa anledningar, mig synes

likväl skattelindringen, i hvilken form den än anordnas, aldrig böra

sättas så högt, att ett skattepliktigt bryggeri skall kunna sägas drifva

öfvervägande skattefri tillverkning. I föreliggande förslag bär därför

maximum för restitution af skatt bestämts till 50 procent af bryggeriets

hela maltafverkning.

En annan begränsning i restitutionen skulle dessutom ligga i

gällande bestämmelser om minimiskatt. I afseende å dessa bestämmelser,

som återfinnas i 5 och 53 §§ af gällande förordning angående tillverkning

och beskattning af maltdrycker, må erinras, att enligt 5 § skatt

skall erläggas för minst 150 kilogram malt i medeltal för hvarje helgfritt

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 18.

dygn af deri tid, under hvilken nraltkrossning på grund af tillståndsbevis

må äga rum, eller med andra ord: tillverkaren är skyldig att

betala i medeltal 6 kronor i skatt för hvarje tillverkningsdygn. Skulle

denna föreskrift bibehållas oförändrad blefve, vid den af mig föreslagna

ändringen af skatteskalan, tillverkaren skyldig att erlägga 25 kronor 50

öre i skatt om dagen. Detta vore emellertid onödigt mycket för att tillförsäkra

statsverket skälig inkomst utöfver kontrollkostnaden och erfordrades,

vid maltskattens förhöjning, ännu mindre för att förhindra

uppkomsten af nya småbrvggerier.

Det finnes därför ingen anledning att höja det nuvarande minsta

skattebeloppet 6 kronor, om man ej vill finna en sådan däri, att efter

17 öre skatt för ett kilogram malt det minsta belopp malt, som skulle

afverkas om dagen, blefve en så ojämn kvantitet som 35.3 kilogram.

För att undvika ett dylikt siffertal synes det vara lämpligare att omredigera

bestämmelsen i 5 § sålunda, att däri angifves det minsta

penningbelopp, som skall i medeltal erläggas.

1 anslutning härtill bör jämväl i 53 § af förordningen det minsta

belopp skatt, som enligt detta författningsrum skall af vissa bryggerier

erläggas, bestämmas i penningar. I sagda författningsrum stadgas

nämligen, att för skattepliktigt bryggeri, som varit i gång under kalenderåret

1906 och vid hvilket under tillverkningsåret 1906—1907 afverkningen

ej uppgått till 150 kilogram i medeltal per dygn, skall för tiden

intill den 1 oktober 1912 det i 5 § föreskrifna minsta belopp malt nedsättas

till 50 kilogram. Minsta skattebelopp bör alltså i förevarande

fall bestämmas till 2 kronor.

Med de begränsningar för restitution, hvarom jag förut talat,

skulle för hvarje bryggeri restitution icke kunna ifrågakomma för mera

än 50,000 kilogram. Och då restitution icke skulle medgifvas annat

bryggeri än sådant, som under afverkningsåret afverkat högst 100,000

kilogram, skulle det kanske synas, som om restitutionsbeloppet borde

utgå efter 17 öre för kilogram eller den föreslagna lägsta skattesatsen.

Man får dock icke förbise att vissa kontrollkostnader drabba äfven

rena svagdricksbryggerier. Enligt 32 § i nyssberörda förordning skall

nämligen dylikt bryggeri i sådant afseende för hvarje kvartal utgifva

ett belopp, motsvarande 30 öre för hvarje helgfritt dygn af den tid,

hvarunder tillståndsbevis vid bryggeriet under kvartalet varit gällande,

samt dessutom, om maltafverkningen under omförmälda tid uppgår i

medeltal till mera än 60 kilogram malt för hvarje helgfritt dygn, ett

hälft öre för hvarje kilogram af den maltmängd, hvarmed utverkning

öfvcrstiger en efter 60 kilogram om dygnet beräknad afverkning. Till

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 18.

dessa med svagdrickstillverkningen i skattefritt bryggeri förenade kostnader

måste vid restitution af maltskatt hänsyn tagas för att icke ställa

ett skattefritt bryggeri i fråga om dylik tillverkning i sämre ställning

än ett skattepliktigt bryggeri; och bör alltså förmånen af restitution

inskränkas till IG Va öre för kilogram.

Med hänsyn till stadgandena om minimiskatt vid skattepliktigt

bryggeri — och har jag till dessa stadgande^ såsom beroende allenast

af bryggeris nu nämnda egenskap, icke ansett mig böra fästa afseende

vid fastställandet af restitutionsbeloppet — kan detta senare belopp först

efter ett tillverkningsårs utgång bestämmas för samma år, ett förhållande,

som, bland annat, utesluter möjligheten att på förhand medgifva skattefrihet

för till svagdrieksbrvgd användt malt.

Angående sättet för restitutionens erhållande synes böra stadgas,

att tillverkaren efter tillverkningsårets utgång skall göra ansökan därom

hos vederbörande Kungl. Maj:ts befallningshafvande och vid ansökningen

foga ett af öfverkontrollör bestyrkt utdrag ur den vid bryggeriet

förda tillverknings]ournalen, innehållande de för restitutionens beräknande

behöfliga sifferuppgifterna. Dessa och andra bestämmelser, som

för ändamålet kunna erfordras, torde lämpligen böra införas i ordningsstadgan

för maltdrycksbryggerierna.

Jag öfvergår nu att beräkna det belopp, som enligt den af mig

föreslagna anordningen, om densamma varit gällande för tillverkningsåret

1907—1908, restitutionsvis skulle hafva för samma år utgått till

de skattepliktiga bryggerierna. Dessförinnan får jag framhålla, att, då

restitution endast skulle ifrågakomma för till svagdricksbrygd omedelbart

användt malt, afseende ej kan eller bör fästas å s. k. pålakningssvagdricka,

som är en biprodukt vid ölbrygd.

Af den förut lämnade utredningen framgår, att af de bryggerier,

som under omforma]da år hvart för sig afverkat intill högst 100,000

kilogram malt, 111 stycken, vid hvilka inmäskningen till svagdricka

icke i något fall öfverstigit 50 procent af hela maltafverkningen, inmäskat

till svagdricka sammanlagdt 759,398 kilogram malt.

För detta belopp skulle alltså full restitution hafva fått äga rum

och, efter beräkning af IG Vs öre för kilogram, uppgått till sammanlagdt

125,300 kronor G7 öre. Återstående 14 bryggerier, hvilka skulle hafva

kommit i åtnjutande af restitution, hade emellertid hvart för sig till

svagdricka inmäskat mer än 50 procent af hela maltafverkningen, utgörande

för samtliga 258,463 kilogram. Dessa bryggerier skulle alltså

icke hafva tillerkänts restitution för större belopp än som motsvarade

hälften af sistnämnda summa eller 129,231.5 kilogram. Restitutions
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 18.

beloppet för dessa senare bryggerier skulle därför kunna beräknas

till ...................................................................................... kronor 21,323: 2o.

Lägges härtill restitutionsbeloppet för förenämnda

111 bryggerier......................................................... n 125,300: 6 7

kan restitution för helt år beräknas till .................... „ 146,623: 8 7

eller afrundadt uppåt till 150,000 kronor.

Genom nu omförmälda restitutionsförfarande har jag sökt upprätthålla

likställigheten mellan skattepliktiga och skattefria bryggerier

med afseende å svagdrickstillverkningen. Vid reglering af skatteskalan

har jag sålunda allenast haft att taga hänsyn till önskemålet att bereda

hjälp åt de mindre bryggerierna i konkurrensen med storindustrien.

Jag har för sådant ändamål i hufvudsak återgått till det i 1903 års

proposition upptagna förslag till degressionsskala, såvidt angår den

procentiska skillnaden mellan högsta och lägsta skattesats. Som bekant,

låg i denna skala minimiskattesatsen 20 procent under den högsta eller

normala skattesatsen, 20 öre pr kilogram. Då i föreliggande förslag

den normala skattesatsen bestämts till 22 öre för kilogram, kommer,

med nyssberörda procentiska skillnad, minimisatsen att stanna vid ett

belopp af 17,6 öre för kilogram, eller afrundadt nedåt vid 17 öre. Anledningen

därtill att normalskattesatsen nu satts 2 öre högre än i nyssnämnda

proposition är att söka icke blott i skattebehofvet utan äfven i

den vid skattereglering å ifrågavarande område, såsom förut angifvits,

ofta uttalade önskan att i största möjliga utsträckning i statens intresse

utnyttja den höjning i maltdryckernas salupris, som blir följden af

skatte förhöj ningen.

Tillverkarens intressen af prisförhöjning motvägas naturligen af

den inskränkning i afsättning, hvartill en prisförhöjning otvifvelaktigt

torde i mer eller mindre mån föranleda. A andra sidan måste en

prisförhöjning å enheten i den producerade varan, i detta fall lialfbutelj

maltdryck, vid utminutering kunna bestämmas i helt öretal.

Under sådana förhållanden torde man kunna med skäl påstå, att, därest

skatteförhöjningen å afverkadt malt icke blir större än att densamma

och med prisförhöjningen för tillverkaren förenade eventuella andra

kostnader motsvara ett öre för hvarje half butelj af skattepliktig vara,

prisförhöjningen också stannar vid nämnda belopp.

Med den nu föreslagna skatteskalan skulle ett bryggeri med eu årsafverkning

af intill 100,000 kilogram malt betala i skatt 17 öre för kilogram,

ett bryggeri med en årsafverkning om 150,000 kilogram 18 öre

Bill. till Riksd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

för kilogram, ett bryggeri med en årsafverkning om 200,000 kilogram

18,5 öre för kilogram och ett bryggeri med en årsafverkning om

600.000 kilogram 20,8 3 öi’e för kilogram; och skulle skatten vidare

ökas i män som afverkningen stiger, utan att dock någonsin nå upp till

22 öre för kilogram. Enligt den förut följda ntbytesberäkningen vid maltdryckstillverkningen

skulle vid bryggerier om resp. 100,000, 150,000,

200.000 och 600,000 kilograms årsafverkning belöpa i skatt per halfbutelj

resp. 1,5 2 öre, l,ci öre, 1,6 5 öre och 1,8 6 öre. Det största af nu omförmälda

bryggerier skulle alltså betala i skatt per halfbutelj öfver 20 procent

mera än bryggeriet om 100,000 kilograms aftorkning, ungefär 15 procent

mera än bryggeriet om 150,000 kilograms aftorkning och omkring 12

procent mera än bryggeriet om 200,000 kilograms afverkning. Skillnaden

i skattskyldigheten mellan större och mindre bryggerier torde

sålunda under den föreslagna skatteskalan blifva fullt tillräcklig för att

utjämna de särskilda svårigheter, skattens utgörande kan vålla den

mindre industrien.

Enligt nu gällande skatteskala belöper, efter beräkning af 280

halfbuteljer lageröl på 25 kilogram malt, vid ett bryggeri med en årsafverkning

om 600,000 kilogram på halfbutelj 0,9 6 öre. Enligt föreliggande

förslag skulle skatten uppgå till 1,8 6 öre pr halfbutelj. Skillnaden

mellan sistnämnda två belopp eller 0,9 o öre skulle utgöra skatteförhöjningen.

Vid ett bryggeri med afverkning om 200,000 kilogram

uppgå motsvarande siffror till: nuvarande skatt 0,7 4 öre, den tilltänkta

skatten 1,6 5 öre och skatteförhöjningen 0,91 öre, allt per halfbutelj;

och för ett bryggeri om 150,000 kilograms afverkning blir nuvarande

skatten 0,6 3 öre, den tilltänkta skatten 1,61 öre och skatteförhöjningen

0,98 öre.

Den effektiva skatteökningen per halfbutelj torde emellertid i verkligheten

endast i sällsynta undantagsfall uppgå ens till nu nämnda belopp,

och detta af skilda anledningar. Till en början må sålunda framhållas,

att själfva den grund, jag i enlighet med gängse praxis vid dylika

beräkningar följt vid uppskattningen af skatteökningen per halfbutelj, så

till vida är felaktig som 25 kilogram malt åtminstone vid de största bryggerierna

lämna mera lageröl än 280 buteljer. Men äfven om den utbytesproeent,

som nu angifvits, vid flertalet bryggerier kan vara riktig vidkommande

produktionen af lageröl, blir dock medeltalsberäkningen naturligen

missvisande, när, såsom oftast är fallet, i utbytet af det malt, hvarom här

är fråga, ingå drycker, till Indika maltåtgången är mindre än i afseende

å lageröl. Som bekant plägar nämligen vid bryggeri tillverkas, utom

lageröl, pilsneröl, lagerdricka och äfven andra mindre maltdryga drycker.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Kunde till grund för medeltalsberäkningen läggas det antal lialfbuteljer

maltdrycker, det afverkade maltet verkligen lämnat, skulle därför säkerligen

skatteökningen per halfbutelj icke obetydligt sjunka under den af

mig i sådant afseende nyss gjorda beräkning.

Under nu angifna förhållanden torde den marginal, som skulle

förefinnas mellan den verkliga skatteförhöjningen och en förhöjning af

ett öre i salupriset per halfbutelj maltdryck, vara tillräckligt stor, för

att icke bryggerierna i skatteförhöjningen skulle hafva någon anledning

att höja priset per halfbutelj med mera än sistnämnda belopp.

Af nyss lämnade siffror skulle det synas, som om skatteförhöjningen

drabbade hårdare ju mindre bryggerierna vore och särskilt

skulle detta kunna sägas vara fallet beträffande sådant rent ölbryggeri,

hvars utverkning icke öfverstege 100,000 kilogram. Vid ett dylikt

bryggeri skulle nämligen, med den föreslagna skatteskalan, skatten

belöpa på halfbutelj med 1,5 2 öre, hvilket i sin ordning öfversköte nuvarande

beskattning vid ett bryggeri om 50,000 kilograms afverkning

med 1,1 s öre och vid ett bryggeri om 100,000 kilograms afverkning

med 1,03 öre. Dessa förhållanden äro .emellertid, såsom jag flera gånger

framhållit, eu naturlig följd däraf, att skatteskalan i det föreliggande

förslaget ordnats allenast i syftemål att hjälpa de mindre bryggerierna

i konkurrensen med storindustrien. I hvilken omfattning sådan hjälp

i själfva verket kommer att beredas bryggerier af nu nämnda storlekar,

har jag jämväl förut angifvit.

Innan jag härefter öfvergår att beräkna det skattebelopp, som

maltskatten med den föreslagna höjningen skulle kunna anses inbringa,

får jag framhålla, att, därest 5 § omredigeras, på sätt jag redan föreslagit,

viss ändring i 36 § 2 mom. synes erforderlig. I detta författningsrum

stadgas i fråga om viss olaglig tillverkning af maltdrycker,

att, utom straff, äfven skatt skall utgå, i hvilket afseende en minimimängd

malt bestämts. Denna mängd har uppenbarligen ställts i förhållande

till den i 5 § nu angifna medeltalskvantitet malt, därför

skatt vid bryggeri minst skall erläggas, och utgör trettio gånger samma

kvantitet eller 4,500 kilogram, motsvarande i penningar 180 kronor.

Sagda proportion mellan medeltalskvantiteten skattepliktig malt, hvarom

i 5 § förmäles, och skatt vid oloflig maltafverkning torde fortfarande

böra upprätthållas. Men eu rubbning härutinnan skulle äga rum, om,

vid den i sammanhang med skatteförhöjningen föreslagna ändringen i

sistnämnda lagrum, den i 36 § 2 mom. omförmälda minimikvantitet

skattepliktig malt lämnades oförändrad. I anledning häraf och i anslutning

till nyss angifna ändringsförslag torde lägsta skatteplikt vid oloflig

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

tillverkning, hvarom nu är fråga, böra omedelbarligen bestämmas till

ofvanberörda belopp 180 kronor.

Vid beräkning af den inkomst, maltskatten efter vidtagen böjning

kan komma att inbringa statsverket, utgår jag från förhållandena under

sistförfiutna tillverkningsår eller året 1907—1908. Om de bryggerier,

som voro i verksamhet nämnda år, indelas efter maltafverkningens storlek

i tre grupper, omfattande den första de bryggerier, som hvar för sig

ej afverkade mera än 100,000 kilogram, den andra bryggerierna med

100,000—200,000 kilograms afverkning och den tredje alla öfriga

bryggerier, visar det sig, att vid

l:sta gruppens 163 bryggerier afverkades 6,726,897 kg.

2:dra „ 38 „ „ 5,524,860 „

3:dje „ 31 „ „ 21,374,350 „

eller tillsammans 33,626,107 kg.

Hade de böjda skattesatserna tillämpats på denna afverkning, skulle

i skatt hafva influtit ‘från

lista

gruppen för 6,726,897

kg.

malt

>

cl

17

öre =

kr. 1,143,572: 40

2: dra

„ „ 3,800,000

11

11

11

17

11 =

„ 646,000: —

V)

„ „ 1,724,860

11

11

11

20

11 =

„ 344,972: —

3:dje

„ „ 3,100,000

11

11

11

17

11 ~

„ 527,000: —

11

„ „ 3,100,000

11

11

11

20

11 =

„ 620,000: —

11

„ „ 15,174,350

11

11

11

22

11 ==

„ 3,338,357: —

Summa 33,626,107

kg.

malt

kr. 6,619,901: 49.

Då det emellertid synes lämpligt, att de restitutioner af maltskatt,

hvilka jag ofvan beräknat till i rundt tal 150,000 kronor, tillsvidare få

utgå direkt ur maltskattemedlen, bör den nyss beräknade inkomstsumman

först och främst minskas med nämnda belopp. Därjämte synes mig

nödig försiktighet bjuda att efter skatteförhöjningen räkna med någon

nedgång i konsumtionen. Under sådana förhållanden har jag icke ansett

mig kunna beräkna maltskattens afkastning till högre belopp än 6,400,000

kronor.

Sedan departementschefen härefter uppläst omförmälda, inom finansdepartementet

utarbetade förslag till förordning angående ändrad lydelse

af vissa paragrafer i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning

och beskattning af maltdrycker, hemställde departementschefen,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att dels antaga berörda författningsförslag

dels ock besluta att, där restitution af skatt skall äga

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

rum för malt, som vid skattepliktigt bryggeri omedelbart användts lör

tillverkning af svagdricka, restitution Unge utgå direkt af maltskattemedlen.

Med bifall till denna af statsrådets öfriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition

i ämnet af den lydelse, bilagan litt. vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Axel Alexanderson.

Bih. till Biksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 12 Höft.

5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BevU 1909:38 Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående en extra inkomstskatt att upptagas i riksstaten för år 1910 äfvensom en i ämnet väckt motion. s. 2 i texten
  2. BevU 1909:26 Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning s. 1 i texten